Regeringskansliets rättsdatabaser

BILAGA 14 Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen Innehåll Ingress....................................................3 Första delen: Principerna..................................5 Andra delen: Gemenskapens grunder..........................9 Avdelning I: Fri rörlighet för varor.....................10 Kapitel 1: Tullunionen.................................11 Avsnitt 1: Avveckling av tullar mellan medlemsstaterna11 Avsnitt 2: Upprättande av den gemensamma tulltaxan....13 Kapitel 2: Avskaffande av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna......................18 Avdelning II: Jordbruk...................................21 Avdelning III: Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital...................................28 Kapitel 1: Arbetstagare................................28 Kapitel 2: Etableringsrätt.............................30 Kapitel 3: Tjänster....................................33 Kapitel 4: Kapital.....................................35 Avdelning IV: Transporter................................37 Tredje delen: Gemenskapens politik........................41 Avdelning I: Gemensamma regler...........................42 Kapitel 1: Konkurrensregler...........................42 Avsnitt 1: Regler tillämpliga på företag..............42 Avsnitt 2: Dumpning...................................45 Avsnitt 3: Statligt stöd..............................45 Kapitel 2: Bestämmelser om skatter och avgifter........47 Kapitel 3: Tillnärmning av lagstiftning................48 Avdelning II: Ekonomisk politik..........................49 Kapitel 1: Konjunkturpolitik..........................49 Kapitel 2: Betalningsbalans............................50 Kapitel 3: Handelspolitik..............................53 Avdelning III: Socialpolitik.............................55 Kapitel 1: Sociala bestämmelser........................55 Kapitel 2: Europeiska socialfonden.....................57 Avdelning IV: Europeiska investeringsbanken..............59 Fjärde delen: Associering av utomeuropeiska länder och territorier.................................60 Femte delen: Gemenskapens institutioner...................64 Avdelning I: Institutionella bestämmelser................65 Kapitel 1: Institutionerna.............................65 Avsnitt 1: Församlingen...............................65 Avsnitt 2: Rådet......................................66 Avsnitt 3: Kommissionen...............................68 Avsnitt 4: Domstolen..................................71 Kapitel 2: Gemensamma bestämmelser för flera institu- tioner......................................76 Kapitel 3: Ekonomiska och sociala kommittén............77 Avdelning II: Finansiella bestämmelser...................78 Sjätte delen: Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser..83 Upprättande av institutionerna...........................90 Slutbestämmelser.........................................91 Bilagor Bilaga I: Listorna A-G som avses i artiklarna 19 och 20 i detta fördrag Bilaga II: Lista som avses i artikel 38 i detta fördrag Bilaga III: Lista över tjänstetransaktioner som avses i artikel 106 i detta fördrag Bilaga IV: Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas Protokoll HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, SOM ÄR FAST BESLUTNA att lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, SOM AVSER att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg i sina länder genom gemensamma åtgärder för att undanröja de barriärer som delar Europa, SOM UPPSTÄLLER som ett väsentligt mål för sina strävanden att fortgående förbättra levnads- och arbetsvillkoren för sina folk, SOM INSER att undanröjandet av förekommande hinder kräver samordnade åtgärder för att garantera en jämn utveckling, jämvikt i handelsutbytet och sund konkurrens, SOM ÄR ANGELÄGNA att stärka den ekonomiska gemenskapen mellan sina länder och att trygga en harmonisk utveckling genom att minska klyftan mellan olika regioner samt eftersläpningen för mindre gynnade regioner, SOM ÖNSKAR bidra till att gradvis avveckla restriktionerna i den internationella handeln genom en gemensam handelspolitik, SOM ÄMNAR bekräfta den solidaritet som förenar Europa och utomeuropeiska länder och som önskar trygga deras välståndsutveckling i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga, SOM FÖRESATT SIG att genom att förena sina resurser bevara och stärka skyddet för fred och frihet och som uppmanar de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal att ansluta sig till deras strävanden, HAR BESLUTAT att skapa en europeisk ekonomisk gemenskap och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett Hans majestät belgarnas konung Paul-Henri Spaak, utrikesminister; Baron J. Ch. Snoy et d'Oppuers, generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den belgiska delegationen vid regeringskonferensen; Förbundsrepubliken Tysklands president dr Konrad Adenauer, förbundskansler; professor dr Walter Hallstein, statssekreterare i utrikesministeriet; Franska republikens president Christian Pineau, utrikesminister; Maurice Faure, statssekreterare i utrikesministeriet; Italienska republikens president Antonio Segni, konseljpresident; professor Gaetano Martino, utrikesminister; Hennes kungliga höghet storhertiginnan av Luxemburg Joseph Bech, konseljpresident, utrikesminister; ambassadör Lambert Schaus, ordförande i den luxemburgska delegationen vid regeringskonferensen; Hennes majestät drottningen av Nederländerna Joseph Luns, utrikesminister; J. Linthorst Homan, ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen; SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande. FÖRSTA DELEN Principerna Artikel 1 Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK EKONOMISK GEMENSKAP. Artikel 2 Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och genom att gradvis tillnärma medlemsstaternas ekonomiska politik främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom gemenskapen som helhet, en fortgående och balanserad tillväxt, en ökad stabilitet, en allt snabbare höjning av levnadsstandarden samt närmare förbindelser mellan de stater som gemenskapen förenar. Artikel 3 För att uppnå de mål som anges i artikel 2 skall gemenskapens verksamhet på de villkor och i den takt som anges i detta fördrag innefatta a) avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna vid import och export av varor samt avveckling av alla övriga åtgärder med motsvarande verkan, b) införande av en gemensam tulltaxa och en gemensam handelspolitik gentemot tredje land, c) avskaffande mellan medlemsstaterna av hindren för fri rörlighet för personer, tjänster och kapital, d) införande av en gemensam politik på jordbruksområdet, e) införande av en gemensam politik på transportområdet, f) upprättande av en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids, g) användande av metoder som gör det möjligt att samordna medlemsstaternas ekonomiska politik och att motverka bristande jämvikt i deras betalningsbalanser, h) tillnärmning av medlemsstaternas nationella lagstiftning i den utsträckning den gemensamma marknadens funktion kräver det, i) tillskapande av en europeisk socialfond i syfte att förbättra arbets- tagarnas sysselsättningsmöjligheter och att bidra till en höjning av deras levnadsstandard, j) upprättande av en europeisk investeringsbank avsedd att underlätta gemenskapens ekonomiska expansion genom att skapa nya resurser, och k) associering av utomeuropeiska länder och territorier i syfte att öka handeln och att gemensamt främja den ekonomiska och sociala utvecklingen. Artikel 4 1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av en FÖRSAMLING, ett RÅD, en KOMMISSION, en DOMSTOL. Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. 2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté med rådgivande uppgifter. Artikel 5 Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs. De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås. Artikel 6 1. Medlemsstaterna skall i nära samarbete med gemenskapens institutioner samordna sin ekonomiska politik i den utsträckning som krävs för att uppnå fördragets mål. 2. Gemenskapens institutioner skall se till att inte äventyra medlemsstaternas inre och yttre finansiella stabilitet. Artikel 7 Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördraget, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden. Rådet får på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen anta bestämmelser med kvalificerad majoritet i syfte att förbjuda sådan diskriminering. Artikel 8 1. Den gemensamma marknaden skall upprättas gradvis under en övergångstid på tolv år. Övergångstiden skall indelas i tre etapper som var och en skall om- fatta fyra år. Etappernas längd får ändras på de villkor som anges nedan. 2. Varje etapp skall omfatta en serie åtgärder som skall påbörjas och genomföras parallellt. 3. För övergång från den första till den andra etappen krävs att det konstateras att de mål som särskilt fastställs i detta fördrag för den första etappen till väsentlig del faktiskt har uppnåtts och att förpliktelserna, om inte annat följer av de undantag och förfaranden som anges i fördraget, har uppfyllts. Detta konstaterande skall rådet göra vid det fjärde årets utgång genom ett enhälligt beslut på grundval av en rapport från kommissionen. En medlemsstat får dock inte hindra ett enhälligt beslut genom att åberopa att den inte har uppfyllt sina egna förpliktelser. Om enhällighet inte uppnås, skall den första etappen automatiskt förlängas med ett år. Vid det femte årets utgång skall rådet fatta beslut på samma villkor. Om enhällighet inte uppnås, skall den första etappen automatiskt förlängas med ytterligare ett år. Vid det sjätte årets utgång skall rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet på grundval av en rapport från kommissionen. 4. Inom en månad efter sistnämnda omröstning skall varje medlemsstat i minoritetsställning eller, om nödvändig majoritet inte har uppnåtts, varje medlemsstat ha rätt att hos rådet begära att rådet tillsätter ett skiljedomsorgan vars beslut skall vara bindande för samtliga medlemsstater och för gemenskapens institutioner. Skiljedomsorganet skall bestå av tre medlemmar som utses genom enhälligt beslut av rådet på förslag från kommissionen. Om rådet inte inom en månad efter det att begäran gjordes har utsett medlemmarna av skiljedomsorganet, skall dessa utses av domstolen inom ytterligare en månad. Skiljedomsorganet skall utse sin egen ordförande. Det skall meddela sitt beslut inom sex månader efter den omröstning i rådet som avses i punkt 3 sista stycket. 5. De andra och tredje etapperna får förlängas eller förkortas endast genom enhälligt beslut av rådet på förslag från kommissionen. 6. Bestämmelserna i de föregående punkterna får inte ha till följd att övergångstiden förlängs utöver sammanlagt femton år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. 7. Om inte annat följer av de undantag eller avvikelser som anges i detta fördrag skall övergångstidens utgång utgöra den senaste tidpunkten för ikraftträdandet av samtliga angivna regler och för genomförandet av samtliga åtgärder som krävs för upprättandet av den gemensamma marknaden. ANDRA DELEN Gemenskapens grunder AVDELNING I FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR Artikel 9 1. Gemenskapen skall grunda sig på en tullunion, som skall omfatta all handel med varor och som skall innebära att tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna och att en gemensam tulltaxa gentemot tredje land skall införas. 2. Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 1 och kapitel 2 i denna avdelning skall tillämpas på varor med ursprung i medlemsstaterna samt på varor som kommer från tredje land och som kan omsättas fritt i medlemsstaterna. Artikel 10 1. Varor som kommer från tredje land skall anses kunna omsättas fritt i en medlemsstat, om importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan har tagits ut i denna medlemsstat och hel eller partiell återbetalning av sådana tullar och avgifter inte har lämnats. 2. Kommissionen skall före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft fastställa formerna för det administrativa samarbetet för tillämpning av artikel 9.2. Därvid skall hänsyn tas till nödvändigheten av att i största möjliga utsträckning förenkla de formaliteter som gäller för handeln. Före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall kommissionen fastställa de bestämmelser, som i handeln mellan medlemsstaterna skall tillämpas på varor med ursprung i en annan medlemsstat när det vid varornas tillverkning har använts produkter för vilka den exporterande medlemsstaten inte har tagit ut tullar eller avgifter med motsvarande verkan eller för vilka har lämnats hel eller partiell återbetalning. När kommissionen fastställer dessa bestämmelser skall den ta hänsyn till reglerna för avveckling av tullar inom gemenskapen och för den gemensamma tulltaxans gradvisa införande. Artikel 11 Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att regeringarna inom de fastställda tidsfristerna skall kunna fullgöra de förpliktelser avseende tullar som åligger dem enligt detta fördrag. Kapitel 1 Tullunionen Avsnitt 1 Avveckling av tullar mellan medlemsstaterna Artikel 12 Medlemsstaterna skall avstå från att sinsemellan införa nya tullar på import eller export eller avgifter med motsvarande verkan och från att höja sådana tullar eller avgifter som de redan tillämpar i sina inbördes handelsförbindelser. Artikel 13 1. Medlemsstaterna skall under övergångstiden, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 14 och 15, gradvis avveckla de importtullar som gäller mellan dem. 2. Medlemsstaterna skall under övergångstiden gradvis avveckla mellan dem gällande avgifter med motsvarande verkan som importtullar. Kommissionen skall genom direktiv fastställa tidsplanen för denna avveckling. Den skall därvid vägledas av reglerna i artikel 14.2 och 14.3 samt av de direktiv som rådet utfärdar enligt artikel 14.2. Artikel 14 1. För varje vara skall den tullsats som tillämpades den 1 januari 1957 vara den bastullsats från vilken de successiva sänkningarna skall företas. 2. Tidsplanen för sänkningarna skall fastställas på följande sätt: a) Under den första etappen skall den första sänkningen genomföras ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft, den andra arton månader senare och den tredje vid utgången av det fjärde året efter det att fördraget har trätt i kraft. b) Under den andra etappen skall en sänkning genomföras arton månader efter etappens början, en andra sänkning arton månader efter den föregående och en tredje sänkning ett år senare. c) Återstående sänkningar skall genomföras under den tredje etappen. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen genom direktiv fastställa tidsplanen för dessa sänkningar. 3. Vid den första sänkningen skall medlemsstaterna sinsemellan för varje vara införa en tullsats som är lika med bastullsatsen minskad med 10 procent. Vid varje följande sänkning skall varje medlemsstat sänka samtliga sina tullsatser på så sätt att de totala tullintäkterna beräknade enligt punkt 4 minskas med 10 procent och att sänkningen för varje vara motsvarar minst 5 procent av bastullsatsen. Så länge tullsatsen för en vara överstiger 30 procent skall dock varje sänkning motsvara minst 10 procent av bastullsatsen. 4. För varje medlemsstat skall de totala tullintäkter som avses i punkt 3 beräknas på så sätt att värdet av importerade varor under år 1956 från andra medlemsstater multipliceras med bastullsatserna. 5. De särskilda problem som kan uppstå vid tillämpningen av punkterna 1-4 skall regleras genom direktiv som beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen. 6. Medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen hur de ovanstående reglerna för tullsänkningar tillämpas. De skall sträva efter att tullsänkningen för varje vara skall uppgå till -vid den första etappens utgång: minst 25 procent av bastullsatsen, -vid den andra etappens utgång: minst 50 procent av bastullsatsen. Om kommissionen finner att det är risk för att de mål som ställs upp i artikel 13 och de procentsatser som fastställs i denna punkt inte kan uppnås, skall kommissionen lämna medlemsstaterna lämpliga rekommendationer. 7. Rådet får ändra bestämmelserna i denna artikel genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen. Artikel 15 1. Oberoende av bestämmelserna i artikel 14 får en medlemsstat under övergångstiden helt eller delvis inställa uppbörden av tull för varor som importeras från andra medlemsstater. Den skall underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta. 2. Medlemsstaterna förklarar sig beredda att sänka sina tullsatser gentemot övriga medlemsstater i snabbare takt än som föreskrivs i artikel 14, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen i den berörda ekonomiska sektorn tillåter det. Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller. Artikel 16 Medlemsstaterna skall senast vid den första etappens utgång sinsemellan avskaffa exporttullar och avgifter med motsvarande verkan. Artikel 17 1. Bestämmelserna i artiklarna 9-15.1 skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär. Dessa skall dock inte tas med vid beräkning av de totala tullintäkterna eller vid beräkning av sänkningen av samtliga tullsatser enligt artikel 14.3 och 14.4. Tullarna av fiskal karaktär skall vid varje sänkning reduceras med minst 10 procent av bastullsatsen. Medlemsstaterna får sänka dem i snabbare takt än som föreskrivs i artikel 14. 2. Medlemsstaterna skall före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft underrätta kommissionen om sina tullar av fiskal karaktär. 3. Medlemsstaterna skall behålla rätten att ersätta dessa tullar med interna avgifter iöverensstämmelse med bestämmelserna i artikel 95. 4. Om kommissionen finner att det i en medlemsstat möter allvarliga svårigheter att ersätta en tull av fiskal karaktär, skall den bemyndiga medlemsstaten att behålla denna tull på villkor att medlemsstaten avskaffar den senast sex år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Ett sådant bemyndigande skall begäras före utgången av det första året efter det att fördraget har trätt i kraft. Avsnitt 2 Upprättande av den gemensamma tulltaxan Artikel 18 Medlemsstaterna förklarar sig beredda att bidra till utvecklingen av den internationella handeln och till avvecklingen av handelshinder genom att ingå avtal som, på grundval av reciprocitet och ömsesidiga fördelar, syftar till en sänkning av tullsatserna under den allmänna nivå som skulle följa av att en tullunion upprättas mellan dem. Artikel 19 1. På de villkor och inom de gränser som anges nedan skall tullsatserna i den gemensamma tulltaxan fastställas till den nivå som utgörs av det aritmetiska medelvärdet av de tullsatser som tillämpas i de fyra tullområden som gemen- skapen omfattar. 2. De tullsatser som tillämpades av medlemsstaterna den 1 januari 1957 skall användas för beräkning av det aritmetiska medelvärdet. I fråga om den italienska taxan skall dock med tillämpad tullsats förstås den tullsats som gällde före den tillfälliga sänkningen med 10 procent. Dessutom skall, för de positioner där denna taxa har en avtalsbunden tullsats, denna ersätta den ovan definierade tillämpade tullsatsen under förutsättning att den inte överstiger den senare med mer än 10 procent. Om den avtalsbundna tullsatsen överstiger den ovan definierade tillämpade tullsatsen med mer än 10 procent, skall den tillämpade tullsatsen, förhöjd med 10 procent, användas vid beräkning av det aritmetiska medelvärdet. I fråga om positioner upptagna i lista A skall de tullsatser som anges i listan ersätta de tillämpade tullsatserna vid beräkning av det aritmetiska medelvärdet. 3. Tullsatserna i den gemensamma tulltaxan får inte överstiga a) 3 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista B, b) 10 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista C, c) 15 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista D, d) 25 procent för varor som hänför sig till tullpositioner upptagna i lista E; om Beneluxländernas taxa vad avser dessa varor innehåller en tullsats som inte överstiger 3 procent, skall denna vid beräkning av det aritmetiska medelvärdet höjas till 12 procent. 4. Lista F anger de tullsatser som skall tillämpas på de varor som är upptagna i den listan. 5. De listor över tullpositioner som nämns i denna artikel och i artikel 20 återfinns i bilaga I till detta fördrag. Artikel 20 För de varor som anges i lista G skall tillämpliga tullsatser fastställas genom förhandlingar mellan medlemsstaterna. Varje medlemsstat får i denna lista ta upp ytterligare varor till ett värde av högst 2 procent av det totala värdet av dess import från tredje land under år 1956. Kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att sådana förhandlingar inleds före utgången av det andra året efter det att detta fördrag har trätt i kraft och avslutas före den första etappens utgång. Om enighet inte kan nås inom dessa tidsfrister i fråga om vissa varor skall rådet på förslag från kommissionen, intill den andra etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, fastställa tullsatserna i den gemensamma tulltaxan. Artikel 21 1. Tekniska svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av artiklarna 19 och 20 skall inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft regleras genom direktiv som beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen. 2. Före den första etappens utgång eller senast då tullsatserna fastställs, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta om de jämkningar som till följd av tillämpningen av artiklarna 19 och 20 krävs för den gemensamma tulltaxans enhetlighet. Därvid skall särskilt beaktas bearbetningsgraden för de olika varor som omfattas av tulltaxan. Artikel 22 Kommissionen skall inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft fastställa i vilken utsträckning de tullar av fiskal karaktär som avses i artikel 17.2 skall tas med vid beräkning av det aritmetiska medelvärde som anges i artikel 19.1. Kommissionen skall ta hänsyn till eventuella protektionistiska inslag i dessa tullar. Inom sex månader efter kommissionens avgörande får varje medlemsstat begära att det förfarande som avses i artikel 20 skall tillämpas på varan i fråga, utan hinder av den procentgräns som anges där. Artikel 23 1. För att gradvis upprätta den gemensamma tulltaxan skall medlemsstaterna ändra de tullsatser som tillämpas mot tredje land på följande sätt: a) I fråga om tullpositioner där de tullsatser som faktiskt tillämpades den 1 januari 1957 inte med mer än 15 procent avviker från tullsatserna i den gemensamma tulltaxan, skall dessa senare tullsatser tillämpas från utgången av det fjärde året efter det att detta fördrag har trätt i kraft. b) I övriga fall skall varje medlemsstat från samma tidpunkt tillämpa en tullsats som med 30 procent reducerar skillnaden mellan den faktiskt tillämpade tullsatsen den 1 januari 1957 och tullsatsen i den gemensamma tulltaxan. c) Denna skillnad skall på nytt reduceras med 30 procent vid den andra etappens utgång. d) I fråga om tullpositioner för vilka tullsatserna i den gemensamma tulltaxan ännu inte är fastställda vid den första etappens utgång, skall varje medlemsstat inom sex månader efter rådets beslut enligt artikel 20 tillämpa sådana tullsatser som skulle följa av en tillämpning av reglerna i denna punkt. 2. En medlemsstat som har bemyndigats enligt artikel 17.4 behöver inte, under den tid som bemyndigandet gäller, tillämpa de ovanstående bestämmelserna i fråga om de tullpositioner som omfattas av bemyndigandet. När bemyndigandet upphör att gälla skall medlemsstaten tilllämpa den tullsats som följer av reglerna i punkt 1. 3. Den gemensamma tulltaxan skall tillämpas i sin helhet senast vid övergångstidens utgång. Artikel 24 För att anpassa sina tullsatser till den gemensamma tulltaxan skall med- lemsstaterna ha rätt att ändra dessa i snabbare takt än som anges i artikel 23. Artikel 25 1. Om kommissionen finner att produktionen i medlemsstaterna av vissa varor i listorna B, C och D är otillräcklig för en medlemsstats försörjning och att denna försörjning till avsevärd del traditionellt är beroende av import från tredje land, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen bevilja den medlemsstat som saken gäller tullkvoter med sänkt tull eller tullfrihet. Dessa kvoter får inte vara av sådan omfattning att det kan uppkomma en risk för överföring av verksamhet till skada för andra medlemsstater. 2. I fråga om varor i lista E samt sådana varor i lista G för vilka tullsatser har fastställts enligt artikel 20 tredje stycket skall kommissionen på begäran bevilja en medlemsstat kvoter med sänkt tull eller tullfrihet, om en ändring i försörjningskällorna eller en otillräcklig försörjning inom gemenskapen är av sådan natur att den skulle kunna få skadliga följder för bearbetningsindustrin i den medlemsstaten. Dessa kvoter får inte vara av sådan omfattning att det kan uppkomma en risk för överföring av verksamhet till skada för andra medlemsstater. 3. I fråga om de varor som har tagits upp i bilaga II till detta fördrag får kommissionen bemyndiga en medlemsstat att helt eller delvis inställa uppbörden av gällande tullar eller bevilja medlemsstaten i fråga kvoter med sänkt tull eller tullfrihet, förutsatt att inte allvarliga störningar därigenom kan uppstå på marknaden för de varor som saken gäller. 4. Kommissionen skall med jämna mellanrum granska tullkvoter som beviljas enligt denna artikel. Artikel 26 Kommissionen får bemyndiga en medlemsstat som befinner sig i särskilda svårigheter att för vissa positioner i tulltaxan skjuta upp den tullsänkning eller tullhöjning som föreskrivs i artikel 23. Ett sådant bemyndigande får lämnas endast för begränsad tid och endast för tullpositioner som tillsammans inte motsvarar mer än 5 procent av värdet av den statens import från tredje land under det senaste år som det finns statistiska uppgifter för. Artikel 27 Före den första etappens utgång skall medlemsstaterna i den utsträckning som det är nödvändigt vidta åtgärder för att närma sina bestämmelser i lagar och andra författningar på tullområdet till varandra. Kommissionen skall för detta ändamål lämna medlemsstaterna de rekommendationer som behövs. Artikel 28 Varje autonom ändring eller upphävande av tullsatser i den gemensamma tulltaxan skall göras genom enhälligt beslut av rådet. Efter utgången av övergångstiden får rådet dock på förslag från kommissionen med kvalificerad majoritet besluta om ändring eller upphävande av högst 20 procent av en tullsats för en tid av högst sex månader. Sådana ändringar eller upphävanden får på samma villkor förlängas endast för en tid av ytterligare sex månader. Artikel 29 När kommissionen skall fullgöra sina uppgifter enligt detta avsnitt skall den vägledas av a) nödvändigheten av att främja handelsutbytet mellan medlemsstaterna och tredje land, b) utvecklingen av konkurrensförhållandena inom gemenskapen, i den mån denna utveckling medför en ökning av företagens konkurrensförmåga, c) gemenskapens försörjningsbehov i fråga om råvaror och halvfabrikat, varvid kommissionen skall beakta att konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna med avseende på bearbetade varor inte snedvrids, d) nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i medlemsstaternas ekonomier och av att trygga en rationell utveckling av produktionen och en ökning av konsumtionen inom gemenskapen. Kapitel 2 Avskaffande av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna Artikel 30 Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna, om inte annat föreskrivs nedan. Artikel 31 Medlemsstaterna skall inte sinsemellan införa nya kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. Denna förpliktelse skall dock endast gälla för den liberaliseringsnivå som uppnåtts med tillämpning av de beslut som fattades av rådet i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete den 14 januari 1955. Medlemsstaterna skall senast sex månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft till kommissionen anmäla listor över de varor som de har liberaliserat med tillämpning av dessa beslut. Dessa listor skall konsolideras mellan medlemsstaterna. Artikel 32 Medlemsstaterna skall inte i sitt ömsesidiga handelsutbyte minska de kvoter eller skärpa de åtgärder med motsvarande verkan som förekommer när detta fördrag träder i kraft. Kvoterna skall vara avskaffade senast vid övergångstidens utgång. De skall avvecklas gradvis under den tiden enligt följande bestämmelser. Artikel 33 1. Ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall varje medlemsstat förvandla de bilaterala kvoter som är öppna för andra medlemsstater till globala kvoter, tillgängliga för alla andra medlemsstater utan diskriminering. Vid samma tidpunkt skall medlemsstaterna öka samtliga på så sätt fastställda globala kvoter så att deras sammanlagda värde ökas med minst 20 procent jämfört med närmast föregående år. För varje enskild vara skall den globala kvoten dock ökas med minst 10 procent. Kvoterna skall årligen ökas enligt samma regler och i samma proportioner i förhållande till närmast föregående år. Den fjärde ökningen skall äga rum vid utgången av det fjärde året efter det att detta fördrag har trätt i kraft och den femte ett år efter den andra etappens början. 2. Då den globala kvoten för en icke-liberaliserad vara i en medlemsstat inte uppgår till 3 procent av den inhemska produktionen, skall en kvot uppgående till minst 3 procent av denna produktion fastställas senast ett år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Denna kvot skall ökas till 4 procent efter det andra året och till 5 procent efter det tredje året. Därefter skall medlemsstaten öka kvoten med minst 15 procent årligen. Om någon inhemsk produktion inte förekommer, skall kommissionen besluta om en lämplig kvot. 3. Vid det tionde årets utgång skall varje kvot motsvara minst 20 procent av den inhemska produktionen. 4. Om kommissionen genom ett beslut finner att importen av en vara under två på varandra följande år har understigit den tillgängliga kvoten, skall denna globala kvot inte tas med vid beräkningen av det totala värdet av de globala kvoterna. I sådant fall skall medlemsstaten avskaffa kvoteringen för varan i fråga. 5. För kvoter som motsvarar mer än 20 procent av den inhemska produktionen av den berörda varan får rådet, genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, minska den minimiprocentsats om 10 procent som föreskrivs i punkt 1. En sådan ändring skall dock inte påverka förpliktelsen att årligen med 20 procent öka det totala värdet av de globala kvoterna. 6. Medlemsstater som har gått utöver sina förpliktelser i fråga om den liberaliseringsnivå som skulle uppnås med tillämpning av de beslut som fattades av rådet i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete den 14 januari 1955, skall vid beräkning av den årliga totala ökningen om 20 procent som föreskrivs i punkt 1 ha rätt att ta hänsyn till storleken av den autonomt liberaliserade importen. Sådana beräkningar skall föreläggas kommissionen för förhandsgodkännande. 7. Kommissionen skall utfärda direktiv som fastställer det förfarande och den tidsplan enligt vilka medlemsstaterna sinsemellan skall avskaffa de åtgärder med motsvarande verkan som kvoter, som förekommer när detta fördrag träder i kraft. 8. Om kommissionen finner att tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel, särskilt bestämmelserna angående procentsatserna, inte kan säkerställa den gradvisa avveckling som anges i artikel 32 andra stycket, får rådet på förslag från kommissionen under den första etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet ändra det förfarande som anges i denna artikel och särskilt höja de fastställda procenttalen. Artikel 34 1. Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna. 2. Medlemsstaterna skall senast vid den första etappens utgång avskaffa de kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan som förekommer när detta fördrag träder i kraft. Artikel 35 Medlemsstaterna förklarar sig beredda att avveckla sina kvantitativa import- och exportrestriktioner gentemot övriga medlemsstater i snabbare takt än som anges i de föregående artiklarna, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen i den berörda ekonomiska sektorn tillåter detta. Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller. Artikel 36 Bestämmelserna i artiklarna 30-34 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Artikel 37 1. Medlemsstaterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol gradvis anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas medborgare vid övergångstidens utgång. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vilket en medlemsstat, rättsligt eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan medlemsstaterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra. 2. Medlemsstaterna skall inte vidta några nya åtgärder som strider mot de principer som anges i punkt 1 eller som begränsar räckvidden av de artiklar som avser tullavveckling och avskaffande av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna. 3. Tidsplanen för att genomföra åtgärderna enligt punkt 1 skall harmoniseras med avskaffandet av kvantitativa restriktioner för samma varor enligt artiklarna 30-34. Om en vara är föremål för ett statligt handelsmonopol i endast någon eller några medlemsstater, får kommissionen bemyndiga övriga medlemsstater att, så länge anpassningen enligt punkt 1 inte har genomförts, vidta skyddsåtgärder. Kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare utformningen av sådana åtgärder. 4. Om ett statligt handelsmonopol har en reglering som är utformad för att underlätta avsättningen eller det ekonomiska utbytet av jordbruksprodukter, skall vid tillämpningen av reglerna i denna artikel likvärdiga garantier för sysselsättning och levnadsstandard tillförsäkras berörda producenter. Hänsyn skall därvid tas till den takt i vilken möjliga anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras. 5. Medlemsstaternas förpliktelser skall vara bindande endast i den mån de är förenliga med gällande internationella avtal. 6. Kommissionen skall från och med den första etappen avge rekommendationer om sättet för genomförandet av och tidsplanen för den anpassning som avses i denna artikel. AVDELNING II JORDBRUK Artikel 38 1. Den gemensamma marknaden skall även omfatta jordbruk och handel med jord- bruksprodukter. Med jordbruksprodukter skall förstås jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter. 2. Om inte annat föreskrivs i artiklarna 39-46, skall reglerna för upprättandet av den gemensamma marknaden tillämpas på jordbruksprodukter. 3. De varor för vilka bestämmelserna i artiklarna 39-46 gäller är upptagna i den lista som har fogats som bilaga II till detta fördrag. Rådet skall dock, på förslag från kommissionen, inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft med kvalificerad majoritet besluta om vilka ytterligare varor som skall tas upp i denna lista. 4. Den gemensamma marknadens funktion och utveckling i fråga om jordbruks- produkter skall åtföljas av upprättandet av en gemensam jordbrukspolitik för medlemsstaterna. Artikel 39 1. Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som mål att a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften, b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket, c) stabilisera marknaderna, d) trygga försörjningen, e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser. 2. Vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som den kan föra med sig skall hänsyn tas till a) jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner, b) nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder, c) det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin i dess helhet. Artikel 40 1. Medlemsstaterna skall under övergångstiden gradvis utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken och genomföra den senast vid den tidens utgång. 2. För att uppnå de mål som anges i artikel 39 skall en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna upprättas. Beroende på produkt skall denna organisation utformas på något av följande sätt: a) Gemensamma konkurrensregler. b) Obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsorganisationerna. c) En europeisk marknadsorganisation. 3. Den gemensamma organisation som upprättas enligt punkt 2 får omfatta alla de åtgärder som behövs för att uppnå de mål som anges i artikel 39, särskilt reglering av priser, stöd för produktion och saluföring av olika produkter, system för lagring och överföring samt gemensamma anordningar för stabilisering av import och export. Den gemensamma organisationen skall begränsas till att sträva efter de mål som anges i artikel 39 och skall utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom gemenskapen. En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på gemensamma kriterier och på enhetliga beräkningsmetoder. 4. För att målen för den gemensamma organisation som anges i punkt 2 skall kunna uppnås får en eller flera utvecklings- och garantifonder för jordbruket bildas. Artikel 41 För att de mål som anges i artikel 39 skall kunna uppnås kan det inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken särskilt bli aktuellt med bestämmelser om a) en effektiv samordning av insatser i fråga om yrkesutbildning, forskning och kunskapsöverföring på jordbruksområdet, vilket kan innebära att projekt eller institutioner finansieras gemensamt, b) gemensamma åtgärder för att främja konsumtionen av vissa varor. Artikel 42 Bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet, med hänsyn till målsättningen i artikel 39, beslutar detta inom ramen för bestämmelserna i artikel 43.2 och 43.3 och enligt det förfarande som anges där. Rådet får särskilt tillåta stöd a) för att skydda företag som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade förhållanden, b) inom ramen för ekonomiska utvecklingsprogram. Artikel 43 1. För att utforma huvudlinjerna för en gemensam jordbrukspolitik skall kommissionen när detta fördrag träder i kraft sammankalla medlemsstaterna till en konferens för att jämföra deras jordbrukspolitik, särskilt genom att göra en sammanställning över deras resurser och behov. 2. Med beaktande av arbetet under den konferens som nämns i punkt 1 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén skall kommissionen inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft lägga fram förslag om utformningen och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilka förslag även skall innefatta att de nationella marknadsorganisationerna ersätts med någon av de former för gemensam organisation som anges i artikel 40.2, samt att de åtgärder som särskilt nämnts i denna avdelning genomförs. Dessa förslag skall ta hänsyn till att de jordbruksfrågor som nämns i denna avdelning kan vara ömsesidigt beroende av varandra. På förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen skall rådet, under de två första etapperna enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda förordningar eller direktiv eller fatta beslut utan att detta begränsar rådets rätt att också utfärda rekommendationer. 3. Rådet får med kvalificerad majoritet och under de förutsättningar som anges i punkt 2 besluta om att ersätta de nationella marknadsorganisationerna med den gemensamma organisation som föreskrivs i artikel 40.2 a) om den gemensamma organisationen erbjuder de medlemsstater, som motsätter sig denna åtgärd och som har en egen nationell organisation för ifrågavarande produktion, likvärdiga garantier för berörda producenters sysselsättning och levnadsstandard; därvid skall hänsyn tas till den takt i vilken möjliga anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras; samt b) om den gemensamma organisationen tillförsäkrar handeln inom gemenskapen villkor som motsvarar dem som gäller på en nationell marknad. 4. Upprättas en gemensam organisation för vissa råvaror innan det ännu finns en sådan organisation för motsvarande bearbetade produkter, får dessa råvaror importeras från länder utanför gemenskapen om de används för framställning av bearbetade produkter som är avsedda för export till tredje land. Artikel 44 1. I den mån den gradvisa avvecklingen av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna kan leda till priser som kan äventyra de mål som fastställs i artikel 39, är det tillåtet för varje medlemsstat att, under övergångstiden, på ett icke-diskriminerande sätt samt i en utsträckning som inte hindrar den utvidgning av handelsvolymen som förutses i artikel 45.2, för vissa varor som ersättning för kvoter tillämpa ett system med minimipriser vid vars underskridande importen får - antingen tillfälligt avbrytas eller begränsas, eller - underkastas villkoret att den skall ske till ett pris som överstiger det minimipris som fastställts för varan. I sistnämnda fall skall minimipriserna fastställas exklusive tull. 2. Minimipriserna får varken medföra en minskning av den handel som förekommer mellan medlemsstaterna när detta fördrag träder i kraft eller hindra en gradvis utvidgning av denna handel. Minimipriserna får inte tillämpas på ett sådant sätt att de hindrar utvecklingen av en naturlig preferens mellan medlemsstaterna. 3. Så snart detta fördrag träder i kraft skall rådet på förslag från kommissionen besluta om objektiva kriterier för att upprätta ett minimiprissystem och för att fastställa minimipriser. Dessa kriterier skall särskilt ta hänsyn till de genomsnittliga nationella produktionskostnaderna i den medlemsstat som tillämpar minimipriset, till de olika företagens ställning med avseende på dessa genomsnittliga produktionskostnader samt till nödvändigheten av att främja en gradvis förbättring av jordbruksdriften samt en nödvändig anpassning och specialisering inom den gemensamma marknaden. Kommissionen skall även föreslå ett förfarande för omprövning av dessa kriterier i syfte att ge utrymme för och påskynda tekniska framsteg samt för att gradvis närma priserna inom den gemensamma marknaden till varandra. Dessa kriterier samt förfarandet för omprövning av dem skall enhälligt fastställas av rådet inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft. 4. Fram till den tidpunkt då rådets beslut träder i kraft får medlemsstaterna fastställa minimipriser på villkor att de på förhand underrättar kommissionen och övriga medlemsstater om detta för att ge dem tillfälle att framföra sina synpunkter. Så snart rådet har fattat sitt beslut, skall medlemsstaterna fastställa minimipriser på grundval av de kriterier som fastställts i den ordning som anges ovan. Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen ändra beslut som har fattats av medlemsstaterna, om dessa beslut inte överensstämmer med de kriterier som anges ovan. 5. Om dessa objektiva kriterier ännu vid den tredje etappens början inte kunnat fastställas för vissa varor, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen ändra de minimipriser som tillämpas för dessa varor. 6. Vid övergångstidens utgång skall en förteckning upprättas över de minimi- priser som fortfarande gäller. Rådet skall på förslag från kommissionen och med en majoritet av 9 röster enligt det vägningsförfarande som anges i artikel 148.2 första stycket fastställa den ordning som skall tillämpas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Artikel 45 1. Till dess att de nationella marknadsorganisationerna har ersatts med någon av de former för gemensam organisation som anges i artikel 40.2 skall i fråga om varor för vilka det i vissa medlemsstater finns - arrangemang som syftar till att tillförsäkra de inhemska producenterna avsättning för deras produktion, och - importbehov, utvecklingen av handelsutbytet främjas genom att långtidsavtal ingås mellan exporterande och importerande medlemsstater. Dessa avtal skall syfta till att gradvis avveckla all diskriminering vid tillämpningen av dessa arrangemang gentemot olika producenter inom gemenskapen. Dessa avtal skall ingås under den första etappen. Därvid skall hänsyn tas till principen om reciprocitet. 2. Vad beträffar kvantiteter skall dessa avtal baseras på den genomsnittliga volymen i handeln mellan medlemsstaterna med varorna i fråga under de sista tre åren innan detta fördrag träder i kraft. I avtalen skall med beaktande av traditionellt handelsmönster utrymme ges för en ökning av denna volym inom ramen för föreliggande behov. Vad beträffar priser skall dessa avtal göra det möjligt för producenterna att avsätta överenskomna kvantiteter till priser som gradvis skall närmas till de priser som betalas till inhemska producenter på köparlandets hemmamarknad. Denna tillnärmning skall ske så regelbundet som möjligt och vara fullständigt genomförd senast vid övergångstidens utgång. Priserna skall fastställas vid förhandlingar mellan berörda parter inom ramen för de direktiv som utfärdas av kommissionen för tillämpningen av de två föregående styckena. Om den första etappen förlängs skall avtalen fullföljas på de villkor som gäller vid utgången av det fjärde året efter det att detta fördrag har trätt i kraft, varvid förpliktelserna att öka kvantiteterna och att närma priserna till varandra skall skjutas upp till övergången till den andra etappen. Medlemsstaterna skall ta till vara alla möjligheter som deras lagstiftning erbjuder, särskilt på importpolitikens område, för att säkerställa att dessa avtal ingås och uppfylls. 3. I den utsträckning medlemsstaterna har behov av råvaror för tillverkning av varor avsedda att exporteras från gemenskapen i konkurrens med varor från tredje land, får dessa avtal inte hindra import av råvaror från tredje land för detta ändamål. Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas om rådet enhälligt beslutar att bevilja nödvändiga medel för att kompensera det högre pris som betalas för varor som importeras för detta ändamål på grund av dessa avtal jämfört med leveranspriserna för samma varor på världsmarknaden. Artikel 46 När en vara är underkastad en nationell marknadsorganisation eller någon annan form av intern reglering med motsvarande verkan i en medlemsstat och detta påverkar konkurrensläget för en liknande produktion i en annan medlemsstat, skall medlemsstaterna lägga på en utjämningsavgift vid import av denna vara från den medlemsstat där en sådan marknadsorganisation eller reglering finns, om inte sistnämnda stat tillämpar en utjämningsavgift vid export. Kommissionen skall fastställa storleken av dessa avgifter till den nivå som krävs för att återställa jämvikten; den får också tillåta andra åtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen. Artikel 47 När det gäller Ekonomiska och sociala kommitténs uppgifter enligt denna avdelning, skall dess jordbrukssektion stå till kommissionens förfogande för att förbereda kommitténs överläggningar enligt bestämmelserna i artiklarna 197 och 198. AVDELNING III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL Kapitel 1 Arbetstagare Artikel 48 1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen senast vid övergångstidens utgång. 2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. 3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att a) anta faktiska erbjudanden om anställning, b) förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål, c) uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att ha anställning där i överens- stämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten, d) stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där, på villkor som skall fastställas av kommissionen i tillämpningsföre- skrifter. 4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offentlig tjänst. Artikel 49 Så snart detta fördrag träder i kraft skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén utfärda direktiv eller förordningar i vilka de åtgärder anges som är nödvändiga för att gradvis genomföra den fria rörlighet för arbetstagare som definieras i artikel 48, och därvid särskilt a) säkerställa ett nära samarbete mellan nationella arbetsmarknadsmyndigheter, b) gradvis enligt en plan avveckla sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis samt sådana kvalifikationstider för tillträde till lediga anställningar som har sin grund antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som skulle kunna hindra den fria rörligheten för arbetstagare om de behölls, c) gradvis enligt en plan avveckla alla sådana kvalifikationstider och andra restriktioner, som föreskrivs antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som för arbetstagare från övriga medlemsstater uppställer andra villkor i fråga om fritt val av anställning än för inhemska arbetstagare, d) inrätta system för arbetsförmedling som kan skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden på ett sätt som undanröjer allvarliga risker för levnadsstandarden och sysselsättningsnivån inom olika regioner och industrier. Artikel 50 Medlemsstaterna skall inom ramen för ett gemensamt program främja utbytet av unga arbetstagare. Artikel 51 Rådet skall enhälligt på förslag från kommissionen besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek, b) förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier. Kapitel 2 Etableringsrätt Artikel 52 Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium gradvis avvecklas under övergångstiden. Denna gradvisa avveckling skall även omfatta inskränkningar för medborgare i en medlemsstat som har etablerat sig på en medlemsstats territorium att upprätta kontor, filialer eller dotterbolag. Etableringsfriheten skall innefatta rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 58 andra stycket, på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitlet om kapital. Artikel 53 Medlemsstaterna får inte inom sina territorier införa några nya inskränkningar i etableringsrätten för medborgare i andra medlemsstater, om inte annat följer av bestämmelserna i detta fördrag. Artikel 54 1. Före den första etappens utgång skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen fastställa ett allmänt handlingsprogram för upphävande av de begränsningar i etableringsfriheten som förekommer inom gemenskapen. Kommissionen skall överlämna sitt förslag till rådet under de två första åren av den första etappen. Handlingsprogrammet skall för varje slag av verksamhet fastställa de allmänna villkoren för att genomföra etableringsfriheten och särskilt de etapper under vilka den skall uppnås. 2. Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen, före den första etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda direktiv för att genomföra det allmänna handlingsprogrammet eller, om ett sådant program inte har fastställts, för att genomföra en etapp i förverkligandet av etableringsfriheten på ett visst verksamhetsområde. 3. Rådet och kommissionen skall fullgöra de uppgifter som ligger på dem enligt ovanstående bestämmelser, särskilt genom att a) i allmänhet med förtur behandla sådan verksamhet där etableringsfrihet innebär ett särskilt värdefullt bidrag till utvecklingen av produktion och handel, b) säkerställa ett nära samarbete mellan behöriga myndigheter i med- lemsstaterna för att få kännedom om de särskilda förhållanden som råder på olika verksamhetsområden inom gemenskapen, c) avskaffa sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis som har sin grund antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och som skulle kunna hindra etableringsfrihet om de behölls, d) säkerställa att sådana arbetstagare från en medlemsstat som är sysselsatta inom en annan medlemsstats territorium får stanna kvar där för att starta förvärvsverksamhet som egenföretagare, förutsatt att de uppfyller de villkor som skulle ha ställts om de hade kommit till denna stat först vid den tidpunkt då de önskade starta verksamheten, e) göra det möjligt för medborgare i en medlemsstat att förvärva och bruka fast egendom inom en annan medlemsstats territorium i den utsträckning detta inte strider mot principerna i artikel 39.2, f) genomföra en gradvis avveckling av inskränkningar i etableringsfriheten inom varje aktuell verksamhetsgren i fråga om villkoren såväl för att upprätta kontor, filialer och dotterbolag inom en medlemsstats territorium som för att placera huvudföretagets personal på ledande och övervakande befattningar i dessa kontor, filialer och dotterbolag, g) i den utsträckning som det är nödvändigt samordna de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket avsedda bolagen i delägarnas och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, och h) förvissa sig om att etableringsvillkoren inte snedvrids genom stödåtgärder av medlemsstaterna. Artikel 55 Bestämmelserna i detta kapitel skall för den medlemsstat som är berörd inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövande av offentlig makt. Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att bestämmelserna i detta kapitel inte skall tillämpas på viss verksamhet. Artikel 56 1. Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar och andra författningar som föreskriver särskild behandling av utländska medborgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. 2. Före övergångstidens utgång skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen utfärda direktiv för samordning av de nämnda bestämmelserna i lagar och andra författningar. Efter den andra etappens utgång skall dock rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen utfärda direktiv för samordning av sådana bestämmelser som i varje medlemsstat meddelas i andra författningar än lagar. Artikel 57 1. För att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen, under den första etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. 2. I samma syfte skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen före övergångstidens utgång utfärda direktiv om samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. Enhällighet krävs för frågor som i åtminstone en medlemsstat regleras i lag och för åtgärder som avser skydd för sparande, särskilt kreditgivning och bankverksamhet, och för villkor för utövande i olika medlemsstater av läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken. I övriga fall skall rådet besluta enhälligt under den första etappen och därefter med kvalificerad majoritet. 3. I fråga om läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken förutsätter den gradvisa avvecklingen av inskränkningarna en samordning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika medlemsländerna. Artikel 58 Bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna. Med "bolag" förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte. Kapitel 3 Tjänster Artikel 59 Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen gradvis avvecklas under övergångstiden för medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan stat inom gemenskapen än mottagaren av tjänsten. Rådet får på förslag från kommissionen enhälligt besluta att bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas även på medborgare i tredje land som tillhandahåller tjänster och som har etablerat sig inom gemenskapen. Artikel 60 I detta fördrag skall med tjänster förstås prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer. Med tjänster skall särskilt avses verksamhet a) av industriell natur, b) av kommersiell natur, c) inom hantverk, d) inom fria yrken. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt får den som tillhandahåller en tjänst tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för sina egna medborgare. Artikel 61 1. Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i avdelningen om transporter. 2. Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är förbundna med kapitalrörelser skall genomföras parallellt med den gradvisa liberaliseringen av rörligheten för kapital. Artikel 62 Medlemsstaterna skall inte införa några nya inskränkningar i den frihet att tillhandahålla tjänster som faktiskt har uppnåtts vid den tidpunkt då detta fördrag träder i kraft, om inte annat följer av bestämmelserna i fördraget. Artikel 63 1. Före den första etappens utgång skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen fastställa ett allmänt handlingsprogram för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen. Kommissionen skall överlämna sitt förslag till rådet under de två första åren av den första etappen. Handlingsprogrammet skall för varje slag av tjänster fastställa de allmänna villkoren och etapperna för liberaliseringen. 2. Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen, före den första etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda direktiv för att genomföra det allmänna handlingsprogrammet eller, om ett sådant program inte har fastställts, för att genomföra en etapp i liberaliseringen av en särskild tjänst. 3. De förslag och beslut som nämns i punkterna 1 och 2 skall i allmänhet i första hand avse sådana tjänster som direkt inverkar på produktionskostnaderna eller vilkas liberalisering bidrar till att underlätta varuutbytet. Artikel 64 Medlemsstaterna förklarar sig beredda att gå utöver den liberalisering av tjänster som de direktiv kräver som utfärdas enligt artikel 63.2, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen inom den berörda ekonomiska sektorn tillåter det. Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller. Artikel 65 Så länge inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster inte har avvecklats, skall varje medlemsstat tillämpa dessa inskränkningar på alla i artikel 59 första stycket avsedda personer som tillhandahåller tjänster, utan att göra åtskillnad i fråga om nationalitet eller hemvist. Artikel 66 Bestämmelserna i artiklarna 55-58 skall tillämpas på de sakområden som regleras i detta kapitel. Kapitel 4 Kapital Artikel 67 1. I den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa den gemensamma marknadens funktion skall medlemsstaterna under övergångstiden sinsemellan gradvis avskaffa alla restriktioner avseende rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta i medlemsstaterna och all diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bostadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. 2. Löpande betalningar som har samband med kapitalrörelser mellan medlemsstaterna skall vara befriade från alla restriktioner senast vid den första etappens utgång. Artikel 68 1. Medlemsstaterna skall i fråga om de sakområden som behandlas i detta kapitel så liberalt som möjligt bevilja valutatillstånd i den utsträckning sådana fortfarande krävs efter det att detta fördrag har trätt i kraft. 2. När en medlemsstat tillämpar sina nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende på kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt. 3. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras eller placeras i andra medlemsstater utan att de stater som saken gäller har enats om detta. Denna bestämmelse skall inte hindra tillämpningen av artikel 22 i protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga. Artikel 69 På förslag från kommissionen som för detta ändamål skall höra den monetära kommitté som anges i artikel 105 skall rådet, under de två första etapperna enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda nödvändiga direktiv för att gradvis genomföra bestämmelserna i artikel 67. Artikel 70 1. Kommissionen skall föreslå rådet åtgärder för att gradvis samordna medlemsstaternas valutapolitik i fråga om kapitalrörelserna mellan dessa stater och tredje land. I detta syfte skall rådet utfärda direktiv som skall beslutas enhälligt. Rådet skall sträva efter att uppnå högsta möjliga liberaliseringsgrad. 2. Om skillnader i medlemsstaternas valutabestämmelser inte kan undanröjas genom åtgärder som vidtagits enligt punkt 1 och om sådana skillnader skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av medlemsstaterna använder de mer liberala regler inom gemenskapen som avses i artikel 67 för att kringgå någon medlemsstats regler för kapitalrörelser till och från tredje land, får denna stat efter samråd med övriga medlemsstater och med kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter. Om rådet finner att åtgärderna begränsar kapitalrörelsernas frihet inom gemenskapen utöver vad som är nödvändigt för att övervinna svårigheterna, får det med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att den stat som saken gäller skall ändra eller upphäva dessa åtgärder. Artikel 71 Medlemsstaterna skall sträva efter att inte införa nya valutarestriktioner inom gemenskapen som påverkar kapitalrörelserna och därmed sammanhängande löpande betalningar och att inte heller skärpa gällande bestämmelser. De förklarar sig beredda att gå utöver den liberaliseringsnivå för kapi- talrörelser som föreskrivs i de föregående artiklarna, i den utsträckning deras ekonomiska situation och därvid särskilt deras betalningsbalans tillåter det. Kommissionen får efter att ha hört Monetära kommittén avge rekommendationer om detta till medlemsstaterna. Artikel 72 Medlemsstaterna skall hålla kommissionen underrättad om de kapitalrörelser till och från tredje land som de får kännedom om. Kommissionen får avge de yttranden till medlemsstaterna som den med anledning av detta finner lämpliga. Artikel 73 1. Om kapitalrörelser medför störningar på kapitalmarknaden i en medlemsstat skall kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén bemyndiga denna stat att på kapitalrörelseområdet vidta skyddsåtgärder, för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare ut- formningen. Rådet får med kvalificerad majoritet återkalla bemyndigandet eller ändra villkoren för och den närmare utformningen av skyddsåtgärderna. 2. Den medlemsstat som har svårigheter får dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär, vidta de ovannämnda åtgärderna på eget initiativ, när detta visar sig vara nödvändigt. Kommissionen och de övriga medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder senast då dessa träder i kraft. I detta fall får kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén besluta att den stat som saken gäller skall ändra eller upphäva åtgärderna. AVDELNING IV TRANSPORTER Artikel 74 Medlemsstaterna skall på det område som behandlas i denna avdelning uppnå fördragets mål inom ramen för en gemensam transportpolitik. Artikel 75 1. För att genomföra artikel 74 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen, före utgången av den andra etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, fastställa a) gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorium, b) de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat, c) alla andra lämpliga bestämmelser. 2. De bestämmelser som avses i punkt 1 a och b skall fastställas under över- gångstiden. 3. Med avvikelse från det förfarande som anges i punkt 1 skall rådet enhälligt fastställa sådana bestämmelser som avser principerna för regleringen av transportväsendet och vilkas tillämpning skulle kunna få allvarliga återverk- ningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportutrustningen. Rådet skall därvid beakta det behov av anpassning till den ekonomiska utvecklingen som upprättandet av den gemensamma marknaden kommer att ge upphov till. Artikel 76 Till dess att de bestämmelser som avses i artikel 75.1 har fastställts, får ingen medlemsstat utan rådets enhälliga samtycke vidta någon åtgärd som direkt eller indirekt ger de olika bestämmelser som gäller på transportområdet när detta fördrag träder i kraft mindre gynnsamma effekter för andra medlemsstaters transportföretag än för inhemska transportföretag. Artikel 77 Stöd är förenligt med detta fördrag, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt. Artikel 78 Varje åtgärd som vidtas inom ramen för detta fördrag med avseende på fraktsatser och befordringsvillkor skall avvägas med hänsyn till den ekonomiska situationen för transportföretagen. Artikel 79 1. Vid transporter inom gemenskapen skall all sådan diskriminering vara avskaffad före den andra etappens utgång, som består i att transportföretag tillämpar olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland. 2. Punkt 1 skall inte hindra rådet att vidta andra åtgärder enligt artikel 75.1. 3. Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen samt efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén utfärda föreskrifter för att genomföra bestämmelserna i punkt 1. Rådet får särskilt meddela de bestämmelser som behövs för att göra det möjligt för gemenskapens institutioner att övervaka efterlevnaden av ordningen i punkt 1 och för att säkerställa att fördelarna med denna fullt ut kommer brukarna till godo. 4. Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat undersöka de fall av diskriminering som avses i punkt 1 och efter samråd med alla berörda medlemsstater fatta nödvändiga beslut inom ramen för de regler som har fastställts enligt bestämmelserna i punkt 3. Artikel 80 1. Det är från och med den andra etappens början förbjudet för medlemsstaterna att på transporter inom gemenskapen tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar, om inte tillstånd har getts av kommissionen. 2. Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat granska de fraktsatser och villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regionalekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och problemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mellan olika transportgrenar. Kommissionen skall efter samråd med alla medlemsstater som saken gäller fatta nödvändiga beslut. 3. De förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens. Artikel 81 Pålagor eller avgifter vid gränspassage som transportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. Medlemsstaterna skall sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader. Kommissionen får ge medlemsstaterna rekommendationer om tillämpningen av denna artikel. Artikel 82 Bestämmelserna i denna avdelning skall inte hindra åtgärder som vidtagits i Förbundsrepubliken Tyskland, i den utsträckning sådana åtgärder är nödvändiga för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken som påverkats av delningen. Artikel 83 Till kommissionen skall knytas en rådgivande kommitté som skall bestå av experter vilka utses av medlemsstaternas regeringar. När kommissionen finner det lämpligt skall den höra kommittén i transportfrågor; detta skall dock inte inskränka de befogenheter som tillkommer transportsektionen inom Ekonomiska och sociala kommittén. Artikel 84 1. Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. 2. Rådet får enhälligt besluta huruvida, i vilken omfattning och på vilket sätt lämpliga bestämmelser skall kunna meddelas för sjöfart och luftfart. TREDJE DELEN Gemenskapens politik AVDELNING I GEMENSAMMA REGLER Kapitel 1 Konkurrensregler Avsnitt 1 Regler tillämpliga på företag Artikel 85 1. Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt sådana som innebär att a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, c) marknader eller inköpskällor delas upp, d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han- delspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel, e) det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet. 2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga. 3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga på - avtal eller grupper av avtal mellan företag, - beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar, - samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål, b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga. Artikel 86 Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj- ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels- partner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel, d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt han- delsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Artikel 87 1. Inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet enhälligt på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen anta de förordningar och direktiv som behövs för att tillämpa de principer som anges i artiklarna 85 och 86.Om sådana bestämmelser inte har antagits inom denna tid, skall rådet fastställa dem med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen. 2. De bestämmelser som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att a) genom införande av böter och viten säkerställa att de förbud som anges i artiklarna 85.1 och 86 iakttas, b) fastställa närmare regler för hur artikel 85.3 skall tillämpas med hänsyn till behovet av att å ena sidan säkerställa en effektiv övervakning och att å andra sidan så långt som möjligt förenkla den administrativa kontrollen, c) vid behov närmare ange räckvidden för bestämmelserna i artiklarna 85 och 86 inom olika näringsgrenar, d) fastställa kommissionens och domstolens uppgifter vid tillämpningen av de bestämmelser som avses i denna punkt, e) fastställa förhållandet mellan å ena sidan den nationella lagstiftningen och å andra sidan bestämmelserna i detta avsnitt samt de bestämmelser som har antagits enligt denna artikel. Artikel 88 Till dess att de bestämmelser som antagits enligt artikel 87 har trätt i kraft skall myndigheterna i varje medlemsstat i överensstämmelse med landets rättsordning och bestämmelserna i artikel 85, särskilt punkt 3, och artikel 86, avgöra om avtal, beslut och samordnade förfaranden är tillåtna samt om missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden föreligger. Artikel 89 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 88 skall kommissionen så snart den trätt i funktion säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 85 och 86. Den skall på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ och i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som skall ge kommissionen sitt bistånd, undersöka fall av förmodade överträdelser av dessa principer. Om kommissionen finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åtgärder för att få denna att upphöra. 2. Om överträdelsen inte upphör, skall kommissionen genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna föreligger. Kommissionen får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga medlemsstaterna att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa situationen. Artikel 90 1. Medlemsstaterna skall beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i detta fördrag, i synnerhet reglerna i artiklarna 7 samt 85-94. 2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta fördrag, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse. 3. Kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut riktade till medlemsstaterna. Avsnitt 2 Dumpning Artikel 91 1. Om kommissionen under övergångstiden på begäran av en medlemsstat eller någon annan som saken gäller finner att dumpning förekommer inom den gemensamma marknaden, skall kommissionen lämna rekommendationer till den eller dem som är upphov till dumpningen för att få denna att upphöra. Om dumpningen fortsätter, skall kommissionen bemyndiga den skadelidande medlemsstaten att, på de villkor och enligt de regler som kommissionen fastställer, vidta skyddsåtgärder. 2. Så snart detta fördrag har trätt i kraft skall varor med ursprung i en medlemsstat eller som där omsätts fritt och som har exporterats till en annan medlemsstat, medges återinförsel till den förstnämnda statens territorium utan att bli föremål för tull, kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. Kommissionen skall fastställa lämpliga regler för tillämpningen av denna punkt. Avsnitt 3 Statligt stöd Artikel 92 1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. 2. Förenligt med den gemensamma marknaden är a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung, b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser, c) stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning, i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning. 3. Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi, c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ rikt- ning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Dock skall det stöd till varvsindustrin som förekommer den 1 januari 1957, i den mån det endast svarar mot frånvaron av tullskydd, gradvis minskas på samma villkor som gäller för avvecklingen av tullar, om inte annat följer av de bestämmelser i detta fördrag som avser den gemensamma handelspolitiken gentemot tredje land, d) stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma genom beslut med kvalificerad majoritet. Artikel 93 1. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall till medlemsstaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion. 2. Om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en stat eller med statliga medel inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 92, eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som kommissionen fastställer. Om staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra berörda stater, med avvikelse från artiklarna 169 och 170, hänskjuta ärendet direkt till domstolen. På begäran av en medlemsstat kan rådet enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelserna i artikel 92 eller de förordningar som avses i artikel 94, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om kommissionen beträffande ett sådant stöd redan har inlett det förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen - i sådana fall där staten har lämnat in en begäran till rådet - skjuta upp förfarandet till dess rådet har tagit ställning till statens begäran. Om rådet inte har tagit ställning till nämnda begäran inom tre månader efter det att den inlämnats, skall kommissionen fatta beslut i ärendet. 3. Kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 92, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut. Artikel 94 Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen anta de förordningar som behövs för tillämpningen av artiklarna 92 och 93 och får särskilt fastställa villkoren för tillämpningen av artikel 93.3 och vilka slag av stödåtgärder som skall vara undantagna från detta förfarande. Kapitel 2 Bestämmelser om skatter och avgifter Artikel 95 Ingen medlemsstat skall, direkt eller indirekt, på varor från andra med- lemsstater lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande inhemska varor. Vidare skall ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor. Medlemsstaterna skall senast vid den andra etappens början upphäva eller ändra de bestämmelser som gäller när detta fördrag träder i kraft och som strider mot dessa regler. Artikel 96 För varor som exporteras till någon annan medlemsstats territorium får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de interna skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna. Artikel 97 Medlemsstater som tar ut omsättningsskatt kumulativt i flera led får i fråga om interna skatter eller avgifter som de lägger på importerade varor eller i fråga om återbetalning som de medger för exporterade varor, fastställa genomsnittliga skattesatser för varor eller grupper av varor, förutsatt att detta inte strider mot principerna i artiklarna 95 och 96. Om de genomsnittliga skattesatser som en medlemsstat fastställt inte överensstämmer med dessa principer, skall kommissionen utfärda lämpliga direktiv eller beslut riktade till den staten. Artikel 98 Vad beträffar andra skatter eller avgifter än omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter får befrielse och återbetalning vid export till andra medlemsstater medges och utjämningsskatter eller utjämnings- avgifter vid import från medlemsstaterna tas ut, endast om rådet i förväg med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen för en begränsad tid har godkänt de planerade åtgärderna. Artikel 99 Kommissionen skall undersöka på vilket sätt de olika medlemsstaternas lagstift- ning om omsättningsskatt, punktskatt och andra indirekta skatter eller avgifter, häri inbegripna utjämningsåtgärder tillämpliga på handeln mellan medlems- staterna, kan harmoniseras i den gemensamma marknadens intresse. Kommissionen skall förelägga rådet förslag som enhälligt skall fatta beslut utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 och 101. Kapitel 3 Tillnärmning av lagstiftning Artikel 100 Rådet skall enhälligt på förslag från kommissionen utfärda direktiv om tillnärmning av sådana bestämmelser i medlemsstaternas lagar och andra författningar som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller funktion. Församlingen och Ekonomiska och sociala kommittén skall höras om sådana direktiv vilkas genomförande skulle innebära lagändring i en eller flera medlemsstater. Artikel 101 Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvill- koren på den gemensamma marknaden som behöver undanröjas, skall den samråda med de medlemsstater som saken gäller. Om samrådet inte leder till ett avtal som undanröjer snedvridningen skall rådet, under den första etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, på förslag från kommissionen utfärda nödvändiga direktiv. Kommissionen och rådet får vidta alla övriga lämpliga åtgärder enligt detta fördrag. Artikel 102 1. När det finns anledning att befara att införandet eller ändringen av en bestämmelse i lag eller annan författning skall framkalla en snedvridning enligt artikel 101, skall den medlemsstat som vill vidta åtgärden samråda med kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna skall kommissionen rekommendera de berörda medlemsstaterna lämpliga åtgärder för att undvika snedvridningen. 2. Om en medlemsstat som vill införa eller ändra nationella bestämmelser inte följer den rekommendation som kommissionen riktat till den, skall det vid tillämpningen av artikel 101 inte krävas av de övriga medlemsstaterna att de ändrar sina nationella bestämmelser för att eliminera snedvridningen. Bestämmelserna i artikel 101 skall inte tillämpas, om en medlemsstat som har underlåtit att ta hänsyn till kommissionens rekommendation framkallar en snedvridning som är skadlig endast för den medlemsstaten. AVDELNING II EKONOMISK POLITIK Kapitel 1 Konjunkturpolitik Artikel 103 1. Medlemsstaterna skall betrakta konjunkturpolitiken som en fråga av gemensamt intresse. De skall samråda sinsemellan och med kommissionen om vilka åtgärder som skall vidtas med hänsyn till förhållandena. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra förfaranden enligt detta fördrag får rådet på förslag från kommissionen enhälligt besluta om lämpliga åtgärder. 3. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen i förekommande fall utfärda de direktiv som behövs för att genomföra de åtgärder som beslutats enligt punkt 2. 4. Förfarandena enligt denna artikel skall även tillämpas om svårigheter skulle uppstå i fråga om tillgången på vissa varor. Kapitel 2 Betalningsbalans Artikel 104 Varje medlemsstat skall föra en sådan ekonomisk politik som krävs för att upprätthålla jämvikt i dess totala betalningsbalans och bevara förtroendet för dess valuta samtidigt som varje medlemsstat skall se till att en hög sysselsättningsgrad och en stabil prisnivå säkerställs. Artikel 105 1. För att underlätta förverkligandet av de mål som anges i artikel 104 skall medlemsstaterna samordna sin ekonomiska politik. De skall för detta ändamål upprätta samarbete mellan de berörda förvaltningsmyndigheterna och mellan sina centralbanker. Kommissionen skall förelägga rådet rekommendationer om hur ett sådant samarbete skall genomföras. 2. För att främja samordningen av medlemsländernas monetära politik i hela den utsträckning som är nödvändig för den gemensamma marknadens funktion skall en rådgivande monetär kommitté inrättas med uppgift att -följa medlemsstaternas och gemenskapens monetära och finansiella situation liksom medlemsstaternas allmänna betalningssystem, och att regelbundet rapportera om detta till rådet och kommissionen, -avge yttranden till rådet eller kommissionen antingen på begäran av dessa institutioner eller på eget initiativ. Medlemsstaterna och kommissionen skall var och en utse två medlemmar i Monetära kommittén. Artikel 106 1. Varje medlemsstat åtar sig att i valutan i den medlemsstat där borgenären eller betalningsmottagaren är bosatt tillåta alla betalningar som har samband med rörlighet för varor, tjänster eller kapital och all överföring av kapital och löner, i den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsstaterna har liberaliserats enligt detta fördrag. Medlemsstaterna förklarar sig beredda att genomföra en liberalisering av betalningar utöver vad som anges i föregående stycke, i den mån deras ekonomiska läge i allmänhet och särskilt deras betalningsbalanssituation tillåter detta. 2. I den utsträckning som rörligheten för varor, tjänster och kapital endast begränsas av restriktioner för betalningar i samband med denna rörlighet, skall dessa restriktioner gradvis avskaffas genom att bestämmelserna i kapitlen om kvantitativa restriktioner, liberalisering av tjänster och fri rörlighet för kapital tillämpas med nödvändiga ändringar. 3. Medlemsstaterna åtar sig att sinsemellan inte införa några nya restriktioner för överföringar i samband med sådana tjänstetransaktioner som anges i listan i bilaga III till detta fördrag. Det gradvisa avskaffandet av gällande restriktioner skall genomföras enligt bestämmelserna i artiklarna 63-65 i den mån avskaffandet inte regleras av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 eller av kapitlet om fri rörlighet för kapital. 4. Vid behov skall medlemsstaterna samråda om de åtgärder som skall vidtas för att möjliggöra de betalningar och överföringar som avses i denna artikel. Sådana åtgärder får inte strida mot de mål som anges i detta kapitel. Artikel 107 1. Varje medlemsstat skall behandla sin växelkurspolitik som en fråga av gemensamt intresse. 2. Om en medlemsstat genomför en ändring i sin växelkurs som inte är förenlig med de mål som anges i artikel 104 och som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén bemyndiga andra medlemsstater att för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder för att motverka följderna av en sådan ändring, varvid kommissionen skall fastställa villkoren för och den närmare utformningen av åtgärderna. Artikel 108 1. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av en omfattande brist på jämvikt i betalningsbalansen eller som följd av sammansättningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att äventyra särskilt den gemensamma marknadens funktion eller det gradvisa genomförandet av den gemensamma handelspolitiken, skall kommissionen genast undersöka situationen i den staten och de åtgärder som staten har vidtagit eller med anlitande av alla de medel som den förfogar över kan vidta enligt bestämmelserna i artikel 104. Kommissionen skall ange vilka åtgärder som den rekommenderar staten att vidta. Om åtgärder som vidtagits av en medlemsstat eller föreslagits av kom- missionen inte visar sig vara tillräckliga för att avlägsna uppkomna eller hotande svårigheter, skall kommissionen efter att ha hört Monetära kommittén rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd och föreslå lämpliga former för detta.Kommissionen skall regelbundet underrätta rådet om situationen och dess utveckling. 2. Rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om sådant ömsesidigt bistånd; det skall utfärda direktiv eller beslut som anger villkoren för och den närmare utformningen av biståndet. Detta bistånd kan bestå av a) ett samordnat uppträdande mot eller inom andra internationella organisa- tioner till vilka medlemsstaterna kan vända sig, b) nödvändiga åtgärder för att undvika omläggning av handeln när den stat som befinner sig i svårigheter upprätthåller eller återinför kvantitativa restriktioner gentemot tredje land, c) beviljande av begränsade krediter från andra medlemsstater, under förut- sättning att dessa ger sitt samtycke. Vidare får under övergångstiden ömsesidigt bistånd även ta formen av särskilda tullsänkningar eller utvidgningar av kvoter avsedda att främja en ökning av importen från det land som befinner sig i svårigheter, förutsatt att samtycke ges av de stater som skall vidta sådana åtgärder. 3. Om ömsesidigt bistånd som kommissionen rekommenderat inte beviljats av rådet eller om beviljat ömsesidigt bistånd och vidtagna åtgärder är otillräckliga, skall kommissionen bemyndiga den stat som befinner sig i svårigheter att vidta skyddsåtgärder för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och den närmare utformningen. Rådet får med kvalificerad majoritet återkalla ett sådant bemyndigande eller ändra villkoren för och den närmare utformningen av skyddsåtgärderna. Artikel 109 1. Om en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och ett beslut enligt artikel 108.2 inte fattas omedelbart, får den berörda medlemsstaten i förebyggande syfte vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadens funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna. 2. Kommissionen och övriga medlemsstater skall underrättas om dessa skyddsåt- gärder senast vid den tidpunkt då de träder i kraft. Kommissionen får rekommen- dera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd enligt artikel 108. 3. Rådet får, efter att ha inhämtat yttrande från kommissionen och efter att ha hört Monetära kommittén, med kvalificerad majoritet besluta att den berörda staten skall ändra, uppskjuta eller upphäva skyddsåtgärderna. Kapitel 3 Handelspolitik Artikel 110 Genom att upprätta en tullunion avser medlemsstaterna att i gemensamt intresse bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och en sänkning av tullmurarna.Den gemensamma handelspolitiken skall ta hänsyn till den gynnsamma verkan som avvecklingen av tullar mellan medlemsstaterna kan ha på ökningen av konkurrens- förmågan hos företagen i dessa stater. Artikel 111 Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 115 och 116 skall följande bestämmelser gälla under övergångstiden: 1. Medlemsstaterna skall samordna sina handelsförbindelser med tredje land så att det vid övergångstidens utgång finns nödvändiga förutsättningar för att genomföra en gemensam politik på utrikeshandelns område. Kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om det förfarande för gemensamt handlande som skall användas under övergångstiden och om hur en gemensam handelspolitik skall kunna uppnås. 2. Kommissionen skall förelägga rådet rekommendationer om tullförhandlingar med tredje land beträffande den gemensamma tulltaxan. Rådet skall bemyndiga kommissionen att inleda sådana förhandlingar. Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift. 3. När rådet utövar sina befogenheter enligt denna artikel, skall beslut fattas enhälligt under de två första etapperna och därefter med kvalificerad majoritet. 4. Medlemsstaterna skall i samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder, särskilt avseende anpassningen av gällande tullavtal med tredje land, så att ikraftträdandet av den gemensamma tulltaxan inte försenas. 5. Medlemsstaterna skall sträva efter att samordna sina frilistor gentemot tredje land eller grupper av sådana länder i så hög grad som möjligt. För detta ändamål skall kommissionen avge lämpliga rekommendationer till medlemsstaterna. Om medlemsstaterna avskaffar eller minskar kvantitativa restriktioner gentemot tredje land, skall de i förväg underrätta kommissionen om detta samt medge övriga medlemsstater lika behandling. Artikel 112 1. Utan att det påverkar de förpliktelser som medlemsstaterna har åtagit sig inom ramen för andra internationella organisationer skall medlemsstaterna före övergångstidens utgång gradvis harmonisera sina regler för exportstöd till tredje land, i den mån det behövs för att undvika att konkurrensen mellan företagen inom gemenskapen snedvrids. På förslag från kommissionen skall rådet, intill den andra etappens utgång enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda de direktiv som krävs för detta ändamål. 2. De ovannämnda bestämmelserna skall inte tillämpas vid sådan återbetalning av tullar eller avgifter med motsvarande verkan eller vid sådan återbetalning av indirekta skatter eller avgifter, inbegripet omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter, som har beviljats vid varuexport från en medlemsstat till tredje land, i den mån återbetalningen inte överstiger de belopp som direkt eller indirekt har lagts på de exporterade varorna. Artikel 113 1. Efter övergångstidens utgång skall den gemensamma handelspolitiken grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra i tulltaxor, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder, exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. 2. Kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om hur den gemensamma handelspolitiken skall genomföras. 3. Behöver förhandlingar om avtal med tredje land föras, skall kommissionen förelägga rådet rekommendationer och rådet bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar. Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift. 4. När rådet utövar sina befogenheter enligt denna artikel, skall det besluta med kvalificerad majoritet. Artikel 114 De avtal som avses i artiklarna 111.2 och 113 skall ingås i gemenskapens namn av rådet, som under de två första etapperna skall fatta beslut enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet. Artikel 115 För att säkerställa att genomförandet av de handelspolitiska åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i överensstämmelse med detta fördrag inte hindras genom omläggning av handeln, eller när olikheter i dessa åtgärder leder till ekono- miska svårigheter i en eller flera medlemsstater, skall kommissionen lämna rekommendationer om metoderna för det samarbete som krävs mellan medlems- staterna. Om detta inte är tillräckligt, skall kommissionen bemyndiga medlemsstaterna att vidta nödvändiga skyddsåtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen. I brådskande fall får medlemsstaterna under övergångstiden själva vidta nödvändiga åtgärder; dessa skall anmälas till övriga medlemsstater och till kommissionen, som får besluta att medlemsstaterna skall ändra eller upphäva åtgärderna. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadens funktion och som tar hänsyn till behovet av att i möjligaste mån påskynda införandet av den gemensamma tulltaxan. Artikel 116 Inom ramen för internationella organisationer av ekonomisk karaktär får medlemsstaterna efter övergångstidens utgång endast uppträda gemensamt i alla frågor av särskilt intresse för den gemensamma marknaden. I detta syfte skall kommissionen för rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet, lägga fram förslag om räckvidden och genomförandet av det gemensamma uppträdandet. Under övergångstiden skall medlemsstaterna samråda med varandra för att samordna sitt uppträdande och så långt möjligt inta en gemensam hållning. AVDELNING III SOCIALPOLITIK Kapitel 1 Sociala bestämmelser Artikel 117 Medlemsstaterna är ense om behovet av att främja förbättringar av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard och att därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls. De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion, vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som föreskrivs i detta fördrag och av tillnärm- ningen av bestämmelser i lagar och andra författningar. Artikel 118 Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag och i överensstämmelse med fördragets allmänna mål skall kommissionen ha till uppgift att främja ett nära samarbete mellan medlemsstaterna på det sociala området, särskilt i frågor om - sysselsättning, - arbetsrätt och arbetsvillkor, - grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning, - social trygghet, - arbetarskydd, - arbetshygien, - förenings- och förhandlingsrätt. I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge yttranden och organisera samråd både i fråga om problem som uppstår på det nationella planet och i fråga om problem som berör internationella organisationer. Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som avses i denna artikel. Artikel 119 Varje medlemsstat skall under den första etappen säkerställa och i fort- sättningen upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete. I denna artikel skall med lön förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen. Lika lön utan könsdiskriminering innebär att a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräk- ningsgrunder, b) tidlön skall vara lika för lika arbete. Artikel 120 Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för betald ledighet. Artikel 121 Rådet får genom enhälligt beslut och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén tilldela kommissionen uppgifter i samband med att gemensamma åtgärder genomförs, särskilt vad beträffar social trygghet för de migrerande arbetstagare som avses i artiklarna 48-51. Artikel 122 Kommissionen skall i sin årsrapport till församlingen ägna ett särskilt kapitel åt den sociala utvecklingen inom gemenskapen. Församlingen får anmoda kommissionen att avge rapporter om särskilda problem som gäller sociala förhållanden. Kapitel 2 Europeiska socialfonden Artikel 123 För att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter på den gemensamma marknaden och på så sätt bidra till en höjning av levnadsstandarden skall en europeisk socialfond upprättas enligt nedannämnda bestämmelser med uppgift att inom gemenskapen främja möjligheterna till sysselsättning samt arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet. Artikel 124 Fonden skall förvaltas av kommissionen.Kommissionen skall i denna uppgift biträdas av en kommitté som har en av kommissionens ledamöter som ordförande och som är sammansatt av företrädare för regeringarna samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Artikel 125 1. På begäran av en medlemsstat skall fonden, inom ramen för reglerna i artikel 127, täcka 50 procent av de utgifter som denna stat eller ett offentligrättsligt organ har haft efter det att detta fördrag trätt i kraft för att a) säkerställa ny produktiv sysselsättning för arbetstagarna genom - utbildning till annat yrke och - flyttningsbidrag, b) bevilja bidrag till arbetstagare vilkas anställning till följd av ett företags omställning till annan produktion tillfälligt har inskränkts eller tillfälligt har helt eller delvis upphört, så att de i avvaktan på att åter bli fullt sysselsatta kan bibehålla samma lönenivå. 2. Bidrag från fonden till kostnader för utbildning till annat yrke skall beviljas endast om de arbetslösa inte har kunnat anställas på annat sätt än i ett nytt yrke och om de sedan minst sex månader har en produktiv sysselsättning i det yrke för vilket de omskolats. Flyttningsbidrag skall beviljas endast om de arbetslösa har varit tvungna att byta bostadsort inom gemenskapen och sedan minst sex månader har en produktiv sysselsättning på den nya orten. Bidrag till förmån för arbetstagare vid omställning av ett företag skall beviljas endast om a) de berörda arbetstagarna sedan minst sex månader på nytt är fullt sysselsatta i företaget, b) regeringen i den berörda medlemsstaten i förväg har lagt fram en av företaget upprättad plan för omställningen och dess finansiering, c) kommissionen har lämnat sitt förhandsgodkännande till omställningsplanen. Artikel 126 Vid övergångstidens utgång får rådet, efter yttrande från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen a) med kvalificerad majoritet förordna att de bidrag som avses i artikel 125 helt eller delvis inte längre skall beviljas, b) enhälligt fastställa vilka nya uppgifter som får anförtros åt fonden inom ramen för dess uppdrag enligt artikel 123. Artikel 127 På förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt församlingen skall rådet med kvalificerad majoritet besluta om de föreskrifter som krävs för genomförandet av artiklarna 124-126. Rådet skall därvid särskilt fastställa de närmare villkoren för bidrag från fonden enligt artikel 125 samt de slag av företag vilkas arbetstagare skall få del av de bidrag som avses i artikel 125.1 b. Artikel 128 På förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén skall rådet fastställa allmänna principer för att genomföra en sådan gemensam politik i fråga om yrkesutbildning, som kan bidra till en harmonisk utveckling såväl av varje enskild stats ekonomi som av den gemensamma marknaden. AVDELNING IV EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN Artikel 129 En europeisk investeringsbank upprättas härmed. Den skall vara en juridisk person. Medlemmar i Europeiska investeringsbanken är medlemsstaterna. Europeiska investeringsbankens stadga är såsom protokoll fogad till detta fördrag. Artikel 130 Europeiska investeringsbanken skall ha till uppgift att genom att anlita kapitalmarknaderna och utnyttja egna medel bidra till en balanserad och störningsfri utveckling av den gemensamma marknaden i gemenskapens intresse. I detta syfte skall den genom att bevilja lån och garantier utan vinstsyfte underlätta finansieringen av följande projekt inom alla områden av ekonomin: a) Projekt som syftar till utveckling av mindre utvecklade regioner. b) Projekt som syftar till en modernisering eller omställning av företag eller till att skapa nya verksamheter med anledning av det gradvisa upprättandet av den gemensamma marknaden och som på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna. c) Projekt av gemensamt intresse för flera medlemsstater, vilka på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna. FJÄRDE DELEN Associering av utomeuropeiska länder och territorier Artikel 131 Medlemsstaterna är ense om att med gemenskapen associera de utomeuropeiska länder och territorier som upprätthåller särskilda förbindelser med Belgien, Frankrike, Italien och Nederländerna. Dessa länder och territorier, i det följande kallade "länder och territorier", är förtecknade i bilaga IV till detta fördrag. Syftet med associeringen skall vara att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet. I överensstämmelse med principerna i ingressen till detta fördrag skall associeringen av dessa länder och territorier i första hand främja invånarnas intressen och välstånd för att på så sätt föra dem mot den ekonomiska, sociala och kulturella utveckling som de eftersträvar. Artikel 132 Associeringen skall ha följande mål: 1. Medlemsstaterna skall i handeln med länderna och territorierna tillämpa samma regler som de enligt detta fördrag tillämpar inbördes. 2. Varje land eller territorium skall i handeln med medlemsstaterna och med de övriga länderna och territorierna tillämpa samma regler som det tillämpar gentemot den europeiska stat med vilken det upprätthåller särskilda förbindelser. 3. Medlemsstaterna skall bidra till de investeringar som behövs för den gradvisa utvecklingen av dessa länder och territorier. 4. För investeringar som finansieras av gemenskapen skall deltagande i anbud och leveranser vara öppet på samma villkor för alla fysiska och juridiska personer som är medborgare respektive hemmahörande i medlemsstaterna eller i länderna och territorierna. 5. I förbindelserna mellan medlemsstaterna och länderna och territorierna skall etableringsrätten för medborgare och bolag regleras enligt de bestämmelser och den ordning som anges i kapitlet om etableringsrätt samt på icke-diskriminerande grund, om inte annat följer av särskilda bestämmelser som antagits enligt artikel 136. Artikel 133 1. Tullar vid import till medlemsstaterna av varor med ursprung i länderna och territorierna skall fullständigt avvecklas, vilket skall ske i takt med att tullarna gradvis avvecklas mellan medlemsstaterna enligt bestämmelserna i detta fördrag. 2. I varje land och territorium skall tullar vid import från medlemsstaterna och från de övriga länderna och territorierna gradvis avvecklas enligt bestämmelserna i artiklarna 12-15 och 17.3.Länderna och territorierna får dock uppbära tullar som är nödvändiga för deras utveckling och industrialisering eller som, i form av tull av fiskal karaktär, har till syfte att öka statsinkomsterna. De tullar som avses i föregående stycke skall emellertid gradvis sänkas till den nivå som gäller för import av varor från en medlemsstat med vilken landet eller territoriet upprätthåller särskilda förbindelser. De procenttal och den tidsplan för tullsänkningar som anges i detta fördrag skall tillämpas på skillnaden mellan den tullsats som gäller vid import av en vara från en medlemsstat som upprätthåller särskilda förbindelser med landet eller territoriet i fråga och den tullsats som gäller för samma vara vid import från gemenskapens övriga stater till landet eller territoriet. 4. Punkt 2 skall inte tillämpas på länder och territorier som redan när detta fördrag träder i kraft på grund av särskilda internationella förpliktelser tillämpar en icke-diskriminerande tulltaxa. 5. Införande eller ändring av tullsatser för varor som importeras till länderna och territorierna får inte rättsligt eller i praktiken leda till direkt eller indirekt diskriminering av varor som importeras från de olika medlemsstaterna. Artikel 134 Om tullnivån för varor från tredje land vid import till ett land eller territorium vid tillämpning av bestämmelserna i artikel 133.1 kan orsaka omläggning i handeln till nackdel för en medlemsstat, får denna begära att kommissionen föreslår övriga medlemsstater nödvändiga motåtgärder. Artikel 135 Om inte annat följer av bestämmelserna om folkhälsa, allmän säkerhet och allmän ordning skall den fria rörligheten inom medlemsstaterna för arbetstagare från dessa länder och territorier samt inom dessa länder och territorier för arbetstagare från medlemsstaterna regleras av avtal, som skall ingås senare och som skall kräva medlemsstaternas enhälliga godkännande. Artikel 136 För en första period av fem år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders och territoriers associering med gemenskapen fastställas i en genomförandekonvention som fogats till detta fördrag. Före utgången av genomförandekonventionens giltighetstid skall rådet med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts och på grundval av principerna i detta fördrag enhälligt besluta om de bestämmelser som skall gälla för en ny period. FEMTE DELEN Gemenskapens institutioner AVDELNING I INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER Kapitel 1 Institutionerna Avsnitt 1 Församlingen Artikel 137 Församlingen, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, skall utöva de rådgivande och kontrollerande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. Artikel 138 1. Församlingen består av företrädare som parlamenten utser inom sig enligt en ordning som varje medlemsstat själv bestämmer. 2. Antalet företrädare är följande: Belgien .........................................14 Tyskland ........................................36 Frankrike .......................................36 Italien .........................................36 Luxemburg ........................................6 Nederländerna ...................................14 3. Församlingen skall utarbeta förslag om allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning. Rådet skall enhälligt fastställa bestämmelserna och rekommendera med- lemsstaterna att anta dessa i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 139 Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den tredje tisdagen i oktober. Församlingen får sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av ledamöterna samt på begäran av rådet eller kommissionen. Artikel 140 Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter. Kommissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig på kommissionens vägnar. Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av församlingen eller dess ledamöter. Rådet skall höras av församlingen under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning. Artikel 141 Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall församlingen besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna. I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger. Artikel 142 Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av församlingens ledamöter. Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser. Artikel 143 Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen förelägger församlingen. Artikel 144 Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning. Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens ledamöter, skall kommissionens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt artikel 158. Avsnitt 2 Rådet Artikel 145 För att säkerställa att målen i detta fördrag uppnås skall rådet i enlighet med de bestämmelser som anges i fördraget - se till att medlemsstaternas allmänna ekonomiska politik samordnas, - ha befogenhet att fatta beslut. Artikel 146 Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet. Ordförandeskapet skall utövas i sex månader åt gången av varje rådsmedlem efter medlemsstaternas bokstavsordning. Artikel 147 Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon rådsmedlem eller kommissionen. Artikel 148 1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall rådets beslut fattas med en majoritet av medlemmarna. 2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt följande: Belgien...........................................2 Tyskland..........................................4 Frankrike ........................................4 Italien ..........................................4 Luxemburg ........................................1 Nederländerna ....................................2 Rådets beslut skall fattas med minst - tolv röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen, - tolv röster från minst fyra medlemmar i andra fall. 3. Den omständigheten att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet fattar beslut som kräver enhällighet. Artikel 149 När rådet enligt detta fördrag fattar beslut efter förslag från kommissionen, krävs enhällighet för att ändra förslaget. Så länge rådet inte har fattat något beslut får kommissionen ändra sitt ursprungliga förslag, särskilt i de fall då församlingen har hörts om förslaget. Artikel 150 Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. Artikel 151 Rådet skall anta sin egen arbetsordning. I denna arbetsordning får fastställas att en kommitté med företrädare för medlemsstaterna får tillsättas. Rådet skall fastställa kommitténs uppdrag och befogenheter. Artikel 152 Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag. Artikel 153 Rådet skall efter yttrande från kommissionen fastställa stadgar för de kommittéer som föreskrivs i detta fördrag. Artikel 154 Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som görs i stället för sådan ersättning. Avsnitt 3 Kommissionen Artikel 155 För att säkerställa den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall kommissionen - övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget, - lämna rekommendationer eller yttranden i ämnen som behandlas i detta fördrag, om fördraget uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt, - ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och församlingens rättsakter på de villkor som anges i fördraget, - utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av rådet. Artikel 156 Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet. Artikel 157 1. Kommissionen skall bestå av nio ledamöter, som skall utses på grundval av sin allmänna duglighet och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas. Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissionen. I kommissionen får ingå högst två ledamöter av samma nationalitet. 2. Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapernas allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter. Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 160 eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe. Artikel 158 Ledamöterna av kommissionen skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Deras mandattid är fyra år. Mandatet kan förnyas. Artikel 159 En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts. För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses. En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare utsetts, utom i fall av avsättning från ämbetet enligt artikel 160. Artikel 160 Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller kommissionen avsätta honom. I sådant fall får rådet genom enhälligt beslut tillfälligt avstänga ledamoten från tjänsten och utse en ersättare tills dess att domstolen meddelar sitt avgörande. Domstolen får på begäran av rådet eller kommissionen tillfälligt avstänga honom från tjänsten. Artikel 161 Kommissionens ordförande och två vice ordförande skall utses bland kommissionens ledamöter för en period av två år i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas. Utom i de fall då hela kommissionen nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan kommissionen hörts. Om ordföranden eller någon av vice ordförandena avgår, avsätts eller avlider, skall ersättare utses för den återstående mandattiden i enlighet med bestämmel- serna i första stycket. Artikel 162 Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete. Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess avdelningar fullgör sina uppgifter i enlighet med detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs. Artikel 163 Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 157. Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i arbetsordningen är närvarande. Avsnitt 4 Domstolen Artikel 164 Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag. Artikel 165 Domstolen skall bestå av sju domare. Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre eller fem domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål. Domstolen skall alltid sammanträda i plenum för att handlägga ärenden som anhängiggjorts av en medlemsstat eller av någon av gemenskapens institutioner och för att meddela förhandsavgöranden i frågor som underställts domstolen enligt artikel 177. På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare och göra nödvändiga ändringar i andra och tredje styckena och i artikel 167 andra stycket. Artikel 166 Domstolen skall biträdas av två generaladvokater. För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgift enligt artikel 164 skall generaladvokaterna, fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolssessioner lägga fram motiverade yttranden i ärenden som handläggs vid domstolen. På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra nödvändiga ändringar i artikel 167 tredje stycket. Artikel 167 Domarna och generaladvokaterna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister med allmänt erkända kvalifikationer. De skall utses för sex år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande tre och fyra domare utses. De tre domare som skall tillträda de tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning. En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den generaladvokat som skall tillträda den tjänst som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning. Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt. Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas. Artikel 168 Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne. Artikel 169 Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter. Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får denna föra ärendet vidare till domstolen. Artikel 170 En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag får anhängiggöra ärendet vid domstolen. Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en skyldighet enligt detta fördrag, skall den lägga fram saken för kommissionen. Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört. Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen. Artikel 171 Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Artikel 172 I de förordningar som rådet antar enligt bestämmelserna i detta fördrag får domstolen ges full prövningsrätt i fråga om de påföljder som föreskrivs i förordningarna. Artikel 173 Domstolen skall granska lagenligheten av sådana rådets och kommissionens rättsakter som inte är rekommendationer eller yttranden. För detta ändamål skall den vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av rådet eller av kommissionen om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller om maktmissbruk. Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor föra talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör honom. Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjorts eller delgivits klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna. Artikel 174 Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig. Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående. Artikel 175 Om rådet eller kommissionen, i strid med detta fördrag, underlåter att vidta åtgärder, får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få överträdelsen fastslagen. En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning, får talan väckas inom en ytterligare frist av två månader. Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i föregående stycken föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande. Artikel 176 Den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 215 andra stycket. Artikel 177 Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående a) tolkningen av detta fördrag, b) giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner, c) tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när stadgarna föreskriver detta. När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat, får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande. När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare till domstolen. Artikel 178 Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 215 andra stycket. Artikel 179 Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren. Artikel 180 Domstolen skall inom de gränser som anges nedan vara behörig att avgöra tvister om a) fullgörandet av medlemsstaternas förpliktelser enligt Europeiska investeringsbankens stadga; bankens styrelse skall i detta avseende ha de befogenheter som tilldelats kommissionen i artikel 169, b) beslut av bankens råd; varje medlemsstat, kommissionen och bankens styrelse får väcka talan i dessa frågor på de villkor somanges i artikel 173, c) beslut av bankens styrelse; talan mot dessa beslut får endast föras av medlemsstaterna eller kommissionen på de villkor som anges i artikel 173 och endast på den grund att de formföreskrifter som avses i artikel 21.2, 21.5, 21.6 och 21.7 i bankens stadga har åsidosatts. Artikel 181 Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning. Artikel 182 Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som regleras i detta fördrag, om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna. Artikel 183 Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag, skall tvister i vilka gemenskapen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet. Artikel 184 Utan hinder av att den frist som avses i artikel 173 tredje stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en förordning som rådet eller kommissionen antagit, med stöd av artikel 173 första stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas. Artikel 185 Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten. Artikel 186 I ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder. Artikel 187 Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 192. Artikel 188 Domstolens stadga finns i ett särskilt protokoll. Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Dessa skall kräva enhälligt godkännande av rådet. Kapitel 2 Gemensamma bestämmelser för flera institutioner Artikel 189 För att fullgöra sina uppgifter skall rådet och kommissionen enligt bestämmelserna i detta fördrag utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden. En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till. Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande. Artikel 190 Rådets och kommissionens förordningar, direktiv och beslut skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas enligt detta fördrag. Artikel 191 Förordningar skall offentliggöras i Europeiska gemenskapens officiella tidning. De skall träda i kraft den dag som förordningarna anger eller, om viss tid inte blivit utsatt, den tjugonde dagen efter offentliggörandet. Direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna delgivning. Artikel 192 Beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställbara. Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslutet om att verkställighet får ske, skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen och domstolen. När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denna fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten. Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt. Kapitel 3 Ekonomiska och sociala kommittén Artikel 193 En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion. Kommittén skall bestå av företrädare för olika grupper inom det ekonomiska och sociala livet, särskilt företrädare för tillverkare, jordbrukare, transportföretag, arbetstagare, köpmän, hantverkare, fria yrken och allmänna samhällsintressen. Artikel 194 Antalet medlemmar i kommittén är följande: Belgien .........................................12 Tyskland ........................................24 Frankrike .......................................24 Italien .........................................24 Luxemburg ........................................5 Nederländerna ...................................12 Kommitténs medlemmar skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av rådet. De kan återväljas. Kommitténs medlemmar har personliga mandat och får inte bindas av några instruktioner. Artikel 195 1. När medlemmar av kommittén skall utses skall varje medlemsstat tillställa rådet en lista med dubbelt så många kandidater som det antal platser som tilldelats statens medborgare. Vid kommitténs sammansättning skall hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig representation för de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet. 2. Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer, som representerar de olika ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet. Artikel 196 Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två år. Den skall fastställa sin arbetsordning och lägga fram den för rådet för enhälligt godkännande. Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Artikel 197 Kommittén skall ha facksektioner för de viktigaste av de områden som detta fördrag omfattar. Den skall särskilt ha en jordbrukssektion och en transportsektion, som följer särskilda bestämmelser i avdelningarna om jordbruk och transporter. Facksektionerna skall utöva sin verksamhet inom ramen för kommitténs allmänna behörighet. De får inte höras oberoende av kommittén. Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande. Arbetsordningen skall bestämma hur facksektionerna och underkommittéerna skall vara sammansatta och vilka behörighetsregler som skall gälla för dem. Artikel 198 Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras av dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt. Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, får de utsätta en frist inom vilken kommittén skall avge sitt yttrande; denna får inte understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om yttrande inte föreligger. Kommitténs och facksektionernas yttranden med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till rådet och kommissionen. Avdelning II Finansiella bestämmelser Artikel 199 Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, inbegripet de som hänför sig till Europeiska socialfonden, skall beräknas för varje budgetår och tas upp i budgeten. Budgetens inkomster och utgifter skall balansera varandra. Artikel 200 1. Budgetens inkomster skall, förutom eventuella andra inkomster, omfatta finansiella bidrag från medlemsstaterna som beräknas enligt följande fördelningstal: Belgien ........................................7,9 Tyskland ........................................28 Frankrike .......................................28 Italien..........................................28 Luxemburg.......................................0,2 Nederländerna...................................7,9 2. Medlemsstaternas finansiella bidrag för att täcka Europeiska socialfondens utgifter skall dock beräknas enligt följande fördelningstal: Belgien ........................................8,8 Tyskland ........................................32 Frankrike........................................32 Italien..........................................20 Luxemburg.......................................0,2 Nederländerna.....................................7 3. Fördelningstalen får ändras genom enhälligt beslut av rådet. Artikel 201 Kommissionen skall undersöka under vilka förhållanden medlemsstaternas finansiella bidrag enligt artikel 200 skall kunna ersättas med gemenskapens egna medel, särskilt inkomster från den gemensamma tulltaxan när denna slutgiltigt har införts. Kommissionen skall förelägga rådet förslag om detta. Efter att ha hört församlingen om dessa förslag, får rådet genom enhälligt beslut fastställa de bestämmelser som det skall rekommendera medlemsstaterna att anta i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 202 De utgifter som tas upp i budgeten skall beviljas för ett budgetår, om inte något annat har bestämts i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. På de villkor som skall fastställas enligt artikel 209 får anslag som inte avser personalutgifter och som inte förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret. Anslagen skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål och i mån av behov ytterligare delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Församlingens, rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av budgeten. Detta hindrar dock inte en särskild ordning för vissa gemensamma utgifter. Artikel 203 1. Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december. 2. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag. Den skall bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar. Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 30 september året före det budgetår som förslaget avser. Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget. 3. Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till församlingen. Budgetförslaget skall föreläggas församlingen senast den 31 oktober året före det budgetår som förslaget avser. Församlingen har rätt att föreslå rådet ändringar i budgetförslaget. 4. Om församlingen inom en månad efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta, eller inte avgett yttrande till rådet skall budgetförslaget anses vara slutgiltigt antaget. Om församlingen inom denna frist har föreslagit ändringar, skall bud- getförslaget tillsammans med ändringarna överlämnas till rådet. Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda institutioner skall rådet med kvalificerad majoritet slutgiltigt anta budgeten. 5. För antagandet av den del av budgeten som avser Europeiska socialfonden skall rösterna för medlemmarna i rådet vägas enligt följande: Belgien...........................................8 Tyskland.........................................32 Frankrike........................................32 Italien..........................................20 Luxemburg.........................................1 Nederländerna.....................................7 För beslut krävs minst 67 röster. Artikel 204 Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande. Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel. Medlemsstaterna skall varje månad enligt de fördelningstal som var tillämpliga föregående budgetår, tills vidare betala in de belopp som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av denna artikel. Artikel 205 Kommissionen skall genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när dess egna utgifter effektueras. Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen. Artikel 206 En kontrollkommitté, som består av helt oavhängiga revisorer varav en är ordförande, skall granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter. Rådet skall genom enhälligt beslut fastställa antalet revisorer. Revisorerna och ordföranden för kontrollkommittén skall utses av rådet för en tid av fem år genom enhälligt beslut. Deras ersättning skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet. Granskningen, som skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen, har till syfte att fastställa att inkomsterna och utgifterna är lagliga och korrekta och att den ekonomiska förvaltningen är sund. Kontrollkommittén skall efter utgången av varje budgetårs utgång upprätta en rapport som skall antas med en majoritet av medlemmarna. Kommissionen skall varje år underställa rådet och församlingen en redogörelse för det föregående budgetårets räkenskaper, som skall utvisa budgetens genom- förande, tillsammans med kontrollkommitténs rapport. Kommissionen skall dessutom överlämna en balansräkning med gemenskapens tillgångar och skulder. Rådet skall med kvalificerad majoritet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. Rådet skall meddela församlingen sitt beslut. Artikel 207 Budgeten skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i överensstämmelse med föreskrifterna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Medlemsstaterna skall ställa de finansiella bidrag som avses i artikel 200.1 till gemenskapens förfogande i sin nationella valuta. De disponibla medel som härrör från dessa bidrag skall deponeras i medlemsstaternas statskassor eller hos organ utsedda av medlemsstaterna. Under depositionstiden skall dessa medel behålla det på deponeringsdagen gällande parivärdet i förhållande till den beräkningsenhet som nämns i första stycket. Dessa medel får placeras på villkor som kommissionen och den berörda medlemsstaten kommer överens om. Den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209 skall ange de tekniska villkoren för hur Europeiska socialfondens finansiella transaktioner skall genomföras. Artikel 208 Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta, i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver. Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten. Artikel 209 Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen a) utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision, b) fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka medlemsstaternas bidrag skall ställas till kommissionens förfogande, c) bestämma regler för utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig ordning för kontroll. SJÄTTE DELEN Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser Artikel 210 Gemenskapen skall vara en juridisk person. Artikel 211 Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen. Artikel 212 Rådet skall i samarbete med kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, genom enhälligt beslut fastställa tjänsteföreskrifter för gemenskapens tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda. Efter utgången av fjärde året efter fördragets ikraftträdande, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner ändra sådana tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor. Artikel 213 Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen. Artikel 214 Medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i gemenskapen skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden. Artikel 215 Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga. Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem. Artikel 216 Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Artikel 217 Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i domstolens rättegångsregler, enhälligt fastställas av rådet. Artikel 218 Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett särskilt protokoll, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter. Artikel 219 Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på annat sätt än som bestämts genom fördraget. Artikel 220 Medlemsstaterna skall, i den utsträckning det är nödvändigt, inleda förhandlingar med varandra i syfte att till förmån för sina medborgare säkerställa - skydd till person samt åtnjutande och skydd av rättigheter på de villkor som varje stat tillerkänner sina egna medborgare, - avskaffandet av dubbelbeskattning inom gemenskapen, - ömsesidigt erkännande av bolag som avses i artikel 58 andra stycket, bibehållande av ställningen som juridisk person för det fall att ett bolags säte flyttas från ett land till ett annat samt möjlighet till fusion av bolag som lyder under olika nationella lagar, - förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar. Artikel 221 Inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i fördraget, ge medborgare i andra medlemsstater samma behandling som sina egna medborgare med avseende på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 58. Artikel 222 Detta fördrag skall inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Artikel 223 1. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra tillämpningen av följande regler: a) Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. b) Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål. 2. Under det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet enhälligt fastställa en lista över varor på vilka bestämmelserna i punkt 1 b skall tillämpas. 3. Rådet får genom enhälligt beslut, på förslag från kommissionen, ändra listan. Artikel 224 Medlemsstaterna skall samråda med varandra för att genom gemensamma åtgärder hindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig tvungen att vidta vid allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i händelse av krig eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara eller för att fullgöra de skyldigheter den har tagit på sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet. Artikel 225 Om åtgärder som vidtagits i de fall som avses i artiklarna 223 och 224 leder till att konkurrensvillkoren inom den gemensamma marknaden snedvrids, skall kommissionen tillsammans med den berörda medlemsstaten undersöka hur åtgärderna kan anpassas till bestämmelserna i detta fördrag. Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 169 och 170 får kommissionen eller en medlemsstat vända sig direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar sina befogenheter enligt artiklarna 223 och 224. Domstolen skall meddela sitt avgörande inom stängda dörrar. Artikel 226 1. Under övergångstiden får en medlemsstat, i händelse av allvarliga svårigheter som kan antas bli bestående inom någon sektor av ekonomin eller i händelse av svårigheter som kan leda till en allvarlig försämring av det ekonomiska läget inom ett bestämt område, begära bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att återställa jämvikten och anpassa den berörda sektorn till den gemensamma marknadens ekonomi. 2. På begäran av den berörda staten skall kommissionen omgående i särskild ordning fastställa vilka skyddsåtgärder den anser nödvändiga och samtidigt precisera villkoren för och den närmare utformningen av dessa.3.De åtgärder som är tillåtna enligt punkt 2 får innefatta avvikelser från bestämmelserna i detta fördrag i den utsträckning och för den tid som oundgängligen krävs för att uppnå de mål som anges i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som minst stör den gemensamma marknadens funktion. Artikel 227 1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna. 2. För Algeriet och de franska utomeuropeiska departementen skall, från och med att detta fördrag träder i kraft, fördragets särskilda och allmänna bestämmelser gälla rörande - den fria rörligheten för varor, - jordbruket, med undantag av artikel 40.4, - liberaliseringen av tjänster, - konkurrensreglerna, - skyddsåtgärderna som avses i artiklarna 108, 109 och 226, - institutionerna. Villkoren för tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag skall genom enhälligt beslut av rådet på förslag från kommissionen fastställas inom två år efter det att fördraget har trätt i kraft. Gemenskapens institutioner skall, inom ramen för den ordning som anges i detta fördrag och särskilt i artikel 226, sörja för att den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa områden möjliggörs. 3. De utomeuropeiska länder och territorier som anges i bilaga IV till detta fördrag skall omfattas av den särskilda associeringsordning som fastställts i fjärde delen i detta fördrag. 4. Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter omhänderhas av en medlemsstat. Artikel 228 1. När detta fördrag föreskriver att avtal skall ingås mellan gemenskapen och en eller flera stater eller en internationell organisation skall förhandlingar om sådana avtal föras av kommissionen. Om inte annat följer av de befogenheter som tillerkänts kommissionen på detta område, skall avtalen ingås av rådet sedan församlingen hörts i de fall som anges i fördraget. Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får på förhand inhämta domstolens yttrande över huruvida ett tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i detta fördrag. Om domstolen i sitt yttrande finner att så inte är fallet, får avtalet endast träda i kraft i enlighet med artikel 236. 2. Avtal som ingåtts i ovannämnda ordning skall vara bindande för gemenskapens institutioner och för medlemsstaterna. Artikel 229 Kommissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt Allmänna tull- och handelsav- talets organ. Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer. Artikel 230 Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet. Artikel 231 Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete. De närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd. Artikel 232 1. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte medföra någon ändring i bestämmel- serna i fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen, sär- skilt inte vad avser medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser, befogen- heterna för den gemenskapens institutioner och bestämmelserna i sistnämnda fördrag om hur den gemensamma marknaden för kol och stål skall fungera. 2. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte inverka på bestämmelserna i fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen. Artikel 233 Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag. Artikel 234 De rättigheter och förpliktelser som följer av avtal som ingåtts innan detta fördrag träder i kraft mellan å ena sidan en eller flera medlemsstater och å andra sidan ett eller flera tredje länder skall inte påverkas av bestämmelserna i detta fördrag. I den mån dessa avtal inte är förenliga med detta fördrag, skall den eller de berörda medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med fördraget. Medlemsstaterna skall vid behov bistå varandra i detta syfte och i förekommande fall inta en gemensam hållning. Vid tillämpning av sådana avtal som avses i första stycket skall med- lemsstaterna beakta att de fördelar som varje medlemsstat beviljar enligt detta fördrag utgör en integrerad del av upprättandet av gemenskapen och härigenom är oskiljaktigt förbundna med upprättandet av gemensamma institutioner, med överlämnandet av befogenheter till dessa och med beviljandet av samma fördelar av alla övriga medlemsstater. Artikel 235 Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört församlingen vidta de åtgärder som behövs. Artikel 236 Varje medlemsstats regering eller kommissionen får förelägga rådet förslag till ändringar av detta fördrag. Om rådet, efter att ha hört församlingen och i förekommande fall kommissionen, uttalar sig för att sammankalla en konferens med företrädare för medlems- staternas regeringar, skall konferensen sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall göras i detta fördrag. Ändringarna skall träda i kraft när de ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 237 Varje europeisk stat får ansöka om att bli medlem av gemenskapen. Ansökan skall ställas till rådet som skall besluta enhälligt efter att ha inhämtat kommissionen yttrande. Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av detta fördrag som därigenom blir nödvändiga skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten. Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande stater för ratifikation i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 238 Gemenskapen får med ett tredje land, en sammanslutning av stater eller en internationell organisation ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden. Dessa avtal skall rådet ingå genom enhälligt beslut efter att ha hört försam- lingen. När sådana avtal medför ändringar i detta fördrag, skall ändringarna först antas i den ordning som anges i artikel 236. Artikel 239 De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av fördraget. Artikel 240 Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid. Upprättande av institutionerna Artikel 241 Rådet skall sammanträda inom en månad efter det att detta fördrag har trätt i kraft. Artikel 242 Rådet skall inom tre månader efter sitt första sammanträde vidta de åtgärder som behövs för att bilda Ekonomiska och sociala kommittén. Artikel 243 Inom två månader efter rådets första sammanträde skall församlingen på kallelse av rådets ordförande sammanträda för att välja sitt presidium och utarbeta sin arbetsordning. Innan presidiet har valts, skall den äldste ledamoten fungera som ordförande. Artikel 244 Domstolen skall träda i verksamhet så snart dess ledamöter har utsetts. Dess förste ordförande skall utses för tre år på samma villkor som gäller för ledamöterna. Domstolen skall anta sina rättegångsregler inom tre månader efter det att den har trätt i verksamhet. Inget ärende får anhängiggöras vid domstolen förrän rättegångsreglerna har offentliggjorts. Fristerna för att väcka talan skall löpa först från denna tidpunkt. Domstolens ordförande skall från och med sin utnämning utöva de befogenheter som tilldelats honom i detta fördrag. Artikel 245 Kommissionen skall så snart dess ledamöter har utsetts träda i funktion och fullgöra de uppgifter som tilldelats den i detta fördrag. Så snart kommissionen träder i verksamhet skall den inleda de undersökningar och upprätta de förbindelser som är nödvändiga för att utarbeta en översikt över det ekonomiska läget i gemenskapen. Artikel 246 1. Det första budgetåret skall löpa från och med den dag då detta fördrag träder i kraft till och med närmast följande 31 december. Det första budgetåret skall dock löpa till och med den 31 december påföljande år, om fördraget träder i kraft under senare hälften av året. 2. Till dess att budgeten för det första budgetåret har upprättats skall medlemsstaterna lämna gemenskapen räntefria förskott, som skall avräknas från deras finansiella bidrag för att genomföra budgeten.3.Till dess tjänsteföre- skrifter för tjänstemännen och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskapen har fastställts enligt artikel 212, skall varje institution anställa den personal som behövs och för detta ändamål ingå anställningsavtal för begränsad tid. Varje institution skall tillsammans med rådet pröva frågor angående tjänsternas antal, avlöning och fördelning. Slutbestämmelser Artikel 247 Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstru- menten skall deponeras hos Italienska republikens regering. Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats. Artikel 248 Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, ned- erländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater. TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag. Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan BILAGOR Bilaga I Listorna A t.o.m. G som avses i artiklarna 19 och 20 i detta fördrag Lista A Lista över tullpositioner för vilka det aritmetiska mediet skall beräknas med ledning av den i kolumn 3 nedan angivna tullsatsen _______________________________________________________________ Nummer i varuslag Tullsatser (i %) som Bryssel skall tillämpas för nomen- Frankrikes vidkommande klaturen _______________________________________________________________ 1 2 3 _______________________________________________________________ ur 15.10 Sura oljor från raffinering 18 15.11 Glycerol (glycerin), glucerol- vatten och glucerollut: - rå 6 - renad 10 19.04 Gryn och flingor, framställda av tapiokasago-, potatis- eller annan stärkelse 45 ur 28.28 Vanadispentoxid 15 ur 28.37 Dinatriumsulfit 20 ur 28.52 Ceriumklorid; ceriumsulfat 20 ur 29.01 Aromatiska kolväten: - xylener: - - blandningar av isomerer 20 - - ortoxylen, metaxylen, paraxylen 25 - monomer styren (styrol) 20 - isopropylbensen (kumen) 25 ur 29.02 Diklormetan 20 Monomer vinylidenklorid 25 ur 29.03 p-Toluen-sulfonylklorid 15 ur 29.15 Dimetyltereftalat 30 ur 29.22 Etylendiamin och salter 20 därav ur 29.23 Cykliska aminoaldehyder, 25 cykliska aminoketoner, aminokinoner; halogen-, sulfo-, nitro- och nitro- soderivat därav även som deras salter och estrar ur 29.25 Homoveratrylamin 25 29.28 Diazo-, azo- och 25 azoxiföreningar ur 29.31 Diklorbensyldisulfid 25 ur 29.44 Antibiotika med undantag av penicillin, streptomycin och kloramfenikol (kloromycetin), salter därav samt klortetracyklin 15 ur 30.02 Mul- och klövsjukevacciner samt mikrobkulturer för framställning av sådana; sera och vacciner mot svinpest (aureomycin) 15 ur 30.03 Sarkomycin 18 ur 31.02 Kvävegödselmedel, mineraliska 20 eller kemiska, blandade ur 31.03 Fosforgödselmedel, mineraliska eller kemiska: - enkla: - - superfosfater: - - - av ben 10 - - - andra 12 - blandningar 7 ur 31.04 Kaligödselmedel, mineraliska eller kemiska, blandningar 7 ur 31.05 Andra gödselmedel, härunder inbegripna bland- och fullgödsel- medel: - fosfornitrater och kaliumammoniumfosfater 10 - andra gödselmedel med undantag av lösningar av organiska gödselmedel 7 Gödselmedel i form av tabletter, pastiller e.d. eller i förpackningar vägande per styck högst 10 kg brutto 15 ur 32.07 Finpulveriserad naturlig magnetit i den form, som användes såsom pigment, utslu- tande avsedd att användas för tvättning av kol 25 ur 37.02 Film i rullar, ljuskänslig, icke exponerad, perforerad: - för positiva upptagningar i en färg inkommande i satser om tre ej separat användbara enheter, avsedda att bilda underlag för en färgfilm 20 - för färgfilm, med en längd överstigande 100 m 20 ur 39.02 Polyvinylidenklorid; polyvinyl- butyral i ark 30 ur 39.03 Cellulosaestrar med undantag av 20 nitrater och acetater Plaster av cellulosaestrar (andra än nitrater och acetater) 15 Plaster av cellulosaestrar eller andra kemiska cellulosaderivat 30 ur 39.06 Alginsyra samt salter och estrar därav, i torr form 20 ur 48.01 Papper och papp, maskingjorda: - kraftpapper och kraftpapp 25 - andra, framställda i längder i två eller flera skikt med innerskikt av kraftpapper 25 ur 48.04 Papper och papp, bestående av två eller flera genom bindemedel förenade skikt, utan överdrag eller impregnering, även med invändig förstärkning av annat material, i rullar eller ark 25 ur 48.05 Papper och papp, vågade 25 Kraftpapper och kraftpapp, kräpperade eller plisserade 25 ur 48.07 Kraftpapper och kraftpapp, gummerade 25 ur 51.01 Garn av ändlösa konstgjorda textilfibrer, enkelt, utan snodd eller snott mindre än 400 varv 20 ur 55.05 Bomullsgarn, en gång tvinnat, annat än fantasigarn, oblekt, med en längd per kg av minst 337 500 m enkelt garn 20 ur 57.07 Kokosgarn 18 ur 58.01 Mattor, knutna, av silke, schappesilke, syntetiska textilfibrer, tråd eller garn hänförligt till nr 52.01, metalltråd, garn, av ull eller fina djurhår 80 ur 59.04 Kokosgarn, en gång tvinnat 18 ur 71.04 Stoft och pulver av diamant 10 ur 84.10 Pumphus av rostfritt stål, lättmetall eller lättmetallege- ringar, för kolvmotorer till luftfartyg 15 ur 84.11 Pumphus eller kompressorhus av rostfritt stål, lättmetall eller lättmetallegeringar, för kolvmotorer till luftfartyg 15 ur 84.37 Maskiner för tillverkning av tyll och spetsar 10 Brodermaskiner andra än hålsömmaskiner 10 ur 84.38 Hjälpmaskiner och hjälpapparater för maskiner för tillverkning av tyll och spetsar: - maskiner för drivning av spolslädar 10 - jacquardmaskiner 18 Hjälpmaskiner och hjälpapparater för brodermaskiner - automater 18 - kortslagningsmaskiner, kortkopieringsmaskiner, spollindare 10 Delar och tillbehör till maskiner för tillverkning av tyll eller spetsar och till hjälpmaskiner och hjälpapparater för dylika maskiner: - spolslädar, spolar, kammar, kambarrar och kamskenor för maskiner för plan vara, lad (plattor och knivar därtill), kompletta spindlar samt delar till lad och spindlar för maskiner för slangformig vara 10 Delar och tillbehör till brodermaskiner samt till hjälpmaskiner och hjälpapparater till dylika maskiner - skyttlar, skyttellådor, även plattor till dessa; hållare 10 ur 84.59 Lindningsmaskiner för tillverkning av lindade artiklar och spolar för elektriskt bruk genom upplindning av ledningstråd och isoler- eller skyddsband 23 Startapparter för luftfarttyg, konstruerade för utnyttjande av direkt kraft eller tröghetskraft 25 ur 84.63 Vevaxlar för kolvmotorer till luftfartyg 10 ur 85.08 Startmotorer för luftfartyg 20 Tändmagneter, tändgeneratorer för luftfartyg härunder inbegripna 25 88.01 Ballonger och luftskepp 25 ur 88.03 Delar till ballonger och luftskepp 25 88.04 Fallskärmar samt delar och tillbehör därtill 12 88.05 Katapulter och liknande startanordningar för flygplan samt delar därtill 15 Markträningsapparater för flygutbildning samt delar därtill 20 ur 90.14 Instrument och apparater för flygnavigering 18 ur 92.10 Mekaniker och klaviaturer (omfattande minst 85 toner) till pianon 30 Lista B Lista över tullpositioner för vilka tullsatserna i den gemensamma tulltaxan inte får överstiga 3% _____________________________________________ Nummer i varuslag Bryssel nomenklaturen _____________________________________________ Kapitel 5 05.01 05.02 05.03 05.05 05.06 ur 05.07 Fjäder, skinn och andra delar av fåglar med kvarsittande fjädrar eller dun, obearbetade (med undantag av obearbetad fjäder för stoppning samt 05.09 obearbetat dun) t.o.m. 05.12 ur 05.13 Naturlig tvättsvamp, rå Kapitel 13 13.01 13.02 Kapitel 14 14.01 t.o.m. 14.05 Kapitel 25 25.02 ur 25.04 Naturlig grafit, ej i detalj- handelsförpackningar 25.05 25.06 ur 25.07 Lera (annan än kaolin), andalu- sit och cyanit, även brända, med undantag av expanderade leror, hänförliga till nr 68.07; mullit; chamotte- och dinas ur 25.08 Krita, ej i detaljhandelsför- packningar ur 25.09 Jordpigment, ej brända och ej heller blandningar därav; naturlig järnglimmer 25.10 25.11 ur 25.12 Diatomacéhaltiga fossilmjöl och andra liknande kiseldioxidhal- tiga jordarter (infusoriejord, kiselgur, trippel, diatomit o.d.) med en vikt per dm3 av högst 1 kg, även brända, ej i detaljhandelförpackningar ur 25.13 Pimsten, smärgel, naturlig korund och andra naturliga slipmedel, ej i detaljhandels- förpackningar 25.14 ur 25.17 Flinta; makadam, tjärnmakadam och annan krossad sten, grus och småsten av sådant slag, som vanligen används för vägbyggen, banbyggen e.d. eller vid fram- ställning av betong; singel ur 25.18 Dolomit, även grovt tillformad genom klyvning, huggning eller sågning, dock inte vidare än till rätblock 25.20 25.21 25.24 25.25 25.26 Naturlig steatit, även grovt ur 25.27 tillformad genom klyvning, huggning eller sågning, dock inte vidare än till rätblock; talk annan än i förpackningar med en nettovikt av högst 1 kg 25.28 25.29 25.31 25.32 Kapitel 26 Malm, även anrikad, med undantag ur 26.01 av bly- och zinkmalm och produkter, som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen; svavelkis och andra naturliga järnsulfider, rostade 26.02 Aska och återstoder, inne- ur 26.03 hållande metaller eller metall- föreningar och ej hänförliga till nr 26.02 med undantag av dylika innehållande zink 26.04 Kapitel 27 27.03 Koks (även lågtemperaturkoks) ur 27.04 av stenkol för tillverkning av elektroder samt koks av torv 27.05 27.05 27.06 ur 27.13 Ozokerit, montanvax och torv- vax, råa 27.15 27.17 Kapitel 31 31.01 ur 31.02 Natriumnitrat, naturligt Kapitel 40 40.01 40.03 40.04 Kapitel 41 41.09 Kapitel 43 43.01 Kapitel 44 44.01 Kapitel 47 47.02 Kapitel 50 50.01 Kapitel 53 53.01 53.02 53.03 53.05 Kapitel 55 ur 55.02 Bomullslinters andra än oberedda 55.04 Kapitel 57 57.04 Kapitel 63 63.02 Kapitel 70 ur 70.01 Glasskärv och annat glasavfall Kapitel 71 ur 71.01 Naturpärlor, obearbetade ur 71.02 Ädelstenar, naturliga, obear- betade 71.04 71.11 Kapitel 77 ur 77.04 Beryllium, obearbetat LISTA C Lista över tullpositioner för vilka tullsatserna i den gemensamma tulltaxan inte får överstiga 10 % _____________________________________________ Nummer i varuslag Bryssel nomenklaturen _____________________________________________ Kapitel 5 ur 05.07 Fjäder, skinn och andra delar av fåglar med kvarsittande fjädrar eller dun, andra än obearbetade 05.14 Kapitel 13 ur 13.03 Växtsafter och växtextrakter; agar-agar samt annat växtslem och andra naturliga förtjock- ningsmedel, extraherade ur vegetabiliska ämnen (med undan- tag av pektin) Kapitel 15 15.04 Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller havsdäggdjur (med undantag av valolja) 15.05 15.06 15.09 15.11 15.14 Kapitel 25 Jordpigment, brända; bland- ningar av jordpigment ur 25.15 Marmor, kalktuff (travertin) och annan monument- eller byggnadskalsten med en vikt per dm3 av 2,5 kg eller däröver samt alabaster, grovt till- formade genom sågning och med en tjocklek av högst 25 cm ur 25.16 Granit, porfyr, basalt, sand- sten och annan monument- eller byggnadssten, grovt tillformade genom sågning och med en tjock- lek av högst 25 cm ur 25.17 Krosskorn, skärv och pulver av stenarter, hänförliga till nr 25.15 eller 25.16 ur 25.18 Bränd dolomit; stampmassa av dolomit (t.ex. tjärdolomit) 25.22 25.23 Kapitel 27 ur 27.07 Oljor och andra produkter, erhållna genom destillation av högtemperaturtjära från stenkol samt liknande produkter, med undantag av fenoler, kresoler och xylenoler 27.08 ur 27.13 Ozokerit, montanvax och torr- vax, andra än råa ur 27.14 Petroleumbitumen (asfalt) och andra ur petroleum eller skifferolja erhållna åter- stoder, med undantag av petroleumkoks 27.16 Kapitel 30 ur 30.01 Körtlar och andra organ för organoterapeutiskt bruk, torkade, även pulvriserade Kapitel 32 ur 32.01 Vegetabiliska garvämnesextrak- ter med undantag av mimosabark- extrakt och kvebrachoextrakt 32.02 32.03 32.04 Kapitel 33 ur 33.01 Flyktiga vegetabiliska oljor i flytande eller fast form, även terpenfria med undantag av flyktiga oljor från citrus- frukter; resinoider 33.02 33.03 33.04 Kapitel 38 38.01 38.02 38.04 38.05 38.06 ur 38.07 Terpentinolja; rå sulfatterpen- tin; rå dipenten 38.08 38.10 Kapitel 40 40.05 ur 40.07 Garn av textilmaterial, impregnerat eller överdraget med mjukgummi 40.15 Kapitel 41 41.02 ur 41.03 Läder av får, bearbetat efter garvningen ur 41.04 Läder av get, bearbetat efter garvningen 41.05 41.06 41.07 41.10 Kapitel 43 43.02 Kapitel 44 44.06 t.o.m. 44.13 44.16 44.17 44.18 Kapitel 48 ur 48.01 Tidningspapper i rullar Kapitel 50 50.06 50.08 Kapitel 52 52.01 Kapitel 53 53.06 t.o.m. 53.09 Kapitel 54 54.03 Kapitel 55 55.05 Kapitel 57 ur 57.05 Garn av mjuk hampa, ej i detaljhandelsuppläggningar ur 57.06 Garn av jute, ej i detaljhandelsuppläggningar ur 57.07 Garn av andra vegetabiliska textilfibrer, ej i detaljhan- delsuppläggningar ur 57.08 Garn av papper, ej i detaljhandelsuppläggningar Kapitel 68 68.01 68.03 68.08 ur 68.10 Byggnadsmateriel av gips eller av blandningar på basis av gips ur 68.11 Byggnadsmateriel av betong eller konstgjord sten, även armerad, härunder inbegripen byggnadsmateriel av slaggbetong eller betongmosaik ur 68.12 Byggnadsmateriel av asbets betong, cellulosabetong eller liknande material (fiberbetong) ur 68.13 Bearbetad asbest; blandningar på basis av asbest eller asbest och magnesiumkarbonat Kapitel 69 69.01 69.02 69.04 69.05 Kapitel 70 ur 70.01 Glasmassa (med undantag av optiskt glas) 70.02 70.03 70.04 70.05 70.06 70.16 Kapitel 71 ur 71.05 Silver och silverlegereringar, obearbetade ur 71.06 Oädel metall med plätering av silver, obearbetad ur 71.07 Guld och guldlegeringar, obearbetade ur 71.08 Oädel metall och silver med plätering av guld, obearbetade ur 71.09 Platina och andra platinametaller samt legereringar därav, obearbetade ur 71.10 Oädel eller ädel metall med plätering av platina eller annan platinametall, obearbetade Kapitel 73 73.04 73.05 ur 73.07 Blooms, billets, slabs och platiner av järn eller stål (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen); ämnen av järn eller stål, grovt tillformade genom smidning ur 73.10 Stång, annan än profilstång, av järn eller stål, varmvalsad, strängpressad, smidd, kallbear- betad eller kalibrerad, vals- tråd härunder inbegripen; ihåligt bergborrstål (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen) ur 73.11 Profilstång av järn eller stål, varmvalsad, strängpressad, smidd eller kallbearbetad; spontpålar av järn eller stål, även borrade och sammanfogade (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen) ur 73.12 Band av järn eller stål, varm- eller kallvalsat (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemen- skapen) ur 73.13 Plåt av järn eller stål, varm- eller kallvalsad (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemen- skapen) ur 73.15 Legerat stål och kolrikt stål, i sådana former som avses i nr 73.06-73.14 (med undantag av produkter som omfattas av Europeiska kol- och stålgemen- skapen) Kapitel 74 74.03 74.04 ur 74.05 Folier av koppar, även mönsterpressade, tillskurna, perforerade, försedda med överdrag eller tryckta (andra än folier fästade på underlag) ur 74.06 Pulver av koppar (annat än 3höggradigt finfördelat) Kapitel 75 75.02 75.03 ur 75.05 Anoder för förnickling, gjutna, obearbetade Kapitel 76 76.02 76.03 ur 76.04 Folier av aluminium, även mönsterpressade, tillskurna, perforerade, försedda med över- drag eller tryckta (andra än folier, fästade på underlag) ur 76.05 Pulver av aluminium (annat än höggradigt finfördelat) Kapitel 77 ur 77.02 Stång, tråd, plåt, band, folier och jämstora spån av magnesium; pulver av magnesium (annat än höggradigt finfördelat) ur 77.04 Stång, tråd, plåt, band och folier av berryllium Kapitel 78 78.02 78.03 ur 78.04 Folier av bly, även mönster- pressade, tillskurna, perfore- rade, försedda med överdrag eller tryckta (andra än folier, fästade på underlag) Kapitel 79 79.02 79.03 Kapitel 80 80.02 80.03 ur 80.04 Folier av tenn, även mönster- pressade, tillskurna, perfore- rade, försedda med överdrag eller tryckta (andra än folier, fästade på underlag) Kapitel 81 ur 81.01 Stång, plåt, folier, band och tråd av volfram ur 81.02 Stång, plåt, folier, band och tråd av molybden ur 81.03:sta Stång, plåt, folier, band och tråd av tantal ur 81.04 Stång, plåt, folier, band och tråd av andra oädla metaller Kapitel 93 ur 93.06 Geväsdelar av trä Kapitel 95 ur 95.01 Snidningmaterial i form av t.o.m. plattor, skivor, stänger, rör ur 95.07 eller liknande, utan polering eller annan bearbetning Kapitel 98 ur 98.11 Ämnen till rökpipor LISTA D Lista över tullpositioner för vilka tullsatserna i den gemensamma tulltariffen inte får överstiga 15 % _____________________________________________ Nummer i Bryssel varuslag nomenklatu- ren _____________________________________________ Kapitel 28 Kemiska grundämnen; oorganiska kemiska föreningar; oorganiska och organiska föreningar av ädla metaller, av radioaktiva grundämnen, av sällsynta jordartsmetaller och av iso- toper ur 28.01 Halogener (med undantag av rå jod samt brom) ur 28.04 Hydrogen (väte); ädelgaser; andra ickemetaller (med undantag av selen och fosfor) 28.05 t.o.m. 28.10 ur 28.11 Arseniktrioxid; arseniksyra 28.13 t.o.m. 28.22 28.24 28.26 t.o.m. 28.31 ur 28.32 Klorater (med undantag av natrium- och Kaliumklorat) och perklorater ur 28.34 Oxidjodider och perjodater 28.35 t.o.m. 28.45 28.47 t.o.m. 28.58 LISTA E Lista över tullpositioner för vilka tullsatserna i den gemensamma tulltaxan inte får överstiga 25% _____________________________________________ Nummer i Bryssel varuslag nomenklatu- ren _____________________________________________ Kapitel 29 Organiska kemiska föreningar ur 29.01 Kolväten (med undantag av naftalen (naftalin)) 29.02 29.03 ur 29.04 Acyliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat därav (med undantag av butyl- och isobu- tylalkoholer) 29.05 ur 29.06 Fenoler (med undantag av fenol, kresoler och xylenoler) och fenolalkoholer 29.07 t.o.m. 29.45 Kapitel 32 32.05 32.06 Kapitel 39 39.01 t.o.m. 39.06 LISTA F Lista över tullpositioner för vilka tullsatseran i den gemensamma tulltaxan fastställts genom överenskommelse _________________________________________________________ Nummer i Den Bryssel varuslag gemensamma nomenklaturen tulltaxan (värdetullsats i %) _________________________________________________________ 1 2 3 _________________________________________________________ ur 01.01 Levande hästar, avsedda för 11 slakt ur 01.02 Levande nötkreatur (andra än 16 rasrena avelsdjur)(1) Levande svin (andra än rasrena 16 avelsdjur)(1) ur 01.03 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar, färska, kylda eller frysta: - av djur tillhörande häst- släktet 16 ur 02.01 - av nötkreatur(1) 20 - av svin(1) 20 02.02 Slaktat fjäderfä och ätbara delar därav (med undantag av lever), färska, kylda eller frysta 18 ur 02.06 Kött av häst, saltat eller torkat 16 ur 03.01 Sötvattenfisk, färsk (levande eller död) kyld eller fryst: - laxöring och annan laxfisk 16 - annan 10 __________________________ (1)Avser endast tamboskap. _________________________________________________________ Nummer i Den Bryssel varuslag gemensamma nomenklaturen tulltaxan (värdetullsats i %) _________________________________________________________ 1 2 3 _________________________________________________________ ur 03.03 Kräftdjur och blötdjur, med eller utan skal, färska (levande eller döda) kylda, frysta, saltade eller torkade; kräftdjur med skal, kokta i vatten: - languster och hummer 25 - krabbor och räkor 18 - ostron 18 04.03 Smör 24 ur 04.05 Ägg av fåglar, med skal, färska eller konserverade: - 16.2 - 31.8 12 - 1.9 - 15.2 15 04.06 Naturlig honung 30 ur 05.07 Fjädrar för stoppning samt dun, obearbetade 0 05.08 Ben och kvicke, obearbetade eller avfettade, behandlade med syra eller befriade från gela- tin eller eljest enkelt bearbetade (men inte till- formade), samt mjöl och avfall därav 0 ur 06.03 Blommor och blomknoppar, av- skurna, till buketter eller eljest till prydnad, friska: - 1.6 - 31.10 24 - 1.11 - 31.5 20 07.01 Köksväxter, färska eller kylda: - schalottenlök, vitlök och annan lök - färskpotatis: - 1.1 - 15.5 12 - 16.5 - 30.6 15 - andra(1) 21 07.04 Köksväxter, torkade, även sönderdelade i stycken eller krossade eller pulvriserade men inte på annat sätt beredda: - lök 20 - andra 16 ur 07.05 Ärter, bönor och andra bajväxt- frön 10 med huvudsaklig använd- ning som människo- eller djurföda, torkade, även skalade och kluvna: - ärter och bönor 10 ur 08.01 Bananer, färska 20 08.02 Citrusfrukter, färska eller torkade: - apelsiner: - 15.3 - 30.9 15 - under annan tid 20 - mandariner och klementiner 20 - citroner 8 - grapefrukter 12 - andra 16 ___________________ (1)I princip är tullsatsen fastställd till det aritmetiska mediet. En eventuell justering kan komma att äga rum genom att säsongtullar fastställs inom ramen för gemenskapens jordbrukspolitik. _________________________________________________________ Nummer i Den Bryssel varuslag gemensamma nomenklaturen tulltaxan (värdetullsats i %) _________________________________________________________ 1 2 3 _________________________________________________________ ur 08.04 Vindruvor, färska: - 1.1 - 14.7 18 - 15.7 - 31.10 22 08.06 Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska(1) 08.07 Körsbär, persikor, plommon och liknande stenfrukter, färska: - aprikoser 25 - andra(1) ur 08.12 Plommon, torkade 18 ur 09.01 Råkaffe 16 10.01 t.o.m. 10.07 Spannmål(2) ur 11.01 Vetemjöl(2) 12.01 Oljehaltiga frön och frukter, även sönderdelade 0 ___________________ (1)I princip är tullsatsen fastställd till det aritmetiska mediet. En eventuell justering kan komma att äga rum genom att säsongtullar fastställs inom ramen för gemenskapens jordbrukspolitik. (2) a) Den gemensamma tulltaxans tullsatser för spannmål och vetemjöl skall fastställas till det aritmetiska mediet av de legala tullsatserna. b) Intill den tidpunkt då det fastställts vilket system som skall tillämpas inom ramen för de åtgärder som anges i artikel 40.2 får medlemsstaterna, utan hinder av bestämmelserna i artikel 23, suspendera tullen för dessa produkter. c) I det fall då produktion eller bearbetning av spannmål och vetemjöl i en medlemsstat allvarligt hotas eller besväras på grund av tullsupendering i en annan medlemsstat, skall de berörda medlemsstaterna inleda förhandlingar. Om dessa förhandlingar inte leder till något resultat, får kommissionen bemyndiga den skadelidande staten att vita lämpliga åtgärder, vars närmare utformning kommissionen fastsäller, i den mån inte skillnaden i inköpspris kompenseras genom att en inhemsk marknadsorganisation för spannmål finns i den medlemsstat som supenderat tullen. _________________________________________________________ Nummer i Den Bryssel varuslag gemensamma nomenklaturen tulltaxan (värdetullsats i %) _________________________________________________________ 1 2 3 _________________________________________________________ ur 12.03 Fröer med huvudsaklig användning som utsäde (andra än betfrön) 10 12.06 Humle och humlemjöl (lupulin) 12 15.15 Bivax och andra insektsvaxer, även färgade: - råa 0 - andra 10 15.16 Vegetabiliska vaxer, även färgade: - råa 0 - andra 8 ur 16.04 Fisk, beredd eller konserverad: - laxfisk 20 ur 16.05 Kräftdjur, beredda eller 20 konserverade 17.01 Bet- och rörsocker i fast form 80 18.01 Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade 9 18.02 Kakaoskal och kakaoavfall 9 19.02 Näringsmedel (för barn, för dietiskt bruk eller för matlagnings- ändamål), beredda av mjöl, stärkelse eller maltextrakt, även med tillsats av kakao till mindre än 50 viktprocent 25 ur 20.02 Surkål 20 21.07 Beredda näringsmedel, ej hänförliga till annat nummer 25 22.04 Druvmust i jäsning, även som druvmust, vars jäsning av- brutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol 40 23.01 Mjöl och pulver, otjänliga till människoföda: - av kött eller andra djurdelar; grevar 4 - av fisk, kräftdjur eller blötdjur 5 24.01 Råtobak samt avfall av tobak 30 ur 25.07 Kaolin, sillimanit 0 ur 25.15 Marmor, obearbetad eller råhuggen, härunder inbegripen sådan som grovt tillformats genom sågning och har en tjocklek av mer än 25 cm 0 ur 25.16 Granit, profyr, basalt, sandsten och annan monument- eller byggnadssten, obearbetad eller råhuggen, härunder inbegripen sådan son grovt tillformats genom sågning och har en tjocklek av mer än 25 cm 0 25.19 Naturligt magnesiumkarbonat (magnesit), även bränt 0 ur 25.27 Talk i förpackningar, vägande netto högst 1 kg 8 ur 27.07 Fenoler, kresoler och xynoler, råa 3 27.09 Råpetroleum (råolja) och rå skifferolja 0 ur 27.14 Petroeleumkoks 0 28.03 Kol (kimrök, "carbon black", antracensvart, acetylensvart, lampsvart o.d.) 5 ur 28.04 Fosfor 15 Selen 0 28.23 Järnoxider och järnhydroxider, härunder ingegripet järn- oxidhaltiga jordpigment med en halt av minst 70 viktprocent bundet järn, räknat som Fe2O3 10 28.25 Titanoxider 15 ur 28.32 Natrium- och kaliumklorat 10 ur 29.01 Aromatiska kolväten: - naftalen (naftalin) 8 ur 29.04 Butylalkohol, tertiär 8 ur 32.07 Titanvitt 15 ur 33.01 Flyktiga oljor från citrus- frukter, även terpenfria, i flytande halvfast eller fast form 12 34.04 Konstgjorda vaxer, även vatten- lösliga eller direkt emulger- bara med vatten; beredda vaxer, icke emulgerade och icke inne- hållande lösningsmedel 12 ur 40.07 Tråd och rep av mjukgummi, även med överklädnad av textil- material 15 41.01 Hudar och skinn, oberedda (färska, saltade, torkade, kalkade eller picklade) 0 ur 41.03 Läder av får, endast garavat: - av indisk får 0 - annat 6 ur 41.04 Läder av get, endast garvat: - av indisk get 0 - annat 7 41.08 Lackläder samt metalliserat läder 12 44.14 Faner (sågat, knivskuret eller svarvat) med en tjocklek av högst 5 mm, även på ena sidan förstärkt med papper eller textilvara 10 44.15 Fanerat trä, kryssfaner och annat skiktträ, även i förening med annat material än trä; träskivor med inläggningar 15 53.04 Rivna varor av fårull eller andra djurhår (fina eller grova) 0 54.01 Lin, oberett eller berett men inte spunnet; blånor och avfall av lin, rivna varor härunder 0 inbegripna 54.02 Rami, oberedd eller beredd men inte spunnen; blånor och avfall av rami, rivna varor härunder inbegripna 0 55.01 Bomull, okardad och okammad 0 ur 55.02 Bomullslinters, oberedda 0 55.03 Avfall av bomull (rivna varor härunder inbegripna), okardat och okammat 0 57.01 Mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor här- under inbegripna 0 57.02 Manillafibrer (Abaca eller Musa textilis), oberedda eller beredda men icke spunna; blånor och avfall av manilla, rivna varor härunder inbegripna 0 57.03 Jute, oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av jute, rivna varor härunder inbegripna 0 74.01 Kopparskärsten; koppar, obear- betad, även raffinerad, samt avfall och skrot av koppar 0 74.02 Koppartillsatslegeringar 0 75.01 Skärsten, speis och andra mellanprodukter vid framställ- ning av nickel; nickel, obear- betad (med undantag av anoder, hänförliga till nr 75.05), samt avfall och skrot av nickel 0 80.01 Tenn, obearbetat, samt avfall och skrot av tenn 0 85.08:sta Tändstift 18 LISTA G Lista över tullpositioner beträffande vilka medlemsstaterna skall förhandla om tullsatser i den gemensamma tulltaxan _____________________________________________ Nummer i Bryssel varuslag nomenklaturen _____________________________________________ 1 2 _____________________________________________ ur 03.01 Saltvattensfisk, färsk (levande eller död), kyld eller fryst 03.02 Fisk, saltad, torkad eller rökt 04.04 Ost och ostmassa 11.02 Gryn av spannmål, framställda genom skalning, avrundning, krossning, valsning eller pressning av sädeskorn, med undantag av skalat, polerat, glaserat eller brutet ris; groddar av spannmål även som mjöl därav 11.07 Malt, även rostat ur 15.01 Ister och annat fett av svin, utsmält eller utpressat 15.02 Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, premier jus härunder inbegripen 15.03 Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja och oleomargarin, icke emulgerande, blandade eller på annat sätt beredda ur 15.04 Valolja, även raffinerad 15.07 Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa renade eller raffi- nerade 15.12 Härdade animaliska eller vege- tabiliska fetter och feta oljor, även raffinerade men icke vidare bearbetade 18.03 Kakaomassa (härunder inbegripet kakaomassa i block), även av- fettad 18.04 Kakaosmör (kakaofett) 18.05 Kakaopulver, icke sötat 18.06 Choklad och chokladvaror samt andra födoämnen, innehållande kakao 19.07 Matbröd, skeppsskorpor och andra enklare bakverk utan tillsats av socker, honung, ägg, fett, ost eller frukt 19.08 Bakverk, ej hänförliga till nr 19.07, även innehållande kakao (oavsett mängden) 21.02 Extrakter och essenser av kaffe, te eller matte; preparat på basis av dylika extrakter eller essenser 22.05 Vin av färska druvor; druvmust, vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol 22.08 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alkohol- halt av minst 80 volymprocent; alkohol (etanol, etylalkohol), denaturerad, oavsett alkohol- halten 22.09 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alkohol- halt av mindre än 80 volympro- cent; brännvin, likör och andra alkoholhaltiga drycker; alko- holhaltiga beredningar (s.k. koncentrerade extrakt) för framställning av drycker 25.01 Salt (bergsalt och havssalt samt bordsalt); ren natrium- klorid; moderlut från saltfram- ställning; havsvatten 25.03 Svavel, alla slag, annat än sublimerat, fällt eller kolloidalt svavel 25.30 Naturliga, råa borater och koncentrat därav, även brända, med undantag av borater, ut- vunna ur naturliga moderlutar; naturlig borsyra, innehållande högst 85 viktprocent H3BO3, beräknat på torrsubstansen ur 26.01 Bly- och zinkmalm ur 26.03 Aska och återstoder, inne- hållande zink 27.10 Oljor, erhållna ur råpetroleum eller rå skifferolja, härunder inbegripet till annat nummer ej hänförliga produkter, inne- hållande minst 70 viktprocent sådana oljor som karakterise- rande beståndsdel 27.11 Petroleumgaser och andra gas- formiga kolväten 27.12 Vaselin ur 27.13 Petroleumvax (paraffin, "slack wax", mikrovax) och andra mine- ralvaxer, även färgade, med undantag av ozokerit, ceresin, montanvax och torvvax ur 28.01 Jod, rå samt brom 28.02 Svavel, sublimerat eller fällt; kolloidalt svavel ur 28.11 Arsenikpentoxid 28.12 Bortrioxid och borsyra 28.33 Bromider och oxidbromider; bromater och perbromater; hypobromiter ur 28.34 Jodider och jodater 28.46 Borater och perborater ur 29.04 Butyl- och isobutylalkoholer (med undantag av tertiär butylalkohol) ur 29.06 Fenol, kresoler och xylenoler ur 32.01 Kvebrachoextrakt och mimosa- barkextrakt 40.02 Syntetiskt gummi, härunder in- begripet latex (gummimjölk), syntetisk, även stabiliserad; faktis, framställd av oljor 44.03 Virke, fyrhugget 44.04 Virke, erhållet genom sågning (i längdriktningen), skärning eller svarvning men icke vidare berarbetat, med en tjocklek överstigande 5 mm 44.05 Virke, erhållet genom sågning (i längdriktningen), skärning eller svarvning men icke vidare berarbetat, med en tjocklek överstigande 5 mm 45.01 Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller malen; även korkavfall 45.02 Naturkork i block, plattor, skivor eller remsor, härunder inbegripet kuber för tillverk- ning av korkar 47.01 Pappersmassa 50.02 Råsilke, icke snott eller tvinnat 50.03 Avfall av natursilke (härunder inbegripet schappesilke och bourettesilke även silkesko- konger, icke lämpade för avhaspling, samt rivna varor) 50.04 Garn av natursilke, annat än schappesilke och bourettesilke, ej i detaljhandelsuppläggningar 50.05 Garn av schappesilke, ej i detaljandelsuppläggningar ur 62.03 Säckar och påsar av juteväv för förpackning av varor, begagnade ur 70.19 Glaspärlor, imitationer av naturpärlor eller ädelstenar (även syntetiska) och liknande smärre artiklar av glas ur 73.02 Järnlegereringar (andra än ferro-mangan carburé) 76.01 Aluminium, obearbetat, samt avfall och skrot av alumi- nium(1) 77.01 Magnesium, obearbetat, samt avfall och skrot av magnesium, härunder inbegripet spån, icke sorterade efter storleken(1) 78.01 Bly, även silverhaltigt, obear- betat samt avfall och skrot av bly(1) 79.01 Zink, obearbetad, samt avfall och skrot av zink(1) ur 81.01 Volfram, obearbetat, i pulver- form(1) ur 81.02 Molybden, obearbetat(1) ur 81.03 Tantal, obearbetat(1) ur 81.04 Andra metaller, obearbetade(1) ur 84.06 Motorer för motorfordon, flyg- maskiner och fartyg samt delar därtill ur 84.08 Jetmotorer samt delar och till- behör därtill 84.45 Verktygsmaskiner för bearbet- ning av metall eller hård- metall, ej hänförliga till nr 84.49 eller 84.50 84.48 Delar och tillbehör, ingenkänn- liga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda för maskiner, hänförliga till nr 84.45-84.47, härunder inbegri- pet hållare för arbetsstycken eller verktyg, självöppnande gänghuvuden samt delningsanord- ningar och liknande anordningar för verktygsmaskiner; verktygs- hållare till handverktyg, hänförliga till nr 82.04, 84.49 eller 85.05 84.63:sta Transmissionsanordningar för bilmotorer 87.06 Delar och tillbehör till fordon, hänförliga till nr 87.01 - 87.03 88.02 Flygmaskiner, segelflygplan och drakar, s.k. rotochutes 88.03:sta Delar till flygmaskiner, segel- flygplan eller drakar ________________ (1) I enlighet med det förfarande som anges i fördragets artikel 21, punkt 2, skall tullsatserna för halvfabrikat omprövas under hänsynstagande till de tullsatser, som åsätts motsvarande metall. Bilaga II Lista som avses i artikel 38 i detta fördrag _____________________________________________ Nummer i Bryssel varuslag nomenklaturen _____________________________________________ Kapitel 1 Levande djur Kapitel 2 Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar Kapitel 3 Fisk, kräftdjur och blötdjur Kapitel 4 Mjölk och mejeriprodukter; ägg, naturlig honung Kapitel 5 05.04 Tarmar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av andra djur än fiskar 05.15 Animaliska produkter, ej hän- förliga till annat nummer; döda djur av de slag, som avses i kap. 1 och 3, otjänliga till människoföda Kapitel 6 Levande växter och alster av blomsterodling Kapitel 7 Köksväxter m.m. Kapitel 8 Ätbara frukter, skal av citrus- frukter eller melon Kapitel 9 Kaffe, te och kryddor med undantag av matte (nr 09.03) Kapitel 10 Spannmål Kapitel 11 Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse, inulin och gluten Kapitel 12 Oljehaltiga frön och frukter; diverse andra frön och frukter; växter för industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter Kapitel 13 ur 13.03 Pektin Kapitel 15 15.01 Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller utpressat 15.02 Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, pre- mier jus härunder inbegripen 15.03 Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja och oleomargarin, icke emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda 15.04 Fetter och oljor, även raffi- nerade, av fisk eller havsdägg- djur 15.07 Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade 15.12 Härdade animaliska eller vege- tabiliska fetter och feta oljor, även raffinerade men icke vidare bearbetade 15.13 Margarin, konstister och annat berett ätbart fett 15.17 Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller animaliska eller vegetabiliska vaxer Kapitel 16 Varor av kött, fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur Kapitel 17 17.01 Bet- och rörsocker i fast form 17.02 Annat socker; sirap och andra sockerlösningar; konstgjord honung samt blandningar av konstgjord och naturlig honung; sockerkulör 17.03 Melass, även avfärgad Kapitel 18 18.01 Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade 18.02 Kakaoskal och kakaoavfall Kapitel 20 Varor av köksväxter och frukter samt av andra växter och växt- delar Kapitel 22 22.04 Druvmust i jäsning, även druvmust, vars jäsning av- brutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol 22.05 Vin av färska druvor; druvmust, vars jäsning avbrutits genom tillsats av alkohol 22.07 Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd Kapitel 23 Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel Kapitel 24 24.01 Råtobak samt avfall av tobak Kapitel 45 45.01 Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller malen; även som korkavfall Kapitel 54 54.01 Lin, oberett eller berett men icke spunnet; blånor och avfall av lin, rivna varor härunder inbegripna Kapitel 57 57.01 Mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder inbegripna Bilaga III Lista över tjänstetransaktioner som avses i artikel 106 i detta fördrag - Sjöfrakter, inkluderande chartring, hamnavgifter, omkostnader för fiskefartyg osv. - Frakter på inre vattenvägar, inkluderande chartring. - Landsvägstransporter: passagerare, frakter och chartring. - Flygtransporter: passagerare, frakter och chartring. Passagerares betalning för internationella flygbiljetter och resgodsövervikt; betalning för internationell flygfrakt samt chartrade flygningar. Inkomster från försäljning av internationella flygbiljetter, resgodsöver- vikt, internationell flygfrakt samt chartrade flygningar. - För all slags sjötransport: utgifter i hamn (bunkring och proviantering, underhåll, reparationer, utgifter för besättning osv.). För all slags transport på inre vattenvägar: utgifter i hamn (bunkring och proviantering, underhåll samt mindre reparationer av transportutrustning, utgifter för besättning osv.). För all slags kommersiell landsvägstransport: drivmedel, olja, mindre reparationer, garage, utgifter för förare och manskap osv. För all slags flygtransport: driftkostnader och andra omkostnader, inkluderande reparationer av flygplan och av flygutrustning. - Kostnader och avgifter för packhus, magasinering, tullklarering. - Tullar och avgifter. - Transitavgifter. - Reparations- och monteringskostnader. Kostnader för bearbetning, förädling, beställningsarbete och andra liknande tjänster. - Fartygsreparationer. Reparationer av andra transportmedel än fartyg och flygplan. - Tekniskt bistånd (bistånd med avseende på produktion och distribution av varor och tjänster på alla stadier, vilket lämnats för en period som bestämts med hänsyn till biståndets syfte och som omfattar t. ex. rådgivning eller besök av experter, uppgörande av planer och ritningar av teknisk art, tillverknings- kontroll, marknadsundersökningar och personalutbildning). - Provisioner och mäklararvoden. Förtjänster som härrör från transitaffärer. Bankprovisioner och bankkostnader. Representationskostnader. - All slags reklam. - Affärsresor. - Dotterföretags, filialers osv. andel i allmänna omkostnader för moderföretag i utlandet, och omvänt. - Entreprenadkontrakt (byggnads- och underhållsarbeten avseende byggnader, vägar, broar, hamnar osv. utförda av specialiserade företag, vanligtvis till fasta priser som bestämts efter ett öppet anbudsförfarande). - Differenser, garantier och depositioner i samband med terminsaffärer med varor, genomförda i överensstämmelse med gängse handelsbruk. - Turism. - Personliga rese- och uppehållskostnader för studier. - Personliga rese- och uppehållskostnader av hälsoskäl. - Personliga rese- och uppehållskostnader av familjeskäl. - Prenumeration på tidningar, tidskrifter, böcker, musikverk. Tidningar, tidskrifter, böcker, musikverk och grammofonskivor. - Exponerad film, film för kommersiellt, upplysnings- och undervisningsändamål osv. (hyror, avgifter, abonnemang samt kopierings- och synkroniserings- kostnader osv.). - Medlemsavgifter. - Löpande underhåll och reparationer av privat egendom i utlandet. - Statliga utgifter (officiell representation i utlandet, bidrag till in- ternationella organisationer). - Skatter och avgifter, rättegångskostnader, registreringskostnader för patent och varumärken. Skadeståndsersättningar. Återbetalning vid hävning av avtal eller återbetalning av ogrundade betalningar. Böter. - Periodiska avräkningar avseende post- och televerk samt offentliga transportföretag. - Valutatillstånd för landets egna eller där bosatta utländska medborgare som utvandrar. - Valutatillstånd för landets egna eller där bosatta utländska medborgare som återvänder till sitt hemland. - Löner (för gräns- och säsongarbetare samt andra i landet icke bosatta, med förbehåll för ländernas rätt att utfärda föreskrifter för anlitande av utländsk arbetskraft). - Penningförsändelser från utvandrare (med förbehåll för ländernas rätt att utfärda föreskrifter för invandring). - Honorar och ersättningar. - Utdelningar och vinstandelar. - Räntor (värdepapper, inteckningar osv.). - Hyror och arrendeavgifter osv. - Avtalsenliga avbetalningar på lån (med undantag av överföringar avseende avbetalning som har karaktären av förskottsavbetalning eller betalning av ackumulerade förfallna belopp). - Företagsvinster. - Inkomster av upphovsrätt. Patent, mönster, varumärken och uppfinningar (överlåtelser och upplåtelser av patent, mönster, varumärken och uppfinningar, antingen de är skyddade eller inte, samt överföringar till följd av sådana överlåtelser eller upplåtelser). - Konsulära intäkter. - Pensioner och andra liknande inkomster. Lagstadgade underhållsbidrag samt ekonomiskt understöd i händelse av särskilda svårigheter. Periodiska överföringar av tillgodohavanden som innehas i ett medlemsland av personer bosatta i ett annat medlemsland och vilka saknar tillräckliga medel för sitt personliga uppehälle i sistnämnda land. - Transaktioner och överföringar i samband med direkt försäkring. - Transaktioner och överföringar i samband med återförsäkring och retrocession. - Öppnande och återbetalning av kommersiella eller industriella krediter. - Överföringar till utlandet av mindre belopp. - Kostnader för all slags dokumentation som auktoriserade valutamäklare haft för egen räkning. - Idrottspriser och tävlingsvinster. - Arv. - Hemgifter. Bilaga IV Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas Franska Västafrika: Senegal, Sudan, Guinea, Elfenbenskusten, Dahomey, Mauretanien, Niger och Övre Volta; Franska Ekvatorialafrika: Mellersta Kongo, Ubangi-Chari, Tchad och Gabon; Saint-Pierre och Miquelon, Komorerna, Madagaskar och underlydande områden, den franska delen av Somaliakusten, Nya Kaledonien och underlydande områden, de franska besittningarna i Oceanien, de sydliga och antarktiska territorierna; Den autonoma republiken Togo; Det av Frankrike administrerade förvaltarskapsområdet Kamerun; Belgiska Kongo och Ruanda-Urundi; Det under italienskt förvaltarskap stående Somaliland; Nederländska Nya Guinea. I.2 Protokoll om Europeiska investeringsbankens stadga DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för Europeiska investeringsbanken, som avses i artikel 129 i detta fördrag, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: Artikel 1 Den enligt artikel 129 i detta fördrag upprättade Europeiska investeringsbanken, härefter kallad banken, är härmed bildad. Den skall fullgöra sina uppgifter och utöva sin verksamhet i överensstämmelse med bestämmelserna i fördraget och denna stadga. Bankens säte skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Artikel 2 Banken skall ha den uppgift som anges i artikel 130 i detta fördrag. Artikel 3 I överensstämmelse med artikel 129 i detta fördrag skall följande vara medlemmar i banken: - Konungariket Belgien; - Förbundsrepubliken Tyskland; - Franska republiken; - Italienska republiken; - Storhertigdömet Luxemburg; - Konungariket Nederländerna. Artikel 4 1. Banken skall förses med ett kapital på 1 miljard beräkningsenheter som skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp: Tyskland ...........................300 miljoner Frankrike ..........................300 miljoner Italien ............................240 miljoner Belgien ............................86,5 miljoner Nederländerna ......................71,5 miljoner Luxemburg .............................2 miljoner Beräkningsenhetens värde skall vara 0,888 670 88 gram fint guld. Medlemsstaterna skall vara ansvariga endast intill det belopp av deras andelar av det tecknade kapitalet som inte inbetalats. 2. När en ny medlem upptas skall detta medföra en ökning av det tecknade kapitalet som motsvarar det tilläggskapital den nya medlemmen skall bidra med. 3. Bankens råd får enhälligt besluta om ökning av det tecknade kapitalet. 4. En medlems andel av det tecknade kapitalet får varken överlåtas, pantsättas eller utmätas. Artikel 5 1. Medlemsstaterna skall betala in 25 procent av det tecknade kapitalet i fem lika stora poster senast två, nio, sexton, tjugotre och trettio månader efter fördragets ikraftträdande. Varje inbetalning skall till en fjärdedel göras i guld eller i en valuta som kan växlas fritt och till tre fjärdedelar i nationell valuta. 2. Styrelsen kan begära att den återstående delen på 75 procent av det tecknade kapitalet betalas in, i den mån detta behövs för att uppfylla bankens förpliktelser gentemot dess långivare.Varje medlemsstat skall betala i proportion till sin andel av det tecknade kapitalet och i de valutor banken behöver för att uppfylla dessa förpliktelser. Artikel 6 1. Bankens råd får med kvalificerad majoritet på förslag av styrelsen besluta att medlemsstaterna skall bevilja banken särskilda räntebärande lån, om och i den mån banken behöver sådana lån för att finansiera bestämda projekt och förutsatt att styrelsen kan visa att banken inte kan få erforderliga medel på kapitalmarknaderna på sådana villkor som är lämpliga med hänsyn till projektets art och ändamål. 2. De särskilda lånen får begäras först från och med ingången av fjärde året efter fördragets ikraftträdande. De får inte överskrida vare sig 400 miljoner beräkningsenheter totalt eller 100 miljoner beräkningsenheter per år. 3. De särskilda lånens löptid skall fastställas med hänsyn till löptiden för de krediter eller garantier som banken har för avsikt att bevilja med dessa särskilda lån; den får inte överstiga 20 år. Bankens råd får med kvalificerad majoritet på förslag av styrelsen besluta om förtida återbetalning av de särskilda lånen. 4. De särskilda lånen skall löpa med en ränta av 4 procent per år om bankens råd inte med hänsyn till räntesatsernas utveckling och nivå på kapitalmarknaderna beslutar fastställa en annan räntesats. 5. De särskilda lånen skall beviljas av medlemsstaterna i förhållande till deras andelar av det tecknade kapitalet. Lånen skall inbetalas i nationell valuta inom sex månader efter anfordran. 6. Om banken träder i likvidation skall medlemsstaternas särskilda lån återbetalas först sedan bankens övriga skulder betalats. Artikel 7 1. Om parivärdet av en medlemsstats valuta sänks i förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4, skall denna stat justera den del av sin kapitalandel som den betalat in i nationell valuta i proportion till den uppkomna ändringen i parivärdet genom en tilläggsinbetalning till banken. Det belopp som är föremål för justering får dock inte överstiga summan av de lån som banken beviljat och ställt ut i den valutan och bankens tillgångar i den valutan. Betalningen skall göras inom två månader eller, i den mån den svarar mot lån, då lånen förfaller till betalning. 2. Om parivärdet av en medlemsstats valuta höjs i förhållande till den beräkningsenhet som fastställts i artikel 4, skall banken justera den del av kapitalandelen som staten betalat in i nationell valuta i proportion till den uppkomna ändringen i parivärdet genom en återbetalning till denna stat. Det belopp som är föremål för justering får dock inte överstiga summan av de lån som banken beviljat och ställt ut i den valutan och bankens tillgångar i den valutan. Denna betalning skall göras inom två månader eller, i den mån den svarar mot lån, då lånen förfaller till betalning. 3. Parivärdet av en medlemsstats valuta i förhållande till den beräkningsenhet som anges i artikel 4 skall vara lika med förhållandet mellan den mängd fint guld som ingår i denna beräkningsenhet och den mängd fint guld som motsvarar det parivärde som har anmälts till Internationella valutafonden. Om något parivärde inte har anmälts skall parivärdet grundas på den växelkurs som tillämpas av en medlemsstat för sina löpande betalningar i förhållande till en i guld bestämd valuta eller en i guld växlingsbar valuta. 4. Bankens råd får besluta att punkterna 1 och 2 inte skall tillämpas då parivärdet av valutorna för samtliga medlemmar i Internationella valutafonden eller banken ändras likformigt och proportionellt. Artikel 8 Banken skall förvaltas och ledas av ett bankens råd, en styrelse och en direktion. Artikel 9 1. Bankens råd skall vara sammansatt av ministrar utsedda av medlemsstaterna. 2. Bankens råd skall fastställa allmänna riktlinjer för bankens kreditpolitik, särskilt med avseende på de syften som skall vara vägledande efter hand som den gemensamma marknaden förverkligas. Bankens råd skall se till att dessa riktlinjer följs. 3. Bankens råd skall vidare a) besluta om ökning av det tecknade kapitalet enligt artikel 4.3, b) utöva de befogenheter som anges i artikel 6 i fråga om särskilda lån, c) utöva de befogenheter som anges i artiklarna 11 och 13 när ledamöter av styrelsen och direktionen skall utses eller avsättas, d) bevilja det undantag som anges i artikel 18.1, e) godkänna styrelsens årsrapport, f) godkänna den årliga balansräkningen och resultaträkningen, g) utöva de befogenheter och fullgöra de uppgifter som anges i artiklarna 7, 14, 17, 26 och 27, h) godkänna bankens arbetsordning. 4. Inom ramen för detta fördrag och denna stadga skall bankens råd vara behörigt att enhälligt fatta beslut om att bankens verksamhet skall inställas och om dess eventuella likvidation. Artikel 10 Om inte annat bestäms i denna stadga, skall bankens råd träffa sina avgöranden genom beslut som biträds av majoriteten av dess ledamöter. Omröstningen i bankens råd skall ske enligt bestämmelserna i artikel 148 i fördraget. Artikel 11 1. Styrelsen skall ensam vara behörig att besluta om att bevilja lån och garantier samt om att ta upp lån; den skall fastställa räntesatserna för beviljade lån och garantiprovisioner; den skall se till att banken för- valtas enligt sunda principer; den skall se till att banken leds i över- ensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrag och denna stadga samt de allmänna riktlinjer som fastställts av bankens råd.Styrelsen skall vara skyldig att vid räkenskapsårets utgång förelägga bankens råd en rapport och efter godkännande offentliggöra denna. 2. Styrelsen skall bestå av 12 ledamöter och 12 suppleanter. Ledamöterna skall, efter nominering av medlemsstaterna och kommissionen, utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande: - tre ledamöter skall nomineras av Förbundsrepubliken Tyskland, - tre ledamöter skall nomineras av Franska republiken, - tre ledamöter skall nomineras av Italienska republiken, - två ledamöter skall nomineras av Beneluxländerna i samförstånd, - en ledamot skall nomineras av kommissionen. Deras mandat kan förnyas. Varje ledamot skall biträdas av en suppleant som utses enligt samma villkor och i samma ordning som ledamöterna. Suppleanterna får delta i styrelsens sammanträden. De skall inte ha rösträtt utom när de ersätter en ledamot som är förhindrad att delta. Ordföranden eller vid förfall för denne en av de vice ordförandena i direktionen skall leda styrelsens sammanträden, dock utan att delta i omröstningar. Till ledamöter av styrelsen skall utses personer vilkas oavhängighet och duglighet inte kan ifrågasättas. De skall vara ansvariga endast gentemot banken. 3. En ledamot skall kunna avsättas av bankens råd endast om han inte längre uppfyller de villkor som krävs för att han skall kunna utföra sina uppgifter. Bankens råd skall med kvalificerad majoritet besluta om detta. Om årsrapporten inte godkänns, skall styrelsen avgå. 4. I händelse av vakans till följd av dödsfall eller frivillig avgång, avsättning eller samfälld avgång, skall platsen besättas enligt punkt 2. För en ledamots återstående mandattid skall en ersättare utses utom vid allmän nytillsättning. 5. Bankens råd skall fastställa ersättning åt styrelsens ledamöter. Det skall enhälligt fastställa vilken verksamhet som är oförenlig med en ledamots eller en suppleants uppgifter. Artikel 12 1. Varje ledamot skall ha en röst i styrelsen. 2. Om inte annat bestäms i denna stadga skall styrelsen fatta beslut med enkel majoritet av de röstberättigade ledamöterna. Kvalificerad majoritet skall kräva 8 röster. Bankens arbetsordning skall fastställa hur många ledamöter som skall vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutför. Artikel 13 1. Direktionen skall bestå av en ordförande och två vice ordförande, vilka på förslag av styrelsen skall utses av bankens råd för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas. 2. På förslag av styrelsen som skall besluta med kvalificerad majoritet får bankens råd, likaså genom beslut med kvalificerad majoritet, avsätta ledamöter av direktionen. 3. Direktionen skall, under ordförandens ledning och under styrelsens kontroll, ansvara för bankens löpande verksamhet. Den skall förbereda styrelsens beslut, särskilt i fråga om upptagande av lån och beviljande av lån och garantier samt se till att dessa beslut verkställs. 4. Direktionen skall genom majoritetsbeslut yttra sig över förslag till beviljande av lån och garantier samt över förslag till upptagande av lån. 5. Bankens råd skall fastställa ersättning åt direktionens ledamöter och skall fastställa vilken verksamhet som är oförenlig med deras uppgifter. 6. Ordföranden eller vid förhinder för honom en av de vice ordförandena skall företräda banken i rättsliga och andra frågor. 7. Bankens tjänstemän och övriga anställda skall lyda under ordföranden. De skall anställas och avskedas av honom. Vid valet av personal skall hänsyn tas inte endast till personlig lämplighet och yrkesmeriter, utan också till skälig representation av medlemsstaternas medborgare. 8. Direktionen och bankens personal skall ansvara endast gentemot banken och utöva sina uppdrag i full oavhängighet. Artikel 14 1. En kommitté bestående av tre medlemmar, som utsetts av bankens råd på grund av deras duglighet, skall varje år pröva om bankens verksamhet bedrivits enligt gällande regler och om räkenskaperna förts i föreskriven ordning. 2. Kommittén skall intyga att balansräkningen och resultaträkningen överensstämmer med bokföringen och korrekt visar bankens ställning beträffande tillgångar och skulder. Artikel 15 Banken skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som utsetts av medlemsstaten. När banken skall genomföra finansiella transaktioner, skall den anlita den sedelutgivande banken i den berörda medlemsstaten eller andra finansinstitut som godkänts av medlemsstaten. Artikel 16 1. Banken skall samarbeta med alla internationella organisationer med liknande verksamhetsområden.2. Banken skall sträva efter att upprätta lämpliga förbindelser för samarbete med bank- och finansinstitut i de länder där den bedriver sin verksamhet. Artikel 17 På begäran av en medlemsstat eller kommissionen eller på eget initiativ skall bankens råd på samma villkor som gällde för utfärdandet av riktlinjerna tolka eller komplettera de riktlinjer som rådet fastställt enligt artikel 9 i denna stadga. Artikel 18 1. Inom ramen för de uppgifter som fastställts i artikel 130 i detta fördrag skall banken bevilja lån till sina medlemmar eller till privata eller offentliga företag för investeringsprojekt som skall genomföras inom medlemsstaternas europeiska territorier, i den mån medel från andra källor inte är tillgängliga på skäliga villkor. Banken får dock genom ett undantag som bankens råd enhälligt medgivit på förslag av styrelsen, bevilja lån för investeringsprojekt, som helt eller delvis skall genomföras utanför medlemsstaternas europeiska territorier. 2. Lån skall, så långt det är möjligt, beviljas endast under förutsättning att även andra finansieringskällor utnyttjas. 3. När ett lån beviljas ett företag eller en organisation som inte är en medlemsstat, skall banken bevilja lånet under förutsättning av antingen en garanti från den medlemsstat inom vars territorium projektet skall genomföras eller andra tillräckliga garantier. 4. Banken får garantera lån som upptas av offentliga eller privata företag eller andra organisationer för att genomföra sådana projekt som avses i artikel 130 i detta fördrag. 5. Den totala utestående summan av lån och garantier som beviljats av banken får inte överstiga 250 procent av det tecknade kapitalet. 6. Banken skall säkra sig mot kursrisker genom att förse låne- och garantiavtal med sådana klausuler som den finner lämpliga. Artikel 19 1. Räntesatserna för bankens lån samt garantiprovisionerna skall anpassas till gällande villkor på kapitalmarknaden och skall beräknas så att intäkterna härav gör det möjligt för banken att uppfylla sina förpliktelser, täcka sina kostnader och bilda en reservfond enligt artikel 24. 2. Banken skall inte bevilja någon sänkning av räntesatserna. Om en sänkning av räntesatsen synes påkallad med hänsyn till finansieringsprojektets särskilda art, får den berörda medlemsstaten eller tredje part bevilja räntegottgörelse i den utsträckning som detta är förenligt med reglerna i artikel 92 i detta fördrag. Artikel 20 Banken skall i sin låne- och garantiverksamhet beakta följande principer: 1. Den skall säkerställa att dess medel utnyttjas på det mest effektiva sättet i gemenskapens intresse. Den får endast bevilja lån eller ställa garantier för upptagande av lån a) när betalningar av ränta och amortering i fråga om projekt som genomförs av företag inom produktionssektorn säkerställs genom verksamhetens avkastning eller, i fråga om andra projekt, genom en förbindelse tecknad av den stat i vilken projektet utförs eller på annat sätt, och b) när projektets genomförande bidrar till en höjning av den allmänna ekonomiska produktiviteten och främjar förverkligandet av den gemensamma marknaden. 2. Den skall inte förvärva intressen i företag eller ta på sig ansvar för deras ledning, om inte skyddet av bankens rättigheter så kräver för att säkerställa återbetalning av dess fordran. 3. Den får överlåta sina fordringar på kapitalmarknaden och får för detta ändamål kräva att dess låntagare utfärdar obligationer eller andra värdepapper. 4. Varken banken eller medlemsstaterna får ställa villkor om att de belopp som lånats ut av banken skall användas inom en viss medlemsstat. 5. Den kan som villkor för att bevilja lån kräva att internationella anbud infordras. 6. Den skall inte finansiera projekt, vare sig helt eller delvis, om den medlemsstat på vars territorium projektet skall genomföras motsätter sig detta. Artikel 21 1. Ansökningar om lån eller garantier får ges in till banken antingen genom kommissionen eller genom den medlemsstat på vars territorium projektet skall genomföras. Ett företag får även vända sig direkt till banken med ansökan om lån eller garanti. 2. När ansökningar ges in genom kommissionen, skall de föreläggas den medlemsstat på vars territorium projektet skall genomföras för yttrande. När de ges in genom en stat, skall de föreläggas kommissionen för yttrande. Ansökningar som kommer direkt från företag skall föreläggas den berörda medlemsstaten och kommissionen. Den berörda medlemsstaten och kommissionen skall yttra sig inom två månader. Om svar inte har kommit in inom denna tid, får banken utgå från att projektet i fråga inte möter några invändningar. 3. Styrelsen skall besluta om låne- eller garantiansökningar som förelagts den av direktionen. 4. Direktionen skall undersöka om låne- eller garantiansökningar som förelagts den står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna stadga, särskild bestämmelserna i artikel 20. Om direktionen tillstyrker att lånet eller garantin beviljas, skall den förelägga styrelsen ett utkast till avtal; direktionen får göra sin tillstyrkan beroende av sådana villkor som den anser vara väsentliga. Om direktionen avstyrker att lånet eller garantin beviljas, skall den förelägga styrelsen de relevanta handlingarna tillsammans med sitt yttrande. 5. Om direktionen avstyrkt, får styrelsen endast bevilja ifrågavarande lån eller garanti genom enhälligt beslut. 6. Om kommissionen avstyrkt, får styrelsen endast bevilja ifrågavarande lån eller garanti genom enhälligt beslut, varvid den ledamot som utsetts efter nominering av kommissionen skall avstå från att delta i omröstningen. 7. Om både direktionen och kommissionen avstyrkt, får styrelsen inte bevilja ifrågavarande lån eller garanti. Artikel 22 1. Banken skall på de internationella kapitalmarknaderna låna upp de medel som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. 2. Banken får ta upp lån på en medlemsstats kapitalmarknad antingen inom ramen för de författningsbestämmelser som gäller för emissioner inom landet eller, i avsaknad av sådana bestämmelser i en medlemsstat, när den berörda staten och banken efter samråd har uppnått enighet om lånet. Medlemsstatens behöriga myndigheter får vägra att ge sitt samtycke endast om allvarliga störningar kan befaras på denna stats kapitalmarknad. Artikel 23 1. På följande sätt får banken använda disponibla medel som den inte omedelbart behöver för att uppfylla sina förpliktelser: a) Den får företa placeringar på penningmarknaderna. b) Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 20.2, får den köpa eller sälja värdepapper som utfärdats av banken eller av dess låntagare. c) Den får företa varje annan finansiell transaktion inom ramen för sina uppgifter. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 25 skall banken vid förvaltningen av sina placeringar inte företa valutaarbitrage, som inte direkt behövs för att genomföra dess utlåning eller fullgöra förbindelser som den ingått i samband med att lån tagits upp eller garantier beviljats. 3. Banken skall i frågor som avses i denna artikel handla i samförstånd med behöriga myndigheter eller sedelutgivande bank i den berörda medlemsstaten. Artikel 24 1. En reservfond som uppgår till 10 procent av det tecknade kapitalet skall gradvis bildas. Om bankens åtaganden motiverar det, får styrelsen besluta om att bilda ytterligare reserver. Så länge reservfonden inte färdigbildats, skall den tillföras a) ränteintäkter från lån som banken beviljat av de belopp som medlems- staterna skall inbetala enligt artikel 5, b) ränteintäkter från lån som banken beviljat av de belopp som utgör återbetalning av de lån som avses under a, i den utsträckning dessa ränteintäkter inte är nödvändiga för att uppfylla bankens förpliktelser och för att täcka dess kostnader. 2. Reservfondens medel skall placeras så, att de när som helst är tillgängliga för fondens ändamål. Artikel 25 1. Banken skall alltid ha rätt att föra över tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta för att genomföra finansiella transaktioner i överensstämmelse med dess uppgifter enligt artikel 130 i detta fördrag och med beaktande av bestämmelserna i artikel 23 i denna stadga. Banken skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i den valuta som den behöver. 2. Banken får inte konvertera sina tillgångar i en medlemsstats valuta till ett tredje lands valuta utan medlemsstatens samtycke. 3. Banken får fritt förfoga över den del av sitt kapital som inbetalats i guld eller i konvertibla valutor och över valutor som upplånats på marknader utanför gemenskapen. 4. Medlemsstaterna förbinder sig att ställa de valutor till bankens gäldenärers förfogande som behövs för betalning av kapital och ränta på sådana lån, som banken beviljat eller garanterat för projekt som skall genomföras på medlemsstaternas territorier. Artikel 26 Om en medlemsstat inte uppfyller de förpliktelser som följer av medlemsskap enligt denna stadga, särskilt förpliktelsen att inbetala sin andel av det tecknade kapitalet, sina särskilda lån eller sina ränteinbetalningar och amorteringar, får bankens råd med kvalificerad majoritet besluta att beviljandet av lån eller garantier till denna medlemsstat eller dess medborgare skall inställas. Ett sådant beslut befriar varken staten eller dess medborgare från deras förpliktelser gentemot banken. Artikel 27 1. Om bankens råd beslutar att inställa bankens verksamhet skall all verksamhet utan dröjsmål upphöra, med undantag för sådana åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bankens tillgångar används, skyddas och bevaras i behörig ordning samt att dess åtaganden infrias. 2. I händelse av likvidation skall bankens råd utse likvidatorer och ge dem instruktioner för att genomföra likvidationen. Artikel 28 1. Banken skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den immunitet och de privilegier som banken skall åtnjuta fastställs i det protokoll som avses i artikel 218 i fördraget. 2. Bankens tillgångar skall undantas från varje slag av rekvisition eller expropriation. Artikel 29 Utom i de fall då domstolen är behörig, skall tvister mellan å ena sidan banken och å andra sidan dess långivare, låntagare eller tredje man avgöras av de behöriga nationella domstolarna. Banken skall ha domicil i var och en av medlemsstaterna. Den får emellertid i avtal fastställa ett särskilt domicil eller föreskriva ett skiljedomsförfarande. Bankens tillgångar får endast genom ett avgörande av domstol tas i beslag eller göras till föremål för exekution. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan Protokoll om den tyska inrikeshandeln och de problem som sammanhänger med denna DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM BEAKTAR de förhållanden som för närvarande råder på grund av Tysklands delning, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: 1. Eftersom handeln mellan de tyska territorier som lyder under För- bundsrepubliken Tysklands grundlag och de tyska territorier där grundlagen inte är tillämplig utgör en del av den tyska inrikeshandeln, kräver tillämpningen av detta fördrag i Tyskland inte någon ändring i gällande ordning för denna handel. 2. Varje medlemsstat skall informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla avtal, som rör handeln med de tyska territorier där Förbundsrepubliken Tysklands grundlag inte är tillämplig, och om vilka genomförandebestämmelser som gäller för dessa avtal. Varje medlemsstat skall säkerställa att genomförandet inte strider mot den gemensamma marknadens principer och skall i synnerhet vidta lämpliga åtgärder för att undvika att skada de andra medlemsstaternas ekonomier. 3. Varje medlemsstat får vidta lämpliga åtgärder för att hindra att svårigheter uppstår för staten på grund av handeln mellan en annan medlemsstat och de tyska territorier där Förbundsrepubliken Tysklands grundlag inte är tillämplig. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.4 Protokoll om vissa bestämmelser angående Frankrike DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR lösa vissa särskilda, nu aktuella problem i överensstämmelse med fördragets allmänna mål, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: I - Avgifter och stöd 1. Kommissionen och rådet skall varje år pröva det system för exportstöd och särskilda importavgifter som används inom franc-området. Den franska regeringen skall i samband med prövningen tillkännage vilka åtgärder den avser att vidta för att minska och rationalisera stödens och avgifternas storlek. Den skall också informera rådet och kommissionen om den avser att införa några nya avgifter som en följd av ytterligare liberalisering, och om de justeringar av stöd och avgifter som den avser att göra inom ramen för den högsta avgiftsnivå som gällde den 1 januari 1957. De olika åtgärderna kan tas upp till diskussion inom dessa institutioner. 2. Om rådet anser att bristen på enhetlighet skadar vissa industrigrenar inom andra medlemsstater, får rådet, på förslag från kommissionen och med kvalificerad majoritet, anmoda den franska regeringen att vidta vissa åtgärder för att standardisera avgifter och stöd inom var och en av de tre grupperna råmaterial, halvfabrikat och färdiga produkter. Om den franska regeringen inte vidtar sådana åtgärder, kan rådet med kvalificerad majoritet tillåta de övriga medlemsstaterna att vidta skyddsåtgärder enligt de villkor och närmare föreskrifter som rådet fastställer. 3. Om de löpande transaktionerna i betalningsbalansen inom franc-området har varit i jämvikt i mer än ett år och om områdets valutareserv har nått en godtagbar nivå, särskilt i förhållande till utrikeshandelns volym, kan rådet, på förslag från kommissionen och med kvalificerad majoritet, besluta att den franska regeringen skall avskaffa avgifts- och stödsystemet. Om kommissionen och den franska regeringen inte kan enas i frågan om huruvida valutareserven inom franc-området har nått en godtagbar nivå, skall de hänskjuta ärendet till ett organ eller en person som i samförstånd utsetts till skiljedomare. Om samförstånd inte kan nås skall domstolens ordförande utse skiljedomaren.Beslut om att avskaffa avgifts- och stödsystemet skall fattas på ett sådant sätt att betalningsbalansens jämvikt inte riskeras; avskaffandet får i synnerhet ske gradvis. När systemet har avskaffats skall fördragets bestämmelser tillämpas till alla delar. Begreppet löpande transaktioner i betalningsbalansen skall ha den innebörd som internationella organisationer och Internationella valutafonden har gett det. Begreppet skall omfatta handelsbalansen och de osynliga transaktioner som har karaktär av intäkter eller tjänster. II - Övertidsersättning 1. Enligt medlemsstaternas uppfattning kommer upprättandet av den gemensamma marknaden att vid den första etappens utgång medföra en situation, där det normala antalet arbetstimmar, utöver vilket övertidsersättning betalas, och det genomsnittliga lönetillägget för övertidstimmar inom industrin motsvarar det franska genomsnittet år 1956. 2. Om denna situation inte uppstår i slutet av den första etappen skall kommissionen bemyndiga Frankrike att, med avseende på de industrigrenar som påverkas av skillnader i metoden för beräkning av övertidsersättning, vidta skyddsåtgärder enligt de villkor och närmare föreskrifter som kommissionen fastställer. Sådana åtgärder får dock inte vidtas om den genomsnittliga ökningen av lönenivån inom samma industrigrenar i övriga medlemsstater, jämfört med genomsnittet år 1956, under denna etapp överstiger ökningen i Frankrike med en av kommissionen fastställd och av rådet med kvalificerad majoritet godkänd procentsats. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.5 Protokoll om Italien DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR lösa vissa problem avseende Italien, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: GEMENSKAPENS MEDLEMSSTATER BEAKTAR att den italienska regeringen genomför ett tioårigt ekonomiskt utvecklingsprogram vars mål är att rätta till obalanserna i den italienska ekonomin, i synnerhet genom att bygga upp en infrastruktur i de mindre utvecklade områdena i södra Italien och på de italienska öarna samt genom att skapa nya arbetstillfällen för att avskaffa arbetslösheten, HÄNVISAR TILL att principerna och målen i den italienska regeringens program har övervägts och blivit godkända av internationella samarbetsorgan, i vilka medlemsstaterna är medlemmar, INSER att det ligger i deras gemensamma intresse att målen i det italienska programmet uppnås, ÄR ENIGA OM att rekommendera gemenskapens institutioner att använda alla de medel och förfaranden som föreskrivs i detta fördrag och då särskilt att på ett lämpligt sätt utnyttja Europeiska investeringsbankens och Europeiska sociala fondens resurser, för att underlätta genomförandet av den italienska regeringens uppgift, ANSER att gemenskapens institutioner vid tillämpningen av detta fördrag bör beakta de stora påfrestningar som Italiens ekonomi kommer att utsättas för under de kommande åren och det önskvärda i att undvika sådana riskfyllda belastningar, särskilt vad gäller betalningsbalansen och sysselsättningsnivån, som skulle kunna äventyra tillämpningen av fördraget i Italien, ERKÄNNER särskilt att det vid tillämpningen av artiklarna 108 och 109 blir nödvändigt att se till att de åtgärder som krävs av den italienska regeringen inte äventyrar genomförandet av regeringens program för ekonomisk utveckling och höjning av befolkningens levnadsstandard. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.6 Protokoll om Storhertigdömet Luxemburg DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR lösa vissa särskilda problem angående Storhertigdömet Luxemburg, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: Artikel 1 1. På grund av jordbrukets särskilda ställning i Storhertigdömet Luxemburg skall Storhertigdömet ha rätt att behålla kvantitativa restriktioner för import av sådana produkter som räknas upp i den lista, vilken är fogad till det beslut om jordbruket i Luxemburg som fattades den 3 december 1955 av de avtalsslutande parterna i Allmänna tull- och handelsavtalet. Belgien, Luxemburg och Nederländerna skall tillämpa det system som föreskrivs i artikel 6.3 i konventionen av den 25 juli 1921 om den ekonomiska unionen mellan Belgien och Luxemburg. 2. Storhertigdömet Luxemburg skall vidta alla åtgärder av strukturell, teknisk och ekonomisk natur som gör det möjligt att gradvis integrera dess jordbruk med den gemensamma marknaden. Kommissionen får lämna Storhertigdömet rekommendationer om vilka åtgärder som skall vidtas.Vid slutet av övergångstiden skall rådet, på förslag från kommissionen och med kvalificerad majoritet, besluta om i vilken utsträckning de undantag som beviljats Storhertigdömet Luxemburg skall behållas, ändras eller upphävas. Varje medlemsstat som saken gäller kan överklaga detta beslut till ett skiljedomsorgan som har utsetts enligt artikel 8.4 i detta fördrag. Artikel 2 När kommissionen utarbetar de bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare som avses i artikel 48.3 i detta fördrag, skall den beakta den särskilda demografiska situationen i Storhertigdömet Luxemburg. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.7 Protokoll om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som särbehandlas vid import till en medlemsstat DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR närmare bestämma hur detta fördrag skall tillämpas på vissa varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som särbehandlas vid import till en medlemsstat, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: 1. Tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall inte kräva någon ändring av de tullbestämmelser som vid fördragets ikraftträdande tillämpas vid import a) till Beneluxländerna av varor med ursprung i och som kommer från Surinam eller Nederländska Antillerna, b) till Frankrike av varor med ursprung i och som kommer från Marocko, Tunisien, Republiken Vietnam, Kambodja eller Laos; detta skall även gälla för de franska besittningarna i kondominiet Nya Hebriderna, c) till Italien av varor med ursprung i och som kommer från Libyen eller det nu under italienskt förvaltarskap stående Somaliland. 2. Varor som har importerats till en medlemsstat enligt de ovan angivna reglerna skall vid återexport till någon annan medlemsstat inte anses kunna omsättas fritt i den förstnämnda medlemsstaten enligt artikel 10 i detta fördrag. 3. Före utgången av det första året efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall varje medlemsstat underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om sina regler angående sådan särbehandling som avses i detta protokoll och samtidigt överlämna en lista över de varor som särbehandlas. Varje medlemsstat skall också informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om senare ändringar i listan eller i särbehandlingen. 4. Kommissionen skall säkerställa att tillämpningen av dessa regler inte är till skada för de övriga medlemsstaterna. För att uppnå detta mål får den vidta lämpliga åtgärder vad gäller förbindelserna mellan medlemsstaterna. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.8 Protokoll om den ordning som med avseende på Algeriet och Franska republikens utomeuropeiska departement skall tillämpas på varor som omfattas av Europeiska kol- och stålgemenskapen DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÄR MEDVETNA OM att de bestämmelser i detta fördrag som avser Algeriet och Franska republikens utomeuropeiska departement aktualiserar frågan om vilken ordning som, i fråga om Algeriet och dessa departement, skall tillämpas på varor som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska- pen, SOM ÖNSKAR finna en lämplig lösning i samklang med de två fördragens principer, FÖRBINDER SIG att lösa detta problem i en anda av samförstånd och inom kortast möjliga tid, dock senast vid den första revisionen av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.9 Protokoll om mineraloljor och vissa av deras derivat DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: 1. Under sex år efter det att detta fördrag har trätt i kraft får varje medlemsstat gentemot övriga medlemsstater och tredje land behålla de tullar och avgifter med motsvarande verkan som den 1 januari 1957 - eller vid fördragets ikraftträdande, om de då är lägre - tillämpades på varor som omfattas av nummer 27.09, 27.10, 27.11, 27.12 och ur 27.13 (paraffin, mikrovax och andra mineralvaxer) i Brysselnomenklaturen. Tullsatsen för råolja får dock inte vara sådan, att den medför att den skillnad som den 1 januari 1957 förelåg mellan tullsatsen för råolja och tullsatserna för de ovannämnda derivaten ökar med mera än 5 procent. Om någon sådan skillnad inte föreligger, får den skillnad som senare kan uppkomma inte överstiga 5 procent av den tullsats som den 1 - januari 1957 tillämpades på varor som omfattas av nummer 27.09. Om tullarna eller avgifterna med motsvarande verkan sätts ned före utgången av den ovannämnda sexårsperioden för de varor som omfattas av nummer 27.09, skall de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som gäller för de övriga ovannämnda varorna sättas ned i samma utsträckning. Vid slutet av denna period skall de tullsatser som behållits enligt föregående stycke fullständigt avskaffas gentemot de övriga medlemsstaterna. Samtidigt skall den gemensamma tulltaxan bli tillämplig gentemot tredje land. 2. Artikel 92.3 c i detta fördrag skall tillämpas på stöd till produktion av mineraloljor som omfattas av nummer 27.09 i Brysselnomenklaturen, om sådant stöd visar sig vara nödvändigt för att få ner priset på råolja till världsmarknadspriset cif europeisk hamn i en medlemsstat. Kommissionen skall under de två första etapperna använda sina befogenheter enligt artikel 93 endast i den omfattning som krävs för att förhindra missbruk av stöd. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I.10 Protokoll om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÄR ANGELÄGNA att, vid tiden för undertecknandet av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, bestämma räckvidden av bestämmelserna i artikel 227 i detta fördrag när det gäller Konungariket Nederländerna, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: På grund av Konungariket Nederländernas statsrättsliga struktur enligt författningen av den 29 december 1954 är Konungarikets regering, trots artikel 227, berättigad att ratificera fördraget endast för Konungariket i Europa och Nederländska Nya Guinea. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan I. 11 Genomförandekonvention om associeringen av utomeuropeiska länder och territorier med gemenskapen DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR fastställa den genomförandekonvention som omtalas i artikel 136 i detta fördrag, HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till detta fördrag: Artikel 1 Medlemsstaterna skall på nedan angivna villkor delta i åtgärder som är ägnade att främja den sociala och ekonomiska utvecklingen i de länder och territorier som är förtecknade i bilaga IV till detta fördrag, genom att bistå dessa länders och territoriers ansvariga myndigheter i deras strävanden. För detta ändamål upprättas härmed en utvecklingsfond för utomeuropeiska länder och territorier, till vilken medlemsstaterna under en tid av fem år skall betala de årliga avgifter som fastställts i bilaga A till denna konvention. Fonden skall förvaltas av kommissionen. Artikel 2 De myndigheter som är ansvariga för dessa länder och territorier skall i samförstånd med de lokala myndigheterna eller med företrädare för folken i de berörda länderna och territorierna, förelägga kommissionen de sociala och ekonomiska projekt för vilka man begär finansiering genom gemenskapen. Artikel 3 Kommissionen skall varje år utarbeta allmänna handlingsprogram för fördelningen på olika projektgrupper av de medel som står till förfogande enligt bilaga B till denna konvention. De allmänna handlingsprogrammen skall omfatta följande finansieringsprojekt: a) Vissa sociala institutioner, särskilt sjukhus och inrättningar för undervisning och teknisk forskning samt för yrkesvägledning och yrkesutbildning av befolkningen. b) Investeringar som är av allmänt intresse och direkt knutna till genomförandet av ett program som innehåller konkreta och produktiva utvecklingsprojekt. Artikel 4 Vid början av varje budgetår skall rådet, med kvalificerad majoritet och efter att ha hört kommissionen, bestämma vilka belopp som skall anslås för att finansiera a) de sociala institutioner som avses i artikel 3 a, b) de investeringar av allmänt intresse som avses i artikel 3 b. Rådets beslut skall syfta till att uppnå en rationell geografisk fördelning av de tillgängliga medlen. Artikel 5 1. Kommissionen skall besluta om hur de enligt artikel 4 a tillgängliga medlen skall fördelas mellan olika ansökningar om finansiering av sociala institutioner. 2. Kommissionen skall utarbeta förslag för finansieringen av de inve- steringsprojekt som avses i artikel 4 b. Den skall förelägga rådet dessa förslag. Om ingen medlemsstat inom en månad begär att rådet skall pröva förslagen skall dessa anses vara godkända. Om rådet prövar förslagen skall rådet inom två månader fatta beslut med kvalificerad majoritet. 3. Sådana medel som inte har fördelats under ett år skall föras över till de följande åren. 4. De fördelade medlen skall ställas till förfogande för de myndigheter som ansvarar för att arbetena utförs. Kommissionen skall säkerställa att medlen används för de beslutade ändamålen och på bästa möjliga ekonomiska villkor. Artikel 6 Inom sex månader efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, fastställa regler för insamlingen och överföringen av bidragen, för budgetarbetet och för förvaltningen av Utvecklingsfondens medel. Artikel 7 Den kvalificerade majoritet som avses i artiklarna 4-6 skall vara 67 röster. Medlemsstaterna skall ha följande antal röster: Belgien ................................11 röster Tyskland ...............................33 röster Frankrike...............................33 röster Italien ................................11 röster Luxemburg ...............................1 röst Nederländerna ..........................11 röster Artikel 8 Etableringsrätten skall i varje land eller territorium gradvis utökas till att gälla medborgare och företag från andra medlemsstater än den stat som har särskilda förbindelser med landet eller territoriet i fråga. Närmare riktlinjer för detta skall rådet fastställa under det första tillämpningsåret för denna konvention; rådet skall därvid besluta med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen samt på ett sådant sätt att all diskriminering gradvis upphör under övergångstiden. Artikel 9 De tullbestämmelser som föreskrivs i artiklarna 133 och 134 i detta fördrag skall tillämpas på handeln mellan medlemsstaterna och dessa länder och territorier. Artikel 10 Under denna konventions giltighetstid skall medlemsstaterna i sitt handelsutbyte med dessa länder och territorier tillämpa de bestämmelser i fördragets kapitel om avskaffandet av kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna, som medlemsstaterna tillämpar i handelsutbytet med varandra under samma tid. Artikel 11 1. Ett år efter det att denna konvention har trätt i kraft skall i varje land eller territorium där importkvoter förekommer, de kvoter som är öppna för andra stater än den stat med vilken landet eller territoriet har särskilda förbindelser omvandlas till globala kvoter som utan diskriminering skall vara öppna för övriga medlemsstater. Från och med samma tidpunkt skall dessa kvoter årligen ökas enligt artikel 32 och artikel 33.1-2 och 33.4-7 i detta fördrag. 2. Om den globala kvoten för en icke-liberaliserad vara inte uppgår till 7 procent av den totala importen till ett land eller territorium, skall en kvot som uppgår till 7 procent av denna import införas senast ett år efter det att denna konvention har trätt i kraft och årligen ökas enligt punkt 1. 3. Om det ifråga om vissa varor inte finns någon kvot för import till ett land eller territorium, skall kommissionen genom ett beslut ge närmare föreskrifter om hur de kvoter som skall erbjudas de övriga medlemsstaterna skall öppnas och utökas. Artikel 12 Om medlemsstaternas importkvoter omfattar både import från en stat med särskilda förbindelser med ett land eller territorium och import från det berörda landet eller territoriet, skall den del av importen som kommer från länderna och territorierna vara föremål för en global kvot som skall bestämmas utifrån importstatistik. Sådana kvoter skall fastställas under det första året av denna konventions giltighetstid och ökas enligt artikel 10. Artikel 13 Bestämmelserna i artikel 10 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell eller kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln. Artikel 14 Efter det att denna konvention har upphört att gälla och tills dess att associeringsbestämmelser för ytterligare en period har antagits, skall å ena sidan ländernas och territoriernas importkvoter och å andra sidan medlemssta- ternas importkvoter för varor med ursprung i länderna och territorierna, behållas på den nivå som fastställts för det femte året. Den ordning med avseende på etableringsrätten som var i kraft vid femte årets utgång skall också behållas. Artikel 15 1. Tullkvoter för import från tredje land av orostat kaffe till Italien och Beneluxländerna och av bananer till Förbundsrepubliken Tyskland, skall införas i enlighet med de protokoll som är fogade till denna konvention. 2. Om denna konvention upphör att gälla innan ett nytt avtal har slutits, skall medlemsstaterna, i avvaktan på ett nytt avtal, beviljas tullkvoter för bananer, kakaobönor och orostat kaffe till de tullsatser som tillämpades vid början av den andra etappen. Dessa kvoter skall motsvara importvolymen från tredje land under det senaste år för vilket det finns tillgänglig statistik. Dessa kvoter skall i förekommande fall ökas i proportion till konsum- tionsökningen i de importerande länderna. 3. De medlemsstater som har beviljats tullkvoter på vilka - enligt protokollen om import av orostat kaffe och bananer från tredje land - de tullsatser tillämpas som gällde då detta fördrag trädde i kraft, kan istället för en tillämpning av den i punkt 2 föreskrivna ordningen kräva att tullkvoterna för dessa produkter bibehålls på samma nivå som de uppnått då denna konvention upphör att gälla. Dessa kvoter skall i förekommande fall ökas enligt punkt 2. 4. Kommissionen skall på begäran av de berörda staterna besluta om storleken på de tullkvoter som avses i de föregående punkterna. Artikel 16 Bestämmelserna i artiklarna 1-8 i denna konvention skall tillämpas på Algeriet och de franska utomeuropeiska departementen. Artikel 17 Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 ingås denna konvention för en tid av fem år. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J.Linthorst Homan Bilaga A enligt artikel 1 i denna konvention ______________________________________________________________ År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Totalt ______________________________________________________________ Procent 10 % 12,5 % 16,5 % 22,5 % 38,5 % 100 % ______________________________________________________________ Länder MILJONER EPU-BERÄKNINGSENHETER ______________________________________________________________ Belgien 7 8,75 11,55 15,75 26,95 70 Tyskland 20 25 33 45 77 200 Frankrike 20 25 33 45 77 200 Italien 4 5 6,60 9 15,40 40 Luxemburg 0,125 0,15625 0,20625 0,28125 0,48125 1,25 Neder- 7 8,75 11,55 15,75 26,95 70 länderna ______________________________________________________________ Bilaga B enligt artikel 3 i denna konvention ______________________________________________________________ År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Totalt ______________________________________________________________ Procent 10 % 12,5 % 16,5 % 22,5 % 38,5 % 100 % ______________________________________________________________ Utomeuro- peiska läder och territorier med anknyt- MILJONER EPU-BERÄKNINGSENHETER ning till ______________________________________________________________ Belgien 3 3,75 4,95 6,75 11,55 30 Frankrike 51,125 63,906 84,356 115,031 196,832 511,25 Italien 0,5 0,625 0,825 1,125 1,925 5 Neder- 3,5 4,375 5,775 7,875 13,475 35 länderna ______________________________________________________________ I.12 Protokoll om tullkvoter för import av bananer (ur 08.01 i Brysselnomenklaturen) DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till denna konvention: 1. Från den första tillnärmningen av externa tullar enligt artikel 23.1 b i detta fördrag till slutet av den andra etappen, skall Förbundsrepubliken Tyskland beviljas en årlig tullfri importkvot som ska motsvara 90 procent av den kvantitet som importerades år 1956, minskat med de kvantiteter som kommer från de länder och territorier som avses i artikel 131 i detta fördrag. 2. Från slutet av den andra etappen till slutet av den tredje, skall kvoten vara 80 procent av den ovan angivna kvantiteten. 3. De årliga kvoter som bestäms i punkterna 1 och 2 skall ökas med 50 procent av skillnaden mellan de totala kvantiteter som importerades under det närmast föregående året och de kvantiteter som importerades år 1956. Om den totala importen minskar i jämförelse med år 1956, skall de årliga kvoter som föreskrivs ovan inte överstiga 90 procent av importen för det närmast föregående året under den tid som avses i punkt 1, eller 80 procent av importen för det närmast föregående året under den tid som avses i punkt 2. 4. Så snart som den gemensamma tulltaxan tillämpas i sin helhet skall kvoten utgöra 75 procent av importen för år 1956. Denna kvot skall ökas enligt punkt 3 första stycket. Om importen har minskat i jämförelse med år 1956, skall den årliga kvot som föreskrivs ovan inte överstiga 75 procent av importen för det närmast föregående året. Varje beslut om att avskaffa eller ändra denna kvot skall fattas av rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen. 5. Den importkvantitet för år 1956 som enligt de ovan angivna bestämmelserna skall utgöra beräkningsgrunden för kvoterna, uppgår till 290.000 ton efter avdrag för importen från de länder och territorier som avses i artikel 131 i detta fördrag. 6. Om länderna och territorierna inte skulle vara i stånd att leverera de av Förbundsrepubliken Tyskland begärda kvantiteterna, är de berörda medlemsstaterna beredda att samtycka till en motsvarande ökning av den tyska tullkvoten. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan Vid undertecknandet av detta protokoll gjorde Förbundsrepubliken Tysklands befullmäktigade på sin regeringens vägnar följande förklaring som de övriga befullmäktigade beaktade: Förbundsrepubliken Tyskland är beredd att stödja alla åtgärder som kan vidtas av tyska privata intressenter för att inom Förbundsrepubliken främja försäljningen av bananer från de associerade utomeuropeiska länderna och territorierna. För att uppnå detta mål skall förhandlingar inledas så snart som möjligt mellan affärskretsarna i de olika länder som är intresserade av att leverera och sälja bananer. I.13 Protokoll om tullkvoter för import av orostat kaffe (ur 09.01 i Brysselnomenklaturen) DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till denna konvention: A. Italien Under den första tiden av associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med gemenskapen och efter den första ändringen av tullsatserna enligt artikel 23 i detta fördrag, skall vid import av orostat kaffe från tredje land till italienskt territorium de tullsatser gälla som tillämpades då detta fördrag trädde i kraft, förutsatt att importen ligger inom ramen för en årlig kvot som högst är lika med den samlade importen av orostat kaffe från tredje land till Italien under år 1956. Från och med det sjätte året efter det att detta fördrag trätt i kraft till slutet av den andra etappen skall den ursprungliga kvot som föreskrivs i föregående stycke minskas med 20 procent. Från början av den tredje etappen och under hela dess varaktighet skall kvoten vara 50 procent av den ursprungliga kvoten. I fyra år efter övergångstidens slut får vid import av orostat kaffe till Italien de tullsatser, som gällde där när detta fördrag trädde i kraft, fortsätta att tillämpas på upp till 20 procent av den ursprungliga kvoten. Kommissionen skall pröva om det procenttal och den tidsfrist som anges i föregående stycke är befogade. Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de kvantiteter som importeras utöver de ovan angivna kvoterna. B. Beneluxländerna Från början av den andra etappen och under hela dess varaktighet, får orostat kaffe från tredje land fortsätta att importeras tullfritt till Beneluxländernas territorier. Denna tullfria import får dock högst uppgå till 85 procent av den totala kvantitet orostat kaffe som importerades under det senaste året för vilket det finns statistik tillgänglig. Från början av den tredje etappen och under hela dess varaktighet, skall den tullfria import som avses i föregående stycke minskas till 50 procent av den totala mängden orostat kaffe som importerades under det senaste året för vilket det finns statistik tillgänglig. Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de kvantiteter som importeras utöver de ovan angivna kvoterna. Upprättat i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju. P. H. Spaak J. Ch. Snoy et d'Oppuers Adenauer Hallstein Pineau M. Faure Antonio Segni Gaetano Martino Bech Lambert Schaus J. Luns J. Linthorst Homan