Post 6919 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:48 ·
Tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, m.m.
Ansvarig myndighet: Näringsdepartementet
Dokument: Prop. 48
Regeringens proposition
1994/95:48
Tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler,
m.m.
Prop.
1994/95:48
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Sten Heckscher
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som erfordras på
konkurrens- och statsstödsområdena vid ett svenskt medlemskap i Europeiska
unionen. I samband därmed behandlas också frågan om lagstiftning krävs för att
domar och beslut som meddelas av EG-kommissionen och EG-domstolen skall kunna
verkställas i Sverige. Ett förslag till lag om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler läggs fram i propositionen
liksom ett förslag till ändring i konkurrenslagen (1993:20). Lagförslagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut............... 3
2 Lagtext................................... 3
2.1 Förslag till lag om tillämpningen av
Europeiska gemenskapernas konkurrens-
och statsstödsregler................. 3
2.2 Förslag till lag om ändring i kon-
kurrenslagen (1993:20)............... 6
3 Ärendet och dess beredning................ 7
4 Gällande ordning.......................... 7
4.1 EES-lagen............................ 7
4.2 Konkurrenslagen...................... 8
5 En EG-konkurrenslag....................... 9
5.1 Konkurrensreglerna................... 9
5.2 Regler om statliga och kommunala
stödåtgärder.........................11
6 5 § konkurrenslagen (1993:20).............13
7 Verkan av domar och beslut................15
8 Ikraftträdande............................17
9 Kostnader.................................17
10 Författningskommentar.....................17
10.1 Förslaget till lag om tillämpningen
av Europeiska gemenskapernas kon-
kurrens- och statsstödsregler.......17
10.2 Förslaget till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20)...........19
Bilaga 1 Myndigheter och organisationer som
fått tillfälle att lämna synpunkter
på ett utkast till lagrådsremiss i
ärendet.............................20
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.........21
Bilaga 3 Lagrådets yttrande..................24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1994...........................25
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler,
- lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext
2.1 Förslag till lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens-
och statsstödsregler
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpningen av de konkurrensregler och
de regler om statsstöd som till följd av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen gäller här i landet.
Konkurrensreglerna
Behörig myndighet
2 § Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara behörig vid
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensregler.
Den behöriga myndighetens befogenheter
3 § När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på begäran av
Europeiska gemenskapernas kommission enligt de rättsakter som anges i 5 §, har
den rätt att hos företag och företagssammanslutningar
1. granska böcker och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar på platsen, och
4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår kommissionen vid
undersökningar enligt de rättsakter som anges i 5 §.
4 § När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning
enligt de rättsakter som anges i 5 § har den behöriga myndigheten rätt att få
handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i
3 § 1, 2 och 4.
Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget eller
företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens begäran om handräckning
innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om
sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.
5 § De rättsakter som avses i 3 och 4 §§ är
1. rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 om tillämpning av fördragets
artikel 85 och 86,
2. rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpningen av
konkurrensreglerna på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar,
3. rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade
regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten,
4. rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för
tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn, och
5. rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av
företagskoncentrationer.
Regler om kommunala stödåtgärder
Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting
6 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former av stöd som planeras
och som kan bli föremål för prövning av Europeiska gemenskapernas kommission.
Upphävande av kommunala beslut
7 § Har Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som vunnit laga kraft
eller Europeiska gemenskapernas domstol funnit att en kommun eller ett landsting
lämnat stöd som står i strid med artikel 92 i Fördraget den 25 mars 1957 om
upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen, får regeringen upphäva
kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet.
I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i 10
kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.
______________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen skall dock inte tillämpas i
de fall den upphävda lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen.
2.2 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
Härigenom förskrivs att 5 § konkurrenslagen (1993:20) skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1994. Den upphävda paragrafens första stycke skall dock
fortsätta att tillämpas i de fall den upphävda lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen.
3 Ärendet och dess beredning
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i Europeiska gemenskaperna (EG).
Förhandlingarna om ett medlemskap avslutades i april 1994 och resulterade i ett
anslutningsfördrag mellan Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande
länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige.
Regeringen har i prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
föreslagit att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till
fördraget. Därutöver lämnas förslag till bl.a. övergripande lagstiftning med
anledning av Sveriges anslutning till unionen. I förslaget till lag finns
bestämmelser om överlåtelse av beslutsbefogenheter till Europeiska gemenskaperna
och införlivande av anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen liksom
de rättsakter m.m. som hittills antagits av Europeiska gemenskaperna. Vidare
föreslås att lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES), EES-lagen, och CECA-lagen (1972:762) skall upphävas.
I EES-lagen finns, bl.a. på konkurrens- och statsstödsområdena, vissa
bestämmelser som erfordras också vid ett svenskt medlemskap. I propositionen
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen sägs att de lagstiftningsåtgärder som
till följd härav blir aktuella kommer att föreläggas riksdagen i en senare
proposition.
Inom Näringsdepartementet har utarbetats ett utkast till lagrådsremiss som
behandlar dessa frågor liksom en med upphävandet av EES-lagen och CECA-lagen
sammanhängande fråga om ändring av konkurrenslagen (1993:20). Ett antal
myndigheter och organisationer (bilaga 1) har fått tillfälle att lämna
synpunkter på utkastet. De skriftliga yttranden som inkommit finns tillgängliga
i Näringsdepartementet (dnr. N94/1425).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådet har i yttrande den 21 oktober 1994 lämnat förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
4 Gällande ordning
4.1 EES-lagen
Som närmare redovisats i regeringens proposition om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen finns i EES-lagen vissa bestämmelser på konkurrens- och
statsstödsområdena som torde erfordras också vid ett medlemskap (prop.
1994/95:19, s. 542 ff). Det är härvid fråga om mera internt inriktade
bestämmelser som inte i egentlig bemärkelse införlivar EES-regler.
På statsstödsområdet finns det bestämmelser som skall underlätta för Sverige
och svenska myndigheter att uppfylla de regler som EES-avtalet innehåller.
Sålunda finns i 6-8 §§ bestämmelser om begränsning av svenska myndigheters
prövningsrätt, om upplysningsskyldighet för kommuner och landsting samt om
upphävande av kommunala beslut.
På det egentliga konkurrensområdet finns det i EES-lagen bestämmelser som bl.a.
gäller befogenheter för den behöriga svenska myndigheten och ett bemyndigande
för regeringen att bestämma vilken svensk myndighet som skall vara behörig
(11-13 §§).
I vilken mån och med vilka anpassningar regler motsvarande 6-8 och 11-13 §§
EES-lagen bör finnas vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen redovisas i
avsnitt 5.
Vidare finns i 14-15 §§ EES-lagen bestämmelser om verkställighet av domar och
beslut av EES-organen som innefattar betalningsförpliktelser för enskilda och om
annan verkan av domar och beslut av Europeiska gemenskapernas kommission och
domstolar. Övervägandena såvitt avser dessa frågor redovisas i avsnitt 7.
4.2 Konkurrenslagen
I konkurrenslagen (1993:20), finns i 5 § hänvisningar till såväl EES-lagen som
CECA-lagen.
I paragrafens första stycke föreskrivs att om i ett visst fall kan tillämpas
såväl konkurrenslagen som konkurrensbestämmelserna i EES-lagen, så skall beslut
med stöd av konkurrenslagen vara förenliga med dessa bestämmelser.
I andra stycket föreskrivs att konkurrenslagen inte får tillämpas i fråga om
fastställandet av priser som avses i CECA-lagen, om detta är oförenligt med de
avtalsbestämmelser som anges i 1 § den lagen.
Övervägandena till följd av att dessa två lagar skall upphöra att gälla vid ett
medlemskap redovisas i avsnitt 6.
5 En EG-konkurrenslag
Regeringens förslag: De regler på konkurrens- och
statsstödsområdena som är nödvändiga vid ett svenskt
medlemskap i Europeiska unionen bör sammanföras i
en särskild lag om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i propositionen 1994/95:19
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen stannat för att inte ta in
ifrågavarande bestämmelser i anslutningslagen utan föreslagit att dessa meddelas
i annan författning.
Det finns ett samband mellan statsstödsregler och egentliga konkurrensregler.
Båda är, var och en på sitt sätt, inriktade på att åstadkomma en effektiv
konkurrens mellan företagen på marknaden. De är också båda inordnade under samma
kapitel om konkurrensregler i Romfördraget och anses inom EG-rätten också
allmänt tillhöra samma ämnesområde. Det framstår därför som naturligt att
sammanföra dem i en lag.
5.1 Konkurrensreglerna
Regeringens förslag: I den nya lagen införs
bestämmelser som motsvarar 11-13 §§ EES-lagen. De
nya bestämmelserna utformas dock med hänsyn till
att övervakningsfunktionen vid ett medlemskap
fullgörs av kommissionen på grundval direkt av de
tillämpningsförordningar som rådet beslutat. Det
anges inte heller uttryckligen att den behöriga
myndigheten skall bistå övervaknings-myndigheterna.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 4.1 innehåller
EES-lagen bestämmelser som dels bemyndigar regeringen att utse vilken svensk
myndighet som skall vara behörig vid tillämpningen av EES- och
övervakningsavtalens konkurrensregler (11 §), dels anger vilka befogenheter den
behöriga myndigheten har (12-13 §§).
Också vid ett svenskt medlemskap i EU krävs det en behörig svensk myndighet på
konkurrensområdet. En bestämmelse motsvarande 11 § EES-lagen bör därför införas
i den nya lagen. Hänvisningen till konkurrensreglerna i EES- och övervaknings-
avtalen bör dock ersättas av en hänvisning till EG:s konkurrensregler.
I 11 § andra meningen EES-lagen föreskrivs att den behöriga myndigheten skall
ge EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska gemenskapernas kommission det
bistånd som föreskrivs i EES- och övervakningsavtalen. En sådan regel torde vara
överflödig vid ett medlemskap. Myndighetens skyldighet att bistå kommissionen
följer nämligen direkt av EG-rätten. Som redovisats i regeringens proposition
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen innebär ett medlemskap i EU
att Sverige så att säga byter sida i EES-avtalet och att detta, om inget annat
inträffar, alltjämt gäller i Sverige som en del av EG-rätten. Vidare medför ett
medlemskap att Sverige upphör att vara part i övervakningsavtalet (prop.
1994/95:19, s. 544 och 546). Någon hänvisning till att den behöriga myndigheten
skall bistå EFTA:s övervakningsmyndighet är därför inte heller erforderlig.
Sveriges Industriförbund har i sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss
framfört uppfattningen att bestämmelserna om undersökningar hos företag vid ett
medlemskap i EU bör utformas så att de blir parallella med vad som gäller enligt
konkurrenslagen (1993:20). Viktigast är härvid, enligt förbundet, kravet på
domstolsprövning innan en undersökning genomförs. Något sådant krav uppställs
inte i EES-lagen. Förbundet har vidare anfört att det inte finns skäl att
föreskriva något kommuniceringsförbud för kronofogdemyndigheten (4 § andra
stycket i lagförslaget).
I 12 och 13 §§ EES-lagen, som behandlar undersökningar hos företag, hänvisas
till protokoll 4 till övervakningsavtalet. De bestämmelser i protokoll 4 som
hänvisningen avser är sådana som, efter anpassning till en EES-miljö, helt
motsvaras av ett antal av rådet beslutade tillämpnings-förordningar. Ett
EU-medlemskap medför därför inga förändringar av vilka befogenheter den behöriga
myndigheten skall ha.
I 13 § föreskrivs, efter en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1994,
bl.a. att kronofogdemyndigheten inte i förväg skall underrätta det berörda
företaget om att en undersökning begärts. En sådan bestämmelse ansågs nödvändig
för att Sveriges förpliktelser enligt EES- och övervakningsavtalen entydigt
skall vara uppfyllda (SFS 1994:465, prop. 1993/93:211, bet. 1993/94:NU24, rskr.
1993/94:329).
Övergången till ett medlemskap i EU föranleder ingen annan bedömning av frågan
om kronofogdemyndighetens handläggning än den som kom till uttryck i nyssnämnda
lagstiftningsärende. Inte heller när det gäller frågan om domstolsprövning
finner regeringen skäl att frångå den lösning som valts i EES-lagen.
Hänvisningen till protokoll 4 i 12 och 13 §§ EES-lagen bör i den nya lagen
ersättas av en hänvisning direkt till de tillämpliga rådsförordningarna. I
likhet med vad som är fallet vid sedvanliga hänvisningar till andra
författningar innefattar dessa hänvisningar självfallet också de ändringar i
rådsförordningarna som beslutats efter dessas ursprungliga ikraftträdande.
I den nya lagen bör således införas bestämmelser som, med de anpassningar som
nyss redovisats, motsvarar 12 och 13 §§ EES-lagen.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har i sitt yttrande över
utkastet till lagrådsremiss framfört uppfattningen att lagförslaget bör
kompletteras med en uttrycklig rätt för Konkurrensverket att självständigt
tillämpa EG:s konkurrensregler. Den saken har berörts också i Konkurrensverkets
yttrande.
Frågan om och hur Konkurrensverket direkt kan tillämpa EG-rättens materiella
konkurrensregler och vilka nationella lagstiftningsåtgärder som kan vara
påkallade i det sammanhanget, innefattar frågeställningar och kräver
överväganden som ligger utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Frågan
måste således beredas ytterligare och något förslag i den delen läggs därför
inte fram nu.
5.2 Regler om statliga och kommunala stödåtgärder
Regeringens förslag: I den nya lagen införs en
bestämmelse om upplysningsskyldighet för kommuner
och landsting som motsvarar 7 § EES-lagen.
Vidare införs bestämmelser motsvarande 8 § första och
tredje stycket EES-lagen om rätt för regeringen att
upphäva kommunala stödbeslut och om vad som skall
gälla i fråga om rättelse av verkställighet när ett
beslut upphävs.
Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om
begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt
motsvarande 6 § EES-lagen bör inte finnas vid ett
medlemskap i EU. Inte heller bör någon bestämmelse
om inskränkning av regeringens rätt att upphäva
kommunala beslut motsvarande den i 8 § andra
stycket EES-lagen införas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 6 och 8 §§ EES-lagen har
intagits bestämmelser som syftar till att reglera förhållandet mellan
övervakningsmyndighetens och svenska myndigheters prövning av statliga och
kommunala stödåtgärder. När det gäller de svenska myndigheternas prövning avses,
enligt motiven, i första hand kammarrätts och Regeringsrättens prövning i
kommunalbesvärsmål.
I 6 § EES-lagen föreskrivs att svenska myndigheter endast om särskilda skäl
föreligger får pröva tillåtligheten av en stödåtgärd som anmälts till EFTA:s
övervakningsmyndighet innan saken slutligt avgjorts av övervakningsmyndigheten
eller EFTA-domstolen. Bakgrunden till denna bestämmelse är enligt motiven att
tillåtligheten av statliga och kommunala stödåtgärder får anses vara underkastad
övervakningsmyndighetens kontroll. Emellertid, anförs det vidare, saknas det
skäl att avvakta med prövningen i de fall det för utgången av målet saknar
betydelse hur artikel 61 i EES-avtalet (som motsvarar artikel 92 i Romfördraget)
skall tolkas, t.ex. till följd av att beslutet inte tillkommit i laga ordning,
att den kommunala kompetensen överskridits eller att talan är uppenbart
ogrundad. När sådana särskilda skäl föreligger behöver därför inte
övervakningsmyndighetens beslut inväntas innan kommunalbesvärsmålet avgörs
(prop. 1991/92:170, del 1, s. 159).
Enligt 8 § första stycket EES-lagen får regeringen upphäva en kommuns eller ett
landstings beslut att lämna stöd om EFTA:s övervakningsmyndighet genom beslut
som vunnit laga kraft eller EFTA-domstolen funnit att stödet strider mot artikel
61 i EES-avtalet.
I paragrafens andra stycke görs dock ett undantag för det fall att en svensk
myndighet har funnit att stödet är förenligt med sagda artikel i EES-avtalet
eller om denna fråga alltjämt är föremål för prövning av svensk myndighet.
Avsikten med bestämmelsen anges i motiven vara att ett beslut av regeringen inte
bör föregripa eller komma i konflikt med en pågående eller avslutad
domstolsprövning (prop. s. 163).
När det gäller frågan huruvida motsvarande lagbestämmelser bör finnas vid ett
svenskt medlemskap i Europeiska unionen gör regeringen följande överväganden.
Enligt EG-rätten (se bl.a. Karnov 1993, avsnitt 7.2, s. 737 och mål 78/76
Steinike och Weinlig mot Förbundsrepubliken Tyskland (1977), ECR s. 595) har
kommissionen och EG-domstolen exklusiv behörighet att avgöra huruvida en
stödåtgärd strider mot artikel 92 i Romfördraget. Nationella domstolar har inte
rätt att pröva ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden. Denna
prövning är förbehållen kommissionen enligt de procedurer som framgår av artikel
93 i Romfördraget. Att ett stöd strider mot artikel 92 kan inte av enskilda med
framgång åberopas vid nationella domstolar. Artikeln har således inte s.k.
direkt effekt.
En nationell domstols behörighet på ifrågavarande område är inskränkt till att
pröva om anmälningsreglerna i Romfördragets artikel 93.3 har iakttagits eller
inte eller om stödåtgärden i fråga strider mot ett beslut av kommissionen.
En svensk myndighet är således i princip förhindrad att göra en självständig
prövning av om en stödåtgärd strider mot artikel 92 i Romfördraget och är
därför, om denna fråga är avgörande för utgången vid myndigheten, tvungen att
invänta kommissionens eller EG-domstolens beslut.
Vad sålunda anförts talar för att en bestämmelse motsvarande den i
6 § EES-lagen om begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt i viss mån
skulle kunna tjäna som vägledning för dessa myndigheter och därför borde införas
också i den nu föreslagna lagen.
Häremot kan emellertid invändas att vad som följer av EG-rätten som sådan inte
onödigtvis bör bli föremål för nationell lagstiftning. Erforderliga
handlingsregler skulle med ett sådant synsätt redan finnas i gemenskapsrätten.
För att inte införa någon bestämmelse talar vidare det förhållandet att
EG-rätten genom sin dynamiska karaktär ständigt utvecklas, inte minst genom
EG-domstolens praxis, och att en lagregel av ifrågavarande slag därför med tiden
kan befaras komma att spegla gemenskapsrätten på ett felaktigt sätt. Till detta
kan också läggas risken för felaktiga motsatsslut om endast vissa frågor
regleras i svensk författning.
Vid en samlad bedömning av det anförda finner regeringen att någon bestämmelse
motsvarande 6 § EES-lagen inte bör införas i den nya lagen eftersom gränserna
för svenska myndigheters prövningsrätt i förevarande hänseende bestäms av
EG-rätten.
Att gränserna för svenska myndigheters prövningsrätt bestäms av EG-rätten
torde, som framgått av redogörelsen ovan, inte innebära att myndigheten är
tvungen att invänta kommissionens respektive EG-domstolens avgörande i de fall
när det för myndighetens prövning saknar betydelse hur artikel 92 i Romfördraget
skall tolkas.
För att regeringen skall kunna fullgöra skyldigheten att underrätta
kommissionen om offentliga stödåtgärder också såvitt avser stöd från kommuner
och landsting, bör en bestämmelse motsvarande 7 § EES-lagen införas i den nya
lagen.
En bestämmelse motsvarande den i 8 § första stycket EES-lagen om rätt för
regeringen att upphäva en kommuns beslut att lämna stöd bör för att Sverige
skall uppfylla sina åtaganden som EU-medlemsstat vidare finnas också i den nu
föreslagna lagen. En hänvisning till kommunallagen motsvarande den som finns i
paragrafens tredje stycke bör också införas.
Vad härefter gäller den inskränkning i regeringens befogenheter som avses i 8 §
andra stycket EES-lagen är vad ovan anförts om kompetensfördelningen på
statsstödsområdet inom EG-rätten självfallet av central betydelse.
Som anförts är en nationell domstol, i motsats till vad som i motsvarande
situation ansågs vara fallet vid EES-lagens tillkomst, förhindrad att pröva en
stödåtgärds förenlighet med artikel 92 i Romfördraget. Något undantag från
regeringens rätt att upphäva kommunala beslut därför att en svensk myndighet har
funnit att det ifrågavarande stödet är förenligt med artikel 92 eller därför att
denna fråga alltjämt är föremål för prövning vid en sådan myndighet kan därför
inte anses erforderligt.
Sammanfattningsvis finner regeringen att bestämmelser motsvarande
7 § samt 8 § första och tredje stycket EES-lagen bör införas i den nya lagen.
6 5 § konkurrenslagen (1993:20)
Regeringens förslag: 5 § konkurrenslagen (1993:20)
upphävs.
Skälen för regeringens förslag: Om en konkurrensbegränsning berör den svenska
marknaden samtidigt som den också påverkar handeln mellan Sverige och ett annat
EES-land kan både EES-lagens konkurrensregler och den svenska konkurrenslagen
vara tillämpliga samtidigt.
Vilken av dessa lagar som skall ha företräde regleras till en början i
EES-lagens lagvalsbestämmelse (5 §). Där sägs att föreskrifterna i EES-lagen
eller annan lag som meddelats till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt
EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av vad som annars föreskrivs i lag och
vidare att motsvarande skall gälla också i förhållandet mellan föreskrifter i
annan författning än lag. Härigenom regleras således vilka föreskrifter som
skall ha företräde vid konflikt. Bestämmelsen tillkom för att i EES-sammanhang
skapa en svensk motsvarighet till den inom EG grundläggande principen om
EG-rättens företräde (någon motsvarande bestämmelse är således inte erforderlig
vid ett svenskt medlemskap; se härom prop. 1994/95:19, s. 544 f.).
Vid konkurrenslagens tillkomst ansågs denna lagvalsbestämmelse inte vara
tillräcklig för att reglera förhållandet till EES-lagens konkurrensregler. Det
infördes därför en bestämmelse som föreskriver att beslut som meddelas med stöd
av konkurrenslagen skall vara förenliga med EES-lagens konkurrensregler (5 §
första stycket konkurrenslagen).
I motiven till bestämmelsen anförs att denna innebär att tillämpningen av
konkurrenslagen i ett enskilt ärende inte får vara sådan att den enhetliga och
effektiva tillämpningen av de för länderna gemensamma konkurrensreglerna i
EES-avtalet äventyras. Det sägs vidare att motsvarande ordning gäller inom EG
vad avser förhållandet mellan EG:s övernationella konkurrensregler och
medlemsländernas nationella konkurrensregler (prop. 1992/93:56 s. 68).
Vid ett medlemskap i Europeiska unionen kan motsvarande konflikter uppkomma
mellan EG:s konkurrensrätt och konkurrenslagen. De grundläggande principerna för
att lösa sådana konflikter är de om EG-rättens företräde och enhetliga
tillämpning som EG-domstolen slagit fast (se t.ex. mål 6/64 Costa mot ENEL
(1964) ECR s. 585 och mål 14/68 Walt Wilhelm mot Bundeskartellamt (1969) ECR s.
1) samt bestämmelserna i artikel 5 i Romfördraget om medlemsstaternas
(inklusive dessas myndigheters) skyldighet såväl att vidta alla lämpliga
åtgärder för att säkerställa de skyldigheter som följer av fördraget som att
avstå från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av fördragets mål.
Också i andra rättsfall har EG-domstolen närmare utvecklat vad som i olika
situationer skall gälla vid konflikt mellan EG:s konkurrensrätt och nationella
konkurrensregler (se härom Coyet m.fl., Konkurrensrätten inom EU och EES, s. 153
ff.).
Hur konflikter mellan EG:s konkurrensregler och konkurrenslagen skall lösas
bestäms således av EG-rätten. Denna fråga bör därför inte vara föremål för
svensk lagstiftning. Någon bestämmelse motsvarande den i 5 § första stycket
konkurrenslagen bör således inte finnas vid ett svenskt medlemskap i EU.
I regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
föreslås att CECA-lagen (1972:762) skall upphöra att gälla vid utgången av år
1994. Anledningen härtill är att Kol- och stålfördraget kommer att gälla här i
landet till följd av Sveriges anslutning till EU och att det bilaterala
frihandelsavtalet med Kol- och stålgemenskapen, på grund av vilket CECA-lagen
tillkommit, därför kommer att sakna betydelse (prop. s. 553 f.).
Den inskränkning i tillämpningsområdet för konkurrenslagen som kan följa av
Kol- och stålfördragets bestämmelser följer vid ett medlemskap av EG-rätten. På
grund härav - och mot bakgrund av vad ovan anförts - bör även 5 § andra stycket
konkurrenslagen upphävas.
7 Verkan av domar och beslut
Regeringens bedömning: Inga regler motsvarande 14 §
EES-lagen om verkställighet i Sverige av
EU-organens domar och beslut behövs vid ett
svenskt medlemskap i EU. Inte heller behövs någon
motsvarighet till 15 § EES-lagen om annan verkan
av domar och beslut än sådan som gäller
betalningsskyldighet.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt vad som föreskrivs på flera ställen i
EG-rätten skall avgöranden av EU-organ vara verkställbara.
Enligt artiklarna 187 och 192 i Romfördraget skall domstolens domar och beslut
av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater
vara verkställbara. Verkställigheten skall följa de civilprocessuella regler som
gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Verkställigheten skall
ske utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom en nationell
myndighet som varje regering utser. Verkställigheten får skjutas upp endast
genom beslut av domstolen. Snarlika regler finns i Kol- och stålfördraget och i
Euratomfördraget. Också EG-domstolens procedurregler innehåller föreskrifter om
verkställighet.
Frågan är nu om det krävs lagstiftningsåtgärder för att dessa EG-regler skall
bli tillämpliga i Sverige. När EES-avtalet inkorporerades i svensk rätt löstes
motsvarande frågor så att uttryckliga regler om verkställigheten togs in i 14 §
EES-lagen. Där föreskrivs att avgöranden enligt artikel 110 i avtalet (bl.a.
domar av EG- och EFTA-domstolarna) skall verkställas på samma sätt som en svensk
domstols lagakraftägande dom, om inte verkställigheten skjuts upp genom beslut
av EG- eller EFTA-domstolen. Vidare bemyndigas regeringen i andra stycket att
utse behörig myndighet för äkthetskontrollen. Regeringen har med stöd av detta
bemyndigande utsett Domstolsverket till behörig myndighet (SFS 1993:1072).
Enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken krävs särskilda föreskrifter för att en
utländsk exekutionstitel skall kunna verkställas i Sverige. Kravet på särskilda
föreskrifter bör kunna anses uppfyllt genom att EG-rätt, bl.a. artiklarna 187
och 192 i Romfördraget, vid ett svenskt medlemskap i EU blir en del av den
svenska rättsordningen. Enligt regeringens mening bör som utländska
exekutionstitlar betraktas sådana som meddelas av domstol som inte är svensk,
eftersom uttrycket domstol i 3 kap. 1 § utsökningsbalken endast avser svensk
domstol.
Som nämnts skall, enligt EG-rätten, verkställigheten följa de civilprocessuella
reglerna i respektive medlemsstat, dvs. för Sveriges del utsökningsbalkens
regler. Enligt 3 kap. 3 § utsökningsbalken får en dom verkställas utan särskilda
villkor, när den vunnit laga kraft. Av EG-rätten följer att EG-domstolens
avgöranden är omedelbart verkställbara. Detsamma gäller i fråga om första
instansens och kommissionens avgöranden och detta således oavsett om avgörandet
kan överprövas av högre instans. Av artikel 185 i Romfördraget framgår
uttryckligen att en talan som förs vid EG-domstolen inte skall hindra
verkställighet och enligt artikel 192 fjärde stycket är det endast EG-domstolen
som kan besluta om att verkställigheten skall skjutas upp. Härav följer att
utsökningsbalkens regler om verkställighet av lagakraftvunna domar blir fullt ut
tillämpliga och det finns således inte något utrymme för att tillämpa de
särregler i utsökningsbalken som gäller icke lagakraftvunna domar (t.ex. 3 kap.
6 §, 8 kap. 4 § och 13 kap. 14 §). Eftersom den ovillkorade verkställigheten
framgår direkt av EG-rätten behövs inte - såsom skedde vid Sveriges tillträde
till EES-avtalet - någon särskild föreskrift om att de aktuella avgörandena
skall verkställas såsom svensk domstols lagakraftägande dom. Regeringen har här
en annan uppfattning än Svea hovrätt som i sitt yttrande över utkastet till
lagrådsremiss anfört att det bör införas en sådan föreskrift i utsökningsbalken.
Att man enligt regeringens uppfattning bör undvika att i onödan lagstifta om
sådant som följer direkt av EG-rätten har redan redovisats (avsnitt 5.2).
Regeringens slutsats är därför att ingen lagstiftning behövs för att
säkerställa att de nu nämnda verkställighetsreglerna skall kunna tillämpas i
Sverige.
Inte heller behövs någon motsvarighet till bemyndigandet i 14 § andra stycket
EES-lagen vid ett medlemskap i EU. Regeringen har utan särskilt bemyndigande
kompetens att bestämma vilken svensk myndighet som skall svara för
äkthetskontrollen. Frågan kan alltså direkt regleras i förordning; jfr.
förordningen (1993:1072) om behörig myndighet för informationsutbyte och
äkthetskontroll rörande domar och beslut enligt EES-avtalet. Här märks för
övrigt att artikel 106 c i EES-avtalet, som gäller utseende av nationell
myndighet för informationsutbyte, inte har motiverat något bemyndigande i lag.
När det gäller 15 § EES-lagen kommer kommissionens beslut samt EG-domstolens
och dess första instans domar och beslut vid ett svenskt medlemskap i EU att
gälla här i landet även såvitt avser andra rättsliga verkningar mot enskilda än
sådana som föranleder verkställighets-åtgärder. Någon lagbestämmelse som
reglerar den saken behövs därför inte.
Som anförts i avsnitt 5.1 innebär ett svenskt medlemskap i EU att Sverige så
att säga byter sida i EES-avtalet och att detta avtal kommer att gälla i Sverige
som en del av EG-rätten. Någon lagbestämmelse som reglerar vilken verkan beslut
av EFTA:s övervakningsmyndighet samt EFTA-domstolens domar och beslut skall ha
här i landet, eller vad som skall gälla vid verkställighet av sådana, erfordras
därför inte heller.
Av det sagda följer att regeringen vid förnyade överväganden i saken inte
längre har den ståndpunkt som preliminärt kom till uttryck i propositionen
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, s. 545, nämligen att motsvarigheter
till 14 och 15 §§ EES-lagen skulle komma att behövas.
8 Ikraftträdande
De lagförslag som läggs fram i denna proposition bör träda i kraft samtidigt med
fördraget om bl.a. Sveriges anslutning till Europeiska unionen, dvs. den 1
januari 1995.
Enligt övergångsbestämmelserna till lagen med anledning av Sveriges anslutning
till Europeiska unionen (anslutningslagen) skall EES-lagen upphävas. Den skall
dock fortsätta att tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid under
vilken lagen varit i kraft med de undantag som följer av anslutningsfördraget
(prop. 1994/94:19).
Det anförda leder till slutsatsen att det i ikraftträdandebestämmelserna till
förslaget till lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler bör föreskrivas att de nya reglerna inte skall tillämpas - och
i förslaget till ändring i konkurrenslagen att den upphävda paragrafens första
stycke skall fortsätta att tillämpas - i de fall EES-lagen skall fortsätta att
tillämpas efter den 1 januari 1995 till följd av övergångsbestämmelserna till
anslutningslagen.
9 Kostnader
De förslag som läggs fram i denna lagrådsremiss har sin motsvarighet i de regler
som gäller inom ramen för EES-avtalet och föranleder därför inga ökade
kostnader.
10 Författningskommentar
10.1 Förslaget till lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödregler
Lagens tillämpningsområde
1 §
I paragrafen bestäms lagens tillämpningsområde. Uttrycket "gäller här i landet"
har hämtats från 2 och 3 §§ i förslaget till lag med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen (prop. 1994/95:19).
Konkurrensreglerna
Behörig myndighet
2 §
Paragrafen motsvarar 11 § första meningen EES-lagen. Liksom EES-avtalet kräver
ett medlemskap i EU att Sverige utser ett organ att vara behörig nationell
myndighet med de uppgifter som framgår av de gemensamma konkurrensreglerna.
Vilken svensk myndighet uppgiften skall ankomma på bör lämpligen bestämmas av
regeringen i förordning. Paragrafen innehåller en upplysning om detta. I de
följande paragraferna hänvisas till denna myndighet.
Av skäl som redovisats i avsnitt 5.1 har det inte ansetts erforderligt att i
paragrafen ange att den behöriga myndigheten skall bistå kommissionen eller, när
så kan vara aktuellt, EFTA:s övervakningsmyndighet. Att en sådan skyldighet
föreligger följer direkt av EG-rätten.
Den behöriga myndighetens befogenheter
3 §
I paragrafen, som motsvarar 12 § EES-lagen, anges vilka befogenheter den
behöriga myndigheten har. Dessa överensstämmer med de befogenheter som
kommissionen har enligt artikel 14.1 i rådets förordning nr 17/62 och
motsvarande bestämmelser i de övriga tillämpningsförordningar som anges i 5 §
denna lag.
4 §
Paragrafen motsvarar 13 § EES-lagen i dess lydelse enligt SFS 1994:465.
Beträffande bakgrunden till - och den närmare innebörden av paragrafens andra
stycke - kan hänvisas till prop. 1993/94:211.
5 §
I paragrafen anges de av rådet beslutade tillämpningsförordningar som är av
relevans i det här aktuella sammanhanget. De angivna förordningarna motsvarar de
delar av protokoll 4 till övervakningsavtalet som hänvisningarna i 12 och 13 §§
EES-lagen avser. Som anförts i avsnitt 5.1 innefattas också de ändringar i
rådsförordningarna som beslutats efter dessas ursprungliga ikraftträdande.
Regler om kommunala stödåtgärder
Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting
6 §
I paragrafen, som motsvarar 7 § EES-lagen, föreskrivs en skyldighet för
kommunerna och landstingen att lämna upplysningar till regeringen om alla former
av stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning av kommissionen.
Upphävande av kommunala beslut
7 §
Paragrafen, som motsvarar 8 § första och tredje stycket EES-lagen, har
behandlats i avsnitt 5.2.
10.2 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
Förslaget har behandlats i avsnitt 6 och 8.
Myndigheter och organisationer som fått tillfälle att lämna synpunkter på ett
utkast till lagrådsremiss i ärendet
Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium,
Riksskatteverket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Stockholms universitet
Juridiska fakulteten, Lunds universitet Juridiska fakulteten, Länsstyrelsen i
Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kristianstads län, Länsstyrelsen i
Västernorrlands län, Konsumentverket, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Riksrevisionsverket, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel,
Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges
Advokatsamfund, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
Akademikers Centralorganisation.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpningen av de konkurrensregler och
de regler om statsstöd som till följd av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen gäller här i landet.
Konkurrensreglerna
Behörig myndighet
2 § Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara behörig vid
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensregler.
Den behöriga myndighetens befogenheter
3 § När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på begäran av
Europeiska gemenskapernas kommission enligt de rättsakter som anges i 5 §, har
den rätt att hos företag och företagssammanslutningar
1. granska böcker och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar på platsen, och
4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår kommissionen vid
undersökningar enligt de rättsakter som anges i 5 §.
4 § När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en undersökning
enligt de rättsakter som anges i 5 § har den behöriga myndigheten rätt att få
handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i
3 § 1, 2 och 4.
Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta företaget eller
företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens begäran om handräckning
innan verkställighet sker. Därutöver gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om
sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.
5 § De rättsakter som avses i 3 och 4 §§ är
1. rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 om tillämpning av fördragets
artikel 85 och 86,
2. rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpningen av
konkurrensreglerna på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar,
3. rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade
regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten,
4. rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för
tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn, och
5. rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av
företagskoncentrationer.
Regler om kommunala stödåtgärder
Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting
6 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla former av stöd som planeras
och som kan bli föremål för prövning av Europeiska gemenskapernas kommission.
Upphävande av kommunala beslut
7 § Har Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som vunnit laga kraft
eller Europeiska gemenskapernas domstol funnit att en kommun eller ett landsting
lämnat stöd som står i strid med artikel 92 i Fördraget den 25 mars 1957 om
upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen, får regeringen upphäva
kommunens eller landstingets beslut att lämna stödet.
I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln i 10
kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.
______________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen skall dock inte tillämpas i
de fall den upphävda lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt övergångsbestämmel-
serna till lagen (1994:000) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen.
Förslag till lag om ändring i Konkurrenslagen (1993:20)
Härigenom förskrivs att 5 § konkurrenslagen (1993:20) skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1994. Den upphävda paragrafens första stycke skall dock
fortsätta att tillämpas i de fall den upphävda lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-21
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 1994 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstöds-
regler, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Stockhaus.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Heckscher
_______________________________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:48 Tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, m.m.