Post 6835 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100
Bilaga 14 till budgetpropositionen 1995
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)
Prop.
1994/95:100
Bil. 14
INLEDNING
Ansvarsområden
Civildepartementets verksamhet omfattar länsstyrelserna och länsindelningen,
Kammarkollegiet, Svenska kyrkan och andra trossamfund, konsumentfrågor,
ungdomsfrågor, folkrörelserna och kooperationen, lotterier samt frågor om
allmänna samlingslokaler. Från och med den 1 januari 1995 kommer också
idrottsfrågor, som nu hör till Finansdepartementets ansvarsområde, att höra till
Civildepartementet. Detsamma gäller Marknadsdomstolen som förs över från
Näringsdepartementet. Samtidigt förs frågor om kommuner och landsting från
Civildepartementet till Finansdepartementet.
Verksamheten omfattar även de kungliga hov- och slottsstaterna, som redovisas i
bilaga 2 till budgetpropositionen. Till Civildepartementet hör också
Revisionskontoret vid regeringskansliet.
Huvuddelen av de frågor som Civildepartementet har ansvar för handlar om de
enskilda människornas möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället.
Civildepartementet har därför getts ett övergripande ansvar för
utvecklingsarbetet i sådana frågor.
Allmän inriktning
Ett övergripande mål för verksamheten inom Civildepartementets ansvarsområden är
att förbättra de enskilda människornas möjligheter till inflytande och
delaktighet i samhället. Det handlar om att underlätta och stimulera samverkan
mellan människor, myndigheter och organisationer för att lösa gemensamma frågor.
Det gäller också att utveckla former för samarbete mellan verksamheten i
frivilliga organisationer och den offentliga sektorns organ. En väsentlig
uppgift är att fördjupa dialogen och kontakterna med dem som är verksamma inom
skilda samhällsområden på regional och lokal nivå.
Det är viktigt att vara lyhörd för ny kunskap och nytänkande. Förnyelse- och
utvecklingsarbete inom departementets ansvarsområden kommer därför att ha en
framträdande plats. En kontinuerlig dialog skall föras med forskare och med
praktiskt verksamma inom olika områden för att ta till vara kunskap och
erfarenheter.
Internationaliseringen och särskilt Sveriges medlemskap i EU får ökad betydelse
inom de olika verksamhetsområdena. Övergripande mål är att verka för demokratins
utveckling, medborgarnas intressen och ökad öppenhet i det internationella
samarbetet. Det nordiska samarbetet kommer också att vara viktigt.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna har en viktig roll som regeringens företrädare och ansvariga för
samordningen av statlig verksamhet på länsnivå. De övergripande målen för
länsstyrelserna ligger fast även under 1995/96. Verksamheten utvecklas och
förändras dock ständigt. Det svenska medlemskapet i EU medför t.ex. att nya
arbetsuppgifter tillförs länsstyrelserna. Länsstyrelsernas övergripande mål och
uppgifter, kompetens och tvärsektoriella arbetssätt utgör goda förutsättningar
för att behandla och lösa frågor som hänger samman med Sveriges medlemskap i
EU.
Regionberedningen (C 1992:06) har i uppdrag att utforma förslag om den
offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Resultatet
av utredningsarbetet skall redovisas till regeringen inom kort.
Kyrkopolitiska frågor
Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan är inne i ett viktigt skede. På grundval
av betänkandet Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) avser regeringen att till
1995 års kyrkomöte redovisa förslag om de framtida relationerna mellan staten
och Svenska kyrkan.
Regeringen räknar också med att under år 1995 till riksdagen lägga fram förslag
om nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan.
En översyn av systemet för ekonomisk utjämning mellan kyrkokommunerna pågår.
Arbetet beräknas vara slutfört i början av år 1996.
Konsumentpolitik
Regeringen kommer att verka för en kraftfull konsumentpolitik både nationellt
och inom EU. Konsumentinflytandet i den europeiska standardiseringen är därvid
viktigt. Marknadskontrollen måste också förstärkas.
Nya mål för konsumentpolitiken bör fastställas. Förslag kommer att föreläggas
riksdagen under våren 1995. De konsumentpolitiska insatserna har ofta en
fördelningspolitisk inriktning. Problemen för ekonomiskt utsatta konsumenter
måste uppmärksammas och hushållsekonomisk rådgivning och skuldsanering är
fortsatt angelägen. Möjligheterna för människor med funktionshinder att utnyttja
ny teknik bör också ges en framskjuten plats i arbetet. Det är vidare av stor
betydelse att konsumenterna i största möjliga utsträckning har tillgång till en
väl utvecklad lokal konsumentverksamhet.
Ungdomspolitik
Regeringens ungdomspolitik syftar till att förbättra ungdomars livsvillkor och
att underlätta ungdomars etablering i vuxenlivet. Detta förutsätter ett
sektorsövergripande arbete som bygger på en helhetssyn på ungdomars situation
samt de behov, förutsättningar och problem som de själva upplever.
Målen för ungdomspolitiken skall ses över. Möjligheterna till god utbildning,
arbete och bostad är grundläggande förutsättningar för ungdomars inträde i
vuxenlivet. Ungdomars inflytande och delaktighet i samhället, förebyggande
arbete bland utsatta ungdomar samt insatser för att stärka ungdomsperspektivet i
det politiska beslutsfattandet är andra frågor som kommer att ges hög prioritet.
Dagens olika åldersgränser kommer att ses över.
Folkrörelse- och föreningsfrågor
Det svenska föreningslivet har genom sin bredd, omfattning och demokratiska
uppbyggnad haft stor betydelse för samhällsutvecklingen. Föreningslivets
förnyelse och utveckling är centrala inslag i en levande demokrati. Folkrörelser
och föreningar som verkar utan vinstintressen skall ges goda förutsättningar att
utveckla sin verksamhet. Insatserna kommer särskilt att inriktas på en
utveckling av det lokala föreningslivets verksamhet.
Idrott
Svensk idrottsrörelse organiseras i över 20 000 idrottsföreningar och 17 000
korpklubbar. Idrotten är landets största folkrörelse och engagerar ett stort
antal ungdomar. Dess betydelse för folkhälsan genom motionsverksamheten är
betydande. Rehabilitering av handikappade är ett annat område där idrotten har
betydelse. Insatserna på elitnivå skapar samhörighet på olika nivåer och är
samtidigt en viktig faktor i rekryteringen av ungdomar till idrottsverksamhet.
Riksidrottsförbundet får disponera ett nytt anslag för specialidrottsverksamhet
vid riksidrottsgymnasierna. Detta syftar bl.a. till att förbättra kvaliteten på
elitidrottarnas träningsmöjligheter vid riksidrottsgymnasierna.
Lotterier
Den 1 januari 1995 träder en ny lotterilag i kraft. Bland nyheterna märks
möjligheter till högre penningvinster i folkrörelselotterier. Spel på s.k.
värdeautomater tillåts. Överskotten av spelen skall i enlighet med riksdagens
beslut gå till det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet.
Lotterinämnden byter den 1 januari 1995 namn till Lotteriinspektionen och får
samtidigt fler och mer omfattande arbetsuppgifter. Myndigheten övertar bl.a.
tillsynen över de båda statliga spelbolagen AB Tipstjänst och Penninglotteriet
liksom över AB Trav och Galopp.
Kooperativa frågor
Kooperativt småföretagande har under senare år bidragit till utveckling av nya
arbetstillfällen i glesbygden, där byar kunnat överleva tack vare nya
arbetstillfällen skapade av kooperativa företag. Den etablerade kooperationen
spelar en viktig roll i denna utveckling bl.a. genom stödet till de lokala
kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) i landet. De kooperativa
företagsformernas villkor i förhållande till andra företagsformer kommer att
utredas.
Jämställdhetsarbete
Målsättningen för jämställdhetsarbetet är en ökad kvinnorepresentation i
myndigheternas styrelser, råd och nämnder samt kommittéer så att lika
könsfördelning uppnås. Under året kommer en intensifiering att ske för att få
fram kvinnliga kandidater med adekvat kompetens.
Som ett led i jämställdhetsarbetet kommer en jämnare könsfördelning att
eftersträvas när ledande befattningar tillsätts.
En uppföljning skall göras av hur kvinnor upplever förutsättningarna för sitt
arbete i departementets olika styrelser. Med utgångspunkt från denna kommer
åtgärder att vidtas för att underlätta fullgörandet av uppdragen.
En uppföljning skall också göras av hur jämställdhet mellan kvinnor och män
beaktas vid fördelningen av bidragsanslag inom departementets område.
Sammanfattning av budgetförslaget
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta
besparingar för utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt
inriktningen och omfattningen av denna besparing (1994/95:FiU1).
Inom Civildepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar motsvarande 367
miljoner kronor till utgången av år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår
besparingarna till 159 miljoner kronor. För tolvmånadersperioden juli 1995 -
juni 1996 blir besparingen 137 miljoner kronor. Besparingarna i den statliga
konsumtionen avser i huvudsak åtgärder som berör länsstyrelserna. I övrigt
berörs Kammarkollegiet, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Vidare
görs besparingar på statsbidragen till ideella organisationer. Nära hälften av
neddragningarna görs på de bidrag som innehåller lokalstöd.
Vid överväganden om hur besparingarna inom Civildepartementets ansvarsområde
bör genomföras har två huvudprinciper varit vägledande. Den första är att det
under mandatperioden måste läggas ett besparingskrav på den statliga
konsumtionen motsvarande 11 procent på anslag till myndigheter. Den andra
principen är att det är viktigt att värna om de delar av organisationsbidragen
som går till organisationernas lokala verksamhet. Stöd till dessa verksamheter
är enligt regeringens uppfattning viktigt ur rättvise- och demokratisynpunkt.
Utgiftsutvecklingen på Civildepartementets område blir sammantaget följande.
Sammanfattningen omfattar inte förvaltningsanslaget för departementet samt den
kungliga hov- och slottsstaten som redovisas i bilaga 2 till
budgetpropositionen. Inte heller anslaget till Marknadsdomstolen som kommer att
flyttas över till Civildepartementets ansvarsområde omfattas. Marknadsdomstolen
redovisas i bilaga 13.
Beloppen anges i miljoner kronor
Littera Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95 - 1997(1 1998(1
juni 96
Absoluta tal Relativa tal
A. 1 676,8 1 820,4 2 721,2 1 810,2 61,0 119,0
B. 70,0 69,5 94,5 63,5 0,5 1,0
C. 92,4 117,9 138,3 91,3 2,1 3,2
D. 123,6 124,1 194,6 122,9 0,0 0,0
E. 601,6 627,3 1 019,4 585,3 16,0 5,0
Totalt 2 564,4 2 759,2 4 168,0 2 673,2 79,6 128,2
1)Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Civildepartementets
verksamhetsområde fram till och med 1998 som regeringenförordar.
A. Länsstyrelserna m.m.
Littera A. Länsstyrelserna m.m. omfattar länsstyrelserna och Kammarkollegiet.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna är regeringens företrädare och svarar för den statliga
samordningen på länsnivå. Vid sidan av länsstyrelserna finns vissa regionala
sektorsmyndigheter, såsom skogsvårdsstyrelser och länsarbetsnämnder.
Länsstyrelserna har tre huvuduppgifter. Den första är att inom ett stort antal
verksamhetsområden fastställa regionala mål utifrån de nationella målen och
tillståndet i länet. Inom dessa områden skall länsstyrelserna svara för tillsyn
samt uppföljning och utvärdering av hur de nationella målen nås. Resultatet
skall utgöra grunden för det fortsatta arbetet.
Den andra huvuduppgiften för länsstyrelserna är att främja respektive läns
utveckling. Inom länen skall länsstyrelserna verka för att statlig,
landstingskommunal och kommunal verksamhet samordnas och anpassas efter de
övergripande miljö- och regionalpolitiska målen samt att kravet på en långsiktig
god hushållning med naturresurserna upprätthålls. Det senare förutsätter en
förstärkt samverkan med andra aktörer både inom länet och över länsgränserna.
Den tredje uppgiften är att svara för en effektiv förvaltning även på områden
som inte har direkt koppling till de båda övriga huvuduppgifterna.
Länsstyrelserna bör ta sådana initiativ att arbetet kan utföras till lägre
kostnad och med bibehållen kvalitet.
Länsstyrelsernas huvuduppgifter, kompetens och arbetssätt skapar förutsättning
för att hänsyn tas till såväl nationella som regionala krav och intressen.
Därmed främjas att frågor behandlas och löses i ett brett samhällsperspektiv.
Det finns därför anledning att överväga en fortsatt reformering av den regionala
statliga nivån. Regionberedningen (C 1992:06), som utreder den regionala nivåns
uppbyggnad och indelning beräknas lämna sitt slutbetänkande i början av 1995.
I övergripande frågor etableras samverkansmönster såväl inom länen som över
länsgränserna. Infrastrukturplaneringen och den regionala utvecklingen är
exempel på detta. Det svenska medlemskapet i EU medför att behovet av sådan
samverkan ökar. Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att leda arbetet med att utarbeta ett program för användningen av
medel från EU:s strukturfonder i Mål 6-regionen (Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län berörs).
Arbetet skall ske med bred medverkan och ett inflytande från samhällsmedborgarna
och olika intressen i regionen, s.k. partnerskap. Det ankommer på länsstyrel-
serna i regionen att svara för att partnerskapet i respektive län involveras i
arbetet.
Det svenska medlemskapet i EU medför nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna.
Dessa uppgifter innebär att länsstyrelsernas tvärsektoriella arbetssätt kan
tillvaratas fullt ut, då myndigheterna har kompetens inom ett stort antal
samhällssektorer. En stor del av det ekonomiska återflödet av medel från EU till
Sverige kommer att hanteras av länsstyrelserna. Det gäller framför allt
administration av jordbruksstöden. Förslag om regionalpolitikens inriktning
avser regeringen att återkomma till i ett senare sammanhang. Frågan om
länsstyrelsernas framtida uppgifter på detta område med anledning av Sveriges
medlemskap i EU kommer då att klargöras.
Internationaliseringen är betydelsefull för den regionala nivån.
Länsstyrelserna utvecklar nu sina kontaktnät från gränsregionalt samarbete inom
Norden till att omfatta vänlän i andra delar av världen och även genom
kunskapsöverföring till regionala organ i Baltikum och Polen samt det ryska
närområdet. Delar av detta kontaktnät utgör också en utgångspunkt för
interregional samverkan inom EU.
Inom länsstyrelseområdet pågår och initieras utvecklingsinsatser, för att ge
bättre underlag och metoder för mål- och resultatdialog. En Utvecklingsgrupp för
länsstyrelsefrågor finns i Civildepartementet för att bl.a. arbeta med dessa
frågor. Under år 1995 kommer ytterligare sex länsstyrelsers arbete att följas
upp vid de länsbesök som genomförs av Civildepartementet med företrädare för
andra berörda departement. Efter varje besök avser samordningsministern att ha
ett uppföljande samtal med landshövdingen om mål och resultat i verksamheten.
Bland insatserna kan vidare nämnas utveckling av länsstyrelsernas
tvärsektoriella arbetssätt, vilket är angeläget bl.a. med hänsyn till de nya
uppgifter för länsstyrelserna som följer av ett svenskt medlemskap i EU.
Regeringens krav på besparingar på länsstyrelsernas utgifter för statlig
konsumtion innebär att anslagsnivån vid utgången av år 1998 beräknas ha sänkts
med 269 miljoner kronor eller 15 procent. För budgetåret 1995/96 har anslaget
räknats ner med 135 miljoner kronor, vilket motsvarar en nivåsänkning på 5
procent vid budgetårets utgång. Regeringens krav kan endast till del tillgodoses
genom generella åtgärder. I propositionen (1994/95:126) Den framtida
trafikadministrativa verksamheten lämnas förslag som innebär att
länsstyrelsernas arbete med bilregistret upphör. Av den totala minskning som
görs av anslaget, 83,5 miljoner kronor, tillgodoräknas länsstyrelserna en
besparing på 40 miljoner kronor som en del av det totala besparingskravet för
budgetåret 1995/96. För budgetåren 1997 och 1998 kommer regeringen att överväga
vilka ytterligare strukturella förändringar i verksamhetens innehåll och
organisation som erfordras för att uppnå regeringens krav.
Kammarkollegiet
De förslag till besparingar i enlighet med propositionen (1994/95:25) Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., som baseras på generella direktiv som
regeringen beslutat om, innebär att anslagsnivån vid utgången av år 1998
beräknas ha sänkts med 3 miljoner kronor för Kammarkollegiet. Ett allmänt
effektivitetshöjande krav för budgetåret
1995/96 på 5 procent har lagts ut på kollegiets förvaltningskostnader, vilket
motsvarar 2 miljoner kronor vid utgången av budgetåret.
Beräknad utgiftsutveckling
Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera A.1 Länsstyrelserna m.m. t.o.m. år
1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:
Beloppen anges i miljoner kronor
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95 - 1997(1 1998(1
juni 96
Absoluta tal Relativa tal
1 676,8 1 820,4 2 721,2 1 810,2 61,0 119,0
1) Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder för littera A Länsstyrelserna
m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringenförordar.
A 1.Länsstyrelserna m.m.
1993/94 Utgift 1 661 113 000
1994/95 Anslag 1 796 346 000
1995/96 Förslag 2 686 773 000
varav 1 787 110 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Länsstyrelserna är regeringens företrädare och statens samordningsorgan i länen.
Länsstyrelsernas uppgifter framgår av förordningen (1990:1510) med
länsstyrelseinstruktion (omtryckt 1993:1294, senast ändrad 1994:514).
Länsstyrelserna har följande verksamhetsgrenar:
A. Näringsliv och infrastruktur
- Regionalekonomi och näringslivsutveckling
- Konkurrensfrämjande verksamhet och näringsrättsliga frågor
- Kommunikationer
- Utbildning
- Jämställdhet
B. Areella näringar och veterinära frågor
- Lantbruk
- Rennäring
- Jakt och fiske
- Livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor
C. Livsmiljö
- Miljövård
- Planväsende, hushållning med naturresurser
- Kulturmiljövård
D. Social omvårdnad
E. Civilt försvar och räddningstjänst
F. Regional polisverksamhet
G. Allmän förvaltning och bostadsfinansiering
En fördjupad prövning av länsstyrelsernas verksamhet gjordes inför budgetåret
1993/94. Riksdagen beslutade om länsstyrelsernas övergripande mål och
verksamhetsmål för tvåårsperioden 1993/94 - 1994/95.
De övergripande målen för länsstyrelsernas verksamhet är att
- fullfölja de nationella målen genom att dels vara regionalt statligt organ
inom ett antal sektorer, dels göra sammanvägningar mellan sektorerna.
- främja länets utveckling dels genom att samordna statens regionala
utvecklingsinsatser, dels genom att verka för att statlig, kommunal, och
landstingskommunal verksamhet samordnas i länet och anpassas efter de
övergripande miljö- och regionalpolitiska målen och till kravet på en
långsiktig, god hushållning med naturresurserna samt
- bedriva en effektiv förvaltning
Länsstyrelserna skall särskilt
- inom sina verksamhetsområden utveckla formerna för uppföljning och utvärdering
av den nationella politikens genomslag
- ytterligare utveckla det tvärsektoriella arbetssättet samt
- ytterligare utveckla arbetet med förvaltningsärenden så att det utförs på ett
rättssäkert, effektivt och serviceinriktat sätt med en tydlig koppling till de
nationella målen inom olika samhällssektorer
Inkomster hos länsstyrelserna, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida
under olika inkomsttitlar, beräknas till ca 200 miljoner kronor för nästa
budgetår.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna har lämnat årsredovisningar för första gången. I
årsredovisningarna har länsstyrelserna bl.a. redovisat hur kostnaderna fördelar
sig på de olika verksamheterna. Redovisningarna har inte i alla delar gjorts på
ett enhetligt sätt, men ger ändå en god bild av länsstyrelsernas samlade
verksamhetskostnader. En sammanställning redovisas nedan.
Länsstyrelsernas verksamhetskostnader budgetåret 1993/94
Fördelat på sakområden och finansieringstyp (miljoner kronor)
Sakområde Verksamhetskostnader
Ram- Annan Totalt
anslag finan-
siering
Näringsliv och infrastruktur 319 114 433
Areella näringar och 206 153 359
veterinära frågor
Livsmiljö 319 213 532
Social omvårdnad 73 10 83
Civil beredskap och 125 29 154
räddningstjänst
Regional polisverksamhet - - -
Allmän förvaltning och 102 22 124
bostadsfinansiering
Myndighetsövergripande 320 31 351
verksamhet
Intern administration 209 26 235
Resurssamverkan 22 140 162
Summa 1 695 738 2 433
Riksrevisionsverkets revisionsberättelser för länsstyrelserna innehåller i två
fall (Kristianstads och Gotlands län) invändningar. Årsredovisningen från
Länsstyrelsen i Kristianstads län saknade finansieringsanalys. Invändningen för
Länsstyrelsen i Gotlands län avser användningen av medel från anslagen Regionala
utvecklingsinsatser under tionde huvudtiteln, Kulturstöd vid ombyggnad under
elfte huvudtiteln samt Landskapsvårdande åtgärder under fjortonde huvudtiteln.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har därefter redovisat en finansierings-
analys. Länsstyrelsen i Gotlands län har till regeringen redovisat de
förhållanden som lett fram till revisionens invändning samt vidtagit åtgärder
som bl.a. avser att förbättra de administrativa rutinerna.
Länsstyrelserna har lämnat enkla anslagsframställningar. Några länsstyrelser
anser att det bör ske en översyn av kriterierna för fördelningen av anslaget
mellan länsstyrelserna. Flera framhåller att reglerna för att belasta
sakanslagen med kostnader för administrationen behöver ses över. Enligt
länsstyrelserna bör fortsatta besparingar grundas på förändrade arbetsuppgifter.
Åtskilliga länsstyrelser föreslår att den särskilda minimiramen för
lantbruksverksamheten skall slopas.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden
1993/94 - 1994/95 bör utsträckas till att omfatta
även budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96
Ramanslag 2 686 773 000 kr
Resultatbedömning
Med hänsyn till att länsstyrelserna nu lämnat sina första årsredovisningar får
dessa anses som tillfredsställande. En tydlig koppling mellan de övergripande
målen och de regionala målen saknas dock. Bedömningar av huruvida de särskilda
verksamhetsmålen för innevarande tvåårsperiod har utvecklats saknas, särskilt
vad gäller det tvärsektoriella arbetssättet. Formerna för uppföljning och
utvärdering av den nationella politikens genomslag har utvecklats väl inom
framför allt verksamhetsgrenarna social omvårdnad och civil beredskap och
räddningstjänst. Flertalet länsstyrelser har på ett ambitiöst sätt vidtagit
åtgärder för att höja effektiviteten i arbetet med förvaltningsärenden.
Regeringen konstaterar att RRV riktat invändning mot årsredovisningen från två
länsstyrelser. Länsstyrelsen i Kristianstads län har nu åtgärdat bristen i
redovisningen. Regeringen avser att följa upp de åtgärder som Länsstyrelsen i
Gotlands län vidtar samt överväga om ytterligare åtgärder bör vidtas med
anledning av revisionens invändningar.
Slutsatser
Regeringen har inte funnit skäl att nu förändra de övergripande mål som gäller
för länsstyrelserna.
Redovisningen av arbetet mot de särskilda verksamhetsmålen för innevarande
tvåårsperiod visar dock att en tyngdpunktsförskjutning bör ske under kommande
period. För att länsstyrelserna på ett framgångsrikt sätt skall medverka till
att uppfylla de krav som bl.a. ett EU-medlemskap ställer, behöver insatserna
ifråga om utvecklingen av det tvärsektoriella arbetssättet ökas väsentligt.
Förändringar och tyngdpunktsförskjutningar sker ständigt i länsstyrelsernas
verksamhet. Arbetsuppgifter upphör och nya tillkommer, främst som resultat av
de omprövningar som löpande sker av den statliga verksamheten inom olika
samhällssektorer.
I det följande anges nu aktuella förändringar.
A. Näringsliv och infrastruktur
1. Regionalekonomi och näringslivsutveckling
Länsstyrelserna har ett övergripande ansvar för näringslivsutvecklingen i länen.
De svarar för analyser, strategisk planering och samordning. Medlemskapet i EU
innebär att Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca
2,4 miljarder kronor per år. Detta kommer att innebära stora möjligheter till
ytterligare insatser inom olika politikområden, t.ex. insatser för
kompetensutveckling, FoU, näringslivsutveckling och IT-insatser m.fl. områden.
För att kunna nyttja medel från strukturfonderna krävs ett omfattande
programarbete. Som ett led i detta skall också frågan om medfinansiering med
statliga, kommunala och landstingskommunala medel lösas. Detta kan komma att
beröra anslag på Civildepartementets huvudtitel.
Regeringen avser att under våren 1995 lämna förslag om regionalpolitikens
inriktning och kommer då att bl.a. behandla frågan om länsstyrelsernas framtida
uppgifter med anledning av det svenska EU-medlemskapet.
2. Konkurrensfrämjande verksamhet och näringsrättsliga frågor
Länsstyrelserna fick den 1 juli 1992 i uppgift att främja konkurrensen.
Verksamheten har följts upp under våren 1994. I uppföljningen konstateras att
första året ägnades åt en egen kompetensuppbyggnad. Den formella kompetensen är
nu god. När det gäller arbetssättet framgår det av uppföljningen och
årsredovisningarna att formerna behöver utvecklas ytterligare. Det ankommer på
Konkurrensverket och länsstyrelserna att gemensamt göra detta.
En särskild utredare har nyligen sett över reglerna för pantlåneverksamheten.
Förslaget om Pantbankernas kreditverksamhet (SOU 1994:61) har remissbehandlats.
Det innebär bl.a. att länsstyrelserna behåller tillstånds- och tillsynsupp-
gifterna och att regelsystemet förenklas. Förslaget bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Länsstyrelsernas tillståndsprövning av vissa spel upphör den
1 januari 1995 (prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415).
Vidare upphör länsstyrelsernas ansvar för prövningen av fastighetsmäklare den
1 juli 1995 enligt ett förslag till ny fastighetsmäklarlag (prop. 1994/95:14).
3. Kommunikationer
En översyn av bil- och körkortsregistren m.m. har genomförts. Regeringen
föreslår i propositionen (1994/95:126) Den framtida trafikadministrativa
verksamheten åtgärder som skall medföra minskade kostnader för registren.
Förslaget innebär bl.a. att länsstyrelsernas arbete med bilregistret upphör den
1 januari 1996. Ökade krav ställs på länsstyrelsernas arbete med tillsyns- och
tillståndsprövningen av den yrkesmässiga trafiken till följd av riksdagens
beslut med anledning av regeringens proposition (1993/94:168) om ökad tillsyn av
den yrkesmässiga trafiken. Lagstiftningen har ändrats i flera olika avseenden så
att tillsynen kan bli mer effektiv.
4. Jämställdhet
I propositionen (1993/94:147) Jämställdhetspolitiken Delad makt - delat ansvar
gavs länsstyrelserna i uppgift att främja jämställdheten inom länet. Vidare
skall det finnas en expert för området vid länsstyrelserna. Målet för
verksamheten har i regleringsbrevet för innevarande år beskrivits på följande
sätt. Länsstyrelserna skall utifrån de nationella målen för
jämställdhetspolitiken bedriva ett initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande
och uppföljande jämställdhetsarbete i länen. Länsstyrelserna skall med
utnyttjande av sin tvärsektoriella kompetens prioritera arbetet med en
jämställdhetsstrategi för det utåtriktade arbetet. I strategin skall mål och
riktlinjer för länet preciseras.
B. Areella näringar och veterinära frågor
Sveriges medlemskap i EU innebär att EU:s jordbrukspolitik skall tillämpas.
Denna innebär för jordbrukarnas del bl.a. att de stöd som erbjuds inom EU
erhålls efter ansökan. Antalet ansökningar kan komma att uppgå till över 200
000. Länsstyrelserna kommer att bereda och fatta beslut i övervägande delen av
dessa ärenden. Stora insatser kommer att krävas vad gäller handläggning,
kontroll, uppföljning och information. Regeringen föreslår därför att särskilda
resurser tillförs länsstyrelserna. Detta möjliggör för länsstyrelserna att bl.a.
förstärka sin kompetens avseende odlingslandskapets kultur- och naturvärden.
Kvarvarande omställningsåtgärder kommer att kräva insatser även under budgetåret
1995/96.
I EU:s jordbrukspolitik ingår ett miljöstöd till miljövänliga brukningsmetoder,
extensifiering, biologisk mångfald, ekologisk odling, utrotningshotade
husdjursarter och bevarande av odlingslandskapet. Varje medlemsland är skyldigt
att utarbeta ett eget miljöprogram. Miljöstöden är kvalitetsprogram som kräver
rådgivning, uppföljning och utbildning för att målen med programmen skall kunna
uppfyllas på ett tillfredsställande sätt.
Länsstyrelserna har sedan år 1990 arbetat med liknande program för
landskapsvård för att bevara vissa ur nationell synpunkt värdefulla
odlingslandskapsmiljöer med höga natur- och kulturmiljövärden. Länsstyrelserna
har utarbetat program för landskapsvård, beslutat om stöd och skrivit 15 000
avtal som omfattar drygt 300 000 ha. En utvärdering av verksamheten visar att
den uppfattas som positiv av jordbrukarna, men att en mer medveten styrning och
uppföljning är nödvändig.
EU-avtalet medför att Sverige från den 1 januari 1995 fullt ut deltar i den
gemensamma fiskeripolitiken, som består av resurs-, marknads- och
strukturpolitik. Resurspolitiken reglerar fördelningen av fiskeresurser mellan
medlemsländerna samt avtal med tredje land. Viktiga delar i marknadspolitiken är
överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar till
investeringar inom bl.a. fiskeflottan, hamnar och vattenbruk. Härutöver finns
inom fiskeripolitiken regler om kontroll på fiskets område som syftar till att
säkerställa efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken. På fiskets område
är det angeläget att de regionala insatserna samordnas inom ramen för den av EU
godkända sektorplanen på fiskets område. Administrationen av de EU-stöd som
hänförs till mål 5a på fiskets område bör därför fördelas mellan Fiskeriverket
och länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör inom givna ramar besluta om stöd till
vattenbruket, beredningsindustrin och infrastrukturen. Fiskeriverket bör däremot
besluta om stöd till övriga insatser inom mål 5a, framför allt stöd till
fiskeflottan.
Fiskeriverket svarar vidare för att uppgifter från yrkesfiskarnas loggböcker
och försäljningsnotor upprättade i hamnarna samordnas. Länsstyrelserna skall
därför inte fortsättningsvis samla in loggböckerna för kontroll.
Riksdagen har tagit beslut om huvuddragen för den framtida
distriktsveterinärorganisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr.
1993/94:403). Riksrevisionsverket har därefter utrett frågor beträffande den
regionala och lokala organisationen, veterinärstationernas driftsform och
uppbördssystemet. Uppdraget redovisades till regeringen i september 1994. Mot
bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets rapport arbetar Statens jordbruksverk för
att den förändrade distriktsveterinärorganisationen skall kunna verka från den 1
juli 1995. Detta innebär ingen förändring av länsstyrelsernas instruktionsenliga
uppgifter på det veterinära området.
C. Livsmiljö
Av länsstyrelsernas årsredovisningar för budgetåret 1993/94 framgår att arbetet
i hög grad har präglats av genomförandet av planerade trafikinvesteringar,
medverkan i strategiskt inriktade utredningar, såsom strategi för regionala
miljöanalyser (STRAM) och miljöanpassat transportsystem (RES), samt av arbetet
med miljökonsekvensbeskrivningar. De extra sysselsättningsmedel som gått till
kulturmiljövårdens arbete med byggnadsvård har krävt omprioriteringar av
länsstyrelsernas administrativa resurser. Flera länsstyrelser redovisar även
åtgärder för att effektivisera arbetet med löpande ärenden. Detta arbete bör
fortgå med beaktande av kvalitetsaspekten. Länsstyrelserna bör särskilt
uppmärksamma att den regionala miljöövervakningen byggs upp och samordnas med
den nationella utsläppskontrollen.
Sammantaget bör dessa kunskaper och erfarenheter tas till vara för att
intensifiera arbetet med mål- och resultatuppföljning. Ett sådant arbete har
starka beröringspunkter med uppdraget till Boverket att dels fortlöpande följa
upp och utvärdera tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL) och lagen om
hushållning med naturresurserna (NRL) , dels redovisa hur den fysiska
planeringen kan bidra till att uppnå de miljöpolitiska målen.
Länsstyrelsernas arbete med markanvändnings- och planeringsfrågor kommer i
flera avseenden att påverkas av medlemskapet i EU, bl.a. genom införlivandet av
rättsakter på miljöområdet och ett gränsöverskridande samarbete. Medlemskapet
innebär vidare ökade krav på underlag om miljöförhållanden, kulturmiljövärden
och om mark- och vattenanvändningen i samband med program för ansökningar till
EU:s strukturfonder. Vissa nationella utrednings- och planeringsinsatser inom
ramen för EU-samarbetet - infrastrukturen, miljö- och landskapsvården inom
jordbrukssektorn m.m. - kommer att förutsätta ett regionalt underlag om
miljöfrågor.
Rapporten Sverige 2009, ett förslag till en nationell vision för mark- och
vattenanvändningen och för den regionala utvecklingen är utarbetad av Boverket,
Statens naturvårdsverk och NUTEK. Visionens utgångspunkter för
bebyggelsemönster, kulturmiljöer, biologisk mångfald etc. kan anpassas och
vidareutvecklas till länets förhållanden. Tillsammans med resultaten från andra
strategiskt inriktade utredningar, t.ex. STRAM och RES, kan resultatet utgöra
grunden för diskussioner om en långsiktigt hållbar utveckling av tätorter och
landsbygd.
Regeringen anser att en fortsatt decentralisering av uppgifter från
Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna förstärker den regionala
kulturmiljövårdens verkan. Genom en resursförstärkning skapas förutsättningar
för länsstyrelserna att överta prövningen av ärenden om vård och underhåll av
kyrkor och kyrkliga inventarier fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Riksantikvarieämbetet har haft i uppdrag att förbereda förändringen.
Resursförstärkningen till länsstyrelserna bör därutöver ge möjlighet att
tillgodose också andra angelägna utvecklingsfrågor inom kulturmiljövården.
Det förutsätts att länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet i hög grad kan
grunda sina beslut på länsmuseernas kompetens i frågor om vård och underhåll av
kyrkor och kyrkliga inventarier. Regeringen har givit Riksantikvarieämbetet ett
uppdrag att i samråd med företrädare för länsstyrelserna, de regionala museerna
och Statens kulturråd utarbeta ett förslag till hur ansvarsfördelning mellan
länsstyrelser och länsmuseer skall utformas.
D. Social omvårdnad
Länsstyrelsernas uppgift har successivt förskjutits från ärendehandläggning till
tillsyn, uppföljning och utvärdering av länets socialtjänst. Däri ingår att
bevaka och följa upp att den enskildes rättssäkerhet iakttas. Under innevarande
budgetår fördelar länsstyrelserna särskilt avsatta medel till kommuner som
behöver utveckla öppenvårdsinsatser inom missbrukar- och ungdomsvården. Vidare
har länsstyrelserna fått en aktivare roll vid fördelning av bidrag till
länkorganisationerna.
Regeringen har den 3 mars 1994 gett länsstyrelserna i uppdrag att ansvara för
samordningen mellan berörda myndigheter när det gäller tillsynen av
restaurangbranschen.
Det nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolet inom
alkoholområdet ersätts fr.o.m. den 1 januari 1995 av ett nytt tillsyns- och
tillståndssystem (prop. 1994/95:89) om en ny alkohollag. Länsstyrelserna skall i
samverkan med den nyinrättade Alkoholinspektionen svara för en samlad och
effektiv tillsyn på detta område. Vidare övertar kommunerna ansvaret för beslut
i fråga om serveringstillstånd fr.o.m. den 1 januari 1996. Under
övergångsperioden skall länsstyrelserna yttra sig i samtliga tillstånds- och
sanktionsärenden samt stödja kommunernas kompetensuppbyggnad.
Genom att successivt avlasta länsstyrelserna löpande ärenden inom vissa
ärendegrupper skapas utrymme för en mer aktiv och effektiv tillsyn över
socialtjänsten inklusive stöd och service för vissa funktionshindrade samt
alkoholhanteringen. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen vad gäller det
nya tillsyns- och tillståndssystemet i fråga om serveringstillstånd.
E. Civilt försvar och räddningstjänst
Lagen om civilt försvar, som träder i kraft den 1 juli 1995, innebär att
kommunerna får ett samlat ansvar för befolkningsskyddet och räddningstjänsten på
den lokala nivån. Länsstyrelsernas uppgift att vidmakthålla den statliga
civilförsvarsorganisationen upphör därmed. Länsstyrelsernas nya roll på detta
område blir främst att ge kommunerna stöd och underlag för beredskapsåtgärderna
i enlighet med de övergripande mål som statsmakterna beslutat och andra
planeringsförutsättningar samt att i en fortlöpande dialog med kommunerna följa
upp resultatet av de vidtagna beredskapsåtgärderna och det uppnådda
beredskapsläget.
Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag utarbetat ett
förslag till kompetensprofiler och program för kompetensutveckling av den
länsstyrelsepersonal som berörs av den nya rollen. Regeringen avser att ge
Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att genomföra de föreslagna
åtgärderna under förutsättning att riksdagen beviljar erforderliga medel under
fjärde huvudtiteln.
F. Regional polisverksamhet
Länsstyrelserna ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att polisens
verksamhet i länet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer och inom
ramen för tilldelade medel. I detta ligger ett ansvar för att det
rationaliseringsarbete som länsstyrelserna har lagt en grund för fullföljs och
att ett fortsatt förändringsarbete bedrivs så att en generellt sett oförändrad
operativ nivå i polisverksamheten kan upprätthållas, trots att polisväsendet nu
får vidkännas en faktisk neddragning av resurser.
Rationaliseringsarbetet har bl.a. inbegripit strukturförändringar. Genom
ändringar i polisförordningen (1993:993) överlämnades bl.a. till länsstyrelserna
att besluta om länets indelning i polisdistrikt. Länsstyrelserna har därefter
beslutat om stora förändringar av polisorganisationen i respektive län. Antalet
polismyndigheter i riket kommer den 1 juli 1995 att uppgå till 51, varav 12
myndigheter kommer att omfatta ett helt län.
G. Allmän förvaltning och bostadsfinansiering
Tillsynen över överförmyndarna flyttas den 1 juli 1995 till länsstyrelserna
(prop. 1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1994/95:29).
Sveriges EU-medlemskap medför att direkta val till EU:s parlament skall
genomföras. Det innebär uppgifter för länsstyrelsen som regional valmyndighet.
Inom bostadsområdet införs i anslutning till de ordinarie stöden för ny- och
ombyggnad av bostäder, som beviljas av länsstyrelserna, vissa tidsbegränsade
extra stöd. Dessa bidrag för reparations-, om- och tillbyggnadsåtgärder och
åtgärder för bättre inomhusklimat avser att stimulera till att sådana åtgärder
påbörjas. Länsstyrelserna fattar beslut i dessa ärenden. Vidare föreslås nu ett
bidrag till förbättring av inomhusklimatet i skolor och daghem, vilket skall
beslutas av länsstyrelserna.
Myndighetsövergripande verksamhet
Det svenska EU-medlemskapet medför nya uppgifter för länsstyrelserna. Dessa
uppgifter förutsätter särskilda kompetenshöjande insatser och en hög aktivitet
redan under innevarande budgetår.
Försöksverksamheten med ett regionalt samarbete genom länsstyrelserna med
regionala organ i Estland och Lettland har följts upp. Verksamheten har numera
utvidgats till Litauen samt några andra områden.
Länsstyrelsernas arbete innefattar också att verka för regelreformering. För
närvarande pågår en kontroll av huruvida länsstyrelsernas föreskrifter
överensstämmer med de krav som EU-medlemskapet ställer. En fortsatt uppbyggnad
av kunskap om EU:s rättskällor behövs inom hela länsstyrelseorganisationen.
Vidare blir regelutformningen särskilt viktig inför den fortsatta
internationaliseringen. Länsstyrelserna skall också delta i regeringens
avregleringsarbete genom att lämna förslag till förenklingar men också genom att
utföra särskilda uppdrag.
Mot bakgrund av länsstyrelsens nya ansvar på jämställdhetsområdet är det
ofrånkomligt att myndighetens egen jämställdhetsplan utvecklas, så att den kan
lyftas fram som ett bra exempel för andra.
Resurs- och anslagsfrågor
Länsstyrelserna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 135 miljoner kronor.
Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 procent. År 1998
beräknas anslagsnivån ha sänkts med 269 miljoner kronor eller 15 procent. Vidare
har vissa tekniska justeringar av anslagsbeloppet gjorts (sammantaget 10,6
miljoner kronor) till följd av återlägg för räntor och amorteringar samt att
länsstyrelserna övertar kostnadsansvaret för stämningsmannadelgivningen.
Länsstyrelsernas uppgift att vidmakthålla den statliga civilförsvarsorga-
nisationen upphör den 1 juli 1995. Till följd härav minskas anslaget med 23,25
miljoner kronor.
Regeringen har beslutat föreslå att länsstyrelsernas arbete med bilregistret
skall upphöra. Den uppgiften skall enligt förslaget skötas av Vägverket fr.o.m.
den 1 januari 1996. Kostnaderna för länsstyrelsernas befattning med bilregistret
uppgår till 83,5 miljoner kronor per år. Anslaget minskas med detta belopp
varvid tidpunkten för ikraftträdandet beaktas.
De avvecklingskostnader som kan bli aktuella får länsstyrelserna täcka inom
ramen för anvisade medel.
Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition (1993/94:168)
om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken ställs ökade krav på
länsstyrelsernas arbete med tillsyns- och tillståndsprövningen av den yrkes-
mässiga trafiken. För detta arbete tillfördes föregående budgetår 6 miljoner
kronor. Särskilda medel för bl.a. lokalkännedomsprövningen för taxiförare
anvisas nu engångsvis till Länsstyrelsen i Stockholms län med 1,9 miljoner
kronor. Sådana prov, som genomförs endast i Stockholms län, har initialt varit
särskilt arbetskrävande. Vidare har medel för prövningen av ärenden om
körkortsingripanden räknats upp med ytterligare 8,25 miljoner kronor för
verksamheten.
Länsstyrelserna skall inte fortsättningsvis samla in yrkesfiskarnas loggböcker
för kontroll. Detta innebär att anslaget minskas med 1,8 miljoner kronor.
Genom stadgandet i 2 § naturvårdslagen (1964:822) är länsstyrelsen ansvarig för
naturvårdsförvaltningen inom länet. Resurser för administrationen av
fjällförvaltningen i Norrbottens län har hittills reglerats genom avtal mellan
Statens naturvårdsverk och Länsstyrelsen i Norrbottens län. Från och med
budgetåret 1995/96 skall i stället 12 miljoner kronor för denna verksamhet
tillföras Länsstyrelsen i Norrbottens län under detta anslag. Motsvarande
minskning görs av anslag under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och
naturresursdepartementet).
Genom en resursförstärkning möjliggörs en fortsatt decentralisering av
uppgifter från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna. Det gäller främst
överförande av beslut om vård och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier.
De länsstyrelser som nu förstärks med 5,25 miljoner kronor är de vilka förra
budgetåret inte fick sådan förstärkning.
Till följd av länsstyrelsernas uppgifter med EU:s jordbruksstöd ökas anslaget
med 120 miljoner kronor. Vidare anslås på anslag B 4 under nionde huvudtiteln
(Jordbruksdepartementet) drygt 28 miljoner kronor (avser 12 månader) för
rådgivning och utbildning. Medlen bör liksom hittills disponeras av
länsstyrelserna och utnyttjas för arbetet med de nya uppgifterna. Under samma
huvudtitel finansieras länsstyrelsernas administration av återstående
omställningsåtgärder. De resurser som tidigare anvisats för administrativa
kostnader för landskapsvårdande åtgärder under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och
naturresursdepartementet), utgår.Den särskilda minimiramen och intäktsbetinget
för lantbruksverksamheten som infördes budgetåret 1991/92 tas bort.
Som tidigare nämnts ökas anslaget med 120 miljoner kronor för arbetet med EU:s
jordbruksstöd. Dessa medel avsätts på ramposten Utvecklingsinsatser m.m.
Regeringen avser att senare besluta om fördelningen av dessa medel.
Utvecklingsåtgärder beräknas bli av sådan omfattning att behovet av nya medel
kan begränsas till 1,1 miljoner kronor på ramposten Utvecklingsinsatser m.m.
Det ankommer på regeringen att besluta om anslagets fördelning mellan
länsstyrelserna. För riksdagens kännedom och för att underlätta länsstyrelsernas
verksamhetsplanering redovisas i det följande den fördelning som regeringen, om
riksdagen godtar medelsberäkningen, senare avser att besluta om. Vid den
slutliga fördelningen av medel kommer regeringen att överväga de behov av
omfördelning av resurser som kan komma att bli en följd av länsstyrelsernas
arbete med strukturfondsprogrammen.
Ramanslagets fördelning på ramposter 1995/96 (1 000-tal kronor)
Länsstyrelse Rampost
AB Stockholms län 275 821
C Uppsala län 83 119
D Södermanlands län 84 606
E Östergötlands län 108 596
F Jönköpings län 89 906
G Kronobergs län 79 335
H Kalmar län 91 660
I Gotlands län 50 733
K Blekinge län 71 945
L Kristianstads län 96 437
M Malmöhus län 161 493
N Hallands län 81 334
O Göteborgs och Bohus län 156 265
P Älvsborgs län 114 109
R Skaraborgs län 91 711
S Värmlands län 98 839
T Örebro län 93 775
U Västmanlands län 87 970
W Kopparbergs län 103 858
X Gävleborgs län 97 348
Y Västernorrlands län 112 110
Z Jämtlands län 86 643
AC Västerbottens län 108 941
BD Norrbottens län 139 104
Utvecklingsinsatser m.m. 121 115
Summa 2 686 773
varav kostnader för
residensen 29 353
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
2 686 773 000 kr.
Kammarkollegiet
Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga
frågor om bl.a. statlig egendom, rikets indelning samt permutation. Vidare har
kollegiet till uppgift att i vissa ärenden bevaka statens rätt och allmänna
intressen, tillhandahålla fond- och förmögenhetsförvaltning på det statliga och
kyrkliga området, bistå med risk- och skadehantering samt förmedla juridisk och
administrativ service till myndigheter under regeringen. Kollegiet utför kansli-
göromål åt vissa statliga styrelser och nämnder såsom Kyrkofondens styrelse,
Fideikommissnämnden, Ansvarsnämnden för biskopar, Resegarantinämnden samt
Statens fond för fukt- och mögelskador.
Kammarkollegiets verksamhet redovisas under två anslag. Handläggning av mål och
ärenden redovisas under anslaget Myndighetsuppgifter. Verksamheten som helt
finansieras genom avgifter, bl.a. fond- och förmögenhetsförvaltning,
administrativ service till olika myndigheter samt risk- och skadehantering
redovisas under anslaget Uppdragsverksamhet.Kammarkollegiet har lämnat en enkel
anslagsframställning för budgetåret 1995/96.
Utdrag ur Kammarkollegiets årsredovisning:
Resultaträkningen Budgetåret Budgetåret
1993/94 1992/93
(tkr) (tkr)
Verksamhetens intäkter 115 730 62 729
Verksamhetens kostnader
Driftkostnader: personal,
lokaler m.m. 60 633 53 566
Skadeersättningar*) 31 521
Konsultuppdrag för
Fonden för fukt- och
mögelskador 18 562
Avskrivningar 2 241 473
Summa 112 957 54 039
Verksamhetsutfall före
finansiella intäkter
och kostnader 2 773 8 690
*) Överfördes den 1 juli 1993 från Försvarets civilförvaltning.
Av Kammarkollegiets årsredovisning framgår vidare att av myndighetens anställda
är 69 procent kvinnor och 31 procent män.
A 2.Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter
1993/94 Utgift 15 675 000
1994/95 Anslag 24 028 000
1995/96 Förslag 34 414 000
varav 23 327 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget finansieras Kammarkollegiets myndighetsuppgifter, bl.a.
indelningsärenden, permutationsärenden, vattenrättsliga ärenden och ärenden om
auktorisation av tolkar och översättare.
De övergripande målen för kollegiet vad avser myndighetsuppgifter är konsekvent
rättstillämpning samt snabb och korrekt handläggning med en lämplig avvägning av
resursinsatser.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden
1993/94 - 1995/96 bör ligga fast och bör ut-
sträckas till att omfatta även budgetåret 1997.
Resurser 1995/96
Ramanslag 34 414 000 kr
Resultatbedömning
Kammarkollegiets årsredovisning visar att det interna arbetet har rationali-
serats och effektiviserats väsentligt och att produktiviteten har ökat.
Kollegiet har redovisat styckkostnader för skilda ärendegrupper som jämförts med
tidigare års resultat.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Kammarkollegiet: Myndighetsutövning.
Slutsats
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997.
Kammarkollegiet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 2 miljoner kronor.
Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 procent. År 1998
beräknas anslagsnivån ha sänkts med 3 miljoner kronor eller 11 procent.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 34 414 000 kr.
A 3.Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet
1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget redovisas kostnader för fond- och förmögenhetsförvaltning,
administrativ service till andra myndigheter, bevakning av Allmänna arvsfondens
rätt, kansligöromål åt vissa styrelser och nämnder, risk- och skadehantering
m.m. Kostnaderna för verksamheten betalas med avgifter enligt principen om full
kostnadstäckning.
De övergripande målen är att kollegiets uppdragsverksamhet skall utföras enligt
marknadsmässiga principer och med full kostnadstäckning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden
1993/94 - 1995/96 bör ligga fast och bör ut-
sträckas till att omfatta även budgetåret 1997.
Resultatbedömning
Vad avser den avgiftsfinansierade verksamheten har uppsatta verksamhetsmål
uppnåtts. Fondförvaltningen redovisar ett överskott på 4,4 miljoner kronor och
verksamhetsgrenen administrativ service ett överskott på 0,46 miljoner kronor.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Kammarkollegiet: Uppdragverksamhet. Regeringen har
noterat att kollegiet har vidtagit vissa åtgärder med anledning av RRV:s påpek-
ande om kollegiets fondförvaltning, bl.a. genom att förbättra rapporte-
ringsrutinerna.
Slutsats
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition
bör gälla även för budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 1 000 kr.
B. Trossamfund m.m.
Inledning
Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan är inne i ett viktigt skede. En ny
kyrkolag trädde i kraft den 1 januari 1993. Vissa ändringar har senare beslutats
i fråga om bland annat kyrkolagens bestämmelser om förvaltningen av kyrklig
jord. Syftet med dessa förändringar har varit att förbättra avkastningen och öka
värdebeständigheten hos Svenska kyrkans finansförmögenhet. 1994 års kyrkomöte
har vidare hos regeringen föreslagit nya regler om kyrkotillhörighet. Som
huvudregel skall gälla att inträde i Svenska kyrkan sker genom dopet. Enligt en
övergångsbestämmelse skall emellertid den som den 1 januari 1996, då de nya
medlemskapsreglerna föreslås träda i kraft, tillhör Svenska kyrkan behålla sin
kyrkotillhörighet utan särskild åtgärd.
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden (SOU
1994:42) lagt fram förslag om hur de ekonomiska och rättsliga relationerna
mellan staten och Svenska kyrkan skall se ut i framtiden. En utgångspunkt för
Kyrkoberedningens arbete har varit att staten så långt möjligt bör hålla sig
neutral i förhållandet till de olika trossamfunden. Samtidigt betonar
Kyrkoberedningen att förändringar måste ske under stort hänsynstagande till
Svenska kyrkans historiskt framvuxna förhållanden liksom till att en övervägande
del av svenska folket fortfarande tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoberedningen
föreslår bland annat att Svenska kyrkan skall få ställning som ett eget från
staten självständigt rättssubjekt, att församlingar och kyrkliga samfälligheter
skall behålla sin självständiga ställning som egna rättssubjekt men upphöra att
vara kommuner och att kyrkoskatten skall ersättas av en medlemsavgift.
Beträffande Svenska kyrkans ekonomi föreslår Kyrkoberedningen att Svenska
kyrkan i princip skall jämställas med andra trossamfund när det gäller stöd från
staten och att Svenska kyrkan skall få bidrag från staten för vården av
kulturhistoriskt värdefull egendom. Kyrkoberedningen föreslår vidare att en
särskild rättslig form för trossamfund skapas och att de trossamfund som så
önskar skall få utnyttja skatteuppbördssystemet för att ta upp sina
medlemsavgifter.
En av de viktiga frågor som behandlas av Kyrkoberedningen är ansvaret för
begravningsverksamheten. Enligt Kyrkoberedningens förslag skall Svenska kyrkan
även fortsättningsvis vara huvudman för begravningsverksamheten.
Stiftssamfälligheterna föreslås emellertid bli befriade från sin skyldighet att
anordna begravningsplats för den som inte tillhör något kristet samfund.
Begravningsverksamheten finansieras genom en allmän statlig begravningsavgift
och den som icke är medlem i Svenska kyrkan skall därför inte behöva betala
någon skatt eller avgift till kyrkan. Regeringen räknar med att i samband med
frågan om ansvaret för begravningsverksamheten även kunna ta upp frågan om den
enskildes kostnader för begravningar.
Kyrkoberedningens slutbetänkande har skickats ut på remiss till över 3 000
remissinstanser, däribland samtliga pastorat och församlingar inom Svenska
kyrkan. Regeringen avser att redovisa förslag om de framtida relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan och om ansvaret för begravningsverksamheten till 1995
års kyrkomöte.
För att Svenska kyrkan skall ha möjlighet att bedriva en rikstäckande
verksamhet behövs, oberoende av vilka ställningstaganden som görs i
kyrka-statfrågan, ett effektivt inomkyrkligt utjämningssystem mellan
kyrkokommunerna genom kyrkofonden. Sommaren 1994 tillkallades en särskild
utredare med uppdrag att se över systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska
kyrkan och lägga fram förslag till hur detta skall vara utformat i framtiden.
Utredningsarbetet beräknas vara slutfört i början av år 1996.
En av de största utredningarna inom Civildepartementets ansvarsområde är
Bibelkommissionen (U 1972:07), som tillkallades i december 1972 med uppdrag att
översätta Nya testamentet. Översättningen av Nya testamentet blev klar år 1981.
I juni 1975 fick Bibelkommissionen i uppdrag att även översätta Gamla
testamentet. Översättningsarbetet beräknas vara klart i slutet av 1990-talet.
De svenska frikyrkosamfunden och andra s.k. fria trossamfund får statsbidrag i
form av verksamhetsbidrag, lokalbidrag och utbildningsbidrag.
Samlingslokalutredningen har i sitt slutbetänkande Mycket under samma tak (SOU
1994:32) föreslagit vissa förändringar i fråga om lokalbidraget till
trossamfund. Betänkandet har remissbehandlats. Förslagen redovisas under
anslaget B 1. Stöd till trossamfund.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Stöd till trossamfund m.m. t.o.m.
år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:
Beloppen anges i miljoner kronor
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95 - 1997(1 1998(1
juni 96
Absoluta tal Relativa tal
70,0 69,5 94,5 63,5 0,5 1,0
1) Prisnivå 1995/96
Besparingarna för såväl budgetåret 1995/96 som budgetåren 1997 och 1998 omfattar
huvudsakligen bidragen till lokaler. I fråga om verksamhetsbidraget beräknas
endast mindre justeringar.
B 1.Stöd till trossamfund m.m.
1993/94 Utgift 70 000 000 Reservation 716 529
1994/95 Anslag 69 500 000
1995/96 Förslag 94 500 000
varav 63 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan för
religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), lokaler för sådan verksamhet
(lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbildningsbidrag). Föreskrifter
om dessa statsbidrag finns i förordningen (1989:271, ändrad 1989:688 och 786,
1993:570 och 1994:1323) om statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan.
I förordningen anges vilka trossamfund som har bedömts vara berättigade till
statsbidrag enligt de grunder som riksdagen har beslutat (prop. 1988/89:100 bil.
15, bet. 1988/89:KrU10, rskr. 1988/89:111) och till vilka utbildningar bidrag
får beviljas.
Ursprungligen betalades statsbidrag endast till församlingar som var anslutna
till Sveriges frikyrkoråd. Bidrag betalas numera också till Anglikanska kyrkan,
Estniska evangelisk-lutherska kyrkan, de islamiska församlingarna i Sverige, de
ortodoxa och österländska kyrkorna, Katolska kyrkan i Sverige och Ungerska
protestantiska kyrkan.
Frågor om bidrag till de i förordningen angivna samfunden prövas av
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden består av företrädare
för alla dessa samfund. Ledamöterna i samarbetsnämnden utses av regeringen efter
förslag från samfunden.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund yrkar att anslaget räknas upp
enligt följande för tiden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996.
Verksamhetsbidrag + 2 740 000 kr
Lokalbidrag + 25 000 000 kr
Utbildningsbidrag + 100 000 kr
Den föreslagna uppräkningen av verksamhets- och utbildningsbidragen motiveras
bland annat med de senaste årens kostnadsstegringar. Samarbetsnämnden anser det
särskilt angeläget att samhället ger de trossamfund som betjänar invandrare
starkt förbättrade förutsättningar för sin verksamhet.
Samarbetsnämnden räknar med att byggnadsvolymen kommer att bli ungefär lika
stor som i genomsnitt för de senaste fem åren. Nämnden räknar därför med ett
bidragsbehov för lokalbidrag på 37 000 000 kronor.
1993 års Samlingslokalutredning har föreslagit att maximibeloppet för
lokalbidrag höjs från 700 000 kronor till 1 000 000 kronor och att bidrag till
handikappanpassning skall kunna lämnas med högst 165 000 kronor eller om det
finns synnerliga skäl till högst 365 000 kronor. Detta förslag skulle enligt
samarbetsnämnden innebära en ökning av medelsbehovet med ytterligare cirka
5 000 000 kronor.
Ur anslaget betalas även efter beslut av regeringen statsbidrag till de norska
och danska församlingarna i Sverige samt till ekumenisk verksamhet, kyrklig
beredskap och restaurering av äldre domkyrkor m.m.
Regeringens överväganden
Utöver de ordinarie anslagen till trossamfund har av arbetsmarknadspolitiska
skäl för budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 anvisats sammanlagt 80 miljoner
kronor till lokaler åt trossamfund. En stor del av samfundens byggprojekt har
kunnat tidigareläggas genom de extra anslagen, som fått en mycket god
sysselsättningseffekt. Tidigareläggandet av dessa projekt gör att medelsbehovet
för lokalbidrag minskar något under de närmaste åren.
Regeringen kommer senare att ta ställning till förslagen från 1993 års
Samlingslokalutredning om ändrade regler för lokalbidrag till trossamfund.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas för
budgetåret 1995/96 till 94 500 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 94 500 000 kr.
C. Konsumentfrågor
Konsumentpolitiken tillgodoser många olika syften, exempelvis att säkerställa
en väl fungerande marknad där det är särskilt viktigt att produkterna som säljs
inte är farliga, liksom att uppnå att konsumenterna är välutbildade och välin-
formerade . De konsumentpolitiska åtgärderna har ofta en fördelningspolitisk
inriktning. Det gäller framför allt den verksamhet som avser att hjälpa
hushållen att effektivt utnyttja sina resurser.
Sveriges ekonomi är ansträngd. Många hushåll känner av det hårda ekonomiska
klimatet. Till detta kommer de särskilda problem som arbetslöshet kan innebära
för enskilda hushåll. Det innebär att det måste förbli en viktig uppgift för
konsumentpolitiken att ägna särskild uppmärksamhet åt ekonomiskt utsatta
hushåll.
En annan utvecklingstendens som konsumentpolitiken måste uppmärksamma är
internationaliseringen. EU-medlemskapet innebär bland annat att flödet av varor,
tjänster och kapital över gränserna kan förväntas öka ytterligare. Detta
förväntas medföra ett ökat utbud med lägre priser och hårdare konkurrens som
följd. Men det innebär samtidigt att konsumenterna ställs inför nya svårigheter.
Marknaden blir mer svåröverskådlig, risken för att dåliga varor och tjänster
säljs blir större. Konsumenterna kan också komma att ställas inför nya marknads-
förings- och distributionsformer som det kan vara svårt att värja sig emot
eller som kan ha andra negativa inslag. Som en följd av bl.a. ny teknik, t.ex.
TV-reklam, blir marknadsföringen mera påträngande.
Många varor och tjänster produceras inom den offentliga sektorn. Under senare
år har denna förändrats bl.a. genom avregleringar. Behovet av att lyfta fram
brukarnas intressen inom detta område är tydligt.
Sambandet mellan konsumtion och miljö måste vidare uppmärksammas i arbetet för
en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Det blir en viktig uppgift för konsumentpolitiken att analysera innebörden av
de utvecklingstendenser som regeringen nu har berört och att aktivt verka för
att problem förebyggs eller undanröjs.
Reformeringen av konsumentpolitiken
En konsumentpolitisk översyn har genomförts. Den konsumentpolitiska kommittén
avslutade sitt arbete i februari 1994. Betänkandet Konsumentpolitik i en ny tid
(SOU 1994:14) har remissbehandlats. Den föregående regeringen lade fram
propositionen Den framtida konsumentpolitiken (prop.1994/95:16). I samband med
regeringsskiftet återkallade den nya regeringen propositionen, eftersom denna
på flera punkter avvek från vår syn på konsumentpolitiken.
Det vi tidigare har anfört om utvecklingstendenserna leder emellertid till att
vi finner det angeläget att föreslå nya riktlinjer för den framtida konsument-
politiken. Regeringen avser mot denna bakgrund att under våren återkomma i
frågan.
Sveriges medlemskap i EU
Det svenska konsumentskyddet har en lång tradition. En statlig konsumentpolitik
började utvecklas redan vid mitten av 1940-talet. Flera olika statliga organ har
inrättats för att hjälpa hushållen att effektivt utnyttja sina resurser och
stärka konsumenternas ställning på marknaden. Det har vuxit fram ett fruktbart
samarbete mellan den statliga konsumentverksamhet och den som bedrivs av
frivilliga organisationer liksom av den lokala konsumentverksamheten. Det har
likaså på många områden etablerats ett konstruktivt samarbete med näringslivet.
Här förtjänar frivilliga överenskommelser med Konsumentverket liksom
näringslivets egenåtgärder att nämnas.
Regeringen anser att myndighetsstrukturen på konsumentområdet med
Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden är ändamålsenlig.
Konsumentorganisationerna och andra frivilliga organisationer samt den kommunala
konsumentverksamheten kompletterar som nämnts de statliga insatserna i viktiga
avseenden. Regeringen anser det viktigt att de stöttas i detta arbete.
Marknadsdomstolen prövar frågor enligt lagstiftning under såväl
Civildepartementets som Näringsdepartementets ansvarsområde. Det övervägande
antalet ärenden avser marknadsföring, information, produktsäkerhet och
avtalsvillkor och knyter därmed an till lagstiftning under Civildepartementet.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till den utvidgning av produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde som övervägs - och som kan förmodas leda till ett utökat
antal produktsäkerhetsärenden - kommer ansvaret för Marknadsdomstolen att
flyttas från Näringsdepartementet till Civildepartementet. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen under våren med förslag till justeringar på
statsbudgeten som detta föranleder.
Konsumentpolitiken inom EU har på gemenskapsnivå inte samma bredd, djup och
tradition som den i Sverige. Efter en ganska trög start i mitten av 1970-talet
har takten i det konsumentpolitiska arbetet ökat, särskilt efter tillkomsten av
EG:s s.k. vitbok och enhetsakt. Men fortfarande markeras konsumentfrågornas
förhållandevis låga status bland annat genom att det inte har ansetts motiverat
med ett särskilt generaldirektorat hos kommissionen.
Det som har sagts nu visar att det blir en viktig uppgift för Sverige att driva
på mot breddat, fördjupat och mera kraftfullt konsumentskyddssamarbete i Europa.
Nordiska och svenska erfarenheter, kunnande och lösningar kommer här att kunna
tjäna som förebild. Medlemskapet gör det möjligt för Sverige att spela en mer
aktiv roll. Här kan erinras om att vi i regeringsdeklarationen slagit fast att
Sverige skall bidra till en förstärkning av konsumenternas ställning i Europa
vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet.
Konsumentinflytande på standardiseringen
Den europeiska standardiseringen har i och med EES-avtalet och EU-medlemskapet
fått en helt ny betydelse för de regler som rör människors liv, hälsa och
säkerhet. Detaljkrav för produkters säkerhet fastställs nu i europastandarder.
På konsumentområdet pågår ett omfattande europeiskt standardiseringsarbete. Ett
tjugotal kommittéer, flera av dem med underarbetsgrupper, deltar för närvarande
i arbetet med att utarbeta Europastandarder. Produkter som berörs är bl.a.
möbler,leksaker,fritidshjälmar, barnomsorgsprodukter och flytvästar. Att delta i
standardiseringen och få fram bra produktstandarder är ett betydelsefullt före-
byggande arbete för att hindra att vi får problem med bristande säkerhet och
funktion hos produkter som kommer över våra gränser.
Det är angeläget att standarderna är utformade med utgångspunkt i
brukarnas/konsumenternas intresse. Det är också viktigt för en effektiv
marknadskontroll att standarderna är realistiska och väl definierade.
Konsumentverket har framgångsrikt fört ut svenska synpunkter och lyckats påverka
det internationella standardiseringsarbetet på konsumentvaruområdet. Enligt
regeringens mening bör verket även i fortsättningen spela en aktiv roll i detta
sammanhang. Också konsumentorganisationer och andra frivilliga organisationer
måste ges tillfälle att medverka i standardiseringsarbetet. Konsumentinflytandet
på standardiseringen är enligt regeringens bedömning sålunda mycket viktigt.
Marknadskontroll
Regeringen anser att skyddet av människors hälsa och säkerhet har avgörande
betydelse när man bedömer behovet av marknadskontroll. Resurserna för
marknadskontroll bör i första hand användas för att övervaka produkterna från
säkerhetssynpunkt och stå i rimlig proportion både till de risker och de
personer som är tänkta att använda produkterna. Att barn inte utsätts för
onödiga risker bör ha en hög prioritet.
Den lokala verksamheten
Det är på den lokala nivån som konsumenterna som enskilda individer i de flesta
fall kan stödjas bäst. Främst avregleringen, internationaliseringen och det
ekonomiska läget ställer konsumenterna inför delvis nya problem. Detta ökar
ytterligare betydelsen av en väl utbyggd lokal konsumentverksamhet. Vikten av en
kommunal verksamhet med inriktning på hushållens problem har kommit att markeras
ytterligare genom tillkomsten av skuldsaneringslagen. Att medla i tvister mellan
konsumenter och näringsidkare är också ett betydelsefullt inslag i arbetet på
det lokala planet. Ett annat är varu- och serviceförsörjningsfrågor. Den
kommunala vägledningen har också en betydelsefull roll att spela gentemot annan
lokal verksamhet, exempelvis inom föreningslivets ram. På sikt kan alltså en
samverkan med andra verksamheter komma att utvecklas.
Ny marknadsföringslag
Regeringen har nyligen förelagt riksdagen proposition (1994/95:123) om ny
marknadsföringslag som avses träda i kraft den 1 juli 1995. Den nya lagen är
tydligare än den nuvarande genom att innehålla preciserade regler om olika
former för otillbörlig marknadsföring, såsom vilseledande reklam och
förpackningsstorlekar, konkurser, utförsäljningar och realisationer,
förmånserbjudanden etc. Ett företag som avsiktligt eller av oaktsamhet
överträder någon sådan regel kan dömas att betala en marknadsstörningsavgift.
Ett företag skall vidare kunna ådömas att betala skadestånd inte bara till
andra företag utan också till konsumenter. I marknadsföringsmål införs ett nytt
system där Stockholms tingsrätt blir första instans och Marknadsdomstolen blir
andra och sista instans.
Produktsäkerhet
Produktsäkerhetsutredningen (C 1993:01) lade i september 1993 fram ett förslag
med ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1994:610). I
delbetänkandet - Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88) - gjorde utredningen
en jämförelse mellan ett EG-direktiv om allmän produktsäkerhet (92/59/EEG) och
produktsäkerhetslagen. Utred-ningen föreslog emellertid att
produktsäkerhetslagen skulle ändras på så sätt att en farlig vara eller tjänst
skulle kunna återkallas från innehavaren av en vara eller från den en tjänst
utförts åt eller från den som innehar egendom som tjänsten avsett. Detta godtogs
av regeringen och riksdagen (prop. 1993/94:203 s.212 ff, bet.1993/94:LU23,
rskr.1993/94:367, SFS 1994:610. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 1994 (SFS
1994:1114). Utredningen har fortsatt sitt arbete med frågan om
produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bör utvidgas så att lagen inte bara -
som i dag - gäller varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet
utan också varor och tjänster på det offentliga området. Arbetet skall i denna
del vara slutfört senast den 31 december 1994.
Översyn av resegarantilagen
Ett förslag till nya former för resegarantier har presenterats i promemorian (Ds
1994:109) Nya former för resegarantier.
Arbetsgruppen föreslår, som alternativ till nuvarande garantisystem med
individuella betalningsutfästelser, en kombination av individuell och gemensam
säkerhet i form av en fond. En fondlösning tillgodoser, enligt arbetsgruppen,
bäst kravet att ge konsumenterna ett bättre skydd än det de nu har.
Även vissa andra ändringar i resegarantilagen föreslås som t.ex. en möjlighet
för tillsynsmyndigheten att förelägga reseföretag vid vite att ställa de
säkerheter som myndigheten beslutat och en förkortad tid för ansökan om
ersättning ur en resegaranti.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i frågan.
Miljömärkning
På uppdrag av Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor
har avdelningen för Industriell Miljöekonomi vid Lunds universitet utvärderat
det nordiska miljömärkningssystemet. I uppdraget ingick att särskilt belysa
organisations-, arbets- och beslutsformers inverkan på effektiviteten.
Ämbetsmannakommittén har inhämtat synpunkter på utvärderingen genom bl.a. de
departement som är ansvariga för miljömärkningsverksamheten i de nordiska
länderna.I utvärderingen konstateras att den nordiska miljömärkningen i
jämförelse med andra länders officiella miljömärkningssystem har lyckats
relativt väl beträffande antal fastställda kriterier, utfärdade licenser och
produkter på marknaden. Konsumenternas kännedom om den nordiska
miljömärkningssymbolen Svanen har vuxit i de nordiska länderna och miljömärket
har hög trovärdighet hos både konsumenter och producenter.
I utvärderingsrapporten föreslås förändringar i organisation och beslutsordning
i syfte att effektivisera arbetet. Under våren 1995 kommer de nordiska
konsumentministrarna att ta ställning till behovet av förändringar av
verksamheten och om tidsplanen för arbetet.
Genom EES-avtalet har det europeiska miljömärkningssystemet införts i Sverige
fr.o.m. 1 juli 1994. Det innebär att företag som vill använda EU:s
miljömärkningssymbol har möjlighet att begära tillstånd i Sverige att få göra
det. Utvecklingen av kriterier inom EU har tagit längre tid än beräknat. Idag
finns kriterier för fem produktgrupper fastställda, nämligen för tvätt- och
diskmaskiner, toalett- och hushållspapper samt jordförbättringsmedel.
Kommissionen har utsatts för kraftig kritik av medlemsländerna och uppmanats att
vidta åtgärder för att effektivisera arbetet. I det syftet har kommissionen
initierat en diskussion om att göra vissa ändringar i
miljömärkningsförordningen, bl.a. i beslutsordningen.
Beräknad utgiftsutveckling
Den beräknade utgiftsutvecklingen på konsumentområdet t.o.m. år 1998 till följd
av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är
följande:
Beloppen anges i miljoner kronor
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95 - 1997(1 1998(1
juni 96
Absoluta tal Relativa tal
92,4 117,9(2 138,3 91,3 2,1 3,2
1) Prisnivå 1995/96
2 ) I detta belopp ingår en engångsanvisning på 25 miljoner kronor
C 1.Konsumentverket
1993/94 Utgift 71 555 000
1994/95 Anslag 95 284 000 1)
1995/96 Förslag 101 687 000
varav 67 361 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
1)I detta belopp ingår en engångsanvisning på 25 miljoner kronor
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift
att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt
att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta
fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO) enligt lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen
(1975:1418) och produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Verket fullgör vidare uppgifter enligt konsumentförsäkringslagen (1980:38),
prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:630), lagen om
märkning av textilier (1992:1231), lagen om märkning av hushållsapparater
(1992:1232), lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk (1992:1326) och
lagen om leksakers säkerhet (1992:1327).
Verkets organisation m.m. framgår av förordningen (1990:1179) med instruktion
för Konsumentverket.
Konsumentverket
Konsumentverket redovisar i sin årsredovisning resultatet av verksamheten
uppdelat på verksamhetsgrenarna utredning/utveckling/forskning, provning/me-
todutveckling, rättslig marknadsbevakning, utbildning, lokal konsumentverksam-
het, förlagsproduktion, Råd & Rön och internationell verksamhet. För varje
verksamhetsgren har mål ställts upp.
Verket har särskilt prioriterat stödet till den lokala konsumentverksamheten -
som också är den största verksamhetsgrenen - främst på grund av ett
regeringsuppdrag om skuldsanering som verket har påbörjat under verksamhetsåret.
Rättslig marknadsbevakning och Råd & Rön är därefter de största
verksamhetsgrenarna. Anslagssparandet uppgick till 1 134 000 kronor för
budgetåret 1993/94.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot
redovisningen.
I sin anslagsframställning pekar verket på behovet av vissa förändringar av
verksamhetsinriktningen under den aktuella budgetperioden. Sådana skulle enligt
verkets förslag innebära en utbyggd marknadskontroll, förstärkta
utredningsinsatser när det gäller teknikstyrd service, utvärdering av insatserna
i anslutning till skuldsaneringslagens ikraftträdande samt ökat stöd till
konsumentorganisationer.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Regeringen avser att under våren återkomma med
förslag om inriktningen av den framtida konsument-
politiken. Konsumentverket beviljas ett anslag för
18 månader för budgetåret 1995/96. Verksamheten
bör tills vidare styras av de övergripande mål som
gäller för budgetåret 1994/95.
Resurser 1995/96
Ramanslag 101 687 000 kr
Resultatbedömning
Konsumentverkets årsredovisning har utvecklats sedan föregående år.
Resultatredovisningen ger ett bra underlag för en prövning av Konsumentverkets
verksamhetsinriktning. Redovisningen av prestationer är väl utvecklad.
Möjligheten att bedöma i vad mån de övergripande målen har uppfyllts begränsas
i viss mån av att den indelning som verket har i verksamhetsgrenar inte är
anpassad till målen för verksamheten. Den är istället i huvudsak knuten till de
medel som verket använder. Arbetet med att utveckla resultatmått bör fortsätta
inom ramen för budgetdialogen.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende Konsumentverket. Riksrevisionsverket har i sin
revisionsrapport framfört vissa förslag till förbättringar av det interna
redovisningssystemet. Konsumentverket bör beakta dessa förslag.
Slutsatser
Regeringen har för avsikt att under våren närmare precisera sin syn på
inriktningen av den statliga konsumentverksamheten och de övergripande målen för
den. Ett av syftena med detta är att förbättra möjligheten att kunna avläsa
effekterna av Konsumentverkets verksamhet.
Inom ramen för de övergripande mål som gäller i dag vill regeringen dock redan
nu ange några särskilt viktiga verksamhetsområden.
De hushållsekonomiska frågorna, särskilt budgetrådgivning och skuldsanering
kommer att förbli en mycket viktig uppgift under det aktuella budgetåret.
Konsumentverkets insatser i egenskap av tillsynsmyndighet enligt de lagar som
reglerar konsumentskyddet inom EU kommer att behöva ökas under budgetperioden.
Detta gäller marknadsbevakningen, stickprovskontroll av att produkter uppfyller
CE-märkets krav, kontakterna med näringslivet för utarbetande av
egenåtgärdssystem och insatserna för att sköta det s.k. notifikationssystemet
för farliga varor. I egenskap av tillsynsmyndighet kommer verket dessutom att
behöva satsa resurser på europeiskt och annat internationellt samarbete.
För att kunna upprätthålla en god produktsäkerhet inom hela EES-området har två
informationssystem byggts upp. Det ena är ett notifikationssystem (tidigare
kallat RAPEX) varigenom tillsynsmyndigheterna i medlemsländerna snabbt skall
kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat land. I EG:s
skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas information in från utvalda sjukhus i
medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- eller fritidsolyckor.
Tanken är att den information som erhålls från skaderapporteringssystemet skall
vara ett underlag för det långsiktiga produktsäkerhetsarbetet. Konsumentverket
är kontaktmyndighet för notifikationssystemet om andra farliga varor än
livsmedel.
Som tidigare har berörts anser regeringen att konsumentinflytande på den
europeiska standardiseringen är nödvändigt för att säkerställa att varor som
säljs i Sverige är säkra och för att stärka konsumenternas ställning i Europa i
enlighet med uttalandena i regeringsdeklarationen. Konsumentverkets insatser på
standardiseringsområdet bör därför ligga på en oförändrad hög ambitionsnivå.
Särskilda medel har vidare beräknats under tolfte huvudtitelns anslag C 3.
Bidrag till Standardiseringskommissionen för s.k. mandaterade
standardiseringsprojekt och fördelas med utgångspunkt från myndigheternas
prioriteringar. En del av dessa medel kommer bl.a. att kunna användas för att få
konsumentinflytande i standardiseringsarbetet.
Flertalet av landets kommuner - 234 av totalt 288 - satsar i dag på en lokal
konsumentverksamhet. Efter en viss minskning av den kommunala konsumentverk-
samheten går nu utvecklingen åt andra hållet, vilket delvis sammanhänger med
tillkomsten av skuldsaneringslagen. För att fungera effektivt måste verksamheten
få stöd i form av bl.a. informations - och utbildningsinsatser från Konsument-
verkets sida.
Regeringen anser att en viss besparing bör kunna göras inom Konsumentverket
under budgetåret 1995/96 utan att skapa påtagliga problem för verksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Konsumentverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
101 687 000 kr.
C 2.Allmänna reklamationsnämnden
1993/94 Utgift 13 195 000
1994/95 Anslag 13 437 000
1995/96 Förslag 20 518 000
varav 13 603 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har enligt förordningen (1988:1583, ändrad
senast 1993:1151) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden till uppgift
att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster
och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, s.k.
konsumenttvister, och ge rekommendationer om hur tvister bör lösas. Nämnden
skall också yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstol, stödja den
kommunala konsumentverksamhetens medling i konsumenttvister genom bl.a.
utbildning, rådgivning och information samt informera konsumenter och
näringsidkare om nämndens praxis.
Det övergripande verksamhetsmålet som fastställdes av regeringen för
budgetåret 1993/94 var att ARN på ett snabbt och ändamålsenligt sätt skulle
pröva de konsumenttvister som anmälts till nämnden. Anslagssparandet uppgick
till 109 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Av resultatredovisningen framgår att det övergripande målet huvudsakligen har
uppnåtts. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar
mot redovisningen.
Nämnden anför i sin anslagsframställning att den i avvaktan på ett mera
övergripande beslut om nämndverksamhetens framtida inriktning och omfattning
inte har ansett sig böra överväga någon förändring vad gäller verksamhetsgrenar
och verksamhetsmål.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Regeringen avser att under våren 1995 återkomma
med förslag om inriktningen av den framtida
konsumentpolitiken. Allmänna reklamationsnämnden
bör beviljas ett anslag för 18 månader för budget-
året 1995/96. Verksamheten bör genomföras med de
övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95.
Resurser 1995/96
Ramanslag 20 518 000 kr
Resultatbedömning
ARN:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att
de uppsatta målen till stora delar har uppnåtts.
Under året har handläggningstiderna kortats. Väntetiderna har nu sänkts och är
drygt fem månader för ärenden som avgjorts med intresseledamöter och två månader
för ärenden som avgjorts i ett enklare förfarande utan intresseledamöter.
Antalet inkomna ärenden har sjunkit något jämfört med budgetåret innan. Till
bank-, rese- och skinnavdelningarna har betydligt färre ärenden kommit in.
Tänkbara förklaringar till minskningen av nämndens ärenden inom bankområdet är
att nämndens praxis börjar få genomslag, att Konsumenternas bankbyrå har
inrättats samt att bankernas reklamationshantering har förbättrats.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende Allmänna reklamationsnämnden.
Slutsatser
Med anledning av att regeringen avser att komma med förslag om inriktningen av
konsumentpolitiken under våren 1995 föreslår regeringen att de övergripande mål
för nämndens verksamhet som gäller för budgetåret 1994/95 även skall gälla för
budgetåret 1995/96.
En mindre besparing föreslås på verksamheten. Den bör kunna göras genom en ökad
effektivisering.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 20 518 000 kr.
C 3.Stöd till konsumentorganisationer
1993/94 Utgift 1 466 000 reservation 2 357
1994/95 Anslag 2 100 000
1995/96 Förslag 6 150 000
varav 3 767 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Sedan år 1990 har särskilda medel anslagits till stöd för ideella
konsumentorganisationer. Medlen skall bl.a. kunna användas till stöd åt såväl
befintliga konsumentorganisationer som för att stödja och stimulera uppbyggnaden
av nya organisationer.
Medlen disponeras av Konsumentverket.
Konsumentverket
Konsumentverket anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att stöd till
konsumentorganisationer har lämnats till 20 projekt på totalt 2 006 000 kronor.
Hälften av det beviljade beloppet avser startbidrag till enskilda
konsumentorganisationer. Stöd har främst lämnats för utveckling av lokal
verksamhet, livsmedelsfrågor, konsumtion och miljö. Reservationsbeloppet beror
på att vissa medel betalas ut först då projekten avslutats.
Verket föreslår i sin anslagsframställning en ökning av anslaget till 5 250 000
kronor för budgetåret 1995/96. Ökningen motiveras av att stödet i dag kan
användas för fler ändamål än när det inrättades. Konsumentverket pekar också på
behovet av fortsatta satsningar på ungdomsprojekt.
Sveriges Konsumentråd
Sveriges Konsumentråd har ansökt om bidrag för sin verksamhet på 4 800 000
kronor för budgetåret 1995/96. Sveriges Konsumentråd är en paraplyorganisation
för frivilliga organisationer som representerar breda brukarintressen. Medlemmar
i rådet är ideella och andra organisationer som arbetar med konsumentfrågor.
Rådet beräknar att kostnaden för rådets konsumentpåverkande aktiviteter i
Europaarbetet uppgår till drygt 2 miljoner kronor. Personalkostnader och
administrativa kostnader beräknas uppgå till 3 miljoner kronor. De områden som
i dag prioriteras i ett EU-perspektiv är enligt Konsumentrådet framför allt
livsmedel, konsumentskydd och finansiella tjänster.
Regeringens överväganden
Konsumentorganisationer spelar en viktig roll i Europasamarbetet. I sin egenskap
av frivilliga organisationer utövar de inflytande genom andra kanaler än dem som
EU-ländernas regeringar har.
Sveriges Konsumentråd är medlem i den europeiska konsumentorganisationen Bureau
Européenne des Union de Consommateur (BEUC) och kommer att representera den
svenska konsumentrörelsen i EU:s konsumentråd - The Consumer Consultative
Council (CCC). Sveriges Konsumentråd deltar också som svensk representant i den
samarbetsorganisation för konsumentdeltagande i det europeiska
standardiseringsarbetet, Association de Normalisation Européen pour les
Consommateurs (ANEC), som nyligen har upprättats.
Sveriges Konsumentråd bör kunna medverka till en fördjupad diskussion och
debatt om hur konsumentskyddet skall kunna stärkas i Europa. Rådet har också en
viktig uppgift att sprida information om arbetet inom EU till sina
medlemsorganisationer.
Regeringen anser att Sveriges Konsumentråd bör få särskilt ekonomiskt stöd
bl.a. för att företräda konsumenterna i Europaarbetet. Medel för detta har
beräknats under anslaget Stöd till konsumentorganisationer. Regeringen kommer
att ange de närmare villkoren för detta stöd.
Också andra konsumentorganisationer bör liksom hittills kunna få ekonomiskt
stöd. Detta stöd bör även i fortsättningen fördelas av Konsumentverket.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisarett
reservationsanslag på 6 150 000 kr.
C 4.Konsumentforskning
1993/94 Utgift 1 158 000 Reservation 2 172 000
1994/95 Anslag 2 100 000
1995/96 Förslag 3 000 000
varav 1 987 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1993 (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:LU48, rskr. 1992/93:329) anvisades 2 100 000 kronor till Konsumentverket
för att utveckla forskning på konsumentområdet. I avvaktan på översynen av
konsumentpolitiken beslutade riksdagen att anslaget till konsumentforskning
tills vidare skulle uppgå till ett i huvudsak oförändrat belopp på 2 100 000
kronor för budgetåret 1993/94.
Medlen disponeras av Konsumentverket.
Konsumentverket
Konsumentverket anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att verket har
beviljat 1 931 000 kronor till tio nya forskningsprojekt. Huvuddelen av de
beviljade medlen har gått till forskning om varudistribution i stadskärnor samt
till en utvärdering av försök med skuldsanering. Reservationsbeloppet beror på
att alla medel inte utbetalas förrän projekten har avslutats.
Verket föreslår i sin anslagsframställning ett oförändrat anslag för budgetåret
1995/96.
Regeringens överväganden
Det är enligt regeringens mening angeläget att forskningen på konsumentområdet
kan utvecklas. Ett område för sådan forskning är hur konsumenternas resurser,
attityder och beteenden påverkas av olika förändringar i samhället, däribland
EU-medlemskapet.
Konsumentforskningen kan också vara värdefull som underlag för insatser på
produktsäkerhetsområdet.
Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp för att kartlägga den
konsumentforskning som finns i dag för att med denna kartläggning som grund
utarbeta ett program för konsumentforskningen.
Regeringen föreslår mot den angivna bakgrunden att anslaget till
konsumentforskningen förs upp med ett - beräknat på årsbasis - i stort sett
oförändrat belopp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
på 3 000 000 kr.
C 5.Bidrag till miljömärkning av produkter
1993/94 Utgift 5 000 000
1994/95 Anslag 5 000 000
1995/96 Förslag 6 900 000
varav 4 600 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes under
år 1989. Den frivilliga miljömärkningen i Sverige inom ramen för detta system
organiseras och drivs av SIS-Standardiseringen i Sverige (SIS) och leds av
Miljömärkningsstyrelsen. Verksamheten regleras genom ett avtal mellan staten och
SIS, som förlängdes med ett år från den 30 juni 1994.
Sedan den 1 maj 1992 gäller inom EU en förordning om miljömärkning, vilken
ingår i det tilläggsavtal till EES-avtalet som riksdagen beslutat om den 3 juni
1994. EG-förordningen återspeglar i stort de principer som gäller för den
nordiska miljömärkningen.
Miljömärkningen skall på sikt i huvudsak finansieras genom avgifter och
ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta. T.o.m. bud-
getåret 1994/95 har sammanlagt 18,6 miljoner kronor anslagits över
statsbudgeten. Statsbidraget är förenat med återbetalningsskyldighet när
verksamheten ger överskott.
SIS-Standardiseringen i Sverige
Det nordiska miljömärkningsarbetet har fram till den första juli 1994 resulterat
i att kriterier har fastställts för 23 produktgrupper. Under det senaste
budgetåret utarbetades kriterier för bl.a. tidningspapper, tvättmaskiner, möbler
och gräsklippare. Drygt 650 produkter, märkta med den nordiska svanen, finns på
den nordiska marknaden.
Miljömärkningen av pappersprodukter har lett till en påtaglig minskning av
miljöbelastningen genom att utsläpp av för miljön skadliga ämnen har reducerats
kraftigt. Miljömärkta tvättmedel, som svarar för två tredjedelar av
tvättmedelsförsäljningen, har bidragit till att belastningen på reningsverk och
utsläppen i sjöar och vatten har minskats.
Utgångspunkten för den ursprungliga överenskommelsen mellan staten och SIS var
att miljömärkningen, efter en igångsättningsperiod om fem år och ett villkorligt
återbetalningsskyldigt statsbidrag, skulle vara självbärande. Även om den
nordiska miljömärkningen nu ger vissa intäkter, framhåller SIS att osäkerheten
är stor beträffande de framtida intäkterna. Samtidigt ökar kostnaderna på grund
av marknadens krav på kriterie-utveckling på nya produktområden. Fortsatta
statliga anslag är en förut-sättning för miljömärkningsverksamheten.
Kostnaden för den planerade verksamheten vad avser såväl det nordiska som EU:s
miljömärkningssystem under budgetperioden 1995/1996 har beräknats till 21 582
000 kronor. Märkningsintäkterna beräknas uppgå till 9 900 000 kronor under samma
tid.
Arbetet med den nordiska miljömärkningen beräknas under budgetåret 1995/96
kunna bedrivas med i det närmaste oförändrat statsanslag, d.v.s.med 5 207 000
kronor.
Kostnaderna för att handha uppgiften som behörigt organ för EU:s
miljömärkningssystem beräknas uppgå till 6 475 000 kronor. Enligt SIS:s
beräkning kommer arbetsinsatser för miljöexperter motsvarande tre manår att
krävas samt kostnader för konsultinsatser. Till detta kommer resekostnader för
deltagande i EU:s kriterieutvecklingsarbete.
För budgetåret 1995/96 bedömer SIS behovet av statsbidrag för sin verksamhet
till 11 682 000 kronor.
Regeringens överväganden
De beslut om en frivillig, enhetlig och positiv nordisk miljömärkning som riks-
dagen fattade hösten 1989 har gett konkreta resultat. I dag finns ett stort
antal svanmärkta produkter på marknaden, och konsumenterna kan få vägledning för
att välja de minst miljöbelastande produkterna. Detta kan i sin tur leda till en
produktutveckling som på sikt kommer att bidra till en från miljösynpunkt
varaktigt hållbar utveckling.
Regeringen anser att en officiell miljömärkning är av ett så stort allmänt
intresse att verksamheten tills vidare bör få fortsatt statligt stöd.
Enligt EU:s förordning om miljömärkning skall de länder i vilka förordningen
gäller utse det eller de organ som ansvarar för de uppgifter som anges i
förordningen. Regeringen har utsett SIS att fram till den 1 juli 1995 vara
behörigt organ i Sverige.
Det får ankomma på det eller de organ som under det aktuella budgetåret i
Sverige administrerar EU:s miljömärkningsordning, att inom ramen för beviljade
medel se till att den vidare utvecklingen av miljömärkningen främjas och sker i
enlighet med Sveriges internationella åtaganden.Regeringen anser att
verksamheten bör kunna bedrivas på en godtagbar nivå även med ett lägre anslag
än det SIS har begärt.Regeringen föreslår att den för miljömärkning ansvariga
organisationen under budgetåret 1996 får ett bidrag på 6 900 000 kronor för att
handha både den nordiska miljömärkningen och EU:s miljömärkningssystem.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 6 900 000 kr.
D. Ungdomsfrågor
Utvecklingen inom ungdomsområdet
Den långsiktiga utvecklingen i Sverige beror i hög grad på vilka
framtidsmöjligheter landets ungdomar får. Det är därför väsentligt att stödja en
positiv utveckling av ungdomars möjligheter inom olika områden. Viktiga
ungdomsfrågor hör till olika departements ansvarsområden. Inom regeringskansliet
har Civildepartementet ett övergripande ansvar och en samordnande roll för
ungdomspolitiken. Till Civildepartementet hör även Barn- och ungdomsdelegationen
(Ju 1983:01), som är ett rådgivande organ till regeringen i bl.a. ungdomsfrågor.
Bland myndigheterna har Ungdomsstyrelsen ett sektorsövergripande ansvar för att
följa utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på
frågor inom olika samhällsområden.
Ungdomars livsvillkor
Ungdomars etablering i vuxenvärlden, genom att få en egen ekonomi, bostad och
familj, har successivt förskjutits framåt i livet. Detta har sin förklaring i en
rad långsiktiga förändringar av samhället som i sin tur påverkar ungdomars
livsvillkor.
Utbildningstiden har ökat avsevärt sedan 70-talet. Denna utveckling har i
lågkonjunkturens spår accentuerats under 90-talet som en konsekvens av det
tredje gymnasieåret samt bristen på arbetsmöjligheter för ungdomar. I flera
yrken ställs vidare högre krav med längre utbildningstid och ett allt senare
inträde på arbetsmarknaden som följd.
Undersökningar visar att ungdomar sedan 60-talet, oberoende av
konjunkturväxlingar, har fått en allt svagare ställning på arbetsmarknaden.
Ungdomsarbetslösheten är i dag mer än dubbelt så hög som arbetslösheten bland
övriga medborgare. Ungdomars arbetsmarknad präglas också av att de i långt högre
grad har vikariat eller annan form av tillfällig anställning och att de i högre
grad än andra grupper omfattas av arbetsmarknadsåtgärder.
Den längre ungdomsutbildningen och den högre risken för arbetslöshet innebär
att inkomster och därmed möjligheter till en självständig ekonomi kommer senare
i livet. Ungdomar flyttar ut från föräldrahemmet allt senare. Parbildning och
barnafödande sker också allt senare.
Särskilt utsatta ungdomar
För många ungdomar med trygg uppväxt, god utbildning och ett välutvecklat
socialt kontaktnät ser utvecklingen ljus ut. Men det finns också grupper av
ungdomar som saknar dessa förutsättningar och för vilka utvecklingen riskerar
att bli sämre. Bland förlorarna finns t.ex. invandrarungdomar, särskilt de
flyktingungdomar som nyligen kommit till Sverige. Här finns också unga
ensamföräldrar, vars ekonomiska situation vanligtvis är mycket bekymmersam.
Långtidsarbetslösa ungdomar, ungdomar med funktionshinder och lågutbildade
pojkar i glesbygden är andra grupper som alltmer ställs utanför samhället.
Prioriteringar inom ungdomspolitiken
Demokrati och inflytande
Utgångspunkten för regeringens ungdomspolitik är att se ungdomar som fullvärdiga
medborgare som har både rättigheter och skyldigheter. En förutsättning för att
ungdomar skall ta det ansvar detta innebär är att de också ges möjlighet att bli
delaktiga i utvecklingen av samhället och att de får inflytande över sin egen
situation. Frågor om demokrati, inflytande och delaktighet är därför centrala
för ungdomspolitiken.
Delaktighet i samhället handlar om rätten att få vara med, att ha uppgifter,
att få och ta ansvar. Möjligheterna till detta är emellertid inte jämnt
fördelade. Insatserna för att stärka ungdomars inflytande och motverka vanmakt
måste göras så att de omfattar alla oavsett kön, etnisk eller social bakgrund.
De insatser som görs för att stärka ungdomars delaktighet får inte innebära att
ungdomar bara får ett formellt inflytande på vuxnas villkor. Vuxna måste också
vara beredda att ge ifrån sig lite av sin makt. Det handlar för vuxna ofta om
att förändra sin attityd; att stödja, inte styra.
Arbete och utbildning för ungdomar
Den viktigaste insatsen för att stärka ungdomars delaktighet i samhället är att
minska arbetslösheten bland de unga. Kraftfulla generella åtgärder måste
kombineras med riktade insatser mot grupper av särskilt utsatta ungdomar som
riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet och successivt ställas utanför
samhället.
Mot bakgrund av den konjunkturuppgång som kan skönjas har regeringen valt att
styra arbetsmarknadsåtgärderna för ungdomar från sysselsättningsåtgärder till
utbildnings- och rekryteringsåtgärder med syfte att underlätta en övergång till
den reguljära arbetsmarknaden. Fr.o.m. den 1 januari 1995 ersätts
ungdomspraktiken med en ny åtgärd för ungdomar i åldern 20-24 år, s.k.
ungdomsintroduktion. Denna innebär fyra månaders praktik, följt av sex månaders
anställning. Regeringen överväger dessutom olika alternativ för att bereda
kommunerna möjlighet att ta över ansvaret för ungdomar under 20 år.
Kunskap blir allt viktigare för den enskildes utveckling och möjlighet till
sysselsättning. Utbildning måste ses som en investering för såväl samhället som
för individen. Det svåra arbetsmarknadsläget innebär att utbildningssamhällets
alla resurser måste mobiliseras för att få till stånd ett samlat kunskapslyft i
samhället.
En av EU:s strukturfonder, socialfonden, har som ett av sina mål att särskilt
främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Medel ur strukturfonderna är av
särskilt intresse för att utveckla nya initiativ för att motverka
ungdomsarbetslöshet och för att stärka ungdomars grundläggande kompetens.
Utvecklingsprojekt som utgår från ungdomars egen kreativitet och initiativkraft
bör här särskilt uppmärksammas.
Ett stärkt ungdomsperspektiv
Det är angeläget att insatser för ungdomar präglas av en helhetssyn på ungdomars
situation. Det innebär bl.a. att frågorna i ökad utsträckning måste bedömas över
de traditionella sektorsgränserna och utifrån ungdomars eget perspektiv.
Utgångspunkten för ungdomspolitiken måste vara den samlade verklighet som unga
människor lever i samt de behov, förutsättningar och problem som de själva
upplever. En viktig uppgift är därför att utveckla metoder för att förstärka
ungdomsperspektivet i det politiska beslutsfattandet.
I rapporten Ungdomars välfärd och värderingar (SOU 1994:73) ges en samlad bild
av utvecklingen av ungdomars materiella villkor och av ungdomars värderingar och
attityder i förhållande till andra grupper. Det är viktigt att utveckla metoder
som möjliggör en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom detta område. Det är också
viktigt att kunna ge en samlad överblick över regeringens insatser för ungdomar.
Regeringen har för avsikt att i en skrivelse till riksdagen ge en samlad
redovisning av samtliga förslag och insatser i årets budgetproposition som
särskilt berör ungdomar.
Åtgärder inom ungdomsområdet
Riktlinjer och mål för ungdomspolitiken
Riksdagen antog i maj 1994 riktlinjer för ungdomspolitiken (prop. 1993/94:135,
bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). I enlighet med vad som angavs i
propositionen 1993/94:135 Ungdomspolitik bör en återkommande redovisning av
utvecklingen inom ungdomsområdet föreläggas riksdagen och i samband med detta
bör även frågan om riktlinjernas utformning behandlas.
De nuvarande riktlinjerna för ungdomspolitiken bör ses över. En viktig
utgångspunkt är att målen bör utformas så att de kan ge vägledning vid
utformningen av konkreta insatser på såväl lokal som central nivå. Vidare bör de
utformas så att de möjliggör uppföljning och utvärdering av olika insatser.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen när översynen slutförts.
Vid sidan av den nämnda översynen bereds flera frågor som är viktiga för
utvecklingen av ungdomspolitiken.
I juni 1994 lade Utredningen om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter,
den s.k. Generationsutredningen, fram sitt betänkande Tillvarons trösklar (SOU
1994:77). Utredningens uppgift var att ge en helhetsbild av ungdomars
livsvillkor och förslag på hur generationsperspektivet bättre skall kunna
beaktas i den politiska beslutsprocessen samt förslag som bidrar till att
underlätta ungdomars etablering, främst på arbets- och bostadsmarknaden.
Betänkandet har under hösten remissbehandlats.
Åldersgränserna i samhället är viktiga signaler till de unga om hur den vuxna
generationen ser på deras möjligheter att ta ansvar för olika handlingar. Olika
åldersgränser har beslutats utifrån de motiv och de specifika problem som
funnits inom respektive samhällsområde var för sig. Något samlat synsätt på de
åldersgränser ungdomar möter har ännu inte formulerats. I propositionen om
ungdomspolitik uttalade den dåvarande regeringen att en samlad översyn bör göras
av de åldersgränser som finns och skälen för dessa (prop. 1993/94:135, bet.
1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). Regeringen avser att inom kort ta initiativ
till en utredning med denna inriktning.
Sedan 1991 har ett omfattande samverkansprojekt för utsatta ungdomar i tolv
stadsdelar i storstäderna bedrivits med medel ur Allmänna arvsfonden, det s.k.
Plus-projektet. Projektet bygger på en samverkan mellan offentliga och
föreningsdrivna verksamheter för att förbättra ungdomars situation och syftar
till att utveckla nya metoder för såväl individuellt inriktade som allmänt
förebyggande insatser. En samlad utvärdering av projektet kommer att redovisas i
april 1995.
Ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism
Vid Europarådets stats- och regeringschefsmöte i oktober 1993 beslutades att en
ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism skall bedrivas under perioden
1994-96. Kampanjens inriktning på ungdomar beror inte på att ungdomar är
särskilt främlingsfientliga, utan istället på att deras engagemang och
initiativkraft är en betydelsefull resurs i arbetet mot främlingsfientlighet och
rasism.
I april 1994 inrättades en arbetsgrupp med uppgift att genomföra den svenska
delen av kampanjen. För att ge kampanjen en från regeringskansliet mer
fristående ställning omformades arbetsgruppen i december 1994 till en kommitté.
Den svenska ungdomskampanjen består av såväl centrala massmediainriktade
insatser som ett aktionsprogram för att stimulera till lokala ungdomsinitiativ.
Huvuddelen av kampanjaktiviteterna kommer att ske under år 1995.
Internationella ungdomsfrågor
Sverige deltar sedan den 1 januari 1994 i EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa.
Den 1 januari 1995 inleds fas tre av programmet, vilken sträcker sig fram till
utgången av år 1999. Programmets operativa delar sköts i Sverige av Stiftelsen
för internationellt ungdomsutbyte. Under år 1994 har sammanlagt cirka 1 500
ungdomar från Sverige deltagit i utbyte eller andra aktiviteter inom Ungdom för
Europa-programmet.
Under den kommande perioden skall den nationella prioriteten för Sveriges del
vara att:
- nå grupper av ungdomar som i vanliga fall inte skulle ha deltagit i
utbytesverksamhet,
- utveckla programmet som ett redskap för att bekämpa främlingsfientlighet och
rasism,
- utveckla kontakterna med de mindre språkområdena i Europa,
- stödja projekt som initieras, planeras och genomförs av ungdomar själva, samt
- stödja projekt och verksamheter som syftar till att få ungdomar delaktiga i
det europeiska samarbetet.
Dagens unga generation har i högre grad än tidigare generationer ett globalt
perspektiv på olika samhällsfrågor. Det är särskilt viktigt att ungdomars
intresse för och engagemang i dessa frågor tas tillvara av samhället. Svenska
ungdomar bör i ökad utsträckning kunna delta i det svenska bistånds- och
solidaritetsarbetet. Exempel på detta är det utbytesprogram med tredje världen
som Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte driver, det s.k. World
Youth-programmet. Regeringen anser att programmet i framtiden bör ges en
permanent form.
År 1995 sammanfaller firandet av Förenta Nationernas 50 års-jubileum, på temat
toleransens år, med att det gått 10 år sedan FN:s världsungdomsår. Inom ramen
för det svenska firandet görs särskilda insatser för att föra ut kunskap om FN:s
arbete och skapa debatt om globala frågor bland ungdomar.
Vidare kommer Sverige i augusti 1996 att stå som värd för den första
världskongressen om kommersiell sexuell exploatering av barn. Förberedelser och
genomförande av kongressen kommer att ske i nära samarbete med folkrörelser och
internationella organ inom området. Regeringen avser att inom kort utse en
särskild nationalkommitté för ändamålet.
Jämställdhet mellan män och kvinnor
Arbetet med jämställdhetsfrågor inom ungdomsområdet har främst berört
ungdomsorganisationerna. En särskild satsning har gjorts på att stärka unga
flickors roll i föreningslivet. Ett antal organisationer arbetar i samarbete med
Ungdomsstyrelsen med att utveckla metoder för att stärka flickors inflytande och
ställning i det interna föreningsarbetet. Detta arbete bör fortsätta under det
kommande budgetåret. Ett av de övergripande målen för statens bidrag till
ungdomsorganisationerna är att främja såväl jämlikhet mellan olika
ungdomsgrupper som jämställdhet mellan könen.
D 1.Ungdomsstyrelsen
1993/94 Utgift1) 4 959 000(2
1994/95 Anslag 7 923 000
1995/96 Förslag 12 498 000
varav 8 274 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1)Anslag E 1. Statens ungdomsråd
2)Härutöver tillkommer 2 500 000 vilka finansierats under anslaget E 2. Bidrag
till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.
Statens ungdomsråd omvandlades den 1 juli 1994 och bytte namn till
Ungdomsstyrelsen. Ungdomsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för
ungdomsfrågor. Riksdagen beslutade i maj 1994 om myndighetens övergripande mål
och verksamhetsinriktning för perioden 1994/95-1996/97 (prop. 1993/94:135, bet.
1993/94:KrU31, rskr 1993/94:354). Förändringarna av målen innebar bl.a. att
myndighetens sektorsövergripande arbete och uppföljningsansvar för statliga och
kommunala insatser för ungdomar lyftes fram.
De övergripande målen för Ungdomsstyrelsen är att främja goda uppväxtvillkor
för ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i
samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande och ha
en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa ungdomars
villkor i samhället. Ungdomsstyrelsen handlägger vidare frågor om stöd till
ungdomsorganisationer enligt förordningen (1994:641) om statsbidrag till
ungdomsorganisationer.
Myndigheten (Statens ungdomsråd) har i sin årsredovisning redovisat
verksamheten gentemot följande mål:
- att stödja och stimulera en utveckling av ideella barn- och ungdoms-
organisationer,
- att följa, stimulera och utveckla kommunernas insatser för ungdomar,
- att ta fram och sprida kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor och om metoder
och strategier i ungdomsarbetet
- att följa och utvärdera statliga och kommunala insatser för ungdomar inom i
första hand kultur- och fritidssektorn samt genomföra översiktliga
utvärderingar inom andra sektorer.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen som gäller för perioden
1994/95-1996/97 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 12 498 000 kr
Resultatbedömning
Myndighetens årsredovisning visar att de mål som formulerats och de resultatkrav
som ställts i regleringsbrevet till övervägande delen har uppnåtts. Myndigheten
redovisar ett anslagssparande för 1993/94 på cirka 1 miljon kronor. Den
administrativa hanteringen av bidragsgivningen har skötts på ett effektivt sätt
med förhållandevis korta handläggningstider. Den nya redovisningsmodellen för
statlig verksamhet har använts på myndigheten först från och med budgetåret
1993/94, vilket medför svårigheter att få rättvisande kostnadsjämförelser bakåt
i tiden. Det finns ett behov av att förbättra mätmetoder och kriterier avseende
såväl effekter som kopplingen mellan prestationer och resursåtgång. De nya
förutsättningar som gäller för Ungdomsstyrelsen gör emellertid årsredovisningen
till vissa delar inaktuell som bedömningsgrund för framtida beslut. Bl.a. har
myndigheten givits nya övergripande mål inför budgetåret 1994/95.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Ungdomsstyrelsen.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i proposition
1993/94:135 bör gälla även för budgetåren 1995/96. De förändringar av
verksamheten som där lades fast innebär att myndigheten får mer omfattande och
krävande arbetsuppgifter. Arbetet med att förändra verksamheten för att möta de
nya krav som ställs på myndigheten har nyligen påbörjats. Ungdomsstyrelsen bör
därför undantas från generella besparingskrav. Ungdomsstyrelsen bör även
kompenseras för vissa merkostnader i samband med organisationsförändringen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ungdomsstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på12 498
000 kr.
D 2.Bidrag till nationell och internationellungdomsverksamhet m.m.
1993/94 Utgift1) 111 534 000 Reservation 3 411 077
1994/95 Anslag 111 697 000
1995/96 Förslag 174 303 000
varav 109 422 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1)För budgetåret 1993/94 fanns två anslag uppförda på statsbudgeten som delvis
motsvarar ovan nämnda ändamål; E 2. Bidrag till central och lokal ungdoms-
verksamhet m.m. och E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete.
Anslaget disponeras för statsbidrag till ungdomsorganisationer enligt
förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer samt för stöd
till viss annan nationell ungdomsverksamhet. Vidare omfattar anslaget också stöd
för internationell verksamhet till Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
och Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte.
Ungdomsstyrelsen har i sin årsredovisning redovisat utvecklingen för och
fördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas verksamhet.
Antalet ungdomsmedlemmar i de organisationer som erhöll reguljärt stöd har
minskat med cirka 13 procent under de senaste fyra åren, medan antalet
aktiviteter i princip varit oförändrade. Av det särskilda bidraget fördelades
cirka 35 procent till nya ungdomsrörelser, generationsövergripande verksamhet
och särskilt angelägna projekt.
Ungdomsstyrelsen
Ungdomsstyrelsen föreslår att bidragen till ungdomsorganisationerna bibehålls på
nuvarande nivå. Ungdomsstyrelsen föreslår även att särskilda medel inom anslaget
anslås till den särskilda satsningen på unga flickor i föreningslivet och till
utmärkelser i enlighet med den nuvarande nivån.
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
Landsrådet begär 2 550 000 kronor i verksamhetsbidrag för sin internationella
verksamhet. Detta motsvarar en ökning på 250 000 kronor på årsbasis. Ökningen
motiveras av en ökad ambitionsnivå för informationsverksamheten, ökade krav på
det europeiska ungdomssamarbetet samt ökade kostnader för medlemskap i olika
internationella samarbetsorgan.
Stiftelsen för internationellt ungdomsarbete
Stiftelsen begär 7 450 000 kronor för att driva EU:s ungdomsutbytesprogram
Ungdom för Europa och för information om internationellt ungdomsutbyte,
inklusive medel för breddat utbyte och övergripande verksamhet. Detta motsvarar
en ökning på cirka 670 000 kronor, vilket främst härrör från ökade kostnader för
Ungdom för Europa-programmet samt förslag till ny verksamhet genom ett breddat
utbyte, främst riktat till Central- och Östeuropa.
Härtill kommer en begäran om 11 437 000 kronor för det s.k. World Youth-
programmet.
Regeringens överväganden
Nationell verksamhet
De statliga bidragen till ungdomsorganisationernas verksamhet är av stor
betydelse för föreningslivets möjligheter att engagera barn och ungdomar.
Bidragen är ett konkret sätt att stödja ungdomars eget engagemang och den
demokratiska fostran som blir effekten av att ungdomar själva har inflytande
över och styr en omfattande verksamhet. Bidragen består av ett grundbidrag och
ett särskilt bidrag. Grundbidraget fördelas till rikstäckande
ungdomsorganisationer utifrån antalet medlemmar, aktiviteter och
lokalavdelningar. Det särskilda bidraget skall från och med innevarande år
främst användas för att stödja förnyelse och utveckling inom föreningslivet,
samt till organisationer med särskilt resurskrävande verksamhet.
Statens stöd motiveras av att organisationerna och deras verksamhet bidrar
till att vissa mål, som är angelägna för samhället i stort, uppfylls. Under de
senaste åren har ett antal åtgärder därför vidtagits för att bidragsgivningen i
ökad utsträckning skall relateras till de statliga målen för bidragen.
Ungdomsstyrelsen har i uppdrag att fram t.o.m år 1997 genomföra en fördjupad
bidragsprövning av samtliga organisationer som ansöker om grundbidrag.
Ungdomsstyrelsen skall också utvärdera i vilken utsträckning som fördelningen av
statsbidrag leder till att målen uppnås.
De statliga bidragen till ungdomsorganisationerna uppgår i dag till cirka 103
miljoner kronor. De traditionella ungdomsorganisationerna har haft allt svårare
att fånga upp ungdomar i sin verksamhet. Medlemsantalet i de organisationer som
får statligt bidrag har stadigt minskat under flera år. Regeringen anser det
därför som rimligt att göra en viss besparing på bidragen till
ungdomsorganisationerna under 1995/96. Det är emellertid viktigt att
föreningarna samtidigt ges möjligheter att förnya sina verksamhetsformer för att
bättre kunna möta ungdomars behov och intressen. Denna möjlighet bör finnas
genom det särskilda bidraget. Detta bör även kunna användas för att stödja
lokalt utvecklings- och förnyelsearbete av principiellt intresse. Besparingarna
inom bidragen under budgetåret 1995/96 bör därför ske inom grundbidraget.
För verksamhetsåret 1994/95 avsattes under anslaget särskilda medel till
Ungdomsstyrelsen för att dela ut utmärkelser inom ungdomsområdet. Då dessa medel
inte kommer att förbrukas under innevarande budgetår har regeringen valt att
inte lämna förslag om ytterligare medel för denna verksamhet. De särskilda
satsningar på unga flickor i föreningslivet och på forskning om ungdom som skett
under de senaste två åren bör ges stöd på en oförändrad nivå för budgetåret
1995/96. Härutöver beräknas 1 950 000 kr för aktiviteter inom ungdomsområdet.
Dessa medel bör disponeras av regeringen.
Internationell verksamhet
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har en viktig uppgift när det
gäller att öka kunskapen om internationella frågor bland ungdomar samt bedriva
kontaktskapande verksamhet och initiera internationella projekt. Ökade kostnader
i det europeiska ungdomssamarbetet och för medlemsskap i internationella
ungdomsforum uppvägs av ett generellt effektivitetskrav. Stöd till Landsrådet
bör därför ges med ett belopp på 2 175 000 kronor, vilket motsvarar en
oförändrad nivå jämfört med budgetåret 1994/95.
Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har en viktig uppgift i att
bredda det internationella ungdomsutbytet och stödet avser informationsinsatser
och administrationskostnader inklusive kostnader för att driva EU-programmet
Ungdom för Europa. Stiftelsen bör tillföras ytterligare medel för de
merkostnader som fas III av Ungdom för Europa-programmet medför. Stödet till
Stiftelsens informationsverksamhet bör successivt trappas ned. Regeringen
föreslår inte några medel för breddat utbyte mot Central- och Östeuropa.
Insatser inom detta område ryms inom Ungdom för Europa fas III. Stiftelsen bör
sammantaget få stöd med 6 850 000 kronor.
Medel för World Youth-programmet har föreslagits under tredje huvudtiteln
Utrikesdepartementet.
Sammanfattningsvis har anslaget för budgetåret 1995/96 räknats ned med 4
miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 3
procent.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 174 303 000 kr.
D 3.EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa
1993/94 Utgift1) 4 000 000 Reservation 1 087 851
1994/95 Anslag 4 500 000
1995/96 Förslag 7 841 000 2)
varav 5 200 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1)Nytt anslag fr.o.m. 1994/95. Under 1993/94 fanns en anslagspost (E 3.3) för
ungdomsutbyte mellan EFTA-länder och EG, motsvarande Ungdom för Europa--
programmets innehåll.
2)Av förslaget till anslag för 1995/96 beräknas 1 087 851 kr av det totala
anslaget finansieras genom den reservation som finns på anslaget E 3. Stöd till
internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1993/94.
Under detta anslag beräknas medlemsavgiften i EU:s utbytesprogram Ungdom för
Europa. Mot bakgrund av att budgeten för fas III av programmet ännu inte är
beslutad kan programkostnaderna inte beräknas. Anslaget bör anvisas förslagsvis.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa för budgetåret 1995/96anvisar ett
förslagsanslag på 7 841 000 kr.
E. Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativafrågor m.m.
Det svenska föreningslivet har genom sin bredd, omfattning och demokratiska
uppbyggnad haft stor betydelse när det gäller att utveckla välfärden i landet.
Föreningstraditionen, som innebär att många människor engageras måste
bibehållas och vidareutvecklas.
Vår demokrati har i många avseenden formats inom folkrörelserna.
Arbetarrörelsen och andra tidiga folkrörelser var i sin uppbyggnad och sitt
arbetssätt demokratiska innan landet som helhet var det. Genom deltagande i
föreningslivet har många människor fått sin skolning i demokrati och gemensamt
beslutsfattande. Föreningstillhörighet har också inneburit möjligheter för
enskilda att delta i samhällsutvecklingen.
Omfattande förändringar sker för närvarande i det svenska föreningslivet. Nya
typer av föreningar - nätverk och lokala grupper av olika slag -växer fram i
olika delar av landet. På landsbygden utvecklar man med gemensamma krafter byns
angelägenheter. I tätorterna sker samma sak i människors närområden.
Föreningslivet fyller en viktig funktion i många människors liv. Under våren
1994 publicerade Statistiska Centralbyrån (SCB) rapporten Föreningslivet i
Sverige (Levnadsförhållanden nr 86). Av denna framgår bl.a. att 92 procent av
Sveriges befolkning i åldrarna 16 - 84 år är medlem i någon föreningen. När det
gäller andelen aktiva medlemmar är idrottsrörelsen den i särklass största
organisationstypen. Av de tillfrågade har 51 procent uppgivit att man är aktiv i
föreningslivet och 28,7 procent att man har förtroendeuppdrag.
Det är i folkrörelseorganisationer av skiftande karaktär som grunden till en
levande demokrati finns. Det är där som människors erfarenheter och kunskaper
kan och skall fungera som en avstamp i att påverka ett ständigt föränderligt
samhälle. Mycket av det kunnande som samlas i våra olika folkrörelser leder
också till konkret förändringsarbete på professionell bas. Detta vill regeringen
stödja och uppmuntra. Det är viktigt att pilotprojekt växer fram som söker nya
vägar och utmanar etablerade synsätt. Ett sätt att hålla demokratin levande är
en tredje sektor i samhället, som arbetar utanför vinstintressen, i en ständig
dialog med och utmaning mot de etablerade.
Arbete med folkrörelsefrågor syftar bl.a. till att fördjupa demokratin,
underlätta utvecklingen av det lokala föreningslivet, stödja kooperationens
nyskapande verksamhet och förbättra systemen för offentliga bidrag till
föreningslivet. Hit hör också stöden till idrott, allmänna samlingslokaler och
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt utveckling av ideell verksam-
het.
Insatserna på folkrörelseområdet kommer framdeles inriktas på att understödja
en utveckling av det lokala föreningslivets verksamhet. Särskild uppmärksamhet
kommer att riktas mot den tredje sektorns roll i förhållande till kommuner och
landsting. I det sammanhanget är det också viktigt, både att klarlägga gränserna
mellan den tredje sektorn och den offentliga sektorn och att fästa särskild
uppmärksamhet på att demokratins räckvidd inte begränsas utan snarare utökas. En
central uppgift är att söka vägar för att underlätta för folkrörelser och andra
demokratiska föreningar, i mån av intresse, att fungera som innovatörer i
samhällsutvecklingen. Viktigt är också att inom ramen för föreningslivet och
nykooperationen uppmuntra och underlätta sysselsättningsskapande initiativ. Det
är angeläget att uppmuntra lokalt utvecklingsarbete, både bland etablerade
folkrörelser och nya typer av organisationer. Detta gäller i synnerhet de lokala
initiativ som arbetar för att stärka medborgarnas möjligheter att påverka både
den nationella och europeiska politiken.
Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för kontakt och dialog med
kooperationen. Inriktningen av rådets verksamhet övervägs för närvarande. Då den
kooperativa företagsformen attraherar många kvinnor bör Kooperativa rådet
framdeles arbeta för att utveckla företagsformen ytterligare. Att understödja
och vidareutveckla kvinnligt företagande i den kooperativa företagsformen kommer
att bli en prioriterad uppgift för Kooperativa rådet.
Regeringen har beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över villkor
och regler för kooperativa företag.
Resultatstyrning av bidrag
Basen för verksamheten i våra föreningars och folkrörelsers organisationer är
det frivilliga arbetet. För att verksamheten skall kunna fortgå och
vidareutvecklas har både stat och kommun sedan många år både givit ekonomiskt
och annat stöd.
I en tid då det ekonomiska utrymmet krymper är det en prioriterad fråga att
närmare studera hur det ekonomiska stödet till föreningslivet skall utformas.
Statsbidragsnivåerna uppfattas lätt som en betygssättning av organisationerna.
Detta har lett till att organisationernas viktiga funktioner ibland på ett
olyckligt sätt kommit i skymundan av diskussioner om bidragsgivare och
beräkningsgrunder. En ökad resultatorientering av de statliga bidragen till
föreningslivet underlättar fördelningen av bidrag mellan föreningar och ger även
föreningslivet självt förbättrade möjligheter att visa värdet av sin verksamhet.
Regeringen avser att initiera ett arbete för att utveckla resultatmått för
föreningsverksamhet. En förbättrad mål- och resultatuppföljning måste också ses
i ljuset av att föreningar i större utsträckning än tidigare tar ett ökat ansvar
inom områden som gränsar till viktiga välfärdsområden. Det kan innebära att
komplettera offentlig verksamhet eller vara pionjär inom nya välfärdsområden. En
viktig uppgift blir därför att försöka finna former för att omvandla stödformer
till mera projekt- och resultatinriktade åtgärder.
Forskning och utveckling om den tredje sektorn
Det finns ett starkt behov av att utveckla forskningen kring den tredje sektorn.
Forskningen kan bl.a. ge värdefull information om föreningarnas roll i
samhället. Föreningslivet som livsform reser också intressanta frågeställningar.
Mot den här bakgrunden utarbetas ett forskningsprogram om den tredje sektorn.
En utgångspunkt är att forskningsprojekt med mångvetenskaplig inriktning skall
stimuleras.
Sverige deltar genom en forskargrupp vid Handelshögskolan i Stockholm i en
internationell jämförande studie om den tredje sektorn som initierats av Johns
Hopkins University i USA. Projektet stöds genom en finansiell garanti från
Civil- och Socialdepartementen. I projektet behandlas bl.a. medlemmarnas
funktion i organisationerna och statens roll för utvecklingen av den ideella
sektorn.
Även Sköndalsinstitutet deltar i en internationell studie - Eurovol - som
syftar till att jämföra frivilligheten i ett antal europeiska länder. Under-
sökningen sker i tre perspektiv: ett befolkningsperspektiv, ett organisa-
tionsperspektiv och ett samhällspolitiskt perspektiv. Projektet är initierat av
Volunteer Centre UK, en utbildnings- och forskningsenhet för frivilliginsatser i
Storbritannien. Ovanstående forskningsprojekt kommer att arbeta vidare med
regeringens stöd.
Jämställdhetsfrågor
Jämställdhetsfrågorna kommer att ges hög prioritet. Regeringen anser det är av
yttersta vikt att jämställdheten beaktas i allt arbete också på det lokala
planet och kommer därför att söka olika alternativa åtgärder som syftar till att
jämställdhetstänkandet inom folkrörelser och föreningar förbättras.
Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställan redovisat såväl uppnådda
resultat som fortsatta insatser vad gäller arbetet för en jämställd idrott.
Regeringen anser att detta arbetet är av mycket stor vikt. Insatserna bör vara
av sådan omfattning att idrottens egna mål i det gällande
jämställdhetsprogrammet kan uppnås. Programmet skall utvärderas vid
riksidrottsmötet 1995.
Internationella förhållanden
Även i Europa har de enskilda organisationerna i allmänhet en stark ställning.
Inom EU finns ett omfattande kontaktnät mellan enskilda organisationer och
EU-kommissionen. De ger sig ofta till känna som lobbygrupper och engageras på
olika sätt för att identifiera behov, utforma program och genomföra insatser.
Många svenska organisationer samarbetar med sina motsvarigheter i EU:s
medlemsländer eller samverkar genom olika paraplyorganisationer.
I internationella sammanhang används ofta begreppen "economie sociale" och "the
third sector" som benämning på föreningssektorn. Kooperationen spelar också en
stor roll inom EU. Som ett led i förverkligandet av den inre marknaden har
EU-kommissionen lagt fram förslag om förordning med tillhörande direktiv om
europeiska kooperativa föreningar, europeiska ömsesidiga försäkringsbolag och
europeiska ideella föreningar. Syftet med de nämnda förordningarna är att bereda
företag och organisationer inom den sociala ekonomin tillträde till den ínre
marknaden på samma villkor som andra företagsformer. Förslaget till
europakooperativ bereds för närvarande i EU:s ministerråd.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på folkrörelseområdet t.o.m. år 1998 till
följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är
följande:
Beloppen anges i miljoner kronor
Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing
juli 95 - 1997(1 1998(1
juni 96
Absoluta tal Relativa tal
601,6 627,3 1 019,4 585,3 16,0 5,0
1) Prisnivå 1995/96
E 1.Lotteriinspektionen
1993/94 Utgift 5 006 000
1994/95 Anslag1) 2 350 000
1995/96 Förslag 26 124 000
varav 17 400 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
1)Regeringen har genom beslut den 8 december 1994 beviljat Lotteriinspektionen
ramanslag på 10 900 000 kronor för första halvåret 1995.
Den 1 januari 1995 byter Lotterinämnden namn till Lotteriinspektionen och blir
central förvaltningsmyndighet för frågor om spel och lotterier.
Lotteriinspektionen utövar tillsyn och kontroll över all lotteriverksamhet i
Sverige och skall bl.a. pröva ärenden om tillstånd i riksomfattande lotterier.
Flertalet av de tillståndsärenden angående föreningslotterier som tidigare
prövats av regeringen skall nu prövas av inspektionen. Inspektionen skall också
avge yttranden till de allmänna förvaltningsdomstolarna i de lotteriärenden som
överklagats dit. Vidare skall Lotteriinspektionen verka för en ändamålsenlig
tillämpning av lotterilagstiftningen. Lotteriinspektionens organisation m.m.
framgår av förordningen (1994:1452) med instruktion för Lotteriinspektionen.
Ny lotterilag m.m.
Riksdagen antog våren 1994 (prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr.
1993/94:415) en ny lotterilag (1994:1000). Bland nyheterna märks möjligheten
till högre penningvinster i folkrörelsernas lotterier samt möjligheter till spel
på s.k. värdeautomater.
Riksdagen bemyndigade vidare våren 1994 regeringen i enlighet med förslag i
prop. 1993/94:243 att förhandla om försäljning av AB Tipstjänst till
folkrörelserna (bet.1993/94:FiU24). Regeringen skulle därefter återkomma till
riksdagen med förslag grundat på resultatet av förhandlingarna. Någon
försäljning av AB Tipstjänst är alltså inte längre aktuell.
Regeringen har funnit att det finns skäl att närmare undersöka den svenska
spelmarknadens struktur. En särskild arbetsgrupp har genom beslut av regeringen
den 22 december 1994 fått ett sådant uppdrag. Vidare har regeringen samma datum
beslutat uppdra åt Lotterinämnden att utreda omfattningen m.m. av spel på s.k.
lottförsäljningsautomater.
Lotteriinspektionen
Lotterinämnden byter den 1 januari 1995, i enlighet med riksdagens beslut, namn
till Lotteriinspektionen och får samtidigt betydligt fler och mer omfattande
arbetsuppgifter. Kontrollen och tillsynen över de båda statliga spelbolagen AB
Tipstjänst och Penninglotteriet samt över AB Trav och Galopp har övertagits av
Lotteriinspektionen. Denna tillsyn har tidigare varit uppdelad på flera
myndigheter. För de utökade uppgifterna krävs resursförstärkning vilket till en
del klarats genom övertagande av den kontrollpersonal som varit anställd hos
andra myndigheter och hos AB Tipstjänst.
Den verksamhet som Lotterinämnden beskriver i sin årsredovisning är med hänsyn
till de stora förändringarna från årsskiftet 1994/95 endast delvis tillämplig på
Lotteriinspektionen.
Myndigheten har även under verksamhetsåret 1993/94 bedrivit utbildning i
lotterifrågor för handläggare på länsstyrelser och i kommuner. Utbildningen
bedöms som angelägen för att nå bättre kvalitet på besluten hos de olika
tillståndsmyndigheterna. Utbildningsmålen kolliderar dock enligt lotterinämnden
med principen om full kostnadstäckning. Det har således enligt nämnden inte
varit möjligt att under verksamhetsåret uppnå full kostnadstäckning.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga anmärkningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Lotteriinspektionen skall utöva den centrala till-
synen över i Sverige bedriven lotteriverksamhet i
enlighet med lotterilagen (1994:1000) och lotteri-
förordningen (1994:1451).
Verksamhetsmål
För den innevarande budgetperioden skall
Lotteriinspektionen förutom ärendeprövning inrikta
sin verksamhet på kontroll och tillsyn av all i
Sverige bedriven lotteriverksamhet. Därutöver
skall inspektionen bedriva utbildning för
lotterihandläggare hos länsstyrelser och kommuner.
Även polis- och åklagarmyndigheter bör erbjudas
utbildning inom lotteriområdet. Lotteriinspek-
tionen skall på lämpligt sätt fortlöpande infor-
mera myndigheter, lotterianordnare och andra
berörda på lotterimarknaden om sin verksamhet.
Kontroll och tillsyn skall ske aktivt och i sam-
verkan med polis-, åklagar- och kommunala
myndigheter. Lotteriinspektionen skall se till att
myndigheten så långt det är möjligt har kontroll
över den svenska lotterimarknaden. Tillståndsgiv-
ning samt kontroll och tillsyn skall skötas på ett
sådant sätt att lotteriverksamheten sker i ordnade
former. Lotteriinspektionen skall hålla sig noga
underrättad om utvecklingen på lotteriområdet
såväl i Sverige som internationellt. Inspektionen
skall ägna särskild uppmärksamhet åt nya tekniska
förfaranden på lotteriområdet.
Beträffande utbildningverksamheten skall Lotteri-
inspektionen arbeta aktivt för att kunskapsnivån
om lotterier hos andra berörda myndigheter blir
sådan, att myndigheterna kan förväntas fullgöra
sina uppgifter i enlighet med lotterilagstift-
ningen.
All utbildning och information som bedrivs av
inspektionen skall vara avgiftsfinansierad.
Resurser 1995/96
Ramanslag 26 124 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 26 124 000 kr
Resultatbedömning
Lotterinämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivits så att de
uppsatta målen i stort sett nåtts. De nya förutsättningar som gäller för
Lotteriinspektionen gör emellertid det tidigare underlaget osäkert som
bedömningsgrund. Kostnadstäckningen på vissa områden är fortfarande inte
tillfredsställande. Lotteriinspektionens verksamhet skall bedrivas enligt
principen om full kostnadstäckning.
Slutsatser
Genom den nya lotterilagen och Lotteriinspektionen skapas förutsättningar för en
skärpt tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten såväl kvantitativt som
kvalitativt. Lotterimarknaden i Sverige befinner sig för närvarande i obalans.
Konkurrensen på marknaden har under senare år ökat till en icke önskvärd nivå.
Det bör ankomma på Lotteriinspektionen att sörja för en sund utveckling på
spelmarknaden. Lotteriinspektionen bör rapportera till regeringen så snart den
uppmärksammar tendenser till spelformer eller företeelser på spelmarknaden som
motverkar de uppställda målen.
Lotteriinspektionen tilldelas för den utökade verksamheten förstärkta resurser.
Regeringen anser att samordningsfördelar uppnås genom att kontrollen över
spelmarknaden koncentreras till en myndighet i stället för som tidigare vara
uppdelad på flera. Verksamheten bör därför bedrivas väsentligt effektivare och
sammantaget till lägre totala kostnader. Lotteriinspektionens verksamhet
skall vara avgiftsfinansierad. Regeringen har i Lotteriförordningen (1994:1451)
angivit vilken avgiftsnivå som skall gälla för olika typer av ärenden.
Myndigheten kommer att få i uppdrag att noga följa verksamhetens kostnader och
rapportera till regeringen om de angivna avgiftsnivåerna inte är tillfyllest.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Lotteriinspektionen för budgetåren 1995/96 anvisar ett ramanslagpå 26 124
000 kr.
E 2.Stöd till kooperativ utveckling
1993/94 Utgift 4 389 000 Reservation 725 000
1994/95 Anslag 6 500 000
1995/96 Förslag 9 750 000
varav 6 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för stöd till kooperativ utveckling.
Föreskrifter om detta finns i förordningen (1993:569) om statsbidrag till
kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt förordningen ges för dels
kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt
företagande, dels kooperativa projekt. Kooperativa rådet (I 1983:G) är
regeringens organ för kontakt och dialog med kooperationen.
Merparten av stödet går till de nu 20 kooperativa utvecklingscentrumen som
finns geografiskt spridda i landet. Utvecklingscentrumen sprider information om
de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta
kooperativa småföretag.
Som villkor för statligt bidrag gäller att verksamheten skall finansieras också
på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och
konsultuppdrag. De etablerade kooperativa företagen inom konsument- och
producentkooperationen deltar oftast aktivt i verksamheten på lokal nivå.
Uppdragsdelen i de lokala kooperativa utvecklingscentrums finansiering har med
åren växt i betydelse. Genom Riksrevisionsverkets utvärdering år 1993 av stödet
till kooperativ utveckling och genom de iakttagelser som framkommit via
Kooperativa rådet framgår att ett livaktigt och väl fungerande lokalt
kooperativt utvecklingscentrum är en förutsättning för kooperativ
småföretagsutveckling.
Utöver stödet till kooperativ utveckling har vissa medel för särskilda
kooperativa projekt inom det regionalpolitiska stödområdet under ett par år
ställts till förfogande ur Arbetsmarknadsdepartementets anslag Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder. Utvärdering av de projekt som hittills
slutförts med hjälp av dessa medel pågår med hjälp av Statskontoret. Regeringen
kan redan nu konstatera att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen
skapats.
Ett av de projekt som slutförts har haft till syfte att undersöka möjligheterna
att med modern informationsteknologi som bas utveckla nya kooperativa småföretag
i glesbygd. Projektet har varit mycket framgångsrikt och har väckt ett mycket
stort intresse för liknande projekt över hela landet. Regeringen avser därför
att stödja ett större projekt där databaserad informationsteknologi skall vara
verktyget för ett nätverk av små kooperativa företag. Intresse finns för
samprojekt med såväl nordiska som andra europeiska länder. Delfinansiering torde
enligt vad regeringen erfarit vara möjlig via en eller flera av EU:s fonder.
Antalet utvecklingscentrum har stadigt ökat varje år vilket innebär att det
blir flera som måste dela på samma medel. Riksdagens beslut med anledning av
förra årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 14, bet. 1993/94:NU15,
rskr. 1993/94:222) medförde en höjning av anslaget med 2 000 000 kronor.
I samma beslut gav riksdagen regeringen tillkänna sin åsikt om vikten av att de
kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra företagsformer.
Regeringen har i dag med anledning av riksdagens uttalande beslutat tillkalla en
särskild utredare med uppgift att dels kartlägga hur det förhåller sig med
behandlingen av olika företagsformer, dels föreslå de åtgärder som bedöms
nödvändiga för att uppnå likvärdiga förutsättningar mellan kooperativa och andra
företagsformer. Uppdraget skall redovisas i februari 1996.
Regeringen kommer att väsentligt utöka uppdraget för Kooperativa rådet, bl.a. i
fråga om initiativrätt.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
De positiva effekterna av kooperativt småföretagande är som Riksrevisionsverket
tidigare funnit mycket tillfredsställande. Effekterna bekräftas av andra
erfarenheter och iakttagelser. De positiva effekterna har också i stor
utsträckning märkts i den regionala utvecklingen, där t.ex. byar kunnat överleva
tack vare nya arbetstillfällen som kooperativa företag har skapat. Enligt
regeringens bedömning kan kooperativa företag med hänsyn till företagsformens
natur komma att bli mycket framgångsrika genom att använda databaserad
informationsteknologi i större och mindre nätverk.
Slutsatser
De riktlinjer som har lagts fast tidigare bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Metoder för att bättre kunna bedöma effekterna av stödet kvalitativt bör även
fortsättningsvis få prövas på försök. Olika samarbetsprojekt mellan före-
tagsrådgivare av olika slag bör uppmuntras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 9 750 000 kr.
E 3.Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
1993/94 Utgift 70 801 000
1994/95 Anslag 80 000 000
1995/96 Förslag 60 000 000
varav 40 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för statsbidrag till
- allmänna samlingslokaler
- handikappanpassning av allmänna samlingslokaler samt
folkparksteatrar
- riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler.
Föreningar, aktiebolag eller stiftelser som är fristående från kommuner kan få
statligt stöd för ny- och ombyggnad samt för köp av allmänna samlingslokaler,
enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler (ändrad
senast 1993:1273). Stödet lämnas i form av bidrag eller som eftergift av äldre
statslån.
Stöd kan även ges till handikappanpassning av folkparksteatrar som uppförts
eller byggts om med stöd av bygglov som beviljats före den 1 juli 1977. Bidrag
lämnas till skäliga kostnader för åtgärderna, dock sammanlagt högst 165 000
kronor enligt förordning (1987:317) om bidrag till handikappanpassning av
folkparksteatrar (ändrad senast 1993:571).
Stödet enligt de båda förordningarna handläggs inom Boverket av en särskild
samlingslokaldelegation.
För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om statligt stöd
till allmänna samlingslokaler samt en ram för beslut om bidrag för
handikappanpassning av folkparksteatrar. Bidrag för handikappanpassning av
allmänna samlingslokaler som söks utan samband med andra åtgärder får lämnas
utan rambegränsning. Ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler
under budgetåret 1994/95 uppgår till 45 miljoner kronor. Ramen för beslut om
bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar uppgår till 800 000 kronor.
Av sysselsättningsskäl har under innevarande budgetår föreslagits att
ytterligare 20 miljoner kronor skall anslås av arbetsmarknadspolitiska medel för
om-, till- och nybyggnad samt reparation av allmänna samlingslokaler (Prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiU01, rskr. 145).
Boverket
Resultatbedömning
Under budgetåret 1993/94 har 45 miljoner kronor beviljats till ny- och ombyggnad
samt köp av allmänna samlingslokaler, och 30 miljoner kronor till 286 olika
projekt för stöd till handikappanpassning. Både ansökningar och beviljade bidrag
ökade i antal under budgetåret, främst beroende på en informationsinsats som
Boverket genomförde hösten 1993. Ytterligare 0,5 miljoner kronor har beviljats
till handikappanpassning av fyra folkparksteatrar inom av en ram på 0,8 miljoner
kronor.
Totalt utbetalades under budgetåret 70,8 miljoner kronor av anslaget.
Genom det extra anslaget om 100 miljoner kronor 1993/94 till syssel-
sättningsskapande åtgärder (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992:93:447 och bet. 1993:94:AU21, rskr. 1993/94:148) har ytterligare 116
samlingslokalprojekt beviljats bidrag.
Hos Boverket fanns den 1 juli 1994 125 bidragsansökningar avseende köp, ny-,
till- och ombyggnad samt standardhöjande reparationer till en sammanlagd
projektkostnad av ca 1,2 miljarder kronor i 1994 års penningvärde. Kötiden från
förhandsbesked till igångsättningsbeslut är f.n. fem år.
Boverket föreslår såväl oförändrade ramar för beslut som ett oförändrat anslag
för nästa budgetår.
Samlingslokalutredningen
I februari 1994 överlämnade Samlingslokalutredningen sitt betänkande Mycket
under samma tak (SOU 1994:132) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats
(Ds 1994:131).
Flertalet remissinstanser är allmänt positiva till utredningens förslag.
Statskontoret och Riksrevisionsverket (RRV) är dock kritiska och pekar bl.a. på
att utredningens analyser och slutsatser inte är fullständiga.
Regeringens överväganden
Slutsatser
De omkring 3 400 föreningsägda allmänna samlingslokalerna i landet har central
betydelse för föreningslivet, den sociala samvaron människor emellan, för barn-
och ungdomsverksamhet, kultur- och nöjesliv liksom folkbildningen, särskilt på
landsbygden och i mindre orter.
Cirka 50 procent av de allmänna samlingslokalerna är i behov av tillbyggnad
eller upprustning. Det återstår cirka 1 250 lokaler som behöver
handikappanpassas enligt Samlingslokalutredningen.
Statligt stöd till allmänna samlingslokaler har funnits sedan 1942. Stödet till
allmänna samlingslokaler har utretts vid ett flertal tillfällen. Den senaste
gången större förändringar av detta anslag genomfördes var 1989.
Det primära syftet med det statliga stödet bör även i fortsättningen vara att
skapa sådana samlingslokaler för föreningslivet som är ändamålsenliga och som
upplåts opartiskt, i skälig omfattning samt på skäliga villkor. De allmänna
samlingslokalernas unika upplåtelseskyldighet skiljer dessa lokaler från alla
andra lokaler som kan användas av föreningslivet.
Den investering som gjorts av staten, kommunerna och enskilda genom frivilliga
insatser under mer än femtio år innebär en betydande resurs för samhället. Det
finns därför anledning att ta vara på lokalerna samtidigt som de anpassas till
dagens behov. Det finns också bland de befintliga byggnaderna kulturhistoriska
kvaliteter som bör tillvaratas.
Av en rapport från Boverket i augusti 1992 framgår att behovet av helt nya
samlingslokaler inte är lika stort som tidigare. Det har heller inte
tillräckligt tydligt kunnat styrkas av Samlingslokalutredningen. Det
statsfinansiella läget motiverar också en förändring av stödet. Inriktningen av
stödåtgärderna bör förskjutas till att ta vara på de nuvarande allmänna sam-
lingslokalerna, främst genom att rusta upp och att öka tillgängligheten bl.a.
genom handikappanpassning.
Stöd bör inte längre kunna beviljas för köp eller nybyggnad av samlingslokaler.
I de fall där det inte finns någon annan ändamålsenlig lokal för föreningslivet
att tillgå och det bedöms vara av synnerligen stort värde för det lokala
föreningslivet på orten bör dock Boverket kunna medge undantag. Vid prövningen
skall hänsyn tas till om det finns ekonomiska förutsättningar att driva och
förvalta lokalen och om det finns behov av lokalen. Behovet av lokalen bör
framgå av en kommunal lokalförsörjningsplan.
Beslutsramen för statsbidrag till allmänna samlingslokaler föreslås med
hänvisning till det statsfinansiella läget minska till 20 miljoner kronor totalt
under budgetperioden. Regeringen bedömer att det inför budgetåret 1995/96 är
möjligt att minska anslaget till allmänna samlingslokalerna till 60 miljoner
kronor.
Det finns många allmänna samlingslokaler som kan tillmätas ett stort
kulturhistoriskt värde. Boverket bör därför i samråd med Riksantikvarieämbetet
utarbeta vägledning riktad till samlingslokalförvaltarna, om de hänsynsregler
som skall beaktas vid upprustning m.m. enligt Plan- och Bygglagen (1987:10)
eller i övrigt.
Bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar bör i fortsättningen kunna
ges enligt samma regler som för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler
inom ramen för beviljat anslag.
Enligt nuvarande förordning finns möjligheter att bevilja bidrag till utgift
för att betala skulder i vissa fall och till eftergift av äldre statslån i
enlighet med kungörelsen (1957:367). Det finns inte längre något behov av dessa
bidrag. Sådana bör därför inte betalas ut.
Bidraget till riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler för att täcka
kostnaderna för att biträda samlingslokaldelegationen inom Boverket med
handläggning av byggärenden, består främst av lönekostnader. Det föreslås bli
oförändrat med 5 625 000 kr för perioden. Av bidraget avser 495 000 kr sådant
tekniskt/ekonomiskt utrednings- och utvecklingsarbete som utförs gemensamt av
riksorganisationerna.
Boverket och dess Samlingslokaldelegation bör få en aktivare roll när det
gäller tillämpningen av förordningen (1989:288) om stöd till allmänna
samlingslokaler.Boverket har fått i uppdrag att före utgången av 1995 redovisa
ett förslag till uppföljningssystem för stödet till allmänna samlingslokaler.
Avsikten är att det skall ske i samverkan med riksorganisationerna för allmänna
samlingslokaler. Senast den 30 juni 1995 skall Boverket redovisa en rapport om
arbetsläget.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler förbudgetåret
1995/96 får meddelas inom en ram om 20 000 000 kr,
2. medger att beslut om bidrag till handikappanpassning av allmänna
samlingslokaler och folkparksteatrar som söks fristående från andraåtgärder får
meddelas utan avräkning mot ramen,
3. till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1995/96anvisar
ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.
E 4.Utveckling av ideell verksamhet
1993/94 Utgift 6 702 000 Reservation 11 097 630
1994/95 Anslag 22 800 000
1995/96 Förslag 23 700 000
varav 15 800 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996
Ur anslaget kan bidrag ges till ideella föreningar, ekonomiska föreningar och
stiftelser som bedriver utvecklingsarbete i den tredje sektorn. Bidrag kan ges
till organisationer för att utveckla formerna för lokal ideell verksamhet liksom
för att lämna information och rådgivning i dessa frågor.
Föreskrifter om stödet finns i förordningen (1993:568, ändrad senast 1994:550)
om statsbidrag till ideell verksamhet.
I enlighet med riksdagens beslut våren 1994 har 2 miljoner kronor överförts
till anslaget för Stöd till kooperativ utveckling.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Närmare 1 400 organisationer har sökt bidrag för utveckling av ideell verksam-
het. De sökta beloppen omfattar sammantaget mer än 500 miljoner kronor. Det
finns således ett mycket stort intresse inom föreningslivet att engagera sig i
utvecklingen av den ideella sektorn. Regeringen har beviljat stöd till ett
sextiotal utvecklingsprojekt.
Regeringen har ur anslaget lämnat bidrag till en bred studiekampanj, Ny Väg,
som genomförs av den samlade folkbildningen. Kampanjen kommer att genomföras
under två år och har som mål att stimulera till nytänkande, utveckling och
förnyelse såväl i tätorter som på landsbygd. I studiekampanjen deltar även
Utbildningsradion.
Slutsatser
Det är angeläget att nya former för lokalt utvecklingsarbete prövas, både bland
etablerade folkrörelser och nya typer av organisationer där medborgarna genom
handling vill vara med och påverka samhällsutvecklingen. Därför bör den
fortsatta inriktningen av stödet vara just att stimulera utveckling och
förnyelse av lokala verksamheter. Det bör kunna rikta sig både till pilotprojekt
och till organisationer som lämnar information och rådgivning till andra
utvecklingsprojekt.
I det här sammanhanget är det viktigt att uppmuntra lokala initiativ som vill
stärka medborgarnas möjligheter att påverka både den nationella och europeiska
politiken.
Erfarenheterna från de projekt som har fått stöd skall tas tillvara och
utvärderas. För- och nackdelar med den arbetsmetod som projekten valt skall
analyseras och beskrivas. Expansionsmöjligheter och analys av eventuella hinder
för ett ökat ideellt engagemang skall också belysas genom utvärderingen. Nya
erfarenheter, idéer och kunskaper om utveckling av ideell verksamhet kan
härigenom spridas till olika sektorer i samhället.
Under mandatperioden kommer anslaget att minskas med 10 miljoner kronor, varav
7 miljoner budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett reservationsanslag på
23 700 000 kr.
E 5.Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
1993/94 Utgift 3 501 000 Reservation 66 900
1994/95 Anslag 3 432 000
1995/96 Förslag 5 148 000
varav 3 432 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget fördelas bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.
Medlen disponeras av Civildepartementet efter särskilda beslut av regeringen
enligt de riktlinjer som anges i proposition 1981/82:155 om stöd till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Föreskrifter om bidragen finns i
förordningen (1982:865) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet (omtryckt 1987:1053, ändrad senast 1992:661).
Statsbidraget består av ett grundbidrag och för organisationer med fler än
3 000 medlemmar ett rörligt bidrag.
Bidraget anvisas sedan budgetåret 1992/93 som ett reservationsanslag och
fördelas i mån av tillgång på medel för ett år i sänder.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Under året har 19 organisationer ansökt om statsbidrag. Av dessa har 17 tidigare
fått organisationsstöd. Av de två organisationer som sökt stöd för första
gången, bedömde regeringen att en av dem uppfyllde kraven enligt förordningen.
Under innevarande budgetår har 18 kvinnoorganisationer därmed beviljats stöd.
Den ekonomiska basen för att bedriva ett effektivt opinionsbildande arbete när
det gäller att stärka kvinnors ställning i samhället och att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män har försvagats för nära hälften av
kvinnoorganisationerna. Verksamhetsåret 1993, som ligger till grund för
beräkningen av statsbidraget, minskade antalet medlemmar i
kvinnoorganisationerna med sammanlagt drygt 10 000. Bilden är emellertid inte
entydig. Två av fem politiska kvinnoförbund svarar för nära två tredjedelar av
bortfallet, medan ett tredje av dessa kvinnoförbund ökat sitt medlemsantal
kraftigt. Bland de mindre kvinnoorganisationerna har medlemsantalet minskat i
sex organisationer och ökat i fem, medan tre behåller samma nivå som tidigare.
Flera av kvinnoorganisationernas lokalföreningar arbetar med projekt och
nätverksgrupper, dvs. även med kvinnor som inte är medlemmar. De står för mycket
av den förnyelse av formerna för lokalt föreningsarbete som idag efterfrågas.
Slutsatser
Det övergripande målet bör även i framtiden vara att genom stödet till
kvinnoorganisationerna medverka till att stärka kvinnornas ställning i samhället
i syfte att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Under budgetåret 1994/95 har regeringen vid fördelningen av statsbidraget valt
att använda det tillgängliga utrymmet för att något höja grundbeloppet, eftersom
organisationsstödet är viktigt från jämställdhetssynpunkt för att engagera nya
grupper av kvinnor och att utveckla kvinnoorganisationerna.
Enligt regeringens mening bör stödet till kvinnoorganisationerna vara
oförändrat. I fortsättningen bör stöd också kunna ges för utveckling och
förnyelse. Det kan gälla projekt som syftar till att engagera nya grupper av
kvinnor, inte minst unga och att stödja de lokala organisationerna i att finna
nya former för verksamheten. Det kan också handla om att finna strategier för
att stärka den egna organisationens ekonomiska oberoende. En fjärdedel av stödet
under artonmånadersperioden bör därför avse stöd till sådana konkreta
utvecklingsprojekt och verksamheter.
Regeringen kommer att kalla kvinnoorganisationerna till en överläggning under
våren 1995 med anledning av den förändrade inriktningen av anslaget och för att
diskutera kvinnoorganisationernas fortsatta arbete för att stärka kvinnornas
ställning i samhället och att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet förbudgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 148 000 kr.
E 6. Stöd till idrotten
1993/94 Utgift 511 173 000 Reservation 11 945
1994/95 Anslag 512 173 000
1995/96 Förslag 894 694 000
varav 502 173 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den
verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer.
Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer
och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. För anslagets
användning gäller i huvudsak de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för
organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291,
prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:KrU14, rskr. 1992/93:254). Från anslaget
lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens
behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv.
Därutöver lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop.
1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU15, rskr. 1989/90:161) och bidrag
till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som bedrivs av förbundet.
Sveriges riksidrottsförbund (RF) m.fl.
Svensk idrottsrörelse organiseras i över 27 000 idrottsföreningar och 17 000
korpklubbar. Idrotten är en stor och vital folkrörelse, främst en
ungdomsrörelse. Bland högstadieungdom är cirka 60 procent av pojkarna och
40 procent av flickorna med i en eller flera idrottsföreningar. Tillsammans
bedrivs verksamhet som förutom det idrottsliga utvecklar hundratusentals
ungdomar i samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler. Idrottens inbyggda
framstegstro är i ekonomiskt svåra tider en motvikt till den pessimism som lätt
sprider sig bland befolkningen menar RF.
Riksidrottsmötet (RIM) år 1993 fastställde verksamhetsinriktning för perioden
år 1994-96. De fyra huvudpunkterna i denna inriktning är individen i idrotten,
anläggningstillgänglighet, idrottens finansiering och internationellt agerande.
Individen i idrotten skall utvecklas så att alla som deltar i verksamheten får
vara med och bestämma om och ta ansvar för sin verksamhet. För att forma
morgondagens idrott krävs att alla får chansen att bidra med sina synpunkter. I
det arbetet är jämställdhetsarbete, ungdomars inflytande i beslutande
församlingar, idrotten som ett gränsöverskridande forum för möten mellan
nationer, raser och nationaliteter viktigt. Idrotten vill fortsätta sitt program
för elitidrottarnas utveckling samtidigt som man vill utveckla folkhälsoarbetet
genom en omfattande motionsverksamhet för alla åldrar. Vidare betonas att de
ideella ledarna är idrottsrörelsens motorer och att goda förutsättningar och en
utveckling av ledarnas kompetens är avgörande för idrottens framtida utveckling.
Det stora antalet allmänt tillgängliga anläggningar är en viktig orsak till
svensk idrotts positiva utveckling på såväl bredd- som elitnivå. En fortsatt
utveckling mot ökad föreningsdrift av offentliga anläggningar medför ett ökat
behov av kompetensutveckling för idrottsrörelsens ledare menar RF.
Idrottsrörelsens viktigaste finansieringskälla är enligt RF värdet av
medlemmarnas egna insatser genom ideellt arbete. Utöver detta pekar man på att
spel och lotterier traditionellt har varit en viktig inkomstkälla. RF betonar
att ett stabilt samhällsstöd, från stat och kommun, garanterat idrottsrörelsen
en grundläggande ekonomisk trygghet. Det statliga lokala aktivitetsstödet är av
avgörande betydelse för idrottens breda barn- och ungdomsverksamhet.
På området idrottens internationella agerande vill RF sträva efter att stärka
idrottens konkurrensförmåga och genom särskilda insatser förstärka den svenska
representationen i internationella beslutande församlingar. Med grunden i ett
samlat idrotts-Europa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på
demokratiska grunder avser RF att aktivt delta i arbetet att påverka idrottens
förutsättningar inom EU. Samarbetet med nya demokratiska nationer i Östeuropa
föreslås främst riktas till Lettland och de andra länderna i Baltikum. RF avser
att år 1996 stå som värd för en europeisk konferens på tema kvinnor och idrott.
Vidare vill man gå vidare i samarbete med idrottsrörelsen i södra Afrika för att
efter apartheids fall bidra med svenskt kunnande i den nya och positiva
uppbyggnadsfasen.
Idrottsrörelsen har flera gemensamma uppgifter. Vid RIM år 1993 beslutades att
tillsätta utredningar som inför nästa RIM år 1995 skall genomföra en översyn och
lägga förslag till förändringar inom områdena program, organisation och
finansiering.
I detta sammanhang behandlas bl.a. idrottens mål och inriktning, förslag till
idrottens organisationsmodell samt dessutom en översyn av kriterierna för
fördelningen av det statliga bidraget till lokal ungdomsverksamhet.
Utvärderingen av de mål som fastställdes av 1989 års RIM i idrottens
jämställdhetsplan kommer att ske vid RIM år 1995.
Majoriteten av de 63 specialförbunden är starkt beroende av det statliga
bidraget för sin verksamhet. Svensk idrotts breda verksamhet är viktig för såväl
breddidrotten som elitverksamheten. Det är specialförbund som har ansvaret för
elitidrottsutvecklingen inom respektive idrott. En viktig del i detta arbete är
riksidrottsgymnasierna.
RF pekar på vikten av att samla landets resurser för idrottsforskning och
deltar i styrelsen för och bidrar till Centrum för idrottsforskning. Under året
har riksidrottsstyrelsen anslagit 5 miljoner kronor för detta ändamål.
Tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté bedrivs projekt till stöd för svensk
elitidrotts utveckling inom ramen för Centrum för prestationsutveckling. Vikten
av ett fortsatt kraftfullt anti-dopningsarbete betonas.
RF begär medel för att utveckla riksanläggningen Bosön som den svenska
idrottsrörelsens centralanläggning för träning, tävling, utbildning och
utveckling. För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av ett antal mindre
idrottsanläggningar som ägs av idrottsförening lämnas bidrag av RF.
För deltagande i de olympiska sommarspelen och paralympics i Atlanta år 1996
begärs ett särskilt bidrag.
RF:s anslagsframställning uppgår sammanlagt till 930 miljoner kronor och
innefattar nuvarande stödform från AB Tipstjänst. Framställningen omfattar fem
utgiftsområden. RF begär 327 miljoner kronor för stöd till lokalt
aktivitetsstöd, 527 miljoner kronor för stöd till övrig gemensam verksamhet, 28
miljoner kronor till forskning och utveckling, 25 miljoner kronor för stöd till
utveckling av Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning samt 23
miljoner kronor till olympiskt deltagande.
De sex utanförstående organisationerna; Friluftsfrämjandet, Sveriges
Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet-Simfrämjandet,
Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet, har
tillsammans begärt drygt 35 miljoner kronor. Detta för bidrag till respektive
organisations verksamhet och som stöd för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på
idrottens område. Anslags-framställningarna har inlämnats till RF som
sammanställt och vidarebefordrat dem utan prioritering till regeringen för
ställningstagande.
RF har även vidarebefordrat förslag från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)
till statligt stöd för studenternas motionsverksamhet vid landets studentkårer
vid universitet och högskolor. SFS pekar på att de för sin del föredrar att
anslaget beräknas som ett anslag per student. För kommande budgetår uppgår
begäran till 14 miljoner kronor.
RF har till regeringen inkommit med årsredovisning och revisionsberättelse för
förbundet samt med en sammanställning av årsredovisningar från de sex
utanförstående organisationerna. I årsredovisningarna har verksamhetens resultat
och bidrag till den lokala ungdomsverksamheten
särskilt redovisats. En revisionsberättelse utan anmärkning har redovisats från
de av riksidrottsmötet valda auktoriserade revisorerna.
Sammanfattning
Sammantaget uppgår idrottens samlade anslagsframställning till ett belopp om
närmare 980 miljoner kronor. Detta innebär ett ökat anslag, inberäknat stödet
från AB Tipstjänst, med ca 130 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Inledning
Den svenska idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i samhället. Med
nästan tre miljoner medlemmar i föreningar runt om i landet aktiverar
idrottsrörelsen fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Varje år
genomförs över sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter med över 55 miljoner
deltagartillfällen. Idrotten ger mycket för många människor, lust och glädje,
underhållning, gemenskap och fostran, välbefinnande och spänning. I sin bästa
form ger den alla något av allt detta genom sin förmåga att engagera människor
i idrottsaktiviteter, demokratiska beslutsprocesser och social verksamhet.
Idrottsrörelsen är en fri folkrörelse som själv ska forma sin framtid. De
centrala organisationerna byggda på medlemmarnas frivilliga medlemskap spelar en
viktig roll för att utveckla detta. Det är med bakgrund i detta viktigt att
staten även i svåra tider ger stöd och bidrar till att underlätta möjligheterna
för idrottsrörelsen att utvecklas.
Den allra största delen av idrottens finansiering sker genom egeninsatser i
form av all den tid och möda som ideellt arbetande ledare lägger på idrotten. En
viktig finansieringskälla för idrotten är lotterier. Nedan redovisas förslag om
fortsatt stöd från AB Tipstjänst till idrotten. Offentligt stöd till de ideella
organisationerna måste också i framtiden utgöra en viktig grundfinansiering för
att säkerställa idrottsrörelsens långsiktiga utveckling.
Anslagets fördelning
Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter att
nödvändiga prioriteringar görs. RF har i anslagsframställning pekat på sina
ambitioner men ej i tillräcklig omfattning redovisat nödvändiga prioriteringar.
Regeringen finner därför att det ankommer på den att särskilt beräkna vissa
delar av anslaget. För att idrottsrörelsen skall kunna hushålla med ett
krympande statligt bidrag till organisationernas verksamhet är det viktigt att
RF, som har minskat kostnaderna för sin centrala administration, går vidare med
att se över stödet till idrottsrörelsens organisationer i syfte att frigöra nya
resurser genom lägre kostnader och högre effektivitet. RF bör förutom bidrag
till den egna verksamheten också se över bidragen till såväl special-
idrottsförbunden, distriktsidrottsförbunden som till idrottens eget
studieförbund - SISU.
RF redovisar idrottsrörelsens ambitioner vad gäller idrottens internationella
agerande. Idrottens arbete är av tradition internationellt och utgör en viktig
kraft i en tid då världens nationer upplever ett ökat internationellt ömsesidigt
beroende. Regeringen noterar med tillfredsställelse idrottens ambitioner inom
dessa områden.
Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid
integrering av handikappade i de ickehandikappades värld. Arbetet med att
integrera invandrare sker naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det
svenska samhället. Regeringen vill betona vikten av att ungdomar rekryteras till
idrottens beslutande församlingar, här spelar den unga kraften en viktig roll
inom svensk idrott. Idrottens utveckling och möjlighet att rekrytera ledare
bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för ledare som är
representativa för sina medlemmar.
RF har redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad gäller
arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbete är av mycket
stor vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i det
gällande Jämställdhetsprogrammet som skall utvärderas vid RIM år 1995 kan
uppnås. Om mot förmodan detta inte sker bör det ankomma på RF att under
budgetåret se över kriterierna för hur bidragen fördelas och till regeringen
redovisa åtgärder för hur de av idrottsrörelsen själv uppställda målen skall
uppnås.
Stödet till det lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter är särskilt
betydelsefullt för den viktiga verksamhet som idrottsrörelsen bedriver bland
barn och ungdom. Verksamhetens betydelse för att träna ungdomar i såväl fysiska
aktiviteter som deltagande i föreningslivets demokratiska beslutsprocesser är
stor. Regeringen har för detta ändamål beräknat ett bidrag om minst 300 miljoner
kronor.
Elitidrotten är av stor betydelse för såväl ungdomsrekryteringen som människors
positiva upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom bevakning
från media når elitidrotten alla människor. Idrottens etiska hållning och
avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet är viktig inte minst
då elitidrottare utgör förebilder för många barn och ungdomar. Det är en fråga
för specialidrottsförbunden att med stöd av anslaget och i samarbete med RF och
Sveriges Olympiska Kommitté sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten
ges. I detta sammanhang bör särskilt verksamheten vid de riksrekryterande
idrottsgymnasierna samt arbetet inom Centrum för Prestationsutveckling nämnas.
Det är av vikt att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra
anläggningar av olika slag. För att bidra till att möjliggöra detta har tidigare
medel till s.k. mindre anläggningar beräknats. Det bör nu ankomma på RF att
prioritera denna verksamhet gentemot andra verksamheter och fördela eventuella
medel på ett för idrotten lämpligt sätt.
Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall
kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Idrotten är i grunden en
fysisk aktivitet och är ur folkhälsosynpunkt viktig. Medicinsk forskning har
lett till nya metoder för både behandling och rehabilitering av skador som inte
enbart drabbar idrottsutövare. RF:s beslut att av årets anslag fördela
5 miljoner kronor till verksamheten inom Centrum för idrottsforskning finner
regeringen vara en synnerligen angelägen prioritering och har därför beräknat
ett motsvarande stöd även under det kommande budgetåret.
Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av
dopningsmedel och andra droger inom idrotten. Dopningen är i dag främst ett
problem utanför den organiserade idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens kunskaper och
erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökade spridningen
av dopningsmedel. Regeringen instämmer i RF:s bedömning att även
fortsättningsvis prioritera idrottens arbete på detta område.
RF begär medel för att kunna utveckla riksanläggningen Bosön till en komplett
anläggning för svensk och internationell idrott. Regeringen ser positivt på RF:s
planer för Bosön och avser att i ett annat sammanhang vidta åtgärder för att
möjliggöra en erforderlig utbyggnad av Bosöns idrottsinstitut.
Regeringen har beräknat 21 miljoner kronor för svenskt deltagande i olympiska
sommarspelen och paralympics i Atlanta år 1996.
Regeringen har vidare beräknat ett bidrag för de sex utanförstående or-
ganisationerna och där tagit hänsyn till motsvarande besparingar som åläggs
andra delar av bidrag till idrottens centrala och regionala organisationer samt
omfattningen av de redovisade lokala ungdomsaktiviteterna.
Det finns för närvarande angelägna insatser som bör göras på främst
internationell nivå på idrottens område utöver det som faller inom
idrottsorganisationernas ram att fatta beslut om. Med bakgrund i detta har
regeringen beräknat ett oförändrat stöd för internationaliseringsarbete m.m.
Dessa medel bör disponeras av regeringen.
På grund av förändrad periodisering av utbetalningar från detta anslag avser
regeringen att återkomma till riksdagen under våren med förslag till justeringar
som därav följer. Detta innebär att från regeringens förslag till stöd till
idrotten för budgetåret 1995/96 skall avräknas 102 miljoner kronor, vilka avser
bidrag till verksamhet utanför detta budgetår.
Stöd till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna
Staten ger för närvarande bidrag till motionsverksamhet för studerande vid
kårorterna att utgå till studentkårer eller studentkårssammanslut-ningar. Under
innevarande budgetår utgår ett stöd om 5 611 000 kronor till sammanlagt 23 kårer
eller sammanslutningar. Stödet tillkom som ett särskilt stöd för att främja
studenternas motionsverksamhet (prop. 1967:48, bet. 1967:SU96, rskr. 220). Efter
förslag från utredningen Idrott åt alla (SOU 1969:29) lades detta anslag samman
med övriga idrottsanslag och Riksidrottsförbundet fick en samordnande roll
(prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291), vilket bekräftas av riksdagen
(prop. 1982/83:129, bet. 1982/83 SfU25, rskr. 386). Stödet söks av respektive
studentkår eller sammanslutning av studentkårer på en och samma ort genom RF
vilka också samråder med Sveriges Förenade Studentkårer innan regeringen
förelägges ett förslag på stödets fördelning. SFS har uttryckt att detta stöd
till motionsidrotten i stället kan beräknas per student och överföras till det
statliga bidraget till högskolornas studerandehälsovård.
I betänkandet Studenten och tvångsanslutningen (SOU 1990:105) pekas på att
studenternas motionsidrott på flera högskoleorter är utestängd från kommunala
bidrag och att en orättvisa föreligger i att studenternas motionsidrott inte
berättigar till att söka stöd från statens bidrag till lokal ungdomsverksamhet.
Utredningen pekar vidare på att det är svårt att bedöma effekterna av
borttagande av det statliga stödet till studenternas motionsverksamhet.
Bestämmelserna i 11§ folkbokföringslagen (1991:481) innebär att studerande över
18 år skall skrivas på den ort där de har sin vanliga dygnsvila. Denna ändring
medför att det tidigare förhållandet, då studenter vid kårorterna i ej ringa
omfattning var skrivna i en annan kommun än där studierna bedrevs, inte längre
gäller. Kommunerna har i dag således ett tydligare ansvar för stöd också till
motionsverksamhet för de studerande vid kårorterna än vad som tidigare var
fallet. Redan i dag har studerande vid kårorterna rätt till samma statliga stöd
för lokala ungdomsaktiviteter på idrottens område som andra. En förutsättning
för detta är att man väljer att organisera sig i en sådan ideell idrottsförening
som uppfyller kraven på medlemskap i ett av de 63 specialförbund som för
närvarande är medlemmar i Riksidrottsförbundet, alternativt i en av de sex
övriga organisationer som får statligt stöd för lokal ungdomsverksamhet på
idrottens område. Ett av RF:s medlemsförbund med verksamhet i föreningar vid de
flesta av landets studentkårorter är Sveriges akademiska idrottsförbund.
Det särskilda bidraget till motionsverksamhet för studerande har bl.a.
motiverats av vikten av en god hälsa för studerande vid kårorterna. Om enskilda
högskolor vill prioritera ett stöd till denna verksamhet som komplement till
respektive högskolas studerandehälsovård ankommer det på respektive högskola att
så besluta.
Regeringen har, med bakgrund bl.a. i de förändringar som tidigare genomförts i
folkbokföringslagen, beräknat att det särskilda bidraget till stöd för
motionsverksamhet för studerande vid kårorterna som utgår till studentkårer
eller studentkårssammanslutningar skall upphöra från och med den 1 juli 1996.
Riksidrottsgymnasier: anslagsfrågor m.m.
I syfte att förbättra kvaliteten samt reglera omfattningen och finansieringen av
elitidrottares specialidrottsverksamhet vid riksrekryterande idrottsgymnasier
föreslår regeringen att en särskild anslagspost inrättas under detta anslag. En
närmare bakgrund till förslaget har redovisats i bilaga 9 till denna
proposition.
Regeringen anser att en särskild ram om 36 miljoner kronor bör avsättas för
detta ändamål från och med läsåret 1996/97 och har sålunda här beräknat ett
anslag om 18 miljoner kronor. RF bör ansvara för fördelningen av medel ur denna
ram.
RF:s fördelning av medel till riksidrottsgymnasier utgör myndighetsutövning och
förutsätter lagstöd. Inom Civildepartementet har därför upprättats förslag till
en lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges
Riksidrottsförbund. Lagförslaget finns i bilaga 14.1.
Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.
RF:s verksamhet bör såvitt angår dessa frågor omfattas av offentlig-
hetsprincipen. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen med förslag
till erforderlig ändring av bilagan till sekretesslagen (1980:100).
Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter för disponering av
medel till riksidrottsgymnasierna samt för såväl RF:s som Skolverkets ansvar vad
gäller uppföljning och utvärdering av specialidrotten och
gymnasieutbildningarna.
Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige
år 2002
Vid riksdagens behandling av prop. 1993/94:240 Statlig garanti för anordnande av
olympiska vinterspel i Sverige år 2002 har kulturutskottet uttalat att utskottet
utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar på vad
sätt regeringen i den fortsatta beredningen har uppfyllt de av riksdagen
uppställda villkoren för garantin (bet. 1993/94:KrU35, rskr. 1993/94:413).
Regeringen har den 20 september 1994 bemyndigat ansvarigt statsråd att för
staten teckna avtal med företrädare för Östersunds kommun, Åre kommun och
Vinterspelen i Östersund/Åre Aktiebolag om statlig garanti för anordnande av
olympiska vinterspel i Sverige år 2002. Den 27 september 1994 undertecknade
parterna ett avtal innehållande de villkor riksdagen uppställt.
AB Tipstjänst
AB Tipstjänst har och har alltid haft ett nära samarbete med idrotten. Bolagets
idrottsanknutna spel står för ca hälften av bolagets omsättning och för ca 1/3
av bolagets vinst. En stor målgrupp för Tipstjänsts produkter är idrottspublik
varför det också är naturligt att en del av bolagets strikt kommersiella
marknadsföringsinsatser styrs mot idrottsevenemang och idrottsföreningar. Om
dessa strikt kommersiella insatser beslutar naturligtvis bolaget. Då AB
Tipstjänst använder idrottsevenemang som spelobjekt är det rimligt att en del av
det statliga idrottsstödet kanaliseras via Tipstjänst.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat sin mening att AB Tipstjänsts
bolagsstämma ges möjligheten att besluta om stöd till idrotten i form av ett
samlat bidrag om 55 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet (prop. 1991/92:100
bil. 8, bet. 1991/92:KrU15, rskr. 1991/92:150).
Av samma skäl som tidigare bör Tipstjänsts bolagsstämma ges fortsatt möjlighet
att besluta om ett sådant bidrag till RF. Ramen bör enligt regeringens
uppfattning även framledes uppgå till oförändrade 55 miljoner kronor per år.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca
894 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor engångsvis och 102 miljoner kronor
för ändrad periodisering av utbetalningar. Det bör ankomma på regeringen att
efter förslag från RF besluta om närmare fördelning av anslaget om ca 792
miljoner kronor. Stödet till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna
upphör den 1 juli 1996. En ny beslutsordning där RF med stöd av lag anförtros
förvaltningsuppgiften att fördela medel till specialidrottsverksamheten vid de
riksrekryterande idrottsgymnasierna föreslås. Till detta kommer regeringens
förslag till stöd till idrotten från AB Tipstjänst.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 894 694 000 kr,
2. godkänner det som regeringen förordar angående AB Tipstjänstsstöd till
idrotten,
3. antar förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till
Sveriges Riksidrottsförbund.
Bilaga 14.1
Förslag till
Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till
Sveriges Riksidrottsförbund
Härigenom föreskrivs följande
1 § Sveriges Riksidrottsförbund prövar frågor om fördelning till kommuner av
statsbidrag till kostnader för specialidrott inom gymnasieskolan.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Register
3 Inledning
8 A. Länsstyrelserna m.m. 2 721 188 000
10 1 Länsstyrelserna m.m. 2 686 773 000
23 Kammarkollegiet:
24 2 Myndighetsuppgifter 34 414 000
25 3 Uppdragsverksamhet 1 000
27 B. Trossamfund m.m. 94 500 000
28 1 Stöd till trossamfund m.m. 94 500 000
31 C. Konsumentfrågor 138 255 000
36 1 Konsumentverket 101 687 000
38 2 Allmänna reklamationsnämnden 20 518 000
40 3 Stöd till konsumentorganisationer 6 150 000
42 4 Konsumentforskning 3 000 000
43 5 Stöd till miljömärkning av
produkter 6 900 000
45 D. Ungdomsfrågor 194 642 000
49 1 Ungdomsstyrelsen 12 498 000
51 2 Bidrag till nationell och
internationell ungdoms-
verksamhet m.m. 174 303 000
54 3 EU:s utbytesprogram Ungdom
för Europa 7 841 000
55 E. Folkrörelse- och idrottsfrågor,
kooperativa frågor m.m. 1 019 416 000
58 1 Lotteriinspektionen 26 124 000
61 2 Stöd till kooperativ utveckling 9 750 000
63 3 Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. 60 000 000
66 4 Utveckling av ideell verksamhet 23 700 000
67 5 Bidrag till kvinnoorganisa-
tionernas centrala verksamhet 5 148 000
69 6 Stöd till idrotten 894 694 000
Totalt för Civildepartementet 4 168 001 000
Underbilaga
78 14.1 Förslag till Lag om överlämnande av
förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund