Regeringskansliets rättsdatabaser

BILAGA 15 Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN (EURATOM) Innehållsförteckning Ingress .................................................. 3 Avdelning I: Gemenskapens uppgifter .......................5 Avdelning II: Bestämmelser för att främja framsteg på kärnenergiområdet..........................................7 Kapitel 1: Främjande av forskning ...................................7 Kapitel 2: Informationsspridning ....................................9 Kapitel 3: Hälsoskydd ..............................................19 Kapitel 4: Investeringar ...........................................21 Kapitel 5: Gemensamma företag ......................................23 Kapitel 6: Försörjning .............................................25 Kapitel 7: Säkerhetskontroll .......................................33 Kapitel 8: Egendomsordning .........................................37 Kapitel 9: Den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet ...........38 Kapitel 10: Yttre förbindelser ......................................41 Avdelning III: Institutionella bestämmelser ..............43 Kapitel 1: Gemenskapens institutioner ..............................43 Kapitel 2: Gemensamma bestämmelser för flera institutioner .........56 Kapitel 3: Ekonomiska och sociala kommittén ........................57 Avdelning IV: Finansiella bestämmelser ...................60 Avdelning V: Allmänna bestämmelser .......................67 Avdelning VI: Bestämmelser om inledningsskedet ...........74 Slutbestämmelser .........................................79 Bilagor Bilaga I: Områden för kärnenergiforskning enligt artikel 4 i detta fördrag .................................................80 Bilaga II: Industrigrenar som avses i artikel 41 i detta fördrag .........................................................83 Bilaga III: Förmåner som kan beviljas gemensamma företag enligt artikel 48 i detta fördrag ..............................84 Bilaga IV: Listor över varor och produkter som omfattas av bestäm- melserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet .......................................85 Bilaga V: Inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i detta fördrag .............................90 Fördelning på huvudposter av de utgifter som krävs för genomförandet av forsknings- och utbildningsprogrammet ..93 HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, SOM INSER att kärnenergin utgör en oumbärlig källa för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden, SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att endast en omedelbar gemensam ansträngning kan leda till resultat som motsvarar de konstruktiva krafterna inom deras länder, SOM ÄR BESLUTNA att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, moderniserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för deras folk, SOM ÄR ANGELÄGNA att skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas, SOM ÖNSKAR att andra länder deltar i detta arbete och att samarbete kommer till stånd med internationella organisationer som är sysselsatta med atomenergins fredliga utveckling, HAR BESLUTAT att skapa en europeisk atomenergigemenskap (EURATOM) och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett Hans majestät belgarnas konung Paul-Henri Spaak, utrikesminister; Baron J. Ch. Snoy et d'Oppuers, generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen; Förbundsrepubliken Tysklands president dr Konrad Adenauer, förbundskansler; professor dr Walter Hallstein, statssekreterare i utrikesministeriet; Franska republikens president Christian Pineau, utrikesminister; Maurice Faure, statssekreterare i utrikesministeriet; Italienska republikens president Antonio Segni, konseljpresident; professor Gaetano Martino, utrikesminister; Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg Joseph Bech, konseljpresident, utrikesminister; ambassadör Lambert Schaus, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen; Hennes majestät drottningen av Nederländerna Joseph Luns, utrikesminister; J. Linthorst Homan, ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen; SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande. AVDELNING I Gemenskapens uppgifter Artikel 1 Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK ATOMENERGIGEMENSKAP (EURATOM). Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder. Artikel 2 För att fullgöra sin uppgift skall gemenskapen i den ordning som anges i detta fördrag a) främja forskning och säkerställa spridning av teknisk information, b) uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer, c) underlätta investeringar och, särskilt genom att uppmuntra initiativ från företagens sida, säkerställa att sådana viktiga anläggningar kommer till stånd som behövs för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen, d) tillförsäkra samtliga förbrukare inom gemenskapen en regelbunden och rättvis försörjning med malmer och kärnbränslen, e) genom lämplig kontroll garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än sådana för vilka de är avsedda, f) utöva den äganderätt som tillkommer gemenskapen med avseende på speciella klyvbara material, g) säkerställa goda avsättningsmöjligheter och tillgång till de bästa tekniska hjälpmedel genom att upprätta en gemensam marknad för speciell materiel och utrustning, genom fria kapitalrörelser för investeringar på kärnenergiområdet och genom frihet för specialister att vara anställda inom gemenskapen, h) upprätta sådana förbindelser med andra länder och internationella organisationer som är ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin. Artikel 3 1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av - en FÖRSAMLING, - ett RÅD, - en KOMMISSION, - en DOMSTOL. Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. 2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté med rådgivande uppgifter. AVDELNING II Bestämmelser för att främja framsteg på kärnenergiområdet Kapitel 1 Främjande av forskning Artikel 4 1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja och underlätta kärnforskningen i medlemsstaterna samt att komplettera denna genom att genomföra gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram. 2. Kommissionen skall utöva denna verksamhet på de områden som anges i den lista som utgör bilaga I till detta fördrag. På förslag från kommissionen får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ändra listan. Kommissionen skall höra den i artikel 134 nämnda vetenskapliga och tekniska kommittén. Artikel 5 För att främja samordningen av den i medlemsstaterna bedrivna forskningen och för att kunna komplettera denna skall kommissionen, antingen genom en särskild uppmaning som riktar sig till en bestämd mottagare och som den berörda medlemsstaten underrättas om eller genom en allmän uppmaning som offentliggörs, anmoda medlemsstaterna, personer eller företag att för kommissionen lägga fram sina program för den forskning som anges i uppmaningen. Efter att ha givit vederbörande alla möjligheter att lägga fram sina synpunkter får kommissionen avge ett motiverat yttrande över vart och ett av de för kommissionen framlagda programmen. På begäran av den stat, person eller företag som har lagt fram programmet är kommissionen skyldig att avge ett sådant yttrande. Genom sådana yttranden skall kommissionen avråda från överflödigt dubbelarbete i forskningen och inrikta denna på otillräckligt utforskade områden. Kommissionen får inte offentliggöra programmen utan medgivande från de stater, personer eller företag som har lagt fram dem.Kommissionen skall regelbundet offentliggöra en lista över de områden inom kärnforskningen som den anser vara otillräckligt utforskade. Kommissionen kan för gemensamt samråd och informationsutbyte sammankalla företrädare för offentliga och privata forskningscentra samt experter som forskar på samma eller närliggande områden. Artikel 6 För att främja genomförandet av de forskningsprogram som har lagts fram för kommissionen får denna a) lämna finansiellt bistånd inom ramen för forskningsavtal, dock inte subventioner, b) mot eller utan ersättning tillhandahålla råmaterial eller speciella klyvbara material som kommissionen förfogar över och som behövs för att genomföra dessa program, c) mot eller utan ersättning ställa anläggningar, utrustning eller expertbistånd till förfogande för medlemsstaterna, personer eller företag, d) främja en gemensam finansiering för de berörda medlemsstaterna, personerna eller företagen. Artikel 7 Rådet skall på förslag från kommissionen, som skall höra Vetenskapliga och tekniska kommittén, enhälligt fastställa gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram. Programmen skall fastställas för en tid av högst fem år. De medel som behövs för att genomföra programmen skall varje år tas upp i gemenskapens forsknings- och investeringsbudget. Kommissionen skall säkerställa att programmen genomförs och varje år lägga fram en rapport för rådet om detta. Kommissionen skall hålla Ekonomiska och sociala kommittén underrättad om huvudlinjerna i gemenskapens forsknings- och utbildningsprogram. Artikel 8 1. Kommissionen skall efter att ha hört Vetenskapliga och tekniska kommittén upprätta ett gemensamt centrum för kärnforskning. Centret skall säkerställa att forskningsprogrammen och andra uppgifter som kommissionen anförtror det blir genomförda. Det skall dessutom säkerställa att en gemensam terminologi på kärnforskningsområdet och ett enhetligt system för mätningar införs. Det skall organisera en central byrå för mätningar på kärnfysikens område. 2. Verksamheten i centret kan av geografiska eller organisatoriska skäl bedrivas inom skilda anläggningar. Artikel 9 1. Efter att ha inhämtat yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén får kommissionen inom ramen för Gemensamma centret för kärnforskning upprätta skolor för utbildning av specialister, särskilt inom områdena för gruvprospektering, framställning av kärnmaterial av stor renhetsgrad, behandling av bestrålat bränsle, kärnteknik, hälsoskydd samt framställning och användning av radioaktiva isotoper. Kommissionen skall fastställa närmare föreskrifter för utbildningen. 2. En läroanstalt på universitetsnivå skall upprättas; närmare föreskrifter för verksamheten skall på förslag från kommissionen fastställas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. Artikel 10 Kommissionen kan genom avtal anförtro genomförandet av vissa delar av gemenskapens forskningsprogram åt medlemsstater, personer eller företag, liksom åt tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land. Artikel 11 Kommissionen skall offentliggöra de forskningsprogram som avses i artiklarna 7, 8 och 10 samt periodiska lägesrapporter om programmens genomförande. Kapitel 2 Informationsspridning Avsnitt 1 Information som gemenskapen förfogar över Artikel 12 Efter ansökan hos kommissionen har medlemsstater, personer och företag rätt till icke-exklusiva licenser till sådana patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar som gemenskapen innehar, om de effektivt kan utnyttja de uppfinningar som licenserna avser. Kommissionen skall på samma villkor upplåta underlicenser till patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar, om gemenskapen på grund av avtal innehar licenser som innefattar sådana möjligheter. Kommissionen skall på de villkor som bestäms genom avtal med licenstagarna upplåta dessa licenser eller underlicenser samt tillhandahålla alla upplysningar som behövs för att utnyttja dem. Villkoren skall särskilt reglera frågan om lämplig ersättning och, i förekommande fall, möjligheten för licenstagaren att till tredje man upplåta underlicenser samt skyldigheten att behandla erhållen information som en företagshemlighet. Om något avtal inte kan träffas om de villkor som avses i tredje stycket, får licenstagaren väcka talan vid domstolen för att få lämpliga villkor fastställda. Artikel 13 Kommissionen skall lämna medlemsstater, personer och företag sådan information som gemenskapen har fått och som inte faller under bestämmelserna i artikel 12, oavsett om informationen kommer från gemenskapens forskningsprogram eller har lämnats gemenskapen med fri dispositionsrätt. Kommissionen kan dock uppställa som villkor för att lämna sådan information, att denna förblir konfidentiell och inte vidarebefordras till tredje man. Om kommissionen har fått viss information på villkor som inskränker dess användning och spridning - till exempel s.k. klassificerad information - får kommissionen lämna informationen endast om kommissionen säkerställer att inskränkningarna respekteras. Avsnitt 2 Övrig information a) Spridning på frivillig grund Artikel 14 Kommissionen skall sträva efter att genom frivilliga uppgörelser säkerställa både att information lämnas som bidrar till att gemenskapens mål uppnås och att förvärv sker av licenser till patent, provisoriska uppfinnarskydd, nyttighetsmodeller och patentansökningar som avser sådan information. Artikel 15 Kommissionen skall fastställa ett förfarande varigenom medlemsstater, personer och företag genom kommissionens förmedling kan utbyta preliminära eller slutgiltiga forskningsresultat, i den mån det inte gäller resultat som gemenskapen har rätt till på grund av forskningsuppdrag som kommissionen har lämnat. Detta förfarande skall säkerställa utbytets konfidentiella karaktär. Kommissionen får dock i dokumentationssyfte vidarebefordra de utväxlade resultaten till Gemensamma centret för kärnforskning; denna vidarebefordran skall dock icke medföra någon nyttjanderätt, såvida inte den som lämnat informationen har givit sitt samtycke till det. b) Skyldighet att informera kommissionen Artikel 16 1. Så snart en ansökan om patent eller nyttighetsmodell som särskilt hänför sig till kärnenergiområdet har getts in i en medlemsstat, skall denna stat försöka få sökandens samtycke till att omedelbart informera kommissionen om innehållet i ansökan.Om sökanden samtycker, skall informationen lämnas inom tre månader efter det att ansökan gavs in. Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, skall medlemsstaten inom samma tid anmäla för kommissionen att en ansökan föreligger. Kommissionen kan begära att medlemsstaten informerar kommissionen om innehållet i en ansökan som har anmälts för kommissionen. Kommissionen skall framställa sin begäran inom två månader efter anmälan. Varje förlängning av denna frist skall medföra samma förlängning av den frist som avses i sjätte stycket. En medlemsstat, som har mottagit en sådan begäran från kommissionen, skall på nytt försöka få sökandens samtycke till information om innehållet i ansökan. Om sökanden samtycker, skall informationen genast lämnas. Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, skall medlemsstaten ändå lämna kommissionen informationen inom arton månader efter det att ansökan gavs in. 2. En medlemsstat skall inom arton månader efter det att ansökan gavs in, informera kommissionen om förekomsten av en sådan ännu inte offentliggjord ansökan om ett patent eller en nyttighetsmodell, som efter en första granskning enligt medlemsstatens åsikt gäller något som utan att särskilt avse kärnenergiområdet direkt sammanhänger med och är av väsentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen. På begäran av kommissionen skall denna informeras om innehållet i ansökan inom två månader. 3. För att ett offentliggörande skall kunna ske så snart som möjligt, skall medlemsstaterna minimera tiden för behandling av sådana ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller som gäller områden som avses i punkterna 1 och 2 och som har blivit föremål för en begäran från kommissionens sida. 4. Kommissionen skall behandla den ovan avgivna informationen konfidentiellt. Den får lämnas endast i dokumentationssyfte. Med sökandens samtycke eller enligt artiklarna 17-23 får kommissionen dock utnyttja de uppfinningar som informationen avser. 5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas, om ett avtal som har ingåtts med tredje land eller med en internationell organisation inte tillåter att information lämnas. c) Upplåtelse av licenser genom skiljedom eller tvingande beslut Artikel 17 1. Om frivilliga uppgörelser inte kan träffas, får icke-exklusiva licenser upplåtas genom skiljedom eller tvingande beslut enligt artiklarna 18-23 i följande fall: a) Till gemenskapen eller till de gemensamma företag som medges sådan rätt enligt artikel 48, såvitt gäller patent, provisoriskt uppfinningsskydd eller nyttighetsmodeller vilka avser uppfinningar som direkt sammanhänger med kärnforskning, i den utsträckning upplåtelser av sådana licenser är nödvändiga för att gemenskapen eller de gemensamma företagen skall kunna fullfölja sin egen forskning eller oundgängliga för driften av deras anläggningar. På begäran av kommissionen skall dessa licenser innefatta rätt att bemyn- diga tredje man att utnyttja uppfinningen, i den utsträckning denne utför arbeten eller beställningar för gemenskapens eller de gemnsamma företagens räkning. b) Till personer eller företag som har ansökt om detta hos kommissionen, såvitt gäller patent, provisoriskt uppfinningsskydd eller nyttighets- modeller vilka avser en uppfinning som direkt sammanhänger med och är av väsentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen, om samtliga följande villkor är uppfyllda: i) Minst fyra år har förflutit sedan patentansökan gavs in, utom när det gäller en uppfinning som särskilt hänför sig till kärnenergiområdet. ii) De behov som den enligt kommissionen önskvärda utvecklingen av kärnenergin för med sig inom en medlemsstat där en uppfinning är skyddad, inte tillgodoses i fråga om denna uppfinning. iii)Patenthavaren, som själv eller genom sina licenstagare har anmodats att tillgodose dessa behov, inte har efterkommit denna anmodan. iv) De personer eller företag som ansöker om licens är i stånd att på ett effektivt sätt tillgodose dessa behov genom att utnyttja licenserna. Utan begäran av kommissionen får en medlemsstat inte, för att tillgodose dessa behov, vidta någon tvångsåtgärd som föreskrivs i statens interna lagstiftning och som har till följd att det för uppfinningen beviljade skyddet inskränks. 2. En icke-exklusiv licens får inte upplåtas enligt punkt 1, om innehavaren kan åberopa något giltigt skäl, särskilt det förhållandet att han inte har haft tillräcklig tid till sitt förfogande. 3. En upplåtelse av licens enligt punkt 1 skall berättiga till full ersättning; avtal om ersättningens storlek skall ingås mellan innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet eller nyttighetsmodellen samt licenstagaren. 4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka bestämmelserna i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd. Artikel 18 En skiljedomskommitté inrättas härmed för de ändamål som avses i detta avsnitt; efter förslag från domstolen skall rådet utse kommitténs medlemmar och fastställa dess arbetsordning. Parterna får överklaga ett beslut av skiljedomskommittén till domstolen inom en månad efter det att beslutet har meddelats; om beslutet överklagas skall det tills vidare inte gälla. Domstolens prövning får endast avse beslutets formella riktighet samt skiljedomskommitténs tolkning av bestämmelserna i detta fördrag. Skiljedomskommitténs slutgiltiga beslut har rättskraft i förhållande till parterna. Beslutet är verkställbart i enlighet med artikel 164. Artikel 19 När kommissionen i brist på frivillig uppgörelse avser att utverka en upplåtelse av licens i sådana fall som avses i artikel 17, skall den underrätta innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet, nyttighetsmodellen eller patentansökningen om sin avsikt och samtidigt ange licenssökandens namn och licensens räckvidd. Artikel 20 Innehavaren får inom en månad efter det att han mottagit en underrättelse enligt artikel 19 föreslå kommissionen och, i förekommande fall, en licenssökande tredje man att sluta ett skiljeavtal om att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén. Om kommissionen eller en licenssökande tredje man vägrar att sluta ett skiljeavtal, kan kommissionen inte kräva att medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter upplåter eller låter upplåta licensen. Om skiljedomskommittén, sedan saken hänskjutits dit på grund av ett skiljeavtal, fastställer att kommissionens begäran står i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 17, skall kommittén meddela ett motiverat beslut som skall innefatta en licensupplåtelse till licenssökanden och som skall fastställa villkoren och ersättningen för licensen i den mån parterna inte har enats om detta. Artikel 21 Om innehavaren inte föreslår att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén, får kommissionen begära att den berörda medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter skall upplåta eller låta upplåta licensen. Om medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter efter att ha hört innehavaren inte anser att villkoren enligt artikel 17 är uppfyllda, skall de underrätta kommissionen om sin vägran att upplåta eller låta upplåta licensen. Om de vägrar att upplåta eller låta upplåta licensen eller om de inte inom fyra månader efter kommissionens begäran har yttrat sig om licensupplåtelsen, har kommissionen rätt att inom två månader väcka talan vid domstolen. Innehavaren skall höras vid förhandlingen inför domstolen. Om domstolen i sin dom fastställer att villkoren i artikel 17 är uppfyllda, skall den berörda medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter vidta de åtgärder som krävs för att verkställa domen. Artikel 22 1. Om ett avtal om ersättningens storlek inte kan träffas mellan innehavaren av patentet, det provisoriska uppfinningsskyddet eller nyttighetsmodellen och licenstagaren, får parterna sluta ett skiljeavtal om att saken skall hänskjutas till skiljedomskommittén. Parterna avstår därmed från varje slag av talan med undantag av sådan talan som avses i artikel 18. 2. Om licenstagaren vägrar att sluta ett skiljeavtal, skall den licens som han har meddelats anses ogiltig. Om innehavaren vägrar att sluta ett skiljeavtal, skall den ersättning som avses i denna artikel fastställas av de behöriga nationella myndigheterna. Artikel 23 Efter utgången av ett år och i den utsträckning som nya sakförhållanden motiverar det, kan skiljedomskommitténs eller de behöriga nationella myndigheternas beslut omprövas såvitt gäller licensvillkoren. Det organ som meddelat beslutet skall ompröva detta. Avsnitt 3 Sekretessbestämmelser Artikel 24 Sådan information som gemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram och vars röjande är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen, skall vara sekretessbelagd i enlighet med följande villkor. 1. På förslag från kommissionen skall rådet anta en säkerhetsförordning som med beaktande av bestämmelserna i denna artikel skall ange de olika sekretessgrader som skall tillämpas samt de säkerhetsåtgärder som skall vidtas för varje sådan grad. 2. Om kommissionen finner att röjandet av viss information är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen, skall kommissionen provisoriskt tillämpa den sekretessgrad som säkerhetsförordningen föreskriver för sådana fall. Kommissionen skall omedelbart lämna denna information till medlemsstaterna som provisoriskt skall säkerställa sekretessen på samma sätt. Medlemsstaterna skall inom tre månader underrätta kommissionen, om de önskar bibehålla den provisoriskt tillämpade sekretessgraden, ersätta denna med en annan eller häva sekretessen. Efter utgången av denna tid skall den strängaste av de begärda sekretessgraderna tillämpas. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om detta. På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa någon annan sekretessgrad eller häva sekretessen. Rådet skall inhämta kommissionens yttrande innan det fattar beslut på begäran av en medlemsstat. 3. Bestämmelserna i artiklarna 12 och 13 skall inte tillämpas på information som är sekretessbelagd. Förutsatt att tillämpliga säkerhetsåtgärder iakttas a) får dock kommissionen lämna information som avses i artiklarna 12 och 13 till i) ett gemensamt företag, ii) en person eller ett icke-gemensamt företag genom förmedling av den medlemsstat inom vars territorium personen eller företaget utövar sin verksamhet, b) får en medlemsstat lämna information som avses i artikel 13 till en person eller ett icke-gemensamt företag som utövar sin verksamhet på denna stats territorium, förutsatt att kommissionen underrättas om detta, c) har dessutom varje medlemsstat rätt att kräva att kommissionen i enlighet med artikel 12 upplåter licens för statens egna behov eller för sådana personers eller företags behov som utövar sin verksamhet på statens territorium. Artikel 25 1. En medlemsstat som informerar om förekomsten av eller innehållet i en ansökan om patent eller nyttighetsmodell med sådant ändamål som avses i artikel 16.1 eller 16.2, skall i förekommande fall upplysa om behovet av att av försvarshänsyn underkasta ansökningen den sekretessgrad som staten anger; samtidigt skall sekretessens sannolika varaktighet uppges. Kommissionen skall till övriga medlemsstater vidarebefordra samtliga meddelanden som den får enligt föregående stycke. Kommissionen och medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den sekretessgrad som ursprungsstaten har begärt. 2. Kommissionen får även vidarebefordra dessa meddelanden till gemensamma företag eller, genom en medlemsstats förmedling, till en person eller ett icke-gemensamt företag som utövar sin verksamhet inom den statens territorium. Uppfinningar som är föremål för sådana ansökningar som avses i 1 får utnyttjas endast med sökandens samtycke eller enligt bestämmelserna i artiklarna 17-23. Sådana meddelanden och, i förekommande fall, sådant utnyttjande som avses i denna punkt skall vara underkastade de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den av ursprungsstaten begärda sekretessgraden. Meddelandena och utnyttjandet kräver alltid ursprungsstatens samtycke. Samtycke till ett meddelande eller ett utnyttjande får vägras endast av försvarshänsyn. 3. På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa en annan grad av sekretess eller häva sekretessen. Rådet skall inhämta kommissionens yttrande innan det fattar beslut på begäran av en medlemsstat. Artikel 26 1. När information som är föremål för patent, patentansökningar, provisoriskt uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller ansökningar om nyttighetsmodeller är belagd med sekretess enligt bestämmelserna i artiklarna 24 och 25, får de stater som har begärt tillämpning av dessa bestämmelser inte vägra tillstånd till att motsvarande ansökningar ges in i de övriga medlemsstaterna. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att sekretessen i fråga om sådana rättigheter och ansökningar skall upprätthållas enligt statens egna lagar och andra författningar. 2. Sådan information som har sekretessbelagts enligt artikel 24 får göras till föremål för ansökan utanför medlemsstaterna endast med dessa staters enhälliga samtycke. Om en medlemsstat inte har fattat beslut inom sex månader efter det att kommissionen underrättade medlemsstaterna om informationen, skall medlemsstaten anses ha lämnat sitt samtycke. Artikel 27 Ersättning för skada som sökanden lider till följd av sekretess av försvarshänsyn, skall regleras i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning och skall belasta den stat som har begärt sekretessen eller som har givit upphov till skärpning eller förlängning av sekretessen eller till förbud mot ansökan utanför gemenskapen. Om flera medlemsstater har givit upphov till skärpning eller förlängning av sekretessen eller till förbud mot ansökan utanför gemenskapen, skall de solidariskt ersätta sådan skada som uppkommer till följd av deras begäran. Gemenskapen kan inte göra anspråk på någon ersättning enligt denna artikel. Avsnitt 4 Särskilda bestämmelser Artikel 28 Om till följd av underrättelser till kommissionen ännu inte offentliggjorda ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller eller av försvarshänsyn sekretessbelagda patent eller nyttighetsmodeller utnyttjas på ett otillbörligt sätt eller kommer till en icke berättigad tredje mans kännedom, skall gemenskapen ersätta den skada som rättsinnehavaren lider. Utan att det påverkar dess egna rättigheter mot den som har orsakat skadan skall gemenskapen överta rättsinnehavarnas ersättningsanspråk mot tredje man, i den mån gemenskapen har ersatt skadan. Gemenskapens rätt att i enlighet med gällande allmänna bestämmelser framställa krav mot den som har orsakat skadan berörs inte av detta. Artikel 29 Ett avtal om informationsutbyte av vetenskaplig eller industriell karaktär på kärnenergiområdet mellan en medlemsstat, en person eller ett företag å ena sidan och ett tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i ett tredje land å den andra skall ingås av kommissionen, om det på någondera sidan krävs att avtalet undertecknas av en stat som sådan. Kommissionen kan dock bemyndiga en medlemsstat, en person eller ett företag att ingå sådana avtal på de villkor som kommissionen finner lämpliga, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 103 och 104. Kapitel 3 Hälsoskydd Artikel 30 Inom gemenskapen skall grundläggande normer fastställas för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Med grundläggande normer avses a) högsta tillåtliga doser, förenliga med tillräckligt hälsoskydd, b) högsta tillåtliga exponering och kontamination, c) de grundläggande principerna för hälsokontroll av arbetstagarna. Artikel 31 De grundläggande normerna skall utarbetas av kommissionen efter yttrande av en grupp personer som Vetenskapliga och tekniska kommittén skall utse bland medlemsstaternas vetenskapliga experter och särskilt bland experter på folkhälsans område. Kommissionen skall begära Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över de utarbetade normerna. Efter att ha hört församlingen skall rådet genom beslut med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, som till rådet skall överlämna de yttranden som den har mottagit från kommittéerna, fastställa de grundläggande normerna. Artikel 32 På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan de grundläggande normerna omprövas eller kompletteras i den ordning som anges i artikel 31. Kommissionen är skyldig att pröva varje begäran av en medlemsstat. Artikel 33 Varje medlemsstat skall utfärda de lagar och andra författningar, som är lämpliga för att säkerställa att de fastställda grundläggande normerna iakttas, och vidta de åtgärder som behövs i fråga om undervisning och yrkesutbildning. Kommissionen skall lämna rekommendationer i syfte att säkerställa en harmonisering av de bestämmelser som gäller på detta område inom medlemsstaterna. För detta ändamål skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de bestämmelser som gäller när detta fördrag träder i kraft och om senare förslag till bestämmelser av samma slag. Kommissionen skall lämna eventuella rekommendationer angående förslag till sådana bestämmelser inom tre månader efter det att den underrättats om förslagen. Artikel 34 Varje medlemsstat inom vars territorium särskilt farliga experiment skall äga rum, skall vidta särskilda åtgärder för hälsoskyddet och i förväg begära ett yttrande från kommissionen över åtgärderna. Det krävs samtycke av kommissionen, om verkningarna av dessa experiment kan beröra andra medlemsstaters territorier. Artikel 35 Varje medlemsstat skall inrätta de anläggningar som behövs för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord samt för kontroll av att de grundläggande normerna följs. Kommissionen skall ha tillträde till dessa kontrollanläggningar; den får kontrollera deras funktion och effektivitet. Artikel 36 De behöriga myndigheterna skall regelbundet informera kommissionen om de kontrollåtgärder som avses i artikel 35, så att kommissionen hålls underrättad om den radioaktivitetsnivå som befolkningen utsätts för. Artikel 37 Varje medlemsstat skall tillhandahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag, som gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat. Kommissionen skall efter att ha hört den expertgrupp som avses i artikel 31 yttra sig inom sex månader. Artikel 38 Kommissionen skall lämna rekommendationer till medlemsstaterna i fråga om radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord. I brådskande fall skall kommissionen utfärda ett direktiv som förpliktar den berörda medlemsstaten att inom en av kommissionen fastställd tid vidta alla åtgärder för att undvika att de grundläggande normerna överträds och för att säkerställa att föreskrifterna iakttas. Om staten inte inom den fastställda tiden rättar sig efter kommissionens direktiv, får kommissionen eller varje medlemsstat som saken gäller, med avsteg från artiklarna 141 och 142, omedelbart väcka talan vid domstolen. Artikel 39 Så snart Gemensamma centret för kärnforskning har upprättats skall kommissionen inom ramen för detta inrätta en dokumentations- och undersökningsavdelning avseende frågor om hälsoskydd. Denna avdelning skall särskilt ha till uppgift att sammanställa den dokumentation och de upplysningar som avses i artiklarna 33, 37 och 38 samt att biträda kommissionen då denna fullgör sina uppgifter enligt detta kapitel. Kapitel 4 Investeringar Artikel 40 För att stimulera till initiativ från personer och företag och för att underlätta en samordnad utveckling av deras investeringar på kärnenergiområdet, skall kommissionen regelbundet i vägledande syfte offentliggöra program som särskilt skall behandla målen för kärnenergiproduktionen och de investeringar av alla slag som krävs för att uppnå dessa mål. Kommissionen skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén över programmen innan dessa offentliggörs. Artikel 41 Personer och företag inom de industrigrenar som är upptagna på listan i bilaga II till detta fördrag skall underrätta kommissionen om investeringsprojekt som avser nya anläggningar, återanskaffningar eller omställningar, om projekten till sin art och omfattning uppfyller de kriterier som rådet har fastställt på förslag från kommissionen. Listan över industrigrenarna får genom beslut med kvalificerad majoritet ändras av rådet på förslag från kommissionen som dessförinnan skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén. Artikel 42 De projekt som avses i artikel 41 skall kommissionen och, för kännedom, den berörda medlemsstaten underrättas om senast tre månader innan de första avtalen ingås med leverantörerna eller, om företaget skall utföra arbetet med egna resurser, senast tre månader innan arbetet påbörjas. På förslag från kommissionen får rådet ändra denna frist. Artikel 43 Kommissionen skall överlägga med personerna eller företagen om alla synpunkter på investeringsprojekten som har samband med målen för detta fördrag. Kommissionen skall underrätta den berörda medlemsstaten om sin uppfattning. Artikel 44 Kommissionen får med de berörda medlemsstaternas, personernas och företagens samtycke offentliggöra de investeringsprojekt som den har underrättats om. Kapitel 5 Gemensamma företag Artikel 45 Sådana företag som är av utomordentlig betydelse för utvecklingen av kärnenergiindustrin inom gemenskapen får bildas i form av gemensamma företag i detta fördrags mening enligt följande artiklar. Artikel 46 1. Varje sådan plan för att bilda ett gemensamt företag som har tillkommit på initiativ av kommissionen, en medlemsstat eller någon annan, skall prövas av kommissionen. Kommissionen skall för detta ändamål begära in yttranden från medlemsstaterna och från varje offentligt eller privat organ som enligt kommissionens mening kan belysa frågan. 2. Kommissionen skall med ett motiverat yttrande till rådet överlämna varje plan för att bilda ett gemensamt företag. Om kommissionen anser det angeläget att det planerade gemensamma företaget kommer till stånd, skall den lämna rådet förslag om a) lokaliseringsort. b) stadgar, c) finansieringens omfattning och finansieringstakten, d) gemenskapens eventuella medverkan i finansieringen av det gemensamma företaget, e) eventuell medverkan av tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land i finansieringen eller ledningen av det gemensamma företaget, f) beviljandet av samtliga eller vissa av de förmåner som anges i bilaga III till detta fördrag. Kommissionen skall bifoga en detaljerad rapport om planen i dess helhet. Artikel 47 När kommissionen har överlämnat saken till rådet, får detta av kommissionen begära de kompletterande upplysningar och undersökningar som rådet behöver. Om rådet genom beslut med kvalificerad majoritet finner att en av kommissionen med avstyrkan överlämnad plan likväl bör genomföras, skall kommissionen lämna rådet de förslag och den detaljerade rapport som avses i artikel 46. Om kommissionen tillstyrker eller om det är fråga om ett fall som avses i föregående stycke, skall rådet besluta med kvalificerad majoritet om vart och ett av kommissionens förslag. Rådet skall dock besluta enhälligt om a) gemenskapens medverkan i finansieringen av det gemensamma företaget, b) medverkan av tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land i finansieringen eller ledningen av det gemensamma företaget. Artikel 48 Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen förklara samtliga eller vissa av de förmåner som anges i bilaga III till detta fördrag tillämpliga på varje gemensamt företag; varje medlemsstat skall för sin del säkerställa att dessa förmåner lämnas. Rådet kan i samma ordning fastställa villkoren för att förmånerna skall lämnas. Artikel 49 Ett gemensamt företag skall bildas genom beslut av rådet. Varje gemensamt företag skall vara en juridisk person. Det gemensamma företaget skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; det skall särskilt kunna förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag eller i företagets stadgar, skall det gemensamma företaget vara underkastat de bestämmelser som gäller för industri- eller handelsföretag; stadgarna får subsidiärt hänvisa till medlemsstaternas nationella lagstiftning. Utom då domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister som gäller gemensamma företag avgöras av behöriga nationella domstolar. Artikel 50 Ändringar av de gemensamma företagens stadgar skall i förekommande fall ske i den ordning som anges i stadgarna. Ändringarna får dock träda i kraft först sedan de på förslag från kommissionen har godkänts av rådet genom beslut i samma ordning som enligt artikel 47. Artikel 51 Till dess att organ för förvaltningen av de gemensamma företagen har inrättats, skall kommissionen ansvara för att rådets samtliga beslut om att bilda företagen genomförs. Kapitel 6 Försörjning Artikel 52 1. Försörjningen med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel säkerställas enligt principen om lika tillgång till resurserna och genom en gemensam försörjningspolitik. 2. För detta ändamål och på de villkor som anges i detta kapitel a) är alla förfaranden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning förbjudna, b) upprättas härmed en byrå; denna skall ha optionsrätt till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material, som produceras inom medlemsstaternas territorier, samt ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen. Byrån får inte ge förbrukarna en diskriminerande behandling som grundar sig på hur dessa avser att använda de begärda leveranserna, om inte användningen är olaglig eller strider mot villkor som leverantörer utanför gemenskapen har ställt upp för leveransen. Avsnitt 1 Byrån Artikel 53 Byrån skall stå under tillsyn av kommissionen; denna skall utfärda direktiv för byrån, ha vetorätt mot dess beslut samt utse dess generaldirektör och biträdande generaldirektör. Varje uttrycklig eller tyst åtgärd från byråns sida då den utövar sin optionsrätt eller sin ensamrätt att ingå leveransavtal, kan av de berörda parterna hänskjutas till kommissionen som inom en månad skall fatta beslut i frågan. Artikel 54 Byrån skall vara en juridisk person och ha en självständig ekonomisk ställning. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa byråns stadga. Stadgan får ändras i samma ordning. Byråns kapital och hur detta skall tecknas skall bestämmas i stadgan. Huvudparten av kapitalet skall alltid tillhöra gemenskapen och medlemsstaterna. Fördelningen av kapitalet skall bestämmas i samförstånd av medlemsstaterna. Närmare föreskrifter för byråns kommersiella ledning skall fastställas i stadgan. Denna får innehålla bestämmelser om en avgift på transaktionerna, avsedd att täcka byråns driftkostnader. Artikel 55 Medlemsstaterna skall lämna eller låta lämna byrån all information som denna behöver för att kunna utöva sin optionsrätt och sin ensamrätt att ingå avtal om leveranser. Artikel 56 Medlemsstaterna skall garantera att byrån fritt får utöva sin verksamhet inom deras territorier. Medlemsstaterna får upprätta ett eller flera organ med behörighet att i förbindelserna med byrån företräda producenterna och förbrukarna i utomeuropeiska territorier under medlemsstaternas jurisdiktion. Avsnitt 2 Malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från gemenskapen Artikel 57 1. Byråns optionsrätt skall omfatta a) förvärv av rätt att använda och förbruka material som enligt bestämmelserna i kapitel 8 tillhör gemenskapen, b) förvärv av äganderätt i övriga fall. 2. Byrån skall utöva sin optionsrätt genom att ingå avtal med producenter av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material. Om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 58, 62 och 63 skall varje producent erbjuda byrån sådana malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som han producerar inom medlemsstaternas territorier innan dessa malmer eller material används, överlåts eller lagras. Artikel 58 När en producents verksamhet omfattar flera produktionsstadier från och med malmbrytningen till och med metallframställningen, är han skyldig att erbjuda byrån produkten endast på det produktionsstadium han själv väljer.Detsamma skall gälla för flera företag mellan vilka det finns sådana förbindelser, som kommissionen i rätt tid har underrättats om och som har avhandlats med kommissionen enligt förfarandet i artiklarna 43 och 44. Artikel 59 Om byrån inte utövar sin optionsrätt till hela eller en del av produktionen a) får producenten antingen själv eller genom avtal om bearbetning förädla malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material, under förutsättning att han erbjuder byrån den förädlade produkten, b) skall producenten genom beslut av kommissionen ges tillstånd att utanför gemenskapen avsätta den tillgängliga produktionen, under förutsättning att han inte tillämpar villkor som är gynnsammare än de som innefattats i det tidigare erbjudandet till byrån. Speciella klyvbara material får dock endast exporteras av byrån i enlighet med bestämmelserna i artikel 62. Kommissionen får inte ge sitt tillstånd, om mottagarna av dessa leveranser inte lämnar full garanti för att gemenskapens allmänna intressen kommer att respekteras eller om avtalsvillkoren strider mot målen för detta fördrag. Artikel 60 Eventuella förbrukare skall regelbundet underrätta byrån om sina behov av leveranser; de skall därvid ange kvantiteter, fysikalisk och kemisk beskaffenhet, ursprungsort, avsedd användning, leveranstider och priser som skall utgöra villkor i de leveransavtal som de önskar ingå. Producenterna skall på samma sätt underrätta byrån om de anbud som de kan lämna; de skall därvid ange alla sådana detaljuppgifter, särskilt om avtalens löptid, som behövs för att de skall kunna upprätta sina produktionsprogram. Avtalens löptid får inte utan kommissionens samtycke överstiga tio år. Byrån skall underrätta samtliga eventuella förbrukare om anbuden och om omfattningen av anmäld efterfrågan samt anmoda dem att göra sina beställningar inom en bestämd frist. När byrån har mottagit samtliga beställningar, skall den meddela på vilka villkor den kan effektuera beställningarna. Kan byrån inte helt effektuera samtliga beställningar, skall den fördela leveranserna proportionellt bland de beställningar som avser ett visst anbud, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 68 och 69. Av byrån utfärdade regler, som skall godkännas av kommissionen, skall närmare ange hur tillgång och efterfrågan skall balanseras mot varandra. Artikel 61 Byrån skall effektuera samtliga beställningar, om inte rättsliga eller faktiska hinder föreligger mot det. Då ett avtal ingås får byrån, med beaktande av bestämmelserna i artikel 52, kräva lämpliga förskottsbetalningar av förbrukarna, antingen som säkerhet eller för att underlätta sådana egna långfristiga förpliktelser från byråns sida gentemot producenterna som behövs för att effektuera beställningen. Artikel 62 1. Byrån skall utöva sin optionsrätt till speciella klyvbara material som framställs inom medlemsstaterna för att a) tillgodose efterfrågan från förbrukare inom gemenskapen i den ordning som anges i artikel 60, b) själv lagra dessa material, eller c) exportera sådana material efter medgivande av kommissionen enligt artikel 59 b andra stycket. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 7 skall dessa material och användbara restprodukter dock lämnas kvar hos producenten för att av denne a) lagras med byråns medgivande, b) användas inom ramen för egna behov, eller c) ställas till förfogande för företag inom gemenskapen inom ramen för deras behov, om dessa företag - för att genomföra ett program som kommissionen i rätt tid har underrättats om - står i en sådan direkt förbindelse med producenten som varken har till syfte eller följd att begränsa produktionen, den tekniska utvecklingen eller investeringarna eller att på ett otillbörligt sätt skapa olikheter mellan förbrukarna inom gemenskapen. 3. Bestämmelserna i artikel 89.1 a skall tillämpas på sådana speciella klyvbara material som har framställts inom medlemsstaternas territorier och till vilka byrån inte har utövat sin optionsrätt. Artikel 63 Malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som har producerats av de gemensamma företagen, skall tilldelas förbrukarna enligt reglerna i de stadgar eller avtal som gäller för dessa företag. Avsnitt 3 Malmer, råmaterial och speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen Artikel 64 Byrån skall, med de undantag som anges i detta fördrag, ha ensamrätt att ingå avtal vilkas huvudsyfte är leveranser av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen; byrån skall därvid i förekommande fall handla inom ramen för avtal mellan gemenskapen och ett tredje land eller en internationell organisation. Artikel 65 Artikel 60 skall tillämpas på förbrukarnas efterfrågan och på avtal mellan förbrukarna och byrån om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder utanför gemenskapen. Byrån får dock bestämma leveransernas ursprungsort, om förbrukarna tillförsäkras villkor som är minst lika förmånliga som de i beställningen angivna. Artikel 66 Om kommissionen på begäran av de berörda förbrukarna finner att byrån inte alls eller endast till ett oskäligt pris är i stånd att inom rimlig tid leverera hela eller en del av det beställda materialet, skall förbrukarna ha rätt att direkt ingå avtal om leveranser från länder utanför gemenskapen, förutsatt att dessa avtal i huvudsak uppfyller de behov som anges i beställningarna. Denna rätt skall medges för en tid av ett år; tiden kan förlängas om den situation som motiverat medgivandet består. De förbrukare som använder sig av den rätt som avses i denna artikel skall underrätta kommissionen om planerade direkta avtal. Kommissionen kan inom en månad motsätta sig att avtalen ingås, om dessa strider mot målen för detta fördrag. Avsnitt 4 Priser Artikel 67 Med de undantag som anges i detta fördrag skall priserna bestämmas genom att tillgång och efterfrågan balanseras mot varandra enligt bestämmelserna i artikel 60; medlemsstaterna får inte åsidosätta dessa bestämmelser genom nationella föreskrifter. Artikel 68 En sådan prissättning skall vara förbjuden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning i strid med principen om lika tillgång enligt bestämmelserna i detta kapitel. Om byrån finner att en sådan prissättning förekommer, skall den underrätta kommissionen om detta. Om kommissionen finner att byråns uppfattning är välgrundad, får kommissionen i fråga om de omtvistade anbuden justera priserna till en nivå som överensstämmer med principen om lika tillgång. Artikel 69 På förslag från kommissionen får rådet genom enhälligt beslut fastställa priser. När byrån med tillämpning av artikel 60 fastställer villkoren för att effektuera beställningar, får den föreslå de förbrukare som har gjort beställningar en prisutjämning. Avsnitt 5 Bestämmelser om försörjningspolitik Artikel 70 Kommissionen får inom ramarna för gemenskapens budget och på de villkor som den själv bestämmer, finansiellt medverka i prospekteringsverksamhet inom medlemsstaternas territorier. Kommissionen får lämna medlemsstaterna rekommendationer i syfte att främja prospektering och utnyttjande av mineralfyndigheter. Medlemsstaterna skall varje år lämna kommissionen en rapport om utvecklingen av prospektering och produktion, sannolika tillgångar samt genomförda eller planerade investeringar i gruvor inom deras territorier. Dessa rapporter skall föreläggas rådet med ett yttrande från kommissionen som särskilt skall ange vilka åtgärder medlemsstaterna har vidtagit med anledning av de rekommendationer som lämnats enligt föregående stycke. Om rådet på initiativ av kommissionen med kvalificerad majoritet finner att prospekteringsåtgärderna och ökningen av gruvdriften - trots att utvinningsmöjligheterna på lång sikt framstår som ekonomiskt berättigade - fortsätter att vara uppenbart otillräckliga, skall den berörda medlemsstaten, så länge som den inte har avhjälpt situationen, både för egen och för sina medborgares del anses ha avstått från rätten till lika tillgång till övriga resurser inom gemenskapen. Artikel 71 Kommissionen skall lämna medlemsstaterna lämpliga rekommendationer om fiskala bestämmelser eller bestämmelser om gruvdrift. Artikel 72 Av tillgångar som står till förfogande inom eller utom gemenskapen får byrån lägga upp sådana kommersiella lager som behövs för att underlätta gemenskapens försörjning och löpande leveranser. Kommissionen får, om det behövs, besluta att beredskapslager skall läggas upp. Sättet för att finansiera sådan lagring skall godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen. Avsnitt 6 Särskilda bestämmelser Artikel 73 Om ett avtal mellan en medlemsstat, en person eller ett företag å ena sidan och ett tredje land, en internationell organisation eller en medborgare i tredje land å den andra, även innehåller bestämmelser om leverans av sådana produkter som tillhör byråns kompetensområde, krävs samtycke i förväg av kommissionen för att avtalet skall kunna ingås eller förnyas såvitt gäller leveransen av dessa produkter. Artikel 74 Kommissionen får från tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel undanta överlåtelse, import eller export av sådana mindre mängder malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som vanligtvis används för forskning. Byrån skall underrättas om all överlåtelse, import eller export som äger rum enligt denna bestämmelse. Artikel 75 Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på sådana avtal om behandling, omvandling eller bearbetning av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material som ingås mellan a) flera personer eller företag, om de behandlade, omvandlade eller bearbetade materialen därefter skall återställas till den person eller det företag varifrån de kommer, b) en person eller ett företag och en internationell organisation eller en medborgare i tredje land, om materialen behandlas, omvandlas eller bearbetas utom gemenskapen och därefter återställs till den person eller det företag varifrån de kommer, c) en person eller ett företag och en internationell organisation eller en medborgare i tredje land, om materialen behandlas, omvandlas eller bearbetas inom gemenskapen och därefter återställs antingen till den organisation eller medborgare varifrån de kommer eller till en av denna organisation eller medborgare angiven mottagare, som också hör hemma utanför gemenskapen. De berörda personerna eller företagen skall underrätta byrån om förekomsten av sådana avtal och, så snart dessa har undertecknats, om de kvantiteter material som är föremål för sådan omsättning. Kommissionen får motsätta sig sådana avtal som avses i b, om den anser att omvandlingen eller bearbetningen inte kan utföras effektivt och säkert och utan materialförlust till skada för gemenskapen. De material som är föremål för dessa avtal skall inom medlemsstaternas territorier vara underkastade de kontrollåtgärder som anges i kapitel 7. Bestämmelserna i kapitel 8 skall dock inte tillämpas på speciella klyvbara material som är föremål för avtal enligt c. Artikel 76 På initiativ av en medlemsstat eller kommissionen får rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen ändra bestämmelserna i detta kapitel, särskilt om oförutsedda omständigheter skapar en allmän bristsituation. Kommissionen skall pröva varje begäran som görs av en medlemsstat. Sju år efter det att detta fördrag har trätt i kraft får rådet bekräfta samtliga dessa bestämmelser. Om någon sådan bekräftelse inte kommer till stånd, skall nya bestämmelser som avser förhållandena i detta kapitel antas enligt förfarandet i föregående stycke. Kapitel 7 Säkerhetskontroll Artikel 77 Kommissionen skall enligt bestämmelserna i detta kapitel försäkra sig om att inom medlemsstaternas territorier a) malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte används för andra ändamål än de av förbrukarna uppgivna, b) föreskrifterna om försörjning iakttas liksom alla särskilda kontrollförpliktelser, som gemenskapen har avtalat om med ett tredje land eller en internationell organisation. Artikel 78 Den som upprättar eller driver en anläggning för framställning, separation eller annan användning av råmaterial eller speciella klyvbara material eller för behandling av bestrålade kärnbränslen skall underrätta kommissionen om anläggningens grundläggande tekniska data, om kännedom om dessa data behövs för att förverkliga de mål som anges i artikel 77. Kommissionen skall godkänna de metoder som skall användas för kemisk behandling av bestrålat material, i den utsträckning det behövs för att förverkliga de mål som anges i artikel 77. Artikel 79 Kommissionen skall kräva att driftrapporter upprättas och tillhandahålls för att möjliggöra bokföring av förbrukade eller framställda malmer, råmaterial och speciella klyvbara material. Detsamma skall gälla för transport av råmaterial och speciella klyvbara material. De som berörs skall underrätta myndigheterna i medlemsstaten i fråga om alla meddelanden som de lämnar kommissionen enligt artikel 78 eller första stycket i den här artikeln. Arten och räckvidden av de förpliktelser som avses i första stycket i den här artikeln skall anges i en förordning utfärdad av kommissionen och godkänd av rådet. Artikel 80 Kommissionen får kräva att alla överskott av speciella klyvbara material som återvunnits eller erhållits som biprodukt och som inte används eller är färdiga att användas, skall deponeras hos byrån eller i andra lager som kontrolleras eller kan kontrolleras av kommissionen. Speciella klyvbara material som har deponerats på det sättet skall utan dröjsmål återlämnas till de berörda parterna på deras begäran. Artikel 81 Kommissionen får sända inspektörer till medlemsstaternas territorier. Innan kommissionen lämnar en inspektör hans första uppdrag inom en medlemsstats territorium, skall den samråda med den berörda medlemsstaten; detta samråd skall även gälla för alla senare uppdrag för denna inspektör. I den utsträckning som det behövs för kontroll av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material samt för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 77 skall inspektörerna, efter företeende av behörighetshandlingar, när som helst få tillgång till alla data samt tillträde till alla platser och hos alla personer som i sitt yrke befattar sig med material, utrustningar eller anläggningar, vilka är föremål för den i detta kapitel avsedda kontrollen. Om den berörda staten kräver det, skall de av kommissionen utsedda inspektörerna åtföljas av företrädare för myndigheterna i den staten; inspektörerna får dock inte därigenom försenas eller på annat sätt hindras i sin verksamhet. Om genomförandet av kontrollen hindras, skall kommissionen av domstolens ordförande begära ett bemyndigande i syfte att med tvångsmedel säkerställa kontrollåtgärderna. Domstolens ordförande skall meddela beslut inom tre dagar. Om ett dröjsmål innebär en risk får kommissionen själv i form av ett beslut utfärda en skriftlig order om att kontrollåtgärderna skall vidtas. Denna order skall omedelbart underställas domstolens ordförande för godkännande i efterhand. Sedan bemyndigandet eller beslutet har meddelats skall den berörda statens nationella myndigheter säkerställa att inspektörerna får tillträde till de platser som anges i bemyndigandet eller beslutet. Artikel 82 Inspektörerna skall anställas av kommissionen. De skall ta del av och granska den bokföring som avses i artikel 79. De skall rapportera varje överträdelse till kommissionen. Kommissionen får utfärda ett direktiv som ålägger medlemsstaten i fråga att inom en tid som kommissionen bestämmer, vidta alla åtgärder som behövs för att få den konstaterade överträdelsen att upphöra; kommissionen skall underrätta rådet om detta. Om medlemsstaten inte inom föreskriven tid följer kommissionens direktiv, får kommissionen eller varje berörd medlemsstat, med avsteg från artiklarna 141 och 142, omedelbart hänskjuta saken till domstolen. Artikel 83 1. Om personer eller företag åsidosätter de förpliktelser som åligger dem enligt detta kapitel, får kommissionen tillgripa sanktioner mot dem. Dessa sanktioner är efter svårhetsgrad följande: a) Varning. b) Indragning av särskilda förmåner, såsom finansiellt eller tekniskt bistånd. c) Företaget ställs för en tid av högst fyra månader under förvaltning av en person eller en grupp av personer som har utsetts i samförstånd av kommissionen och den stat där företaget hör hemma. d) Råvaror och speciella klyvbara material återtas helt eller delvis. 2. Sådana beslut av kommissionen för att genomföra punkt 1 som innebär att material skall överlämnas, skall kunna verkställas. Besluten får verkställas inom medlemsstaternas territorier enligt artikel 164. Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 157 skall talan som förs vid domstolen mot kommissionens beslut om sanktioner som avses i punkt 1, medföra att beslutet inte får verkställas. Domstolen får dock, efter framställning av kommissionen eller någon berörd medlemsstat, förordna om omedelbar verkställighet av beslutet. Skyddet för skadelidande intressen skall säkerställas genom ett lämpligt rättsligt förfarande. 3. Kommissionen får lämna medlemsstaterna rekommendationer om sådana lagar och andra författningar som inom deras territorier skall säkerställa att förpliktelserna enligt detta kapitel iakttas. 4. Medlemsstaterna skall säkerställa att sanktionerna verkställs och, i förekommande fall, att de för skadan ansvariga lämnar ersättning. Artikel 84 När kontrollen utövas får det inte förekomma någon diskriminering med hänsyn till det ändamål för vilket malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall användas. Området för kontrollen och den närmare utformningen av denna samt befogenheterna för de organ som är ansvariga för kontrollen skall begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i detta kapitel. Kontrollen får inte utsträckas till sådana för försvarsändamål avsedda material som är föremål för särskild bearbetning för dessa ändamål eller som efter bearbetningen placeras eller lagras i en militär anläggning enligt en särskild plan. Artikel 85 Om nya omständigheter kräver det får den närmare utformningen av de kontrollåtgärder som avses i detta kapitel, på initiativ av en medlemsstat eller av kommissionen, ändras av rådet som skall besluta enhälligt efter förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen. Kommissionen skall pröva varje framställning av en medlemsstat. Kapitel 8 Egendomsordning Artikel 86 De speciella klyvbara materialen skall vara gemenskapens egendom. Gemenskapens äganderätt skall omfatta alla speciella klyvbara material som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som är föremål för den i kapitel 7 avsedda säkerhetskontrollen. Artikel 87 Medlemsstaterna, personer eller företag skall ha en obegränsad rätt att använda och förbruka de speciella klyvbara material som på föreskrivet sätt har kommit i deras besittning, med förbehåll för deras förpliktelser enligt detta fördrag och då särskilt i fråga om säkerhetskontroll, byråns optionsrätt samt hälsoskydd. Artikel 88 Byrån skall i gemenskapens namn föra ett särskilt konto med beteckningen Finanskonto för speciella klyvbara material. Artikel 89 1. På Finanskontot för speciella klyvbara material skall a) värdet av de speciella klyvbara material som överlämnas till eller ställs till förfogande för en medlemsstat, en person eller ett företag krediteras gemenskapen och debiteras medlemsstaten, personen eller företaget, b) värdet av de speciella klyvbara material som framställs eller importeras av en medlemsstat, en person eller ett företag och som blir gemenskapens egendom debiteras gemenskapen och krediteras medlemsstaten, personen eller företaget. En motsvarande bokföringsåtgärd skall vidtas när en medlemsstat, en person eller ett företag till gemenskapen återställer speciella klyvbara material som tidigare har överlämnats eller ställts till förfogande för staten, personen eller företaget. 2. Värdeförändringar som berör de speciella klyvbara materialen skall vid bokföringen behandlas så, att de inte ger upphov till någon förlust eller vinst för gemenskapen. Eventuell förlust eller vinst skall stå för innehavarnas räkning. 3. Saldon som uppkommer genom de ovan angivna åtgärderna skall på borgenärens begäran omedelbart förfalla till betalning. 4. Vid tillämpningen av detta kapitel skall byrån i fråga om åtgärder som den vidtar för egen räkning anses som ett företag. Artikel 90 Om nya omständigheter kräver det får bestämmelserna i detta kapitel om gemenskapens äganderätt, på initiativ av en medlemsstat eller av kommissionen, ändras av rådet som skall besluta enhälligt efter förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen. Kommissionen skall pröva varje sådan framställning av en medlemsstat. Artikel 91 Egendomsordningen i fråga om föremål, material och tillgångar, som inte omfattas av gemenskapens äganderätt enligt detta kapitel, skall bestämmas genom lagstiftningen i varje medlemsstat. Kapitel 9 Den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet Artikel 92 Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på de varor och produkter som är upptagna i de listor som utgör bilaga IV till detta fördrag. Dessa listor kan på initiativ av kommissionen eller en medlemsstat ändras av rådet efter förslag från kommissionen. Artikel 93 Medlemsstaterna skall ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft inbördes avskaffa alla import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt alla kvantitativa import- och exportrestriktioner, som avser a) produkter upptagna i lista A1 och lista A2, b) produkter upptagna i lista B, om en gemensam tulltaxa tillämpas på dem och de åtföljs av ett av kommissionen utfärdat intyg som utvisar att de är avsedda för nukleära ändamål. Utomeuropeiska territorier under en medlemsstats jurisdiktion får dock fortsätta att ta ut import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan av uteslutande fiskal karaktär. Dessa tullars och avgifters storlek och utformning får inte leda till någon diskriminering mellan denna stat och de övriga medlemsstaterna. Artikel 94 Medlemsstaterna skall upprätta en gemensam tulltaxa enligt följande bestämmelser: a) För de produkter som är upptagna i lista A1 skall den gemensamma tulltaxan fastställas till en nivå som motsvarar den lägsta taxa som den 1 januari 1957 tillämpades i någon av medlemsstaterna. b) För de produkter som är upptagna i lista A2 skall kommissionen vidta alla åtgärder som behövs för att förhandlingar skall inledas mellan medlemsstaterna inom tre månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Om i fråga om någon av dessa produkter ett avtal inte kan träffas inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, skall rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen fastställa tillämpliga tullsatser i den gemensamma tulltaxan. c) Den gemensamma tulltaxan för de produkter som är upptagna i listorna A1 och A2 skall tillämpas efter utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Artikel 95 Rådet kan genom enhälligt beslut efter förslag från kommissionen besluta om en tidigare tillämpning av tullsatserna i den gemensamma tulltaxan på de av produkterna i lista B, för vilka en sådan åtgärd skulle vara ägnad att bidra till utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen. Artikel 96 Medlemsstaterna skall upphäva alla på nationalitet grundade inskränkningar för tillträde till kvalificerade anställningar inom kärnenergiområdet såvitt gäller medborgare i medlemsstaterna, med förbehåll för de begränsningar som följer av grundläggande hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Efter att ha hört församlingen får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet efter förslag från kommissionen, som först skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, utfärda direktiv om den närmare tillämpningen av denna artikel. Artikel 97 Ingen på nationalitet grundad inskränkning får göras gällande gentemot offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer eller fysiska personer som lyder under en medlemsstats jurisdiktion och som önskar delta i uppförandet av kärnenergianläggningar av vetenskaplig eller industriell karaktär inom gemenskapen. Artikel 98 Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta ingåendet av försäkringsavtal som täcker risker med kärnenergi. Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet efter att ha hört församlingen och efter förslag från kommissionen, som dessförinnan skall begära in ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, med kvalificerad majoritet utfärda direktiv om den närmare tillämpningen av denna artikel. Artikel 99 Kommissionen får lämna rekommendationer för att underlätta kapitalrörelser som är avsedda att finansiera sådan produktion som anges i den lista som utgör bilaga II till detta fördrag. Artikel 100 Varje medlemsstat åtar sig att i valutan i den medlemsstat där borgenären eller betalningsmottagaren är bosatt tillåta alla betalningar som har samband med rörlighet för varor, tjänster eller kapital och all överföring av kapital och löner, i den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsstaterna har liberaliserats enligt detta fördrag. Kapitel 10 Yttre förbindelser Artikel 101 Gemenskapen kan inom ramen för sin kompetens åta sig förpliktelser genom att träffa avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land. Kommissionen skall förhandla om sådana avtal enligt rådets direktiv; avtalen skall ingås av kommissionen med rådets godkännande; rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet. Kommissionen skall dock ensam förhandla om och ingå sådana avtal som kan genomföras utan rådets medverkan och inom ramen för den aktuella budgeten; kommissionen skall hålla rådet underrättat. Artikel 102 De avtal som har ingåtts med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land och i vilka utöver gemenskapen en eller flera medlemsstater deltar, skall inte träda i kraft förrän alla berörda medlemsstater har underrättat kommissionen om att avtalen kan tillämpas enligt bestämmelserna i deras nationella rättsordning. Artikel 103 Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina förslag till avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, om avtalen berör tillämpningsområdet för detta fördrag. Om ett förslag till avtal innehåller bestämmelser som utgör hinder för tillämpningen av detta fördrag, skall kommissionen lämna sina synpunkter till den berörda staten inom en månad efter det att kommissionen har underrättats om förslaget. Den berörda staten får inte ingå det föreslagna avtalet, förrän den har tillgodosett kommissionens synpunkter eller har följt ett av domstolen på ansökan av staten i skyndsam ordning meddelat avgörande om de föreslagna bestämmelsernas förenlighet med detta fördrag. En ansökan kan ges in till domstolen när som helst efter det att staten har tagit emot kommissionens synpunkter. Artikel 104 Ingen person eller företag, som efter det att detta fördrag har trätt i kraft ingår eller förnyar ett avtal med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, får åberopa avtalet för att undandra sig sina skyldigheter enligt detta fördrag. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som den anser nödvändiga för att på begäran av kommissionen kunna lämna denna all information om sådana avtal som, efter det att detta fördrag har trätt i kraft och inom fördragets tillämpningsområde, har ingåtts av en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land. Kommissionen får begära sådan information endast för att kontrollera att avtalen inte innehåller några bestämmelser som hindrar tillämpningen av detta fördrag. På ansökan av kommissionen skall domstolen avgöra om avtalen är förenliga med bestämmelserna i detta fördrag. Artikel 105 Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra att avtal genomförs, som innan fördraget trädde i kraft ingicks av en medlemsstat, en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land, om kommissionen senast trettio dagar efter det att fördraget trädde i kraft fick del av avtalen. Sådana avtal som ingås under tiden mellan undertecknandet och ikraftträdandet av detta fördrag av en person eller ett företag med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land kan dock inte åberopas gentemot detta fördrag, om domstolen efter ansökan av kommissionen finner att avsikten att undandra sig bestämmelserna i fördraget var ett avgörande motiv för den ena eller andra parten när avtalet ingicks. Artikel 106 De medlemsstater som innan detta fördrag trädde i kraft har ingått avtal med tredje land om samarbete på kärnenergiområdet, skall tillsammans med kommissionen ta upp de förhandlingar med det berörda tredje landet som behövs för att säkerställa att gemenskapen i största möjliga utsträckning får överta de rättigheter och skyldigheter som följer av avtalen. Varje nytt avtal som följer av sådana förhandlingar kräver samtycke av den eller de medlemsstater som har undertecknat de nämnda avtalen samt godkännande av rådet, vilket skall besluta med kvalificerad majoritet. AVDELNING III Institutionella bestämmelser Kapitel 1 Gemenskapens institutioner Avsnitt 1 Församlingen Artikel 107 Församlingen, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, skall utöva de rådgivande och kontrollerande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. Artikel 108 1. Församlingen består av företrädare som parlamenten utser inom sig enligt en ordning som varje medlemsstat själv bestämmer. 2. Antalet företrädare är följande: Belgien ..................................................14 Tyskland .................................................36 Frankrike ................................................36 Italien ..................................................36 Luxemburg .................................................6 Nederländerna ............................................14 3. Församlingen skall utarbeta förslag om allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning. Rådet skall enhälligt fastställa bestämmelserna och rekommendera medlemsstaterna att anta dessa i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 109 Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den tredje tisdagen i oktober. Församlingen får sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av sina ledamöter samt på begäran av rådet eller kommissionen. Artikel 110 Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter. Kommissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig på kommissionens vägnar. Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av församlingen eller dess ledamöter. Rådet skall höras av församlingen under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning. Artikel 111 Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall församlingen besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna. I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger. Artikel 112 Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av församlingens ledamöter. Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser. Artikel 113 Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen förelägger församlingen. Artikel 114 Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning. Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens ledamöter, skall kommissionens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt artikel 127. Avsnitt 2 Rådet Artikel 115 Rådet skall fullgöra sina uppgifter och utöva sina befogenheter att fatta beslut enligt bestämmelserna i detta fördrag. Det skall vidta alla åtgärder inom sitt kompetensområde för att samordna verksamheten inom medlemsstaterna och gemenskapen. Artikel 116 Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet. Ordförandeskapet skall utövas i sex månader åt gången av varje rådsmedlem efter medlemsstaternas bokstavsordning. Artikel 117 Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen. Artikel 118 1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall rådets beslut fattas med en majoritet av medlemmarna. 2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt följande: Belgien ...................................................2 Tyskland ..................................................4 Frankrike .................................................4 Italien ...................................................4 Luxemburg .................................................1 Nederländerna .............................................2 Rådets beslut skall fattas med minst - tolv röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, - tolv röster från minst fyra medlemmar i andra fall. 3. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet. Artikel 119 När rådet enligt detta fördrag fattar beslut om förslag från kommissionen, krävs enhällighet för att ändra förslaget. Så länge rådet inte har fattat något beslut får kommissionen ändra sitt ursprungliga förslag, särskilt i de fall då församlingen har hörts om förslaget. Artikel 120 Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. Artikel 121 Rådet skall anta sin egen arbetsordning. I denna arbetsordning får fastställas att en kommitté med företrädare för medlemsstaterna får tillsättas. Rådet skall fastställa kommitténs uppdrag och befogenheter. Artikel 122 Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag. Artikel 123 Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning. Avsnitt 3 Kommissionen Artikel 124 För att säkerställa utvecklingen av kärnenergin inom gemenskapen skall kommissionen - övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget, - lämna rekommendationer eller yttranden på ämnesområden som behandlas i detta fördrag, om fördraget uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt, - ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och församlingens rättsakter på de villkor som anges i fördraget, - utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av rådet. Artikel 125 Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet. Artikel 126 1. Kommissionen skall bestå av fem ledamöter av olika nationalitet, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet med hänsyn till detta fördrags särskilda syfte och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas. Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissionen. 2. Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter. Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 129 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe. Artikel 127 Ledamöterna av kommissionen skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas. Artikel 128 En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses. En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare utsetts, utom i fall av avsättning från ämbetet enligt artikel 129. Artikel 129 Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller kommissionen avsätta honom. I sådant fall får rådet genom enhälligt beslut tillfälligt avstänga ledamoten från tjänsten och utse en ersättare tills dess att domstolen meddelar sitt avgörande. Domstolen får på begäran av rådet eller kommissionen tillfälligt avstänga honom från tjänsten. Artikel 130 Kommissionens ordförande och vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas. Utom i de fall då hela kommissionen nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan kommissionen hörts. Om ordföranden eller vice ordföranden avgår eller avlider, skall ersättare utses för den återstående mandattiden i enlighet med bestämmelserna i första stycket. Artikel 131 Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete. Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter i enlighet med detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs. Artikel 132 Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 126. Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i arbetsordningen är närvarande. Artikel 133 Rådet får genom enhälligt beslut medge att en medlemsstats regering hos kommissionen ackrediterar en kvalificerad företrädare som skall säkerställa en ständig förbindelse. Artikel 134 1. En vetenskaplig och teknisk kommitté med rådgivande uppgifter skall inrättas hos kommissionen. Kommittén skall höras i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras i alla de fall då kommissionen finner det lämpligt. 2. Kommittén skall bestå av tjugo medlemmar som rådet skall utse efter att ha hört kommissionen. Kommitténs medlemmar skall ha personliga mandat och utses för fem år. De får återväljas. De får inte vara bundna av några tvingande instruktioner. Vetenskapliga och tekniska kommittén skall varje år bland sina medlemmar välja ordförande och presidium. Artikel 135 För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen när det behövs samråda och tillsätta utredningskommittéer. Avsnitt 4 Domstolen Artikel 136 Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag. Artikel 137 Domstolen skall bestå av sju domare. Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre eller fem domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål. Domstolen skall alltid sammanträda i plenum för att handlägga ärenden som anhängiggjorts av en medlemsstat eller av någon av gemenskapens institutioner och för att meddela förhandsavgöranden i frågor som underställts domstolen enligt artikel 150. På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare och göra nödvändiga ändringar i andra och tredje styckena och i artikel 139 andra stycket. Artikel 138 Domstolen skall biträdas av två generaladvokater. För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgift enligt artikel 136 skall generaladvokaterna, fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i ärenden som handläggs vid domstolen. På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra nödvändiga ändringar i artikel 139 tredje stycket. Artikel 139 Domarna och generaladvokaterna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer; de skall utses för sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande tre och fyra domare utses. De tre domare som skall tillträda de tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning. En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den generaladvokat som skall tillträda den tjänst som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning. Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt. Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas. Artikel 140 Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne. Artikel 141 Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter. Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får denna föra ärendet vidare till domstolen. Artikel 142 En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag får anhängiggöra ärendet vid domstolen. Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en skyldighet enligt detta fördrag, skall den lägga fram saken för kommissionen.Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört. Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen. Artikel 143 Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Artikel 144 Domstolen skall ha full prövningsrätt i fråga om a) talan som väcks enligt artikel 12 för att få lämpliga villkor fastställda för licenser och underlicenser som kommissionen upplåter, b) talan som väcks av personer eller företag om sanktioner som kommissionen ålagt dem enligt artikel 83. Artikel 145 Om kommissionen anser att en person eller ett företag har överträtt detta fördrag utan att artikel 83 är tillämplig, skall kommissionen anmoda den medlemsstat som personen eller företaget lyder under att se till att sanktioner vidtas på grund av överträdelsen enligt statens nationella lagstiftning. Om den berörda staten inte följer en sådan begäran inom den frist som kommissionen har bestämt, får kommissionen föra ärendet till domstolen för att få den överträdelse fastställd som personen eller företaget anklagas för. Artikel 146 Domstolen skall granska lagenligheten av sådana rådets och kommissionens rättsakter som inte är rekommendationer eller yttranden. För detta ändamål skall den vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av rådet eller av kommissionen om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller om maktmissbruk. Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen rör honom. Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från dagen då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna. Artikel 147 Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig. Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående. Artikel 148 Om rådet eller kommissionen i strid med detta fördrag underlåter att vidta åtgärder, får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få överträdelsen fastslagen. En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan väckas inom en ytterligare frist av två månader. Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i föregående stycken föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande. Artikel 149 Den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 188 andra stycket. Artikel 150 Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående a) tolkningen av detta fördrag, b) giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner, c) tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när stadgarna föreskriver detta. När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat, får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande. När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare till domstolen. Artikel 151 Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 188 andra stycket. Artikel 152 Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren. Artikel 153 Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning. Artikel 154 Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som regleras i detta fördrag, om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna. Artikel 155 Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister i vilka gemenskapen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet. Artikel 156 Utan hinder av att den frist som avses i artikel 146 tredje stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en förordning som rådet eller kommissionen antagit, med stöd av artikel 146 första stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas. Artikel 157 Utom i de fall då något annat föreskrivs i detta fördrag skall talan som förs vid domstolen inte hindra verkställighet. Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten. Artikel 158 I ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder. Artikel 159 Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 164. Artikel 160 Domstolens stadga finns i ett särskilt protokoll. Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Dessa skall kräva enhälligt godkännande av rådet. Kapitel 2 Gemensamma bestämmelser för flera institutioner Artikel 161 För att fullgöra sina uppgifter skall rådet och kommissionen enligt bestämmelserna i detta fördrag utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden. En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till. Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande. Artikel 162 Rådets och kommissionens förordningar, direktiv och beslut skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas enligt detta fördrag. Artikel 163 Förordningar skall offentliggöras i Europeiska gemenskapens officiella tidning. De skall träda i kraft den dag som förordningarna anger eller, om viss tid inte blivit utsatt, den tjugonde dagen efter offentliggörandet. Direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna delgivning. Artikel 164 Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske, skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen, domstolen och den skiljedomskommitté som inrättats enligt artikel 18.När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten. Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt. Kapitel 3 Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 165 En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion. Kommittén skall bestå av företrädare för olika grupper inom det ekonomiska och sociala livet. Artikel 166 Antalet medlemmar i kommittén är följande: Belgien ..................................................12 Tyskland .................................................24 Frankrike ................................................24 Italien ..................................................24 Luxemburg .................................................5 Nederländerna ............................................12 Kommitténs medlemmar skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av rådet. De får återväljas. Kommitténs medlemmar har personliga mandat och får inte bindas av några instruktioner. Artikel 167 1. När medlemmar av kommittén skall utses skall varje medlemsstat tillställa rådet en lista med dubbelt så många kandidater som det antal platser som tilldelats statens medborgare. Vid kommitténs sammansättning skall hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig representation för de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet. 2. Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer, som representerar de olika ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet. Artikel 168 Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två år. Den skall fastställa sin arbetsordning och lägga fram den för rådet för enhälligt godkännande. Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Artikel 169 Kommittén får vara indelad i facksektioner. Facksektionerna skall utöva sin verksamhet inom ramen för kommitténs allmänna behörighet. De får inte höras oberoende av kommittén. Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande. Arbetsordningen skall bestämma hur facksektionerna och underkommittéerna skall vara sammansatta och vilka behörighetsregler som skall gälla för dem. Artikel 170 Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras av dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt. Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om yttrande inte föreligger. Kommitténs och facksektionernas yttranden med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till rådet och kommissionen. AVDELNING IV Finansiella bestämmelser Artikel 171 1. Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, med undantag av de som hänför sig till byrån och till de gemensamma företagen, skall beräknas för varje budgetår och tas upp antingen i driftbudgeten eller i forsknings- och investeringsbudgeten. Varje budgets inkomster och utgifter skall balansera varandra. 2. Inkomster och utgifter för byrån, som skall drivas enligt affärsmässiga principer, skall beräknas i en särskild finansieringsplan.Villkoren för förslag till samt användning och kontroll av dessa inkomster och utgifter skall med beaktande av byråns stadga bestämmas i den budgetförordning som skall fastställas enligt artikel 183. 3. Inkomst- och utgiftsförslag samt drifträkenskaper och balansräkningar för de gemensamma företagen skall för varje budgetår överlämnas till kommissionen, rådet och församlingen enligt stadgarna för dessa företag. Artikel 172 1. Driftbudgetens inkomster skall, förutom andra löpande inkomster, omfatta finansiella bidrag från medlemsstaterna som beräknas enligt följande fördelningstal: Belgien .................................................7,9 Tyskland ...............................................28 Frankrike ..............................................28 Italien ................................................28 Luxemburg ...............................................0,2 Nederländerna ...........................................7,9 2. Forsknings- och investeringsbudgetens inkomster skall, förutom eventuella andra medel, omfatta finansiella bidrag från medlemsstaterna som beräknas enligt följande fördelningstal: Belgien .................................................9,9 Tyskland ...............................................30 Frankrike ..............................................30 Italien ................................................23 Luxemburg ...............................................0,2 Nederländerna ...........................................6,9 3. Fördelningstalen får ändras genom enhälligt beslut av rådet. 4. Lån för att finansiera forskning eller investeringar skall tas upp på de villkor som rådet fastställer enligt artikel 177.5. Gemenskapen får låna på en medlemsstats kapitalmarknad, antingen enligt den lagstiftning som gäller för inrikes emissioner eller, i avsaknad av sådan lagstiftning, på grund av ett avtal mellan medlemsstaten och kommissionen. Den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter får vägra att ge sitt samtycke, endast om det finns anledning att befara allvarliga störningar på den statens kapitalmarknad. Artikel 173 Medlemsstaternas finansiella bidrag enligt artikel 172 får helt eller delvis ersättas med intäkter av de avgifter som gemenskapen tar ut i medlemsstaterna. För detta ändamål skall kommissionen förelägga rådet förslag om underlaget för avgifterna, sättet att fastställa procentsatsen för avgifterna och ordningen för att ta ut dessa. Efter att ha hört församlingen om dessa förslag, får rådet genom enhälligt beslut fastställa de bestämmelser som det skall rekommendera medlemsstaterna att anta i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 174 1. De utgifter som tas upp i driftbudgeten skall särskilt avse a) administrationsutgifter, b) utgifter för säkerhetskontroll och hälsoskydd. 2. De utgifter som tas upp i forsknings- och investeringsbudgeten skall särskilt avse a) utgifter för att genomföra gemenskapens forskningsprogram, b) eventuella bidrag till byråns kapital och till dennas investeringsutgifter, c) utgifter för utrustning av undervisningsanstalter, d eventuellt deltagande i de gemensamma företagen och i vissa gemensamma projekt. Artikel 175 De utgifter som tas upp i driftbudgeten skall beviljas för ett budgetår, om inte något annat har bestämts i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. På de villkor som skall fastställas enligt artikel 183 får anslag som inte avser personalutgifter och som inte har förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret. Anslagen för driftutgifter skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål, och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Församlingens, rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av budgeten, om inte annat följer av någon särskild ordning för vissa gemensamma utgifter. Artikel 176 1. Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet, skall anslagen till forsknings- och investeringsutgifter omfatta a) bemyndiganden att ingå förpliktelser som täcker en serie poster vilka bildar en särskild enhet och ett sammanhängande helt, b) betalningsbemyndiganden som utgör den övre gränsen för de utgifter som varje år får förekomma för att täcka de enligt a ingångna förpliktelserna. 2. En plan över förfallotider för förpliktelser och betalningar skall som bilaga fogas till det av kommissionen framlagda budgetförslaget. 3. Anslagen för forsknings- och investeringsutgifter skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål, och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som fastställts enligt artikel 183. 4. Outnyttjade betalningsbemyndiganden skall genom beslut av kommissionen föras över till närmast följande budgetår, om inte rådet beslutar något annat. Artikel 177 1. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december. 2. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina förvaltningsutgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt driftbudgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar. Den skall dessutom upprätta ett preliminärt forsknings- och investeringsbudgetförslag. Kommissionen skall förelägga rådet de preliminära budgetförslagen senast den 30 september året före det budgetår som förslagen avser. Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från de preliminära budgetförslagen. 3. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslagen och överlämna dem till församlingen. Budgetförslagen skall föreläggas församlingen senast den 31 oktober året före det budgetår som förslagen avser. Församlingen har rätt föreslå rådet ändringar i budgetförslagen. 4. Om församlingen inom en månad efter att ha förelagts budgetförslagen har godkänt dessa, eller inte avgett yttrande till rådet skall budgetförslagen anses vara slutgiltigt antagna. Om församlingen inom denna frist har föreslagit ändringar, skall budgetförslagen tillsammans med ändringarna överlämnas till rådet. Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet och efter att ha överlagt om budgetförslagen med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner, skall rådet med kvalificerad majoritet slutgiltigt anta budgetarna. 5. För antagandet av forsknings- och investeringsbudgeten skall rösterna för medlemmarna i rådet vägas enligt följande: Belgien ...................................................9 Tyskland .................................................30 Frankrike ................................................30 Italien ..................................................23 Luxemburg .................................................1 Nederländerna .............................................7 För beslut krävs minst 67 röster. Artikel 178 Om driftbudgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183; detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande. Om forsknings- och investeringsbudgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår får högst en tolftedel av de anslag, som motsvarar de årliga beräkningarna i planen över förfallotider för sådana förpliktelser som tidigare godkänts, användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Med förbehåll för de begränsningar som följer av program eller utgiftsbeslut som enligt detta fördrag kräver enhälligt godkännande av rådet och under förutsättning att övriga villkor i första och andra styckena iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel. Medlemsstaterna skall varje månad enligt de fördelningstal som var tillämpliga föregående budgetår, tills vidare betala in de belopp som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av denna artikel. Artikel 179 Kommissionen skall genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras. Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen. Artikel 180 En kontrollkommitté, som består av helt oavhängiga revisorer varav en är ordförande, skall granska räkenskaperna över varje budgets samtliga inkomster och utgifter. Rådet skall genom enhälligt beslut fastställa antalet revisorer. Revisorerna och ordföranden för kontrollkommittén skall utses av rådet för en tid av fem år genom enhälligt beslut. Deras ersättning skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet.Granskningen, som skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen, har till syfte att fastställa att inkomsterna och utgifterna är lagliga och korrekta och att den ekonomiska förvaltningen är sund. Kontrollkommittén skall efter utgången av varje budgetårs utgång upprätta en rapport som skall antas med en majoritet av medlemmarna. Kommissionen skall varje år underställa rådet och församlingen en redogörelse för det föregående budgetårets räkenskaper, som skall utvisa varje budgets genomförande, tillsammans med kontrollkommitténs rapport. Kommissionen skall dessutom överlämna en balansräkning med gemenskapens tillgångar och skulder. Rådet skall med kvalificerad majoritet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för varje budgets genomförande. Rådet skall meddela församlingen sina beslut. Artikel 181 De budgetar och den finansieringsplan som avses i artikel 171.1 och 171.2 skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i överensstämmelse med föreskrifterna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Medlemsstaterna skall ställa de finansiella bidrag som avses i artikel 172 till gemenskapens förfogande i sin nationella valuta. De disponibla medel som härrör från dessa bidrag skall deponeras i medlemsstaternas statskassor eller hos organ utsedda av medlemsstaterna. Under depositionstiden skall dessa medel behålla det på deponeringsdagen gällande parivärdet i förhållande till den beräkningsenhet som nämns i första stycket. Dessa medel får placeras på villkor som kommissionen och den berörda medlemsstaten kommer överens om. Artikel 182 1. Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta, i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver. 2. Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten. 3. Med hänsyn till gemenskapens utgifter i tredje lands valuta skall kommissionen innan budgetarna slutgiltigt fastställs, förelägga rådet en plan som visar förutsedda inkomster och utgifter i olika valutor. Denna plan skall godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. Planen får ändras under budgetåret enligt samma förfarande. 4. Medlemsstaterna skall enligt fördelningstalen i artikel 172 till kommissionen överlåta sådana tredje lands valutor som behövs för de utgifter som anges i planen enligt punkt 3. Enligt samma fördelningstal skall tredje lands valutor som kommissionen har mottagit, överlåtas till medlemsstaterna. 5. Kommissionen får fritt förfoga över tredje lands valutor som kommer från lån som kommissionen har tagit upp i sådana länder.6.På förslag från kommissionen får rådet enhälligt besluta att de i de föregående styckena föreskrivna valutabestämmelserna helt eller delvis skall tillämpas på byrån och de gemensamma företagen samt att bestämmelserna i förekommande fall skall anpassas efter dessa organs behov. Artikel 183 Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om uppställning och genomförande av budgetarna, inklusive byråns budget, och om redovisning och revision, b) fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka medlemsstaternas bidrag skall ställas till kommissionens förfogande, c) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll. AVDELNING V Allmänna bestämmelser Artikel 184 Gemenskapen skall vara en juridisk person. Artikel 185 Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen. Artikel 186 Rådet skall i samarbete med kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, genom enhälligt beslut fastställa tjänsteföreskrifter för gemenskapens tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda. Efter utgången av fjärde året efter detta fördrags ikraftträdande, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner ändra sådana tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor. Artikel 187 Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen. Artikel 188 Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga. Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem. Artikel 189 Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Artikel 190 Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i domstolens rättegångsregler, enhälligt fastställas av rådet. Artikel 191 Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett särskilt protokoll, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. Artikel 192 Medlemsstaterna skall vidta alla sådana allmänna eller särskilda åtgärder som är ägnade att säkerställa att de förpliktelser fullgörs, som följer av detta fördrag eller av rättsakter som gemenskapens institutioner har beslutat om. Medlemsstaterna skall underlätta för gemenskapen att fullgöra sina uppgifter. De skall avstå från alla åtgärder som skulle kunna äventyra förverkligandet av målen för detta fördrag. Artikel 193 Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på annat sätt än som bestämts genom fördraget. Artikel 194 1. Ledamöterna och medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéerna, gemenskapens tjänstemän och övriga anställda samt alla andra personer, som antingen i tjänsten eller genom sina offentliga eller privata förbindelser med gemenskapens institutioner eller anläggningar eller med de gemensamma företagen skaffar sig eller får vetskap om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, kunskaper, dokument eller föremål vilka är sekretessbelagda med stöd av bestämmelser som utfärdats av en medlemsstat eller någon av gemenskapens institutioner, är skyldiga att även efter det att deras tjänst eller förbindelser har upphört, bevara sekretessen gentemot alla obehöriga personer samt allmänheten.Varje medlemsstat skall betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot statens sekretessregler; staten skall därvid både i sakligt hänseende och när det gäller behörigheten tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet eller om brott mot tystnadsplikt. Staten skall på begäran av varje berörd medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår ett sådant brott. 2. Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om alla bestämmelser som inom statens territorium reglerar klassificering och sekretess i fråga om sådana upplysningar, kunskaper, dokument och föremål som omfattas av detta fördrag. Kommissionen skall se till att de övriga medlemsstaterna underrättas om dessa bestämmelser. Varje medlemsstat skall vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta att det gradvis införs ett så enhetligt och omfattande sekretesskydd som möjligt. Efter att ha hört de berörda medlemsstaterna får kommissionen utfärda rekommendationer för detta ändamål. 3. Gemenskapens institutioner och deras anläggningar samt de gemensamma företagen skall tillämpa de bestämmelser om sekretesskydd som gäller inom det territorium där de är belägna. 4. Om ett bemyndigande att inhämta uppgifter om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, dokument eller föremål som omfattas av detta fördrag och som är sekretessbelagda har lämnats av någon av gemenskapens institutioner eller av en medlemsstat till en person, som utövar sin verksamhet inom tillämpningsområdet för detta fördrag, skall bemyndigandet godtas av varje annan institution och varje annan medlemsstat. 5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra tillämpningen av sådana särskilda bestämmelser som följer av avtal mellan en medlemsstat och tredje land eller internationella organisationer. Artikel 195 Gemenskapens institutioner, byrån och de gemensamma företagen skall när de tillämpar detta fördrag respektera de villkor för tillgång till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som av hänsyn till allmän ordning eller hälsa har ställts upp i nationella föreskrifter. Artikel 196 Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag, avses vid tillämpningen av fördraget med a) person: varje fysisk person som inom medlemsstaternas territorier helt eller delvis utövar sin verksamhet på det ämnesområde som anges i ett motsvarande kapitel i fördraget, b) företag: varje företag eller institution - oavsett dess offentligrättsliga eller privaträttsliga ställning - som inom medlemsstaternas territorier helt eller delvis utövar sin verksamhet på det ämnesområde som anges i ett motsvarande kapitel i fördraget. Artikel 197 Vid tillämpningen av detta fördrag avses med 1. Speciella klyvbara material: plutonium 239; uran 233; uran som anrikats med uran 235 eller 233; varje produkt som innehåller en eller flera av de nämnda isotoperna och sådana andra klyvbara material som rådet kan komma att fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen; begreppet speciella klyvbara material skall dock inte innefatta råmaterial. 2. Uran som anrikats med uran 235 eller 233: uran som innehåller antingen uran 235 eller uran 233 eller dessa båda isotoper i sådan mängd att förhållandet mellan summan av dessa båda isotoper och isotop 238 är större än förhållandet mellan isotop 235 och isotop 238 i naturligt uran. 3. Råmaterial: uran som innehåller den isotopblandning som förekommer i naturen; uran vars halt av uran 235 är lägre än den normala; torium; samtliga ovannämnda material i form av metall, i legeringar, i kemiska föreningar eller i koncentrat; varje annat material som innehåller ett eller flera av ovannämnda material i sådana koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen. 4. Malmer: varje slag av malm som - i sådana genomsnittliga koncentrationer som rådet skall fastställa genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen - innehåller ämnen, från vilka de ovan definierade råmaterialen kan utvinnas genom lämpliga kemiska och fysikaliska processer. Artikel 198 Om inte något annat föreskrivs, skall detta fördrag tillämpas på medlemsstaternas europeiska territorier och på utomeuropeiska territorier under deras jurisdiktion. Det skall även tillämpas på de europeiska territorier, vilkas utrikes angelägenheter omhänderhas av en medlemsstat. Artikel 199 Kommissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt Allmänna tull- och handelsavtalets organ. Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer. Artikel 200 Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet. Artikel 201 Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete; de närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd. Artikel 202 Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag. Artikel 203 Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen vidta de åtgärder som behövs. Artikel 204 Varje medlemsstats regering eller kommissionen får förelägga rådet förslag till ändringar av detta fördrag. Om rådet, efter att ha hört församlingen och i förekommande fall kommissionen, uttalar sig för att sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall konferensen sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i detta fördrag. Ändringarna skall träda i kraft när de ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 205 Varje europeisk stat får ansöka om att bli medlem av gemenskapen. Ansökan skall ställas till rådet som skall besluta enhälligt efter att ha inhämtat kommissionens yttrande. Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av detta fördrag som därigenom blir nödvändiga skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande stater för ratifikation i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 206 Gemenskapen får med tredje land, en sammanslutning av stater eller en internationell organisation ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden. Dessa avtal skall rådet ingå genom enhälligt beslut och efter att ha hört församlingen. När sådana avtal medför ändringar i detta fördrag, skall ändringarna först antas i den ordning som anges i artikel 204. Artikel 207 De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av fördraget. Artikel 208 Detta fördrag har ingåtts för obegränsad tid. AVDELNING VI Bestämmelser om inledningsskedet Avsnitt 1 Upprättande av institutionerna Artikel 209 Rådet skall sammanträda inom en månad efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Artikel 210 Rådet skall inom tre månader efter sitt första sammanträde vidta de åtgärder som behövs för att bilda Ekonomiska och sociala kommittén. Artikel 211 Inom två månader efter rådets första sammanträde skall församlingen på kallelse av rådets ordförande sammanträda för att välja sitt presidium och utarbeta sin arbetsordning. Innan presidiet har valts, skall den äldste ledamoten fungera som ordförande. Artikel 212 Domstolen skall träda i verksamhet så snart dess ledamöter har utsetts. Dess förste ordförande skall utses för tre år på samma villkor som gäller för ledamöterna. Domstolen skall anta sina rättegångsregler inom tre månader efter det att den har trätt i verksamhet. Inget ärende får anhängiggöras vid domstolen förrän rättegångsreglerna har offentliggjorts. Fristerna för att väcka talan skall löpa först från denna tidpunkt. Domstolens ordförande skall från och med sin utnämning utöva de befogenheter som tilldelats honom i detta fördrag. Artikel 213 Kommissionen skall så snart dess ledamöter har utsetts träda i verksamhet och fullgöra de uppgifter som tilldelats den i detta fördrag.Så snart kommissionen träder i verksamhet skall den inleda de undersökningar och upprätta de förbindelser med medlemsstater, företag, arbetstagare och konsumenter som är nödvändiga för att utarbeta en översikt över läget inom kärnenergiindustrierna i gemenskapen. Kommissionen skall inom sex månader lämna församlingen en rapport i ämnet. Artikel 214 1. Det första budgetåret skall löpa från och med den dag då detta fördrag träder i kraft till och med närmast följande 31 december. Det första budgetåret skall dock löpa till och med den 31 december påföljande år, om fördraget träder i kraft under senare hälften av året. 2. Till dess att budgetarna för det första budgetåret har upprättats skall medlemsstaterna lämna gemenskapen räntefria förskott, som skall avräknas från deras finansiella bidrag för att genomföra budgetarna. 3. Till dess tjänsteföreskrifter för tjänstemännen och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskapen har fastställts enligt artikel 186, skall varje institution anställa den personal som behövs och för detta ändamål ingå anställningsavtal för begränsad tid. Varje institution skall tillsammans med rådet pröva frågor angående tjänsternas antal, avlöning och fördelning. Avsnitt 2 Bestämmelser om den inledande tillämpningen av detta fördrag Artikel 215 1. Ett inledande forsknings- och utbildningsprogram som anges i bilaga V till detta fördrag och som, om inte rådet enhälligt beslutar något annat, inte får överskrida 215 miljoner i beräkningsenheten EPU, skall genomföras inom fem år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. 2. Fördelningen av de utgifter som behövs för att detta program skall kunna genomföras, anges i vägledande syfte i huvudposter i bilaga V. Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen ändra programmet. Artikel 216 Kommissionens förslag till närmare föreskrifter om verksamheten vid den läroanstalt på universitetsnivå som avses i artikel 9 skall föreläggas rådet inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Artikel 217 Inom sex månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet utfärda den i artikel 24 angivna säkerhetsförordningen om de sekretessgrader som skall tillämpas vid informationsspridning. Artikel 218 De grundläggande normerna skall fastställas enligt bestämmelserna i artikel 31 inom ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Artikel 219 Inom tre månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall medlemsstaterna underrätta kommissionen enligt artikel 33 om de bestämmelser i lagar och andra författningar som är avsedda att inom medlemsstaternas territorier säkerställa allmänhetens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som kan uppstå till följd av joniserande strålning. Artikel 220 Kommissionens förslag till den stadga för byrån som avses i artikel 54 skall föreläggas rådet inom tre månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Avsnitt 3 Övergångsbestämmelser Artikel 221 På följande villkor skall bestämmelserna i artiklarna 14-23 och 25-28 tillämpas på sådana patent, provisoriska uppfinningsskydd och nyttighetsmodeller samt ansökningar om patent och nyttighetsmodeller som förelåg redan innan detta fördrag träder i kraft: 1. Vid bestämningen av den frist som avses i artikel 17.2 skall till förmån för innehavaren beaktas att en ny situation har uppstått genom att detta fördrag har trätt i kraft. 2. Om de i artikel 16 angivna fristerna på tre och arton månader eller någon av dessa frister har löpt ut då detta fördrag träder i kraft, skall en ny frist på sex månader börja löpa från sistnämnda tidpunkt när det gäller information om en icke-sekretessbelagd uppfinning. Om de två förstnämnda fristerna eller någon av dem ännu inte har löpt ut vid sistnämnda tidpunkt, skall de förlängas med sex månader räknat från den dag då de normalt skulle ha löpt ut. 3. Samma bestämmelser skall tillämpas på information om en sekretessbelagd uppfinning enligt artikel 16 och artikel 25.1; i sådana fall skall dock dagen för ikraftträdandet av den säkerhetsförordning som avses i artikel 24 vara utgångspunkt för den nya fristen eller för förlängningen av en löpande frist. Artikel 222 Under tiden mellan dagen före ikraftträdandet av detta föredrag och den av kommissionen bestämda dagen då byrån börjar sin verksamhet, får avtal om leveranser av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material ingås eller förnyas endast med kommissionens förhandsgodkännande.Kommissionen skall vägra att godkänna att avtalen ingås eller förnyas, om den finner att dessa skulle kunna äventyra tillämpningen av detta fördrag. Kommissionen får särskilt göra sitt godkännande beroende av att det tas in sådana bestämmelser i avtalen, som tillåter byrån att delta som part då avtalen genomförs. Artikel 223 Sådana reaktorer som har installerats inom en medlemsstats territorium och som kan uppnå kritikalitet inom sju år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, skall - med avvikelse från artikel 60 och för att redan inledda undersökningar och arbeten skall beaktas - under högst tio år efter sistnämnda tidpunkt ha företrädesrätt till leveranser av malmer och råmaterial från den statens territorium och till leveranser av råmaterial och speciella klyvbara material vilka är föremål för ett bilateralt avtal som har ingåtts innan fördraget trädde i kraft och som kommissionen har underrättats om enligt bestämmelserna i artikel 105. Samma företrädesrätt skall under denna tioårsperiod lämnas i fråga om försörjningen av sådana anläggningar för isotopseparation som tas i bruk inom en medlemsstats territorium före utgången av sju år efter det att fördraget har trätt i kraft, oavsett om anläggningarna är gemensamma företag eller inte. Byrån skall ingå de ifrågavarande avtalen, sedan kommissionen har konstaterat att villkoren för tillämpning av företrädesrätten är uppfyllda. SLUTBESTÄMMELSER Artikel 224 Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering. Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats. Artikel 225 Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater. TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta föredrag. Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J.Luns J. Linthorst Homan Bilagor Bilaga I Områden för kärnenergiforskning enligt artikel 4 i detta fördrag I. Primära material 1. Metoder för prospektering och gruvdrift som avser utvinning av grundmaterial (uran, torium och andra produkter av särskild betydelse för kärnenergin). 2. Metoder för koncentrering av dessa material och omvandling av dessa till tekniskt rena föreningar. 3. Metoder för omvandling av dessa tekniskt rena föreningar till föreningar och metaller av kärnteknisk kvalitet. 4. Metoder för omvandling och bearbetning av dessa föreningar och metaller - även plutonium, uran 235 eller 233, antingen i rent tillstånd eller ingående i dessa föreningar eller legeringar av metaller - till bränsle- element i kemisk, keramisk eller metallurgisk industri. 5. Metoder för att skydda dessa bränsleelement från korrosion eller erosion genom yttre påverkan. 6. Metoder för framställning, raffinering, bearbetning och förvaring av andra särskilda material inom kärnenergins område, särskilt a) moderatorer såsom tungt vatten, grafit, beryllium och berylliumoxid, b) konstruktionsmaterial såsom zirkonium (fritt från hafnium), niob, lantan, titan, beryllium och deras oxider, karbider och andra föreningar som kan användas inom kärnenergins område, c) kylmedia såsom helium, organiska kylmedia, natrium, legeringar av natrium och kalium, vismut, legeringar av bly och vismut. 7. Metoder för isotopseparation av a) uran, b) vägbara kvantiteter material som kan användas för utvinning av kärnenergi, såsom litium 6 och 7, kväve 15 samt bor 10, c) isotoper som i små kvantiteter används för forskning. II. Fysikaliska tillämpningar inom kärnenergin 1. Tillämpad teoretisk fysik: a) Kärnreaktioner vid låg energi, särskilt neutroninducerade reaktioner. b) Fission. c) Joniserande strålnings och fotoners växelverkan med material. d) Det fasta tillståndets teori. e) Studiet av fusion främst beträffande en joniserad plasmas beteende under inverkan av elektromagnetiska krafter samt termodynamik vid extremt höga temperaturer. 2. Tillämpad experimentell fysik: a) Samma ämnesområden som under 1. b) Studiet av de egenskaper hos transuranelementen som är av betydelse för kärnenergin. 3. Reaktorberäkningar: a) Makroskopisk neutronteori. b) Experimentella neutronmätningar: exponentiella och kritiska experiment. c) Termodynamiska beräkningar och beräkningar av motstånd hos olika material. d) Motsvarande experimentella bestämningar. e) Reaktorkinetik, problem rörande reaktorstyrning och motsvarande experiment. f) Beräkningar rörande skydd mot strålning och motsvarande experiment. III. Fysikalisk reaktorkemi 1. Studiet av förändringar i den fysikaliska och kemiska strukturen och förändringar av tekniska egenskaper hos olika material i reaktorer som en följd av a) värme, b) den omgivande miljön, c) mekanisk påverkan. 2. Studiet av degradering och andra materialförändringar orsakade av strålning i a) bränsleelement, b) komponenter och kylmedia, c) moderatorer. 3. Analytisk kemi och analytisk fysikalisk kemi tillämpade på reaktormaterial. 4. Fysikalisk kemi rörande homogena reaktorer: radiokemi, korrosion. IV. Upparbetning av radioaktiva material 1. Metoder för extraktion av plutonium och uran 233 ur bestrålat bränsle, eventuell återutvinning av uran eller torium. 2. Plutoniets kemi och metallurgi. 3. Metoder för extraktion och kemi rörande andra transuraner. 4. Metoder för extraktion och kemi rörande användbara radioisotoper: a) Fissionsprodukter. b) Radioisotoper utvunna genom bestrålning. 5. Koncentrering och förvaring av oanvändbart radioaktivt avfall. V. Användning av radioelement Användning av radioelement som aktiva element eller spårämnen inom a) industri och vetenskap, b) terapi och biologi, c) jordbruk. VI. Studiet av strålningens skadliga verkningar på levande varelser 1. Studiet av indikering och mätning av skadlig strålning. 2. Studiet av åtgärder som behövs för att förebygga och skydda samt av motsvarande säkerhetsnormer. 3. Studiet av terapi mot strålverkningar. VII. Utrustning Studier som avser utförande och vidareutveckling av sådan utrustning som är särskilt avsedd, inte endast för reaktorer utan även för de hjälpmedel av alla slag inom forskning och tillämpad teknik som behövs för de ovannämnda forskningsområdena. Som exempel kan nämnas: 1. Följande mekaniska utrustning: a) Pumpar för speciella media. b) Värmeväxlare. c) Apparater för kärnfysikalisk forskning (t.ex. selektorer för neutronhastighet). d) Utrustning för avståndshantering. 2. Följande elektriska utrustning: a) Apparater för indikering och mätning av strålning för användning speciellt i samband med -prospektering, -vetenskaplig och teknisk forskning, -reaktorkontroll, -hälsoskydd. b) Utrustning för reaktorstyrning. c) Partikelacceleratorer inom lågenergiområdet upp till 10 MeV. VIII. Ekonomiska aspekter på kraftproduktion 1. Teoretiska och experimentella jämförande studier av olika reaktortyper. 2. Teknisk-ekonomiska studier av bränslecykler. Bilaga II Industrigrenar som avses i artikel 41 i detta fördrag 1. Brytning av uran- och toriummalm. 2. Koncentrering av dessa malmer. 3. Kemisk behandling och raffinering av uran- och toriumkoncentrat. 4. Framställning av kärnbränslen i alla former. 5. Tillverkning av kärnbränsleelement. 6. Framställning av uranhexafluorid. 7. Produktion av anrikat uran. 8. Behandling av bestrålat bränsle i syfte att helt eller delvis upparbeta element som ingår i detta. 9. Framställning av reaktormoderatorer. 10. Produktion av hafniumfritt zirkonium eller föreningar av detta. 11. Kärnreaktorer av alla typer och för alla ändamål. 12. Anläggningar för industriell behandling av radioaktivt avfall, upprättade i anslutning till en eller flera av de anläggningar som anges i denna förteckning. 13. Anläggningar i halvindustriell skala, avsedda som förberedelse för att uppföra anläggningar som kan hänföras till industrigrenarna 3-10 ovan. Bilaga III Förmåner som kan beviljas gemensamma företag enligt artikel 48 i detta fördrag 1. a) Erkännande av att förvärv av sådana fastigheter som behövs för etableringen av gemensamma företag är i det allmännas intresse enligt nationell lagstiftning. b) Tillämpning av nationell lagstiftning om expropriation på grund av det allmännas intresse, så att förvärv kan ske om en uppgörelse i godo inte kommer till stånd. 2. Upplåtelse av licenser genom skiljedomsförfarande eller tvingande beslut enligt artiklarna 17-23. 3. Befrielse från alla skatter och avgifter då de gemensamma företagen etableras eller då tillgångar skjuts till. 4. Befrielse från alla skatter och avgifter vid förvärv, inskrivning och registrering av fastigheter. 5. Befrielse från all direkt beskattning som de gemensamma företagen, deras egendom, tillgodohavanden eller inkomster i annat fall skulle vara underkastade. 6. Befrielse från alla tullar och avgifter med motsvarande verkan och från alla förbud och restriktioner av ekonomisk eller fiskal karaktär i fråga om import och export, såvitt gäller a) vetenskapligt och tekniskt material med undantag av byggnadsmaterial och av kontorsutrustning, b) ämnen som skall behandlas eller har behandlats inom det gemensamma företaget. 7. Valutalättnader som avses i artikel 182.6. 8. Befrielse från inrese- och uppehållsrestriktioner för medborgare i medlemsstaterna som är anställda i de gemensamma företagen, för deras äkta makar och för familjemedlemmar som de är försörjningspliktiga mot. Bilaga IV Listor över varor och produkter som omfattas av bestämmelserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet. Lista A1 Uranmalm som innehåller mer än 5 viktprocent naturligt uran. Pechblände som innehåller mer än 5 viktprocent naturligt uran. Uranoxid. Oorganiska föreningar av naturligt uran, andra än uranoxid och uranhexafluorid. Organiska föreningar av naturligt uran. Naturligt uran, obearbetat eller bearbetat. Legeringar som innehåller plutonium. Organiska eller oorganiska föreningar av uran, anrikade med organiska eller oorganiska föreningar av uran 235. Organiska eller oorganiska föreningar av uran 233. Torium, anrikat med uran 233. Organiska eller oorganiska plutoniumföreningar. Uran, anrikat med plutonium. Uran, anrikat med uran 235. Legeringar som innehåller uran anrikat med uran 235 eller som innehåller uran 233. Plutonium. Uran 233. Uranhexafluorid. Monazit. Toriummalm som innehåller mer än 20 viktprocent torium. Uran-torianit som innehåller mer än 20 procent torium. Torium, obearbetat eller bearbetat. Toriumoxid. Oorganiska toriumföreningar, andra än toriumoxid. Organiska toriumföreningar. Lista A2 Deuterium och dess föreningar (inkl. tungt vatten) i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000. Tungt paraffin i vilket förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000. Blandningar och lösningar i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000. Kärnreaktorer. Anordningar för separation av uranisotoper genom gasdiffusion eller annan teknik. Anordningar för framställning av deuterium, dess föreningar (inkl. tungt vatten), derivat, blandningar eller lösningar som innehåller deuterium, i vilka förhållandet mellan antalet deuteriumatomer och antalet väteatomer är större än 1:5000,: - anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på elektrolys av vatten, - anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på destillation av vatten, flytande väte etc., - anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på isotoputbyte mellan svavelväte och vatten i samband med temperaturväxling, - anordningar vilkas arbetssätt grundar sig på annan teknik. Anordningar speciellt utformade för kemisk behandling av radioaktiva material: - anordningar för upparbetning av bestrålat bränsle: - på kemisk väg (genom lösningsmedel, genom fällning, genom jonbyte etc.), - på fysikalisk väg (genom fraktionerad destillation etc.), - anordningar för behandling av avfall, - anordningar för bränsleåtercykling. Fordon, speciellt utformade för transport av starkt radioaktiva produkter: - godsvagnar och tippvagnar för järnvägar av alla förekommande spårvidder. - lastbilar, - motordrivna truckar, - släpfordon, påhängsvagnar och andra fordon utan egen framdrivningsanordning. Behållare med strålavskärmning av bly för transport eller lagring av radioaktiva material. Konstgjorda radioaktiva isotoper samt deras oorganiska eller organiska föreningar. Avståndsmanövrerade mekaniska manipulatorer, speciellt avsedda för hantering av starkt radioaktiva ämnen: - mekaniska manipulatoranordningar som är fasta eller rörliga men som inte kan hanteras manuellt. Lista B Delar och reservdelar till kärnreaktorer. Litiummalm och litiumkoncentrat. Metaller av kärnteknisk kvalitet: - beryllium (glucinium), obearbetat, - vismut, obearbetat, - niob (columbium), obearbetat, - zirkonium, obearbetat (fritt från hafnium), - litium, obearbetat, - aluminium, obearbetat, - kalcium, obearbetat, - magnesium, obearbetat. Bortrif0luorid. Fluorväte, vattenfritt. Klortrifluorid. Bromtrifluorid. Litiumhydroxid. Litiumfluorid. Litiumklorid. Litiumhydrid. Litiumkarbonat. Berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet. Eldfasta plattor av berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet. Andra eldfasta produkter av berylliumoxid av kärnteknisk kvalitet. Konstgjord grafit i form av block eller stavar som innehåller högst en milliondel bor och i vilken det totala mikroskopiska tvärsnittet för absorption av termiska neutroner uppgår till högst 5 millibar. Stabila isotoper, artificiellt separerade. Elektromagnetiska jonseparatorer, inklusive masspektrografer och masspektrometrar. Reaktorsimulatorer (analogimaskiner av speciell typ). Mekaniska manipulatorer för avståndshantering: - som kan hanteras för hand (dvs. manuellt som ett verktyg). Pumpar för metaller i flytande tillstånd. Högvakuumpumpar. Värmeväxlare, speciellt konstruerade för kärnkraftstationer. Instrument för strålningsindikering (och tillhörande reservdelar) av någon av följande typer, vilka är särskilt konstruerade för eller kan anpassas för indikering eller mätning av kärnstrålning såsom alfa- och betapartiklar, gammastrålning, neutroner och protoner: - GM-räknerör och proportionalräknerör, - indikerings- eller mätinstrument som innehåller GM-räknerör eller proportionalräknerör, - jonkammare, - instrument som innehåller jonkammare, - instrument för strålningsindikering eller strålningsmätning, avsedda för mineralprospektering, reaktorkontroll eller monitering av luft, vatten och jord, - neutrondetektorer vilkas arbetssätt grundar sig på bor, bortrifluorid, väte eller klyvbara material, - indikerings- eller mätinstrument som innehåller neutrondetektorer vilkas arbetssätt grundar sig på bor, bortrifluorid, väte eller klyvbara material, - scintillationskristaller, monterade eller metallinkapslade (fasta scintillatorer), - indikerings- eller mätinstrument som innehåller flytande, fasta eller gasformade scintillatorer, - förstärkare, speciellt utformade för användning vid nukleära mätningar och inklusive linjärförstärkare, förförstärkare, förstärkare med fördelade kretsar och pulshöjdsanalysatorer, - koincidensenheter för användning i anslutning till strålningsdetektorer, - elektroskop och elektrometrar, inklusive dosmätare (men med undantag av apparater avsedda för undervisning, enkla metallbladselektroskop, dosmätare speciellt utformade att användas tillsammans med medicinsk röntgenutrustning samt elektrostatiska mätinstrument), - apparater som gör det möjligt att mäta lägre strömstyrkor än en mikromikroampere, - fotomultiplikatorrör med en fotokatodkänslighet av minst 10 mikroampere per lumen och en genomsnittlig förstärkarfaktor som uppgår till mer än 105 samt alla andra slags elektriska multiplikatorsystem som aktiveras av positiva joner, - räkneverksenheter och elektroniska pulsfrekvensmätare för strålningsdetektorer. Cyklotroner, elektrostatiska generatorer av van de Graaf- eller Cockroft & Wallton-typ, linjära acceleratorer och andra elektrostatiska maskiner som kan ge kärnpartiklar energier vilka överstiger 1 miljon elektronvolt. Magneter, speciellt konstruerade för ovannämnda maskiner och apparater (cyklotroner etc.). Accelerationsrör och fokuseringsrör av sådana typer som används i masspektrometrar och masspektrografer. Intensiva elektroniska källor för positiva joner, avsedda att användas i partikelacceleratorer, masspektrometrar och likartade apparater.Strålskärmsglas: - gjutet eller valsat planglas (även armerat eller överdraget i samband med tillverkningen), endast slipat eller polerat på en eller två sidor, i form av kvadratiska eller rektangulära plattor eller folier, - gjutet eller valsat glas (även slipat eller polerat), nedskuret till annan än kvadratisk eller rektangulär form, eller böjt eller på annat sätt bearbetat (avfasat, graverat etc.), - säkerhetsglas, även bearbetat, som består av härdat glas eller av två eller flera hoplimmade glasskikt. Dräkter för skydd mot strålning eller radioaktiv kontamination - av plast, - av gummi, - av vävnad med överdrag - för män, - för kvinnor. Difenyl (den aromatiska kolväteföreningen C6H5C6H5). Trifenyl. Bilaga V Inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i detta fördrag I. Program för Gemensamma centret 1. Laboratorier, utrustning och anläggningar. Gemensamma centret skall omfatta: a) Allmänna kemiska, fysikaliska, elektroniska och metallurgiska laboratorier. b) Speciallaboratorier för följande ändamål: - fusion, - isotopseparation av andra element än uran 235 (detta laboratorium skall utrustas med en elektromagnetisk separator med hög upplösningsförmåga), - prototyper av prospekteringsapparater, - mineralogi, - radiobiologi. c) En standardiseringsbyrå som är specialiserad på nukleära mätningar för isotopdoseringar och för absolutmätningar av neutronstrålning och absorption, och som är försedd med egen experimentreaktor. 2. Dokumentation, information och utbildning. Gemensamma centret skall svara för ett omfattande informationsutbyte, särskilt inom följande områden: - primära material: prospekteringsmetoder, gruvdrift, koncentrering, omvandling, bearbetning etc., - fysik, tillämpad på kärnenergi, - fysikalisk kemi vid reaktorer, - behandling av radioaktiva material, - användning av radioelement. Gemensamma centret skall anordna specialkurser, särskilt för utbildning av prospektörer och för användning av radioelement. Den dokumentations- och undersökningsavdelning för frågor om hälsoskydd som avses i artikel 39 skall sammanställa nödvändig dokumentation och information. 3. Reaktorprototyper. En expertgrupp skall tillsättas så snart detta fördrag träder i kraft. Efter jämförelse av de nationella programmen skall den så snart som möjligt förelägga kommissionen lämpliga rekommendationer om de val som böra göras inom detta område och om de närmare föreskrifterna för hur rekommendationerna skall genomföras. Tre eller fyra lågeffektprototyper planeras bli uppförda; även ett deltagande i tre högeffektreaktorer, t.ex. genom leveranser av bränsle och moderatorer, planeras. 4. Reaktorer med högt flöde. Centret skall så snart som möjligt disponera en reaktor med högt flöde av snabba neutroner för att pröva material under bestrålning. Förberedande undersökningar skall företas i detta syfte så snart detta fördrag träder i kraft. Högflödesreaktorn skall förses med vidsträckta utrymmen för experiment och med laboratorier som är lämpliga för driften. II. Forskning som på grund av avtal skall genomföras utanför Gemensamma centret En betydande del av forskningsarbetet skall i överensstämmelse med artikel 10 genomföras utanför Gemensamma centret på grund av avtal. Dessa forskningsavtal får utformas enligt följande: 1. Sådan forskning som kompletterar den som utförs vid Gemensamma centret skall avse kärnfusion, isotopseparation av andra element än uran 235, kemi, fysik, elektronik, metallurgi och radiobiologi. 2. I väntan på att den föreslagna materialprovningsreaktorn sätts i drift har centret rätt att hyra experimentutrymmen i nationella högflödesreaktorer. 3. Centret får anlita de specialiserade anläggningarna vid de gemensamma företag som skall upprättas enligt kapitel 5, genom att avtalsvis anförtro dessa företag viss forskning av allmänt vetenskaplig karaktär. Fördelning på huvudposter av de utgifter som krävs för genomförandet av forsknings- och utbildningsprogrammet (i miljoner EPU) TABELL SAKNAS II.2 Protokoll om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÄR ANGELÄGNA att, vid tiden för undertecknandet av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, bestämma räckvidden av bestämmelserna i artikel 198 i detta fördrag när det gäller Konungariket Nederländerna, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: På grund av Konungariket Nederländernas statsrättsliga struktur enligt författningen av den 29 december 1954 är Konungarikets regering, trots artikel 198, berättigad att ratificera fördraget antingen för Konungariket Nederländerna i dess helhet eller för Konungariket i Europa och Nederländska Nya Guinea. Om ratifikationen begränsas till Konungariket i Europa och Nederländska Nya Guinea får Konungariket Nederländernas regering när som helst genom anmälan till Italienska republikens regering, hos vilken ratifikationsinstrumenten är deponerade, förklara att detta fördrag även skall tillämpas på Surinam eller på Nederländska Antillerna eller på både Surinam och Nederländska Antillerna. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan