Post 6909 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:58 ·
Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 58
Regeringens proposition
1994/95:58
Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
__________________________________________
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram förslag till lagändringar i syfte att
uppfylla två direktiv som omfattas av EES-avtalet.
Det ena direktivet handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter till
upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrätten närstående rättigheter.
Regeringen föreslår följande lagändringar.
Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning av exemplar av
konstverk till allmänheten. Det skydd som en producent av en filmupptagning har
mot kopiering skall även omfatta film som inte är ett verk. Det skall införas en
ensamrätt för utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter av
filmupptagningar att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmän-
heten. En sådan utvidgning innebär att samma grundbefogenheter kommer att gälla
för nämnda kategorier rättighetshavare som för upphovsmännen. Regler om
konsumtion av rättighetshavarnas spridningsrätt skall införas och konsumtionen
skall vara EES-vid. Spridningsrättens konsumtionspunkt skall generellt vara
första överlåtelsen. Utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter
av filmupptagningar skall ha ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar
av sina prestationer. Presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen skall gälla
också på utövande konstnärers prestationer.
Det andra direktivet handlar om samordning av vissa regler om upphovsrätt och
närstående rättigheter avseende satellit- och kabelsändningar. Regeringen
föreslår följande lagändringar.
Det skall införas en regel i upphovsrättslagen som slår fast var den
upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar skall anses äga rum
samt en regel om att en avtalslicens för radio- och televisionsföretag gäller
vid utsändning genom satellit endast om sändarföretaget samtidigt verkställer
utsändning genom en marksändare. Avtalslicensbestämmelsen i 26 f §
upphovsrättslagen om vidaresändning av ljudradio- eller televisionsutsändningar
skall inte gälla verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av
det radio- eller televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen.
Lagen om medling i vissa upphovsrättstvister skall gälla också för tvister om
vidaresändning genom kabel. En särskild bestämmelse införs i upphovsrättslagen
om rätt till förhandling för den som vill ha tillstånd till en sådan
vidaresändning men inte får detta på önskade villkor.
Det nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Lagtext.......................................... 5
2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk.......................................... 5
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612)
om medling i vissa upphovsrättstvister........ 17
3 Ärendet och dess beredning....................... 19
4 Allmänna utgångspunkter.......................... 21
5 Direktivet om uthyrning och utlåning............. 22
5.1Upphovsmannens uthyrningsrätt................. 22
5.2Upphovsmannens utlåningsrätt.................. 26
5.3Mångfaldigande................................ 29
5.4Radio- och TV-utsändningar.................... 30
5.5Närstående rättighetshavares spridningsrätt... 32
5.6Konsumtion av spridningsrätt.................. 34
5.7Spridningsrättens konsumtionspunkt............ 38
5.8Presumtionsregler vid filmmedverkan........... 41
5.9Några andra frågor............................ 42
6 Direktivet om satellit- och kabelsändning........ 44
6.1Satellitsändningar............................ 44
6.2Kabelsändningar............................... 49
6.3Medlingsförfarandet........................... 52
6.4Några andra frågor............................ 56
7 Kostnader och resursbehov........................ 57
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........ 57
9 Författningskommentarer.......................... 59
9.1Förslaget till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk............................. 59
9.2Förslaget till lag om ändring i lagen
(1980:612) om medling i vissa upphovsrätts-
tvister....................................... 68
Bilaga 1 Direktivet om uthyrning och utlåning...... 70
Bilaga 2 Direktivet om satellit- och kabelsändning. 77
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian............. 84
Bilaga 4 Promemorians lagförslag................... 85
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser.......... 97
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag............... 98
Bilaga 7 Lagrådets yttrande........................110
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
13 oktober 1994....................................111
Rättsdatablad......................................112
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konst-
närliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att 19, 26 d, 26 f, 45 - 48, 49 a, 57 och 61 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det närmast före 45, 46, 47, 48 och 49 a §§ skall införas nya
rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 49 § skall införas en ny rubrik som skall lyda
"Framställare av kataloger m.m.".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §1
När ett litterärt När ett exemplar av
eller musikaliskt ett verk med
verk eller ett upphovsmannens sam-
konstverk har tycke har överlåtits,
utgivits, får de får ex-emplaret
exemplar som omfattas spridas vidare. För
av utgivningen ljudupptagningar av
spridas vidare. litterära och
Motsvarande gäller när musikaliska verk
upphovsmannen har samt exemplar av
överlåtit exemplar av datorprogram och
ett filmverk gäller i
konstverk. För exem- stället att
plar av datorprogram spridningen är
gäller i stället att tillåten sedan
spridningen är tillåten exemplaret med
sedan exemplaret med upphovsmannens
upphovsmannens sam- samtycke har
tycke har överlåtits överlåtits inom
inom Europeiska Europeiska ekono-
ekonomiska sam- miska
arbetsområdet. samarbetsområdet.
Exemplar av litterära Första stycket ger
och musikaliska verk inte rätt att
får dock inte utan tillhandahålla
upphovsmannens allmänheten
samtycke tillhanda- 1. exemplar av
hållas allmänheten verk, utom byggnader
genom uthyrning och brukskonst,
genom uthyrning
eller andra
1 Senaste lydelse jämförliga rättshand-
1993:1007. lingar,
eller andra jämförliga
rättshandlingar.
Exemplar av dator-
program i maskinläsbar eller
form får inte heller 2. exemplar av
lånas ut till all- datorprogram i mas-
mänheten utan sådant kinläsbar form och
samtycke. filmverk genom
utlåning.
26 d §2
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får
sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk,
om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk om
upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra
skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter sig utsändningen.
Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som avses i 26 f §.
Vid utsändning över
satellit gäller av-
talslicensen endast
om sändarföretaget
samtidigt verkställer
utsändning genom en
marksändare.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt
och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio-
eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket
gäller inte verk till
vilka rättigheterna
till vidaresändning
innehas av det
radio- eller
televisionsföretag
som sänder ut den
ursprungliga
sändningen.
2 Senaste lydelse 1994:190.
Utövande konstnärer
45 §3
En utövande konstnärs En utövande
framförande av ett konstnärs framförande
litterärt eller konst- av ett litterärt
närligt verk får inte eller konstnärligt
utan hans samtycke verk får inte utan
tas upp på en gram- hans samtycke
mofonskiva, en film 1. tas upp på en
eller en annan an- grammofonskiva, en
ordning, genom vilken film eller en annan
det kan återges, och anordning, genom
inte heller sändas ut vilken det kan
i ljudradio eller återges, eller
television eller ge- 2. sändas ut i
nom direkt överföring ljudradio eller
göras tillgängligt för television eller
allmänheten. genom direkt
överföring göras
Ett framförande som tillgängligt för
har tagits upp på en allmänheten.
anordning som avses i Ett framförande som
första stycket får inte har tagits upp på en
utan konstnärens sam- anordning som avses
tycke överföras från en i första stycket 1 får
sådan anordning till inte utan konstnärens
en annan förrän femtio samtycke föras över
år har förflutit efter från en sådan
det år då upptagningen anordning till en
gjordes. annan eller göras
tillgängligt för
allmänheten förrän
Beträffande upptag- femtio år har
ningar, utsändningar förflutit efter det år
och överföringar som då upptagningen gjor-
avses i denna des.
paragraf skall 3, Bestämmelserna i 3,
6-9, 11-13, 15, 16, 6-9, 11-
21, 22, 25-26 b, 26 13, 15 och 16 §§, 19 §
e, 26 f, 27, 28, 41 första stycket andra
och 42 §§ tillämpas. meningen och andra
stycket, 21, 22,
25-26 b, 26 e, 26 f,
27, 28 §§, 39 § första
meningen samt 41 och
42 §§ skall tillämpas i
fråga om framföranden
som avses i denna
paragraf.
3 Senaste lydelse
1993:1007.
Framställare av ljud-
eller
bildupptagningar
46 §4
En grammofonskiva, En grammofonskiva,
en film eller en en film eller en
annan anordning på annan anordning på
vilken ljud eller vilken ljud eller
filmverk har tagits rörliga bilder har
upp får inte utan tagits upp får inte
framställarens utan framställarens
samtycke eftergöras samtycke eftergöras
förrän femtio år har eller göras
förflutit efter det år tillgänglig för allmän-
då upptagningen gjor- heten förrän femtio år
des. Som eftergörande har förflutit efter
anses även att upptag- det år då upptagningen
ningen överförs från en gjordes. Som efter-
sådan anordning till görande anses även att
en annan. upptagningen förs över
från en sådan
Beträffande anordning till en
förfarande som enligt annan.
denna paragraf är Bestämmelserna i
beroende av fram- 6-9 §§, 11 § andra
ställarens samtycke stycket, 12, 13, 15
skall 6-9 §§, 11 § andra och 16 §§, 19 § första
stycket, 12, 13, 15, stycket andra
16, 22, 25-26 b och meningen och andra
26 e §§ tilllämpas. stycket, 21, 22,
25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i
fråga om upptagningar
som avses i denna
paragraf. Dessutom
skall 26 f § tillämpas
i fråga om andra upp-
tagningar än sådana
som avses i 47 §.
Användning av
ljudupptagningar för
offentligt framfö-
rande
47 §5
Om en Oavsett
grammofonskiva eller bestämmelserna i 45 §
en annan anordning på andra stycket och 46 §
vilken ljud har första stycket får
tagits upp används ljudupptag-
4 Senaste lydelse
1993:1007.
5 Senaste lydelse ningar användas vid
1993:1007. en ljudradio- eller
televisionsutsändning
vid en ljudradio- eller vid ett annat
eller televisionsut- offentligt framföran-
sändning eller vid ett de. När så sker har
annat offentligt framställaren samt de
framförande i för- utövande konstnärer
värvssyfte och vars framförande
utsändningen eller finns på upptagningen
framförandet äger rum rätt till ersättning.
inom femtio år efter Om två eller flera
det år då konstnärer har
ljudupptagningen samverkat vid fram-
gjordes, skall förandet, kan den rätt
ersättning betalas som tillkommer dem
till framställaren och göras gällande endast
till utövande av dem gemensamt.
konstnärer vilkas Mot den som har
framförande har tagits använt anordningen
upp på anordningen. Om skall konstnärer och
två eller flera konst- framställare göra
närer har samverkat gällande sina krav
vid framförandet, kan samtidigt.
den rätt som tillkom-
mer dem göras gällande
endast av dem
gemensamt. Gentemot
den som har använt
anordningen skall
konstnärer och
framställare göra
gällande sina krav
samtidigt.
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och oförändrat återutsänds
(vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel. Gentemot den som
vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisa-
tioner som företräder ett flertal svenska utövande konstnärer eller fram-
ställare. Organisationerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som
avses i 26 i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-26 a §§ skall
tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärers
rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Radio- och
televisionsföretag
48 §6
En ljudradio- eller En ljudradio-
televisionsutsändning eller televi-
får inte utan radio- sionsutsändning får
eller inte utan radio-
televisionsföre- eller
televisionsföreta-
6 Senaste lydelse
1993:1007.
gets samtycke
tagets samtycke 1. tas upp på en
återutsändas eller tas anordning, genom
upp på en anordning, vilken den kan
genom vilken den kan återges, eller
återges. Utan sådant 2. återutsändas
samtycke får en eller återges för
televisionsutsändning allmänheten på platser
inte heller återges för där allmänheten har
allmänheten i tillträde mot
biografer eller inträdesavgift.
jämförliga lokaler. En utsändning som
En utsändning som har tagits upp på en
har tagits upp på en anordning som avses
anordning som avses i i första stycket 1 får
första stycket får inte inte utan radio-
utan radio- eller eller televisions-
televisionsföretagets företagets samtycke
samtycke överföras från föras över från en sådan
en sådan anordning anordning till en
till en annan förrän annan förrän femtio år
femtio år har förflutit har förflutit efter
efter det år då utsänd- det år då utsändningen
ningen ägde rum. ägde rum. Anord-
ningarna får inte
heller utan
företagets samtycke
spridas till allmän-
Bestämmelserna i 6-9 heten förrän samma tid
§§, 11 § andra stycket, har förflutit.
12, 15, 16, 21, 22, Bestämmelserna i
25-26 b och 26 e §§ 6-9 §§, 11 § andra
skall tillämpas i de stycket, 12, 15 och
fall som 16 §§, 19 § första
avses i denna stycket andra
paragraf. meningen, 21, 22,
25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i
fråga om ljudradio-
och televisionsut-
sändningar som avses
i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med företagets samtycke,
skall företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 26 i §
femte stycket.
Fotografer
49 a §7
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa
exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänhe-
7 Senaste lydelse 1994:190.
ten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick
och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett
förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter
det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §
andra och tredje andra och tredje
styckena, 3, 7 - 9 styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första och 11 §§, 12 § första
stycket, 13, 15, 16, stycket, 13, 15, 16
18 - 20 och 23 §§, 24 § och 18 §§, 19 § första
första stycket, 25 - stycket första
26 b, 26 d - 26 f, 26 meningen och andra
i - 28, 31 - 38, 41, stycket 1, 20 och 23
42 och 50 - 52 §§ skall §§, 24 § första stycket,
tillämpas beträffande 25 - 26 b, 26 d - 26
bilder som avses i f, 26 i - 28, 31 -
denna paragraf. 38, 41, 42 och 50 -
Är en sådan bild föremål 52 §§ skall tillämpas på
för upphovsrätt, får bilder som avses i
denna rätt också göras denna paragraf. Är en
gällande. sådan bild föremål för
upphovsrätt, får denna
rätt också göras gällan-
de.
52 a §
Om någon vill företa
en vidaresändning
genom kabel av verk
som ingår i en trådlös
ljudradio- eller
televisionsutsändning
och begär men inte på
önskade villkor får
avtal om detta hos
en organisation som
företräder svenska
rättighetshavare
eller hos ett radio-
eller televisions-
företag som
verkställer utsänd-
ningar inom Euro-
peiska ekonomiska
samarbetsområdet, har
han på begäran rätt
till förhandling med
organisationen
respektive företaget.
En
förhandlingsskyldig
part skall själv
eller genom ombud
inställa sig vid för-
handlingssammanträde
och, om det behövs,
lägga fram ett
motiverat förslag
till lösning av den
fråga som förhand-
lingen avser.
Parterna kan gemen-
samt välja en annan
form för förhandling än
sammanträde.
Den som bryter mot
bestämmelsen i andra
stycket skall ersätta
uppkommen skada. Vid
bedömande av om och i
vilken utsträckning
skada har uppkommit
för någon skall hänsyn
tas även till dennes
intresse av att
bestämmelsen iakttas
och till övriga
omständigheter av
annat än rent
ekonomisk betydelse.
57 §8
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Till ansvar som
föreskrivs i 53 § första
stycket skall också
den dömas som uppsåt-
ligen eller av grov
oaktsamhet till
försäljning bjuder ut
eller i övrigt till
allmänheten sprider
grammofonskivor,
filmer eller andra
anordningar som avses
i 45, 46 eller 48 §
och som har
framställts i strid
mot någon av dessa
bestämmelser eller
framställts utomlands
under sådana
omständigheter att en
motsvarande framställ-
ning här skulle ha
varit straffbar
enligt denna lag. Den
som har överträtt ett
vitesförbud enligt 53
a § får inte dömas till
ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.
8 Senaste lydelse
1994:233.
För försök eller
förberedelse till
brott som avses i
andra stycket döms
till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53
a - 56 §§ tillämpas också
när någon till allmän-
heten sprider anord-
ningar som avses i
andra stycket. Ersätt-
ning enligt 54 § första
stycket skall dock
betalas endast om
spridningen har skett
uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
61 §9
Föreskrifterna i 45, Föreskrifterna i
47 och 45, 47 och 48 §§ är
48 §§ är tillämpliga på tillämpliga på fram-
fram- förande,
förande, ljudupptagning samt
ljudupptagning samt ljudradio- och
ljudradio- och televisionsutsändning
televisionsutsändning, som äger rum i Sveri-
som äger rum i ge. Dessutom
Sverige. Dessutom tillämpas
tillämpas föreskrifter- föreskrifterna i 45 §
na i 45 § på fram- på framföranden av den
föranden av den som är som är
svensk medborgare svensk medborgare
eller har sin vanliga eller har sin
vistelseort i Sveri- vanliga vistelseort
ge. föreskrifterna i i Sverige, före-
47 § på ljud- skrifterna i 47 § på
upptagningar vars ljudupptagningar
framställare är svensk vars framställare är
medborgare eller svensk medborgare
svensk juridisk eller svensk
person eller har sin juridisk person
vanliga vistelseort i eller har sin
Sverige och före- vanliga vistelseort
skrifterna i 48 § på i Sverige och
utsändningar av radio- föreskrifterna i 48 §
eller tele- på utsändningar av
visionsföretag som har radio- eller
sitt säte här i landet. televisionsföretag
Föreskrifterna i 46 § som har sitt säte här
tillämpas på alla i landet.
ljudupptagningar och Föreskrifterna i 46 §
på sådana upptagningar tillämpas på alla
av filmverk vars ljudupptagningar och
framställare är svensk på sådana upptagningar
medborgare eller av rörliga bilder
vars framställare är
svensk medborgare
eller
9 Senaste lydelse
1994:190.
svensk juridisk
person eller har sin svensk juridisk
vanliga vistelseort i person eller har sin
Sverige liksom på vanliga vistelseort
sådana upptagningar av i Sverige liksom på
filmverk som äger rum sådana upptagningar
i Sverige. av rörliga bilder som
äger rum i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla
fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands
eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om
bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
61 a §10
När verk eller
andra prestationer
som skyddas enligt
denna lag sänds ut
till allmänheten över
satellit, skall den
upphovsrättsligt
relevanta åtgärden
anses ske i det land
där sändarföretaget
under sin kontroll
och på sitt ansvar för
in prestationerna i
en oavbruten
överföring till
satelliten och där-
ifrån till marken.
10 Europeiska gemenskapernas råds direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993
finns publicerat i EES-supplement till Europeiska gemenskapernas officiella
tidning, volym 5.
Detta gäller inte,
om införandet äger rum
i ett land som inte
ingår i Europeiska
ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES)
och som inte heller
tillhandahåller den
skyddsnivå som
föreskrivs i kapitel
2 i Europeiska
gemenskapernas råds
direktiv 93/83/EEG
av den 27 september
1993.
Om i fall som
avses i andra
stycket uppsändningen
till satelliten äger
rum i ett EES-land,
skall den upphovs-
rättsligt relevanta
åtgärden anses ske i
det land där uppsänd-
ningen äger rum. Om
uppsändningen till
satelliten inte äger
rum i ett EES-land
men det radio- eller
televisionsföretag
som har beslutat om
utsändningen har sitt
säte i ett EES-land,
skall den upphovs-
rättsligt relevanta
åtgärden anses ske i
det landet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga om avtal
som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den 1 januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § tredje stycket såvitt gäller hänvisningen till 39 §
första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal om filminspelning som har
ingåtts före ikraftträdandet. I fråga om sådana avtal gäller dock att en
utövande konstnär genom avtalet skall anses ha överlåtit rätt att genom filmen
göra framförandet tillgängligt för allmänheten.
4. Med de undantag som anges 5 och 6 skall de nya föreskrifterna tillämpas
även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Bestämmel-
serna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller hänvisningen till 19
§ andra stycket skall dock alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för vilka
skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986 gäller 4 och 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1986:367) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) ommedling i vissa upphovs-
rättstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 5 a och 10 §§, av följande
lydelse.
1 §1
Denna lag tillämpas Denna lag tillämpas
när det uppstår en när det uppkommer en
tvist om ingående av tvist om ingåendet av
ett avtal vilket utgör ett avtal som utgör
en förutsättning för en en förutsättning för en
avtalslicens enligt avtalslicens enligt
13 § lagen (1960: 729) 13 § eller, såvitt
om upphovsrätt till gäller vidaresändning
litterära och konst- genom kabel, 26 f §
närliga verk. Lagen lagen (1960:729) om
tillämpas även vid upphovsrätt till
motsvarande tvister litterära och
vilka kan föreligga konstnärliga verk.
dels till följd av Lagen tillämpas även
hänvisningarna till 13 § vid motsvarande
i 45, 46, 49 och 49 a §§ tvister som kan
lagen om upphovsrätt uppkomma dels till
till litterära och följd av hänvisningar-
konstnärliga verk, na till 13 § i 45,
dels när avtal om den 46, 49 och 49 a §§ och
aktuella exemplar- till 26 f § i 45, 46
framställningen skall och 49 a §§ lagen om
ingås med svenska upphovsrätt till
radio- eller litterära och kons-
televisionsföretag tnärliga verk, dels
till följd av före- när avtal om exem-
tagens rätt enligt 48 § plarframställning
nämnda lag. skall ingås med sven-
ska radio- eller
televisionsföretag
eller avtal om vida-
resändning genom
kabel skall ingås med
radio- eller tele-
visionsföretag som
verkställer ut-
sändningar inom Euro-
peiska ekonomiska
samarbetsområdet.
1 Senaste lydelse
1994:191.
5 a §
Vid tvist om
vidaresändning genom
kabel skall ett av
förlikningsmannen
framlagt förslag till
lösning anses
antaget, om ingen av
parterna gör någon in-
vändning mot det inom
tre månader från den
dag då parten fick
del av förslaget.
10 §
Förlikningsmannen
har rätt till skälig
ersättning för arbete
och kostnader. Om
inte annat har
avtalats, skall
ersättningen betalas
av den part som har
begärt medlingen
eller, om flera
parter har begärt
den, av dessa parter
med lika delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3 Ärendet och dess beredning
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) trädde i kraft den 1
januari 1994. När det gäller immaterialrätten förbinder sig Sverige genom
EES-avtalet att på vissa områden anpassa de inhemska reglerna till vad som
gäller enligt rätten i Europeiska gemenskapen (EG). Avtalet innehåller
EES-relevanta rättsakter som var antagna i EG fram till den 31 juli 1991.
Avsikten är att EES-relevanta regler som därefter tillkommer skall tillföras
avtalet genom beslut i Gemensamma EES-kommittén.
Genom ett sådant beslut den 21 mars 1994 har till EES-avtalet tillförts dels
ett av EG:s ministerråd den 19 november 1992 antaget direktiv om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovs-
rätten närstående rättigheter (direktivet om uthyrning och utlåning), dels ett
av EG:s ministerråd den 27 september 1993 antaget direktiv om samordning av
vissa regler om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och
kabelsändning (direktivet om satellit- och kabelsändning).
Direktivet om uthyrning och utlåning finns i bilaga 1. Direktivet om satellit-
och kabelsändning finns i bilaga 2.
I direktivet om uthyrning och utlåning anförs att det föreligger skillnader i
medlemsländernas bestämmelser på det aktuella området och att sådana olikheter
skapar hinder för handeln, snedvrider konkurrensen och därmed hindrar att inre
marknaden genomförs och fungerar väl. Direktivet innehåller regler som syftar
till att undanröja dessa olikheter och säkerställa att konkurrensen på den
gemensamma marknaden inte blir snedvriden.
I direktivet om satellit- och kabelsändning anförs att gränsöverskridande
radio- och TV-sändningar inom den gemensamma marknaden, särskilt med hjälp av
satellit och kabel, är ett av de viktigaste medlen att uppfylla gemenskapens
mål. Direktivet innehåller regler som syftar till att säkerställa en fri
rörlighet inom gemenskapen av radio- och TV-tjänster samt att säkerställa att
konkurrensen på detta område inte snedvrids.
Samtidigt som Gemensamma EES-kommittén i enlighet med det tidigare sagda
beslutade om ändring av EES-avtalet så att avtalet även kom att omfatta
direktivet om utlåning och uthyrning och direktivet om satellit- och
kabelsändning, bestämde kommittén att Sverige och andra EFTA-länder skulle ha
uppfyllt det först nämnda direktivet senast den 1 januari 1995. I övrigt finns
det - vad gäller Sverige - inte några särskilda anpassningar av EG-direktiven
till EES-systemet, frånsett de övergripande anpassningar av EG:s rättsakter som
anges i protokoll 1 till EES-avtalet (se bilaga 1 till lagen [1992:1317] om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde). Kommitténs beslut, som är att se som en
internationell överenskommelse, har godkänts av riksdagen och ratificerats av
regeringen (prop. 1993/94:203, bet. 1993/94:UU23).
Enligt artikel 7 i EES-avtalet är rättsakter, som ingår i avtalet genom beslut
av Gemensamma EES-kommittén, bindande för de avtalsslutande parterna och skall
utgöra en del av eller införlivas med deras rättsordning. I samma artikel sägs
också att - om rättsakten motsvarar ett EG-direktiv - de avtalsslutande parterna
har rätt att välja form och metod för genomförandet. Hur detta närmare skall gå
till överlämnas åt avtalsparterna att själva avgöra.
I propositionen om riksdagens godkännande av ändringarna av EES-avtalet
framhöll regeringen att frågan om lagstiftning till följd av direktivet om
uthyrning och utlåning och direktivet om satellit- och kabelsändning bereddes i
Justitiedepartementet i samverkan med regeringskanslierna i de andra nordiska
länderna. Regeringen uttalade vidare att de nödvändiga förslagen till anpassning
av den svenska lagstiftningen skulle läggas fram i en särskild ordning (prop.
1993/94:203 s. 128 f.).
Under våren 1994 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om de två
direktiven (Ds 1994:49). I promemorian jämfördes direktivens krav med svensk
rätt och man kom då fram till att det behövdes vissa lagändringar. Promemorian
har remissbehandlats, och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepar-
tementet (dnr 93-1253).
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. De lagförslag som lades
fram i promemorian finns i bilaga 4. En förteckning av remissinstanserna finns i
bilaga 5.
På grundval av Justitiedepartementets promemoria tar regeringen i denna
proposition upp frågan om anpassning av den svenska upphovsrättsliga
lagstiftningen till direktivet om uthyrning och utlåning och direktivet om
satellit- och kabelsändning. I propositionen lägger regeringen fram förslag till
de ändringar som behövs för att Sverige skall uppfylla de två direktivens krav.
Det rör sig om ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk (upphovsrättslagen) och i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Rent allmänt skall i sammanhanget också nämnas att det under senare tid har
skett ett stort antal ändringar i upphovsrättslagen, delvis till följd av
EES-avtalet men delvis också av andra skäl. Det har gjort att lagen kommit att
innehålla ett antal inskjutna paragrafer. I 2 kap. finns exempelvis de inskjutna
26 a - 26 i §§, och det finns liknande exempel på andra håll. Detta förhållande
har medfört att lagen blivit tämligen svåröverskådlig. Inom en nära framtid
kommer dessutom ett förslag att läggas fram om införlivandet med svensk rätt av
EES-regler om upphovsrättsliga skyddstider. Och även andra EES-regler kan väntas
inom en inte alltför avlägsen framtid och alltså behöva införlivas med
upphovsrättslagen, nämligen ett direktiv som gäller det upphovsrättsliga skyddet
för databaser. Vid sidan av EES-systemet kan det också finnas skäl att se över
bl.a. reglerna i 3 kap. (jfr prop. 1992/93:214 s. 45). Sedan dessa projekt har
genomförts torde tiden vara mogen för en teknisk och redaktionell översyn av
upphovsrättslagen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 15 september 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 6.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 7.
4 Allmänna utgångspunkter
Enligt upphovsrättslagen har författare, kompositörer, konstnärer och andra som
skapar litterära och konstnärliga verk vissa tidsbegränsade rättigheter till
sina verk. Rättigheterna uppkommer när verket skapas och varar normalt i 50 år
efter upphovsmannens död.
Rättigheterna består av den ekonomiska rätten och den ideella rätten. Den
ekonomiska rätten har två delar, nämligen en rätt att framställa exemplar av
verket och en rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten. Verket görs
tillgängligt för allmänheten dels när det framförs offentligt, dels när det
visas offentligt och dels när exemplar av verket sprids till allmänheten på
annat sätt.
Också den ideella rätten består av två delar. För det första har upphovsmannen
rätt att i den omfattning och på det sätt god sed kräver bli angiven när
exemplar av hans verk framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten.
För det andra har han rätt att motsätta sig såväl att verket ändras så att hans
litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks som att verket görs
tillgängligt för allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som
är kränkande för honom.
Beträffande den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar. Dessa finns i
andra kapitlet i upphovsrättslagen.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående rättigheter, dvs.
rättigheter som står upphovsrätten nära. Sådana rättigheter tillkommer utövande
konstnärer (artister, musiker, sångare m.fl.), producenter av fonogram (gram-
mofonskivor och andra ljudinspelningar) och filmer (biograffilm och andra
inspelningar av filmverk) samt radio- och TV-företag. De här kategorierna av
rättighetshavare har sålunda vissa tidsbegränsade rättigheter att bestämma över
utnyttjandet av sina prestationer.
Också rätten till fotografier regleras numera i upphovsrättslagen. Fotografis-
ka verk har samma skyddstid som konstverk, vilket innebär att skyddet upphör 50
år efter det år då upphovsmannen avled. För sådana fotografier som inte
uppfyller kravet på självständighet och originalitet, det s.k. verkshöjdskravet,
upphör skyddet 50 år efter det år då bilden togs. Innehållet i skyddet för alla
fotografier är utformat i enlighet med vad som gäller för konstverk.
I de närstående rättigheterna och i fotografirätten finns inskränkningar som
svarar mot vad som gäller för den egentliga upphovsrätten.
Lagstiftningen tillämpas på svenska verk och på svenska prestationer. Till
följd av Sveriges anslutning till olika internationella konventioner tillämpas
lagstiftningen i betydande utsträckning också på verk och prestationer med
utländskt ursprung.
På den egentliga upphovsrättens område finns Bernkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk och Världskonventionen om upphovsrätt, och
Sverige ger skydd enligt upphovsrättslagen åt verk från stater som är anslutna
till någon av dessa konventioner.
Vad gäller de närstående rättigheterna finns Internationella konventionen om
skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (den
s.k. Romkonventionen), Konventionen rörande skydd för framställare av fonogram
mot olovlig kopiering av deras fonogram (den s.k. Fonogramkonventionen) och
Europeiska överenskommelsen om skydd för televisionsutsändningar. Sverige ger
skydd enligt upphovsrättslagen åt sådana prestationer som omfattas av dessa
internationella avtal ifall prestationerna äger rum i stater som är anslutna
till avtalen.
5 Direktivet om uthyrning och utlåning
5.1 Upphovsmannens uthyrningsrätt
Regeringens förslag: Det skall krävas tillstånd av
upphovsmannen vid uthyrning av exemplar av konstverk
till allmänheten. Detta betyder att det kommer att
krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning
(eller andra jämförliga rättshandlingar) till all-
mänheten av exemplar av alla typer av verk utom
byggnader och brukskonst.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 25).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt promemorians
förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och utlåning
innehåller en definition av vad som avses med uthyrning (artikel 1.2).
Direktivet innehåller också en rad artiklar med grundläggande regler om
uthyrning av exemplar av en upphovsmans verk. Främst rör det sig om föreskrifter
om ensamrätt till uthyrning (artiklarna 1 och 2), om överlåtelse och upplåtelse
av rätt till uthyrning (artikel 2.4), om oeftergivlig rätt till skälig
ersättning (artikel 4) och om avtalspresumtion i filmsammanhang (artikel 2.6). I
huvudsak gäller dessa föreskrifter även för närstående rättighetshavares
prestationer (se vidare avsnitt 5.5 och 5.6).
Med uthyrning avses enligt artikel 1.2 att för en begränsad tid och för direkt
eller indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning ställa ett objekt till
förfogande för användning.
I svensk rätt finns bestämmelser om uthyrning och därmed jämförliga
rättshandlingar i 19 § upphovsrättslagen. Vid förarbetena till den bestämmelsen
uttalades: "Det är i sammanhanget likgiltigt om uthyrningen sker i syfte att
erhålla vinst eller endast för att minska kostnaderna för en verksamhet vilken
ingår som ett led i en skattefinansierad service till medborgarna. I alla de
fall där användaren direkt eller indirekt lämnar någon form av vederlag för att
han eller hon under viss tid skall få disponera exemplar av litterära verk, bör
upphovsmannens tillstånd krävas" (prop. 1992/93:214 s. 93).
Det anförda innebär att uthyrningsbegreppet i svensk rätt är vidare än vad
motsvarande term i direktivet är. Av artikel 2 följer dock att upphovsmännen som
huvudregel skall ha ensamrätt både till uthyrning och till utlåning till
allmänheten (se vidare avsnitt 5.2). Det saknar därför i det här sammanhanget
betydelse att svensk rätt har ett uthyrningsbegrepp som är vidare än
direktivets.
Artiklarna 1 och 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha ensamrätt till
uthyrning till allmänheten av original och andra exemplar av alla typer av
upphovsrättsligt skyddade verk utom byggnader och brukskonst.
I svensk rätt finns aktuella regler i 2 och 19 §§ upphovsrättslagen. Enligt
2 § omfattar upphovsrätten till ett verk en ensamrätt för upphovsmannen att
förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten genom för-
säljning, uthyrning, utlåning eller annan spridning av exemplar av verket.
Denna s.k. spridningsrätt sträcker sig emellertid inte hur långt som helst. Så
gäller som utgångspunkt enligt 19 § att när ett litterärt eller ett musikaliskt
verk eller ett konstverk har utgivits får de exemplar som omfattas av
utgivningen spridas vidare. Motsvarande gäller när upphovsmannen har överlåtit
ett exemplar av ett konstverk. Beträffande datorprogram gäller i stället att
sådana exemplar som lovligen har överlåtits inom EES kan spridas vidare.
Bestämmelsen i 19 § innebär att de avsedda exemplaren i princip fritt kan säljas
vidare, hyras ut eller lånas ut. Denna inskränkning i upphovsmannens ensamrätt
till vidare spridning bygger på en generell regel inom upphovsrätten, den s.k.
konsumtionsprincipen. Principen går ut på att när exemplar av ett verk med
upphovsmannens samtycke har förts ut i handeln eller på annat sätt blivit
spridda till allmänheten så är upphovsrätten därmed "konsumerad" såvitt gäller
den vidare spridningen av exemplaren.
Från denna inskränkning i spridningsrätten finns i sin tur flera viktiga
undantag. Av 19 § följer att exemplar av musikaliska och litterära verk inte får
tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar utan upphovsmannens godkännande. Exemplar av datorprogram i
maskinläsbar form får inte heller lånas ut till allmänheten utan sådant
samtycke. När det gäller filmverk finns det inga konsumtionsregler alls utan
rättighetshavaren har helt kvar kontrollen över vidarespridningen till
allmänheten av exemplar av filmverk. Sådana exemplar får således inte utan
rättighetshavarens samtycke överlåtas vidare, hyras ut eller lånas ut även om
filmverket är utgivet och exemplaren omfattas av utgivningen. Detta följer
motsatsvis av 19 §.
Sammanfattningsvis är läget i svensk rätt att upphovsmannen måste ge sitt
tillstånd till uthyrning till allmänheten och därmed jämförliga rättshandlingar
avseende exemplar av litterära verk (sedvanliga litterära verk och datorpro-
gram), musikaliska verk och filmverk. Däremot får exemplar av konstverk hyras ut
till allmänheten utan upphovsmannens tillstånd, om antingen konstverket är
utgivet och exemplaren omfattas av utgivningen eller upphovsmannen har överlåtit
exemplaren.
I allt väsentligt uppfyller svensk rätt alltså direktivets krav. Till skillnad
från de svenska reglerna kräver direktivet dock att upphovsmannen har ensamrätt
till uthyrning vad gäller alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk utom
byggnader och brukskonst. Konsumtionsbestämmelsen i 19 § upphovsrättslagen för
konstverk är därmed i strid med direktivets regler. Upphovsrättslagen måste
således i detta avseende ändras i enlighet med direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid
uthyrning (och andra jämförliga handlingar) av exemplar av konstverk till
allmänheten. Det betyder att det kommer att krävas tillstånd av upphovsmannen
vid uthyrning till allmänheten av alla typer av verk utom byggnader och
brukskonst.
Artikel 2.4 föreskriver att upphovsmannens uthyrningsrätt får överlåtas eller
upplåtas.
I svensk rätt finns bestämmelser om upphovsrättens övergång i 3 kap. upphovs-
rättslagen. Lagen innehåller dels några allmänna regler (27 och 28 §§ samt 41
och 42 §§), dels en del speciella regler för vissa typer av överlåtelseavtal (30
- 39 §§). Alla dessa bestämmelser är dispositiva och gäller alltså endast när
något annat inte har avtalats. Enligt 27 § kan upphovsrätt - med undantag för
den ideella rätten i 3 § - helt eller delvis överlåtas. Ett undantag görs dock
enligt 27 § andra stycket för beställd porträttbild. Här gäller att upp-
hovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan tillstånd av beställaren
eller hans efterlevande make och arvingar. Den som upphovsrätten överlåtits till
får enligt 28 § inte överlåta den vidare utom i det fall då rätten ingår i en
rörelse och den överlåts i samband med denna.
Svensk rätt får alltså anses uppfylla kraven i artikel 2.4 och någon lagän-
dring torde således inte behövas.
Artikel 4 föreskriver att en upphovsman (eller en utövande konstnär) som
överlåter eller överför sin uthyrningsrätt till ett fonogram eller ett exemplar
av film till en fonogramframställare eller en producent skall ha kvar sin rätt
till skälig ersättning när sådana objekt hyrs ut till allmänheten. Upphovsmannen
kan enligt direktivet inte avtala bort denna rätt till skälig ersättning; den
kan inte efterges. Den torde däremot kunna överlåtas till en organisation
eftersom den enligt direktivet får utövas genom en sådan. Utformningen av denna
oeftergivliga ersättningsrätt - bl.a om vederlaget skall administreras
kollektivt och hos vem vederlaget skall krävas - överlämnar direktivet till
nationell lagstiftning. Artikel 13.8 ger dessutom länderna möjlighet att
senarelägga tidpunkten för genomförandet av den oeftergivliga ersättningsrätten.
Regleringen skall dock börja tillämpas senast den 1 juli 1997.
I svensk rätt finns inte några regler som svarar mot kraven i artikel 4.
Frågan hur artikel 4 skall uppfyllas i nordisk lagstiftning har diskuterats
vid överläggningar mellan företrädare för vederbörande departement i de nordiska
länderna. Man har där gett uttryck för att det är av stor praktisk betydelse att
det så vitt möjligt införs likartade lösningar i de nordiska upphovsrättslagarna
och att frågan därför kräver ytterligare samråd på det nordiska planet. Detta är
också den bedömning som har gjorts i promemorian, och det är en uppfattning som
remissinstanserna har delat. Och som nyss har nämnts har man vid beslutandet av
direktivet också varit införstådd med att länderna kan behöva avvakta en tid med
att uppfylla föreskrifterna om ersättningsrätt, bl.a. just för att gemensamma
system skall hinna etableras.
Av dessa skäl lägger regeringen inte nu i propositionen fram något förslag i
frågan om utformningen av den oeftergivliga ersättningsrätten.
Artikel 2.6 ger en möjlighet att föreskriva att upphovsmannens uthyrningsrätt
skall presumeras ha övergått till filmproducenten när upphovsmannen har träffat
avtal om en filmproduktion med denne.
I svensk rätt gäller att rätten att nyttja ett filmverk i första hand är
beroende av de avtal som ligger till grund för en filminspelning. Om något avtal
inte har träffats som reglerar hur filmverket får nyttjas, kan presumtionsregeln
i 39 § upphovsrättslagen om filmavtal bli tilllämplig; regeln bygger på Bernkon-
ventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Enligt 39 § gäller att
överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på
film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i TV eller annorledes göra
verket tillgängligt för allmänheten. Bestämmelsen omfattar inte musikaliska
verk.
Som framgår av det sagda ger artikel 2.6 stöd för att behålla presumtions-
regeln i 39 § upphovsrättslagen oförändrad. Det finns inte något som motiverar -
så som har föreslagits från några remissinstanser - att bestämmelsen nu upphävs
eller inskränks. Någon lagändring behövs således inte.
5.2 Upphovsmannens utlåningsrätt
Regeringens bedömning: Ingen lagändring bör för
närvarande göras.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s.
31).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har delat
promemorians bedömning. Ett par remissinstanser har ansett att det bör
föreskrivas att en sorts upphovsrättslig avgift skall erläggas vid utlåning från
bibliotek.
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet om uthyrning och utlåning
innehåller en definition av vad som avses med utlåning (artikel 1.3). Direktivet
innehåller också en rad artiklar med grundläggande regler om utlåning av
exemplar av en upphovsmans verk. Främst rör det sig om föreskrifter om ensamrätt
till utlåning (artiklarna 1, 2 och 5) och om överlåtelse och upplåtelse av rätt
till utlåning (artikel 2.4). I huvudsak gäller dess föreskrifter även för
närstående rättighetshavares prestationer (se vidare avsnitt 5.5 och 5.6).
Med utlåning avses enligt artikel 1.3 att för en begränsad tid och utan om-
edelbar eller medelbar ekonomisk eller kommersiell vinning ställa ett objekt
till förfogande genom en institution som är tillgänglig för allmänheten.
Direktivets regler om utlåning är alltså inte tillämpliga om objektet ställs
till förfogande av någon annan än en sådan institution som nyss har sagts;
direktivet reglerar inte den saken.
Artiklarna 1 och 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha ensamrätt till ut-
låning av exemplar av verk. Regleringen omfattar alla typer av upphovsrättsligt
skyddade verk utom när de tar formen av byggnader och brukskonst. Men artikel 5
ger möjligheter att i ganska betydande utsträckning göra undantag från denna
ensamrätt.
För det första får länderna göra undantag från ensamrätten när det gäller
offentlig utlåning under förutsättning att åtminstone upphovsmän får ersättning
för utlåningen. I fråga om utlåning av andra objekt än fonogram och filmer samt
exemplar av datorprogram får länderna fritt bestämma ersättningen, varvid hänsyn
får tas till kulturpolitiska ändamål; ersättningsordningen får dock inte vara
diskriminerande mot medborgare i andra EES-länder. När det gäller fonogram och
filmer samt exemplar av datorprogram skall åtminstone upphovsmännen ha rätt till
ersättning när dessa objekt lånas ut till allmänheten.
För det andra får vissa kategorier av inrättningar undantas från skyldigheten
att betala ersättning. Enligt ett officiellt uttalande av EG-kommissionen anser
denna att de kategorier av institutioner som kan undantas från skyldigheten att
betala ersättning inkluderar t.ex. offentliga bibliotek, universitet och
undervisningsinstitutioner.
I svensk rätt finns aktuella regler i 2 och 19 §§ upphovsrättslagen, se vad
som har anförts om dessa bestämmelser i avsnitt 5.1.
Av 19 § upphovsrättslagen följer att upphovsmannen har ensamrätt till utlåning
till allmänheten av exemplar av filmverk och datorprogram i maskinläsbar form. I
fråga om sådana typer av verk uppfyller svensk rätt alltså direktivets krav och
någon lagändring behövs alltså inte.
Vad gäller andra verk får exemplar som omfattas av utgivning av verket däremot
i svensk rätt fritt lånas ut till allmänheten. Det innebär att exemplar av
litterära verk - utom datorprogram i maskinläsbar form - och musikaliska verk
kan lånas ut till allmänheten utan upphovsmannens tillstånd, om exemplaren
omfattas av utgivning av verket. Detsamma gäller exemplar av konstverk; det
gäller också beträffande exemplar av konstverk som upphovsmannen har överlåtit.
Beträffande datorprogram i skriftlig form gäller dock att exemplaren kan lånas
ut sedan de lovligen har överlåtits inom EES.
Det här systemet är den rättsliga grunden för vår fria biblioteksutlåning.
Frågan blir då om de tidigare nämnda möjligheterna i direktivet till undantag
från kravet på ensamrätt till utlåning rymmer ett sådant system.
När man tar ställning till den frågan skall det först konstateras att
upphovsmännen i svensk rätt inte har någon rätt till ersättning enligt upphovs-
rättsliga regler för den utlåning av exemplar av litterära verk som sker genom
bibliotek. I stället betalas ersättning enligt bestämmelser i förordningen
(1962: 252) om Sveriges författarfond, den s.k biblioteksförordningen. Ersätt-
ningen, som betalas till upphovsmän som har skrivit på svenska eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige för hemlån av exemplar av litterära verk från
folk- och skolbibliotek, är inte upphovsrättslig utan offentligrättslig och
finansieras genom ett årligt anslag till fonden. Vidare utgår biblio-
teksersättning till upphovsmännen vid utlåning av noter, musikalier, teckningar
och målningar som ingår i ett litterärt verk. Eftersom ersättningsordningen
enligt direktivet inte behöver vara upphovsrättsligt grundad kan Sverige - i
likhet med de övriga nordiska länderna - behålla en offentligrättsligt reglerad
ersättning för den utlåning av exemplar av litterära verk som sker genom
offentliga bibliotek. Vidare skall det beaktas att den svenska
biblioteksersättningen visserligen inte omfattar lån från andra bibliotek än
folk- och skolbibliotek; utlåning från forskningsbibliotek (Kungliga biblioteket
och universitetsbiblioteken) ersätts inte. Men som nyss har sagts ger artikel 5
en möjlighet att undanta vissa kategorier av inrättningar från skyldigheten att
betala ersättning. Och i enlighet med ett officiellt uttalande från
EG-kommissionen kan bl.a. offentliga bibliotek, universitet och undervisnings-
institutioner undantas från ersättningsskyldigheten.
Så långt står det alltså klart att svensk rätt uppfyller direktivets krav och
att någon lagändring således inte behövs.
Men saken är mer tveksam när det gäller utlåning av ljudupptagningar av
litterära och musikaliska verk (fonogram). Enligt svensk rätt kan fonogram -
precis som exemplar av litterära verk - lånas ut fritt till allmänheten. Som har
redovisats ovan lägger direktivet inte heller hinder i vägen för en sådan
ordning men föreskriver också här att upphovsmannen i så fall skall ha rätt till
ersättning. För utlåning av ljudupptagningar av litterära verk utgår ersättning
enligt biblioteksförordningen på samma sätt som vid utlåning av litterära verk i
bokform. Och i linje med det tidigare sagda uppfyller en sådan reglering kraven
i artikel 5. Däremot utgår inte någon biblioteksersättning till upphovsmännen
vid utlåning av en viss sorts fonogram, nämligen ljudupptagningar av musikaliska
verk (exempelvis CD-skivor). Enligt förordningen (1989:500) om vissa särskilda
insatser på kulturområdet utgår i och för sig statsbidrag till tonsättare och
andra upphovsmän på musikområdet, men denna ersättning är inte direkt kopplad
till det utnyttjande som sker på biblioteken. Som flera remissinstanser - bl.a.
Svea hovrätt - har varit inne på kan det sättas i fråga om den svenska ordningen
i detta avseende uppfyller direktivets krav. Inom Kulturdepartementet pågår
emellertid en allmän översyn av de gällande offentligrättsliga ersättningsord-
ningarna och denna översyn omfattar även frågan om ersättning till upphovsmän
för utlåning av fonogram. Det finns uppenbarligen skäl att avvakta resultatet av
den översynen. När översynen är klar kommer regeringen att slutligt ta ställning
till behovet av eventuella författningsändringar.
Artikel 2.4 föreskriver att upphovsmannens utlåningsrätt får överlåtas eller
upplåtas. I den här delen finns det inte anledning att göra något annat
ställningstagande än det som har redovisats under avsnitt 3.1 angående
upphovsmannens uthyrningsrätt.
5.3 Mångfaldigande
Regeringens förslag: Det skydd som en producent av
en filmupptagning har mot kopiering enligt 46 §
upphovsrättslagen skall även omfatta film som inte
är ett verk.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 35).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har tillstyrkt
promemorians förslag.
Skälen för förslaget: I avsnitt 5.1 och 5.2 har gåtts igenom föreskrifter i
direktivet om uthyrning och utlåning som rör upphovsmannens rätt. Direktivet
innehåller även en rad artiklar med grundläggande regler om närstående
rättighetshavares prestationer, dvs. prestationer av utövande konstnärer, av
producenter av fonogram och filmer samt av radio- och TV-företag. Dessa
föreskrifter kommer att gås igenom i de följande avsnitten; i detta avsnitt
behandlas direktivets föreskrifter om närstående rättighetshavares ensamrätt
till mångfaldigande (artikel 7.1) och om överlåtelse och upplåtelse av sådan
rätt (artikel 7.2).
Artikel 7.1 föreskriver att det skall krävas tillstånd av utövande konstnärer,
fonogramframställare, producenter av filmupptagningar och radio- och TV-företag
vid direkt eller indirekt mångfaldigande av deras prestationer.
I svensk rätt skyddas alla fyra slagen av prestationer - framförande,
fonogram, film och utsändning - mot att någon inom skyddstiden gör kopior av
upptagningar av dem. Detta följer av 45 § andra stycket, 46 § första stycket och
48 § andra stycket upphovsrättslagen. Direktivets definition av "film" (artikel
2.1) innebär dock att en producents skydd mot kopiering inte bara skall - så som
är fallet enligt upphovsrättslagen - omfatta filmverk utan även gälla film som
inte är ett verk. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med
direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att kravet på s.k. verkshöjd i 46 § upphovs-
rättslagen slopas. Det betyder att det skydd som en producent av en
filmupptagning har mot kopiering enligt 46 § även kommer att omfatta film som
inte är verk.
Artikel 7.2 föreskriver att rätten till mångfaldigande får överlåtas eller
upplåtas. De allmänna överlåtelsebestämmelserna i 27 och 28 §§ samt reglerna om
rättens övergång vid dödsfall samt utmätning i 41 och 42 §§ är tillämpliga på
utövande konstnärers rätt enligt 45 § liksom på deras rätt enligt 47 §
upphovsrättslagen. I fråga om överlåtelse av övriga närstående rättighetshavares
rätt gäller vanliga avtalsrättsliga bestämmelser. Direktivet föranleder alltså
inte någon ändring i svensk rätt i detta avseende.
5.4 Radio- och TV-utsändningar
Regeringens förslag: Utövande konstnärers och fono-
gramställares ersättningsrätt skall gälla även när
ljudupptagningen av deras prestationer utnyttjas vid
sådana offentliga framföranden som inte hålls i för-
värvssyfte. Ett radioföretags utsändningar skall inte
utan radioföretagets samtycke få återges för allmän-
heten på platser där allmänheten har tillträde mot
inträdesavgift.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 36).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt promemorians
förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och utlåning
innehåller föreskrifter om utövande konstnärers ensamrätt till utsändning och
återgivning till allmänheten (artikel 8.1) och om rätt till ersättning vid
offentligt framförande (artikel 8.2) liksom föreskrifter om radio- och
TV-företags ensamrätt till återutsändning och återgivning till allmänheten
(artikel 8.3).
Artikel 8.1 föreskriver att utövande konstnärer skall ha ensamrätt att
bestämma över trådlös utsändning i radio och TV och återgivning till allmänheten
av deras framföranden utom vad gäller återutsändning samt utsändning eller åter-
givning av fonogram och videogram.
I svensk rätt är det enligt 45 § upphovsrättslagen förbjudet att utan
utövarens samtycke utsända hans framförande i radio eller TV eller genom direkt
överföring göra det tillgängligt för allmänheten. Förbudet mot utsändning avser
både direktutsändning och återutsändning, t.ex. i form av vidarespridning genom
kabel.
Av inledningen till direktivet framgår att närstående rättighetshavare får ges
en högre skyddsnivå än den som krävs enligt artikel 8.1. Svensk rätt är alltså
förenlig med direktivets krav och någon lagändring behövs således inte.
Artikel 8.2 föreskriver att utövande konstnärer och fonogramframställare skall
ha rätt till skälig ersättning när fonogram utnyttjas vid trådlös radio- eller
TV-utsändning eller vid annat offentligt framförande. Av direktivets krav följer
att begäran om ersättning skall framställas samtidigt av utövarna och
fonogramframställaren gentemot nyttjaren. Enligt direktivet skall vidare
säkerställas att ersättningen fördelas mellan de berörda utövarna och
fonogramframställarna; länderna får fastställa villkoren för hur ersättningen
skall fördelas mellan utövare och fonogramframställare när det saknas avtal dem
emellan.
I svensk rätt finns i 47 § upphovsrättslagen regler om utövande konstnärers
och fonogramframställares rätt till ersättning för sekundärt bruk av deras
ljudinspelningar. Regleringen innebär att dessa har rätt till ersättning när
fonogram används vid radio- eller TV-utsändningar. Ersättningsrätten gäller
också när inspelningar utnyttjas vid andra offentliga framföranden i
förvärvssyfte. Rätten till ersättning gäller både vid ursprunglig radio- eller
TV-utsändning och när en trådlös sådan utsändning sänds vidare trådlöst eller
via kabel. Rätten skall göras gällande samtidigt av utövarna och fonogram-
framställaren.
Som nyss har nämnts gäller rätten till ersättning när fonogram utnyttjas vid
radio- eller TV-utsändning eller vid andra offentliga framföranden "i
förvärvssyfte". Enligt direktivet gäller rätten till ersättning däremot också
när fonogram utnyttjas vid offentliga framföranden som inte sker i för-
värvssyfte. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med direktivets
krav.
Regeringen föreslår därför att kravet på förvärvssyfte i 47 § upphovs-
rättslagen slopas. Det betyder att utövande konstnärers och fonogramfram-
ställares ersättningsrätt kommer att gälla även när en ljudupptagning av deras
prestationer utnyttjas vid offentliga framföranden som inte sker i
förvärvssyfte.
Artikel 8.3 föreskriver att radio- och TV-företag skall ha ensamrätt att
bestämma över trådlös återutsändning av sina trådlösa utsänd-ningar. På samma
sätt skall en utsändning skyddas mot att återges för allmänheten på platser där
allmänheten har tillträde mot erläggande av inträdesavgift.
I svensk rätt finns motsvarande bestämmelser i 48 § upphovsrättslagen. Av
stadgandet följer att TV-företagen har de i direktivet föreskrivna
rättigheterna. Däremot saknar radioföretagen - så som direktivet kräver - skydd
mot att deras utsändningar framförs offentligt. Upphovsrättslagen måste alltså
ändras i enlighet med direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att även ett radioföretags utsändningar skall
skyddas i detta hänseende. Det betyder att ett radioföretags utsändningar inte
utan radioföretagets samtycke kommer att få återges för allmänheten på platser
där allmänheten har tillträde mot erläggande av inträdesavgift.
Artikel 6.2 och 6.3 föreskriver att det skall krävas tillstånd av radio- eller
TV-företagen vid upptagning av deras utsändningar. En kabeldistributör som
endast vidaresänder ett annat radio- eller TV-företags utsändningar omfattas
således inte av skyddet. Radio- och TV-företagen har enligt 48 § upphovs-
rättslagen redan ett sådant skydd som direktivet kräver. Det behövs således inte
någon lagändring.
5.5 Närstående rättighetshavares spridningsrätt
Regeringens förslag: Det skall införas en ny grund-
befogenhet (s.k. spridningsrätt) för närstående
rättighetshavare (utövande konstnärer, fonogramfram-
ställare, producenter av filmupptagningar och radio-
och TV-företag). Detta skall göras på ett sådant
sätt att utövande konstnärer, fonogramframställare
och producenter av filmupptagningar i princip ges
samma grundbefogenheter som upphovsmännen redan har.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 38).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning. Svenska
Musikförläggareföreningen, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)
och Sveriges författareförbund har avstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och utlåning
innehåller föreskrifter om närstående rättighetshavares spridningsrätt (artikel
9) och om sådana rättighetshavares ensamrätt till uthyrning och utlåning
(artiklarna 1 och 2).
Artikel 9 föreskriver att närstående rättighetshavare skall ha ensamrätt att
göra exemplar av upptagningar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten
genom försäljning eller på annat sätt; i direktivet kallas rättigheten "sprid-
ningsrätt". Artiklarna 1 och 2 föreskriver att utövande konstnärer, fonogram-
framställare och producenter av filmupptagningar skall ha rätt att bestämma över
uthyrning och utlåning av exemplar av sina prestationer till allmänheten. I
likhet med vad som gäller för upphovsmännen får - enligt artikel 5 - undantag
göras i fråga om rättighetshavarnas utlåningsrätt (jfr avsnitt 5.2).
I svensk rätt har närstående rättighetshavare i princip inte någon rätt vad
gäller spridning av exemplar av deras prestationer till allmänheten; här bortses
från den uttunnade rätt som följer av 57 § andra stycket upphovsrättslagen.
Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med direktivets krav.
En modell för att uppfylla direktivets krav är att utövande konstnärer,
fonogramframställare och producenter av filmupptagningar ges en ensamrätt att
göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten. En sådan
utvidgning skulle innebära att samma grundbefogenheter kommer att gälla för
dessa kategorier av rättighetshavare som för upphovsmännen, frånsett skyddet för
efterlikning, bearbetning och dylikt. Modellen innebär alltså en avsevärd
förenkling av det upphovsrättsliga regelverket och erbjuder därigenom stora
fördelar. Införlivande på detta sätt stämmer också överens med vad som redan har
föreslagits i den nyligen framlagda danska propositionen om ny upphovsrättslag
(Lovforslag nr L 197).
Av dessa skäl har i promemorian föreslagits att utövande konstnärer, fono-
gramframställare och producenter av filmupptagningar i princip skulle ges samma
grundbefogenheter som upphovsmännen redan har. Vid remissbehandlingen av
promemorians förslag har också det helt övervägande antalet remissinstanser
välkomnat förslaget. Från flera håll har framhållits att en förstärkning av de
utövande konstnärernas rättigheter sedan länge är nödvändig, särskilt med hänsyn
till att ny teknologi gör det allt lättare att utnyttja prestationerna. Även
andra skäl har åberopats som stöd för promemorians förslag. Så har exempelvis
Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden) framhållit att praktiska
skäl talar för att de utövande konstnärernas rättigheter utformas i nära
anslutning till upphovsmännens. Promemorians förslag har således fått ett starkt
stöd vid remissförfarandet. Det är endast ett fåtal remissinstanser som har
avstyrkt förslaget. De tyngsta invändningarna har kommit från Svenska
Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM). STIM har dock inte framfört några
principiella anmärkningar utan har grundat sin kritik främst på att
konsekvenserna av förslaget inte analyserats tillräckligt i promemorian och att
man bör avvakta med att ta det föreslagna steget tills det gjorts.
Enligt regeringens uppfattning finns det goda skäl för att - så som har
föreslagits i promemorian och välkomnats av nästan alla remissinstanser -
uppfylla direktivets krav genom att ge utövande konstnärer, fonogramframställare
och producenter av filmupptagningar i princip samma grundbefogenheter som
upphovsmännen redan har. En sådan ordning ligger väl i linje med hur vi i
Sverige traditionellt har sett på närstående rättighetshavares ställning: den
principiella utgångspunkten är att de olika grupperna på det upphovsrättsliga
området så långt som möjligt skall behandlas lika och att de närstående rättig-
hetshavarnas intressen inte är mindre skyddsvärda. Som speciellt betonas i
direktivet motiverar också allmänna och sociala hänsyn ett bättre skydd för
dessa rättighetshavare. Tiden är således nu mogen att ge de aktuella kategori-
erna av rättighetshavare i princip samma grundbefogenheter som redan gäller för
upphovsmännen; det är den lämpligaste vägen att gå för att uppfylla direktivets
krav om spridningsrätt.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att utövande
konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar ges en
ensamrätt att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten.
Det betyder att samma grundbefogenheter kommer att gälla för nämnda kategorier
av rättighetshavare som för upphovsmännen, bortsett från skyddet mot
efterlikning, bearbetning och dylikt.
Regeringen föreslår vidare, i enlighet med direktivets krav, att radio- och
TV-företag ges ensamrätt till spridning till allmänheten av exemplar av sina
utsändningar. Den i föregående avsnitt berörda möjligheten att använda vissa
ljudupptagningar vid radio- och TV-utsändningar m.m. kommer dock även i
fortsättningen att finnas kvar (se vidare specialmotiveringen till 47 §).
Närstående rättighetshavares ensamrätt till uthyrning och utlåning behandlas
vidare i nästa avsnitt.
5.6 Konsumtion av spridningsrätt
Regeringens förslag: Regler om konsumtion av när-
stående rättighetshavares spridningsrätt skall in-
föras. Konsumtionen av spridningsrätten till
ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk
samt filmverk skall vara regional (EES-vid). Utövande
konstnärer, fonogramframställare och producenter av
filmupptagningar skall ha ensamrätt att bestämma över
uthyrning till allmänheten av upptagningar av deras
prestationer. En filmupptagning av en utövande konst-
närs framförande skall inte utan samtycke få lånas ut
till allmänheten. Producenter av filmupptagningar
skall ha ensamrätt att bestämma över utlåning till
allmänheten av sina filmupptagningar.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 39).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt promemorians
förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning. Konkurrensverket har dock
varit tveksamt till om direktivet verkligen kräver EES-konsumtion eller om
global konsumtion är möjlig.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och utlåning
innehåller föreskrifter om konsumtion av närstående rättighetshavares
spridningsrätt (artikel 9.2).
Som har berörts i avsnitt 5.1 gäller inom upphovsrätten en generell princip om
konsumtion av spridningsrätten under vissa förhållanden (jfr 19 §
upphovsrättslagen). Förslaget i föregående avsnitt om att närstående rättig-
hetshavare skall ges en spridningsrätt medför att inskränkningar i närstående
rättighetshavares spridningsrätt i princip bör föreskrivas motsvarande dem som
gäller för upphovsmännen. Då blir frågan närmast om direktivet ger anledning
till några särbestämmelser.
En aspekt på konsumtion av ensamrätt är vilken verkan som spridningsrätten
skall ha i territoriellt avseende. Allmänt sett kan man tänka sig flera synsätt.
En möjlighet är att anse att ensamrätten bara konsumeras för det land där den
konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum; detta brukar betecknas som
nationell konsumtion. Ett alternativ är att anse att ensamrätten konsumeras för
en hel region av länder om den konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum i
ett land inom regionen; då brukar man tala om regional konsumtion. En
ytterligare utväg är den globala konsumtionen; detta betyder att ensamrätten
konsumeras när exemplaret har förts ut på marknaden oavsett i vilket land det
har skett.
I svensk rätt tillämpas - med ett undantag - principen om global konsumtion.
Undantaget gäller datorprogram och innebär att konsumtion för exemplar av
datorprogram som har överlåtits med upphovsmannens samtycke är EES-vid, dvs.
regional (19 § upphovsrättslagen). Undantaget är en följd av artikel 4 c i EG:s
råds direktiv om rättsligt skydd för datorprogram (91/250/EEG). Enligt den
artikeln gäller att den "första försäljningen av en kopia av programmet, som
görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren själv eller med dennes samtycke,
medför förlust av spridningsrätten till den berörda kopian inom gemenskapen".
När datorprogramdirektivet skulle införlivas med svensk rätt gjordes i det till
Lagrådet remitterade förslaget den bedömningen att någon regel om konsumtion
inte borde tas in i upphovsrättslagen, eftersom EES-avtalet inte kunde anses
innebära något hinder mot att Sverige behöll principen om global konsumtion
(prop. 1992/93: 48 s. 167, jfr också Ds 1992:13 s. 150). Lagrådet ifrågasatte
emellertid om inte en bestämmelse om konsumtion av rättigheterna till datorpro-
gram utformad i nära anslutning till texten i artikel 4 c i datorprogram-
direktivet borde tas in i lagen (anf. prop. s. 174). I regeringens proposition
om EES-avtalet och immaterialrätten föreslogs därför att regional (EES-vid)
konsumtion skulle tillämpas i fråga om spridningsrätt till datorprogram (prop.
1992/93:
48 s. 124). Under riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade lagutskottet
att någon oklarhet inte kunde anses råda om att nyss nämnda direktiv endast
medger regional konsumtion (bet. 1992/93: LU17 s. 14).
Det nu aktuella direktivet innehåller i artikel 9.2 regler om konsumtion av
spridningsrätt i territoriellt avseende. Enligt artikeln skall närstående
rättighetshavares spridningsrätt inte konsumeras inom EES utom när första
försäljningen av ett exemplar inom EES görs av rättighetshavaren själv eller med
dennes samtycke. Utformningen av artikeln ger vid handen att närstående
rättighetshavares spridningsrätt som utgångspunkt inte skall konsumeras vid
försäljning, vilket innebär att ensamrätten gäller. Sedan görs undantaget att
den första lovliga försäljningen i ett EES-land utlöser konsumtion inom hela
EES. Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att om förutsättningar enligt
undantagsregeln inte föreligger så skall huvudregeln gälla. Det innebär att om
den första lovliga försäljningen sker i ett land utanför EES, t.ex. i Förenta
staterna, så sker enligt huvudregeln ingen konsumtion av spridningsrätten inom
EES. Vid nordiska departementsöverläggningar har man från dansk, finsk och norsk
sida förklarat att man delar den nu redovisade uppfattningen om hur direktivet
bör tolkas.
En princip om global konsumtion ligger i linje med Sveriges strävanden mot att
åstadkomma en friare handel och är också i konsumenternas intresse. En övergång
till regional konsumtion bör därför ske endast om Sveriges åtaganden enligt
EES-avtalet med nödvändighet innebär att principen om global konsumtion måste
överges (jfr. bet. 1992/93:LU17 s. 6 f.). Slutsatsen av den nyss gjorda tolk-
ningen av artikel 9.2 i direktivet om uthyrning och utlåning är emellertid att
just detta direktiv endast medger regional konsumtion. Det finns därför inte
någon möjlighet för Sverige att - så som Konkurrensverket har varit inne på i
sitt remissyttrande - tillämpa global konsumtion för närstående rättig-
hetshavares prestationer.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att det skall
införas regler om konsumtion för exemplar av närstående rättighetshavares
prestationer och att denna konsumtion skall vara regional (EES-vid).
En sådan här anpassning till konsumtionsbestämmelsen i artikel 9.2 utan några
andra ändringar i svensk rätt skulle medföra att olika konsumtionsbestämmelser
vore tillämpliga på ett objekt, t.ex. ett fonogram, som skyddas av både upphovs-
rätt och närstående rätt. För upphovsmannen skulle gälla global konsumtion,
medan för den närstående rättighetshavaren regional konsumtion skulle gälla. In-
nebörden av en sådan reglering är att närstående rättighetshavare i dessa fall
skulle få en bättre ställning än upphovsmännen. Det förefaller svårt att sakligt
motivera en sådan ordning. Övervägande skäl talar alltså för att samma
konsumtionsregler också gäller i dessa fall. Detta är också promemorians
förslag, och remissinstanserna har inte heller varit av någon annan uppfattning.
Upphovsrättslagen bör således ändras så att samma konsumtionsregel gäller för
upphovsmännen som för närstående rättighetshavare.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att konsum-
tionen av spridningsrätten till exemplar av ljudupptagningar av litterära och
musikaliska verk samt exemplar av filmverk skall vara regional (EES-vid).
Som har berörts i avsnitt 5.5 föreskriver artiklarna 1 och 2 att utövande
konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar i princip
skall ha rätt att bestämma över uthyrning och utlåning av exemplar av sina
prestationer till allmänheten även sedan spridningsrätten har konsumerats. Vissa
undantag från ensamrätten till utlåning finns dock i artikel 5. Föreskrifterna
har behandlats närmare i avsnitt 5.1 och 5.2. Av redogörelsen i dessa avsnitt
har framgått att upphovsmännens ensamrätt till uthyrning och utlåning i svensk
rätt är utformad som undantag från konsumtionen av spridningsrätten (19 §
upphovsrättslagen).
I linje med vad som gäller för upphovsmännen måste således sådana undantag
från konsumtionen av närstående rättighetshavares spridningsrätt ges.
Regeringen föreslår därför att utövande konstnärer, fonogramframställare och
producenter av filmupptagningar skall ha ensamrätt att bestämma över uthyrning
till allmänheten av upptagningar av sina prestationer. Regeringen föreslår
vidare att det skall krävas tillstånd av utövande konstnärer vid utlåning till
allmänheten av filmupptagningar av deras framföranden. Regeringen föreslår
slutligen att producenter av filmupptagningar skall ha ensamrätt att bestämma
över utlåning till allmänheten av sina prestationer.
5.7 Spridningsrättens konsumtionspunkt
Regeringens förslag: Konsumtionspunkten för sprid-
ningsrätten till exemplar av upphovsrättsligt
skyddade verk och exemplar av närstående rättig-
hetshavares prestationer skall vara första över-
låtelsen av exemplaret.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 43).
Remissinstanserna: Många remissinstanser har tillstyrkt regeringens förslag
eller lämnat förslaget utan någon invändning. Det övervägande antalet
remissinstanser har dock avstyrkt förslaget om konsumtionspunkten för
spridningsrätten till exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk.
Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i avsnitt 5.5 innehåller
direktivet om uthyrning och utlåning föreskrifter om att närstående
rättighetshavare skall ha spridningsrätt till exemplar av upptagningar av sina
prestationer. Direktivet innehåller även föreskrifter om när spridningsrätten
skall upphöra, dvs. om spridningsrättens konsumtionspunkt (artikel 9.2).
Artikel 9.2 föreskriver att den första försäljningen av ett exemplar av
närstående rättighetshavares prestationer skall medföra att rättighetshavarens
spridningsrätt konsumeras såvitt gäller det sålda exemplaret. Det innebär
exempelvis att när en CD-skiva väl har sålts så kan en närstående
rättighetshavare inte hindra fortsatta överlåtelser av skivan med stöd av
spridningsrätten.
I svensk rätt har närstående rättighetshavare i dag inte någon spridningsrätt
vad gäller sina prestationer. Regeringens förslag i avsnitt 5.5 om införande av
en sådan rätt innebär att det också måste ges en regel om när rätten konsumeras.
Direktivets föreskrift betyder att spridningsrätten skall konsumeras i varje
fall vid sådana överlåtelser av äganderätten som sker genom köp. Bestämmelsen
har naturligtvis sin grund i att köp är den allra vanligaste formen av över-
låtelse, och därför har det inom EG ansetts angeläget att man harmoniserar vad
som gäller vid försäljningar. Men man skulle - även om det inte är lika vanligt
- naturligtvis också kunna tänka sig en del fall där överlåtelsen av
äganderätten sker genom gåva eller genom byte. Det finns ingen anledning att
särbehandla dessa två typer av avhändelser av äganderätten, utan det är tvärtom
önskvärt med en enhetlig reglering av alla former av slutliga överlåtelser, vare
sig dessa sker genom köp, byte eller gåva. I samtliga fall har ju den
ursprunglige innehavaren slutgiltigt avhänt sig äganderätten till exemplaret och
kan i princip inte återta eller disponera över det efter överlåtelsen. Ett
system med samma regel för alla tre överlåtelseformer är dessutom klart och
tydligt och inbjuder inte till några skentransaktioner. Att samma regler bör
gälla för alla sorters överlåtelse är också den slutsats som riksdagen kom till
när motsvarande föreskrift i det tidigare nämnda datorprogramdirektivet skulle
uppfyllas i svensk rätt (se 19 § upphovsrättslagen; prop. 1992/93:48, bet.
1992/93:LU17, rskr. 1992/93:125). Det finns inget som motiverar att man nu
väljer en annan lösning när det gäller uppfyllandet av direktivet om uthyrning
och utlåning.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att
konsumtionspunkten för spridningsrätten till exemplar av samtliga närstående
rättighetshavares prestationer skall vara första överlåtelsen av exemplaret.
I svensk rätt regleras konsumtionspunkten för upphovsmännen i 19 § upphovs-
rättslagen. Konsumtionsprincipen bygger - precis som i de andra nordiska
ländernas lagstiftning - som huvudregel på ett utgivningskriterium. Exemplar av
verk får fritt spridas vidare till allmänheten, om verket är utgivet och
exemplaren omfattas av utgivningen. Att ett verk har utgetts innebär enligt 8 §
andra stycket att exemplar av verket med upphovsmannens samtycke har förts ut i
handeln eller på något annat sätt har blivit spridda till allmänheten. Detta
innebär att ett visst antal exemplar måste ha framställts av verket, t.ex. i
tryckt form, som inspelningar på grammofonskiva, band eller kassett eller som
kopior i olika former. Exemplaren måste vidare ha förts ut i handeln eller
annars blivit spridda bland allmänheten. Med detta menas att exemplaren har
börjat överlåtas, t.ex. säljas eller delas ut gratis. Det finns några undantag
från huvudregeln att utgivningen är konsumtionspunkt för spridningsrätten. I
fråga om exemplar av datorprogram gäller, som tidigare har berörts, att
konsumtion inträder vid överlåtelse. Även i fråga om konstverk gäller för
närvarande - vid sidan om utgivningskriteriet - ett överlåtelsekriterium.
Vid de nordiska departementsöverläggningar som under våren 1994 ägde rum i
anledning av direktivet diskuterades ingående frågan om man i de nordiska
upphovsrättslagarna borde låta regeln om konsumtion vid överlåtelse i stället
för vid utgivning få en generell räckvidd inom upphovsrätten. Den analys som då
gjordes gav inte vid handen att en sådan ordning skulle få några negativa
konsekvenser. Däremot ansågs den leda till enhetlighet i systemet, och enighet
uppnåddes om att överlåtelsekriteriet borde gälla generellt.
I promemorian har därför föreslagits att man i 19 § upphovsrättslagen
generellt går över till att låta överlåtelse vara konsumtionspunkt. Vid
remissbehandlingen har det här förslaget mött en hel del kritik även om i och
för sig många remissinstanser har välkomnat förslaget. Men remissinstansernas
kritik har överlag varit mycket allmänt hållen; invändningarna har främst gått
ut på att saken inte har utretts tillräckligt noga, att det är svårt att bedöma
konsekvenserna av förslaget och att ett överlåtelsekriterium är "artfrämmande"
när det gäller litterära verk. Däremot har inte någon av remissinstanserna pekat
på något exempel som tyder på att det skulle kunna innebära rättsliga eller
praktiska svårigheter att låta spridningsrätten generellt konsumeras vid
överlåtelse. Trots det sagda har man från svensk sida funnit skäl att återigen
ta upp frågan vid nya nordiska departementsöverläggningar och där redogöra för
remissinstansernas kritik av promemorians förslag. Även vid dessa överläggningar
har diskussionerna mynnat ut i att den lämpligaste lösningen är att överlåtelse
innebär konsumtion av spridningsrätten. Sådan lagstiftning har också redan före-
slagits i Danmark, Finland och Norge.
Som tidigare har redovisats kräver direktivet att konsumtionspunkten för
spridningsrätten till exemplar av närstående rättighetshavares prestationer
knyts till överlåtelse av exemplaret. I många fall gör sig både närstående
rättigheter och upphovsrätt gällande till ett objekt, t.ex. ett fonogram. Det
ter sig mindre lämpligt i sådana fall att de närstående rättigheterna konsumeras
enligt ett överlåtelsekriterium medan upphovsrätten konsumeras enligt ett ut-
givningskriterium. En naturlig följd av direktivets krav vad gäller närstående
rättigheter är alltså att även upphovsrättslagens bestämmelser om konsumtions-
punkten för upphovsrätten bör ändras på så sätt att konsumtionen inträder vid
överlåtelse. En sådan ordning svarar inte bara mot vad som är avsett att gälla i
övriga nordiska länder utan också mot vad som redan gäller i flertalet europeis-
ka rättsordningar.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att
konsumtionspunkten för spridningsrätten till exemplar av upphovsrättsligt
skyddade verk skall vara första överlåtelsen av exemplaret. Det betyder att
möjligheten till vidarespridning inte förutsätter att verket är utgivet, dvs.
med upphovsmannens samtycke har satts på marknaden, utan att äganderätten till
exemplaret har överlåtits antingen genom köp, byte eller gåva. Det betyder också
att möjligheten till vidarespridning inte inträder när verksexemplaret lånas ut
eller hyrs ut; uthyrning och utlåning innefattas inte i termen "överlåtelse".
Det betyder däremot inte någon ändring av andra rättsverkningar som är knutna
till att ett verk är offentliggjort eller utgivet; exempelvis kräver möjligheten
till framställning av exemplar för enskilt bruk fortfarande att verket är
offentliggjort (12 § upphovsrättslagen) och möjligheten till visning av exemplar
fortfarande att verket är utgivet (20 §).
5.8 Presumtionsregler vid filmmedverkan
Regeringens förslag: Presumtionsregeln i 39 § första
meningen upphovsrättslagen skall gälla också med
avseende på utövande konstnärers prestationer.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 44).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och utlåning
innehåller föreskrifter om avtalspresumtion i filmsammanhang vad gäller utövande
konstnärer (artikel 2.5).
Artikel 2.5 föreskriver att en utövande konstnärs uthyrningsrätt skall
presumeras ha övergått till filmproducenten när utövaren har träffat avtal med
denne om medverkan i en filmproduktion. Det innebär att den utövande konstnär
som avtalat med en filmproducent om medverkan i en filmproduktion och inte
avtalat ytterligare om villkoren skall anses ha samtyckt till att exemplar av
hans framförande hyrs ut. Av direktivets ingress framgår att presumtionsregeln i
artikel 2.5 får utsträckas till att omfatta alla de rättigheter som enligt
kapitel 2 kan ges till utövande konstnärer, t.ex. mångfaldiganderätt och
spridningsrätt. Det är således ett minimikrav att utövarens uthyrningsrätt skall
presumeras ha övergått till filmproducenten.
I svensk rätt finns i 39 § upphovsrättslagen en regel om avtalspresumtion när
en upphovsman överlåter rätt till filminspelning av ett litterärt eller
konstnärligt verk till en filmproducent, se vad som har anförts om bestämmelsen
i avsnitt 5.1. Däremot finns det inte någon motsvarande regel vad gäller
utövande konstnärer. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med
direktivets krav.
I det föregående (avsnitt 5.6) har det föreslagits att utövande konstnärer
skall ha rätt att bestämma när och på vilka villkor upptagningar av deras
framförande skall göras tillgängliga för allmänheten. Det är inte sakligt
motiverat att närstående rättighetshavare får en bättre ställning än
upphovsmännen. Direktivets krav bör således uppfyllas så att presumtionsregeln i
39 § upphovsrättslagen gäller även för utövande konstnärer. Detta är också den
bedömning som har gjorts i promemorian och som delats av det övervägande antalet
remissinstanser. Bestämmelsen i 39 § gäller inte musikaliska verk. Eftersom
artikel 2.5 även omfattar uthyrningsrätten i fråga om musikaliska verk, bör
presumtionsregeln gälla också i fråga om utnyttjande av upptagningar av utövande
konstnärers framföranden av musikaliska verk.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att
presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen skall gälla även för utövande
konstnärers prestationer och att regeln i fråga om dem skall gälla även för
musikaliska verk.
5.9 Några andra frågor
Regeringens bedömning: Övriga föreskrifter i direk-
tivet kräver inte någon lagändring.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s.
45).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har delat
promemorians bedömning
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 2.2 i direktivet finns en
bestämmelse om att huvudregissören till ett filmverk eller annat audiovisuellt
verk skall anses som verkets upphovsman eller som en av dess upphovsmän. Enligt
bestämmelsen finns möjlighet att föreskriva att även andra än en huvudregissör
kan anses som upphovsman. Artikeln har sin udd riktad mot engelsk rätt, enligt
vilken filmproducenten normalt anses som ensam upphovsman. I svensk rätt finns
inte någon entydig regel om vem eller vilka som har upphovsrätt till en film.
Detta får man avgöra i varje enskilt fall. Enligt allmänna regler på
upphovsrättens område gäller att upphovsrätt till den slutliga filmen eller
delar därav principiellt tillkommer var och en som under inspelningsarbetet
eller förberedelserna medverkat genom insatser av litterärt eller skapande slag
(jfr SOU 1956:25 s. 146). Eftersom verkets huvudregissör i praktiken
undantagslöst anses som en av dess upphovsmän, kräver direktivet ingen ändring i
svensk rätt på denna punkt.
Enligt artikel 2.4 får närstående rättighetshavares uthyrnings- och
utlåningsrättigheter överlåtas eller upplåtas, i likhet med vad som föreskrivs
avseende upphovsmännen. Överlåtelse av en utövande konstnärs rättigheter följer
enligt gällande svensk rätt samma regler som överlåtelse av upphovsrätt (jfr
prop. 1960:17 s. 242). I fråga om överlåtelse av övriga kategorier närstående
rättighetshavares rätt skall sedvanliga avtalsrättsliga regler tillämpas (jfr
SOU 1956:25 s. 390). Svensk rätt uppfyller alltså direktivets krav och någon
lagändring behövs således inte. Vad gäller den särskilda frågan om uppfyllandet
i svensk rätt av den oeftergivliga ersättningsrätten i artikel 4 kan hänvisas
till vad som tidigare anförts i samband med överlåtelse av upphovsmannens
uthyrningsrätt (avsnitt 5.1); något förslag om lagändring på denna punkt läggs
således för närvarande inte heller fram i fråga om utövande konstnärers rätt.
Artikel 6.1 föreskriver att det skall krävas tillstånd av utövande konstnärer
vid upptagning av deras framföranden. Enligt 45 § första stycket
upphovsrättslagen har utövarna redan denna rättighet. Svensk rätt uppfyller
alltså direktivets krav och någon lagändring behövs således inte.
Enligt upphovsrättslagen gäller i tillämpliga delar samma allmänna inskränk-
ningar i närstående rättighetshavares befogenheter som enligt 2 kap. gäller för
upphovsmännen. En sådan ordning har man också förutsatt i direktivet. Artikel
10.1 föreskriver sålunda att vissa inskränkningar får ges i de rättigheter som
enligt direktivets andra kapitel tillkommer närstående rättighetshavare.
Inskränkningar får göras avseende användning för enskilt bruk, nyttjande av
korta avsnitt vid redogörelse för dagshändelse, användning av ett radioföretags
efemära upptagning med egen utrustning och för bruk vid dess egna utsändningar
samt nyttjande uteslutande i undervisnings- eller vetenskapligt forskningssyfte.
Enligt artikel 10.2 får - oavsett bestämmelserna i artikel 10.1 - i närstående
rätt föreskrivas samma inskränkningar som gäller avseende skyddet för upphovs-
männen. Tvångslicenser får emellertid införas endast i den mån de är förenliga
med Romkonventionens bestämmelser. Direktivets reglering i fråga om in-
skränkningar överensstämmer med artikel 15 i Romkonventionen och med gällande
bestämmelser i 45 - 48 §§ upphovsrättslagen.
Artikel 11 och 12 handlar om upphovsrättens och närstående rättighets
varaktighet. Artiklarna hänvisar till regler i Bernkonventionen och
Romkonventionen; föreskrifterna stämmer överens med motsvarande bestämmelser i
svensk rätt. EG:s ministerråd har den 29 oktober 1993 antagit ett direktiv om en
harmonisering av den upphovsrättsliga skyddstiden (93/98/EEG). Frågan om hur
skyddstidsdirektivets regler skall införlivas i svensk rätt kommer att tas upp i
ett särskilt lagstiftningsärende.
6 Direktivet om satellit- och kabelsändning
6.1 Satellitsändningar
Regeringens förslag: I upphovsrättslagen införs en
regel som slår fast var den upphovsrättsligt rele-
vanta handlingen vid satellitsändningar äger rum. Det
införs också en regel om att en avtalslicens för
radio- och televisionsföretag gäller vid utsändning
genom satellit endast om sändarföretag samtidigt
verkställer utsändning genom en marksändare.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 47).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt promemorians
förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för förslaget: Direktivet om satellit- och kabelsändning innehåller ett
par definitioner för satellitsändningar. Främst rör det sig om en definition av
var den upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar skall anses
äga rum (artikel 1.2). Direktivet innehåller även en del grundläggande
materiella regler. Främst rör det sig om föreskrifter om upphovsmannens
ensamrätt till överföring till allmänheten genom satellit (artikel 2), om skydd
för utövande konstnärers, fonogramproducenters och sändarföretags prestationer
vid sådan överföring (artikel 4) och om förvärv av sändningsrättigheter (artikel
3).
Med satellit avses enligt artikel 1.1 en sådan satellit som opererar på de
frekvensband som enligt internationella telekommunikationsregler är reserverade
för sändning av signaler för mottagning av allmänheten eller, under vissa
förutsättningar, för slutna system med s.k. point-to-point-satelliter. Den sena-
re typen utgörs av sådana satelliter vars signaler vanligen är tämligen svaga
och som normalt är avsedda för sändning från en punkt på marken till en annan
varifrån signalerna sedan sprids vidare. Förutsättningen för att de senare
satelliterna skall omfattas av direktivet är att omständigheterna i samband med
den individuella mottagningen är jämförbara med dem som gäller vid
direktsändande satelliter. När det gäller satellitsändningar använder direktivet
uttrycket "överföring till allmänheten". Med detta uttryck avses en sådan
handling som innebär att ett radio- eller TV-företag under sin kontroll och på
sitt ansvar för in de programbärande signaler som är avsedda för mottagning av
allmänheten i en oavbruten kommunikationskedja till satelliten och sedan ned
till jorden. Att överföringen skall vara oavbruten betyder bl.a. att varje
avbrott i sändningen innebär att en ny sändning skall anses ha börjat. Uttrycket
täcker både en ursprunglig sändning och en vidaresändning. Exempelvis faller
vidaresändning via satellit av ett program i ett EES-land till ett annat
EES-land under direktivets bestämmelser.
Artikel 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha ensamrätt att ge tillstånd
till överföring till allmänheten genom satellit av sina verk i enlighet med vad
som sägs i 2 kap. Artikel 4 föreskriver att utövande konstnärers, fono-
gramproducenters och sändarföretags rättigheter skall skyddas vid överföring
till allmänheten genom satellit i enlighet med vad som sägs i direktivet om
uthyrning och utlåning.
I svensk rätt finns aktuella bestämmelser i 2 § första stycket
upphovsrättslagen. Enligt vad som där föreskrivs omfattar upphovsmannens
rättigheter en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att göra det
tillgängligt för allmänheten. I paragrafens tredje stycke sägs att ett verk görs
tillgängligt för allmänheten bl.a. genom att framföras offentligt; en form för
sådant offentligt framförande är sändning av verket i radio och TV. När det
gäller närstående rättigheter har i det föregående föreslagits att närstående
rättighetshavare skall ha en ensamrätt att göra framförandet eller upptagningen
tillgänglig för allmänheten. I fråga om fotografisk bild som inte utgör ett verk
omfattar fotografens ensamrätt enligt 49 a § att göra bilden tillgänglig för
allmänheten.
När den upphovsrättsliga lagstiftningen trädde i kraft år 1960 var
satellittekniken okänd. Men i olika sammanhang under senare år, exempelvis i
samband med utredningsarbetet rörande ett nordiskt satellitsamarbete, har man
utgått från att sändningar via direktsändande satellit är att jämställa med
rundradiosändningar (se exempelvis prop. 1985/86:146 s. 30). Samma utgångspunkt
har man haft i olika internationella diskussioner på senare tid, exempelvis inom
det arbete som nu pågår inom Världsorganisationen för den intellektuella ägan-
derätten (WIPO) om ett protokoll till den i avsnitt 4 nämnda Bernkonventionen.
Sändningar via s.k. point-to-point-satelliter eller kommunikationssatelliter
(ofta kallade satelliter i fast trafik) var ursprungligen avsedda för
signaltransporter mellan olika radioföretag eller från ett sändarföretag till
ett eller flera kabelnät eller andra vidaresändare. Länge har sådana sändningar
skett från telekommunikationssynpunkt på band som är reserverade för slutna
sändningar mellan olika markstationer och inte avsedda för allmänheten. I den
nyss nämnda propositionen uttalas att signaler från satelliter i fast trafik för
svensk rätts del inte är att anse som rundradiosändningar (anf. prop. s. 30).
Numera förekommer det emellertid att en sändning sker genom kommu-
nikationssatellit på sådan frekvens att signalerna utan några mellankommande
åtgärder från annan kan tas emot av allmänheten med hjälp av mottagare som finns
på marknaden. Det finns knappast anledning att inte i detta avseende jämställa
sådana sändningar med sändningar från direktsändande satelliter (jfr SOU 1990:30
s. 383). Om det är fråga om sändningar som inte kan tas emot av allmänheten med
hjälp av mottagare som tillhandahålls av sändarföretaget eller med dess
samtycke, torde det däremot inte vara fråga om ett offentligt framförande.
Sammanfattningsvis leder det nu sagda fram till den slutsatsen att enligt
svensk rätt en sändning av ett verk eller en fotografisk bild genom en satellit
som kan tas emot av allmänheten innebär att verket eller bilden görs tillgänglig
för allmänheten. Därmed uppfyller upphovsrättslagen direktivets krav. Någon
lagändring behövs således inte. Detta är också den bedömning som har gjorts i
promemorian och som remissinstanserna har delat.
En särskild och i den upphovsrättsliga debatten ofta diskuterad fråga är
vilket sändarföretag som skall anses ansvarigt för sändningen gentemot rättig-
hetshavarna, dvs. var sändningarna skall klareras. Direktivet löser den här
tvistefrågan för EES:s del. Artikel 1.2 (b) föreskriver att överföringen till
allmänheten skall anses ske uteslutande i det EES-land där sändarföretaget under
sin kontroll och på sitt ansvar för in de programbärande signalerna i en oav-
bruten kommunikationskedja till satelliten och sedan ner till jorden. Nu kan det
hända att införandet sker i ett land utanför EES. Om detta land saknar det
minimiskydd som direktivet föreskriver och uppsändningen till satelliten sker
från en uppsändningsstation inom ett EES-land, föreskriver artikel 1.2 (d) att
tillhandahållandet skall anses ske från denna stat och rättigheterna kunna göras
gällande mot den som driver stationen. Om det inte finns någon sådan station men
ett radio- eller TV-företag har uppdragit överföringen till allmänheten via
satellit i något annat EES-land, skall denna överföring anses äga rum i det
EES-land där det sistnämnda företaget har sitt säte och rättigheterna kunna
göras gällande mot detta företag.
I svensk rätt torde gälla att det upphovsrättsliga ansvaret hänger samman med
var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Om denna sker i Sverige är
svensk rätt tillämplig. Sker den inte i Sverige är svensk rätt inte tillämplig.
Direktivets system är således annorlunda än vad som gäller i svensk rätt.
Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att det införs en regel som slår fast var den
upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar anses äga rum. I de
fall som inte berörs i direktivet får det - liksom hittills - komma an på
rättstillämpningen att avgöra var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden skall
anses ha ägt rum.
Artikel 3.1 föreskriver att tillstånd till en sändning genom satellit till
allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk bara skall kunna förvärvas genom
avtal.
I svensk rätt har upphovsrättslagen som utgångspunkt att utsändning av
upphovsrättsligt skyddade verk i radio och TV skall ske på grundval av ett
avtal. Detta framgår bl.a. av bestämmelserna om den ursprungliga ensamrätten i 2
§ och motsvarande rätt beträffande fotografisk bild i 49 a § samt av reglerna om
överlåtelse av dessa rättigheter.
Svensk rätt uppfyller alltså kravet i artikel 3.1 och någon lagändring behövs
således inte.
Artikel 3.2 föreskriver att EES-länderna under vissa förutsättningar får
bestämma att ett kollektivt avtal mellan en organisation för kollektiv
förvaltning av upphovsrättigheter och ett radio- eller TV-företag rörande en
viss given kategori av verk får utsträckas att gälla också för rättsinnehavare
inom samma område vilka inte representeras av organisationen. En förutsättning
är att satellitsändningen sker samtidigt med en marksändning av samma företag.
En annan förutsättning är att den inte företrädda rättighetshavaren när som
helst kan utesluta sina verk från tillämpningen av avtalet och göra sina
rättigheter gällande antingen individuellt eller kollektivt. Enligt artikel 3.3
skall en utsträckning av ett kollektivt avtal inte gälla i fråga om kinematogra-
fiska verk eller verk som har kommit till genom en metod som är likartad med
kinematografi, dvs. i praktiken audiovisuella verk. Ett land vars lagstiftning
innehåller bestämmelser om sådan verkan av ett kollektivt avtal skall informera
EFTA:s övervakningsmyndighet om detta.
I svensk rätt finns i 26 d och 26 i §§ upphovsrättslagen en avtalsli-
censbestämmelse för primär radio- och TV-utsändning. Den förra regeln innehåller
den speciella avtalslicensen för dessa sändningar, medan den senare innehåller
generella regler om sådana licenser. I 26 d § föreskrivs att de radio- och
TV-företag som regeringen i enskilda fall beslutar får sända ut utgivna
litterära och musikaliska verk, om avtalslicens gäller enligt 26 i §. Det finns
dock två undantag. Det första undantaget rör sceniska verk och om upphovsmannen
har förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra skäl finns
särskild anledning att anta att han motsätter sig utsändningen. Det andra
undantaget rör trådbunden eller trådlös vidaresändning. Sådan sändning regleras
genom en särskild bestämmelse i 26 f §. Den generella bestämmelsen om
avtalslicenser i 26 i § föreskriver att en sådan licens gäller för utnyttjande
av ett verk på visst sätt när ett avtal har ingåtts om ett sådant utnyttjande
med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området.
Licensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet
trots att verkets upphovsmän inte företräds av organisationen. Vidare sägs att
upphovsmannen har rätt till skälig ersättning när ett verk utnyttjas med stöd av
26 d §. Avtalslicensen gäller enligt 49 a § fjärde stycket också för fotogra-
fiska bilder men däremot inte för de närstående rättigheterna i 5 kap. Film är
utesluten från bestämmelsens tillämpningsområde (se prop. 1993/94:109 s. 33).
De svenska avtalslicensbestämmelserna svarar mot direktivets krav. Sålunda
gäller bestämmelserna, som direktivet föreskriver, "en viss given kategori av
verk", nämligen litterära och musikaliska verk samt fotografiska bilder. Genom
att film är utesluten uppfylls också bestämmelsen i direktivet om att
avtalslicensen inte skall gälla för kinematografiska verk och verk som har till-
kommit genom ett med kinematografi liknande förfarande. Vidare innehåller de
svenska bestämmelserna - så som direktivet förutsätter - en möjlighet för den
enskilde upphovsmannen att förbjuda tillämpningen av avtalslicensen på hans
verk. De åtgärder som radio- och TV-företaget får vidta är att "sända ut"
verken. I SOU 1990:30 Översyn av upphovsrättslagstiftningen har utförligt och
ingående diskuterats huruvida de svenska avtalslicensreglerna är tillämpliga på
sådan radio- och TV-sändning via satellit som är avsedd att tas emot av
allmänheten. Utredningen för fram skäl för och emot att så skulle vara fallet
och stannar för sin del vid uppfattningen att avtalslicensreglerna inte bör
anses tilllämpliga på radio- och TV-sändningar genom satellit som är avsedd att
tas emot av allmänheten (betänkandet s. 383). Vid de nordiska departements-
överläggningarna har det framkommit att motsvarande avtalslicensbestämmelser i
de andra nordiska ländernas upphovsrättslagar skall ha tillämplighet också i
fråga om satellitsändningar, under förutsättning att överföringen till allmän-
heten genom satellit äger rum samtidigt som en marksändning av samma sändande.
Det finns knappast någon anledning att för svenskt vidkommande ha en annan
lösning. Detta är också den bedömning som har gjorts i promemorian och som
samtliga remissinstanser har delat.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian, att be-
stämmelsen i 26 d § upphovsrättslagen ändras så att avtalslicensen gäller vid
utsändning genom satellit, om sändareföretaget samtidigt verkställer samma
utsändning genom en marksändare.
6.2 Kabelsändningar
Regeringens förslag: Avtalslicensbestämmelsen i 26 f
§ upphovsrättslagen om vidaresändning av ljudradio-
eller televisionsutsändnigar skall inte gälla verk
till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas
av det radio- eller TV-företag som sänder ut den ur-
sprungliga sändningen.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 55).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning. Föreningen
Copyswede har ansett att den föreslagna bestämmelsen inte är nödvändig för att
uppfylla direktivets krav.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om satellit- och kabelsändning
innehåller ett par definitioner för kabelsändningar. Främst rör det sig om en
definition av vad som är att anse som en vidaresändning via kabel (artikel 1.3).
Direktivet innehåller även en del grundläggande materiella regler. Främst rör
det sig om föreskrifter om rätt till vidaresändning genom kabel (artikel 8) och
om utövandet av den rätten (artikel 9). I avsnitt 6.3 behandlas direktivets
föreskrifter om medling (artikel 11) och om rätt till förhandling om tillstånd
till kabelsändning (artikel 12).
Med vidaresändning via kabel avses enligt artikel 1.3 en samtidig, oförändrad
och oavkortad vidaresändning via kabel eller mikrovågsystem till allmänheten av
en ursprunglig sändning från en annan medlemsstat via tråd eller trådlöst,
inbegripet satellitsändning, av radio- och TV-program som är avsedda för
mottagning av allmänheten.
I svensk rätt talar 26 f § upphovsrättslagen om vidaresändning genom kabel. I
det lagstiftningsärende som låg till grund för införandet av bestämmelsen
gjordes vissa uttalanden om vad begreppet "kabel" avser (se prop. 1985/86:146 s.
30). Där nämndes först och främst att begreppet "kabel" omfattar alla former av
fysiska ledare, exempelvis koaxialkabel, tråd eller optisk fiber. Vidare sade
man att bestämmelsen bör vara tillämplig också i sådana situationer där en mer
eller mindre långdistansbetonad överföring via kabel eller radiolänk sker till
vidaresändaren.
Den vedertagna användningen av uttrycket "kabel" i upphovsrättslagen stämmer
alltså väl överens med begreppets betydelse enligt direktivet. Exempelvis behövs
det inte någon särskild regel i upphovsrättslagen om att mikrovågsöverföringar
skall jämställas med överföring genom vanlig kabel för de avsedda ändamålen.
Inte heller i övrigt kräver direktivets definition av vidaresändning via kabel
någon lagändring.
Artikel 8 föreskriver att länderna skall säkerställa att tillämpliga
upphovsrättigheter och närstående rättigheter skall respekteras när program från
andra EES-länder vidaresänds genom kabel på deras områden och att
vidaresändningen äger rum på grundval av individuella eller kollektiva avtal
mellan innehavare av sådana rättigheter och kabeloperatörer. Möjlighet finns
dock för länder med tvångslicensbestämmelser i detta avseende att behålla dessa
bestämmelser till den 31 december 1997.
I svensk rätt finns inte några tvångslicensbestämmelser för trådlös eller
trådbunden vidaresändning av radio- och TV-sändningar. Utgångspunkten är alltså
att rättigheterna förvärvas genom avtal.
Svensk rätt uppfyller alltså kravet i artikel 8.1 och någon lagändring behövs
således inte.
Artikel 9 föreskriver hur rättigheterna med avseende på kabelsändningar skall
utövas. Länderna skall säkerställa att innehavare av upphovsrättigheter och
närstående rättigheter kan utöva sin rätt att vägra kabelsändning endast genom
en kollektiv organisation. Om en rättighetshavare inte har överlåtit
förvaltningen av sina rättigheter till någon sådan organisation, skall en
organisation som förvaltar rättigheter av samma slag anses ha fått i uppdrag att
förvalta även hans rättigheter. Om flera sådana organisationer finns, får
rättighetshavaren välja vilken han vill av dessa. En sådan rättsinnehavare skall
ha samma rättigheter och skyldigheter som de rättighetshavare som är medlemmar
av organisationen. Han skall ha möjlighet att göra dessa rättigheter gällande
inom en viss tid som bestäms i den nationella lagstiftningen och som inte får
vara kortare än tre år från dagen för vidaresändningen av hans verk eller
prestation. Vidare har länderna möjlighet att föreskriva att en rättighetshavare
som samtycker till den första utsändningen inom vederbörande stats område skall
anses ha samtyckt till att inte utöva sina kabelsändningsrättigheter på en
individuell basis utan i överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet.
I svensk rätt finns i 26 f § upphovsrättslagen en avtalslicensbestämmelse för
kabelsändning. Enligt denna bestämmelse har var och en rätt att till allmänheten
trådlöst eller genom kabel återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös
ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Den generella bestämmelsen om avtalslicenser i 26 i § föreskriver, som redan har
berörts, att en sådan licens gäller för utnyttjande av ett verk på visst sätt
när ett avtal har ingåtts om ett sådant utnyttjande med en organisation som
företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Licensen ger användaren en
rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens
upphovsmän inte företräds av organisationen. De villkor i fråga om rätten att
utnyttja verket som följer av avtalet skall gälla. Upphovsmannen skall i fråga
om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka
väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som
organisationen företräder. Upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till
ersättning som hänför sig till utnyttjandet om han begär det inom tre år efter
det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot
organisationen. Gentemot den som använder ett verk med stöd av avtalslicensen
får krav på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande
organisationerna. Kraven skall framställas samtidigt.
Av vad som nu har sagts framgår att svensk rätt i allt väsentligt stämmer
överens med direktivets krav och att någon lagändring inte behövs. Vad särskilt
gäller treårsfristen använder direktivet som utgångspunkt den dag då
utnyttjandet skedde och inte som i den svenska lagen det år då detta skedde.
Direktivets regel föreskriver emellertid en minimitid som den svenska
bestämmelsen uppfyller. Denna kommer i praktiskt taget alla fall att ge en något
längre preskriptionstid.
Artikel 9.3 föreskriver att länderna får bestämma att en rättighetshavare vid
avtalsslutandet rörande den ursprungliga sändningen skall anses ha gått med på
att inte utöva sina vidaresändningsrättigheter individuellt utan endast i över-
ensstämmelse med direktivet. Särskilt mot bakgrund av innebörden av den svenska
avtalslicensbestämmelsen anser regeringen att det inte finns någon anledning att
i svensk rätt föra in någon sådan regel. Detta är också den bedömning som har
gjorts i promemorian och som har delats av samtliga remissinstanser utom Svenska
Kabel-TV-föreningen.
Artikel 10 föreskriver i fråga om radio- och TV-företags rättigheter att
EES-länderna skall säkerställa att artikel 9 inte gäller i fråga om de
rättigheter som sådana företag har i fråga om vidaresändning genom kabel,
oavsett om dessa rättigheter från början tillhör dem själva eller har blivit
överlåtna till företaget av andra rättighetshavare eller innehavare av
närstående rättigheter.
Denna regel kräver att man från tillämpningsområdet för 26 f §
upphovsrättslagen undantar verk och andra prestationer till vilka rättigheterna
till vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag som sänder ut den
ursprungliga sändningen. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med
direktivets krav. Direktivets regel gäller visserligen endast vidaresändning via
kabel, men det torde inte vara lämpligt att göra skillnad mellan sådan sändning
och trådlös sändning. Regeringen föreslår därför att avtalslicensbestämmelsen
i 26 f § upphovsrättslagen inte skall gälla verk till vilka rättigheterna till
vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag som sänder ut den
ursprungliga sändningen. Undantaget avser de rättigheter som radio- eller
TV-företaget har förvärvat från andra. Beträffande företagets egna rättigheter
(48 §) gäller redan i dag att de inte omfattas av avtalslicensbestämmelsen.
6.3 Medlingsförfarandet
Regeringens förslag: Lagen om medling i vissa upp-
hovsrättstvister görs tillämplig också på tvister om
avtal om vidaresändning genom kabel. En särskild
bestämmelse införs i upphovsrättslagen om rätt till
förhandling för den som vill ha tillstånd till vidare-
sändning genom kabel men inte får detta på önskade
villkor och omskadeståndsansvar vid brott mot förhand-
lingsskyldigheten. Kostnaderna för medling skall, om
inget annat har avtalats, bäras av den som påkallat
medlingen.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s. 58).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat det utan någon invändning. Några
remissinstanser har dock ansett att sanktionen vid brott mot
förhandlingsskyldigheten bör vara vite i stället för skadestånd. Ett par
remissinstanser har haft invändningar mot förslaget om vem som skall bära kost-
naderna för en medling.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om satellit- och kabelsändning
innehåller föreskrifter om medling (artikel 11) och om rätt till förhandling om
tillstånd till kabelsändning (artikel 12).
I avsnitt 6.2 har redovisats att rätt till vidaresändning genom kabel fås
genom avtal. För det fall att någon överenskommelse inte kan träffas om sådant
tillstånd föreskriver artikel 11.1 att parterna skall ha tillgång till en eller
flera medlare. Deras uppgift är enligt artikel 11.2 att bistå med förhandlingar,
och de kan också för parterna lägga fram förslag till lösning av tvisten. Av
artikel 11.3 följer att samtliga parter skall anses ha antagit ett förslag till
lösning, om ingen av dem gör en invändning inom tre månader. Delgivning av både
förslaget till tvistlösning och eventuella invändningar däremot skall ske enligt
de regler som gäller för delgivning av rättsliga dokument. Slutligen föreskriver
artikel 11.4 att medlarna skall utses på ett sådant sätt att deras oberoende och
opartiskhet står utom rimligt tvivel.
I svensk rätt finns medlingsbestämmelser i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister. Enligt 1 § gäller lagen bara tvister om
avtalslicensgrundande avtal rörande viss exemplarframställning i
undervisningsverksamhet. Medlingslagen bör alltså ändras så att direktivets krav
uppfylls.
Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som har gjorts i promemorian, att
medlingslagen ändras så att lagen blir tillämplig också i fråga om tvister
rörande vidaresändning genom kabel och att i sådana tvister ett av
förlikningsman framlagt förslag till lösning skall anses godtaget av parterna om
de inte invänt mot förslaget inom den tid som anges i direktivet.
Artikel 12.1 föreskriver att länderna i fråga om vidaresändning genom kabel i
civil eller administrativ ordning skall säkerställa att parterna påbörjar och
genomför allvarligt menade förhandlingar rörande rätt till sådan sändning och
att sådana förhandlingar inte hindras eller uppehålls utan giltiga skäl. Denna
regel är tvingande. För det fall att ett land den 1 januari 1995 har ett
särskilt organ med jurisdiktion över fall när vidaresändning genom kabel har
vägrats eller erbjudits på oskäliga villkor av ett radio- eller TV-företag finns
en möjlighet att under åtta år räknat från nämnda dag behålla detta organ.
I svensk rätt finns inte några regler som uppfyller direktivets krav. Sådana
bestämmelser måste alltså införas.
När upphovsrättslagens regler om vidaresändning gavs diskuterades frågan om
åtgärder i fall då något avtal inte kan träffas som kan bilda grundvalen för en
avtalslicens. I Finland finns för denna situation ett skiljemannaförfarande som
tillämpas bl.a. om parterna inte kan enas om ett avtal. Ett tillstånd till
vidaresändning som har meddelats av skiljemännen har samma avtalslicensverkan
som ett avtal. I Norge finns en ordning enligt vilken var och en av parterna i
ett tilltänkt avtal kan begära att tillstånd till och villkor för vid-
aresändningen fastställs av en särskild nämnd. En förutsättning är att den andra
parten har vägrat att förhandla eller att ett avtal inte har träffats inom sex
månader efter det att förhandlingar har inletts. Nämndens avgörande binder
parterna. I den svenska propositionen med förslag till de nyss nämnda
lagändringarna rörande vidaresändning genom kabel uttalades att avtalsfriheten
skulle behållas så långt som möjligt och att några åtgärder - exempelvis
införandet av bestämmelser om medling eller tvångsskiljedom för det fall att
parterna inte kunde enas - inte behövdes (jfr prop. 1985/86:146 s. 22). Skulle
denna situation ändå uppstå fick frågan övervägas på nytt. En liknande slutsats
kom man till i frågan om några särskilda regler behövdes för att säkerställa att
en vidaresändning kunde ske även om ett radio- eller TV-företag vägrar att ge
tillstånd till en sådan sändning (anf. prop. s. 22).
Det har inte kommit fram något som ger anledning att i dag se saken på något
annat sätt än vad som gjordes i den nyss nämnda propositionen. Vid sådant
förhållande anser regeringen - precis som promemorians och remissinstansernas
bedömning - att det knappast finns någon grund att nu för svensk del, för den
begränsade tid som det enligt direktivet får finnas till, inrätta ett sådant
särskilt organ som avses i direktivet. Direktivets krav bör alltså i stället
uppfyllas på något annat sätt.
En förhandlingsskyldighet, som liknar den som föreskrivs i direktivet, finns
redan för svensk del inom arbetsrätten. Förhandlingsskyldigheten tar sikte bl.a.
på det fallet att en part vill få till stånd ett avtal av ett visst innehåll med
sin motpart. Det finns då en skyldighet att infinna sig - själv eller genom
ombud - till förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett
motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser (15 §
medbestämmandelagen, 1976:580). Den som bryter mot förhandlingsskyldigheten blir
skadeståndsskyldig (54 §). Vid bedömande om och i vad mån skada har uppkommit
för någon skall hänsyn tas även till dennes intresse av att lagens bestämmelser
iakttas och till övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse,
s.k. allmänt skadestånd (55 §).
Om motsvarande regler införs i fråga om vidaresändning genom kabel, blir
direktivets föreskrifter väl uppfyllda. Enligt regeringens uppfattning framstår
en sådan ordning också i övrigt som lämplig. Systemet har föreslagits i pro-
memorian och de grundläggande dragen har godtagits av samtliga remissinstanser.
Regeringen anser alltså att direktivens krav bör uppfyllas genom sådana
ändringar i upphovsrättslagen.
Vad gäller den särskilda frågan om sanktion för brott mot för-
handlingsskyldigheten har några remissinstanser - bl.a. Stockholms universitet
och föreningen Copyswede - ansett att vite är effektivare och därmed lämpligare
än skadestånd. Det är visserligen riktigt, så som dessa remissinstanser har
påpekat, att den organisering som finns på det upphovsrättsliga området inte
helt liknar den arbetsrättsliga organisationsstrukturen, men detta förhållande
motiverar inte att man väljer en annan sanktion vid brott mot förhandlingsskyl-
digheten. I grund och botten rör det sig om samma problem, nämligen hur man
skall se till att en förhandlingsskyldig part inte underlåter att möta motparten
och om det behövs lägga fram ett förslag till lösning av frågan. Och den metod
som man har valt inom arbetsrätten med skadeståndsansvar vid brott mot förhand-
lingsskyldigheten har i hög grad varit effektiv för att nå detta resultat. Det
finns inte anledning tro att skadestånd inte skulle vara effektivt också för att
säkerställa att
den upphovsrättsliga förhandlingsskyldigheten följs. Tvärtom talar goda skäl för
att man för denna förhandlingsskyldighet inte inför några särregler utan följer
den modell som redan är etablerad i svensk rätt. Detta är också den lösning som
har föreslagits i promemorian och som har godtagits av det övervägande antalet
remissinstanser. Men skulle det visa sig att skadestånd inte är en tillräckligt
effektiv sanktion, får man naturligtvis ta ställning till om man i stället bör
välja en annan väg.
Sammanfattningsvis anser regeringen att direktivets krav på
förhandlingsskyldighet vid vidaresändning genom kabel bör uppfyllas genom regler
som svarar mot dem som i dag finns inom arbetsrätten. Regeringen föreslår
därför, precis som har gjorts i promemorian, att det i upphovsrättslagen införs
bestämmelser om rätt till förhandling för den som vill ha tillstånd till
vidaresändning genom kabel och ett skadeståndsansvar för brott mot
förhandlingsskyldigheten. I anledning av uttalanden från några remissinstanser
finns det skäl att betona att förhandlingsskyldigheten naturligtvis inte kommer
att vara en skyldighet att sluta ett avtal utan bara, just så som ligger i linje
med direktivets krav, en skyldighet att möta motparten och om det behövs föreslå
en lösning av frågan. Reglerna kommer alltså inte på något sätt att betyda att
en part tvingas sluta ett visst avtal, vilket bl.a. föreningen Bildkonst
Upphovsrätt i Sverige har varit rädd för i sitt remissyttrande.
I sammanhanget bör man ta ställning till frågan om kostnaderna för medlingen.
Medlingslagen innehåller inte någon bestämmelse om den saken. I det enda fall
som hittills har behandlats enligt lagen har staten stått för ersättningen till
förlikningsmannen; Svenska Kabel-TV-föreningen har i sitt remissyttrande
föreslagit att den ordningen skall gälla generellt. Speciellt med hänsyn till
den utvidgning av tillämpningsområdet för medlingslagen som nu föreslås delar
regeringen den bedömning som har gjorts i promemorian att det inte bör komma an
på staten utan på parterna själva att svara för skälig ersättning till förlik-
ningsmannen för arbete och kostnader.
När det gäller den närmare utformningen av ersättningsordningen gör sig
följande överväganden gällande. Om förlikningsmannen och de inblandade parterna
kommer överens om hur förlikningsmannen skall ersättas, bör detta givetvis
gälla. Om någon sådan överenskommelse inte föreligger, ligger det närmast till
hands att den part som har påkallat medling också får stå för kostnaderna för
förfarandet. Som Svea hovrätt har påpekat i sitt remissyttrande kan man i och
för sig inte utesluta att en sådan regel i vissa fall kan avhålla parter från
att påkalla medling; en del parter kan ju dra sig för att påkalla medling för
att slippa stå kostnaderna för förfarandet. Samtidigt är den påkallande parten
den som är mest angelägen om att tvisten löses. Om ersättningsskyldigheten läggs
på den parten, kan det även bidra till att en motpart som är förhållandevis
ointresserad deltar i medlingen eftersom denne inte riskerar att behöva betala
för förfarandet. Utgångspunkten är också att vederbörande inte har någon ovill-
korlig rätt att få det avtal han begär. Det som erbjuds genom medlingslagen är
en möjlighet att nå fram till det önskade avtalet. Och i ett rättsförhållande av
huvudsakligen ekonomisk karaktär ter det sig - så som har föreslagits i
promemorian och godtagits av nästan samtliga remissinstanser - rimligt att den
som önskar ta i anspråk denna möjlighet får vara beredd att betala för den. Det
förefaller alltså allmänt sett lämpligast att den påkallande parten bär kost-
naderna för medlingen.
Regeringen föreslår därför att, om inget annat har avtalats, ersättningen till
förlikningsmannen skall betalas av den part som har påkallat medlingen och att,
om flera parter har påkallat medling, parterna skall svara med lika delar.
6.4 Några andra frågor
Regeringens bedömning: Övriga föreskrifter i direk-
tivet kräver inte någon lagändring.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se promemorian s.
54).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians bedömning
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4 i direktivet om satellit-
och kabelsändning gäller i fråga om de närstående rättigheterna, dvs. utövande
konstnärers, fonogramframställares, bildframställares och radio- och TV-företags
rätt, att dessa skall skyddas i enlighet med direktivet om uthyrning och
utlåning och att det där använda uttrycket "trådlös sändning" skall anses
omfatta också överföring till allmänheten genom satellit. Vidare föreskrivs att
det nämnda direktivet skall tillämpas också i fråga om utövandet av
rättigheterna. Dessa föreskrifter föranleder inte i detta sammanhang några
ändringar i den svenska lagstiftningen.
Artikel 5 föreskriver att skyddet för närstående rättigheter enligt direktivet
inte får inskränkas eller på något sätt påverka skyddet för upphovsrätten. Detta
är ett uttryckssätt som återfinns också i direktivet om uthyrning och utlåning
(artikel 14) men även i artikel 1 i den internationella konventionen om skydd
för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag
(Romkonventionen). Detta är att se som en anvisning till den nationella
lagstiftaren att respektera de olika rättighetstyperna. Någon lagändring
föranleder inte artikeln.
Artikel 6 innehåller en regel om att medlemsstaterna får föreskriva ett mera
långtgående skydd för innehavare av närstående rättigheter än det som föreskrivs
i artikel 8 i direktivet om uthyrning och utlåning. Den artikeln innehåller
regler om utövande konstnärers ensamrätt i fråga om radioutsändning och
återgivning för allmänheten och om en ersättningsrätt vid användning av fonogram
i sådana utsändningar och återgivningar samt om radio- och TV-företags ensamrätt
med avseende på återutsändning m.m. av deras utsändningar. Det föreskrivs att
vid tillämpningen av de nämnda bestämmelserna medlemsstaterna skall tillämpa de
definitioner som finns i artiklarna 1.1 och 1.2 i direktivet om satellit- och
kabelsändning. Inte heller denna regel föranleder i detta sammanhang någon
ändring i upphovsrättslagen.
7 Kostnader och resursbehov
Det finns inte anledning att räkna med att de föreslagna ändringarna skall
medföra några ökade kostnader för det allmänna. Inte heller i övrigt finns
anledning att räkna med att förslaget skall medföra några ökade kostnader.
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall de båda direktiven vara uppfyllda
i svensk rätt senast den 1 januari 1995. De föreslagna lagändringarna bör alltså
träda i kraft den dagen.
Direktivet om uthyrning och utlåning innehåller en del föreskrifter om
tidpunkten för tillämpningen; i huvudsak rör det sig om fakultativa regler
(artikel 13). Det finns inte anledning att införa andra ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser än sådana som är brukliga i svensk upphovsrätt.
På upphovsrättens område gäller allmänt att nya regler tillämpas även på verk
och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet av de nya reglerna.
Dock bör - så som brukligt - gälla att de nya reglerna i princip inte skall
tillämpas såvitt gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har
förvärvats före ikraftträdandet. En sådan inskränkning togs in även vid senaste
ändringen av upphovsrättslagen (prop. 1992/93:214). Direktiven ger inte
anledning till någon annan ordning i detta fall. Följande modifieringar bör dock
göras.
De nya reglerna om uthyrning och utlåning av verk och prestationer bör alltid
tillämpas såvitt avser tiden efter ikraftträdandet. Att spridningsrätten till
vissa sådana exemplar har konsumerats, varigenom innehavaren av ett exemplar av
ett konstverk har erhållit rätt att hyra ut det eller innehavaren av en
ljudupptagning av ett verk har erhållit rätt att låna ut det utan upphovsmannens
samtycke, bör alltså sakna betydelse såvitt avser tiden efter ikraftträdandet;
då bör alltid krävas rättighetshavarens tillstånd förutsatt att skyddstiden då
inte har löpt ut.
Det föreslagna nya tillämpningsområdet för presumtionsregeln i 39 §
upphovsrättslagen bör inte gälla i fråga om avtal som har ingåtts före
ikraftträdandet.
Direktivet om satellit- och kabelsändning innehåller en del föreskrifter om
tidpunkten för tillämpningen (artikel 7).
I artikel 7.2 finns vissa regler om tillämpningen av direktivets regler på
sådana avtal om utnyttjande av verk och andra skyddade prestationer som är i
kraft när direktivet skall vara uppfyllt, dvs. den 1 januari 1995. Det gäller
artiklarna 1.2 (definition av "överföring till allmänheten genom satellit"), 2
(om upphovsmannens ensamrätt till radio- och TV-sändning av hans verk) och 3 (om
förvärv av sådan utsändningsrätt genom avtal och om avtalslicensers
tillämplighet). För att ge avtalsparterna tid att anpassa sina avtal föreskriver
direktivet en övergångsperiod om fem år innan de här reglerna slår till. Detta
blir vid införlivandet av direktivet på nationell nivå av betydelse endast i den
utsträckning som direktivets nyssnämnda bestämmelser innebär nyheter och
föranleder nya eller ändrade regler i lag eller annan författning. I avsnitt 6.1
och 6.2 har regeringen föreslagit två lagändringar i anledning av de aktuella
direktivbestämmelserna, nämligen i 26 d § och 61 a § upphovsrättslagen. Dessa
lagregler bör således i fråga om avtal som har ingåtts före lagens ikraftträ-
dande tillämpas först år 2000.
I artikel 7.3 finns bestämmelser om internationella samproduktionsavtal som
har slutits före lagens ikraftträdande och som uttryckligen föreskriver en
geografisk fördelning av olika nyttjandeformer mellan producenterna. Enligt
artikeln skall, om en överföring genom satellit av en samproducent skulle hindra
en ensamrätt för en annan samproducent, den förre producenten behöva samtycke av
den senare. En sådan ordning torde följa av allmänna regler om avtalstolkning.
Någon särskild lagregel i frågan ter sig därför inte nödvändig och synes inte
heller vara aktuell i något av de övriga nordiska länderna.
9 Författningskommentarer
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
19 §
När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får
exemplaret spridas vidare. För ljudupptagningar av litterära och musikaliska
verk samt exemplar av datorprogram och filmverk gäller i stället att spridningen
är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller
andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form och filmverk genom utlåning.
Paragrafen reglerar inskränkningarna i upphovsmannens spridningsrätt och har
behandlats i avsnitt 5.1 och 5.2. I jämförelse med den nuvarande lydelsen av 19
§ har flera principiella ändringar gjorts.
Första stycket
När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får
exemplaret spridas vidare.
En nyhet är att konsumtion av spridningsrätten gäller för alla sorters verk
och inte som tidigare bara för litterära verk, musikaliska verk och konstverk.
Det innebär att det införs en regel om konsumtion av spridningsrätten till
exemplar av filmverk (jfr 1 § första stycket).
En nyhet är också att den konsumtionsgrundande handlingen är överlåtelse och
inte som tidigare utgivning. Det innebär att möjligheten till vidarespridning
inte förutsätter att verket är utgivet, dvs. att ett exemplar av verket med upp-
hovsmannens samtycke har förts ut i handeln eller på annat sätt spritts till
allmänheten (8 § andra stycket). I stället inträder möjligheten till
vidarespridning vid slutliga överlåtelser av äganderätten till verksexemplaret,
dvs. vid köp, byte eller gåva. Uthyrning och utlåning innefattas inte i
begreppet "överlåtelse" och ger således inte någon möjlighet till vidaresprid-
ning. Om verket har hyrts ut eller lånats ut, har upphovsmannen alltså kvar sin
spridningsrätt.
I likhet med vad som sedan tidigare gäller för exemplar av datorprogram råder
regional konsumtion för ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk samt
för exemplar av filmverk. Spridning är tillåten sedan exemplaret med
upphovsmannens samtycke har överlåtits inom EES.
Andra stycket
I andra stycket punkterna 1 och 2 görs i sin tur vissa undantag från de i
första stycket angivna inskränkningarna i upphovsmannens spridningsrätt.
En nyhet är att det krävs tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning (eller
andra jämförliga rättshandlingar) av exemplar av konstverk till allmänheten.
Detta följer av att upphovsmannens tillstånd krävs vid uthyrning (eller andra
jämförliga rättshandlingar) till allmänheten av exemplar av alla typer av verk
med undantag av byggnader och brukskonst. Det betyder att upphovsmannen behåller
rätten att kontrollera uthyrningen av ett verksexemplar även sedan spridnings-
rätten till exemplaret har konsumerats.
Exemplar av filmverk får inte lånas ut utan upphovsmannens tillstånd. Det
betyder att upphovsmannen behåller rätten att kontrollera utlåningen av dessa
objekt även sedan spridningsrätten till exemplaren har konsumerats.
26 d §
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får
sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk,
om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk om
upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra
skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter sig utsändningen.
Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som avses i 26 f §.
Vid utsändning över satellit gäller avtalslicensen endast om sändarföretaget
samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare.
Bestämmelsen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär att
en avtalslicens som avses i första stycket gäller vid utsändning genom satellit
endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare.
Om sändarföretaget inte gör detta, gäller avtalslicensen alltså inte.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt
och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio-
eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till vidaresändning
innehas av det radio- eller televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga
sändningen.
I paragrafen finns bestämmelser om avtalslicens avseende trådlös eller
trådbunden vidaresändning av trådlösa radio- eller televisionsutsändningar.
Andra stycket i paragrafen är nytt.
Andra stycket
Enligt bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 6.2, undantas från
avtalslicensbestämmelsens tillämpningsområde sådana sändningar där rättigheterna
till vidaresändning innehas av det sändarföretag som verkställer den
ursprungliga sändningen.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får
inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom
vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras
tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket
1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän femtio år har förflutit
efter det år då upptagningen gjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket andra
meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28 §§, 39 § första
meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i
denna paragraf.
Paragrafen reglerar utövande konstnärers rättigheter och har behandlats i
avsnitt 5.5 - 5.7. I jämförelse med den nuvarande lydelsen av 45 § har - utöver
redaktionella justeringar - gjorts följande ändringar.
Andra stycket
Bestämmelsen innehåller den nyheten att utövande konstnärer har en ensamrätt
att göra upptagningar av sina framträdanden tillgängliga för allmänheten.
Konstnären har således rätt att bestämma när och på vilka villkor upptagningar
av hans framföranden skall göras tillgängliga för allmänheten.
Tredje stycket
Genom hänvisningar görs vissa regler om upphovsrätt i 1 - 3 kap. tillämpliga
också på konstnärens rättigheter. I jämförelse med hänvisningarna i den
nuvarande lydelsen av 45 § har tillkommit hänvisningar till 19 § första stycket
andra meningen och andra stycket samt 39 § första meningen.
Hänvisningen till 19 § första stycket andra meningen innebär att när en
upptagning av en utövande konstnärs framförande med konstnärens samtycke har
överlåtits inom EES-området får exemplaret som utgångspunkt spridas vidare till
allmänheten.
Hänvisningen till 19 § andra stycket första punkten innebär att en upptagning
av en utövande konstnärs framförande, oavsett bestämmelsen i 19 § första
stycket, inte får spridas vidare till allmänheten genom uthyrning. Härigenom
införs en egentlig uthyrningsrätt för utövande konstnärer.
Hänvisningen till 19 § andra stycket andra punkten innebär att en filmupp-
tagning av en utövande konstnärs framförande, oavsett bestämmelsen i 19 § första
stycket, inte får spridas till allmänheten genom utlåning.
Hänvisningen till 39 § första meningen innebär att den utövande konstnär som
har avtalat med en filmproducent om medverkan i en filmproduktion och inte
avtalat ytterligare om villkoren härom anses ha samtyckt till att exemplar av
hans framförande genom filmen på biograf, i television eller annorledes görs
tillgängligt för allmänheten samt att talade inslag återges i text eller
översätts till annat språk. Han anses också ha godkänt nödvändig
exemplarframställning. Presumtionsregeln gäller även i fråga om utnyttjandet av
upptagningar av utövande konstnärers framförande av musikaliska verk.
46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud eller
rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke eftergöras
eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det
år då upptagningen gjordes. Som eftergörande anses även att upptagningen förs
över från en sådan anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, 19 § första
stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b och 26 e §§ skall
tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf. Dessutom skall 26
f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana som avses i 47 §.
Paragrafen reglerar de rättigheter som tillkommer framställare av ljud- eller
bildupptagningar och har behandlats i avsnitt 5.5 - 5.7. I jämförelse med den
nuvarande lydelsen av 46 § har - utöver redaktionella justeringar - gjorts
följande ändringar.
Första stycket
Bestämmelsen innehåller den nyheten att framställare av ljud- eller bildupp-
tagningar har en ensamrätt att göra sina upptagningar tillgängliga för
allmänheten. Även film som inte utgör ett verk innefattas i de rättigheter som
en producent av filmupptagningar har.
Andra stycket
Genom hänvisningar görs vissa regler om upphovsrätt i 1 - 2 kap. tillämpliga
också på ljud- och bildframställares rättigheter. I jämförelse med den nuvarande
lydelsen av 46 § har det införts hänvisningar till 19 § första stycket andra
meningen och andra stycket samt 21 §. Dessutom görs 26 f § tillämplig i fråga om
andra upptagningar än sådana som avses i 47 §.
Hänvisningen till 19 § första stycket andra meningen innebär att när en ljud-
eller bildupptagning med framställarens samtycke har överlåtits inom EES-området
får exemplaret som utgångspunkt spridas vidare till allmänheten.
Hänvisningen till 19 § andra stycket första punkten innebär att ett exemplar
av en ljud- eller bildupptagning, oavsett bestämmelsen i 19 § första stycket,
inte får spridas till allmänheten genom uthyrning. Härigenom införs en
uthyrningsrätt för framställare av ljud- eller bildupptagningar.
Hänvisningen till 19 § andra stycket andra punkten innebär att ett
filmexemplar av en ljud- eller bildupptagning, oavsett bestämmelsen i 19 §
första stycket, inte får spridas till allmänheten genom utlåning. Härigenom
införs en ensamrätt till offentlig utlåning för framställare av ljud- eller
bildupptagningar.
Det förhållandet att avtalslicensbestämmelsen i 26 f § blir tillämplig på
bildframställares rättigheter torde vara utan betydelse i praktiken, eftersom
filmproducenternas organisationer redan nu förekommer som avtalspart i de avtal
om kabel-TV vilka är en förutsättning för att avtalslicensen skall gälla;
filmproducenterna är ju regelmässigt innehavare av nästan alla rättigheter
knutna till en film.
47 §
Oavsett bestämmelserna i 45 § andra stycket och 46 § första stycket får ljudu-
pptagningar användas vid en ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid ett
annat offentligt framförande. När så sker har framställaren samt de utövande
konstnärer vars framförande finns på upptagningen rätt till ersättning. Om två
eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkom-
mer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den som har använt anord-
ningen skall konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och oförändrat återutsänds
(vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel. Gentemot den som
vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisa-
tioner som företräder ett flertal svenska utövande konstnärer eller fram-
ställare. Organisationerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som
avses i 26 i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-26 a §§ skall
tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärers
rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Paragrafen reglerar användningen av ljudupptagningar vid ljudradio- eller TV-
utsändning eller vid annat offentligt framförande samt fonogramframställares och
utövande konstnärers rätt till ersättning för sådant utnyttjande. Paragrafen har
behandlats i avsnitt 5.4. I förhållande till den nuvarande lydelsen av 47 § har
- utöver redaktionella justeringar - gjorts vissa sakliga ändringar i första
stycket.
Första stycket
Genom bestämmelsen görs en inskränkning i den ensamrätt att göra upptagningar
av sina prestationer tillgängliga för allmänheten som enligt 45 och 46 §§ skall
gälla för fonogramframställare och utövande konstnärer under 50 år. Detta
innebär att bestämmelsen har ändrat karaktär från en självständig ersättnings-
rätt till en inskränkning i ensamrätten.
En nyhet är också att bestämmelsen gäller alla former av offentliga
framföranden, dvs. även sådana som inte sker i förvärvssyfte.
48 §
En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio- eller
televisionsföretagets samtycke
1. tas upp på en anordning, genom vilken den kan återges, eller
2. återutsändas eller återges för allmänheten på platser där allmänheten har
tillträde mot inträdesavgift.
En utsändning som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1
får inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke föras över från en
sådan anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter det år då ut-
sändningen ägde rum. Anordningarna får inte heller utan företagets samtycke
spridas till allmänheten förrän samma tid har förflutit.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 15 och 16 §§, 19 § första
stycket andra meningen, 21, 22, 25-26 b och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om
ljudradio- och televisionsutsändningar som avses i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med företagets samtycke,
skall företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 26 i §
femte stycket.
Paragrafen reglerar radio- och TV-företagens rättigheter och har behandlats i
avsnitt 5.4 - 5.7. I förhållande till den nuvarande lydelsen av 48 § har -
utöver redaktionella justeringar - gjorts följande ändringar.
Första stycket
I bestämmelsen har det tidigare valda uttrycket "i biografer eller jämförliga
lokaler" ersatts av frasen "på platser där allmänheten har tillträde mot
inträdesavgift". Det innebär att såväl radio- som televisionsföretag skyddas mot
att deras sändningar återges för allmänheten på platser där allmänheten har
tillträde mot erläggande av inträdesavgift.
Andra stycket
Bestämmelsen innehåller den nyheten att anordningar som avses i första stycket
inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke får spridas till
allmänheten inom den skyddstid som anges i andra stycket första meningen.
Tredje stycket
Genom hänvisningar görs vissa regler om upphovsrätt i 1 - 2 kap. tillämpliga
också på radio- och televisionsföretags rättigheter. Den tillagda hänvisningen
till 19 § första stycket andra meningen innebär att när en utsändning med radio-
eller televisionsföretagets samtycke har överlåtits inom EES-området får
exemplaret spridas vidare.
49 a §
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa
exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller
oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken
teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett
förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter
det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 3, 7 - 9 och 11 §§, 12 §
första stycket, 13, 15, 16 och 18 §§, 19 § första stycket första meningen och
andra stycket 1, 20 och 23 §§, 24 § första stycket, 25 -26 b, 26 d - 26 f, 26 i
- 28, 31 - 38, 41, 42 och 50 - 52 §§ skall tilllämpas på bilder som avses i
denna paragraf. Är en sådan bild föremål för upphovsrätt, får denna rätt också
göras gällande.
Som en följd av de ändringar som har gjorts i 19 § har en ändring gjorts i
fjärde stycket i denna paragraf.
52 a §
Om någon vill företa en vidaresändning genom kabel av verk som ingår i en
trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning och begär men inte på önskade
villkor får avtal om detta hos en organisation som företräder svenska rättig-
hetshavare eller hos ett radio- eller televisionsföretag som verkställer utsänd-
ningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, har han på begäran rätt till
förhandling med organisationen respektive företaget.
En förhandlingsskyldig part skall själv eller genom ombud inställa sig vid
förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat förslag
till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Parterna kan gemensamt välja
en annan form för förhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket skall ersätta uppkommen skada.
Vid bedömande av om och i vilken utsträckning skada har uppkommit för någon
skall hänsyn tas även till dennes intresse av att bestämmelsen iakttas och till
övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse
Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.3 i den allmänna motiveringen. Den
syftar till att säkerställa att parterna påbörjar och genomför allvarligt menade
förhandlingar angående tillstånd till vidaresändning genom kabel och att sådana
förhandlingar inte hindras eller uppehålls utan giltiga skäl.
Paragrafen har utformats efter mönster av bestämmelserna i 10, 15, 54 och 55
§§ medbestämmandelagen (1976:580).
Första stycket
Bestämmelsen ger en förhandlingsrätt åt den som vill företa en vidaresändning
genom kabel men inte får tillstånd till detta på önskade villkor.
Andra stycket
Bestämmelsen handlar om innebörden av den förhandlingsrätt som ges i första
stycket. En förhandlingsskyldig part måste inte bara inställa sig till och
närvara vid ett sammanträde för förhandling. Han måste också ge sitt bidrag till
att förhandlingarna förs framåt genom att tala om sin ståndpunkt i sak och skä-
len för denna samt gå in i en saklig diskussion med motparten. Att parten till
äventyrs anser att hans ståndpunkt är den enda riktiga förändrar inte detta. Be-
stämmelsen lägger dock inte någon rättslig skyldighet på en part att komma fram
till en uppgörelse.
Tredje stycket
En förhandlingsskyldig part som bryter mot andra stycket skall utge ersättning
för uppkommen skada. Det främsta syftet med bestämmelsen är att inskärpa vikten
av att en part som är förhandlingsskyldig också uppfyller de krav som kan
ställas på honom. Det föreskrivs därför att, vid bedömningen av om och i vad mån
skada har uppkommit för någon, hänsyn skall tas även till dennes intresse av att
förhandlingsskyldigheten iakttas och till övriga omständigheter av annat än rent
ekonomisk betydelse. Storleken av ett sådant ideellt eller allmänt skadestånd
får bestämmas efter en skälighetsuppskattning av omständigheterna i det enskilda
fallet.
57 §
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Ändringen, som innebär att andra - fjärde styckena har utgått, är en följd av
att det i 45, 46 och 48 §§ har införts en självständig spridningsrätt för
närstående rättighetshavare. Därmed kommer de sanktionsbestämmelser som gäller
för verk att bli tillämpliga även på närstående rättighetshavares prestationer.
Det behövs då inte några särskilda sanktionsbestämmelser för närstående
rättighetshavare.
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande,
ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § tillämpas på alla ljudupptagningar och på sådana
upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på
sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla
fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands
eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om
bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
I paragrafen har enbart gjorts redaktionella ändringar på grund av den
justering som har gjorts i 46 § första stycket.
61 a §
När verk eller andra prestationer som skyddas enligt denna lag sänds ut till
allmänheten över satellit, skall den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses
ske i det land där sändarföretaget under sin kontroll och på sitt ansvar för in
prestationerna i en oavbruten överföring till satelliten och därifrån till mar-
ken.
Detta gäller inte, om införandet äger rum i ett land som inte ingår i Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som inte heller tillhandahåller den
skyddsnivå som föreskrivs i kapitel 2 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv
93/83/EEG av den 27 september 1993.
Om i fall som avses i andra stycket uppsändningen till satelliten äger rum i
ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land
där uppsändningen äger rum. Om uppsändningen till satelliten inte äger rum i ett
EES-land men det radio- eller televisionsföretag som har beslutat om utsänd-
ningen har sitt säte i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det landet.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.1. Den handlar om satellitsändningar med
en viss anknytning till EES.
Första stycket
Inom upphovsrätten gäller allmänt att det avgörande för vilket lands lag som
är tillämplig på exempelvis ett offentligt framförande och bestämmande för hur
rättigheterna till framförandet skall förvärvas är var någonstans som den
upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Bestämmelsen i första stycket tar
sikte på detta spörsmål och anger var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden
som huvudregel skall anses ske vid satellitsändningar.
Andra stycket
Från den i första stycket angivna huvudregeln görs i andra stycket ett
undantag för de situationer där dels införandet av prestationerna äger rum i en
stat som inte ingår i EES, dels den staten inte tillhandahåller den skyddsnivå
som föreskrivs i direktivet om satellit- och kabelsändningar. Under dessa förut-
sättningar gäller inte huvudregeln i första stycket. För två situationer anges i
tredje stycket vad som då i stället skall gälla.
Tredje stycket
Om huvudregeln i första stycket inte är tillämplig, anger tredje stycket två
fall då den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i en stat inom EES.
Det första fallet är då uppsändningen till satelliten äger rum i en stat inom
EES. I så fall sker den upphovsrättsligt relevanta åtgärden i den staten. Det
andra fallet är då någon sådan uppsändning som nyss sagts inte äger rum men det
radio- eller TV-företag som har beslutat om utsändningen har sitt säte i en stat
inom EES. Då anses den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ske i den staten.
I andra fall än de två nu berörda ger paragrafen inte något svar på frågan var
den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Det får i stället komma an på
rättstillämpningen att avgöra det.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612) ommedling i vissa upp-
hovsrättstvister
1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som
utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § eller, såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46, 49 och 49
a §§ och till 26 f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med
svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom
kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer
utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Ändringen har behandlats i
avsnitt 6.3. Den innebär att lagen skall tillämpas också i tvister om
vidaresändning genom kabel.
5 a §
Vid tvist om vidaresändning genom kabel skall ett av förlikningsmannen
framlagt förslag till lösning anses antaget, om ingen av parterna gör någon in-
vändning mot det inom tre månader från den dag då parten fick del av förslaget.
Paragrafen, som är ny, handlar om tvister rörande vidaresändning genom kabel
och har behandlats i avsnitt 6.2. Den innebär att parterna skall anses ha
godtagit ett förslag till lösning som har lagts fram av medlaren, om någon part
inte har invänt mot förslaget inom en viss tid.
10 §
Förlikningsmannen har rätt till skälig ersättning för arbete och kostnader. Om
inte annat har avtalats, skall ersättningen betalas av den part som har begärt
medlingen eller, om flera parter har begärt den, av dessa parter med lika delar.
Paragrafen, som är ny, handlar om kostnaderna för medlingsförfarandet.
Utgångspunkten är att parterna själva får bestämma om detta. Om de inte har
avtalat om något, gäller att den påkallande parten skall stå för kostnaderna.
Har flera parter påkallat medling skall de svara med lika delar.
RÅDETS DIREKTIV 92/100/EEG
av den 19 november 1992
om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk
och om upphovsrätten närstående rättigheter
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT angetts i artikel 8a i fördraget
för att, i
DETTA DIREKTIV enlighet med artikel 3 f i
fördraget, införa
ett system som säkerställer att
konkurrensen
med beaktande av Fördraget om upprättandet på den gemensamma marknaden inte
blir
av Europeiska ekonomiska gemenskapen, snedvriden.
särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i
detta,
med beaktande av kommissionens förslag1, Uthyrning och utlåning av
upphovsrättsligt
skyddade verk och alster som
omfattas av
i samarbete med Europaparlamentet2, närstående rättigheter spelar en
allt större
roll, särskilt för upphovsmän,
utövande
med beaktande av Ekonomiska och sociala konstnärer, fonogramframställare
och
kommitténs yttrande3, och filmproducenter. Piratkopiering
blir ett
allt större hot.
med beaktande av följande:
Det finns olikheter i det rättsskydd som
lagstiftning och rättspraxis i de olika Tillfredsställande skydd av
upphovsrättsligt
medlemsstaterna erbjuder för upphovs- skyddade verk och närstående
rättsligt skyddade verk och alster som rättighetshavares alster i form
av
omfattas av närstående rättigheter vad uthyrnings- och
utlåningsrättigheter samt
beträffar uthyrning och utlåning. Sådana skyddet för rätten till
upptagning,
olikheter skapar hinder för handeln och mångfaldigande, spridning,
ljudradio- eller
snedvrider konkurrensen, och hindrar TV-utsändning och återgivning för
allmänheten
därmed att den inre marknaden genomförs och kan därför anses ha grundläggande
betydelse
fungerar väl. för gemenskapens ekonomiska och
kulturella
utveckling.
Dessa olikheter i rättsskyddet kan mycket
väl bli större genom att olika
medlemsstater inför ny, skiljaktig Skyddet för upphovsrätt och
närstående
lagstiftning eller genom att den rättigheter måste anpassas till
den
rättspraxis som tolkar den befintliga ekonomiska utvecklingen, t.ex.
nya former
lagstiftningen utvecklas olika. för nyttjande.
Olikheterna bör därför undanröjas för att
tillgodose syftet att införa en marknad Upphovsmännens och de utövande
konstnärernas
utan inre gränser så som detta har skapande och konstnärliga arbete
förutsätter
en tillräcklig inkomst som
underlag för
fortsatt skapande och
konstnärligt arbete,
1EGT nr C 53, 28.2.1991, s. 35 och och de investeringar som krävs,
särskilt för
EGT nr C 128, 20.5.1992, s. 8. framställning av fonogram och
filmer, är
2EGT nr C 67, 16.3.1992, s. 92 och beslut särskilt stora och riskfyllda.
Möjligheten
av den 28 oktober 1992. (Ännu inte att säkerställa en sådan inkomst
och att återfå
offentliggjort i EGT). investeringarna kan effektivt
garanteras
3EGT nr C 269, 14.10.1991, s. 54. endast genom tillfredsställande
rättsligt
skydd för rättighetshavarna.
Skapande, konstnärliga och affärsmässiga När den skäliga ersättningen
fastställs måste
verksamheter utförs i stor utsträckning av hänsyn tas till i vilken grad
upphovsmännen
egenföretagare. Sådana verksamheter måste och de utövande konstnärerna
bidragit till
underlättas genom att ett enhetligt fonogrammet eller filmen i fråga.
rättsskydd föreskrivs inom gemenskapen.
Det är också nödvändigt att
skydda åtminstone
upphovsmännens rättigheter vad
gäller utlåning
I den mån dessa verksamheter huvudsakligen till allmänheten genom särskilda
regler.
består i att tillhandahålla tjänster, måste Alla åtgärder som bygger på
artikel 5 i detta
de också underlättas genom att ett direktiv måste dock överensstämma
med
enhetligt rättssystem upprättas inom gemenskapslagstiftningen,
särskilt artikel
gemenskapen. 7 i fördraget.
Föreskrifterna i kapitel 2
hindrar inte
Medlemsstaternas lagstiftning bör medlemsstaterna från att
utsträcka
tillnärmas på ett sätt som inte strider mot presumtionsbestämmelsen i artikel
2.5 till
de internationella överenskommelser som att omfatta de ensamrätter som
avses i
många medlemsstaters lagstiftning om kapitlet. Reglerna i kapitel 2
hindrar
upphovsrätt och närstående rättigheter bygger heller inte medlemsstaterna från
att
på. föreskriva att det, när annat
inte visats,
skall antas att de utövande
konstnärerna har
medgivit nyttjande av de
ensamrätter som
Gemenskapens juridiska regelverk om enligt de reglerna tillkommer
dem, i den
uthyrnings- och utlåningsrättigheter och mån en sådan presumtionsregel är
förenlig med
vissa upphovsrätten närstående rättigheter Internationella konventionen om
skydd för
kan begränsas till föreskrifter om att utövande konstnärer,
fonogramframställare och
medlemsstaterna skall tillhandahålla vissa radioföretag (nedan kallad
grupper av rättighetshavare skydd för Romkonventionen).
uthyrnings- och utlåningsrättigheter och
till att vissa grupper av rättighetshavare Medlemsstaterna får föreskriva
mera
inom området närstående rättigheter långtgående skydd för innehavare
av närstående
tillförsäkras rättigheter till upptagning, rättigheter än det som föreskrivs
i artikel 8
mångfaldigande, spridning, radio- och i detta direktiv.
TV-utsändning och återgivning för
allmänheten. De harmoniserade uthyrnings- och
utlåningsrättigheterna samt det
Begreppen uthyrning och utlåning måste harmoniserade skyddet för
närstående
definieras för detta direktivs ändamål. rättigheter bör inte utövas på
ett sätt som
innebär en dold inskränkning i
handeln
För klarhets skull bör från uthyrning och mellan medlemsstaterna eller på
ett sätt som
utlåning i detta direktivs mening undantas strider mot regeln om tidsföljden
för
vissa former av tillhandahållande såsom nyttjande i olika medier så som
denna regel
exempelvis tillhandahållande av fonogram har erkänts i domen i målet
Société Cinéthèque
eller filmer (filmverk, andra mot FNCF1.
audiovisuella verk eller eljest rörliga
bilder med eller utan åtföljande ljud) för
offentligt framförande eller utsändning i
radio eller television, eller HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
tillhandahållande för visning eller för
tillgodogörande på platsen. Utlåning i detta
direktivs mening skall inte heller KAPITEL 1
omfatta lån mellan inrättningar som är
tillgängliga för allmänheten. Uthyrnings- och
utlåningsrättigheter
När utlåning från en inrättning som är
tillgänglig för allmänheten föranleder Artikel 1
betalning och beloppet inte överstiger vad
som behövs för att täcka inrättningens Föremålet för harmonisering
driftskostnader, föreligger inte någon 1.I enlighet med föreskrifterna i
detta kapital skall medlemsstaterna med
den
direkt eller indirekt ekonomisk eller inskränkning som föreskrivs i
artikel
5
kommersiell nytta i detta direktivs införa en rätt att medge eller
förbjuda
mening. uthyrning och utlåning av
original
och
andra exemplar av
upphovsrättsligt
skyddade
Det är nödvändigt att tillförsäkra upphovsmän verk och de andra alster som
avses
i
och utövande konstnärer en skälig ersättning artikel 2.1.
som de inte kan avstå från.
Rättighetshavarna måste ha möjlighet att
uppdra förvaltningen av denna rättighet 1 Mål nr 60/84 och 61/84 [1985]
ECR
s.
till kollektiva organisationer. 2605.
Den skäliga ersättningen kan erläggas i form
av en eller flera betalningar när avtalet
ingås eller när som helst därefter.
2. av en film innebär att uthyrning
har
I detta direktiv avses med uthyrning medgivits, förutsatt att avtalet
föreskriver
upplåtelse för bruk under en begränsad tid en skälig ersättning i den mening
som
avses
mot direkt eller indirekt ekonomisk eller i artikel 4. Medlemsstaterna får
också
kommersiell nytta. föreskriva att denna punkt får
motsvarande
tillämpning på de rättigheter som
behandlas
i
3. kapitel 2.
I detta direktiv avses med utlåning
upplåtelse för bruk under en begränsad tid Artikel 3
utan direkt eller indirekt ekonomisk
eller kommersiell nytta när upplåtelsen Uthyrning av datorprogram
sker genom inrättningar som är tillgängliga Detta direktiv skall inte
påverka
för allmänheten. tillämpningen av artikel 4 c i
rådets
direktiv 91/250/EEG av den 14 maj
1991
om
4. rättsligt skydd för
datorprogram1.
De rättigheter som avses i punkt 1
konsumeras inte genom försäljning eller
annan spridning av original eller andra Artikel 4
exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk
eller upplåtelse av de rättigheter som Oeftergivlig rätt till skälig
ersättning
avses i artikel 2.1. 1.När en upphovsman eller
utövande konstnär har överlåtit eller upplåtit sin
uthyrningsrätt
avseende ett fonogram eller ett
original
Artikel 2 eller annat exemplar av en film
till
en
Innehavare och föremål för uthyrnings- och fonogramframställare eller
en
utlåningsrättigheter filmproducent, behåller
upphovsmannen
eller
den utövande konstnären rätten
att
erhålla
1. skälig ersättning för
uthyrningen.
Ensamrätten att medge eller förbjuda
uthyrning och utlåning skall tillkomma 2.Upphovsmannen eller den
utövande konstnären kan inte avstå från sin rätt till
skälig
ersättning.
- upphovsmannen vad gäller original och
andra exemplar av hans verk, 3.Förvaltningen av rätten till
skälig ersättning får uppdras åt kollektiva
organisationer som
företräder upphovsmännen eller de
utövande
- den utövande konstnären vad gäller konstnärerna.
upptagningar av hans framförande,
4.Medlemsstaterna får införa
regler om och i vilken utsträckning det får
föreskrivas att
- fonogramframställaren vad gäller hans rätten att uppbära skälig
ersättning
skall
fonogram, och förvaltas av kollektiva
organisationer
och
om från vem ersättningen kan
utkrävas
eller
- den som producerat första upptagningen inkasseras.
av en film vad gäller original och
andra exemplar av filmen. I detta
direktiv avses med film ett filmverk Artikel 5
eller annat audiovisuellt verk eller
eljest rörliga bilder med eller utan Undantag från ensamrätten till
offentlig
åtföljande ljud. utlåning
2. 1.Medlemsstaterna får föreskriva
undantag från den ensamrätt vad gäller offentlig
utlåning
I detta direktiv betraktas ett filmverks som anges i artikel 1, förutsatt
att
eller annat audiovisuellt verks åtminstone upphovsmän får
ersättning för
ut-
huvudregissör som dess upphovsman eller en låningen. Medlemsstaterna skall
ha
frihet
av dess upphovsmän. Medlemsstaterna får att bestämma ersättningens
storlek med
hänsyn
föreskriva att även andra personer skall till sina kulturfrämjande syften.
anses som upphovsmän.
2.När medlemsstaterna inte
tillämpar den ensamrätt till utlåning som avses i
artikel 1 i
3. fråga om fonogram, filmer och
datorprogram,
Detta direktiv omfattar inte uthyrnings- skall de införa en rätt till
ersättning,
och utlåningsrättigheter avseende byggnader åtminstone för upphovsmännen.
och alster av brukskonst.
4.
De rättigheter som avses i punkt 1 kan 1 EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42.
överlåtas, bli föremål för licensavtal eller
eljest upplåtas.
5.
Utan att det påverkar tillämpningen av
punkt 7 skall en utövande konstnär som
omfattas av ett avtal om framställningen
av en film vilket träffats individuellt
eller kollektivt mellan utövande konstnärer
och en filmproducent, anses ha överlåtit
uthyrningsrättigheten i den mån annat inte
föreskrivs i avtalet eller följer av
artikel 4.
6.
Medlemsstaterna får föreskriva en liknande
presumtionsregel beträffande upphovsmän som
den som avses i föregående punkt.
7.
Medlemsstaterna får föreskriva att ett
avtal mellan en utövande konstnär och en
filmproducent om framställningen
3. framföranden, utom när
framförandet i
sig
Medlemsstaterna får undanta vissa självt sker vid en
radio- eller
kategorier av inrättningar från TV-utsändning eller härrör från
en
upptagning.
skyldigheten att betala ersättning enligt
punkterna 1 och 2.
2.Medlemsstaterna skall
föreskriva rätt till en enda skälig ersättning från användaren
när ett
4. fonogram som har utgivits i
kommersiellt
Kommissionen skall, i samarbete med syfte används i original eller
kopia
för
medlemsstaterna, före den 1 juli 1997 trådlös utsändning eller eljest
för
återgivning
upprätta en rapport om offentlig utlåning i för allmänheten. De skall
säkerställa
att
gemenskapen. Den skall sända rapporten denna ersättning fördelas mellan
de
berörda
till Europaparlamentet och till rådet. utövande konstnärerna
och
fonogramframställarna.
Medlemsstaterna
får
KAPITEL 2 fastställa villkoren för hur
ersättningen
skall fördelas mellan dem när det
saknas
UPPHOVSRÄTTEN NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER avtal dem emellan.
Artikel 6
3.Medlemsstaterna skall
föreskriva att radio- och TV-företag har ensamrätt att
medge eller
Upptagningsrätt förbjuda trådlös återutsändning
av sina
trådlösa
utsändningar liksom återgivning
för
1. allmänheten av sina utsändningar
om
sådan
Medlemsstaterna skall föreskriva att återgivning sker på platser till
vilka
utövande konstnärer har ensamrätt att medge allmänheten har tillträde mot
erläggande
av
eller förbjuda upptagning av sina inträdesavgift.
framföranden.
2.
Medlemsstaterna skall föreskriva att
radio- eller televisionsföretag har
ensamrätt att medge eller förbjuda upp- Artikel 9
tagning av sina utsändningar, när dessa
sker över tråd eller trådlöst, inbegripet
sändning genom kabel eller satellit. Spridningsrätt
3. 1.Medlemsstaterna skall
föreskriva en ensamrätt - nedan kallad "spridningsrätt" -
för nedan
En kabeldistributör skall inte ha de nämnda rättighetshavare att genom
försäljning
rättigheter som avses i punkt 2 när den eller på annat sätt göra exemplar
av
nedan
enbart genom kabel vidaresänder ett radio- nämnda alster tillgängliga för
allmänheten:
eller TV-företags utsändningar.
- Utövande konstnärer vad
gäller
Artikel 7 upptagningar av deras
framföranden.
Rätt till mångfaldigande - Fonogramframställare vad
gäller
deras
fonogram.
1.
Medlemsstaterna skall föreskriva att - Dem som har producerat
första
ensamrätt att medge eller förbjuda direkt upptagningen av filmer vad
gäller
eller indirekt mångfaldigande tillkommer original och andra exemplar
av
deras
filmer.
- utövande konstnärer vad gäller
upptagningar av deras framföranden, - Radio- och TV-företag vad
gäller
- fonogramframställare vad gäller deras upptagningar av deras
utsändningar
så
fonogram, som dessa anges i artikel
6.2.
- dem som har producerat första
upptagningen av filmer vad gäller
original och andra exemplar av deras 2.Spridningsrätten till de alster
som avses i punkt 1 skall inte konsumeras
inom
filmer, gemenskapen utom då första
försäljningen
av
- radio- och TV-företag vad gäller ett exemplar inom gemenskapen
görs
av
upptagningar av deras utsändningar så rättighetshavaren själv eller med
dennes
som dessa anges i artikel 6.2. samtycke.
2.
Den rätt till mångfaldigande som avses i 3.Spridningsrätten skall inte
påverka tillämpningen av de särskilda reglerna i
kapitel 1,
punkt 1 får överlåtas, göras till föremål för särskilt artikel 1.4.
licensavtal eller eljest upplåtas.
Artikel 8 4.Spridningsrätten kan överlåtas,
bli föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.
Radio- och TV-utsändning och återgivning för
allmänheten
1.
Medlemsstaterna skall föreskriva att
utövande konstnärer har ensamrätt att medge
eller förbjuda trådlös radio- och
TV-utsändning och återgivning för allmänheten
av sina
Artikel 10 KAPITEL 4
Inskränkningar i rättigheterna
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
1.
Medlemsstaterna får föreskriva
inskränkningar i de rättigheter som avses i Artikel 13
kapitel 2 vad gäller följande utnyttjanden:
a) Enskilt bruk. Tidpunkt för tillämpning
1.Detta direktiv skall tillämpas
på alla i direktivet avsedda upphovsrättsligt
skyddade
b) Korta avsnitt vid redogörelse för verk, framföranden, fonogram,
radio-
och
dagshändelser. TV-utsändningar och första
upptagningen
av
filmer som den 1 juli 1994
alltjämt
är
c) Radio- eller TV-företags efemära skyddade genom
medlemsstaternas
upptagning som görs med företagets egen lagstiftning om upphovsrätt och
närstående
utrustning och för bruk vid dess egna rättigheter eller som vid den
tidpunkten
utsändningar. uppfyller kriterierna för skydd
enligt
detta direktiv.
d) Uteslutande i undervisnings- eller 2.Bestämmelserna i detta direktiv
skall inte påverka bedömningen av handlingar
avseende
vetenskapligt forskningssyfte. utnyttjanden av verk eller alster
som
har
företagits före den 1 juli 1994.
2. 3.Medlemsstaterna får föreskriva
att rättighetshavare skall anses ha lämnat sitt
samtycke
Oavsett vad som föreskrivs i punkt 1 får till uthyrning eller utlåning av
ett
alster
varje medlemsstat föreskriva samma slags av det slag som avses i artikel
2.1 om
det
inskränkningar i skyddet för utövande kan visas att detta före den 1
juli
1994
konstnärer, fonogramframställare, radio- gjorts tillgängligt för tredje
man för
detta
och TV-företag och den som producerat ändamål eller har förvärvats före
nämnda dag.
När
första upptagningen av filmer, som den alstret är en digital upptagning
får
dock
föreskriver när det gäller skyddet för medlemsstaterna föreskriva
att
upphovsrätten till litterära och rättighetshavarna skall ha rätt
till
skälig
konstnärliga verk. Tvångslicenser får dock ersättning för uthyrningen eller
utlåningen
föreskrivas endast i den mån de är förenliga av alstret.
med Romkonventionen. 4.Medlemsstaterna behöver inte
tillämpa bestämmelserna i artikel 2.2 på filmverk
eller
andra audiovisuella verk
som har
3. producerats före den 1 juli 1994.
Punkt 1 a skall inte påverka tillämpningen 5.Medlemsstaterna får föreskriva
den tidpunkt från vilken bestämmelserna i artikel
2.2
av befintlig eller framtida lagstiftning skall börja tillämpas, förutsatt
att
denna
om ersättning för kopiering för enskilt tidpunkt inte sätts senare än
till den
1
bruk. juli 1997.
6.Detta direktiv skall, utan att
det påverkar tillämpningen av punkt 3 och om inte
annat
KAPITEL 3 följer av punkterna 8 och 9, inte
påverka
avtal som träffats innan
direktivet
antogs.
SKYDDSTID 7.Medlemsstaterna får föreskriva,
i den mån detta inte strider mot vad som sägs i
punkt 8
och 9, att rättighetshavare som
förvärvar
nya
Artikel 11 rättigheter genom de nationella
regler
som
införs vid genomförandet av detta
direktiv
Skyddstiden för upphovsmäns rättigheter och som före den 1 juli 1994 har
lämnat
sitt
Om inte annat följer av ytterligare samtycke till utnyttjande av sitt
alster
harmonisering skall skyddet för de skall anses ha överlåtit
de nya
rättigheter för upphovsmän som avses i detta ensamrätterna.
direktiv inte upphöra före utgången av den
skyddstid som föreskrivs i 8.Medlemsstaterna får föreskriva
den tidpunkt från vilken den oeftergivliga rätten
till
Bernkonventionen för skydd av litterära och skälig ersättning enligt artikel
4
skall
konstnärliga verk. gälla, förutsatt att denna
tidpunkt
inte
sätts senare än till den 1 juli
1997.
Artikel 12
9.Beträffande avtal som träffats
före den 1 juli 1994 skall den oeftergivliga
rätten till
Skyddstiden för närstående rättigheter skälig ersättning enligt artikel
4
gälla
endast då upphovsmän eller
utövande
konstnärer
Om inte annat följer av ytterligare eller de som företräder dem har
framställt
en
harmonisering skall skyddet för de begäran därom före den 1 januari
1997. Om
en
rättigheter för utövande konstnärer, överenskommelse mellan
rättighetshavarna
fonogramframställare och radio- eller inte uppnås i fråga om
ersättningens
storlek
TV-företag som avses i detta direktiv inte får medlemsstaterna bestämma en
skälig
upphöra före utgången av de skyddstider som ersättningsnivå.
för dessa fall föreskrivs i
Romkonventionen. Skyddet för de rättigheter
för dem som producerat första upptagningen
av sådana filmer som avses i detta
direktiv skall inte upphöra tidigare än
tjugo år efter utgången av det år då
upptagningen gjordes.
Artikel 14 om hur hänvisningen skall göras
skall
varje
medlemsstat själv utfärda.
Förhållandet mellan upphovsrätt och
upphovsrätten närstående rättigheter
2.Medlemsstaterna skall
underrätta kommissionen om de centrala bestämmelser i
nationell
Skyddet för upphovsrätten närstående lagstiftning som de antar inom
det
område
rättigheter enligt detta direktiv får inte som omfattas av detta direktiv.
inskränka eller på något sätt påverka skyddet
för upphovsrätten.
Artikel 16
Artikel 15
Detta direktiv riktar
sig till
Slutbestämmelser medlemsstaterna.
1.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de Utfärdat i Bryssel den 19
november
1992.
lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 1 juli 1994. De skall genast På rådets vägnar
underrätta kommissionen om detta.
E. LEIGH
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser
skall dessa innehålla en hänvisning till Ordförande
detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare
föreskrifter
RÅDETS DIREKTIV 93/83/EEG
av den 27 september 1993
om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter
avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
föreskrivs i en medlemsstats
lagar
eller andra författningar
angående
påbörjande och utövande av
egenföre-
med beaktande av Fördraget om upprättandet tagande.
av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
särskilt artiklarna 57.2 och 66 i detta, 3. Sändningar över gränserna
inom
gemenskapen särskilt via
satellit och
med beaktande av kommissionens förslag1, kabel är ett av de mest
betydande sätten
att uppfylla gemenskapens mål
som är både
i samarbete med Europaparlamentet2, politiska, ekonomiska,
sociala,
kulturella och juridiska.
med beaktande av Ekonomiska och sociala
kommitténs yttrande3, och 4. Rådet har redan antagit
direktiv
89/552/EEG av den 3 oktober
1989 om
med beaktande av följande: samordning av vissa
bestämmelser som
fastställts i
medlemsstaternas lagar
1. De mål för gemenskapen som fastställts i och andra författningar om
utförandet av
fördraget innefattar upprättande av ett sändningsverksamhet för
television4.
allt fastare förbund mellan Europas Direktivet föreskriver
främjande av pro-
folk, vilket skall främja närmare duktion av europeiska
förbindelser mellan de stater som den televisionsprogram, reklam
och
förenar och säkerställa ekonomiskt och sponsring, skydd av
minderåriga och rätt
socialt framåtskridande i till genmäle.
medlemsländerna genom gemensamma
åtgärder för att avskaffa de barriärer 5. Uppnåendet av dessa mål i
fråga om
som delar Europa. gränsöverskridande
satellitsändningar och
vidaresändning via kabel av
program från
2. Fördraget föreskriver för detta syfte andra medlemsstater försvåras
för närva-
att en gemensam marknad och ett rande av ett antal olikheter
mellan
område utan inre gränser upprättas. nationell
upphovsrättslagstiftning och
Åtgärder för att uppnå detta innefattar viss osäkerhet om innehållet
i gällande
att hinder för fri rörlighet av tjänster rätt. Detta betyder att
avskaffas och att ett system införs för rättighetsinnehavaren utsätts
för risken
att säkerställa att konkurrensen på den att få se sina verk
utnyttjade utan
gemensamma marknaden inte snedvrids. ersättning eller att enskilda
För att uppnå detta får rådet anta innehavare av ensamrätt i
olika
direktiv för att samordna de medlemsstater kan blockera
bestämmelser som utnyttjandet av sina
rättigheter. I
synnerhet osäkerheten om
innehållet i
gällande rätt utgör ett
direkt hinder för
1EGT nr C 225, 1.10.1991, s. 3 och fri rörlighet av program inom
EGT nr C 25, 28.1.1993, s. 43. gemenskapen.
2EGT nr C 305, 23.11.1992, s. 129 och
EGT nr C 255, 20.9.1993.
3EGT nr C 98, 21.4.1992, s. 44.
4EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 23.
6. Från upphovsrättslig synpunkt görs för så sätt att den väsentliga
skillnaden
närvarande en skillnad mellan överföring inom hela gemenskapen blir om
verk
till allmänheten via direktsändande och andra skyddade
prestationer görs
satellit och överföring till allmänheten tillgängliga för allmänheten.
Detta
via kommunikationssatellit. Eftersom kommer också att säkerställa
lika
individuell mottagning nuförtiden är behandling av producenter av
gräns-
möjlig och kostnaden bärbar i fråga om överskridande sändningar
oavsett om de
båda satellittyperna finns det inte använder direktsändande
satellit eller
längre något skäl för denna skilda en kommunikationssatellit.
rättsliga behandling.
14. Den osäkerhet beträffande
vilka
7. Fri sändning av program försvåras också rättigheter som skall
förvärvas vilken
genom den nuvarande rättsliga hindrar gränsöverskridande
satellitsänd-
osäkerheten om huruvida sändning via en ningar bör elimineras genom
att man
satellit vars signaler kan tas emot definierar överföring till
allmänheten
direkt påverkar rättigheterna bara i via satellit på
gemenskapsnivå. Denna
sändarlandet eller i alla mottagarlän- definition bör på samma gång
specificera
der tillsammans. Eftersom var sändningen äger rum. En
sådan
kommunikationssatelliter och definition är nödvändig för
att undvika
direktsändande satelliter behandlas en samtidig tillämpning av
flera
lika från upphovsrättslig synpunkt nationella lagar på en enda
sändning.
inverkar nu denna osäkerhet på nästan Överföring till allmänheten
via satellit
alla program som sänds inom inträffar bara när och i en
medlemsstat
gemenskapen via satellit. där programbärande signaler
sänds under
en sändarorganisations ansvar
och
kontroll i en oavbruten
överföringskedja
8. Dessutom saknas den rättsliga till satelliten och sedan ner
till
säkerhet, som är en förutsättning för fri jorden. Normala tekniska
förfaranden
rörlighet för sändningar inom som rör programbärande
signaler bör inte
gemenskapen, när program som sänds över anses vara avbrott i
sändningskedjan.
gränserna tas emot och vidaresänds via
kabelnät.
15. Förvärv genom avtal om
ensamrätt till
sändningar bör ske i enlighet
med
9. Utvecklingen av förvärv av rättigheter lagstiftningen om upphovsrätt
och
genom avtal ger redan ett betydande närstående rättigheter i den
medlemsstat
bidrag till skapandet av det önskade där överföring till
allmänheten via
audiovisuella området. Sådana avtal bör satellit sker.
i fortsättningen säkerställas och en
smidig tillämpning av dem bör främjas när 16. De princip om avtalsfrihet
som detta
så är möjligt. direktiv grundar sig på
kommer att göra
det möjligt att fortsätta att
begränsa
10. Kabeloperatörerna kan för närvarande utnyttjandet av dessa
rättigheter
inte vara säkra på att de faktiskt har särskilt vad avser vissa
tekniska
förvärvat alla de programrättigheter som sändningssätt eller vissa
språkversioner.
omfattas av ett sådant avtal.
11. Slutligen är inte alla parter i olika 17. När ersättningen för de
förvärvade
medlemsstater bundna på samma sätt av rättigheterna skall
fastställas bör
skyldigheter som hindrar dem från att parterna ta hänsyn till alla
sändnings-
utan giltigt skäl vägra att förhandla om aspekter, såsom den faktiska
publiken,
förvärvandet av de rättigheter som är den potentiella publiken och
nödvändiga för kabelsändning eller att språkversionen.
låta sådana förhandlingar misslyckas.
12. De rättsliga ramarna för skapandet av 18. Tillämpningen av
ett enda audiovisuellt område som ursprungslandsprincipen som
detta
föreskrivs i direktiv 89/522/EEG skall direktiv innehåller skulle
kunna leda
därför kompletteras vad gäller till problem i fråga om
gällande avtal.
upphovsrätt. Detta direktiv bör därför
föreskriva en
period på fem år för att
anpassa gällande
13. Man måste snarast få ett slut på de avtal när det är nödvändigt
med hänsyn till
skillnader i behandlingen av direktivet. Den nämnda
utsändning av program via kommunika- ursprungslandsprincipen bör
därför inte
tionssatellit som finns i tillämpas på gällande avtal
som går ut
medlemsstaterna, på
före den 1 januari 2000. Om parterna verk och andra prestationer.
denna dag fortfarande är intresserade
av avtalen bör dessa parter vara 23. Mot bakgrund av denna
utveckling bör
berättigade att åter förhandla om den skyddsnivå som ges enligt
detta
avtalsvillkoren. direktiv till alla
rättsinnehavare inom
de områden som omfattas av
detta
19. De gällande internationella direktiv löpande ses över.
samproduktionsavtalen skall tolkas
med hänsyn till det ekonomiska ändamål 24. Den harmonisering av
lagstiftningen
och den omfattning som de som förutses i detta direktiv
berör
undertecknande parterna kan förutse. harmonisering av de
bestämmelser som
Tidigare internationella säkerställer en hög
skyddsnivå för
samproduktionsavtal har ofta inte upphovsmän, utövande
konstnärer,
uttryckligen och speciellt angett fonogramproducenter och
sändarföretag.
överföring till allmänheten via satellit Denna harmonisering bör inte
tillåta ett
i detta direktivs mening som en sändarföretag att dra fördel
av
särskild typ av utnyttjande. Den skillnaderna i skyddsnivå
genom att det
bakomliggande filosofin i många flyttar verksamheten till
skada för
gällande internationella audiovisuella produktioner.
samproduktionsavtal är att
rättigheterna till samproduktionen 25. Det skydd som föreskrivs för
skall utnyttjas separat och oberoende upphovsrätten närstående
rättigheter bör
av var och en av samproducenterna anpassas i enlighet med vad
som
genom att man delar upp omfattas av rådets direktiv
92/100/EEG
nyttjanderättigheterna sinsemellan av den 19 november 1992 om
uthyrnings-
enligt territoriella gränser. I den och utlåningsrättigheter och
om vissa
situation när en överföring till upphovsrätten närstående
rättigheter inom
allmänheten via satellit tillåts av en det immaterialrättsliga
området1 med
samproducent och skulle inverka på avseende på överföring till
allmänheten
värdet av en annan samproducents via satellit. Detta kommer
särskilt att
nyttjanderättigheter skulle som en säkerställa att utövande
konstnärer och
allmän regel tolkningen av ett sådant fonogramproducenter
garanteras en
gällande avtal normalt innebära att den skälig ersättning för sina
framföranden
senare samproducentens samtycke eller fonogram som överförs
till allmän-
skulle förutsättas för den tidigare heten via satellit.
samproducentens tillstånd till
överföring till allmänheten via 26. Bestämmelserna i artikel 4
hindrar inte
satellit. Språkexklusiviteten för den medlemsstaterna från att
utvidga den
senare samproducenten kommer att presumtion som anges i
artikel 2.5 i
påverkas när språkversionen eller direktiv 92/100/EEG till den
ensamrätt
språkversionerna för överföring till som anges i artikel 4.
Bestämmelserna i
allmänheten via satellit, inbegripet artikel 4 hindrar inte
heller
när versionen är dubbad eller textad, medlemsstaterna från att
genom en
sammanfaller med det eller de språk presumtion som kan avtalas
bort om
som överlag förstås inom det tillstånd till utnyttjande av
de
territorium som tilldelats den senare utövande konstnärernas
ensamrätt enligt
samproducenten genom avtal. Ensamrätt denna artikel, om en sådan
presumtion är
bör förstås som ett vidare begrepp när förenlig med den
Internationella
överföring till allmänheten via satellit konventionen om skydd för
utövande
rör ett verk som består av endast konstnärer, framställare av
fonogram
bilder och som inte innehåller någon och radioföretag.
dialog eller är otextade. En tydlig
regel är nödvändig i de fall när det 27. Vidaresändning via kabel av
program från
internationella samproduktionsavtalet en medlemsstat till en annan
är en
inte uttryckligen reglerar upp- handling som är underkastad
upphovsrätt
delningen i det speciella fallet av och i förekommande fall
närstående rättig-
överföring till allmänheten via satellit heter. Kabeloperatörer skall
därför
i detta direktivs mening. förvärva tillstånd från varje
rättsinnehavare av varje
programavsnitt
20. Överföring till allmänheten via satellit som vidaresänds. Enligt detta
direktiv
från icke-medlemsländer kommer under bör dessa tillstånd som ges
genom avtal,
vissa förhållanden att bedömas ske i en om det inte föreskrivs ett
temporärt
av gemenskapens medlemsstater. undantag för gällande
tvångslicenssystem.
21. Det är nödvändigt att säkerställa att
skydd ges för upphovsmän, utövande
konstnärer, fonogramproducenter och
sändarföretag i alla medlemsstater och
att detta skydd inte underkastas ett 1EGT nr L 346, 27.11.1992, s. 61.
tvångslicenssysem. Endast på detta sätt
är det möjligt att säkerställa att någon
skillnad i skyddsnivå inom den
gemensamma marknaden inte kommer att
ge upphov till snedvridning av
konkurrensen.
22. Det är sannolikt att nya tekniker kan
ha en inverkan både på kvaliteten och
det kvantitativa utnyttjandet av
28. För att säkerställa att utomstående som 32. Gemenskapsbestämmelser behövs
emellertid
innehar rättigheter till enskilda inte för att behandla alla
dessa frågor
programavsnitt inte genom att utöva eftersom verkningarna, kanske
med några
sina rättigheter kan förhindra att från kommersiell synpunkt
obetydliga
gällande avtal fungerar friktionsfritt undantag endast gör sig
gällande inom
bör det föreskrivas en skyldighet för en enskild medlemsstats
gränser.
rättsinnehavaren att uteslutande utöva
sin rätt kollektivt genom att kräva att 33. Minimiregler bör föreskrivas
för att
tillstånd skall ges genom en upprätta och garantera fri
och
kollektiv organisation i den mån de oavbruten gränsöverskridande
sändning via
särskilda egenskaperna i satellit och samtidigt
oförändrad
vidaresändningen via kabel kräver vidaresändning via kabel av
program som
detta. Rättigheterna att ge tillstånd sänds från andra
medlemsstater på en i
som sådana förblir intakta och endast princip avtalsrättslig grund.
utnyttjandet av denna rätt regleras i
någon utsträckning så att rätten att ge 34. Detta direktiv bör inte
påverka
tillstånd till en vidaresändning ytterligare harmonisering
inom området
fortfarande kan överlåtas. Detta upphovsrätt och närstående
rättigheter och
direktiv påverkar inte utnyttjandet av den kollektiva förvaltningen
av sådana
de ideella rättigheterna. rättigheter. Möjligheten för
medlemsstaterna att reglera
kollektiva
organisationers verksamhet
bör inte
29. Det undantag som föreskrivs i artikel påverka friheten till
10 bör inte begränsa rättsinnehavarens avtalsförhandlingar om de
rättigheter
val att överföra sina rättigheter till som föreskrivs i detta
direktiv, med
en kollektiv organisation och det förbehållet att sådana
förhandlingar
därigenom ha en direkt andel i den äger rum inom ramen för
allmänna och
ersättning som betalas av kabeldistri- särskilda nationella regler
vad avser
butören för vidaresändning via kabel. konkurrenslagstiftning eller
hinder
mot missbruk av
monopolställning.
30. Möjligheterna att sluta avtal om 35. Medlemsstaterna bör därför
komplettera de
tillstånd för vidaresändning via kabel allmänna bestämmelser som
behövs för att
bör främjas genom ytterligare bestämmel- uppnå målen i detta direktiv
genom att
ser. En part som vill sluta ett införa rättsliga och
administrativa
allmänt avtal bör för sin del vara bestämmelser i den inhemska
skyldig att framlägga kollektiva lagstiftningen, förutsatt att
dessa
förslag till ett avtal. Varje part inte strider mot målen i
detta direktiv
skall dessutom vara berättigad att när och är förenliga med
som helst begära hjälp av opartiska gemenskapslagstiftningen.
medlare som har till uppgift att bistå
vid förhandlingar och som kan lägga 36) Detta direktiv påverkar inte
fram förslag. Sådana förslag och tillämpningen av
konkurrensreglerna i
invändningar mot dessa bör delges de artiklarna 85 och 86 i
fördraget.
berörda parterna i enlighet med det
tillämpliga reglerna för delgivning av
rättsliga handlingar särskilt enligt
vad som föreskrivs i gällande HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
internationella konventioner.
Slutligen är det nödvändigt att
säkerställa att förhandlingar inte
blockeras utan giltig anledning eller
att individuella rättsinnehavare inte KAPITEL 1
hindras utan giltig anledning från
att delta i förhandlingar. Ingen av DEFINITIONER
dessa bestämmelser för främjande av
förvärv av rättigheter påverkar den Artikel 1
avtalsrättsliga karaktären vid förvärv av
vidaresändningsrättigheter via kabel. Definitioner
1. I detta direktiv avses med
satellit
en
31. En övergångsperiod bör ges satellit som sänder på
frekvensband
som
medlemsstaterna för att behålla enligt internationella
telekommunika-
befintliga organ med jurisdiktion tionsregler är förbehållna
sändning
av
inom sitt territorium i de fall när signaler för mottagning av
allmänheten
eller
rätten att vidaresända ett program via som är förbehållen
kabel till allmänheten har vägrats
utan rimliga skäl eller har erbjudits
på oskäliga villkor av ett sändarföretag.
Det är underförstått att rätten för de
berörda parterna att höras av detta
organ bör garanteras och att
förekomsten av detta organ inte bör
hindra att de berörda parterna får
normal tillgång till domstolsprövning.
sluten point-to-point-överföring. I det 4. I detta direktiv avses med
kollektiv
senare fallet skall emellertid de organisation en organisation
som har
förhållanden under vilka individuell som enda eller huvudsakliga
uppgift
mottagning av signalerna äger rum vara att handha eller förvalta
jämförbara med de som gäller i det första upphovsrättigheter eller
närstående
fallet. rättigheter.
2. a) I detta direktiv avses med 5. I detta direktiv anses ett
filmverks
överföring till allmänheten via eller audiovisuellt verks
huvudregissör
satellit den handling som innebär som dess upphovsman eller en
av dess
att ett sändarföretag under sin upphovsmän. Medlemsstaterna
kan
kontroll och på sitt ansvar för in föreskriva att andra kan
anses som
programbärande signaler avsedda för medupphovsmän.
mottagning av allmänheten i en
oavbruten överföringskedja som leder
till satelliten och sedan ner till KAPITEL 2
jorden.
PROGRAMUTSÄNDNING VIA
SATELLIT
b) Överföring till allmänheten via
satellit sker uteslutande i den
medlemsstat där de programbärande Artikel 2
signalerna under sändarföretagets
kontroll och på dess ansvar förs in
i en oavbruten överföringskedja som Sändningsrättigheter
leder till satelliten och sedan
ner till jorden. Medlemsstaterna skall föreskriva
ensamrätt
för upphovsmannen att ge
tillstånd
till
c) Om de programbärande signalerna är överföring till allmänheten via
satellit
av
kodade äger en överföring till upphovsrättsliga verk enligt de
bestämmelser
allmänheten via satellit rum under som anges i detta kapitel.
förutsättning att utrustning för
avkodning av sändningen endast Artikel 3
tillhandahålls allmänheten genom
sändarföretaget eller med dess Förvärv av
sändningsrättigheter
samtycke.
1. Medlemsstaterna skall
säkerställa
att
d) När en överföring till allmänheten via det tillstånd som anges i artikel
2
kan
satellit sker i en förvärvas endast genom avtal.
icke-medlemsstat som inte
föreskriver den skyddsnivå som anges 2. En medlemstat kan föreskriva
att
ett
i kapitel 2, skall kollektivt avtal mellan en
kollektiv
organisation och ett
sändarföretag
angående
i) om de programbärande signalerna en viss given kategori av verk
kan
sänds till satelliten från en utsträckas till rättsinnehavare
inom
samma
uppsändningsstation i en område som inte företräds av den
kollektiva
medlemsstat, skall överföringen organisationen förutsatt att:
till allmänheten via satellit
anses ha skett i den med- - överföring till allmänheten
via
satellit
lemsstaten och de rättigheter äger rum samtidigt med en
marksändning
som föreskrivs i kapitel 2 av samma sändare och
skall kunna göras gällande mot
den person som driver - den icke företrädda
rättsinnehavaren
när
uppsändningsstationen, eller som helst har möjlighet att
utesluta
utsträckningen av ett
kollektivt
avtal
ii) om någon uppsändningsstation till hans verk och att göra
sina
i en medlemsstat inte används rättigheter gällande
antingen
men det finns ett sändarföretag individuellt eller
kollektivt.
som är etablerat i en
medlemsstat och som har gett 3. Punkt 2 skall inte
gälla för
ett uppdrag att verkställa kinematografiska verk
innefattande
verk
överföringen till allmänheten via som tillkommit genom en metod som
är
satellit, skall överföringen likartad med kinematografi.
anses ha skett i den
medlemsstat där sändarföretaget 4. När lagen i en medlemsstat
föreskriver
har sitt huvudsäte inom gemen- utsträckning av ett kollektivt
avtal
i
skapen och de rättigheter som enlighet med bestämmelserna i
punkt 2
skall
föreskrivs i kapitel 2 skall denna medlemsstat underrätta
kommissionen
kunna göras gällande mot om vilka sändarföretag som är
berättigade
till
sändarföretaget. att använda sig av detta
avtal.
Kommissionen skall offentliggöra
denna
3. I detta direktiv avses med information i Europeiska
Gemenskapernas
vidaresändning via kabel en samtidig, Officiella Tidning (C-serien).
oförändrad och oavkortad vidaresändning
via kabel eller mikrovågssystem till
allmänheten av en ursprunglig sändning
från en annan medlemsstat via tråd
eller trådlöst, inbegripet sändning via
satellit, av televisions- och
radioprogram som är avsedda för
mottagning av allmänheten.
Artikel 4
Utövande konstnärers, fonogramproducenters
och sändarföretags rättigheter
1. Vid överföring till allmänheten via
satellit skall utövande konstnärers,
fonogramproducenters och sändarföretags
rättigheter skyddas enligt bestämmelserna i
artiklarna 6, 7, 8 och 10 i direktiv
92/100/EEG.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall
begreppet trådlös sändning i direktiv
92/100/EEG anses innefatta överföring till
allmänheten via satellit.
3. I fråga om utövandet av de rättigheter
som anges i punkt 1 skall artiklarna 2.7
och 12 i direktiv 92/100/EEG gälla.
Artikel 5
Förhållandet mellan upphovsrätt och närstående
rättigheter
Skydd av upphovsrätten närstående rättigheter
enligt detta direktiv skall lämna intakt
och inte på något sätt påverka skyddet för
upphovsrätten.
Artikel 6
Minimiskydd
1. Medlemsstaterna kan föreskriva mer
långtgående skydd för innehavare av
upphovsrätten närstående rättigheter än det
som följer av artikel 8 i direktiv
92/100/EEG.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall
medlemsstaterna tillämpa definitionerna i
artikel 1.1 och 1.2.
Artikel 7
Övergångsbestämmelser
1. I fråga om tillämpningen i tid av de
rättigheter som anges i artikel 4.1 i
detta direktiv, skall artikel 13.1, 2, 6
och 7 i direktiv 92/100/EEG gälla.
Artikel 13.4 och 5 i direktiv 92/100/EEG
skall gälla i tillämpliga delar.
2. Avtal angående utnyttjande av verk och
andra skyddade prestationer som gäller den
dag som anges i artikel 14.1 skall
omfattas av bestämmelserna i artiklarna
1.2, 2 och 3 från den 1 januari 2000 om de
går ut efter detta datum.
3. När ett internationellt
samproduktionsavtal som slutits innan det
datum som anges i artikel 14.1 mellan en
samproducent från en medlemsstat och en
eller flera samproducenter från andra
medlemsstater eller tredje land
uttryckligen föreskriver ett system med en
geografisk för- delning av nyttjanderätten
mellan samproducenterna för alla överför-
ingssätt till allmänheten utan att skilja
mellan vad som gäller för överföring till
allmänheten via satellit och vad som gäller
för andra överföringssätt, och när överföring
till allmänheten via satellit av
samproducenten skulle skada ensamrätten,
särskilt i språkligt hänseende, för en av
samproducenterna eller hans
rättsinnehavare inom ett bestämt
territorium, skall tillstånd av en av
samproducenterna eller dennes
rättsinnehavare för överföring till
allmänheten via satellit kräva samtycke i
förväg av innehavaren av denna ensamrätt,
antingen av samproducenten eller
rättsinnehavaren.
KAPITEL 3
VIDARESÄNDNING VIA KABEL
Artikel 8
Rätt till vidaresändning via kabel
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att
gällande upphovsrätt och närstående
rättigheter tillämpas när program från andra
medlemsstater vidaresänds via kabel inom
deras territorium och att sådan
vidaresändning äger rum på grundval av
individuella eller kollektiva avtal
mellan upphovsrättsinnehavare, innehavare
av närstående rättigheter och kabelopera-
törer.
2. Utan hinder av punkt 1 kan
medlemsstaterna till och med den 31
december 1997 behålla sådana
tvångslicenssystem som är i kraft eller som
uttryckligen föreskrivs enligt nationell
lagstiftning den 31 juli 1991.
Artikel 9
Utövande av rätten till vidaresändning via
kabel
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att
rätten för upphovsrättsinnehavare och
innehavare av närstående rättigheter att
meddela eller vägra tillstånd för en
kabeloperatör att vidaresända via kabel
bara kan utövas genom en kollektiv
organisation.
2. När en rättsinnehavare inte har överfört
handhavandet av sina rättigheter till en
kollektiv organisation skall den
kollektiva organisation som förvaltar
rättigheter i samma kategori anses vara
bemyndigad att förvalta hans rättigheter.
När mer än en kollektiv organisation
förvaltar rättigheter i samma kategori
skall rättighetsinnehavaren fritt kunna
välja vilken av dessa kollektiva
organisationer som skall anses ha rätt att
förvalta hans rättigheter. En
rättsinnehavare som avses till i denna
punkt skall ha samma rättigheter och
skyldigheter som följer av det avtalet
mellan kabeloperatören och den kollektiva
organisation som anses bemyndigad att
förvalta hans rättigheter som de
rättighetsinnehavare som har
bemyndigat
den kollektiva organisationen, och han 2. En medlemsstat som
inom sitt
skall kunna göra anspråk på dessa rättigheter territorium den dag som anges i
artikel
inom en period som bestäms av den berörda 14.1 har ett organ med behörighet
i
fall
medlemsstaten och som skall vara minst där rätten att vidaresända ett
program
via
tre år räknat från dagen för den kabel till allmänheten i den
medlemsstaten
vidaresändning via kabel som innefattar har vägrats utan rimliga skäl
eller
hans verk eller andra skyddade erbjudits på oskäliga villkor av
ett
prestationer. sändarföretag får behålla detta
organ.
3. En medlemsstat kan föreskriva att när 3. Punkt 2 skall gälla för en
övergångsperiod
en rättighetsinnehavare ger tillstånd till av åtta år från den dag som anges
i
artikel
en ursprunglig sändning inom dess 14.1.
territorium av ett verk eller annat
skyddsobjekt skall han bedömas ha samtyckt KAPITEL 4
till att inte utöva sina rättigheter till
vidaresändning via kabel på en individuell ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
grund utan att utöva dem enligt
bestämmelserna i detta direktiv. Artikel 13
Artikel 10 Kollektiv förvaltning av
rättigheter
Utövande av rättigheter till vidaresändning Detta direktiv påverkar
inte
via kabel för sändarföretag medlemsstaternas reglering av
kollektiva
organisationers verksamhet.
Medlemsstaterna skall säkerställa att
artikel 9 inte tillämpas på de rättigheter
som utövas av ett sändarföretag vad avser Artikel 14
dess egen utsändning oberoende av om de
berörda rättigheterna är dess egna eller har Slutbestämmelser
överförts till det av andra upphovsrättsin-
nehavare och/eller innehavare av närstående 1. Medlemsstaterna skall sätta i
kraft
de
rättigheter. lagar eller andra författningar
som
är
nödvändiga för att följa detta
direktiv
före
Artikel 11 den 1 januari 1995. De skall
genast
underrätta kommissionen om detta.
Medlare
När medlemsstaterna antar dessa
bestämmelser
1. När något avtal angående tillstånd till skall de innehålla en hänvisning
till
detta
vidaresändning via kabel av en sändning direktiv eller åtföljas av en
sådan
hänvisning
inte har kommit tillstånd skall när de offentliggörs. Närmare
föreskrifter
om
medlemsstaterna säkerställa att vardera hur hänvisningen skall göras
skall
varje
parten kan begära bistånd av en eller flera medlemsstat själv utfärda.
medlare.
2. Medlemsstaterna skall
till
2. Uppgiften för medlarna skall vara att kommissionen överlämna texterna
till
de
bistå vid förhandlingar. De får också lägga bestämmelser i nationell
lagstiftning
som
fram förslag till parterna. de antar inom det område som
omfattas
av
detta direktiv.
3. Samtliga parter skall antas godta ett
förslag enligt punkt 2 om inte någon av dem 3. Senast den 1 januari 2000
skall
uttryckligen invänder mot detta inom tre kommissionen till
Europaparlamentet,
rådet
månader. Delgivning av förslaget och och Ekonomiska och sociala
kommittén
invändningar mot det skall ske till de överlämna en rapport om
tillämpningen
av
berörda parterna enligt de tillämpliga detta direktiv samt vid behov
ytterligare
reglerna angående delgivning av rättsliga förslag för att anpassa detta
till
handlingar. utvecklingen inom den
audiovisuella
sektorn.
4. Medlarna skall väljas så att deras Artikel 15
oberoende och opartiskhet står utom
rimligt tvivel. Detta direktiv riktar
sig till
medlemsstaterna.
Artikel 12
Utfärdat i Bryssel den 27
september
1993.
Förhindrande av missbruk av
förhandlingspositioner På rådets vägnar
1. Medlemsstaterna skall genom R. URBAIN
civilrättslig eller administrativ Ordförande
lagstiftning säkerställa att parterna
påbörjar och genomför allvarligt menade
förhandlingar angående tillstånd till
vidaresändning via kabel och att sådana
förhandlingar inte hindras eller uppehålls
utan giltiga skäl.
Sammanfattning av promemorian
I promemorian läggs fram förslag till lagändringar i syfte att införliva två
EG-direktiv med svensk rätt.
Det ena direktivet handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende
upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrätten närstående rättigheter.
Följande lagändringar föreslås.
Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning av exemplar av
konstverk till allmänheten. Det skydd som en producent av en filmupptagning har
mot kopiering skall även omfatta film som inte är ett verk. Det skall införas en
ny grundbefogenhet (s.k. spridningsrätt) för närstående rättighetshavare. Regler
om konsumtion av denna spridningsrätt skall införas och konsumtionen skall vara
EES-vid. Utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter skall ha
ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar av sina prestationer. Sprid-
ningsrättens konsumtionspunkt skall vara första överlåtelsen. Presumtionsregeln
i 39 § upphovsrättslagen skall gälla också på utövande konstnärers prestationer.
Det andra direktivet handlar om samordning av vissa regler om upphovsrätt och
närstående rättigheter avseende satellit- och kabelsändningar. Följande
lagändringar föreslås.
Det införs en regel i upphovsrättslagen som slår fast var den upphovsrättsligt
relevanta handlingen vid satellitsändningar äger rum samt en regel om att en
avtalslicens för radio- och TV-företag gäller vid utsändning genom satellit
endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare.
Avtalslicensbestämmelsen i 26 f § upphovsrättslagen om vidaresändning av
ljudradio- eller televisionsutsändningar skall inte gälla verk till vilka
rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag som
sänder ut den ursprungliga sändningen. Lagen om medling i vissa upphovs-
rättstvister skall gälla också på tvister om vidaresändning genom kabel. En
särskild bestämmelse införs i upphovsrättslagen om rätt till förhandling för den
som vill ha tillstånd till en sådan vidaresändning men inte får detta på
erbjudna villkor.
Promemorians lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att 19, 26 d, 26 f, 45 - 48, 49 a, 57 och 61 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det närmast före 45, 46, 47, 48 och 49 a §§ skall införas nya
rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 49 § skall införas en ny rubrik som skall lyda
"Framställare av kataloger m.m.".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
När ett litterärt När ett exemplar av
eller musikaliskt ett verk med
verk eller ett upphovsmannens sam-
konstverk har tycke har överlåtits,
utgivits, får de får ex-
exemplar emplaret spridas
som omfattas av vidare. För ljudupp-
utgivningen spridas tagningar av
vidare. Motsvarande litterära och
gäller när upp- musikaliska verk
hovsmannen har över- samt exemplar av
låtit exemplar av ett datorprogram och
konstverk. För exem- filmverk gäller i
plar av datorprogram stället att
gäller i stället att spridningen är till-
spridningen är tillåten åten sedan exemplaret
sedan exemplaret med med upphovsmannens
upphovsmannens sam- samtycke har
tycke har överlåtits överlåtits inom
inom Europeiska Europeiska ekono-
ekonomiska sam- miska samarbetsom-
arbetsområdet. rådet.
Exemplar av litterära Första stycket ger
och musikaliska verk inte rätt att
får dock inte utan tillhandahålla
upphovsmannens allmänheten
samtycke tillhanda- 1. exemplar av
hållas allmänheten verk, utom byggnader
genom uthyrning eller och brukskonst,
andra jämförliga rätt- genom uthyrning
shandlingar. Exemplar eller andra jämförliga
av datorprogram i rättshandlingar,
maskinläsbar form får eller
inte heller lånas ut 2. exemplar av
till allmänheten utan filmverk och
sådant samtycke. datorprogram i mas-
kinläsbar form.
26 d §
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får
sända ut utgivna litterära och musikaliska verk, om avtalslicens gäller enligt
26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk om
upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra
skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter sig sändningen. Första
stycket gäller inte sådan vidaresändning som avses i 26 f §.
Vid utsändning över
satellit gäller av-
talslicensen endast
om sändarföretaget
samtidigt verkställer
utsändning genom en
marksändare.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt
och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio-
eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller
inte verk till vilka
rättigheterna till
vidaresändning
innehas av det
radio- eller
televisionsföretag
som sänder ut den
ursprungliga
45 § sändningen.
En utövande konstnärs Utövande konstnärer
framförande av ett
litterärt eller konst-
närligt verk får inte
utan hans samtycke En utövande
tas upp på en gram- konstnärs framförande
mofonskiva, en film av ett litterärt
eller en annan an- eller konstnärligt
ordning, genom vilken verk får inte utan
det kan återges, och hans samtycke
inte heller sändas ut 1. tas upp på en
i ljudradio eller grammofonskiva, en
television eller ge- film eller en annan
nom direkt överföring anordning, genom
göras tillgängligt för vilken det kan
allmänheten. återges, eller
2. sändas ut i
Ett framförande som ljudradio eller
har tagits upp på en television eller
anordning som avses i genom direkt
första stycket får inte överföring göras
utan konstnärens sam- tillgängligt för
tycke överföras från en allmänheten.
sådan anordning till Ett framförande som
en annan förrän femtio har tagits upp på en
år har förflutit efter anordning som avses
det år då upptagningen i första stycket 1 får
gjordes. inte utan konstnärens
samtycke överföras från
en sådan anordning
till en annan eller
göras tillgängligt för
allmänheten förrän
Beträffande upptag- femtio år har
ningar, utsändningar förflutit efter det år
och överföringar som då upptagningen gjor-
avses i denna des.
paragraf skall 3, I fråga om
6-9, 11-13, 15, 16, användning av
21, 22, 25-26 b, 26 ljudupptagningar för
e, 26 f, 27, 28, 41 offentligt
och 42 §§ tillämpas. framförande gäller 47
§.
Bestämmelserna i 3,
6-9, 11-
13, 15 och 16 §§, 19 §
första stycket andra
meningen och andra
stycket, 21, 22,
46 § 25-26 b, 26 e, 26 f,
27 och 28 §§, 39 §
En grammofonskiva, första meningen, 41
en film eller en och 42 §§ skall
annan anordning på tillämpas i fråga om
vilken ljud eller framföranden som
filmverk har tagits avses i denna
upp får inte utan paragraf.
framställarens
samtycke eftergöras Framställare av ljud-
förrän femtio år har eller
förflutit efter det år bildupptagningar
då upptagningen gjor-
des. Som eftergörande
anses även att upptag-
ningen överförs från en En grammofonskiva,
sådan anordning till en film eller en
en annan. annan anordning på
vilken ljud eller
rörliga bilder har
tagits upp får inte
Beträffande utan framställarens
förfarande som enligt samtycke eftergöras
denna paragraf är eller göras
beroende av fram- tillgänglig för allmän-
ställarens samtycke heten förrän femtio år
skall 6-9 §§, 11 § andra har förflutit efter
stycket, 12, 13, 15, det år då upptagningen
16, 22, 25-26 b och gjordes. Som efter-
26 e §§ tilllämpas. görande anses även att
upptagningen överförs
från en sådan
anordning till en
annan.
I fråga om
användning av
ljudupptagningar för
offentligt
framförande gäller 47
47 § §.
Bestämmelserna i
6-9 §§, 11 § andra
Om en stycket, 12, 13, 15
grammofonskiva eller och 16 §§, 19 § första
en annan anordning på stycket andra
vilken ljud har meningen och andra
tagits upp används vid stycket, 21, 22,
en ljudradio- eller 25-26 b och 26 e §§
televisionsutsändning skall tillämpas i
eller vid ett annat fråga om upptagningar
offentligt framförande som avses i denna
i förvärvssyfte och paragraf. Dessutom
utsändningen eller skall 26 f § tillämpas
framförandet äger rum i fråga om andra
inom femtio år efter upptagningar än som
det år då avses i 47 §.
ljudupptagningen
gjordes, skall Användning av
ersättning betalas ljudupptagningar för
till framställaren och offentligt framfö-
till utövande rande
konstnärer vilkas
framförande har tagits
upp på anordningen. Om
två eller flera konst-
närer har samverkat Oavsett
vid framförandet, kan bestämmelserna i 45 §
den rätt som tillkom- andra stycket och 46 §
mer dem göras gällande första stycket får
endast av dem ljudupptagningar
gemensamt. Gentemot användas vid en
den som har använt ljudradio- eller
anordningen skall televisionsutsändning
konstnärer och eller vid ett annat
framställare göra offentligt framföran-
gällande sina krav de. När så sker innan
samtidigt. skyddstiden enligt
dessa bestämmelser
har löpt ut, har
framställaren samt
utövande konstnärer,
vilkas framförande
finns på upp-
tagningen, rätt till
ersättning. Om två
eller flera konst-
närer har samverkat
vid framförandet, kan
den rätt som tillkom-
mer dem göras gällande
endast av dem ge-
mensamt. Gentemot den
som har använt anord-
ningen skall konst-
närer och framställare
göra gällande sina krav
samtidigt.
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och oförändrat återutsänds
(vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel. Gentemot den som
vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisa-
tioner som företräder ett flertal svenska utövande konstnärer eller fram-
ställare. Organisationerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som
avses i 26 i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-26 a §§ skall
tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärers
rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Radio- och
televisionsföretag
48 §
En ljudradio- eller
televisionsutsändning En ljudradio-
får inte utan radio- eller televi-
eller televisionsföre- sionsutsändning får
tagets samtycke inte utan radio-
återutsändas eller tas eller
upp på en anordning, televisionsföretagets
genom vilken den kan samtycke
återges. Utan sådant 1. tas upp på en
samtycke får en anordning, genom
televisionsutsändning vilken den kan
inte heller återges för återges, eller
allmänheten i 2. återutsändas
biografer eller eller återges för
jämförliga lokaler. allmänheten på platser
En utsändning som där allmänheten har
har tagits upp på en tillträde mot
anordning som avses i erläggande av
första stycket får inte inträdesavgift.
utan radio- eller En utsändning som
televisionsföretagets har tagits upp på en
samtycke överföras från anordning som avses
en sådan anordning i första stycket 1 får
till en annan förrän inte utan radio-
femtio år har förflutit eller televisions-
efter det år då utsänd- företagets samtycke
ningen ägde rum. överföras från en sådan
anordning till en
annan förrän femtio år
har förflutit efter
det år då ut sändningen
Bestämmelserna i 6-9 ägde rum. Anord-
§§, 11 § andra stycket, ningarna får inte
12, 15, 16, 21, 22, heller utan
25-26 b och 26 e §§ företagets samtycke
skall tillämpas i de spridas till allmän-
fall som avses i heten förrän samma tid
denna paragraf. har förflutit.
Bestämmelserna i
6-9 §§, 11 § andra
stycket, 12, 15 och
16 §§, 19 § första
stycket andra
meningen, 21, 22,
25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i
fråga om ljudradio-
och televisionsut-
sändningar som avses
i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med företagets samtycke,
skall företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 26 i §
femte stycket.
Fotografer
49 a §1
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa
exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller
oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken
teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett
förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §
andra och tredje andra och tredje
styckena, 3, 7 - 9 styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första och 11 §§, 12 § första
stycket, 13, 15, 16, stycket, 13, 15, 16
18 - 20 och 23 §§, 24 § och 18 §§, 19 § första
första stycket, 25 - stycket första
26 b, 26 d - 26 f, 26 meningen och andra
i - 28, 31 - 38, 41, stycket 1, 20 och 23
42 och 50 - 52 §§ skall §§, 24 § första stycket,
tillämpas beträffande 25 - 26 b, 26 d - 26
bilder som avses i f, 26 i - 28, 31 -
denna paragraf. 38, 41, 42 och 50 -
Är en sådan bild föremål 52 §§ skall tillämpas
för upphovsrätt, får beträffande bilder
denna rätt också göras som avses i denna
gällande. paragraf. Är en sådan
bild föremål för upp-
hovsrätt, får denna
rätt också göras gällan-
de.
52 a §
Om någon vill företa
en vidaresändning
genom kabel av verk
som ingår i en trådlös
ljudradio- eller
televisionsutsändning
och begär avtal härom
hos en organisation
som företräder svenska
rättighetshavare
eller hos ett radio-
eller televisions-
företag som
verkställer ut-
sändningar inom det
Europeiska ekonomis-
ka samarbetsområdet
men inte får det på
erbjudna villkor,
har han rätt till
förhandling med orga-
nisationen re-
spektive företaget.
Förhandlingsskyldig
part skall själv
eller genom ombud
inställa sig vid
förhandlingssamman-
träde och, om det be-
hövs, lägga fram
motiverat förslag
till lösning av den
fråga som förhand-
lingen avser.
Parterna kan gemen-
samt välja annan form
för förhandling än
sammanträde.
Den som bryter mot
bestämmelsen i andra
stycket skall ersätta
uppkommen skada. Vid
bedömande av och i
vad mån skada har
uppkommit för någon
skall hänsyn tas även
till dennes intresse
av att bestämmelsen
iakttas och till
övriga omständigheter
av annat än rent
ekonomisk betydelse.
57 §2
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Till ansvar som
föreskrivs i 53 § första
stycket skall också
den dömas som uppsåt-
ligen eller av grov
oaktsamhet till
försäljning bjuder ut
eller i övrigt till
allmänheten sprider
grammofonskivor,
filmer eller
andra anordningar som
avses i 45, 46 eller
48 § och som har
framställts i strid
mot någon av dessa
bestämmelser eller
framställts utomlands
under sådana
omständigheter att en
motsvarande framställ-
ning här skulle ha
varit straffbar
enligt denna lag. Den
som har överträtt ett
vitesförbud enligt 53
a § får inte dömas till
ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott som avses i
andra stycket döms
till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53
a - 56 §§ tillämpas också
när någon till allmän-
heten sprider anord-
ningar som avses i
andra stycket. Ersätt- Föreskrifterna i
ning enligt 54 § första 45, 47 och 48 §§ är
stycket skall dock tillämpliga på fram-
betalas endast om förande, ljudupptag-
spridningen har skett ning samt ljudradio-
uppsåtligen eller av och televisionsut-
oaktsamhet. sändning som äger rum
i Sverige. Dessutom
tillämpas
61 §3 föreskrifterna i 45 §
Föreskrifterna i 45, på framföranden av den
47 och som är svensk
48 §§ är tillämpliga på medborgare eller har
framförande, sin vanliga vistel-
ljudupptagning samt seort i Sverige.
ljudradio- och föreskrifterna i 47 §
televisionsutsändning på ljudupptagningar
som äger rum i vars framställare är
Sverige. Dessutom svensk medborgare
tillämpas föreskrifter- eller svensk
na i 45 § på fram- juridisk person
föranden av den som är eller har sin
sven- vanliga vistelseort
sk medborgare eller i Sverige och
har sin vanliga föreskrifterna i 48 §
vistelseort i på utsändningar av
Sverige. radio- eller
föreskrifterna i 47 § på televisionsföretag
ljudupptagningar vars som har sitt säte här
framställare är svensk i landet.
medborgare eller Föreskrifterna i 46 §
svensk juridisk tillämpas på alla
person eller har sin ljudupptagningar och
vanliga vistelseort i på sådana upptagningar
Sverige och före- av rörliga bilder
skrifterna i 48 § på vars framställare är
utsändningar av radio- svensk medborgare
eller tele- eller svensk
visionsföretag som har juridisk person
sitt säte här i landet. eller har sin
Föreskrifterna i 46 § vanliga vistelseort
tillämpas på alla i Sverige liksom på
ljudupptagningar och sådana upptagningar
på sådana upptagningar av rörliga bilder som
av filmverk vars äger rum i Sverige.
framställare är svensk
medborgare eller
svensk juridisk
person eller har sin
vanliga vistelseort i
Sverige liksom på
sådana upptagningar av
filmverk som äger rum
i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla
fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och
utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan inredning som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om
bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
61 a §
När verk eller
andra prestationer
som skyddas enligt
denna lag sänds ut
till allmänheten över
satellit, sker den
upphovsrättsligt
relevanta åtgärden i
den stat där sän-
darföretaget under
sin kontroll och på
sitt ansvar för in
prestationerna i en
oavbruten överföring
till satelliten och
därifrån till marken.
Första stycket
gäller inte, om
införandet äger rum i
en stat som inte
ingår i det Euro-
peiska ekonomiska
samarbetsområdet och
som inte heller
tillhandahåller den
skyddsnivå som
föreskrivs i kapitel
2 i EG-rådets
direktiv 93/83/EEG
av den 27 september
1993.
I fall som avses i
andra stycket och i
vilka uppsändningen
till satelliten äger
rum i en stat inom
samarbetsområdet
eller, om sådan upp-
sändning inte äger
rum, det radio-
eller tele-
visionsföretag som
har beslutat om
utsändningen har sitt
säte i en stat inom
samarbetsområdet,
sker den
upphovsrättsligt
relevanta åtgärden i
den stat där upp-
sändningen äger rum
respektive där radio-
eller televisions-
företaget har sitt
säte.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga om avtal som
har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den 1 januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § fjärde stycket såvitt gäller hänvisningen till 39 §
första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal som har ingåtts före
ikraftträdandet.
4. Med de undantag som anges i punkterna 5 och 6 skall de nya föreskrifterna
tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdan-
det.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder som har
gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Bestämmelserna
i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller hänvisningen till 19 §
andra stycket skall dock alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för vilka
skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli 1986, skall
fjärde och femte punkterna i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1986:367) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk gälla.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 5 a och 10 §§, av följande
lydelse.
1 §1
Denna lag tillämpas Denna lag tillämpas
när det uppstår en när det uppkommer en
tvist om ingående av tvist om ingående av
ett avtal vilket utgör ett avtal vilket
en förutsättning för en utgör en förutsättning
avtalslicens enligt för en avtalslicens
13 § lagen (1960: 729) enligt 13 § eller,
om upphovsrätt till såvitt gäller
litterära och konst- vidaresändning genom
närliga verk. Lagen kabel, 26 f § lagen
tillämpas även vid (1960:729) om
motsvarande tvister upphovsrätt till
vilka kan föreligga litterära och
dels till följd av konstnärliga verk.
hänvisningarna till 13 § Lagen tillämpas även
i 45, 46, 49 och 49 a §§ vid motsvarande
lagen om upphovsrätt tvister vilka kan
till litterära och föreligga dels till
konstnärliga verk, följd av hänvisningar-
dels när avtal om den na till 13 § i 45,
aktuella exemplar- 46, 49 och 49 a §§ och
framställningen skall till 26 f § i 45, 46
ingås med svenska och 49 a §§ lagen om
radio- eller upphovsrätt till
televisionsföretag litterära och kons-
till följd av före- tnärliga verk, dels
tagens rätt enligt 48 § när avtal om exem-
nämnda lag. plarframställning
skall ingås med sven-
ska radio- eller
televisionsföretag
eller avtal om vida-
resändning genom
kabel skall ingås med
radio- eller tele-
visionsföretag som
verkställer
utsändningar inom det
Europeiska ekono-
miska samarbets-
området.
5 a §
Vid tvist om
vidaresändning
genom kabel skall
ett av för-
likningsmannen
framlagt förslag till
lösning anses
antaget, om ingen av
parterna gör någon in-
vändning mot det inom
tre månader från den
dag då parten fick
del av förslaget.
10 §
Förlikningsmannen
har rätt till skälig
ersättning för arbete
och kostnader. Om
inte annat har
avtalats, skall
ersättningen betalas
av den part som har
påkallat medlingen
eller, om flera
parter har påkallat
den, av dessa parter
med lika delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Förteckning över remissinstanser
Efter remiss har yttranden avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,
Riksåklagaren, Konkurrensverket, Kabelnämnden, Närradionämnden, Stockholms
universitet (juridiska fakultetsnämnden), Statens kulturråd, Konstnärsnämnden,
Copyswede, Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, Föreningen Sveriges
Filmproducenter, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS),
Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska gruppen av International Federation of
the Phonographic Industry, Svenska kommunförbundet, Svenska
Musikförläggareföreningen, Svenska Teaterförbundet, Svenska
Tidningsutgivareföreningen, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå
(STIM), Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Författareförbund, Sveriges
Industriförbund och Sveriges Videodistributörers förening. Ett gemensamt
yttrande har avgetts av Svenska musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet,
Sveriges Yrkesmusikerförbund, Svenska Artisters och Musikers
Intresseorganisation och Svenska scen- och mediaområdets utövar- och
upphovsmannafederation.
Handelshögskolan i Stockholm och Sveriges Författarefond har beretts tillfälle
att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttranden har även kommit in från Svenska Kabel-TV-föreningen och Sveriges
Dramatikerförbund.
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) omupphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att 19, 26 d, 26 f, 45 - 48, 49 a, 57 och 61 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det närmast före 45, 46, 47, 48 och 49 a §§ skall införas nya
rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 49 § skall införas en ny rubrik som skall lyda
"Framställare av kataloger m.m.".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
När ett litterärt När ett exemplar av
eller musikaliskt ett verk med
verk eller ett upphovsmannens sam-
konstverk har tycke har överlåtits,
utgivits, får de får ex-emplaret
exemplar som omfattas spridas vidare. För
av utgivningen ljudupptagningar av
spridas vidare. litterära och
Motsvarande gäller när musikaliska verk
upphovsmannen har samt exemplar av
överlåtit exemplar av datorprogram och
ett filmverk gäller i
konstverk. För exem- stället att
plar av datorprogram spridningen är
gäller i stället att tillåten sedan
spridningen är tillåten exemplaret med
sedan exemplaret med upphovsmannens
upphovsmannens sam- samtycke har
tycke har överlåtits överlåtits inom
inom Europeiska Europeiska ekono-
ekonomiska sam- miska
arbetsområdet. samarbetsområdet.
Exemplar av litterära Första stycket ger
och musikaliska verk inte rätt att
får dock inte utan tillhandahålla
upphovsmannens allmänheten
samtycke tillhanda- 1. exemplar av
hållas allmänheten verk, utom byggnader
genom uthyrning och brukskonst,
eller andra jämförliga genom uthyrning
rättshandlingar. eller andra
Exemplar av dator- jämförliga rättshand-
program i maskinläsbar lingar,
form får inte heller eller
lånas ut till all- 2. exemplar av
mänheten utan sådant datorprogram i mas-
samtycke. kinläsbar form och
filmverk genom
utlåning.
26 d §
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får
sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk,
om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk om
upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra
skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter sig sändningen. Första
stycket gäller inte sådan vidaresändning som avses i 26 f §.
Vid utsändning över
satellit gäller av-
talslicensen endast
om sändarföretaget
samtidigt verkställer
utsändning genom en
marksändare.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt
och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio-
eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket
gäller inte verk till
vilka rättigheterna
till vidaresändning
innehas av det
radio- eller
televisionsföretag
som sänder ut den
ursprungliga
sändningen.
Utövande konstnärer
45 §
En utövande konstnärs En utövande
framförande av ett konstnärs framförande
litterärt eller konst- av ett litterärt
närligt verk får inte eller konstnärligt
utan hans samtycke verk får inte utan
tas upp på en gram- hans samtycke
mofonskiva, en film 1. tas upp på en
eller en annan an- grammofonskiva, en
ordning, genom vilken film eller en annan
det kan återges, och anordning, genom
inte heller sändas ut vilken det kan
i ljudradio eller återges, eller
television eller ge- 2. sändas ut i
nom direkt överföring ljudradio eller
göras tillgängligt för television eller
allmänheten. genom direkt
Ett framförande som överföring göras
har tagits upp på en tillgängligt för
anordning som avses i allmänheten.
första stycket får inte Ett framförande som
utan konstnärens sam- har tagits upp på en
tycke överföras från en anordning som avses
sådan anordning till i första stycket 1 får
en annan förrän femtio inte utan konstnärens
år har förflutit efter samtycke föras över
det år då upptagningen från en sådan
gjordes. anordning till en
annan eller göras
tillgängligt för
allmänheten förrän
Beträffande upptag- femtio år har
ningar, utsändningar förflutit efter det år
och överföringar som då upptagningen gjor-
avses i denna des.
paragraf skall 3, Bestämmelserna i 3,
6-9, 11-13, 15, 16, 6-9, 11-
21, 22, 25-26 b, 26 13, 15 och 16 §§, 19 §
e, 26 f, 27, 28, 41 första stycket andra
och 42 §§ tillämpas. meningen och andra
stycket, 21, 22,
25-26 b, 26 e, 26 f,
27, 28 §§, 39 § första
meningen samt 41 och
42 §§ skall tillämpas i
fråga om framföranden
som avses i denna
paragraf.
Framställare av ljud-
eller
bildupptagningar
46 §
En grammofonskiva, En grammofonskiva,
en film eller en en film eller en
annan anordning på annan anordning på
vilken ljud eller vilken ljud eller
filmverk har tagits rörliga bilder har
upp får inte utan tagits upp får inte
framställarens utan framställarens
samtycke eftergöras samtycke eftergöras
förrän femtio år har eller göras
förflutit efter det år tillgänglig för allmän-
då upptagningen gjor- heten förrän femtio år
des. Som eftergörande har förflutit efter
anses även att upptag- det år då upptagningen
ningen överförs från en gjordes. Som efter-
sådan anordning till görande anses även att
en annan. upptagningen förs över
från en sådan
Beträffande anordning till en
förfarande som enligt annan.
denna paragraf är Bestämmelserna i
beroende av fram- 6-9 §§, 11 § andra
ställarens samtycke stycket, 12, 13, 15
skall 6-9 §§, 11 § andra och 16 §§, 19 § första
stycket, 12, 13, 15 stycket andra
och 16 §§, 22, 25-26 b meningen och andra
och 26 e §§ tilllämpas. stycket, 21, 22,
25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i
fråga om upptagningar
som avses i denna
paragraf. Dessutom
skall 26 f § tillämpas
i fråga om andra upp-
tagningar än sådana
som avses i 47 §.
Användning av
ljudupptagningar för
offentligt framfö-
rande
47 §
Om en Oavsett
grammofonskiva eller bestämmelserna i 45 §
en annan anordning på andra stycket och 46 §
vilken ljud har första stycket får
tagits upp används vid ljudupptag-ningar
en ljudradio- eller användas vid en
televisionsutsändning ljudradio- eller
eller vid ett annat televisionsutsändning
offentligt framförande eller vid ett annat
i förvärvssyfte och offentligt framföran-
utsändningen eller de. När så sker har
framförandet äger rum framställaren samt de
inom femtio år efter utövande konstnärer
det år då vars framförande
ljudupptagningen finns på upptagningen
gjordes, skall rätt till ersättning.
ersättning betalas Om två eller flera
till framställaren och konstnärer har
till utövande samverkat vid fram-
konstnärer vilkas förandet, kan den rätt
framförande har tagits som tillkommer dem
upp på anordningen. Om göras gällande endast
två eller flera konst- av dem gemensamt.
närer har samverkat Mot den som har
vid framförandet, kan använt anordningen
den rätt som tillkom- skall konstnärer och
mer dem göras gällande framställare göra
endast av dem gällande sina krav
gemensamt. Gentemot samtidigt.
den som har använt
anordningen skall
konstnärer och
framställare göra
gällande sina krav
samtidigt.
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsändning gäller
också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och oförändrat återutsänds
(vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel. Gentemot den som
vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisa-
tioner som företräder ett flertal svenska utövande konstnärer eller fram-
ställare. Organisationerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som
avses i 26 i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-26 a §§ skall
tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärers
rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Radio- och
televisionsföretag
48 §
En ljudradio- eller En ljudradio-
televisionsutsändning eller televi-
får inte utan radio- sionsutsändning får
eller inte utan radio-
televisionsföre-tagets eller
samtycke återutsändas televisionsföre-tagets
eller tas upp på en samtycke
anordning, genom 1. tas upp på en
vilken den kan anordning, genom
återges. Utan sådant vilken den kan
samtycke får en återges, eller
televisionsutsändning 2. återutsändas
inte heller återges för eller återges för
allmänheten i allmänheten på platser
biografer eller där allmänheten har
jämförliga lokaler. tillträde mot
En utsändning som inträdesavgift.
har tagits upp på en En utsändning som
anordning som avses i har tagits upp på en
första stycket får inte anordning som avses
utan radio- eller i första stycket 1 får
televisionsföretagets inte utan radio-
samtycke överföras från eller televisions-
en sådan anordning företagets samtycke
till en annan förrän föras över från en sådan
femtio år har förflutit anordning till en
efter det år då utsänd- annan förrän femtio år
ningen ägde rum. har förflutit efter
det år då utsändningen
ägde rum. Anord-
ningarna får inte
heller utan
Bestämmelserna i 6-9 företagets samtycke
§§, 11 § andra stycket, spridas till allmän-
12, 15, 16, 21, 22, heten förrän samma tid
25-26 b och 26 e §§ har förflutit.
skall tillämpas i de Bestämmelserna i
fall som 6-9 §§, 11 § andra
avses i denna stycket, 12, 15 och
paragraf. 16 §§, 19 § första
stycket andra
meningen, 21, 22,
25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i
fråga om ljudradio-
och televisionsut-
sändningar som avses
i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en sådan
vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med företagets samtycke,
skall företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 26 i §
femte stycket.
Fotografer
49 a §
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa
exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmän-heten. Rätten gäller
oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken
teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett
förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §
andra och tredje andra och tredje
styckena, 3, 7 - 9 stycket, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första och 11 §§, 12 § första
stycket, 13, 15, 16, stycket, 13, 15, 16
18 - 20 och 23 §§, 24 § och 18 §§, 19 § första
första stycket, 25 - stycket första
26 b, 26 d - 26 f, 26 meningen och andra
i - 28, 31 - 38, 41, stycket 1, 20 och 23
42 och 50 - 52 §§ skall §§, 24 § första stycket,
tillämpas beträffande 25 - 26 b, 26 d - 26
bilder som avses i f, 26 i - 28, 31 -
denna paragraf. 38, 41, 42 och 50 -
Är en sådan bild föremål 52 §§ skall tillämpas på
för upphovsrätt, får bilder som avses i
denna rätt också göras denna paragraf. Är en
gällande. sådan bild föremål för
upphovsrätt, får denna
rätt också göras gällan-
de.
52 a §
Om någon vill företa
en vidaresändning
genom kabel av verk
som ingår i en trådlös
ljudradio- eller
televisionsutsändning
och begär men inte på
önskade villkor får
avtal om detta hos
en organisation som
företräder svenska
rättighetshavare
eller hos ett radio-
eller televisions-
företag som
verkställer utsänd-
ningar inom Euro-
peiska ekonomiska
samarbetsområdet, har
han rätt till för-
handling med organi-
sationen respektive
företaget.
Förhandlingsskyldiga
parter skall själva
eller genom ombud
inställa sig vid
förhandlings-
sammanträde och, om
det behövs, lägga fram
ett motiverat förslag
till lösning av den
fråga som
förhandlingen avser.
Parterna kan gemen-
samt välja en annan
form för förhandling än
sammanträde.
Den som bryter mot
bestämmelsen i andra
stycket skall ersätta
uppkommen skada. Vid
bedömande av om och i
vilken utsträckning
skada har uppkommit
för någon skall hänsyn
tas även till dennes
intresse av att
bestämmelsen iakttas
och till övriga
omständigheter av
annat än rent
ekonomisk betydelse.
57 §
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Till ansvar som
föreskrivs i 53 § första
stycket skall också
den dömas som uppsåt-
ligen eller av grov
oaktsamhet till
försäljning bjuder ut
eller i övrigt till
allmänheten sprider
grammofonskivor,
filmer eller andra
anordningar som avses
i 45, 46 eller 48 §
och som har
framställts i strid
mot någon av dessa
bestämmelser eller
framställts utomlands
under sådana
omständigheter att en
motsvarande framställ-
ning här skulle ha
varit straffbar
enligt denna lag. Den
som har överträtt ett
vitesförbud enligt 53
a § får inte dömas till
ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott som avses i
andra stycket döms
till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53
a - 56 §§ tillämpas också
när någon till allmän-
heten sprider anord-
ningar som avses i
andra stycket. Ersätt-
ning enligt 54 § första
stycket skall dock
betalas endast om
spridningen har skett
uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
61 §
Föreskrifterna i 45, Föreskrifterna i
47 och 45, 47 och 48 §§ är
48 §§ är tillämpliga på tillämpliga på fram-
fram- förande,
förande, ljudupptagning samt
ljudupptagning samt ljudradio- och
ljudradio- och televisionsutsändning
televisionsutsändning som äger rum i Sveri-
som äger rum i ge. Dessutom
Sverige. Dessutom tillämpas
tillämpas föreskrifter- föreskrifterna i 45 §
na i 45 § på fram- på framföranden av den
föranden av den som är som är
svensk medborgare svensk medborgare
eller har sin vanliga eller har sin
vistelseort i Sveri- vanliga vistelseort
ge. föreskrifterna i i Sverige, före-
47 § på ljud- skrifterna i 47 § på
upptagningar vars ljudupptagningar
framställare är svensk vars framställare är
medborgare eller svensk medborgare
svensk juridisk eller svensk
person eller har sin juridisk person
vanliga vistelseort i eller har sin
Sverige och före- vanliga vistelseort
skrifterna i 48 § på i Sverige och
utsändningar av radio- föreskrifterna i 48 §
eller tele- på utsändningar av
visionsföretag som har radio- eller
sitt säte här i landet. televisionsföretag
Föreskrifterna i 46 § som har sitt säte här
tillämpas på alla i landet.
ljudupptagningar och Föreskrifterna i 46 §
på sådana upptagningar tillämpas på alla
av filmverk vars ljudupptagningar och
framställare är svensk på sådana upptagningar
medborgare eller av rörliga bilder
svensk juridisk vars framställare är
person eller har sin svensk medborgare
vanliga vistelseort i eller
Sverige liksom på svensk juridisk
sådana upptagningar av person eller har sin
filmverk som äger rum vanliga vistelseort
i Sverige. i Sverige liksom på
sådana upptagningar
av rörliga bilder som
äger rum i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla
fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och
utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan inredning som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om
bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
61 a §
När verk eller
andra prestationer
som skyddas enligt
denna lag sänds ut
till allmänheten över
satellit, skall den
upphovsrättsligt
relevanta åtgärden
anses ske i det land
där sändarföretaget
under sin kontroll
och på sitt ansvar för
in prestationerna i
en oavbruten
överföring till
satelliten och där-
ifrån till marken.
Detta gäller inte,
om införandet äger rum
i ett land som inte
ingår i Europeiska
ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES)
och som inte heller
tillhandahåller den
skyddsnivå som
föreskrivs i kapitel
2 i Europeiska
gemenskapernas råds
direktiv 93/83/EEG
av den 27 september
1993.
Om i fall som
avses i andra
stycket uppsändningen
till satelliten äger
rum i ett EES-land,
skall den upphovs-
rättsligt relevanta
åtgärden anses ske i
det land där uppsänd-
ningen äger rum. Om
uppsändningen till
satelliten inte äger
rum i ett EES-land
men det radio- eller
televisionsföretag
som har beslutat om
utsändningen har sitt
säte i ett EES-land,
skall den upphovs-
rättsligt relevanta
åtgärden anses ske i
det land där radio-
eller televisions-
företaget har sitt
säte.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga om avtal
som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den 1 januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § fjärde stycket såvitt gäller hänvisningen till 39 §
första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal om filminspelning som har
ingåtts före ikraftträdandet. I fråga om sådana avtal gäller dock att en
utövande konstnär genom avtalet skall anses ha överlåtit rätt att genom filmen
göra framförandet tillgängligt för allmänheten.
4. Med de undantag som anges i punkterna 5 och 6 skall de nya föreskrifterna
tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdan-
det.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder som har
gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Bestämmelserna
i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller hänvisningen till 19 §
andra stycket skall dock alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för vilka
skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986 skall fjärde och femte punkterna i ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk gälla.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) ommedling i vissa upphovs-
rättstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 5 a och 10 §§, av följande
lydelse.
1 §
Denna lag tillämpas Denna lag tillämpas
när det uppstår en när det uppkommer en
tvist om ingående av tvist om ingåendet av
ett avtal vilket utgör ett avtal som utgör
en förutsättning för en en förutsättning för en
avtalslicens enligt avtalslicens enligt
13 § lagen (1960: 729) 13 § eller, såvitt
om upphovsrätt till gäller vidaresändning
litterära och konst- genom kabel, 26 f §
närliga verk. Lagen lagen (1960:729) om
tillämpas även vid upphovsrätt till
motsvarande tvister litterära och
vilka kan föreligga konstnärliga verk.
dels till följd av Lagen tillämpas även
hänvisningarna till 13 § vid motsvarande
i 45, 46, 49 och 49 a §§ tvister som kan
lagen om upphovsrätt uppkomma dels till
till litterära och följd av hänvisningar-
konstnärliga verk, na till 13 § i 45,
dels när avtal om den 46, 49 och 49 a §§ och
aktuella exemplar- till 26 f § i 45, 46
framställningen skall och 49 a §§ lagen om
ingås med svenska upphovsrätt till
radio- eller litterära och kons-
televisionsföretag tnärliga verk, dels
till följd av före- när avtal om exem-
tagens rätt enligt 48 § plarframställning
nämnda lag. skall ingås med sven-
ska radio- eller
televisionsföretag
eller avtal om
vidaresändning genom
kabel skall ingås med
radio- eller tele-
visionsföretag som
verkställer ut-
sändningar inom Euro-
peiska ekonomiska
samarbetsområdet.
5 a §
Vid tvist om
vidaresändning genom
kabel skall ett av
förlikningsmannen
framlagt förslag till
lösning anses
antaget, om ingen av
parterna gör någon in-
vändning mot det inom
tre månader från den
dag då parten fick
del av förslaget.
10 §
Förlikningsmannen
har rätt till skälig
ersättning för arbete
och kostnader. Om
inte annat har
avtalats, skall
ersättningen betalas
av den part som har
begärt medlingen
eller, om flera
parter har begärt
den, av dessa parter
med lika delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 5 oktober 1994
Närvarande: f.d. regeringsrådet Magnus Sjöberg, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 15 september 1994 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
_________________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av
upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
Rättsdatablad
____________________________________________________
Författnings- Bestämmelser Celexnummer
rubrik som inför, för
ändrar, bakomlig-
upphäver gande
eller EG-regler
upprepar ett
normgiv-
ningsbemyn-
digande
_____________________________________________________
Lag om 392L0100
ändring i 393L0083
lagen
(1960:729)
om
upphovsrätt
till
litterära och
konstnärliga
verk
Lag om 393L0083
ändring i
lagen
(1980:612)
om
medling i
vissa
upphovsrätts-tvis-
ter