Post 6947 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:19 ·
Sveriges medlemskap i Euroeiska unionen
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 19c
BILAGA 13
Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen
FÖRDRAGET
om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen
INNEHÅLL
Ingress ...................................................3
Första avdelningen. Europeiska kol- och stålgemenskapen ...4
Andra avdelningen. Gemenskapens institutioner .............6
Kapitel I. Höga myndigheten ...........................7
Kapitel II. Församlingen ..............................11
Kapitel III. Rådet......................................13
Kapitel IV. Domstolen .................................14
Tredje avdelningen. Ekonomiska och sociala bestämmelser ..18
Kapitel I. Allmänna bestämmelser .....................18
Kapitel II. Finansiella bestämmelser ..................20
Kapitel III. Investeringar och finansiellt stöd ........22
Kapitel IV. Produktion ................................24
Kapitel V. Priser ....................................27
Kapitel VI. Karteller och företagskoncentrationer .....30
Kapitel VII. Ingrepp i konkurrensförhållanden ..........36
Kapitel VIII Arbetstagarnas löner och rörlighet ........36
Kapitel IX. Transporter ...............................39
Kapitel X. Handelspolitik ............................39
Fjärde avdelningen. Allmänna bestämmelser ................41
Bilagor
Bilaga I. Definition av uttrycken kol och stål ......49
Bilaga II. Skrot .....................................52
Bilaga III. Specialstål ...............................53
Protokoll om gemenskapens immunitet och privilegier.......55
Protokoll om stadgan för domstolen .......................60
Protokoll om förbindelserna med Europarådet ..............72
Skriftväxling mellan Förbundsrepubliken Tysklands
regering och Franska republikens regering om Saar ........74
Konvention om övergångsbestämmelser.......................76
Konventionens syfte ......................................76
Första delen. Fördragets genomförande ....................77
Kapitel I. Upprättande av gemenskapensinstitutioner ..77
Kapitel II. Upprättande av den gemensammamarknaden ....81
Andra delen. Gemenskapens förbindelser med tredje land ...85
Kapitel I. Förhandlingar med tredje land .............85
Kapitel II. Export ....................................87
Kapitel III. Avvikelse från mestgynnad nationsklausulen 88
Kapitel IV. Liberalisering av handeln .................88
Kapitel V. Särskild bestämmelse ......................89
Tredje delen. Allmänna skyddsåtgärder ....................89
Kapitel I. Allmänna bestämmelser .....................89
Kapitel II. Särskilda bestämmelser om kol .............91
Kapitel III. Särskilda bestämmelser om stålindustrin ...95
Protokoll om ministerkonferensen om den interministriska
kommissionen .............................................97
FÖRDRAG
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HANS KUNGLIGA HÖGHET KRONPRINSEN AV
BELGIEN, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES
KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV
NEDERLÄNDERNA,
SOM BEAKTAR att världsfreden endast kan bevaras genom konstruktiva ansträng-
ningar som står i proportion till de faror som hotar den,
SOM ÄR övertygade om att det bidrag ett organiserat och livskraftigt Europa kan
lämna till civilisationen är oumbärligt för att upprätthålla fredliga
förbindelser,
SOM ÄR MEDVETNA om att Europa endast kan byggas upp genom konkreta åtgärder som
först och främst skapar en verklig solidaritet och genom upprättandet av
gemensamma grundvalar för ekonomisk utveckling,
SOM ÄR ANGELÄGNA att bidra till en höjning av levnadsstandarden och till
framsteg i arbetet för freden genom att utveckla sin basproduktion,
SOM FÖRESATT SIG att ersätta sekelgammal rivalitet genom att förena sina
väsentliga intressen, att genom upprättandet av en ekonomisk gemenskap lägga de
första grundstenarna för en mera vidsträckt och mera djupgående gemenskap mellan
folk, som länge varit splittrade genom blodiga konflikter, och att lägga grunden
till institutioner som kan visa vägen till ett härefter gemensamt öde,
HAR BESLUTAT att skapa en Europeisk kol- och stålgemenskap och har för detta
ändamål som befullmäktigade utsett
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT
Doktor Konrad Adenauer, kansler och utrikesminister;
HANS KUNGLIGA HÖGHET KRONPRINSEN AV BELGIEN
Paul van Zeeland, utrikesminister,
Joseph Meurice, utrikeshandelsminister;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Robert Schuman, utrikesminister;
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Carlo Sforza, utrikesminister;
HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG
Joseph Bech, utrikesminister;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
D. U. Stikker, utrikesminister,
J. R. M. van den Brink, ekonomiminister;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig
form, har enats om följande.
FÖRSTA AVDELNINGEN
Europeiska kol- och stålgemenskapen
Artikel 1
Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en
EUROPEISK KOL- OCH STÅLGEMENSKAP grundad på en gemensam marknad, gemensamma
syften och gemensamma institutioner.
Artikel 2
Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ha till uppgift att i harmoni med
medlemsstaternas allmänna ekonomi och på grundval av upprättandet av en gemensam
marknad under de villkor som anges i artikel 4, bidra till ekonomisk expansion,
ökning av sysselsättningen och höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna.
Gemenskapen skall gradvis skapa betingelser som i sig själva säkerställer den
mest rationella fördelningen av produktionen vid högsta möjliga
produktivitetsnivå med bevarande av stabilitet i sysselsättningen och utan att
framkalla djupgående och varaktiga störningar i medlemsstaternas ekonomi.
Artikel 3
Gemenskapens institutioner skall inom ramen för sina respektive befogenheter och
i det gemensamma intresset
a) försäkra sig om en jämn försörjning av den gemensamma marknaden med hänsyn
till tredje lands behov,
b) tillförsäkra alla den gemensamma marknadens förbrukare i jämförlig
ställning lika tillgång till produktionen,
c) se till att lägsta möjliga priser fastställs på ett sådant sätt, att det
varken medför en motsvarande höjning av de priser som tillämpas av samma
företag vid andra transaktioner eller en höjning av prisnivån i dess helhet
under en annan period; härvid skall nödvändiga avskrivningar möjliggöras
och det investerade kapitalet beredas normala förräntningsmöjligheter,
d) se till att upprätthålla förutsättningar som stimulerar företagen att
utveckla och förbättra sin produktionskapacitet samt främja en politik för
ett rationellt utnyttjande av naturtillgångarna med undvikande av rovdrift,
e) främja en förbättring av arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor och
därigenom möjliggöra en utjämning av dessa villkor på en ständigt stigande
nivå i var och en av de industrier som gemenskapen ansvarar för,
f) främja utvecklingen av den internationella handeln och se till att de
priser som tillämpas på utländska marknader hålls inom skäliga gränser,
g) främja en jämn expansion och modernisering av produktionen såväl som en
kvalitetsförbättring under förhållanden som utesluter varje form av skydd
mot konkurrerande industrier, om inte detta är motiverat av olagliga
åtgärder, som vidtagits av dessa industrier eller till deras förmån.
Artikel 4
Följande åtgärder är oförenliga med den gemensamma marknaden för kol och stål
och skall därför upphävas och förbjudas inom gemenskapen på det sätt som anges i
detta fördrag:
a) import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt
kvantitativa restriktioner för varurörelserna,
b) åtgärder eller förfaranden som medför diskriminering av tillverkare, köpare
eller förbrukare, särskilt vad beträffar pris- eller leveransvillkor och
fraktpriser, liksom åtgärder eller förfaranden som utgör hinder för
köparens fria val av leverantör,
c) subventioner eller statliga stödåtgärder eller särskilda pålagor som ålagts
av staterna oavsett i vilken form det sker,
d) restriktiva förfaranden som syftar till uppdelning eller exploatering av
marknader.
Artikel 5
Gemenskapen skall, på det sätt som anges i detta fördrag, fullgöra sin uppgift
genom begränsade ingripanden.
För detta ändamål skall gemenskapen
- upplysa och bistå berörda parter i deras handlande genom att inhämta
upplysningar, anordna överläggningar samt uppställa allmänna målsättningar,
- ställa medel till företagens förfogande för finansiering av deras
investeringar samt delta i utgifter för omställning,
- säkerställa att normala konkurrensförhållanden upprättas, vidmakthålls och
iakttas och inte ingripa i produktionen eller på marknaden annat än då
omständigheterna kräver det,
- offentliggöra skälen för sitt handlande och vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa att detta fördrags regler iakttas.
Gemenskapens institutioner skall utöva sin verksamhet med en begränsad
administrativ apparat i nära samarbete med de berörda parterna.
Artikel 6
Gemenskapen skall vara en juridisk person.
Gemenskapen skall i sina internationella förbindelser ha den rättskapacitet
som krävs för att den skall kunna utföra sina uppgifter och uppnå sina mål.
Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet
som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den
skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan
inför domstolar och andra myndigheter.
Gemenskapen skall företrädas av sina institutioner inom ramen för dessas
befogenheter.
ANDRA AVDELNINGEN
Gemenskapens institutioner
Artikel 7
Gemenskapens institutioner är
- en HÖG MYNDIGHET, biträdd av en rådgivande kommitté,
- en GEMENSAM FÖRSAMLING, härefter benämnd "Församlingen",
- ett SÄRSKILT MINISTERRÅD, härefter benämnt "rådet",
- en DOMSTOL, härefter benämnd "domstolen".
KAPITEL I
HÖGA MYNDIGHETEN
Artikel 8
Höga myndigheten skall ha till uppgift att se till att de mål som uppställs i
detta fördrag förverkligas på det sätt som fördraget anger.
Artikel 9
Höga myndigheten skall bestå av nio ledamöter, som skall utses för sex år på
grundval av sin allmänna duglighet.
Avgående ledamöter kan utses på nytt. Antalet ledamöter av Höga myndigheten
får minskas genom enhälligt beslut av rådet.
Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av Höga myndigheten.
I Höga myndigheten får ingå högst två ledamöter av samma nationalitet.
Ledamöterna av Höga myndigheten skall i gemenskapens allmänna intresse
fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa
skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från
någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling
som är oförenlig med den överstatliga arten av deras skyldigheter.
Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna överstatlighet och att
inte söka påverka Höga myndighetens ledamöter när de utför sina uppgifter.
Ledamöterna av Höga myndigheten får inte, under sin ämbetstid eller under en
tid av tre år efter ämbetstiden, utöva någon annan avlönad eller oavlönad
yrkesverksamhet eller förvärva eller behålla, direkt eller indirekt, några
affärsintressen beträffande kol och stål.
Artikel 10
Åtta ledamöter av Höga myndigheten skall utses av medlemsstaternas regeringar i
samförstånd. Dessa skall utse den nionde ledamoten som skall anses vald om han
får minst fem röster.
De på detta sätt utsedda ledamöterna skall kvarstå i ämbetet under en period
av sex år efter upprättandet av den gemensamma marknaden.
Om en vakans uppstår under denna första period av skäl som anges i artikel 12,
skall medlemsstaternas regeringar i samförstånd utse en ersättare i enlighet
med bestämmelserna i artikel 12 tredje stycket.
Om artikel 24 tredje stycket tillämpas under samma period skall ledamöterna av
Höga myndigheten ersättas i enlighet med första stycket i den här artikeln.
Vid periodens utgång skall en allmän nytillsättning äga rum och de nio
ledamöterna skall utses enligt följande: medlemsstaternas regeringar skall, om
de inte är ense, med fem sjättedels majoritet utse åtta ledamöter, den nionde
skall utses genom omröstning bland dessa åtta i den ordning som anges i första
stycket i denna artikel. Samma tillvägagångssätt skall användas vid allmän
nytillsättning som blir nödvändig enligt artikel 24.
En tredjedel av ledamöterna av Höga myndigheten skall nytillsättas vartannat
år.
Avgångsordningen skall vid allmän nytillsättning alltid omgående bestämmas
genom lottdragning som rådets president svarar för.
Normala nytillsättningar till följd av tvåårsperiodernas utgång skall ske
växelvis enligt följande ordning: genom utseende av medlemsstaternas regeringar
enligt femte stycket i denna artikel och genom omröstning av resten av
ledamöterna i Höga myndigheten enligt första stycket i denna artikel.
Om vakanser uppstår av skäl som anges i artikel 12, skall ersättare utses
växelvis enligt artikel 12 tredje stycket i följande ordning: genom utseende av
medlemsstaternas regeringar på sätt som anges i femte stycket i den här artikeln
och genom omröstning av resten av ledamöterna i Höga myndigheten enligt be-
stämmelserna i första stycket i den här artikeln.
I samtliga fall då en ledamot utsetts av regeringarna genom beslut med fem
sjättedels majoritet eller genom omröstning bland ledamöterna i Höga myndigheten
enligt denna artikel, har varje regering vetorätt på följande villkor:
När en regering använt sin vetorätt gentemot två personer vid nytillsättning i
det enskilda fallet och gentemot fyra personer vid allmän nytillsättning eller
nytillsättning vartannat år, får varje ytterligare utövande av denna rätt vid
samma nytillsättning hänskjutas till domstolen av en annan regering; domstolen
får förklara vetot ogiltigt om den anser att det missbrukats.
Utom vid avsättning enligt artikel 12 andra stycket, skall en ledamot av Höga
myndigheten kvarstå i ämbetet till dess ersättare utsetts.
Artikel 11
Höga myndighetens ordförande och vice ordförande skall utses bland Höga
myndighetens ledamöter för en period av två år av medlemsstaternas regeringar i
samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas.
Utom i de fall då hela Höga myndigheten nytillsätts skall sådana utnämningar
ske sedan Höga myndigheten hörts.
Artikel 12
En ledamots ämbete i Höga myndigheten skall, frånsett vid normala nytillsätt-
ningar, upphöra i det enskilda fallet när en ledamot avlider, avgår eller
avsätts.
Om en ledamot av Höga myndigheten inte längre uppfyller de krav som ställs för
att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till
allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller Höga myndigheten
avsätta honom.
I de fall som avses i denna artikel skall för den avgående ledamotens
återstående mandattid en ersättare utses i enlighet med artikel 10. En ersättare
behöver inte utses om den återstående mandattiden är kortare än tre månader.
Artikel 13
Höga myndigheten skall fatta sina beslut med en majoritet av sina ledamöter.
Beslutförheten skall fastställas i arbetsordningen. För att Höga myndigheten
skall vara beslutför måste dock mer än hälften av ledamöterna närvara.
Artikel 14
För att fullgöra de uppgifter som anförtrotts Höga myndigheten och i enlighet
med detta fördrag, skall Höga myndigheten fatta beslut samt avge
rekommendationer och yttranden.
Besluten skall till alla delar vara bindande.
Rekommendationerna skall vara bindande med avseende på de mål de avser, men
överlåta åt dem de riktas till att bestämma lämpligt tillvägagångssätt för att
uppnå dessa mål.
Yttrandena skall inte vara bindande.
Då Höga myndigheten är behörig att fatta ett beslut, får den begränsa sig till
att lämna en rekommendation.
Artikel 15
Höga myndighetens beslut, rekommendationer och yttranden skall vara motiverade
och hänvisa till de yttranden som Höga myndigheten skall inhämta.
När beslut och rekommendationer rör ett enskilt fall, skall de vara bindande
för den de avser genom delgivning till denne.
I övriga fall skall de vara tillämpliga när de offentliggjorts.
Närmare föreskrifter för genomförandet av denna artikel skall fastställas av
Höga myndigheten.
Artikel 16
Höga myndigheten skall vidta alla interna administrativa åtgärder som är ägnade
att säkerställa sina organs funktion.
Den får upprätta utredningskommittéer och särskilt en ekonomisk
utredningskommitté.
Inom ramen för den allmänna organisationsordning som Höga myndigheten
fastställt skall dess ordföranden ansvara för förvaltningen och se till att Höga
myndighetens beslut verkställs.
Artikel 17
Höga myndigheten skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens
session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet och
administrationsutgifter.
Artikel 18
En rådgivande kommitté skall knytas till Höga myndigheten. Den skall bestå av
minst trettio och högst femtioen medlemmar och skall bestå av lika många
representanter för tillverkare, arbetstagare, förbrukare och handeln.
Medlemmarna i den rådgivande kommittén skall utses av rådet.
Vad beträffar tillverkare och arbetstagare skall rådet utse de representativa
organisationer, mellan vilka det skall fördela de platser som skall besättas.
Varje organisation skall anmodas att göra upp en lista som tar upp dubbelt så
många kandidater som antalet platser den tilldelats. Nominering skall ske på
grundval av denna lista.
Den rådgivande kommitténs medlemmar skall utses personligen för en period av
två år. De skall inte vara bundna av några direktiv eller instruktioner från de
organisationer som föreslagit dem.
Den rådgivande kommittén skall bland sina medlemmar utse ordförande och
presidium för en period av ett år. Kommittén skall fastställa sin egen
arbetsordning.
Rådet skall på förslag från Höga myndigheten fastställa arvoden för rådgivande
kommitténs ledamöter.
Artikel 19
Höga myndigheten får höra den rådgivande kommittén när den finner det lämpligt.
Den skall höra kommittén varje gång som det föreskrivs i detta fördrag.
Höga myndigheten skall förelägga den rådgivande kommittén de allmänna
målsättningar och program som den uppställt i enlighet med artikel 46 och hålla
den underrättad om riktlinjerna för sin verksamhet på grundval av artiklarna 54,
65 och 66.
Om Höga myndigheten anser det nödvändigt får den utsätta en frist, inom vilken
den rådgivande kommittén skall avge sitt yttrande; denna frist får inte
understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om
detta.
Den rådgivande kommittén skall sammankallas av sin ordförande, antingen på
begäran av Höga myndigheten eller på begäran av flertalet av kommitténs
medlemmar, för att diskutera en bestämd fråga.
Protokoll över överläggningarna skall tillställas Höga myndigheten och rådet
samtidigt med kommitténs yttrande.
KAPITEL II
FÖRSAMLINGEN
Artikel 20
Församlingen, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen
sammanslutna staterna, skall utöva de kontrollerande befogenheter som den har
tilldelats genom detta fördrag.
Artikel 21
Församlingen skall bestå av företrädare som parlamenten utser inom sig en gång
om året enligt en ordning som varje hög fördragsslutande part själv bestämmer
eller som utses genom allmänna direkta val.
Antalet företrädare är följande:
Tyskland 18
Belgien 10
Frankrike 18
Italien 18
Luxemburg 4
Nederländerna 10
Företrädarna för befolkningen i Saar innefattas i det antal företrädare som
tilldelats Frankrike.
Artikel 22
Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild
kallelse den andra tisdagen i maj. Sessionen får inte förlängas utöver det
löpande budgetårets utgång.
Församlingen får sammankallas till extra session på begäran av rådet för att
avge yttrande i frågor vilka av rådet underställts församlingen.
Församlingen får även sammanträda till extra session på begäran av en majoritet
av sina ledamöter eller på begäran av Höga myndigheten.
Artikel 23
Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.
Höga myndighetens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden. Ordföranden
eller ledamöterna i Höga myndigheten skall på egen begäran få uttala sig.
Höga myndigheten skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs
till den av församlingen eller dess ledamöter.
Rådets medlemmar får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen
begäran få uttala sig.
Artikel 24
Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna rapport som
Höga myndigheten förelägger församlingen.
Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram med anledning av rapporten, får
församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter
det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning.
Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av
de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens ledamöter, skall Höga
myndighetens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande
ärenden, till dess de har ersatts enligt artikel 10.
Artikel 25
Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av
majoriteten av församlingens ledamöter.
Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens
bestämmelser.
KAPITEL III
RÅDET
Artikel 26
Rådet skall utöva sina befogenheter i de fall och i den ordning som anges i
detta fördrag, särskilt med sikte på att samordna Höga myndighetens verksamhet
med den verksamhet som bedrivs av regeringarna, som är ansvariga för den
allmänna ekonomiska politiken i sina länder.
I detta syfte skall rådet och Höga myndigheten utbyta upplysningar och samråda
med varandra.
Rådet får anmoda Höga myndigheten att utreda alla förslag och åtgärder, som
det finner lämpliga eller nödvändiga för förverkligandet av gemensamma mål.
Artikel 27
Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse
en av sina medlemmar att ingå i rådet.
Ordförandeskapet skall utövas i tre månader åt gången av varje rådsmedlem
enligt medlemsstaternas bokstavsordning.
Artikel 28
Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på begäran av en
medlemsstat eller av Höga myndigheten.
När rådet hörs av Höga myndigheten, skall överläggningar ske utan att rådet
behöver rösta. Protokoll över överläggningarna skall överlämnas till Höga
myndigheten.
När detta fördrag kräver rådets samtycke, skall detta anses föreligga om det
av Höga myndigheten framlagda förslaget godkänns
- av en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösten från
företrädaren för en av de stater, som svarar för minst 20 procent av det
totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen,
- eller, i händelse av lika röstetal och om Höga myndigheten vidhåller sitt
förslag efter en andra överläggning, av företrädarna för två medlemsstater som
var och en svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol
och stål i gemenskapen.
När detta fördrag kräver enhälligt beslut eller enhälligt samtycke, fordras
samtliga rådsmedlemmars röster för beslutet eller samtycket.
Frånsett beslut som kräver kvalificerad majoritet eller enhällighet, skall
rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar; denna majoritet skall
anses ha uppnåtts, om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas
företrädare, inklusive rösten från företrädaren för en av de stater, som svarar
för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenska-
pen.
Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.
Rådet skall stå i förbindelse med medlemsstaterna genom sin ordförande.
Rådets beslut skall offentliggöras i den ordning rådet fastställer.
Artikel 29
Rådet skall fastställa löner, arvoden och pensioner för Höga myndighetens
ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och
justitiesekreterare.
Artikel 30
Rådet skall anta sin egen arbetsordning.
KAPITEL IV
DOMSTOLEN
Artikel 31
Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning
av detta fördrag jämte tillämpningsföreskrifter.
Artikel 32
Domstolen skall bestå av sju domare som skall utses av medlemsstaternas
regeringar i samförstånd för en tid av sex år bland personer vilkas oavhängighet
inte kan ifrågasättas.
En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall
omväxlande tre och fyra domare utses. Det tre domares som skall tillträda de
tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses
genom lottning.
Avgående domare kan utnämnas på nytt.
På förslag av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare.
Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år.
Artikel 33
Domstolen skall vara behörig att pröva ogiltighetstalan, som väcks av en av
medlemsstaterna eller av rådet mot Höga myndighetens beslut och rekommendationer
rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter,
åsidosättande av fördraget eller av någon bestämmelse som gäller dess
tillämpning eller rörande maktmissbruk. Domstolens prövning får dock inte
innefatta en värdering av den genom ekonomiska sakförhållanden och
omständigheter uppkomna situationen, som föranlett dessa beslut eller
rekommendationer, om det inte hävdas att Höga myndigheten gjort sig skyldig till
maktmissbruk eller uppenbart åsidosatt fördragets bestämmelser eller någon
bestämmelse som gäller dess tillämpning.
Företag eller sammanslutningar som avses i artikel 48 får på samma grunder
föra talan mot beslut och rekommendationer, som är riktade till dem, eller mot
allmänna beslut och rekommendationer, som de anser innebär maktmissbruk gentemot
dem.
Talan som avses i de två första styckena av denna artikel skall väckas inom en
månad efter delgivning eller efter offentliggörande av beslutet eller
rekommendationen allt efter omständigheterna.
Artikel 34
I händelse av ogiltighetsförklaring skall domstolen återförvisa ärendet till
Höga myndigheten. Denna är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för
verkställigheten av ogiltighetsförklaringen. Om ett företag eller en grupp av
företag åsamkats direkt och särskild skada till följd av ett beslut eller en
rekommendation som av domstolen ansetts vara behäftat med ett sådant fel att det
medför ansvar för gemenskapen, skall Höga myndigheten, genom att använda de
befogenheter som den fått genom detta fördrags bestämmelser, vidta lämpliga
åtgärder för att tillförsäkra den det gäller skälig ersättning för skada som är
en direkt följd av det ogiltigförklarade beslutet eller rekommendationen, samt i
mån av behov bevilja skälig skadeersättning.
Om Höga myndigheten underlåter att inom skälig tid vidta de åtgärder som krävs
för verkställigheten av ogiltighetsförklaringen, får ersättningstalan väckas vid
domstolen.
Artikel 35
Om Höga myndigheten genom en bestämmelse i detta fördrag eller
tillämpningsföreskrifterna är förpliktad att fatta ett beslut eller att utfärda
en rekommendation och inte efterkommer denna förpliktelse får, allt efter
omständigheterna, staterna, rådet eller företag och sammanslutningar framlägga
saken för Höga myndigheten.
Detsamma skall gälla för det fall att Höga myndigheten genom en bestämmelse i
detta fördrag eller tillämpningsföreskrifterna har befogenhet att fatta ett
beslut eller utfärda en rekommendation och underlåter att göra detta och
underlåtenheten innebär maktmissbruk.
Om Höga myndigheten vid utgången av en frist av två månader inte har fattat
något beslut eller utfärdat någon rekommendation, får talan väckas inom en månad
vid domstolen mot det avslagsbeslut, som skall anses föreligga som en följd av
denna passivitet.
Artikel 36
Innan Höga myndigheten tillgriper en sådan ekonomisk sanktion eller ett sådant
vite, som anges i detta fördrag, skall den som saken gäller ges tillfälle att
framlägga sina synpunkter.
De ekonomiska sanktioner och viten som fastställts med stöd av bestämmelserna
i detta fördrag får göras till föremål för en fullständig rättslig prövning.
Klagande får enligt artikel 33 första stycket i detta fördrag till stöd för
sin talan åberopa att de beslut och rekommendationer som han påstås ha åsidosatt
är formellt oriktiga.
Artikel 37
När en medlemsstat anser, att i ett bestämt fall en åtgärd eller underlåtenhet
av Höga myndigheten är ägnad att framkalla djupgående och bestående störningar i
medlemsstatens ekonomi, får denna lägga fram saken för Höga myndigheten.
Efter att ha hört rådet skall Höga myndigheten, om det finns anledning till
det, fastslå att det föreligger en sådan situation och besluta om de åtgärder
som skall vidtas för att få denna situation att upphöra i enlighet med
bestämmelserna i detta fördrag samtidigt som gemenskapens väsentliga intressen
tillvaratas.
Om talan väcks vid domstolen, med åberopande av denna artikel mot ett sådant
beslut eller mot ett beslut som uttryckligen eller underförstått innebär ett
förnekande av att ovannämnda situation föreligger, skall domstolen pröva om
beslutet är befogat.
Om domstolen förklarar beslutet ogiltigt skall Höga myndigheten inom ramen för
domstolens avgörande besluta om åtgärder som skall vidtas för att uppnå de
syften som anges i andra stycket av denna artikel.
Artikel 38
Domstolen får, på begäran av en medlemsstat eller Höga myndigheten, upphäva ett
beslut av församlingen eller rådet.
Begäran skall framställas inom en månad efter offentliggörandet av
församlingens beslut eller delgivningen av rådets beslut med medlemsstaterna
eller med Höga myndigheten.
Endast bristande behörighet eller åsidosättande av väsentliga formföreskrifter
får åberopas som grund för sådan talan.
Artikel 39
Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet.
Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om
uppskov med verkställigheten av det beslut eller den rekommendation som påtalas.
Domstolen får föreskriva alla andra interimistiska åtgärder som är nödvändiga.
Artikel 40
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 34 första
stycket, skall domstolen vara behörig att på begäran av den skadelidande parten
besluta om ekonomisk ersättning som skall betalas av gemenskapen vid fall av
skada som orsakats genom tjänstefel från gemenskapens sida vid genomförandet av
detta fördrag.
Domstolen skall också vara behörig att besluta om ersättning som skall betalas
av en tjänsteman som är anställd av gemenskapen om skadan är orsakad genom ett
personligt fel av tjänstemannen under tjänsteutövning. Om den skadelidande
parten inte har kunnat få ersättning från tjänstemannen får domstolen ålägga
gemenskapen att utge skälig ersättning.
Alla övriga tvister mellan gemenskapen och tredje man, för vilka
bestämmelserna i detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna inte gäller, skall
hänskjutas till de nationella domstolarna.
Artikel 41
Domstolen skall ensam vara behörig att genom förhandsavgöranden med bindande
verkan avgöra frågor om giltigheten av Höga myndighetens och rådets beslut, om
giltigheten skulle ifrågasättas i en tvist vid en nationell domstol.
Artikel 42
Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en
skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som
ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.
Artikel 43
Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden i alla övriga fall, där detta
anges i en tilläggsbestämmelse till detta fördrag.
Domstolen skall även vara behörig att träffa avgöranden i alla tvister som berör
ämnesområden som regleras i fördraget, då lagstiftningen i en medlemsstat ger
domstolen en sådan behörighet.
Artikel 44
Domstolens beslut skall vara verkställbara inom medlemsstaternas territorier
enligt bestämmelserna i artikel 92.
Artikel 45
Domstolens stadga skall fastställas i ett protokoll, fogat vid detta fördrag.
TREDJE AVDELNINGEN
Ekonomiska och sociala bestämmelser
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 46
Höga myndigheten får vid varje tidpunkt rådgöra med regeringarna, olika berörda
parter (företag, arbetstagare, förbrukare och handeln) och deras
sammanslutningar samt med sakkunniga.
Företagen, arbetstagarna, förbrukarna och handeln samt deras sammanslutningar
har rätt att inför Höga myndigheten framlägga förslag eller synpunkter i frågor
som berör dem.
För att ge vägledning till alla berörda parter i deras handlande, i
överensstämmelse med de uppgifter som ålagts gemenskapen, samt för att bestämma
sitt eget handlande enligt detta fördrag skall Höga myndigheten genom ovannämnda
samrådsförfarande
1. fortlöpande göra undersökningar av marknads- och prisutveckling,
2. regelbundet i vägledande syfte upprätta program med prognoser om utveck-
lingen av produktion, konsumtion, export och import,
3. regelbundet uppställa allmänna målsättningar för modernisering, produk-
tionsinriktning på lång sikt samt utvidgning av produktionskapaciteten,
4. på begäran av berörda regeringar delta i undersökningar om möjligheterna
att i existerande industrier eller genom skapandet av ny verksamhet återsyssel-
sätta arbetskraft som friställts till följd av marknadsutvecklingen eller
tekniska förändringar,
5. inhämta de upplysningar som krävs för att bedöma möjligheterna att förbättra
arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor inom de industrier som Höga myndig-
heten ansvarar för samt för att bedöma de faror som hotar dessa levnadsvillkor.
Höga myndigheten skall offentliggöra de allmänna målsättningarna och programmen
sedan de framlagts för den rådgivande kommittén.
Höga myndigheten får offentliggöra ovan nämnda undersökningar och
upplysningar.
Artikel 47
Höga myndigheten får inhämta de upplysningar som krävs för att fullgöra sin
uppgift. Den får låta göra nödvändiga kontrollundersökningar.
Höga myndigheten får inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt;
detta gäller särskilt uppgifter som angår företagen och berör deras
affärsförbindelser eller kostnadsförhållanden. Med detta förbehåll skall Höga
myndigheten offentliggöra uppgifter som kan vara till nytta för regeringarna
eller alla övriga berörda parter.
Höga myndigheten får döma sådana företag, som undandrar sig förpliktelser de
ålagts genom beslut enligt bestämmelserna i denna artikel eller som uppsåtligen
lämnar oriktiga upplysningar, till böter eller viten.
Beloppet för böter får högst uppgå till 1 procent av årsomsättningen och för
viten högst 5 procent av den genomsnittliga dagsomsättningen för varje dags
dröjsmål.
Om ett företag har lidit skada genom att Höga myndigheten brutit mot
tystnadsplikten, får ersättningstalan väckas vid domstolen i den ordning som
anges i artikel 40.
Artikel 48
Företagens rätt att bilda sammanslutningar påverkas inte av detta fördrag.
Medlemskap i sådana sammanslutningar skall vara frivilligt. Sammanslutningarna
får utöva varje slag av verksamhet, som inte strider mot bestämmelserna i detta
fördrag eller mot Höga myndighetens beslut eller rekommendationer.
I de fall då detta fördrag föreskriver att den rådgivande kommittén skall
höras får en sammanslutning lägga fram sina medlemmars synpunkter på tillämnade
åtgärder inför Höga myndigheten inom den tid som Höga myndigheten bestämt.
För att inhämta nödvändiga upplysningar eller för att underlätta genomförandet
av de uppgifter som Höga myndigheten har, skall denna i normala fall vända sig
till producentsammanslutningar, under förutsättning att dessa sammanslutningar
antingen tillförsäkrar att kvalificerade representanter för arbetstagare och
förbrukare medverkar i sammanslutningarnas ledande organ eller i de rådgivande
kommittéer som knutits till dessa eller att de på annat sätt inom sin
organisation bereder arbetstagare och förbrukare tillfredsställande möjligheter
att göra sina intressen gällande.
De sammanslutningar som avses i föregående stycke är skyldiga att lämna Höga
myndigheten de upplysningar om sin verksamhet denna anser vara nödvändiga. De
synpunkter som avses i andra stycket samt de upplysningar som lämnas enligt
fjärde stycket skall av sammanslutningarna också meddelas berörd regering.
KAPITEL II
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 49
Höga myndigheten får anskaffa nödvändiga medel för fullgörandet av sin uppgift
-genom att ta ut avgifter på produktionen av kol och stål,
-genom att ta upp lån.
Den får ta emot gåvor.
Artikel 50
1. Avgifterna är avsedda att täcka
- administrationsutgifter som avses i artikel 78,
- omställningsbidrag utan återbetalningsskyldighet som avses i artikel 56,
- såvitt gäller de finansieringsmöjligheter som avses i artiklarna 54 och 56 den
del av Höga myndighetens upplåningsverksamhet som eventuellt inte täcks av
dess utlåningsverksamhet sedan reservfonden tagits i anspråk, liksom
eventuellt infriande av dess garantier för lån, som företagen tagit upp
direkt,
- utgifter för främjande av teknisk och ekonomisk forskning på de villkor som
anges i artikel 55.2.
2. Avgifterna skall årligen påföras de olika produkterna i relation till deras
genomsnittliga värde; avgiften får dock inte överstiga 1 procent av detta
värde, om inte rådet dessförinnan givit sitt tillstånd till det med två
tredjedels majoritet. Villkoren för att påföra och ta upp avgift skall
fastställas genom ett generellt beslut av Höga myndigheten efter det att
den har hört rådet; kumulativa uttag skall så långt det är möjligt
undvikas.
3. Höga myndigheten får i fråga om företag, som inte följer beslut enligt
denna artikel, höja avgifterna med högst 5 procent för varje kvartals
dröjsmål med betalning.
Artikel 51
1. Upplånade medel får av Höga myndigheten endast användas för att bevilja
lån.
Höga myndighetens emissioner av lån på medlemsstaternas marknader skall vara
underkastade de bestämmelser som gäller för dessa marknader.
Om Höga myndigheten anser att en medlemsstats garanti är nödvändig för att ta
upp vissa lån skall den efter att ha hört rådet hänskjuta saken till den
regering eller de regeringar som berörs; ingen stat är förpliktad att ställa
garanti.
2. Höga myndigheten får enligt artikel 54 garantera lån, som av tredje man
direkt beviljas företagen.
3. Höga myndigheten kan anpassa sina låne- och garantivillkor så, att en
reservfond bildas, uteslutande avsedd för att reducera den eventuella
höjning av avgifterna som avses i artikel 50.1 tredje stycket; de sålunda
uppsamlade medlen får inte i någon som helst form användas för utlåning
till företag.
4. Höga myndigheten skall inte själv utöva bankverksamhet som sammanhänger med
dess finansiella uppgifter.
Artikel 52
Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att inom de i artikel 79
första stycket nämnda territorierna samt inom ramen för fastställda bestämmelser
om kommersiella betalningar garantera överföring av medel som härrör från
avgifter, ekonomiska sanktioner och viten samt reservfonden i den utsträckning
detta är nödvändigt för dessa medels användning för de i detta fördrag angivna
ändamålen.
Villkoren för sådana överföringar, såväl mellan medlemsstaterna som till
tredje land, som hänför sig till andra av Höga myndigheten eller med dess
garanti genomförda finansiella transaktioner, skall bestämmas genom avtal mellan
Höga myndigheten och de medlemsstater eller behöriga organ som saken gäller; en
medlemsstat som tillämpar valutakontroll är inte skyldig att garantera en
överföring för vilken den inte åtagit sig någon uttrycklig förpliktelse.
Artikel 53
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 58 samt kapitel
V i avdelning III får Höga myndigheten
a) efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, på de villkor Höga
myndigheten fastställer och under dess kontroll, godkänna alla slag av
finansiella arrangemang som är gemensamma för flera företag, vilka den
anser nödvändiga för att genomföra de uppgifter som anges i artikel 3 och
som är förenliga med bestämmelserna i detta fördrag, särskilt artikel 65,
b) med rådets enhälliga samtycke själv vidta alla slag av finansiella
arrangemang med samma ändamål.
Arrangemang av samma slag, som vidtagits av eller förekommer i medlemsstaterna,
skall anmälas till Höga myndigheten som efter att ha hört den rådgivande
kommittén och rådet skall lämna nödvändiga rekommendationer till de stater saken
gäller i de fall, då dessa arrangemang helt eller delvis strider mot detta
fördrag.
KAPITEL III
INVESTERINGAR OCH FINANSIELLT STÖD
Artikel 54
Höga myndigheten får underlätta genomförandet av investeringsprogram genom att
bevilja lån till företagen eller genom att ställa garanti för andra lån som
företagen tar upp.
Med rådets enhälliga samtycke får Höga myndigheten med samma medel understödja
finansieringen av arbeten och anläggningar som direkt och huvudsakligen bidrar
till att öka produktionen, sänka produktionskostnaderna eller underlätta
avsättningen av produkter som tillhör dess kompetensområde.
I avsikt att främja en samordnad utveckling av investeringsverksamheten kan
Höga myndigheten enligt artikel 47 begära underrättelse i förväg om enskilda
företags program, antingen genom en särskild hänvändelse till det företag saken
gäller eller genom ett beslut som anger arten och omfattningen av de program som
skall anmälas.
Höga myndigheten kan inom ramen för de allmänna målsättningar som anges i
artikel 46, sedan den givit berörda parter tillfälle att framlägga sina
synpunkter, avge ett motiverat yttrande över dessa program. På begäran av det
företag saken gäller är Höga myndigheten förpliktad att avge ett sådant
yttrande. Höga myndigheten skall delge det berörda företaget yttrandet och
informera regeringen i det land där företaget hör hemma. En förteckning över
yttranden skall offentliggöras.
Om Höga myndigheten finner att finansieringen av ett program eller driften av
de anläggningar som programmets genomförande omfattar skulle kräva subventioner,
stödåtgärder, skydd eller diskriminering i strid med detta fördrag, skall det
avstyrkande yttrandet som avgivits på dessa grunder gälla såsom beslut enligt
artikel 14 och medföra förbud för det berörda företaget att för programmets
genomförande använda sig av andra medel än företagets egna.
Höga myndigheten får i fråga om företag, som överträder det förbud som avses i
föregående stycke, döma ut böter som högst uppgår till det belopp som
orättmätigt använts för genomförande av programmet i fråga.
Artikel 55
1. Höga myndigheten skall främja teknisk och ekonomisk forskning som har
betydelse för produktionen och utvecklingen av kol- och stålkonsumtionen samt
arbetssäkerheten inom dessa industrier. Den skall för detta ändamål organisera
ett lämpligt samarbete mellan existerande forskningsorgan.
2. Efter att ha hört den rådgivande kommittén får Höga myndigheten ta
initiativ till och underlätta utvecklingen av sådan forskning
a) antingen genom att ordna med gemensam finansiering från berörda företags
sida,
b) eller genom att till detta ändamål använda medel som mottagits såsom gåva,
c) eller också genom att med rådets samtycke till detta ändamål anslå medel
som kommer från de avgifter som avses i artikel 50, dock utan att
överskrida det i andra punkten av angivna artikel fastställda
maximibeloppet.
Resultaten av den forskning som finansierats i enlighet med b och c skall
ställas till förfogande för alla inom gemenskapen som saken gäller.
3. Höga myndigheten skall avge yttranden av alla slag som är av betydelse för
att sprida kännedom om tekniska förbättringar, särskilt beträffande
patentutbyte och licensgivning.
Artikel 56
Om införandet av nya tekniska metoder eller produktionsmedel inom ramen för Höga
myndighetens allmänna målsättningar leder till en osedvanligt omfattande
minskning av arbetskraftsbehovet inom kol- och stålindustrierna, vilket inom ett
eller flera områden medför särskilda svårigheter att återsysselsätta den
friställda arbetskraften, och om de regeringar som saken gäller så begär
a) skall Höga myndigheten inhämta yttrande från den rådgivande kommittén,
b) får Höga myndigheten på det sätt som anges i artikel 54, antingen inom
industrierna som tillhör dess kompetensområde, eller med rådets samtycke
inom varje annan industri, underlätta finansieringen av program som den
godkänt och som avser att skapa en ny, ekonomiskt sund verksamhet, ägnad
att återge friställd arbetskraft produktiv sysselsättning,
c) skall Höga myndigheten bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet för
- utbetalning av gottgörelse för att möjliggöra för arbetstagarna att avvakta
ny anställning,
- tilldelning av penningbidrag till arbetstagare för kostnader i samband med
ny anställning,
- finansiering av yrkesomskolning av arbetstagare som måste byta verksamhet.
Höga myndigheten skall vid beviljandet av bidrag utan återbetalningsskyldighet
uppställa som villkor, att den stat saken gäller betalar ut ett särskilt bidrag
som uppgår till minst samma belopp som förstnämnda bidrag, om inte rådet med två
tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån.
KAPITEL IV
PRODUKTION
Artikel 57
På produktionens område skall Höga myndigheten företrädesvis använda de
indirekta medel som står till dess förfogande såsom
- samarbete med regeringarna för att reglera eller påverka den allmänna
konsumtionen och särskilt den offentliga,
- ingripanden beträffande priser och handelspolitik i enlighet med detta
fördrag.
Artikel 58
1. I händelse av en nedgång i efterfrågan skall Höga myndigheten, om den
anser att gemenskapen befinner sig i en påtaglig krissituation och att de
åtgärder som avses i artikel 57 inte är tillräckliga för att avhjälpa
krisen, efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke,
införa ett kvoteringssystem för produktionen vid behov i förening med
sådana åtgärder som avses i artikel 74.
Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får en medlemsstat
framlägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan föreskriva, att
Höga myndigheten skall införa ett kvoteringssystem.
2. Höga myndigheten skall, på grundval av undersökningar utförda i samråd med
företagen och företagssammanslutningarna, fastställa rättvist avpassade
kvoter med beaktande av de i artiklarna 2, 3 och 4 uppställda principerna.
Den kan särskilt reglera företagens kapacitetsutnyttjande genom lämpliga
avgifter på de kvantiteter som överstiger en jämförelsenivå, som
fastställts genom ett generellt beslut.
Belopp som erhålls på detta sätt skall användas för att stödja företag
vilkas produktionstakt ligger under den förutsedda nivån, särskilt i syfte
att i möjligaste mån upprätthålla sysselsättningen inom dessa företag.
3. Kvoteringssystemet skall upphöra på förslag, som Höga myndigheten
framlägger för rådet efter att ha hört den rådgivande kommittén, eller av
en av medlemsstaternas regeringar, om inte rådet beslutar något annat;
härvid krävs enhällighet om förslaget framläggs av Höga myndigheten och
enkel majoritet om det framläggs av en regering. Kvoteringssystemets
upphörande skall offentliggöras genom Höga myndighetens försorg.
4. Höga myndigheten får i fråga om företag som åsidosätter de beslut som
fattats enligt denna artikel, döma ut böter som högst uppgår till värdet av
den otillåtna produktionen.
Artikel 59
1. Om Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén, konsta-
terar att gemenskapen befinner sig i en allvarlig bristsituation i fråga
om vissa eller samtliga produkter som tillhör dess kompetensområde och att
de åtgärder som avses i artikel 57 inte är tillräckliga för att avhjälpa
bristen, skall Höga myndigheten framlägga saken för rådet samt, om rådet
inte enhälligt beslutar något annat, föreslå rådet de åtgärder som krävs.
Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får en medlemsstat fram-
lägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan fastslå, att den
ovannämnda situationen föreligger.
2. På förslag av Höga myndigheten och i samråd med denna skall rådet enhälligt
fatta beslut dels om prioritering i fråga om förbrukningen och dels om
fördelning av gemenskapens tillgångar av kol och stål mellan industrierna
inom dess kompetensområde, export och övrig konsumtion.
På grundval av den på detta sätt beslutade prioriteringen rörande
förbrukningen skall Höga myndigheten efter samråd med berörda företag
fastställa de tillverkningsprogram som företagen är skyldiga att genomföra.
3. Om rådet inte fattar ett enhälligt beslut om de åtgärder som avses i punkt
2, skall Höga myndigheten själv på grundval av konsumtion och export samt
oberoende av produktionens lokalisering göra fördelningen av gemenskapens
tillgångar mellan medlemsstaterna.
I varje medlemsstat skall fördelningen av de tillgångar som Höga myndig-
heten anvisat ske på regeringens ansvar på sådant sätt att de leveranser
som avsetts äga rum till andra medlemsstater inte berörs och under förut-
sättning att samråd äger rum med Höga myndigheten i fråga om de kvantite-
ter som avsatts för export och för drift av kol- och stålindustrierna.
Om den andel som av en regering avsatts för export reduceras i förhållande
till de kvantiteter som lagts till grund för den totala tilldelningen till
medlemsstaten i fråga, skall Höga myndigheten vid senare fördelningstill-
fällen, i mån av behov, mellan medlemsstaterna på nytt fördela de till-
gångar som på detta sätt friställts för konsumtion.
Om den andel som av en regering avsatts för drift av kol- och stålindu-
strierna reduceras på motsvarande sätt och detta leder till en produktions-
minskning inom en bransch inom gemenskapen, skall tilldelningen av mot-
svarande produkter till medlemsstaten i fråga vid senare fördelningstill-
fälle reduceras i samma omfattning som nämnda produktionsminskning.
4. Höga myndigheten skall i samtliga fall på grundval av undersökningar, som
företagits i samråd med företagen och företagssammanslutningarna, mellan
företagen rättvist fördela de kvantiteter som avsatts för industrierna inom
dess kompetensområde.
5. I det fall som avses i punkt 1 i denna artikel får Höga myndigheten, efter
att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, enligt
bestämmelserna i artikel 57 besluta, att alla medlemsstater skall införa
restriktioner rörande exporten till tredje land. Om Höga myndigheten
underlåter att ta initiativ, får rådet fatta enhälligt beslut om detta på
förslag av en regering.
6. Höga myndigheten får, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet,
upphäva det system som inrättats enligt denna artikel. Höga myndigheten får
inte åsidosätta ett avstyrkande yttrande från rådet, om detta yttrande
avgivits enhälligt.
Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får rådet genom enhälligt
beslut upphäva detta system.
7. Höga myndigheten får i fråga om företag, som åsidosätter de beslut som
fattats med tillämpning av denna artikel, döma ut böter som högst uppgår
till det dubbla värdet av den tillverkning eller de leveranser som
föreskrivits och inte verkställts eller som undandragits föreskriven
användning.
KAPITEL V
PRISER
Artikel 60
1. På prisområdet är förfaranden som strider mot artiklarna 2, 3 och 4
förbjudna och särskilt
- illojal konkurrens och i synnerhet prissänkningar av helt tillfällig eller
helt lokal karaktär, vilka syftar till att uppnå en monopolställning inom
den gemensamma marknaden,
- diskriminerande förfaranden som innebär att en säljare inom den gemensamma
marknaden tillämpar olika villkor vid jämförbara affärstransaktioner,
särskilt med hänsyn till köparnas nationalitet.
Höga myndigheten kan efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet genom
beslut närmare ange de förfaranden som avses med detta förbud.
2. I detta syfte
a) skall de prislistor och försäljningsvillkor som tillämpas av företagen på
den gemensamma marknaden offentliggöras i den omfattning och den form som
föreskrivs av Höga myndigheten efter att ha hört den rådgivande kommittén.
Om Höga myndigheten finner, att ett företag valt en onormal utgångspunkt
för fastställande av sin prislista, och detta särskilt öppnar möjligheter
att kringgå bestämmelserna under b här nedan, skall den lämna lämpliga
rekommendationer till detta företag,
b) får de använda metoderna för prissättning inte leda till att de priser som
tillämpas av ett företag inom den gemensamma marknaden, då dessa återförs
till motsvarande värde vid den utgångspunkt som valts för fastställande av
dess prislista
- överstiger det pris som enligt prislistan i fråga gäller vid en jämförbar
affärstransaktion eller
- understiger detta pris med mer än
- antingen den marginal som möjliggör anpassning av det lämnade anbudet
till en med annan utgångspunkt fastställd prislista som erbjuder köparen
de fördelaktigaste villkoren på leveransorten eller
- den marginal som genom beslut av Höga myndigheten efter det att den
rådgivande kommittén yttrat sig, fastställts för varje kategori av
produkter med eventuellt hänsynstagande till produkternas ursprung och
destinationsort.
Dessa beslut skall fattas när de visar sig nödvändiga för att undvika störningar
inom den gemensamma marknaden i dess helhet eller en del därav eller för att
undvika störningar i jämvikten till följd av olikheter i metoderna för
prissättning på en produkt och på de råvaror som används för dess tillverkning.
Besluten skall inte hindra företagen att anpassa sina anbud till villkor som
erbjudits av företag utanför gemenskapen, under förutsättning att dessa
transaktioner anmäls till Höga myndigheten, som i händelse av missbruk får
begränsa eller upphäva den fördel berörda företag kan dra av denna
undantagsbestämmelse.
Artikel 61
På grundval av undersökningar gjorda i samråd med företagen och
företagssammanslutningarna enligt bestämmelserna i artikel 46 första stycket och
artikel 48 tredje stycket, samt efter att ha hört den rådgivande kommittén och
rådet om såväl lämpligheten av dessa åtgärder som den prisnivå de medför kan
Höga myndigheten för en eller flera produkter inom dess kompetensområde
fastställa
a) maximipriser inom den gemensamma marknaden, om den finner att ett sådant
beslut är nödvändigt för att uppnå de syften som anges i artikel 3,
särskilt under c,
b) minimipriser inom den gemensamma marknaden, om Höga myndigheten finner att
en uppenbar kris föreligger eller är omedelbart förestående samt att ett
sådant beslut krävs för att de syften som anges i artikel 3 skall uppnås,
c) minimi- eller maximipriser vid export efter samråd med berörda
företagssammanslutningar eller företagen själva och med anpassning till de
förhållanden som råder på utländska marknader, om en sådan åtgärd kan
kontrolleras effektivt och visar sig nödvändig såväl med hänsyn till de
genom marknadsläget uppkommande farorna för företagen som för att i de
internationella ekonomiska förbindelserna hävda den målsättning som anges i
artikel 3 f. Om minimipriser fastställs, skall denna bestämmelse inte
hindra tillämpningen av bestämmelserna i artikel 60.2 sista stycket.
Vid prissättningen skall Höga myndigheten beakta nödvändigheten av att tillse
att konkurrensförmågan inom såväl kol- och stålindustrierna som
förbrukningsindustrierna vidmakthålls i enlighet med de principer som anges i
artikel 3 c.
Om Höga myndigheten underlåter att under ovan angivna förhållanden ta
initiativ, får en medlemsstats regering framlägga saken för rådet, som genom
enhälligt beslut kan anmoda Höga myndigheten att fastställa sådana maximi- eller
minimipriser.
Artikel 62
Då Höga myndigheten anser, att en sådan åtgärd är mest lämpad för att undvika
att kolpriserna fastställs på produktionskostnadsnivån för de gruvor som har de
högsta kostnaderna och vilkas drift anses temporärt nödvändig för genomförandet
av de uppgifter som anges i artikel 3, får Höga myndigheten, efter att ha
inhämtat yttrande från den rådgivande kommittén, besluta om utjämningsbe-
talningar
- mellan företag inom samma gruvdistrikt, för vilka samma prislistor gäller,
- mellan företag belägna inom olika gruvdistrikt, efter att ha hört rådet.
Sådana utjämningsbetalningar får dessutom införas under de förutsättningar som
anges i artikel 53.
Artikel 63
1. Om Höga myndigheten finner att köparna praktiserar en systematisk
diskriminering, särskilt med stöd av bestämmelser, som reglerar offentligt
organs affärsavslut, skall den till de regeringar som saken gäller lämna
nödvändiga rekommendationer.
2. Höga myndigheten får, i den utsträckning den finner det nödvändigt, besluta
att
a) företagen skall fastställa sina försäljningsvillkor så, att deras köpare
och kommissionärer förbinder sig att följa de regler som uppställts av Höga
myndigheten med tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel,
b) företagen skall ställas till ansvar för överträdelse av förpliktelser de
åtagit sig på detta sätt, då överträdelsen begåtts av deras ombud eller av
kommissionärer, som handlat för dessa företags räkning.
Höga myndigheten får, i händelse av att en köpare bryter mot förpliktelser han
har åtagit sig på detta sätt, begränsa de till gemenskapen hörande företagens
rätt att handla med nämnda köpare i en utsträckning som, i fall av upprepad
överträdelse kan medföra temporärt förbud. I detta fall får köparen, utan att
det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 33, väcka talan vid
domstolen.
3. Höga myndigheten har dessutom befogenhet att till berörda medlemsstater
lämna lämpliga rekommendationer för att säkerställa att de regler som
uppställts med tillämpning av artikel 60.1 följs av varje företag eller
organisation, som utövar en distributionsfunktion på kol- och stålområdet.
Artikel 64
Höga myndigheten får i fråga om företag, som åsidosätter bestämmelserna i detta
kapitel eller beslut om deras tillämpning, döma ut böter som uppgår till det
dubbla värdet av den otillåtna försäljningen. I händelse av upprepad
överträdelse skall ovanstående maximibelopp fördubblas.
KAPITEL VI
KARTELLER OCH FÖRETAGSKONCENTRATIONER
Artikel 65
1. Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och
samordnade förfaranden, som är ägnade att inom den gemensamma marknaden,
direkt eller indirekt, förhindra, inskränka eller snedvrida den normala
konkurrensen är förbjudna, särskilt sådana som består i att
a) fastställa eller bestämma priser,
b) inskränka eller kontrollera produktion, teknisk utveckling eller
investeringar,
c) dela upp marknader, produkter, kunder eller försörjningskällor.
2. Höga myndigheten skall dock för särskilt angivna produkter tillåta
överenskommelser om specialisering eller om gemensamma inköp och
försäljningar, om den finner att
a) denna specialisering eller dessa gemensamma inköp och försäljningar komma
att bidra till en påtaglig förbättring av produktionen eller distributionen
av dessa produkter,
b) överenskommelsen i fråga är väsentlig för att uppnå ett sådant resultat
utan att vara mera restriktiv till sin karaktär än ändamålet kräver, och
c) överenskommelsen inte är ägnad att ge de berörda företagen möjlighet att
bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktionen eller avsättningen
för en väsentlig del av ifrågavarande produkter inom den gemensamma
marknaden och inte heller att undandra dessa produkter effektiv konkurrens
från andra företag inom den gemensamma marknaden.
Om Höga myndigheten finner, att vissa överenskommelser till sin natur och sina
verkningar helt överensstämmer med ovan åsyftade överenskommelser, särskilt med
hänsyn till tillämpningen av denna punkt på distributionsföretag, skall Höga
myndigheten också tillåta dessa överenskommelser när den finner att de uppfyller
samma villkor.
Tillstånden kan lämnas på bestämda villkor och för en begränsad tid. I sådant
fall skall Höga myndigheten förnya ett tillstånd en eller flera gånger om den
fastställer, att villkoren i a-c ovan fortfarande är uppfyllda vid tidpunkten
för förnyelsen.
Höga myndigheten skall återkalla ett tillstånd eller ändra dess innehåll, om
den finner att överenskommelsen på grund av ändrade förhållanden inte längre
uppfyller ovan avsedda villkor eller att de faktiska följderna av
överenskommelsen eller av dess tillämpning strider mot de villkor som uppställts
för tillståndet.
Beslut som innebär att tillstånd lämnas, förnyas, ändras, vägras eller
återkallas, samt grunderna för sådana beslut, skall offentliggöras utan att de
begränsningar som fastställts i artikel 47 andra stycket skall vara tillämpliga
i sådant fall.
3. Höga myndigheten får, i enlighet med bestämmelserna i artikel 47, inhämta
alla de upplysningar som krävs för tillämpningen av denna artikel, antingen
genom en särskild förfrågan ställd till berörda parter eller genom en
förordning som närmare anger arten av de överenskommelser, beslut eller
förfaranden som skall anmälas för Höga myndigheten.
4. Överenskommelser och beslut som är förbjudna med stöd av denna artikels
första punkt skall sakna rättsverkan och kan inte åberopas inför någon
domstol i medlemsstaterna.
Höga myndigheten skall, om inte annat följer av rätten att överklaga till
domstolen, ensam vara behörig att avgöra, om nämnda överenskommelser eller
beslut står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna artikel.
5. Höga myndigheten får fastställa böter och viten för företag, som träffat en
ogiltig överenskommelse, eller, som genom skiljedomsförfarande, avtalsvite,
bojkott eller andra medel tillämpat eller sökt tillämpa en ogiltig
överenskommelse eller ett ogiltigt beslut eller en överenskommelse för
vilken tillstånd vägrats eller beträffande vilken tillstånd återkallats,
eller som fått tillstånd genom uppsåtligen oriktiga eller förvanskade
uppgifter, eller som tillämpar förfaranden som strider mot bestämmelserna i
punkt 1. Maximibeloppet av dessa böter eller viten får inte överstiga
dubbla värdet av den faktiska omsättningen av de produkter som omfattas av
de överenskommelser, beslut eller förfaranden vilka strider mot
bestämmelserna i denna artikel. Nämnda maximibelopp får dock höjas i de
fall det varit fråga om en begränsning av produktion, teknisk utveckling
eller investeringar, såvitt gäller böter, till högst 10 procent av berörda
företags årsomsättning och, såvitt gäller viten, till högst 20 procent av
dagsomsättningen.
Artikel 66
1. Höga myndighetens förhandstillstånd skall, om inte annat följer av
bestämmelserna i punkt 3, krävas för varje förfarande som genom sin art och
genom verksamhet utövad av en person eller ett företag eller av en grupp av
personer eller företag, inom de territorier som avses i artikel 79 första
stycket, direkt eller indirekt leder till en koncentration av företag, av
vilka minst ett är sådant som avses i artikel 80; detta gäller antingen
förfarandet hänför sig till en och samma produkt eller till olika
produkter, och antingen det kommer till stånd genom fusion, förvärv av
aktier, andelar och andra tillgångar, lån, avtal eller genom varje annat
medel för kontroll. För tillämpningen av ovanstående bestämmelser skall
Höga myndigheten genom en förordning som den skall utfärda efter att ha
hört rådet närmare ange kriterierna för kontroll över företag.
2. Höga myndigheten skall bevilja det i föregående punkt omnämnda tillståndet,
om den finner att det tilltänkta förfarandet rörande ifrågavarande produkt
eller produkter som tillhör dess kompetensområde inte kommer att ge berörda
personer eller företag möjlighet
- att fastställa priser, kontrollera eller inskränka produktionen eller
distributionen eller förhindra bibehållandet av en effektiv konkurrens
på en betydande del av marknaden för dessa produkter eller
- att undandra sig de konkurrensregler som följer av tillämpningen av
detta fördrag, särskilt genom upprättandet av en konstlad undantags-
ställning, vilken medför en väsentlig fördel i fråga om tillgång till
försörjningskällor och avsättning.
Höga myndigheten skall vid denna bedömning och i enlighet med principen om
icke-diskriminering i artikel 4 b beakta storleken av företag av likartat slag
inom gemenskapen i den utsträckning Höga myndigheten anser detta vara motiverat
för att undvika eller utjämna de nackdelar som följer av skillnader i
konkurrensvillkoren.
Höga myndigheten får för tillståndet uppställa de villkor den anser vara
lämpliga för att tillgodose syftet med denna punkt.
Innan Höga myndigheten tar ställning till ett förfarande som berör företag av
vilka minst ett inte är sådant som avses i artikel 80, skall den inhämta den
berörda regeringens synpunkter.
3. Höga myndigheten skall från kravet på förhandstillstånd befria sådana slag
av förfaranden som den - med hänsyn till storleken av de tillgångar eller
företag som berörs av detta och till arten av den koncentration som blir
resultatet - finner, bör anses stå i överensstämmelse med de villkor som
krävs enligt punkt 2. I den förordning som med rådets samtycke utfärdas för
detta ändamål skall även villkoren för en sådan befrielse fastställas.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47 beträffande företag inom
Höga myndighetens kompetensområde, får Höga myndigheten, antingen genom en
förordning som utfärdas efter rådets hörande och vilken närmare anger arten
av de förfaranden som Höga myndigheten skall underrättas om eller genom en
särskild förfrågan till berörda parter inom ramen för denna förordning,
inhämta alla de upplysningar som behövs för tillämpningen av denna artikel
på förfaranden som kan medföra den effekt som sägs i punkt 1; sådana
upplysningar får inhämtas från fysiska eller juridiska personer som
förvärvat eller sammanslagit rättigheterna eller tillgångarna i fråga
eller som avser att förvärva eller sammanslå dem.
5. Om en koncentration kommit till stånd som Höga myndigheten finner har
genomförts i strid med bestämmelserna i punkt 1 men som ändå uppfyller de
villkor, som anges i punkt 2, skall Höga myndigheten godkänna denna
koncentration under förutsättning att de personer som förvärvat eller
sammanslagit rättigheterna och tillgångarna i fråga betalar de böter som
avses i punkt 6 andra stycket. Bötesbeloppet får dock inte understiga
hälften av det maximibelopp som fastställts i punkt 6 andra stycket om det
är uppenbart att tillstånd borde ha inhämtats. Om detta belopp inte be-
talas, skall Höga myndigheten tillgripa de åtgärder som anges nedan i vad
gäller koncentrationer som betecknats såsom otillåtna. Om en koncentration
kommit till stånd som Höga myndigheten finner inte kan uppfylla de all-
männa eller särskilda villkor som krävs för tillstånd enligt punkt 12,
skall Höga myndigheten genom ett motiverat beslut förklara koncentrationen
otillåten och, efter att ha givit berörda parter tillfälle att framlägga
sina synpunkter, besluta att de företag eller tillgångar som otillåtet
sammanslagits skiljs åt eller att den gemensamma kontrollen upphör. Höga
myndigheten kan besluta varje annan åtgärd som den anser lämplig för att
återställa den oberoende driften hos företagen i fråga eller det oberoende
utnyttjandet av tillgångarna i fråga samt för att återställa normala
konkurrensvillkor. Varje part som saken direkt gäller får föra talan mot
dessa beslut enligt den ordning som anges i artikel 33. Domstolen har
oinskränkt behörighet att med avvikelse från artikel 33 bedöma om det
tillämpade förfarandet har karaktären av en koncentration enligt första
punkten i denna artikel och förordningar som utfärdats med tillämpning av
samma punkt. Sådan talan medför uppskov. Talan får endast väckas sedan det
beslutats om ovan avsedda åtgärder, om inte Höga myndigheten ger sitt
samtycke till att särskild talan väcks mot det beslut som förklarade för-
farandet otillåtet.
Höga myndigheten får när som helst, om inte bestämmelserna i artikel 39
tredje stycket tillämpas, vidta eller föranstalta om de interimistiska
åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda konkurrerande företags
eller tredje mans intressen samt för att avvärja varje åtgärd som är ägnad
att hindra verkställigheten av dess beslut. Endast om domstolen beslutar
det, medför en talan vid domstolen att verkställigheten av de interimis-
tiska åtgärderna skjuts upp.
Höga myndigheten skall medge berörda parter en skälig frist för att verk-
ställa dess beslut. Efter utgången av denna frist får Höga myndigheten
förelägga vite intill ett belopp per dag av en promille av värdet av
ifrågavarande rättigheter eller tillgångar.
Om de berörda parterna inte uppfyller sina förpliktelser skall Höga
myndigheten dessutom själv vidta åtgärder för verkställighet och får,
särskilt vad gäller företag inom dess kompetensområde, skjuta upp utövan-
det av de rättigheter som hänför sig till de orättmätigt förvärvade till-
gångarna, utverka att en tvångsförvaltare av dessa tillgångar utses på
rättslig väg samt ordna tvångsförsäljning av tillgångarna på villkor som
tillvaratar ägarnas rättmätiga intressen. Höga myndigheten får vidare
beträffande de fysiska eller juridiska personer som, till följd av det
otillåtna förfarandet, förvärvat rättigheterna eller tillgångarna i fråga
ogiltigförklara åtgärder, avgöranden, resolutioner eller beslut av de
ledande organen inom de företag som är underkastade en olovligen upprättad
kontroll.
Höga myndigheten har dessutom befogenhet att till berörda medlemsstater
lämna de rekommendationer som krävs för att inom ramen för staternas
nationella lagstiftning uppnå verkställighet av de åtgärder som avses i
föregående stycken.
Vid utövandet av sina befogenheter skall Höga myndigheten beakta de rättig-
heter som tredje man i god tro förvärvat.
6. Höga myndigheten får ålägga böter intill ett belopp av
- 3 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits
eller som skall förvärvas eller sammanslås för de fysiska eller juri-
diska personer som undandrar sig de förpliktelser som avses i punkt 4,
- 10 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits
för de fysiska eller juridiska personer som undandrar sig de förpliktel-
ser som avses i punkt 1. Detta maximibelopp skall efter utgången av den
tolfte månaden efter det att förfarandet ägt rum, höjas med en tjugo-
fjärdedel för varje ytterligare månad som förflutit intill dess att
Höga myndigheten fastställt att en överträdelse ägt rum,
- 10 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits
eller som skall förvärvas eller sammanslås för de fysiska eller juri-
diska personer som med oriktiga eller förvanskade uppgifter dragit eller
sökt dra fördel av de bestämmelser som avses i punkt 2,
- 15 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits
för företag inom Höga myndighetens kompetensområde vilka deltagit i
eller medverkat i det förfarande som genomförts och som strider mot
bestämmelserna i denna artikel.
Personer som drabbas av påföljder som avses i denna punkt har rätt att
väcka talan vid domstolen i den ordning som anges i artikel 36.
7. Om Höga myndigheten finner att offentliga eller privata företag, som
rättsligt eller faktiskt intar eller förvärvar en dominerande ställning på
marknaden i fråga om en produkt inom dess kompetensområde och på detta sätt
undandras effektiv konkurrens inom en betydande del av den gemensamma
marknaden, utnyttjar denna ställning för ändamål som strider mot detta
fördrags målsättningar, skall Höga myndigheten till dessa företag lämna de
rekommendationer som krävs för att förhindra dem att utnyttja denna
ställning för ändamålet i fråga. Om dessa rekommendationer inte följs på
ett tillfredsställande sätt inom skälig tid, skall Höga myndigheten, genom
beslut som fattas i samråd med den berörda regeringen och med tillämpning
av de påföljder som avses i artiklarna 58, 59 och 64, fastställa de priser
och försäljningsvillkor som skall tillämpas av företaget i fråga eller
uppställa produktions- eller leveransprogram som skall genomföras av
företaget.
KAPITEL VII
INGREPP I KONKURRENSFÖRHÅLLANDEN
Artikel 67
1. Varje åtgärd som vidtas av en medlemsstat och som är ägnad att märkbart
återverka på konkurrensförhållandena inom kol- och stålindustrin, skall den
berörda regeringen underrätta Höga myndigheten om.
2. Om en sådan åtgärd är ägnad att framkalla en allvarlig jämviktsstörning
genom att skillnaden i produktionskostnader väsentligt ökas på annat sätt
än genom en förändring av produktiviteten, får Höga myndigheten efter att
ha hört den rådgivande kommittén och rådet vidta följande åtgärder:
Om denna stats åtgärder medför skadliga verkningar för kol- och stålföretag
inom statens kompetensområde, får Höga myndigheten bemyndiga staten att i
fråga om företagen vidta stödåtgärder vars omfattning, villkor och
varaktighet skall fastställas i samförstånd med Höga myndigheten. Samma
bestämmelser skall tillämpas i händelse av ändringar i löner och arbets-
villkor som har samma verkningar, även om ändringarna inte orsakas av en
statlig åtgärd.
Om denna stats åtgärder medför skadliga verkningar för kol- och stålföretag
inom de övriga medlemsstaternas kompetensområde, skall Höga myndigheten
lämna en rekommendation till staten i fråga i syfte att avhjälpa för-
hållandet genom sådana åtgärder som staten anser vara bäst förenliga med
dess egen ekonomiska jämvikt.
3. Om denna stats åtgärder leder till en minskning av skillnaderna i produk-
tionskostnaderna genom att kol- och stålföretag inom dess kompetensområde
i jämförelse med övriga industrier inom samma land ges en särskild fördel
eller påläggs särskilda avgifter, får Höga myndigheten, efter att ha hört
den rådgivande kommittén och rådet, lämna de rekommendationer som krävs
till denna stat.
KAPITEL VIII
ARBETSTAGARNAS LÖNER OCH RÖRLIGHET
Artikel 68
1. De metoder som används för att fastställa löner och sociala förmåner i de
olika medlemsstaterna skall, i fråga om kol- och stålindustrierna, inte
beröras av tillämpningen av detta fördrag, om inte annat följer av följande
bestämmelser.
2. Om Höga myndigheten finner, att ett eller flera företag tillämpar onormalt
låga priser beroende på att företagen fastställt lönerna på en onormalt låg
nivå i förhållande till den lönenivå som gäller inom samma område, skall
Höga myndigheten efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig lämna
nödvändiga rekommendationer till dessa företag. Om de onormalt låga lönerna
är en följd av regeringsbeslut, skall Höga myndigheten rådgöra med den
berörda regeringen och får, om enighet inte uppnås, efter det att den
rådgivande kommittén yttrat sig, lämna en rekommendation till regeringen.
3. Om Höga myndigheten finner, att en lönesänkning medför en sänkning av
arbetskraftens levnadsstandard och samtidigt används såsom medel för
varaktig ekonomisk anpassning av företagen eller för konkurrens mellan
företagen, skall Höga myndigheten till berörda företag eller regering efter
det att den rådgivande kommittén yttrat sig lämna en rekommendation i syfte
att på företagens bekostnad tillförsäkra arbetskraften fördelar som
kompenserar lönesänkningen.
Denna bestämmelse skall inte tillämpas på
a) generella åtgärder som vidtagits av en medlemsstat för att återupprätta
yttre jämvikt, utan att det påverkar en eventuell tillämpning av
bestämmelserna i artikel 67,
b) lönesänkningar som följer av tillämpningen av en glidande skala som
fastställts enligt lag eller avtal,
c) lönesänkningar som förorsakats av en sänkning av levnadskostnaderna,
d) lönesänkningar som syftar till att korrigera onormala lönehöjningar, som
tidigare tillkommit under speciella omständigheter, och som upphört att
inverka.
4. Frånsett de fall som avses under a och b i föregående punkt, skall varje
lönesänkning, som påverkar hela eller en avsevärd del av arbetskraften i
ett företag, anmälas för Höga myndigheten.
5. De rekommendationer som avses i föregående punkt får lämnas av Höga
myndigheten endast efter rådets hörande med undantag av rekommendationer
som lämnas till företag, som inte är av den storleksordning som fastställts
av Höga myndigheten i samförstånd med rådet.
Då inom en medlemsstat en ändring i fråga om bestämmelser om finansiering
av sociala förmåner eller i fråga om åtgärder mot arbetslöshet och verk-
ningar av arbetslöshet eller en ändring i lönerna medför den verkan som
avses i artikel 67.2 och 67.3, får Höga myndigheten tillämpa de bestäm-
melser som föreskrivs i nämnda artikel.
6. Om företagen inte följer de rekommendationer som lämnas till dem med
tillämpning av denna artikel, får Höga myndigheten ålägga dem böter och
viten uppgående till högst det dubbla värdet av de orättmätigt inbesparade
lönekostnaderna.
Artikel 69
1. Medlemsstaterna förbinder sig att avlägsna alla restriktioner som grundar
sig på nationalitet i fråga om sysselsättning inom kol- och stålindustrier-
na av arbetstagare som har styrkta yrkesmässiga kvalifikationer för arbete
inom nämnda industrier och är medborgare i en av medlemsstaterna, om inte
annat följer av de begränsningar som beror på grundläggande krav med hän-
syn till hälsa och allmän ordning.
2. För tillämpningen av denna bestämmelse skall medlemsstaterna utforma en
gemensam bestämning av olika slag av fackarbeten och kvalifikationsvillkor,
i samförstånd fastställa de begränsningar som föreskrivs i föregående punkt
samt undersöka de administrativa möjligheterna att inom gemenskapen i dess
helhet sammanföra utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.
3. Dessutom skall medlemsstaterna, beträffande de arbetstagarkategorier som
inte avses i föregående punkt och om produktionsutvecklingen inom kol- och
stålindustrin hämmas av brist på lämplig arbetskraft, anpassa sina
immigrationsbestämmelser i den utsträckning som krävs för att avhjälpa
denna brist. De skall särskilt underlätta anställning av arbetstagare från
kol- och stålindustrier i andra medlemsstater.
4. Medlemsstaterna skall, utan att det inverkar på de särskilda åtgärder som
berör gränsarbetare, förbjuda varje slag av diskriminering avseende
avlöning och arbetsvillkor mellan inhemska arbetstagare och invandrade
arbetstagare. De skall i synnerhet sinsemellan söka vidta alla sådana
åtgärder som visar sig nödvändiga för att bestämmelserna om sociala
förmåner inte skall utgöra hinder för arbetskraftens rörlighet.
5. Höga myndigheten skall vägleda och underlätta medlemsstaternas handlande
vid tillämpning av de åtgärder som avses i denna artikel.
6. Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas internationella
förpliktelser.
KAPITEL IX
TRANSPORTER
Artikel 70
Det föreligger enighet om att upprättandet av den gemensamma marknaden kräver
tillämpning av sådana transporttariffer för kol och stål som erbjuder jämförliga
prisvillkor åt förbrukare som befinner sig i jämförligt läge.
I handeln mellan medlemsstaterna är särskilt alla sådana förfaranden förbjudna
som diskriminerar i fråga om fraktpriser och fraktvillkor vilka grundas på
produkternas ursprungs- eller destinationsland. Upphävandet av sådan
diskriminering skall först och främst innebära en förpliktelse att vid
transporter av kol och stål från eller till annat land inom gemenskapen tillämpa
tariffer, fraktpriser och andra tariffbestämmelser som gäller vid interna
transporter för samma slag av gods, då godset fraktas samma sträcka.
Tariffer, fraktpriser och andra tariffbestämmelser, som tillämpas vid
transport av kol och stål inom varje särskild medlemsstat samt mellan
medlemsstaterna, skall offentliggöras eller göras kända för Höga myndigheten.
Tillämpning av särskilda tariffer vid inhemsk transport till förmån för ett
eller flera kol- eller stålproducerande företag skall vara beroende av
förhandsgodkännande av Höga myndigheten som skall förvissa sig om att dessa
tariffer överensstämmer med principerna i detta fördrag. Höga myndigheten får ge
ett temporärt eller villkorligt godkännande.
Om inte annat följer av bestämmelserna i denna artikel samt övriga
bestämmelser i detta fördrag, skall transportpolitiken, särskilt fastställande
och ändring av fraktpriser och fraktvillkor av varje slag, liksom jämkningar av
fraktpriser i syfte att säkerställa transportföretagens finansiella jämvikt, i
fortsättningen vara underkastad varje enskild medlemsstats bestämmelser i lagar
eller andra författningar; detsamma skall gälla åtgärder avseende samordning
eller konkurrens mellan olika transportsätt eller mellan olika transportvägar.
KAPITEL X
HANDELSPOLITIK
Artikel 71
Om inte fördraget föreskriver annat skall medlemsstaternas regeringars kompetens
på det handelspolitiska området inte påverkas genom tillämpningen av detta
fördrag, om det inte bestäms på annat sätt i fördraget.
De befogenheter som genom detta fördrag tillagts gemenskapen på det
handelspolitiska området gentemot tredje land får, om inte annat följer av
bestämmelserna i artikel 75, inte vara mera omfattande än de befogenheter som
tillerkänns medlemsstaterna genom internationella överenskommelser till vilka
staterna är anslutna.
Medlemsstaternas regeringar skall ömsesidigt bistå varandra i den utsträckning
som krävs för att genomföra de åtgärder Höga myndigheten förklarat stå i
överensstämmelse med detta fördrag och gällande internationella
överenskommelser. Höga myndigheten har befogenhet att föreslå berörda
medlemsstater metoder som kan säkerställa detta ömsesidiga bistånd.
Artikel 72
Minimisatser, under vilka medlemsstaterna förbinder sig att inte sänka sina
tullar på kol och stål gentemot tredje land, samt maximisatser, över vilka de
förbinder sig att inte höja dessa tullar får fastställas genom enhälligt beslut
av rådet på förslag av Höga myndigheten framlagt på dess eget initiativ eller på
begäran av en medlemsstat.
Inom de gränser som fastställts genom nämnda beslut skall varje regering
bestämma sina tulltaxor i enlighet med sina egna nationella regler. Höga
myndigheten kan på eget initiativ eller på begäran av en av medlemsstaterna avge
yttrande i syfte att ändra taxorna i denna stat.
Artikel 73
Handläggningen av import- och exportlicenser för handeln med tredje land skall
handhas av den regering inom vars territorium importvarornas bestämmelseort
eller exportvarornas ursprungsort är belägen.
Höga myndigheten har befogenhet att övervaka handläggningen och kontrollen av
dessa licenser på kol- och stålområdet. Höga myndigheten skall vid behov och
efter att ha hört rådet lämna rekommendationer till medlemsstaterna, såväl för
att undvika att antagna bestämmelser är mer restriktiva än vad den situation som
motiverar deras införande eller bibehållande kräver som för att säkerställa
samordning av de åtgärder som vidtagits enligt artikel 71 tredje stycket och
artikel 74.
Artikel 74
I nedan uppräknade fall har Höga myndigheten befogenhet att vidta alla åtgärder,
som står i överensstämmelse med detta fördrag och särskilt med de i artikel 3
angivna målsättningarna, samt att till regeringarna lämna alla slag av
rekommendationer som står i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 71
andra stycket:
1. om det konstateras att länder, som inte är medlemmar i gemenskapen, eller
företag belägna i dessa länder gjort sig skyldiga till dumpning eller andra
av Havannastadgan förbjudna förfaranden,
2. om en skillnad mellan anbud av företag utanför gemenskapens kompetensområde
och av företag inom dess kompetensområde enbart beror på det faktum att
anbuden från de förstnämnda är baserade på konkurrensvillkor som strider
mot bestämmelserna i detta fördrag,
3. om en av de produkter som anges i fördragets artikel 81 importeras till en
eller flera medlemsstaters territorier i relativt stigande kvantiteter och
på sådana villkor, att denna import medför eller hotar att medföra
allvarlig skada för produktionen av liknande eller direkt konkurrerande
varor inom den gemensamma marknaden.
Rekommendationer i syfte att införa kvantitativa restriktioner får dock i
det fall som avses i punkt 2 lämnas endast med rådets samtycke, och i det
fall som avses i punkt 3 endast under de förutsättningar som anges i
artikel 58.
Artikel 75
Medlemsstaterna förbinder sig att hålla Höga myndigheten underrättad om förslag
till handelsavtal eller till överenskommelser med motsvarande verkan i den mån
de berör kol och stål eller importen av andra råvaror och specialutrustning som
krävs för produktionen av kol och stål i medlemsstaterna.
Om ett förslag till avtal eller överenskommelse innefattar bestämmelser, som
hindrar tillämpningen av detta fördrag, skall Höga myndigheten lämna nödvändiga
rekommendationer till den berörda staten inom tio dagar efter den dag då Höga
myndigheten mottagit underrättelse om detta. Höga myndigheten får i övriga fall
avge yttranden.
FJÄRDE AVDELNINGEN
Allmänna bestämmelser
Artikel 76
Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett tilläggsprotokoll, inom
medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs
för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Artikel 77
Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas genom överenskommelse
mellan medlemsstaternas regeringar.
Artikel 78
1. Gemenskapens räkenskapsår skall sträcka sig från den 1 juli till den 30
juni.
2. Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga
myndigheten, inklusive sådana som hänför sig till den rådgivande kommitténs
verksamhet, liksom utgifterna för domstolen, församlingens sekretariat samt
rådets sekretariat.
3. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över
sina administrationsutgifter, indelade i artiklar och avdelningar.
Antalet tjänstemän, deras löner, ersättningar och pensioner skall dock, i
den mån de inte fastställs med stöd av en annan bestämmelse i fördraget
eller tillämpningsföreskrifter, liksom extraordinära utgifter, fastställs
i förväg av en kommission bestående av ordföranden i domstolen, ordföranden
i Höga myndigheten, ordföranden i församlingen samt ordföranden i rådet.
Ordföranden i domstolen skall vara ordförande i denna kommission.
Dessa beräkningar skall sammanställas till ett allmänt budgetförslag med
ett särskilt avsnitt för utgifterna för var och en av institutionerna och
som antas av den ordförandekommission som avses i föregående stycke.
Fastställandet av det allmänna budgetförslaget skall gälla som bemyndigande
och förpliktelse för Höga myndigheten att ta ut motsvarande inkomstbelopp i
enlighet med artikel 49. Höga myndigheten skall ställa de medel som är av-
sedda för varje institution till förfogande för vederbörande ordförande
som får ingå eller föranstalta om ingående av betalningsförpliktelser eller
om utbetalningar.
Ordförandekommissionen får medge överföringar inom avdelningarna samt från
en avdelning till en annan.
4. Det allmänna budgetförslaget skall tas in i den årliga rapport som Höga
myndigheten skall förelägga församlingen enligt artikel 17.
5. Om Höga myndighetens eller domstolens funktion så kräver, får vederbörande
ordförande förelägga ordförandekommissionen ett tillägg till budgetför-
slaget, för vilket samma regler som för det allmänna budgetförslaget skall
gälla.
6. Rådet skall för en tid av tre år utse en revisor vars mandat får förnyas
och som utövar sitt uppdrag under full oavhängighet. Revisorsuppdraget är
oförenligt med varje annat uppdrag i en institution eller ett organ i
gemenskapens tjänst.
Revisorn skall årligen avge en revisionsberättelse över bokföringens och
den ekonomiska förvaltningens formella riktighet inom de enskilda institu-
tionerna. Han skall upprätta berättelsen inom sex månader efter utgången
av det räkenskapsår som berättelsen avser samt överlämna den till ord-
förandekommissionen.
Höga myndigheten skall överlämna revisionsberättelsen till församlingen
samtidigt med den rapport som avses i artikel 17.
Artikel 79
Detta fördrag skall vara tillämpligt på de höga fördragsslutande parternas
europeiska territorier. Det skall även gälla för de europeiska territorier
vilkas utrikes angelägenheter tillvaratas av en signatärstat; beträffande Saar
är en brevväxling mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken
fogad vid detta fördrag.
Var och en av de höga fördragsslutande parterna är förpliktad att till de
andra medlemsstaterna utvidga den förmånsbehandling beträffande kol och stål som
staten själv åtnjuter i de icke europeiska territorier som lyder under den.
Artikel 80
Med företag förstås i detta fördrag sådana företag som inom de territorier som
avses i artikel 79 första stycket, bedriver produktionsverksamhet inom kol- och
stålsektorn; med företag förstås dessutom, i fråga om artiklarna 65 och 66
liksom de för dessas tillämpning nödvändiga upplysningarna samt talan grundad på
dessa artiklar, sådana företag eller organisationer som vanligtvis bedriver
annan distributionsverksamhet än försäljning till hushåll eller hantverkare.
Artikel 81
Uttrycken "kol" och "stål" är definierade i bilaga I fogad vid detta fördrag.
Listorna i denna bilaga kan kompletteras genom enhälligt beslut av rådet.
Artikel 82
Den omsättning som skall utgöra grundval för beräkning av de böter och viten
vilka åläggs företag med stöd av detta fördrag skall vara den omsättning som
hänför sig till produkter inom Höga myndighetens kompetensområde.
Artikel 83
Upprättandet av gemenskapen skall inte i något hänseende beröra egendomsför-
hållandena för de företag, som bestämmelserna i detta fördrag gäller.
Artikel 84
I detta fördrags bestämmelser skall med orden "detta fördrag" förstås
bestämmelserna i fördraget och dess bilagor, i bifogade protokoll och i
konventionen om övergångsbestämmelser.
Artikel 85
De inledande åtgärder och övergångsbestämmelser som de höga fördragsslutande
parterna har enats om i syfte att möjliggöra tillämpningen av reglerna i detta
fördrag fastställs i en tilläggskonvention.
Artikel 86
Medlemsstaterna förbinder sig att vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder
ägnade att säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av beslut och
rekommendationer av gemenskapens institutioner samt att underlätta fullgörandet
av gemenskapens uppgifter.
Medlemsstaterna förbinder sig att avstå från varje åtgärd som är oförenlig med
den gemensamma marknadens målsättning och verksamhet som avses i artiklarna 1
och 4.
Medlemsstaterna skall inom ramen för sin behörighet vidta alla åtgärder som är
ägnade att säkerställa de internationella betalningar som hänför sig till
handeln med kol och stål inom den gemensamma marknaden och skall lämna varandra
ömsesidigt bistånd för att underlätta sådana betalningar.
Tjänstemän i Höga myndigheten, som av denna har ålagts kontrolluppdrag, skall
inom medlemsstaternas territorier och i all den utsträckning som är nödvändig
för fullgörandet av deras uppdrag ha de rättigheter och befogenheter som dessa
stater i lag tillerkänner egna tjänstemän i skattemyndigheterna. Den berörda
staten skall i behörig ordning underrättas om kontrolluppdragen och ställningen
hos de tjänstemän som fått i uppdrag att utföra dem. Den berörda statens
tjänstemän får på begäran av denna eller Höga myndigheten biträda Höga
myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppdrag.
Artikel 87
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att inte åberopa fördrag,
konventioner eller förklaringar, som gäller mellan dem, för att få tvister
angående tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag reglerade på annat sätt
än som bestämts genom fördraget.
Artikel 88
Om Höga myndigheten anser, att en medlemsstat underlåtit att uppfylla någon av
de förpliktelser som åvilar den enligt detta fördrag, skall Höga myndigheten
konstatera denna underlåtenhet genom ett motiverat beslut efter att ha givit
denna stat tillfälle att framlägga sina synpunkter. Höga myndigheten skall för
staten i fråga sätta ut en frist inom vilken staten skall uppfylla sin
förpliktelse.
Staten i fråga får inom två månader efter beslutets delgivning väcka talan vid
domstolen, som har oinskränkt prövningsrätt.
Om staten inte har uppfyllt sin förpliktelse inom den av Höga myndigheten
fastställda fristen eller om den av staten väckta talan har ogillats, får Höga
myndigheten med rådets samtycke, givet med två tredjedels majoritet
a) uppskjuta utbetalningen av belopp som Höga myndigheten skall erlägga till
staten i fråga enligt detta fördrag,
b) vidta eller bemyndiga övriga medlemsstater att vidta åtgärder, som avviker
från bestämmelserna i artikel 4, i syfte att avhjälpa verkningarna av den
underlåtenhet som konstaterats.
Staten i fråga får inom två månader efter delgivning av ett beslut enligt a
eller b väcka talan vid domstolen som har oinskränkt prövningsrätt.
Om ovan angivna åtgärder visar sig vara verkningslösa skall Höga myndigheten
framlägga saken för rådet.
Artikel 89
Alla tvister mellan medlemsstaterna om tillämpningen av detta fördrag, vilka
inte kan avgöras genom annat i fördraget angivet förfarande, får på hemställan
av en av de stater som är part i tvisten underställas domstolen.
Domstolen skall även vara behörig att besluta i alla tvister mellan
medlemsstaterna som berör områden som regleras i fördraget, om en sådan tvist
underställs domstolen i kraft av ett skiljeavtal.
Artikel 90
Om en underlåtenhet av ett företag att uppfylla en förpliktelse som följer av
detta fördrag även innebär en underlåtenhet av företaget att uppfylla en
förpliktelse som följer av lagstiftningen i den stat under vilken företaget
lyder och om rättsliga eller administrativa åtgärder enligt den lagstiftningen
vidtagits gentemot detta företag, skall staten i fråga underrätta Höga
myndigheten om detta, som får uppskjuta avgörandet.
Om Höga myndigheten uppskjuter avgörandet, skall den underrättas om sakens
fortsatta gång och få tillfälle att framlägga relevanta dokument,
sakkunnigutlåtanden och vittnesutsagor. Den skall också underrättas om det
slutgiltiga beslutet i saken. Höga myndigheten skall beakta detta beslut vid
bestämmandet av den eventuella sanktion som den kan komma att fastställa.
Artikel 91
Om ett företag inte inom föreskriven tid fullgör en betalningsskyldighet
gentemot Höga myndigheten antingen enligt en bestämmelse i detta fördrag eller
dess tillämpningsföreskrifter eller enligt en ekonomisk sanktion eller ett vite
som fastställts av Höga myndigheten, får denna uppskjuta utbetalningar som den
själv är skyldig att göra till nämnda företag intill ett belopp motsvarande
företagets betalningsskyldighet.
Artikel 92
Beslut av Höga myndigheten vilka innefattar betalningsförpliktelser skall utgöra
exekutionstitel.
Verkställighet inom en medlemsstats territorium skall ske enligt de i staten
gällande rättsreglerna och efter det att bevis om att beslutet får verkställas
har utfärdats enligt bestämmelserna i den stat inom vars territorium
verkställigheten skall ske utan annan prövning än av beslutets äkthet. Bevis om
att beslutet får verkställas skall utfärdas av en för detta ändamål särskilt
förordnad regeringsmedlem i varje land.
Verkställigheten får endast uppskjutas genom beslut av domstolen.
Artikel 93
Höga myndigheten skall upprätthålla ändamålsenliga förbindelser med Förenta
nationerna och Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete och skall
regelbundet hålla dem underrättade om gemenskapens verksamhet.
Artikel 94
Kontakten mellan gemenskapens institutioner och Europarådet skall säkerställas
på det sätt som anges i bifogat protokoll.
Artikel 95
I alla i detta fördrag inte förutsedda fall, som synes kräva ett beslut eller en
rekommendation av Höga myndigheten för att inom ramen för den gemensamma
marknaden för kol och stål och i enlighet med artikel 5 förverkliga någon av de
i artikel 2-4 närmare angivna målsättningarna för gemenskapen, kan detta beslut
fattas eller denna rekommendation lämnas med rådets enhälliga samtycke och efter
att den rådgivande kommittén hörts.
Beslutet eller rekommendationen skall ange eventuellt ifrågakommande
sanktioner som skall bestämmas om på samma sätt.
Om, efter utgången av den övergångsperiod som bestämts i konventionen om
övergångsbestämmelser, erfarenheten visar att oförutsedda svårigheter framkommit
i fråga om formerna för tillämpningen av detta fördrag eller en djupgående
förändring av de ekonomiska eller tekniska betingelserna, vilken direkt påverkar
den gemensamma marknaden för kol och stål, nödvändiggör en anpassning av de
regler som avser Höga myndighetens utövande av de befogenheter som den tillagts,
kan de ändringar av dessa regler som är nödvändiga göras; ändringarna får dock
inte påverka bestämmelserna i artikel 2-4 eller kompetensfördelningen mellan
Höga myndigheten och gemenskapens övriga institutioner.
Dessa ändringar skall gemensamt föreslås av Höga myndigheten och rådet, vilket
beslutar genom fem sjättedels majoritet, och skall underställas domstolen för
yttrande. Domstolen äger vid sin prövning oinskränkt befogenhet vid bedömningen
av alla faktiska och rättsliga förhållanden. Om domstolen efter prövning finner
att förslagen är i överensstämmelse med bestämmelserna i föregående stycke,
skall förslagen överlämnas till församlingen och träda i kraft om de godkänns
med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster samt två tredjedels majoritet av
församlingens ledamöter.
Artikel 96
Efter utgången av övergångsperioden kan varje medlemsstats regering och Höga
myndigheten föreslå ändringar av detta fördrag. Ett sådant förslag skall
framläggas för rådet. Om rådet med två tredjedels majoritet uttalar sig för
sammankallande av en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar,
skall en sådan omedelbart sammankallas av rådets ordförande för att överenskomma
om de ändringar som skall göras i detta fördrag.
Ändringarna skall träda i kraft sedan de ratificerats av samtliga medlemsstaters
regeringar i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 97
Detta fördrag skall gälla för en tid av femtio år efter dess ikraftträdande.
Artikel 98
Varje europeisk stat kan ansöka om att ansluta sig till detta fördrag. Den skall
ställa sin ansökan till rådet, som efter att ha inhämtat Höga myndighetens
yttrande enhälligt beslutar samt också enhälligt bestämmer villkoren för
anslutning. Denna skall gälla från den dag då anslutningsdokumentet mottas av
den regering hos vilken fördraget deponerats.
Artikel 99
Detta fördrag skall ratificeras av samtliga medlemsstater i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos
Frankrikes regering.
Fördraget skall träda i kraft den dag då det sista ratifikationsinstrumentet
deponerats.
Om samtliga ratifikationsinstrument inte har deponerats inom sex månader efter
detta fördrags undertecknande, skall regeringarna i de stater vilka deponerat
sina ratifikationsinstrument samråda om de åtgärder som skall vidtas.
Artikel 100
Detta fördrag, upprättat i ett enda original, skall deponeras i arkiven hos
Frankrikes regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av
regeringarna i övriga signatärstater.
TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat och med sitt
sigill försett detta fördrag.
Som skedde i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER
PAUL VAN ZEELAND
J. MEURICE
SCHUMAN
SFORZA
JOS. BECH
STIKKER
VAN DEN BRINK
Bilagor
BILAGA I
DEFINITION AV UTTRYCKEN KOL OCH STÅL
1. Uttrycken "kol" och "stål" omfattar de produkter som är upptagna i följande
lista.
2. Höga myndighetens verksamhet avseende produkter av specialstål, koks och
skrot skall utövas med hänsyn till de särskilda betingelserna för
produktionen av och handeln med dessa produkter.
3. Höga myndighetens verksamhet avseende gaskoks och brunkol, som används för
andra ändamål än för tillverkning av briketter eller lågtemperaturkoks,
skall utövas endast i den utsträckning det kan bli nödvändigt till följd av
att dessa produkter vållar kännbara störningar på bränslemarknaden.
4. Höga myndigheten skall under utövandet av sin verksamhet ta hänsyn till den
omständigheten att framställningen av vissa av de produkter som är upptagna
i denna lista är direkt förenad med framställningen av biprodukter, som
inte finns upptagna i listan, men vilkas försäljningspriser kan inverka på
huvudprodukternas försäljningspriser.
Kodnummer i Varuslag
OEEC-nomen-
klaturen
(som hänvis-
ning)
3.000 Bränslen
3.100 Stenkol
3.200 Stenkolsbriketter
3.300 Koks, med undantag av elek-
trodkoks och petroleumkoks
Pyropissitkoks (lågtemp.
förkoksad kol)
3.400 Brunkolsbriketter
3.500 Brunkol
Lågtemp. förkoksad brunkol
4.000 Järn och stål
4.100 Råvaror för framställning av
tackjärn och stål1
Järnmalm (med undantag av
svavelkis)
Skrot
Manganmalm
4.200 Tackjärn och ferrolegeringar
Tackjärn för tillverkning av
stål
1 Råvaror under kodnummer 4 190 i OEEC-nomenklaturen (andra på annat ställe icke
nämnda råvaror för framställning av tackjärn och stål) är inte inbegripna.
Eldfasta ämnen är således inte inbegripna.
Kodnummer i Varuslag
OEEC-nomen-
klaturen
(som hän-
visning)
4.200 Gjuteritackjärn och annat
tackjärn
Spegeljärn och högkolhaltig
ferromangan2
4.300 Obearbetade produkter och
halvfabrikat av järn, stål
eller specialstål, inklusive
produkter avsedda för åter-
användning eller omvalsning
Flytande stål, även i göt,
avsedda för smide3
Halvfabrikat: blooms,
billets, slabs och platiner,
varmvalsade breda band
(andra än band som betraktas
som färdigvara)
4.400 Varmvalsade färdigprodukter
av järn, stål eller special-
stål4
Räler, sliprar, underläggs-
plattor och skarvjärn, balk,
grov profilstång och annan
stång 80 mm och däröver,
spontpålar
Profilstång och annan stång
mindre än 80 mm liksom
plattjärn under 150 mm
Valstråd
Rund- och fyrkantsjärn för
rörframställning
4.500 Vidarebearbetade färdiga
valsverksprodukter av järn,
ordinärt stål eller special-
stål5
Vitplåt, blyöverdragen plåt,
svartplåt, galvaniserad
(zinköverdragen) plåt, annan
överdragen plåt
Kallvalsad plåt mindre än
3 mm
Transformatorplåt
Band för framställning av
vitplåt
2 Övriga ferrolegeringar är inte inbegripna.
3 Framställningen av götstål avsedd för gjuterier faller under Höga myndighetens
verksamhet endast i de fall då den anses tillhöra den egentliga stålindustrins
verksamhet.
Övrig framställning av götstål för gjuterier, t.ex. i fristående små och
medelstora gjuterier, underkastas endast statistisk kontroll utan att detta
leder till diskriminerande åtgärder för deras del.
4 Gjutgods, smidesstycken och produkter framställda genom pulvermetallurgiska
förfaranden är inte inbegripna.
5 Stålrör (sömlösa eller svetsade), kallvalsade band med en bredd av mindre än
500 mm (om de inte är avsedda för vitplåtframställning), dragen tråd,
blankglödgat stål och gjutgods (rör och rörledningstillbehör, annat gjutgods)
är inte inbegripna.
BILAGA II
SKROT
Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på skrot med beaktande av
följande jämkningar som är nödvändiga på grund av de särskilda betingelserna för
dess uppsamlande och handeln därmed:
a) De priser som fastställs genom Höga myndighetens försorg, på det sätt som
anges i avdelning III kapitel V, skall gälla inköp som görs av företagen
inom gemenskapen; medlemsstaterna skall biträda Höga myndigheten vid
tillsynen av att fattade beslut iakttas av säljarna.
b) Artikel 59 skall inte tillämpas på
- gammalt tackjärn vars användning på grund av tackjärnets beskaffenhet
begränsas till gjuteriindustrier utanför gemenskapens kompetensområde,
- avfallsskrot som används direkt av företagen; vid beräkning av grunderna
för fördelningen av köpskrot skall emellertid hänsyn tas till den tillgång
som detta avfallsskrot utgör.
c) Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 59 på köpskrot skall Höga
myndigheten i samarbete med medlemsstaternas regeringar inhämta nödvändiga
upplysningar om såväl tillgångarna som behoven inklusive exporten till
tredje land.
På grundval av de på detta sätt inhämtade upplysningarna skall Höga myndigheten
fördela tillgångarna mellan medlemsstaterna i överensstämmelse med bestämmel-
serna i artikel 59 och med hänsyn till såväl de mest ekonomiska möjligheterna
att utnyttja tillgångarna som till samtliga de drifts- och försörjningsvillkor
som gäller inom de olika grenarna av järn- och stålindustrin inom dess kompe-
tensområde.
För att undvika att de på grundval av denna fördelning fastställda leve-
ranserna från en medlemsstat till en annan eller att utövandet av inköpsrättig-
heter, som tillerkänts företagen inom en medlemsstats område, medför diskrimi-
nering till skada för företagen inom den ena eller den andra av de nämnda
medlemsstaterna skall följande åtgärder vidtas:
1. Varje medlemsstat skall medge utförsel av leveranser från sitt territorium
till de andra medlemsstaterna i överensstämmelse med den av Höga
myndigheten fastställda fördelningen; i gengäld skall varje medlemsstat
tillåtas att använda de kontrollåtgärder som är nödvändiga för att förvissa
sig om att utförseln inte överstiger de på detta sätt förutsedda
kvantiteterna. Höga myndigheten har befogenhet att se till, att de åtgärder
som vidtagits inte är mera restriktiva än ändamålet kräver.
2. Fördelningen mellan medlemsstaterna skall revideras så ofta det är
nödvändigt för att beträffande såväl lokala köpare som köpare från andra
medlemsstater upprätthålla ett rimligt förhållande mellan de fastställda
tillgångarna i varje medlemsstat och de anvisade leveranserna till andra
medlemsstater.
3. Höga myndigheten skall se till, att de föreskrifter som utfärdats av varje
medlemsstat med avseende på säljare inom dess kompetensområde inte leder
till att olika villkor tillämpas vid jämförliga transaktioner, särskilt med
avseende på köparnas nationalitet.
BILAGA III
SPECIALSTÅL
Specialstål och kolrikt finstål, som de betecknas i det förslag till europeisk
tullnomenklatur som utarbetades i Bryssel av tullkommittén vid dess sammanträde
den 15 juli 1950, skall behandlas efter deras tillhörighet till någon av
följande grupper:
a) Specialstål, vanligen benämnt konstruktionsstål och kännetecknat av en
kolhalt som understiger 0,6% och av en halt av legeringsbeståndsdelar som
inte överstiger sammanlagt 8% då det är minst två beståndsdelar och 5% då
det endast är en1.
b) Kolrikt finstål med en kolhalt som ligger mellan 0,6% och 1,6%; legerat
specialstål av annan typ än det som anges i punkt a och av en halt av
legeringsbeståndsdelar, som understiger 40% då det är minst två
beståndsdelar och 20% då det endast är en1.
c) Specialstål som inte omfattas av definitionen i a och b.
De produkter som tillhör grupperna a och b skall höra till Höga myndighetens
kompetensområde; i syfte att göra det möjligt att undersöka hur fördraget
lämpligen skall kunna tillämpas på dessa produkter med beaktande av de särskilda
produktions- och handelsbetingelserna som gäller för dem skall emellertid
tidpunkten för avvecklingen av import- och exporttullar eller motsvarande
avgifter liksom alla kvantitativa restriktioner i samband med dessa produkters
omsättning inom gemenskapen uppskjutas till ett år efter tidpunkten för
upprättandet av den gemensamma marknaden för stål.
I fråga om de produkter som tillhör grupp c skall Höga myndigheten så snart
den trätt i verksamhet företa undersökningar för att fastställa hur fördraget
lämpligen skall tillämpas på dessa olika produkter med beaktande av de särskilda
produktions- och handelsbetingelserna som gäller för dem; allteftersom dessa
undersökningar avslutas och senast tre år efter upprättandet av den gemensamma
marknaden, skall förslag till bestämmelser för var och en av de ifrågavarande
produkterna av Höga myndigheten underställas rådet, som skall besluta på det
sätt som anges i artikel 81. Under denna period skall de produkter som tillhör
grupp c uteslutande underkastas statistisk kontroll från Höga myndighetens sida.
K.A.
P.v.Z.
J.M.
SCH.
SF.
B.
S.
v.d.B.
1 Som legeringsbeståndsdelar räknas inte svavel, fosfor, kisel och mangan med en
för gängse ståltyper vanligen godtagen halt.
PROTOKOLL OM GEMENSKAPENS IMMUNITET OCH PRIVILEGIER. UNDERTECKNAT I PARIS DEN 18
APRIL 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA
SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 76 i detta fördrag, skall gemenskapen
åtnjuta sådan immunitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorier
som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med
villkoren i ett bifogat protokoll,
HAR ENATS OM följande:
KAPITEL I
EGENDOM, MEDEL OCH TILLGÅNGAR
Artikel 1
Gemenskapens lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte
genomsökas, beslagtas, konfiskeras eller exproprieras. Gemenskapens egendom och
tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några
administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder.
Artikel 2
Gemenskapens arkiv skall vara okränkbara.
Artikel 3
Gemenskapen får inneha valutor av alla slag och ha konton i vilken valuta som
helst.
Artikel 4
Gemenskapen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade
från
a) alla direkta skatter; gemenskapen skall dock inte begära befrielse från
sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster,
b) från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av
varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in
i en stat får inte säljas inom denna stats territorium, om det inte sker på
villkor som godkänts av den statens regering,
c) från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av
gemenskapens publikationer.
KAPITEL II
MEDDELANDEN OCH IDENTITETSHANDLINGAR
Artikel 5
Vad avser gemenskapens officiella meddelanden skall gemenskapens institutioner
inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga
ger diplomatiska beskickningar.
Officiell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som
gemenskapens institutioner skickar får inte censureras.
Artikel 6
Ordföranden i Höga myndigheten skall utställa identitetshandlingar för Höga
myndighetens ledamöter och högre tjänstemän i Höga myndighetens institutioner.
Dessa identitetshandlingar skall godtas som giltig resehandling av
medlemsstaternas myndigheter.
KAPITEL III
FÖRSAMLINGENS LEDAMÖTER
Artikel 7
Församlingens ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ
eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från församlingens
mötesplats.
Församlingens ledamöter skall, vad avser tull- och valutakontroll,
a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som
tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag,
b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som
företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt uppdrag.
Artikel 8
Församlingens ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av
yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.
Artikel 9
Under församlingens sessioner skall dess ledamöter åtnjuta:
a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas
parlamentsledamöter i deras land,
b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller
alla former av kvarhållande och lagföring.
Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från
församlingens mötesplats. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på
bar gärning och kan inte hindra församlingen att utöva sin rätt att upphäva en
av dess ledamöters immunitet.
KAPITEL IV
FÖRETRÄDARE I RÅDET
Artikel 10
Företrädarna i rådet och de personer som åtföljer dem i officiell egenskap skall
i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta
sedvanliga privilegier och immunitet.
KAPITEL V
LEDAMÖTER I HÖGA MYNDIGHETEN SAMT TJÄNSTEMÄN I GEMENSKAPENS INSTITUTIONER
Artikel 11
Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall
Höga myndighetens ledamöter och tjänstemän i gemenskapen,
a) åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de
har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga
uttalanden, med förbehåll för artikel 40 andra stycket i fördraget; de
skall åtnjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har
upphört,
b) vara befriade från skatt på löner och övriga ersättningar som betalas av
gemenskapen
c) tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar
vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och
formaliteter för registrering av utlänningar,
d) då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra
in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter samt ha rätt att
tullfritt åter föra ut sitt bohag och sina personliga tillhörigheter
till sitt hemland då deras tjänstgöringstid i landet är slut.
Artikel 12
Ordföranden i Höga myndigheten skall besluta vilka grupper av gemenskapens
tjänstemän bestämmelserna i detta kapitel helt eller delvis skall tillämpas på.
Ordföranden skall regelbundet förelägga rådet en lista över dessa och därefter
överlämna den till samtliga medlemsstaters regeringar. Medlemsstaternas
regeringar skall regelbundet underrättas om namnen på de tjänstemän som ingår i
dessa grupper.
Artikel 13
Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas Höga myndighetens
ledamöter och tjänstemän i gemenskapens institutioner om det ligger i
gemenskapens intresse.
Ordföranden i Höga myndigheten skall upphäva den immunitet som har beviljats
en tjänsteman eller en anställd, om han anser att upphävandet av immuniteten
inte strider mot gemenskapens intresse.
KAPITEL VI
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 14
Höga myndigheten får för att genomföra bestämmelserna i detta protokoll ingå
tilläggsöverenskommelser med en eller flera medlemsstater.
Artikel 15
Privilegier, immunitet och lättnader för domare, justitiesekreterare och
personal vid domstolen skall regleras i domstolens stadga.
Artikel 16
Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll skall underställas
domstolen.
Som skedde i Paris den artonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER
PAUL VAN ZEELAND
J. MEURICE
SCHUMAN
SFORZA
JOS. BECH
STICKER
VAN DEN BRINK
PROTOKOLL OM DOMSTOLENS STADGA. UNDERTECKNAT I PARIS DEN 18 APRIL 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för domstolen som avses i artikel 45 i detta
fördrag,
HAR ENATS om följande.
Artikel 1
Den domstol som inrättats genom artikel 7 i detta fördrag skall bildas och
fullgöra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i fördraget och denna
stadga.
AVDELNING I
DOMARE
ED
Artikel 2
Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt sammanträde
avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa
vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
PRIVILEGIER OCH IMMUNITET
Artikel 3
Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden. De skall åtnjuta
immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som
de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört.
Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten.
När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en
domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid
den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella
domstolarna.
Domarna skall dessutom, oavsett nationalitet, åtnjuta de privilegier inom
medlemsstaternas territorier som anges i artikel 11 b, c och d i protokollet om
gemenskapens privilegier och immunitet.
UPPDRAG ICKE FÖRENLIGA MED DOMARÄMBETET
Artikel 4
Domarna får inte inneha något politiskt eller administrativt ämbete.
De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte rådet
undantagsvis genom beslut med två tredjedels majoritet medger avvikelse
härifrån.
De får inte förvärva eller behålla, direkt eller indirekt, några
affärsintressen avseende kol och stål under utövandet av sina ämbeten och under
en tid av tre år efter det dessa har upphört.
LÖN OCH ANNAN ERSÄTTNING
Artikel 5
Rådet skall på förslag från den kommission som avses i artikel 78.3 i fördraget
fastställa löner, arvoden och pensioner för ordföranden och domarna.
ÄMBETETS UPPHÖRANDE
Artikel 6
En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar, upphöra genom
att domaren avgår, avsätts eller avlider.
När en domare avgår, skall hans avgångsskrivelse ställas till domstolens
ordförande för vidare befordran till rådets ordförande. När så skett, blir
platsen vakant.
Utom i de fall som avses i artikel 7, skall domaren kvarstå i ämbetet till
dess hans efterträdare har tillträtt.
Artikel 7
En domare får endast skiljas från sitt ämbete, om han enligt de övriga domarnas
enhälliga bedömning inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs.
Rådets, Höga myndighetens och församlingens ordförande skall informeras om
detta av domstolens justitiesekreterare.
Denna anmälan medför att platsen blir vakant.
Artikel 8
En domare som skall ersätta en ledamot av domstolen vars ämbetstid inte har gått
ut, skall utses för återstoden av företrädarens mandattid.
AVDELNING II
ORGANISATION
Artikel 9
Domarna, generaladvokaterna och justitiesekreteraren är skyldiga att vara
bosatta där domstolen har sitt säte.
Artikel 10
Domstolen biträds av två generaladvokater och en justitiesekreterare.
GENERALADVOKATER
Artikel 11
Generaladvokaterna har till uppgift att offentligen, helt opartiskt och
självständigt, avge muntliga och motiverade förslag till avgöranden av de mål
som förelagts domstolen och därvid biträda domstolen i utövandet av sin uppgift
såsom den är definierad i artikel 31 i fördraget.
Artikel 12
Generaladvokaterna utnämns för en period av sex år på samma villkor som domarna.
En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den
generaladvokat vars mandattid skall löpa ut vid slutet av de första tre åren
skall väljas genom lottdragning. Bestämmelserna i artikel 32 tredje och fjärde
styckena i fördraget och bestämmelserna i artikel 6 i denna stadga är
tillämpliga på generaladvokaterna.
Artikel 13
Bestämmelserna i artiklarna 2-5 och 8 är tillämpliga på generaladvokaterna.
En generaladvokat får endast skiljas från sitt ämbete om han inte längre
uppfyller de förutsättningar som krävs. Beslutet skall fattas enhälligt av rådet
efter yttrande av domstolen.
JUSTITIESEKRETERAREN
Artikel 14
Justitiesekreteraren skall utses av domstolen som skall fastställa instruktion
för denne med beaktande av bestämmelserna i artikel 15. Han skall inför dom-
stolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte
röja vad som förekommit vid domstolens överläggningar.
Bestämmelserna i artiklarna 11 och 13 i protokollet om gemenskapens privile-
gier och immunitet är tillämpliga på justitiesekreteraren; de befogenheter Höga
myndighetens ordförande har enligt de angivna artiklarna skall dock utövas av
domstolens ordförande.
Artikel 15
Rådet skall, på förslag från den kommission som avses i fördragets artikel 78.3,
fastställa löner, arvoden och pensioner för justitiesekreteraren.
DOMSTOLENS PERSONAL
Artikel 16
Till domstolen skall knytas tjänstemän eller anställda så att den kan fungera.
De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende.
Domstolen skall fastställa instruktion för dem. En av dem skall av domstolen
utses som ställföreträdare för justitiesekreteraren för det fall denne är
förhindrad.
Biträdande referenter med de kvalifikationer som behövs får, om det är
nödvändigt, kallas in i enlighet med de rättegångsregler som avses i artikel 44
nedan för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som
anhängiggjorts vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är
referent. På förslag från domstolen skall rådet fastställa instruktion för dem.
De skall utses av rådet.
Bestämmelserna i artiklarna 11, 12 och 13 i protokollet om gemenskapens
privilegier och immunitet skall tillämpas på tjänstemän och anställda vid
domstolen liksom på biträdande referenter; de befogenheter som Höga myndighetens
ordförande ges enligt samma artiklar skall dock utövas av domstolens ordförande.
DOMSTOLENS VERKSAMHET
Artikel 17
Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall fastställa semesterperioder med
vederbörlig hänsyn till verksamhetens krav.
DOMSTOLENS SAMMANSÄTTNING
Artikel 18
Domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolen får dock inom sig upprätta två
avdelningar bestående av tre domare vardera för att antingen uträtta visst
förberedelsearbete eller döma vissa grupper av ärenden i enlighet med de
bestämmelser som fastställs för detta ändamål.
Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är
närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens beslut vara giltiga om fem
domare är närvarande. Avdelningarnas beslut är endast giltiga om tre domare är
närvarande; vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en
annan avdelning tillkallas i enlighet med de bestämmelser som avses ovan.
Domstolen skall alltid sammanträda i plenum vid avgörandet av mål som väckts
av medlemsstaterna eller rådet.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER
Artikel 19
En domare eller en generaladvokat får inte delta i behandlingen av ett ärende i
vilket han tidigare uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat eller i
vilket han som medlem av en domstol, undersökningskommission eller i annan
egenskap haft i uppgift att uttala sig.
Om en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte anser att han bör
delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende, skall han
underrätta ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare eller en
generaladvokat av särskilda skäl inte bör delta eller framlägga förslag i ett
visst ärende, skall han underrätta vederbörande om detta.
Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken.
En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans
egen nationalitet inte tillhör domstolen eller en av dess avdelningar som skäl
för att begära ändring i domstolen eller avdelningens sammansättning.
AVDELNING III
FÖRFARANDE
PARTERNAS OMBUD OCH BITRÄDEN
Artikel 20
Staterna och gemenskapernas institutioner skall vid domstolen företrädas av ett
ombud som utses för varje ärende; ombudet får biträdas av en advokat som är
behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna.
Företag och alla andra fysiska eller juridiska personer skall företrädas av en
advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna.
Ombud och advokater som uppträder inför domstolen skall på de villkor som
skall anges i rättegångsreglerna, som fastställts av domstolen efter godkännande
av rådet, ha de rättigheter och den immunitet som behövs för att de oavhängigt
skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Domstolen skall i enlighet med rättegångsreglerna gentemot de advokater som
uppträder inför domstolen ha de befogenheter som domstolar normalt har.
Universitetslärare, som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstiftning ger
dem rätt att företräda part inför domstol, skall vid domstolen ha samma
rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater.
FÖRFARANDETS DELAR
Artikel 21
Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del.
Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna och de institutioner
inom gemenskapen, vilkas beslut är föremål för tvist, delges ansökningar,
inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla
handlingar och dokument som åberopas, eller bestyrkta kopior av dessa.
Delgivningen skall ombesörjas av justitiesekreteraren i den ordning och inom
de tidsfrister som föreskrivs i rättegångsreglerna.
Det muntliga förfarandet skall bestå i uppläsning av referentens rapport,
hörande av vittnen, sakkunniga, ombud och advokater samt generaladvokatens
förslag till avgörande.
ANSÖKAN
Artikel 22
Talan skall väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är ställd till
justitiesekreteraren. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens namn
och hemvist samt den undertecknandes ställning,
tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.
Ansökningen skall i förekommande fall åtföljas av det beslut som begärs
ogiltigförklarat eller om talan avser underlåtenhet att handla, av skriftligt
bevis om dagen för påtalandet av denna underlåtenhet. Om ansökningen inte
åtföljs av dessa handlingar, skall justitiesekreteraren anmoda vederbörande att
inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa
handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut.
ÖVERSÄNDANDE AV HANDLINGAR
Artikel 23
När ett beslut överklagas som fattats av en av gemenskapens institutioner skall
denna institution översända alla handlingar som rör ärendet till domstolen.
UNDERSÖKNINGSÅTGÄRDER
Artikel 24
Domstolen får begära att parterna, deras ombud eller befullmäktigade liksom
medlemsstaternas regeringar inkommer med alla de dokument och upplysningar som
domstolen anser önskvärda. Om detta vägras skall domstolen ta in det i
protokollet.
Artikel 25
Domstolen får när som helst efter eget val anförtro undersöknings- eller
sakkunniguppdrag åt enskilda personer, organ, myndigheter, kommittéer eller
organisationer; för detta ändamål kan domstolen upprätta en förteckning över
personer eller organisationer som är godkända som sakkunniga.
OFFENTLIGHET VID FÖRHANDLING
Artikel 26
Domstolens förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen när synnerliga
skäl föreligger förordnar annat.
PROTOKOLL
Artikel 27
Protokoll skall föras vid varje förhandling och undertecknas av ordföranden och
justitiesekreteraren.
FÖRHANDLING
Artikel 28
Turordningslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden.
Vittnen får höras i enlighet med rättegångsreglerna. De får höras under ed.
Domstolen får under förhandlingarna också höra sakkunniga och personer som
fått undersökningsuppdrag samt parterna själva. De sistnämnda får dock föra sin
talan muntligt endast genom ombud eller advokat.
Om det fastslås att ett vittne eller sakkunnig har förtigit eller förvanskat
de verkliga förhållandena i den sak han avlagt vittnesmål om eller hörts om av
domstolen, har domstolen befogenhet att hänskjuta saken till justitieministern i
den stat där vittnet eller den sakkunnige är medborgare för att denne skall
straffas enligt nationell lag.
Domstolen skall gentemot tredskande vittnen ha de befogenheter som i allmänhet
tillkommer domstolar enligt rättegångsreglerna som fastställts av domstolen
efter godkännande av rådet.
SEKRETESS VID ÖVERLÄGGNINGAR
Artikel 29
Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga.
DOMAR
Artikel 30
Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta namnen på de domare som
deltog i överläggningarna.
Artikel 31
Domar skall undertecknas av ordföranden, referenten och justitiesekreteraren. De
skall avkunnas vid offentligt sammanträde.
RÄTTEGÅNGSKOSTNADER
Artikel 32
Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader.
FÖRENKLAT FÖRFARANDE
Artikel 33
Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda
föreskrifter i denna stadga och som skall fastställas i rättegångsreglerna, får
domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov som avses i
artikel 39 andra stycket i detta fördrag, om tillämpning av interimistiska
åtgärder enligt tredje stycket samma artikel, eller om uppskov med verkställig-
het enligt artikel 92 tredje stycket.
Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av annan domare i enlighet
med bestämmelserna i artikel 18 i denna stadga.
Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall endast
vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvudsaken.
INTERVENTION
Artikel 34
Fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat intresse av utgången av
den tvist som underställts domstolen får intervenera i tvisten.
Genom yrkanden i interventionsansökan får endast ena partens yrkanden biträdas
eller tillbakavisas.
TREDSKODOM
Artikel 35
Om en rätteligen instämd part i sak, som är föremål för fullständig rättslig
prövning, inte inkommer med skriftligt svaromål, skall tredskodom meddelas mot
honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. Sådan talan
skall inte medföra uppskov med verkställigheten av tredskodomen om inte
domstolen beslutar annat.
ÖVERKLAGANDE AV TREDJE MAN
Artikel 36
Fysiska eller juridiska personer samt gemenskapens institutioner får i de fall
och på de villkor som skall anges i rättegångsreglerna i egenskap av tredje man
föra talan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda.
TOLKNING
Artikel 37
I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall det
ankomma på domstolen att klargöra dess rätta innebörd på begäran av en part
eller en av gemenskapens institutioner som har ett berättigat intresse därav.
ÄNDRING AV DOM
Artikel 38
Framställning hos domstolen om ändring av en dom får endast grundas på
upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande inflytande på ärendets
utgång och som när domen meddelades var okänd för domstolen och för den som
begär ändring.
Ändringsförfarandet skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket
uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan
art att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna
anledning kan tas upp till prövning.
Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen
gavs.
TIDSFRISTER
Artikel 39
Talan som avses i fördragets artiklar 36 och 37 skall väckas inom den frist på
en månad som anges i artikel 33 sista stycket.
Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i rättegångsreglerna.
Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker
förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure.
PRESKRIPTION
Artikel 40
Talan som avses i de två första styckena i artikel 40 i fördraget skall
preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Preskription
skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den
skadelidande dessförinnan gör framställning hos en av gemenskapens behöriga
institutioner. I sistnämnda fall skall talan väckas inom den frist av en månad
som anges i artikel 33; bestämmelserna i artikel 35 sista stycket skall
tillämpas i förekommande fall.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER VID TVISTER MELLAN MEDLEMSSTATERNA
Artikel 41
När en tvist mellan medlemsstater underställs domstolen med stöd av artikel 89 i
fördraget skall justitiesekreteraren utan dröjsmål underrätta övriga
medlemsstater om tvisteföremålet.
Var och en av dessa stater har rätt att intervenera i processen.
Tvister som avses i denna artikel skall avgöras av domstolen i plenum.
Artikel 42
Om en stat på det sätt som anges i föregående artikel intervenerar i en sak som
underställts domstolen, skall den tolkning som ges i domen vara bindande för
denna stat.
TREDJE MANS TALAN
Artikel 43
Beslut som fattats av Höga myndigheten med tillämpning av artikel 63.2 i
fördraget skall delges köparen och de berörda företagen; om beslutet rör
samtliga eller en betydande grupp av företag får delgivningen med dem ersättas
med ett offentliggörande.
Talan får väckas i enlighet med artikel 36 i fördraget av var och en som
förelagts vite enligt artikel 66.5 fjärde stycket.
RÄTTEGÅNGSREGLER
Artikel 44
Domstolen skall själv fastställa sina rättegångsregler. Rättegångsreglerna skall
innehålla alla de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna
stadga och vid behov komplettering av stadgan.
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE
Artikel 45
Rådets ordförande skall omedelbart efter edsavläggelsen genom lottdragning utse
de domare och generaladvokater vilkas ämbeten skall nytillsättas vid den första
treårsperiodens utgång i enlighet med artikel 32 i fördraget.
Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER
Paul VAN ZEELAND
J. MEURICE
SCHUMAN
SFORZA
JOS. BECH
STIKKER
VAN DEN BRINK
Protokoll om förbindelserna med Europarådet, undertecknat i Paris den 18 april
1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÄR ÖVERTYGADE om nödvändigheten av att upprätta så nära förbindelser som
möjligt mellan Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europarådet och särskilt
mellan de båda församlingarna,
SOM HAR BEAKTAT de rekommendationer som har avgivits av Europarådets
församling,
HAR ENATS OM följande.
Artikel 1
Medlemsstaternas regeringar uppmanas att rekommendera sina parlament, att de
medlemmar av församlingen som parlamenten skall utse företrädesvis väljs bland
representanterna i Europarådets rådgivande församling.
Artikel 2
Gemenskapens församling skall varje år till Europarådets rådgivande församling
överlämna en rapport över sin verksamhet.
Artikel 3
Höga myndigheten skall årligen till Europarådets ministerkommitté och rådgivande
församling översända den allmänna rapport som avses i artikel 17 i fördraget.
Artikel 4
Höga myndigheten skall underrätta Europarådet om de åtgärder den har kunnat
vidta i anledning av de rekommendationer som med stöd av artikel 15 b i
Europarådets stadga har lämnats till Höga myndigheten av Europarådets
ministerkommitté.
Artikel 5
Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt dess
bilagor skall registreras i Europarådets generalsekretariat.
Artikel 6
Genom avtal mellan gemenskapen och Europarådet får bland annat åtgärder vidtas
för varje annat slags ömsesidigt bistånd och samarbete
mellan de två organisationerna samt, eventuellt, de lämpliga formerna för detta.
Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER
Paul VAN ZEELAND
J. MEURICE
SCHUMAN
SFORZA
JOS. BECH
STIKKER
VAN DEN BRINK
SKRIFTVÄXLING MELLAN FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS REGERING OCH FRANSKA
REPUBLIKENS REGERING OM SAAR
[ÖVERSÄTTNING]
Förbundskanslern
och
utrikesministern
Paris den 18 april 1951
Till Hans Excellens
Herr President Robert Schuman
Utrikesminister
Paris
Herr President,
Förbundsregeringens företrädare har under förhandlingarna om Europeiska kol- och
stålgemenskapen vid ett flertal tillfällen förklarat, att den slutliga
regleringen av Saars status endast kan göras genom ett fredsfördrag eller ett
motsvarande fördrag. Under förhandlingarnas gång har de dessutom förklarat, att
förbundsregeringen genom att underteckna fördraget inte alls ger uttryck för
sitt erkännande av Saars nuvarande status.
Jag upprepar denna förklaring och ber Er bekräfta, att den franska regeringen är
överens med förbundsregeringen om att den slutliga regleringen av Saars status
endast kan göras genom ett fredsfördrag eller ett motsvarande fördrag och att
den franska regeringen inte betraktar förbundsregeringens undertecknande av
fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen såsom ett
erkännande från förbundsregeringens sida av Saars nuvarande status.
Mottag, Herr President, försäkran om min utmärkta högaktning
Undertecknat:
ADENAUER.[ÖVERSÄTTNING]
Paris den 18 april 1951
Herr Förbundskansler,
Såsom svar på Er skrivelse av den 18 april 1951 beaktar den franska regeringen,
att förbundsregeringen inte avser att genom sitt undertecknande av fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen erkänna Saars nuvarande
status.
Den franska regeringen förklarar i överensstämmelse med sin egen ståndpunkt, att
den handlar i Saars namn i kraft av dess nuvarande status, men att den i
förbundsregeringens undertecknande av fördraget inte ser ett erkännande från
förbundsregeringens sida av Saars nuvarande status. Den har inte avsett, att
fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall föregripa
Saars slutliga status, som skall regleras genom ett fredsfördrag eller genom ett
fördrag som träder i dess ställe.
Mottag, Herr Förbundskansler, försäkran om min utmärkta högaktning
Undertecknat: SCHUMAN.
Herr Doktor Konrad ADENAUER
Förbundskansler och utrikesminister
i Förbundsrepubliken Tyskland
KONVENTION OM ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER. UNDERTECKNAD I PARIS DEN 18 APRIL 1951.
DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,
SOM ÖNSKAR upprätta den i fördragets artikel 85 avsedda konventionen om
övergångsbestämmelser,
HAR ENATS om följande.
KONVENTIONENS SYFTE
1 §
1. Denna konvention, som har upprättats med tillämpning av fördragets artikel
85, har till syfte att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för
upprättandet av den gemensamma marknaden samt för en gradvis anpassning av
produktionen till de nya förhållandena och att samtidigt underlätta
avlägsnandet av de störningar i jämvikten som följer av de tidigare
förhållandena.
2. I detta syfte skall fördraget genomföras under två perioder,
förberedelseperioden och övergångsperioden.
3. Förberedelseperioden skall sträcka sig från tidpunkten för fördragets
ikraftträdande fram till tidpunkten för upprättandet av den gemensamma
marknaden.
Under denna period
a) skall upprättandet av alla institutioner inom gemenskapen samt organisa-
tionen av förbindelserna mellan dem, företagen och deras sammanslutningar
samt arbetstagarnas, förbrukarnas och handelns organisationer genomföras i
syfte att bygga gemenskapens verksamhet på en grund av fortlöpande samråd
och att hos alla berörda parter skapa en gemensam uppfattning och ömsesi-
dig förståelse,
b) skall Höga myndighetens verksamhet omfatta
1) undersökningar och samråd,
2) förhandlingar med tredje land.
Undersökningar och samråd skall ha till ändamål att i ständig kontakt med
regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna, förbrukarna
och handeln möjliggöra upprättandet av en allmän översikt av läget i kol- och
stålindustrierna inom gemenskapen och härmed sammanhörande problem samt att
möjliggöra förberedelse av konkreta åtgärder som skall vidtas för att möta dessa
problem under övergångsperioden.
Förhandlingarna med tredje land skall ha till ändamål
- att å ena sidan lägga grunden till samarbete mellan gemenskapen och dessa
länder,
- att å andra sidan, före avvecklingen av tullarna och de kvantitativa
restriktionerna inom gemenskapen, utverka de avvikelser som är nödvändiga
- från mest-gynnad-nationsklausulen inom ramen för det allmänna tull- och
handelsavtalet samt bilaterala avtal,
- från icke-diskrimineringsklausulen som är normgivande för liberaliseringen av
handeln inom ramen för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete.
4. Övergångsperioden skall börja vid tidpunkten för upprättandet av den
gemensamma marknaden och upphöra vid utgången av en tid av fem år efter
upprättandet av den gemensamma marknaden för kol.
5. Så snart fördraget trätt i kraft i den ordning som fastställs i artikel 99,
skall fördragets bestämmelser vara tillämpliga med förbehåll för de
avvikelser och tilläggsbestämmelser som föreskrivs i denna konvention i
ovan angivet syfte.
Frånsett de undantag som uttryckligen anges i denna konvention skall dessa
avvikelser och tilläggsbestämmelser upphöra att vara tillämpliga samt åtgärder
som vidtagits för deras genomförande förlora sin verkan vid utgången av
övergångsperioden.
FÖRSTA DELEN
Fördragets genomförande
KAPITEL I
UPPRÄTTANDE AV GEMENSKAPENS INSTITUTIONER
Höga myndigheten
2§
1. Höga myndigheten skall träda i funktion så snart dess medlemmar har
utnämnts.
2. I syfte att fullgöra de uppgifter som Höga myndigheten fått genom 1 § i
denna konvention skall Höga myndigheten omedelbart utöva den upplysnings-
och undersökningsverksamhet som vilar på den enligt fördraget i den ordning
och med de befogenheter som fastställts i artiklarna 46-48 och 54 tredje
stycket. Så snart Höga myndigheten trätt i verksamhet, skall regeringarna
i enlighet med artikel 67 till Höga myndigheten anmäla alla de åtgärder
som är ägnade att förändra konkurrensförhållandena och, enligt artikel 75,
de bestämmelser i handelsavtal eller överenskommelser med motsvarande
verkan vilka berör kol och stål.
Höga myndigheten skall på grundval av de upplysningar den inhämtat om utrustning
och program bestämma den tidpunkt från vilken andra bestämmelser i artikel 54 än
de som avses i föregående stycke skall vara tillämpliga såväl på investerings-
programmen som på de projekt som vid denna tidpunkt är under genomförande.
Projekt för vilka beställningar gjorts före den 1 mars 1951 skall dock vara
undantagna från tillämpningen av näst sista stycket av artikel 54.
Höga myndigheten skall så snart den trätt i verksamhet, i den utsträckning det
krävs och i samråd med regeringarna, utöva de befogenheter som anges i artikel
59.3.
Höga myndigheten skall utöva andra uppgifter som den har enligt fördraget
först från och med den tidpunkt som för var och en av produkterna i fråga
betecknar början av övergångsperioden.
3. Vid de ovan angivna tidpunkterna skall Höga myndigheten beträffande varje
gren av sin verksamhet underrätta medlemsstaterna om att den är beredd att
överta ansvaret för denna. Intill dess att medlemsstaterna får
underrättelse om detta, skall de fortsätta att utöva motsvarande befogen-
heter.
Från den tidpunkt som Höga myndigheten fastställer så snart den trätt i
funktion, skall dock Höga myndigheten och medlemsstaterna samråda innan
medlemsstaterna vidtar några av dem avsedda åtgärder beträffande lagar och andra
författningar, som berör frågor som enligt fördraget faller inom Höga
myndighetens kompetensområde.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 om verkan av nya åtgärder
skall Höga myndigheten tillsammans med berörda regeringar undersöka hur
kol- och stålindustrierna påverkas av gällande bestämmelser i lagar och
andra författningar, i synnerhet beträffande fastställande av priser på
biprodukter utanför dess kompetensområde, liksom av avtalsenliga bestämmel-
ser om sociala förmåner i den utsträckning dessa bestämmelser har samma
verkningar som de bestämmelser som ingår i administrativa föreskrifter på
samma område. Om Höga myndigheten finner att vissa av dessa sistnämnda
bestämmelser i sig själva eller genom de skillnader som de medför mellan
två eller flera medlemsstater är ägnade att allvarligt snedvrida kon-
kurrensförhållandena inom kol- och stålindustrierna antingen på ifråga-
varande lands marknad eller inom den övriga delen av den gemensamma
marknaden eller på exportmarknaderna, skall Höga myndigheten efter att ha
hört rådet föreslå de berörda regeringarna alla de åtgärder som den anser
lämpliga för att jämka sådana bestämmelser eller för att utjämna verk-
ningarna av dem.
5. För att kunna bygga upp sin verksamhet på en från olika företagsförfaranden
fristående grund, skall Höga myndigheten i samråd med regeringarna,
företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna, förbrukarna och
handeln söka finna en metod som möjliggör jämförelser av
- de priser som tillämpas på olika kvaliteter över och under produkternas
genomsnittspris eller på produkternas successiva bearbetningsstadier,
- beräkningen av avskrivningskostnader.
6. Under förberedelseperioden skall Höga myndighetens huvuduppgift bestå i att
upprätta förbindelser med företagen och deras sammanslutningar, samt med
arbetstagarnas, förbrukarnas och handelns sammanslutningar för att få
konkret kännedom om såväl den allmänna situationen som de särskilda
förhållandena inom gemenskapen.
Med hjälp av de upplysningar som Höga myndigheten skall inhämta om marknader,
försörjningskällor, produktionsbetingelser inom företagen, arbetskraftens
levnadsförhållanden samt moderniserings- och anläggningsprogram, skall den i
förening med alla berörda parter och för att belysa deras gemensamma verksamhet
upprätta en allmän översikt över gemenskapens läge.
På grundval av detta samråd och denna kännedom om den allmänna situationen
skall de åtgärder som är nödvändiga för upprättandet av den gemensamma marknaden
och för att underlätta anpassningen av produktionen förberedas.
Rådet
3 §
Rådet skall sammanträda inom den månad som följer efter det att Höga myndigheten
trätt i funktion.
Den rådgivande kommittén
4 §
För tillsättandet av den rådgivande kommittén på det sätt som anges i artikel 18
i fördraget skall regeringarna, så snart Höga myndigheten trätt i funktion,
lämna myndigheten alla upplysningar om förhållandena inom producent-, arbets-
tagar- och förbrukarorganisationerna i varje land dels för kol och dels för
stål, i synnerhet vad beträffar dessa organisationers sammansättning, geogra-
fiska omfattning, stadgor, befogenheter och uppgifter.
På grundval av dessa upplysningar skall Höga myndigheten inom två månader efter
det att den trätt i funktion utverka att rådet fattar ett beslut för att utse
producent- och arbetstagarorganisationer med uppgift att föreslå kandidater.
Den rådgivande kommittén skall tillsättas inom den månad som följer efter
detta beslut.
Domstolen
5 §
Domstolen skall träda i funktion så snart dess ledamöter utsetts. Ordförande
skall utses första gången i samma ordning som gäller för utseende av Höga
myndighetens ordförande.
Domstolen skall inom tre månader fastställa sina rättegångsregler.
Talan får inte väckas tidigare än dagen för rättegångsreglernas offentlig-
görande. Föreläggande av viten och indrivning av böter skall uppskjutas intill
denna dag.
Fristerna för väckande av talan skall löpa först från och med samma dag.
Församlingen
6 §
På kallelse av Höga myndighetens ordförande skall församlingen sammanträda en
månad efter det att Höga myndigheten trätt i funktion för att välja sitt
presidium och utarbeta sin arbetsordning. Intill dess att församlingens
presidium valts skall den äldste fungera som ordförande.
Församlingen skall hålla en andra session fem månader efter den tidpunkt då
Höga myndigheten trätt i funktion för att ta del av en översiktlig redogörelse
för läget i gemenskapen tillsammans med det första budgetförslaget.
Finansiella och administrativa bestämmelser
7 §
Det första räkenskapsåret skall sträcka sig från den tidpunkt då Höga myndig-
heten träder i funktion fram till den 30 juni påföljande år.
Den i fördragets artikel 50 avsedda avgiften får tas ut från och med
upprättandet av det första budgetförslaget. Medlemsstaterna skall övergångsvis
lämna återbetalbara och räntefria förskott efter samma fördelningsgrund som
gäller för deras bidrag till Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
för att klara av de första administrativa utgifterna.
Till dess att den kommission som avses i artikel 78 fastställt antalet
tjänstemän och tjänsteföreskrifter för dessa skall nödvändig personal anställas
på kontraktsbasis.
KAPITEL II
UPPRÄTTANDE AV DEN GEMENSAMMA MARKNADEN
8 §
Upprättandet av den gemensamma marknaden, som förberetts genom inrättandet av
gemenskapens alla institutioner, genom allmänt samråd mellan Höga myndigheten,
regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna och
förbrukarna samt genom den allmänna översikt över situationen i gemenskapen som
framgår av de inhämtade upplysningarna, skall komma till stånd genom de åtgärder
för tillämpning som anges i artikel 4 i fördraget.
Dessa åtgärder skall utan att det inverkar på de särskilda bestämmelserna som
anges i denna konvention vidtas
a) beträffande kol så snart Höga myndigheten tillkännagivit att de arrangemang
för utjämningsbetalningar som avses i tredje delen kapitel II i denna
konvention har införts,
b) beträffande järnmalm och skrot vid samma tidpunkt som gäller för kol,
c) beträffande stål, två månader efter ovan angivna tidpunkt.
De arrangemang för utjämningsbetalningar som avses för kol i överensstämmelse
med bestämmelserna i detta fördrags tredje del skall införas inom sex månader
efter det att Höga myndigheten trätt i funktion.
Om ytterligare frister skulle bli nödvändiga, skall dessa fastställas av rådet
på förslag av Höga myndigheten.
Avskaffande av tullar och kvantitativa restriktioner
9 §
Utan att det inverkar på de särskilda bestämmelser som fastställts i denna
konvention skall medlemsstaterna avskaffa alla import- och exporttullar eller
avgifter med motsvarande verkan samt alla kvantitativa restriktioner avseende
omsättningen av kol och stål inom gemenskapen vid de tidpunkter som fastställts
för upprättandet av den gemensamma marknaden på det sätt som anges i 8 § för å
ena sidan kol, järnmalm och skrot och å andra sidan stål.
Transporter
10 §
En kommission av experter, utsedda av medlemsstaternas regeringar, skall av Höga
myndigheten, som utan dröjsmål skall sammankalla kommissionen, få i uppdrag att
undersöka vilka bestämmelser beträffande transport av kol och stål som skall
föreslås regeringarna för att de i fördragets artikel 70 angivna syftena skall
uppnås.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 70 sista
stycket, skall de förhandlingar som krävs för att utverka regeringarnas samtycke
till de olika åtgärder som föreslagits, inledas på initiativ av Höga
myndigheten, som också skall ta initiativ till de förhandlingar som kan bli
nödvändiga med berört tredje land.
Expertkommissionen skall utreda följande åtgärder:
1) Upphävande av all diskriminering som strider mot bestämmelserna i artikel
70 andra stycket.
2) Upprättande av internationella genomgångstariffer för transporter inom
gemenskapen, som tar hänsyn till det totala avståndet och som är av
degressiv karaktär utan att föregripa uppdelningen av fraktavgifterna
mellan berörda transportföretag.
3) Undersökning av de fraktpriser och befordringsvillkor av alla slag som vid
olika befordringssätt tillämpas på kol och stål i syfte att genomföra en
harmonisering härav inom ramen för gemenskapen och i den utsträckning som
krävs för den gemensamma marknadens funktionsduglighet; härvid skall hänsyn
tas bland annat till transportföretagens kostnader.
Expertkommissionen skall längst ha följande tid till sitt förfogande:
- Tre månader för de åtgärder som avses i 1.
- Två år för de åtgärder som avses i 2 och 3.
De åtgärder som avses i 1 skall vidtas senast vid upprättandet av den gemensamma
marknaden för kol.
De åtgärder som avses i 2 och 3 skall vidtas samtidigt, så snart regeringarna
uppnått samförstånd. Om medlemsstaternas regeringar två och ett halvt år efter
Höga myndighetens inrättande trots allt inte uppnått samförstånd om de åtgärder
som avses i 3, skall enbart de i 2 avsedda åtgärderna vidtas vid en av Höga
myndigheten fastställd tidpunkt. I detta fall skall Höga myndigheten på förslag
av expertkommissionen lämna de rekommendationer som den finner nödvändiga i
syfte att undvika allvarliga störningar på transportområdet.
De tariffbestämmelser som avses i artikel 70 fjärde stycket, vilka gäller vid
tidpunkten för Höga myndighetens inrättande, skall anmälas till Höga
myndigheten, som skall bevilja de frister för ändring av bestämmelserna som
krävs för att undvika allvarliga ekonomiska störningar.
Expertkommissionen skall utarbeta och för de berörda regeringarna föreslå de
undantag som de skall medgiva Luxemburgs regering i fråga om ovan angivna
åtgärder och principer mot bakgrund av den särställning som Luxemburgs järnvägar
har.
De berörda regeringarna skall efter att ha hört expertkommissionen medge
Luxemburgs regering att, i den utsträckning denna särställning kräver det,
fortsätta att efter övergångsperioden tillämpa den sålunda antagna lösningen.
Så länge enighet angående de i föregående stycken avsedda åtgärderna inte har
uppnåtts mellan de berörda regeringarna skall Luxemburgs regering äga rätt att
underlåta tillämpning av de principer som anges i fördragets artikel 70 samt i
denna paragraf.
Subventioner, direkta eller indirekta stödåtgärder,
särskilda pålagor
11 §
Medlemsstaternas regeringar skall till Höga myndigheten, så snart denna trätt i
verksamhet, anmäla de stödåtgärder och subventioner av alla slag som kol- och
stålindustrierna i deras länder kommer i åtnjutande av eller de särskilda
pålagor som de belastas av. Om Höga myndigheten inte samtycker till bibe-
hållandet av nämnda stödåtgärder, subventioner eller särskilda pålagor och de
villkor som gäller för dessa, skall de upphöra vid de tidpunkter och på de
villkor som fastställs av Höga myndigheten efter att ha hört rådet; upphörandet
skall dock inte vara obligatoriskt före den tidpunkt då övergångsperioden för
ifrågavarande produkter tar sin början.
Karteller och organisationer av monopolkaraktär
12 §
Alla upplysningar om de karteller eller organisationer som avses i artikel 65
skall anmälas till Höga myndigheten på det sätt som anges i artikel 65.3.
Om Höga myndigheten inte ger tillstånd enligt artikel 65.2, skall den
fastställa skäliga tidsfrister vid vilkas utgång de i artikeln avsedda förbuden
skall träda i kraft.
I syfte att underlätta avvecklingen av de organisationer som enligt artikel 65
är förbjudna, får Höga myndigheten utse likvidatorer, som skall vara ansvariga
inför Höga myndigheten och handla i enlighet med dess instruktioner.
Under dessa likvidatorers medverkan skall Höga myndigheten undersöka problem
som uppkommer och de åtgärder som skall vidtas i syfte att
- säkerställa den mest ekonomiska fördelningen och användningen av produkterna
särskilt av olika kolsorter och kvaliteter,
- vid en minskning i efterfrågan undvika varje inverkan på
produktionskapaciteten särskilt med avseende på de kolgruveanläggningar som är
nödvändiga för försörjningen av den gemensamma marknaden under normala tider
eller under högkonjunktur,
- undvika en orättvis fördelning mellan arbetstagarna av de minskade
arbetsmöjligheter som en minskad efterfrågan skulle kunna medföra.
Höga myndigheten skall på grundval av dessa undersökningar och i
överensstämmelse med de uppgifter som anförtrotts den införa sådana förfaranden
eller upprätta sådana organ som fördraget ger Höga myndigheten möjlighet att
använda sig av och som den anser vara lämpliga för att nå en lösning av dessa
problem vid utövandet av sina befogenheter, särskilt i överensstämmelse med
artiklarna 53, 57, 58 och kapitel V i tredje avdelningen; giltighetstiden för
dessa förfaranden och organ skall inte vara begränsad till övergångsperioden.
13 §
Bestämmelserna i artikel 66.5, skall tillämpas från och med fördragets
ikraftträdande. De får också tillämpas på koncentrationer som genomförts mellan
tidpunkten för undertecknandet och tidpunkten för fördragets ikraftträdande, om
Höga myndigheten visar att dessa transaktioner genomförts i syfte att kringgå
tillämpningen av artikel 66.
Intill dess att den förordning som avses i artikel 66.1 utfärdats, skall de
transaktioner som avses i den punkten inte obligatoriskt underställas för
förhandsgodkännande. Höga myndigheten är inte förpliktad att omedelbart besluta
angående de ansökningar som kan ha underställts denna för godkännande.
Intill dess att den förordning som avses i artikel 66.4 utfärdats, skall de
upplysningar som avses i nämnda punkt inte kunna krävas av andra än företag inom
Höga myndighetens jurisdiktion och enligt de förutsättningar som anges i artikel
47.
De förordningar som avses i artikel 66.1 och 66.4, skall utfärdas inom fyra
månader efter det att Höga myndigheten trätt i funktion.
Höga myndigheten skall av regeringarna samt av producent- och
företagssammanslutningarna inhämta alla de upplysningar som kan vara till nytta
vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 66.2 och 66.7, med avseende på
bestående förhållanden inom gemenskapens olika områden.
Bestämmelserna i artikel 66.6, skall vara tillämpliga efterhand som de
föreskrifter träder i kraft, som genom dessa bestämmelser är förenade med
sanktioner.
Bestämmelserna i artikel 66.7, skall tillämpas från och med tidpunkten för den
gemensamma marknadens upprättande enligt 8 § i detta fördrag.
ANDRA DELEN
GEMENSKAPENS FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND
KAPITEL I
FÖRHANDLINGAR MED TREDJE LAND
14 §
Så snart Höga myndigheten har trätt i funktion, skall medlemsstaterna inleda
förhandlingar med regeringar i tredje land, och i synnerhet med den brittiska
regeringen, om samtliga ekonomiska och kommersiella förbindelser mellan
gemenskapen och tredje land såvitt gäller kol och stål. Vid dessa förhandlingar
skall Höga myndigheten uppträda som gemensamt ombud för medlemsstaternas
regeringar och handla enligt instruktioner som enhälligt beslutats av rådet.
Företrädare för medlemsstaterna får närvara vid dessa förhandlingar.
15 §
För att ge medlemsstaterna full frihet att förhandla om koncessioner från tredje
lands sida, särskilt i utbyte mot en tullsänkning på stål i riktning mot en
harmonisering med de lägsta tullsatserna som tillämpas inom gemenskapen, är
medlemsstaterna eniga om följande bestämmelser, som skall gälla från och med
upprättandet av den gemensamma marknaden för stål:
- Inom ramen för tullkvoter skall Beneluxländernas import från tredje land,
såvitt importen är avsedd för deras egen marknad, fortfarande komma i
åtnjutande av de tullsatser som de tillämpar vid fördragets ikraftträdande.
- Import utöver denna kvot som kan anses vara avsedd för andra länder inom
gemenskapen, skall av Beneluxländerna åsättas tullsatser, som inom ramen för
Brysselnomenklaturen av år 1950 motsvarar den lägsta tillämpade tullsatsen i
övriga medlemsstater vid fördragets ikraftträdande.
Tullkvoten skall fastställas för varje rubrik i Beneluxtulltaxan för ett år åt
gången och med förbehåll för revidering var tredje månad av Beneluxländernas
regeringar i samförstånd med Höga myndigheten och med beaktande av behovet och
handelsströmmarna. De första kvoterna skall fastställas på grundval av
Beneluxländernas genomsnittliga import från tredje land under en lämplig
jämförelseperiod och i förekommande fall under hänsynstagande till sådan
produktion från planerat igångsättande av nya anläggningar, som är avsedd att
ersätta import. Kvotöverskridande, som blir nödvändigt på grund av oförutsedda
behov, skall omedelbart anmälas till Höga myndigheten som, frånsett temporära
kontrollåtgärder beträffande Beneluxländernas leveranser till andra
medlemsstater, får förbjuda sådant överskridande om den fastslår, att en
avsevärd ökning av sådana leveranser uteslutande är hänförlig till
kvotöverskridande. Förmånen av lägsta tull skall medges importörer i
Beneluxländerna endast då de förbinder sig att inte reexportera till övriga
länder i gemenskapen.
Beneluxländernas förpliktelse att upprätta en tullkvot skall upphöra på de
villkor som anges i det avtal som kommer att ingås som ett resultat av
förhandlingarna med Storbritannien och senast vid övergångsperiodens utgång.
Om Höga myndigheten vid övergångsperiodens utgång eller i samband med ett
tidigare upphävande av tullkvoten fastslår, att en eller flera medlemsstater är
berättigade att gentemot tredje land tillämpa tullsatser som överstiger de som
skulle följa av en harmonisering med de lägsta skyddstullsatserna som tillämpas
inom gemenskapen, skall Höga myndigheten i den ordning som anges i 29 §
bemyndiga dessa stater att själva vidta åtgärder, som är ägnade att tillförsäkra
deras indirekta import genom medlemsstater med lägre tullsatser ett skydd, som
motsvarar det som följer av tillämpningen av deras egna tullsatser på deras
direkta import.
För att underlätta harmoniseringen av tulltaxorna är Beneluxländerna eniga om
att, i den utsträckning Höga myndigheten i samråd med deras regeringar finner
det nödvändigt, höja sina nuvarande tullsatser för stål med högst två enheter.
Denna förpliktelse skall inte träda i kraft förrän
vid den tidpunkt då den i andra, tredje och fjärde styckena ovan avsedda
tullkvoten upphävts samt då åtminstone en av de medlemsstater som gränsar till
Beneluxländerna avstår från att tillämpa motsvarande åtgärder som avses i
föregående stycke.
16 §
Utan Höga myndighetens medgivande, skall den i kraft av fördragets artikel 72
ingångna förpliktelsen innebära förbud för medlemsstaterna att genom
internationella överenskommelser binda de tullsatser som gäller vid tidpunkten
för fördragets ikraftträdande.
Tidigare bindningar till följd av bilaterala eller multilaterala
överenskommelser skall anmälas till Höga myndigheten, som skall pröva om deras
bibehållande är förenligt med den gemensamma organisationens effektiva funktion
och som i förekommande fall kan ingripa genom lämpliga rekommendationer till
medlemsstaterna i syfte att upphäva dessa bindningar i den ordning som anges i
de överenskommelser som ligger till grund för dem.
17 §
Handelsavtal, som är giltiga mer än ett år efter detta fördrags ikraftträdande
eller som innehåller en klausul om automatisk förlängning, skall anmälas till
Höga myndigheten som får lämna lämpliga rekommendationer till den berörda
medlemsstaten i syfte att i förekommande fall få bestämmelserna i sådana avtal i
överensstämmelse med artikel 75 enligt det förfarande som anges i nämnda avtal.
KAPITEL II
EXPORT
18 §
Så länge de i de olika medlemsstaternas valutabestämmelser givna föreskrifterna
om valuta som får disponeras av exportörer, inte har gjorts enhetliga skall
särskilda åtgärder vidtas för att undvika att upphävandet av tullar och
kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna leder till att vissa av
staterna undanhålls belopp i tredje lands valuta som intjänats genom export från
deras företag.
Vid tillämpning av denna princip förbinder sig medlemsstaterna att inom ramen
för ovan avsedda föreskrifter medge exportörer av kol och stål högst sådana
fördelar vid disponerandet av valutor som tillförsäkras genom bestämmelserna i
den medlemsstat varifrån produkten härstammar.
Höga myndigheten har befogenhet att övervaka tillämpningen av dessa åtgärder
genom att efter att ha hört rådet lämna rekommendationer till regeringarna.
19 §
Om Höga myndigheten fastslår att upprättandet av den gemensamma marknaden, som
en följd av att direkt export ersätts med reexport, medför en snedvridning av
handeln med tredje land, vilken tillfogar en av medlemsstaterna betydande skada,
kan Höga myndigheten på begäran av den berörda regeringen föreskriva, att
producenterna i denna stat i sina försäljningskontrakt tar in en
destinationsklausul.
KAPITEL III
AVVIKELSE FRÅN MEST-GYNNAD-NATIONSKLAUSULEN
20 §
Med avseende på de länder som genom tillämpning av artikel 1 i allmänna tull-
och handelsavtalet kommer i åtnjutande av mest-gynnad-nationsklausulen, skall
medlemsstaterna gentemot de fördragsslutande parterna i nämnda avtal uppträda
gemensamt i syfte att utverka, att nyssnämnda artikel 1 inte tillämpas på
fördragets bestämmelser. Om det krävs skall sammankallandet av en särskild
GATT-session begäras för detta ändamål.
Vad beträffar de länder som, trots att de inte är parter i allmänna tull- och
handelsavtalet, kommer i åtnjutande av mest-gynnad-nationsklausulen i kraft av
gällande bilaterala avtal, skall förhandlingar inledas så snart detta fördrag
undertecknats. Om överenskommelse inte kan träffas med berörda länder, skall
förpliktelserna ändras eller sägas upp i den ordning som fastställts i nämnda
avtal.
Om ett land vägrar att lämna sitt samtycke till medlemsstaterna eller en av
dem, förbinder sig övriga medlemsstater att lämna verksamt bistånd, som kan
utsträckas till att samtliga medlemsstater säger upp avtal som ingåtts med
landet i fråga.
KAPITEL IV
LIBERALISERING AV HANDELN
21 §
Medlemsstaterna i gemenskapen är medvetna om att de bildar ett särskilt
tullsystem i den betydelse det givits i artikel 5 i den
handelsliberaliseringskod för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
som gällde vid tidpunkten för fördragets undertecknande. De är därför eniga om
att i vederbörlig tid lämna organisationen meddelande om detta.
KAPITEL V
SÄRSKILD BESTÄMMELSE
22 §
Utan hinder av övergångsperiodens utgång skall handeln med kol och stål mellan
Förbundsrepubliken Tyskland och den sovjetiska ockupationszonen, vad beträffar
förbundsrepubliken, regleras av förbundsrepublikens regering i samförstånd med
Höga myndigheten.
TREDJE DELEN
ALLMÄNNA SKYDDSÅTGÄRDER
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Omställning
23 §
1. Om följderna av den gemensamma marknadens upprättande skulle ställa vissa
företag eller delar av företag inför nödvändigheten att upphöra med eller
ändra sin verksamhet under den övergångsperiod som närmare anges i 1 § i
denna konvention, skall Höga myndigheten på begäran av de berörda
regeringarna och på nedan angivna villkor medverka till att skydda
arbetskraften vid omställningssvårigheter och tillförsäkra denna en
produktiv sysselsättning; Höga myndigheten får bevilja vissa företag bidrag
utan återbetalningsskyldighet.
2. På begäran av de berörda regeringarna och enligt det förfarande som anges i
artikel 46, skall Höga myndigheten delta i undersökningar rörande
möjligheterna att i existerande företag eller genom skapandet av ny
verksamhet återsysselsätta friställd arbetskraft.
3. Höga myndigheten skall, på det sätt som anges i artikel 54, underlätta
finansieringen av de program som lagts fram av den berörda regeringen och
godkänts av Höga myndigheten och som avser omställning av företag eller
skapandet av ny, ekonomiskt sund verksamhet antingen inom industrier som
tillhör dess kompetensområde, eller med rådets samtycke inom varje annan
industri, som är ägnad att återge friställd arbetskraft produktiv
sysselsättning. Med förbehåll för den berörda regeringens godkännande skall
Höga myndigheten företrädesvis medge dessa lättnader i fråga om program som
lagts fram av företag, som tvingats upphöra med sin verksamhet till följd
av upprättandet av den gemensamma marknaden.
4. Höga myndigheten skall bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet för
följande ändamål:
a) Bidrag vid total eller partiell nedläggning av driften vid företag för
utbetalning av gottgörelse som ger möjlighet för arbetstagarna att avvakta
ny anställning.
b) Penningbidrag till företagen som tillförsäkrar företagens personal avlöning
i händelse av tillfällig permittering, som blivit nödvändig till följd av
omställning av verksamheten.
c) Penningbidrag till arbetstagarna för kostnader i samband med ny
anställning.
d) Bidrag till finansiering av yrkesomskolning av arbetstagare som måste byta
verksamhet.
5. Höga myndigheten får också bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet
till företag som till följd av upprättandet av den gemensamma marknaden
tvingats upphöra med sin verksamhet, under förutsättning att denna
situation direkt och uteslutande kan tillskrivas den gemensamma marknadens
avgränsning till kol- och stålindustrierna och att förhållandet medför en
relativ produktionsökning i andra företag inom gemenskapen. Sådana bidrag
skall begränsas till det belopp som krävs för att bereda företagen
möjlighet att uppfylla de förpliktelser som omedelbart förfaller till
betalning.
Berörda företag skall inge alla ansökningar om sådana bidrag genom förmed-
ling av sin regering. Höga myndigheten kan vägra varje slag av bistånd
till ett företag, som inte underrättar sin regering och Höga myndigheten om
utvecklingen av en situation, som kan leda till att företaget upphör med
eller ändrar sin verksamhet.
6. Höga myndigheten skall vid beviljande av bidrag utan återbetalningsskyldig-
het enligt fjärde och femte punkterna ställa som villkor, att den berörda
staten betalar ut ett särskilt bidrag som minst uppgår till samma belopp,
om inte rådet med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån.
7. Den närmare utformningen av finansieringen som fastställts för tillämpning
av artikel 56 skall gälla för tillämpning av denna paragraf.
8. Bidrag enligt denna paragraf kan beviljas för de närmaste två åren efter
övergångsperiodens utgång genom beslut av Höga myndigheten efter rådets
samtycke.
KAPITEL II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM KOL
24 §
Det föreligger enighet om att skyddsarrangemang under övergångsperioden är
nödvändiga för att undvika att plötsliga och skadliga produktionsförskjutningar
uppkommer. Dessa skyddsarrangemang skall vidtas med beaktande av de förhållanden
som råder vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden.
Om det visar sig att det inom ett eller flera områden föreligger risk för
prisstegringar, som genom sin omfattning och sitt plötsliga uppträdande kan ha
skadliga verkningar, skall dessutom försiktighetsåtgärder vidtas för att undvika
dessa verkningar.
För att möta dessa problem skall Höga myndigheten under övergångsperioden i
den utsträckning som det behövs och under sin kontroll medge
a) tillämpning av de åtgärder som avses i artikel 60.2 b, samt av zonpriser i
sådana fall som inte förutses i tredje avdelningen kapitel V;
b) bibehållande eller inrättande av nationella kassor eller arrangemang för
utjämningsbetalningar, finansierade genom en avgift på den inhemska
produktionen, varvid de särskilda medel som avses i det följande inte
berörs.
25 §
Höga myndigheten skall införa en utjämningsavgift per försålt ton, vilken skall
utgöras av en enhetlig procentsats av producenternas intäkter av kolproduktionen
i länder, där de genomsnittliga produktionskostnaderna understiger det vägda
genomsnittet i gemenskapen.
Utjämningsavgiften skall utgöra högst 1,5% av nämnda intäkter under den
gemensamma marknadens första verksamhetsår och skall regelbundet minskas med 20%
varje år i förhållande till den ursprungliga övre gränsen för avgiften.
Under hänsynstagande till de behov som enligt 26 och 27 §§ fastslagits av Höga
myndigheten samt med undantag av de särskilda pålagor som eventuellt uppkommer
genom export till tredje land, skall Höga myndigheten regelbundet fastställa
storleken av den faktiska avgiften samt de statliga subventionerna i samband
härmed i enlighet med följande regler:
1) Inom den enligt ovan gällande övre gränsen skall Höga myndigheten beräkna
storleken av den faktiska avgiften så, att faktiskt utbetalade statliga
subventioner är minst lika stora som avgiften.
2) Höga myndigheten skall fastställa det medgivna maximibeloppet för statliga
subventioner, varvid
- regeringarna får bevilja dessa subventioner till högst detta belopp men
utan att vara förpliktade till det,
- bidrag som erhållits utifrån inte i något fall får överstiga det fak-
tiskt utbetalade subventionsbeloppet.
Ytterligare pålagor som uppkommer genom export till tredje land skall varken
ingå vid beräkning av nödvändiga utjämningsbetalningar eller vid värderingen av
de mot avgiften svarande subventionerna.
Belgien
26 §
1. Det föreligger enighet om att Belgiens nettoproduktion av kol
- inte skall behöva kännas vid en årlig minskning med mer än 3% i för-
hållande till närmast föregående år, om gemenskapens sammanlagda produk-
tion är oförändrad eller har ökat i förhållande till närmast föregående
år, eller
- inte skall understiga det närmast föregående årets produktion minskad
med 3%, varvid den sålunda erhållna siffran skall reduceras ytterligare
med den reduktionskoefficient varmed gemenskapens sammanlagda produk-
tion kan ha minskat i förhållande till närmast föregående år.1
Höga myndigheten, som är ansvarig för gemenskapens regelbundna och säkra
försörjning, skall upprätta långtidsprognoser avseende produktion och avsättning
samt, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, så länge den
belgiska marknaden hålls avskild enligt punkt 3, lämna rekommendation till den
belgiska regeringen om de produktionsförskjutningar som Höga myndigheten anser
vara möjliga på grundval av de upprättade prognoserna. Belgiska regeringen skall
med Höga myndighetens samtycke besluta de åtgärder som bör vidtas för att
förverkliga de eventuella produktionsförskjutningarna inom ovan angivna gränser.
2. Utjämningsbetalningarna skall från början av övergångsperioden avse
a) att för samtliga förbrukare av belgiskt kol inom den gemensamma marknaden
möjliggöra ett närmande av de belgiska kolpriserna till den gemensamma
marknadens priser i en sådan utsträckning att de sänks ungefär till de
produktionskostnader som kan förutses vid slutet av övergångsperioden. Den
på dessa grunder fastställda prislistan får inte ändras utan Höga
myndighetens medgivande,
b) att undvika att den belgiska järn- och stålindustrin till följd av den
särskilda behandlingen av belgiskt kol hindras från att bli integrerad med
den gemensamma marknaden för stål och att för detta ändamål sänka sina
priser till den nivå som tillämpas på denna marknad.
Höga myndigheten skall beträffande belgiskt kol som levereras till den
belgiska järn- och stålindustrin regelbundet fastställa storleken av den
ytterligare utjämningsbetalning som Höga myndigheten anser vara nödvändig
för detta syfte; hänsyn skall därvid tas till alla faktorer i samband med
driften av denna industri. Höga myndigheten skall se till, att denna ut-
jämningsbetalning inte medför skada för järn- och stålindustrier i grann-
länderna. Vidare får denna utjämningsbetalning, med beaktande av bestämmel-
serna i a, inte i något fall leda till en sänkning av priset för den koks
som används av den belgiska järn- och stålindustrin under det leverans-
pris som denna industri skulle kunna erhålla, om den faktiskt blev försörjd
med koks från Ruhrområdet,
c) att för sådan belgisk kolexport till den gemensamma marknaden som Höga
myndigheten med hänsyn till utsikterna beträffande gemenskapens produktion
och behov anser nödvändig, medge en ytterligare utjämningsbetalning
motsvarande 80% av den av Höga myndigheten fastslagna skillnaden mellan
verkspriserna med tillägg för transportkostnader fram till destinations-
orten för belgiskt kol och för kol från andra länder inom gemenskapen.
3. Den belgiska regeringen får, med avvikelse från bestämmelserna i 9 § i
denna konvention, under Höga myndighetens kontroll bibehålla eller vidta
arrangemang som gör det möjligt att hålla den belgiska marknaden avskild
från den gemensamma marknaden.
Importen av kol från tredje land skall underställas Höga myndigheten för
godkännande.
Denna särskilda ordning skall upphöra på det sätt som anges nedan.
4. Den belgiska regeringen förbinder sig att senast vid utgången av
övergångsperioden avskaffa de i punkt 3 avsedda arrangemangen för att
avskilja den belgiska kolmarknaden. Om Höga myndigheten anser att
utomordentliga omständigheter, som för närvarande inte kan förutses, kräver
det, får Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén och
med rådets samtycke, två gånger medge den belgiska regeringen en
ytterligare frist av ett år.
Den på detta sätt förutsedda integrationen skall ske efter samråd mellan
belgiska regeringen och Höga myndigheten, som skall besluta om åtgärder och
metoder för dess genomförande; metoderna kan, såvitt gäller belgiska
regeringen, trots bestämmelserna i artikel 4 c, innefatta möjlighet att
bevilja subventioner som motsvarar de ökade driftskostnader som följer av
kolfyndigheternas naturliga betingelser. Hänsyn skall därvid tas till
sådana kostnader som kan uppkomma till följd av påtagliga jämviktsrubb-
ningar som ökar driftskostnaderna. Formerna för beviljande av subventioner
och dessas maximibelopp skall underställas Höga myndigheten för god-
kännande. Höga myndigheten skall se till, att subventionernas maximibelopp
och de subventionerade kvantiteterna snarast möjligt minskas med hänsyn
till omställningslättnader och utvidgning av den gemensamma marknaden till
andra produkter än kol och stål; härvid skall undvikas att omfattningen av
eventuella produktionsminskningar ger upphov till djupgående störningar i
den belgiska ekonomin.
Höga myndigheten skall vartannat år för godkännande förelägga rådet
förslag om kvantiteter för vilka subventioner kan ifrågakomma.
1 Exempel: Gemenskapens sammanlagda produktion under 1952: 250 miljoner ton;
Belgiens sammanlagda produktion: 30 miljoner ton. Gemenskapens sammanlagda
produktion under 1953: 225 miljoner ton, dvs. en reduktionskoefficient av
0,9. Den belgiska produktionen under 1953 skall inte understiga 30 x 0,97 x
0,9 = 26,19 miljoner ton.
Denna produktionsminskning motsvarar till 900.000 ton en stadigvarande
förskjutning och till återstoden dvs. 2.910.000 ton, en konjunkturbetingad
minskning.
Italien
27 §
1. Gruvorna i Sulcis skall komma i åtnjutande av förmåner enligt bestämmel-
serna i 25 § för att de, i avvaktan på slutförandet av pågående upprust-
ningsarbete, skall kunna möta konkurrensen på den gemensamma marknaden.
Höga myndigheten skall periodiskt fastställa storleken av de bidrag som är
nödvändiga; bidrag utifrån får emellertid inte utgå under mer än två år.
2. Med hänsyn till de italienska koksverkens särskilda läge har Höga
myndigheten befogenhet att medge att den italienska regeringen att i
nödvändig omfattning under den i 1 § i denna konvention angivna
övergångsperioden bibehåller tullarna på koks från övriga medlemsstater;
dessa tullar får dock under första året av perioden i fråga inte överstiga
de tullar som följer av presidentdekretet nr 442 av den 7 juli 1950. Detta
maximibelopp skall minskas med 10% under andra, 25% under tredje, 45% under
fjärde och 70% under femte året för att vid övergångsperiodens slut leda
till dessa tullars fullständiga avskaffande.
Frankrike
28 §
1. Det föreligger enighet om att kolproduktionen i de franska gruvorna
- inte skall behöva kännas vid en årlig minskning med mer än en miljon
ton i förhållande till närmast föregående år, om gemenskapens samman-
lagda produktion är oförändrad eller har ökat i förhållande till närmast
föregående år, eller
- inte skall understiga det närmast föregående årets produktion minskad
med en miljon ton, varvid den sålunda erhållna siffran skall reduceras
ytterligare med den reduktionskoefficient varmed gemenskapens samman-
lagda produktion kan ha minskat i förhållande till närmast föregående
år.
2. För att säkerställa att produktionsförskjutningarna hålls inom ovannämnda
gränser kan de åtgärder som avses i 24 § förstärkas genom särskilda medel
från en speciell avgift, som av Höga myndigheten läggs på ökningen av
nettoleveranserna från andra kolgruvor sådana dessa leveranser framgår av
den franska tullstatistiken, i den mån denna ökning representerar en
produktionsförskjutning.
Vid fastställandet av denna avgift skall därför hänsyn tas till de mängder
som utgör faktiska nettoleveransöverskott under varje period i förhållande
till leveranserna under 1950 inom gränsen för den konstaterade nedgången av
kolproduktionen i de franska gruvorna i förhållande till 1950. Avgiften
skall eventuellt reduceras ytterligare med samma reduktionskoefficient som
gemenskapens sammanlagda produktion. Denna speciella avgift skall motsvara
högst 10% av producenternas intäkter av ifrågavarande kvantiteter och skall
i samförstånd med Höga myndigheten användas för att inom lämpliga zoner
sänka priset på vissa slag av kol producerat i de franska gruvorna.
KAPITEL III
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM STÅLINDUSTRIN
29 §
1. Det föreligger enighet om att särskilda skyddsåtgärder kan bli nödvändiga
under övergångsperioden för att beträffande stålindustrin undvika att
produktionsförskjutningar som är hänförliga till upprättandet av den
gemensamma marknaden, leder till svårigheter för företag som efter den
anpassning som avses i 1 § i denna konvention skulle vara i stånd att möta
konkurrensen, eller leder till permittering av ett större antal arbets-
tagare än de som kommer i åtnjutande av förmåner enligt bestämmelserna i
23 §. I den utsträckning Höga myndigheten finner att fördragets bestämmel-
ser, i synnerhet bestämmelserna i artiklarna 57-59 och 60.2 b, inte kan
tillämpas har Höga myndigheten befogenhet att använda sig av nedanstående
närmare angivna åtgärder i den ordningsföljd de är nämnda:
a) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, direkt eller indirekt
begränsa ökningen av nettoleveranserna från ett område till ett annat inom
den gemensamma marknaden.
b) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke
beträffande såväl lämpligheten av som formerna för dessa åtgärder, använda
sig av de interventionsåtgärder som avses i artikel 61 b utan att det för
den skull, med avvikelse från nämnda artikel, krävs att en uppenbar kris
föreligger eller är omedelbart förestående.
c) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, införa
ett system med produktionskvoter, som dock inte får beröra den produktion
som är avsedd för export.
d) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke,
bemyndiga en medlemsstat att tillämpa de åtgärder som avses i 15 § sjätte
stycket, på de villkor som anges där.
2. För tillämpningen av dessa bestämmelser skall Höga myndigheten under den
förberedelseperiod som avses i 1 § i denna konvention och i samråd med
producentsammanslutningarna, den rådgivande kommittén och rådet fastställa
de tekniska kriterierna för tillämpning av de nödvändiga skyddsåtgärderna.
3. Om anpassningen eller de nödvändiga omställningarna av
produktionsförhållandena inte har kunnat genomföras under en del av
övergångsperioden till följd av en bristsituation eller på grund av att
företagen inte har kunnat få tillräckliga finansiella resurser genom sin
verksamhet eller genom medel, som kunnat ställas till deras förfogande,
eller, på grund av utomordentliga, nu icke förutsebara omständigheter, kan
bestämmelserna i denna paragraf vid övergångstidens utgång, efter det att
den rådgivande kommittén yttrat sig och med rådets samtycke, tillämpas för
en ytterligare period som inte får överstiga den tid under vilken
ovannämnda situation består, dock högst under två år.
Italien
30 §
1. Med hänsyn till den italienska järn- och stålindustrins särskilda situation
har Höga myndigheten befogenhet att medge den italienska regeringen att i
den omfattning som är nödvändig under den i 1 § i denna konvention angivna
övergångsperioden bibehålla tullarna på järn- och stålprodukter från övriga
medlemsstater; dessa tullar får dock under det första året av denna period
inte överstiga de tullar som följer av Annecy-konventionen av den
10 oktober 1949; detta maximibelopp skall minskas med 10% under andra, 25%
under tredje, 45% under fjärde och 70% under femte året för att vid
övergångsperiodens slut leda till dessa tullars fullständiga avskaffande.
2. De priser som tillämpas av företagen vid försäljning av stål på den
italienska marknaden får, då de återförs till motsvarande värde vid den
utgångspunkt som valts för fastställande av deras prislista, inte
understiga de priser som anges i nämnda prislista för jämförbara
affärstransaktioner, om inte Höga myndigheten i samförstånd med den
italienska regeringen medger detta. Bestämmelserna i artikel 60.2 b sista
stycket berörs inte av detta.
Luxemburg
31 §
Vid tillämpningen av de skyddsåtgärder som avses i 29 § i detta kapitel skall
Höga myndigheten beakta järn- och stålindustrins alldeles särskilda betydelse
för Luxemburgs allmänna ekonomi samt nödvändigheten av att undvika allvarliga
störningar i de särskilda avsättningsförhållandena för den luxemburgska järn-
och stålindustrins produkter som uppstått för denna industri till följd av den
belgisk-luxemburgska ekonomiska unionen.
I brist på andra åtgärder får Höga myndigheten om det krävs använda medel som
den förfogar över i kraft av detta fördrags artikel 49, i den utsträckning
eventuella återverkningar på den luxemburgska järn- och stålindustrin kan följa
av åtgärder som avses i 26 § i denna konvention.
Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.
ADENAUER
Paul VAN ZEELAND
J. MEURICE
SCHUMAN
SFORZA
JOS. BECH
STIKKER
VAN DEN BRINK
PROTOKOLL OM MINISTERKONFERENSEN OM DEN INTERIMISTISKA KOMMISSIONEN
De delegationer som har deltagit i utarbetandet av fördraget skall periodvis
sammanträda som en interimistisk kommission från det att fördraget undertecknas
till det att institutionerna träder i funktion. Delegationerna skall samråda med
varandra om problem som angår gemenskapen och om de åtgärder som de under-
tecknande regeringarna skall vidta innan Höga myndigheten träder i funktion.
Delegationerna skall särskilt utreda frågor om institutionernas säte och
gemenskapens språkregler samt lägga fram motiverade förslag för regeringarna.
Delegationerna skall vidare utreda och förbereda information, som skall
ställas till Höga myndighetens förfogande, om de åtgärder som Höga myndigheten
skall vidta omedelbart efter det att den träder i funktion enligt 2 § tredje
stycket i avdelning 2 i konventionen.
Ministerkonferensen ger denna kommission i uppgift att arbeta fram förslag på
fördelning av platserna i den rådgivande kommittén för tillverkare, förbrukare
och handeln. För tillverkarna grundas dessa förslag på produktionsvärdet inom de
olika berörda regionerna och för förbrukarna och handeln på konsumtionsvärdet,
dessa utredningar skall innebära att kommittén, både för kol och stål, skall
bestå av minst en medborgare i varje medlemsstat.
ANTAGET AV MINISTERKONFERENSEN
Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.