Regeringskansliets rättsdatabaser

BILAGA 13 Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen FÖRDRAGET om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen INNEHÅLL Ingress ...................................................3 Första avdelningen. Europeiska kol- och stålgemenskapen ...4 Andra avdelningen. Gemenskapens institutioner .............6 Kapitel I. Höga myndigheten ...........................7 Kapitel II. Församlingen ..............................11 Kapitel III. Rådet......................................13 Kapitel IV. Domstolen .................................14 Tredje avdelningen. Ekonomiska och sociala bestämmelser ..18 Kapitel I. Allmänna bestämmelser .....................18 Kapitel II. Finansiella bestämmelser ..................20 Kapitel III. Investeringar och finansiellt stöd ........22 Kapitel IV. Produktion ................................24 Kapitel V. Priser ....................................27 Kapitel VI. Karteller och företagskoncentrationer .....30 Kapitel VII. Ingrepp i konkurrensförhållanden ..........36 Kapitel VIII Arbetstagarnas löner och rörlighet ........36 Kapitel IX. Transporter ...............................39 Kapitel X. Handelspolitik ............................39 Fjärde avdelningen. Allmänna bestämmelser ................41 Bilagor Bilaga I. Definition av uttrycken kol och stål ......49 Bilaga II. Skrot .....................................52 Bilaga III. Specialstål ...............................53 Protokoll om gemenskapens immunitet och privilegier.......55 Protokoll om stadgan för domstolen .......................60 Protokoll om förbindelserna med Europarådet ..............72 Skriftväxling mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Franska republikens regering om Saar ........74 Konvention om övergångsbestämmelser.......................76 Konventionens syfte ......................................76 Första delen. Fördragets genomförande ....................77 Kapitel I. Upprättande av gemenskapensinstitutioner ..77 Kapitel II. Upprättande av den gemensammamarknaden ....81 Andra delen. Gemenskapens förbindelser med tredje land ...85 Kapitel I. Förhandlingar med tredje land .............85 Kapitel II. Export ....................................87 Kapitel III. Avvikelse från mestgynnad nationsklausulen 88 Kapitel IV. Liberalisering av handeln .................88 Kapitel V. Särskild bestämmelse ......................89 Tredje delen. Allmänna skyddsåtgärder ....................89 Kapitel I. Allmänna bestämmelser .....................89 Kapitel II. Särskilda bestämmelser om kol .............91 Kapitel III. Särskilda bestämmelser om stålindustrin ...95 Protokoll om ministerkonferensen om den interministriska kommissionen .............................................97 FÖRDRAG FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HANS KUNGLIGA HÖGHET KRONPRINSEN AV BELGIEN, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, SOM BEAKTAR att världsfreden endast kan bevaras genom konstruktiva ansträng- ningar som står i proportion till de faror som hotar den, SOM ÄR övertygade om att det bidrag ett organiserat och livskraftigt Europa kan lämna till civilisationen är oumbärligt för att upprätthålla fredliga förbindelser, SOM ÄR MEDVETNA om att Europa endast kan byggas upp genom konkreta åtgärder som först och främst skapar en verklig solidaritet och genom upprättandet av gemensamma grundvalar för ekonomisk utveckling, SOM ÄR ANGELÄGNA att bidra till en höjning av levnadsstandarden och till framsteg i arbetet för freden genom att utveckla sin basproduktion, SOM FÖRESATT SIG att ersätta sekelgammal rivalitet genom att förena sina väsentliga intressen, att genom upprättandet av en ekonomisk gemenskap lägga de första grundstenarna för en mera vidsträckt och mera djupgående gemenskap mellan folk, som länge varit splittrade genom blodiga konflikter, och att lägga grunden till institutioner som kan visa vägen till ett härefter gemensamt öde, HAR BESLUTAT att skapa en Europeisk kol- och stålgemenskap och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT Doktor Konrad Adenauer, kansler och utrikesminister; HANS KUNGLIGA HÖGHET KRONPRINSEN AV BELGIEN Paul van Zeeland, utrikesminister, Joseph Meurice, utrikeshandelsminister; FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Robert Schuman, utrikesminister; ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT Carlo Sforza, utrikesminister; HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG Joseph Bech, utrikesminister; HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA D. U. Stikker, utrikesminister, J. R. M. van den Brink, ekonomiminister; SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande. FÖRSTA AVDELNINGEN Europeiska kol- och stålgemenskapen Artikel 1 Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK KOL- OCH STÅLGEMENSKAP grundad på en gemensam marknad, gemensamma syften och gemensamma institutioner. Artikel 2 Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ha till uppgift att i harmoni med medlemsstaternas allmänna ekonomi och på grundval av upprättandet av en gemensam marknad under de villkor som anges i artikel 4, bidra till ekonomisk expansion, ökning av sysselsättningen och höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna. Gemenskapen skall gradvis skapa betingelser som i sig själva säkerställer den mest rationella fördelningen av produktionen vid högsta möjliga produktivitetsnivå med bevarande av stabilitet i sysselsättningen och utan att framkalla djupgående och varaktiga störningar i medlemsstaternas ekonomi. Artikel 3 Gemenskapens institutioner skall inom ramen för sina respektive befogenheter och i det gemensamma intresset a) försäkra sig om en jämn försörjning av den gemensamma marknaden med hänsyn till tredje lands behov, b) tillförsäkra alla den gemensamma marknadens förbrukare i jämförlig ställning lika tillgång till produktionen, c) se till att lägsta möjliga priser fastställs på ett sådant sätt, att det varken medför en motsvarande höjning av de priser som tillämpas av samma företag vid andra transaktioner eller en höjning av prisnivån i dess helhet under en annan period; härvid skall nödvändiga avskrivningar möjliggöras och det investerade kapitalet beredas normala förräntningsmöjligheter, d) se till att upprätthålla förutsättningar som stimulerar företagen att utveckla och förbättra sin produktionskapacitet samt främja en politik för ett rationellt utnyttjande av naturtillgångarna med undvikande av rovdrift, e) främja en förbättring av arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en utjämning av dessa villkor på en ständigt stigande nivå i var och en av de industrier som gemenskapen ansvarar för, f) främja utvecklingen av den internationella handeln och se till att de priser som tillämpas på utländska marknader hålls inom skäliga gränser, g) främja en jämn expansion och modernisering av produktionen såväl som en kvalitetsförbättring under förhållanden som utesluter varje form av skydd mot konkurrerande industrier, om inte detta är motiverat av olagliga åtgärder, som vidtagits av dessa industrier eller till deras förmån. Artikel 4 Följande åtgärder är oförenliga med den gemensamma marknaden för kol och stål och skall därför upphävas och förbjudas inom gemenskapen på det sätt som anges i detta fördrag: a) import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt kvantitativa restriktioner för varurörelserna, b) åtgärder eller förfaranden som medför diskriminering av tillverkare, köpare eller förbrukare, särskilt vad beträffar pris- eller leveransvillkor och fraktpriser, liksom åtgärder eller förfaranden som utgör hinder för köparens fria val av leverantör, c) subventioner eller statliga stödåtgärder eller särskilda pålagor som ålagts av staterna oavsett i vilken form det sker, d) restriktiva förfaranden som syftar till uppdelning eller exploatering av marknader. Artikel 5 Gemenskapen skall, på det sätt som anges i detta fördrag, fullgöra sin uppgift genom begränsade ingripanden. För detta ändamål skall gemenskapen - upplysa och bistå berörda parter i deras handlande genom att inhämta upplysningar, anordna överläggningar samt uppställa allmänna målsättningar, - ställa medel till företagens förfogande för finansiering av deras investeringar samt delta i utgifter för omställning, - säkerställa att normala konkurrensförhållanden upprättas, vidmakthålls och iakttas och inte ingripa i produktionen eller på marknaden annat än då omständigheterna kräver det, - offentliggöra skälen för sitt handlande och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att detta fördrags regler iakttas. Gemenskapens institutioner skall utöva sin verksamhet med en begränsad administrativ apparat i nära samarbete med de berörda parterna. Artikel 6 Gemenskapen skall vara en juridisk person. Gemenskapen skall i sina internationella förbindelser ha den rättskapacitet som krävs för att den skall kunna utföra sina uppgifter och uppnå sina mål. Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Gemenskapen skall företrädas av sina institutioner inom ramen för dessas befogenheter. ANDRA AVDELNINGEN Gemenskapens institutioner Artikel 7 Gemenskapens institutioner är - en HÖG MYNDIGHET, biträdd av en rådgivande kommitté, - en GEMENSAM FÖRSAMLING, härefter benämnd "Församlingen", - ett SÄRSKILT MINISTERRÅD, härefter benämnt "rådet", - en DOMSTOL, härefter benämnd "domstolen". KAPITEL I HÖGA MYNDIGHETEN Artikel 8 Höga myndigheten skall ha till uppgift att se till att de mål som uppställs i detta fördrag förverkligas på det sätt som fördraget anger. Artikel 9 Höga myndigheten skall bestå av nio ledamöter, som skall utses för sex år på grundval av sin allmänna duglighet. Avgående ledamöter kan utses på nytt. Antalet ledamöter av Höga myndigheten får minskas genom enhälligt beslut av rådet. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av Höga myndigheten. I Höga myndigheten får ingå högst två ledamöter av samma nationalitet. Ledamöterna av Höga myndigheten skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med den överstatliga arten av deras skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna överstatlighet och att inte söka påverka Höga myndighetens ledamöter när de utför sina uppgifter. Ledamöterna av Höga myndigheten får inte, under sin ämbetstid eller under en tid av tre år efter ämbetstiden, utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet eller förvärva eller behålla, direkt eller indirekt, några affärsintressen beträffande kol och stål. Artikel 10 Åtta ledamöter av Höga myndigheten skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. Dessa skall utse den nionde ledamoten som skall anses vald om han får minst fem röster. De på detta sätt utsedda ledamöterna skall kvarstå i ämbetet under en period av sex år efter upprättandet av den gemensamma marknaden. Om en vakans uppstår under denna första period av skäl som anges i artikel 12, skall medlemsstaternas regeringar i samförstånd utse en ersättare i enlighet med bestämmelserna i artikel 12 tredje stycket. Om artikel 24 tredje stycket tillämpas under samma period skall ledamöterna av Höga myndigheten ersättas i enlighet med första stycket i den här artikeln. Vid periodens utgång skall en allmän nytillsättning äga rum och de nio ledamöterna skall utses enligt följande: medlemsstaternas regeringar skall, om de inte är ense, med fem sjättedels majoritet utse åtta ledamöter, den nionde skall utses genom omröstning bland dessa åtta i den ordning som anges i första stycket i denna artikel. Samma tillvägagångssätt skall användas vid allmän nytillsättning som blir nödvändig enligt artikel 24. En tredjedel av ledamöterna av Höga myndigheten skall nytillsättas vartannat år. Avgångsordningen skall vid allmän nytillsättning alltid omgående bestämmas genom lottdragning som rådets president svarar för. Normala nytillsättningar till följd av tvåårsperiodernas utgång skall ske växelvis enligt följande ordning: genom utseende av medlemsstaternas regeringar enligt femte stycket i denna artikel och genom omröstning av resten av ledamöterna i Höga myndigheten enligt första stycket i denna artikel. Om vakanser uppstår av skäl som anges i artikel 12, skall ersättare utses växelvis enligt artikel 12 tredje stycket i följande ordning: genom utseende av medlemsstaternas regeringar på sätt som anges i femte stycket i den här artikeln och genom omröstning av resten av ledamöterna i Höga myndigheten enligt be- stämmelserna i första stycket i den här artikeln. I samtliga fall då en ledamot utsetts av regeringarna genom beslut med fem sjättedels majoritet eller genom omröstning bland ledamöterna i Höga myndigheten enligt denna artikel, har varje regering vetorätt på följande villkor: När en regering använt sin vetorätt gentemot två personer vid nytillsättning i det enskilda fallet och gentemot fyra personer vid allmän nytillsättning eller nytillsättning vartannat år, får varje ytterligare utövande av denna rätt vid samma nytillsättning hänskjutas till domstolen av en annan regering; domstolen får förklara vetot ogiltigt om den anser att det missbrukats. Utom vid avsättning enligt artikel 12 andra stycket, skall en ledamot av Höga myndigheten kvarstå i ämbetet till dess ersättare utsetts. Artikel 11 Höga myndighetens ordförande och vice ordförande skall utses bland Höga myndighetens ledamöter för en period av två år av medlemsstaternas regeringar i samma ordning som gäller när ledamöterna skall utses. Deras mandat får förnyas. Utom i de fall då hela Höga myndigheten nytillsätts skall sådana utnämningar ske sedan Höga myndigheten hörts. Artikel 12 En ledamots ämbete i Höga myndigheten skall, frånsett vid normala nytillsätt- ningar, upphöra i det enskilda fallet när en ledamot avlider, avgår eller avsätts. Om en ledamot av Höga myndigheten inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av rådet eller Höga myndigheten avsätta honom. I de fall som avses i denna artikel skall för den avgående ledamotens återstående mandattid en ersättare utses i enlighet med artikel 10. En ersättare behöver inte utses om den återstående mandattiden är kortare än tre månader. Artikel 13 Höga myndigheten skall fatta sina beslut med en majoritet av sina ledamöter. Beslutförheten skall fastställas i arbetsordningen. För att Höga myndigheten skall vara beslutför måste dock mer än hälften av ledamöterna närvara. Artikel 14 För att fullgöra de uppgifter som anförtrotts Höga myndigheten och i enlighet med detta fördrag, skall Höga myndigheten fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden. Besluten skall till alla delar vara bindande. Rekommendationerna skall vara bindande med avseende på de mål de avser, men överlåta åt dem de riktas till att bestämma lämpligt tillvägagångssätt för att uppnå dessa mål. Yttrandena skall inte vara bindande. Då Höga myndigheten är behörig att fatta ett beslut, får den begränsa sig till att lämna en rekommendation. Artikel 15 Höga myndighetens beslut, rekommendationer och yttranden skall vara motiverade och hänvisa till de yttranden som Höga myndigheten skall inhämta. När beslut och rekommendationer rör ett enskilt fall, skall de vara bindande för den de avser genom delgivning till denne. I övriga fall skall de vara tillämpliga när de offentliggjorts. Närmare föreskrifter för genomförandet av denna artikel skall fastställas av Höga myndigheten. Artikel 16 Höga myndigheten skall vidta alla interna administrativa åtgärder som är ägnade att säkerställa sina organs funktion. Den får upprätta utredningskommittéer och särskilt en ekonomisk utredningskommitté. Inom ramen för den allmänna organisationsordning som Höga myndigheten fastställt skall dess ordföranden ansvara för förvaltningen och se till att Höga myndighetens beslut verkställs. Artikel 17 Höga myndigheten skall årligen, senast en månad före öppnandet av församlingens session, offentliggöra en allmän rapport om gemenskapens verksamhet och administrationsutgifter. Artikel 18 En rådgivande kommitté skall knytas till Höga myndigheten. Den skall bestå av minst trettio och högst femtioen medlemmar och skall bestå av lika många representanter för tillverkare, arbetstagare, förbrukare och handeln. Medlemmarna i den rådgivande kommittén skall utses av rådet. Vad beträffar tillverkare och arbetstagare skall rådet utse de representativa organisationer, mellan vilka det skall fördela de platser som skall besättas. Varje organisation skall anmodas att göra upp en lista som tar upp dubbelt så många kandidater som antalet platser den tilldelats. Nominering skall ske på grundval av denna lista. Den rådgivande kommitténs medlemmar skall utses personligen för en period av två år. De skall inte vara bundna av några direktiv eller instruktioner från de organisationer som föreslagit dem. Den rådgivande kommittén skall bland sina medlemmar utse ordförande och presidium för en period av ett år. Kommittén skall fastställa sin egen arbetsordning. Rådet skall på förslag från Höga myndigheten fastställa arvoden för rådgivande kommitténs ledamöter. Artikel 19 Höga myndigheten får höra den rådgivande kommittén när den finner det lämpligt. Den skall höra kommittén varje gång som det föreskrivs i detta fördrag. Höga myndigheten skall förelägga den rådgivande kommittén de allmänna målsättningar och program som den uppställt i enlighet med artikel 46 och hålla den underrättad om riktlinjerna för sin verksamhet på grundval av artiklarna 54, 65 och 66. Om Höga myndigheten anser det nödvändigt får den utsätta en frist, inom vilken den rådgivande kommittén skall avge sitt yttrande; denna frist får inte understiga tio dagar från den dag kommitténs ordförande fått meddelande om detta. Den rådgivande kommittén skall sammankallas av sin ordförande, antingen på begäran av Höga myndigheten eller på begäran av flertalet av kommitténs medlemmar, för att diskutera en bestämd fråga. Protokoll över överläggningarna skall tillställas Höga myndigheten och rådet samtidigt med kommitténs yttrande. KAPITEL II FÖRSAMLINGEN Artikel 20 Församlingen, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna, skall utöva de kontrollerande befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. Artikel 21 Församlingen skall bestå av företrädare som parlamenten utser inom sig en gång om året enligt en ordning som varje hög fördragsslutande part själv bestämmer eller som utses genom allmänna direkta val. Antalet företrädare är följande: Tyskland 18 Belgien 10 Frankrike 18 Italien 18 Luxemburg 4 Nederländerna 10 Företrädarna för befolkningen i Saar innefattas i det antal företrädare som tilldelats Frankrike. Artikel 22 Församlingen skall hålla en årlig session. Den skall sammanträda utan särskild kallelse den andra tisdagen i maj. Sessionen får inte förlängas utöver det löpande budgetårets utgång. Församlingen får sammankallas till extra session på begäran av rådet för att avge yttrande i frågor vilka av rådet underställts församlingen. Församlingen får även sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av sina ledamöter eller på begäran av Höga myndigheten. Artikel 23 Församlingen skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter. Höga myndighetens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden. Ordföranden eller ledamöterna i Höga myndigheten skall på egen begäran få uttala sig. Höga myndigheten skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av församlingen eller dess ledamöter. Rådets medlemmar får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig. Artikel 24 Församlingen skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna rapport som Höga myndigheten förelägger församlingen. Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram med anledning av rapporten, får församlingen inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och endast genom öppen omröstning. Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och med majoriteten av församlingens ledamöter, skall Höga myndighetens ledamöter samfällt avgå. De skall fortsätta att handlägga löpande ärenden, till dess de har ersatts enligt artikel 10. Artikel 25 Församlingen skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av församlingens ledamöter. Församlingens protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser. KAPITEL III RÅDET Artikel 26 Rådet skall utöva sina befogenheter i de fall och i den ordning som anges i detta fördrag, särskilt med sikte på att samordna Höga myndighetens verksamhet med den verksamhet som bedrivs av regeringarna, som är ansvariga för den allmänna ekonomiska politiken i sina länder. I detta syfte skall rådet och Höga myndigheten utbyta upplysningar och samråda med varandra. Rådet får anmoda Höga myndigheten att utreda alla förslag och åtgärder, som det finner lämpliga eller nödvändiga för förverkligandet av gemensamma mål. Artikel 27 Rådet skall bestå av företrädare för medlemsstaterna. Varje regering skall utse en av sina medlemmar att ingå i rådet. Ordförandeskapet skall utövas i tre månader åt gången av varje rådsmedlem enligt medlemsstaternas bokstavsordning. Artikel 28 Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på begäran av en medlemsstat eller av Höga myndigheten. När rådet hörs av Höga myndigheten, skall överläggningar ske utan att rådet behöver rösta. Protokoll över överläggningarna skall överlämnas till Höga myndigheten. När detta fördrag kräver rådets samtycke, skall detta anses föreligga om det av Höga myndigheten framlagda förslaget godkänns - av en absolut majoritet av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösten från företrädaren för en av de stater, som svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen, - eller, i händelse av lika röstetal och om Höga myndigheten vidhåller sitt förslag efter en andra överläggning, av företrädarna för två medlemsstater som var och en svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenskapen. När detta fördrag kräver enhälligt beslut eller enhälligt samtycke, fordras samtliga rådsmedlemmars röster för beslutet eller samtycket. Frånsett beslut som kräver kvalificerad majoritet eller enhällighet, skall rådets beslut fattas av majoriteten av rådets medlemmar; denna majoritet skall anses ha uppnåtts, om den omfattar den absoluta majoriteten av medlemsstaternas företrädare, inklusive rösten från företrädaren för en av de stater, som svarar för minst 20 procent av det totala produktionsvärdet av kol och stål i gemenska- pen. Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem. Rådet skall stå i förbindelse med medlemsstaterna genom sin ordförande. Rådets beslut skall offentliggöras i den ordning rådet fastställer. Artikel 29 Rådet skall fastställa löner, arvoden och pensioner för Höga myndighetens ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare. Artikel 30 Rådet skall anta sin egen arbetsordning. KAPITEL IV DOMSTOLEN Artikel 31 Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag jämte tillämpningsföreskrifter. Artikel 32 Domstolen skall bestå av sju domare som skall utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd för en tid av sex år bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas. En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande tre och fyra domare utses. Det tre domares som skall tillträda de tjänster som nytillsätts vid slutet av den första treårsperioden skall utses genom lottning. Avgående domare kan utnämnas på nytt. På förslag av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet domare. Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Artikel 33 Domstolen skall vara behörig att pröva ogiltighetstalan, som väcks av en av medlemsstaterna eller av rådet mot Höga myndighetens beslut och rekommendationer rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget eller av någon bestämmelse som gäller dess tillämpning eller rörande maktmissbruk. Domstolens prövning får dock inte innefatta en värdering av den genom ekonomiska sakförhållanden och omständigheter uppkomna situationen, som föranlett dessa beslut eller rekommendationer, om det inte hävdas att Höga myndigheten gjort sig skyldig till maktmissbruk eller uppenbart åsidosatt fördragets bestämmelser eller någon bestämmelse som gäller dess tillämpning. Företag eller sammanslutningar som avses i artikel 48 får på samma grunder föra talan mot beslut och rekommendationer, som är riktade till dem, eller mot allmänna beslut och rekommendationer, som de anser innebär maktmissbruk gentemot dem. Talan som avses i de två första styckena av denna artikel skall väckas inom en månad efter delgivning eller efter offentliggörande av beslutet eller rekommendationen allt efter omständigheterna. Artikel 34 I händelse av ogiltighetsförklaring skall domstolen återförvisa ärendet till Höga myndigheten. Denna är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för verkställigheten av ogiltighetsförklaringen. Om ett företag eller en grupp av företag åsamkats direkt och särskild skada till följd av ett beslut eller en rekommendation som av domstolen ansetts vara behäftat med ett sådant fel att det medför ansvar för gemenskapen, skall Höga myndigheten, genom att använda de befogenheter som den fått genom detta fördrags bestämmelser, vidta lämpliga åtgärder för att tillförsäkra den det gäller skälig ersättning för skada som är en direkt följd av det ogiltigförklarade beslutet eller rekommendationen, samt i mån av behov bevilja skälig skadeersättning. Om Höga myndigheten underlåter att inom skälig tid vidta de åtgärder som krävs för verkställigheten av ogiltighetsförklaringen, får ersättningstalan väckas vid domstolen. Artikel 35 Om Höga myndigheten genom en bestämmelse i detta fördrag eller tillämpningsföreskrifterna är förpliktad att fatta ett beslut eller att utfärda en rekommendation och inte efterkommer denna förpliktelse får, allt efter omständigheterna, staterna, rådet eller företag och sammanslutningar framlägga saken för Höga myndigheten. Detsamma skall gälla för det fall att Höga myndigheten genom en bestämmelse i detta fördrag eller tillämpningsföreskrifterna har befogenhet att fatta ett beslut eller utfärda en rekommendation och underlåter att göra detta och underlåtenheten innebär maktmissbruk. Om Höga myndigheten vid utgången av en frist av två månader inte har fattat något beslut eller utfärdat någon rekommendation, får talan väckas inom en månad vid domstolen mot det avslagsbeslut, som skall anses föreligga som en följd av denna passivitet. Artikel 36 Innan Höga myndigheten tillgriper en sådan ekonomisk sanktion eller ett sådant vite, som anges i detta fördrag, skall den som saken gäller ges tillfälle att framlägga sina synpunkter. De ekonomiska sanktioner och viten som fastställts med stöd av bestämmelserna i detta fördrag får göras till föremål för en fullständig rättslig prövning. Klagande får enligt artikel 33 första stycket i detta fördrag till stöd för sin talan åberopa att de beslut och rekommendationer som han påstås ha åsidosatt är formellt oriktiga. Artikel 37 När en medlemsstat anser, att i ett bestämt fall en åtgärd eller underlåtenhet av Höga myndigheten är ägnad att framkalla djupgående och bestående störningar i medlemsstatens ekonomi, får denna lägga fram saken för Höga myndigheten. Efter att ha hört rådet skall Höga myndigheten, om det finns anledning till det, fastslå att det föreligger en sådan situation och besluta om de åtgärder som skall vidtas för att få denna situation att upphöra i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag samtidigt som gemenskapens väsentliga intressen tillvaratas. Om talan väcks vid domstolen, med åberopande av denna artikel mot ett sådant beslut eller mot ett beslut som uttryckligen eller underförstått innebär ett förnekande av att ovannämnda situation föreligger, skall domstolen pröva om beslutet är befogat. Om domstolen förklarar beslutet ogiltigt skall Höga myndigheten inom ramen för domstolens avgörande besluta om åtgärder som skall vidtas för att uppnå de syften som anges i andra stycket av denna artikel. Artikel 38 Domstolen får, på begäran av en medlemsstat eller Höga myndigheten, upphäva ett beslut av församlingen eller rådet. Begäran skall framställas inom en månad efter offentliggörandet av församlingens beslut eller delgivningen av rådets beslut med medlemsstaterna eller med Höga myndigheten. Endast bristande behörighet eller åsidosättande av väsentliga formföreskrifter får åberopas som grund för sådan talan. Artikel 39 Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av det beslut eller den rekommendation som påtalas. Domstolen får föreskriva alla andra interimistiska åtgärder som är nödvändiga. Artikel 40 Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 34 första stycket, skall domstolen vara behörig att på begäran av den skadelidande parten besluta om ekonomisk ersättning som skall betalas av gemenskapen vid fall av skada som orsakats genom tjänstefel från gemenskapens sida vid genomförandet av detta fördrag. Domstolen skall också vara behörig att besluta om ersättning som skall betalas av en tjänsteman som är anställd av gemenskapen om skadan är orsakad genom ett personligt fel av tjänstemannen under tjänsteutövning. Om den skadelidande parten inte har kunnat få ersättning från tjänstemannen får domstolen ålägga gemenskapen att utge skälig ersättning. Alla övriga tvister mellan gemenskapen och tredje man, för vilka bestämmelserna i detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna inte gäller, skall hänskjutas till de nationella domstolarna. Artikel 41 Domstolen skall ensam vara behörig att genom förhandsavgöranden med bindande verkan avgöra frågor om giltigheten av Höga myndighetens och rådets beslut, om giltigheten skulle ifrågasättas i en tvist vid en nationell domstol. Artikel 42 Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning. Artikel 43 Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden i alla övriga fall, där detta anges i en tilläggsbestämmelse till detta fördrag. Domstolen skall även vara behörig att träffa avgöranden i alla tvister som berör ämnesområden som regleras i fördraget, då lagstiftningen i en medlemsstat ger domstolen en sådan behörighet. Artikel 44 Domstolens beslut skall vara verkställbara inom medlemsstaternas territorier enligt bestämmelserna i artikel 92. Artikel 45 Domstolens stadga skall fastställas i ett protokoll, fogat vid detta fördrag. TREDJE AVDELNINGEN Ekonomiska och sociala bestämmelser KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 46 Höga myndigheten får vid varje tidpunkt rådgöra med regeringarna, olika berörda parter (företag, arbetstagare, förbrukare och handeln) och deras sammanslutningar samt med sakkunniga. Företagen, arbetstagarna, förbrukarna och handeln samt deras sammanslutningar har rätt att inför Höga myndigheten framlägga förslag eller synpunkter i frågor som berör dem. För att ge vägledning till alla berörda parter i deras handlande, i överensstämmelse med de uppgifter som ålagts gemenskapen, samt för att bestämma sitt eget handlande enligt detta fördrag skall Höga myndigheten genom ovannämnda samrådsförfarande 1. fortlöpande göra undersökningar av marknads- och prisutveckling, 2. regelbundet i vägledande syfte upprätta program med prognoser om utveck- lingen av produktion, konsumtion, export och import, 3. regelbundet uppställa allmänna målsättningar för modernisering, produk- tionsinriktning på lång sikt samt utvidgning av produktionskapaciteten, 4. på begäran av berörda regeringar delta i undersökningar om möjligheterna att i existerande industrier eller genom skapandet av ny verksamhet återsyssel- sätta arbetskraft som friställts till följd av marknadsutvecklingen eller tekniska förändringar, 5. inhämta de upplysningar som krävs för att bedöma möjligheterna att förbättra arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor inom de industrier som Höga myndig- heten ansvarar för samt för att bedöma de faror som hotar dessa levnadsvillkor. Höga myndigheten skall offentliggöra de allmänna målsättningarna och programmen sedan de framlagts för den rådgivande kommittén. Höga myndigheten får offentliggöra ovan nämnda undersökningar och upplysningar. Artikel 47 Höga myndigheten får inhämta de upplysningar som krävs för att fullgöra sin uppgift. Den får låta göra nödvändiga kontrollundersökningar. Höga myndigheten får inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt; detta gäller särskilt uppgifter som angår företagen och berör deras affärsförbindelser eller kostnadsförhållanden. Med detta förbehåll skall Höga myndigheten offentliggöra uppgifter som kan vara till nytta för regeringarna eller alla övriga berörda parter. Höga myndigheten får döma sådana företag, som undandrar sig förpliktelser de ålagts genom beslut enligt bestämmelserna i denna artikel eller som uppsåtligen lämnar oriktiga upplysningar, till böter eller viten. Beloppet för böter får högst uppgå till 1 procent av årsomsättningen och för viten högst 5 procent av den genomsnittliga dagsomsättningen för varje dags dröjsmål. Om ett företag har lidit skada genom att Höga myndigheten brutit mot tystnadsplikten, får ersättningstalan väckas vid domstolen i den ordning som anges i artikel 40. Artikel 48 Företagens rätt att bilda sammanslutningar påverkas inte av detta fördrag. Medlemskap i sådana sammanslutningar skall vara frivilligt. Sammanslutningarna får utöva varje slag av verksamhet, som inte strider mot bestämmelserna i detta fördrag eller mot Höga myndighetens beslut eller rekommendationer. I de fall då detta fördrag föreskriver att den rådgivande kommittén skall höras får en sammanslutning lägga fram sina medlemmars synpunkter på tillämnade åtgärder inför Höga myndigheten inom den tid som Höga myndigheten bestämt. För att inhämta nödvändiga upplysningar eller för att underlätta genomförandet av de uppgifter som Höga myndigheten har, skall denna i normala fall vända sig till producentsammanslutningar, under förutsättning att dessa sammanslutningar antingen tillförsäkrar att kvalificerade representanter för arbetstagare och förbrukare medverkar i sammanslutningarnas ledande organ eller i de rådgivande kommittéer som knutits till dessa eller att de på annat sätt inom sin organisation bereder arbetstagare och förbrukare tillfredsställande möjligheter att göra sina intressen gällande. De sammanslutningar som avses i föregående stycke är skyldiga att lämna Höga myndigheten de upplysningar om sin verksamhet denna anser vara nödvändiga. De synpunkter som avses i andra stycket samt de upplysningar som lämnas enligt fjärde stycket skall av sammanslutningarna också meddelas berörd regering. KAPITEL II FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 49 Höga myndigheten får anskaffa nödvändiga medel för fullgörandet av sin uppgift -genom att ta ut avgifter på produktionen av kol och stål, -genom att ta upp lån. Den får ta emot gåvor. Artikel 50 1. Avgifterna är avsedda att täcka - administrationsutgifter som avses i artikel 78, - omställningsbidrag utan återbetalningsskyldighet som avses i artikel 56, - såvitt gäller de finansieringsmöjligheter som avses i artiklarna 54 och 56 den del av Höga myndighetens upplåningsverksamhet som eventuellt inte täcks av dess utlåningsverksamhet sedan reservfonden tagits i anspråk, liksom eventuellt infriande av dess garantier för lån, som företagen tagit upp direkt, - utgifter för främjande av teknisk och ekonomisk forskning på de villkor som anges i artikel 55.2. 2. Avgifterna skall årligen påföras de olika produkterna i relation till deras genomsnittliga värde; avgiften får dock inte överstiga 1 procent av detta värde, om inte rådet dessförinnan givit sitt tillstånd till det med två tredjedels majoritet. Villkoren för att påföra och ta upp avgift skall fastställas genom ett generellt beslut av Höga myndigheten efter det att den har hört rådet; kumulativa uttag skall så långt det är möjligt undvikas. 3. Höga myndigheten får i fråga om företag, som inte följer beslut enligt denna artikel, höja avgifterna med högst 5 procent för varje kvartals dröjsmål med betalning. Artikel 51 1. Upplånade medel får av Höga myndigheten endast användas för att bevilja lån. Höga myndighetens emissioner av lån på medlemsstaternas marknader skall vara underkastade de bestämmelser som gäller för dessa marknader. Om Höga myndigheten anser att en medlemsstats garanti är nödvändig för att ta upp vissa lån skall den efter att ha hört rådet hänskjuta saken till den regering eller de regeringar som berörs; ingen stat är förpliktad att ställa garanti. 2. Höga myndigheten får enligt artikel 54 garantera lån, som av tredje man direkt beviljas företagen. 3. Höga myndigheten kan anpassa sina låne- och garantivillkor så, att en reservfond bildas, uteslutande avsedd för att reducera den eventuella höjning av avgifterna som avses i artikel 50.1 tredje stycket; de sålunda uppsamlade medlen får inte i någon som helst form användas för utlåning till företag. 4. Höga myndigheten skall inte själv utöva bankverksamhet som sammanhänger med dess finansiella uppgifter. Artikel 52 Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att inom de i artikel 79 första stycket nämnda territorierna samt inom ramen för fastställda bestämmelser om kommersiella betalningar garantera överföring av medel som härrör från avgifter, ekonomiska sanktioner och viten samt reservfonden i den utsträckning detta är nödvändigt för dessa medels användning för de i detta fördrag angivna ändamålen. Villkoren för sådana överföringar, såväl mellan medlemsstaterna som till tredje land, som hänför sig till andra av Höga myndigheten eller med dess garanti genomförda finansiella transaktioner, skall bestämmas genom avtal mellan Höga myndigheten och de medlemsstater eller behöriga organ som saken gäller; en medlemsstat som tillämpar valutakontroll är inte skyldig att garantera en överföring för vilken den inte åtagit sig någon uttrycklig förpliktelse. Artikel 53 Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 58 samt kapitel V i avdelning III får Höga myndigheten a) efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, på de villkor Höga myndigheten fastställer och under dess kontroll, godkänna alla slag av finansiella arrangemang som är gemensamma för flera företag, vilka den anser nödvändiga för att genomföra de uppgifter som anges i artikel 3 och som är förenliga med bestämmelserna i detta fördrag, särskilt artikel 65, b) med rådets enhälliga samtycke själv vidta alla slag av finansiella arrangemang med samma ändamål. Arrangemang av samma slag, som vidtagits av eller förekommer i medlemsstaterna, skall anmälas till Höga myndigheten som efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet skall lämna nödvändiga rekommendationer till de stater saken gäller i de fall, då dessa arrangemang helt eller delvis strider mot detta fördrag. KAPITEL III INVESTERINGAR OCH FINANSIELLT STÖD Artikel 54 Höga myndigheten får underlätta genomförandet av investeringsprogram genom att bevilja lån till företagen eller genom att ställa garanti för andra lån som företagen tar upp. Med rådets enhälliga samtycke får Höga myndigheten med samma medel understödja finansieringen av arbeten och anläggningar som direkt och huvudsakligen bidrar till att öka produktionen, sänka produktionskostnaderna eller underlätta avsättningen av produkter som tillhör dess kompetensområde. I avsikt att främja en samordnad utveckling av investeringsverksamheten kan Höga myndigheten enligt artikel 47 begära underrättelse i förväg om enskilda företags program, antingen genom en särskild hänvändelse till det företag saken gäller eller genom ett beslut som anger arten och omfattningen av de program som skall anmälas. Höga myndigheten kan inom ramen för de allmänna målsättningar som anges i artikel 46, sedan den givit berörda parter tillfälle att framlägga sina synpunkter, avge ett motiverat yttrande över dessa program. På begäran av det företag saken gäller är Höga myndigheten förpliktad att avge ett sådant yttrande. Höga myndigheten skall delge det berörda företaget yttrandet och informera regeringen i det land där företaget hör hemma. En förteckning över yttranden skall offentliggöras. Om Höga myndigheten finner att finansieringen av ett program eller driften av de anläggningar som programmets genomförande omfattar skulle kräva subventioner, stödåtgärder, skydd eller diskriminering i strid med detta fördrag, skall det avstyrkande yttrandet som avgivits på dessa grunder gälla såsom beslut enligt artikel 14 och medföra förbud för det berörda företaget att för programmets genomförande använda sig av andra medel än företagets egna. Höga myndigheten får i fråga om företag, som överträder det förbud som avses i föregående stycke, döma ut böter som högst uppgår till det belopp som orättmätigt använts för genomförande av programmet i fråga. Artikel 55 1. Höga myndigheten skall främja teknisk och ekonomisk forskning som har betydelse för produktionen och utvecklingen av kol- och stålkonsumtionen samt arbetssäkerheten inom dessa industrier. Den skall för detta ändamål organisera ett lämpligt samarbete mellan existerande forskningsorgan. 2. Efter att ha hört den rådgivande kommittén får Höga myndigheten ta initiativ till och underlätta utvecklingen av sådan forskning a) antingen genom att ordna med gemensam finansiering från berörda företags sida, b) eller genom att till detta ändamål använda medel som mottagits såsom gåva, c) eller också genom att med rådets samtycke till detta ändamål anslå medel som kommer från de avgifter som avses i artikel 50, dock utan att överskrida det i andra punkten av angivna artikel fastställda maximibeloppet. Resultaten av den forskning som finansierats i enlighet med b och c skall ställas till förfogande för alla inom gemenskapen som saken gäller. 3. Höga myndigheten skall avge yttranden av alla slag som är av betydelse för att sprida kännedom om tekniska förbättringar, särskilt beträffande patentutbyte och licensgivning. Artikel 56 Om införandet av nya tekniska metoder eller produktionsmedel inom ramen för Höga myndighetens allmänna målsättningar leder till en osedvanligt omfattande minskning av arbetskraftsbehovet inom kol- och stålindustrierna, vilket inom ett eller flera områden medför särskilda svårigheter att återsysselsätta den friställda arbetskraften, och om de regeringar som saken gäller så begär a) skall Höga myndigheten inhämta yttrande från den rådgivande kommittén, b) får Höga myndigheten på det sätt som anges i artikel 54, antingen inom industrierna som tillhör dess kompetensområde, eller med rådets samtycke inom varje annan industri, underlätta finansieringen av program som den godkänt och som avser att skapa en ny, ekonomiskt sund verksamhet, ägnad att återge friställd arbetskraft produktiv sysselsättning, c) skall Höga myndigheten bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet för - utbetalning av gottgörelse för att möjliggöra för arbetstagarna att avvakta ny anställning, - tilldelning av penningbidrag till arbetstagare för kostnader i samband med ny anställning, - finansiering av yrkesomskolning av arbetstagare som måste byta verksamhet. Höga myndigheten skall vid beviljandet av bidrag utan återbetalningsskyldighet uppställa som villkor, att den stat saken gäller betalar ut ett särskilt bidrag som uppgår till minst samma belopp som förstnämnda bidrag, om inte rådet med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån. KAPITEL IV PRODUKTION Artikel 57 På produktionens område skall Höga myndigheten företrädesvis använda de indirekta medel som står till dess förfogande såsom - samarbete med regeringarna för att reglera eller påverka den allmänna konsumtionen och särskilt den offentliga, - ingripanden beträffande priser och handelspolitik i enlighet med detta fördrag. Artikel 58 1. I händelse av en nedgång i efterfrågan skall Höga myndigheten, om den anser att gemenskapen befinner sig i en påtaglig krissituation och att de åtgärder som avses i artikel 57 inte är tillräckliga för att avhjälpa krisen, efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, införa ett kvoteringssystem för produktionen vid behov i förening med sådana åtgärder som avses i artikel 74. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får en medlemsstat framlägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan föreskriva, att Höga myndigheten skall införa ett kvoteringssystem. 2. Höga myndigheten skall, på grundval av undersökningar utförda i samråd med företagen och företagssammanslutningarna, fastställa rättvist avpassade kvoter med beaktande av de i artiklarna 2, 3 och 4 uppställda principerna. Den kan särskilt reglera företagens kapacitetsutnyttjande genom lämpliga avgifter på de kvantiteter som överstiger en jämförelsenivå, som fastställts genom ett generellt beslut. Belopp som erhålls på detta sätt skall användas för att stödja företag vilkas produktionstakt ligger under den förutsedda nivån, särskilt i syfte att i möjligaste mån upprätthålla sysselsättningen inom dessa företag. 3. Kvoteringssystemet skall upphöra på förslag, som Höga myndigheten framlägger för rådet efter att ha hört den rådgivande kommittén, eller av en av medlemsstaternas regeringar, om inte rådet beslutar något annat; härvid krävs enhällighet om förslaget framläggs av Höga myndigheten och enkel majoritet om det framläggs av en regering. Kvoteringssystemets upphörande skall offentliggöras genom Höga myndighetens försorg. 4. Höga myndigheten får i fråga om företag som åsidosätter de beslut som fattats enligt denna artikel, döma ut böter som högst uppgår till värdet av den otillåtna produktionen. Artikel 59 1. Om Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén, konsta- terar att gemenskapen befinner sig i en allvarlig bristsituation i fråga om vissa eller samtliga produkter som tillhör dess kompetensområde och att de åtgärder som avses i artikel 57 inte är tillräckliga för att avhjälpa bristen, skall Höga myndigheten framlägga saken för rådet samt, om rådet inte enhälligt beslutar något annat, föreslå rådet de åtgärder som krävs. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får en medlemsstat fram- lägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan fastslå, att den ovannämnda situationen föreligger. 2. På förslag av Höga myndigheten och i samråd med denna skall rådet enhälligt fatta beslut dels om prioritering i fråga om förbrukningen och dels om fördelning av gemenskapens tillgångar av kol och stål mellan industrierna inom dess kompetensområde, export och övrig konsumtion. På grundval av den på detta sätt beslutade prioriteringen rörande förbrukningen skall Höga myndigheten efter samråd med berörda företag fastställa de tillverkningsprogram som företagen är skyldiga att genomföra. 3. Om rådet inte fattar ett enhälligt beslut om de åtgärder som avses i punkt 2, skall Höga myndigheten själv på grundval av konsumtion och export samt oberoende av produktionens lokalisering göra fördelningen av gemenskapens tillgångar mellan medlemsstaterna. I varje medlemsstat skall fördelningen av de tillgångar som Höga myndig- heten anvisat ske på regeringens ansvar på sådant sätt att de leveranser som avsetts äga rum till andra medlemsstater inte berörs och under förut- sättning att samråd äger rum med Höga myndigheten i fråga om de kvantite- ter som avsatts för export och för drift av kol- och stålindustrierna. Om den andel som av en regering avsatts för export reduceras i förhållande till de kvantiteter som lagts till grund för den totala tilldelningen till medlemsstaten i fråga, skall Höga myndigheten vid senare fördelningstill- fällen, i mån av behov, mellan medlemsstaterna på nytt fördela de till- gångar som på detta sätt friställts för konsumtion. Om den andel som av en regering avsatts för drift av kol- och stålindu- strierna reduceras på motsvarande sätt och detta leder till en produktions- minskning inom en bransch inom gemenskapen, skall tilldelningen av mot- svarande produkter till medlemsstaten i fråga vid senare fördelningstill- fälle reduceras i samma omfattning som nämnda produktionsminskning. 4. Höga myndigheten skall i samtliga fall på grundval av undersökningar, som företagits i samråd med företagen och företagssammanslutningarna, mellan företagen rättvist fördela de kvantiteter som avsatts för industrierna inom dess kompetensområde. 5. I det fall som avses i punkt 1 i denna artikel får Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, enligt bestämmelserna i artikel 57 besluta, att alla medlemsstater skall införa restriktioner rörande exporten till tredje land. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får rådet fatta enhälligt beslut om detta på förslag av en regering. 6. Höga myndigheten får, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, upphäva det system som inrättats enligt denna artikel. Höga myndigheten får inte åsidosätta ett avstyrkande yttrande från rådet, om detta yttrande avgivits enhälligt. Om Höga myndigheten underlåter att ta initiativ, får rådet genom enhälligt beslut upphäva detta system. 7. Höga myndigheten får i fråga om företag, som åsidosätter de beslut som fattats med tillämpning av denna artikel, döma ut böter som högst uppgår till det dubbla värdet av den tillverkning eller de leveranser som föreskrivits och inte verkställts eller som undandragits föreskriven användning. KAPITEL V PRISER Artikel 60 1. På prisområdet är förfaranden som strider mot artiklarna 2, 3 och 4 förbjudna och särskilt - illojal konkurrens och i synnerhet prissänkningar av helt tillfällig eller helt lokal karaktär, vilka syftar till att uppnå en monopolställning inom den gemensamma marknaden, - diskriminerande förfaranden som innebär att en säljare inom den gemensamma marknaden tillämpar olika villkor vid jämförbara affärstransaktioner, särskilt med hänsyn till köparnas nationalitet. Höga myndigheten kan efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet genom beslut närmare ange de förfaranden som avses med detta förbud. 2. I detta syfte a) skall de prislistor och försäljningsvillkor som tillämpas av företagen på den gemensamma marknaden offentliggöras i den omfattning och den form som föreskrivs av Höga myndigheten efter att ha hört den rådgivande kommittén. Om Höga myndigheten finner, att ett företag valt en onormal utgångspunkt för fastställande av sin prislista, och detta särskilt öppnar möjligheter att kringgå bestämmelserna under b här nedan, skall den lämna lämpliga rekommendationer till detta företag, b) får de använda metoderna för prissättning inte leda till att de priser som tillämpas av ett företag inom den gemensamma marknaden, då dessa återförs till motsvarande värde vid den utgångspunkt som valts för fastställande av dess prislista - överstiger det pris som enligt prislistan i fråga gäller vid en jämförbar affärstransaktion eller - understiger detta pris med mer än - antingen den marginal som möjliggör anpassning av det lämnade anbudet till en med annan utgångspunkt fastställd prislista som erbjuder köparen de fördelaktigaste villkoren på leveransorten eller - den marginal som genom beslut av Höga myndigheten efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig, fastställts för varje kategori av produkter med eventuellt hänsynstagande till produkternas ursprung och destinationsort. Dessa beslut skall fattas när de visar sig nödvändiga för att undvika störningar inom den gemensamma marknaden i dess helhet eller en del därav eller för att undvika störningar i jämvikten till följd av olikheter i metoderna för prissättning på en produkt och på de råvaror som används för dess tillverkning. Besluten skall inte hindra företagen att anpassa sina anbud till villkor som erbjudits av företag utanför gemenskapen, under förutsättning att dessa transaktioner anmäls till Höga myndigheten, som i händelse av missbruk får begränsa eller upphäva den fördel berörda företag kan dra av denna undantagsbestämmelse. Artikel 61 På grundval av undersökningar gjorda i samråd med företagen och företagssammanslutningarna enligt bestämmelserna i artikel 46 första stycket och artikel 48 tredje stycket, samt efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet om såväl lämpligheten av dessa åtgärder som den prisnivå de medför kan Höga myndigheten för en eller flera produkter inom dess kompetensområde fastställa a) maximipriser inom den gemensamma marknaden, om den finner att ett sådant beslut är nödvändigt för att uppnå de syften som anges i artikel 3, särskilt under c, b) minimipriser inom den gemensamma marknaden, om Höga myndigheten finner att en uppenbar kris föreligger eller är omedelbart förestående samt att ett sådant beslut krävs för att de syften som anges i artikel 3 skall uppnås, c) minimi- eller maximipriser vid export efter samråd med berörda företagssammanslutningar eller företagen själva och med anpassning till de förhållanden som råder på utländska marknader, om en sådan åtgärd kan kontrolleras effektivt och visar sig nödvändig såväl med hänsyn till de genom marknadsläget uppkommande farorna för företagen som för att i de internationella ekonomiska förbindelserna hävda den målsättning som anges i artikel 3 f. Om minimipriser fastställs, skall denna bestämmelse inte hindra tillämpningen av bestämmelserna i artikel 60.2 sista stycket. Vid prissättningen skall Höga myndigheten beakta nödvändigheten av att tillse att konkurrensförmågan inom såväl kol- och stålindustrierna som förbrukningsindustrierna vidmakthålls i enlighet med de principer som anges i artikel 3 c. Om Höga myndigheten underlåter att under ovan angivna förhållanden ta initiativ, får en medlemsstats regering framlägga saken för rådet, som genom enhälligt beslut kan anmoda Höga myndigheten att fastställa sådana maximi- eller minimipriser. Artikel 62 Då Höga myndigheten anser, att en sådan åtgärd är mest lämpad för att undvika att kolpriserna fastställs på produktionskostnadsnivån för de gruvor som har de högsta kostnaderna och vilkas drift anses temporärt nödvändig för genomförandet av de uppgifter som anges i artikel 3, får Höga myndigheten, efter att ha inhämtat yttrande från den rådgivande kommittén, besluta om utjämningsbe- talningar - mellan företag inom samma gruvdistrikt, för vilka samma prislistor gäller, - mellan företag belägna inom olika gruvdistrikt, efter att ha hört rådet. Sådana utjämningsbetalningar får dessutom införas under de förutsättningar som anges i artikel 53. Artikel 63 1. Om Höga myndigheten finner att köparna praktiserar en systematisk diskriminering, särskilt med stöd av bestämmelser, som reglerar offentligt organs affärsavslut, skall den till de regeringar som saken gäller lämna nödvändiga rekommendationer. 2. Höga myndigheten får, i den utsträckning den finner det nödvändigt, besluta att a) företagen skall fastställa sina försäljningsvillkor så, att deras köpare och kommissionärer förbinder sig att följa de regler som uppställts av Höga myndigheten med tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel, b) företagen skall ställas till ansvar för överträdelse av förpliktelser de åtagit sig på detta sätt, då överträdelsen begåtts av deras ombud eller av kommissionärer, som handlat för dessa företags räkning. Höga myndigheten får, i händelse av att en köpare bryter mot förpliktelser han har åtagit sig på detta sätt, begränsa de till gemenskapen hörande företagens rätt att handla med nämnda köpare i en utsträckning som, i fall av upprepad överträdelse kan medföra temporärt förbud. I detta fall får köparen, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 33, väcka talan vid domstolen. 3. Höga myndigheten har dessutom befogenhet att till berörda medlemsstater lämna lämpliga rekommendationer för att säkerställa att de regler som uppställts med tillämpning av artikel 60.1 följs av varje företag eller organisation, som utövar en distributionsfunktion på kol- och stålområdet. Artikel 64 Höga myndigheten får i fråga om företag, som åsidosätter bestämmelserna i detta kapitel eller beslut om deras tillämpning, döma ut böter som uppgår till det dubbla värdet av den otillåtna försäljningen. I händelse av upprepad överträdelse skall ovanstående maximibelopp fördubblas. KAPITEL VI KARTELLER OCH FÖRETAGSKONCENTRATIONER Artikel 65 1. Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som är ägnade att inom den gemensamma marknaden, direkt eller indirekt, förhindra, inskränka eller snedvrida den normala konkurrensen är förbjudna, särskilt sådana som består i att a) fastställa eller bestämma priser, b) inskränka eller kontrollera produktion, teknisk utveckling eller investeringar, c) dela upp marknader, produkter, kunder eller försörjningskällor. 2. Höga myndigheten skall dock för särskilt angivna produkter tillåta överenskommelser om specialisering eller om gemensamma inköp och försäljningar, om den finner att a) denna specialisering eller dessa gemensamma inköp och försäljningar komma att bidra till en påtaglig förbättring av produktionen eller distributionen av dessa produkter, b) överenskommelsen i fråga är väsentlig för att uppnå ett sådant resultat utan att vara mera restriktiv till sin karaktär än ändamålet kräver, och c) överenskommelsen inte är ägnad att ge de berörda företagen möjlighet att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktionen eller avsättningen för en väsentlig del av ifrågavarande produkter inom den gemensamma marknaden och inte heller att undandra dessa produkter effektiv konkurrens från andra företag inom den gemensamma marknaden. Om Höga myndigheten finner, att vissa överenskommelser till sin natur och sina verkningar helt överensstämmer med ovan åsyftade överenskommelser, särskilt med hänsyn till tillämpningen av denna punkt på distributionsföretag, skall Höga myndigheten också tillåta dessa överenskommelser när den finner att de uppfyller samma villkor. Tillstånden kan lämnas på bestämda villkor och för en begränsad tid. I sådant fall skall Höga myndigheten förnya ett tillstånd en eller flera gånger om den fastställer, att villkoren i a-c ovan fortfarande är uppfyllda vid tidpunkten för förnyelsen. Höga myndigheten skall återkalla ett tillstånd eller ändra dess innehåll, om den finner att överenskommelsen på grund av ändrade förhållanden inte längre uppfyller ovan avsedda villkor eller att de faktiska följderna av överenskommelsen eller av dess tillämpning strider mot de villkor som uppställts för tillståndet. Beslut som innebär att tillstånd lämnas, förnyas, ändras, vägras eller återkallas, samt grunderna för sådana beslut, skall offentliggöras utan att de begränsningar som fastställts i artikel 47 andra stycket skall vara tillämpliga i sådant fall. 3. Höga myndigheten får, i enlighet med bestämmelserna i artikel 47, inhämta alla de upplysningar som krävs för tillämpningen av denna artikel, antingen genom en särskild förfrågan ställd till berörda parter eller genom en förordning som närmare anger arten av de överenskommelser, beslut eller förfaranden som skall anmälas för Höga myndigheten. 4. Överenskommelser och beslut som är förbjudna med stöd av denna artikels första punkt skall sakna rättsverkan och kan inte åberopas inför någon domstol i medlemsstaterna. Höga myndigheten skall, om inte annat följer av rätten att överklaga till domstolen, ensam vara behörig att avgöra, om nämnda överenskommelser eller beslut står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna artikel. 5. Höga myndigheten får fastställa böter och viten för företag, som träffat en ogiltig överenskommelse, eller, som genom skiljedomsförfarande, avtalsvite, bojkott eller andra medel tillämpat eller sökt tillämpa en ogiltig överenskommelse eller ett ogiltigt beslut eller en överenskommelse för vilken tillstånd vägrats eller beträffande vilken tillstånd återkallats, eller som fått tillstånd genom uppsåtligen oriktiga eller förvanskade uppgifter, eller som tillämpar förfaranden som strider mot bestämmelserna i punkt 1. Maximibeloppet av dessa böter eller viten får inte överstiga dubbla värdet av den faktiska omsättningen av de produkter som omfattas av de överenskommelser, beslut eller förfaranden vilka strider mot bestämmelserna i denna artikel. Nämnda maximibelopp får dock höjas i de fall det varit fråga om en begränsning av produktion, teknisk utveckling eller investeringar, såvitt gäller böter, till högst 10 procent av berörda företags årsomsättning och, såvitt gäller viten, till högst 20 procent av dagsomsättningen. Artikel 66 1. Höga myndighetens förhandstillstånd skall, om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3, krävas för varje förfarande som genom sin art och genom verksamhet utövad av en person eller ett företag eller av en grupp av personer eller företag, inom de territorier som avses i artikel 79 första stycket, direkt eller indirekt leder till en koncentration av företag, av vilka minst ett är sådant som avses i artikel 80; detta gäller antingen förfarandet hänför sig till en och samma produkt eller till olika produkter, och antingen det kommer till stånd genom fusion, förvärv av aktier, andelar och andra tillgångar, lån, avtal eller genom varje annat medel för kontroll. För tillämpningen av ovanstående bestämmelser skall Höga myndigheten genom en förordning som den skall utfärda efter att ha hört rådet närmare ange kriterierna för kontroll över företag. 2. Höga myndigheten skall bevilja det i föregående punkt omnämnda tillståndet, om den finner att det tilltänkta förfarandet rörande ifrågavarande produkt eller produkter som tillhör dess kompetensområde inte kommer att ge berörda personer eller företag möjlighet - att fastställa priser, kontrollera eller inskränka produktionen eller distributionen eller förhindra bibehållandet av en effektiv konkurrens på en betydande del av marknaden för dessa produkter eller - att undandra sig de konkurrensregler som följer av tillämpningen av detta fördrag, särskilt genom upprättandet av en konstlad undantags- ställning, vilken medför en väsentlig fördel i fråga om tillgång till försörjningskällor och avsättning. Höga myndigheten skall vid denna bedömning och i enlighet med principen om icke-diskriminering i artikel 4 b beakta storleken av företag av likartat slag inom gemenskapen i den utsträckning Höga myndigheten anser detta vara motiverat för att undvika eller utjämna de nackdelar som följer av skillnader i konkurrensvillkoren. Höga myndigheten får för tillståndet uppställa de villkor den anser vara lämpliga för att tillgodose syftet med denna punkt. Innan Höga myndigheten tar ställning till ett förfarande som berör företag av vilka minst ett inte är sådant som avses i artikel 80, skall den inhämta den berörda regeringens synpunkter. 3. Höga myndigheten skall från kravet på förhandstillstånd befria sådana slag av förfaranden som den - med hänsyn till storleken av de tillgångar eller företag som berörs av detta och till arten av den koncentration som blir resultatet - finner, bör anses stå i överensstämmelse med de villkor som krävs enligt punkt 2. I den förordning som med rådets samtycke utfärdas för detta ändamål skall även villkoren för en sådan befrielse fastställas. 4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47 beträffande företag inom Höga myndighetens kompetensområde, får Höga myndigheten, antingen genom en förordning som utfärdas efter rådets hörande och vilken närmare anger arten av de förfaranden som Höga myndigheten skall underrättas om eller genom en särskild förfrågan till berörda parter inom ramen för denna förordning, inhämta alla de upplysningar som behövs för tillämpningen av denna artikel på förfaranden som kan medföra den effekt som sägs i punkt 1; sådana upplysningar får inhämtas från fysiska eller juridiska personer som förvärvat eller sammanslagit rättigheterna eller tillgångarna i fråga eller som avser att förvärva eller sammanslå dem. 5. Om en koncentration kommit till stånd som Höga myndigheten finner har genomförts i strid med bestämmelserna i punkt 1 men som ändå uppfyller de villkor, som anges i punkt 2, skall Höga myndigheten godkänna denna koncentration under förutsättning att de personer som förvärvat eller sammanslagit rättigheterna och tillgångarna i fråga betalar de böter som avses i punkt 6 andra stycket. Bötesbeloppet får dock inte understiga hälften av det maximibelopp som fastställts i punkt 6 andra stycket om det är uppenbart att tillstånd borde ha inhämtats. Om detta belopp inte be- talas, skall Höga myndigheten tillgripa de åtgärder som anges nedan i vad gäller koncentrationer som betecknats såsom otillåtna. Om en koncentration kommit till stånd som Höga myndigheten finner inte kan uppfylla de all- männa eller särskilda villkor som krävs för tillstånd enligt punkt 12, skall Höga myndigheten genom ett motiverat beslut förklara koncentrationen otillåten och, efter att ha givit berörda parter tillfälle att framlägga sina synpunkter, besluta att de företag eller tillgångar som otillåtet sammanslagits skiljs åt eller att den gemensamma kontrollen upphör. Höga myndigheten kan besluta varje annan åtgärd som den anser lämplig för att återställa den oberoende driften hos företagen i fråga eller det oberoende utnyttjandet av tillgångarna i fråga samt för att återställa normala konkurrensvillkor. Varje part som saken direkt gäller får föra talan mot dessa beslut enligt den ordning som anges i artikel 33. Domstolen har oinskränkt behörighet att med avvikelse från artikel 33 bedöma om det tillämpade förfarandet har karaktären av en koncentration enligt första punkten i denna artikel och förordningar som utfärdats med tillämpning av samma punkt. Sådan talan medför uppskov. Talan får endast väckas sedan det beslutats om ovan avsedda åtgärder, om inte Höga myndigheten ger sitt samtycke till att särskild talan väcks mot det beslut som förklarade för- farandet otillåtet. Höga myndigheten får när som helst, om inte bestämmelserna i artikel 39 tredje stycket tillämpas, vidta eller föranstalta om de interimistiska åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda konkurrerande företags eller tredje mans intressen samt för att avvärja varje åtgärd som är ägnad att hindra verkställigheten av dess beslut. Endast om domstolen beslutar det, medför en talan vid domstolen att verkställigheten av de interimis- tiska åtgärderna skjuts upp. Höga myndigheten skall medge berörda parter en skälig frist för att verk- ställa dess beslut. Efter utgången av denna frist får Höga myndigheten förelägga vite intill ett belopp per dag av en promille av värdet av ifrågavarande rättigheter eller tillgångar. Om de berörda parterna inte uppfyller sina förpliktelser skall Höga myndigheten dessutom själv vidta åtgärder för verkställighet och får, särskilt vad gäller företag inom dess kompetensområde, skjuta upp utövan- det av de rättigheter som hänför sig till de orättmätigt förvärvade till- gångarna, utverka att en tvångsförvaltare av dessa tillgångar utses på rättslig väg samt ordna tvångsförsäljning av tillgångarna på villkor som tillvaratar ägarnas rättmätiga intressen. Höga myndigheten får vidare beträffande de fysiska eller juridiska personer som, till följd av det otillåtna förfarandet, förvärvat rättigheterna eller tillgångarna i fråga ogiltigförklara åtgärder, avgöranden, resolutioner eller beslut av de ledande organen inom de företag som är underkastade en olovligen upprättad kontroll. Höga myndigheten har dessutom befogenhet att till berörda medlemsstater lämna de rekommendationer som krävs för att inom ramen för staternas nationella lagstiftning uppnå verkställighet av de åtgärder som avses i föregående stycken. Vid utövandet av sina befogenheter skall Höga myndigheten beakta de rättig- heter som tredje man i god tro förvärvat. 6. Höga myndigheten får ålägga böter intill ett belopp av - 3 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits eller som skall förvärvas eller sammanslås för de fysiska eller juri- diska personer som undandrar sig de förpliktelser som avses i punkt 4, - 10 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits för de fysiska eller juridiska personer som undandrar sig de förpliktel- ser som avses i punkt 1. Detta maximibelopp skall efter utgången av den tolfte månaden efter det att förfarandet ägt rum, höjas med en tjugo- fjärdedel för varje ytterligare månad som förflutit intill dess att Höga myndigheten fastställt att en överträdelse ägt rum, - 10 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits eller som skall förvärvas eller sammanslås för de fysiska eller juri- diska personer som med oriktiga eller förvanskade uppgifter dragit eller sökt dra fördel av de bestämmelser som avses i punkt 2, - 15 procent av värdet av de tillgångar som förvärvats eller sammanslagits för företag inom Höga myndighetens kompetensområde vilka deltagit i eller medverkat i det förfarande som genomförts och som strider mot bestämmelserna i denna artikel. Personer som drabbas av påföljder som avses i denna punkt har rätt att väcka talan vid domstolen i den ordning som anges i artikel 36. 7. Om Höga myndigheten finner att offentliga eller privata företag, som rättsligt eller faktiskt intar eller förvärvar en dominerande ställning på marknaden i fråga om en produkt inom dess kompetensområde och på detta sätt undandras effektiv konkurrens inom en betydande del av den gemensamma marknaden, utnyttjar denna ställning för ändamål som strider mot detta fördrags målsättningar, skall Höga myndigheten till dessa företag lämna de rekommendationer som krävs för att förhindra dem att utnyttja denna ställning för ändamålet i fråga. Om dessa rekommendationer inte följs på ett tillfredsställande sätt inom skälig tid, skall Höga myndigheten, genom beslut som fattas i samråd med den berörda regeringen och med tillämpning av de påföljder som avses i artiklarna 58, 59 och 64, fastställa de priser och försäljningsvillkor som skall tillämpas av företaget i fråga eller uppställa produktions- eller leveransprogram som skall genomföras av företaget. KAPITEL VII INGREPP I KONKURRENSFÖRHÅLLANDEN Artikel 67 1. Varje åtgärd som vidtas av en medlemsstat och som är ägnad att märkbart återverka på konkurrensförhållandena inom kol- och stålindustrin, skall den berörda regeringen underrätta Höga myndigheten om. 2. Om en sådan åtgärd är ägnad att framkalla en allvarlig jämviktsstörning genom att skillnaden i produktionskostnader väsentligt ökas på annat sätt än genom en förändring av produktiviteten, får Höga myndigheten efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet vidta följande åtgärder: Om denna stats åtgärder medför skadliga verkningar för kol- och stålföretag inom statens kompetensområde, får Höga myndigheten bemyndiga staten att i fråga om företagen vidta stödåtgärder vars omfattning, villkor och varaktighet skall fastställas i samförstånd med Höga myndigheten. Samma bestämmelser skall tillämpas i händelse av ändringar i löner och arbets- villkor som har samma verkningar, även om ändringarna inte orsakas av en statlig åtgärd. Om denna stats åtgärder medför skadliga verkningar för kol- och stålföretag inom de övriga medlemsstaternas kompetensområde, skall Höga myndigheten lämna en rekommendation till staten i fråga i syfte att avhjälpa för- hållandet genom sådana åtgärder som staten anser vara bäst förenliga med dess egen ekonomiska jämvikt. 3. Om denna stats åtgärder leder till en minskning av skillnaderna i produk- tionskostnaderna genom att kol- och stålföretag inom dess kompetensområde i jämförelse med övriga industrier inom samma land ges en särskild fördel eller påläggs särskilda avgifter, får Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, lämna de rekommendationer som krävs till denna stat. KAPITEL VIII ARBETSTAGARNAS LÖNER OCH RÖRLIGHET Artikel 68 1. De metoder som används för att fastställa löner och sociala förmåner i de olika medlemsstaterna skall, i fråga om kol- och stålindustrierna, inte beröras av tillämpningen av detta fördrag, om inte annat följer av följande bestämmelser. 2. Om Höga myndigheten finner, att ett eller flera företag tillämpar onormalt låga priser beroende på att företagen fastställt lönerna på en onormalt låg nivå i förhållande till den lönenivå som gäller inom samma område, skall Höga myndigheten efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig lämna nödvändiga rekommendationer till dessa företag. Om de onormalt låga lönerna är en följd av regeringsbeslut, skall Höga myndigheten rådgöra med den berörda regeringen och får, om enighet inte uppnås, efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig, lämna en rekommendation till regeringen. 3. Om Höga myndigheten finner, att en lönesänkning medför en sänkning av arbetskraftens levnadsstandard och samtidigt används såsom medel för varaktig ekonomisk anpassning av företagen eller för konkurrens mellan företagen, skall Höga myndigheten till berörda företag eller regering efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig lämna en rekommendation i syfte att på företagens bekostnad tillförsäkra arbetskraften fördelar som kompenserar lönesänkningen. Denna bestämmelse skall inte tillämpas på a) generella åtgärder som vidtagits av en medlemsstat för att återupprätta yttre jämvikt, utan att det påverkar en eventuell tillämpning av bestämmelserna i artikel 67, b) lönesänkningar som följer av tillämpningen av en glidande skala som fastställts enligt lag eller avtal, c) lönesänkningar som förorsakats av en sänkning av levnadskostnaderna, d) lönesänkningar som syftar till att korrigera onormala lönehöjningar, som tidigare tillkommit under speciella omständigheter, och som upphört att inverka. 4. Frånsett de fall som avses under a och b i föregående punkt, skall varje lönesänkning, som påverkar hela eller en avsevärd del av arbetskraften i ett företag, anmälas för Höga myndigheten. 5. De rekommendationer som avses i föregående punkt får lämnas av Höga myndigheten endast efter rådets hörande med undantag av rekommendationer som lämnas till företag, som inte är av den storleksordning som fastställts av Höga myndigheten i samförstånd med rådet. Då inom en medlemsstat en ändring i fråga om bestämmelser om finansiering av sociala förmåner eller i fråga om åtgärder mot arbetslöshet och verk- ningar av arbetslöshet eller en ändring i lönerna medför den verkan som avses i artikel 67.2 och 67.3, får Höga myndigheten tillämpa de bestäm- melser som föreskrivs i nämnda artikel. 6. Om företagen inte följer de rekommendationer som lämnas till dem med tillämpning av denna artikel, får Höga myndigheten ålägga dem böter och viten uppgående till högst det dubbla värdet av de orättmätigt inbesparade lönekostnaderna. Artikel 69 1. Medlemsstaterna förbinder sig att avlägsna alla restriktioner som grundar sig på nationalitet i fråga om sysselsättning inom kol- och stålindustrier- na av arbetstagare som har styrkta yrkesmässiga kvalifikationer för arbete inom nämnda industrier och är medborgare i en av medlemsstaterna, om inte annat följer av de begränsningar som beror på grundläggande krav med hän- syn till hälsa och allmän ordning. 2. För tillämpningen av denna bestämmelse skall medlemsstaterna utforma en gemensam bestämning av olika slag av fackarbeten och kvalifikationsvillkor, i samförstånd fastställa de begränsningar som föreskrivs i föregående punkt samt undersöka de administrativa möjligheterna att inom gemenskapen i dess helhet sammanföra utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. 3. Dessutom skall medlemsstaterna, beträffande de arbetstagarkategorier som inte avses i föregående punkt och om produktionsutvecklingen inom kol- och stålindustrin hämmas av brist på lämplig arbetskraft, anpassa sina immigrationsbestämmelser i den utsträckning som krävs för att avhjälpa denna brist. De skall särskilt underlätta anställning av arbetstagare från kol- och stålindustrier i andra medlemsstater. 4. Medlemsstaterna skall, utan att det inverkar på de särskilda åtgärder som berör gränsarbetare, förbjuda varje slag av diskriminering avseende avlöning och arbetsvillkor mellan inhemska arbetstagare och invandrade arbetstagare. De skall i synnerhet sinsemellan söka vidta alla sådana åtgärder som visar sig nödvändiga för att bestämmelserna om sociala förmåner inte skall utgöra hinder för arbetskraftens rörlighet. 5. Höga myndigheten skall vägleda och underlätta medlemsstaternas handlande vid tillämpning av de åtgärder som avses i denna artikel. 6. Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas internationella förpliktelser. KAPITEL IX TRANSPORTER Artikel 70 Det föreligger enighet om att upprättandet av den gemensamma marknaden kräver tillämpning av sådana transporttariffer för kol och stål som erbjuder jämförliga prisvillkor åt förbrukare som befinner sig i jämförligt läge. I handeln mellan medlemsstaterna är särskilt alla sådana förfaranden förbjudna som diskriminerar i fråga om fraktpriser och fraktvillkor vilka grundas på produkternas ursprungs- eller destinationsland. Upphävandet av sådan diskriminering skall först och främst innebära en förpliktelse att vid transporter av kol och stål från eller till annat land inom gemenskapen tillämpa tariffer, fraktpriser och andra tariffbestämmelser som gäller vid interna transporter för samma slag av gods, då godset fraktas samma sträcka. Tariffer, fraktpriser och andra tariffbestämmelser, som tillämpas vid transport av kol och stål inom varje särskild medlemsstat samt mellan medlemsstaterna, skall offentliggöras eller göras kända för Höga myndigheten. Tillämpning av särskilda tariffer vid inhemsk transport till förmån för ett eller flera kol- eller stålproducerande företag skall vara beroende av förhandsgodkännande av Höga myndigheten som skall förvissa sig om att dessa tariffer överensstämmer med principerna i detta fördrag. Höga myndigheten får ge ett temporärt eller villkorligt godkännande. Om inte annat följer av bestämmelserna i denna artikel samt övriga bestämmelser i detta fördrag, skall transportpolitiken, särskilt fastställande och ändring av fraktpriser och fraktvillkor av varje slag, liksom jämkningar av fraktpriser i syfte att säkerställa transportföretagens finansiella jämvikt, i fortsättningen vara underkastad varje enskild medlemsstats bestämmelser i lagar eller andra författningar; detsamma skall gälla åtgärder avseende samordning eller konkurrens mellan olika transportsätt eller mellan olika transportvägar. KAPITEL X HANDELSPOLITIK Artikel 71 Om inte fördraget föreskriver annat skall medlemsstaternas regeringars kompetens på det handelspolitiska området inte påverkas genom tillämpningen av detta fördrag, om det inte bestäms på annat sätt i fördraget. De befogenheter som genom detta fördrag tillagts gemenskapen på det handelspolitiska området gentemot tredje land får, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 75, inte vara mera omfattande än de befogenheter som tillerkänns medlemsstaterna genom internationella överenskommelser till vilka staterna är anslutna. Medlemsstaternas regeringar skall ömsesidigt bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra de åtgärder Höga myndigheten förklarat stå i överensstämmelse med detta fördrag och gällande internationella överenskommelser. Höga myndigheten har befogenhet att föreslå berörda medlemsstater metoder som kan säkerställa detta ömsesidiga bistånd. Artikel 72 Minimisatser, under vilka medlemsstaterna förbinder sig att inte sänka sina tullar på kol och stål gentemot tredje land, samt maximisatser, över vilka de förbinder sig att inte höja dessa tullar får fastställas genom enhälligt beslut av rådet på förslag av Höga myndigheten framlagt på dess eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat. Inom de gränser som fastställts genom nämnda beslut skall varje regering bestämma sina tulltaxor i enlighet med sina egna nationella regler. Höga myndigheten kan på eget initiativ eller på begäran av en av medlemsstaterna avge yttrande i syfte att ändra taxorna i denna stat. Artikel 73 Handläggningen av import- och exportlicenser för handeln med tredje land skall handhas av den regering inom vars territorium importvarornas bestämmelseort eller exportvarornas ursprungsort är belägen. Höga myndigheten har befogenhet att övervaka handläggningen och kontrollen av dessa licenser på kol- och stålområdet. Höga myndigheten skall vid behov och efter att ha hört rådet lämna rekommendationer till medlemsstaterna, såväl för att undvika att antagna bestämmelser är mer restriktiva än vad den situation som motiverar deras införande eller bibehållande kräver som för att säkerställa samordning av de åtgärder som vidtagits enligt artikel 71 tredje stycket och artikel 74. Artikel 74 I nedan uppräknade fall har Höga myndigheten befogenhet att vidta alla åtgärder, som står i överensstämmelse med detta fördrag och särskilt med de i artikel 3 angivna målsättningarna, samt att till regeringarna lämna alla slag av rekommendationer som står i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 71 andra stycket: 1. om det konstateras att länder, som inte är medlemmar i gemenskapen, eller företag belägna i dessa länder gjort sig skyldiga till dumpning eller andra av Havannastadgan förbjudna förfaranden, 2. om en skillnad mellan anbud av företag utanför gemenskapens kompetensområde och av företag inom dess kompetensområde enbart beror på det faktum att anbuden från de förstnämnda är baserade på konkurrensvillkor som strider mot bestämmelserna i detta fördrag, 3. om en av de produkter som anges i fördragets artikel 81 importeras till en eller flera medlemsstaters territorier i relativt stigande kvantiteter och på sådana villkor, att denna import medför eller hotar att medföra allvarlig skada för produktionen av liknande eller direkt konkurrerande varor inom den gemensamma marknaden. Rekommendationer i syfte att införa kvantitativa restriktioner får dock i det fall som avses i punkt 2 lämnas endast med rådets samtycke, och i det fall som avses i punkt 3 endast under de förutsättningar som anges i artikel 58. Artikel 75 Medlemsstaterna förbinder sig att hålla Höga myndigheten underrättad om förslag till handelsavtal eller till överenskommelser med motsvarande verkan i den mån de berör kol och stål eller importen av andra råvaror och specialutrustning som krävs för produktionen av kol och stål i medlemsstaterna. Om ett förslag till avtal eller överenskommelse innefattar bestämmelser, som hindrar tillämpningen av detta fördrag, skall Höga myndigheten lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda staten inom tio dagar efter den dag då Höga myndigheten mottagit underrättelse om detta. Höga myndigheten får i övriga fall avge yttranden. FJÄRDE AVDELNINGEN Allmänna bestämmelser Artikel 76 Gemenskapen skall, på de villkor som anges i ett tilläggsprotokoll, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter. Artikel 77 Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas genom överenskommelse mellan medlemsstaternas regeringar. Artikel 78 1. Gemenskapens räkenskapsår skall sträcka sig från den 1 juli till den 30 juni. 2. Gemenskapens administrationsutgifter skall omfatta utgifterna för Höga myndigheten, inklusive sådana som hänför sig till den rådgivande kommitténs verksamhet, liksom utgifterna för domstolen, församlingens sekretariat samt rådets sekretariat. 3. Var och en av gemenskapens institutioner skall upprätta en beräkning över sina administrationsutgifter, indelade i artiklar och avdelningar. Antalet tjänstemän, deras löner, ersättningar och pensioner skall dock, i den mån de inte fastställs med stöd av en annan bestämmelse i fördraget eller tillämpningsföreskrifter, liksom extraordinära utgifter, fastställs i förväg av en kommission bestående av ordföranden i domstolen, ordföranden i Höga myndigheten, ordföranden i församlingen samt ordföranden i rådet. Ordföranden i domstolen skall vara ordförande i denna kommission. Dessa beräkningar skall sammanställas till ett allmänt budgetförslag med ett särskilt avsnitt för utgifterna för var och en av institutionerna och som antas av den ordförandekommission som avses i föregående stycke. Fastställandet av det allmänna budgetförslaget skall gälla som bemyndigande och förpliktelse för Höga myndigheten att ta ut motsvarande inkomstbelopp i enlighet med artikel 49. Höga myndigheten skall ställa de medel som är av- sedda för varje institution till förfogande för vederbörande ordförande som får ingå eller föranstalta om ingående av betalningsförpliktelser eller om utbetalningar. Ordförandekommissionen får medge överföringar inom avdelningarna samt från en avdelning till en annan. 4. Det allmänna budgetförslaget skall tas in i den årliga rapport som Höga myndigheten skall förelägga församlingen enligt artikel 17. 5. Om Höga myndighetens eller domstolens funktion så kräver, får vederbörande ordförande förelägga ordförandekommissionen ett tillägg till budgetför- slaget, för vilket samma regler som för det allmänna budgetförslaget skall gälla. 6. Rådet skall för en tid av tre år utse en revisor vars mandat får förnyas och som utövar sitt uppdrag under full oavhängighet. Revisorsuppdraget är oförenligt med varje annat uppdrag i en institution eller ett organ i gemenskapens tjänst. Revisorn skall årligen avge en revisionsberättelse över bokföringens och den ekonomiska förvaltningens formella riktighet inom de enskilda institu- tionerna. Han skall upprätta berättelsen inom sex månader efter utgången av det räkenskapsår som berättelsen avser samt överlämna den till ord- förandekommissionen. Höga myndigheten skall överlämna revisionsberättelsen till församlingen samtidigt med den rapport som avses i artikel 17. Artikel 79 Detta fördrag skall vara tillämpligt på de höga fördragsslutande parternas europeiska territorier. Det skall även gälla för de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter tillvaratas av en signatärstat; beträffande Saar är en brevväxling mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken fogad vid detta fördrag. Var och en av de höga fördragsslutande parterna är förpliktad att till de andra medlemsstaterna utvidga den förmånsbehandling beträffande kol och stål som staten själv åtnjuter i de icke europeiska territorier som lyder under den. Artikel 80 Med företag förstås i detta fördrag sådana företag som inom de territorier som avses i artikel 79 första stycket, bedriver produktionsverksamhet inom kol- och stålsektorn; med företag förstås dessutom, i fråga om artiklarna 65 och 66 liksom de för dessas tillämpning nödvändiga upplysningarna samt talan grundad på dessa artiklar, sådana företag eller organisationer som vanligtvis bedriver annan distributionsverksamhet än försäljning till hushåll eller hantverkare. Artikel 81 Uttrycken "kol" och "stål" är definierade i bilaga I fogad vid detta fördrag. Listorna i denna bilaga kan kompletteras genom enhälligt beslut av rådet. Artikel 82 Den omsättning som skall utgöra grundval för beräkning av de böter och viten vilka åläggs företag med stöd av detta fördrag skall vara den omsättning som hänför sig till produkter inom Höga myndighetens kompetensområde. Artikel 83 Upprättandet av gemenskapen skall inte i något hänseende beröra egendomsför- hållandena för de företag, som bestämmelserna i detta fördrag gäller. Artikel 84 I detta fördrags bestämmelser skall med orden "detta fördrag" förstås bestämmelserna i fördraget och dess bilagor, i bifogade protokoll och i konventionen om övergångsbestämmelser. Artikel 85 De inledande åtgärder och övergångsbestämmelser som de höga fördragsslutande parterna har enats om i syfte att möjliggöra tillämpningen av reglerna i detta fördrag fastställs i en tilläggskonvention. Artikel 86 Medlemsstaterna förbinder sig att vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder ägnade att säkerställa uppfyllandet av de förpliktelser som följer av beslut och rekommendationer av gemenskapens institutioner samt att underlätta fullgörandet av gemenskapens uppgifter. Medlemsstaterna förbinder sig att avstå från varje åtgärd som är oförenlig med den gemensamma marknadens målsättning och verksamhet som avses i artiklarna 1 och 4. Medlemsstaterna skall inom ramen för sin behörighet vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa de internationella betalningar som hänför sig till handeln med kol och stål inom den gemensamma marknaden och skall lämna varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta sådana betalningar. Tjänstemän i Höga myndigheten, som av denna har ålagts kontrolluppdrag, skall inom medlemsstaternas territorier och i all den utsträckning som är nödvändig för fullgörandet av deras uppdrag ha de rättigheter och befogenheter som dessa stater i lag tillerkänner egna tjänstemän i skattemyndigheterna. Den berörda staten skall i behörig ordning underrättas om kontrolluppdragen och ställningen hos de tjänstemän som fått i uppdrag att utföra dem. Den berörda statens tjänstemän får på begäran av denna eller Höga myndigheten biträda Höga myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppdrag. Artikel 87 De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att inte åberopa fördrag, konventioner eller förklaringar, som gäller mellan dem, för att få tvister angående tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag reglerade på annat sätt än som bestämts genom fördraget. Artikel 88 Om Höga myndigheten anser, att en medlemsstat underlåtit att uppfylla någon av de förpliktelser som åvilar den enligt detta fördrag, skall Höga myndigheten konstatera denna underlåtenhet genom ett motiverat beslut efter att ha givit denna stat tillfälle att framlägga sina synpunkter. Höga myndigheten skall för staten i fråga sätta ut en frist inom vilken staten skall uppfylla sin förpliktelse. Staten i fråga får inom två månader efter beslutets delgivning väcka talan vid domstolen, som har oinskränkt prövningsrätt. Om staten inte har uppfyllt sin förpliktelse inom den av Höga myndigheten fastställda fristen eller om den av staten väckta talan har ogillats, får Höga myndigheten med rådets samtycke, givet med två tredjedels majoritet a) uppskjuta utbetalningen av belopp som Höga myndigheten skall erlägga till staten i fråga enligt detta fördrag, b) vidta eller bemyndiga övriga medlemsstater att vidta åtgärder, som avviker från bestämmelserna i artikel 4, i syfte att avhjälpa verkningarna av den underlåtenhet som konstaterats. Staten i fråga får inom två månader efter delgivning av ett beslut enligt a eller b väcka talan vid domstolen som har oinskränkt prövningsrätt. Om ovan angivna åtgärder visar sig vara verkningslösa skall Höga myndigheten framlägga saken för rådet. Artikel 89 Alla tvister mellan medlemsstaterna om tillämpningen av detta fördrag, vilka inte kan avgöras genom annat i fördraget angivet förfarande, får på hemställan av en av de stater som är part i tvisten underställas domstolen. Domstolen skall även vara behörig att besluta i alla tvister mellan medlemsstaterna som berör områden som regleras i fördraget, om en sådan tvist underställs domstolen i kraft av ett skiljeavtal. Artikel 90 Om en underlåtenhet av ett företag att uppfylla en förpliktelse som följer av detta fördrag även innebär en underlåtenhet av företaget att uppfylla en förpliktelse som följer av lagstiftningen i den stat under vilken företaget lyder och om rättsliga eller administrativa åtgärder enligt den lagstiftningen vidtagits gentemot detta företag, skall staten i fråga underrätta Höga myndigheten om detta, som får uppskjuta avgörandet. Om Höga myndigheten uppskjuter avgörandet, skall den underrättas om sakens fortsatta gång och få tillfälle att framlägga relevanta dokument, sakkunnigutlåtanden och vittnesutsagor. Den skall också underrättas om det slutgiltiga beslutet i saken. Höga myndigheten skall beakta detta beslut vid bestämmandet av den eventuella sanktion som den kan komma att fastställa. Artikel 91 Om ett företag inte inom föreskriven tid fullgör en betalningsskyldighet gentemot Höga myndigheten antingen enligt en bestämmelse i detta fördrag eller dess tillämpningsföreskrifter eller enligt en ekonomisk sanktion eller ett vite som fastställts av Höga myndigheten, får denna uppskjuta utbetalningar som den själv är skyldig att göra till nämnda företag intill ett belopp motsvarande företagets betalningsskyldighet. Artikel 92 Beslut av Höga myndigheten vilka innefattar betalningsförpliktelser skall utgöra exekutionstitel. Verkställighet inom en medlemsstats territorium skall ske enligt de i staten gällande rättsreglerna och efter det att bevis om att beslutet får verkställas har utfärdats enligt bestämmelserna i den stat inom vars territorium verkställigheten skall ske utan annan prövning än av beslutets äkthet. Bevis om att beslutet får verkställas skall utfärdas av en för detta ändamål särskilt förordnad regeringsmedlem i varje land. Verkställigheten får endast uppskjutas genom beslut av domstolen. Artikel 93 Höga myndigheten skall upprätthålla ändamålsenliga förbindelser med Förenta nationerna och Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete och skall regelbundet hålla dem underrättade om gemenskapens verksamhet. Artikel 94 Kontakten mellan gemenskapens institutioner och Europarådet skall säkerställas på det sätt som anges i bifogat protokoll. Artikel 95 I alla i detta fördrag inte förutsedda fall, som synes kräva ett beslut eller en rekommendation av Höga myndigheten för att inom ramen för den gemensamma marknaden för kol och stål och i enlighet med artikel 5 förverkliga någon av de i artikel 2-4 närmare angivna målsättningarna för gemenskapen, kan detta beslut fattas eller denna rekommendation lämnas med rådets enhälliga samtycke och efter att den rådgivande kommittén hörts. Beslutet eller rekommendationen skall ange eventuellt ifrågakommande sanktioner som skall bestämmas om på samma sätt. Om, efter utgången av den övergångsperiod som bestämts i konventionen om övergångsbestämmelser, erfarenheten visar att oförutsedda svårigheter framkommit i fråga om formerna för tillämpningen av detta fördrag eller en djupgående förändring av de ekonomiska eller tekniska betingelserna, vilken direkt påverkar den gemensamma marknaden för kol och stål, nödvändiggör en anpassning av de regler som avser Höga myndighetens utövande av de befogenheter som den tillagts, kan de ändringar av dessa regler som är nödvändiga göras; ändringarna får dock inte påverka bestämmelserna i artikel 2-4 eller kompetensfördelningen mellan Höga myndigheten och gemenskapens övriga institutioner. Dessa ändringar skall gemensamt föreslås av Höga myndigheten och rådet, vilket beslutar genom fem sjättedels majoritet, och skall underställas domstolen för yttrande. Domstolen äger vid sin prövning oinskränkt befogenhet vid bedömningen av alla faktiska och rättsliga förhållanden. Om domstolen efter prövning finner att förslagen är i överensstämmelse med bestämmelserna i föregående stycke, skall förslagen överlämnas till församlingen och träda i kraft om de godkänns med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster samt två tredjedels majoritet av församlingens ledamöter. Artikel 96 Efter utgången av övergångsperioden kan varje medlemsstats regering och Höga myndigheten föreslå ändringar av detta fördrag. Ett sådant förslag skall framläggas för rådet. Om rådet med två tredjedels majoritet uttalar sig för sammankallande av en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall en sådan omedelbart sammankallas av rådets ordförande för att överenskomma om de ändringar som skall göras i detta fördrag. Ändringarna skall träda i kraft sedan de ratificerats av samtliga medlemsstaters regeringar i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Artikel 97 Detta fördrag skall gälla för en tid av femtio år efter dess ikraftträdande. Artikel 98 Varje europeisk stat kan ansöka om att ansluta sig till detta fördrag. Den skall ställa sin ansökan till rådet, som efter att ha inhämtat Höga myndighetens yttrande enhälligt beslutar samt också enhälligt bestämmer villkoren för anslutning. Denna skall gälla från den dag då anslutningsdokumentet mottas av den regering hos vilken fördraget deponerats. Artikel 99 Detta fördrag skall ratificeras av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Frankrikes regering. Fördraget skall träda i kraft den dag då det sista ratifikationsinstrumentet deponerats. Om samtliga ratifikationsinstrument inte har deponerats inom sex månader efter detta fördrags undertecknande, skall regeringarna i de stater vilka deponerat sina ratifikationsinstrument samråda om de åtgärder som skall vidtas. Artikel 100 Detta fördrag, upprättat i ett enda original, skall deponeras i arkiven hos Frankrikes regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater. TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat och med sitt sigill försett detta fördrag. Som skedde i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett. ADENAUER PAUL VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK Bilagor BILAGA I DEFINITION AV UTTRYCKEN KOL OCH STÅL 1. Uttrycken "kol" och "stål" omfattar de produkter som är upptagna i följande lista. 2. Höga myndighetens verksamhet avseende produkter av specialstål, koks och skrot skall utövas med hänsyn till de särskilda betingelserna för produktionen av och handeln med dessa produkter. 3. Höga myndighetens verksamhet avseende gaskoks och brunkol, som används för andra ändamål än för tillverkning av briketter eller lågtemperaturkoks, skall utövas endast i den utsträckning det kan bli nödvändigt till följd av att dessa produkter vållar kännbara störningar på bränslemarknaden. 4. Höga myndigheten skall under utövandet av sin verksamhet ta hänsyn till den omständigheten att framställningen av vissa av de produkter som är upptagna i denna lista är direkt förenad med framställningen av biprodukter, som inte finns upptagna i listan, men vilkas försäljningspriser kan inverka på huvudprodukternas försäljningspriser. Kodnummer i Varuslag OEEC-nomen- klaturen (som hänvis- ning) 3.000 Bränslen 3.100 Stenkol 3.200 Stenkolsbriketter 3.300 Koks, med undantag av elek- trodkoks och petroleumkoks Pyropissitkoks (lågtemp. förkoksad kol) 3.400 Brunkolsbriketter 3.500 Brunkol Lågtemp. förkoksad brunkol 4.000 Järn och stål 4.100 Råvaror för framställning av tackjärn och stål1 Järnmalm (med undantag av svavelkis) Skrot Manganmalm 4.200 Tackjärn och ferrolegeringar Tackjärn för tillverkning av stål 1 Råvaror under kodnummer 4 190 i OEEC-nomenklaturen (andra på annat ställe icke nämnda råvaror för framställning av tackjärn och stål) är inte inbegripna. Eldfasta ämnen är således inte inbegripna. Kodnummer i Varuslag OEEC-nomen- klaturen (som hän- visning) 4.200 Gjuteritackjärn och annat tackjärn Spegeljärn och högkolhaltig ferromangan2 4.300 Obearbetade produkter och halvfabrikat av järn, stål eller specialstål, inklusive produkter avsedda för åter- användning eller omvalsning Flytande stål, även i göt, avsedda för smide3 Halvfabrikat: blooms, billets, slabs och platiner, varmvalsade breda band (andra än band som betraktas som färdigvara) 4.400 Varmvalsade färdigprodukter av järn, stål eller special- stål4 Räler, sliprar, underläggs- plattor och skarvjärn, balk, grov profilstång och annan stång 80 mm och däröver, spontpålar Profilstång och annan stång mindre än 80 mm liksom plattjärn under 150 mm Valstråd Rund- och fyrkantsjärn för rörframställning 4.500 Vidarebearbetade färdiga valsverksprodukter av järn, ordinärt stål eller special- stål5 Vitplåt, blyöverdragen plåt, svartplåt, galvaniserad (zinköverdragen) plåt, annan överdragen plåt Kallvalsad plåt mindre än 3 mm Transformatorplåt Band för framställning av vitplåt 2 Övriga ferrolegeringar är inte inbegripna. 3 Framställningen av götstål avsedd för gjuterier faller under Höga myndighetens verksamhet endast i de fall då den anses tillhöra den egentliga stålindustrins verksamhet. Övrig framställning av götstål för gjuterier, t.ex. i fristående små och medelstora gjuterier, underkastas endast statistisk kontroll utan att detta leder till diskriminerande åtgärder för deras del. 4 Gjutgods, smidesstycken och produkter framställda genom pulvermetallurgiska förfaranden är inte inbegripna. 5 Stålrör (sömlösa eller svetsade), kallvalsade band med en bredd av mindre än 500 mm (om de inte är avsedda för vitplåtframställning), dragen tråd, blankglödgat stål och gjutgods (rör och rörledningstillbehör, annat gjutgods) är inte inbegripna. BILAGA II SKROT Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på skrot med beaktande av följande jämkningar som är nödvändiga på grund av de särskilda betingelserna för dess uppsamlande och handeln därmed: a) De priser som fastställs genom Höga myndighetens försorg, på det sätt som anges i avdelning III kapitel V, skall gälla inköp som görs av företagen inom gemenskapen; medlemsstaterna skall biträda Höga myndigheten vid tillsynen av att fattade beslut iakttas av säljarna. b) Artikel 59 skall inte tillämpas på - gammalt tackjärn vars användning på grund av tackjärnets beskaffenhet begränsas till gjuteriindustrier utanför gemenskapens kompetensområde, - avfallsskrot som används direkt av företagen; vid beräkning av grunderna för fördelningen av köpskrot skall emellertid hänsyn tas till den tillgång som detta avfallsskrot utgör. c) Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 59 på köpskrot skall Höga myndigheten i samarbete med medlemsstaternas regeringar inhämta nödvändiga upplysningar om såväl tillgångarna som behoven inklusive exporten till tredje land. På grundval av de på detta sätt inhämtade upplysningarna skall Höga myndigheten fördela tillgångarna mellan medlemsstaterna i överensstämmelse med bestämmel- serna i artikel 59 och med hänsyn till såväl de mest ekonomiska möjligheterna att utnyttja tillgångarna som till samtliga de drifts- och försörjningsvillkor som gäller inom de olika grenarna av järn- och stålindustrin inom dess kompe- tensområde. För att undvika att de på grundval av denna fördelning fastställda leve- ranserna från en medlemsstat till en annan eller att utövandet av inköpsrättig- heter, som tillerkänts företagen inom en medlemsstats område, medför diskrimi- nering till skada för företagen inom den ena eller den andra av de nämnda medlemsstaterna skall följande åtgärder vidtas: 1. Varje medlemsstat skall medge utförsel av leveranser från sitt territorium till de andra medlemsstaterna i överensstämmelse med den av Höga myndigheten fastställda fördelningen; i gengäld skall varje medlemsstat tillåtas att använda de kontrollåtgärder som är nödvändiga för att förvissa sig om att utförseln inte överstiger de på detta sätt förutsedda kvantiteterna. Höga myndigheten har befogenhet att se till, att de åtgärder som vidtagits inte är mera restriktiva än ändamålet kräver. 2. Fördelningen mellan medlemsstaterna skall revideras så ofta det är nödvändigt för att beträffande såväl lokala köpare som köpare från andra medlemsstater upprätthålla ett rimligt förhållande mellan de fastställda tillgångarna i varje medlemsstat och de anvisade leveranserna till andra medlemsstater. 3. Höga myndigheten skall se till, att de föreskrifter som utfärdats av varje medlemsstat med avseende på säljare inom dess kompetensområde inte leder till att olika villkor tillämpas vid jämförliga transaktioner, särskilt med avseende på köparnas nationalitet. BILAGA III SPECIALSTÅL Specialstål och kolrikt finstål, som de betecknas i det förslag till europeisk tullnomenklatur som utarbetades i Bryssel av tullkommittén vid dess sammanträde den 15 juli 1950, skall behandlas efter deras tillhörighet till någon av följande grupper: a) Specialstål, vanligen benämnt konstruktionsstål och kännetecknat av en kolhalt som understiger 0,6% och av en halt av legeringsbeståndsdelar som inte överstiger sammanlagt 8% då det är minst två beståndsdelar och 5% då det endast är en1. b) Kolrikt finstål med en kolhalt som ligger mellan 0,6% och 1,6%; legerat specialstål av annan typ än det som anges i punkt a och av en halt av legeringsbeståndsdelar, som understiger 40% då det är minst två beståndsdelar och 20% då det endast är en1. c) Specialstål som inte omfattas av definitionen i a och b. De produkter som tillhör grupperna a och b skall höra till Höga myndighetens kompetensområde; i syfte att göra det möjligt att undersöka hur fördraget lämpligen skall kunna tillämpas på dessa produkter med beaktande av de särskilda produktions- och handelsbetingelserna som gäller för dem skall emellertid tidpunkten för avvecklingen av import- och exporttullar eller motsvarande avgifter liksom alla kvantitativa restriktioner i samband med dessa produkters omsättning inom gemenskapen uppskjutas till ett år efter tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden för stål. I fråga om de produkter som tillhör grupp c skall Höga myndigheten så snart den trätt i verksamhet företa undersökningar för att fastställa hur fördraget lämpligen skall tillämpas på dessa olika produkter med beaktande av de särskilda produktions- och handelsbetingelserna som gäller för dem; allteftersom dessa undersökningar avslutas och senast tre år efter upprättandet av den gemensamma marknaden, skall förslag till bestämmelser för var och en av de ifrågavarande produkterna av Höga myndigheten underställas rådet, som skall besluta på det sätt som anges i artikel 81. Under denna period skall de produkter som tillhör grupp c uteslutande underkastas statistisk kontroll från Höga myndighetens sida. K.A. P.v.Z. J.M. SCH. SF. B. S. v.d.B. 1 Som legeringsbeståndsdelar räknas inte svavel, fosfor, kisel och mangan med en för gängse ståltyper vanligen godtagen halt. PROTOKOLL OM GEMENSKAPENS IMMUNITET OCH PRIVILEGIER. UNDERTECKNAT I PARIS DEN 18 APRIL 1951. DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA SOM BEAKTAR att, i enlighet med artikel 76 i detta fördrag, skall gemenskapen åtnjuta sådan immunitet och sådana privilegier inom medlemsstaternas territorier som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med villkoren i ett bifogat protokoll, HAR ENATS OM följande: KAPITEL I EGENDOM, MEDEL OCH TILLGÅNGAR Artikel 1 Gemenskapens lokaler och byggnader skall vara okränkbara. De får inte genomsökas, beslagtas, konfiskeras eller exproprieras. Gemenskapens egendom och tillgångar får inte utan tillstånd från domstolen bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder. Artikel 2 Gemenskapens arkiv skall vara okränkbara. Artikel 3 Gemenskapen får inneha valutor av alla slag och ha konton i vilken valuta som helst. Artikel 4 Gemenskapen, dess tillgångar, inkomster och övrig egendom skall vara befriade från a) alla direkta skatter; gemenskapen skall dock inte begära befrielse från sådana skatter och avgifter som utgör betalning för allmännyttiga tjänster, b) från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av varor som är avsedda för tjänstebruk. Varor som på detta sätt har förts in i en stat får inte säljas inom denna stats territorium, om det inte sker på villkor som godkänts av den statens regering, c) från alla tullar, förbud och restriktioner vad avser import och export av gemenskapens publikationer. KAPITEL II MEDDELANDEN OCH IDENTITETSHANDLINGAR Artikel 5 Vad avser gemenskapens officiella meddelanden skall gemenskapens institutioner inom varje medlemsstats territorium åtnjuta samma behandling som staten i fråga ger diplomatiska beskickningar. Officiell korrespondens och andra former av officiella meddelanden som gemenskapens institutioner skickar får inte censureras. Artikel 6 Ordföranden i Höga myndigheten skall utställa identitetshandlingar för Höga myndighetens ledamöter och högre tjänstemän i Höga myndighetens institutioner. Dessa identitetshandlingar skall godtas som giltig resehandling av medlemsstaternas myndigheter. KAPITEL III FÖRSAMLINGENS LEDAMÖTER Artikel 7 Församlingens ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från församlingens mötesplats. Församlingens ledamöter skall, vad avser tull- och valutakontroll, a) av sin egen regering beviljas samma lättnader som högre tjänstemän som tillfälligt reser utomlands i offentligt uppdrag, b) av regeringarna i övriga medlemsstater beviljas samma lättnader som företrädare för utländska regeringar med tillfälligt offentligt uppdrag. Artikel 8 Församlingens ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. Artikel 9 Under församlingens sessioner skall dess ledamöter åtnjuta: a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land, b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring. Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från församlingens mötesplats. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra församlingen att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet. KAPITEL IV FÖRETRÄDARE I RÅDET Artikel 10 Företrädarna i rådet och de personer som åtföljer dem i officiell egenskap skall i sin tjänsteutövning och under resan till och från mötesplatsen åtnjuta sedvanliga privilegier och immunitet. KAPITEL V LEDAMÖTER I HÖGA MYNDIGHETEN SAMT TJÄNSTEMÄN I GEMENSKAPENS INSTITUTIONER Artikel 11 Inom varje medlemsstats territorium och oberoende av statstillhörighet skall Höga myndighetens ledamöter och tjänstemän i gemenskapen, a) åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser handlingar som de har begått i sin tjänsteutövning, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, med förbehåll för artikel 40 andra stycket i fördraget; de skall åtnjuta denna immunitet även efter det att deras uppdrag har upphört, b) vara befriade från skatt på löner och övriga ersättningar som betalas av gemenskapen c) tillsammans med sina äkta makar och av dem försörjda familjemedlemmar vara undantagna från bestämmelser om begränsning av invandring och formaliteter för registrering av utlänningar, d) då de tillträder sin tjänst i landet i fråga, ha rätt att tullfritt föra in sitt bohag och sina personliga tillhörigheter samt ha rätt att tullfritt åter föra ut sitt bohag och sina personliga tillhörigheter till sitt hemland då deras tjänstgöringstid i landet är slut. Artikel 12 Ordföranden i Höga myndigheten skall besluta vilka grupper av gemenskapens tjänstemän bestämmelserna i detta kapitel helt eller delvis skall tillämpas på. Ordföranden skall regelbundet förelägga rådet en lista över dessa och därefter överlämna den till samtliga medlemsstaters regeringar. Medlemsstaternas regeringar skall regelbundet underrättas om namnen på de tjänstemän som ingår i dessa grupper. Artikel 13 Privilegier, immunitet och lättnader skall endast beviljas Höga myndighetens ledamöter och tjänstemän i gemenskapens institutioner om det ligger i gemenskapens intresse. Ordföranden i Höga myndigheten skall upphäva den immunitet som har beviljats en tjänsteman eller en anställd, om han anser att upphävandet av immuniteten inte strider mot gemenskapens intresse. KAPITEL VI ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 14 Höga myndigheten får för att genomföra bestämmelserna i detta protokoll ingå tilläggsöverenskommelser med en eller flera medlemsstater. Artikel 15 Privilegier, immunitet och lättnader för domare, justitiesekreterare och personal vid domstolen skall regleras i domstolens stadga. Artikel 16 Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll skall underställas domstolen. Som skedde i Paris den artonde april nittonhundrafemtioett. ADENAUER PAUL VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STICKER VAN DEN BRINK PROTOKOLL OM DOMSTOLENS STADGA. UNDERTECKNAT I PARIS DEN 18 APRIL 1951. DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR fastställa den stadga för domstolen som avses i artikel 45 i detta fördrag, HAR ENATS om följande. Artikel 1 Den domstol som inrättats genom artikel 7 i detta fördrag skall bildas och fullgöra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i fördraget och denna stadga. AVDELNING I DOMARE ED Artikel 2 Varje domare skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt sammanträde avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte yppa vad som förekommit vid domstolens överläggningar. PRIVILEGIER OCH IMMUNITET Artikel 3 Domarna skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden. De skall åtnjuta immunitet vad avser åtgärder, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras uppdrag har upphört. Domstolen får, efter beslut i plenum, häva immuniteten. När immuniteten har hävts och straffrättsliga förfaranden vidtas mot en domare, skall denne ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella domstolarna. Domarna skall dessutom, oavsett nationalitet, åtnjuta de privilegier inom medlemsstaternas territorier som anges i artikel 11 b, c och d i protokollet om gemenskapens privilegier och immunitet. UPPDRAG ICKE FÖRENLIGA MED DOMARÄMBETET Artikel 4 Domarna får inte inneha något politiskt eller administrativt ämbete. De får inte utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet om inte rådet undantagsvis genom beslut med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån. De får inte förvärva eller behålla, direkt eller indirekt, några affärsintressen avseende kol och stål under utövandet av sina ämbeten och under en tid av tre år efter det dessa har upphört. LÖN OCH ANNAN ERSÄTTNING Artikel 5 Rådet skall på förslag från den kommission som avses i artikel 78.3 i fördraget fastställa löner, arvoden och pensioner för ordföranden och domarna. ÄMBETETS UPPHÖRANDE Artikel 6 En domares ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar, upphöra genom att domaren avgår, avsätts eller avlider. När en domare avgår, skall hans avgångsskrivelse ställas till domstolens ordförande för vidare befordran till rådets ordförande. När så skett, blir platsen vakant. Utom i de fall som avses i artikel 7, skall domaren kvarstå i ämbetet till dess hans efterträdare har tillträtt. Artikel 7 En domare får endast skiljas från sitt ämbete, om han enligt de övriga domarnas enhälliga bedömning inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs. Rådets, Höga myndighetens och församlingens ordförande skall informeras om detta av domstolens justitiesekreterare. Denna anmälan medför att platsen blir vakant. Artikel 8 En domare som skall ersätta en ledamot av domstolen vars ämbetstid inte har gått ut, skall utses för återstoden av företrädarens mandattid. AVDELNING II ORGANISATION Artikel 9 Domarna, generaladvokaterna och justitiesekreteraren är skyldiga att vara bosatta där domstolen har sitt säte. Artikel 10 Domstolen biträds av två generaladvokater och en justitiesekreterare. GENERALADVOKATER Artikel 11 Generaladvokaterna har till uppgift att offentligen, helt opartiskt och självständigt, avge muntliga och motiverade förslag till avgöranden av de mål som förelagts domstolen och därvid biträda domstolen i utövandet av sin uppgift såsom den är definierad i artikel 31 i fördraget. Artikel 12 Generaladvokaterna utnämns för en period av sex år på samma villkor som domarna. En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Den generaladvokat vars mandattid skall löpa ut vid slutet av de första tre åren skall väljas genom lottdragning. Bestämmelserna i artikel 32 tredje och fjärde styckena i fördraget och bestämmelserna i artikel 6 i denna stadga är tillämpliga på generaladvokaterna. Artikel 13 Bestämmelserna i artiklarna 2-5 och 8 är tillämpliga på generaladvokaterna. En generaladvokat får endast skiljas från sitt ämbete om han inte längre uppfyller de förutsättningar som krävs. Beslutet skall fattas enhälligt av rådet efter yttrande av domstolen. JUSTITIESEKRETERAREN Artikel 14 Justitiesekreteraren skall utses av domstolen som skall fastställa instruktion för denne med beaktande av bestämmelserna i artikel 15. Han skall inför dom- stolen avlägga ed att opartiskt och samvetsgrant utöva sitt ämbete och att inte röja vad som förekommit vid domstolens överläggningar. Bestämmelserna i artiklarna 11 och 13 i protokollet om gemenskapens privile- gier och immunitet är tillämpliga på justitiesekreteraren; de befogenheter Höga myndighetens ordförande har enligt de angivna artiklarna skall dock utövas av domstolens ordförande. Artikel 15 Rådet skall, på förslag från den kommission som avses i fördragets artikel 78.3, fastställa löner, arvoden och pensioner för justitiesekreteraren. DOMSTOLENS PERSONAL Artikel 16 Till domstolen skall knytas tjänstemän eller anställda så att den kan fungera. De skall ansvara inför justitiesekreteraren under ordförandens överinseende. Domstolen skall fastställa instruktion för dem. En av dem skall av domstolen utses som ställföreträdare för justitiesekreteraren för det fall denne är förhindrad. Biträdande referenter med de kvalifikationer som behövs får, om det är nödvändigt, kallas in i enlighet med de rättegångsregler som avses i artikel 44 nedan för att delta i den förberedande handläggningen av ärenden som anhängiggjorts vid domstolen samt för att samarbeta med den domare som är referent. På förslag från domstolen skall rådet fastställa instruktion för dem. De skall utses av rådet. Bestämmelserna i artiklarna 11, 12 och 13 i protokollet om gemenskapens privilegier och immunitet skall tillämpas på tjänstemän och anställda vid domstolen liksom på biträdande referenter; de befogenheter som Höga myndighetens ordförande ges enligt samma artiklar skall dock utövas av domstolens ordförande. DOMSTOLENS VERKSAMHET Artikel 17 Domstolen skall tjänstgöra permanent. Den skall fastställa semesterperioder med vederbörlig hänsyn till verksamhetens krav. DOMSTOLENS SAMMANSÄTTNING Artikel 18 Domstolen skall sammanträda i plenum. Domstolen får dock inom sig upprätta två avdelningar bestående av tre domare vardera för att antingen uträtta visst förberedelsearbete eller döma vissa grupper av ärenden i enlighet med de bestämmelser som fastställs för detta ändamål. Domstolens beslut skall vara giltiga endast om ett ojämnt antal domare är närvarande. Vid sammanträde i plenum skall domstolens beslut vara giltiga om fem domare är närvarande. Avdelningarnas beslut är endast giltiga om tre domare är närvarande; vid förhinder för en domare på en avdelning får en domare på en annan avdelning tillkallas i enlighet med de bestämmelser som avses ovan. Domstolen skall alltid sammanträda i plenum vid avgörandet av mål som väckts av medlemsstaterna eller rådet. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER Artikel 19 En domare eller en generaladvokat får inte delta i behandlingen av ett ärende i vilket han tidigare uppträtt som parts ombud, rådgivare eller advokat eller i vilket han som medlem av en domstol, undersökningskommission eller i annan egenskap haft i uppgift att uttala sig. Om en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte anser att han bör delta i avgörandet eller handläggningen av ett visst ärende, skall han underrätta ordföranden om detta. Om ordföranden anser att en domare eller en generaladvokat av särskilda skäl inte bör delta eller framlägga förslag i ett visst ärende, skall han underrätta vederbörande om detta. Vid svårighet att tillämpa denna artikel skall domstolen besluta i saken. En part får inte åberopa en domares nationalitet eller att en domare av hans egen nationalitet inte tillhör domstolen eller en av dess avdelningar som skäl för att begära ändring i domstolen eller avdelningens sammansättning. AVDELNING III FÖRFARANDE PARTERNAS OMBUD OCH BITRÄDEN Artikel 20 Staterna och gemenskapernas institutioner skall vid domstolen företrädas av ett ombud som utses för varje ärende; ombudet får biträdas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna. Företag och alla andra fysiska eller juridiska personer skall företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna. Ombud och advokater som uppträder inför domstolen skall på de villkor som skall anges i rättegångsreglerna, som fastställts av domstolen efter godkännande av rådet, ha de rättigheter och den immunitet som behövs för att de oavhängigt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Domstolen skall i enlighet med rättegångsreglerna gentemot de advokater som uppträder inför domstolen ha de befogenheter som domstolar normalt har. Universitetslärare, som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstiftning ger dem rätt att företräda part inför domstol, skall vid domstolen ha samma rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater. FÖRFARANDETS DELAR Artikel 21 Förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del. Det skriftliga förfarandet skall innebära att parterna och de institutioner inom gemenskapen, vilkas beslut är föremål för tvist, delges ansökningar, inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla handlingar och dokument som åberopas, eller bestyrkta kopior av dessa. Delgivningen skall ombesörjas av justitiesekreteraren i den ordning och inom de tidsfrister som föreskrivs i rättegångsreglerna. Det muntliga förfarandet skall bestå i uppläsning av referentens rapport, hörande av vittnen, sakkunniga, ombud och advokater samt generaladvokatens förslag till avgörande. ANSÖKAN Artikel 22 Talan skall väckas vid domstolen genom en skriftlig ansökan som är ställd till justitiesekreteraren. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan. Ansökningen skall i förekommande fall åtföljas av det beslut som begärs ogiltigförklarat eller om talan avser underlåtenhet att handla, av skriftligt bevis om dagen för påtalandet av denna underlåtenhet. Om ansökningen inte åtföljs av dessa handlingar, skall justitiesekreteraren anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut. ÖVERSÄNDANDE AV HANDLINGAR Artikel 23 När ett beslut överklagas som fattats av en av gemenskapens institutioner skall denna institution översända alla handlingar som rör ärendet till domstolen. UNDERSÖKNINGSÅTGÄRDER Artikel 24 Domstolen får begära att parterna, deras ombud eller befullmäktigade liksom medlemsstaternas regeringar inkommer med alla de dokument och upplysningar som domstolen anser önskvärda. Om detta vägras skall domstolen ta in det i protokollet. Artikel 25 Domstolen får när som helst efter eget val anförtro undersöknings- eller sakkunniguppdrag åt enskilda personer, organ, myndigheter, kommittéer eller organisationer; för detta ändamål kan domstolen upprätta en förteckning över personer eller organisationer som är godkända som sakkunniga. OFFENTLIGHET VID FÖRHANDLING Artikel 26 Domstolens förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen när synnerliga skäl föreligger förordnar annat. PROTOKOLL Artikel 27 Protokoll skall föras vid varje förhandling och undertecknas av ordföranden och justitiesekreteraren. FÖRHANDLING Artikel 28 Turordningslista för förhandlingarna skall fastställas av ordföranden. Vittnen får höras i enlighet med rättegångsreglerna. De får höras under ed. Domstolen får under förhandlingarna också höra sakkunniga och personer som fått undersökningsuppdrag samt parterna själva. De sistnämnda får dock föra sin talan muntligt endast genom ombud eller advokat. Om det fastslås att ett vittne eller sakkunnig har förtigit eller förvanskat de verkliga förhållandena i den sak han avlagt vittnesmål om eller hörts om av domstolen, har domstolen befogenhet att hänskjuta saken till justitieministern i den stat där vittnet eller den sakkunnige är medborgare för att denne skall straffas enligt nationell lag. Domstolen skall gentemot tredskande vittnen ha de befogenheter som i allmänhet tillkommer domstolar enligt rättegångsreglerna som fastställts av domstolen efter godkännande av rådet. SEKRETESS VID ÖVERLÄGGNINGAR Artikel 29 Domstolens överläggningar skall vara och förbli hemliga. DOMAR Artikel 30 Domar skall ange skälen för domsluten. De skall uppta namnen på de domare som deltog i överläggningarna. Artikel 31 Domar skall undertecknas av ordföranden, referenten och justitiesekreteraren. De skall avkunnas vid offentligt sammanträde. RÄTTEGÅNGSKOSTNADER Artikel 32 Domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader. FÖRENKLAT FÖRFARANDE Artikel 33 Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga och som skall fastställas i rättegångsreglerna, får domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov som avses i artikel 39 andra stycket i detta fördrag, om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt tredje stycket samma artikel, eller om uppskov med verkställig- het enligt artikel 92 tredje stycket. Vid förhinder för ordföranden skall denne ersättas av annan domare i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 i denna stadga. Avgöranden av ordföranden eller den domare som ersätter honom skall endast vara interimistiska och på intet sätt föregripa domstolens beslut i huvudsaken. INTERVENTION Artikel 34 Fysiska eller juridiska personer som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen får intervenera i tvisten. Genom yrkanden i interventionsansökan får endast ena partens yrkanden biträdas eller tillbakavisas. TREDSKODOM Artikel 35 Om en rätteligen instämd part i sak, som är föremål för fullständig rättslig prövning, inte inkommer med skriftligt svaromål, skall tredskodom meddelas mot honom. Talan mot domen får föras inom en månad efter delgivning. Sådan talan skall inte medföra uppskov med verkställigheten av tredskodomen om inte domstolen beslutar annat. ÖVERKLAGANDE AV TREDJE MAN Artikel 36 Fysiska eller juridiska personer samt gemenskapens institutioner får i de fall och på de villkor som skall anges i rättegångsreglerna i egenskap av tredje man föra talan mot en dom som meddelats utan att de blivit hörda. TOLKNING Artikel 37 I händelse av tveksamhet rörande innebörden och räckvidden av en dom, skall det ankomma på domstolen att klargöra dess rätta innebörd på begäran av en part eller en av gemenskapens institutioner som har ett berättigat intresse därav. ÄNDRING AV DOM Artikel 38 Framställning hos domstolen om ändring av en dom får endast grundas på upptäckten av en omständighet som kan utöva ett avgörande inflytande på ärendets utgång och som när domen meddelades var okänd för domstolen och för den som begär ändring. Ändringsförfarandet skall inledas med ett beslut av domstolen i vilket uttryckligen konstateras att förekomsten av den nya omständigheten är av sådan art att det finns anledning till ändring och att framställningen av denna anledning kan tas upp till prövning. Framställning om ändring får inte göras senare än tio år från den dag domen gavs. TIDSFRISTER Artikel 39 Talan som avses i fördragets artiklar 36 och 37 skall väckas inom den frist på en månad som anges i artikel 33 sista stycket. Tidsfrister med hänsyn till avstånd skall fastställas i rättegångsreglerna. Försutten tid skall inte medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure. PRESKRIPTION Artikel 40 Talan som avses i de två första styckena i artikel 40 i fördraget skall preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. Preskription skall avbrytas genom att talan väcks vid domstolen eller genom att den skadelidande dessförinnan gör framställning hos en av gemenskapens behöriga institutioner. I sistnämnda fall skall talan väckas inom den frist av en månad som anges i artikel 33; bestämmelserna i artikel 35 sista stycket skall tillämpas i förekommande fall. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER VID TVISTER MELLAN MEDLEMSSTATERNA Artikel 41 När en tvist mellan medlemsstater underställs domstolen med stöd av artikel 89 i fördraget skall justitiesekreteraren utan dröjsmål underrätta övriga medlemsstater om tvisteföremålet. Var och en av dessa stater har rätt att intervenera i processen. Tvister som avses i denna artikel skall avgöras av domstolen i plenum. Artikel 42 Om en stat på det sätt som anges i föregående artikel intervenerar i en sak som underställts domstolen, skall den tolkning som ges i domen vara bindande för denna stat. TREDJE MANS TALAN Artikel 43 Beslut som fattats av Höga myndigheten med tillämpning av artikel 63.2 i fördraget skall delges köparen och de berörda företagen; om beslutet rör samtliga eller en betydande grupp av företag får delgivningen med dem ersättas med ett offentliggörande. Talan får väckas i enlighet med artikel 36 i fördraget av var och en som förelagts vite enligt artikel 66.5 fjärde stycket. RÄTTEGÅNGSREGLER Artikel 44 Domstolen skall själv fastställa sina rättegångsregler. Rättegångsreglerna skall innehålla alla de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna stadga och vid behov komplettering av stadgan. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE Artikel 45 Rådets ordförande skall omedelbart efter edsavläggelsen genom lottdragning utse de domare och generaladvokater vilkas ämbeten skall nytillsättas vid den första treårsperiodens utgång i enlighet med artikel 32 i fördraget. Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett. ADENAUER Paul VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK Protokoll om förbindelserna med Europarådet, undertecknat i Paris den 18 april 1951. DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÄR ÖVERTYGADE om nödvändigheten av att upprätta så nära förbindelser som möjligt mellan Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europarådet och särskilt mellan de båda församlingarna, SOM HAR BEAKTAT de rekommendationer som har avgivits av Europarådets församling, HAR ENATS OM följande. Artikel 1 Medlemsstaternas regeringar uppmanas att rekommendera sina parlament, att de medlemmar av församlingen som parlamenten skall utse företrädesvis väljs bland representanterna i Europarådets rådgivande församling. Artikel 2 Gemenskapens församling skall varje år till Europarådets rådgivande församling överlämna en rapport över sin verksamhet. Artikel 3 Höga myndigheten skall årligen till Europarådets ministerkommitté och rådgivande församling översända den allmänna rapport som avses i artikel 17 i fördraget. Artikel 4 Höga myndigheten skall underrätta Europarådet om de åtgärder den har kunnat vidta i anledning av de rekommendationer som med stöd av artikel 15 b i Europarådets stadga har lämnats till Höga myndigheten av Europarådets ministerkommitté. Artikel 5 Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen samt dess bilagor skall registreras i Europarådets generalsekretariat. Artikel 6 Genom avtal mellan gemenskapen och Europarådet får bland annat åtgärder vidtas för varje annat slags ömsesidigt bistånd och samarbete mellan de två organisationerna samt, eventuellt, de lämpliga formerna för detta. Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett. ADENAUER Paul VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK SKRIFTVÄXLING MELLAN FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS REGERING OCH FRANSKA REPUBLIKENS REGERING OM SAAR [ÖVERSÄTTNING] Förbundskanslern och utrikesministern Paris den 18 april 1951 Till Hans Excellens Herr President Robert Schuman Utrikesminister Paris Herr President, Förbundsregeringens företrädare har under förhandlingarna om Europeiska kol- och stålgemenskapen vid ett flertal tillfällen förklarat, att den slutliga regleringen av Saars status endast kan göras genom ett fredsfördrag eller ett motsvarande fördrag. Under förhandlingarnas gång har de dessutom förklarat, att förbundsregeringen genom att underteckna fördraget inte alls ger uttryck för sitt erkännande av Saars nuvarande status. Jag upprepar denna förklaring och ber Er bekräfta, att den franska regeringen är överens med förbundsregeringen om att den slutliga regleringen av Saars status endast kan göras genom ett fredsfördrag eller ett motsvarande fördrag och att den franska regeringen inte betraktar förbundsregeringens undertecknande av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen såsom ett erkännande från förbundsregeringens sida av Saars nuvarande status. Mottag, Herr President, försäkran om min utmärkta högaktning Undertecknat: ADENAUER.[ÖVERSÄTTNING] Paris den 18 april 1951 Herr Förbundskansler, Såsom svar på Er skrivelse av den 18 april 1951 beaktar den franska regeringen, att förbundsregeringen inte avser att genom sitt undertecknande av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen erkänna Saars nuvarande status. Den franska regeringen förklarar i överensstämmelse med sin egen ståndpunkt, att den handlar i Saars namn i kraft av dess nuvarande status, men att den i förbundsregeringens undertecknande av fördraget inte ser ett erkännande från förbundsregeringens sida av Saars nuvarande status. Den har inte avsett, att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall föregripa Saars slutliga status, som skall regleras genom ett fredsfördrag eller genom ett fördrag som träder i dess ställe. Mottag, Herr Förbundskansler, försäkran om min utmärkta högaktning Undertecknat: SCHUMAN. Herr Doktor Konrad ADENAUER Förbundskansler och utrikesminister i Förbundsrepubliken Tyskland KONVENTION OM ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER. UNDERTECKNAD I PARIS DEN 18 APRIL 1951. DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, SOM ÖNSKAR upprätta den i fördragets artikel 85 avsedda konventionen om övergångsbestämmelser, HAR ENATS om följande. KONVENTIONENS SYFTE 1 § 1. Denna konvention, som har upprättats med tillämpning av fördragets artikel 85, har till syfte att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för upprättandet av den gemensamma marknaden samt för en gradvis anpassning av produktionen till de nya förhållandena och att samtidigt underlätta avlägsnandet av de störningar i jämvikten som följer av de tidigare förhållandena. 2. I detta syfte skall fördraget genomföras under två perioder, förberedelseperioden och övergångsperioden. 3. Förberedelseperioden skall sträcka sig från tidpunkten för fördragets ikraftträdande fram till tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden. Under denna period a) skall upprättandet av alla institutioner inom gemenskapen samt organisa- tionen av förbindelserna mellan dem, företagen och deras sammanslutningar samt arbetstagarnas, förbrukarnas och handelns organisationer genomföras i syfte att bygga gemenskapens verksamhet på en grund av fortlöpande samråd och att hos alla berörda parter skapa en gemensam uppfattning och ömsesi- dig förståelse, b) skall Höga myndighetens verksamhet omfatta 1) undersökningar och samråd, 2) förhandlingar med tredje land. Undersökningar och samråd skall ha till ändamål att i ständig kontakt med regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna, förbrukarna och handeln möjliggöra upprättandet av en allmän översikt av läget i kol- och stålindustrierna inom gemenskapen och härmed sammanhörande problem samt att möjliggöra förberedelse av konkreta åtgärder som skall vidtas för att möta dessa problem under övergångsperioden. Förhandlingarna med tredje land skall ha till ändamål - att å ena sidan lägga grunden till samarbete mellan gemenskapen och dessa länder, - att å andra sidan, före avvecklingen av tullarna och de kvantitativa restriktionerna inom gemenskapen, utverka de avvikelser som är nödvändiga - från mest-gynnad-nationsklausulen inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet samt bilaterala avtal, - från icke-diskrimineringsklausulen som är normgivande för liberaliseringen av handeln inom ramen för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete. 4. Övergångsperioden skall börja vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden och upphöra vid utgången av en tid av fem år efter upprättandet av den gemensamma marknaden för kol. 5. Så snart fördraget trätt i kraft i den ordning som fastställs i artikel 99, skall fördragets bestämmelser vara tillämpliga med förbehåll för de avvikelser och tilläggsbestämmelser som föreskrivs i denna konvention i ovan angivet syfte. Frånsett de undantag som uttryckligen anges i denna konvention skall dessa avvikelser och tilläggsbestämmelser upphöra att vara tillämpliga samt åtgärder som vidtagits för deras genomförande förlora sin verkan vid utgången av övergångsperioden. FÖRSTA DELEN Fördragets genomförande KAPITEL I UPPRÄTTANDE AV GEMENSKAPENS INSTITUTIONER Höga myndigheten 2§ 1. Höga myndigheten skall träda i funktion så snart dess medlemmar har utnämnts. 2. I syfte att fullgöra de uppgifter som Höga myndigheten fått genom 1 § i denna konvention skall Höga myndigheten omedelbart utöva den upplysnings- och undersökningsverksamhet som vilar på den enligt fördraget i den ordning och med de befogenheter som fastställts i artiklarna 46-48 och 54 tredje stycket. Så snart Höga myndigheten trätt i verksamhet, skall regeringarna i enlighet med artikel 67 till Höga myndigheten anmäla alla de åtgärder som är ägnade att förändra konkurrensförhållandena och, enligt artikel 75, de bestämmelser i handelsavtal eller överenskommelser med motsvarande verkan vilka berör kol och stål. Höga myndigheten skall på grundval av de upplysningar den inhämtat om utrustning och program bestämma den tidpunkt från vilken andra bestämmelser i artikel 54 än de som avses i föregående stycke skall vara tillämpliga såväl på investerings- programmen som på de projekt som vid denna tidpunkt är under genomförande. Projekt för vilka beställningar gjorts före den 1 mars 1951 skall dock vara undantagna från tillämpningen av näst sista stycket av artikel 54. Höga myndigheten skall så snart den trätt i verksamhet, i den utsträckning det krävs och i samråd med regeringarna, utöva de befogenheter som anges i artikel 59.3. Höga myndigheten skall utöva andra uppgifter som den har enligt fördraget först från och med den tidpunkt som för var och en av produkterna i fråga betecknar början av övergångsperioden. 3. Vid de ovan angivna tidpunkterna skall Höga myndigheten beträffande varje gren av sin verksamhet underrätta medlemsstaterna om att den är beredd att överta ansvaret för denna. Intill dess att medlemsstaterna får underrättelse om detta, skall de fortsätta att utöva motsvarande befogen- heter. Från den tidpunkt som Höga myndigheten fastställer så snart den trätt i funktion, skall dock Höga myndigheten och medlemsstaterna samråda innan medlemsstaterna vidtar några av dem avsedda åtgärder beträffande lagar och andra författningar, som berör frågor som enligt fördraget faller inom Höga myndighetens kompetensområde. 4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 om verkan av nya åtgärder skall Höga myndigheten tillsammans med berörda regeringar undersöka hur kol- och stålindustrierna påverkas av gällande bestämmelser i lagar och andra författningar, i synnerhet beträffande fastställande av priser på biprodukter utanför dess kompetensområde, liksom av avtalsenliga bestämmel- ser om sociala förmåner i den utsträckning dessa bestämmelser har samma verkningar som de bestämmelser som ingår i administrativa föreskrifter på samma område. Om Höga myndigheten finner att vissa av dessa sistnämnda bestämmelser i sig själva eller genom de skillnader som de medför mellan två eller flera medlemsstater är ägnade att allvarligt snedvrida kon- kurrensförhållandena inom kol- och stålindustrierna antingen på ifråga- varande lands marknad eller inom den övriga delen av den gemensamma marknaden eller på exportmarknaderna, skall Höga myndigheten efter att ha hört rådet föreslå de berörda regeringarna alla de åtgärder som den anser lämpliga för att jämka sådana bestämmelser eller för att utjämna verk- ningarna av dem. 5. För att kunna bygga upp sin verksamhet på en från olika företagsförfaranden fristående grund, skall Höga myndigheten i samråd med regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna, förbrukarna och handeln söka finna en metod som möjliggör jämförelser av - de priser som tillämpas på olika kvaliteter över och under produkternas genomsnittspris eller på produkternas successiva bearbetningsstadier, - beräkningen av avskrivningskostnader. 6. Under förberedelseperioden skall Höga myndighetens huvuduppgift bestå i att upprätta förbindelser med företagen och deras sammanslutningar, samt med arbetstagarnas, förbrukarnas och handelns sammanslutningar för att få konkret kännedom om såväl den allmänna situationen som de särskilda förhållandena inom gemenskapen. Med hjälp av de upplysningar som Höga myndigheten skall inhämta om marknader, försörjningskällor, produktionsbetingelser inom företagen, arbetskraftens levnadsförhållanden samt moderniserings- och anläggningsprogram, skall den i förening med alla berörda parter och för att belysa deras gemensamma verksamhet upprätta en allmän översikt över gemenskapens läge. På grundval av detta samråd och denna kännedom om den allmänna situationen skall de åtgärder som är nödvändiga för upprättandet av den gemensamma marknaden och för att underlätta anpassningen av produktionen förberedas. Rådet 3 § Rådet skall sammanträda inom den månad som följer efter det att Höga myndigheten trätt i funktion. Den rådgivande kommittén 4 § För tillsättandet av den rådgivande kommittén på det sätt som anges i artikel 18 i fördraget skall regeringarna, så snart Höga myndigheten trätt i funktion, lämna myndigheten alla upplysningar om förhållandena inom producent-, arbets- tagar- och förbrukarorganisationerna i varje land dels för kol och dels för stål, i synnerhet vad beträffar dessa organisationers sammansättning, geogra- fiska omfattning, stadgor, befogenheter och uppgifter. På grundval av dessa upplysningar skall Höga myndigheten inom två månader efter det att den trätt i funktion utverka att rådet fattar ett beslut för att utse producent- och arbetstagarorganisationer med uppgift att föreslå kandidater. Den rådgivande kommittén skall tillsättas inom den månad som följer efter detta beslut. Domstolen 5 § Domstolen skall träda i funktion så snart dess ledamöter utsetts. Ordförande skall utses första gången i samma ordning som gäller för utseende av Höga myndighetens ordförande. Domstolen skall inom tre månader fastställa sina rättegångsregler. Talan får inte väckas tidigare än dagen för rättegångsreglernas offentlig- görande. Föreläggande av viten och indrivning av böter skall uppskjutas intill denna dag. Fristerna för väckande av talan skall löpa först från och med samma dag. Församlingen 6 § På kallelse av Höga myndighetens ordförande skall församlingen sammanträda en månad efter det att Höga myndigheten trätt i funktion för att välja sitt presidium och utarbeta sin arbetsordning. Intill dess att församlingens presidium valts skall den äldste fungera som ordförande. Församlingen skall hålla en andra session fem månader efter den tidpunkt då Höga myndigheten trätt i funktion för att ta del av en översiktlig redogörelse för läget i gemenskapen tillsammans med det första budgetförslaget. Finansiella och administrativa bestämmelser 7 § Det första räkenskapsåret skall sträcka sig från den tidpunkt då Höga myndig- heten träder i funktion fram till den 30 juni påföljande år. Den i fördragets artikel 50 avsedda avgiften får tas ut från och med upprättandet av det första budgetförslaget. Medlemsstaterna skall övergångsvis lämna återbetalbara och räntefria förskott efter samma fördelningsgrund som gäller för deras bidrag till Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete för att klara av de första administrativa utgifterna. Till dess att den kommission som avses i artikel 78 fastställt antalet tjänstemän och tjänsteföreskrifter för dessa skall nödvändig personal anställas på kontraktsbasis. KAPITEL II UPPRÄTTANDE AV DEN GEMENSAMMA MARKNADEN 8 § Upprättandet av den gemensamma marknaden, som förberetts genom inrättandet av gemenskapens alla institutioner, genom allmänt samråd mellan Höga myndigheten, regeringarna, företagen och deras sammanslutningar, arbetstagarna och förbrukarna samt genom den allmänna översikt över situationen i gemenskapen som framgår av de inhämtade upplysningarna, skall komma till stånd genom de åtgärder för tillämpning som anges i artikel 4 i fördraget. Dessa åtgärder skall utan att det inverkar på de särskilda bestämmelserna som anges i denna konvention vidtas a) beträffande kol så snart Höga myndigheten tillkännagivit att de arrangemang för utjämningsbetalningar som avses i tredje delen kapitel II i denna konvention har införts, b) beträffande järnmalm och skrot vid samma tidpunkt som gäller för kol, c) beträffande stål, två månader efter ovan angivna tidpunkt. De arrangemang för utjämningsbetalningar som avses för kol i överensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrags tredje del skall införas inom sex månader efter det att Höga myndigheten trätt i funktion. Om ytterligare frister skulle bli nödvändiga, skall dessa fastställas av rådet på förslag av Höga myndigheten. Avskaffande av tullar och kvantitativa restriktioner 9 § Utan att det inverkar på de särskilda bestämmelser som fastställts i denna konvention skall medlemsstaterna avskaffa alla import- och exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan samt alla kvantitativa restriktioner avseende omsättningen av kol och stål inom gemenskapen vid de tidpunkter som fastställts för upprättandet av den gemensamma marknaden på det sätt som anges i 8 § för å ena sidan kol, järnmalm och skrot och å andra sidan stål. Transporter 10 § En kommission av experter, utsedda av medlemsstaternas regeringar, skall av Höga myndigheten, som utan dröjsmål skall sammankalla kommissionen, få i uppdrag att undersöka vilka bestämmelser beträffande transport av kol och stål som skall föreslås regeringarna för att de i fördragets artikel 70 angivna syftena skall uppnås. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 70 sista stycket, skall de förhandlingar som krävs för att utverka regeringarnas samtycke till de olika åtgärder som föreslagits, inledas på initiativ av Höga myndigheten, som också skall ta initiativ till de förhandlingar som kan bli nödvändiga med berört tredje land. Expertkommissionen skall utreda följande åtgärder: 1) Upphävande av all diskriminering som strider mot bestämmelserna i artikel 70 andra stycket. 2) Upprättande av internationella genomgångstariffer för transporter inom gemenskapen, som tar hänsyn till det totala avståndet och som är av degressiv karaktär utan att föregripa uppdelningen av fraktavgifterna mellan berörda transportföretag. 3) Undersökning av de fraktpriser och befordringsvillkor av alla slag som vid olika befordringssätt tillämpas på kol och stål i syfte att genomföra en harmonisering härav inom ramen för gemenskapen och i den utsträckning som krävs för den gemensamma marknadens funktionsduglighet; härvid skall hänsyn tas bland annat till transportföretagens kostnader. Expertkommissionen skall längst ha följande tid till sitt förfogande: - Tre månader för de åtgärder som avses i 1. - Två år för de åtgärder som avses i 2 och 3. De åtgärder som avses i 1 skall vidtas senast vid upprättandet av den gemensamma marknaden för kol. De åtgärder som avses i 2 och 3 skall vidtas samtidigt, så snart regeringarna uppnått samförstånd. Om medlemsstaternas regeringar två och ett halvt år efter Höga myndighetens inrättande trots allt inte uppnått samförstånd om de åtgärder som avses i 3, skall enbart de i 2 avsedda åtgärderna vidtas vid en av Höga myndigheten fastställd tidpunkt. I detta fall skall Höga myndigheten på förslag av expertkommissionen lämna de rekommendationer som den finner nödvändiga i syfte att undvika allvarliga störningar på transportområdet. De tariffbestämmelser som avses i artikel 70 fjärde stycket, vilka gäller vid tidpunkten för Höga myndighetens inrättande, skall anmälas till Höga myndigheten, som skall bevilja de frister för ändring av bestämmelserna som krävs för att undvika allvarliga ekonomiska störningar. Expertkommissionen skall utarbeta och för de berörda regeringarna föreslå de undantag som de skall medgiva Luxemburgs regering i fråga om ovan angivna åtgärder och principer mot bakgrund av den särställning som Luxemburgs järnvägar har. De berörda regeringarna skall efter att ha hört expertkommissionen medge Luxemburgs regering att, i den utsträckning denna särställning kräver det, fortsätta att efter övergångsperioden tillämpa den sålunda antagna lösningen. Så länge enighet angående de i föregående stycken avsedda åtgärderna inte har uppnåtts mellan de berörda regeringarna skall Luxemburgs regering äga rätt att underlåta tillämpning av de principer som anges i fördragets artikel 70 samt i denna paragraf. Subventioner, direkta eller indirekta stödåtgärder, särskilda pålagor 11 § Medlemsstaternas regeringar skall till Höga myndigheten, så snart denna trätt i verksamhet, anmäla de stödåtgärder och subventioner av alla slag som kol- och stålindustrierna i deras länder kommer i åtnjutande av eller de särskilda pålagor som de belastas av. Om Höga myndigheten inte samtycker till bibe- hållandet av nämnda stödåtgärder, subventioner eller särskilda pålagor och de villkor som gäller för dessa, skall de upphöra vid de tidpunkter och på de villkor som fastställs av Höga myndigheten efter att ha hört rådet; upphörandet skall dock inte vara obligatoriskt före den tidpunkt då övergångsperioden för ifrågavarande produkter tar sin början. Karteller och organisationer av monopolkaraktär 12 § Alla upplysningar om de karteller eller organisationer som avses i artikel 65 skall anmälas till Höga myndigheten på det sätt som anges i artikel 65.3. Om Höga myndigheten inte ger tillstånd enligt artikel 65.2, skall den fastställa skäliga tidsfrister vid vilkas utgång de i artikeln avsedda förbuden skall träda i kraft. I syfte att underlätta avvecklingen av de organisationer som enligt artikel 65 är förbjudna, får Höga myndigheten utse likvidatorer, som skall vara ansvariga inför Höga myndigheten och handla i enlighet med dess instruktioner. Under dessa likvidatorers medverkan skall Höga myndigheten undersöka problem som uppkommer och de åtgärder som skall vidtas i syfte att - säkerställa den mest ekonomiska fördelningen och användningen av produkterna särskilt av olika kolsorter och kvaliteter, - vid en minskning i efterfrågan undvika varje inverkan på produktionskapaciteten särskilt med avseende på de kolgruveanläggningar som är nödvändiga för försörjningen av den gemensamma marknaden under normala tider eller under högkonjunktur, - undvika en orättvis fördelning mellan arbetstagarna av de minskade arbetsmöjligheter som en minskad efterfrågan skulle kunna medföra. Höga myndigheten skall på grundval av dessa undersökningar och i överensstämmelse med de uppgifter som anförtrotts den införa sådana förfaranden eller upprätta sådana organ som fördraget ger Höga myndigheten möjlighet att använda sig av och som den anser vara lämpliga för att nå en lösning av dessa problem vid utövandet av sina befogenheter, särskilt i överensstämmelse med artiklarna 53, 57, 58 och kapitel V i tredje avdelningen; giltighetstiden för dessa förfaranden och organ skall inte vara begränsad till övergångsperioden. 13 § Bestämmelserna i artikel 66.5, skall tillämpas från och med fördragets ikraftträdande. De får också tillämpas på koncentrationer som genomförts mellan tidpunkten för undertecknandet och tidpunkten för fördragets ikraftträdande, om Höga myndigheten visar att dessa transaktioner genomförts i syfte att kringgå tillämpningen av artikel 66. Intill dess att den förordning som avses i artikel 66.1 utfärdats, skall de transaktioner som avses i den punkten inte obligatoriskt underställas för förhandsgodkännande. Höga myndigheten är inte förpliktad att omedelbart besluta angående de ansökningar som kan ha underställts denna för godkännande. Intill dess att den förordning som avses i artikel 66.4 utfärdats, skall de upplysningar som avses i nämnda punkt inte kunna krävas av andra än företag inom Höga myndighetens jurisdiktion och enligt de förutsättningar som anges i artikel 47. De förordningar som avses i artikel 66.1 och 66.4, skall utfärdas inom fyra månader efter det att Höga myndigheten trätt i funktion. Höga myndigheten skall av regeringarna samt av producent- och företagssammanslutningarna inhämta alla de upplysningar som kan vara till nytta vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 66.2 och 66.7, med avseende på bestående förhållanden inom gemenskapens olika områden. Bestämmelserna i artikel 66.6, skall vara tillämpliga efterhand som de föreskrifter träder i kraft, som genom dessa bestämmelser är förenade med sanktioner. Bestämmelserna i artikel 66.7, skall tillämpas från och med tidpunkten för den gemensamma marknadens upprättande enligt 8 § i detta fördrag. ANDRA DELEN GEMENSKAPENS FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND KAPITEL I FÖRHANDLINGAR MED TREDJE LAND 14 § Så snart Höga myndigheten har trätt i funktion, skall medlemsstaterna inleda förhandlingar med regeringar i tredje land, och i synnerhet med den brittiska regeringen, om samtliga ekonomiska och kommersiella förbindelser mellan gemenskapen och tredje land såvitt gäller kol och stål. Vid dessa förhandlingar skall Höga myndigheten uppträda som gemensamt ombud för medlemsstaternas regeringar och handla enligt instruktioner som enhälligt beslutats av rådet. Företrädare för medlemsstaterna får närvara vid dessa förhandlingar. 15 § För att ge medlemsstaterna full frihet att förhandla om koncessioner från tredje lands sida, särskilt i utbyte mot en tullsänkning på stål i riktning mot en harmonisering med de lägsta tullsatserna som tillämpas inom gemenskapen, är medlemsstaterna eniga om följande bestämmelser, som skall gälla från och med upprättandet av den gemensamma marknaden för stål: - Inom ramen för tullkvoter skall Beneluxländernas import från tredje land, såvitt importen är avsedd för deras egen marknad, fortfarande komma i åtnjutande av de tullsatser som de tillämpar vid fördragets ikraftträdande. - Import utöver denna kvot som kan anses vara avsedd för andra länder inom gemenskapen, skall av Beneluxländerna åsättas tullsatser, som inom ramen för Brysselnomenklaturen av år 1950 motsvarar den lägsta tillämpade tullsatsen i övriga medlemsstater vid fördragets ikraftträdande. Tullkvoten skall fastställas för varje rubrik i Beneluxtulltaxan för ett år åt gången och med förbehåll för revidering var tredje månad av Beneluxländernas regeringar i samförstånd med Höga myndigheten och med beaktande av behovet och handelsströmmarna. De första kvoterna skall fastställas på grundval av Beneluxländernas genomsnittliga import från tredje land under en lämplig jämförelseperiod och i förekommande fall under hänsynstagande till sådan produktion från planerat igångsättande av nya anläggningar, som är avsedd att ersätta import. Kvotöverskridande, som blir nödvändigt på grund av oförutsedda behov, skall omedelbart anmälas till Höga myndigheten som, frånsett temporära kontrollåtgärder beträffande Beneluxländernas leveranser till andra medlemsstater, får förbjuda sådant överskridande om den fastslår, att en avsevärd ökning av sådana leveranser uteslutande är hänförlig till kvotöverskridande. Förmånen av lägsta tull skall medges importörer i Beneluxländerna endast då de förbinder sig att inte reexportera till övriga länder i gemenskapen. Beneluxländernas förpliktelse att upprätta en tullkvot skall upphöra på de villkor som anges i det avtal som kommer att ingås som ett resultat av förhandlingarna med Storbritannien och senast vid övergångsperiodens utgång. Om Höga myndigheten vid övergångsperiodens utgång eller i samband med ett tidigare upphävande av tullkvoten fastslår, att en eller flera medlemsstater är berättigade att gentemot tredje land tillämpa tullsatser som överstiger de som skulle följa av en harmonisering med de lägsta skyddstullsatserna som tillämpas inom gemenskapen, skall Höga myndigheten i den ordning som anges i 29 § bemyndiga dessa stater att själva vidta åtgärder, som är ägnade att tillförsäkra deras indirekta import genom medlemsstater med lägre tullsatser ett skydd, som motsvarar det som följer av tillämpningen av deras egna tullsatser på deras direkta import. För att underlätta harmoniseringen av tulltaxorna är Beneluxländerna eniga om att, i den utsträckning Höga myndigheten i samråd med deras regeringar finner det nödvändigt, höja sina nuvarande tullsatser för stål med högst två enheter. Denna förpliktelse skall inte träda i kraft förrän vid den tidpunkt då den i andra, tredje och fjärde styckena ovan avsedda tullkvoten upphävts samt då åtminstone en av de medlemsstater som gränsar till Beneluxländerna avstår från att tillämpa motsvarande åtgärder som avses i föregående stycke. 16 § Utan Höga myndighetens medgivande, skall den i kraft av fördragets artikel 72 ingångna förpliktelsen innebära förbud för medlemsstaterna att genom internationella överenskommelser binda de tullsatser som gäller vid tidpunkten för fördragets ikraftträdande. Tidigare bindningar till följd av bilaterala eller multilaterala överenskommelser skall anmälas till Höga myndigheten, som skall pröva om deras bibehållande är förenligt med den gemensamma organisationens effektiva funktion och som i förekommande fall kan ingripa genom lämpliga rekommendationer till medlemsstaterna i syfte att upphäva dessa bindningar i den ordning som anges i de överenskommelser som ligger till grund för dem. 17 § Handelsavtal, som är giltiga mer än ett år efter detta fördrags ikraftträdande eller som innehåller en klausul om automatisk förlängning, skall anmälas till Höga myndigheten som får lämna lämpliga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att i förekommande fall få bestämmelserna i sådana avtal i överensstämmelse med artikel 75 enligt det förfarande som anges i nämnda avtal. KAPITEL II EXPORT 18 § Så länge de i de olika medlemsstaternas valutabestämmelser givna föreskrifterna om valuta som får disponeras av exportörer, inte har gjorts enhetliga skall särskilda åtgärder vidtas för att undvika att upphävandet av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna leder till att vissa av staterna undanhålls belopp i tredje lands valuta som intjänats genom export från deras företag. Vid tillämpning av denna princip förbinder sig medlemsstaterna att inom ramen för ovan avsedda föreskrifter medge exportörer av kol och stål högst sådana fördelar vid disponerandet av valutor som tillförsäkras genom bestämmelserna i den medlemsstat varifrån produkten härstammar. Höga myndigheten har befogenhet att övervaka tillämpningen av dessa åtgärder genom att efter att ha hört rådet lämna rekommendationer till regeringarna. 19 § Om Höga myndigheten fastslår att upprättandet av den gemensamma marknaden, som en följd av att direkt export ersätts med reexport, medför en snedvridning av handeln med tredje land, vilken tillfogar en av medlemsstaterna betydande skada, kan Höga myndigheten på begäran av den berörda regeringen föreskriva, att producenterna i denna stat i sina försäljningskontrakt tar in en destinationsklausul. KAPITEL III AVVIKELSE FRÅN MEST-GYNNAD-NATIONSKLAUSULEN 20 § Med avseende på de länder som genom tillämpning av artikel 1 i allmänna tull- och handelsavtalet kommer i åtnjutande av mest-gynnad-nationsklausulen, skall medlemsstaterna gentemot de fördragsslutande parterna i nämnda avtal uppträda gemensamt i syfte att utverka, att nyssnämnda artikel 1 inte tillämpas på fördragets bestämmelser. Om det krävs skall sammankallandet av en särskild GATT-session begäras för detta ändamål. Vad beträffar de länder som, trots att de inte är parter i allmänna tull- och handelsavtalet, kommer i åtnjutande av mest-gynnad-nationsklausulen i kraft av gällande bilaterala avtal, skall förhandlingar inledas så snart detta fördrag undertecknats. Om överenskommelse inte kan träffas med berörda länder, skall förpliktelserna ändras eller sägas upp i den ordning som fastställts i nämnda avtal. Om ett land vägrar att lämna sitt samtycke till medlemsstaterna eller en av dem, förbinder sig övriga medlemsstater att lämna verksamt bistånd, som kan utsträckas till att samtliga medlemsstater säger upp avtal som ingåtts med landet i fråga. KAPITEL IV LIBERALISERING AV HANDELN 21 § Medlemsstaterna i gemenskapen är medvetna om att de bildar ett särskilt tullsystem i den betydelse det givits i artikel 5 i den handelsliberaliseringskod för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete som gällde vid tidpunkten för fördragets undertecknande. De är därför eniga om att i vederbörlig tid lämna organisationen meddelande om detta. KAPITEL V SÄRSKILD BESTÄMMELSE 22 § Utan hinder av övergångsperiodens utgång skall handeln med kol och stål mellan Förbundsrepubliken Tyskland och den sovjetiska ockupationszonen, vad beträffar förbundsrepubliken, regleras av förbundsrepublikens regering i samförstånd med Höga myndigheten. TREDJE DELEN ALLMÄNNA SKYDDSÅTGÄRDER KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Omställning 23 § 1. Om följderna av den gemensamma marknadens upprättande skulle ställa vissa företag eller delar av företag inför nödvändigheten att upphöra med eller ändra sin verksamhet under den övergångsperiod som närmare anges i 1 § i denna konvention, skall Höga myndigheten på begäran av de berörda regeringarna och på nedan angivna villkor medverka till att skydda arbetskraften vid omställningssvårigheter och tillförsäkra denna en produktiv sysselsättning; Höga myndigheten får bevilja vissa företag bidrag utan återbetalningsskyldighet. 2. På begäran av de berörda regeringarna och enligt det förfarande som anges i artikel 46, skall Höga myndigheten delta i undersökningar rörande möjligheterna att i existerande företag eller genom skapandet av ny verksamhet återsysselsätta friställd arbetskraft. 3. Höga myndigheten skall, på det sätt som anges i artikel 54, underlätta finansieringen av de program som lagts fram av den berörda regeringen och godkänts av Höga myndigheten och som avser omställning av företag eller skapandet av ny, ekonomiskt sund verksamhet antingen inom industrier som tillhör dess kompetensområde, eller med rådets samtycke inom varje annan industri, som är ägnad att återge friställd arbetskraft produktiv sysselsättning. Med förbehåll för den berörda regeringens godkännande skall Höga myndigheten företrädesvis medge dessa lättnader i fråga om program som lagts fram av företag, som tvingats upphöra med sin verksamhet till följd av upprättandet av den gemensamma marknaden. 4. Höga myndigheten skall bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet för följande ändamål: a) Bidrag vid total eller partiell nedläggning av driften vid företag för utbetalning av gottgörelse som ger möjlighet för arbetstagarna att avvakta ny anställning. b) Penningbidrag till företagen som tillförsäkrar företagens personal avlöning i händelse av tillfällig permittering, som blivit nödvändig till följd av omställning av verksamheten. c) Penningbidrag till arbetstagarna för kostnader i samband med ny anställning. d) Bidrag till finansiering av yrkesomskolning av arbetstagare som måste byta verksamhet. 5. Höga myndigheten får också bevilja bidrag utan återbetalningsskyldighet till företag som till följd av upprättandet av den gemensamma marknaden tvingats upphöra med sin verksamhet, under förutsättning att denna situation direkt och uteslutande kan tillskrivas den gemensamma marknadens avgränsning till kol- och stålindustrierna och att förhållandet medför en relativ produktionsökning i andra företag inom gemenskapen. Sådana bidrag skall begränsas till det belopp som krävs för att bereda företagen möjlighet att uppfylla de förpliktelser som omedelbart förfaller till betalning. Berörda företag skall inge alla ansökningar om sådana bidrag genom förmed- ling av sin regering. Höga myndigheten kan vägra varje slag av bistånd till ett företag, som inte underrättar sin regering och Höga myndigheten om utvecklingen av en situation, som kan leda till att företaget upphör med eller ändrar sin verksamhet. 6. Höga myndigheten skall vid beviljande av bidrag utan återbetalningsskyldig- het enligt fjärde och femte punkterna ställa som villkor, att den berörda staten betalar ut ett särskilt bidrag som minst uppgår till samma belopp, om inte rådet med två tredjedels majoritet medger avvikelse härifrån. 7. Den närmare utformningen av finansieringen som fastställts för tillämpning av artikel 56 skall gälla för tillämpning av denna paragraf. 8. Bidrag enligt denna paragraf kan beviljas för de närmaste två åren efter övergångsperiodens utgång genom beslut av Höga myndigheten efter rådets samtycke. KAPITEL II SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM KOL 24 § Det föreligger enighet om att skyddsarrangemang under övergångsperioden är nödvändiga för att undvika att plötsliga och skadliga produktionsförskjutningar uppkommer. Dessa skyddsarrangemang skall vidtas med beaktande av de förhållanden som råder vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma marknaden. Om det visar sig att det inom ett eller flera områden föreligger risk för prisstegringar, som genom sin omfattning och sitt plötsliga uppträdande kan ha skadliga verkningar, skall dessutom försiktighetsåtgärder vidtas för att undvika dessa verkningar. För att möta dessa problem skall Höga myndigheten under övergångsperioden i den utsträckning som det behövs och under sin kontroll medge a) tillämpning av de åtgärder som avses i artikel 60.2 b, samt av zonpriser i sådana fall som inte förutses i tredje avdelningen kapitel V; b) bibehållande eller inrättande av nationella kassor eller arrangemang för utjämningsbetalningar, finansierade genom en avgift på den inhemska produktionen, varvid de särskilda medel som avses i det följande inte berörs. 25 § Höga myndigheten skall införa en utjämningsavgift per försålt ton, vilken skall utgöras av en enhetlig procentsats av producenternas intäkter av kolproduktionen i länder, där de genomsnittliga produktionskostnaderna understiger det vägda genomsnittet i gemenskapen. Utjämningsavgiften skall utgöra högst 1,5% av nämnda intäkter under den gemensamma marknadens första verksamhetsår och skall regelbundet minskas med 20% varje år i förhållande till den ursprungliga övre gränsen för avgiften. Under hänsynstagande till de behov som enligt 26 och 27 §§ fastslagits av Höga myndigheten samt med undantag av de särskilda pålagor som eventuellt uppkommer genom export till tredje land, skall Höga myndigheten regelbundet fastställa storleken av den faktiska avgiften samt de statliga subventionerna i samband härmed i enlighet med följande regler: 1) Inom den enligt ovan gällande övre gränsen skall Höga myndigheten beräkna storleken av den faktiska avgiften så, att faktiskt utbetalade statliga subventioner är minst lika stora som avgiften. 2) Höga myndigheten skall fastställa det medgivna maximibeloppet för statliga subventioner, varvid - regeringarna får bevilja dessa subventioner till högst detta belopp men utan att vara förpliktade till det, - bidrag som erhållits utifrån inte i något fall får överstiga det fak- tiskt utbetalade subventionsbeloppet. Ytterligare pålagor som uppkommer genom export till tredje land skall varken ingå vid beräkning av nödvändiga utjämningsbetalningar eller vid värderingen av de mot avgiften svarande subventionerna. Belgien 26 § 1. Det föreligger enighet om att Belgiens nettoproduktion av kol - inte skall behöva kännas vid en årlig minskning med mer än 3% i för- hållande till närmast föregående år, om gemenskapens sammanlagda produk- tion är oförändrad eller har ökat i förhållande till närmast föregående år, eller - inte skall understiga det närmast föregående årets produktion minskad med 3%, varvid den sålunda erhållna siffran skall reduceras ytterligare med den reduktionskoefficient varmed gemenskapens sammanlagda produk- tion kan ha minskat i förhållande till närmast föregående år.1 Höga myndigheten, som är ansvarig för gemenskapens regelbundna och säkra försörjning, skall upprätta långtidsprognoser avseende produktion och avsättning samt, efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, så länge den belgiska marknaden hålls avskild enligt punkt 3, lämna rekommendation till den belgiska regeringen om de produktionsförskjutningar som Höga myndigheten anser vara möjliga på grundval av de upprättade prognoserna. Belgiska regeringen skall med Höga myndighetens samtycke besluta de åtgärder som bör vidtas för att förverkliga de eventuella produktionsförskjutningarna inom ovan angivna gränser. 2. Utjämningsbetalningarna skall från början av övergångsperioden avse a) att för samtliga förbrukare av belgiskt kol inom den gemensamma marknaden möjliggöra ett närmande av de belgiska kolpriserna till den gemensamma marknadens priser i en sådan utsträckning att de sänks ungefär till de produktionskostnader som kan förutses vid slutet av övergångsperioden. Den på dessa grunder fastställda prislistan får inte ändras utan Höga myndighetens medgivande, b) att undvika att den belgiska järn- och stålindustrin till följd av den särskilda behandlingen av belgiskt kol hindras från att bli integrerad med den gemensamma marknaden för stål och att för detta ändamål sänka sina priser till den nivå som tillämpas på denna marknad. Höga myndigheten skall beträffande belgiskt kol som levereras till den belgiska järn- och stålindustrin regelbundet fastställa storleken av den ytterligare utjämningsbetalning som Höga myndigheten anser vara nödvändig för detta syfte; hänsyn skall därvid tas till alla faktorer i samband med driften av denna industri. Höga myndigheten skall se till, att denna ut- jämningsbetalning inte medför skada för järn- och stålindustrier i grann- länderna. Vidare får denna utjämningsbetalning, med beaktande av bestämmel- serna i a, inte i något fall leda till en sänkning av priset för den koks som används av den belgiska järn- och stålindustrin under det leverans- pris som denna industri skulle kunna erhålla, om den faktiskt blev försörjd med koks från Ruhrområdet, c) att för sådan belgisk kolexport till den gemensamma marknaden som Höga myndigheten med hänsyn till utsikterna beträffande gemenskapens produktion och behov anser nödvändig, medge en ytterligare utjämningsbetalning motsvarande 80% av den av Höga myndigheten fastslagna skillnaden mellan verkspriserna med tillägg för transportkostnader fram till destinations- orten för belgiskt kol och för kol från andra länder inom gemenskapen. 3. Den belgiska regeringen får, med avvikelse från bestämmelserna i 9 § i denna konvention, under Höga myndighetens kontroll bibehålla eller vidta arrangemang som gör det möjligt att hålla den belgiska marknaden avskild från den gemensamma marknaden. Importen av kol från tredje land skall underställas Höga myndigheten för godkännande. Denna särskilda ordning skall upphöra på det sätt som anges nedan. 4. Den belgiska regeringen förbinder sig att senast vid utgången av övergångsperioden avskaffa de i punkt 3 avsedda arrangemangen för att avskilja den belgiska kolmarknaden. Om Höga myndigheten anser att utomordentliga omständigheter, som för närvarande inte kan förutses, kräver det, får Höga myndigheten, efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, två gånger medge den belgiska regeringen en ytterligare frist av ett år. Den på detta sätt förutsedda integrationen skall ske efter samråd mellan belgiska regeringen och Höga myndigheten, som skall besluta om åtgärder och metoder för dess genomförande; metoderna kan, såvitt gäller belgiska regeringen, trots bestämmelserna i artikel 4 c, innefatta möjlighet att bevilja subventioner som motsvarar de ökade driftskostnader som följer av kolfyndigheternas naturliga betingelser. Hänsyn skall därvid tas till sådana kostnader som kan uppkomma till följd av påtagliga jämviktsrubb- ningar som ökar driftskostnaderna. Formerna för beviljande av subventioner och dessas maximibelopp skall underställas Höga myndigheten för god- kännande. Höga myndigheten skall se till, att subventionernas maximibelopp och de subventionerade kvantiteterna snarast möjligt minskas med hänsyn till omställningslättnader och utvidgning av den gemensamma marknaden till andra produkter än kol och stål; härvid skall undvikas att omfattningen av eventuella produktionsminskningar ger upphov till djupgående störningar i den belgiska ekonomin. Höga myndigheten skall vartannat år för godkännande förelägga rådet förslag om kvantiteter för vilka subventioner kan ifrågakomma. 1 Exempel: Gemenskapens sammanlagda produktion under 1952: 250 miljoner ton; Belgiens sammanlagda produktion: 30 miljoner ton. Gemenskapens sammanlagda produktion under 1953: 225 miljoner ton, dvs. en reduktionskoefficient av 0,9. Den belgiska produktionen under 1953 skall inte understiga 30 x 0,97 x 0,9 = 26,19 miljoner ton. Denna produktionsminskning motsvarar till 900.000 ton en stadigvarande förskjutning och till återstoden dvs. 2.910.000 ton, en konjunkturbetingad minskning. Italien 27 § 1. Gruvorna i Sulcis skall komma i åtnjutande av förmåner enligt bestämmel- serna i 25 § för att de, i avvaktan på slutförandet av pågående upprust- ningsarbete, skall kunna möta konkurrensen på den gemensamma marknaden. Höga myndigheten skall periodiskt fastställa storleken av de bidrag som är nödvändiga; bidrag utifrån får emellertid inte utgå under mer än två år. 2. Med hänsyn till de italienska koksverkens särskilda läge har Höga myndigheten befogenhet att medge att den italienska regeringen att i nödvändig omfattning under den i 1 § i denna konvention angivna övergångsperioden bibehåller tullarna på koks från övriga medlemsstater; dessa tullar får dock under första året av perioden i fråga inte överstiga de tullar som följer av presidentdekretet nr 442 av den 7 juli 1950. Detta maximibelopp skall minskas med 10% under andra, 25% under tredje, 45% under fjärde och 70% under femte året för att vid övergångsperiodens slut leda till dessa tullars fullständiga avskaffande. Frankrike 28 § 1. Det föreligger enighet om att kolproduktionen i de franska gruvorna - inte skall behöva kännas vid en årlig minskning med mer än en miljon ton i förhållande till närmast föregående år, om gemenskapens samman- lagda produktion är oförändrad eller har ökat i förhållande till närmast föregående år, eller - inte skall understiga det närmast föregående årets produktion minskad med en miljon ton, varvid den sålunda erhållna siffran skall reduceras ytterligare med den reduktionskoefficient varmed gemenskapens samman- lagda produktion kan ha minskat i förhållande till närmast föregående år. 2. För att säkerställa att produktionsförskjutningarna hålls inom ovannämnda gränser kan de åtgärder som avses i 24 § förstärkas genom särskilda medel från en speciell avgift, som av Höga myndigheten läggs på ökningen av nettoleveranserna från andra kolgruvor sådana dessa leveranser framgår av den franska tullstatistiken, i den mån denna ökning representerar en produktionsförskjutning. Vid fastställandet av denna avgift skall därför hänsyn tas till de mängder som utgör faktiska nettoleveransöverskott under varje period i förhållande till leveranserna under 1950 inom gränsen för den konstaterade nedgången av kolproduktionen i de franska gruvorna i förhållande till 1950. Avgiften skall eventuellt reduceras ytterligare med samma reduktionskoefficient som gemenskapens sammanlagda produktion. Denna speciella avgift skall motsvara högst 10% av producenternas intäkter av ifrågavarande kvantiteter och skall i samförstånd med Höga myndigheten användas för att inom lämpliga zoner sänka priset på vissa slag av kol producerat i de franska gruvorna. KAPITEL III SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM STÅLINDUSTRIN 29 § 1. Det föreligger enighet om att särskilda skyddsåtgärder kan bli nödvändiga under övergångsperioden för att beträffande stålindustrin undvika att produktionsförskjutningar som är hänförliga till upprättandet av den gemensamma marknaden, leder till svårigheter för företag som efter den anpassning som avses i 1 § i denna konvention skulle vara i stånd att möta konkurrensen, eller leder till permittering av ett större antal arbets- tagare än de som kommer i åtnjutande av förmåner enligt bestämmelserna i 23 §. I den utsträckning Höga myndigheten finner att fördragets bestämmel- ser, i synnerhet bestämmelserna i artiklarna 57-59 och 60.2 b, inte kan tillämpas har Höga myndigheten befogenhet att använda sig av nedanstående närmare angivna åtgärder i den ordningsföljd de är nämnda: a) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och rådet, direkt eller indirekt begränsa ökningen av nettoleveranserna från ett område till ett annat inom den gemensamma marknaden. b) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke beträffande såväl lämpligheten av som formerna för dessa åtgärder, använda sig av de interventionsåtgärder som avses i artikel 61 b utan att det för den skull, med avvikelse från nämnda artikel, krävs att en uppenbar kris föreligger eller är omedelbart förestående. c) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, införa ett system med produktionskvoter, som dock inte får beröra den produktion som är avsedd för export. d) Efter att ha hört den rådgivande kommittén och med rådets samtycke, bemyndiga en medlemsstat att tillämpa de åtgärder som avses i 15 § sjätte stycket, på de villkor som anges där. 2. För tillämpningen av dessa bestämmelser skall Höga myndigheten under den förberedelseperiod som avses i 1 § i denna konvention och i samråd med producentsammanslutningarna, den rådgivande kommittén och rådet fastställa de tekniska kriterierna för tillämpning av de nödvändiga skyddsåtgärderna. 3. Om anpassningen eller de nödvändiga omställningarna av produktionsförhållandena inte har kunnat genomföras under en del av övergångsperioden till följd av en bristsituation eller på grund av att företagen inte har kunnat få tillräckliga finansiella resurser genom sin verksamhet eller genom medel, som kunnat ställas till deras förfogande, eller, på grund av utomordentliga, nu icke förutsebara omständigheter, kan bestämmelserna i denna paragraf vid övergångstidens utgång, efter det att den rådgivande kommittén yttrat sig och med rådets samtycke, tillämpas för en ytterligare period som inte får överstiga den tid under vilken ovannämnda situation består, dock högst under två år. Italien 30 § 1. Med hänsyn till den italienska järn- och stålindustrins särskilda situation har Höga myndigheten befogenhet att medge den italienska regeringen att i den omfattning som är nödvändig under den i 1 § i denna konvention angivna övergångsperioden bibehålla tullarna på järn- och stålprodukter från övriga medlemsstater; dessa tullar får dock under det första året av denna period inte överstiga de tullar som följer av Annecy-konventionen av den 10 oktober 1949; detta maximibelopp skall minskas med 10% under andra, 25% under tredje, 45% under fjärde och 70% under femte året för att vid övergångsperiodens slut leda till dessa tullars fullständiga avskaffande. 2. De priser som tillämpas av företagen vid försäljning av stål på den italienska marknaden får, då de återförs till motsvarande värde vid den utgångspunkt som valts för fastställande av deras prislista, inte understiga de priser som anges i nämnda prislista för jämförbara affärstransaktioner, om inte Höga myndigheten i samförstånd med den italienska regeringen medger detta. Bestämmelserna i artikel 60.2 b sista stycket berörs inte av detta. Luxemburg 31 § Vid tillämpningen av de skyddsåtgärder som avses i 29 § i detta kapitel skall Höga myndigheten beakta järn- och stålindustrins alldeles särskilda betydelse för Luxemburgs allmänna ekonomi samt nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i de särskilda avsättningsförhållandena för den luxemburgska järn- och stålindustrins produkter som uppstått för denna industri till följd av den belgisk-luxemburgska ekonomiska unionen. I brist på andra åtgärder får Höga myndigheten om det krävs använda medel som den förfogar över i kraft av detta fördrags artikel 49, i den utsträckning eventuella återverkningar på den luxemburgska järn- och stålindustrin kan följa av åtgärder som avses i 26 § i denna konvention. Upprättat i Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett. ADENAUER Paul VAN ZEELAND J. MEURICE SCHUMAN SFORZA JOS. BECH STIKKER VAN DEN BRINK PROTOKOLL OM MINISTERKONFERENSEN OM DEN INTERIMISTISKA KOMMISSIONEN De delegationer som har deltagit i utarbetandet av fördraget skall periodvis sammanträda som en interimistisk kommission från det att fördraget undertecknas till det att institutionerna träder i funktion. Delegationerna skall samråda med varandra om problem som angår gemenskapen och om de åtgärder som de under- tecknande regeringarna skall vidta innan Höga myndigheten träder i funktion. Delegationerna skall särskilt utreda frågor om institutionernas säte och gemenskapens språkregler samt lägga fram motiverade förslag för regeringarna. Delegationerna skall vidare utreda och förbereda information, som skall ställas till Höga myndighetens förfogande, om de åtgärder som Höga myndigheten skall vidta omedelbart efter det att den träder i funktion enligt 2 § tredje stycket i avdelning 2 i konventionen. Ministerkonferensen ger denna kommission i uppgift att arbeta fram förslag på fördelning av platserna i den rådgivande kommittén för tillverkare, förbrukare och handeln. För tillverkarna grundas dessa förslag på produktionsvärdet inom de olika berörda regionerna och för förbrukarna och handeln på konsumtionsvärdet, dessa utredningar skall innebära att kommittén, både för kol och stål, skall bestå av minst en medborgare i varje medlemsstat. ANTAGET AV MINISTERKONFERENSEN Paris den adertonde april nittonhundrafemtioett.