Post 6885 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:82 ·
Ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 82
Prop.
1994/95:82Regeringens proposition
1994/95:82
Ändring i lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Jan Nygren
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Konungariket Sveriges stadshypotekskassa under
vissa förutsättningar skall ha rätt att låna upp medel även efter utgången av år
1994.
I propositionen föreslås vidare att Landshypotek Aktiebolag skall - till följd
av ombildningen av landshypoteksinstitutionerna - omfattas av statens åtagande
att banker och vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning skall kunna
fullgöra sina förpliktelser i rätt tid.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut......... 3
2 Lagtext............................. 3
2.1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa..... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kre-
ditinstitut..................... 5
3 Ärendet och dess beredning.......... 6
4 Stadshypotekskassans upplåning...... 6
4.1 Bakgrund........................ 6
4.2 Stadshypotekskassans och Stads-
hypotek AB:s framställan........ 8
4.3 Bör stadshypotekskassan få rätt
till upplåning även efter år
1994?........................... 9
5 Landshypotek AB och det statliga
bankstödet..........................12
6 Författningskommentarer.............13
6.1 Lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa.....13
6.2 Lagen (1993:765)om statligt stöd
till banker och andra kreditin-
stitut..........................13
Bilaga 1 Stadshypoteks framställan....14
Bilaga 2 Remissammanställning och
minnesanteckningar från den
23 september 1994............21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
samt
- lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att fullfölja den
ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1992:700) om ombild-
ning av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall
1. äga och förvalta 1. äga och förvalta
aktier i det aktier i Stadshypo-
aktiebolag som har tek Aktiebolag,
övertagit kassans
rörelse,
2. till utgången av 2. till och med
år 1994 låna upp och den 31 juli 1997
till aktiebolaget låna upp medel genom
låna ut medel som utgivande av
bolaget behöver för obligationer i
sin rörelse, obligationslån som
har lagts upp före
utgången av 1994, i
den omfattning och
under de
förutsättningar som
föreskrivs av rege-
ringen eller den
myndighet rege-
ringen bestämmer,
3. till
Stadshypotek
Aktiebolag låna ut
medel som bolaget
behöver för sin
rörelse,
3. förvalta kassans 4. förvalta kassans
fordringar på fordringar på
aktiebolaget och Stadshypotek
kassans skulder samt Aktiebolag och kas-
4. ombesörja att sans skulder samt
regionala lån- 5. ombesörja att
tagarstämmor samt regionala lån-
ombudsstämma kommer tagarstämmor samt
till stånd. ombudsstämma kommer
till stånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kreditinstitut
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och
andra kreditinstitut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Stöd kan lämnas till
1. banker med svensk oktroj och deras dotterföretag,
2. följande 2. följande
kreditinstitut med kreditinstitut med
statlig anknytning: statlig anknytning:
Konungariket Konungariket
Sveriges Sveriges stads-
stadshypotekskassa, hypotekskassa,
Stadshypotek Stadshypotek Aktie-
Aktiebolag, Sveriges bolag, Sveriges
allmänna allmänna hypo-
hypoteksbank, teksbank,
Svenska skepps- Landshypotek Aktie-
hypotekskassan, bolag, Svenska
Aktiebolaget Svensk skeppshypoteks-
Exportkredit, Aktie- kassan,
bolaget Aktiebolaget Svensk
Industrikredit, Exportkredit,
Lantbrukskredit Aktiebolaget
Aktiebolag och Industrikredit,
Statens Bostadsfi- Lantbrukskredit
nansieringsaktie- Aktiebolag och
bolag, SBAB, och Statens Bostads-
finansieringsaktie-
bolag, SBAB, och
3. företag som har inrättats av ett stödberättigat institut som ett led i en
rekonstruktion.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995
3 Ärendet och dess beredning
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (kassan) har enligt lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (kassalagen) rätt att till utgången av
år 1994 låna upp och till ett av kassan ägt kreditaktiebolag (Stadshypotek AB)
låna ut medel som bolaget behöver för sin rörelse. Kassan och Stadshypotek AB
(bolaget) har i en gemensam framställning till regeringen den 7 september 1994
hemställt att kassan skall få bedriva upplåning även efter 1994 års utgång, se
bilaga 1. Framställningen har remissbehandlats. En remissammanställning har
upprättats, se bilaga 2. Remissinstanserna har också fått tillfälle att framföra
synpunkter på framställningen vid ett remissmöte den 23 september 1994.
Närvarande vid remissmötet var representanter för Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund samt kassan och bo-
laget. Minnesanteckningar från remissmötet har fogats till remissamman-
ställningen.
I lagstiftningsärendet behandlas också frågan om Landshypotek AB skall omfattas
av lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Denna
fråga har tidigare berörts i lagstiftningsärendet om ombildningen av
landshypotek samt inför regeringens proposition om åtgärder för att stärka det
finansiella systemet (prop. 1993/94:216 resp. 1992/93:135).
4 Stadshypotekskassans upplåning
4.1 Bakgrund
Stadshypotek bildades år 1909 med statsmakternas stöd för att komma till rätta
med bristen på kapital som då rådde i bl.a. bostadssektorn. Som säkerhet för
kassans förbindelser har staten ställt en garanti, grundfonden. Den statliga
garantin var en förutsättning för kassans upplåning på den europeiska
kapitalmarknaden och utgjordes t.o.m. 1966 av statsobligationer som
tillhandahölls av riksgäldsfullmäktige. Obligationerna var emellertid statens
egendom och kassan erhöll ingen avkastning. Numera utgörs den av en av
Riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse.
Stadshypoteks verksamhet reglerades före den 1 januari 1993 av lagen (1968:576)
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.
Organisationen bestod då av stadshypotekskassan, som var det centrala organ som
svarade för upplåningen, samt 20 stadshypoteksföreningar, vilka svarade för
utlåningen. Stadshypoteksföreningarnas låntagare var också medlemmar i
respektive förening. På den årliga föreningsstämman valde medlemmarna en
föreningsstyrelse; en ledamot i varje styrelse utsågs dock av kassan. Av kassans
tio styrelseledamöter utsågs tre av av regeringen och sex av stadshypoteksföre-
ningarna. Styrelsen utsåg VD som också var styrelseledamot.
I propositionen 1990/91:190 om ombildning av stadshypotek föreslog den förra
socialdemokratiska regeringen att den organisationsform som tidigare gällt för
Stadshypotek skulle överges. Skälen var i huvudsak följande. De anledningar som
tidigare fanns för staten att i fördelningssyfte och på ett specialiserat sätt
ställa garantier till institut inom olika sektorer på kreditmarknaden fanns,
efter det att kreditmarknaden avreglerats, inte längre kvar. Denna avreglering
hade också medfört att frågan om konkurrensneutralitet mellan kreditinstituten
kommit i förgrunden. Det statliga garantiåtagandet som grundfonden innebar kunde
inte anses förenligt med statens uppgift att skapa lika förutsättningar för
kreditmarknadens aktörer. Grundfonden borde därför avvecklas. Eftersom
stadshypoteksinstitutionen saknade egentlig ägare kunde det uppstå problem att
vid exempelvis kapitaltäckningsbehov attrahera nytt riskkapital. I propositionen
föreslogs också att kassan, i samband med ombildningen, skulle ställa ut en
revers på 5 miljarder kronor. Anledningen härtill var att staten genom
grundfonden och gynnsamma skatteregler hade bidragit till uppbyggandet av
stadshypoteks eget kapital. Propositionen drogs emellertid tillbaka av den
tillträdande borgerliga regeringen. Våren 1992 återkom denna regering med en ny
proposition (prop. 1991/92:119) som skilde sig från den förra bl.a. genom att
kassan inte längre skulle behöva ställa ut någon revers till staten. I stället
föreslogs att stadshypoteks låntagare skulle få delta i en nyemission på
fördelaktiga villkor så att låntagarkollektivet efter ombildningen skulle äga
55 % av bolagets kapital. Därigenom överförs en betydande del av kassans och
föreningarnas förmögenhet till dem som får tilldelning av aktier. Propositionen,
som i övrigt i allt väsentligt överensstämde med det tidigare förslaget, antogs
av riksdagen genom bl.a. lagen (1992:700) om ombildning av stadshypoteks-
insititutionen (ombildningslagen).
Ombildningsfasen ansågs vara en mycket ömtålig period för verksamheten.
Eftersom bolaget inte kommer att ha någon grundfond som extra säkerhet för sina
emitterade obligationer kunde det befaras att bolaget skulle anses ha sämre
kreditvärdighet (rating) än kassan. På grund härav föreskrevs i
stadshypotekslagen att kassan skulle få fortsätta att bedriva upplåning under en
övergångstid. Under denna tid skulle bolaget främst genom en nyemission ha
hunnit att etablera en tillräckligt stark kapitalbas för att helt på egna
meriter kunna försvara den rating som kassan kunnat åtnjuta. Övergångstiden
begränsades till att avse tiden fram till utgången av år 1994, bl. a. med hänsyn
till Sveriges anpassning till EG (se prop 1991/92:119 s 48).
Låneskulden, som i huvudsak består av obligations- och certifikatupplåning,
skall alltså ligga kvar i kassan och avvecklas där allteftersom skulderna
förfaller till betalning. I propositionen 1991/92:119 anfördes att kassan borde
avvecklas i ett perspektiv av högst tio år. Det förutsattes vidare att
grundfonden skulle kunna trappas ned vartefter låneskulden förföll.
Kassan och föreningarna har numera enligt ombildningslagen fusionerats genom
att föreningarna har upplösts utan likvidation och föreningarnas tillgångar och
skulder övertagits av kassan. Vidare har kassan efter fusionen överlåtit
rörelsen, utom låneskulden, till ett för ändamålet bildat aktiebolag
(Stadshypotek AB).
Enligt 5 § lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
(kassalagen) meddelar regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Riksgäldskontoret föreskrifter om grundfondens storlek samt om de villkor i
fråga om avgift och i övrigt som skall gälla för grundfonden. Enligt 6 § samma
lag får kassans sammanlagda låneskulder inte uppgå till mer än tio gånger summan
av grundfonden och kassans egna fonder. Kassans upplåningsmöjligheter står
därmed i direkt relation till grundfondens storlek. Grundfonden får tas i
anspråk när kassan trätt i likvidation om det saknas andra tillgångar som svarar
för kassans förpliktelser. I förordningen (1992:1124) med reglemente för
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (reglementet) föreskrivs att
grundfonden tills vidare uppgår till 27 miljarder kronor. Den årliga avgift som
kassan har att betala till staten för grundfonden uppgår enligt reglementet till
0,33 procent av grundfondens belopp.
4.2 Stadshypotekskassans och Stadshypotek AB:s
framställan
Av kassans och bolagets gemensamma framställning framgår bland annat följande.
Kassan har sedan juni 1993 övergått till upplåning genom s.k. benchmarklån,
vilket innebär att kassan emitterar mycket stora, femåriga obligationslån med en
försäljningsperiod om cirka nio månader. Dessa lån används för att finansiera
bolagets femårsutlåning. Genom att sälja obligationer på samma villkor som de
femåriga, men först två år före förfallodagen, finansierar kassan bolagets
tvåårsutlåning. Fördelen med benchmarklån är att de på grund av sin stora volym
är mycket likvida och därmed mer attraktiva för investerare. Detta innebär att
upplåningskostnaderna blir lägre för emittenten.
Enligt framställningen vore det en konkurrensnackdel att per den 1 januari 1995
behöva börja om från början med benchmarklån i bolaget i stället för att
utnyttja redan före utgången av 1994 beslutade benchmarklån för viss upplåning
efter den 1 januari 1995. I stället borde, enligt framställningen, femåriga
kassaobligationer få emitteras under ett redan befintligt lån t.o.m. maj 1995.
Därutöver borde kassans befintliga benchmarklån få användas för finansiering av
utlåning med två års räntebindningstid. Den sista upplåningen som kassan avser
att göra kommer att ske i juli 1997 då kassan avser att sälja obligationer
enligt en benchmarkemission i mars 1994 till finansiering av bolagets tvåårsut-
låning.
För att grundfonden skall kunna avvecklas i samma takt som förutsattes när
ombildningen beslutades kommer, enligt framställningen, kassan att återköpa på
marknaden förekommande mindre likvida obligationer utgivna av kassan i samma
utsträckning som benchmarkobligationer emitteras. Bolaget skall enligt
stadshypotek påbörja sin upplåning under 1995 med egna benchmarkprogram.
Bolaget, som är intresserat av att snabbt uppnå stora volymer i sin
obligationsutgivning, kommer därmed att kunna biträda kassan vid återköp av
mindre likvida obligationer så att grundfonden kan avvecklas planenligt. Återköp
eller utbyten av kassans äldre obligationer kommer sålunda att ske i minst lika
stor omfattning som kassan säljer obligationer efter utgången av år 1994.
4.3 Bör Stadshypotekskassan få rätt till upplåning även efter
utgången av år 1994?
Regeringens förslag: Stadshypotekskassan skall under vissa förutsättningar ha
rätt att låna upp medel även efter utgången av år 1994, men längst till och med
den 31 juli 1997.
Framställningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Av remissinstanserna har endast Finansbolagens Förening
avstyrkt Stadshypoteks förslag. Föreningen har därvid anfört att förslaget står
i strid med intresset av konkurrensneutralitet samt att motiven för att ge
Stadshypotek den särställning som förslaget innebär är oklara. Sveriges riksbank
har framfört att två intressen finns att bevaka för banken i denna fråga. Å ena
sidan är det angeläget att förtroendet för den svenska kreditmarknaden och de
enskilda instituten kan upprätthållas. Från denna utgångspunkt förefaller de
föreslagna förändringarna rimliga. Å andra sidan framhåller Riksbanken att det
är angeläget att statsmakterna i sin relation till kreditmarknadens aktörer
agerar konkurrensneutralt så att effektiviteten på marknaden upprätthålls. Den
utvidgning av den statliga garantin som föreslås i skrivelsen är från denna
utgångspunkt tveksam. Riksbanken pekar också på att behovet av den föreslagna
åtgärden inte är helt klarlagt i framställan. Riksbanken menar att de marknads-
vårdande argumenten i detta fall väger lättare än farhågorna för konkurrens-
snedvridande effekter. En lösning bör därför enligt Riksbanken prövas där kassan
ges rätten att låna i eget namn intill den 31 december 1995. Flera remiss-
instanser - däribland Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Svenska
Bankföreningen - har understrukit vikten av att grundfonden inte skall avvecklas
i långsammare takt än om lagändringen inte hade ägt rum. Övriga remissinstanser
har inte haft något att erinra mot bifall till förslaget eller har avstått från
att yttra sig.
Skälen för regeringens förslag: Såsom anfördes av föredragande statsrådet i
regeringens proposition 1991/92:119 om ombildning av Stadshypotek m.m. är
ombildningen av stadshypoteksorganisationen en unik företeelse och rör en
säregen organisationsform. I propositionen uttalades att den övergripande och
främsta målsättningen för en förändring av Stadshypoteks organisation borde vara
att ge Stadshypotek, som en fristående och konkurrensfrämjande långivare på
kreditmarknaden, varaktiga förutsättningar att, på motsvarande villkor som
övriga kreditinstitut, konkurrera på kreditmarknaden.
Det finns ett starkt samhällsekonomiskt intresse av att ha en likvid och därmed
väl fungerande obligationsmarknad. Det benchmarkprogram som kassan nu har
initierat och som är avsett att fullföljas av bolaget, är väl ägnat att främja
den svenska obligationsmarknaden. Marknadsvårdande skäl talar därför starkt för
en utvidgad upplåningsrätt för kassan, något som understrukits av flera
remissinstanser, däribland Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.
Genom ombildningslagen förutsattes emellertid att kassans skuldmassa skulle
avvecklas successivt i ett perspektiv av högst tio år. Därigenom skulle statens
engagemang genom grundfonden kunna trappas ned i motsvarande mån. En förlängd
upplåningsrätt enligt det benchmarkprogram som beslutades först efter
ombildningslagens tillkomst bör komma ifråga endast om dessa intentioner inte
sätts åt sidan.
Kassan och bolaget har i en bilaga till sin framställning[1] redovisat en för-
fallostruktur för dess utestående obligationsskuld. Det framhålls att skuldav-
vecklingen enligt denna plan kommer att ske oavsett om den föreslagna
lagändringen kommer till stånd eller ej. Bolaget förutsätts nämligen köpa
tillbaka äldre av kassan utgivna obligationer i samma omfattning som kassan ger
ut nya obligationer efter utgången av år 1994. Återköpen skall ske genom att
bolaget erbjuder obligationsinnehavarna att byta ut sina äldre obligationer mot
nya som bolaget ger ut. Grundfonden kommer därmed att kunna avvecklas i samma
takt som förutsattes då omorganisationen beslutades. I och med att
avvecklingsplanen sålunda inte skulle påverkas av en förlängd upplåningsrätt för
kassan är förslaget i sig inte ägnat att medföra någon snedvridning av
konkurrensen. Förslaget innebär inte någon avvikelse från de intentioner som kom
till uttryck vid ombildningslagens tillkomst. Regeringen vill dock särskilt
understryka vikten av att kassan och bolaget lever upp till de föresatser som nu
redovisats beträffande oförändrad avvecklingstakt av kassans skuld.
Riksgäldskontoret har föreslagit att lagtexten utformas så att det klart
framgår att nyupplåningen efter utgången av år 1994 skall motsvaras av uppköp av
äldre obligationer. Regeringen anser emellertid att efterlevnaden av kassans
avvecklingsplan kan säkerställas tillfredsställande genom att regeringen, eller
den myndighet regeringen bestämmer, bemyndigas att närmare föreskriva i vilken
omfattning och på vilka villkor kassan skall kunna låna upp medel under en
förlängd övergångsperiod. Sådana föreskrifter bör ta sin utgångspunkt i den
skuld som kassan har vid utgången av år 1994. Då kan det fastställas i vilken
takt skuldförbindelserna kommer att förfalla till betalning. Det innebär också
att det kan avgöras i vilken takt grundfonden skulle kunna avvecklas. De före-
skrifter som då kan utfärdas bör ta sikte på att kassans fortsatta upplåning -
som bara skall få grundas på benchmarkobligationslån som lagts upp redan före
den tidpunkten - inte skall få rubba avvecklingen av kassans skuld och
grundfonden. Kassans upplåning efter den 1 januari 1995 skall alltså aldrig få
leda till att kassans skuld vid någon tidpunkt därefter är högre än den skulle
ha varit om upplåningen upphört i enlighet med den nu gällande lydelsen av
upplåningsbestämmelsen i stadshypotekslagen.
Om den utestående skuldens sammansättning förändras genom att obligationer med
kort återstående löptid byts mot sådana med längre skulle effekten kunna bli att
avvecklingstakten dämpas längre fram i tiden. Regeringen (eller den myndighet
regeringen bemyndigat) bör vid utövandet av föreskriftsmakten uppmärksamma detta
problem och följa de åtgärder som kassan och bolaget vidtar för att försäkra sig
om att en ändrad förfallostruktur inte kommer att innebära att någon avvikelse
sker från avvecklingsplanen.
Sverige har i och med EES-avtalet (artikel 61) förbundit sig att inte ge
statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen i vissa
fall. En förlängd upplåningstid för kassan kommer, enligt vad som nyss anförts,
inte att påverka avvecklingen av grundfonden. Följaktligen innebär förslaget
inte någon ändring av sådana förhållanden som avses med den nämnda
avtalsbestämmelsen.
Mot bakgrund av det anförda framstår det som troligt att kassan hade till-
erkänts en förlängd tid för upplåning om dess benchmarkprogram hade varit känt
för lagstiftaren vid kassalagens tillkomst. En ändring bör därför göras i
kassalagen av innebörd att kassan, på de villkor som angetts ovan, får rätt att
låna upp medel för sin rörelse även efter 1994 års utgång, dock längst till och
med den 31 juli 1997 och endast i lån som lagts upp före utgången av 1994.
Enligt regeringens uppfattning bör föreskriftsmakten som regeringen föreslås få,
utnyttjas så att upplåning på löptider längre än omkring två år, i enlighet med
Stadshypoteks framställan, inte får ske efter maj 1995.
Som nämnts ovan föreslog den förra socialdemokratiska regeringen i den
proposition som lades fram under våren 1991 att kassan skulle ställa ut en
revers på 5 miljarder kronor till staten i samband med ombildningen av
stadshypoteksinstitutionerna. Propositionen drogs dock tillbaka av den
borgerliga regeringen. Riksdagen fattade i stället ett beslut som innebär att en
betydande del av kassan och föreningarnas förmögenhet överförs till dem som får
tilldelning av aktier i samband med bolagets nyemission. Den statliga
grundfonden och de gynnsamma skatteregler som stadshypoteksinstitutionen har
åtnjutit har i betydande mån bidragit till uppbyggnaden av institutionens eget
kapital. Mot den bakgrunden, och med tanke på dagens statsfinansiella läge,
finns det starka skäl att beklaga den valda lösningen. Regeringens inställning i
den frågan innebär emellertid inte att det finns skäl för att avstå från den nu
föreslagna lagändringen.
Kassan kommer att behålla en betydande aktiepost i bolaget under avveck-
lingsperioden. Det ankommer på riksdagen att, när kassans låneskuld väl har
avvecklats, besluta om fördelningen av kassans överskott.
5 Landshypotek AB och det statliga bankstödet
Regeringens förslag: Landshypotek Aktiebolag skall omfattas av bankstödslagen.
Landshypoteksinstitutionen och Stadshypotek har i mångt och mycket en likartad
historia. Landshypotek består sålunda fram till ombildningen den 1 januari 1995
av ett centralt organ som svarar för upplåningen, Sveriges allmänna hypoteksbank
(hypoteksbanken), samt tio landshypoteksföreningar som sköter utlåningen. Liksom
i stadshypotekskassan sker hypoteksbankens upplåning med stöd av en statlig
grundfond. Genom lagen (1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen
beslutades följande omorganisation (prop. 1993/94:216). De tio landshypoteks-
föreningarna skall ombildas till en ekonomisk förening vilken tillskjuter sin
rörelse som apportegendom till ett av föreningen bildat aktiebolag (kre-
ditmarknadsbolag) mot att föreningen erhåller samtliga aktier i bolaget.
Hypoteksbanken skall överlåta sin rörelse, utom obligationsskulden och övrig
upplåning, till kreditmarknadsbolaget. Fram till halvårsskiftet 1997 får
hypoteksbanken fortsätta att låna upp medel med stöd av grundfonden. Sedan den
utestående obligationsskulden så småningom har avvecklats skall banken
likvideras.
Enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut
(bankstödslagen) kan stöd lämnas till bl. a. hypoteksbanken liksom
Stadshypotekskassan och det nybildade kreditaktiebolag som skall fortsätta
stadshypoteksinstitutionens verksamhet, det vill säga Stadshypotek AB. I
regeringens proposition 1992/93:135 anförde föredragande statsrådet att skälet
härför var att dessa institut, liksom vissa andra med statlig anknytning, har en
särskild roll att fylla när det gäller att tillgodose samhällets behov av
långsiktiga krediter. Statsrådet konstaterade vidare att något förslag om
ombildning av hypoteksbanken då ännu inte hade presenterats. Han såg emellertid
inte anledning till någon annan bedömning än att det institut som skall träda i
hypoteksbankens ställe - precis som Stadshypotek AB - skall omfattas av
bankstödet. Denna uppfattning kom senare till uttryck även i regeringens
proposition 1993/94:216 om ombildningen av Landshypotek. Det kreditmarknadsbolag
(Landshypotek Aktiebolag) som förutsattes i propositionerna är nu under
bildande. Bolaget planerar att påbörja sin verksamhet den 1 januari 1995.
Bankstödslagen bör nu ändras så att även Landshypotek Aktiebolag skall kunna
komma i fråga för statligt bankstöd.
6 Författningskommentarer
6.1 Lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa
1 §
Enligt paragrafens andra punkt får kassan rätt att även efter utgången av år
1994 låna upp medel genom att ge ut obligtioner enligt redan före 1995 upplagda
emissionsprogram. Såsom anförts ovan under avsnitt 4.3 kommer regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter
beträffande omfattningen av och förutsättningarna för denna utvidgade
upplåningsrätt. Vid utfärdandet av dessa föreskrifter skall särskilt beaktas
vikten av att kassans obligationsskuld inte avvecklas i en långsammare takt än
vad som hade varit fallet om förevarande lagförslag inte hade kommit till stånd.
Det aktiebolag som överstigit kassans rörelse har namngivits (Stadshypotek
Aktiebolag).
6.2 Lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut
3 §
I paragrafens andra punkt har Landshypotek Aktiebolag fogats till kretsen av de
kreditinstitut som kan komma i fråga för det statliga stöd som lagen avser.
**Fotnot**
[1]Kassan och bolaget har efter det att framställan gjordes gett
in en reviderad bilaga, som här tas in som bilaga 1 till
framställningen.
Skrivelse ang. ändringar i lagen (1992:710) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Bakgrund
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa ("Kassan") har bl.a. till uppgift att
"till utgången av år 1994 låna upp och till Stadshypotek AB låna ut medel som
bolaget behöver för sin rörelse" (1 § lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa). Detta Kassans ändamål tillkom efter en framställning från
Stadshypoteks sida under den process som ledde fram till
ombildningslagstiftningen. Stadshypoteks förslag, som refereras på sid 47 i
ombildningspropositionen (1991/92:119), baserades på ett antagande om att
Stadshypotek AB under en övergångstid för sin funding var i behov av det stöd
som ligger i en statlig grundfond. Därför föreslogs att Kassan skulle få
fortsätta emittera obligationer under ytterligare tre år. Medlen som inflöt
skulle vidareutlånas till Stadshypotek AB på oförändrade villkor.
I propositionen gav föredragande statsrådet detta förslag sitt stöd, men
anförde att arrangemanget - bl.a. av hänsyn till Sveriges anpassning till EG -
borde begränsas till två år. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen.
Sedan april 1992, då propositionen daterades, har mycket hänt som i och för sig
skulle kunna föranleda en framställning om utvidgad övergångstid beträffande
funding genom Kassan. Stadshypotek har dock av egen kraft och med intakt eget
kapital tagit sig igenom den finanskris, som skakat det finansiella systemet i
dess grundvalar. Stadshypotek AB känner numera, med stöd av den
resultatomsvängning som rapporterats per 1994-06-30 och den nyemission om 3 mdkr
som i dagarna offentliggjorts, full tillförsikt inför att påbörja upplåning i
eget namn från januari 1995.
I stället skall i denna skrivelse redovisas skäl för en lagändring av teknisk
natur, syftande till att åstadkomma en smidigare stafettväxling mellan
emittenterna. Skrivelsen är betingad av omständigheter som ej var kända vid
tidpunkten för ombildningspropositionens tillkomst.
Ny emissionsteknik
Kassan emitterar sedan juni 1993 s k benchmarklån. Dessa är mycket stora lån,
emitterade med ca nio månaders mellanrum. Varje lån kan nå upp till volymer på
40-50 mdkr. Planering har skett för att upprätthålla endast sex utestående lån
som täcker hela löptiden från ett till fem år. Systemet är helt utbyggt genom
lånen 1549 och 1552, som emitteras nu i höst.
Syftet med benchmarklånen är att ge förutsättningar för en väl fungerande
marknad. Obligationer ur dessa lån är, till skillnad mot äldre obligationstyper,
mycket likvida. Market makers ställer tvåvägspriser i lånen och till lånen hör
en väl fungerande terminsmarknad.
För Stadshypoteks del var Riksbankens beslut att starta en repomarknad i
bostadsobligationer av avgörande betydelse för beslutet om övergång till denna
nya emissionsteknik. För att kunna omfattas av denna marknad var Stadshypotek
tvunget att övergå till benchmarklån.
Kassans önskemål
Kassan har enligt det niomånadersschema som lagts fast daterat nästa femåriga
benchmarklån (nr 1552) december 1994/december 1999. Lånet har emitterats i
augusti 1994 och säljs 4½ månader före och 4½ månader efter lånets datering för
finansiering av femårig utlåning.
För Stadshypotek vore det en stor nackdel att inte kunna utnyttja detta lån för
upplåning även efter 1995-01-01. Detta lån skulle kassan därför vilja sälja fram
till slutet av april 1995. Därefter lägger Stadshypotek AB upp nästa femåriga
benchmarklån som dateras september 1995/september 2000 ("nr 1553").
Kassan finansierar även tvåårsutlåning genom att sälja redan utelöpande
femåriga benchmarklån med ca två års återstående löptid. Genom att använda redan
utelöpande lån blir lånevolymen i respektive lån större och prissättningen
bättre. Därför vill Kassan kunna fortsätta att sälja redan utelöpande
obligationslån för tvåårsfinansiering.
En aktiv skuldförvaltning kräver också att Stadshypotek kan använda sig av
repomarknaden, vilket innebär att Kassan önskar kunna sälja nya
benchmarkobligationer för senare återköp. Sådana "repor" kan endast göras med
obligationer ur de öppna benchmarklånen.
Kassans skuld skall reduceras enligt plan
Stadshypotek önskar sålunda, för att undvika att emittentbytet leder till att
den uppbyggda likviditeten förstörs, får till stånd en lagändring som möjliggör
en flexibel övergång från upplåning i Kassan till upplåning i bolaget.
Förutsättningen är därvid att Kassans skuld ej skall öka utan minska enligt
plan.
Kassan kommer därför helt upphöra med att lägga upp nya lån efter 1995-01-01.
Däremot önskas tillåtelse till fortsatt försäljning av obligationer ur
benchmarklån som öppnats före detta datum till ca två år före lånens förfall.
Kassan skall i gengäld återköpa äldre illikvida obligationer i minst samma
omfattning som den emitterade volymen nya obligationer. Grundfonden skulle
därigenom kunna nedsättas i minst samma takt som följer av en "naiv"
förfallomodell (se bilaga 1)[2].
Enligt nu redovisad modell skulle Stadshypotek ABs första emitterade femårslån
1553 kunna dateras september 1995 och börja säljas i maj 1995. Följande lån
utgivna av Kassan vore emellertid enligt här angiven princip tillåtna att säljas
även efter 1995-01-01.
Tabell 1
________________________________________________________________
Lån Datering Försäljnings- Finansiering av
period i Kassan utlåning, löptid
________________________________________________________________
Kassan
1552 dec 94-dec 99 t o m 15 maj 1995 5 år
1548 dec 93-dec 96 t o m 15 maj 1995 2 år
1549 sept 94-sept 97 15 maj 95-jan 96 2 år
1550 juni 93-juni 98 feb 96-okt 96 2 år
1551 mars 94-mars 99 nov 96-juli 97 2 år
________________________________________________________________
För att begränsa den tid som Kassan säljer de gamla benchmarklånen
skulle det sista lånet som såldes efter januari 1995, om så befinns intressant,
vara 1551. Det skulle kunna användas för att finansiera tvåårsutlåning nov
96-juli 97. Tvåårsupplåning därefter fr o m aug 97-april 98 skulle då hanteras
med upplåning i aktiebolaget i form av en mix av treårsupplåning (1553) och
ettårig certifikatupplåning eller utlandslån. Därmed skulle halvårsskiftet 1997
kunna vara den sista tidpunkten då obligationer ur något benchmarklån, emitterat
av Kassan, såldes.
Stadshypotek AB skulle för att biträda med avvecklingen av Kassans
obligationsportfölj enligt bilaga 1 och för att snabbt nå stora volymer i sina
egna benchmarklån anmoda Kassan att köpa upp mindre likvida äldre obligationslån
utgivna av Kassan, och betala dessa med likvid från nya benchmarklån/certifikat
utgivna av Stadshypotek AB. Vidare skulle Stadshypotek AB, i likhet med vad
Kassan gör f n, fortsätta att erbjuda innehavare av räntejusteringslån byte mot
bolagets femåriga benchmarklån i samband med den sista räntejusteringen.
Genom nu redovisade åtgärder kan garanteras att Kassans skuld per
30/6 varje i bilaga 1 angivet år understiger de i bilagan för respektive år
angivna nivåerna.
Caisse-terminer
Stadshypotek utvecklade under 1991 en marknad för OM-clearade Caisse-terminaler,
syntetiska ränteinstrument där de leveransbara värdepapperen är specifika
obligationer vid varje terminskontrakt. Det finns två terminer, en för tvååriga
obligationer benämnd CT 2 och en för femåriga, CT 5.
Till följd av ovanstående förslag skulle följande obligationslån kunna vara
leveransbara i CT 2 under perioden 1994-1998 samt CT 5 under perioden 1994-1995.
Terminsmarknad (OM), leveransbara obligationer
Tabell 2
_______________________________________________________
CT 2 CT 5
1994 1995 1996 1997 1998 1994 1995
_______________________________________________________
MAR 1547 1548 1550 1551 1552 1551 1552
JUN 1547 1549 1550 1551 "1553" 1551 1552
SEP 1548 1549 1550 1552 "1553" 1551 "1553"
DEC 1548 1549 1551 1552 "1553" 1552 "1553"
_______________________________________________________
Lagändring
Det kan diskuteras huruvida den ovan föreslagna övergångsmodellen ryms inom
nuvarande lagstiftning eller ej. Kassalagens första paragraf synes endast vara
formulerad med sikte på att förhindra en vidare upplåningsexpansion med stöd av
den statliga grundfonden. Någon närmare ledning för Kassans aktiva
skuldförvaltning innehåller lagen inte heller. Ett visst tolkningsutrymme kunde
därför i och för sig sägas föreligga. Stadshypotek kan emellertid inte i sin
obligationshantering ta några risker vad gäller emissionsverksamhetens
laglighet. Slutsatsen av detta måste därför bli att ett behov av laganpassning
föreligger. Noteras kan även att:
1. Den föreslagna övergångsmodellen ger en för marknaden mycket smidig över-
gång mellan såväl Kassans och Stadshypotek AB:s benchmarksystem som den därtill
hörande terminsmarknaden med vidhängande leveransbara obligationer.
2. Det vore en väsentlig konkurrensnackdel att behöva byta ut benchmarksyste-
met och skapa en ny serie av tvååriga obligationslån som blir små och mindre
likvida.
3. EES-avtalet innebär inte att det är förbjudet att använda grundfonden som
stöd för upplåningen under en övergångsperiod. Det viktiga är att inga nya lån
läggs upp med stöd av fonden och att den statliga garantin avvecklas som förut-
satts.
4. Om Stadshypotek AB:s obligationer får samma rating och värderas som Kassans
innebär modellen ingen konkurrensfördel. Om bolagets obligationer skulle få en
sämre rating så kostar återköpen bolaget pengar, med bolaget vinner dock likvi-
ditetsfördelen.
5. Även om nu föreslagen lagändring är av i huvudsak teknisk natur är det av
stor betydelse för bolaget att inte behöva inleda emissionsverksamheten från en
nollpunkt utan i stället kunna på ett smidigt sätt fortsätta och dra fördel av
den emissionsverksamhet som byggts upp av Kassan under lång tid.
Hemställan
Stadshypotek har ett icke obetydligt marknadsansvar för såväl Kassans utestående
skuld som uppbyggandet av Stadshypotek AB:s skuld efter årsskiftet 1994/95. Det
är Stadshypoteks fasta övertygelse att ovanstående förslag uppfyller marknadens
krav och förväntningar samt möjliggör en smidig, kostnadseffektiv och
konkurrensneutral övergång från upplåning i Kassan till upplåning i Stadshypotek
AB. Mot denna bakgrund hemställer styrelserna för Kassan och Stadshypotek AB om
att regeringen föreslår riksdagen ändra Kassalagen i enlighet med vad som
skisseras i bilaga 2. Uppdraget att utforma detaljföreskrifter, avseende bl.a.
den planmässiga minskningen av Kassans obligationsskuld, bör anförtros åt
Finansinspektionen.
**Fotnot**
[2]Kassan och bolaget har efter det att framställan gjordes gett
in en reviderad bilaga, som här tas in som bilaga 1 till
framställningen.
Bilaga 1
Avveckling av Kassans skuld och grundfonden
Nedanstående tabell utvisar hur Kassans skuld avvecklas samt hur grundfonden kan
sättas ner efter 1994-12-31. Modellen bygger på faktiska siffror per 30
september 1994. En oförändrad utlåningsstock har antagits för resten av 1994,
ingen omfördelning mellan kort och lång utlåning samt att fördelningen mellan
olika löptider på den långa utlåningen följer det senaste årets mönster. All
upplåning finansieras av Kassan fram till årsskiftet 1994/1995 därefter sker all
upplåning i Stadshypotek AB.
Kassans skuld, Grundfonden,
mdkr mdkr
dec 1994 317 27
juni 1995 270 24
juni 1996 221 19
juni 1997 162 13
juni 1998 105 7
juni 1999 74 4
juni 2000 50 2
juni 2001 44 1
juni 2002 32 0
juni 2003 22
juni 2004 15
juni 2005 7
november 2007 0
november 2008 --
Bilaga 2
Förslag till ändring i lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kassans ändamål
1 §
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att fullfölja den
ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1992:700) om
ombildning av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall
1. äga och förvalta aktier i det aktiebolag som har övertagit kassans rörelse,
2. till utgången av år 1994 låna upp och till aktiebolaget låna ut medel som
bolaget behöver för sin rörelse.
Upplåning får dock ske även
efter år 1994 genom utgivande
av sådana obligationslån som
emitterats före utgången av
1994 och i den omfattning
som föreskrivs av regeringen
eller myndighet som
regeringen bestämmer,
3. förvalta kassans fordringar på aktiebolaget och kassans skulder samt
4. ombesörja att regionala låntagarstämmor samt ombudsstämma kommer till
stånd.
Sammanställning av remissyttranden över
framställan om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Remissinstanserna
Sveriges riksbank, Bankstödsnämnden, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket,
Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Allmäna Pensionfonden, fjärde
fondstyrelsen, Allmänna Pensionsfonden, första, andra och tredje
fondstyrelserna, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlare
Föreningen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och
Värdepapperscentralen VPC AB.
Riksbanken
Från Riksbankens utgångspunkter finns två intressen att bevaka i denna fråga. Å
ena sidan är det angeläget att förtroendet för den svenska kreditmarknaden och
de enskilda instituten kan upprätthållas. Strävan att upprätthålla en väl
fungerande och likvid obligationsmarknad är en viktig del därav. Från denna
utgångspunkt förefaller de föreslagna förändringarna rimliga. Å andra sidan är
det angeläget att statsmakterna i sin relation till kreditmarknadens aktörer
agerar på ett sätt som är konkurrensneutralt och därmed bidrar till att
upprätthålla effektiviteten på marknaden. Enskilda aktörer skall således inte
medges förmåner som andra aktörer saknar. Den utvidgning av den statliga
garantins giltighet som nu föreslås är ur detta perspektiv tveksam. Stadshypotek
får genom den föreslagna åtgärden en, i förhållande till övriga aktörer, alltför
gynnad ställning.
Behovet av åtgärden är heller inte entydigt klarlagd i ansökan. Enligt
Stadshypoteks egen framställning framhålls nämligen att bolaget
".....känner...full tillförsikt inför att påbörja upplåning i eget namn...".
Enligt Riksbankens mening väger de marknadsvårdande argumenten i detta läge
lättare än farhågorna för konkurrenssnedvridande effekter.
Riksbanken menar därför att en lösning bör prövas där Stadshypotekskassan,
istället för de föreslagna två åren, ges rätten att låna i eget namn intill den
31 december 1995.
Riksbanken erbjuder enligt nuvarande praxis som stöd för Stadshypoteks
upplåning, liksom för andra bostadsinstitut, möjlighet till repor i
Stadshypotekskassans obligationer. Enligt idag gällande praxis skulle även
Stadshypotek AB:s obligationsupplåning omfattas av denna repofacilitet. Detta
skulle öka likviditeten i de kommande obligationsserierna från Stadshypotek AB.
Bankstödsnämnden
Från de synpunkter Bankstödsnämnden har att beakta finns inte någonting att
erinra mot förslaget i framställningen.
Finansinspektionen
Finansinspektionen har förståelse för behovet av en ökad flexibilitet vid
övergången av upplåningen. Avgörande för ställningstagandet från inspektionens
sida blir om den flexiblare övergången kan anses innebära att Stadshypotek når
en fördel som inte kan anses acceptabel i den ombildningsprocess vari övergången
av upplåningen från Kassan till Stadshypotek utgör en del. Med den angivna
förutsättningen att Kassans skuld liksom grundfonden minskar enligt plan och
riksdagsbeslut kan inspektionen inte finna att så är fallet. Inspektionen
tillstyrker därför den föreslagna lagändringen.
Riksrevisionsverket
Avsikten med ändringsförslaget synes vara att undvika att komma i konflikt med
gällande bestämmelser i lagen (1992:700) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa genom att koppla nya lån, dvs. lån tagna efter 1994-12-31,
till gamla lånenummer trots att lånen upptas 1995 eller senare. Enligt bilaga
till ansökan (Avveckling av Kassans skuld och grundfonden) skulle den av staten
ställda garantin som utgör den s.k. Grundfonden kunna avvecklas först
2001-12-31. Detta trots att regeringen redan i propositionen 1991/92:119
konstaterade "att statens åtagande bör avvecklas".
Att staten skall garantera merparten av Kassans verksamhet till utgången av år
2001 kan komma i konflikt med principen om konkurrensneutralitet. Inga garantier
kan heller ges för att den statliga garantin kan avvecklas efter år 2001.
Ersättningen som staten uppbär för sina åtaganden bör marknadsanpassas.
Mot bakgrund av de omfattande åtaganden som staten iklätt sig bör övervägas om
RRV skall ges rätt att utse revisor såväl i Kassan som i Stadshypotek.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontoret har inget att erinra mot att Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa ("Kassan") även efter utgången av 1994 får emittera nya
obligationer i tidigare utgivna lån, förutsatt att sådan nyemission motsvaras av
uppköp av andra av Kassan utgivna obligationer till minst samma värde som de
nyemitterade och att till följd därav avvecklingstakten för Kassans grundfond
inte minskas. En minskad avvecklingstakt innebär ju att kontorets framtida risk
i garantiengagemanget ökar. Den föreslagna lagtexten bör av detta skäl
förtydligas så att det klart framgår att nyupplåningen skall motsvaras av uppköp
av andra lån. Vidare bör det framgå av lagtexten att rätten till nyupplåning är
tidsbegränsad. Kontoret förslår därför att tillägget till 1 § 2 lagen (1992:701)
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa formuleras på följande sätt.
"Upplåning får dock ske även under tiden den 1 januari 1995 - 30 juni 1997
genom utgivande av nya obligationer i sådana obligationslån som ursprungligen
har givits ut före utgången av år 1994, under förutsättning att kassan innan
sådan utgivning sker har köpt upp och makulerat andra av kassan utgivna
obligationer till minst samma värde som de nyutgivna."
Konkurrensverket
Enligt Konkurrensverket torde någon form av övergångslösning vara nödvändig för
att ge Stadshypotek AB rimliga konkurrensförutsättningar i ett övergångsskede.
Om Kassans nyemittering efter den 1 januari 1995 balanseras genom Stadshypoteks
uppköp av Kassans mindre likvida obligationslån innehåller förslaget endast en
nämnvärd förändring i förhållande till gällande ordning. Det nya förslaget
innebär att den statliga kreditgarantifonden (grundfonden) utsträcks i tiden för
Kassans nyemittering även efter den 1 januari 1995, vilket sannolikt ger Stads-
hypotek en gynnad ställning jämfört med övriga bostadslåneinstitut på marknaden.
Även om Stadshypotek betalar en kreditgarantiavgift för den statliga grundfonden
torde den aktuella lösningen således ge bolaget fördelar som det inte skulle ha
haft i en mer självständig ställning. Hur det verkliga utfallet av den
redovisade lösningen blir är självfallet svårt att i förväg uttala sig om. Det
bör emellertid enligt Konkurrensverkets uppfattning övervägas former för en
kontinuerlig uppföljning och justeringar i efterhand för att motverka eventuella
konkurrenssnedvridande effekter.
Allmänna Pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen
Allmänna Pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen har inget att invända mot den
föreslagna lagändringen.
Allmänna Pensionsfonden första, andra och tredje fondstyrelserna
Syftet med den föreslagna lagändringen är att få en smidig övergång från
upplåning i stadshypotekskassan till upplåning i Stadshypotek AB. Förslaget
innebär att stadshypotekskassan skall kunna fortsätta att emittera nya
obligationer i redan utelöpande obligationslån, s.k. benchmarklåneserier, under
en period på ca 2,5 år efter den 1 januari 1995. Lånevolymen i aktuella lån
skulle på detta sätt bli större och därmed öka likviditeten i lånen. Från
årsskiftet kommer i enlighet med tidigare beslut stadshypotekskassan helt
upphöra med utgivande av nya lån. För att inte stadshypotekskassans totala
obligationsskuld skall överstiga den som förutsatts enligt lagen (1992:701),
sägs i framställan att uppköp av äldre utestående obligationer skall ske i minst
samma omfattning som de föreslagna emissionerna.
Fondstyrelserna har inget att erinra mot den föreslagna lagändringen. En
förutsättning är dock att emissioner och uppköp hanteras på ett sådant sätt att
relationen mellan upplåning och kapitalbas inklusive grundfonden inte påverkas
negativt jämfört med gällande lagstiftning.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
SAF har inget att erinra mot att en sådan lagändring genomförs.
Svenska Bankföreningen
Bankföreningen vill erinra om att skälen för lagens nuvarande begränsning av
Kassans upplåningsrätt - "till utgången av år 1994" - är konkurrensneutralitet
gentemot andra kreditinstitut samt Sveriges anpassning till EG. I
"ombildningspropositionen" (1991/92:119) angav föredragande statsrådet att det
stöd för Stadshypotek AB's funding, som Kassans statliga grundfond utgör, borde
begränsas till två år i stället för av Stadshypotek begärda tre år. Riksdagen
beslöt i enlighet med propositionen.
Bankföreningen anser att en eventuell ändring av nuvarande lagbestämmelse måste
utformas på sådant sätt att inte ovannämnda hänsyn till konkurrensneutraliteten
försvagas. Stadshypotek AB's funding bör därför inte ske med stöd av Kassans
statliga grundfond i större omfattning än vad Riksdagen tidigare beslutat. Sett
från denna utgångspunkt är den av Stadshypotek nu föreslagna lagbestämmelsen
alltför generellt utformad och måste därför kompletteras med begränsningar i
specialmotivering och/eller allmännmotivering till ledning för de föreskrifter
som - enligt Stadshypoteks förslag - Regeringen eller Finansinspektionen skall
utforma.
Därvid är det, enligt Bankföreningens uppfattning, av stor vikt att det i
propositionen fastslås att för Kassans upplåning skall gälla följande regler (av
vilka de flesta har angetts även i Stadshypoteks skrivelse):
- Kassan upphör helt att lägga upp nya lån fr.o.m. 1995-01-01; fr.o.m. detta
datum sker all upplåning av Stadshypotek AB.
- Försäljning av obligationer ur Kassans benchmarklån, som öppnats före
1995-01-01, får ske senast till utgången av juli 1997.
- Kassans utestående obligationsskuld reduceras i samma takt som skulle blivit
fallet utan den föreslagna lagändringen. Detta skall åstadkommas genom att
Kassan återköper äldre illikvida obligationer i minst samma omfattning som den
emitterade volymen nya obligationer. Härigenom "garanteras att Kassans skuld per
30/6 varje i bilaga 1 angivet år understiger de i bilagan för respektive år
angivna nivåerna" (enligt skrivelsen, sid. 4).
- Kassans grundfond "avvecklas enligt plan" (detta uttryck används i Stads-
hypoteks missivbrev) eller "skulle därigenom kunna nedsättas i minst samma takt
som följer av en "naiv" förfallomodell (se bilaga 1)" - (detta uttryck används i
skrivelsen, sid 3).
Bankföreningen anser att en snabb, successiv nedsättning av grundfonden till 0
måste anges och preciseras på ett entydigt sätt i propositionen.
- Den genomsnittliga durationen för Kassans lån får inte förlängas genom
lagändringen.
Under förutsättning att ovan angivna regler för Kassans upplåningsrätt klart
anges i propositionens specialmotivering och/eller allmänmotivering vill
Bankföreningen inte motsätta sig Stadshypoteks förslag till lagändring.
Sveriges allmänna hypoteksbank
Hypoteksbanken tillstyrker förslaget i framställan.
Finansbolagens Förening
Finansbolagens Förening delar den uppfattning som redovisas i framställningen,
nämligen att ett upprätthållande av en väl fungerande och likvid
obligationsmarknad är av stor betydelse för kreditmarknaden.
Likaså är en strävan mot konkurrensneutralitet mellan aktörerna på marknaden av
avsevärd betydelse för att effektivisera densamma och skapa gynnsamma
förutsättningar för samtliga aktörers verksamhet. Den förlängning av
upplåningsförutsättningarna för Stadshypotek AB, som nu föreslagits, står i
strid mot denna övergripande målsättning, dvs. Stadshypotek ABs ställning skulle
under ytterligare tidsperiod komma att premieras i förhållande till övriga
aktörer.
Med hänsyn härtill och då motiven för en sådan särställning synes föreningen
oklara, bl.a. anförs att Stadshypotek AB hyser full tillförsikt för att påbörja
utlåning i eget namn fr.o.m. den 1.1.1995, anser inte föreningen skäl föreligga
för sådan lagändring som begärts. Föreningen avstyrker således Stadshypotek ABs
och Stadshypotekskassans förslag om ändringar i nämnda lag.
Svenska Fondhandlareföreningen
Föreningen har inte någon erinran mot bifall till framställan.
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)
Den föreslagna ändringen medför att Stadshypoteks (SHYP) upplåningssituation
förbättras i förhållande till vad som bedömts vara behövligt vid bolagets
tillkomst.
Frågan är om det ändå är nödvändigt ur marknadsvårdande perpektiv att
ytterligare underlätta övergången mellan de två emittenterna. Den största
emittenten på bostadsobligationsmarknaden ges genom förslaget möjlighet till en
smidigare övergång för att på så vis motverka att störningar uppkommer vad
gäller emissioner på bostadsobligationsmarknaden. SBAB bedömer i detta
sammanhang denna aspekt som väsentligare än att det sker en viss förlängning av
den övergångstid som bedömdes vara behövlig vid SHYP's tillkomst.
Med beaktande av ovanstående, och under förutsättning att de riktlinjer som
anges i framställan från SHYP vad gäller omfattningen och vilka obligationer som
avses även avspeglas i tillämplig lagstiftning, har SBAB inget att invända mot
Stadshypoteks förslag.
Värdepapperscentralen VPC AB
VPC har ingen erinran mot att en ändring sker på ett sådant sätt att Stads-
hypotek erhåller möjlighet att agera enligt ovan nämnd framställan.
VPC finner däremot att förslaget till lagändring bör utformas på ett sådant
sätt att det inte kan råda någon tveksamhet om vad som avses. I förslaget till
lagändring har ordet "utgivande" och "emitterat" används på ett sätt som kan
orsaka tolkningsproblem. VPC föreslår därför att texten ändras. Enligt VPC rör
det sig om att inom ramen för tidigare emitterade lån uppta nyupplåning. Vidare
bör bestämmelsen infogas som ett andra stycke med en hänvisning till punkt 2 i
första stycket.
Minnesanteckningar från remissmöte 23 september 1994
Framställan om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
Stadshypotekskassa
Minnesanteckningar från remissmöte den 23 september 1994
i sammanträdeslokalen Tigern, Fredsgatan 8, Stockholm
Närvarande: Bengt Göran Löwenthal, Svenska Bankföreningen, Vigg Troedsson,
Svenska Fondhandlareföreningen, Sten Lengrot, Sveriges Försäkringsförbund, Lars
Wohlin, Stadshypotek samt Claes Thimrén, Per Håkansson, Mats Walberg och Eric
Frieberg
Beng-Göran Löwenthal: Svenska Bankföreningen motsätter sig inte Stadshypoteks
förslag under förutsättning att konkurrenssituationen inte påverkas. I
propositionen bör därför de begränsningar som Stadshypotek självt föreslagit
slås fast. Vidare måste Finansinspektionen ges vägledning i propositionen om hur
Stadshypoteks skuld och grundfond skall nedbringas. Detta måste tas med i
allmänmotiveringen eller specialmotiveringen. Den genomsnittliga durationen för
Kassans skulder får ej förlängas genom lagändringen.
Vigg Troedsson: Svenska Fondhandlareföreningen har inget att erinra mot
Stadshypoteks framställan.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
___________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:820 Ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m.m.