Post 6922 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:44 ·
Konkurrensverkets ställning i överklagande ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), m.m.
Ansvarig myndighet: Näringsdepartementet
Dokument: Prop. 44
Regeringens proposition
1994/95:44
Konkurrensverkets ställning i överklagande ärenden enligt konkurrenslagen
(1993:20), m.m.
Prop.
1994/95:44
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Sten Heckscher
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny bestämmelse bli införd i konkurrenslagen som
innebär att Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, när beslut av
Konkurrensverket har överklagats, inte får ändra verkets beslut utan att verket
har fått tillfälle att yttra sig i målet. Vidare föreslås en bestämmelse om att
Konkurrensverket skall få överklaga beslut av tingsrätten som innebär att denna
ändrar verkets beslut. Förslag till vissa ändringar i lagen om marknadsdomstol
m.m. läggs också fram. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
januari 1995.
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
- lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)
dels att 63 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
63 §
Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden får
överklagas hos Marknadsdomstolen:
1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,
2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,
3. kvarstad enligt 32 §,
4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,
5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och
6. prövning av överklaganden enligt 60 §.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall överklagas
särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan rättegång har
inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Beslut som avses i första
stycket 6 får överklagas
även av
Konkurrensverket om
tingsrätten ändrat verkets
beslut.
65 a §
Beslut i frågor som avses
i 60 § första stycket får
inte ändras av domstol
utan att
Konkurrensverket har
lämnats tillfälle att
yttra sig.
_____
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas endast i de fall
Konkurrensverkets beslut meddelats efter utgången av år 1994.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
Härigenom föreskrivs att 13, 14 och 15 §§ lagen (1970:417) om Marknadsdomstol
m.m.[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §[2]
Ansökan görs skriftligen om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418), 1 § lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, 1 § lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller 5-9 §§ eller 12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen
(1988:1604) eller 3 § lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling. Av ansökan skall de skäl framgå på vilka ansökan
grundas och den utredning som sökanden åberopar.
Sökanden och hans
motpart skall beredas
tillfälle att vid
sammanträde inför
Marknadsdomstolen lägga
fram sina synpunkter
och förebringa den
utredning de vill
åberopa.
14 §[3]
Sökanden och hans motpart
skall beredas tillfälle
att vid sammanträde inför
Marknadsdomstolen lägga
fram sina synpunkter och
förebringa den utredning
de vill åberopa.
I mål enligt marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden och produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall
Konsumentombudsmannen kallas till sammanträde, även om han inte är sökande.
Vidare skall den som medverkar enligt 13 a § kallas till sammanträde. I mål
enligt lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling skall Konkurrensverket kallas till sammanträde, även om
verket inte är sökande.
Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den
utsträckning domstolen bestämmer.
Mål får avgöras och dom
med anledning av
särskild prövning enligt
15 a § meddelas utan
sammanträde enligt 14 §
första stycket, om
tillfredsställande
utredning föreligger och
part inte begär
sammanträde. Ansökan som
uppenbart inte förtjänar
avseende får avslås utan
sådant sammanträde.
15 §[4]
Mål får avgöras och dom med
anledning av särskild
prövning enligt 15 a §
meddelas utan sammanträde
enligt 14 § första
stycket, om
tillfredsställande
utredning föreligger och
part inte begär
sammanträde. Ansökan som
uppenbart inte förtjänar
avseende får avslås utan
sådant sammanträde.
Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen (1975:1418),
5 § lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 21 §
produktsäkerhetslagen (1988:1604) eller 4 § lagen (1994:615) om ingripande mot
otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling får prövas utan sammanträde
enligt 14 § första stycket.
Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas utan att den
som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig i frågan,
såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest håller sig
undan. I ett mål om åläggande eller förbud enligt 5-9 §§ eller 12 § tredje
stycket produktsäkerhetslagen får Marknadsdomstolen dock även i annat fall
omedelbart meddela beslut enligt 21 § samma lag, om synnerliga skäl föreligger.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3 Ärendet och dess beredning
Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. De materiella
konkurrensreglerna i lagen är utformade efter förebild från EU:s
konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler. Det innebär
principiella förbud mot dels samarbete mellan företag som har till syfte att
begränsa konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller som
ger detta resultat (6 §), dels missbruk från ett eller flera företags sida av en
dominerande ställning på den svenska marknaden (19 §).
Överträdelser av förbuden kan medföra skadeståndsskyldighet och skyldighet att
betala s.k. konkurrensskadeavgift. Frågor om sådan avgift prövas i första
instans av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket. En överträdelse
av förbudet i 6 § kan vidare innebära att det aktuella avtalet eller
avtalsvillkoret blir civilrättsligt ogiltigt. Frågor om skadeståndskyldighet och
ogiltighet liksom om utdömande av viten som förelagts med stöd av
konkurrenslagen prövas av de allmänna domstolarna.
Från förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag kan
undantag medges i enskilda fall av Konkurrensverket. Undantag från förbudet
gäller också, enligt särskilda föreskrifter, för vissa grupper av avtal, s.k.
gruppundantag (se 17 § konkurrenslagen, SFS 1993:72-80 och Regeringens
förordningsmotiv 1993:1).
Möjlighet finns för ett företag att efter ansökan hos Konkurrensverket få en
förklaring om att förbuden i lagen inte är tillämpliga, s.k.
icke-ingripandebesked.
Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt lagen får verket vid vite ålägga företag och andra att bl.a.
tillhandahålla uppgifter och handlingar samt inställa sig för förhör på tid och
plats som verket bestämmer.
Konkurrensverket kan besluta om åläggande vid vite att upphöra med en pågående
överträdelse av lagens förbud.
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked och vitesålägganden
får överklagas hos Stockholms tingsrätt. Tingsrättens avgöranden får överklagas
hos Marknadsdomstolen.
Konkurrensverket har i en skrivelse till regeringen den 5 november 1993 anfört
att rättsläget får anses oklart när det gäller vilken ställning verket har vid
handläggningen i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen vid prövning av
överklaganden av verkets beslut enligt konkurrenslagen.
För att verket på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de uppgifter
som ålagts verket enligt lagen - och för att säkerställa att föreliggande frågor
blir allsidigt belysta och domstolen ges ett fullständigt beslutsunderlag - är
det, enligt verket, absolut nödvändigt att verket har möjlighet att i
processerna yttra sig och bemöta vad klaganden anfört samt har möjlighet att
överklaga tingsrättens beslut till Marknadsdomstolen. Det sistnämnda är enligt
verket särskilt viktigt för möjligheten att skapa vägledande avgöranden av den
högsta domstolsinstansen.
Konkurrensverket förordar att konkurrenslagen ändras och lämnar ett förslag
till lagändring. Enligt verket är saken så brådskande att det inte går att
avvakta en mer generell översyn av frågan i enlighet med Domstolsutredningens
betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet (se angående sagda
betänkande avsnitt 4.3, nedan).
Inom Näringsdepartementet har med anledning av Konkurrensverkets skrivelse
utarbetats en promemoria (PM 1994-06-28). Promemorians lagförslag finns i bilaga
1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-instanserna finns
i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr.
1054/94).
I promemorian behandlas också under vilka förutsättningar Konkurrensverket bör
få genomföra undersökningar hos företag utan att dessa underrättas i förväg och
vad som i anslutning härtill bör gälla om kronofogdemyndighetens medverkan.
Såvitt avser dessa frågor föranleder remissutfallet ytterligare överväganden
varför något förslag i denna del inte läggs fram nu.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 september 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över
det lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådet har i yttrande den 3 oktober 1994 lämnat förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. I den nu förslagna lagtexten har vissa
redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissens lagförslag.
I denna proposition föreslås också vissa ändringar i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. Det förslaget har lagrådsgranskats samtidigt med
regeringens förslag till ny marknadsföringslag och därvid lämnats utan erinran.
Lagrådets yttrande finns tillgängligt i Civildepartementet (dnr.C93/764).
Ändringarna i marknadsdomstolslagen behandlas i författningskommentaren, avsnitt
7.2.
4 Gällande ordning
4.1 Konkurrenslagens regler
Det skall inledningsvis betonas att det som här behandlas är de fall när
Konkurrensverkets beslut har överklagats. Detta måste skiljas från de fall när
verket för talan inför tingsrätten t.ex. i mål om konkurrensskade-avgift eller
om tillstånd att genomföra en undersökning hos ett företag. I de sistnämnda
fallen uppkommer inga problem av det slag som här diskuteras eftersom verket i
sådana fall uppträder som part med allt vad detta innebär i fråga om rätt att
överklaga m.m.
Ett flertal av Konkurrensverkets beslut enligt konkurrenslagen får överklagas
hos Stockholms tingsrätt. Enligt 60 § får således verkets beslut angående
undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden i där angivna avseenden
överklagas hos tingsrätten. Besluten får, enligt paragrafens andra stycke, bara
överklagas av företag som berörs av beslutet. Härav följer, enligt motiven, att
även andra företag än de som kan sägas vara parter i ärendet har rätt att
överklaga, om de berörs av beslutet. Hit kan höra konkurrerande företag men
också företag i senare eller tidigare säljled som berörs mer direkt av beslutet
(prop. 1992/93:56 s. 114).
Enligt 63 § första stycket 6 konkurrenslagen får beslut av Stockholms tingsrätt
som avser prövning av överklaganden enligt 60 § överklagas hos
Marknadsdomstolen.
När det gäller handläggningen vid tingsrätten och i Marknadsdomstolen av frågor
som avser beslut av Konkurrensverket som överklagats, tillämpas enligt 64 §, om
inget annat följer av konkurrenslagen, lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden (ärendelagen) respektive 52 kap. rättegångsbalken.
I 65 § konkurrenslagen föreskrivs att för Konkurrensverket som part i mål och
ärenden enligt lagen gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro,
vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.
Avslutningsvis bör här 69 § konkurrenslagen nämnas. Där meddelas bestämmelser
om kumulation av mål och ärenden. Enligt denna paragraf finns möjlighet att i
samma rättegång handlägga ärenden om överklagade beslut av Konkurrensverket,
t.ex. om undantag eller icke-ingripandebesked, och mål om
konkurrensskadeavgift, när dessa gäller samma avtal eller förfarande och
frågorna är uppe samtidigt hos tingsrätten eller Marknadsdomstolen.
4.2 Rättsläget
Konkurrenslagen innehåller ingen bestämmelse som ger Konkurrensverket ställning
som part vid tingsrätten när verkets beslut har överklagats och inte heller
någon bestämmelse om rätt för verket att i dessa fall överklaga tingsrättens
beslut. Inte heller ärendelagen eller rättegångsbalken ger något stöd för att
Konkurrensverket skulle ha sådan partsställning och rätt att överklaga. På grund
härav måste den slutsatsen dras att Konkurrensverket enligt gällande rätt inte
har ställning av part vid tingsrätten eller i Marknadsdomstolen vid överprövning
av verkets beslut och inte heller har rätt att i dessa fall överklaga tings-
rättens beslut hos Marknadsdomstolen. Processerna i tingsrätten och Marknads-
domstolen är således i dessa fall av enpartskaraktär och för att åstadkomma vad
Konkurrensverket begärt krävs därför en lagändring.
4.3 Domstolsutredningens betänkande
Frågan om förvaltningsmyndighets ställning i processen när dess beslut
överklagats har behandlats utförligt i Domstolsutredningens betänkande (SOU
1991:106) Domstolarna inför 2000-talet (se bl.a. s. 480 ff.).
I betänkandet föreslås en för allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol
gemensam förfarandelag ersätta bl.a. ärendelagen och förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Lagförslaget innehåller regler om att domstolen skall få uppdra åt
en förvaltningsmyndighet som har beslutat i saken att som part företräda det
allmännas intressen i målet, om den enskilde parten inte redan har en motpart.
En förvaltningsmyndighet som själv beslutat i saken eller som är överordnad
sådan myndighet får också självmant inträda som part i förfarandet (14 §). En
förvaltningsmyndighet, vars beslut överklagats till länsrätten eller
kammarrätten, skall få överklaga domstolens beslut i saken, om domstolen ändrat
myndighetens beslut och ingen annan myndighet enligt särskild bestämmelse har
rätt att överklaga (37 § andra stycket). Undantag från vad som nu sagts skall
dock gälla beträffande sekretessmål.
Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren har
publicerats i promemorian Ds 1993:5. Det stora flertalet av de remissinstanser
som har yttrat sig över förslaget i nyss redovisade delar tillstyrker
utredningens förslag. Någon instans vill att man går ännu längre och tillskapar
en obligatorisk tvåpartsprocess, i stället för, såsom utredningen föreslår, en
fakultativ tvåpartsprocess. Några remissinstanser avstyrker dock förslaget
eftersom de anser det vara oförenligt med hänsyn till kraven på opartiskhet och
saklighet för en beslutsmyndighet att uppträda som part i samma ärende som man
tidigare beslutat i (Ds 1993:5 s.1131 ff.).
På grundval av Domstolsutredningens nämnda betänkande bereds för närvarande
inom Justitiedepartementet frågan om att dels ersätta den nuvarande ärendelagen
med en ny lag dels revidera förvaltnings-processlagen. Därvid aktualiseras
frågor av det slag som här diskuteras. Avsikten är att en departementspromemoria
med förslag till en ny ärendelag skall remissbehandlas under innevarande år och
en proposition överlämnas till riksdagen under våren 1995. Den nya lagen torde
tidigast kunna träda ikraft den 1 juli 1995.
5 Konkurrensverkets ställning när dess beslut har överklagats
Regeringens förslag: I konkurrenslagen införs
bestämmelser om att Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen inte får ändra Konkurrensverkets
beslut i frågor som avses i 60 § första stycket utan
att verket har haft tillfälle att yttra sig i målet
och om att Konkurrensverket skall ha rätt att
överklaga tingsrättens beslut.
Promemorians förslag: I konkurrenslagen införs en bestämmelse om att
Konkurrensverket alltid som part skall företräda det allmännas intressen vid
Stockholms tingsrätt och i Marknadsdomstolen när beslut av verket enligt lagen
har överklagats. Genom denna partsställning får Konkurrensverket också rätt att
till Marknadsdomstolen överklaga beslut av tingsrätten som innebär att denna
ändrar verkets beslut.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom en har tillstyrkt eller inte
haft någon invändning mot promemorians förslag. Stockholms universitet har
tillagt att lagändringen bör ses som ett provisorium i avbidan på en närmare
översyn av processordningen i konkurrensmål. Sveriges Advokatsamfund har motsatt
sig att Konkurrensverket skall få ställning av part vid tingsrätten när beslut
av verket har överklagats. I rättsfrågor bör dock, enligt Advokatsamfundet,
Konkurrensverket få inträda som part för att överklaga beslut av tingsrätten;
ärendet bör dock inte komma under Marknadsdomstolens prövning om det inte är av
synnerlig vikt för rättstillämpningen att talan prövas av Marknads-domstolen.
Som skäl för sin inställning har Advokatsamfundet åberopat bl.a. att något
praktiskt behov av en lagändring inte påvisats varför regeringens
ställningstagande till Domstolsutredningens betänkande bör avvaktas och att
förslaget leder till att handläggningen av frågor om undantag etc. fördröjs till
men för företagen.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått i avsnitt 4.2 är Konkurrensverket
enligt nuvarande regler inte part vid Stockholms tingsrätt eller i
Marknadsdomstolen när verkets beslut enligt konkurrenslagen har överklagats.
Det kan förekomma att två eller flera företag vars samarbete är föremål för
Konkurrensverkets prövning har olika uppfattning om huruvida samarbetet skall
beviljas undantag enligt 8 § konkurrenslagen eller inte. Det kan således tänkas
att ett företag, under åberopande av att ett avtal är ogiltigt enligt 7 §
konkurrenslagen, vill komma ifrån ett avtalsförhållande eller få detta ändrat
och därför hävdar att undantag inte skall beviljas. I ett sådant fall torde
företagen i avtalet vara motparter vid domstolsprövningen av verkets beslut. En
situation där två eller flera företag är motparter i processen torde också kunna
uppkomma i de fall ett konkurrerande företag eller ett företag i ett annat
säljled överklagar ett beslut av Konkurrensverket med stöd av 60 § andra stycket
konkurrenslagen. I de allra flesta fall när Konkurrensverkets beslut överklagats
torde dock alla de inblandade företagen eftersträva samma ändring av verkets
beslut. Handläggningen i domstolarna sker därför oftast i en enpartsprocess.
En följd av att det är fråga om en enpartsprocess är att domstolarna får ett
större utredningsansvar än vad som annars hade varit fallet. Detta torde i viss
mån kunna bidra till att de överklagade frågorna blir väl belysta och till att
det allmännas intresse av en fungerande konkurrens blir tillgodosett. Om
domstolen är aktiv i utredningshänseende kan emellertid tilltron till domstolens
opartiskhet komma i fara.
Flera av de frågor som kan överklagas till domstol är dessutom komplicerade.
Således krävs det ofta, vid prövningen av dem, ingående kännedom om
förhållandena på enskilda marknader och dessas funktionssätt. Sådan kännedom kan
naturligtvis vara erforderlig också vid bedömningen av omständigheter som
åberopas av företagen först vid domstolsprövningen.
Domstolarnas avgöranden enligt konkurrenslagen har tillsammans stor betydelse
för konsumentintresset och samhällsekonomin. Många av dem är också betydelse-
fulla för näringslivet som sådant, inte minst genom att domstolsavgörandena
ytterst ger innehåll åt de förhållandevis allmänt formulerade bestämmelserna i
lagen.
Det finns som nämnts vissa allmänna skäl som talar mot att en beslutsmyndighet
ges partsställning och fullföljdsrätt. Till dessa kan läggas att det med en
sådan ordning kan dröja längre innan ett slutligt avgörande föreligger. Enligt
regeringens mening är dock dessa skäl i det nu aktuella fallet inte tillräckligt
starka för att uppväga fördelarna med att Konkurrensverket ges en mer aktiv roll
i processen.
Det anförda leder till slutsatsen att Konkurrensverket bör ges möjlighet att
aktivt delta i och påverka också de mål och ärenden som kommer under domstols
prövning genom att verkets beslut överklagas. Verket bör därför ges möjlighet
att yttra sig i domstolsprocessen och ha rätt att överklaga tingsrättens
avgörande till Marknadsdomstolen om tingsrätten ändrar verkets beslut. Eftersom
Konkurrensverkets uppgift är att tillvarata det allmännas intressen bör det i
dessa avseenden vara utan betydelse om den som överklagat verkets beslut redan
har en enskild motpart i processen. Av samma skäl bör verkets möjligheter att
överklaga tingsrättens beslut till Marknadsdomstolen inte inskränkas till att
avse frågor av prejudikatintresse.
Med hänsyn till att konkurrenslagen är en ny lag som har stor betydelse för
näringslivet är det viktigt att det redan från början utbildas en tillförlitlig
praxis på området. Det finns tidsvinster att göra genom en separat lösning för
konkurrenslagen. Det är därför inte lämpligt att, som Advokatsamfundet förordat,
avvakta den generella översyn av frågan som pågår på grundval av Domstolsutred-
ningens betänkande. I stället bör saken nu regleras genom nya bestämmelser i
konkurrenslagen.
Enligt regeringens mening är det i detta lagstiftningsärende inte nödvändigt
att föregripa den fortsatta beredningen av Domstolsutredningens förslag genom
att ta ställning till frågan om förfarandet bör utformas som en fakultativ eller
obligatorisk tvåpartsprocess. De behov som finns av att ge Konkurrensverket
möjlighet att delta i domstolsprocessen kan i stället tillgodoses om verket
dels ges möjlighet att yttra sig i processen dels ges rätt att överklaga
Stockholms tingsrätts beslut. Den förstnämnda regeln kan efter mönster av 52
kap. 7 § rättegångsbalken utformas så att domstolarna inte får ändra
Konkurrensverkets beslut utan att verket har beretts tillfälle att yttra sig
över vad klaganden anfört; verket torde knappast ha något intresse av att yttra
sig i de fall tingsrätten fastställer beslutet. Om verket med stöd av den
föreslagna bestämmelsen överklagar tingsrättens beslut, får det automatiskt
partsställning inför Marknadsdomstolen.
Lösningen bör betraktas som provisorisk i så måtto att frågorna om
Konkurrensverkets medverkan i domstolsförfarandet kan behöva tas upp på nytt i
samband med de mera allmänna överväganden som behöver göras i anslutning till
nyregleringen av förfarandet i domstolsärenden.
De bestämmelser som nu föreslås föranleder inga särskilda överväganden med
avseende på de regler med anknytning till Konkurrensverkets ställning i
processen som redovisats i avsnitt 4.1.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den föreslagna ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995. För att olika
regler inte skall gälla under handläggningen av ett ärende bör dock de nya
bestämmelserna endast tillämpas i de fall Konkurrensverkets beslut meddelats
efter ikraftträdandet.
6 Kostnader
Förslaget medför vissa kostnader för Konkurrensverket. Uppgiften att förbereda
och driva processerna torde därvid vara mest belastande. För Marknadsdomstolens
del kan det nya systemet innebära att ytterligare ärenden förs till domstolen.
Regeringens bedömning är att kostnaderna för berörda myndigheters egna insatser
kommer att kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
63 §
Genom det nya tredje stycket ges Konkurrensverket rätt att överklaga Stockholms
tingsrätts beslut i ärenden som avser prövning av över-klaganden enligt 60 § om
tingsrätten ändrat verkets beslut.
Denna rätt gäller oavsett om den part som haft framgång vid tingsrätten redan
har en motpart som kan överklaga beslutet.
Med uttrycket "även" markeras att bestämmelsen inte påverkar den rätt att
överklaga som andra kan ha till följd av partsställningen och utgången vid
tingsrätten (jfr. 60 § andra stycket och avsnitt 5 ovan).
Om Konkurrensverket överklagar tingsrättens beslut får verket ställning av part
inför Marknadsdomstolen.
65 a §
I paragrafen föreskrivs att domstol inte får ändra Konkurrensverkets beslut i
frågor som avses i 60 § första stycket utan att verket har fått tillfälle att
yttra sig i målet.
I första hand avses med "domstol" Stockholms tingsrätt. Om tingsrätten inte
ändrar Konkurrensverkets beslut kan ärendet dock genom överklagande av annan
komma under Marknadsdomstolens prövning. I sådana fall följer också av
paragrafen att Marknadsdomstolen inte får ändra tingsrättens beslut utan att
först ge verket tillfälle att yttra sig. Det spelar härvid ingen roll om verket
har beretts tillfälle att yttra sig vid tingsrätten eller inte. Om det är
Konkurrensverket som överklagat tingsrättens beslut saknar denna paragraf
självfallet betydelse vid handläggningen i Marknadsdomstolen.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
13-15 §§
Genom ändringarna rättas till vissa icke avsedda ändringar i 13-15 §§ i deras
lydelse från den 1 juli 1994 (SFS 1994:616). Ändringarna innebär att sista
styckena i 13 och 14 §§ återfår den placering i 14 resp. 15 §, som de haft
tidigare och rätteligen bör ha. De icke avsedda ändringarna tillkom i samband
med riksdagens beslut i maj 1994 om lag om ingripande mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling (prop. 1993/94:222, bet. 1993/94:FiU22, rskr.
1993/94:383). Bakgrunden är följande.
Regeringen beslöt den 7 oktober 1993 att lägga fram en proposition om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling (prop.
1993/94:35). Däri föreslogs dels en ny lag om ingripande mot otillbörligt
beteende avseende offentlig upphandling, dels en lag om ändring i lagen om
Marknadsdomstol m.m. Det senare förslaget innebar smärre tillägg i 1 och 13-15
§§ föranledda av Marknadsdomstolens uppgifter enligt det förstnämnda förslaget.
Lagförslagen hade granskats av Lagrådet efter beslut av regeringen den 15 juli
1993 om att inhämta Lagrådets yttrande. Lagförslagen i propositionen följde
Lagrådets förslag till vissa ändringar, huvudsakligen i redaktionellt avseende
(prop. 1993/94:35 s.23).
Vid framställandet av propositionen kom genom misstag vid ordbehandlingen det
till riksdagen framlagda förslaget till ändringar i lagen om Marknadsdomstol
m.m. att innefatta också icke avsedda textförflyttningar i 13-15 §§. Första
stycket i 14 § (enligt lydelse SFS 1993:22) flyttades således till 13 § som ett
sista stycke och första stycket i 15 § (enligt lydelse SFS 1993:22) flyttades
till 14 § som ett sista stycke. Att detta skedde oavsiktligt framgår tydligt.
Förslaget skiljer sig i detta avseende från lagrådsremissen. I propositionens
uppgifter om paragrafernas gällande lydelse är styckena felplacerade. Vidare har
genom textförflyttningen vissa hänvisningar i lagen blivit felaktiga.
Misstaget upptäcktes inte vid behandlingen i riksdagen men kom dock inte att då
påverka lagens utformning, eftersom riksdagen i december 1993 beslöt att avslå
propositionen (bet. 1993/94:FiU5, rskr. 1993/94:84). Regeringen beslöt
emellertid den 24 mars 1994 att genom prop. 1993/94:222 på nytt föreslå
riksdagen dessa lagförslag med den enda skillnaden att tidpunkten för
ikraftträdandet flyttades fram till den 1 juli 1994. Den tidigare avslagna prop.
1993/94:35 fogades som en bilaga till den nya propositionen och samma lagtext
med den felaktiga avfattningen förelades riksdagen på nytt. Inte heller denna
gång kom de felaktiga textförflyttningarna att upptäckas. Riksdagen kom
därigenom att anta även de icke avsedda ändringarna av 13-15 §§, som därmed fick
den i propositionen angivna lydelsen från den 1 juli 1994.
Tillbakaflyttningen av de berörda styckena i 13 och 14 §§ bör träda i kraft den
1 januari 1995.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)
dels att 53 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
65 a §
Konkurrensverket företräder
som part det allmännas
intressen vid Stockholms
tingsrätts och Marknadsdom-
stolens prövning av frågor
som avses i 60 § första
stycket.
_______________________
1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 1995.
2. De nya föreskrifterna i 65 a § skall tillämpas endast i de fall
Konkurrensverkets beslut meddelats efter utgången av år 1994.
Förteckning över remissinstanser
PM 1994-06-28 Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden enligt
konkurrenslagen (1993:20) m.m. (Näringsdepartementet, dnr. 1054/94)
Svea Hovrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium,
Riksskatteverket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Stockholms universitet,
Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i
Jämtlands län, Konsumentverket, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet
Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges
Advokatsamfund, Näringslivets delegation för marknadsrätt, Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges Akademikers
centralorganisation.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)
dels att 63 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
63 §
Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden får
överklagas hos Marknads-domstolen:
1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,
2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,
3. kvarstad enligt 32 §,
4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,
5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och
6. prövning av överklaganden enligt 60 §.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall överklagas
särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan rättegång har
inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.
Beslut som avses i första
stycket 6 får överklagas
även av Konkurrensverket
om tingsrätten ändrat
verkets beslut.
65 a §
Konkurrensverkets beslut i
frågor som avses i 60 §
första stycket får inte
ändras av domstol utan att
verket har lämnats tillfälle
att yttra sig.
_____
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas endast i de fall
Konkurrensverkets beslut meddelats efter utgången av år 1994.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-03
Närvarande: f.d. regeringsrådet Magnus Sjöberg, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 22 september 1994 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i konkurrenslagen (1993:20).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Jan Stockhaus.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Heckscher
________________________________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:44 Konkurrensverkets ställning i
överklagade ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), m.m.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1984:294.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.
[2]Senaste lydelse 1994:616.
[3]Senaste lydelse 1994:616.
[4]Senaste lydelse 1994:616.