Post 6866 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/6
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1995
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Välfärdspolitiken
Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor har arbete och de
offentliga finanserna är i balans. Det kräver kraftfulla insatser för ekonomisk
tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt att minska utgifterna på en
rad områden. För många kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli
kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen ekonomisk kris
skulle drabba barnfamiljer, ungdomar och många äldre än hårdare. Fortsatt stort
budgetunderskott ökar statsskulden och därmed den totala räntekostnaden. För att
inte ränteutgifterna skall tränga undan välfärden måste statsskuldens utveckling
vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är detta nödvändigt.
För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt, har regeringen lagt
stor vikt vid att besparingarna skall delas av alla medborgare. Vidare har
regeringen prioriterat besparingar på transfereringar, bidrag och subventioner
framför ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna. Skälen för denna
prioritering är flera.
Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra barnomsorg, god
utbildning samt hälso- och sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet är, vid
sidan av möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst skapar
jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att i efterhand kompensera
för några år med lägre materiell standard. En dålig omsorg under småbarnsåren,
eller en förlorad skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera.
Tillgång till utbildning, vård och omsorg underlättar också en strukturell
anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att skapa förutsättningar för ökad
tillväxt och sysselsättning. En väl utbyggd social infrastruktur är en
förutsättning för att ett modernt samhälle, där både män och kvinnor
förvärvsarbetar, skall fungera.
I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till sam-
manhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för demokratin.
Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens besparingsarbete har varit
att behålla transfereringssystemens karaktär med inkomstrelaterade ersättningar.
Socialförsäkringar som ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar framför
försäkringar som bygger på den s.k. grundtrygghetsprincipen. Ett
grundtrygghetssystem skulle innebära att stora grupper ställs utanför det skydd
mot kraftigt försämrad levnadsstandard som våra nuvarande socialförsäkringar
ger.
Vidare kräver bidragssystem som bygger på behovsprövning, till skillnad från
generella bidrag, omfattande och relativt kostsamma kontrollsystem och utökad
byråkrati.
Det visar sig också att i länder, där man tillämpar mer av grundskydd och
behovsprövning, har de med den svagaste ekonomin det betydligt sämre än i länder
där systemen är mer generella. Många fastnar i en bidragsfälla, som de har svårt
att ta sig ur genom egna initiativ.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i regeringens arbete.
Alla förslag som regeringen lägger fram kommer i förväg att granskas ur
jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot
ett jämställt samhälle.
Nya utmaningar för välfärdspolitiken
I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår kan vi nu se tendenser på en
rad samhällsområden, som är ytterst oroande och som ytterligare inskärper kravet
på åtgärder som bryter den negativa utvecklingen.
Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt
ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade. Under 1990-
talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det
tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga arbetslösheten.
Under år 1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag. Socialbidragskostnaderna
har stigit kraftigt under hela 1990-talet och bidragstiderna blir allt längre.
Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor. Hälften av dem är
under 25 år.
Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i storstadsregionerna,
liksom skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller inkomster,
utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland flickor, och
alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder. Detta är alarmerande, inte
minst därför att vi vet att vid 70 - 80 procent av våldsbrotten är
gärningsmannen alkoholpåverkad.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den ekonomiska krisen har slagit
hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position.
Bland dessa är många första och andra generationens invandrare. En kommitté
kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den sociala utveck-
lingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna, speciellt utifrån
barnens och ungdomarnas situation. Inom Arbetsmarknadsdepartementets område
föreslås också att särskilda medel avsätts nästa budgetår för insatser i områden
med stor andel invandrare. Särskilt stora problem finns i vissa bostadsområden i
storstäderna.
Det behövs mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna få en mer
fullständig bild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga
arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat människors levnadsvillkor.
Det sker också andra förändringar i samhället och i vår omvärld, vilkas kon-
sekvenser för välfärden vi ännu inte kan överblicka. Det gäller t.ex. den ökade
internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt samhälle, användningen
av ny teknik och den snabba utvecklingen på kunskaps- och informationsområdet.
För att kunna åstadkomma en social och ekonomisk modernisering av vårt land,
främja jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden efter nya
förutsättningar och behov, behöver vi bättre kunskaper om hur dessa och andra
förändringar påverkar människors liv och vardag.
Därför kommer ett välfärdsprojekt att påbörjas inom Socialdepartementet med
syfte att kartlägga hur det svenska samhället och välfärden har förändrats.
Utifrån de kunskaper som en sådan kartläggning ger, och med de restriktioner som
saneringen av ekonomin innebär, kommer sedan välfärdspolitiken att
vidareutvecklas. Arbetet, som kommer att pågå under större delen av innevarande
mandatperiod, skall bedrivas öppet och utåtriktat. Resultaten av
kunskapsinhämtandet kommer fortlöpande att redovisas och debatteras.
Erfarenhetsutbyte med andra länder kommer att vara en viktig del av projektet.
En diskussion om hur en modern välfärdspolitik bör vara utformad pågår i
flertalet industriländer. Många av problemen och utmaningarna vi står inför är
gemensamma. Mot den bakgrunden deltar Sverige aktivt i det internationella
socialpolitiska samarbetet såväl på nordisk som europeisk och global nivå.
Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för nordiskt social-
och hälsosamarbete 1995-2000. Europakommissionen utarbetar för närvarande ett
nytt program på grundval av vitboken om arbetsmarknads- och socialpolitik och
den diskussion som förts i ministerrådet och andra organ. Vidare har FN till
Köpenhamn i mars 1995 inkallat ett Världstoppmöte om social utveckling. Sveriges
deltagande i toppmötet förbereds av en kommitté under ledning av chefen för
Socialdepartementet. På toppmötets dagordning står frågor om utrotande av
fattigdom, skapande av produktiv sysselsättning och främjande av social
integration.
De samlade sociala utgifterna
En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom Socialdepartementets
ansvarsområde. Grundläggande är bl.a. ansvaret för det ekonomiska
trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande
bidragssystem. Inom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting
för den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan statens
roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål, tillsyn m.m.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för
hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt andra sociala
insatser beräknas budgetåret 1995/96 (12 mån.) beräknas komma att uppgå till
470-480 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 % av BNP. Staten och
socialförsäkringarna står för ca 309 miljarder kronor av de totala utgifterna.
Föreslagna större förändringar inom Socialdepartementets
verksamhetsområde
Behovet av att sanera statsfinanserna, öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten samt att hävda en rättvis fördelningspolitik har varit
vägledande för socialpolitikens inriktning och förslagen till utgiftsminsk-
ningar.
I förslagen till besparingar inom familjepolitiken har regeringens strävan
varit att värna dem som har den tyngsta försörjningsbördan och att undvika att
nya marginaleffekter uppkommer. Det har också varit angeläget att bevara
familjestödets generella karaktär, även när ersättningsnivåerna nu måste sänkas
av besparingsskäl. Barnbidraget sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte
att utjämna standarden mellan hushåll med och utan barn.
Den i den ekonomisk-politiska propositionen aviserade utredningen om
besparingarna inom familjepolitiken bör med utgångspunkt från de angivna
principerna, och inom angiven budgetram, pröva om justeringar bör göras av
jämställdhets- och fördelningspolitiska skäl eller för att minska
marginaleffekterna. Utgångspunkten att besparingarna skall uppgå till 3,0
miljarder kronor netto kvarstår.
En enhetlig ersättningsnivå om 75 % bör genomföras såväl i sjuklöne- och sjuk-
penningsystemen som inom föräldraförsäkringen. Rehabiliteringspenning skall dock
utges med 85 %. Detsamma gäller ersättningen för de två månader med
föräldrapenning som inte kan överlåtas på andra föräldern liksom tillfällig
föräldrapenning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under
ett år. Samtidigt bör karensdagen inom sjukersättningssystemen tas bort.
Det är regeringens strävan att rehabiliteringstanken, dvs. människors möjlig-
heter att återvända till ett normalt liv efter sjukdom eller skada, skall
genomsyra såväl socialförsäkringar, arbetsliv som vård och omsorg. En bra och
effektiv rehabilitering är viktig ur både individens och samhällets perspektiv.
För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma
tillbaka till ett aktivt liv. För samhället innebär den minskade kostnader inom
sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården samt för olika former av stöd och
hjälp.
Vissa förändringar föreslås inom sjukförsäkringen vad gäller avgifter vid
sjukhusvård, egenavgift vid inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel samt
egenkostnadstaket för högskostnadsskyddet. På grundval av tidigare
riksdagsbehandling avses ett nytt förslag om reformerad tandvårdsförsäkring bli
förelagd riksdagen våren 1995.
Regeringen föreslog i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska
åtgärder m.m. bl.a. besparingar på pensionsområdet. Den enskilt största
besparingen uppkommer som ett resultat av den begränsade inflationsuppräkningen
av basbeloppet fr.o.m. år 1995. Vidare aviserades ett antal åtgärder för att
minska förtidspensionsutgifterna. För att minska de negativa effekterna för de
sämst ställda pensionärerna inrymmer besparingspaketet en förstärkning av det
särskilda bostadstillägget till pensionärer.
Regeringen lämnar i årets budgetproposition förslag till ytterligare be-
sparingsåtgärder på pensionsområdet. Dessa åtgärder innebär vissa förändringar
för förtidspensionärer, enhetlig folkpensionsnivå för gifta samt förändringar av
det särskilda grundavdraget för pensionärer och beräkningsreglerna för
bostadstillägg till pensionärer. Vidare avser regeringen att senarelägga
utbetalningstidpunkterna för barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och
pensioner.
För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner kronor
för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Regeringen föreslår nu att 74
miljoner kronor anslås för ändamålet.
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta
besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Regeringen föreslår nu att
myndigheternas förvaltningskostnader och viss annan statlig konsumtion inom
Socialdepartementets verksamhetsområde budgetåret 1995/96 minskas med sammanlagt
310 miljoner kronor vilket för en tolvmånadersperiod motsvarar drygt 200
miljoner kronor. Inriktningen är att 1998 ha minskat den statliga konsumtionen
med 11 %, dvs. drygt 700 miljoner kronor, inom Socialdepartementets område.
Sammantaget uppgår besparingsförslagen under Socialdepartementets
ansvarsområde i budgetpropositionen till 8,4 miljarder kronor brutto år 1998,
vilket efter beaktande av skatteintäktsbortfall innebär en nettobesparing på ca
7,8 miljarder kronor.
Inriktningen av besparingsarbetet för 1995/96 respektive till år 1998 framgår
mer detaljerat under berörda avsnitt.
3
Föreslagna besparingar i budgetpropositionen, miljoner kronor (brutto)
----------------------------------------------------------------
Åtgärd 1995/96 1995/96 Samlad
12 mån 18 mån besparing
1995/96
t.o.m.
1998
----------------------------------------------------------------
Familjepolitik och sjukförsäkring
----------------------------------------------------------------
Regeljusteringar inom bostadsbidragen 345 690 690
----------------------------------------------------------------
Slopade kontaktdagar i tillfällig 210
föräldrapenning
----------------------------------------------------------------
Ändrade utbetalningstidpunkter 25 50 50
----------------------------------------------------------------
Sänkning av barnbidrag med 125 kr/mån 1 351 2 707 2 755
----------------------------------------------------------------
Stöd till ensamstående föräldrar (reform)-205 -410 -410
----------------------------------------------------------------
75%-nivå närståendepenning + 22
havandeskapspenning
----------------------------------------------------------------
75%-nivå i föräldrapenning och tillfällig 1 100
föräldrapenning men "pappamånad" ersätts
med 85 %
----------------------------------------------------------------
75%-nivå sjukpenning+ 85% i -426
rehabiliteringspenning
samt borttagande av karensdagen
----------------------------------------------------------------
Översyn av sjukpenninggrundande inkomst 500
(SGI)
----------------------------------------------------------------
Avgår i EPP utlovad besparing till 1998 -3 700
inom familjepolitiska området (3 mdkr
netto = 3,7 mdkr brutto som nu har
preciserats i BP95 med start i
huvudsak 1/1-96)
----------------------------------------------------------------
Pensioner
----------------------------------------------------------------
Ändrade utbetalningstidpunkter 88 188 350
----------------------------------------------------------------
Sänkt folkpension och höjt 580 870 580
pensionstillskott för förtidspensionärer
----------------------------------------------------------------
Kapitalinkomster reducerar SGA 600 1 200 1 200
----------------------------------------------------------------
Slopande av förhöjd kapitalavkastning -200 -400 -400
vid beräkning
av BTP
----------------------------------------------------------------
Regeljusteringar inom BTP 900 1 350 900
----------------------------------------------------------------
Sänkt folkpension för vissa gifta 585 1 170 1 170
----------------------------------------------------------------
Sjukvårdsförmåner
----------------------------------------------------------------
Besparingar inom läkemedelsområdet 740 1 111 740
----------------------------------------------------------------
Besparingar inom tandvårdsområdet 300 600 600
----------------------------------------------------------------
Höjt tak för avgift vårddag för pensionär på45 68 45
sjukhus
----------------------------------------------------------------
Övrigt
----------------------------------------------------------------
Ytterligare besparingseffekter av 1 702
pågående strukturella översyner rörande
läkemedel, tandvård, underhållsbidrags-
och bidragsförskottssystemen
----------------------------------------------------------------
Psykiatrireformen, finansiering -200 -300 200
----------------------------------------------------------------
Alkoholpolitiska åtgärder (reform) -50 -74 --
----------------------------------------------------------------
Besparingar inom statlig 207 319 5261
administration
----------------------------------------------------------------
TOTAL BRUTTOBESPARING 5 111 9 138 8 404
----------------------------------------------------------------
Avgår skattebortfall -373 -633 -604
----------------------------------------------------------------
TOTAL NETTOBESPARING 4 738 8 5057 800
----------------------------------------------------------------
1 Dessutom 200 mkr utlagt i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m.
4
Sammanfattning av budgetförslagets effekt på statsbudgeten
Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen besparingar under femte
huvudtiteln budgetåret 1995/96 (18 mån.) med ca 7,7 miljarder kronor, varav 4,4
miljarder kronor på 12 månader. Vid jämförelse med innevarande budgetår måste
uppmärksammas att övergång till bruttoredovisning nu föreslås för
föräldraförsäkringen, sjukpenning och rehabilitering, sjukvårdförmåner samt
ersättning vid närståendevård. Detta innebär i sig ingen ökad utgift för staten
men ökar statsbudgetens utgiftssida med ca 73 miljarder kronor.
Följande sammanställning visar utgiftsutvecklingen inom olika områden på
statsbudgeten. I beloppen ingår även förslag lämnade i prop. 1994/95:25 Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. Förändringsbeloppen för 1997 och 1998 resp.
samlad besparing 1995/96 t.o.m. 1998 avser sparåtgärder i vilka även ingår be-
sparingar inom ATP och räntebesparingen m.a.a. senarelagda utbetalningar som
inte redovisas på statsbudgetens utgiftssida.
-----------------------------------------------------------------------
Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad förändring Samlad
1993/94 1994/- 1995- beräknat (mkr) i relation bespa-
(mkr) 95 /96 juli till föregående år ring
(mkr) (mkr) 95-juni 1995/96
96 t.o.m.
1998
-----------------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 1997 1998
-----------------------------------------------------------------------
A. 36 35 71 48 - 5 573 - 8 895
Familjer 412,3 694,9 885,7 282,4
och barn
-----------------------------------------------------------------------
B. 82 85 178 119 - 5 346 - 4 182 19 283
Ekonomisk 296,3 422,2 409,6 192,8
trygghet...
-----------------------------------------------------------------------
C. Hälso- 1 1 2 1879,5 - - 400 200
och 621,0 591,8 735,6
sjukvård
-----------------------------------------------------------------------
D. 2 4 8 5583,1 - - -
Omsorg 355,6 715,9 294,5
om äldre
och
handikappade
-----------------------------------------------------------------------
E. 522,1 594,6 880,8 568,9 - - -
Socialt
behandl.arbete,
alkohol-
och
narkotikapolitik
-----------------------------------------------------------------------
F. 5 6 9 6 266,2 - 93 - 426 726
Myndigheter710,2 326,1 413,0
under
Social-
departementet
-----------------------------------------------------------------------
G. 11,7 30,5 34,0 22,7 - - -
Jämställd-
hetsfrågor
-----------------------------------------------------------------------
SUMMA 129 134 271 181 - 11 - 6 807 29 104
056,9 376,0 653,1 795,6 913
-----------------------------------------------------------------------
Kommentar till A. Familjer och barn:
Fr.om. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas föräldraförsäkringen. Tidigare redo-
visades endast 15% som "Bidrag till..." på statsbudgetens utgiftssida.
Räntebesparing m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på
anslag men redovisas i sammanställningen med 50 mkr.
Kommentar till B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom:
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas sjukpenning och rehabilitering, sjuk-
vårdsförmåner samt ersättning vid närståendevård. Tidigare redovisades endast
15% som "Bidrag till..." på statsbudgetens utgiftssida.
I beloppen från 1997 ingår även minskade ATP-utgifter som inte belastar stats-
budgeten.
I beloppet ingår hela det sparpaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen
avser lägga fram för 1998. Det innefattar besparingar inom läkemedel, tandvård
samt underhållsbidrags- och bidragsförskottsystemen, av vilka det senare hör
hemma under A. Familjer och barn. Besparingarnas fördelning kan dock ännu inte
fördelas mellan de olika posterna.
Nettobesparing SGA redovisas under B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handi-
kapp och ålderdom.
Förtidspensionsbesparing med 2 000 mkr 1995/96 ingår ej i nivån. Förslag till
denna sänkning kommer i särproposition.
Räntebesparing m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på
anslag men redovisas i sammanställningen med 350 mkr.
5
A. Familjer och barn
Familjepolitikens övergripande mål
Den svenska familjepolitiken sätter barnens bästa i centrum och har som mål att
stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp.
Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella välfärdspolitiken. Den
bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och individuella
rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna
möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med
sina barn.
De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda förhållanden.
Kunskaperna om barn och barns behov har generellt ökat. Barn och ungdomar
respekteras alltmer som egna individer. Sverige har kommit långt, när det gäller
att utveckla det barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter
ger uttryck för.
Barnomsorgen spelar en viktig roll för att skapa bra uppväxtvillkor för alla
barn. Dess uppgift är att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa
goda förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall genom att ge
kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra barn och vuxna stimulera
barnen till en allsidig utveckling. De äldre förskolebarnen får, genom en mer
strukturerad verksamhet och genom att utveckla självständighet och eget ansvar,
en god grund inför skolstarten.
Barnafödandet
Sverige har, i jämförelse med andra västeuropeiska länder, under en rad år haft
både hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal, för närvarande två
födda barn per kvinna. Det största antalet barn, ca 124 000, föddes år 1990. De
senaste åren har barnkullarna åter börjat minska. Senast tillgängliga uppgifter
pekar på att antalet födda år 1994 kommer att ligga på ca 112 000 barn. Den
generösa föräldraförsäkringen, den jämförelsevis väl utbyggda barnomsorgen och
en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete, har gjort det möjligt för både
kvinnor och män att förena familj och förvärvsarbete, också under den tid barnen
är små. Genom att den allmänna och offentliga mödra- och barnhälsovården håller
hög kvalitet får alla svenska barn en så likvärdig start som möjligt i livet.
11
12
Familjerna
Vid den senaste Folk- och bostadsräkningen år 1990 fanns det totalt ca 1 040 000
hushåll med barn under 18 år. Närmare hälften av familjerna (45%) hade ett barn,
något färre (39%) hade två barn, 13 procent hade tre och tre procent hade fyra
eller flera barn.
Besparingar inom barn- och familjepolitiken
I den ekonomisk-politiska propositionen ingick förslag till besparingar inom
flerbarnstilläggen och bidragsförskotten (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1,
rskr. 1994/95:145). Därutöver aviserades förstärkningar av statsbudgeten inom
familjepolitiken om sammanlagt tre miljarder kronor t.o.m. år 1998. Ett
utredningsarbete för att närmare bestämma inriktningen aviserades.
För att klargöra hur ett så omfattande sparande inom familjepolitiken skall
kunna åstadkommas har det bedömts som nödvändigt att redan nu konkretisera
förslagen, särskilt som ytterligare besparingar nu föreslås inom angränsande
områden t.ex. bostadsbidragen. De sammanlagda besparingarna avseende barnbidrag
och föräldraförsäkring uppgår till 3,1 miljarder kronor netto.
I det förslag till besparingar inom familjepolitiken som presenteras i det
följande har en strävan varit att värna dem med den tyngsta försörjningsbördan
och att ändå undvika att nya marginaleffekter skapas. Det är också enligt
regeringens mening angeläget att den generella karaktären av familjestödet
bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av besparingsskäl.
Föräldraförsäkringen skall genom sin kompensation för inkomstbortfall fortsätta
att möjliggöra för föräldrar att stanna hemma med sina barn under den första
viktiga tiden. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen föreslås sänkas från 80 %
till 75 % fr.o.m. 1 januari 1997. En förhöjd ersättning med 10 procentenheter
skall också i fortsättning kunna utgå under de två månader med föräldrapenning
som inte kan överlåtas till den andre föräldern. Detta är angeläget ur
jämställdhetssynpunkt. Denna högre nivå skall även gälla tillfällig föräldrapen-
ning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett års
tid.
Barnbidragen sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjämna
standarden mellan hushåll med och utan barn liksom mellan hushåll med få och med
många barn. Genom att behålla den konstruktionen för barnbidragen undviks
problem med ytterligare marginaleffekter för barnfamiljer. En avvägning som
behöver göras när barnbidragen sänks är om det finns skäl att kompensera
särskilt drabbade grupper såsom ensamstående föräldrar. Inom den preciserade
ekonomiska ramen kan barnbidraget sänkas antingen med 100 kronor per månad för
alla utan kompenserande åtgärder eller med 125 kronor per månad vid
kompensation.
13
Utredningen om familjepolitiken som aviserades i den ekonomiskpolitiska
propositionen bör få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska effekterna av
förslagen. Därvid bör övervägas om särskilt drabbade grupper bör kompenseras
inom de angivna ekonomiska ramarna. Det angelägna i att undvika nya
marginaleffekter bör vidare uppmärksammas av utredningen. Besparingar inom
statens utgifter för bidragsförskott m.m. ingick i den ekonomisk politiska
propositionen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag och
bidragsförskott, i syfte att åstadkomma ytterligare systemförbättringar och
besparingar, bör ingå i utredningen, som därmed ges ett brett familjepolitiskt
mandat.
Det är oundvikligt att de omedelbara effekterna av besparingarna blir kännbara
för barnfamiljerna. Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske
drabbas hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen ekonomisk kris. För
deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad sysselsättning och en
bättre ekonomisk balans kan åstadkommas.
De som bor i nya bostäder eller skall sätta bo får direkt betala för de höga
räntorna. Arbetslösheten gör det svårt för de unga att få fotfäste på
arbetsmarknaden. Föräldrar med knapp ekonomi har också svårt att förändra sin
situation genom att öka sin arbetstid eller att söka sig till ett mer välbetalt
arbete. De arbetslösa bland föräldrarna är i dag många fler än tidigare.
Arbetstagare som är lediga med föräldrapenning möter inte sällan svårigheter när
de skall börja arbeta igen.
Fortsatt högt budgetunderskott ökar räntebördan och riskerar tränga undan
välfärden. Det är i barnens intresse att så inte tillåts ske.
Regeringen avser att inom det presenterade välfärdsprojektet noga följa
konsekvenserna för barns och familjers välfärd av de nu föreslagna åtgärderna
och av tidigare förändringar inom familjepolitiken. Utvecklingen i kommunerna är
här av särskilt intresse. Det har varit regeringens strävan att ge utrymme för
kommunernas verksamhet för barn genom att främst rikta sparkraven mot inkomst-
överföringarna till hushållen. En värdering av familjepolitiken och av barn och
familjers välfärd måste självklart göras också mot bakgrund av andra
förändringar i samhället; i ekonomin, på arbetsmarknaden och av attityder och
värderingar.
Det ekonomiska familjestödet
Målen
Målen för det ekonomiska familjestödet är
- att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,
- att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika
villkor,
- att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor
försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en
förälder är ensam vårdnadshavare.
14
Stödformerna
Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består i dag främst av
två delar, det allmänna barnbidraget som alla får del av och det inkomstprövade
bostadsbidraget som är kopplat till en familjs försörjningsbörda och som delvis
kan ses som ett inkomstprövat barnbidrag.
Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär stöd i vissa
situationer. Till detta stöd hör flerbarnstillägg till familjer med stor
försörjningsbörda, ersättning från föräldraförsäkringen som gör det möjligt för
nyblivna föräldrar att vara hemma under barnens första levnadsår,
bidragsförskott som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för
ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare
finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående
adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera barn från
utlandet.
Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen
Följande sammanställning visar utvecklingen av statens direkta ekonomiska stöd
till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1996 (miljoner kronor).
Utveckling av de ekonomiska familjestöden åren 1980 - 1994. Miljoner kr
---------------------------------------------------------------------
År Barn- Bo- Föräldra- Vård- Bidrags-Barn- Totalt Fast
bi- stads-försäkringbidrag förskott pen- pris
drag bidrag sion 1980
års nivå
---------------------------------------------------------------------
1980 4 995 2 210 3 593 300 815 425 12 338 12 338
---------------------------------------------------------------------
1985 8 289 2 865 6 144 427 1 518 574 19 817 12 885
---------------------------------------------------------------------
1990 12 3 140 15 728 725 2 138 698 34 725 16 727
296
---------------------------------------------------------------------
1993 16 7 164 19 093 1 265 3 017 842 48 360 20 096
979
---------------------------------------------------------------------
1995* 16 8 580 18 549 1 438 3 269 915 49 694 19 327
943
---------------------------------------------------------------------
1996* 14 8 110 19 470 1 456 3 388 950 48 205 18 191
831
---------------------------------------------------------------------
* Beräknat
För år 1996 beräknas totalt 48,2 miljarder kronor lämnas i familjeekonomiskt
stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan statens direkta stöd
till barnfamiljerna år 1996 beräknas till ca 50 miljarder kronor.
15
De allmänna barnbidragen
Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett grund-
läggande ekonomiskt stöd.
Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroende av
bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion, antalet barn i
bidragsberättigad ålder och antalet familjer som har fler än två barn vilket
berättigar till flerbarnstillägg. Antalet födda barn var som högst år 1990 med
ca 124 000 barn. Senast tillgängliga uppgifter visar på 112 000 födda barn under
år 1994.
Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från hösten 1991 förväntas
antalet barn under 16 år öka med drygt 200 000 mellan åren 1991 och 2002 till
totalt 1 865 000 barn varefter antalet minskar med ca 100 000 under de följande
sju åren.
Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barnbidragen väl
målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjämningen av de
ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och familjer utan barn. Det
svenska familjestödet omfördelar också inkomster mellan hög- och låginkomst-
tagare, eftersom skatter betalas i relation till inkomsten och barnbidraget
betalas ut med samma belopp för alla barn. Barnbidragssystemet är lätt att
överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Bostadsbidrag
Bostadsbidragen är utformade så att de består dels av en del som är beroende av
antalet barn i familjen, vilken kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av
en del som beror av bostadskostnadens storlek.
Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar och andra hushåll utan barn.
Hushåll med bostadsbidrag under maj månad, åren 1992-1994 (1000-tal)
--------------------------------------------------------
1992 1993 1994
--------------------------------------------------------
Hushåll med barn
--------------------------------------------------------
- makar/samboende 136 159 182
--------------------------------------------------------
- ensamboende 170 187 216
--------------------------------------------------------
Hushåll utan barn
--------------------------------------------------------
- ungdomar 40 61 82
--------------------------------------------------------
- andra 21 34 44
--------------------------------------------------------
Samtliga 367 441 524
--------------------------------------------------------
16
I maj 1994 lämnades bostadsbidrag till knappt 400 000 barnfamiljer och drygt
125 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tabell har antalet
bidragstagare ökat kraftigt under senare år vilket har lett till att kostnaderna
för bidragsgivningen har stigit markant. En orsak som bidragit till detta är
situationen på arbetsmarknaden.
Boverket har under åren 1991-1993 följt upp och utvärderat bostadsbidragens
effekter. Utvärderingarna visar att bostadsbidragen till barnfamiljer har stor
fördelningspolitisk precision och att effekterna av denna stödform till stor del
överensstämmer med de uttalade syftena med stödet. Från och med år 1994
tillämpas ett nytt system för bidragsgivningen. Regeringen har med anledning
härav gett Riksförsäkringsverket i uppdrag att analysera hur det nya
bostadsbidragssystemet fungerar.
Föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ekonomisk trygghet i samband
med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt
till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledighetslagen rätt till
ledighet för att vårda barnet. Ersättning utges i form av föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för
ca 87 % av alla ersatta dagar.
Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är främst beroende av
antalet födda barn och av den genomsnittliga löneökningen. Födelsetalet beräknas
ha nått sin kulmen under år 1990. Antalet ersatta dagar med föräldrapenning
beräknas dock inte komma att minska i någon större utsträckning före år 1995.
Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet, sa-
mtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Sedan den 1 juli
1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning inte
får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på
sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas mot sjukpenning endast om föräldern på
grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet. Dessa regler minskar utnyttjandet
av den tillfälliga föräldrapenningen och medför att föräldraledigheten tas ut
mer sammanhängande.
Flexibiliteten i systemet har medfört att försäkringen i vissa fall kommit att
utnyttjas på ett icke önskvärt sätt. I vissa fall synes föräldrars uttag av
föräldrapenning mer styras av önskemålet att ge familjen en inkomstförstärkning
än av att ta del i vården av barnet. Som exempel kan nämnas den situationen att
den av föräldrarna som har högst inkomst tar ut föräldrapenning under vecko-
sluten, medan den andra föräldern utnyttjar föräldrapenningen under veckans
övriga dagar. Om den förstnämnda föräldern tar ut en fjärdedels föräldrapenning
på fredag eftermiddag kan föräldern få hel föräldrapenning under lördag och sön-
dag.
För att motverka sådana uttag har riksdagen antagit regeringens förslag (prop.
1994/95:42, bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118) att hel föräldrapenning med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning skall kunna utges för sådan tid om
högst fyra dagar i följd som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han
eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapen-
ning. Innebörden härav är att en förälder som önskar uppbära hel föräldrapenning
under ett veckoslut (lördag - söndag) kommer att behöva ta ut hel föräldrapen-
ning under tre dagar. En förälder som vill ta ut hel föräldrapenning under en
period som består av t.ex. tre helgdagar jämte en lördag kommer att behöva ta ut
hel föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Den som vill ta ut föräldrapen-
ning under en arbetsfri period om fem dagar kommer å andra sidan inte att behöva
ta ut någon ytterligare dag med hel föräldrapenning. Motsvarande gäller för rätt
till halv respektive fjärdedels föräldrapenning. Den nya bestämmelsen trädde i
kraft den 1 januari 1995.
Fädernas uttag av föräldrapenning uppvisar en ökande tendens. Detta är
positivt även om ökningen mellan åren 1992 och 1993 är liten. I jämförelse med
år 1990 kan dock ökningen sägas vara förhållandevis påtaglig. År 1993 uppgick
fädernas andel av ersatta dagar med föräldrapenning till 10,1 % jämfört med 9,1
% året innan. År 1990 var fädernas andel endast 7,4 %.
När det gäller fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning skedde visserligen
en minskning åren 1992 - 1993. Fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning är
dock trots allt fortfarande relativt stort. År 1993 uppgick deras andel till
32,9 % av antalet ersatta dagar medan motsvarande siffra år 1992 var 34,3 %.
Även om männens uttag av föräldrapenning har ökat något under senare år visar
statistiken över uttagna föräldrapenningdagar att det till övervägande delen är
kvinnorna som utnyttjar rätten till föräldrapenning. En stor del av fäderna
avstår helt från att ta ut föräldrapenning. Detta gäller dock inte de tio dagar
med tillfällig föräldrapenning per barn som är förbehållna fadern i samband med
ett barns födelse (s.k. pappadagar). Andelen fäder som utnyttjar dessa dagar har
emellertid minskat under senare år. År 1990 uppgick andelen till 86 %, medan den
år 1993 uppgick till endast 79 %. De tog dock ut i genomsnitt 9,4 dagar.
Vad är det då som hindrar fäderna från att fullt ut utnyttja sin rätt till
föräldrapenning?
Fädernas valfrihet är i praktiken begränsad. Arbetsgivarna förväntar sig ofta
att män skall arbeta heltid. Chefernas attityder är ofta avgörande för om
underställda skall våga ta ut sin föräldraledighet. Man kan inte heller bortse
från att mödrarna i vissa fall inte vill låta fäderna få del av för-
äldraledigheten. Kvinnorna har av tradition tagit det största ansvaret för barn
och hem.
Det är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara för-
äldralediga. Forskning visar att en tidig och nära relation mellan fader och
barn är gynnsam för båda och ger en god grund för relationen under resten av
livet. Det lilla barnets behov av båda föräldrarna är ett krav som barnet inte
självt kan formulera. Det är därför rimligt att samhället bidrar med det stöd
som behövs för att detta krav skall tillgodoses.
För att främja kontakten mellan fäder och barn är det angeläget att fädernas
uttag av främst föräldrapenning ökar. Viktiga åtgärder i syfte att ändra bl.a.
fädernas beteende i detta avseende är de ändringar som gäller i föräldraförsäk-
ringen för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995. För dessa barn skall antalet
föräldrapenningdagar delas lika mellan föräldrar som båda är vårdnadshavare för
ett barn. Alla dagar med föräldrapenning på sjukpenningnivå utom 30 dagar kan
överlåtas på den andra föräldern. Om en förälder på grund av sjukdom eller
handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet kan även dessa 30 dagar
överlåtas till den andra föräldern. Fr.o.m. samma tidpunkt gäller att
ersättningsnivån för föräldrapenningen sänks till 80 % av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten utom för nämnda 30 dagar som alltjämt ersätts med 90 %.
För förälder som ensam har vårdnaden om ett barn gäller att 60 dagar ersätts med
90 % (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94:368.)
De nyss nämnda reglerna bör få stor betydelse när det gäller att förmå fler-
talet fäder att ta ut åtminstone 30 dagar av den totala ledigheten. På sikt
innebär ett ökat uttag av föräldraledighet bland fäder att det kommer att anses
som naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att mannen lika
väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av barnen.
Bidragsförskott
Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda barn, under-
hållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade bidragsförskott. De
senaste åren har antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas ökat från ca 275
000 år 1990 till ca 305 000 år 1993. Nettokostnaden ökade under samma period
med 821 miljoner kronor till 2 959 miljoner kronor. År 1990 finansierades 33,3
procent av den totala kostnaden för bidragsförskott genom inbetalningar från de
underhållsskyldiga. År 1993 hade andelen sjunkit till 28,2 procent eller 1 162
miljoner kronor. Inbetalningarna har i faktiska tal ökat med ca 10 miljoner
kronor under budgetåret 1993/94.
Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för barn vars
föräldrar lever åtskilda. I de fall en underhållsskyldig förälder har ådömts ett
underhåll som är lägre än bidragsförskottsnivån (f.n. 1 173 kronor per månad)
lämnar staten ett s.k. utfyllnadsbidrag som utgör mellanskillnaden upp till
denna nivå.
I de flesta fall betalas hela bidragsförskottsbeloppet till vårdnadshavaren
varefter aktuellt inbetalt underhållsbidrag avräknas hos försäkringskassorna.
Kostnaderna för bidragsförskottet är således beroende av på vilken nivå under-
hållsbidragen fastställs. Nya bidragsförskottsärenden inleds i många fall med
att underhållsbidrag inte ännu är fastställt vilket kan leda till stora in-
gångsskulder för de underhållsskyldiga. Ju längre dröjsmål vid fastställande av
underhållsbidrag desto högre blir ingångsskulden för den underhållsskyldige.
Den huvudsakliga orsaken till att inbetalningsgraden i förhållande till
fastställt underhållsbidrag inte har kunnat upprätthållas är den djupa låg-
konjunkturen med därtill hörande arbetslöshet och låg betalningsförmåga. Andra
orsaker är långa handläggningstider, dels i kommunerna vid höjning av under-
hållsbidrag, dels hos kronofogdemyndigheterna i införselärenden.
Internationella adoptioner
Bidrag lämnas under vissa förutsättningar i samband med adoption av barn från
utlandet.
Vid utgången av år 1993 fanns nästan 34 500 barn som adopterats från utlandet.
Jämfört med tidigare förhållanden har antalet förmedlade barn under de senaste
åren legat på en relativt konstant men låg nivå. Andelen barn som inte förmedlas
genom auktoriserad adoptionsorganisation, sk. enskilda adoptioner, minskar
något. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1990-
1993 framgår av följande sammanställning.
Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet, åren 1990-1993
--------------------------------------------------------
1990 1991 1992 1993
--------------------------------------------------------
Totalt förmed- 965 1 113 1 115 934
lade adoptiv-
barn
--------------------------------------------------------
-Förmedlad 680 786 847 754
genom aukt.
organisation
--------------------------------------------------------
-Förmedlad utan 285 327 268 180
aukt.
organisation
--------------------------------------------------------
Andel barn för- 30 29 24 19
medlade utan
aukt.
organisation
(%)
--------------------------------------------------------
De flesta utländska barn som hittills anlänt till Sverige har kommit från
länder i Asien och Latinamerika. Önskan om att få barn från de tidigare
öststaterna har dock ökat. Förmedlingen från dessa länder är emellertid ännu
begränsad.
Väntetiderna för blivande adoptivföräldrar har minskat kraftigt. Adoptions-
köerna till många länder är korta och har i många fall t.o.m. försvunnit helt.
Trots att det i de flesta länder finns barn att förmedla redovisar adoptions-
organisationerna brist på sökande familjer, framförallt när det gäller något
äldre barn.
Vidtagna och planerade åtgärder
Slopat vårdnadsbidrag
Riksdagen har beslutat att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna
i föräldraförsäkringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:61, bet.
1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Beslutet innebär en nettobesparing på
statsbudgeten med 2 300 miljoner kronor.
Propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Riksdagen beslutade efter förslag i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åt-
gärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) bl.a. om
vissa besparingar inom barnbidragssystemet och bidragsförskottssystemet. Be-
slutet innebär en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen fr.o.m. den 1 januari
1995, samtidigt som dessa frikopplas från barnbidragsnivån i systemet. Beslutet
innebär en besparing på 540 miljoner kronor för helt år. Vidare beslutades att
bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn inte räknas upp enligt
gällande indexregler utan fr.o.m. den 1 januari 1995 fastställs på samma nivå
som år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per barn och år. Om inte den översyn av
underhålls- och bidragsförskottssystemet (S 1993:09) som för närvarande pågår
föranleder ändringar som tillsammans med ovanstående åtgärd ger en
nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor, kommer regeringen att
återkomma med förslag om en successiv sänkning av bidragsförskottsnivån till
12 600 kronor år 1998. Slutligen beslutades en förlängning av preskriptionstiden
för underhållsbidrag från tre till fem år vilket uppskattas innebära en be-
sparing på 60 miljoner kronor.
I den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med inriktning att
den 1 juli 1996 minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljer-
na med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i propositionen.
Som regeringen inledningsvis konstaterat är detta sparkrav svårt att behandla
separat samtidigt som det nu är nödvändigt att genomföra ytterligare
utgiftsminskningar för staten som delvis ligger i gränslandet till
familjepolitiken. Regeringen avser därför nu lägga fram förslag som inkluderar
de nämnda tre miljarderna kronor.
I det följande föreslås en sänkning av barnbidraget från 9 000 till 7 500
kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid har ett utrymme
beräknats för kompensation till särskilt drabbade grupper. Alternativt kan
barnbidraget sättas till 7 800 kronor per barn och år utan att någon grupp får
särskild kompensation. Förslaget innebär en besparing som för år 1998 kan
uppskattas till 2 755 miljoner kronor.
Bostadsbidrag
Från och med den 1 januari 1994 tillämpas ett nytt system för bostadsbidragen.
Det nya systemet innebär vissa större regelförändringar. Bland annat prövas
numera bostadsbidragen i allt väsentligt mot en beräknad framtida inkomst med
efterkontroll i ett sk. rullande system, utan att nya ansökningar görs varje år.
Avsikten med en sådan prövning i stället för, som tidigare, en prövning mot en
två år gammal inkomst, är bl.a. att den fördelningspolitiska träffsäkerheten
skall förbättras.
Det nya systemet innebär vidare att Riksförsäkringsverket (RFV) som central
myndighet har ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av bostads-
bidragen. På lokal nivå handläggs bidragen av de allmänna försäkringskassorna.
Hanteringen av bostadsbidragen som stödform och den nya inkomstprövningen m.m.
ställer krav på en uppföljning av bidragssystemet både som del i familje-
politiken och som del i bostadspolitiken. Regeringen har därför gett RFV i
uppdrag att senast den 1 oktober 1995 redovisa hur det nya
bostadsbidragssystemet fungerar. I uppdraget ingår även en analys av vilka
faktorer som påverkat de senaste årens kraftiga kostnadsutveckling för
stödformen.
I avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör reglerna för bostadsbidragen
fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Regeringens
förslag i det följande med avseende på bostadsbidrag till barnfamiljer och hus-
håll utan barn, har därför inriktats så att kostnaderna för bidragsgivningen
under år 1996 beräknas minska med ca 690 miljoner kronor i förhållande till mot-
svarande kostnader under föregående bidragsår.
Föräldraförsäkring
Sedan den 1 januari 1994 har föräldrar till barn under 16 år som omfattas av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) rätt
till tio kontaktdagar per barn och år. Vidare kan förälder till barn som fyllt
16 år men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS få tillfällig
föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt
barn.
Fram till den 1 juli 1994 utgavs föräldrapenning under högst 450 dagar sam-
manlagt för föräldrarna. För 90 av dagarna utgavs föräldrapenning med belopp en-
ligt garantinivån, de s.k. garantidagarna. Vid flerbarnsbörd utgavs föräldrapen-
ning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90
dagar med belopp enligt garantinivån. I samband med att vårdnadsbidraget
infördes fr.o.m. den 1 juli 1994 slopades garantidagarna samt höjdes
garantinivån - som tidigare varit 60 kronor per dag - till 64 kronor per dag.
Som en konsekvens av regeringens förslag i prop. 1994/95:61 om avskaffande av
vårdnadsbidraget föreslogs att de 90 garantidagarna skulle återinföras fr.o.m.
den 1 januari 1995 och att garantinivån skulle återställas till 60 kronor per
dag. Riksdagen biföll regeringens förslag att avskaffa vårdnadsbidraget och
återinföra garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 ( bet. 1994/95:SoU8, rskr.
1994/95:105).
Som redovisats i det föregående innebär det statsfinansiella läget att bespa-
ringar måste göras på flertalet områden inom socialförsäkringen. Detta gäller
även föräldraförsäkringen. Vidare finns det enligt regeringens bedömning skäl
att överväga om inte enhetliga ersättningsnivåer bör införas i de olika
socialförsäkringssystemen. De nuvarande dagersättningssystemen har under senare
år blivit mycket komplicerade. Detta har bl.a. resulterat i att överskådligheten
i systemet har gått förlorad. Komplexiteten kan ha fört med sig
beteendeförändringar som inte är önskvärda. Enligt regeringens uppfattning bör
därför en enhetlig ersättningsnivå om 75 % införas såväl i sjuklöne- och
sjukpenningsystemen som i föräldraförsäkringen samtidigt som karensdagen i
sjukersättningssystemen slopas. Ersättningsnivån vad gäller de två månaderna med
föräldrapenning som inte kan överlåtas liksom den tillfälliga föräldrapenningen
efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år bör dock
alltjämt vara högre. Regeringen avser att senare föreslå riksdagen att er-
sättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 75 % av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten med undantag för nämnda två månader med föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning fr.o.m. dag 15 där ersättningsnivån bör vara 85 %.
För att åstadkomma ytterligare besparingar i syfte att sanera statens finanser
fordras att även andra åtgärder vidtas inom föräldraförsäkringen. En förändring
som sannolikt är mindre kännbar för barnfamiljerna än att ytterligare sänka er-
sättningsnivåerna är slopandet av de s.k. kontaktdagarna inom den tillfälliga
föräldrapenningen. Dessa dagar är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med
barnets vardagliga miljö, t.ex. barnomsorg och skola. Föräldrarna har möjlighet
att varje år disponera två sådana dagar per barn och år fr.o.m. det kalenderår
under vilket barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år.
Eftersom föräldrar har möjlighet att utnyttja föräldrapenningdagar i samma syfte
anser regeringen att kontaktdagarna bör kunna avskaffas. Regeringen avser därför
att senare förelägga riksdagen ett förslag om att fr.o.m. den 1 januari 1997
slopa dessa kontaktdagar. Vad nu sagts gäller dock inte de tio dagar som kan
utges till föräldrar med barn som omfattas av LSS.
De sammanlagda besparingarna till följd av nu aviserade förslag bedöms uppgå
till 1 310 miljoner kronor brutto. De nu nämnda ändringsförslagen bör dock inte
träda i kraft förrän den 1 januari 1997. Motivet härtill är att sänkningen av
ersättningsnivån från 90 till 80 % i föräldrapenningen fr.o.m. den 1 januari
1995 gäller barn födda denna dag eller senare. För barn födda före detta datum
har föräldrarna möjlighet att ta ut föräldrapenning med 90 % t.o.m. den 31
december 1996. Först därefter är det således rimligt att sänka ersättningsnivån
ytterligare.
Som ett led i den nu nämnda reformen med enhetliga ersättningsnivåer för
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning bör även ersättningsnivån för
havandeskapspenning sänkas från 80 till 75 % fr.o.m. den fjärde dagen i
ersättningsperioden. Besparingen kan uppskattas till ca 20 miljoner kronor
brutto. Även denna ändring bör träda i kraft den 1 januari 1997.
Såvitt gäller havandeskapspenningen i övrigt har regeringen uppdragit åt Riks-
försäkringsverket att utreda frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna
under den senare delen av graviditeten utnyttjas. Därvid skall sjukskrivnings-
orsaker under graviditeten belysas samt samband mellan sjukpenning, föräldrapen-
ning och havandeskapspenning kartläggas. Uppdraget skall redovisas till
regeringen före utgången av januari 1995.
Bidragsförskott
Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och stödet till
ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utredningsarbete utan att
framlagda förslag har lett till ändrad lagstiftning. För närvarande ser en sär-
skild utredning - Underhålls- och bidragsförskottsutredningen - 93 (S 1993:09) -
över ensamförälderstödet med uppgift att bl.a. pröva om försäkringskassorna kan
ges en större roll vid fastställelser och jämkningar av underhållsbidrag.
Utredningen kommer i början av år 1995 att redovisa förslag vad gäller såväl
administrationen av underhållsbidrag som reglerna för beräkning av dessa.
I den ekonomisk-politiska propositionen förutsätts att man vid det fortsatta
utredningsarbetet beträffande familjepolitiken redovisar förslag till utgifts-
minskningar, som tillsammans med den beslutade "frysningen" av bidragsförskott-
snivån ger en besparing som senast år 1998 uppgår till 700 miljoner kronor. Om
sådana förslag inte redovisas kommer en successiv sänkning av bidragsnivån till
12 600 kronor per barn att genomföras.
Under arbetet med budgetpropositionen har regeringen konstaterat att
ytterligare besparingar inom bidragsförskotten bör övervägas inom ramen för det
besparingspaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen anser bör träda i kraft
1998. Detta skall omfatta strukturåtgärder inom läkemedels- och
tandvårdsområdena och bidragsförskotten. Se vidare under avsnitt B. Ekonomisk
trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom.
Ändrade betalningstidpunkter för barnbidrag, bostadsbidrag och
bidragsförskott
Med nuvarande regler betalas barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag för
vissa adoptivbarn ut den 20 och bostadsbidrag den 25 i varje månad. Regeringen
föreslår att bidragen fr.o.m. den 1 januari 1996 betalas ut den 27 i varje
månad. Förslaget innebär minskade räntekostnader för staten med ca 50 miljoner
kronor för helt år räknat. Förslaget föranleder ändring i förordningarna om
barnbidrag, bidragsförskott, särskilt bidrag för vissa adoptivbarn och
bostadsbidrag.
Adoptionslagstiftningsutredningen
Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv till en särskild
utredare (S 1992:08) att se över verksamheten med internationella adoptioner och
föreslå de förändringar som han finner påkallade. Utredningsarbetet initierades
bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i
Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera förfarandet när det gäller
internationella adoptioner. Arbetet i Haag har sedermera resulterat i en
konvention den 10 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner.
Av direktiven (dir. 1992:69) framgår att utredaren bl.a. skall pröva den roll
som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i
adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den
enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adop-
tionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en
verksamhet på hög etisk nivå till barnets bästa. Utredaren skall vidare redovisa
olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adoptioner utan att
adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små
adoptionsorganisationerna kan stödjas. Även frågan om hur olika
hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka vid
internationella adoptioner skall prövas. Utredarens uppdrag har i tilläggs-
direktiv (dir. 1994:50) utökats med att även omfatta erkännanden av utländska
adoptionsbeslut och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av utredarens
översyn redovisas i betänkandet Internationella adoptionsfrågor; 1993 års
Haagkonvention m.m. Betänkandet skall remissbehandlas.
Barnomsorg
Målen för barnomsorgen är
- att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barn stöd och stimulans för sin
emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda
uppväxtvillkor,
- att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras
speciella behov kräver,
- att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård
och ansvar för barn,
- att utforma verksamheten i samarbete med föräldrarna för att därigenom öka
deras delaktighet, medansvar och inflytande,
- att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekonomiskt
effektivt.
Under de senaste åren har två viktiga steg tagits för att nå dessa mål.
Det första steget var riksdagens principbeslut år 1985 om att alla barn över
ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en
organiserad förskoleverksamhet (prop. 1984/85:209, bet. 1985/86:SoU5, rskr.
1985/86:27). Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjuds
plats i kommunala eller alternativa (föräldrakooperativ m.m.) daghem eller i
familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande erbjuds
möjlighet att delta i verksamhet i öppen förskola eller få plats i deltidsgrupp.
Ett andra steg togs under hösten 1993 då riksdagen antog regeringens pro-
position Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop. 1993/94:11, bet.
1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117). I propositionen lades övergripande mål för
barnomsorg utanför hemmet fast. Kommunernas skyldighet att tillhandahålla
barnomsorg för barn i åldrarna 1 år till och med 12 år skärptes genom ändringar
i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebar en utvidgning av 1985 års be-
slut genom att åldersgränsen för rätt till barnomsorg sänktes från 18 till 12
månaders ålder. Även skyldigheten att tillhandahålla skolbarnsomsorg skärptes.
Bestämmelser infördes i socialtjänstlagen som preciserar barnomsorgens uppgift
samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten.
Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn
fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt
erbjuda barn stöd i deras utveckling och en meningsfull fritid. För-
skoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens verksamhet omfattar omvårdnad, fostran
och utvecklande stimulans i gruppens form. Att inte särskilja pedagogiken och
omsorgen utan i stället se dessa som integrerade delar i verksamheten är
utmärkande för barnomsorgen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.
Barnomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att den kan
fylla flera behov i det moderna välfärdssamhället. Den möjliggör för föräldrar,
mödrar såväl som fäder, att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den erbjuder
barnen trygga och stimulerande uppväxtvillkor. För barn med behov av särskilt
stöd, t.ex. barn med funktionshinder och barn med psykosociala problem, tar
barnomsorgen ett särskilt ansvar.
Barnomsorgen är i första hand till för barnen. Ett barn kan ha behov av att få
vara i sin invanda miljö i daghemmet eller fritidshemmet även om föräldrar blir
arbetslösa eller är föräldralediga.
Personalen i förskola och skolbarnsomsorg är viktigast för kvaliteten i
verksamheten. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens
behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
Barngruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara lämpligt
sammansatt med avseende på både gruppens storlek och ålders- och
könssammansättning. Barngruppen får givetvis inte vara för stor i förhållande
till personalstyrkan, om kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna
upprätthållas.
17
Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall vidare bedrivas i
ändamålsenliga lokaler. Lokalernas storlek och utformning samt miljö och
material skall vara beskaffade så att barn genom pedagogisk verksamhet kan
erbjudas fostran och omvårdnad.
Hösten 1994 antog riksdagen regeringens proposition Vårdnadsbidrag.
Garantidagarna. Enskild barnomsorg. (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr.
1994/95:105). Kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild barnomsorg, som
skulle ha trätt i kraft den 1 januari 1995 upphävdes. Kommunerna kan i stället
efter egen bedömning lämna bidrag till enskild förskole- och
fritidshemsverksamhet. Samma regler skall nu gälla för kommunen som för
länsstyrelsen vid tillståndsprövningen. Kommunerna skall själva komma överens om
hur kostnadsfrågan skall lösas för barnomsorgsplats för barn som inte är hemma-
varande i kommunen.
Enskilda daghem och fritidshem kan, under de rätta förutsättningarna, berika
barnomsorgen och bidra till en fortsatt positiv utveckling. En grundläggande
förutsättning är dock att de inte leder till segregering, t.ex. genom att
avgiftssättning och intagningsregler får styrande effekter på föräldrars val av
verksamhetsform. Resurskrävande barn måste särskilt beaktas. Därför bör enskild
och kommunal barnomsorgsverksamhet bedrivas med samma ekonomiska
förutsättningar. Kommunen måste ha ansvaret för hela den offentligt finansierade
barnomsorgen.
Barnomsorgens utveckling
Barnomsorg utanför hemmet bedrivs i form av kommunala och enskilda daghem,
familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen
fritidsverksamhet för skolbarn. Under senare tid har det också skett en snabb
utveckling mot en integration av skolbarnsomsorgen i skolan.
Sammanställningen nedan visar utvecklingen av det totala antalet barn i
daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1985 till år 1993.
Uppgifter om antalet barn som får del av verksamheten i öppna förskolor och i
öppen verksamhet för skolbarn finns inte tillgängliga eftersom barn som besöker
dessa verksamheter inte behöver vara inskrivna.
Antal barn i olika barnomsorgsformer 1980-1993
----------------------------------------------------------
År (dec Daghem Familjedaghem Fritids-Summa Deltids-
----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
resp år) 0-6 år 7-12 hem grupp
år
---------------------------------------------------------
1985 184 113 48 73 700 420 500 78 000
400 500 900
---------------------------------------------------------
1990 256 110 45 119 531 63 100
300 400 500 700 900
---------------------------------------------------------
1992 306 99 900 34 135 577 60 800
900 900 800 500
---------------------------------------------------------
1993 313 98 200 30 141 583 65 300
200 000 700 100
---------------------------------------------------------
Källa: Statistiska meddelanden
Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad
under åren efter det att principbeslutet fattades år 1985. Detta gäller inte en-
bart barnomsorgen för förskolebarn utan än mer för skolbarnen trots att dessa
inte omfattades av principbeslutet. Andelen barn i familjedaghem har samtidigt
minskat under perioden.
Följande uppgifter har hämtats ur Barnomsorgsundersökningen år 1994, som
förutom att ge information om barnomsorgsformer också ger en bild av hur
föräldrar förvärvsarbetar, utnyttjar föräldraledighet m.m.
Att barnen får tillsyn uteslutande i hemmet innebär inte självklart att
vårdnadshavaren/modern inte förvärvsarbetar. Ca 14 % (65 000) av de barn vars
vårdnadshavare förvärvsarbetade fick trots detta tillsyn i hemmet. Många -
främst kvinnor - arbetar enbart under kvällar/helger eller föräldrarna "saxar"
sina arbetstider så att en av föräldrarna alltid kan vara hemma. Av SCB:s
löpande statistik (S 10 SM 9401) framgår att 52 800 barn går i deltidsgrupp vid
årsskiftet 1993/94. Därvid har barn som samtidigt har plats i familjedaghem
frånräknats eftersom dessa annars skulle dubbelredovisas. Sammantaget innebär
detta att närmare 70 procent av barnen i åldern 1 - 6 år får del av samhällets
barnomsorg.
18
Daghemsavgifterna
Socialstyrelsen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av kommunernas
daghemsavgifter åren 1993 och 1994. Av rapporten framgår följande.
- Allt fler kommuner ser över sina barnomsorgsavgifter. Nya konstruktioner
införs och nivåerna höjs. Sedan januari 1993 har 241 av landets kommuner gjort
större eller mindre förändringar i sina daghemsavgifter.
- Avgifterna varierar mycket mellan olika kommuner - nivåer och konstruktioner.
Avgifterna för en normalinkomsttagare med ett barn på daghem kan variera
mellan 800 kr och 2 500 kronor per månad.
- Förändringen mot tidsrelaterade avgifter är störst i storstadsregionerna.
Stockholm, Göteborg och Malmö har alla en tidsrelaterad avgift med tre
intervall. Bland förortskommunerna har över 50 % en avgift med fler än tre
intervall. År 1993 var andelen drygt 20%.
- Den mest långtgående formen av tidsrelaterade avgifter är när föräldrar
betalar en avgift per timme. Våren 1994 hade 22 kommuner infört timtaxa vid
daghemmen - en tredubbling mot tidigare år.
- Ett syfte med tidsrelaterade taxor är att söka styra närvaron vid daghemmen så
att kostnaderna kan minskas.
- I 85 % av kommunerna är daghemsavgifterna inkomstrelaterade. Andelen har inte
förändrats sedan år 1991.
- Vid de enskilda daghemmen - framför allt föräldrakooperativen - är det
betydligt vanligare med enhetstaxa, oberoende av föräldrars inkomst och
barnens närvarotider.
Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor
Barns levnadsvillkor i vissa storstadsområden
Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn och unga har under
de senaste åren varit utsatta för kraftiga besparingar. Socialstyrelsen har i
rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1994:4) beskrivit utvecklingen av barns villkor med anledning av det
förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting. I
rapporten görs bedömningen att den generella kvaliteten inom barnomsorgen för
förskolebarn, trots allt, är god på de flesta håll i landet. Det finns dock ett
antal kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar
av storstäder och i förortskommuner har besparingar varit så omfattande och
snabba att det inte gått att upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med
de mål som finns för barnomsorgen.
Av Socialstyrelsens Sociala rapport 1994 framgår att barn till ensamstående
föräldrar och barn med invandrarbakgrund i större utsträckning än andra barn
lever under knappa materiella omständigheter. Arbetslöshet är också vanligare i
dessa grupper.
19
En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den
sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna, med
utgångspunkt från barnens och ungdomarnas situation. Särskild uppmärksamhet
skall ges ungdomar med en svag ställning på arbetsmarknaden. Kommittén skall
analysera hur boendesegregationen har utvecklats under senare år i ett antal
storstadsregioner med barnrika bostadsområden där det finns en hög koncentration
av ekonomiskt och socialt svaga grupper, ensamstående föräldrar och
invandrarfamiljer. Kommittén skall bl.a. analysera hur offentlig och
kommersiell service fungerar och samverkar i dessa områden och undersöka om det
finns strukturella faktorer i dessa bostadsområden som bidrar till att skapa
sociala problem. Kommittén skall belysa vilka som är de strategiska åtgärderna
för att förändra en dålig situation och bryta en negativ utveckling.
Barnperspektivet skall särskilt framhållas.
Barnombudsmannens årsrapport
Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993, med särskild
uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra
författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden
enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
BO skall enligt sin instruktion (SFS 1993:710) senast den 1 oktober varje år
lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det gångna
budgetåret. I rapporten skall frågor lyftas fram som ombudsmannen anser att
regeringen behöver överväga. I rapporten skall finnas en sammanställning över de
mer principiella uttalanden som ombudsmannen gjort under verksamhetsåret.
Särskilt skall sådana uttalanden tas upp som behandlar författningars
överensstämmelse med FN:s barnkonvention.
Med anledning av övergången till kalenderårsbudget kommer en för-
fattningsförändring att göras angående datum för avlämnande av BO:s rapport till
senast den 1 april med början år 1996, vilket innebär att nästa rapport kommer
att omfatta tiden den 1 juli 1994 - 31 december 1995. Därefter skall tiden avse
den 1 januari - 31 december.
BO:s första årsrapport till regeringen överlämnades den 5 september 1994.
Rapporten består av två delar. Den första allmänna delen beskriver bakgrunden
till BO:s tillkomst, BO:s roll, arbetsmetoder och organisation. Den ger också en
kortfattad beskrivning av de frågor BO arbetat med under verksamhetsåret 1993/94
och avser att arbeta med under kommande år.
Den andra delen innehåller de konkreta förslag och synpunkter i olika
sakfrågor som BO vill framföra till regeringen. Det gäller bl.a. frågor som rör
barnperspektivet i socialtjänstlagen, barnhälsovården, flyktingbarnen,
medinflytande för barn och unga i kommuner och i skolan, sexuella övergrepp,
unga i fängsligt förvar, samt behovet av ett nationellt statistiksystem över
olycksfallsskador.
20
De omfattande förslagen i BO:s rapport bereds för närvarande av berörda
departement. Vissa av förslagen är också föremål för utredning i annat
sammanhang. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med de eventuella
åtgärder som BO:s rapport föranleder.
FN:s familjeår
Sverige har under år 1994 medverkat i Förenta Nationernas familjeår. En
interdepartemental kommitté, Kommittén för FN:s familjeår (S 1992:06), har haft
i uppdrag att initiera och samordna insatserna i enlighet med den handlingsplan
som upprättats för Sveriges medverkan (Dir.1994:14).
Insatserna under året har omfattat dels nationella utvecklingsinsatser med
utgångspunkt från målen för svensk familjepolitik, dels internationella insatser
för att föra ut svenska erfarenheter i internationell debatt samt medverka i
FN:s fredsbevarande arbete för en hållbar social utveckling.
Ett särskilt anslag om 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden har under
familjeåret disponerats för utvecklingsinsatser i Sverige, som syftat till att
skapa ökad livskvalitet och effektivare skyddsnät kring barn och ungdom.
Särskilda medel har också ställts till förfogande för internationella insatser
bl. a. i form av stöd till de minst utvecklade länderna och länderna i det forna
östblocket för att möjliggöra deras medverkan i arbetet med uppföljning av
erfarenheterna från familjeåret.
Under 1995 skall de initiativ som tagits under familjeåret följas upp.
Erfarenheterna skall integreras i det nationella reformarbetet inom berörda
sektorer samt i det internationella samarbetet kring mänskliga rättigheter och
social välfärd inom FN och inom EU. Det samarbete som inletts på nordisk bas
under familjeåret skall tillvaratas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom föräldraförsäk-
ringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt
Vidtagna och planerade åtgärder, Föräldraförsäkring).
A 1. Allmänna barnbidrag
1993/94 Utgift 17 115 251 080
1994/95 Anslag 17 300 000 000
1995/96 Förslag 23 493 000 000
varav16 012 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om barnbidrag och fler-
barnstillägg i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag.
21
Allmänt barnbidrag lämnas till dess ett barn fyller 16 år. För elever som
fyllt 16 år men går kvar i grundskolan eller i viss annan utbildning, t.ex.
särskola, lämnas förlängt barnbidrag med samma belopp per månad som det allmänna
barnbidraget.
Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor
per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg till
familjer med tre eller flera barn.
Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barn-
bidraget handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Barnbidragets medelsbehov är beroende av antalet barn under 16 år, antalet
gymnasiestuderande med studiebidrag som räknas in för flerbarnstillägg och
bidragsbeloppets storlek. Antalet hushåll med barn under 16 år har ökat med ca
27 000 och antalet familjer med flerbarnstillägg med ca 30 000 hushåll mellan
åren 1990 och 1994.
Budgetåret 1993/94 överskreds anslaget med 115 miljoner kronor. Förklaringen
härtill är framför allt den stora ökningen av antalet familjer med
flerbarnstillägg. Denna ökning beror på att gymnasieskolans yrkeslinjer har
förlängts med ett år under perioden samtidigt som många arbetslösa ungdomar som
tidigare slutat gymnasiet erbjuds ett tredje studieår i stället för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom detta uppbär fler ungdomar studiebidrag.
Familjerna får därmed rätt till flerbarnstillägg i större utsträckning.
I Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 antas ett överskridande av anslaget för
innevarande budgetår med 225 miljoner kronor beräknat med 1994 års regler.
Samtidigt redovisar Riksförsäkringsverket i enlighet med regeringens
föreskrifter i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 ett utfall för första
kvartalet som uppräknat till hela budgetåret blir 17 128 miljoner kronor vilket
understiger anslaget med 172 miljoner kronor.
Enligt regeringens uppfattning kommer antalet flerbarnsfamiljer - och därav
följande anslagsbelastning - inte att öka ytterligare, då de flesta
gymnasiestuderande i dag har valt treåriga gymnasielinjer. Vidare beräknas de
ungdomskullar som under de närmast åren lämnar gymnasieskolan minska i storlek.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 26 721
miljoner kronor varav 17 813 för tiden juli 1995-juni 1996. Beräkningarna utgår
från för år 1994 gällande regler med barnbidragsnivån 9 000 kr per år och barn
samt att antalet barnbidragsberättigade barn blir ca 1 762 000 vid utgången av
1994. Antalet familjer med flerbarnstillägg beräknas till 199 000. Antalet
mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till 34 000.
22
Regeringens överväganden
Ändrade regler för barnbidrag
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Barnbidrag skall fr.o.m. den 1|
|januari 1996 lämnas med 7 500 kronor per barn och år.|
|Därvid har beräknats att 410 miljoner kronor kan|
|användas för kompensation till särskilt drabbade|
| |
|grupper. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har efter förslag i regeringens
proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) beslutat att flerbarnstilläggen skall justeras
ned fr.o.m. den 1 januari 1995. Flerbarnstilläggen skall uttryckas i krontal
och inte som en andel av barnbidragsbeloppet.Bidraget sänks från 4 500 till 2
400 kronor per år för det tredje barnet, från 9 000 till 7 200 kronor per år för
det fjärde barnet och är oförändrat 9 000 kronor per år för det femte och varje
ytterligare barn.
I den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med inriktning att
minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med tre
miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i den aktuella
propositionen och i propositionen (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr.
1994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna.
Som regeringen inledningsvis har konstaterat är det nämnda sparkravet på tre
miljarder kronor svårt att behandla separat, samtidigt som ytterligare
utgiftsminskningar måste genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram
förslag, som inkluderar de nämnda tre miljarderna.
I den allmänna debatten förs ibland fram förslag om att inkomstpröva
barnbidraget. Regeringen anser dock att den princip som lades fast när
barnavdraget inom beskattningen slopades och det allmänna barnbidraget infördes
fortfarande skall gälla. Barnbidraget bör ses som ett komplement till den
nuvarande familjebeskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak
beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget utjämnar
skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har så stor
försörjningsbörda. Det är också en utjämning över tiden, på så sätt att unga
barnfamiljer får barnbidrag medan de under senare perioder i livet, genom de
skatter de då betalar, bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer.
En inkomstprövning av barnbidraget skulle innebära ytterligare margi-
naleffekter utöver dem som redan finns dvs. göra behållningen ännu mindre av den
inkomstökning man skulle kunna få genom att t.ex. öka sin arbetstid.
Är bidraget inkomstprövat innebär dessutom en höjning att fler familjer
drabbas av högre marginaleffekter, vilket aldrig är önskvärt och kan användas
som ett argument mot varje eventuell framtida höjning.
Barnbidraget är med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att
administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas ökad administration för
att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom och
kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. En beskattning av
barnbidraget, som kan ses som ett alternativ till en inkomstprövning, kommer
främst att gynna kvinnor som har råd att vara hemma och missgynna dem som måste
arbeta heltid, som t.ex. ensamstående föräldrar.
Den föreslagna sänkningen av barnbidragsbeloppet med 125 kronor per månad och
barn innebär att grundprincipen för barnbidragssystemet inte förändras utan att
barnbidrag också i fortsättningen lämnas med ett belopp lika för alla barn.
Förslaget föranleder en ändring i 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Ett lagförslag har utarbetats inom Socialdepartementet. Förslaget har fogats
till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.
Nedanstående sammanställning visar bidragsbeloppen i juli 1994, januari 1995
och föreslaget belopp år 1996 per hushåll samt antalet berörda hushåll (mars
1994).
-----------------------------------------------------
Antal Antal År 1994* År 1995 År 1996 Diff.
barn hushåll Kr/år/famKr/år/famKr/år/famkr/år
1994-
1996
-----------------------------------------------------
1 440 000 9 000 9 000 7 500 - 1 500
-----------------------------------------------------
2 385 000 18 000 18 000 15 000 - 3 000
-----------------------------------------------------
3 155 000 31 500 29 400 24 900 - 6 600
-----------------------------------------------------
4 34 100 49 500 45 600 39 600 - 9 900
-----------------------------------------------------
5 7 000 67 500 63 600 56 100 - 11
400
-----------------------------------------------------
6+ 2 700 85 500 81 600 72 600 - 12
900
-----------------------------------------------------
* Fr.o.m. 1 juli 1994
Regeringen har beräknat ett finansiellt utrymme om 410 miljoner kronor för att
vid en barnbidragssänkning med 125 kronor per barn och månad kunna ge kom-
pensation till särskilt utsatta grupper. Ensamföräldrar - oftast mödrar - är,
trots att de oftast förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i sambo-
endehushåll, en ekonomiskt svag grupp. Utredningen om familjepolitiken bör få i
uppdrag att närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation bör
införas. Utöver fördelningspolitiska hänsyn bör därvid det angelägna i att inte
skapa nya marginaleffekter beaktas.
Utredningen bör dock vara oförhindrad att avstå från att föra fram förslag
till kompensation för att i stället begränsa sänkningen av det allmänna
barnbidraget. Kostnaden för eventuella justeringar skall dock rymmas inom den
anvisade ekonomiska ramen för anslaget.
Regeringen biträder Riksförsäkringsverkets förslag till volymberäkning. Med
hänsyn tagen till beslutet om ändrade regler för flerbarnstillägg, förslag till
sänkt barnbidragsbelopp och med beaktande av att 410 miljoner kronor kan
användas till kompensation till särskilt drabbade grupper bör anslaget för
budgetåret 1995/96 uppgå till 23 493 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 23 493 000 000 kronor.
A 2. Bostadsbidrag
1993/94 Utgift 11 368 084 2011)
1994/95 Anslag 6 570 000 0002)
1995/96 Förslag 12 230 000 000
varav8 330 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Beloppet avser kostnader dels för kalenderåret 1993, dels för första halvåret
1994. Anslaget belastades engångsvis med kostnader för ett extra halvår i
samband med att staten övertog det administrativa ansvaret från kommunerna.
2) Beräknat belopp
Anslaget disponeras för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn.
Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, bo-
stadsbidragsförordningen (1993:739) och förordningen (1993:982) om bostads-
bidragsregister.
Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett särskilt bidrag för hemma-
varande barn, dels av ett belopp som beror på bostadskostnadens storlek och an-
talet barn. Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomstprövat och reduceras med
20 % av den del av den bidragsgrundande inkomsten, som överstiger ett visst
belopp per år. Från och med år 1994 sker inkomstprövning av bidragen mot en
beräknad aktuell inkomst.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan 18 och
29 år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av
bostadskostnadens storlek. Även dessa bidrag inkomstprövas fr.o.m. bidragsåret
1994 mot en beräknad aktuell inkomst.
Samhällets kostnader för bidragsgivningen är beroende av inkomst-,
bostadskostnads- och arbetslöshetsutvecklingen och är därför nära kopplat till
den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.
Under senare år har kostnaderna för bidragsgivningen stigit markant.
Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 för budgetåret 1994/95 (8 502 miljoner kr)
indikerar också att kostnaderna för bostadsbidrag under detta budgetår blir
högre än det anslagsbehov som har beräknats. I avvaktan på särskild proposition
fördes anslaget i prop. 1993/94:100 bil. 6 upp med 6 570 miljoner kr.
Medelsbehovet för budgetåret 1994/95 beräknades därefter enligt prop.
1993/94:144 Bostadsbidrag för år 1995 till 7 200 miljoner kr.
23
Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 till
12 280 miljoner kr (18 mån.). Verket har därvid utgått från att ökningen av
hushållens bidragsgrundande inkomster uppgår till 3,3 resp. 3,6 % under 1995 och
1996 och att bostadskostnaderna ökar med 3,7 % för vardera året.
Regeringens överväganden
Ändrade regler för bostadsbidrag för år 1996
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Gränsen för lägsta bidragsgrundande|
|bostadskostnad höjs med 100 kr till 2 000 kr per månad|
|för barnfamiljer och 1 800 kr per månad för ungdomar|
|mellan 18 och 29 år. |
| Den övre bostadskostnadsgränsen höjs för barnfamiljer|
|med 100 kr per månad till |
|5 300 kr för familjer med ett barn, |
|5 900 kr för familjer med två barn, och |
|6 600 kr för familjer med tre eller flera barn. |
| Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjs för|
|barnfamiljer med 2 000 kr till 117 000 kr per år och|
|för ungdomar mellan 18 och 29 år med 1 000 kr till för|
|ensamstående 41 000 kr per år och för makar/sammanboende|
|58 000 kr per år. |
| Bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Som framgått i det föregående har det totala
antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år. Denna ökning har lett till
att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. Kostnadsutvecklingen
har i vissa delar inte varit möjlig att förutsäga. Det är sannolikt att det
ökade antalet bidragstagare inte enbart är beroende av situationen på
arbetsmarknaden, utan att även andra faktorer haft betydelse. Regeringen har mot
denna bakgrund gett RFV i uppdrag att analysera vilka faktorer som påverkat de
senaste årens kostnadsutveckling för bostadsbidragen.
I avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör, inför bidragsåret 1996, reglerna
för bostadsbidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen
bryts. Därför bör endast en mindre justering göras av de i bidragssystemet
ingående inkomst- och bostadskostnadsgränserna för bostadsbidrag till
barnfamiljer resp. ungdomar. Vidare bör bostadsbidrag till andra hushåll utan
barn slopas.
För barnfamiljer bör gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad, den
övre bostadskostnadsgränsen samt inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag
höjas i begränsad omfattning. Det bidragsbelopp per månad som saknar direkt
anknytning till bostadskostnaden, s.k. särskilt bidrag, bör däremot vara
oförändrat, dvs. 600 kr för familjer med ett barn, 900 kr för familjer med två
barn samt 1 200 kr för familjer med tre eller flera barn. Även de gränser över
vilka bidrag lämnas med 50 % av bostadskostnaden bör kvarstå på samma nivå som
under bidragsåret 1995.
Maximalt oreducerat bostadsbidrag till barnfamiljer år 1996 kommer således
enligt regeringens förslag att, liksom under bidragsåret 1995, bestå dels av ett
särskilt bidrag, differentierat efter antalet barn i familjen, dels av ett
belopp som beror av hushållets bostadskostnad och antal barn. Det senare
beloppet lämnas inom de gränser och med de bidragsandelar som framgår av
följande sammanställning.
Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn,
kr/mån
----------------------------------------------------------
Hushåll med Lägsta Bidrag med Bidrag med
bidrags- 75% upp till 50% upp till
grundande en bo- en bostads-
bo- stadskostnad kostnad av
stadskostnad av
----------------------------------------------------------
1 barn 2 000 (+100) 3 000 (oföränd-5 300 (+100)
rat)
----------------------------------------------------------
2 barn 2 000 (+100) 3 300 (oföränd-5 900 (+100)
rat)
----------------------------------------------------------
3 eller 2 000 (+100) 3 600 6 600 (+100)
flera barn (oförändrat)
----------------------------------------------------------
Med dessa förändringar kommer de maximala bostadsbidragen att begränsas något
i förhållande till motsvarande bidrag under år 1995. Detta framgår av följande
sammanställning.
Maximala bostadsbidrag år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn,
kr/mån
------------------------------------------------------
Hushåll med Bostadsbidrag Ändring från år 1995
år 1996
------------------------------------------------------
1 barn 2 500 - 25
------------------------------------------------------
2 barn 3 175 - 25
------------------------------------------------------
3 eller flera 3 900 - 25
barn
------------------------------------------------------
Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 2 000 kr till
117 000 kr per år.
Regeringens förslag föranleder ändring beträffande bostadskostnadsgränserna i
14 § lagen om bostadsbidrag samt beträffande ändrad inkomstgräns i 13 § samma
lag.
För vissa föräldrar under 29 år beräknas bidrag på den del av bostadskostnaden
per månad, som överstiger en nedre bostadskostnadsgräns vilken är lägre än för
andra barnfamiljer. Denna nedre bostadskostnadsgräns ligger under bidragsåret
1995 på samma nivå som motsvarande gräns för hushåll utan barn. Eftersom vi i
det följande kommer att föreslå en höjning av den nedre bostadskostnadsgränsen
för ungdomar med 100 kr per månad, bör även den nedre bostadskostnadsgränsen för
vissa föräldrar under 29 år höjas med samma belopp. Förslaget föranleder ändring
i 15 § lagen om bostadsbidrag
De ändringar som regeringen nu föreslagit bör tillämpas i fråga om
bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1996.
Även beträffande bostadsbidrag till ungdomar bör inkomstgränsen för oreducerat
bidrag samt gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad höjas i begränsad
omfattning. Den övre bostadskostnadsgränsen samt den gräns över vilken bidrag
lämnas med 50 % av bostadskostnaden bör dock kvarstå på oförändrad nivå.
Våra förslag till justering av bostadskostnadsgränserna framgår av följande
sammanställning.
Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för ungdomar mellan 18
och 29 år, kr/mån
------------------------------------------------------------
Lägsta Bidrag med 75% upp Bidrag med 50% upp
bidragsgrundande till en bo- till en bo-
bostadskostnad stadskostnad av stadskostnad av
------------------------------------------------------------
1 800 (+100) 2 600 (oförändrat) 3 600 (oförändrat)
------------------------------------------------------------
Med denna ändring kommer det maximala bostadsbidraget för ungdomar mellan 18
och 29 år - såväl ensamboende som makar/samboende - att under bidragsåret 1996
uppgå till 1 100 kr per månad. Det innebär en minskning i förhållande till
föregående bidragsår med 75 kr per månad.
Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 1 000 kr till för
ensamstående 41 000 kr per år och till för makar/samboende 58 000 kr per år.
Regeringens förslag i denna del föranleder ändring beträffande den nedre
bostadskostnadsgränsen i 17 § lagen om bostadsbidrag samt beträffande
inkomstgränserna i 16 § samma lag.
Regeringens förslag att bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas
föranleder ändring i 12,16 och 17 §§ lagen om bostadsbidrag.
Även dessa förändringar bör tillämpas i fråga om bostadsbidrag som lämnas
fr.o.m. den 1 januari 1996.
De sammanlagda effekterna av våra förslag för hushåll med barn med olika
inkomster och bostadskostnader belyses genom följande exempel. De avser
ensamboende med ett barn och makar/samboende med tre barn. Exemplen visar hur
bostadsbidragen förändras mellan åren 1995 och 1996. En marginell omfördelning
av stödet till hushåll med höga bostadsutgifter kan konstateras.
24
Bostadsbidrag år 1996 vid skilda inkomster och bostadskostnader samt ändring
från år 1995, kr/mån
1. Ensamboende med ett barn
------------------------------------------------------
Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av
grundande kr/mån
inkomst,
kr/år
------------------------------------------------------
3 000 3 500 4 500 * 5 300
------------------------------------------------------
117 000 1 350 (- 1 600 (- 2 100 (- 2 500
40) 40) 40) (+10)
------------------------------------------------------
140 000 965 (-45) 1 215 (- 1 715 (- 2 115
45) 45) (+5)
------------------------------------------------------
160 000 635 (-40) 885 (-40) 1 385 (- 1 785
40) (+10)
------------------------------------------------------
200 000 0 (+/-0) 215 (-45) 715 (-45) 1 115
(+5)
------------------------------------------------------
2. Makar/samboende med tre barn
------------------------------------------------------
Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av
grundande kr/mån
inkomst,
kr/år
------------------------------------------------------
3 000 4 000 5 000 * 6 600
------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
117 000 1 950 (- 2 600 (- 3 100 (- 3 900
40) 40) 40) (+10)
-------------------------------------------------------
150 000 1 400 (- 2 050 (- 2 550 (- 3 350
40) 40) 40) (+10)
-------------------------------------------------------
200 000 565 (-45) 1 215 (- 1 715 (- 2 515
45) 45) (+5)
-------------------------------------------------------
250 000 0 (+/-0) 385 (-40) 885 (-40) 1 685
(+10)
-------------------------------------------------------
Med hänsyn tagen till regeringens förslag om ändrade regler för bostadsbidrag
till barnfamiljer och till hushåll utan barn beräknas kostnaderna för bidrag
till dessa hushåll under år 1996 minska med ca 690 miljoner kronor jämfört med
föregående bidragsår.
De sammanlagda kostnaderna för bostadsbidrag enligt regeringens förslag under
budgetåret 1995/96 (18 mån.) beräknas uppgå till ca 12 230 miljoner kronor.
På grund av de förändringar som regeringen föreslagit bör vissa ändringar i
lagen om bostadsbidrag företas. Ett lagförslag har upprättats inom
Socialdepartementet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som
bilaga 6.2.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
2. till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
12 230 000 000 kr.
25
A 3. Föräldraförsäkring
1993/94 Utgift1 2 837 596 815
1994/95 Anslag 2 738 000 000
1995/96 Förslag 28 463 000 000
varav18 832 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna
förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad
kostnad för statsbudgeten totalt.
Från anslaget utges föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till
havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns ankomst
utbetalas sedan den 1 januari 1995 under 450 dagar. För 300 av
ersättningsdagarna betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k.
garantibeloppet, och för 60 dagar utges föräldrapenning med 90 %. Under
resterande 90 dagar utges garantibeloppet. Föräldrapenning, som utges till den
av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet, får tas ut längst till dess
barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret.
En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12
år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120
dagar per barn och år. Om barnet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av
tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning utges även om barnet är mellan
12 och 16 år. Under de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas
ut under ett år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Tillfällig föräldrapenning kan bl.a. lämnas vid
sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare eller när en förälder behöver
följa med barnet till barnavårdscentral. Fadern har dessutom rätt till
tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet
sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn. Därutöver har
föräldrar möjlighet att varje år disponera två kontaktdagar per barn och år
fr.o.m det kalenderår barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller
12 år för t.ex. besök i barnomsorg och skola.
Från och med den 1 januari 1995 gäller enligt 4 kap. 11 a § AFL att föräldrar
har rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn till
annan försäkrad person som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete
för vård av barnet (prop. 1993/94:220, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94:368).
Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art
inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till
havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den
beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11:e dagen före denna tidpunkt,
dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges för de första tre dagarna
med 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och därefter med 80 %. Har
kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra
risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Riksförsäkringsverket
Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1994 baseras på Statistiska
centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. Födelsetalet antas ha
nått sin kulmen år 1990. Det stannade dock på en hög nivå med omkring 123 000
födda barn under ytterligare två år. År 1993 minskade sedan födelsetalet
kraftigt till drygt 117 000 barn och förväntas sjunka successivt framöver.
Minskat födelsetal för med sig ett minskat uttag av föräldrapenningdagar.
Trots att antalet barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan tas ut kommer
att öka under de närmaste åren antas antalet uttagna dagar minska ytterligare
något under år 1994. Det förhållandet att antalet barn för vilka förmånen kan
utges samtidigt ökar tyder på att utnyttjandet av den tillfälliga
föräldrapenningen kommer att börja öka under år 1995. Antalet dagar för vård av
sjukt barn har sjunkit under hela 1990-talet och likaså andelen av nyblivna
pappor som tagit ut de tio s.k. pappadagarna. Däremot har uttaget av
kontaktdagar varit relativt stabilt. Den vidgade möjligheten fr.o.m. år 1994 för
föräldrar med funktionshindrade barn att använda tillfällig föräldrapenning
kommer att öka antalet uttagna dagar endast marginellt.
För havandeskapspenningen gäller att utnyttjandet har minskat sedan år 1990.
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter med anledning av EG-direktivet 92/85 EEG om
åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare
som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar kan dock komma att öka
utnyttjandet av havandeskapspenning framöver.
Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande om en
genomsnittlig löneökning om 3 % för år 1994 och 3,3 % för år 1995 beräknar RFV
de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen till 19 165 miljoner kronor
respektive 19 067 miljoner kronor för åren 1994 och 1995.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beaktande av
löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 28,4 miljarder
kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
28 463 000 000 kronor.
A 4. Bidragsförskott
1993/94 Utgift 3 460 404 213
1994/95 Anslag 3 027 000 000
1995/96 Förslag 5 022 000 000
varav3 328 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om bidragsförskott i
lagen (1964:143) om bidragsförskott och lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om
eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också
lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna
åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas också för
barn som studerar i åldern 18-20 år.
I Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 antas ett överskridande av anslaget för
innevarande budgetår med 213 miljoner kronor vilket i huvudsak överensstämmer
med den beräkning som kan göras utifrån Riksförsäkringsverkets redovisning för
samma period. Det bör i sammanhanget noteras att riksdagen sänkte det i
föregående års budgetproposition uppskattade anslagsbehovet med 160 miljoner
kronor bl.a. med hänvisning till behovet av en ökad indrivningsverksamhet av
utestående underhållsbidrag. Andelen av kostnaderna för bidragsförskott som
täcks av utbetalda underhållsbidrag har minskat något från föregående budgetår.
Detta torde vara en följd av den minskande betalningsförmåga bland
underhållsskyldiga som följer av situationen på arbetsmarknaden.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 5 155
miljoner kronor varav 3 403 miljoner beräknat för juli 1995 - juni 1996.
Beräkningarna utgår från antagandet att antalet bidragsberättigade barn ökar med
12 220 barn till 325 000, ett genomsnittligt basbelopp på 35 400 kronor och att
den andel av bidragsförskottet som finansieras av de underhållsskyldiga uppgår
till 28,2 procent.
Regeringens överväganden
Riksdagen har som tidigare nämnts efter förslag i regeringens proposition Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder m.m. beslutat att bidragsförskotten inte längre
skall räknas upp enligt gällande indexregler utan fr.o.m. den 1 januari år 1995
fastställas på den nivå som gäller år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per år
och barn. Vidare beslutades om en förlängning av preskriptionstiden för
underhållsbidrag från tre till fem år.
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets antaganden om antalet
bidragsberättigade barn och underhållsskyldigas finansieringsandel och med
hänsyn tagen till de nya regler som tidigare beslutats beräknat kostnaderna
under detta anslag till 5 022 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5
022 000 000 kronor.
A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
1993/94 Utgift 8 303 483
1994/95 Anslag 8 500 000
1995/96 Förslag 12 670 000
varav8 450 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna i lagen (1984:1096) om
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast en
person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för
bidragsförskott. Bidraget omfattas av de förändringar av reglerna som beskrivits
under anslaget för bidragsförskott.
Riksförsäkringsverket
Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 600 under budgetåret 1995/96.
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 35 600 kronor år
1995 och 36 600 kronor år 1996 kostnaderna för bidraget till 13,056 miljoner
kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med
beaktande av ändrade regler för bidraget beräknat kostnaderna under detta anslag
till 12,67 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 12 670 000 kronor.
A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
1993/94 Utgift 21 727 062
1994/95 Anslag 26 400 000
1995/96 Förslag 35 520 000
varav24 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för internationella adop-
tioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption
av utländska barn. Dessa bestämmelser innebär i korthet att sådant bidrag lämnas
för varje barn med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets
ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika
ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna.
RFV beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 till 35,4 miljoner kr.
Regeringens överväganden
Under år 1992 adopterades 1 115 barn. År 1993 adopterades 934 barn. För år 1994
räknar NIA med att ca 1 000 barn skall komma till Sverige. Med ledning av detta
och med antagande att samtliga barn får maximalt bidrag beräknas behovet av
medel för bidrag till kostnader för internationella adoptioner under budgetåret
1995/96 till 35,52 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 520 000 kronor.
A 7. Barnpensioner
1993/94 Utgift 282 162 808
1994/95 Anslag 290 000 000
1995/96 Förslag 449 000 000
varav300 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension
utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit.
För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension dock
utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Barnpension från
folkpensioneringen betalas ut med lägst 25 % av basbeloppet. Barnpension i form
av folkpension och ATP skall dock tillsammans betalas ut med minst 40 % av bas-
beloppet efter varje avliden förälder. Vid beräkning av utgående barnpensioner
skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %.
Riksförsäkringsverket
Antalet barnpensioner har sjunkit under ett flertal år. Fr.o.m. år 1993 ökar
antalet barnpensioner något, främst av demografiska skäl. Antalet barnpensioner
från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 31 100.
Barnpensionens medelbelopp beräknas under samma tidpunkt uppgå till 26,4 % av
basbeloppet minskat med 2 %.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpension från folk-
pensioneringen till 451 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med
beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling
beräknat kostnaderna under detta anslag till
449 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 449
000 000 kronor.
A 8. Vårdbidrag för handikappade barn
1993/94 Utgift 1 318 746 042
1994/95 Anslag 1 405 000 000
1995/96 Förslag 2 180 500 000
varav1 447 900 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas vårdbidrag till föräldrar för vård av barn som inte
fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller
annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader.
Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vårdbidraget finansieras helt över statsbudgeten.
Föräldern till barnet kan få vårdbidrag till och med månaden före den månad då
barnet fyller 16 år. Barnet kan därefter vara berättigat till förtidspension
och/eller handikappersättning.
Vårdbidragets nivå är beroende av hur mycket vård och tillsyn barnet behöver
och hur stora merkostnaderna är. Vårdbidrag kan ges som helt, tre fjärdedels,
halvt och en fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är 250 %, tre fjärdedels
vårdbidrag är 187,5 %, halvt vårdbidrag är 125 % och en fjärdedels vårdbidrag är
62,5 % av det oreducerade basbeloppet per år. För år 1994 motsvarar detta
88 000, 66 000, 44 000 respektive 22 000 kronor. Vårdbidraget är skattepliktigt
och pensionsgrundande.
Av vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för merkostnader.
Den del av vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej
pensionsgrundande.
Merkostnaderna bestäms till följande procent av basbeloppet;
18 % om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 %
36 % om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 %
53 % om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 %
69 % om merkostnaderna uppgår till 69 % eller mer.
Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn är så stort att det
ensamt räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag, kan ersättning för
merkostnader, som motsvarar minst 18 % av basbeloppet, betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget.
Riksförsäkringsverket
Den 1 juli 1992 infördes en ny nivå, tre fjärdedels vårdbidrag. Denna
regeländring har ännu inte fått fullt genomslag. Antalet tre fjärdedels
vårdbidrag beräknas öka under några år. Detta medför att antalet halva
vårdbidrag minskar. Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistansersättning i
kraft. I vissa fall kan även personer under 16 år få assistansersättning. Detta
förväntas dämpa ökningen av antal hela vårdbidrag. För närvarande är tendensen
att antalet vårdbidrag totalt ökar. Antalet vårdbidrag i december 1994 beräknas
till 20 700, motsvarande i december 1998 beräknas till 21 300.
Antal vårdbidrag och prognos, uttryckt i hela vårdbidrag
---------------------------
Dec 1992 11 950
---------------------------
Dec 1993 13 100
---------------------------
Dec 1994 13 725
---------------------------
Dec 1995 13 700
---------------------------
Dec 1996 13 800
---------------------------
Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kr för 1995
och 36 600 kr för år 1996 kostnaderna för vårdbidrag under budgetåret 1995/96
(18 mån) till 2 193 000 000 kronor.
Uppdrag
Regeringen gav i oktober 1994 Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att göra en
översyn av reglerna för vårdbidrag m.m.
Uppdraget innefattar bl.a. en översyn av reglerna för uppdelning av
vårdbidrag när föräldrarna lever åtskilda samt en redovisning av vilka
stödformer som finns för ungdomar som fyllt 16 år och vars föräldrar tidigare
uppburit vårdbidrag. Det sistnämnda utgör en del i en större kommande översyn av
16-årsgränsen inom socialförsäkringarna. Uppdraget innefattar även att redovisa
olika möjligheter att inom socialförsäkringens ram ge föräldrar till barn med
svåra funktionshinder stöd vad gäller föräldramedverkan under tid då barnet inte
kan vårdas i hemmet och inte heller få sin vård på sjukhus. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 juni 1995.
Regeringen har vidare i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 givit RFV i
uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys av hur antalet
vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt av den
statliga assistansersättningen.
26
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och
med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling,
beräknat kostnaderna under anslaget till 2 180,5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 180 500 000 kronor.
27
B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och
ålderdom
I. Försäkring vid sjukdom och handikapp
Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 1 - B 6 samt arbets-
skadeförsäkringen.
Socialförsäkring vid sjukdom och handikapp är en av hörnpelarna i vårt
välfärdssystem. Den skall ge ekonomisk trygghet vid olika slags arbetsoförmåga
till följd av ohälsa.
Det svenska socialförsäkringssystemet är generellt och ger till övervägande
delen förmåner efter inkomstbortfallsprincipen. Därmed skapas social trygghet
för en bred majoritet av befolkningen. Denna allmänna standardskyddsmodell
främjar både effektivitet och jämlikhet. Genom att systemet är allmänt och
obligatoriskt blir administrations- och transaktionskostnaderna låga. Det
riskerar heller inte att låsa in arbetskraft i vissa sektorer eftersom den som
byter arbete har samma socialförsäkringsförmåner oavsett arbetsgivare. Det har
vidare skapat en bred bas för trygghetssystemen så att även svaga grupper kan
dra nytta av den allmänna standardutvecklingen. Politisk legitimitet har vunnits
för omfördelning av ekonomiska resurser mellan olika skeden i livet, men också
från hög- till låginkomsttagare. Den gemensamma finansieringen innebär också att
riskerna sprids mellan olika befolkningsgrupper.
För att hävda arbetslinjen och förhindra utslagning har försäkringens
utformning utvecklats så att den skall stimulera rehabilitering och återgång
till arbete.
Den ekonomiska krisen har satt de offentliga finanserna under mycket stark
press. Samtidigt som utgifterna för socialförsäkringarna ligger på en hög nivå,
har intäkterna minskat påtagligt eftersom skatte- och avgiftsunderlagen
reducerats i massarbetslöshetens spår.
En rad åtgärder har under de senaste åren vidtagits för att minska kostnaderna
i socialförsäkringssystemen. Detta har lett till en alltmer komplicerad
uppsättning av olika ersättningsnivåer i olika situationer. Karensdagen leder
till plötsliga och förhållandevis stora inkomstbortfall, vilket innebär stora
påfrestningar för inte minst redan utsatta gruppers försörjningssituation.
Den nuvarande nivån på budgetunderskottet sätter dock mycket snäva gränser för
handlingsutrymmet att utveckla systemen. De reformer som föreslås får därför ske
inom strikta eller minskade ekonomiska ramar för respektive försäkringsgren.
Regeringen anser därför mot denna bakgrund att en enhetlig 75-procentig er-
sättningsnivå över tid och i försäkringens olika delar bör införas. Detta gäller
såväl sjukpenning som sjuklön samt de ersättningar som utges inom ramen för för-
äldraförsäkringen och den ersättning som utgår för vård av anhörig. Det innebär
att ersättningen höjs i vissa situationer och sänks i andra. En högre ersättning
på 85 % skall dock utges vid rehabilitering och tillfällig föräldrapenning i det
fall förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn ett visst år samt under de två
månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas till den andra föräldern.
Därtill kommer att karensdagen i sjukersättningssystemen bör avskaffas.
Försäkringen vid sjukdom resp. vid sjukt barn blir på detta sätt i princip lik-
formig och ger alla en försvarlig ekonomisk trygghet. Ersättning till långtids-
sjuka höjs och blir lika hög som för andra sjukskrivna.
Borttagandet av karensdagen gör att Sverige åter kan leva upp till ILO-
konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Förslaget innebär vidare ett
ställningstagande för ett fortsatt samhälleligt ansvar för en generell
socialförsäkring byggd på inkomstbortfallsprincipen. Detta skall vara vägledande
för det fortsatta reformarbetet på området.
Enligt regeringens bedömning skall den allmänna försäkringen vid sjukdom och
handikapp vara en försäkring vid ohälsa. För att försäkringen skall fungera ut-
hålligt krävs klara mål och en tydlig tillämpning. Sjuk- och
arbetsskadeberedningen kommer inom kort att ges tilläggsdirektiv där principen
om en enhetlig samhällelig ohälsoförsäkring läggs som grund för beredningens
fortsatta arbete.
De förslag som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen (prop.
1994/95:25) medför besparingar på förtidspensionerna. Härutöver redovisas i
denna proposition ytterligare besparingsförslag inom förtidspensioneringen.
Dessa innebär att ersättningarna kommer att sänkas för dem med förhållandevis
höga pensioner men lämnas oförändrade för de med de lägsta förmånsnivåerna.
Enligt regeringens bedömning bör dessutom folkpension till gift försäkrad utges
med samma belopp oavsett om maken uppbär folkpension eller inte.
Utgiftsutvecklingen t.o.m. år 1996 för försäkring vid sjukdom och handikapp
framgår av följande tabell:
--------------------------------------------------------
År Sjuk- För- Öppen Tand- Läke- Övrig Reha-
pen- tids- sjuk- vård medel sjuk- bilite-
ning pen- vård vård ring
sion
--------------------------------------------------------
1980 12 9 3 2 174 2 1 -
635 906 739 326 721
--------------------------------------------------------
1985 17 16 5 3 369 3 3 -
925 950 388 830 337
--------------------------------------------------------
1987 23 19 7 2 905 4 -
111 990 823 763 706
--------------------------------------------------------
1990 34 27 9 3 750 6
983 110 494 862 987 77
--------------------------------------------------------
1991 31 30 9 4 210 7 1
873 055 821 774 300 459
--------------------------------------------------------
1992 18 32 9 3 994 8 - 1
981 575 474 764 665
--------------------------------------------------------
1993 15 35 4 3 468 9 - 2
585 715 823 517 304
--------------------------------------------------------
1994 16 37 1 3 442 11 - 3
256 485 526 000 313
--------------------------------------------------------
1995 18 38 3 051 11 - 3
687 610 938 349 860
--------------------------------------------------------
1996 19 39 2 451 12 - 4
972 525 915 109 020
--------------------------------------------------------
Uppgifterna för år 1994, 1995 och 1996 är beräknade. Föreslagna besparingar är
inkluderade fr.o.m. 1 januari 1995.
En samlad redogörelse för socialförsäkringsutgifterna inklusive ATP lämnas i
bilaga 6.8 Socialförsäkringens och finansiering och kostnader.
Vidtagna och planerade åtgärder
En enhetlig ersättningsnivå inom sjuk- och föräldraförsäkringarna
Ersättningsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringarna är idag mycket
varierande beroende på sjukfallets längd, den försäkrades anställ-
ningsförhållanden m.m. Försäkringssystemet har därmed blivit mycket
svåröverskådligt för den enskilde. En högre grad av enhetlighet bör
eftersträvas.
En arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14
dagarna av ett sjukdomsfall. Den första dagen är karensdag. Sjuklönen skall
därefter vara 75 % av inkomstbortfallet för de därpå följande två dagarna med
sjuklön och därefter 90 % för de återstående dagarna av sjuklöneperioden.
Enligt gällande sjukpenningregler är den första dagen i en sjukperiod karens-
dag och kompensationsgraden för de därpå följande två dagarna 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m.
den 365:e dagen. Sedan den 1 juli 1993 utgör sjukpenningen efter dag 365 70 %.
Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan efter
ansökan beviljas 80 % i stället för 70 %.
Antalet karensdagar är begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod,
s.k. allmänt högriskskydd. Ett allmänt högriskskydd gäller för sjuklön från
varje arbetsgivare för sig eller för sjukpenning från försäkringskassan. Någon
sammanläggning av karensdagar enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) och
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) sker inte.
En återinsjuknanderegel finns såväl i SjLL som i AFL för den som insjuknar på
nytt inom fem kalenderdagar. I sådana fall räknas den nya sjukperioden som en
fortsättning på den tidigare vad avser karensdag, ersättningsnivåer och
sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd.
För den som under de närmast föregående 450 dagarna haft sjukperioder som
omfattat sammanlagt minst 365 dagar skall kompensationsnivån vara 70%. Vid denna
beräkning beaktas inte dagar före ett uppehåll mellan sjukperioder på mer än 30
dagar. Sammanläggning av sjukperioder skall göras till dess 30 dagar förflutit
sedan en sjukperiod avslutats utan att en ny sjukperiod påbörjats.
Enligt SjLL kan en arbetstagare ansöka hos försäkringskassan om att få sjuklön
med 90% av lönen redan från den första dagen i varje sjuklöneperiod och att
arbetsgivaren skall få sina kostnader för sjuklön inklusive sociala avgifter
ersatta av försäkringskassan, s.k. särskilt högriskskydd. Ett sådant beslut kan
fattas endast om arbetstagaren lider av sjukdom som kan antas medföra ett större
antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod. En
försäkrad kan vidare enligt AFL ansöka hos försäkringskassan om att få
sjukpenning med 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten redan från den första
ersättningsdagen i varje sjukperiod.
För att motverka att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre
kompensationsnivå vid sjukdom än andra grupper i samhället finns det särskilda
regler i AFL om minskning av sjukpenning i vissa fall. Det gäller i de fall den
försäkrade under sjukdom får lön från arbetsgivaren eller ersättning från
avtalsförsäkring eller att lönen/ersättningen överstiger en viss nivå.
Syftet med minskningsregeln är att kompensationen för försäkrade vid
sjukfrånvaro inte skall bli högre än 75 % av förvärvsinkomsten för de första två
ersättningsdagar som följer efter karensdagen i en sjukperiod. För tid därefter
och t.o.m. dag 90 är syftet en högsta kompensationsnivå om 90%. Fr.o.m. den 91:a
dagen och t.o.m. den 365:e dagen åsyftas en högsta kompensation om 80 % och
därefter 70 %. Efter ansökan får i vissa fall 80 % utges i stället för 70 %.
Rehabiliteringspenning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i en
arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Kompensationsnivån för reha-
biliteringspenningen är 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
48
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av inkomstbortfallet
resp. den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör införas i sjuklöne- och
sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. 1 januari 1997.
Rehabiliteringspenning skall dock utges med 85 %. En redogörelse för förslagen
vad avser föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning återfinns under A.
Familjer och barn, Besparingar inom barn- och familjepolitiken.
Nuvarande ersättningsnivåer inom SjLL och AFL utmärks av att de båda
ersättningssystemen innehåller ett stort antal olika kompensationsnivåer. I SjLL
finns karensdag och nivåerna 75 % och 90 %. I AFL finns karensdag och nivåerna
65 %, 70 %, 80 % och 95 %. I AFL finns även regler om minskning av sjukpenning i
de fall lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring utges
eller sådan lön/ersättning överstiger en viss nivå.
I syfte att undanröja effekterna av karensdag och de olika kompensa-
tionsnivåerna finns flera olika skyddsregler i form av allmänt och särskilt
högriskskydd, en återinsjuknanderegel samt särskild ansökan om
kompensationsnivån 80 % i stället för 70 % efter det att en sjukperiod pågått
mer än 365 dagar. Speciella regler för när ersättning med kompensationsnivån
70 % skall utges finns vidare i form av sammanräkning av sjukperioder.
En enhetlig nivå skulle innebära dels att sjuklöne- och sjukpenningsystemen
blir väsentligt enklare att förstå för den enskilde, dels att de administrativa
vinsterna blir stora. Vidare skulle behovet av olika undantagsregler bli
betydligt mindre.
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå bör införas och att reglerna
om karensdag bör tas bort. Införandet av en karensdag har för arbetstagare som
förvärvsarbetar koncentrerad tid fått till följd att kompensationsnivån
väsentligt kan understiga den avsedda. För arbetstagare som har fler än en
arbetsgivare har införandet av karensdag inneburit att dessa kan drabbas av två
eller flera karensdagar under en och samma sjukperiod.
Enligt vad regeringen erfarit har införandet av karensdag även fått till följd
att vissa anställda använder sig av semesterdagar eller kompensationsledighet
för att undvika karensdag vid enstaka frånvarodagar på grund av sjukdom. Ett
slopande av karensdagen medför att dessa effekter undviks.
Ett borttagande av karensdagen innebär vidare att Sverige uppfyller kraven i
ILO:s konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Enligt konventionen skall
kompensationsnivån vid arbetsskada uppgå till minst 60 % av inkomstbortfallet
från och med den första dagen i en sjukperiod.
Vid ett införande av en enhetlig kompensationsnivå finner regeringen för
närvarande inte skäl att föreslå att den minskningsregel som finns inom
sjukpenningförsäkringen avskaffas. Den sammantagna kompensationsnivån skulle
därmed bli 75 % under sjuklöneperioden och högst 85 % fr.o.m. dag 15 t.o.m dag
90. Fr.o.m. dag 91 skulle ersättningen bli 75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Frågan om det för framtiden kommer att behövas sådana särskilda
minskningsregler får tas upp till prövning i samband med förslag från Sjuk- och
arbetsskadeberedningen.
Av rekryteringsskäl bör möjligheten för försäkringskassan att överta
betalningsansvaret under sjuklöneperiod för arbetstagare som lider av sjukdom
som medför ofta återkommande sjukperioder bibehållas. Huruvida det därutöver är
motiverat med en särskild ersättningsnivå för denna grupp bör övervägas av Sjuk-
och arbetsskadeberedningen.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges även i uppdrag att överväga den totala
ersättningsnivån i form av kompletterande avtalsförsäkringar. Den enhetliga
ersättningsnivån bör därför införas fr.o.m. den 1 januari 1997.
Regeringen gör den bedömningen att åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt
avskaffa karensdagen i sjuklöneperioden innebär en kostnadsökning för
arbetsgivarna. Regeringen anser att denna kostnadsökning inte skall belasta
arbetsgivarkollektivet.
Regeringens aviserade förslag om en enhetlig nivå samt avskaffande av
karensdag inom sjukförsäkringen beräknas därmed innebära en kostnadsökning på
426 miljoner kronor netto fr.o.m. budgetåret 1997. Sammantaget, dvs. med
beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir det en besparing på 225
miljoner kronor netto.
Regeringen anser vidare att vissa förändringar vad avser de förmåner i form av
kontant lön m.m. som skall ingå i SGI bör vidtas. Dessa förändringar som skall
träda i kraft den 1 januari 1997 beräknas kunna ge en besparing på 290 miljoner
kronor netto (500 miljoner brutto).
Sänkt folkpension och höjt pensionstillskott för förtidspensionärer
Kostnaderna för förtidspensioneringen har stigit kraftigt under senare år
beroende på ett ökat antal förtidspensionärer. Med tanke på det ekonomiska läget
i landet är det nödvändigt att sänka kostnaderna. Regeringen föreslår därför i
det följande att folkpensionen för förtidspensionärer fr.o.m. den 1 juli 1995
sänks med 6 procentenheter av basbeloppet för såväl gifta som ogifta. För att
skydda förtidspensionärer med låg ATP föreslås samtidigt att pensionstillskottet
höjs lika mycket, dvs. med 6 procentenheter av basbeloppet.
Enhetlig folkpension för gifta
Folkpension för gift förtidspensionär är enligt nuvarande regler olika stor
beroende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör
folkpensionen 78,5 % av basbeloppet medan folkpensionen utgör 96 % av
basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens
uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift
fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 % av basbeloppet, oavsett om
maken är pensionär eller inte. En sådan förändring minskar
förtidspensionsanslaget med 720 miljoner kronor per år. Regeringen aviserar i
det följande att denna förändring bör göras och avser att återkomma till
riksdagen under våren med författningsförslag.
Tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen
Enligt regeringens bedömning i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder
m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) skall
förtidspensioneringen renodlas i syfte att utgöra ett inkomstbortfallsskydd vid
nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker samtidigt som åtgärder bör
vidtas för att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och
förtidspension. En första proposition med förslag till åtgärder avses föreläggas
riksdagen under våren 1995. I den ekonomisk-politiska propositionen aviserade
regeringen vidare tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetesskadeberedningen att
pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning.
Därvid bör bl.a. ändrade kvalifikationsregler och förändrad beräkning av s.k.
antagen inkomst vid förtidspension övervägas. Slutligen anges i propositionen
att regeringen i samband med beredning av förslag från Sjuk- och arbets-
skadeberedningen senare kommer att bedöma om och i så fall vilka ytterligare
besparingsåtgärder som behövs för att år 1998 minska utgifterna för
förtidspensioneringen med tre miljarder kronor netto.
Finansutskottet hänvisade i detta sammanhang till socialförsäkringsutskottet
som i sin tur yttrade att man inte ser någon anledning att ifrågasätta
regeringens bedömning att frågorna om grunderna för och beräkningen av
förtidspension och sjukersättning bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Finansutskottet uttalade att man delar
socialförsäkringsutskottets uppfattning och riksdagen har beslutat i enlighet
därmed (1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145).
Som närmare redovisats i det föregående anser regeringen att det bör införas
en enhetlig ersättningsnivå om 75 % inom sjuk- och föräldrarförsäkringarna. I
tilläggsdirektiv till Sjuk-och arbetsskadeberedningen avses principen om den
enhetliga ersättningsnivån läggas fast som grund för beredningens reformförslag.
Det blir då möjligt att tillskapa en allmän ohälsoförsäkring. Beredningen kan
därmed koncentrera sina förslag till de områden och situationer som kan motivera
att parterna tar ett gemensamt ansvar för ytterligare ersättning.
Ett givet sådant område är arbetsskadeförsäkringen som lämpar sig väl för ett
gemensamt partsansvar. Det är i första hand på arbetsplatserna som det före-
byggande och rehabiliterande arbetet kan göras och skador och kostnader
därigenom minimeras. En arbetsskadeförsäkring med lagstadgade villkor men med
ansvar för finansiering och administration hos parterna framstår därför som en
möjlig utvecklingslinje. Även andra tilläggsförsäkringar kan komma ifråga, vilka
i så fall skulle kunna kompensera för de relativt låga ersättningsnivåer som det
statsfinansiella läget framtvingat i den allmänna ohälsoförsäkringen. Med
tilläggsförsäkringar som omfattar hela eller stora delar av arbetsmarknaden kan
de generella försäkringarnas effektivitet och jämlikhet i hög grad uppnås också
genom avtalsförsäkringar. Om betydande enighet kan uppnås mellan parterna om
behovet av tilläggsförsäkringar - i enhetlig eller differentierad form - minskar
riskerna påtagligt för kostnadsdrivande kompensatoriska avtalskrav från
eftersläpande avtalsområden. Därmed skulle också de särskilda minskningsreglerna
som för närvarande finns inom sjukpenningförsäkringen kunna avskaffas.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen avses också få i uppdrag att överväga
förtidspensioneringens villkor, förutsättningar och samspel med den mera
kortsiktiga ohälsoförsäkringen. Därvid kan övervägas om förtidspensioneringen
bör ingå i den allmänna ohälsoförsäkringen eller utgöra en egen försäkringsgren.
Därtill kommer ett uppdrag att överväga grunderna för att erhålla och bibehålla
en sjukpenninggrundande inkomst.
Kartläggning av omfattningen av fusk med förmåner av social karaktär
Riksdagen har i sitt betänkande 1993/94:SfU2 Bidragsfusk m.m. tillkännagivit att
regeringen skyndsamt skall kartlägga i vilken utsträckning bidragfusk förekommer
inom socialförsäkringssystemet. Den dåvarande regeringen beslutade den 14 april
1994 att ge Riksrevisionsverket i uppdrag att kartlägga omfattningen av fusk med
förmåner och bidrag av social karaktär. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast vid utgången av mars månad 1995.
Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård
Sedan år 1993 pågår lokala försök med finansiell samordning mellan hälso- och
sjukvård och socialförsäkring. Syftet med försöksverksamheten är att skapa
incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för
ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna.
I en ytterligare försöksverksamhet ingår vidare socialtjänsten. Sådan
försöksverksamhet får bedrivas under tiden 1 juli 1994 - 31 december 1997 inom
fem lokala områden.
Läkemedelsförmåner, inkl. högkostnadsskydd samt ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen
Sjukvårdsförmånerna har under 1990-talet varit föremål för ett omfattande
utvecklings- och förändringsarbete samtidigt som genomgripande ändringar
företagits i statsbidragssystemet för sjukvårdshuvudmännen. Vad gäller
läkemedelsområdet har avgiftssystemet ändrats och egenavgifterna höjts. Ett s.k.
referensprissystem för generiska läkemedel har införts.
Sedan systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna hälso-
och sjukvården avskaffades den 1 januari 1991 har sjukvårdshuvudmännen haft
möjlighet att bedriva en mer aktiv avgiftspolitik. Detta har - bortsett från
höjda avgiftsnivåer det första året - främst inneburit en viss
avgiftsdifferentiering mellan olika typer av mottagningar. Avgiften för ett
läkarvårdsbesök inom primärvården och vid sjukhusansluten öppen vård var under
år 1994 i allmänhet 100-125 kronor resp. 150-180 kronor. För annan sjukvårdande
behandling än läkarvård var patientavgiften i regel 60-80 kronor. Såvitt gäller
år 1995 har flertalet sjukvårdshuvudmän beslutat att inte företa några större
förändringar i avgiftsnivåerna.
Läkemedelsförmånen omfattar inte bara prisnedsatta och vissa kostnadsfria
läkemedel, utan även kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt
prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Till
läkemedelsförmånen räknas också det skydd som finns för personer mot höga
kostnader för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Merkostnadskommittén
(S 1990:4) har lämnat förslag till olika alternativa åtgärder i fråga om bl.a.
förmånerna med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Utredningens
betänkade är remissbehandlat.
Högkostnadsskyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort
utfärdas när den försäkrades sammanlagda utgifter för prisnedsatta läkemedel och
öppenvårdsbesök under en 12-månadersperiod uppgår till ett visst belopp. Fr.o.m.
år 1995 är detta belopp enligt riksdagens beslut lägst 1 700 kronor (prop.
1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119). Regeringen har vid
framläggande av förslaget utgått från att det högre egenkostnadstaket tillämpas
av samtliga sjukvårdshuvudmän på samma sätt som skedde när detta tak senast
höjdes till 1 600 kronor. Om så inte sker kommer regeringen att överväga en änd-
ring av gällande bestämmelser i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader m.m.
Regeringen har denna dag genom tilläggsdirektiv gett Kommittén (S 1992:04) om
hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att
bl.a. utreda och lämna förslag om en ändrad ansvarsfördelning för läkemedelsför-
månen samt i anslutning härtill göra en samlad översyn av förmånssystemet för
läkemedel med inriktning på att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan
olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel.
I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag enligt
vad vi ovan redovisat, anser regeringen att det är angeläget att av
statsfinansiella skäl i möjligaste mån dämpa kostnadsutvecklingen. Detta bör
ske genom dels en ökning av konsumenternas kostnader för prisnedsatta läkemedel,
dels en höjning av egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet. Under anslaget B 2.
redovisas förslag till åtgärder som tillsammans kommer att minska
sjukförsäkringens kostnader med drygt 700 miljoner kronor under budgetåret
1995/96.
Läkemedelsförmånen är ett av de områden där regelförändringar som leder till
ytterligare besparingar kommer att genomföras under mandatperioden.
Tandvård
På tandvårdsområdet pågår inom Socialdepartementet ett utredningsarbete i syfte
att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård, den s.k. tandvårdsförsäk-
ringen. Den dåvarande regeringen överlämnade i början av år 1994 till riksdagen
två propositioner (prop. 1993/94:93 och 221) med förslag om ett förändrat
ersättningssystem för vuxentandvård. Den första propositionen innehöll
riktlinjer för ett förändrat ersättningssystem och godtogs av riksdagen. Den
andra propositionen, som innehöll förslag till erforderlig
författningsreglering, godtogs dock inte av riksdagen som i samband härmed
återtog sitt godkännande av riktlinjepropositionen. Riksdagen instämde samtidigt
i socialförsäkringsutskottets uppfattning att regeringen borde återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag avseende ersättning för vuxentandvård där de syn-
punkter som utskottet framfört beaktas (1993/94:SfU18 och 28, rskr.
1993/94:452).
Regeringens avsikt är att fullfölja arbetet med att reformera ersättnings-
systemet för vuxentandvård med beaktande av vad riksdagen anfört bl.a. i fråga
om de civilrättsliga aspekterna på ett system med premietandvård.
Utredningsarbetet inom Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag,
efter lagrådsgranskning, skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995.
Inriktningen är att ett reformerat ersättningssystem skall kunna träda i kraft
den 1 januari 1996 och att kostnaderna för det reformerade systemet år 1996
skall rymmas inom en ram på ca 2 450 miljoner kronor vilket innebär en besparing
på 600 miljoner kronor. Genom denna reformering av ersättningssystemet för
vuxentandvård skapas vidare förutsättningar för att senare under mandatperioden
minska försäkringskostnaderna genom ytterligare strukturella förändringar inom
tandvården.
Sedan slutet av år 1991 bedrivs försöksverksamheter med alternativa ersätt-
ningsystem för vuxentandvård inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs
och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun. Dessa avses - efter att
riksdagen godkänt detta hösten 1993 - pågå längst till utgången av år 1995. En
kontinuerlig uppföljning av verksamheterna och resultaten härav redovisas i de
referensgrupper som finns och i vilka bl.a. företrädare för Socialdepartementet
ingår. Dessa erfarenheter kommer att tas tillvara i det pågående utrednings-
arbetet.
Strukturprojekt för besparingar 1998
Såsom framgått ovan rörande läkemedelsförmåner respektive tandvård avser
regeringen att under mandatperioden genomföra ytterligare besparingar inom dessa
områden utöver de åtgärder som vidtas under budgetåret 1995/96. Vidare har
regeringen, såsom framgått under avsnittet A. Familjer och barn, konstaterat att
ytterligare besparingar framstår som möjliga inom bidragsförskotten utöver vad
som angavs i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop.
1994/95:25 bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Strukturprojekten inom
läkemedelsförmåner, tandvård och underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet
skall sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder kronor.
49
Bruttobudgetering och ändrade finansieringsprinciper för vissa
förmåner
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Bruttoredovisning på statsbudgeten|
|införs avseende utgifterna för föräldraförsäkringen,|
|sjukpenning, rehabilitering, sjukvårdsförmåner och|
|närståendepenning. Samtidigt ändras finansie-|
|ringsprinciperna för dessa förmåner. För den frivilliga|
|sjukpenningförsäkringen genomförs motsvarande förändring|
|avseende finansiering. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: I budgetpropositionsutredningens betänkande Ny
budgetproposition (SOU 1990:83) framfördes förslag om att statsbudgetens
inkomster och utgifter i möjligaste mån skall bruttoredovisas. I förslag från
Talmanskonferensen Reformera riksdagsarbetet framfördes liknande önskemål
(1993/94:TK1, bet.1993/94:KU18, rskr. 1993/94:315).
Inom Finansdepartementet pågår ett utredningsarbete rörande ett framtida
budgetsystem för staten. I finansplanen tar regeringen upp vissa principiella
frågor som grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. Vikten av en ökad
bruttoredovisning av statens inkomster och utgifter betonas särskilt.
Regeringen föreslår i enlighet härmed att bruttoredovisning tillämpas för
följande utgifter med början budgetåret 1995/96:
A 3. Föräldraförsäkring,
B 1. Sjukpenning och rehabilitering,
B 2. Sjukvårdsförmåner m.m.,
B 3. Närståendepenning.
Kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen, inkl. föräldraförsäkring och
närståendepenning finansieras enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) till 85 % med sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter (SAL) och lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift.
Finansieringen av sjukförsäkringen har ändrats i och med införandet av en
allmän sjukförsäkringsavgift.
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att reglerna om finansiering enligt
19 kap. 2 § AFL ändras med början av budgetåret 1995/96, med innebörd att regeln
att statsbidrag alltid lämnas med 15 % av utgifterna ändras till att statsbidrag
får lämnas. Det senare blir enbart aktuellt i det fall utgifterna ett visst år
överstiger intäkterna av de sociala avgifter som avser den allmänna
sjukförsäkringen.
Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller på motsvarande sätt
enligt 21 kap. 2 § AFL, finansiering med 85 % avgifter och 15 % statsbidrag.
Avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket erläggs av de försäkrade. För
reglering av över- och underskott skall hos varje försäkringskassa finnas en
särskild fond för den frivilliga sjukförsäkringen. Försäkringens fonder
motsvarar i nuläget ca 25 års utgifter. Regeringen anser dock att avgifter bör
utgöra en rimlig del av finansieringen av försäkringens utgifter. Däremot bör
bestämmelserna om statsbidrag ändras på sådant sätt att statsbidrag får lämnas.
För närvarande bör dock inget statsbidrag utgå. Regeringen föreslår därför att
bestämmelserna om finansiering ändras för den frivilliga sjukpenningförsäk-
ringen.
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har
upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas protokollet i detta ärende
som bilaga 6.3.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid sjukdom
och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt
Vidtagna och planerade åtgärder),
2. godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1,7 miljarder kronor
skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt
underhålls- och bidragsförskottssystemet,
3. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen om (1962:381) om allmän försäkring, 19 kap. 2 §, och 21 kap. 2 §.
B 1. Sjukpenning och rehabilitering
1993/94 Utgift1 5 318 913 490
1994/95 Anslag 3 268 000 000
1995/96 Förslag2 34 663 000 000
varav23 266 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
2) Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna
förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad
kostnad för statsbudgeten totalt.
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning och rehabilitering inklusive
de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i
sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti, särskilt högkostnadsskydd).
De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1981:691) om socialavgifter samt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket (RFV) har i sin anslagsframställning redovisat
anslagsbehovet för sjukpenning och rehabilitering uppdelat på olika utgiftsslag.
Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter som anges under
regeringens överväganden.
Regeringens övervägande
Redovisningen av anslaget är uppdelat på två anslagsposter
- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning
- rehabilitering
Enligt RFV har sjukpenningdelen i det s.k. partiella ohälsotalet minskat med
1,9 dagar mellan 1:a kvartalet år 1993 och 1:a kvartalet år 1994. Samtidigt har
förtidspensioneringen ökat med 1,9 dagar.
Enligt RFV har någon säkerställd minskning av sjukfrånvaron under de första
fjorton dagarna (sjuklöneperioden) inte kunnat fastställas på grund av brister i
rapporteringen av sjuklöneperioder från arbetsgivarna till RFV och
försäkringskassorna.
RFV bedömer att minskningen av sjukpenningdelen i ohälsotalet hittills har
uppstått i huvudsak genom att frånvaro med en varaktighet under ett år har
minskat. På denna punkt har förändringarna i försäkringssystemet samt den höga
arbetslösheten spelat en viktig roll. Det är inte troligt att denna frånvaro kan
minskas ytterligare i någon större omfattning. En förbättrad
sysselsättningssituation kan tvärtom innebära en viss ökning av den kortare
sjukfrånvaron. Framtida minskningar av ohälsotalet måste således åstadkommas
genom att minska den långvariga sjukfrånvaron och förtidspensioneringen. Detta
måste i huvudsak ske genom en mycket kraftig minskning av nybeviljade för-
tidspensioner.
Rehabiliteringsersättning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i
arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättning kan utges
dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag.
Utöver rehabiliteringsersättning omfattar anslagsposten även
* ersättning vid köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster samt reha-
biliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus
* bidrag till arbetshjälpmedel
* särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser (Dagmar 435
för år 1995)
* resor till och från arbetsplatsen i stället för sjukpenning
* läkarutlåtanden som utfärdats av privatläkare
Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och
därmed återgången till arbetslivet. Det finns även uppgifter som tyder på att
insatserna från arbetsgivarna, försäkringskassorna och RFV inte varit
tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med
rehabiliteringsreformen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Även
förutsättningarna för samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktörerna har
påverkats negativt av lågkonjunkturen.
RFV har under hösten 1993 tagit fram ett brett upplagt åtgärdsprogram för att
effektivisera och förbättra rehabiliteringsinsatserna. En närmare redovisning av
åtgärdsprogrammet har lämnats i verkets fördjupade anslagsframställning våren
1994.
Enligt statistik från RFV uppgick det genomsnittliga antalet dagar med
rehabiliteringspenning per sjukpenningförsäkrad till 0,89 dagar år 1993. För
åren 1994-1996 beräknas antalet rehabiliteringsdagar uppgå till 1,15, 1,2 resp.
1,2. Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som
uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1993 utbetalades 80 miljoner
kronor i särskilt bidrag. För åren 1994-1996 beräknas dessa kostnader uppgå till
80, 90 resp. 100 miljoner kronor.
För bidrag till arbetshjälpmedel uppgick kostnaderna för budgetåret 1993/94
till 86 miljoner kronor. RFV räknar med att det årliga utfallet framöver kommer
att uppgå till 105 miljoner kronor. I dessa belopp bör inkluderas 5 miljoner
kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel.
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att
köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1993/94 är
belastningen 599 miljoner kronor av avsatta 700 miljoner kronor. För budgetåret
1994/95 räknar RFV med att hela beloppet 700 miljoner kronor kommer att
utnyttjas liksom för tid därefter.
Regeringen och Landstingsförbundet har för år 1995 avtalat om särskild
ersättning motsvarande 435 miljoner kronor för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser. Därav skall två miljoner kronor avsättas för utvärdering av
medlens användning. De särskilda medlen bör i ökad utsträckning användas för
rehabilitering av människor med psykiska störningar samt till projekt med
inriktning mot att förbättra kvaliteten på sådana intyg/utlåtanden som utfärdas
av behandlande läkare i samband med att patienter sjukskrivs.
Enligt regeringens bedömning bör kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar
vid RFV:s sjukhus föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabili-
teringstjänster under anslagsposten Rehabilitering. Anslaget B 5. Förtidspensio-
ner minskas därmed med motsvarande belopp.
Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilitering
fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabiliteringsarbetet.
Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns inom
rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att dessa erfarenheter
omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Det är vidare enligt regeringens
mening väsentligt att metoder för att redovisa resultat av gjorda
rehabiliteringsinsatser utvecklas.
Anslagsberäkning
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beaktande av
löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 34 663 miljoner
kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 34 663 000 000 kronor.
50
B 2. Sjukvårdsförmåner m.m.
1994/95 Anslag (nytt) 2 046 000 000
1995/96 Förslag1 23 145 000 000
varav 15 406 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna
förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad
kostnad för statsbudgeten totalt.
Anslaget finansierar försäkringskassornas och RFV:s kostnader för
sjukvårdsförmåner m.m.
Området sjukvårdsförmåner omfattar sjukförsäkringens kostnader för
vuxentandvård och läkemedel. Vidare omfattas fr.o.m. budgetåret 1994/95 den
ersättning som sjukförsäkringen lämnar till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor,
ersättning till huvudmännen för sjukhusvård som lämnas enligt överenskommelse
med annan stat samt finansieringen av verksamheten vid Handikappinstitutet.
Genom ett av riksdagen nyligen fattat beslut kommer även ersättning från
sjukförsäkringen och anslaget B 2. att lämnas till sjukvårdshuvudmännen för
kostnader avseende hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård
som fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnas till personer som inte är bosatta i
Sverige men som till följd av EES-avtalets ikraftträdande har rätt till
vårdförmåner här enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 (prop.
1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119). Detta förhållande består när
Sverige blir medlem i EU.
Riksförsäkringsverket
RFV har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjuk-
vårdsförmånerna med uppdelning på olika utgiftsposter. Verkets bedömning
återfinns under de tre anslagsposter som anges under regeringens överväganden i
det följande.
Regeringens överväganden
Redovisningen av anslaget är uppdelat på nedanstående tre anslagsposter
- ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
- läkemedelsförmånen
- tandvård
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs den högsta|
|avgift som får tas ut vid sjukhusvård av pensionärer med|
|hel ålders- eller förtidspension från 75 till 80 kronor|
|per vårddag. |
-------------------------------------------------------
51
Skälen för regeringens förslag: Anslagsposten omfattar för närvarande
ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning till finansiering
av Handikappinstitutet, ersättning för vissa vårdförmåner med anledning av
socialförsäkringskonvention resp. EES-avtal/EU-medlemskap samt ersättning för
sjukhusvård vid RFV:s sjukhus.
Genom beslut av riksdagen genomfördes den 1 juli 1994 vissa anslagsmässiga
förändringar av betydelse för vilka ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som
skall redovisas under denna anslagspost. Sammanfattningsvis innebär denna
förändring att samtliga särskilda ersättningar som utges som en följd av den
s.k. Dagmaröverenskommelsen, med undantag för ersättningen för sjukresor,
ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt ersättningen till
Handikappinstitutet, redovisas under anslaget C 1. Bidrag till hälso- och
sjukvård. Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser redovisas under anslaget B 1. Sjukpenning och
rehabilitering.
Vid sin beräkning har RFV utgått från att några ändringar i de särskilda
ersättningarna för sjukresor och Handikappinstitutet inte sker under åren 1995
och 1996 i förhållande till år 1994. Vidare har verket utgått från att avdragen
på pensioner vid sjukhusvård - vilka för år 1994 beräknas uppgå till 505
miljoner kronor - inte förändras under de kommande två åren.
Regeringen har vid sin beräkning beaktat den överenskommelse som i början av
december 1994 träffats mellan företrädare för regeringen och
sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från staten och sjukförsäkringen för år
1995 samt utgått från att motsvarande skall gälla även för år 1996. Vidare har
vi tagit hänsyn till effekten av den föreslagna höjningen av avgiftstaket vid
sjukhusvård för pensionärer med fem kronor per vårddag. Denna höjning
förutsätter ändring i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Med utgångspunkt från detta beräknar vi bruttokostnaderna under denna
anslagspost till 1 384 miljoner kronor.
Läkemedelsförmånen inkl. högkostnadsskyddet
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs egenavgiften|
|för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel. Avgiften|
|höjs till högst 135 kronor och till 35 kronor för varje|
|ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Samtidigt|
|höjs egenkostnadstaket för det beloppsbaserade|
|högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta|
|läkemedel från lägst 1 700 till lägst 1 800 kronor. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats har betydande
förändringar genomförts i regelsystemet för läkemedelsförmånen under de senaste
åren. De ändringar som trädde i kraft den 1 januari 1995 innebär att
egenavgiften för ett prisnedsatt förskrivet läkemedel höjs från 120 till högst
125 kronor och från 10 till 25 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt
sådant läkemedel. Samtidigt har egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet
avseende öppen sjukvård och medicin höjts från lägst 1 600 till lägst 1 700
kronor.
Trots de vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna under senare år sker en fortsatt
oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånen av olika
skäl som RFV ingående redovisat i sin anslagsframställning. Regeringen har
därför denna dag gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna för
att föra över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från RFV till sjuk-
vårdshuvudmännen. I utredningsuppdraget ingår också att göra en samlad översyn
av utformningen av systemet med läkemedelsförmånen, inkl. högkostnadsskyddet.
I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag anser
regeringen att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvändiga att företa
utan att förutsättningarna för översynsarbetet påverkas. Regeringen förordar
till följd härav ytterligare höjningar av egenavgifterna för prisnedsatta
läkemedel och av egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet för öppen sjukvård
och prisnedsatta läkemedel. Dessa förändringar som föreslås träda i kraft den 1
juli 1995 kräver ändringar i 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.
Regeringen har vid beräkningen av denna anslagspost utgått från RFV:s senaste
bedömning av de förväntade faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen under år
1994. Vidare har vi dels beaktat en prisutveckling utöver den allmänna, dels
räknat med en mindre volymökning. Vi har också tagit hänsyn till de redan
beslutade åtgärderna fr.o.m. den 1 januari 1995 samt till de nu föreslagna
besparingsåtgärderna fr.o.m. den 1 juli 1995. Dessa åtgärder beräknas minska
kostnaderna med sammanlagt drygt 1 100 miljoner kronor under budgetåret.
Med dessa förutsättningar beräknar vi bruttokostnaden för läkemedelsförmånen
till 17 784 miljoner kronor.
Tandvård
Den s.k. tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 år års ålder.
Barn- och ungdom under 20 år har enligt tandvårdslagen (1985:125) rätt till
avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.
De vuxnas kostnader för tandvård enligt tandvårdstaxan ersätts fr.o.m. den 1
september 1994 med 25 % för behandlingskostnader som överstiger 500 kronor upp
till 3 000 kronor, med 40 % mellan 3 000 och 7 000 kronor och med 70 % för
kostnader däröver. Ersättning beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla
metaller som ingår i tandtekniskt arbete. Ovanstående innebär således att någon
försäkringsersättning inte lämnas för kostnader som understiger 500 kronor per
behandlingsperiod.
Som tidigare redovisats avser regeringen att fullfölja arbetet med att
reformera ersättningssystemet för vuxentandvård. Inriktningen är att en
proposition härom skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995 för att
möjliggöra ett ikraftträdande av det förändrade systemet den 1 januari 1996.
Vid beräkningen av anslagsposten för tandvård har vi utgått från de beräknade
effekterna av de sänkta ersättningsnivåerna i tandvårdstaxan fr.o.m. den 1
september 1994, tandvårdsreformens genomförande per 1 januari 1996 samt beaktat
en viss prisutveckling. På grundval härav beräknar vi bruttokostnaden till 3 977
miljoner kronor.
Anslagsberäkning
Med hänvisning till vad som ovan redovisats under de tre anslagsposterna
beräknar vi de totala bruttokostnaderna för anslaget B 2. Sjukvårdförmåner m.m.
till 23 145 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. För 12-månadersperioden juli
1995-juni 1996 beräknas bruttokostnaderna till 15 406 miljoner kronor
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och till
lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. har
upprättats inom Socialdepartementet. Förslagen har fogats till protokollet i
detta ärende som bilaga 6.3 resp. 6.4.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring
2. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
3. till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96anvisar ett för-
slagsanslag på 23 145 000 000 kronor.
B 3. Närståendepenning
1993/94 Utgift 2 634 043
1994/95 Anslag 3 420 000
1995/96 Förslag1 41 400 000
varav27 600 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Fr o m budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna
förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad
kostnad för statsbudgeten totalt.
Ersättning i form av närståendepenning utges till närstående som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en svårt sjuk person. Ersättningen kan fr.o.m. år
1992 utges även vid vård på sjukvårdsinrättning. Närståendepenning utges med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i
ersättningsperioden. Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten.
Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges med högst 240 dagar
för vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning av blodprodukter
inom den svenska hälso- och sjukvården.
Fr.o.m. den 1 juli 1994 utökades antalet ersättningsdagar från 30 till högst
60 dagar för varje person som vårdas.
Bestämmelserna finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård (ändrad senast 1994:318) och lagen (1993:332) om avgiftsfria
sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade.
Riksförsäkringsverket
Med anledning av det utökade antalet ersättningsdagar och den fortsatta
utvecklingen beräknas ersättningen vid närståendevård uppgå till 41,4 miljoner
kronor under budgetåret 1995/96. Antalet ersatta dagar beräknas till ca 82 000
och den genomsnittliga ersättningen beräknas i december 1996 uppgå till 512
kronor per dag.
---------------------------------------------------
Närståendepenning, Budgetår Belopp
utveckling i belopp och brutto
ersatta dagar milj kr
---------------------------------------------------
Antal 1990/91 9,9
ersatta
dagar
---------------------------------------------------
22 624 1991/92 7,7
---------------------------------------------------
18 987 1992/93 13,3
---------------------------------------------------
31 669 1993/94 17,6
---------------------------------------------------
38 046 1994/95 24,3
prognos
---------------------------------------------------
50 000 1995/96 27,6
prognos 12
mån
---------------------------------------------------
55 000 1995/96 41,4
prognos 18
mån
---------------------------------------------------
82 000
---------------------------------------------------
Antalet personer som blivit HIV-smittade vid användning av blodprodukter inom
den svenska hälso- och sjukvården uppgår för närvarande till högst 100 personer.
Maximalt torde kostnaden för närståendepenning, förutsatt att samtliga 240 dagar
utnyttjas, bli ca 10 miljoner kronor. RFV har inte gjort något särskilt tillägg
för denna grupp vid anslagsberäkningen med hänvisning till att underlag saknas
för bedömning av om och hur denna grupp kommer att förbruka de 10 miljoner
kronorna över tiden.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s uppgifter beräknat kostnaderna under
detta anslag till 41,4 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Som regeringen tidigare redovisat skall utgiften för närståendepenning
bruttoredovisas på statsbudgetens utgiftssida.
52
Som ett led i reformen med enhetliga ersättningsnivåer för dagersättningar,
avses ersättningsnivån för närståendepenning sänkas till 75 % den 1 januari
1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Närståendepenning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 41
400 000 kronor
B 4. Handikappersättningar
1993/94 Utgift 928 097 907
1994/95 Anslag 915 000 000
1995/96 Förslag 1 416 800 000
varav 940 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till
folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till
person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år
och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader
p.g.a. sitt handikapp. Handikappersättning utbetalas med belopp som per år
motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Bestämmelserna finns i 9 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Handikappersättningen finansieras helt
över statsbudgeten.
Riksförsäkringsverket
Den 1 januari 1994 infördes assistansersättning för svårt funktionshindrade
personer. Detta reducerar behovet av handikappersättning i vissa fall.
Utvecklingen påverkas också av den allmänna trenden att antalet ersättningar
ökar.
Antal handikappersättningar och prognos
-------------------------
Dec 1992 51 600
-------------------------
Dec 1993 52 600
-------------------------
Dec 1994 52 500
-------------------------
Dec 1995 52 400
-------------------------
Dec 1996 53 000
-------------------------
Dec 1998 54 000
-------------------------
RFV beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kronor för 1995 och 36 600
kronor för år 1996 kostnaderna för handikappersättningar under budgetåret
1995/96 (18 mån) till 1 420 miljoner kronor.
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 gett Riksförsäk-
ringsverket i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys av hur
antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt
av den statliga assistansersättningen.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar,
och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess
utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 1 416 800 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 1 416 800 000 kronor.
B 5. Förtidspensioner
1993/94 Utgift 14 650 759 917
1994/95 Anslag 15 410 000 000
1995/96 Förslag 21 080 000 000
varav14 175 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas för innevarande budgetår förtidspension från
folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension, barntillägg till
förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid Riks-
försäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.
Förtidspension utges till den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning
av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga
varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst en fjärdedel. Från och med den
1 juli 1993 utges förtidspension som hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels förmån. Hel förtidspension utgör för ogift pensionstagare 96 % och
för gift pensionstagare vars make har hel folkpension i form av ålders- eller
förtidspension eller ålderspension och förtidspension 78,5 % av basbeloppet. Vid
beräkning av utgående pensionsförmåner används ett belopp som motsvarar
basbeloppet minskat med 2 %. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom
pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 105,5 % av det med 2 %
reducerade basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot
utgående ATP.
Bestämmelserna om förtidspension och pensionstillskott finns i lagen
(1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
53
Riksförsäkringsverket
Antalet förtidspensioner ökade med 5 000 - 9 000 per år under 1980-talet och
början av 1990-talet. År 1992 ökade dock antalet med 16 000 och under år 1993
med 19 000. Under år 1994 har ökningstakten avtagit jämfört med år 1992 och år
1993.
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för förtidspensioneringen till
23 220 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Besparingar på förtidspensionerna m.m.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Folkpension i form av|
|förtidspension sänks med 6 procentenheter av|
|basbeloppet samtidigt som pensionstillskott till|
|förtidspension höjs från 105,5 % av basbeloppet till|
|111,5 %. Hel folkpension i form av förtidspension för|
|ogift försäkrad skall utgöra 90 % av basbeloppet. |
| För gift försäkrad vars make har hel folkpension i|
|form av ålderspension, förtidspension eller en|
|kombination av ålderspension och förtidspension skall|
|hel folkpension i form av förtidspension utgöra 72,5 %|
|av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv|
|folkpension i form av ålderspension, förtidspension|
|eller en kombination av ålderspension och|
|förtidspension utges hel förtidspension med 76,9 %|
|respektive 81,25 % av basbeloppet. Har maken en|
|fjärdedels ålders- eller förtidspension utges hel|
|förtidspension med 85,6 % av basbeloppet. Har maken|
|rätt att uppbära folkpension i form av ålderspension|
|utges hel förtidspension med 72,5 % av basbeloppet. I|
|fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som|
|utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels|
|pension skall hel pension utges med 78,33 % av|
|basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels|
|ålderspension utges hel förtidspension med 72,5 % av|
|basbeloppet. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1|
|juli 1995. |
| Regeringens bedömning: Kostnader för|
|rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets|
|sjukhus i Nynäshamn och Tranås bör fr.o.m budgetåret|
|1995/96 flyttas från det nuvarande anslaget B 5.|
|Förtidspensioner och föras samman med utgiftsslaget köp|
|av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under an-|
|slaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilite-|
| |
|ring. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det ekonomiska läget i landet
innebär att stora besparingar måste göras inom de flesta områden. Regeringen har
i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145)
föreslagit omfattande besparingar och inkomstförstärkningar. Regeringen
aviserade att en proposition med förslag i syfte att bl.a. förbättra beredningen
av beslut om sjukpenning och förtidspension kommer att föreläggas riksdagen så
att den kan behandlas under våren 1995. Ytterligare åtgärder i syfte att stärka
de offentliga finanserna är dock nödvändiga.
Utvecklingen av förtidspensioneringen har under lång tid karaktäriserats av
att en ökande andel av befolkningen uppbär sådan pension. Detta innebär att allt
fler människor permanent hamnar utanför arbetsmarknaden och att kostnaderna för
förtidspensioneringen stiger.
Mot denna bakgrund anser regeringen att folkpension i form av förtidspension
bör sänkas med 6 procentenheter och pensionstillskott till förtidspension
samtidigt höjas i motsvarande grad. Detta innebär följaktligen att
pensionstillskott till förtidspension höjs från 105,5 % av basbeloppet till
111,5 %. Den nuvarande grundnivån inom förtidspensioneringen behålls därigenom
intakt eftersom summan av folkpension och pensionstillskott ligger kvar på samma
nivå som hittills. Detta innebär att det är de som har inkomster ovanför grund-
nivån i förtidspensionssystemet som får vidkännas besparingen. En viss
kompensation sker också för de förtidspensionärer som uppbär bostadstillägg.
Detta hänger samman med att det vid den inkomstberäkning som görs vid
fastställande av bostadstillägg till pensionärer bortses från ATP-inkomster till
den del som tilläggspensionen föranlett minskning av pensionstillskottet.
Hel förtidspension utges enligt nuvarande regler med 96 % av basbeloppet.
Förslaget innebär en sänkning till 90 % av basbeloppet. Motsvarande sänkning med
6 procentenheter bör göras i fråga om övriga nivåer för folkpension i form av
förtidspension. Följaktligen bör för gift försäkrad vars make har hel
folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och
förtidspension hel folkpension i form av förtidspension utgöra 72,5 % av
basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension skall
hel förtidspension utges med 76,9 % respektive 81,25 % av basbeloppet. Har maken
en fjärdedels ålders- eller förtidspension bör hel förtidspension utges med 85,6
av basbeloppet. Har maken rätt att uppbära folkpension i form av ålderspension
bör hel förtidspension utges med 72,5 % av basbeloppet. I fråga om
förtidspension enligt äldre bestämmelser som utges till gift försäkrad vars make
uppbär två tredjedels pension bör hel pension utges med 78,33 % av basbeloppet.
Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålderspension bör hel förtidspension utges
med 72,5 % av basbeloppet.
Förslaget beräknas medföra en besparing på 580 miljoner kronor brutto beräknat
på årsbasis. Nettobesparingen efter skatt beräknas till 350 miljoner kronor på
årsbasis. För 18-månadersbudgeten 1995/96 beräknas förslaget leda till en
besparing under anslaget B 5. Förtidspensioner med 870 miljoner kronor.
Utgifterna under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer beräknas öka med
60 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 till följd av förslaget.
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1995.
54
Vid beräkningar av förtidspensionsutgifterna under budgetåret 1995/96 har även
hänsyn tagits till regeringens bedömning rörande folkpension till gift
pensionsberättigad som redogörs för under anslag B 7. Ålderspensioner.
Från nuvarande anslaget B 5. Förtidspensioner bekostas bl.a. rehabilite-
ringsundersökningar vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn. Kostnaderna för
dessa undersökningar beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor
(140 miljoner kronor 1995/96 12 mån). RFV har i sin anslagsframställning före-
slagit att kostnaderna för dessa undersökningar skall flyttas till anslaget för
sjukförsäkring och rehabilitering.
Under anslaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering finns medel
anslagna för försäkringskassorna att köpa yrkesinriktade rehabili-
teringstjänster. Budgetåret 1994/95 anslogs 700 miljoner kronor för detta
ändamål. Regeringen anser att kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar vid
RFV:s sjukhus bör föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster.
Anslagsberäkning
Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslaget
om folkpension till gift pensionsberättigad som redogörs för under avsnitt B 7.
Ålderspensionärer och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning
samt dess utveckling och till de föreslagna åtgärderna beräknar regeringen
kostnaderna under anslaget till 21 080 miljoner kronor.
Förslag till lag om ändring i lagen (1961:381) om allmän försäkring har
upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 6.3.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
3. godkänner vad regeringen anfört om ändrad finansiering av kostnader för
rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn
4. godkänner vad regeringen anfört om folkpension i form av förtidspension
till gift pensionsberättigad vars make inte uppbär folkpension
5. till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
21 080 000 000 kronor.
55
B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
1993/94 Utgift 3 965 291
1994/95 Anslag 3 300 000
1995/96 Förslag 9 150 000
varav6 100 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor. Härifrån bekostas
vidare ersättning som enligt särskilda författningar utges för skadefall yppade
före den 1 juli 1977 bl.a. vid tjänstgöring i civilförsvaret eller vid
brandsläckning samt yrkesskadeersättningar åt fångar m.fl. För motsvarande
skadefall inträffade efter juni 1977 belastas anslaget i första hand med
ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
(LSP).
Från och med den den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning
i princip har avskaffats. Samtidigt slopades sjukpenning enligt LSP med undantag
för den särskilda sjukpenningen enligt 13 § LSP.
Riksförsäkringsverket
För budgetåret 1995/96 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till ca 1,7
miljoner kronor, varav ca 0,3 miljoner kronor för kvarstående
uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarför-
säkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till ca 3 miljoner
kronor. RFV föreslår att anslaget förs upp med 4,7 miljoner kronor med
utgångspunkt från ett basbelopp om 35 600 kronor för år 1995 och 36 600 kronor
för år 1996.
Staten kan i vissa fall ådömas att betala skadestånd till enskild om t.ex. en
statlig myndighet begått fel. Om den enskilde till följd härav drabbats av
personskada med bestående invaliditet utges skadeståndet i form av livränta. Vid
utgången av år 1993 administrerade RFV ca 150 skadeståndslivräntor. Utgifterna
uppgick samma år till 2,8 miljoner kronor. Utgifterna belastar inkomsttitel 5211
Statliga pensionsavgifter, netto.
RFV föreslår att nämnda skadeståndslivräntor fr.o.m. den 1 juli 1995
finansieras från anslaget B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. RFV erfar att
lönekostnadspåläggen för statliga myndigheter skall upphöra fr.o.m den 1 juli
1995 och ersättas med arbetsgivaravgifter. En fortsatt finansiering av de
aktuella skadeståndslivräntor för nämnda inkomsttitel skulle därmed komma att
leda till ett underskott på denna inkomsttitel.
Regeringens överväganden
Regeringen avser att i 1995 års kompletteringsproposition återkomma med ett
förslag som innebär att statliga myndigheter skall betala socialavgifter enligt
samma regler som övriga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995. Mot bakgrund härav
biträder regeringen RFV:s förslag att nämnda skadeståndslivräntor skall
finansieras från anslaget B 6. Med utgångspunkt häri och i RFV:s
kostnadsberäkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning
samt dess utveckling beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 9,15
miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbelut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 9 150 000 kronor.
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare
och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt
arbete.
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring omfattar skador enligt ett generellt
arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada ansågs före den 1 januari 1993 skada till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid
färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden
föranleds av och står i nära samband med arbetet. För skada som framkallats av
smitta gäller särskilda regler. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet skulle enligt de före år 1993 gällande
reglerna skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan
om inte betydligt starkare skäl talar mot det.
Från och med den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en ar-
betsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt
har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den
försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om övervägande
skäl talar för det. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som
anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni 1993 tillämpas dock alltjämt
äldre bestämmelser.
Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna
sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen de
första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan
visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen utgavs efter
samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra
till skadan hänförliga kostnader, liksom arbetsskadesjukpenning.
Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har i
princip slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från
arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård
och särskilda hjälpmedel.
För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i regel
endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående nedsättning
av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efterlevande.
Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersättning för
arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden mellan den
inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den
inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig
inkomstförlust upp till samma inkomstak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger
basbeloppet.
Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett hela 1980-talet. År 1985
uppgick antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna till knappt 65
000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600. År 1992 uppgick antalet
ärenden till 82 000. År 1993 skedde en ökning till 91 200. Denna ökning är dock
sannolikt tillfällig och beror på övergångsreglerna till de ändringar i lagen om
arbetsskadeförsäkring som skedde fr.o.m. den 1 januari 1993.
Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet liv-
räntetagare 18 500 och i december 1993 hade antalet ökat till 96 300. Trots
förändrade regler torde antalet livräntor komma att öka ytterligare under en
följd av år.
År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 miljoner
kronor. Utgiftsutvecklingen från år 1989 illustreras i följande diagram.
Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1989 - 1994, miljoner kronor (inkl. er-
sättning enligt äldre lagstiftning)
-------------------------------------------------------
År Sjukpenning Livränta Ersättning Summa
enl. äldre
lag
-------------------------------------------------------
1989 5 393 1 820 1 103 8 316
-------------------------------------------------------
1990 6 149 2 540 1 150 9 839
-------------------------------------------------------
1991 6 744 3 312 1 239 11 295
-------------------------------------------------------
1992 6 569 3 812 1 233 11 614
-------------------------------------------------------
1993 5 194 4 477 1 196 10 867
-------------------------------------------------------
1994 1 700 4 750 1 160 7 610
prel
-------------------------------------------------------
Arbetsskadeförsäkringens utgifter har ökat kraftigt under 1980-talet. De
senaste årens regeländringar kommer dock att minska utgifterna framför allt vad
gäller arbetsskadesjukpenning.
Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid
utgången av år 1993 var det ackumulerade underskottet drygt 21 500 miljoner
kronor. Vid oförändrat avgiftsuttag kan underskottet i arbetsskadefonden
beräknas till ca 12 300 miljoner kronor år 1999. I bilaga 6.8
Socialförsäkringens finansiering och kostnader redovisas bl.a. finansieringen av
arbetsskadeförsäkringen.
Sedan den 1 januari 1993 gäller att vid beräkning av vissa pensionsförmåner,
bl.a. folk- och tilläggspension i form av förtidspension, skall det fastställda
basbeloppet minskas med 2 %. Vid frågans behandling i riksdagen framhöll
socialförsäkringsutskottet - som tillstyrkte förslaget att vid beräkning av
vissa pensionsförmåner basbeloppet skulle minskas med 2 % - med anledning av en
motion rörande arbetsskadelivräntorna att om även livräntorna skulle minskas med
2 % skulle den effekten uppkomma att kostnaden vältrades över på arbetsmark-
nadsförsäkringarna. Utskottet ansåg att det fanns anledning för regeringen att
uppmärksamma problemet med kostnadsövervältringen till föjd av samordningen
mellan pensionerna och arbetsskadelivräntorna och tillstyrkte därför bifall till
motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (prop. 1992/93:50 och
1992/93:116, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157).
Regeringens avsikt var att som ett led i höstens budgetarbete pröva möjliga
åtgärder med inriktning att de generellt verkande besparingarna på
pensionsområdet även skulle få genomslag för pensionärer som uppbär
arbetsskadelivränta.
Den under år 1993 tillsatta Sjuk- och arbetsskadeberedningen har i uppdrag att
lämna förslag till en ny ordning för lagfästa ersättningar vid sjukdom och
arbetsskada. Regeringens avsikt är att inom kort besluta om tilläggsdirektiv
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Mot bakgrund härav finns det för
närvarande inte skäl att föregripa beredningens arbete och regeringen avstår
därför från att lägga fram något förslag i denna del.
II. Försäkring vid ålderdom m.m.
Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 7 - B 11.
Ålderspensionen skall ge ekonomisk trygghet för de äldre. De som pensionerar
sig från ett aktivt förvärvsliv skall få en ersättning som gör det möjligt att
leva på ungefär samma standard som tidigare. Den som inte tidigare
förvärvsarbetat, eller gjort så i liten utsträckning, skall i pensionssystemet
vara garanterad en skälig levnadsnivå utan att socialtjänstens behovsprövning
skall bli aktuell.
I det nuvarande pensionssystemet uppbär alla pensionärer folkpension. De som
förvärvsarbetat får därutöver allmän tilläggspension (ATP). Till dem som har låg
eller ingen ATP utgår pensionstillskott. Dessutom kan de med låga inkomster få
bostadstillägg.
Mot bakgrund av det omedelbara behovet att reducera de offentliga utgifterna
och därmed dämpa utvecklingen av statsskulden är det ofrånkomligt att
ålderspensionärerna skall beröras av neddragningar, i synnerhet som
ålderspensionerna utgör en stor del av de offentliga utgifterna. Rättviseskäl
talar också för att pensionärerna skall dela de bördor som en sanering av
statsfinanserna innebär för de förvärvsaktiva. Utöver vad som anges i
propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) föreslås nu ytterligare besparingar genom att
makar alltid skall få folkpension med 78,5 procent av basbeloppet oavsett om den
andra maken arbetar eller är pensionär. Därtill kommer utgiftsminskningar som
ett resultat av successivt senarelagda utbetalningar och en striktare inkomst-
prövning av rätten till bostadstillägg för pensionär. Fördelningspolitiska
hänsynstaganden har vägt tungt för utformningen av regeringens förslag.
56
För att på sikt kunna uppnå de välfärdspolitiska målen och bibehålla ett
offentligt pensionssystem som ger alla såväl en inkomstbaserad pension som ett
grundskydd behöver detta reformeras. För att kunna säkerställa den långsiktiga
trovärdigheten måste det allmänna pensionssystemet bli mer följsamt mot
samhällsekonomiska och demografiska förändringar. I detta syfte fattade
riksdagen beslut om riktlinjer för en reformering av det nuvarande systemet
(prop. 1993/94:250, bet.1993/94:Sfu24, rskr 1993/94:439). För att säkra den
breda politiska enighet som präglat reformarbetet har en särskild
genomförandegrupp tillsatts för att medverka i den fortsatta beredningen av
reformen och att vårda överenskommelsen.
Utgiftsutvecklingen för de aktuella försäkringsgrenarna framgår av följande
tabell:
------------------------------------------------------
Ålderspension Efterlevandepen-SärskiltBostads-
sion pen- tillägg
sions-
tillägg
------------------------------------------------------
folkpen- ATP folkpen-ATP
sion sion
------------------------------------------------------
1985 33 295 28 1 380 3 955 - 4 167
840
------------------------------------------------------
1990 45 570 54 1 549 7 216 - 6 164
270
------------------------------------------------------
1991 49 830 61 1 668 8 253 6 7 702
840
------------------------------------------------------
1992 51 780 67 1 700 9 064 8 8 137
760
------------------------------------------------------
1993 51 820 70 1 655 9 455 11 9 724
755
------------------------------------------------------
1994 52 680 75 1 639 10 12 10 840
240 067
------------------------------------------------------
De samlade socialförsäkringsutgifterna inklusive ATP och delpension redovisas
i bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader.
Vidtagna och planerade åtgärder
Enhetlig folkpension för gifta
Folkpension för gift ålderspensionär är enligt nuvarande regler olika stor bero-
ende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör
folkpensionen 78,5 % av basbeloppet medan folkpensionen utgör 96 % av
basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens
uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift
fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 % av basbeloppet, oavsett om
maken är pensionär eller inte. En sådan förändring minskar
ålderspensionsanslaget med 480 miljoner kronor per år.
Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och avser att
återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag.
57
Bostadstillägg till pensionärer
Med tanke på det statsfinansiella läget anser regeringen det vara nödvändigt att
även se över reglerna för det inkomstprövade bostadstillägget för pensionärer. I
det följande redovisar vi ett antal förändringar från den 1 juli 1995 som i
första hand syftar till att skärpa inkomstprövningen. Av störst betydelse är
förslaget till höjd inkomstavtrappning med 5 procentenheter som minskar
kostnaderna med 700 miljoner kronor per år. Vidare anser vi att arbetsinkomster
alltid skall ingå i årsinkomsten för KBT, att bostadstillägg i ökad utsträckning
bör samordnas med bostadsbidrag och att avdragsrätten för skuldränta begränsas.
Regeringen aviserar i denna proposition också att det särskilda grundavdraget
bör reduceras mot kapitalinkomster fr.o.m. den 1 januari 1996. För att mildra
marginaleffekterna för kapitalinkomster bör som en följd härav beräkningen av
inkomst av kapital för KBT ändras på så sätt att den förhöjda avkastningen på 10
% slopas.
Särskilt grundavdrag för pensionärer
-------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Det särskilda grundavdraget för|
|pensionärer bör avtrappas mot kapitalinkomster fr.o.m.|
|1997 års taxering. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Genom skattereformen 1990 avskaffades det
extra avdraget för folkpensionärer. I stället infördes ett särskilt grundavdrag.
Reglerna finns i 48 § kommunalskattelagen (1928:370) och i punkt 1 av
anvisningarna till nämnda lagrum. Avdraget uppgår till 151,5 procent av
basbeloppet för ensamstående och till 134,0 procent av basbeloppet för gifta.
Avdraget får inte överstiga summan av sådan uppburen pension som enligt vissa
regler skall reducera grundavdraget.
Avdraget avtrappas med 65 procent av den del av uppburen pension, frånsett
inkomster från privata pensionsförsäkringar, som överstiger det för den
skattskyldige gällande avdragsbeloppet. Detsammma gäller taxerad förvärvsinkomst
för den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension.
En folkpensionär garanteras dock minst samma grundavdrag som skattskyldig utan
pension. I samband med att det särskilda grundavdraget infördes beslutades att
av statsfinansiella skäl avdraget övergångsvis under åren 1991 och 1992 skulle
reduceras även med 65 procent av inkomst av kapital till den del denna inkomst
översteg 1 600 kronor samt mot inkomst av passiv näringsverksamhet och - i
enlighet med vad som gällde för det extra avdraget - mot förmögenhet.
Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget är det enligt rege-
ringens mening motiverat att av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget
något mindre förmånligt för pensionärer som vid sidan av pensionen också har
kapitalinkomster. En avtrappning av grundavdraget mot kapitalinkomster bör
därför återinföras fr.o.m. inkomståret 1996. Avtrappningen bör dock begränsas
till att ske mot endast inkomst av kapital och således inte mot förmögenhet och
passiv näringsverksamhet. Något fribelopp föreslås dock inte.
Enligt regeringens beräkning medför denna förändring av det särskilda
grundavdraget ökade intäkter för staten med 1 200 miljoner kronor per år.
Regeringen avser att under år 1995 lägga fram erforderliga förslag till
lagändringar.
För att motverka de ökade marginalskatteeffekter som uppstår på grund av
avtrappningen mot kapitalinkomster bör vissa justeringar göras i reglerna om
bostadstillägg. Sistnämnda fråga behandlas under anslaget B 10. Bostadstillägg
till pensionärer.
Ändrade utbetalningstidpunkter för pension
Folkpension, tilläggspension och bostadstillägg betalas med nuvarande regler ut
mellan den 13:e och 17:e i utbetalningsmånaden. Det exakta datumet bestäms av
vilken dag i månaden som pensionären är född - ju tidigare födelsedag desto
tidigare utbetalningsdag. Eftersom utbetalningen sker i mitten av den månad som
pensionen avser är följden att pensionen till hälften betalas ut i förskott och
till hälften i efterskott, till skillnad mot lön som till största delen betalas
ut i efterskott. Regeringens uppfattning är att pensionen så långt möjligt bör
betalas ut i anslutning till normal tidpunkt för utbetalning av lön och att
utbetalningarna bör göras den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden.
De aktuella pensionsutbetalningarna uppgick i december 1994 till 12,5
miljarder kronor netto. Vilken dag som pensionen betalas ut har betydelse för
statens upplåningsbehov och därmed ränteutgifter. En förskjutning av
utbetalningarna med en dag ger en ränteeffekt på ca 30 miljoner kronor per år.
Av statsfinansiella skäl finns det därför skäl att överväga en ändring av
nuvarande utbetalningstidpunkter.
En förvärvsarbetande får normalt sin lön omkring den 25:e i utbetal-
ningsmånaden. Det bör därför vara naturligt för den som går i pension att
pensionen betalas ut vid motsvarande tidpunkt. Den som redan uppbär pension har
däremot många gånger hunnit anpassa sin ekonomi efter den tidigare
utbetalningen, varför en senareläggning av utbetalningstidpunkten innebär en
viss omställning. En sådan omställning är dock av engångskaraktär. När
flyttningen väl har gjorts bör den senare utbetalningsdagen inte innebära några
ekonomiska problem för någon pensionär, eftersom det även då kommer att vara
lika långt mellan pensionsutbetalningarna som det är i dag. Att flytta
utbetalningen med omkring 10 dagar innebär dock för många en stor ekonomisk
påfrestning om den sker vid ett tillfälle. Det är därför rimligt att
förändringen sker i flera steg med högst några dagar åt gången.
Ett skäl till att betala ut pensionen vid mitten av månaden, i stället för att
betala ut den i samband med löneutbetalningarna, är att belastningen på
postkontoren inte skall vara så koncentrerad. Av samma skäl och av säkerhetsskäl
är därför utbetalningarna fördelade på fem dagar. Med åren har andelen pensioner
som betalas ut på konto ökat betydligt. För närvarande är det endast sju procent
av utbetalningarna som sker via postanvisning. Antalet minskar ytterligare
framöver eftersom en övergång till generell kontoinsättning pågår. De tidigare
nämnda skälen för att betala ut pensionen i mitten av månaden har i och med
övergången till kontoinsättning minskat i betydelse. Trots detta är det
ofrånkomligt att belastningen på posthantering och betalningsströmmar ökar
betydligt om även pensionsutbetalningarna sker den 25:e. Regeringen anser därför
att pensionerna bör fördelas på två dagar och betalas ut den 23:e och 24:e i
utbetalningsmånaden.
För staten innebär en senareläggning av utbetalningarna en räntevinst i och
med att upplåningsbehovet minskar. Med en flyttning av pensionsutbetalningarna
till den 23:e och 24:e beräknas räntevinsten uppgå till 280 miljoner kronor
netto per år.
Reformering av ålderspensionssystemet
Riksdagen beslöt den 8 juni 1994 att godkänna de förslag till riktlinjer för en
reformering av det allmänna ålderspensionssystemet som lades fram i regeringens
proposition Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250,
bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). Propositionens förslag baserades på den
överenskommelse som träffades inom Pensionsarbetsgruppen mellan företrädare för
de fyra dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna. I propositionen,
som inte innehöll några lagförslag, lades principerna för ett reformerat
ålderspensionssystem fast.
De antagna riktlinjerna innebär att ATP-systemet på sikt omvandlas till ett
system för inkomstrelaterad ålderspension. Finansieringen av de pensioner som
fr.o.m. år 2000 skall börja betalas ut enligt reformerade regler sker ur
Allmänna pensionsfonden samt de särskilda premiereservkontona.
Betalningsansvaret för folkpension som utgår som ålderspension förs över från
statsbudgeten till Allmänna pensionsfonden.
Finansieringen av ATP-pensioner i form av förtidspension och efter-
levandepension förs över från ATP-systemet till statsbudgeten eller organiseras
som en självständig försäkringsgren. Den utfyllnad till inkomstrelaterad pension
i form av garantipension, som införs fr.o.m. sekelskiftet, skall finansieras
över statsbudgeten.
Det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med en
ålderspensionsavgift som utgår dels som allmän egenavgift, dels som
arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ålderspensionsavgiften skall uppgå till 18,5 % av avgiftsunderlaget. Den införs
successivt och ersätter nuvarande tilläggs- och folkpensionspensionsavgifter.
Ålderspensionsavgift skall tas ut på alla inkomster som ger pensionsrätt.
Underlaget för avgiften till pensionssystemet skall således breddas till att
omfatta alla pensionsgrundande inkomstslag. Det innebär att pensionsgrundande
ersättningar från socialförsäkringen i form av t.ex. sjukpenning och
föräldrapenning liksom dagpenning från arbetslöshetskassa kommer att beläggas
med ålderspensionsavgift. Avgiften betalas inom ramen för respektive
försäkrings- eller bidragssystem.
Den dåvarande regeringen beslutade i juni 1994 att tillkalla den s.k.
Genomförandegruppen med uppgift att medverka i den fortsatta beredningen av
pensionsreformen och att vårda överenskommelsen.
Riksdagen godkände i december 1994 regeringens förslag om vissa förändringar i
finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop. 1994/95:41
bet.1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81) med anledning av pensionsreformen. Det
innebär bl.a. att det fr.o.m. 1 januari 1995 införs en allmän egenavgift i form
av pensionsavgift, som uppgår till 1 % av de inkomster som ligger till grund för
beräkning av pensionsgrundande inkomst. Vidare skall den del av influtna medel
från tilläggspensionsavgiften som är hänförlig till inkomstdelar över förmåns-
taket i pensionssystemet fr.o.m. år 1995 föras till statsbudgeten istället för
till Allmänna pensionsfonden. Därtill skall fr.o.m. år 1995 en del av
tilläggspensionsavgifterna sättas av till en särskild förvaltning för att
användas i det premiereservsystem som enligt de av riksdagen antagna
riktlinjerna skall inrättas inom ramen för det reformerade ålderspensions-
systemet. Detta system innebär att en viss del av inbetalda avgifter avsätts
till individuella premiereservkonton. Regeringen har fattat beslut om direktiv
till en särskild utredare som skall lämna förslag till hur detta system tek-
niskt bör utformas (dir. 1994:96).
Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade
pensionssystemets intjänanderegler
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Det formella ikraftträdandet av|
|det reformerade ålderspensionssystemets|
|intjänanderegler bör flyttas fram ett år till den 1|
|januari 1997. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagens beslut med anledning av
proposition 1993/95:250 skall lagstiftningen om det reformerade
inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996.
Socialdepartementet kommer under våren 1995 att remittera en departe-
mentspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande av inkomstrelaterad
pensionsrätt och beräkning av pension i det reformerade ålderspensionssystemet.
Enligt regeringens mening är det av stor vikt att dessa förslag till
detaljutformning av det reformerade pensionssystemet blir föremål för en
ordentlig remissbehandling. Ett ikraftträdande vid nästa årsskifte skulle inte,
med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall inhämtas innan proposition med
förslag till lagstiftning kan lämnas till riksdagen, ge tillräcklig tid för
remissbehandling. Eftersom de reformerade reglerna för intjänande av
pensionsrätt bör träda i kraft vid ett kalenderårsskifte talar starka skäl för
att det formella ikraftträdandet flyttas fram till den 1 januari 1997. Därigenom
ges även mer tid för administrativa förberedelser. Mot denna bakgrund har
Genomförandegruppen enats om att föreslå regeringen att ikraftträdandet skjuts
upp.
Framflyttningen får ingen inverkan på reformens genomförande i sak. Retroaktiv
pensionsrätt baserad på inkomst och s k barnår kommer att beräknas fr.o.m. år
1960 för personer födda år 1935 eller senare. Pensionsrätt för
värnpliktstjänstgöring och studier kommer att intjänas fr.o.m. år 1995.
Tillsammans med remissynpunkterna skall departementspromemorian läggas till
grund för en proposition till riksdagen med regler för intjänande och beräkning
av reformerad ålderspension. I den fortsatta beredningen kommer vidare närmare
förslag till den finansiella infasningen av pensionsreformen och förslag om den
lagtekniska utformningen av garantipensionen och det s.k. premiereservsystemet
att läggas fram.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om särskilt
grundavdrag för pensionärer,
2. godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av det formella
ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets in-
tjänanderegler,
3. godkänner inriktningen av de förändringar inom området försäkring vid
ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt
Vidtagna och planerade åtgärder).
B 7. Ålderspensioner
1993/94 Utgift 52 503 117 019
1994/95 Anslag 53 210 000 000
1995/96 Förslag 80 125 000 000
varav53 450 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas ålderspension från folkpensioneringen, pensions-
tillskott till ålderspension, hustrutillägg och barntillägg till ålderspension.
Ålderspension utges från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att
mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för sin pensionering. Vid
uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras pensionen livsvarigt och vid
uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även
möjligt att ta ut en fjärdedels eller en halv eller tre fjärdedels ålderspension
mellan 60 och 70 års ålder.
Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folkpension
utges denna på grundval av antingen bosättning eller arbete i Sverige.
Hel ålderspension för en ensamstående pensionär är för år räknat 96 % av
basbeloppet och för två makar sammanlagt 157 % av basbeloppet. För den som inte
har ATP eller har låg ATP kompletteras folkpensionen med pensionstillskott.
Sådant utges med som högst 55,5 % av basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas
krona för krona mot utgående ATP.
Vid beräkning av utgående pensionsförmåner skall användas ett belopp som
motsvarar basbeloppet minskat med 2 %.
Bestämmelser om folkpensionsförmåner och pensionstillskott finns i lagen
(1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Antalet ålderspensionärer beräknas uppgå till 1 581 200 i december 1995.
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner
till 80 980 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Folkpension för gifta
-------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Hel ålderspension bör för år räknat|
|utgöra för ogift försäkrad 96 % av basbeloppet och för|
|gift försäkrad 78,5 % av basbeloppet. Hel förtidspension|
|bör för år räknat utgöra för ogift försäkrad 90 % av|
|basbeloppet och för gift försäkrad 72,5 % av|
|basbeloppet. De nya reglerna bör träda i kraft den|
|1 januari 1996. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: De nuvarande reglerna i 6 och 7 kap. lagen
(1961:381) om allmän försäkring (AFL) rörande folkpension i form av
ålderspension och förtidspension skiljer mellan ogifta och gifta försäkrade.
Till gift försäkrad utges folkpension med lägre belopp om maken uppbär
folkpension. Detta innebär att till försäkrad vars make uppbär hel folkpension
utges folkpension med 78,5 % av basbeloppet medan till försäkrad vars make inte
uppbär folkpension utges folkpension med samma belopp som för ogift försäkrad
dvs, 96 % av basbeloppet. Till försäkrad vars make har tre fjärdedels eller halv
folkpension utges hel folkpension med 82,9 % respektive 87,25 % av basbeloppet.
Har maken en fjärdedels folkpension utges hel folkpension med 91,6 % av
basbeloppet.
Som angetts i det föregående föreslås att folkpension i form av förtidspension
minskas med sex procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1995.
Enligt 10 kap. 1 § AFL skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande
lever åtskild från sin make, där ej särskilda skäl föranleder annat, likställas
med ogift pensionsberättigad. Likaså skall försäkrad som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har
haft barn likställas med gift pensionsberättigad.
Av de ovan beskrivna reglerna framgår att storleken på folkpension till gifta
pensionsberättigade bl.a. är beroende av om maken uppbär folkpension eller inte.
En orsak till detta förhållande är att förvärvsmönstret för gifta vid tiden för
införandet av det allmänna pensionssystemet var ett annat än dagens
förvärvsmönster. Det var då vanligt att mannen var ensam familjeförsörjare och
han var i genomsnitt äldre än kvinnan. När så var fallet och mannen
pensionerades minskade därför hushållets inkomster betydligt för att sedan öka
när kvinnan pensionerades. Genom att betala ut pension som för ogift kunde
hushållets inkomster stärkas fram till dess att kvinnan pensionerades.
Dagens förvärvsmönster ser annorlunda ut. Det är fortfarande så att mannen i
genomsnitt är ett par år äldre än kvinnan men ofta har kvinnan en
förvärvsinkomst och den ekonomiska påfrestningen av mannens pensionering är inte
lika kännbar som tidigare. De nuvarande reglerna är sålunda inte tidsenliga i
detta avseende.
Mot denna bakgrund samt utifrån dagens allvarliga statsfinansiella situation
är det motiverat att anpassa dessa regler. Enligt regeringens bedömning bör
folkpension till gift pensionsberättigad därför vara lika stor oavsett om maken
har folkpension eller inte.
Sålunda bör hel folkpension i form av ålderspension utges med samma belopp
till gift försäkrad oavsett om maken förvärvsarbetar eller uppbär hel eller
partiell folkpension. I enlighet med vad regeringen föreslagit ovan vad gäller
folkpension i form av förtidspension och pensionstillskott till förtidspension,
bör hel folkpension i form av förtidspension utges till gift pensionsberättigad
med 72,5 % av basbeloppet.
Dessa ändringar bör träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med författningsförslag under våren 1995.
Genom de förordade ändringarna beräknas kostnaderna för folkpension i form av
ålderspension och förtidspension minska med 1 200 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. Nettoeffekten efter skatt på statsbudgeten beräknas till 920 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96. Förtidspensionskostnaderna beräknas minska med
720 miljoner kronor och ålderspensionskostnaderna med 480 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Anslagsberäkning
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med
beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad och med
beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling
beräknat kostnaderna under detta anslag till 80 125 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen anfört om folkpension till gift pensionsberättigad
2. till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
80 125 000 000 kronor.
B 8. Efterlevandepensioner till vuxna
1993/94 Utgift 1 649 193 392
1994/95 Anslag 1 650 000 000
1995/96 Förslag 2 429 000 000
varav1 622 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild
efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
Pension till vuxna efterlevande kan utges i form av omställningspension och
särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt att de inte
fyllt 65 år. Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet men kan
betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn under 12 år.
Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid
omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och
inte har rätt till förtidspension.
De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990
är försedda med omfattande övergångsregler.
Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen
utges för år räknat med 96 % av basbeloppet. Vid beräkning av
efterlevandepensionens storlek skall användas ett belopp som motsvarar
basbeloppet minskat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har låg ATP
kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas
krona för krona mot utgående ATP.
Bestämmelserna om efterlevandepension och pensionstillskott finns i lagen
(1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Riksförsäkringsverket
Antalet änkepensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå
till 50 900 och antalet omställningspensioner vid samma tidpunkt till 5 200.
Antalet särskilda efterlevandepensioner beräknas till ca 50.
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för efterlevandepensioner till
vuxna från folkpensioneringen under budgetåret 1995/96 till 2 440 miljoner
kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med
beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling
beräknat kostnaderna under detta anslag till 2 429 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 429 000 000 kronor.
B 9. Särskilt pensionstillägg
1993/94 Utgift 11 091 391
1994/95 Anslag 12 000 000
1995/96 Förslag 18 200 000
varav12 100 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig
vård av sjukt eller handikappat barn.
Särskilt pensionstillägg, som infördes 1992, utges till ålderspensionär som
under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från
förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För
sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 %
av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem procentenheter.
Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet.
I december 1991 uppbar 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. I
december 1992 var antalet 829. I december 1993 uppgick antalet förmånstagare
till 961 personer. Det beräknade antalet personer med särskilt pensionstillägg i
december 1994 uppgår till 980.
Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg finns i lagen (1990:773) om sär-
skilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under
budgetåret 1995/96 till 18 200 000 kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beak-
tande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat
utgifterna under detta anslag till 18,2 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag
på 18 200 000 kronor.
58
B 10. Bostadstillägg till pensionärer
1993/94 Utgift 7 037 284 897
1994/95 Anslag 8 700 000 000
1995/96 Förslag 15 200 000 000
varav10 100 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget finansieras t.o.m. år 1994 statsbidrag till kommunernas kostnader
för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala
bostadstillägg till folkpension (SKBT). Från och med den 1 januari 1995 ersätts
KBT och SKBT med bostadstillägg till pensionärer (BTP) som bekostas från detta
anslag. Bestämmelserna om BTP finns i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer.
Det nya bostadstillägg som trädde i kraft den 1 januari 1995 är helt statligt.
Enligt reglerna för BTP lämnas bostadstillägg med 85 % av bostadskostnad mellan
100 kronor och 4 000 kronor per månad. Under en övergångstid av fyra år kan en
kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg där
bostadskostnad ersätts utöver de statliga gränserna. Detta kommunala
bostadstillägg prövas i övrigt enligt samma regler som det statliga
bostadstillägget.
Reglerna för bostadstillägg har under de senaste två åren successivt
förändrats. Den övre bostadskostnadsgränsen har höjts från 1 900 kronor till 4
000 kronor för en ensamstående pensionär samtidigt som kompensationsgraden, som
tidigare vanligen var 100 %, har sänkts till 85 %.
Från den 1 mars 1993 berättigar även boende i de särskilda boendeformerna
ålderdomshem och sjukhem till bostadstillägg. För närvarande uppbär ca 33 000
pensionärer i dessa boendeformer KBT. Regelförändringarna och en ökad benägenhet
att ansöka om bostadstillägg har lett till att antalet pensionärer med
bostadstillägg har ökat. I december 1994 uppbar 607 000 pensionärer
bostadstillägg.
Även i de nya reglerna för bostadstillägg inryms ett särskilt bostadstillägg
(SBTP) som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra.
SBTP fyller ut skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna
pension och övriga inkomster och å andra sidan Socialstyrelsens norm för
socialbidrag. I december 1994 uppbar 14 000 personer särskilt bostadstillägg.
Antalet beräknas med anledning av de nya statliga reglerna för bostadstillägg
minska betydligt. Riksdagen har uttalat att den norm för skälig levnadsnivå som
tillämpas vid beräkning av SBTP skall vara sex procentenheter högre än
Socialstyrelsens norm. Detta medför att antalet pensionärer med SBTP ökar något
(prop. 1994/95:25).
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för bostadstillägg till
16 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
59
Regeringens överväganden
Arbetsinkomst för ålderspensionärer
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: För den som uppbär ålderspension|
|skall vid beräkning av bostadstillägg i årsinkomsten|
|medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv|
|näringsverksamhet. De nya reglerna skall gälla fr.o.m.|
|den 1 juli 1995. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer (BTP) skall arbetsinkomster som en
ålderspensionär har inte räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP och
därmed inte heller påverka bostadstillägget. Denna regel har överförts från det
tidigare regelsystemet och tillkom den 1 juli 1989. Regeln följdes senare av en
förändring i skattereglerna som innebär att motsvarande arbetsinkomster inte
heller skall reducera det särskilda grundavdraget för pensionärer. Dessa regler
tillkom för att minska marginaleffekterna för arbetsinkomster och därmed
stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta, eftersom det vid denna tidpunkt
rådde arbetskraftsbrist. Marginaleffekten för en ålderspensionärs arbetsin-
komster sänktes därmed till en nivå som motsvarar den genomsnittliga
kommunalskattesatsen, dvs ca 31 %.
Att stimulera till förvärvsarbete är ur samhällelig synpunkt viktigt. Det kan
ändå ifrågasättas om högre bostadstillägg skall betalas ut om inkomsten består
av arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Regeringen finner att
det i nuvarande statsfinansiella läge inte är rimligt att betala ut
bostadstillägg till pensionärer utifrån en lägre inkomst än han eller hon
faktiskt har och därmed betala ut bostadstillägg till dem som har ekonomisk
förmåga att själva betala sin bostadskostnad. Regeringen anser därför, att alla
arbetsinkomster från och med den 1 juli 1995 skall räknas in i årsinkomsten för
bostadstillägg och därmed påverka bostadstilläggets storlek.
Förslaget beräknas minska kostnaderna för BTP med 100 miljoner kronor per år.
Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag
-------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: När både bostadsbidrag till|
|barnfamiljer och bostadstillägg utges, bör|
|bostadstillägget samordnas med hela bostadsbidraget.|
|Från den bostadskostnad som ligger till grund för|
|bostadstillägget bör således hela bostadsbidraget,|
|inklusive bostadsbidragets barndel, dras. De nya|
|reglerna bör tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: En pensionär med minderåriga barn kan vara
berättigad till såväl bostadstillägg (BTP) som bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall
överstiga bostadskostnaden samordnas BTP med bostadsbidraget. Vid beräkning av
BTP reducerar beviljat bostadsbidrag bostadskostnaden. Vid samordningen bortses
dock från bostadsbidragets inkomstprövade barndel, eftersom detta inte är knutet
till bostadskostnaden. Bestämmelser om fastställande av bostadskostnadens
storlek regleras i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om beräk-
ning av bostadskostnad.
Eftersom hänsyn inte tas till bostadsbidragets barndel vid samordningen kan
BTP tillsammans med bostadsbidraget i vissa fall överstiga den totala
bostadskostnaden. Även om barndelen inte är knuten till bostadskostnaden,
betalas beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas därför som ett stöd till
bostadskostnaden. Det kan därför upplevas som stötande att bostadsstöd betalas
ut med högre belopp än bostadskostnaden. Regeringen anser därför att BTP fr.o.m.
den 1 juli 1995 bör samordnas med hela bostadsbidraget, inklusive bidragets
barndel. Detta beräknas minska kostnaderna för BTP med ca 100 miljoner kronor
per år.
Avkastning av förmögenhet
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Den förhöjda avkastning på 10 % av|
|förmögenhetsvärdet, som beräknas för förmögenhet överstigande|
|75 000 kronor för ogift och 60 000 kronor för gift|
|pensionär, slopas fr.o.m. den 1 januari 1996. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Under avsnittet Vidtagna och planerade
åtgärder har regeringen aviserat att reglerna för det särskilda grundavdraget
bör ändras på så sätt att inkomst av kapital fr.o.m. den 1 januari 1996 bör
reducera det särskilda grundavdraget. Marginalskatteeffekten för
kapitalinkomster ökar därmed från 30 % till ca 50 %. Pensionärer som har
bostadstillägg får bostadstillägget reducerat i förhållande till förmögenheten.
Utöver marginalskatteeffekten tillkommer för dessa pensionärer därför en
ytterligare marginaleffekt. Storleken av den totala marginaleffekten är beroende
av vilken verklig avkastning pensionären får på sitt kapital. Marginaleffekter
på över 100 % förekommer med dagens regler. Med de föreslagna ändringarna
beträffande beräkningen av det särskilda grundavdraget, skulle marginaleffekten
öka ytterligare. För att mildra den totala marginaleffekten bör därför en änd-
ring i reglerna för bostadstillägg göras.
Enligt nuvarande regler för bostadstillägg påverkar förmögenhet den årsinkomst
som bestämmer bostadstilläggets storlek. Som inkomst upptas därvid 5 % av hela
förmögenhetsvärdet samt 10 % av den del av förmögenhetsvärdet som överstiger 75
000 kronor för ogift pensionär och 60 000 kronor för gift pensionär.
Regeringen anser att den förhöjda avkastningsberäkningen på 10 % bör slopas
fr.o.m. den 1 januari 1996. Som inkomst av förmögenhet bör alltså upptas 5 % av
förmögenhetsvärdet oavsett förmögenhetens storlek. Den totala
marginaleffekten för kapitalinkomster för en pensionär med BTP kommer i och med
denna förändring att uppgå till ca 85 % vid en verklig avkastning på 6 %. Det
innebär att marginaleffekten för en pensionär med bostadstillägg i vissa fall
blir lägre än vad den är med nuvarande regler.
De ändrade reglerna för beräkning av avkastning av förmögenhet beräknas öka
utgifterna för BTP med ca 400 miljoner kronor per år. Förändringen av reglerna
för det särskilda grundavdraget beräknas öka statens inkomster med ca 1 200
miljoner kronor.
Beräkning av skuldränta
-------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Vid beräkning av årsinkomst för|
|BTP bör ränta på skuld från och med den 1 juli 1995|
|endast dras från det inkomstslag som skuldräntan hänför|
|sig till. Ränta på skuld som inte avser fastighet bör|
|därför bara dras av från inkomst av kapital. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer skall 5 % av förmögenhet schablonmässigt räknas med i
årsinkomsten för BTP. Närmare föreskrifter för beräkning av förmögenhet och
avkastning därav lämnas i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om
inkomstberäkning m.m. Enligt dessa föreskrifter får skuldränta som avser fastig-
het högst dras från årsinkomsten med så stort belopp som motsvarar inkomsten av
fastigheten. Eventuellt underskott får alltså inte dras från annan inkomst än
fastighetsinkomst. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller
skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan skuldränta, som
schablonmässigt beräknas till 5 % av skulden, får således reducera andra
inkomster än kapitalinkomster, t.ex. inkomst av ATP.
Det får anses rimligt att skulder i BTP-sammanhang behandlas på samma sätt som
kapitaltillgångar och att skuldränta därmed får dras från inkomst av kapital.
Regeringen anser dock att en sådan kvittningsrätt bör begränsas till samma
inkomstslag på motsvarande sätt som gäller för fastigheter. Nuvarande system där
en ATP-inkomst kan kvittas bort mot en skuldränta, är enligt vår åsikt olämplig
och riskerar att uppfattas som en uppmaning till skuldsättning. Avdragsrätten
bör därför från och med den 1 juli 1995 begränsas så att skuldränta bara får
dras från inkomst av kapital. En sådan förändring minskar kostnaderna för
bostadstillägg med 40 miljoner kronor per år.
Ca 100 000 av alla pensionärer med KBT har skulder som avser annat än
fastighet. För 75 000 av dessa motsvaras inte skulderna av lika stora eller
större kapitaltillgångar. För den senare gruppen är skuldens storlek i
genomsnitt 50 000 kronor. Med en begränsning av avdragsrätten får merparten av
de 75 000 pensionärerna minskat bostadstillägg. Minskningen varierar men blir i
genomsnitt ca 600 kronor per år.
Inkomstavdrag
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Bostadstillägg minskas från och med|
|den 1 juli 1995 med 40 % av den beräknade årsinkomsten|
|upp till 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst|
|överstigande 1,5 basbelopp. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Avtrappningen av bostadstillägget sker med
nuvarande regler med 35 % av årsinkomst upp till 1,5 basbelopp och med 40 % av
årsinkomst över 1,5 basbelopp. Ett och ett halvt basbelopp uppgår år 1994 till
52 800 kronor. Eftersom folkpension och ett pensionstillskott inte räknas med i
årsinkomsten, motsvarar detta en total inkomst på 105 000 kronor.
Avtrappningen av bostadstillägget mot inkomsten bör vara avpassad så att det
alltid är mer ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör
avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas ut till pensionärer
med så höga inkomster att systemet därmed upplevs som stötande. De höjda
bostadskostnadsgränser som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 innebär att högre
bostadstillägg kan betalas ut, vilket i sin tur får till följd, att en pensionär
kan ha en högre inkomst innan bostadstillägget är helt bortreducerat. Under år
1995 kan en pensionär ha en månadsinkomst på 13 260 kronor, innan
bostadstillägget är helt bortreducerat. För en förtidspensionär är gränsen ännu
högre.
Regeringen anser att det med anledning av det ansträngda ekonomiska läget inte
är rimligt att bostadstillägg betalas ut till pensionärer som har inkomster över
13 000 kronor per månad. I rådande situation är det därför nödvändigt, att
pensionärer med en inkomst utöver folkpension och pensionstillskott får sitt
bostadstillägg minskat snabbare än i dag. Vi anser således att
inkomstavtrappningen i BTP-systemet fr.o.m. den 1 juli 1995 generellt bör höjas
med 5 procentenheter. Det innebär, att bostadstillägget trappas av med 40 % av
årsinkomst upp t.o.m. 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst över 1,5
basbelopp. Förslaget innebär en besparing med 700 miljoner kronor per år.
Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt bostadstillägg
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Den skäliga levnadsnivå som lägst|
|skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg|
|till pensionärer regleras i lagen (1994:308) om|
|bostadstillägg till pensionärer. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen godkände i december 1994 den för-
bättring av det särskilda bostadstillägget som regeringen förordade i
propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Förbättringen bestod i att en skälig
levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122 % av basbeloppet för ogift och
101 % för den som är gift. Detta har övergångsvis reglerats i förordning
(1994:1193) om tillämpningen av lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer. Bestämmelsen är dock av en sådan karaktär att den bör regleras i
lag i stället för i förordning. I förslaget till ändring i lagen om
bostadstillägg till pensionärer som träder i kraft den 1 juli 1995 bör därför
regleras att den skäliga levnadsnivån skall vara lägst 122 % vid beräkning av
särskilt bostadstillägg.
Anslagsberäkning
Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med
beaktande av förslagen till ändrade regler för bostadstillägg och förslaget till
höjt pensionstillskott för förtidspensionärer under anslaget B 5.
Förtidspensioner och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning
samt dess utveckling och bostadskostnadsutvecklingen beräknat kostnaderna under
detta anslag till 15 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 6.6.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308)om bostads-
tillägg till pensionärer,
2. godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna för bo-
stadstillägg,
3. till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 15 200 000 000 kronor.
B 11. Ersättning till Posten AB m.m.
1993/94 Utgift 191 253 860
1994/95 Anslag 204 439 000
1995/96 Förslag 282 025 000
varav188 017 000 beräknat för juni 1995 - juli 1996
Från anslaget betalas ersättning till Posten AB, respektive portokostnader för
utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl.
förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsändning av information till
allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden, samt
för tryckning av vissa blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket
(RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket
RFV beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 317 720 000 kronor.
Regeringens överväganden
RFV och försäkringskassorna betalar ut försäkringsförmåner dels genom
kontoinsättning hos bank eller postgiro, dels genom anvisningar via Posten AB.
Fr.o.m. den 1 oktober 1994 är kontoinsättning det principiella utbetal-
ningssättet. Detta innebär minskade portokostnader. Fr.o.m. budgetåret 1995/96
beräknas en ytterligare besparing om ca 20 miljoner kronor. Vidare innebär
slopandet av vårdnadsbidraget en besparing om 6,9 miljoner kronor för år räknat.
Kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas mot denna bakgrund till 307 370 000
kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utges från Allmänna
pensionsfonden. Ersättningen beräknas till 25 345 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 282 025 000 kronor.
Delpension
Förvärvsarbetande som minskar sin arbetsinsats kan under vissa förutsättningar
erhålla delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det
inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall
kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst
under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att denne under de
senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst
fyra månader.
Enligt tidigare regler, som gällde t.o.m. den 30 juni 1994, kunde delpension
betalas ut med 65 % av inkomstbortfallet från den månad den försäkrade fyller 60
år. Enligt de nya regler som gäller från den 1 juli 1994 utges delpension för
högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension
föreligger numera först från den månad den försäkrade fyller 61 år. Samtidigt
sänktes kompensationsgraden till 55 % av pensionsunderlaget. Enligt
övergångsreglerna skall äldre bestämmelser tillämpas om ansökan gjorts före
ikraftträdandet och delpension även beviljas för tid med början före den 1
januari 1995. Vidare ansåg utskottet att de som redan uppbär delpension skall ha
möjlighet att trappa ner sin arbetsinsats ytterligare inom ramen för nu gällande
regler. I praktiken innebär detta, att nedtrappningen måste ske under december
1994.
60
I december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. Ett år senare uppbar 48 000
personer delpension och i december 1993 var motsvarande siffra 48 600. Antalet
delpensionärer i december 1994 uppgick till ca 50 000. Tillströmningen av nya
delpensioner har varit mycket svag, efter det att de nya reglerna trädde i kraft
den 1 juli 1994. Antalet delpensionärer beräknas avta fram till år 1998 främst
beroende på att nybeviljandefrekvensen antas minska på samma sätt som skedde år
1981, då ersättningsgraden sänktes samt att antalet åldersklasser som kan få
delpension minskat med 20 %.
61
C. Hälso- och sjukvård
Mål och inriktning
Hälso- och sjukvården är en av grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Till dess
uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla
och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom
habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring. Tillgången till en god
hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor skall känna sig
trygga.
Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso-
och sjukvårdslagen - HSL (1982:763) styras av följande principer:
-------------------------------------------------------
|* God och trygg hälso- och sjukvård till alla |
|Det skall finnas en bra och lättillgänglig hälso- och|
|sjukvård för alla människor på lika villkor. |
| |
|* Valfrihet och inflytande för patienten |
|Patientens önskemål och behov skall så långt som möjligt|
|styra utformningen av vården. Patientens möjligheter|
|till inflytande över sin egen situation bör stärkas för|
|att motverka det naturliga underläge som patienten|
|befinner sig i. |
| |
|* Gemensam finansiering |
|Hälso- och sjukvården skall vara gemensamt finansierad|
|via skattsedeln. Den som är sjuk skall få den vård och|
|omsorg han behöver, oberoende av egen ekonomi.|
|Patientavgifter bör främst ses som ett styrmedel och|
|inte som en finansieringskälla. |
| |
|* Rättvis fördelning - efter behov |
|Resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas|
|rättvist och efter behov. De äldre, barnen, de psykiskt|
|störda och de långtidssjuka är grupper som|
|sjukvårdshuvudmännen särskilt bör uppmärksamma. |
| |
|* Demokratiskt styrd hälso- och sjukvård |
|För att resurserna ska kunna fördelas rättvist och efter|
|behov måste hälso- och sjukvården vara demokratiskt|
| |
|styrd. |
| |
|* Förnyelse- och effektiviseringssträvandena måste|
|fortsätta |
|Resurserna till hälso- och sjukvården är begränsade.|
|Verksamheten måste ständigt anpassas till ändrade behov|
|och nya förutsättningar. Förnyelsen och|
|effektiviseringen måste därför gå vidare. |
-------------------------------------------------------
94
Folkhälsoarbetet
Genom våra kost-, tobaks- och alkoholvanor, motion m.m. kan vi som enskilda
individer i viss mån påverka vår hälsa och vårt välbefinnande. Men många, oftast
mer avgörande, faktorer styr man som enskild inte över. Det gäller bl.a. det
genetiska arvet, arbetslöshet och miljöfaktorer såsom vatten- och
luftföroreningar. Samhället har här ett stort ansvar.
Sverige har anslutit sig till de mål som Världshälsoorganisationen (WHO)
angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en
resolution från år 1986 skall medlemsländerna bl.a. betrakta hälsotillståndet i
respektive land, särskilt bland underpriviligierade grupper, som en indikator på
samhällsutvecklingens kvalitet.
Under åren 1990 och 1991 uppdaterades hälsomålen bl.a. med hänsyn till
utvecklingen inom Europaregionen och till nya kunskaper. Hälsomålen följs upp
genom olika s.k. indikatorer. En samlad uppföljning för Europaregionen har
gjorts under år 1994. Den har nyligen presenterats och visar bl.a. att Sverige
hävdar sig väl vid en internationell jämförelse.
Detta är glädjande men det finns samtidigt anledning att uppmärksamma att
vissa gruppers, t.ex. yngre lågutbildade kvinnors, hälsosituation i vårt land
verkar försämras. Folkhälsoarbetet måste därför drivas vidare med oförminskad
kraft och Folkhälsoinstitutets uppgifter och insatser koncentreras till att
finna metoder för att förbättra de sämst ställda gruppernas hälsotillstånd. Det
är också genom att förbättra dessa gruppers hälsa som de stora
folkhälsovinsterna kan göras.
Patientens ställning
Ett centralt mål för reformsträvandena i den svenska hälso- och sjukvården under
senare år har varit att stärka patientens och medborgarens ställning, bl.a.
genom att ge individen ökade möjligheter att välja vårdgivare inom t.ex.
primärvård och olika typer av specialistvård liksom att välja sjukhus vid sluten
vård. Åtgärder har också vidtagits för att öka vårdens tillgänglighet, genom
bl.a. vårdgarantiåtaganden.
Men patientens ställning och inflytande kan och bör stärkas ytterligare.
Regeringen har därför i de ändrade direktiven till kommittén om hälso- och sjuk-
vårdens finansiering och organisation (HSU 2000) uppdragit åt kommittén att
överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i
vården.
Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring
Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring är mycket viktiga inslag i arbetet
inom hälso- och sjukvården. För en utvecklad verksamhetsuppföljning och
kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen
preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet
i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som
exempel på det sistnämnda kan nämnas vårdens tillgänglighet och dess
möjligheter att erbjuda kontinuitet i kontakterna. Även personalpolitiska och
organisatoriska mål bör formuleras och fastställas för att tillgängliga resurser
skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt.
Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och för
dem som är verksamma inom sektorn. Sammantagna skall delmålen leda till att det
övergripande målet om att alla medborgare skall ha tillgång till en god vård
uppnås.
Från statens sida är det angeläget att genom tillsyn och uppföljning kunna
bedöma om eller i vilken mån målen nåtts, dvs. om hälso- och sjukvården
utvecklas positivt eller ej. Detta behövs bl.a. för att få underlag för att
bedöma behovet av åtgärder från regeringens och riksdagens sida. Däremot är det
av mindre betydelse på vilket sätt sjukvårdshuvudmännen organiserar sin
verksamhet för att nå målen.
Syftet med kvalitetssäkringsarbetet är att nå en hög och jämn kvalitet i såväl
omvårdnad som vid behandlingar och operationer. Stora variationer mellan
vårdgivarna inom den offentligt finansierade vården kan i dessa avseenden inte
accepteras. Staten har en viktig uppgift att medverka i det arbete som pågår med
att utarbeta kvalitetssäkringssystem. Detta arbete är mycket angeläget främst ur
patientsäkerhetssynpunkt men också ur ett personalpolitiskt perspektiv.
Rehabilitering
Rehabiliteringstanken, att människor skall återfå funktionsförmågan - helt eller
så långt medicinskt möjligt - efter sjukdom eller skada och därmed kunna
återvända till ett normalt liv, måste genomsyra all vård och omsorg. Detta
förhållningssätt skall gälla även för patienter med mycket långvariga, kroniska
eller obotliga sjukdomar eller skador, där det handlar om att lära sig att leva
med sin sjukdom.
En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur såväl individens och de
anhörigas som ur samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat
lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För
samhället innebär det minskade kostnader inom sjukförsäkringen och för
landstingens och kommunernas service och vårdinsatser.
Rehabiliteringsinsatser måste för att vara effektiva sättas in på ett tidigt
stadium och samordnas. Detta fungerar inte alltid i dag. Arbetsgivaren och
försäkringskassan har ansvar för att den yrkesverksamma befolkningen vid sjukdom
eller skada får rehabilitering. Men när det gäller människor utanför
arbetslivet, t.ex. äldre, handikappade och psykiskt störda finns det risk för
att deras rehabiliteringsbehov inte uppmärksammas av vare sig försäkringskassa,
landsting eller kommun.
För att undvika att rehabiliteringsbehov inte blir tillgodosedda har staten,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet kommit överens om att för år
1995 avsätta 300 miljoner kronor till rehabilitering av äldre och handikappade.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att
sjukvårdshuvudmännen uppmärksammar behovet av insatser när det gäller äldre
personers och de psykiskt stördas hälsosituation. När huvudansvaret för
omvårdnaden av dessa grupper numera finns hos kommunerna är det speciellt
viktigt att de ansvariga för sjukvård och medicinsk rehabilitering inriktar sin
verksamhet på ett sådant sätt och utformar sådana delmål som tillgodoser äldre
personers och psykiskt stördas behov av en god medicinsk service.
Socialstyrelsens uppföljning av Ädelreformen understryker behovet av detta.
Flera av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller planerar fokuseras också
på de äldres hälsa och de psykiskt stördas situation.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar
Sjukvårdshuvudmännen har ansvaret för att tillgodose befolkningens behov av
hälso- och sjukvård. Vården skall ges till alla på lika villkor.
En viktig förutsättning för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa
likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god tillgång till och kvalitet
i hälso- och sjukvården är att de kan fördela resurserna efter befolkningens
vårdbehov. De måste därför ha stor frihet att anpassa vårdutbudet efter lokala
behov och förutsättningar, då variationerna ur såväl geografiska och
befolkningsmässiga som hälsomässiga hänseenden är betydande.
Förnyelsearbetet måste gå vidare
Den svenska hälso- och sjukvården präglas för närvarande av ett intensivt
förändringsarbete. Detta arbete bör fortsätta och är angeläget av flera skäl.
Det krävs ett kontinuerligt förändringsarbete för att anpassa hälso- och
sjukvården till förändrade behov och nya förutsättningar. Mycket i den pågående
utvecklingen talar också för att allt mer av medicinsk service kan tillgodoses i
öppna vårdformer. Men fortfarande är en stor del av hälso- och sjukvårdens
samlade resurser knutna till den slutna vården. Därför är det angeläget att den
öppna vården/primärvården prioriteras och att nya samarbetsformer mellan öppen
och sluten vård utvecklas. Detta kan på sikt innebära att gränsen mellan dessa
vårdformer blir mindre påtaglig. Att anpassa den slutna vårdens struktur till
nya förutsättningar och begränsade ekonomiska resurser är enligt regeringens
bedömning en av de största utmaningarna för sjukvårdshuvudmännen under de när-
maste åren.
Ett viktigt inslag i förnyelsearbetet är en bättre kontinuitet mellan de
patienter som ofta behöver sjukvårdens tjänster och personal inom hälso- och
sjukvården, främst inom den öppna vården. Vi har för avsikt att uppmärksamma
detta i samband med att vi lägger fram förslag till riksdagen om att upphäva
husläkarlagen.
Patientens möjlighet att välja vårdgivare är också ett angeläget inslag i
förnyelsearbetet och en grundläggande utgångspunkt i en god hälso- och sjukvård.
Styrning, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver
successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den offentliga
sektorn bör uppmuntras. Nya verksamhetsformer, som är mer flexibla, bör prövas.
Olika alternativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården kan i
detta sammanhang vara ett komplement.
Hälso- och sjukvårdens resurser
Sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar och behovet av att kunna kontrollera
totalkostnaderna och fördela sjukvårdsresurserna främst efter behov innebär att
huvudmännen måste kunna fördela resurserna dit där det finns behov av
ytterligare insatser från sjukvårdens sida. De bör också kunna avgöra vilka
insatser som behövs inom ett visst område för att en verksamhet skall få del av
offentlig finansiering. Ett arbete med denna inriktning har inletts.
För att åstadkomma en bättre hushållning med resurserna krävs också en bättre
samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvården, inom
socialtjänsten och inom socialförsäkringen.
Sektorsgränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan
försvåra en anpassning av den offentliga sektorns resurser till befolkningens
behov, bör överbryggas.
Det är nödvändigt att det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och
sjukvården sker inom en resursram som är förenlig med arbetet att uppnå balans i
samhällsekonomin. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till vad vi tidigare
anfört om den kommunala ekonomin. Eftersom vi anser att landsting och kommuner
bör vara mycket återhållsamma med skattehöjningar måste arbetet med att
effektivisera den kommunala verksamheten intensifieras för att medborgarnas
behov av service och vård skall kunna tillgodoses.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har
successivt minskat under senare år. Ersättningarna från sjukförsäkringen bidrar
numera bara med ett par, tre procent av totalkostnaderna för hälso- och
sjukvården. Patientavgifter bidrar med ungefär lika mycket. Vi vill i detta
sammanhang understryka att vi anser att patientavgifter främst bör betraktas
som ett styrinstrument och inte en finansieringskälla.
De minskade statsbidragen innebär att nya vägar kan behöva sökas vad gäller
statsmakternas möjligheter att styra utvecklingen av hälso- och sjukvården ur
riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås.
Utvecklingen i nuvarande hälso- och sjukvårdssystem
Hälso- och sjukvårdens ekonomi och styrning
Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av hög
klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt förfogande.
Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har under de senaste 25
åren varit likartad i större delen av den industrialiserade världen. I slutet av
1970-talet bromsades den tidigare kraftiga volymökningen upp främst till följd
av ökad konkurrens med andra samhällssektorer och under 1980-talet har hälso-
och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) ökat långsammare än under
1970-talet i stort sett alla OECD-länder.
Enligt OECDs statistik avseende år 1992 uppgick hälso- och sjukvårdens andel
av BNP till 7,9% i Sverige. Detta kan jämföras med 7,5% år 1972 och 9,6% år
1982. Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har således minskat med 18% mellan
1982 och 1992.
Högst BNP-andel har USA med 14%, följda av Canada med 10,1% och Frankrike
respektive Finland med 9,4%. I Danmark uppgick BNP-andelen år 1992 till 6,5% och
i Norge till 8,3%.
I de flesta OECD-länder betalas vården antigen genom skattefinansierade
sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien,
eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till
behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländerna, Tyskland
och Frankrike. Båda systemen har sina för- och nackdelar. I de flesta länder har
därför respektive system modifierats och lånat drag av varandra. I vårt land
pågår i flera landsting ett förändringsarbete med ambitionen att dra nytta av de
positiva elementen i förändrade styr- och ersättningsformer utan att avkall görs
på verksamhetens kvalitet och de övergripande målen för hälso- och sjukvården.
De s.k. Dala-, Bohus- och Stockholmsmodellerna är exempel på detta. Uppfölj-
ningar och utvärderingar av dessa modeller har bl.a. inom ramen för HSU 2000
sammanställts och analyserats.
Utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården utgår i huvudsak från den gängse
uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan kommuner, landsting och staten. Men
sedan den 1 januari 1992 finns det möjligheter att pröva en annan fördelning
enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för
primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting
är överens. För närvarande pågår en sådan försöksverksamhet i fem kommuner, Ale,
Aneby, Helsingborg, Katrineholm och Sigtuna sedan den avbrutits i två kommuner,
Håbo och Kävlinge. Socialstyrelsen har i december 1994 lämnat en andra
uppföljningsrapport om försöken, Halvvägs; Lägesrapport från försöket med
kommunal primärvård.
Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om försöksverksamhetens
genomslag i praktiken. De förändringar som skett inom hälso- och sjuk-
vårdssektorn, t.ex. Ädelreformen och husläkarreformen, i kombination med rådande
ekonomiska förutsättningar innebär dessutom att det är svårt att urskilja vilka
förändringar som är en följd av det ändrade huvudmannaansvaret. Hittills har
inte heller några större skillnader kunnat iakttas beroende på om kommun eller
landsting är huvudman för primärvården.
Vidare har, som närmare redogjorts för i inledningen till avsnittet B, lokala
försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård
inletts den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105,
bet. 1991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347).
Försöksverksamheten bedrivs inom vissa områden i fem län, nämligen Gotlands,
Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län. Målen för
försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom hälso- och sjukvård och
socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att minska de samhällsekonomiska
kostnaderna för socialförsäkringen genom att det s.k. ohälsotalet skall kunna
minskas. Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i uppdrag att gemensamt
följa upp och utvärdera dessa försök.
Ytterligare steg i försöken att överbrygga sektorsgränser har tagits genom att
det sedan den 1 juli 1994 också finns möjlighet att med stöd av lagen (1994:566)
om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst bedriva försöksverksamhet inom detta
område. För närvarande pågår en sådan verksamhet i Stenungsunds kommun.
Folkhälsoarbetet
Befolkningens hälsa har successivt blivit bättre i takt med att den allmänna
levnadsstandarden har höjts. Bättre kost, hygien, arbetsmiljö, boende, allmän
skolgång och medicinska insatser har givit befolkningen gynnsammare livsvillkor.
Detta avspeglar sig också i hälsotillståndet som generellt sett är bättre än i
de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland de högsta och
spädbarnsdödligheten bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska
utvecklingen bidrar till att allt fler patienter i alla åldrar kan behandlas och
rehabiliteras.
Men skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är fortfarande stora. Det finns
betydande skillnader mellan olika socioekonomiska grupper liksom mellan kvinnor
och män och mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns dessutom uppgifter
som tyder på att skillnaderna ökar. Yngre lågutbildade kvinnor är en grupp vars
hälsosituation tycks försämras. Detta framgår av den Folkhälsorapport som
Socialstyrelsen presenterade under våren 1994.
Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex.
sjukdomar i rörelseorganen, nedsatt psykiskt välbefinnande och allergier samt
insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta dessa negativa
utvecklingstendenser krävs att det preventiva folkhälsoarbetet intensifieras och
tydligare inriktas mot strukturella insatser. De hälsofrämjande åtgärderna
syftar i första hand till att skapa stödjande miljöer för hälsa som ger
förutsättningar för att öka välbefinnandet så att motståndskraften mot olika
påfrestningar stärks och därigenom risken för ohälsa och sjukdom minskar. I
andra hand, som en positiv sidoeffekt, kan kostnaderna för sjukvården komma att
minska.
Primärvården
Primärvården utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred
verksamhet, från prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering.
Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla. Den
enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet runt. Primärvården måste
också kunna samverka såväl inom organisationen som utåt mot läns- och
regionsjukvård samt socialtjänst, skolhälsovård, hälso- och miljöskydd etc.
Detta förutsätter dels en flexibel vårdorganisation, dels att vården utformas
efter lokala behov och förutsättningar.
Utvecklingen under 1990-talet har medfört flera förändringar som påverkar
primärvårdens omfattning och inriktning. År 1989 kom Landstingsförbundet med sin
rekommendation om ett fritt vårdsökande på samma vårdnivå inom landstinget eller
en grupp av landsting. Alla landsting följde denna rekommendation, vilket bl.a.
innebar att patienterna inte längre var hänvisade till den närmaste
vårdcentralen.
Genom Ädelreformen övergick många distriktssköterskor och undersköterskor, som
sedan början av 1980-talet knutits till primärvården främst för att bistå
distriktssköterskorna i deras verksamhet, till primärkommunal verksamhet.
Sammanlagt överfördes nära 3 500 befattningar eller en femtedel av den personal
som berördes av reformen från landstingen till de kommuner som inte själva hade
huvudmannaansvaret för primärvården. Mer än 50 procent av den överförda
personalen var distriktssköterskor och drygt 30 procent undersköterskor.
I detta sammanhang använder vi begreppet sjukvårdshuvudmän som samlingsbegrepp
för landstingen, de tre landstingsfria kommunerna och de fem kommuner som på
försök har huvudmannaansvaret för primärvården. Men vi vill understryka att alla
kommuner egentligen skulle kunna betecknas som sjukvårdshuvudmän till följd av
Ädelreformen, då alla kommuner genom denna tagit över ansvaret för hemsjukvården
i de särskilda boendeformerna med undantag av läkarinsatser. Dessutom har
hälften av landet kommuner också, enligt överenskommelse med respektive
landsting, tagit över hemsjukvården även i det vanliga boendet.
Under 1970- och 1980-talen präglades primärvården i stor utsträckning av
bristen på läkare. Trots att antalet inrättade allmänläkarbefattningar nära
fördubblades under 1980-talet fanns även i slutet av detta årtioende en
läkarbrist på grund av att många tjänster var vakanta eller upprätthölls av
vikarier. Detta medförde att det många gånger kunde vara svårt att få
kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. Men det bidrog också till
en ändrad arbetsfördelning mellan olika personalgrupper inom vårdcentralen genom
att uppgifter delegerades till distriktssköterskor, andra sjuksköterskor och
undersköterskor. Arbetsformerna utvecklades också till förmån för ett ökat
lagarbete.
Som en följd av bl.a. en god tillgång till specialistkompetenta läkare och
husläkarreformen finns det numera det antal distriktsläkare/ husläkare som
sjukvårdshuvudmännen sedan länge ansett vara önskvärt, nämligen en läkare per
2 000 invånare. Det finns därmed numera drygt 4 300 specialistkompetenta läkare,
främst specialister i allmänmedicin, inom primärvården.
En liknande förändring, som skedde år 1992 vad gäller äldre och fysiskt
handikappade personer, genomförs från och med i år för psykiskt störda. Denna
reform får effekter också för primärvårdsverksamheten. Ett bra stöd, till såväl
de psykiskt störda som personal inom den kommunala verksamheten från hälso- och
sjukvården, är en viktig förutsättning för att de psykiskt störda skall få ett
bra omhändertagande i bostadsområdena. Detta kan bara uppnås genom ett stort
engagemang från primärvården.
Med nuvarande kompetensfördelning i samhället ligger ansvaret för att utveckla
vården på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med regeringens och riksdagens
intentioner har dessa också under den senaste tioårsperioden lagt ned ett
betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad
valfrihet och tillgänglighet. Genom att primärvården hamnat i fokus för debatten
har den i mindre utsträckning berörts av besparingskraven inom hälso- och
sjukvårdssektorn. Detta är också i linje med riksdagens och regeringens
riktlinjer, vilka länge förordat en förändring av resursfördelningen mellan den
öppna och slutna vården.
Det finns nu vissa tecken på att läns- och regionsjukvården åter expanderar
och att den öppna vården därmed riskerar att bli eftersatt. Vi vill dock
framhålla vikten av att primärvården fortsätter att utvecklas bl.a. när det
gäller de preventiva insatserna.
Den slutna vården
Den slutna sjukvården, dvs. den vård som innebär att patienten läggs in på
sjukhus, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet
vårdplatser reducerades med över 15 000 platser. Den största förändringen skedde
inom den psykiatriska vården. Gamla och stora institutioner lades ned i
betydande utsträckning och antalet patienter reducerades med nästan hälften.
Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där
antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade med 0,8 platser.
Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtiderna
för all sjukvård. Inom den internmedicinska korttidsvården liksom vid kirurgisk
vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 %. Denna utveckling var
möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/ geriatriken och genom
en utvecklad samverkan med öppenvårdsresurserna och kommunernas äldreomsorg.
Genom Ädelreformen minskades antalet färdigbehandlade inom sjukhusen och
vårdtiderna kunde kortas ytterligare. År 1989 vårdades t.ex. en strokepatient i
genomsnitt 58 dagar på sjukhus medan medelvården för dessa patienter år 1993 var
16 dagar.
Enligt den internationella jämförelse som OECD har publicerat var den
genomsnittliga vårdtiden på akutsjukhus i Sverige år 1992 6,0 dagar. Endast
Australien redovisar ett lägre antal dagar. Antalet intagningar per 1 000
invånare har därmed kunnat öka trots det minskade antalet vårdplatser.
Hur resurserna inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på
vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och på hur
effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen av t.ex.
dagkirurgi och s.k "titthålskirurgi" har bidragit till att minska behovet av
vårdplatser. Ingrepp som tidigare krävde att patienten togs in på sjukhus kan nu
i flera fall ske i öppen vård. Utvecklingen har lett till att vi har börjat tala
om "sjukhuset utan bäddar" och "sjukhuset utan väggar".
Förändringarna inom den slutna vården understryker nödvändigheten av att
omstrukturera verksamheten. Det finns totalt sett alltför många sjukhusbäddar i
landet vilka binder resurser som skulle kunna utnyttjas bättre.
Att tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder och att
utmönstra föråldrade och ineffektiva metoder är ett viktigt inslag i
förnyelsearbetet. Den verksamhet som Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, SBU ansvarar för är därför angelägen. Verksamheten, som nu
har bedrivits i cirka sju år, syftar till att ge sjukvårdshuvudmännen underlag
och stöd för förändringsarbetet och åstadkomma en kostnadseffektiv vård med hög
kvalitet och patientsäkerhet.
För att den enskilde skall få sina vårdbehov, inklusive en effektiv och snabbt
insatt medicinsk rehabilitering, tillgodosedda är det av stor vikt att en hög
kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande
vårdkedjor och att insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som
socialtjänsten integreras och samverkar för att uppnå det bästa möjliga och
snabbaste återhämtandet för den enskilde. Detta är speciellt viktigt när det
gäller äldre och psykist störda personer, som ofta kan vara beroende av insatser
från hälso- och sjukvården under lång tid. På vissa håll i landet, t.ex i
Bohuslandstinget, har detta bidragit till att gränserna mellan den öppna och
slutna vården håller på att luckras upp och förändras.
Långa köer till vissa operationer var ett stort problem inom den slutna vården
under 1980-talet och början på 1990-talet. Företrädare för staten och
Landstingsförbundet träffade därför år 1991 en överenskommelse om att införa en
vårdgaranti från och med år 1992. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på
500 miljoner kr till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades
genomförandet. Vårdgarantin har förlängts under åren 1993 och 1994 och kommer
att gälla även under innevarande år enligt Dagmaröverenskommelsen mellan staten
och Landstingsförbundet för år 1995.
Vårdgarantin har varit framgångsrik. Utveckling underlättades genom att
Ädelreformen genomfördes vid samma tid som vårdgarantin trädde i kraft samtidigt
som många landsting började tillämpa nya ersättningsformer för klinikerna vid
sjukhusen.
De köer som fanns i slutet på 1980-talet hade i slutet av år 1993 i det
närmaste försvunnit. På vissa håll i landet finns dock nu tecken som tyder på
att köerna till opererande specialiteter åter ökar.
Internationell samverkan inom hälso och sjukvårdsområdet
Den internationella samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet kommer i hög grad
att påverkas genom Sveriges medlemskap i EU. Hälso- och sjukvården är dock i
huvudsak en nationell fråga inom EU och det finns inte någon gemensam
lagstiftning inom detta område med undantag av läkemedelsområdet. I samband med
att Maastrichtfördraget trädde i kraft upprättades dock ett formellt och
strukturerat samarbete inom folkhälsoområdet genom artikel 129 i Fördraget om
den Europeiska Unionen. Samarbetet skall främst inriktas på att förebygga de
stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket, främja forskning om deras
orsaker och överföring samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. I artikeln
understryks också vikten av samarbete med tredje land och andra internationella
organisationer på folkhälsoområdet.
Bland dessa finns WHO, som är den organisation som Socialdepartementet
tidigare haft det mest omfattande samarbetet med. Genom stora extra bidrag över
biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för
utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internationella
samarbetet kring smittskydd och hiv/aids är viktigt också för Sverige.
Regeringen lägger även stor vikt vid och stöder aktivt WHO Europas arbete med
att förverkliga en europeisk handlingsplan på alkoholområdet. Inom WHO:s
europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa.
Miljö- och hälsoministrarna i WHO:s europaregion träffades i Helsingfors i
juni 1994 och antog en deklaration och ett handlingsprogram om hälsorisker i
miljön. Deklarationen omfattar dels åtgärder mot gränsöverskridande
föroreningar, dels åtgärder i varje medlemsland.
Det internationella samarbetet sker också inom Nordiska ministerrådet,
Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).
Att främja demokrati och respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna är
grunden för Europarådets verksamhet. Under en lång rad år har Europarådet bl.a.
arbetat med frågor som rör bioetik. För närvarande utarbetar den styrkommitté
inom Europarådet som arbetar med dessa frågor ett förslag till en konvention om
bioetik. Denna består dels av en ramtext, dels av separata protokoll i olika
sakfrågor. I en första etapp utarbetas ett protokoll om forskning på människa
och ett om transplantationer. Senare följer protokoll om skydd för embryot samt
genetiska tester.
Flertalet industrialiserade länder står inför likartade problem inom hälso-
och sjukvårdsområdet, med en stagnerande ekonomi och en åldrande befolkning.
Detta har särskilt uppmärksammats av OECD inom ramen för det arbete som görs för
att reformera hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsländerna. En
ministerkonferens med detta tema hölls i november 1994.
Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet
med Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern.
95
Vidtagna och planerade åtgärder
Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och
kvalitet
Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a. med ett
större antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av kostnader
och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för att samla in och
redovisa adekvat information måste påskyndas.
För att att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården
behövs tillgång till jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling. Sådana
data saknas i allmänhet.
Socialstyrelsens aktiva uppföljning visar att både säkerheten och kvaliteten
inom vissa verksamheter behöver förbättras. Dessutom används inte resurserna
optimalt. Det kan t.ex. finnas onödigt stor akutverksamhet inom flera landsting.
Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika alterna-
tiva metoder och system är nödvändiga faktaunderlag inför beslut om
resursfördelning, prioriteringar och ekonomiska styrsystem.
I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmaröverenskommelserna -
har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet
av ett bättre informationssystem inom hälso- och sjukvården. Flera insatser har
också gjorts inom dessa områden t.ex. inrättandet av centrum för epidemiologi
och social analys inom Socialstyrelsen. Detta bör ses som led i arbetet med att
förbättra informationsförsörjningen. Men det behövs ytterligare insatser och en
fortsatt nära samverkan mellan staten, landstingen och kommunerna. De statistik-
uppgifter och de redovisningssystem, som i dag finns tillgängliga, är
otillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad
uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål
relativt lätt kan göras.
Som ett led i arbetet med att förbättra redovisningen har Socialstyrelsen fått
i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet, SCB och Spri utveckla ett
system för att regelbundet kunna redovisa förhållandena i hälso- och sjukvården
till riksdagen och regeringen. Ett förslag till uppläggning och innehåll
redovisades till den förra regeringen i början av år 1994.
Socialstyrelsen kommer inom ramen för detta uppdrag att regelbundet redovisa
aktuella förhållanden i hälso- och sjukvården. Den regelbundna rapporteringen
kommer att avlämnas vart tredje år. Första rapporten beräknas utkomma hösten
1995. Därtill kommer en hälso- och sjukvårdsstatistisk bilaga att produceras
årligen. Denna kommer att innehålla material från tillgängliga register och
speciella kartläggningar. En samordning av den regelbundna rapporteringen med
den statistiska bilagan kommer att ske fortlöpande.
I nära samarbete med Landstingsförbundet och Svenska Läkaresällskapet arbetar
Socialstyrelsen också med att utveckla öppenvårdsstatistiken. Resultatet av
detta arbete kommer att ha stor betydelse för det uppföljnings- och
utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av Ädel-
reformen, försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården
och psykiatrireformen.
I avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om Spris verksamhet betonas
att "huvuddelen av Spris verksamhet skall ligga inom området metoder och
hjälpmedel för att förbättra kvalitet, effektivitet och produktivitet i vården".
Det pågår också ett omfattande arbete för att bl.a. utveckla en infrastruktur
för sjukvårdens informationsförsörjning.
Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter utvecklats och
samlats in av Landstingsförbundet. Sedan år 1991 inhämtar och redovisar
förbundet också uppgifter om väntetider till de åtgärder som omfattas av den
centrala vårdgarantin.
I de senaste årens Dagmaröverenskommelser har 21 miljoner kronor avsatts för
åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och
sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och
mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett
medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya
medicinska metoder tas i bruk.
Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring inom
hälso- och sjukvården kommer att ha fortsatt hög prioritet under de närmaste
åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso- och sjukvården
har en central och samordnande funktion i detta sammanhang. Gruppen är ett
gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen,
Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta
till vara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått
och metoder utvecklas. Samrådsgruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt
som lokalt kvalitetssäkringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att
undervisning i kvalitetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar.
Socialstyrelsen har i en föreskrift (SOSFS 1993:9) fastlagt att all legiti-
merad personal skall bedriva ett systematiskt, fortlöpande och dokumenterat
kvalitetssäkringsarbete. I föreskriften ges anvisningar om vad som bör ingå i
kvalitetssäkringsarbetet. Vidare poängteras ledningens ansvar.
Nationella register om vårdkonsumtion m.m. saknar ofta uppgifter om vårdens
kvalitet och behandlingsresultat. De försök som den medicinska professionen
driver för att utveckla särskilda nationella kvalitetsregister bör därför
stödjas.
Erfarenheterna från arbetet med att utveckla informationsförsörjning och
kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården visar att
uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som
verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och
verksamhetens starkt decentraliserade karaktär.
Folkhälsoarbetet
Den höga arbetslösheten är kanske ett av de största hoten mot folkhälsan.
Insatser för att komma tillrätta med arbetslöshet är därför av stor vikt också
ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen har också som framgår av bilaga 11,
littera A. Arbetsmarknad föreslagit en rad åtgärder för att minska arbetslös-
heten. Stimulanser till bygg- och anläggningssektorn, särskild satsning på ung-
domsintroduktion och mer utbildningsinsatser förväntas ge positiva effekter på
sysselsättningen.
En annan viktig åtgärd i arbetet mot en förbättrad folkhälsa är utfärdandet av
den tobakslag som trädde ikraft den 1 juli 1993. Lagen skärptes förra året och
innehåller nu regler som förbjuder rökning i lokaler där allmänna sammankomster
anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Det är också
förbjudet att röka på skolgårdar och i utomhusmiljöer i anslutning till
förskolor eller fritidshem.
Vidare är arbetsgivaren numera skyldig att se till att ingen arbetstagare mot
sin vilja utsätts för tobaksrök. Marknadsföringen av tobaksvaror regleras på
liknande sätt som gäller för alkoholvaror. Dessutom har en särskild utredare
nyligen tillsatts för att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett
förbud mot indirekt tobaksreklam.
Alkoholpolitiska kommissionen lade under våren 1994 fram sitt huvudbetänkande.
Det har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
En följd av kommissionens arbete är att särskilda medel avsatts för att bilda
en nationell ledningsgrupp för det alkohol och drogförebyggande arbetet under
ledning av Folkhälsoinsitutet. Ledningsgruppen ska bl.a utarbeta en nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador.
Insatser är nödvändiga för att bekämpa spridningen av HIV-viruset. Den
internationella smittspridningen, i kombination med ett omfattande resande över
landets gränser och pågående invandring från områden där förekomsten av hiv/aids
är utbredd, innebär risk för fortsatt smittspridning. Denna risk måste mötas med
fortsatt kraftfulla åtgärder.
Insatser inom områden utanför hälso- och sjukvården har avgörande betydelse
för folkhälsan t.ex. en fortsatt restriktiv alkohol- och narkotikapolitik,
förbättringar av arbets-, boende- och skolmiljöer, bekämpande av luft- och
vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som
skapar en bättre trafikmiljö m.m.
Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet den 1 juli 1992 har förutsättningarna
för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats. Insatserna bör
koncentreras till att utveckla metoder för att förbättra de sämst ställda
gruppernas hälsotillstånd och systematiskt påverka dem som bedriver
folkhälsoarbete att lägga tyngdpunkten vid insatser som kan minska skillnaderna
mellan olika grupper. Härigenom kan de stora folkhälsovinsterna göras.
Även centrum för epidemiologi och social analys (EpC) och folkhälsoenheten vid
Socialstyrelsen har stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet.
Socialstyrelsen presenterade under våren en folkhälsorapport och en uppföljning
av landstingens folkhälsoansvar vilka låg till grund för
den förra regeringens skrivelse 1993/94: 247 om folkhälsa. Skrivelsen, som
nyligen behandlades i riksdagen, föranledde inga åtgärder från riksdagens sida.
Primärvården
Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:588) om husläkare i kraft. Ett
husläkarsystem enligt vissa nationella riktlinjer har därmed kommit att införas
i de flesta landsting och berörda kommuner.
Huvudsyftet med husläkarreformen är att människor skall få en bättre kontakt
med en öppenvård som är lättare tillgänglig och erbjuder bättre kontinuitet i
kontakterna mellan patient och läkare. På de flesta håll i landet kunde dock
dessa behov redan tillgodoses genom att läkartillgången inom primärvården
väsentligt förbättrats under början av 1990-talet. Dessutom hade flertalet
sjukvårdshuvudmän redan före lagens tillkomst infört eller planerat införa rätt
att välja läkare inom primärvården. Vi anser därför att husläkarlagen är onödig,
då den inte bidrar till att lösa eventuella problem utan snarare skapar sådana.
Regeringen har därför för avsikt att föreslå riksdagen att husläkarlagen skall
upphävas. Ett första steg i den riktningen togs i samband med regeringens
proposition 1994/94:109 Vissa privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters
etablering m.m., som riksdagen nyligen behandlat.
Riksdagens beslut med anledning av denna proposition innebär att de tidigare
etableringsbestämmelserna i husläkarlagen tagits bort och ändrats så att ett
samverkansavtal måste träffas med sjukvårdshuvudmannen för att en läkare skall
få etablera sig som husläkare. Samtidigt har bestämmelsen om att landstinget
skall fördela dem som har avstått från att förtecknas och inte själva valt en
husläkare på husläkarna inom landstinget upphört att gälla.
Regeringen avser också att i den kommande propositionen med förslag om
husläkarlagens upphävande ange vissa riktlinjer för utvecklingen av
primärvården.
Läkarvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik
Finansieringen av ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjuk-
gymnaster har enligt riksdagens beslut fr.o.m. den 1 januari 1994 överförts till
landstingen från sjukförsäkringen (prop. 1993/94:75, bet. 1993/94:SoU14, rskr.
1993/94:118). Samtidigt avskaffades de tidigare etableringsbegränsningarna för
anslutning till den allmänna sjukförsäkringen. Bestämmelserna i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik i den lydelse de hade under år 1994 innebar att vissa
specialistläkare och sjukgymnaster som bedriver privat verksamhet får ersättning
från landstingen om de uppfyller de i respektive lag angivna kraven på kompetens
och verksamhet. Som följd av dessa bestämmelser kunde dessa läkare och sjukgym-
naster etablera sig med offentlig finansiering utan sjukvårdshuvudmannens
tillstånd och möjlighet att påverka inom vilken del av sjukvårdsområdet det
eventuellt kunde finnas behov av den privatpraktiserandes tjänster.
Lagbestämmelserna har bidragit till ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen
och till svårigheter att uppfylla målet i hälso- och sjukvårdslagen om en god
vård på lika villkor för alla. Regeringen har därför i en proposition till
riksdagen (prop. 1994/95:109) föreslagit att bestämmelserna i de aktuella
lagarna som reglerar rätten att etablera sig som privatpraktiker med ersättning
för sin verksamhet från sjukvårdshuvudmannen upphör att gälla. Enligt riksdagens
beslut innebär de nya bestämmelserna att den som vill etablera sig som privat-
praktiserande specialistläkare i öppen vård eller sjukgymnast får tillgång till
offentlig finansiering endast under förutsättning att ett samverkansavtal
träffas med sjukvårdshuvudmannen.
Regeringen har också för avsikt att återkomma till riksdagen med ytterligare
förslag om bl.a. administrationen av dessa ersättningar, taxornas konstruktion
och övergångsbestämmelser för de privatpraktiker som redan är etablerade.
Hälso- och sjukvårdspersonals åligganden och disciplinpåföljd inom
hälso- och sjukvårdens område
Sedan den 1 oktober 1994 gäller två nya lagar beträffande tillsynen över hälso-
och sjukvårdspersonalen, lag (1994:953) om åligganden för personal inom hälso-
och sjukvården och lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område.
Lagstiftningen innebär att systemet för att ingripa mot försummelser, som
begåtts av enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, så långt som
möjligt anpassas till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Området för
disciplinansvar har vidare begränsats till åtgärder som har särskild betydelse
för patientsäkerheten. I förarbeten till lagstiftningen betonas också att
Socialstyrelsens tillsyn ytterst syftar till att förebygga onödiga risker i
vården och att också bakomliggande orsaker till ett begånget fel skall
undersökas och i förekommande fall tas upp med den som svarar för vården (prop.
1993/94:149, bet. 1993/94:SoU26, rskr. 1993/94:410).
Verksamhetstillsyn över hälso- och sjukvården
Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen förslag vad gäller tillsynen
över och kraven på hälso- och sjukvårdsverksamhet. Avsikten är att
verksamhetstillsynen över offentlig och enskild vård så långt som möjligt skall
vara densamma. Socialstyrelsen skall genom en anmälnings- och
rapporteringsskyldighet få kännedom och fortlöpande information om
vårdverksamheten och därmed förbättrade möjligheter att följa och stödja
verksamheten för att förebygga onödiga risker i vården. Avsikten är också att i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) förtydliga kraven på att all hälso- och
sjukvårdsverksamhet skall bedrivas av personal med adekvat utbildning och med
behövlig teknisk utrustning i ändamålsenliga lokaler.
96
Patientförsäkringen
De offentliga sjukvårshuvudmännen och fyra stora svenska försäkringsbolag har
träffat avtal om en särskild patientförsäkring som gällt sedan den 1 januari
1975. Genom försäkringen har sjukvårdshuvudmännen frivilligt åtagit sig att
lämna ersättning för behandlingsskador som har haft direkt samband med hälso-
och sjukvård. Försäkringen har administrerats av ett särskilt
försäkringskonsortium. Liknande försäkringar har tecknats av privata vårdgivare.
Med hänsyn främst till de ändrade förhållandena inom hälso- och sjukvården med
ett ökat antal vårdgivare och den risk detta medför för att patienter kan komma
att stå utan möjlighet till ekonomisk ersättning då de drabbas av skador inom
denna sektor tillsattes en statlig utredning Patientförsäkringsutredningen (S
1992:11) för att se över försäkringsskyddet. Den nya EG-anpassade
konkurrenslagen har också medfört att det tidigare konsortiet för
patientförsäkring upphör med sin verksamhet i och med utgången av år 1994.
Utredningen föreslår i betänkandet Patientskadelag (SOU 1994:75) att en
patientskadelag införs som skall motsvara de nuvarande frivilliga
patientförsäkringarna. För att garantera att patienterna erhåller ersättning
enligt lagens bestämmelser föreslås att alla vårdgivare skall vara skyldiga att
teckna en patientförsäkring som omfattar det lagreglerade skyddet. Staten och
landstingen undantas från försäkringsskyldigheten men omfattas av
patientskadelagens ersättningsskyldighet. Betänkandet har remissbehandlats under
hösten 1994. Avsikten är att en proposition skall överlämnas till riksdagen
under våren 1995 och att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1996.
Vissa ändringar i smittskyddslagen
Inom Socialdepartementet görs för närvarande en översyn av smittskyddslagen
(1988:1472). Resultatet kommer att presenteras i en departementspromemoria med
förslag till vissa ändringar i smittskyddslagen.
I promemorian behandlas bl.a. en rapport från Socialstyrelsen om smittskyddets
funktion och en rapport från Europarådets tortyrkommitté om de tvångsisolerades
rättigheter. Vidare behandlas ytterligare framställningar från Socialstyrelsen,
Domstolsverket och andra myndigheter.
Psykiatrin
Riksdagen beslutade i juni 1994 att godkänna propositionen om Psykiskt stördas
villkor (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396). Reformen
syftar till att förbättra de psykiskt stördas livssituation och öka deras
möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. Den innebär att an-
svarsfördelningen och organisationen av stöd och service till psykiskt störda
tydliggörs. För att underlätta genomförandet av reformen har riksdagen beslutat
att sammanlagt 1 200 miljoner kronor under en treårsperiod skall avsättas till
olika behovsområden för psykiskt störda.
Socialstyrelsen har i samband med riksdagens beslut fått i uppdrag att följa
upp och utvärdera resultatet av psykiatrireformen. Styrelsen skall årligen med
början i maj 1996 delrapportera sitt uppdrag till regeringen. Uppdraget skall
slutrapporteras senast den 1 maj 1998.
Den 18 oktober 1994 beslutade riksdagen att godkänna den av regeringen
föreslagna ekonomiska regleringen för år 1995 med anledning av ökat kommunalt
ansvar för psykiskt störda (prop. 1993/94:253, bet. 1994/95:SoU4, rskr.
1994/95:20). I propositionen redovisades en överenskommelse mellan
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om riktlinjer för avtal om
överföring av verksamheter och ekonomiska resurser avseeende vissa psykiskt
störda. Syftet med förslagen i propositionen är att kommunerna skall kunna
erhålla resurser för att finansiera de nya uppgifter som övertas från
landstingen.
Psykiatrisk tvångsvård m.m.
Regeringen gav i april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera
tillämpningen av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen som trädde i kraft
den 1 januari 1992. Socialstyrelsen delrapporterade sitt uppdrag i december 1992
och överlämnade den 15 december 1993 rapporten Psykiatrisk tvångsvård - effekter
av ny lagstiftning.
I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att lagstiftningen har bidragit till
att skapa förutsättningar för en fortsatt minskning av tvångsanvändningen samt
att rättssäkerheten har stärkts och samhällsskyddet ökat. Socialstyrelsen anser
vidare att lagstiftningen måste ses över för att rättssäkerhet och samhällsskydd
bättre skall kunna tillgodoses. Utvärderingen visar också att vissa problem som
gäller tillämpningen av lagstiftningen bör kunna åtgärdas genom en intensifierad
information och tillsyn.
Regeringen delar Socialstyrelsens mening att en översyn behöver göras av
reglerna i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård. Regeringen har för avsikt att lämna en proposition med
förslag till ändringar i lagstiftningen under våren 1995.
Kriminalvård och psykiatri
Fängelseutredningen lämnade i januari 1994 sitt slutbetänkande Kriminalvård och
psykiatri (SOU 1994:5) till regeringen. I betänkandet lämnas förslag bl.a. om
att s.k. stödavdelningar bör inrättas inom kriminalvården för insatser för den
kategori intagna med personlighetsstörningar, vilka vållar särskilda problem vid
straffverkställigheten och vilkas psykiska tillstånd inte anses behandlingsbart
inom den landstingskommunala slutna psykiatriska vården. För att förbättra
omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare inom hälso- och sjukvården
föreslår utredningen bl.a. att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan
kriminalvården och landstingen knyts till en viss sjukvårdsinrättning.
Regeringen vill understryka vikten av att intagna i kriminalvårdsanstalt ges
den vård och det stöd som de har behov av utan onödiga dröjsmål. De nämnda
förslagen kan enligt vår mening skapa bättre möjligheter för att intagna inom
kriminalvården skall kunna erhålla sådana insatser.
Förslagen beträffande psykiskt störda intagna bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet tillsammans med Fängelseutredningens övriga förslag.
Transplantationer m.m.
Den tidigare aviserade propositionen om transplantationer m.m. avses föreläggas
riksdagen under våren 1995. I propositionen tas bl.a. upp samtyckesregler vid
organdonation, samtyckesregler vid obduktion samt en rad andra åtgärder som kan
vidtas med avlidnas kroppar.
Fosterdiagnostik
Under våren 1995 avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om
fosterdiagnostik. I denna behandlas bl.a. vissa riktlinjer för verksamhet med
fosterdiagnostik, tidsgränser för sena aborter samt stödsamtal i samband med
abort.
Läkemedelsförsörjningen
Den proposition (Prop.1994/95:9) om detaljhandel med receptfria läkemedel,
grundad på Läkemedelsförsörjningsutredningens betänkande (SOU 1994:106)
Läkemedel och kompetens, som lades på riksdagens bord under våren 1994 har
återtagits av regeringen. Läkemedelsförsörjningsutredningens slutbetänkande (SOU
1994:110) Omsorg och konkurrens har remissbehandlats under hösten 1994. Avsikten
är att en samlad proposition mot bakgrund av bl.a. förslagen i
Läkemedelsförsörjningsutredningen skall kunna föreläggas riksdagen under hösten
1995.
Den civila hälso- och sjukvården i krig
Huvuddelen av det totala sjukvårdsbehovet i krig skall ombesörjas av den civila
hälso- och sjukvården. Målsättningen är att varje skadad eller sjuk under kriser
och krig skall ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen är
att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora
flertalet patienter, trots att den allmänna vårdstandarden inte kan vara
densamma som i fred. Socialstyrelsen, som funktionsansvarig myndighet, redovisar
att de mål för den civila hälso- och sjukvården i krig, som lagts fast genom
1992 års försvarsbeslut, kommer i stora delar att nås vid gällande
försvarsperiods slut.
97
Tandvården
Tandhälsans utveckling
För det stora folkflertalet sker en fortsatt förbättring av tandhälsan. Den s.k.
Jönköpingsundersökningen, vars resultat från 1993 nyligen har redovisats, visar
att en markant förbättring har skett för alla åldersgrupper upp till 40 - 45 års
ålder under den senaste tioårsperioden. Undersökningarna påbörjades år 1973 och
tandhälsoförbättringarna har för varje undersökning flyttat allt högre upp i
åldrarna.
Många patienter i de äldre åldersgrupperna har tänder som har varit utsatta
för en stor mängd lagningar och olika former av kron- och broterapi. Många av
dessa arbeten behöver göras om med tiden. Men även här kan en rätt insatt
tandvård innebära att det reparativa underhållet minimeras.
För de flesta barnen och ungdomarna är utvecklingen likartad, dvs. tandhälsan
förbättras kontinuerligt. En liten grupp barn och ungdomar har dock en fortsatt
dålig tandhälsa. Det gäller framför allt invandrarbarn, socialt handikappade
barn och barn som far illa. En polarisering har således skett mellan en stor
grupp barn och ungdomar som har en bra tandhälsa och en liten grupp barn och
undomar som har avsevärda problem med tandhälsan.
För samtliga åldersgrupper och oavsett tandstatus är det avgörande för de
fortsatta vårdbehoven att både vårdgivare och patienter har rätt ekonomiska och
andra incitament för att bevara och återerövra tandhälsan och minimera de
rekonstruktiva insatserna. Frågan om hur ersättningssystemet för vuxna bör vara
utformat för att nå detta syfte behandlas under avsnitt B Ekonomisk trygghet vid
sjukdom, handikapp och ålderdom. För barnen och ungdomarna gäller att
landstingen utarbetar särskilda vårdprogram för de grupper av barn som är miss-
gynnade när det gäller tandhälsa. Socialstyrelsen bör i sin tillsyn av tand-
vården ägna dessa barn särskild uppmärksamhet.
Tandvård för långvarigt sjuka och funktionshindrade
Vissa långvarigt sjuka och funktionshindrade har större tandvårdsbehov än andra.
För dessa patienter krävs förutom allmäntandvård och specialisttandvård särskild
odontologisk och annan kunskap för en adekvat diagnostik och behandling. Det
krävs dessutom ofta ett nära samarbete med hälso- och sjukvården. Den
odontologiska fakulteten vid Karolinska institutet har på Socialdepartementets
uppdrag utrett kunskapsbehovet för de aktuella patientgrupperna. Frågan kommer
att behandlas i samband med en kommande proposition om det förändrade
ersättningssystemet för vuxentandvård.
98
Tandvårdspersonalens situation
Den positiva tandhälsoutvecklingen och vissa andra faktorer kommer med all
sannolikhet att medföra att efterfrågan på tandvård kommer att minska påtagligt
framöver. Dimensioneringen av tandläkarutbildningen har av den dåvarande
regeringen anpassats till förändrade förhållanden. Ytterligare åtgärder kan dock
behövas. Den aviserade reformen med premietandvård (se avsnitt litt. B) bör
underlätta en övergång till andra arbetsformer som skapar ett större utrymme för
andra insatser än traditionellt kliniska och en mindre stressad arbetssituation.
Detta bör också öka förutsättningarna för att skapa en större
arbetstillfredsställelse genom att det är lönsamt att alla får arbeta "på
toppen" av sin kompetens.
Regeringen vill i detta sammanhang erinra om den nya tandhygienistutbildningen
inom den kommunala högskolan som redovisades i propositionen (1990/91:138) om
vissa tandvårdsfrågor i mars 1991. De som genomgått denna utbildning får en bred
allmän basutbildning inom tandvården och kan utföra varierade arbetsuppgifter.
Arbetsområdet kan således innehålla uppgifter som tidigare utförts av såväl
tandhygienister som tandsköterskor. Detta skulle ge en omväxling i
arbetssituationen och en flexibilitet i vårdorganisationen.
Amalgam och andra dentala material
Riksdagen beslutade under våren 1994 att användningen av amalgam inom tandvården
bör avvecklas senast till år 1997. Kemikalieinspektionen fick i uppdrag av den
dåvarande regeringen att i samråd med Socialstyrelsen noga följa avvecklingen
av amalgam internationellt och utvecklingen av alternativa ersättningsmaterial.
Myndigheterna skall hålla regeringen underrättad om utvecklingen samt vid behov
föreslå åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1996. Regeringen
avser vidare att ta upp överläggningar med företrädare för tandvårdshuvudmännen
om en avveckling av amalgamet inom barn- och ungdomstandvården fr.o.m. den 1
juli 1995.
Övergången till nya material ställer stora krav på tandläkarna. Regeringen
avser att pröva förutsättningarna för att avsätta vissa medel för en särskild
satsning på efterutbildningsinsatser inom detta område.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att inrätta ett biverk-
ningsregister för dentala material.
EU:s direktiv om medicintekniska produkter som innefattar dentala material och
tandtekniska arbeten har trätt i kraft den 1 januari 1995.
Pågående utredningar
Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering
Regeringen tillkallade i början av år 1992 en parlamentarisk kommitté (HSU 2000,
S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov
fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och
organiseras på den övergripande samhällsnivån.
Kommitténs överväganden skall enligt direktiven (dir. 1992:30) grundas på en
analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organi-
sationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och
sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där
resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare.
En fristående expertgrupp har i rapporten Hälso- och sjukvården i framtiden -
Tre modeller (SOU 1993:38) utvecklat och analyserat de angivna modellerna.
Regeringen kommer senare idag att besluta om tilläggsdirektiv till HSU 2000.
Kommittén skall i de fortsatta övervägandena och förslagen utgå från dagens
system med landsting och kommuner som finansiärer och tillhandahållare av hälso-
och sjukvård. I kommitténs uppgifter ingår att överväga hälso- och sjukvårdens
resursbehov fram till år 2010 och särskilt beakta den demografiska utvecklingens
betydelse för de äldres behov av hälso- och sjukvård. Den skall vidare överväga
vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i hälso- och
sjukvården.
I HSU 2000:s uppdrag ingår vidare bl.a. att överväga kostnadsansvaret för
läkemedel m.m. i öppenvård samt systemet för läkemedelsförmånen inklusive
nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 1996.
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Prioriteringsutredningens rapport, Vårdens svåra val (SOU 1993:93) var under
våren 1994 föremål för en mycket bred remiss i utredningens regi. Utredningen
arrangerade under samma tid en rad öppna möten på olika håll i landet. Dessa
riktade sig till olika personalkategorier samt administrativt och politiskt
ansvariga inom vården i allmänhet.
Med utgångspunkt från de synpunkter och den kunskap som inhämtats på bl.a.
detta sätt avser utredningen att i början av år 1995 avge sitt slutbetänkande.
Syftet med detta är att lägga grunden för en process som kan leda till
tydligare definition av sjukvårdens roll i samhället, en tydligare avgränsning
av dess ansvar och övergripande principer och riktlinjer för prioriteringar.
Författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens
område
Regeringen tillsatte hösten 1993 en kommitté (S 1993:12) med uppdrag (dir.
1993:111) att utreda och lägga förslag till författningsreglering av person-
register inom hälso- och sjukvårdens område. Kommittén, som kan redovisa sitt
uppdrag i etapper, skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 juli 1995.
Behörighetskommittén
Behörighetskommittén (S 1994:01) har i uppdrag (Dir.1994:2) att göra en samlad
översyn av principerna för legitimation och behörighet. Mot bakgrund av
översynen skall den lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och
behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och
närliggande områden. Översynen kommer också att omfatta bestämmelserna i lagen
(1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, den s.k. kvacksalverilagen.
Kommittén skall särskilt beakta konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU,
den avreglering av vissa vårdutbildningar som skett genom högskolereformen och
de ökade möjligheterna till privat verksamhet, som öppnar sig för olika
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Kommitténs uppdrag skall redovisas före
utgången av år 1995.
Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m.
Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppgift
(Dir.1994:118) att utreda frågor om ytterligare former av sanktioner då fel
begåtts inom hälso- och sjukvården, förutsättningarna för interimistisk
återkallelse av legitimation samt möjligheterna att inrätta ett riksövergripande
register över hälso- och sjukvårdspersonal med uppgifter om disciplinpåföljd och
därmed sammanhängande frågor. Utredaren skall under 1995 lämna förslag till de
förändringar som anses motiverade och utforma förslag till
författningsreglering.
Förbud mot indirekt tobaksreklam
Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam och möjligheterna att införa ett
sådant förbud med hänsyn till bl.a. tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen och varumärkesrätten samt med hänsynstaganden till
Sveriges internationella åtaganden på det immaterialrättsliga området. Vidare
skall utredaren utforma ev. förslag till lagreglering. Reglerna måste också anp-
assas till de nya förhållandena som följer av utvecklingen i samhället och
Sveriges anslutning till EU.
Utredningsarbetet skall vara slutfört senast en 31 maj 1995.
Dopning
Regeringen tillsatte i december 1994 en parlamentarisk utredning för att göra en
översyn av vissa frågor kring dopning. I uppdraget ingår att ta del av
tillgänglig forskning om olika dopningsmedel och deras verkningar samt analysera
och belysa det aktuella kunskapsläget på området.
99
Utredningen skall kartlägga och analysera dopningsproblemets omfattning och
karaktär och belysa följderna av missbruket på kort och lång sikt. Utredningen
skall vidare föreslå de förändringar i den rättsliga regleringen som den anser
vara motiverade.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995.
Bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården
En särskild utredare kommer inom kort att utses för att kartlägga hur kvinnor
och män bemöts när de söker råd och hjälp inom hälso- och sjukvården. En
undersökning skall göras av i vilken utsträckning könstillhörighet i sig
påverkar hur kvinnor respektive män bemöts och behandlas. Utredaren skall vidare
föreslå åtgärder som kan bidra till att utjämna eventuella skillnader som har
sin grund i könstillhörighet och inte är relevanta för aktuell sjukdomsbild och
vårdbehov.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995.
Utredning om vård och stöd till psykiskt störda barn och ungdomar
Regeringen uttalade i propositionen (1993/94:218) om psykiskt stördas villkor
att en utredning med parlamentarisk förankring bör tillsättas för att kartlägga
psykiskt störda barns och ungdomars situation samt lämna förslag till nödvändiga
åtgärder. Utredningen skall bl.a. pröva hur samarbetet mellan socialtjänsten,
inklusive de särskilda ungdomshemmen (§12-hemmen), och hälso- och sjukvården kan
förbättras. Utredningen bör vara slutförd senast den 31 maj 1996.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att utforma direktiv
till en sådan utredning.
C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård
1994/95 Anslag 779 350 000
1995/96 Förslag 1 313 025 000
varav 875 350 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från detta anslag betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med
överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets
användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa
statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster
som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av
smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956:296)
om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra
spridning av en smittsam sjukdom och
100
lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en
samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Riksförsäkringsverket
Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handläggs ärenden om
sådan ersättning av försäkringskassorna. Ersättningar till smittbärare har under
budgetåret 1993/94 betalats ut med 4,4 miljoner kronor. De smittsamma sjukdomar
som föranlett ersättning är främst salmonella och shigella.
Riksförsäkringsverket uppskattar medelsbehovet för ändamålet för budgetåret
1995/96 till 8,7 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.
1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447)
har lett till att rundgången av medel mellan stat och landsting begränsats.
Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till
hälso- och sjukvården har därigenom minskat. För 1995 uppgår ramen till 2 698
miljoner kronor där medlen utgår dels från detta anslag, dels från
sjukförsäkringen. En överenskommelse för bidragen avseende år 1995 har träffats
med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den 30 november 1994. Överenskommelsen
har godkänts av regeringen den 1 december 1994. I förhållande till år 1994 har
särskilda medel avsatts för rehabilitering för äldre och funktionshindrade.
Medlen skall ställas till kommunernas och landstingens förfogande för att
gemensamt utveckla rehabiliteringsverksamheten för dessa grupper. Utbetalningen
sker när huvudmännen redovisat en gemensam plan innefattande vilken
ansvarsfördelning som skall gälla mellan huvudmännen inom ett landstingsområde.
I överenskommelsen har en höjning gjorts av ersättningen för psykoterapeutisk
verksamhet från 39,5 miljoner kronor till 60,0 miljoner kronor.
101
Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för år 1995 från anslaget C 1.
Bidrag till hälso- och sjukvård
Ändamål Totalbelopp
milj. kr.
Bidrag till hälso- och sjukvård 625,00
Rehabilitering för äldre och 150,00
funktionshindrade
Särskild ersättning för psyko- 60,00
terapeutisk verksamhet
Särskild ersättning för informa- 21,00
tionsförsörjning m.m.
Statens beredning för utvärdering av5,00
medicinsk metodik, SBU
Vissa särskilda insatser:
o Särskild ersättning för hand- 0,50
ledning av kiropraktorer
o Särskild ersättning för vissa 0,25
patientöverföringar
o Särskild ersättning för riks- 6,25
sjukvård för HIV-smittade
Summa 868,00
Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar regeringen
anslagsbehovet under förevarande anslag för budgetåret 1995/96 till 1 302
miljoner kronor till de ändamål, som har angivits i tabellen. Förhandlingarna
avseende år 1996 har dock ännu inte påbörjats. Förhandlingarna kan leda till
vissa förändringar vad gäller ändamål och nivåer.
Riksförsäkringsverket har uppskattat medelsbehovet för ersättning till
smittbärare för budgetåret 1995/96 till 8 745 000 kronor. Från detta anslag
betalas också ut ersättningar enligt förordningen (1956:296) om ersättning från
staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam
sjukdom. Vidare kan kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för
läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom ersättas från detta
anslag. Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1995/96
för ersättning till smittbärare m.m. till 9 miljoner kronor. För kostnader för
patientförsäkring och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets
beslut beräknas oförändrat 2 025 000 kronor avseende en artonmånaders period.
Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag beräknas till 1 313 025 000
kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen
till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 313 025 000 kronor.
C 2. Insatser mot aids
1993/94 Utgift 182 241 909Reservation12 402 452
1994/95 Anslag 185 220 000
1995/96 Förslag 272 830 000
varav181 887 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa sprid-
ningen av hiv/aids.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits
av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet.
1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information
till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det omfattar
vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård,
psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och
medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta
anslag utan dels från anslaget F 18: Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde
upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag för preventivt hiv/aids
arbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun,
Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra
huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och
utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar
också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och
landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en råd-
givande funktion. Folkhälsoinstitutets program som gäller hiv/aids är huvudsa-
kligen inriktat på att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och
att motarbeta diskriminering av hiv-smittade.
Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv
narkomanvård främst på kommunal nivå.
Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning som även täcker verksamheten
under anslaget C 2. I sin revisionsrapport bedömer RRV att institutets års-
redovisning i allt väsentligt är rättvisande.
102
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Institutet har lämnat sin första resultatredovisning.
Regeringen konstaterar att det inte finns någon resultatredovisning för den
del av medlen under anslaget som är bidrag till landsting och kommuner. För att
utveckla resultatredovisningen i denna del pågår för närvarande ett
utvecklingsarbete i vilket Folkhälsoinstitutet samarbetar med RRV. Det är
angeläget att finna former för resultatredovisningen av bidragen till kommuner
och landsting då merparten av anslaget C2 består av sådana bidrag (123.8
miljoner kronor av 185.0 miljoner kronor). I övrigt visar resultatredovisningen
att den del av anslaget som används i Folkhälsoinstitutets egna hiv/aids program
uppfyller de mål som satts upp av regeringen.
Resultatbedömningen av Socialstyrelsens del av hiv/aids anslaget återges under
E. litterat "Socialt behandlingsarbete, alkohol och narkotikafrågor".
Slutsatser
WHO räknar med att antalet människor smittade av hiv-infektion kommer att öka
från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid årsskiftet
1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År 2000
uppskattas antalet dittills inträffade aids-fall i världen till totalt 10
miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 895 anmälda fall av hiv-smitta och
hittills 1089 anmälda aids-fall fram t.o.m september 1994, vilket i det globala
perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den
omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över
landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för
fortsatt smittspridning i Sverige.
Regeringen finner att fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. Insat-
serna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt
och därvid främst bygga på lokala aktiviteter.
På sikt är regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids så
långt möjligt ska integreras i kommunernas och landstingens reguljära verk-
samhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att från centralt håll initiera
och stödja förebyggande insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner,
landsting och frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare.
Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad gäller det
hiv/aids preventiva arbetet. Män som har sex med män och invandrare är alltjämt
viktiga målgrupper. Det är också angeläget att det preventiva arbetet gentemot
ungdomar intensifieras.
Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organi-
sationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1995/96.Beträffande stödet
till frivilligorganisationer har Folkhälsoinstitutet intentionen att övergå från
årliga bidrag till samarbetsavtal, som kan löpa mer än ett år. Regeringen anser
att det i princip är bra med avtal som löper under en längre tid. Det kan dock
vara nödvändigt att en del av stödet fortsätter att vara obundet för att bibe-
hålla organisationens folkrörelsekaraktär och oberoende. I de fall
organisationen enbart skulle få projektmedel enligt avtal skulle ett
entrepenadförhållande lätt kunna uppstå. Folkhälsoinstitutet följer fortlöpande
upp organisationsstöden. För att underlätta uppföljningen bör
organisationsstödet även i fortsättningen vara förknippat med krav på
redovisning från den mottagande organisationens sida.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en kraftfull
förstärkning av insatserna inom offensiv narkomanvård. Hiv-situationen bland
narkotikamissbrukare i Sverige är förhållandevis gynnsam vid en internationell
jämförelse. Den 30 september 1994 fanns totalt 680 anmälningar om hiv-smitta
bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och
uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser ökar
däremot. T.o.m. den 30 september 1994 har sammanlagt 110 anmälningar om aids
bland narkotikamissbrukare gjorts.
Fortsatt stöd bör, enligt regeringen, ges till en offensiv narkomanvård.
Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga
narkotikamissbrukare. De insatser inom narkomanvården som bekostas från detta
anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av
hiv/aids i enlighet med tidigare meddelat regeringsuppdrag. Målen är att
utveckla rehabiliteringen genom bättre samordning av samhällets resurser,
utveckla samarbetet mellan psykiatrin och socialtjänsten och att öka samarbetet
mellan forskning och fältarbetare. Ytterligare mål är att nå samtliga
missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling.
Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5 miljoner kronor för att
finansiera viss verksamhet vid Smittskyddsinstitutet. Folkhälsoinstitutet
föreslås få disponera 237 600 000 kronor och Socialstyrelsen 35 230 000 kronor
av anslaget för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Insatser mot aids för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 272 830 000 kronor.
C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
1993/94 Utgift 282 054 746
1994/95 Anslag 167 916 000
1995/96 Förslag 245 465 000
varav162 620 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Socialstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i
krig. Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården även social-
tjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Anslaget ingår i den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del. Från anslaget bekostas utgifter för funk-
tionen inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för utbildning och öv-
ning avseende den civila hälso- och sjukvården i krig.
De övergripande målen för funktionen har lagts fast genom 1992 års försvars-
beslut (prop.1991/92:102, bet.1991/92:FöU12, rskr.1991/92:337). Regeringen har
tidigare denna dag under fjärde huvudtiteln redovisat principer för
statsmakternas styrning av det civila försvaret samt också förslag till funk-
tionsmål, som regeringen avser att senare fastställa i regleringsbrev.
Funktionens långsiktiga planering redovisas i Överstyrelsen för civil bered-
skaps (ÖCB) programplan för det civila försvaret 1995/96 - 1999/00. ÖCB bedömer
att beredskapsläget för funktionen vid försvarsperiodens slut i vissa delar kom-
mer att vara uppnådd men att vissa brister kvarstår framför allt inom hälso- och
sjukvården.
Socialstyrelsen har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat
verksamheten under ifrågavarande anslag inom delområdet beredskap. Under
anslaget finns ett anslagssparande på 16,2 miljoner kronor. Styrelsens
förklaring till minskat anslagsbehov är att behovet av läkemedel och
sjukvårdsmateriel är lägre än tidigare beräkningar samt att förmånliga avtal om
upphandling har kunnat slutas.
RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande, men
framhåller att rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager är
bristfälliga.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Sammantaget innebär regeringens bedömning att |
|nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för|
|budgetåret 1995/96. |
| |
| |
|Resurser |
| |
|Ramanslag 1995/96 245 465 000 kronor |
|Anslagskredit 3,5 % |
------------------------------------------------------
Enligt riksdagens beslut inrättas Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995 (
prop. 1993/94:112, bet.1994/95:FöU8, rskr.1994/95:175). Verket övertar ansvaret
för driften av Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal i
krig (Integer) samtidigt som Socialstyrelsen från nuvarande Vapenfristyrelsen
övertar vissa uppgifter vad avser pliktpersonal. Vid anslagsberäkningen har
hänsyn tagits till detta. Till anslaget G7. under fjärde huvudtiteln har
tillförts 2,7 miljoner kronor från ifrågavarande anslag. Medlen har beräknats
med utgångspunkt i de kostnader Socialstyrelsen idag har för registret. I
avvaktan på att pliktverket kan ta över registret förutsätter regeringen att
verket köper ifrågavarande tjänster av Socialstyrelsen.
Resultatbedömning
Av årsredovisning m.m. från Socialstyrelsen framgår att när det gäller
funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i krig har flera olika delmål uppnåtts. All
upphandling av sjukvårdsmateriel för krigsbehovet är klar. Upphandling av
utrustning till 114 operationssalar är klar till ca 90 procent. Lagringsmålen
för läkemedel är uppnådda. Beredskapen har således förbättrats sedan ingången av
försvarsbeslutsperioden. Strukturförändringarna inom hälso- och sjukvården och
inom den sociala sektorn gör dock att metoderna för beredskapsplaneringen måste
ses över.
Socialstyrelsen resultatredovisning i fråga om beredskap visar att styrelsen i
stort uppfyller de verksamhetsmål och resultatkrav som regeringen angett. Rege-
ringen delar RRV:s uppfattning att åtgärder bör vidtas för att förbättra
rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager såväl egna
beredskapslager som lager i försvar hos andra myndigheter m.fl. En
vidareutveckling av resultatredovisningen för olika delmål bör vidare ske.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning inom
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig bör gälla även för budgetåret
1995/96.
Socialstyrelsen har i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 föreslagit
att 244,8 miljoner kronor anvisas för funktionen. Regeringen föreslår att för
budgetåret 1995/96 anvisas 245,4 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 245 465 000 kronor.
C 4. Bidrag till Spri
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens ut-
vecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet.
Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Det nuvarande avtalet om Spri omfattar perioden 1993 - 1995.
Regeringens överväganden
I avvaktan på beredningen av ett nytt avtal om Spri föreslår regeringen att
anslaget förs upp med ett oförändrat belopp (beräknat för 18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition, till
Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 800
000 kronor.
C 5. Bidrag till WHO
1993/94 Utgift 36 646 833
1994/95 Anslag 29 800 000
1995/96 Förslag 65 560 000
varav32 780 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till Världshälsoorganisationens (WHO)
verksamhet.
Regeringens överväganden
Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella
verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande förpliktelse skall
Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 för Sveriges bidrag
till WHO åren 1996 och 1997 till 65 560 000 kronor. Detta belopp kan komma att
förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
65 560 000 kronor.
C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar
1993/94 Utgift 2 591 000
1994/95 Anslag 2 591 000
1995/96 Förslag 3 887 000
varav2 591 000 beräknat från juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbi-
verkningar.
103
Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid
Världshälsoorganisationens (WHO:s) enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug
Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes
över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre
for International Drug Monitoring.
Styrelsen för stiftelsen
Under perioden juli 1993 - juni 1994 ingavs och bearbetades 142 699 biverknings-
rapporter.
Den medvetna satsning som gjorts för att göra WHO-centret, dess verksamhet och
kompetens känd både nationellt och internationellt har medfört att centret fått
en etablerad position och betydande möjligheter till inflytande över utveckling-
en inom biverkningsområdet.
Styrelsen anser att nödvändig expansion av verksamheten kan finansieras genom
bibehållande av intäkter från de kommersiella aktiviteterna förutsatt fortsatt
bidrag från WHO med USD 5 000 och oförändrat anslag från statsbudgeten.
Regeringens bedömning
Regeringen gör bedömningen att ett fortsatt bidrag till WHO-enheten skall utges
med 3 887 000 kronor belopp för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för
budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 887 000 kronor.
C 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser
1994/95 Anslag 5 000 000
1995/96 Förslag 5 000 000
varav5 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att anordna sådan
utbildning som krävs för att distriktssköterskor skall få rätt att förskriva
vissa läkemedel (prop. 1993/94:100, bilaga 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr.
1993/94:248).
Sedan den 1 januari 1994 finns i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels-
kostnader m.m. bestämmelser om att läkemedel som får förskrivas av distrikts-
sköterskor omfattas av prisnedsättning och kostnadsbefrielse. För att distrikts-
sköterskor skall kunna förskriva läkemedel krävs dock att de får kompletterande
utbildning i läkemedelslära.
För att stimulera landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen
år 1993 (prop. 1992/93:160) att ett statligt stimulansbidrag om sammanlagt 15
miljoner kronor fördelade på tre budgetår skulle lämnas. I enlighet med
riksdagens beslut (bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355) lämnades ett sådant
bidrag första gången budgetåret 1993/94.
Regeringens överväganden
En försöksverksamhet inom Jämtlands läns landsting under åren 1988 - 1993 ledde
till att det numera är möjligt för alla distriktssköterskor med föreskriven ut-
bildning att förskriva vissa läkemedel. Den utbildning som krävs har hittills
inte ingått som en integrerad del i den grundläggande utbildningen för personal-
gruppen. Det statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för de redan
verksamma distriktssköterskorna att komplettera sin utbildning i läkemedelslära
för att de skall uppfylla de angivna utbildningskraven.
Vi föreslår att medel till detta ändamål lämnas även för budgetåret 1995/96
och beräknas till 5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 5 000 000 kronor.
C.8 Bidrag till psykiatriområdet
1994/95 Anslag 200 000 000
1995/96 Förslag 594 000 000
varav396 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatrireformen
har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas
villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop.
1993/94:218, bet.1993/94:SoU:28, rskr.1993/94:396).
Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ett stimu-
lansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna inom
socialtjänst och psykiatri. Syftet är att kommunernas socialtjänst skall kunna
utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av människor med
psykisk störning. Vidare skall medlen användas för att bl.a. den öppna psykia-
triska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till
kommunens personal och specialistvård till de som ges omvårdnad m.m. vid de
särskilda boendeformerna.
Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården till psykiskt störda miss-
brukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjukvården, kom-
munerna och LVM-institutionerna. Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och
brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala nätverket kring den
psykiskt störde samt att stödja de anhöriga till psykiskt störda. Den sistnämnda
gruppen har ofta ett stort behov av stödjande insatser i samband med att en
familjemedlem har psykiska besvär.
Slutligen kan nämnas att medel även är avsatta för uppföljning och utvärdering
av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av innehållet i den psykiatriska
vården (Socialstyrelsen), rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt
stöd till psykiatrin i Östeuropa samt till utvärdering av behandlingsmetoder
inom psykiatrin (SBU).
Socialstyrelsen disponerar och administerar merparten av de aktuella medlen.
Detta betyder att styrelsen - inom ramen för riksdagens och regeringens
riktlinjer - fattar beslut om medlens användning. För att informera om bidragets
ändamål och ansökningsförfarande har Socialstyrelsen gett ut
informationsskriften Bättre villkor för psykiskt störda.
Regeringens överväganden
De medel som ställs till förfogande för psykiatrireformens genomförande är
enligt regeringens mening av central betydelse för att kommuner, landsting,
brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina
arbetsformer så att de bättre svarar mot de behov som människor med långvarig
psykisk störning har. Vi anser därför att 594 miljoner kronor bör avsättas för
åtgärder inom psykiatriområdet under budgetåret 1995/96. De riktlinjer för
medlens användning enligt propositionen om psykiskt stördas villkor bör gälla
även vid fördelning av medel för bå 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 594 000 000 kronor.
C 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården1)
1993/94 Utgift 166 265 602
1994/95 Anslag 195 000 000
1995/96 Förslag 195 000 000
varav195 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1) Bidrag till husläkarsystem
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att utveckla
hälso- och sjukvården i samband med att ett husläkarsystem enligt vissa na-
tionella grundprinciper avvecklas (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. 1993/94:SoU20,
rskr. 1993/94:248).
Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimulans-
bidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla hälso- och sjukvården, främst
primärvården. Syftet är att underlätta arbetet med att vidareutveckla
primärvården så att den också fortsättningsvis skall karaktäriseras av lättill-
gänglighet, kontinuitet, närhet, helhetssyn och kvalitet.
En mindre del av det särskilda statsbidraget används till att stimulera och
utveckla dels informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom primär-
vården.
Regeringens överväganden
Primärvården skall vara basen i den svenska hälso- och sjukvården. Vikten av att
den utvecklas i enlighet med de riktlinger som riksdagen angivit har framhållits
vid flera tillfällen under senare år. Men fortfarande tar, i såväl ett in-
ternationellt som hälsoekonomiskt perspektiv, den slutna vården i anspråk en
oproportionerligt stor del av de samlade hälso- och sjukvårdsresurserna. Den
under senare år bättre tillgången till läkare har underlättat en positiv
utveckling av primärvården framförallt vad gäller tillgänglighet och
kontinuitet. Men utvecklingspotentialen är fortfarande stor bl.a. mot bakgrund
av framstegen inom medicintekniken.
Det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22,
rskr. 1992/93:355) och som sjukvårdshuvudmännen utgått från i sin planering bör
även lämnas kommande budgetår som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården
i syfte att förbättra primärvården.
Vi föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret 1995/96 beräknas till
195 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 195 000 000 kronor.
104
D. Omsorg om äldre och personer med
funktionshinder
Mål och inriktning för äldreomsorgen
Målen för äldreomsorgen är
* att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få sina behov
tillgodosedda
* att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och
det sätt på vilket omsorgen ges
Ålderspensionärerna i Sverige - ca 1,5 miljoner människor - utgör i likhet med
resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp med avseende på bl.a. hälsa,
ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En generell beskrivning av
äldregruppens livssituation visar en övervägande ljus bild. Det stora flertalet
behåller hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom familjekretsen och i
samhällslivet. Flertalet äldre klarar sig också utan särskilda insatser från
samhällets sida. Med stigande ålder tilltar dock ålderskrämporna och olika slag
av demenssjukdomar blir allt vanligare förekommande. Även om den generella
bilden av de äldres livssituation är ljus, finns inom äldregruppen de vars
fysiska och psykiska hälsa samt livssituation i övrigt innebär behov av
omfattande och kvalificerade omsorgs- och vårdinsatser.
Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett inom äldreomsorgen under
det senaste decenniet både vad avser befolkningsutveckling, resursutbyggnad,
struktur- och organisationsförändringar vill regeringen betona behovet av en
fortsatt utveckling och förbättring av äldreomsorgens organisation och kvalitet.
Ädel-reformen har ökat förutsättningarna för helhetssyn, bättre kontinuitet och
flexibilitet och därmed en effektivare resursanvändning. Relativt minskande
resurser i förhållande till befolkningsutvecklingen ställer samtidigt allt
större krav på ökad samordning mellan huvudmännen och på utveckling av
kvaliteten inom äldrevården. I synnerhet måste detta vara utgångspunkten för
omsorgen om de allra äldsta och för dem med omfattande behov av samordnade
insatser från alla delar av vårdkedjan. Helhetssyn på äldreområdet innebär också
att ta tillvara den resurs som anhöriga utgör genom att utveckla och förbättra
samhällets stödinsatser för denna grupp.
Utvecklingen inom äldreområdet
Uppföljning av Ädel-reformen
Genom Ädel-reformen, som genomfördes den 1 januari 1992, har kommunerna fått ett
sammanhållet ansvar för äldreomsorgen. Detta ansvar innebär bl.a. att kommunerna
fr.o.m. år 1992 övertog ansvaret för lokala sjukhem och andra verksamheter för
långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser. Ett särskilt betalningsansvar
infördes för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk
korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna övertog också ansvaret för
dagverksamheter, för sjukvårdsinsatser i dessa samt i särskilda boendeformer för
service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt
boende.
Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårsperiod
följa och utvärdera Ädel-reformen. I oktober 1993 överlämnade Socialstyrelsen
rapporten Ädelreformen - Årsrapport 1993:8. Av denna uppföljning, som omfattar
Ädel-reformens första ett och ett halvt år, framgår att det allmänna omdömet om
reformen var positivt och att genomförandet varit betydligt mindre problemfyllt
än befarat. Förväntningarna på reformen hade i många avseenden infriats. Det
kommunala betalningsansvaret hade t.ex. medfört en drastisk minskning av antalet
medicinskt färdigbehandlade. De särskilda statsbidragen för utbyggnad av
gruppboende och andra äldreboendeformer medförde en påtaglig ökning av antalet
platser/lägenheter. På några områden pekades på problem, framförallt vad avsåg
fortsatt oklarhet mellan huvudmännen om ansvaret för rehabiliteringsinsatser och
för hjälpmedelsförsörjningen.
Hösten 1994 överlämnade Socialstyrelsen ytterligare en årsrapport avseende den
fortsatta uppföljningen av Ädel-reformen (Ädelreformen - Årsrapport 1994:13).
Arbetet att följa och utvärdera reformen följer i stort sett samma mönster som
tidigare. Ett tjugotal studier/projekt, som avser att följa olika aspekter på
och konsekvenser av reformen, utgör basen för den nu redovisade årsrapporten. I
rapporten sammanfattas en rad olika delstudier och ambitionen har varit att
beskriva Ädel-reformens konsekvenser med vårdkedjan som förebild.
I det följande redovisas Socialstyrelsens intryck och bedömningar från några
av de områden som mer direkt kan hänföras till konsekvenser av Ädel-reformen.
Socialstyrelsens sammanfattande karakteristik från årets uppföljning är att
slutsatserna från tidigare år har fördjupats och på vissa områden skärpts. På
områdena rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning skapar oklarheter i
ansvarsfördelningen mellan huvudmännen fortfarande problem. Före Ädel-reformen
fungerade rehabiliteringen av de äldre genom en kedja av insatser inom
akutsjukvården, den geriatriska vården och primärvården. Efter reformen är denna
vårdkedja bruten och det dubbla ansvaret kräver samstämmighet mellan kommuner
och landsting i resursuppbyggnad, arbetssätt och arbetsfördelning. Förändrad
organisation och minskade resurser inom den geriatriska vården i kombination med
att flertalet av kommunerna ännu inte utvecklat sin del av rehabili-
teringsverksamheten visar sig i problem på många olika områden.
När det gäller hjälpmedelsförsörjningen är det svårt att avgöra vad som är
effekter av Ädel-reformen och vad som beror på nya organisationsformer i
kommunerna och landstingen. Redan före Ädel-reformen var hjälpmedelsverksamheten
splittrad och den trend som beskrevs i förra årets Ädel-rapport har inte
förändrats. Enligt Socialstyrelsen läggs alltför stor vikt vid vem som har
kostnadsansvar för ett visst hjälpmedel, vem som skall "ordinera" vad och
alltför många gränser av olika slag hindrar eller försvårar samarbetet kring
brukaren.
130
Ett annat problem som också bottnar i brister i samverkan mellan olika
vårdgivare och vårdnivåer är att vårdplaneringen i enskilda ärenden ibland tycks
fungera dåligt. Detta torde ha många orsaker, bl.a. de allt kortare vårdtiderna
inom akutsjukvården, brister i informationsöverföring, avsaknad av rutiner eller
organisatoriska hinder. Brister i vårdplaneringen kan vara en bidragande orsak
till problem inom såväl rehabiliteringen som hjälpmedelsverksamheten.
Ädel-reformens "tyngsta" inslag handlade om det kommunala övertagandet av
sjukhemmen. Enligt underlag från årets studier utgör sjukhemmen i allmänhet en
väl fungerande länk i äldreomsorgskedjan. Läkarförsörjningen är
tillfredsställande och uppvisar inte några skillnader jämfört med föregående år.
Däremot finns kvarstående kvalitetsbrister specifikt inom sjukhemsverksamheten
men brister avseende den medicinska kvaliteten förekommer också inom övriga
särskilda boendeformer. Det finns fortfarande alltför många patienter med
trycksår, kvarliggande katetrar och omfattande medicinkonsumtion.
Socialstyrelsen konstaterade i förra årets rapport att det fanns oroväckande
stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. Dessa skillnader
kvarstår. I årets studie har SPRI granskat bl.a. konsumtionen av olika läkemedel
hos dem som bor på sjukhem. När det gäller andelen boende som dagtid ordinerats
något lugnande läkemedel redovisas en spridning från 0 till 90 % mellan
avdelningarna och när det gäller trycksår ligger variationsvidden mellan 0 och
38 %.
Socialstyrelsens slutomdöme om Ädel-reformens konsekvenser är att den har
skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldreomsorgen och att
den somatiska korttidssjukvården samtidigt har kunnat effektiviseras. På några
av de områden som rör samverkan mellan huvudmännen - rehabilitering, hjälpmedel
och hemsjukvård - finns kvarstående problem. När det gäller kvaliteten på
medicinska insatser och omvårdnad inom framförallt sjukhemsvården krävs ökade
ansträngningar från kommunerna.
Ädel-reformen genomfördes för snart tre år sedan och redan i 1993 års rapport
konstaterade Socialstyrelsen att möjligheterna att beskriva och värdera
reformens konsekvenser är något begränsade. Det är svårt att veta vad som är
specifika effekter till följd av reformen och vad som sammanhänger med andra
förändringar i samhället eller i övrigt på äldreområdet. Reformens eventuella
effekter sammanblandas ibland med sådana som beror på helt andra faktorer, t.ex.
sådana som mer sammanhänger med den samhällsekonomiska utvecklingen. Möjligheten
att jämföra situationen före och efter reformens genomförande begränsas av brist
på uppgifter bakåt i tiden. Det visade sig också svårt att finna underlag för
generella slutsatser om reformens konsekvenser. Ädel-reformens effekter påverkas
till stor del av lokala förhållanden, vilket gör det svårt att dra slutsatser i
ett nationellt perspektiv. Socialstyrelsen konstaterade hösten 1993 att den
"genomsnittliga" bilden av Ädel-reformen kan bli något av en konstruktion som
döljer både positiva exempel och mer negativa aspekter och brister.
131
Regeringen kan efter de tre gångna åren konstatera att Ädel-reformen och dess
verkningar i än högre grad torde samverka med en mängd andra förändringar i
samhället och på äldreomsorgsområdet. Ett mycket påtagligt faktum är bl.a. att
Ädel-reformen genomförts under en tid då kommunernas ekonomi försämrats och då
även äldreomsorgen fått mindre resurser.
Med utgångspunkt från Socialstyrelsens genomgång inte bara av Ädel-reformens
effekter utan också av äldres situation i stort gör regeringen följande
bedömning av utvecklingen inom äldreområdet. Äldreomsorgens omfattning på
nationell nivå har minskat sett i relation till befolkningsförändringarna.
Lokala studier från bl.a. Jönköping visar dock att det mesta tycks fungera bra
inom hemtjänsten och annan äldreomsorg. Intervjuer med tjänstemän, vårdtagare
och vårdpersonal visar att de flesta är nöjda eller nästan nöjda med
äldreomsorgen i stort och med hemtjänst/hemsjukvård. Behovsbedömningarna har
blivit bättre men också mer strikta. De som redan är inne i systemet tycks kunna
få omfattande hjälpinsatser och en hjälp som man oftast ger höga betyg. För helt
nytillkomna vårdtagare tycks däremot tröskeln vara högre och det krävs idag mer
uttalade behov av personlig omsorg för att få hjälp från hemtjänsten.
Regeringen vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram anhöriginsatserna.
Anhöriga svarar i hög grad för omsorgsinsatser till äldre och yngre personer med
funktionshinder. Det finns idag tecken som tyder på att familjen och andra
närstående under senare år fått en allt mer betydande roll som vårdgivare. Det
är dock viktigt att påpeka att anhörigas insatser skall ske i frivilliga former
och inte vara påtvingade till följd av brister i den kommunala vården.
Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har utförligt belyst frågan om anhörigas
insatser och samhällets ansvar att ge denna betydelsefulla resurs inom äldre-
och handikappomsorgen stöd och avlastning. I kommitténs slutbetänkande Ny
socialtjänstlag (SOU 1994:139) föreslås en ny lagbestämmelse som syftar till att
ge kommunerna ett tydligare ansvar att stödja anhöriga.
En annan betydelsefull resurs är det arbete som frivilliga organisationer
utför. De frivilliga organisationerna skall enligt regeringens uppfattning ses
som ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna och landstingen
bedriver. Socialtjänstkommittén har i ovan nämnda betänkande förslagit en ny
bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att det frivilliga sociala arbetet
bör stödjas.
Flyttning till särskilda boendeformer utgör ett stort steg i en människas liv
och i det längsta vill de flesta klara sig hemma i sin invanda miljö. Ett
viktigt syfte med Ädel-reformen var att undvika flyttningar av äldre mellan
huvudmännen och mellan olika boende- och vårdformer i den s.k. "vårdtrappan".
Det betonades att service och vård skulle flytta till den äldre. Ädel-reformen
kan sägas ha gett större valmöjligheter genom att det nu samlade kommunala
resursutbudet blivit rikare och mer omfattande och att kommunerna förfogar över
både medicinsk och social kompetens i det särskilda boendet. Ett samlat
huvudmannaskap ger nu förutsättningar att anpassa vård och omsorg efter den
boendes och inte organisationens behov.
Statsbidragen för nybyggnad och ombyggnad av särskilda boendeformer har
resulterat i ett nettotillskott med ca 7 000 bostäder vilket tillsammans med
tidigare års nytillskott torde ha skapat goda förutsättningar för kommunerna att
tillgodose behovet av särskilt boende. En kraftfull utbyggnad av särskilda
boendeformer får dock inte ske på bekostnad av möjligheterna till kvarboende i
det egna hemmet. Tillgången till hemtjänst, hemsjukvård och hjälpmedel av god
kvalitet måste säkras, liksom en god tillgänglighet i bostaden.
Regeringen konstaterar vidare att det kommunala betalningsansvaret för
medicinskt färdigbehandlade - ett tidigare oprövat ekonomiskt styrsystem - har
inneburit fortsatt minskning av antalet medicinskt färdigbehandlade patienter.
Denna fortsatta minskning i kombination med kortare vårdtider inom
korttidssjukvården ställer dock ökade krav på resurser och kompetens inom andra
delar av vårdkedjan.
På grundval av de resultat från olika studier som redovisas i Socialstyrelsens
årsrapport kan regeringen konstatera att det finns kvarvarande kvalitetsbrister
och samordningsproblem inom olika delar av äldreomsorgen. Motsvarande kritik,
främst mot brister i det medicinska omhändertagandet men också kring oklarheter
på rehabiliteringsområdet, ledde hösten 1993 till att ett särskilt anslag på 50
miljoner kronor för utveckling av kvaliteten i äldrevården tillskapades; Ädel-50
projektet. Regeringen har erfarit att Socialstyrelsen under det gångna året
fördelat medel till en mängd utvecklingsprojekt som berört flera av de områden
som hade och fortfarande uppvisar brister. På rehabiliteringsområdet kan noteras
ett ökat intresse och ansvarstagande från kommunerna och på några håll har
kommuner och landsting beviljats utvecklingsmedel för gemensamma
rehabiliteringsprojekt.
Regeringen konstaterar att det delade ansvaret på rehabiliteringsområdet
alltjämt skapar vissa problem för huvudmännen. Allmänt sett handlar
rehabilitering och ett rehabiliterande arbetssätt om att alla delar av
vårdkedjan måste samarbeta för att den enskilde skall kunna uppnå och behålla
bästa möjliga funktionsförmåga och undvika onödigt beroende av omsorg och vård
och kanske en förtida flyttning från det egna boendet. För personer som
insjuknar i en akut sjukdom som t.ex. stroke är omedelbart insatta
rehabiliteringsinsatser och motivationsarbete helt avgörande för möjligheterna
att kunna komma hem igen och att sedan träningen upprätthålls i det egna hemmet
för att bevara den funktionsförmåga som kunnat uppnås.
Regeringen anser mot den bakgrund som redovisats avseende fortsatta problem på
rehabiliteringsområdet att en omprioritering av en del av stimulansbidragen inom
äldreomsorgen bör göras. För att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av
rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan kommuner och
landsting förbättras. Regeringen föreslår därför att 150 miljoner kronor av de
under budgetåret 1995/96 föreslagna medlen på anslaget D 1. Stimulansbidrag till
särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för detta ändamål. Ett
lika stort belopp har avsatts för samma ändamål inom ramen för de s.k.
Dagmarförhandlingarna för år 1995. Regeringen kommer i särskild ordning att
informera riksdagen om den nyligen träffade överenskommelsen mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1995.
Sammantaget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från
den 1 januari 1995 och 150 miljoner kronor från den 1 juli 1995) får användas av
kommuner och landsting för att gemensamt utveckla rehabiliteringen för äldre. De
sammantagna medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen.
Samordnad boendeservice
Med stöd av riksdagens beslut i maj 1985 (prop. 1984/85:142) beviljade
regeringen under åren 1985-1990 sammanlagt 100 miljoner kronor till 103 lokala
utvecklingsarbeten för samordnad boendeservice. Syftet var att förbättra
möjligheterna för äldre, personer med funktionshinder och långvarigt sjuka att
leva ett så normalt liv som möjligt i vanliga bostäder genom bättre samordning
av offentliga, kommersiella och informella resurser i bostadsområdena.
På förslag av Boendeservicedelegationen (Ds 1990:87), som handlade det
statliga stödet vid dåvarande Bostadsdepartementet, beslutade regeringen den 28
februari 1991 att uppdra åt Boverket att i nära samverkan med Socialstyrelsen
följa utvecklingsarbetet och till regeringen redovisa en samlad utvärdering
senast den 1 april 1994.
I huvudrapporten Samverkan i lokalsamhället - erfarenheter från ut-
vecklingsarbetet med samordnad boendeservice (Rapport 1994:3) samt i tre
underlagsrapporter och en projektkatalog, presenterar Boverket ut-
värderingsresultatet.
Boverket konstaterar att samordnad boendeservice, som från början var en del
av en äldrereform, nu har utvecklats till ett boendesocialt instrument med
betydelse för alla grupper av människor. Utvärderingen visar att det går att
göra ekonomiska besparingar genom samverkan i lokalsamhället. Personal och
lokaler utnyttjas bättre, frivilliga insatser stimuleras och lokalsamhällets
flexibilitet inför framtida förändringar ökar. Det går vidare att genom sam-
verkan förbättra servicen, öka gemenskap och inflytande för de boende och det
går att genomföra fysisk förnyelse med sociala förtecken. Ett tecken på framgång
är också att majoriteten av de projekt som fick del av det statliga stödet har
fortsatt i ordinarie verksamhet.
Boverket betonar vidare vikten av att lokalsamhället inte splittras upp av
sektorsoptimerande resultatenheter, vilket ofta har blivit ett resultat av de
senaste årens kommunala omorganisation. Boverket konstaterar sammanfattningsvis
att verksamheten med samordnad boendeservice är en viktig insats för att äldre
personer skall kunna bo kvar längre i vanliga bostäder och i vanliga
boendemiljöer.
132
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet
Målen för äldreomsorgen
De övergripande målen för samhällets service och vård till äldre lades senast
fast i regeringens proposition om Äldreomsorgen inför 90-talet (prop.
1987/88:176, bet. 1988/89:SoU6, rskr. 1988/89:55). De vägledande principerna är:
* självbestämmande och integritet - äldre kvinnor och män skall ha rätt att
själva bestämma över sina liv och få behålla sin integritet; service och vård
måste utvecklas så att människor skall kunna välja att bo kvar i sitt eget hem
och i sin egen miljö
* trygghet - äldre skall kunna känna sig trygga; närhet till anhöriga och
grannar samt personalkontinuitet och personaltillgång dygnet runt är viktigt
* valfrihet - människor måste kunna påverka innehållet i och utformningen av
samhällets service och vård; kommunerna bör sträva efter ett så varierat utbud
av service och vård som möjligt, även i särskilda boendeformer.
Kommunernas ansvar för äldre medborgare regleras bl.a. i socialtjänstlagen
(1980:620), i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt berörs även i plan- och
bygglagen (1987:10).
Kommunernas socialtjänst skall verka för att äldre människor får möjlighet att
leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra (19 §). Socialtjänsten skall genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller
annan service, omvårdnad samt dagverksamheter underlätta för den enskilde att bo
hemma och ha kontakter med andra (10 §). Kommunen skall dessutom inrätta
särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov
av särskilt stöd. Övergången från ett yrkesverksamt liv skall underlättas genom
information och annat stöd (20 §). Kommunernas ansvar att erbjuda en god hälso-
och sjukvård i hemmet, i dagverksamhet och i särskilda boendeformer regleras i
hälso- och sjukvårdslagen.
Kommunen har vidare skyldighet att i en uppsökande verksamhet upplysa om
socialtjänsten och erbjuda sin hjälp (8 §). Insatserna för den enskilde skall
utformas och genomföras tillsammans med denne med respekt för hennes/hans
självbestämmanderätt och integritet (1 och 9 §§). Om behoven inte kan
tillgodoses på annat sätt är den enskilde berättigad till bistånd (6 §). Beslut
om bistånd kan överklagas.
Kommunen skall vidare planera sina insatser för äldre och samverka med
landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer (20a §). Man skall
medverka i samhällsplaneringen och söka påverka utformningen av nya och äldre
bostadsområden samt verka för att offentliga lokaler och allmänna
kommunikationer blir lätt tillgängliga för alla (7 §). Kommunernas arbete med
generell tillgänglighet regleras även i plan- och bygglagen. Deras åtaganden för
individuell bostadsanpassning regleras i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.
Måluppfyllelse inom äldreområdet
Samhällets åtaganden för äldre medborgare är som framgått omfattande, och
kommunernas verksamhet är avgörande för måluppfyllelsen. Bedömningar av
måluppfyllelsen inom äldreområdet behövs bl.a. som underlag för
välfärdspolitiska, fördelningsmässiga och samhällsekonomiska överväganden.
Förutsättningarna för kommunernas verksamhet har successivt förändrats.
Befolkningsutvecklingen är en sådan förändring; från år 1984 till år 1994 har
antalet 80-åringar och äldre ökat med nästan 100 000. Andra avgörande
förändringar är en ny kommunallag från 1 januari 1992 (som bl.a. öppnat för
resultatenheter i kommunal verksamhet och alternativa driftsformer), ett nytt
statsbidragssystem (från specialdestinerat till generellt stöd), begränsat
kommunalekonomiskt utrymme (med krav på effektivare resursutnyttjande) samt
allmän inriktning mot avreglering, konkurrens och valfrihet i offentlig
verksamhet. Även Ädel-reformens ansvars- och verksamhetsförskjutning från
landstingen till kommunerna, har lett till kraftig volymökning av den
primärkommunala verksamheten.
De nämnda systemförändringarna påverkar vården och omsorgen för äldre, men på
vilket sätt och med vilka effekter är oklart. Målen för äldreomsorgen är svåra
att kvantifiera och måluppfyllelsen är därmed svår att mäta. Försök till såväl
kvantitativa som kvalitativa bedömningar görs bl.a. av Socialstyrelsen i olika
pågående utredningsarbeten.
Den femåriga utvärderingen av Ädel-reformen visar som framgått att den skapat
bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldreomsorgen, även om
problem kvarstår bl.a. vad gäller rehabilitering, hemsjukvård och
hjälpmedelsförsörjning. Ädelutvärderingen har också tydliggjort behovet av över
tiden jämförbar statistik, för att kunna följa prestationsutvecklingen inom
äldreomsorgen.
Socialstyrelsens projekt Aktiv uppföljning, som bl.a. innefattar djupstudier
av äldreomsorgen i kommunerna inom Stockholms län, pekar bl.a. på behovet av ett
brett underlag för korrekta bedömningar av måluppfyllelsen. Studier behövs som
även fokuserar det ökande antalet äldre som inte beviljas vård eller hjälp, dvs.
som står utanför vård- och omsorgssystemen. Frågan om rättssäkerhet, vad gäller
information om rätten att överklaga ett avslagsbeslut, är också en viktig aspekt
att beakta vid bedömningar av hur väl kommunernas verksamhet lever upp till
uppställda mål för äldreomsorgen.
Projektet Aktiv uppföljning visar vidare att kommunerna har måldokument som
överensstämmer med socialtjänstlagen, men målen är inte operationellt
definierade och verksamhetsuppföljning saknas som regel. Inte minst saknas ofta
modeller och metoder för uppföljning av kvalitet, även om alltfler kommuner
börjat göra kvalitetsuppföljningar bland brukarna.
På uppdrag av regeringen följer Socialstyrelsen vidare utvecklingen av nya
styrsystem inom socialtjänsten. För äldreomsorgen behandlas frågor om
uppföljning och utvärdering avseende finansiering, resursfördelning och
resursanvändning, kvalitet, individens valfrihet och inflytande samt
utvecklingen av förebyggande och öppna verksamheter. En rapport är under
utarbetande.
Mot bakgrund av frågans vikt är det enligt regeringens bedömning angeläget att
modeller och metoder utvecklas för vårdtyngds- och behovsmätningar och för
bedömningar av prestationer, kostnadsutveckling och måluppfyllelse inom
äldreområdet. Tillgång på tillförlitlig statistik och annat faktaunderlag bör
ägnas särskild uppmärksamhet. Socialstyrelsen arbetar för närvarande med ett
nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem för den kommunala sektorn.
Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens samlade arbete.
Nyckeltal och prestationer inom äldreomsorgen
Ett begränsat antal nyckeltal för kommunernas prestationer inom äldreomsorgen
finns tillgängliga. I det följande redovisas ett urval av sådana nyckeltal, som
i första hand är avsedda att belysa variationen mellan kommunerna. Nyckeltalen
avser förhållandena i kommunerna år 1993 och belyser a) andelen äldre med vård
och service i det egna hemmet eller i särskilda boendeformer, b) sambandet
mellan hemhjälp och särskilda boendeformer, c) standarden i särskilda
boendeformer, d) andelen äldre med färdtjänst samt e) bruttodriftkostnaden per
vård- och servicetagare.
Variationen mellan kommunerna belyses dels genom kartor, dels genom sk.
boxdiagram och dels slutligen genom spridningsdiagram som visar samspelet mellan
två faktorer.
Förklaring till boxdiagrammen: Vänstra ändpunkten i boxdiagrammet visar
minimivärdet, det högra maximivärdet. Boxens vänstra sida anger det värde som
överskrids av 90 % av kommunerna. "Mittstrecket" anger medianvärdet och den
högra sidan anger det värde som överskrids av 10 % av kommunerna.
Siffermaterialet kan relateras endast till vissa av målen för äldreomsorgen,
och är självfallet ett otillräckligt underlag för en mer fullständig analys av
måluppfyllelsen inom de valda delområdena.
Den karta och de diagram som presenteras i det följande mäter således endast
andelen personer som får hjälp och inte hur mycket service eller vård dessa får.
Inte heller belyses servicens och/eller vårdens kvalitet.
a) Andelen äldre med vård och service
Nedanstående karta visar servicenivån i olika kommuner mätt i andel äldre som år
1993 fick någon form av vård eller service, antingen i det egna hemmet eller i
särskilda boendeformer (åldersstandardiserat, dvs. hänsyn har tagits till
åldersfördelningen inom kommunen i befolkningen 65 år och äldre).
133
Kartan visar stora variationer i den kommunala servicenivån. Framförallt
kommunerna i norra Sverige har högre servicenivå för äldre än exempelvis
kommunerna i storstadsområdena.
I december 1993 fick i genomsnitt drygt 18 % av de äldre vård och service an-
tingen i det egna hemmet (drygt 10 %) eller i särskilda boendeformer (cirka 8
%). Spridningen mellan kommunerna var stor; i en kommun gavs vård och service
till ca 11 % (minimivärdet) medan motsvarande siffra i en annan kommun var drygt
30 % (maximivärdet). Efter det att de 10 % av kommunerna som har lägst resp.
högst andel vård- och servicetagare har skurits bort, varierar andelen mellan 15
till 24 %.
134
b) Hemhjälp och särskilda boendeformer
I december 1993 fick i genomsnitt ca 10 % av alla 65 år och äldre hemhjälp.
Enligt Socialstyrelsen Ädelutvärdering har antalet personer med hemhjälp minskat
med 19 % från år 1984 till år 1992. Antalet arbetade timmar ökade dock kraftigt
mellan åren 1984 och 1990, varefter det planat ut och minskat något fram till år
1993. En omfördelning av hjälpinsatserna har skett mot de allra äldsta och mot
dem som har omfattande vårdbehov.
Den andel av äldrebefolkningen som får hemhjälp skiftar avsevärt mellan
kommunerna; i en kommun får knappt 3 % av de äldre hemhjälp (minimivärdet) medan
drygt 19 % får det i en annan (maximivärdet).
År 1993 bodde ca 127 500 äldre, dvs. ca 8 %, i särskilda boendeformer (tex.
gruppbostäder, ålderdomshem, servicehus, sjukhem). Enligt Socialstyrelsens
Ädelutvärdering har antalet ökat med 7 % mellan åren 1984 och 1993. Mot bakgrund
av den demografiska utveckling som skett under samma tidsperiod innebär detta
inte någon ökad täckningsgrad.
Ca 45 % av alla 65 år och äldre som får vård och service i någon form får den
hjälpen i särskilda boendeformer (december 1993).
Spridningsdiagrammet nedan visar sambandet mellan hemhjälp och särskilda
boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för respektive
variabel.
Diagram: Samband mellan hemhjälp i ordinarie boende och hjälp i särskilda boen-
deformer för personer i åldersgruppen 65-w år. (Varje stjärna representerar en
kommun.)
135
Diagrammet visar att det inte finns någon utbytbarhet mellan dessa hjälpformer
så att kommuner med låg andel hjälpta i vanligt boende har hög andel i särskilt
boende och vice versa. I stället finns det både kommuner med hög andel hjälpta i
båda stödformerna, kommuner med låg i den ena och hög i den andra samt kommuner
med låg andel i båda. Någon "lämpligaste" eller mest vanlig fördelning mellan
dessa båda stödformer finns alltså inte.
c) Standarden i särskilda boendeformer
Nästföljande diagram ger en bild av standarden i särskilda boendeformer.
Diagram: Andelen boende i särskilda boendeformer som delar bostad med annan än
make/sambo, andelen boende utan egen toalett samt andelen bostäder med ett rum
utan kokvrå/-skåp eller kök i kommunerna.
Källa: Socialdepartementet
Andelarna avser samtliga boende i särskilda boendeformer, dvs. både äldre och
yngre funktionshindrade. Mest av allt varierar andelen bostäder utan
kokmöjligheter mellan kommunerna. Även efter det att de 10 % av kommunerna som
har lägst resp. högst andel sådana bostäder har skurits bort varierar denna
andel mellan 23 och 79 %.
Av den andra boxen i diagrammet framgår att medianvärdet för boende utan egen
toalett är ca 28 %. Variationen är dock mycket stor; i en kommun saknar alla som
bor i särskilt boende egen toalett medan i en annan kommun har ca 94 % egen
toalett.
Den tredje boxen visar att andelen boende som måste dela bostad/rum med annan
än make/maka varierar i kommunerna mellan 0 och 64 %.
d) Färdtjänst
Färdtjänst är den service som flest äldre har tillgång till. Av diagrammet nedan
framgår utvecklingen mellan åren 1985 till 1993.
Diagram: Åldersstandardiserade andelen färdtjänstberättigade personer av totala
befolkningen i kommunerna i åldersgruppen 65 år och äldre för åren 1985, 1990
och 1993.
Källa: Socialdepartementet
Medianvärdet för andelen äldre med färdtjänsttillstånd ökade mellan år 1985
och år 1990 från ca 19 % till drygt 24 %. Därefter kan endast en mycket svag
minskning noteras. År 1993 var spridningen mellan kommunerna stor; i en kommun
(max) hade drygt 38 % färdtjänst medan i en annan (min) endast 7 %.
e) Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare
Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har kostnaderna för äldreomsorgen
fördubblats under de senaste tio åren och ökat snabbare än den allmänna
prisutvecklingen.
136
Diagram: Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare i tkr. år 1993
Källa: Socialdepartementet
Diagrammet redovisar spridningen mellan kommunerna av bruttodriftkostnaden per
vård- och servicetagare år 1993. Kostnaden avser samtliga vård- och
servicetagare, dvs. både äldre och funktionshindrade personer. Mediankostnaden
var år 1993 ca 170 000 kronor. Efter det att de 10 % av kommunerna med högsta
resp. lägsta kostnaden skurits bort varierade kostnaden mellan 135 000 och 207
000 kronor. Den maximalt högsta kostnaden per vård- och hjälptagare var ca 260
000 kronor och den lägsta ca 107 000 kronor.
Vad kan förklara dessa skillnader? Bl.a. följande faktorer spelar in.
Personaltätheten, dvs. antal vård- och servicetagare per årsarbetare, ger det
högsta utslaget. I kommuner med många ensamstående (t.ex. storstäder) eller med
ensidigt näringsliv med utsatta yrken och åtföljande ohälsoproblem finns ett
större behov av vård och service än riksgenomsnittet, även om man har mindre
andel av befolkningen i de äldsta åldrarna.
Även generösa respektive strikta behovsbedömningar samt avgifternas storlek
torde påverka serviceefterfrågan och därmed bruttodriftkostnaden.
Ju större ansvar för sjukhem och andra institutioner för långtidssjukvård som
en kommun övertagit, desto högre är bruttodriftkostnaden per vård- och
servicetagare. Exempelvis har kommuner i norrlandslänen fått ett större samlat
ansvar för sådan vård än kommuner i andra län.
Vidare visar det sig att kommuner med högre och växande andel 85-åringar och
äldre tenderar att ha en lägre kostnad per vårdtagare än kommuner med lägre
andel och vice versa. En anledning kan vara att kommuner med en stor och växande
andel i de äldsta åldrarna upplever ett starkt tryck på sin äldreomsorg och
därför mer aktivt söker begränsa kostnadsutvecklingen.
Kommuner med större en andel vårdplatser köpta av landstinget uppvisar en
högre kostnad per vård- och servicetagare.
Detsamma gäller för enskild vård. Vid en ökning av andelen vård- och
servicetagare i enskild vård ökar den genomsnittliga bruttodriftkostnaden per
vårdtagare.
Avslutningsvis kan konstateras att enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har
kommunernas produktivitetsutveckling för äldre- och handikappomsorgen från år
1984 till år 1994 varit positiv. Produktiviteten har ökat med nära 20 % över
tidsperioden i sin helhet eller med 1 % per år. En nedgång noterades för år
1992, men under år 1993 lyckades kommunerna öka produktionen så att en liten men
dock positiv produktivitetsutveckling nåddes.
Sammanfattande kommentarer
Det ovan redovisade siffermaterialet ger endast en fragmentarisk bild av läget
och utvecklingen inom äldreomsorgen, och måste naturligtvis kompletteras med
annan typ av material som tex. uppföljningen av Ädel-reformen.
I rapporten Socialtjänsten och de nya styrsystemen som Socialstyrelsen
sammanställer på uppdrag av regeringen, sammanfattas prestationsutvecklingen
inom äldreomsorgen på följande sätt.
Under perioden 1991-1993 har antalet personer som får social hemhjälp minskat,
trots att de äldre blivit fler. Det har skett en omfördelning av resurser från
de yngre pensionärerna till de äldre och från dem med mindre hjälpbehov till dem
med större. Hemtjänstens innehåll har förändrats mot mer vård och omsorg och
mindre serviceinriktade insatser. Service i form av matdistribution,
telefonservice eller fotvård har minskat. Något fler än tidigare har dock fått
trygghetslarm.
Antalet boende i särskilda boendeformer har ökat under åren 1992-1993,
särskilt i gruppen 90 år och äldre, vilket sannolikt beror på utbyggnaden av
särskilda boendeformer.
Antal personer med färdtjänsttillstånd har minskat något medan antal
enkelresor ökar. Färre personer åker mer. En utbyggnad av resandet med
specialfordon (med plats för rullstol) har också skett.
Kostnaderna för äldre- och handikappomsorgen har ökat både i fasta och löpande
priser under perioden. Produktiviteten minskade mellan år 1991 och år 1992, men
ökar något igen för år 1993. Minskningen år 1992 sker till följd av de stora
omställningarna i samband med Ädel-reformen. Att produktivitetsförändringarna
inte är mer positiva kan bero på att antalet mer omsorgsbehövande äldre har
ökat. De kräver mer vård och det är då vanligt med dubbelbemanning inom
hemtjänsten. Omfattningen av detta framgår inte av nuvarande statistik och kan
därför inte vägas in i prestationerna.
I tabellen sammanfattas utvecklingen inom äldre- och handikappomsorgen åren
1991-1993.
------------------------------------------------------
| |Förändring åren 1991-93 |
------------------------------------------------------
|Social hemhjälp/hem- |Både antalet och andelen med |
|sjukvård |hemhjälp har minskat i alla |
| |åldersgrupper och antalet |
| |hjälptimmar minskar. För- |
| |skjutning från serviceinsatser|
| |i riktning mot vård och omsorg.|
------------------------------------------------------
|Särskilda |Antalet äldre som bor i |
|boendeformer |särskilda boendeformer har ökat|
| |med nästan 10 % mellan år 1992|
| |och år 1993. Andelen har ökat i|
| |varje åldersgrupp. |
------------------------------------------------------
|Färdtjänst |Antal resor har ökat med nästan|
| |10 %. Andelen med färdtjänst- |
| |tillstånd har ökat i |
| |åldersgruppen 90-w och minskat|
| |i övriga. Kostnaderna har |
| |minskat. |
------------------------------------------------------
|Totalt |Färre antal med hemhjälp, fler i|
| |särskilda boendeformer och fler|
| |färdtjänstresor. Kostnaderna är|
| |ungefär oförändrade i fasta |
| |priser. Produktiviteten har |
| |minskat år 1992 till följd av de|
| |stora omställningarna i samband|
| |med Ädel-reformen men ökar något|
| |under år 1993. |
------------------------------------------------------
Internationellt arbete inom äldreområdet
EG:s första äldreprogram genomfördes under åren 1991 till 1993. Med anledning av
Europeiska året för äldre och för solidaritet mellan generationerna år 1993, som
avslutade det första äldreprogrammet, tillsatte regeringen en särskild kommitté
med uppgift att samordna det svenska deltagandet. Med stöd av EES-avtalet deltog
Sverige som observatörer i EG-kommissionens rådgivande kommitté. Syftet med
arbetet var att uppmärksamma den sociala dimensionen av Europasamarbetet, att
belysa äldres positiva bidrag i samhället, att stärka solidariteten mellan
generationerna samt att öka medvetenheten om den utmaning för samhället som en
åldrande befolkning innebär.
Den svenska kommittén avlämnade i december 1993 delbetänkandet Borta bra men
hemma bäst? Fakta om äldre i Europa (SOU 1993:111) samt i samarbete med
Socialvetenskapliga forskningsrådet rapporten Svensk äldreforskning, Europeiska
äldreåret 1993. I mars 1994 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande Gamla är
unga som blivit äldre (SOU 1994:39).
Kommittén konstaterar att det svenska genomförandet, med tonvikt på temat
Solidaritet mellan generationerna, fick stort gensvar i kommuner, organisationer
och myndigheter. I sina samlade bedömningar för kommittén bl.a. fram viktiga
sakfrågor inom äldreområdet som, utifrån svensk utgångspunkt, bör beaktas i det
fortsatta europeiska samarbetet. De fakta om äldre i Europa och om det
generationsövergripande arbetet i Sverige som presenteras i betänkandena bör
enligt kommittén komma till användning som utbildnings- och studiematerial.
Kommittén anser vidare att den nämnda redovisningen av svensk äldreforskning
bör kompletteras med en kartläggning av all äldreforskning som har en europeisk
eller annan internationell anknytning. Regeringen har därför den 15 september
1994 beslutat att ge ett sådant uppdrag till Socialvetenskapliga
forskningsrådet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 maj 1995.
Förslag till ett nytt femårigt äldreprogram inom EU, med planerad start år
1995, utarbetas för närvarande inom kommissionen. Sverige deltar i
förberedelsearbetet med nationella experter. Tyngdpunkten i EU:s nya
äldreprogram kommer, som i det första, att ligga på erfarenhets- och
kunskapsutbyte. Utgångspunkten är den utmaning som Europa står inför på grund av
den snabbt växande andelen äldre i befolkningen. Inom EU finns idag 70 miljoner
personer över 60 år. År 2020 beräknas över 20 miljoner EU-invånare (beräknat
utifrån medlemsländerna år 1993) vara över 80 år.
Ett slutligt förslag till nytt äldreprogram inom EU har ännu ej lagts fram av
kommissionen. I kommissionens vitbok om den framtida socialpolitiken, antagen
den 27 juli 1994, aviseras dock att kommissionen inom kort kommer att föreslå
fortsatta åtgärder inom EU för att möta utmaningarna från en åldrande
befolkning, bl.a. skall de aktiva pensionärernas roll belysas. Enligt tidigare
uttalanden från olika företrädare för och institutioner inom EU (SOU 1994:39)
kommer det europeiska samarbetet sannolikt att även fokusera frågor om vård och
omsorg för äldre, villkoren för äldre kvinnor, förebyggande insatser, den
åldrande arbetskraften och övergången från arbete till pensionering.
Mål och inriktning för handikappolitiken
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika
värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder
skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta
i olika aktiviteter. Strävan är att personer med funktionshinder - precis som
andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett
förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och
kulturaktiviteter osv. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet
och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att
de handikappolitiska målen kan förverkligas.
Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med funktionshinder
successivt kunnat förbättras. En grundläggande förutsättning för detta har varit
utvecklingen av en generell välfärdspolitik. Den generella välfärdspolitiken, i
kombination med särskilt riktade handikappolitiska insatser och åtgärder för en
ökad tillgänglighet, kommer även fortsättningsvis att utgöra grundstenarna i
handikappolitiken. I ett internationellt perspektiv kan också konstateras att de
svenska insatserna inom handikappområdet är väl utbyggda och att de håller en
hög kvalitet.
Handikapporganisationerna utgör en viktig del av folkrörelse-Sverige. Deras
aktiva medverkan - såväl på lokal och regional som central nivå - har haft en
avgörande betydelse för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas
arbete har påverkat både synen på handikapp och utformningen av de olika
stödsystemen inom området. Staten, kommunerna och landstingen har ett ansvar att
se till att organisationerna kan bedriva sitt arbete med rimliga ekonomiska
villkor.
Handikappreformen har inneburit ett bättre socialt, praktiskt och ekonomiskt
stöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Men det finns också barn som
inte har så svåra och komplicerade handikapp och som därför kanske inte på samma
sätt uppmärksammas. Det gäller t.ex. barn med koncentrationssvårigheter, med
motoriska problem, läs- och skrivsvårigheter m.m. Här behövs ökad kunskap och
bättre generella insatser i de reguljära verksamheterna, i barnomsorgen, skolan,
habiliteringen och rehabiliteringen, för att de skall få det stöd de behöver.
Tyngdpunkten i senare års reforminsatser inom handikappområdet har legat på
att förbättra och utveckla det individuella stödet till personer med
funktionshinder. Under de kommande åren måste även frågor om tillgängligheten i
miljöer och olika verksamheter ges ökad uppmärksamhet. Regeringen har därför i
årets regeringsförklaring uttalat att åtgärder skall vidtas för att öka
tillgängligheten för funktionshindrade personer. De förslag som lämnades i
Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) är en
viktig utgångspunkt för regeringen i detta arbete.
Det finns anledning att i detta sammanhang peka på de förslag till särskilda
satsningar på reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsåtgärder (ROT) som
regeringen lade fram i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
(prop. 1994/95:25). Innebörden av detta är bl.a. att sammanlagt 360 miljoner
kronor satsas på upprustning av skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för
att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Vidare satsas 1 500
miljoner kronor för ROT-insatser i fråga om bostäder, som bl.a. innefattar
tillgänglighetsskapande åtgärder. Regeringen bedömer att dessa ROT-satsningar
ger goda möjligheter att uppnå reella förbättringar när det gäller
tillgängligheten i bebyggelsen.
137
Utvecklingen inom handikappområdet
Handikappreformen
Med anledning av förslagen i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till
vissa funktionshindrade beslutade riksdagen i maj 1993 om förbättrade stöd- och
serviceinsatser för personer med funktionshinder (bet. 1992/93:SoU19, rskr.
1992/93:321). Propositionen baserades främst på Handikapputredningens betänkande
Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46). Det förbättrade stödet inom ramen
för handikappreformen började genomgående att gälla den 1 januari 1994.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer med
funktionshinder har införts, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, LSS. Genom lagen har bl.a. personer med utvecklingsstörning
och personer med stora och varaktiga funktionshinder fått rätt till stöd- och
serviceinsatser av olika slag. I samband med att LSS trädde i kraft upphörde
lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen)
och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen)
att gälla. Verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda m.fl. enligt den
tidigare omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat
personligt stöd, successivt föras över från landstingen till kommunerna.
Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995.
För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller
hos familj eller anhörig har en statlig assistansersättning införts.
Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och
skall lämnas till personer som har behov av personlig assistans under i
genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ärenden om statlig assistansersättning
administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Rätten till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om
assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning.
Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, har vidare
sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering,
rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen inom habiliterings-
och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälpmedelsförsörjningen har särskilda
statliga stimulansbidrag inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8
miljarder kronor skall utges i stimulansbidrag till nämnda verksamheter under
åren 1994 - 1997.
Riksdagens beslut innebär också att stödet till små och mindre kända
handikappgrupper byggs ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa ett
flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och
resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att personer som
ingår i dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser.
Socialstyrelsen har ålagts ett ansvar för särskilda informations- och upp-
följningsinsatser inom området. I detta ansvar ligger bl.a. att bygga upp och
administrera en särskild kunskapsbank med inriktning på små och mindre kända
handikappgrupper.
Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) har vidare kommunernas ansvar
inom handikappområdet förtydligats. Lagändringen innebär att kommunerna fått en
uttalad skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för
personer med funktionshinder och i den uppsökande verksamheten upplysa om
socialtjänstens verksamhet inom handikappområdet. Kommunerna har vidare fått en
skyldighet att planera sina insatser för personer med funktionshinder.
Inom ramen för handikappreformen har landstingen genom ett tillägg i HSL fått
en skyldighet att erbjuda döva m.fl grupper tolktjänst för vardagstolkning. För
att underlätta utbyggnaden av tolktjänsten har ett särskilt statsbidrag till
verksamheten införts. Vidare har anslaget B 2. Bidrag till vissa
handikappåtgärder inom folkbildningen under åttonde huvudtiteln tillförts
ytterligare medel till utbildning av teckentolkar och tolklärare.
Slutligen innebär 1994 års handikappreform även förbättringar i stödet till
föräldrar med funktionshindrade barn. Bl.a. har föräldrar med funktionshindrade
barn under 16 år som omfattas av LSS fått en rätt till tio kontaktdagar per år.
Dessutom har föräldrar till barn som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas
av LSS fått rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från
att förvärvsarbeta för att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet. I vissa
fall kan föräldrapenning utges till dess barnet fyller 23 år.
Uppföljning av handikappreformen
Regeringen uppdrog i maj 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med bl.a.
Riksförsäkringsverket följa upp och utvärdera handikappreformen. Resultatet av
uppföljningsarbetet skall redovisas årligen för regeringen. En slutlig
redovisning, som bl.a. skall innefatta en sammanfattande utvärdering av
reformen, skall lämnas senast den 1 maj 1997. Vidare uppdrog regeringen i
september 1993 åt Socialstyrelsen att göra en särskild kostnadsuppföljning
angående handikappreformen. En första redovisning av detta uppdrag skall lämnas
till regeringen senast den 1 december 1995. Särskilda medel har anvisats för
uppföljningsarbetet.
Socialstyrelsen avlämnade i oktober 1994 en första redovisning av sitt
uppföljningsarbete. Uppföljningsrapporten beskriver genomförandet av huvuddelen
av de olika delar som ingår i handikappreformen. Vidare anges hur det fortsatta
uppföljnings- och utvärderingsarbetet kommer att bedrivas. I det följande
redovisas huvuddragen i rapporten. Parallellt med detta gör regeringen vissa
kommentarer till uppföljningsresultaten.
I rapporten konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att personkretsen inom LSS
enligt de inledande kartläggningar som styrelsen gjort inte tycks bli så
omfattande som beräknades i den aktuella propositionen (prop. 1992/93:159) och
av Handikapputredningen. I propositionen uppskattades att ca 100 000 personer
skulle komma att omfattas av LSS. Förklaringar till detta kan enligt
Socialstyrelsen vara att uppsökande verksamhet och informationsinsatser ännu är
otillräckliga. Socialstyrelsen pekar bl.a. på att det varit svårt att göra
bedömningar om personkretstillhörighet i fråga om personer med psykiska
störningar, barn med funktionshinder samt funktionshindrade över 65 år.
Styrelsen anmäler att man även fortsättningsvis kommer att följa de problem som
är förknippade med bedömingar om personkretsen.
Det är enligt regeringens uppfattning svårt att redan nu dra några långtgående
slutsatser när det gäller handikappreformen. LSS innebär stora förändringar i
kommunernas handikappomsorg. Det är naturligt att det inledningsvis finns en
viss osäkerhet i tillämpningsfrågor, bl.a. vad gäller personkretsen. Det är
viktigt att Socialstyrelsen och länsstyrelserna på regional nivå fortsätter att
följa sådana problem som rör personkretsen. I sammanhanget bör nämnas att
Socialstyrelsen enligt ett regeringsuppdrag särskilt skall följa hur psykiskt
störda får del av stöd och service enligt LSS. Regeringen vill vidare
understryka vikten av att huvudmännen, i enlighet med vad som sägs i 15 § LSS ,
genom t.ex. uppsökande verksamhet och andra insatser informerar om mål och medel
enligt LSS.
Som redan nämnts innebär handikappreformen bl.a. att verksamheten med omsorger
om utvecklingsstörda enligt den tidigare omsorgslagen, med undantag för insatsen
rådgivning och annat stöd, successivt skall överföras till kommunerna. Senast
den 31 december 1995 skall huvudmannaskapsförändringen vara genomförd.
Förändringen är mycket omfattande. Totalt handlar det om verksamhet som berör ca
37 000 omsorgstagare, med ca 30 000 anställda. Omsorgsverksamhetens sammanlagda
årliga kostnad beräknas f.n. uppgå till ca 12 miljarder kronor.
Enligt vad regeringen erfarit kommer huvudmannaskapsförändringen efter
årsskiftet 1994/95 att ha genomförts i 16 landsting. Detta innebär att det under
år 1995 återstår att genomföra huvudmannaskapsförändringen i sju
landstingsområden. Socialstyrelsen framhåller att förändringarna i verksamheten
till följd av överföringarna hittills tycks vara små, utan några
anmärkningsvärda negativa eller positiva konsekvenser.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att avvecklingen av vårdhemmen för personer
med utvecklingsstörning fortskrider och att det i augusti 1994 fanns 2 100
personer kvar på vårdhem. Regeringen vill framhålla betydelsen av att
avvecklingen av vårdhemmen fullföljs.
När det gäller personlig assistans framhåller Socialstyrelsen att insatsen
gett personer med omfattande funktionshinder förhöjd livskvalitet. Skälet till
detta är enligt styrelsen att den enskilde i stor utsträckning själv kan
bestämma vem som skall ge insatsen, hur den skall ges och när. Socialstyrelsen
hänvisar till forskning som visar att personlig assistans ökar svårt
funktionshindrade personers möjligheter till ett självständigt liv.
I rapporten pekar Socialstyrelsen på vissa skatte- och arbetsrättsliga problem
som i den praktiska tillämpningen uppkommit i det fall en funktionshindrad
person som assistent anställer en familjemedlem som han eller hon lever i
hushållsgemenskap med. Riksdagen har mot bakgrund av dessa problem beslutat om
vissa ändringar i reglerna för personlig assistans (prop. 1994/95:77. bet.
1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:107). Innebörden av dessa ändringar är bl.a. att
ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt lagen (1993:389) om
personlig assistans (LASS) avseende assistans som ges av en person som den
funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om någon annan än
den funktionshindrade personen (t.ex. en kommun eller ett kooperativ) är
arbetsgivare för assistenten.
Enligt Socialstyrelsen finns vissa tecken som tyder på att statens kostnader
för personlig assistans kan bli högre än vad som beräknats. Förklaringen till
detta är att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar ligger
väsentligt högre än vad som antagits. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den
3 november 1994 åt Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket att göra en studie
angående beslut om statlig assistansersättning. Avsikten är att skapa klarhet i
skälen för de höga nivåerna. Frågan om kostnadsutvecklingen för statlig
assistans berörs mer ingående under anslaget D 10. Kostnader för statlig
assistansersättning.
I sin rapport föreslår Socialstyrelsen att ansvarsgränserna för personlig
assistans bör renodlas genom att staten övertar kostnadsansvaret även för
tillfälligt ökade behov av assistans för dem som beviljats assistansersättning.
Vidare föreslår styrelsen att ersättning för sjukvikarier, i anslutning till den
ordinarie assistentens sjukdom, skall inräknas i assistansersättningen. Med
nuvarande regelsystem ligger det på kommunen att svara för sådan ersättning.
Slutligen framhåller styrelsen att det bör vara möjligt att få
assistansersättning vid kortare sjukhusvistelser. Enligt 4 § LASS kan
assistansersättning inte lämnas för tid då den funktionshindrade vårdas på en
institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett
landsting. Mot bakgrund av den osäkerhet som f.n. råder när det gäller
kostnadsutvecklingen i fråga om statlig assistansersättning är regeringen inte
beredd att tillstyrka Socialstyrelsens förslag i dessa avseenden.
När det gäller habilitering, rehabilitering och hjälpmedel visar Social-
styrelsens uppföljning att merparten av huvudmännen gjort särskilda insatser för
att informera om ändringarna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL.
Socialstyrelsen bedömer att de nya bestämmelserna i HSL haft en god effekt på de
berörda verksamheterna.
Av redovisningen framgår vidare att intresset för de båda specifika
stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering (125 miljoner kronor/år) och
hjälpmedel (25 miljoner kronor/år) varit mycket stort. Bidragen fördelas av
Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter särskild ansökan. När beslut om
fördelning av bidragen fattades avseende medlen för första halvåret 1994 uppgick
ansökningarna till många gånger högre belopp än vad som fanns att fördela. Ca en
tredjedel av bidraget till specifika habiliterings- och rehabiliteringsinsatser
har fördelats till verksamhet inriktad mot små och mindre kända
handikappgrupper. Det generella stimulansbidraget till habilitering och
rehabilitering (300 miljoner kronor/år) utges till landstingen, på grundval av
antalet invånare i resp. landstingsområde.
Enligt regeringens uppfattning innebär förtydligandena i HSL om huvudmännens
ansvar för habilitering och rehabilitering samt hjälpmedel, i kombination med de
tillfälliga stimulansbidragen, goda möjligheter att påskynda utvecklingen av
verksamheterna. Även om det enligt regeringens bedömning ännu är för tidigt att
dra några slutsatser av förändringarna inom områdena, är de resultat som
hittills framkommit positiva. Det stora intresset för de tillfälliga
stimulansbidragen är mycket glädjande. Regeringen vill understryka vikten av att
beslut om fördelning av stimulansbidragen, på både central och regional nivå,
föregås av behovsanalyser och att de präglas av långsiktighet. Det är också
väsentligt att samråd sker med både kommunerna och företrädare för handikapp-
organisationerna innan landstingen beslutar om utvecklingsinsatserna. Regeringen
avser att, på basis av Socialstyrelsens och Handikappinstitutets fortsatta
uppföljningsarbete, ingående följa resultaten av stimulansbidragen.
En grundläggande förutsättning för att tolktjänsten för döva och dövblinda
m.fl. skall utvecklas är att det finns tillgång till utbildade tolkar. Mot den
bakgrunden tillfördes inom ramen för handikappreformen särskilda medel för att
åstadkomma en utökning av utbildningen av både tolkar och tolklärare. Av
Socialstyrelsens uppföljning framgår att nytillskottet av tolkar under detta och
nästa år kommer att bli mycket begränsat, om inte särskilda åtgärder vidtas.
Enligt regeringens uppfattning inger detta oro. Det är viktigt att orsakerna
till det låga årliga nytillskottet av tolkar klargörs och att nödvändiga
åtgärder vidtas. Regeringen har noterat att Tolk- och översättarinstitutet (TÖI)
har för avsikt att under våren 1995 presentera en långtidsplan för
tolkutbildningen, som syftar till att öka volymen vad gäller utbildningen av
tolkar.
Frågor om habilitering, rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst berörs
ytterligare under anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Regeringen vill i detta sammanhang något beröra frågan om taltjänst för personer
med röst-, tal- och språksvårigheter. Genom en överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet år 1990 om den dåvarande hjälpmedelsersättningen åtog sig
landstingen att successivt bygga upp en sådan taltjänst. Med anledning av ett
uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen nyligen redovisat en rapport angående
taltjänstens utveckling. I rapporten konstateras att uppbyggnadstakten utifrån
ett riksperspektiv sker långsamt. Under de fyra år som gått sedan överenskom-
melsen träffades har en fjärdedel av landstingen inrättat eller fattat beslut om
att inrätta taltjänstverksamhet. Enligt styrelsen fordras ytterligare
utvecklingsinsatser för att påskynda uppbyggnaden av taltjänstverksamhet. Enligt
regeringens bedömning är det bekymmersamt att en så stor andel av landstingen,
trots den överenskommelse som träffades år 1990, alltjämt saknar
taltjänstverksamhet. Regeringen instämmer i Socialstyrelsens uppfattning att det
fordras ytterligare utvecklingsinsatser inom området. Regeringen förutsätter att
Socialstyrelsen även fortsättningsvis följer utvecklingen inom området.
Psykiatrireformen
Den 1 januari 1995 träder psykiatrireformen i kraft (prop. 1993/94:218, bet.
1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396). Reformen syftar till att förbättra psykiskt
stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i
samhället. Reformen innebär att ansvarsfördelningen mellan kommuner och
landsting tydliggörs när det gäller vård och stöd till psykiskt störda. Med
syfte att underlätta genomförandet av psykiatrireformen har riksdagen beslutat
att sammanlagt 1 200 miljoner kronor under en treårsperiod skall anvisas
området. I årets budgetproposition föreslår regeringen i enlighet härmed att 600
miljoner kronor skall anvisas i statliga stimulansbidrag för att bl.a. utveckla
arbetsformer inom socialtjänst och psykiatri. Medlen anvisas under anslaget C 8.
Bidrag till psykiatriområdet.
Inom ramen för psykiatrireformen har vidare beslutats att sammanlagt 300
miljoner kronor av det tillfälliga stimulansbidraget till anordnande av
gruppbostäder m.m. skall förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt
störda personer. Dessa medel anvisas under anslaget D 1. Stimulansbidrag till
särskilda boendeformer och rehabilitering.
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom handikappområdet
Målen för kommunernas handikappomsorg
De övergripande målen för handikappomsorgen - att uppnå full delaktighet och
jämlikhet - lades senast fast i propositionen 1992/93:159 om stöd och service
till vissa funktionshindrade, vilken godkänts av riksdagen (bet. 1992/93:SoU19,
rskr. 1992/93:321).
Socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) preciserar dessa mål och anger i vissa fall
hur de skall kunna uppfyllas.
Målen för socialtjänsten stämmer väl överens med de handikappolitiska målen,
framförallt formuleringarna i socialtjänstlagens 10 och 21 §§. I LSS anges målen
för kommunernas verksamhet inom handikappområdet i 5 §.
Utifrån dessa utgångspunkter kan följande mål för kommunernas verksamhet inom
handikappområdet urskiljas:
- att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.
- att verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter
betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och leva som andra (LSS).
- att medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är anpassat till
hans eller hennes behov av särskilt stöd (SoL).
- att genom färdtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad, dagverksamhet
eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma
och ha kontakter med andra (SoL).
138
Behov av variabler och nyckeltal som belyser den kommunala
handikappomsorgen
Den statistik som för närvarande finns genom kommunernas redovisningssystem ger
mycket begränsade möjligheter att relatera kostnader och personal till
kommunernas olika verksamheter och prestationer på handikappområdet. Nästan
undantagslöst redovisar kommunerna sin äldre och handikappomsorg tillsammans och
statistiken är inte åldersuppdelad eller uppdelad på kön annat än på enstaka
områden. Det saknas därför en sammanhängande statistik över hur många personer
med funktionshinder som får stöd och service av kommunen, och hur stor del av
kommunens resurser som satsas på handikappomsorgen, eftersom den befintliga
statistiken inte är renodlad.
Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån (SCB) har i sin rapport
Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige 1993 följt upp och utvärderat
socialtjänsten på nationell nivå. SCB:s undersökningar om levnadsförhållandena
(de s.k. ULF-studierna) har legat som grund för uppföljningen.
Socialstyrelsen konstaterar i rapporten beträffande handikappomsorgen, att det
är svårt att beräkna antalet personer med funktionshinder och uppskatta hur stor
del av dessa personer som behöver service, omsorg och vård från socialtjänsten.
Orsaken till detta är bl.a. att sambandet mellan funktionshinder och behov av
hjälp i det dagliga livet varken är enkelt, statiskt eller ens riktigt mätbart,
eftersom så många faktorer påverkar varandra. I vissa fall kan behoven
tillgodoses genom att bostaden anpassas, att miljön blir tillgänglig, via
ekonomiskt stöd som handikappersättning och bilstöd osv.
Handikappreformen och LSS innebär att nya och förändrade krav ställs på
kommunernas handikappomsorg. Nya målgrupper kommer till genom att omsorgerna om
utvecklingsstörda successivt överförs från landstingen till kommunerna. Inom
ramen för handikappreformen har kommunerna också fått ett tydligare uttalat
ansvar inom handikappområdet, t.ex. genom en skyldighet att i den uppsökande
verksamheten upplysa om socialtjänstens arbete och insatser inom området. Det är
ännu för tidigt att dra några slutsatser av vilken effekt handikappreformen har
haft när det gäller volym och kvalitet på kommunernas insatser för personer med
funktionshinder. Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen kontinuerligt
utvecklingen.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att på sikt få ett redo-
visningssystem som ger bättre möjligheter för regering och riksdag att få en
uppfattning om hur kommunernas verksamhet på handikappområdet ser ut i
förhållande till uppställda mål och vad den kostar. Socialstyrelsen arbetar för
närvarande med ett förslag till ett nationellt uppföljnings- och
utvärderingssystem för den kommunala sektorn, som om några år kan ge goda
möjligheter att följa den kommunala sektorns verksamhet inom olika
ansvarsområden. Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens arbete på
statistikutvecklingsområdet i detta avseende.
Prestationer
För att personer med funktionshinder skall kunna leva ett så självständigt liv
som möjligt krävs dels att tillgängligheten i vid mening förbättras genom
generella insatser, dels att individuella åtgärder med inriktning på den
enskildes funktionshinder och behov vidtas. Socialtjänstens insatser i form av
social hemtjänst, särskilda boendeformer, färdtjänst m.m. är här av avgörande
betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna få jämlika
levnadsvillkor och kunna leva självständigt.
Nedanstående karta visar andelen vård- och servicetagare i befolkningen upp
t.o.m. 64 år per kommun. Kartan och de följande diagrammen mäter endast andelen
vård- och servicetagare och inte hur mycket hjälp dessa får. Inte heller belyses
servicens kvalitet.
139
Kartan ger en bild av hur mycket service och omsorg samt sjukvård i ordinärt
boende eller i särskilda boendeformer (här uttryckt som "vård och hjälp") kom-
munerna ger till funktionshindrade personer i åldersgruppen 0 - 64 år. Det är
emellertid viktigt att komma ihåg att bland dessa vård- och servicetagare finns,
förutom personer med fysiska funktionshinder, även personer med psykiska funk-
tionshinder och personer som får vård och hjälp av andra orsaker, t.ex. sådana
som behöver hemhjälp och hemsjukvård vid tillfälliga sjukdomstillstånd, termi-
nalvård m.m. Dessa grupper är dock ganska små och påverkar inte i någon större
utsträckning slutsatserna om den hjälp som lämnas till hela åldersgruppen 0 - 64
år.
Kartan visar att framförallt kommunerna i norra Sverige erbjuder en större
andel av personer i åldern 0 - 64 år vård och hjälp än kommunerna i de tre
storstadsområdena. Den totala andelen vård- och servicetagare utgör 0,37 % av
totalbefolkningen i åldersgruppen 0 - 64 år. Den kommun som har den lägsta
servicenivån ligger på 0,08 % av samtliga i åldersgruppen, och den kommun med
högsta servicenivå ligger på 1,11 %.
Variationerna kan bero på många faktorer, t.ex. på olika behov i kommunerna.
Speciellt i små kommuner kan andelen funktionshindrade variera ganska kraftigt
beroende på slumpmässiga faktorer. Det kan också röra sig om olika
behovsbedömningar, olika ekonomiska förutsättningar i kommunerna och olika
ekonomiska prioriteringar. Efterfrågan på socialtjänstens insatser kan också
variera beroende på om den enskilde har råd att betala för servicen, i vilken
mån anhöriga ställer upp osv.
Att kunna bo självständigt och få den hjälp man behöver i bostaden är ett av
de mål som socialtjänsten skall leva upp till enligt socialtjänstlagen. För de
flesta människor är det av avgörande betydelse att kunna få bo kvar i sin bostad
även om man fått ett funktionshinder. För andra, t.ex. för många ungdomar med
funktionshinder, kan det vara nödvändigt att flytta hemifrån för att kunna få
leva ett självständigare liv. Det finns också bland personer med funktionshinder
dem som har behov av en bostad med omfattande vård och service (särskild
boendeform). Det är således viktigt att kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen omfattar alla grupper. Nedanstående spridningsdiagram visar
spridningen mellan kommunerna avseende andelen personer (0-64 år) som får hjälp
och vård i ordinärt boende och andelen som får hjälp och vård i särskilda
boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för de två variablerna.
140
Diagram. Fördelningen mellan kommunerna vad avser personer (0-64 år) med hem-
hjälp i ordinärt boende och hjälp i särskilda boendeformer. (Varje stjärna
representerar en kommun).
Diagrammet visar att i de flesta kommuner bor majoriteten vård- och
servicetagare med funktionshinder i ordinärt boende och får hjälp från
hemtjänsten eller assistans i annan form. I mycket få kommuner bor samtliga
funktionshindrade i ordinärt boende med hjälp via hemtjänsten (se 1.). I några
få kommuner bor dock fler funktionshindrade i särskilda boendeformer än i
ordinärt boende (se 2.). Om detta beror på att det i dessa kommuner finns en
övergenomsnittlig andel funktionshindrade personer med mycket stort behov av
vård och hjälp är inte känt. Det saknas i dag statistik över vårdtyngden av
personer som bor i särskilda boendeformer. Det är heller inte känt i vilken
utsträckning kommunala beslut och kommunal policy styr förekomsten av särskilda
boendeformer eller andelen personer med funktionshinder som får hjälp och vård i
sådana boendeformer.
Spridningsdiagrammet visar också att det inte finns något genomgående tydligt
"kompensationsbeteende" i kommunerna, så att kommuner med stor andel boende i
särskilda boendeformer har liten andel med hemhjälp i ordinärt boende och
omvänt. Det förekommer både att kommunerna ger många personer vård och hjälp i
såväl ordinärt boende och i särskilda boendeformer som det omvända, dvs. att en
liten andel får hjälp i båda formerna. Det är emellertid stor skillnad mellan
kommunerna hur många personer som erbjuds hjälp överhuvudtaget.
Socialstyrelsen konstaterar i sin tidigare nämnda rapport Socialtjänsten och
omsorgerna i Sverige 1993 att kommunala planer, som t.ex. bostads-
försörjningsprogram och äldre- och handikapplaner, i ytterst begränsad
omfattning beskriver yngre personers behov av särskilda boendeformer. Oftast
konstateras att behovet av bostäder finns, men inte hur stort det är.
141
I dag bor ca 19 % av alla funktionshindrade som får vård och hjälp i någon
form i särskilda boendeformer. Motsvarande siffra för äldre är 45 %. Det är
således betydligt färre av de funktionshindrade som bor i särskilda boendeformer
än äldre personer. Ändå bor således nästan en femtedel av alla personer med
funktionshinder i sådan bostadsform. Trots detta finns det ingen statistik som
belyser vilken boendestandard dessa personer har, eller hur många yngre personer
med funktionshinder som kunnat påverka valet av bostadsform. De uppgifter som
finns om boendestandarden och som har redovisats under avsnittet Uppföljning av
kommunernas verksamhet inom äldreområdet är inte åldersindelade. Fördelningen
mellan kommunerna avseende bostädernas standard kan endast redovisas för
samtliga särskilda boendeformer. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt
att få belyst hur många personer med funktionshinder i åldersgruppen 0 - 64 år
som bor i särskilda boendeformer av olika standard.
Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna kommunikationerna och har stor
betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna leva oberoende, delta
i samhällslivet och kunna ha ett arbete. Nedanstående boxdiagram visar
fördelningen mellan kommunerna när det gäller andelen färdtjänstberättigade
personer av befolkningen i åldern 0 till 64 år för åren 1985, 1990 och 1993. 80
% av kommunerna faller inom "boxen". Slutpunkterna avser högsta respektive
lägsta andel. Materialet är inte åldersstandardiserat eftersom statistik med
åldersindelning i mindre grupper inom intervallet 0 - 64 år saknas.
Diagram: Andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i kommunerna i
åldrarna 0 - 64 år för åren 1985, 1990 och 1993.
142
Liksom tidigare boxdiagram visar detta en mycket stor spridning mellan
kommunerna när det gäller andelen personer med färdtjänsttillstånd.
Boxdiagrammet visar vidare att medianservicenivån har ökat mellan åren 1985 och
1990 och därefter minskat något till år 1993. Samtidigt har spridningen mellan
kommunerna ökat tydligt mellan åren 1985 och 1990 - i första hand bland de 80 %
av kommunerna närmast mediannivån - för att vara oförändrad år 1993. Spridningen
bland de 10 % av kommunerna med lägst andel personer med färdtjänsttillstånd har
minskat tydligt mellan åren 1985 och 1990.
Socialstyrelsen har i sin rapport Statistik för uppföljning och utvärdering av
socialtjänsten (SOS:s rapport 1993:1) pekat på svårigheterna att få fram
enhetlig statistik från kommunerna om kostnader och prestationer för olika
verksamheter. Det finns för närvarande inga möjligheter att redovisa
driftskostnaderna för olika områden inom kommunernas handikappomsorg. Däremot
kan bruttodriftskostnaderna per vård- och hjälptagare inom äldre- och
handikappomsorgen totalt redovisas. En sådan redovisning görs under rubriken
Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet.
Övrigt förändringsarbete inom handikappområdet
Aktuella utredningar inom handikappområdet
Avgiftsutredningen (Dir. 1993:127) har som huvuduppgift att beskriva
avgiftssystemen för olika stöd-, service- och vårdinsatser för personer med
funktionshinder samt analysera hur avgifterna förändrats under senare år.
Utredningsarbetet skall inriktas på sådana insatser som ges inom socialtjänsten,
hälso- och sjukvården samt insatser som regleras i lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade. Utredningen skall pröva bl.a. om det finns behov
av att utveckla särskilda högkostnadsskydd för funktionshindrade personer.
Avgiftsutredningen beräknas kunna avsluta sitt arbete i februari 1995.
Samreseutredningen (K 1993:06) har till uppgift att lägga fram förslag för att
åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med kommunal färdtjänst och
riksfärdtjänst, sjukresor samt kollektiva färdmedel. Med utgångspunkt i de
förslag som lades fram av Handikapputredningen i betänkandet Ett samhälle för
alla prövar Samreseutredningen bl.a. förutsättningarna att lagstifta om ett
enhetligt huvudmannaskap för kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och
kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för ett samordnat system är att öka
tillgängligheten i kollektiva färdmedel för personer med funktionshinder.
Samreseutredningens arbete beräknas kunna avslutas till sommaren 1995.
Bilstödsutredningen 1993 avlämnade i april 1994 betänkandet Rätten till ratten
- reformerat bilstöd (SOU 1994:55). I betänkandet görs bl.a. en utvärdering och
översyn av det utvidgade bilstöd som började gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas
till den som till följd av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga
svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna
kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa förändringar när det gäller
tillämpningen av dessa kriterier för rätt till bilstöd. Vidare lämnas förslag om
en särskild försöksverksamhet för att ge vissa funktionshindrade personer som
faller utanför bilstödets personkrets rätt att enbart erhålla anpassningsbidrag.
Utöver detta föreslår utredningen förändringar när det gäller bidragsnivåer och
inkomstgränser inom stödet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i Socialdepartementet.
Jämställdhetsfrågor
Handikapputredningen har i olika sammanhang kartlagt livsvillkoren för personer
med funktionshinder. Utredningen visade på bristfälliga förhållanden när det
gäller funktionshindrades möjligheter att få arbete och att kunna påverka
utformningen av sin service och hjälp. Andra studier visar att samma
förhållanden gäller utbildning, rehabilitering, fritid och rekreation m.m. Det
finns däremot påfallande få studier över funktionshindrade kvinnors villkor i
jämförelse med funktionshindrade mäns.
Det finns emellertid tecken som tyder på att funktionshindrade kvinnor ofta har
en mer eftersatt situation än vad som gäller för funktionshindrade män.
Med anledning av förslagen i regeringens proposition 1993/94:147 om
jämställdhetspolitiken, Delad makt - delat ansvar, (bet. 1993/94:AU17, rskr.
1993/94:290) har riksdagen beslutat om den framtida inriktningen av
jämställdhetspolitiken. I propositionen pekar regeringen på flera områden där
kunskapen om funktionshindrade kvinnors situation är bristfällig. Som en följd
av förslagen i propositionen har bl.a. 3 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden
ställts till förfogande för utvecklingsverksamhet rörande kvinnor med handikapp.
Riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta en handi-
kappombudsman med uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindrades
rättigheter och intressen på olika samhällsområden och verka för att
funktionshindrade inte missgynnas. I propositionen som föregick riksdagsbeslutet
om inrättande av en handikappombudsman (prop.1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27,
rskr. 1993/94:397) uttalades vikten av att Handikappombudsmannen i sitt arbete
bl.a. särskilt uppmärksammar funktionshindrade kvinnors situation.
Handikappombudsmannen har under hösten 1994 haft en rad inledande kontakter med
myndigheter, projekt och organisationer m.fl. i syfte att öka uppmärksamheten på
funktionshindrade kvinnors situation både på det nationella och internationella
planet.
Regeringen anser att det finns behov av att få en bild av funktionshindrade
kvinnors villkor på olika samhällsområden och en uppfattning om på vilka områden
kunskapen kan förbättras. Det är också angeläget att se över statistikbehovet
och möjligheterna att göra en könsuppdelad statistikredovisning av situationen
för personer med funktionshinder. Regeringen avser att under våren ta initiativ
i dessa frågor.
Internationellt handikapparbete
Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. På
regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN ett arbete för att få till stånd
internationella regler, s.k. Standard Rules, om funktionshindrades rätt till
delaktighet och jämlikhet. Dessa regler är nu antagna av FN:s generalförsamlig
och medlemsländerna, däribland Sverige, har förklarat att de avser att tillämpa
reglerna. För Sveriges del är det Handikappombudsmannen som enligt sin
instruktion har att regelbundet utvärdera de åtgärder som vidtas för att
förverkliga reglerna. Till reglerna har FN knutit ett system för en aktiv
övervakning och uppföljning. Arbetet leds av en särskild rapportör som utsetts
av FN.
Under en kort tid har Sverige haft obsevatörsstatus i EU:s handikapprogram
HELIOS II. Representanter från regeringen och handikapprörelsen har deltagit som
observatörer i HELIOS rådgivande organ och i olika arbetsgrupper. Medlemsskapet
i EU ger Sverige möjligheter att delta fullt ut i detta och andra program och
projekt inom EU som är av betydelse för personer med funktionshinder.
I HELIOS-programmet ingår Handynet, som är ett datoriserat flerspråkigt
informations- och distributionssystem, som via datamedia skall kunna möta bl.a.
funktionshindrades informationsbehov på framförallt hjälpmedelsområdet. Avsikten
är att medlemsländerna skall upprätta nationella centrer för insamlig och
samordning av den information som behövs för att hålla systemet aktuellt.
Handikappinstitutet har haft regeringens uppdrag att påbörja förberedelserna för
ett svenskt deltagande i Handynet. Handikappinstitutet redovisade uppdraget i en
skrivelse till regeringen den 23 juni 1994.
I slutet av år 1992 fick Handikappinstitutet genom EU:s program TIDE
(Technology Initiative for Disabled and Elderly) i uppdrag att genomföra en
europeisk studie för att kartlägga situationen vad gäller hjälpmedelsteknologi i
Europa och utifrån denna lägga fram förslag till åtgärder. Studien har kallats
HEART (Horizontal European Activities in Rehabilitation Technology). Det är
Sveriges framskjutna position inom handikappområdet som anses vara den främsta
anledningen till att uppdraget gick till en icke-medlem i EU. Hösten 1994 lade
utredningen fram sina förslag för kommissionen.
D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering1
1993/94 Utgift 1 175 744 000 Res. 678 660 000
1994/95 Anslag 900 000 000
1995/96 Förslag 200 000 000
1 Tidigare anslaget D 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra
alternativa boendeformer med 500 000 kronor per boendeenhet som färdigställts
under åren 1991-1995. Om befintliga bostäder tas i anspråk för att skapa
alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer kan bidrag
lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under perioden 1
juli 1994 - 31 december 1995. Vidare utbetalas under anslaget bidrag för viss
ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kronor per nytillkommande enbäddsrum eller
med 50 000 kronor per nybyggd bostadslägenhet som färdigställts under åren 1992-
1996. Bidragen utges enligt regler i förordningen (1994:748) om tillfälligt
statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m.
Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag till kommunerna
för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och
geriatrisk vård.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen, inom ramen för Ädelutvärderingen,
en årlig uppföljning av stimulansbidragen. Från år 1991 till oktober 1994 har
till Socialstyrelsen inkommit ca 4 500 ansökningar om bidrag.
Under år 1992 respektive år 1993 beviljades stimulansbidrag med 495 750 000
kronor respektive 789 800 000 kronor enligt följande fördelning:
Bidrag 1992 1993
Gruppbostäder 373 950 000576 000 000
Ombyggnad av sjukhem m.m.:
a) nytillkommande 15 800 000 26 750 000
enbäddsrum
b) nybyggda bostads-106 000 000187 050 000
lägenheter
Bidragsansökningarna under år 1993 fördelar sig på olika målgrupper enligt
följande (1992 års siffror anges inom parentes): personer med åldersdemens 27 %
(36 %), övriga äldre långtidssjuka 45 % (31 %), psykiskt långtidssjuka 3 % (3
%), fysiskt funktionshindrade 1 % (3 %) och personer med utvecklingsstörning 17
% (27 %) samt 7 % som avsåg bostäder för annan målgrupp.
Under åren 1991 till oktober 1994 har bidrag beviljats för 27 800 lägenheter
och 1 300 enbäddsrum. Gruppbostäder är den vanligaste boendeformen och svarar
för tre fjärdedelar av lägenheterna. Nettotillskottet av lägenheter/enbäddsrum
är svårt att beräkna bl.a. eftersom många tillkommit genom ombyggnad.
Socialstyrelsen uppskattar dock det sammanlagda tillskottet under
bidragsperioden till mellan 13 000-15 000 lägenheter/rum.
Socialstyrelsen konstaterar i utvärderingsrapporten Tillfälliga statsbidrag
till särskilda boendeformer (Ädelutvärderingen 94:12) att intresset för
stimulansbidragen är fortsatt stort, även om en viss minskning av ansökningar
kan skönjas under år 1994. Andelen gruppbostäder som tillkommer genom ombyggnad
ökar, liksom andelen gruppbostäder i stora anläggningar som omfattar fler än fem
boendeenheter. Tendensen från år 1992 kvarstår, dvs. standarden på lägenheterna
minskar, ytorna på gemensamma utrymmen minskar och gruppstorlekarna ökar.
Socialstyrelsen noterar bl.a. att verksamheten kan komma att hämmas av brist på
gemensamma utrymmen, vilka bl.a. skall kompensera lägre standard i lägenheterna.
Jämfört med tidigare år noteras vidare en markant ökning av gruppbostäder till
målgruppen andra äldre långtidssjuka, medan ansökningarna är få för målgruppen
långvarigt psykiskt störda och för fysiskt funktionshindrade. Stimulansbidraget
till nya enbäddsrum vid ombyggnad av sjukhem utnyttjas inte heller i den
omfattning som svarar mot behovet.
Regeringens överväganden
Ett av syftena med Ädel-reformen var att ge kommunerna ekonomiska och
organisatoriska förutsättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet och
integritet i vård och omsorg. Den kraftfulla satsning som nu görs för utbyggnad,
upprustning och utveckling av särskilda boendeformer för äldre och för personer
med psykiska och fysiska funktionshinder bidrar i hög grad till att dessa mål
kan uppfyllas. Medlen anvisas inom en sammanlagd ram om 3 miljarder kronor. Den
hittillsvarande utvecklingen har varit mycket positiv för personer med ålders-
demens och övriga långtidssjuka äldre. Däremot har stimulansbidragen utnyttjats
i mindre utsträckning för att utveckla nya boendeformer för personer med olika
slag av funktionshinder.
Behovet av alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer är
stort. Psykiatriutredningen lämnade i betänkandet Välfärd och valfrihet (SOU
1992:73) förslag till åtgärder, bl.a. för att öka tillgången till sådana boende-
former. Enligt riksdagens beslut den 2 juni 1994 (prop. 1993/94:218 s.94 ff,
bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) skall 300 miljoner kronor av det till-
fälliga statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas
boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Enligt förordningen
(1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. kan
bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under
perioden 1 juli 1994 - 31 december 1995.
Stimulansbidraget för tillskapandet av fler enbäddsrum vid sjukhemmen har ut-
nyttjats i betydligt långsammare takt än förväntat, även om en viss ökning kan
noteras under år 1993. Enligt Socialstyrelsen kan en anledning till det måttliga
intresset vara att vissa kommuner ännu ej beslutat sig för vad man ska göra med
sjukhemmen (förhyrda av landstingen), samtidigt som det är svårt att hitta
ersättningsplatser för de platser som försvinner vid ombyggnad. Många
fastigheter är också tekniskt svåra att bygga om och mycket omfattande
ombyggnadsåtgärder är inte heller alltid ekonomiskt försvarbara.
Det finns dock stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem,
där vissa erbjuder en undermålig boendestandard. Många sjukhem har fortfarande
en tydlig institutionsprägel och en majoritet av vårdplatserna finns i
flerbäddsrum. Det är således angeläget att sjukhemmens boende- och vårdmiljö
förbättras.
Regeringen vill i detta sammanhang uppmärksamma de förslag om vissa
stimulanser av byggnadsinvesteringar, som regeringen har lagt fram i årets
ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25). Inom bostadssektorn föreslås
ett extra stöd på 15 % till reparationer, om- och tillbyggnad (ROT). Stödet
inkluderar tillgänglighetsskapande åtgärder i det vanliga bostadsbeståndet.
Bidraget föreslås utgå för arbeten som påbörjats under år 1995 och avslutats
före utgången av år 1996. För särskilda boendeformer för äldre och för personer
med fysiska och psykiska funktionshinder föreslås 100 miljoner kronor för
ombyggnadsbidrag på 20 %. Vidare föreslås 360 miljoner kronor till ett ROT-stöd
på högst 30 % för skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka till-
gängligheten för personer med funktionshinder.
Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning att Ädel-reformen i
stort blivit en framgång. Dock påtalar Socialstyrelsen bl.a. vissa brister i
rehabiliteringen för äldre. Åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög
kvalitet och trygghet för den enskilde. Oklarheter i ansvarsfördelningen mellan
kommun och landsting måste undanröjas och fungerande samverkansformer utvecklas.
Regeringen anser mot denna bakgrund att en omprioritering av del av stimulans-
bidragen inom äldreomsorgen bör göras, för att uppnå en effektivare behovstäck-
ning med hjälp av det statliga stödet. För att åstadkomma en ändamålsenlig ut-
veckling av rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan
kommuner och landsting förbättras. Därför föreslås att 150 miljoner kronor av de
under budgetåret 1995/96 tillgängliga medlen på anslaget får användas för detta
ändamål. Ett lika stort belopp har genom den nyligen mellan staten och
Landstingsförbundet träffade överenskommelsen om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995, avsatts till samma ändamål. Sammantaget
innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från den 1 januari
1995 och 150 miljonor kronor från den 1 juli 1995) får användas av kommuner och
landsting för att gemensamt utveckla rehabiliteringen för äldre. De sammanlagda
medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen.
För att åstadkomma en mer flexibel användning av de medel under anslaget som
avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av
sjukhem m.m. samordnades dessa anslagsmässigt budgetåret 1994/95. Av samma skäl
föreslås att bidragen även samordnas tidsmässigt, dvs. bidrag får lämnas i mån
av tillgång till objekt som färdigställts före utgången av år 1996. Förändringen
föranleder förändring i förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till
gruppbostäder och sjukhem m.m.
143
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att 150 miljoner kronor från anslagetD 1. Stimulansbidrag till
särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för att
stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av
rehabilitering för äldre i enlighet med vad som ovan sagts,
2. godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem
m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996,
3. till Stimulansbidrag till särskildaboendeformer och rehabilitering för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag 200 000 000 kronor.
D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet
1993/94 Utgift 279 530 000Res. 50 870 000
1994/95 Anslag 672 500 000
1995/96 Förslag 1 035 000 000
varav 690 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget avser statsbidrag till följande ändamål:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser
- stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,
- statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt
- statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och
rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen.
Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av propositionen
1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stimulansbidragen
till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsförsörjningen är
tillfälliga och utgår under åren 1994 - 1997.
Statsbidraget under punkten 1 fördelas av Socialstyrelsen till landstingen och
de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp.
landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan
bidragsåret.
I samband med behandlingen av regeringens budgetproposition 1994
(prop.1993/94:100, bil 6) ansåg socialutskottet att regeringen borde se över
fördelningsprinciperna för statsbidraget till tolktjänst så att hänsyn tas till
antalet tolkanvändare inom landstinget resp. kommunen och därefter återkomma
till riksdagen med förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med vad socialut-
skottet föreslog (bet. 1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248).
Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp.
Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver verksamheten i fråga.
Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering under punkterna 1 och 2
utges enligt regler i förordningen (1993:1284) om tillfälligt statsbidrag till
utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Socialstyrelsen har lämnat en första rapport till regeringen om uppföljningen av
statsbidraget.
1. Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering
Socialstyrelsen konstaterar att landstingen i stor utsträckning fördelat det
generella stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering till länssjuk-
vården. Bidraget har använts för att utveckla nya verksamheter, metoder och ar-
betssätt, till samarbete och samverkansprojekt och till kompetensutveckling för
personalen. Insatserna har omfattat såväl de traditionella målgrupperna för
habilitering och rehabilitering, dvs. rörelsehindrade, synskadade osv., som små
och mindre kända handikappgrupper. Socialstyrelsen efterlyser dock bättre
kartläggningar av behovsområden innan landstingen gör den lokala fördelningen av
stimulansbidraget.
Intresset att söka projektmedel till specifika habiliterings- och rehabilite-
ringsinsatser har varit mycket stort. Ett antal sjukvårdshuvudmän, kommuner,
handikapporganisationer och andra intressenter har fått projektmedel.
Statsbidraget har använts till att sätta igång nya verksamheter på eftersatta
områden eller att förbättra den verksamhet som finns. En tredjedel av medlen har
gått till projekt för små och mindre kända handikappgrupper, bl.a. för att bygga
upp kunskapscentrer. Socialstyrelsen anser att det är angeläget att analysera
vilka områden som inte uppmärksammats i statsbidragshanteringen.
Regeringen konstaterar att Socialstyrelsens utvärdering visar att stimu-
lansbidragen till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på ut-
vecklingen av verksamheten. Projekt har kommit igång i syfte att minska ojämn-
heterna i landet mellan olika grupper av funktionshindrade beträffande
tillgången på habilitering och rehabilitering. Det är också tillfredsställande
att många av insatserna riktats till små och mindre kända handikappgrupper.
Regeringen instämmer dock i Socialstyrelsens påpekande att det i vissa fall kan
behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar för att kanalisera
resurserna dit de bäst behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens
kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen.
144
2. Statsbidraget till tolktjänst
När det gäller tolktjänsten visar Socialstyrelsens uppföljning bl.a. att lands-
tingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar för att möta de behov av
tolktjänst som finns. Det är också påtagliga skillnader i service till
tolkanvändarna i olika landsting. Problemen hänger delvis samman med att antalet
nyutbildade tolkar inte ökar. Socialstyrelsen bedömer att det krävs ytterligare
årgärder för att förbättra tillgången på utbildade tolkar. Socialstyrelsen anser
att landstingen bör inrätta fler tolktjänster med stöd av det nya statsbidraget
för att bättre tillgodose behovet av tolktjänst, men också för att skapa större
intresse för tolkyrket. Styrelsen anser också att landstingens information om
sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit alltför begränsad.
Regeringen bedömer det otillfredsställande att utvecklingen av tolktjänsten
inte sker i den takt som planerats och att tillskottet av nya tolkar är så
litet. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), som bl.a. disponerar statsbidraget
till tolkutbildning för döva, dövblinda, vuxendöva samt till
teckenspråkslärarutbildningen, anför i en promemoria till Socialstyrelsen att
det för närvarande finns hinder för en utökning av antalet utbildningsplatser
för tolkar bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i vår
att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som syftar till att öka
utbildningsvolymen så att den motsvarar behovet av tolkar. Regeringen
understryker att det är väsentligt att berörda myndigheter, utbildningsanordnare
och landsting vidtar åtgärder för att intresset för tolkyrket kan stärkas, så
att fler personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen kommer att,
med stöd av medel ur Allmänna arvsfonden, ta initiativ till särskilda
informationsprojekt i frågan. Regeringen avser att inbjuda företrädare för
berörda myndigheter, handikapporganisationer, landstingen samt yrkesorganisa-
tionerna till en diskussion om tolktjänsten.
Som tidigare nämnts fördelas statsbidraget till tolktjänsten på grundval av
antalet invånare i resp. landstingsområde/landstingsfri kommun. Riksdagen har
gett regeringen tillkänna att den önskar en annan fördelningsmodell. Bakgrunden
till riksdagens tillkännagivande är en motion So205 (s) i vilken anförs att
fördelningen bör göras utifrån antalet tolkanvändare, eftersom vissa landsting,
bl.a. Örebro, har ett större antal döva/hörselskadade i förhållande till
folkmängden än många andra landsting.
Socialstyrelsen gjorde i samband med sin utvärdering av tolktjänsten en enkät
till landstingen om tolktjänstverksamheten. Av svaren framgår att det varit
svårt för landstingen att uppskatta antalet tolkanvändare och framför allt an-
talet döva/hörselskadade och dövblinda i resp. landsting. En av orsakerna till
detta är att många landsting inte gjort några inventeringar som visar det verk-
liga behovet av tolk.
Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen utvecklingen av tolktjänsten genom
ett särskilt program och rapporterar varje år till regeringen hur tolktjänsten
utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits inom ramen för
handikappreformen. Det innebär att regeringen för första gången kommer att få en
bild av hur tolktjänsten utvecklas och förändras över tiden och ett fastare
underlag för sina bedömningar. Regeringen anser emellertid att den statistik som
landstingen för närvarande redovisar om behovet av tolk fortfarande är så
outvecklad att den inte bör användas som underlag för någon detaljerad
fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell.
Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga kan man dra den slutsatsen, att
Örebro län har ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation
till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror bl.a. på att en
stor del av utbildningen för döva/hörselskadade är koncentrerad till Örebro,
vilket inneburit att många föräldrar med döva eller hörselskadade barn flyttat
till länet för att deras barn skall få en sammanhängande skolgång. Regeringen
finner det rimligt att Örebro län kompenseras för detta genom att få ett bidrag
per invånare som är 80 % högre än för riket i övrigt.
Slutsatser
Regeringen beräknar att 1 035 miljoner kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag
inom handikappområdet för budgetåret 1995/96. I enlighet med de riktlinjer som
lades fast i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade bör
medlen fördelas enligt följande:
1.Statsbidrag till landstingen för vissa
handikappinsatser 810 000 000
varav
* stimulansbidrag till habilitering
och rehabilitering 450 000 000
* statsbidrag till rådgivning och
stöd 300 000 000
* statsbidrag till tolktjänst 60 000 000
2.Stimulansbidrag till specifika 187 500 000
utvecklingsinsatser inom habilterings-
och rehabiliteringsområdet
3.Stimulansbidrag till utvecklings- 37 500 000
insatser inom hjälpmedelsförsörjningen
Totalt 1 035 000 000
Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av medlen till stimulansbidraget
till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabi-
literingsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidragen till
habilitering och rehabilitering. Handikappinstitutet bör få disponera en viss
del av medlen till stimuleringsbidraget till utvecklingsinsatser inom
hjälpmedelsförsörjningen för kostnader för fördelning och uppföljning av
bidraget.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 1 035 000 000 kronor.
D 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m.
1993/94 Utgift 57 555 793
1994/95 Anslag 4 900 000
1995/96 Förslag 1 000 000
Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassnings-
bidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med
omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade.
Genom riksdagens beslut (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr.
1992/93:98) har kommunerna genom en särskild reglering fått en skyldighet att
svara för bostadsanpassningsbidragsverksamheten. Bestämmelserna om bostadsan-
passningsbidrag finns i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. som
trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen har ersatt förordningen (1987:1050) om
statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och förordningen (1985:489) om stats-
bidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Enligt övergångs-
bestämmelserna till lagen betalas under anslaget övergångsvis statligt bidrag
där beslut fattats före den 1 januari 1993.
Boverket
Boverket har bett kommunerna uppskatta hur många ärenden och hur stora bidrag
som har beviljats före den 1 januari 1993 och som kan förväntas leda till
utgifter under budgetåret 1995/96. Uppgifterna visar att kommunerna inte
förväntar sig några utgifter under budgetåret 1995/96. Boverket bedömer trots
detta att vissa mindre utgifter kan uppstå i pågående ärenden samt i omprövade
ärenden. Boverket beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov till 1 000 000
kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen gav i april 1993 Boverket i uppdrag att följa upp och beskriva ut-
vecklingen när det gäller versamheten med bostadsanpassningsbidrag m.m. Verket
har i oktober 1994 i en rapport till Socialdepartementet redovisat uppdraget.
Rapporten omfattar bl.a. förslag till vissa författningsändringar. Förslagen
bereds f.n. i Socialdepartementet.
Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen i fråga om
de ärenden där beslut fattats före den 1 januari 1993 samt med hänsyn till kost-
naderna för eventuella kvarliggande överklagningsärenden bör medel till
kommunernas kostnader för bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas för ytterligare
ett budgetår.
För att undvika att medel skall behöva anslås för ytterligare budgetår
föreslår regeringen att ett tillägg görs i övergångsbestämmelserna till lagen om
bostadsanpassningsbidrag.
Tillägget innebär att för att statligt bidrag till kommunens kostnader för
bostadsanpassningsbidrag skall kunna lämnas måste kommunens ansökan om bidrag ha
inkommit till Boverket före utgången av februari 1996. Eventuella kvarvarande
bostadsanpassningsbidrag som beviljas enligt äldre regler får staten anses bidra
till genom det generella statsbidraget på motsvarande sätt som gäller
bostadsanpassningsbidrag enligt den nya lagen. Ett förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag har upprättats inom Socialdeparte-
mentet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.7.
För budgetåret 1995/96 bör ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor föras upp
för ändamålet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar ett inom Socialdepartementet upprättatförslag till lag om ändring i
lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag.
2. till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 000 kronor.
D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
1993/94 Utgift 124 879 210
1994/95 Anslag 150 000 0001
1995/96 Förslag 235 435 000
varav158 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1 Inkl. 4 miljoner kronor som anvisats efter förhandlingar mellan staten och de
lokala omvårdnadshuvudmännen.
Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdartjänst
åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och
annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade. Statsbidragen administreras av Nämnden för
vårdartjänst (NV) och bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen
(1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
Nämnden för vårdartjänst
Nämnden har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96.
145
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet
och högskolor
Nämnden för vårdartjänst (NV) ersätter genom statsbidrag kostnaderna för
vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter
vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen.
De som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala
hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen.
Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till
den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Det
övergripande målet för vårdartjänstverksamheten är att ge den enskilde
rörelsehindrade ett sådant stöd att han eller hon kan vistas på studieorten och
genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga
eftergymnasiala studier. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har NV givits
två verksamhetsmål för vårdartjänsten; NV skall med beaktande av största möjliga
kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och
därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall
NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen över kostnaderna för
vårdartjänsten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna.
Under budgetåret 1993/94 erhöll ca 1 600 studerande vårdartjänst. Antalet
personer med behov av vårdartjänst har successivt ökat och NV uppskattar att an-
talet kommer att fortsätta att öka även under budgetåret 1995/96. Nämnden beräk-
nar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 154 950 000 kronor för det
förlängda budgetåret 1995/96.
Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade
Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelsehindrade
ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ung-
domar som fullgjort sin skolplikt har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad
rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår
till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habili-
tering) som behövs i anslutning till utbildningen. NV administrerar detta
bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Stockholms, Göteborgs,
Umeå och Kristianstads kommuner och med respektive Stockholms läns landsting,
Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Kristianstads kommun som huvud-
män för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga
överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. De övergripande målen
för verksamheten är att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasie-
skola med rh-anpassad utbildning att genomföra studierna. I regleringsbrevet för
budgetåret 1994/95 har NV givits två verksamhetsmål för omvårdnadsinsatserna i
anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade; NV skall med beaktande av st-
örsta möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studie-
situationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde.
Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen över kost-
nadsutvecklingen för verksamheten i syfte att säkra ett effektivt användande av
resurserna.
Under läsåret 1994/95 omfattar verksamheten 117 utbildnings-/habiliterings-
platser varav 76 elevhemsplatser. I linje med vad som angetts i den fördjupade
anslagsframställningen för perioden 1993/94 - 1995/96 anger NV i den enkla
framställningen att det föreligger ett behov av en fortsatt utbyggnad av riks-
gymnasieverksamheten om en efterfrågan i nivå med de senaste årens skall kunna
tillgodoses. Den huvudsakliga orsaken till detta är att alla utbildningar i
gymnasieskolan fr.o.m. läsåret 1993/94 blivit treåriga. Då många av riksgymna-
sieeleverna behöver längre tid för att slutföra sina gymnasiestudier förväntas
denna förändring få en kraftig effekt på elevantalet under läsåret 1996/97, då
minst 20 nya elever beräknas behöva plats på riksgymnasierna för svårt rörel-
sehindrade. Enligt NV behövs redan fr.o.m. hösten 1995 minst åtta nya
utbildningsplatser samt 11 elevhemsplatser. Det totala antalet utbild-
ningsplatser beräknas av NV för budgetåret 1995/96 till 125, varav 87
elevhemsplatser. NV beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala
omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade till sammanlagt 111 000 000 kronor budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
NV har till regeringen inkommit med årsredovisning för budgetåret 1993/94. Rege-
ringens och Riksrevisionsverkets bedömning av innehållet i denna redovisas under
anslaget F 13. Nämnden för vårdartjänst.
Vad beträffar vårdartjänsten bör NV under budgetåret 1995/96 fortsätta att
utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att
hitta helhetslösningar för den enskilde.
I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta ett
uppföljningssystem för vårdartjänsten för att få fram instrument för kvantitets-
och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till regeringen den 29 juni
1994 i form av en rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG
Bohlins. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 skall NV
fortsätta arbetet med utformningen av uppföljningssystemet. I detta arbete skall
NV prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen
vad gäller verksamheternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda
resurser.
Regeringen beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhög-
skolor, universitet och andra högskolor för budgetåret 1995/96 till totalt
153 385 000 kronor.
När det gäller verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasie-
utbildning för svårt rörelsehindrade elever bör NV även fortsättningsvis sträva
efter att omvårdnads- och utbildningsinsatserna skall samverka i syfte att ge
eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.
146
I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta ett
uppföljningssystem för omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning.
Detta uppdrag har redovisats till regeringen den 31 mars 1994 i form av en
rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt
direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med
utformningen av uppföljningssystemet. I detta arbete skall NV prioritera lös-
ningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksam-
heternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser.
I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmännen beräknar
regeringen medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade till 82 050 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. förbudgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 235 435 000 kronor.
D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder
1993/94 Utgift 58 926 622
1994/95 Anslag 70 124 000
1995/96 Förslag 118 183 000
varav78 789 000 beräknat för juli 1995 - juni 1966
Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva
vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB,
depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig
verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag för tidningsutgivning
för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning.
Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska
laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, handikapporganisationernas rekrea-
tionsanläggningar, Föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt
handikappades riksförbund.
Synskadades riksförbund (SRF)
1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 14 933 000 kronor.
2. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar inköp och till-
delning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. Tillgången på ledarhun-
dar har legat under behovsnivån i flera år. Det har därför uppkommit ett ackumu-
lerat behov av hundar. SRF räknar med att det behövs ungefär 25 hundar per år
för att täcka detta behov. Därtill kommer att ca 25-30 hundar per år behöver
ersättas. SRF uppger att tillgången på ledarhundar nu ökar, vilket innebär att
SRF skulle kunna öka inköpen för att i någon mån möta de behov som finns. SRF
uppger att det under år 1994 fanns ca 245 ledarhundsekipage. Medelsbehovet för
verksamheten med ledarhundar anges till 48 514 000 kronor budgetåret 1995/96.
3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen
avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad
verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades
sysselsättning, punktskriftsprojekt m.m. Kostnaden för denna verksamhet anges
för budgetåret 1995/96 till 30 001 000 kronor.
SRF har i brev till Socialdepartementet den 13 oktober 1994 utöver tidigare
äskanden för budgetåret 1995/96 hemställt om ytterligare 1 800 000 kronor för
att täcka kostnader för vissa momsinbetalningar.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av statsanslaget.
FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstidningar för dövblinda
och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för budgetåret
1995/96 anges till 8 775 000 kronor.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse
för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verksamheten under
budgetåret 1995/96 beräknas av Sveriges dövas riksförbund till 6 137 000 kronor.
Stiftelsen rikstolktjänst
6. Stiftelsen rikstolktjänst består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen
Sveriges dövblinda samt Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen förfogar över an-
slaget till rikstolktjänst och beslutar om hur rikstolktjänsten skall bedrivas.
Stiftelsen beräknar kostnaderna för rikstolktjänsten till 8 850 000 kronor för
budgetåret 1995/96.
Naturhistoriska riksmuséet
7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och rapporte-
rar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV,
dagstidningar och allergiföreningar. De sammanlagda kostnaderna för budgetåret
1995/96 beräknas till 1 100 000 kronor.
147
Bidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
8. Genom förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar har regeringen meddelat föreskrifter om bl.a. villkoren
för statsbidragets användning. Regeringen beslutar om fördelningen av anslags-
beloppen mellan organisationerna efter förslag från Socialstyrelsen. Innevarande
budgetår har bidrag fördelats till De handikappades riksförbund, Neurologiskt
handikappades riksförbund, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
samt Synskadades riksförbund.
Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)
9. Föreningen rekryteringsgruppen bedriver tränings- och rehabiliteringsverk-
samhet med särskild inriktning på nyskadade. Under budgetåret 1995/96 kommer
föreningen att prioritera den uppsökande verksamheten runt om i Sverige.
Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 anges av föreningen till 7 034 000 kronor.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer med
funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen har stor betydelse för
personer med funktionshinder som där kan få orientering och information om
hjälpmedel. För budgetåret 1995/96 hemställs om 1 950 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Beräknade Beräknat belopp
utgifter 1995/96 (18 mån)
1994/95 Regeringen
1.SRF hantverk för depåverksamheten9 290 00013 935 000
2. SRF för ledarhundar1 17 250 000
38 625 000
3. SRF för viss övrig verksamhet211 414 00017 121 000
4. FSDB för tidningsutgivning 5 685 000 8 775 000
5. SDR för teckenspråksavdelning 2 470 000 3 705 000
6. Bidrag till rikstolktjänsten 4 950 000 7 425 000
7. Palynologiska laboratoriet 675 000 1 012 000
8. Bidrag till rekreationsanläggningar 15 000 000 22 500 000
9. Bidrag till rekryteringsgruppen2 260 000 3 390 000
10.NHR för NHR-Center 1 130 000 1 695 000
Summa 70 124 000
118 183 000
1 Tillkommer 7 500 000 kronor till ledarhundsverksamheten enligt förslag i
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
2 Tillkommer 500 000 kronor i engångsanvisning enligt förslag i tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Synskadades riksförbund (SRF)
Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till
löner och omkostnader. Med syfte att stärka depåverksamhetens ekonomi har staten
tillfört depån särskilda reformmedel. SRF har också gjort vissa strukturella
förändringar i verksamheten för att förbättra den ekonomiska situationen. Mot
den bakgrunden gör regeringen bedömningen att verksamheten nu skall kunna
bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn till detta bör
depåverksamheten anvisas ett sammanlagt belopp om 13 935 000 kronor.
Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många
synskadade. En ledarhund ökar den synskadades oberoende och minskar många gånget
behovet av stöd och hjälp i andra former. Det är också bakgrunden till att
staten stöder verksamheten med statsbidrag.
Regeringen delar SRF:s bedömning att tillgången på ledarhundar nu förbättrats.
Det är därför angeläget att SRF får möjlighet att köpa in flera hundar för att
tillgodose angelägna behov. Med syfte att säkra SRF:s möjligheter till nya inköp
har för innevarande budgetår regeringen i tilläggsbudgeten föreslagit att ledar-
hundsverksamheten skall tillföras 7 500 000 kronor i särskilda reformmedel för
att täcka de mest akuta behoven. Dessa medel bör ligga kvar även för budgetåret
1995/96. Regeringen bedömer emellertid att ytterligare medel behöver tillföras
verksamheten och förordar att 1 500 000 kronor i reformmedel anvisas verk-
samheten för budgetåret 1995/96. Därmed bör verksamheten kunna svara mot de
behov som finns. Regeringen har för avsikt att i kommande regleringsbrev ålägga
Socialstyrelsen att fortlöpande följa ledarhundsverksamheten och att ge
regeringen underlag för fortsatta beslut om medelstilldelning. Regeringen
beräknar de sammanlagda kostnaderna för ledarhundsverksamheten till 38 625 000
kronor.
SRF erhåller under denna anslagspost även statsbidrag till viss övrig verksam-
het som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser
på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Regeringen
har innevarande budgetår föreslagit att SRF skall tillföras 500 000 kronor i en-
gångsanvisning för täckande av vissa kostnader för momsinbetalningar för att SRF
skall kunna upprätthålla kvaliteten i verksamheten. Sammantaget bör 17 121 000
kronor anvisas för detta ändamål budgetåret 1995/96.
Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)
FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet
och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av avgör-
ande betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan
information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang. Regeringen
anser det därför angeläget att det sker en fortsatt kvantitativ och kvalitativ
utveckling av nyhetsförmedlingen och beräknar 8 775 000 kronor för detta för
budgetåret 1995/96.
Sveriges dövas riksförbund (SDR)
SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att utveckla
teckenspråket. Regeringen har i olika sammanhang och senast i propositionen
1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade pekat på betydelsen av
att döva får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation
och delaktighet i samhället. Regeringen föreslår ett fortsatt stöd till SDR:s
teckenspråksavdelning. För kommande budgetår bör teckenspråksavdelningen an-
visas 3 705 000 kronor.
Stiftelsen rikstolktjänst
Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser
bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna behöver
för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Stiftelsen bildades år
1993 och består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och
Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen pekar i sin anslagsframställning bl.a. på
handikapporganisationernas ökade engagemang i Europasamarbetet vilket kommer att
medföra ökade tolkkostnader. Stiftelsen återkommer med sin anhållan om ökade
medel till tolktjänst i EU-arbetet. Med hänsyn till det ekonomiska läget är
regeringen inte beredd att föreslå ett utökat statsbidrag till rikstolktjänsten.
För budgetåret 1995/96 bör 7 425 000 kronor anvisas till statsbidrag till riks-
tolktjänst.
Naturhistoriska riksmuséet
Regeringen beräknar ett anslag på 1 012 000 kronor till Naturhistoriska riks-
muséets palynologiska laboratorium för det kommande budgetåret.
Statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanläggningar av
rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer med omfattande
funktionshinder möjligheter till semester och rekreation i en tillgänglig miljö
och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit ett
betydande ansvar för svårt funktionshindrade personer. Det är också bakgrunden
till att staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag.
Genom de reformmedel som tillfördes anslaget budgetåret 1994/95 bör
anläggningarna ha fått bättre förutsättningar att driva verksamheten. Samtidigt
reglerades villkoren för statsbidraget i förordningen (1994:950) om statsbidrag
till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Innevarande budgetår har sammanlagt 15 000 000 kronor fördelats till sju
anläggningar. Det är Mättinge, som drivs av Riksförbundet för rörelsehindrade
barn och ungdomar, Dellenborg, Tranåsbaden, Årevidden samt Stiftelsen Sommarsol,
som drivs av De handikappades riksförbund, Stiftelsen Almåsa, som drivs av
Synskadades riksförbund och Valjeviken som drivs av Neurologiskt handikappades
riksförbund.
För budgetåret 1995/96 bör 22 500 000 kronor anvisas till statsbidrag till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Föreningen rekryteringsgruppen (RG)
Föreningen rekryteringsgruppen, RG, kan genom sina tränings- och reha-
biliteringsläger erbjuda nyskadade ökade möjligheter till ett aktivt och
självständigt liv. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet.
Sammanlagt bör 3 390 000 kronor anvisas till rekryteringsgruppens verksamhet.
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)
NHR bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Utställningen är
mycket uppskattad och välbesökt. Regeringen anser att NHR-Center bör stödjas
också i fortsättningen och föreslår att 1 695 000 kronor anvisas för ändamålet
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 118 183 000 kronor.
D 6. Bidrag till handikapporganisationer
1993/94 Utgift 129 248 000
1994/95 Anslag 129 248 000
1995/96 Förslag 193 872 000
varav129 248 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Handikapporganisationerna får bidrag till sin verksamhet från anslaget. Vill-
koren för statsbidraget regleras i förordningen (1994:951) om statsbidrag till
handikapporganisationer. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen
mellan organisationerna efter förslag av Socialstyrelsen. Följande 39
organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår:
Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, De
handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Förbundet
blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, Föreningen för
de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda, Hjärnkraft - Riksföreningen
för rehabilitering av skallskadade, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, Hörsel-
skadades riksförbund, ILCO - Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska
Laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för
blodsjuka, Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva,
hörselskadade och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka,
Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ung-
domar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för trafik- och
polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna,
Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma-
allergi, Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet cystisk fibros, Riksföre-
ningen Autism, STROKE - Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska
celiakiförbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska
psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars
riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet, Riksförbundet
HIV-positiva samt Svenska parkinsonförbundet.
Regeringens överväganden
Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens
handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som bildades för mer än
100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd till sina medlemmar.
Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmarna att få
sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom
och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal
intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i
olika utredningar. Organisationerna har också en omfattande
upplysningsverksamhet om vad det innebär att leva med funktionshinder samt ger
service och information till personer med funktionshinder och deras anhöriga.
Organisationerna har under senare år ökat sitt engagemang och sin medverkan i
det internationella handikapparbetet. Som exempel kan nämnas arbetet inom FN med
internationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för
personer med funktionshinder, där Sverige spelar en stor roll. På motsvarande
sätt medverkar handikapprörelsen i Europasamarbetet. Synskadades riksförbund, De
handikappades riksförbund samt Sveriges dövas riksförbund har i en gemensam
skrivelse till Utrikesdepartementet den 31 augusti 1994 ansökt om statsbidrag
till extraordinära kostnader för att introducera svensk handikappolitik inom EU.
Skrivelsen har senare överlämnats till Socialdepartementet.
Flera undersökningar visar att kvinnor med funktionshinder har svårt att göra
sig gällande i olika sammanhang. Deras inflytande i t.ex. politiskt, fackligt
och annat samhällsarbete är mindre än för kvinnor utan funktionshinder. Det är
viktigt att denna utveckling bryts. Det kan bl.a. ske genom att organisationerna
i sitt intressepolitiska arbete ytterligare uppmärksammar kvinnofrågorna.
Statsbidraget till handikapporganisationerna har av statsfinansiella skäl
legat still de senaste två åren. Med hänsyn till det fortsatta besvärliga ekon-
omiska läget är regeringen inte heller för budgetåret 1995/96 beredd att föreslå
någon höjning av statsbidraget. Regeringen föreslår oförändrat statsbidrag med
193 872 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till handikapporganisationer förbudgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 193 872 000 kronor.
D 7. Bidrag till pensionärsorganisationer
1993/94 Utgift 2 446 000
1994/95 Anslag 2 446 000
1995/96 Förslag 3 669 000
varav2 446 000 för perioden juli 1995 - juni 1996
Under anslaget utges statsbidrag till pensionärsorganisationerna. Under inne-
varande budgetår utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisation,
Sveriges pensionärsförbund och Riksförbundet pensionärsgemenskap. Frågor om
statsbidrag till pensionärsorganisationerna regleras i förordningen (1994:316)
om statsbidrag till pensionärsorganisationer. Beslut i fråga om bidrag meddelas
av Socialstyrelsen som också betalar ut bidraget.
Regeringens överväganden
Pensionärsorganisationerna har en opinionsbildande roll och fyller en viktig
funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Pensionärsorganisationerna har också en
viktig roll att fylla när det gäller att föra ut och informera om konsekvenserna
för äldre av det svenska EU-medlemskapet.
En justering av grundbidraget behöver göras för det budgetår som löper under
18 månader från den 1 juli 1995.
För budgetåret 1995/96 bör statsbidraget till pensionärsorganisationerna uppgå
till 3 669 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till pensionärsorganisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 3 669 000 kronor.
D 8. Ersättning för texttelefoner
1993/94 Utgift 77 375 718
1994/95 Anslag 72 700 000
1995/96 Förslag 156 352 000
varav119 663 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, svårt
hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefoner. Ersättningen
utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i
förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner. Från anslaget utbetalas
även ersättning till operatören för förmedlingstjänst för samtal mellan text-
telefoner och vanliga telefoner. Under innevarande budgetår tillhandahålls för-
medlingstjänsten av Telia TeleRespons AB som ersätts för sina kostnader för för-
medlingstjänsten och för ränta på nedlagt kapital budgetårsvis i efterskott.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen gör i sin anslagsframställning bedömningen att 675 texttelefoner
och 1 400 anhörigtelefoner kommer att ordineras under budgetåret 1995/96.
Styrelsen räknar därvid med ett femtiotal ordinationer av texttelefoner för döv-
blinda under budgetåret 1995/96. Införandet av statsbidraget till anhörigtele-
foner den 1 juli 1992 har inneburit att de tidigare kraftiga årliga ökningarna i
förmedlingsverksamhetens omfattning nu stagnerat. Omfattningen av
förmedlingsverksamheten samt kostnaderna för denna förväntas således bli
oförändrade under budgetåret 1995/96 jämfört med såväl budgetåren 1994/95 som
1993/94. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till
156 352 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Socialstyrelsen skriver i sin anslagsframställning att ett antal aktörer inom
teleområdet under budgetåret 1993/94 visat intresse för att vara med i en
eventuell upphandling av förmedlingstjänsten. Styrelsen har också för avsikt att
under hösten 1994 göra en sådan upphandling. För att kunna uppnå bästa möjliga
villkor i en sådan upphandling anser styrelsen det nödvändigt att anslagets
konstruktion ändras så att även ersättningen för förmedlingstjänsten utbetalas
kvartalsvis i efterskott.
Regeringens överväganden
Med syfte att öka kostnadskontrollen över förmedlingsverksamheten uppdrog
regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 åt Socialstyrelsen att utreda
och föreslå former för en prestationsanpassad ersättning för förmedling av
texttelefonsamtal. Enligt uppdraget skulle styrelsen också föreslå åtgärder i
syfte att uppnå en effektiv upphandling av sådan verksamhet. Socialstyrelsen har
genom en rapport den 13 maj 1994 redovisat uppdraget för regeringen. När det
gäller den prestationsanpassade ersättningen föreslår styrelsen i rapporten att
ersättning till operatören för förmedlingsverksamheten bör baseras på antalet
gjorda beställningar av texttelefonsamtal via förmedlingscentralen. Vad beträf-
far åtgärder för att uppnå en effektiv upphandling av förmedlingstjänsten redo-
visar styrelsen i rapporten den kravspecifikation för förmedling av
texttelefonsamtal som utarbetats i samarbete med handikapporganisationerna.
Styrelsen gör bedömningen att upphandling av förmedlingstjänsten kan ske fr.o.m.
budgetåret 1995/96 och då med den utarbetade specifikationen som grund. Vad
beträffar budgetåret 1994/95 föreslår styrelsen att, i avvaktan på upphandling
av tjänsten, avtal om prestationsanpassad ersättning för förmedling av
texttelefonsamtal bör träffas med Telia TeleRespons AB. Styrelsens rapport fick
till följd att ett avtal baserat på en fast ersättning om 87 kronor per anrop
till förmedlingstjänsten slöts mellan Socialstyrelsen och Telia TeleRespons AB
den 15 juni 1994.
I frågorna om prestationsanpassad ersättning för, och upphandling av,
förmedling av texttelefonsamtal gör regeringen samma bedömningar som styrelsen.
Socialstyrelsen bör därför under budgetåret 1995/96, i överensstämmelse med den
utarbetade kravspecifikationen och till lägsta möjliga kostnad, upphandla
förmedlingstjänsten i enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.
Avtal som upprättas som resultat av sådan upphandling bör i likhet med nu
gällande avtal med Telia TeleRespons AB baseras på en fast ersättning per anrop.
Regeringen delar också Socialstyrelsens uppfattning att den nuvarande
anslagskonstruktionen är olämplig och därför bör ändras. Ersättning till
operatören för förmedlingstjänsten bör fortsättningsvis utbetalas kvartalsvis i
efterskott i stället för som tidigare budgetårsvis i efterskott innefattande
ersättning för operatörens räntekostnader. En sådan förändring innebär en
engångsvis kraftig ökning av kostnaderna för det första halvåret i
anslagsperioden 1995/96.
I likhet med Socialstyrelsen beräknar regeringen medelsbehovet för budgetåret
1995/96 till 156 352 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1995/96 anvisar ett för-
slagsanslag på 156 352 000 kronor.
D 9. Bilstöd till handikappade
1993/94 Utgift 164 462 542
1994/95 Anslag 191 000 000
1995/96 Förslag 610 000 000
varav396 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med handi-
kappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet
trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstödet kan lämnas till fem olika per-
songrupper och omfattar grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om minst sju år
har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet.
Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings-
kassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av
ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd
till handikappade.
148
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under perioden den 1 juli 1995 -
31 december 1996 till 595 000 000 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96
föreslagit att förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ändras
fr.o.m. den 1 juli 1995 så att beslut om att bevilja körkortsutbildning i
samband med beslut om bilstöd till handikappade fortsättningsvis fattas av de
allmänna försäkringskassorna i stället för av Arbetsmarknadsverket.
Riksförsäkringsverket har tillstyrkt förslaget.
Regeringens överväganden
Bilstödet är en viktig stödform för många förflyttningshandikappade. När
bilstödsreformen trädde i kraft den 1 oktober 1988 innebar detta dels att
personkretsen för rätt till bilstöd utvidgades, dels att själva bidragen inom
stödet höjdes. Med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991 gjordes en viss ytterligare
höjning av bidragen.
Som nyss nämnts kan nytt bilstöd beviljas huvudsakligen bara om minst sju år
har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Som också nämnts
infördes det nuvarande bilstödet den 1 oktober 1988. Den andra sjuårsperioden
börjar således den 1 oktober 1995. Därmed sker en påtaglig ökning av antalet
beviljade bilstöd i förhållande till de närmast föregående åren. Utvecklingen av
bilstöd antalsmässigt och ekonomiskt kan, med oförändrade regler, i stort antas
följa samma mönster som under bidragets första sjuårsperiod.
Ansökningsfrekvensen kan dock beräknas fördela sig något jämnare under den
kommande sjuårsperiodens två första år.
För budgetåret 1995/96 bör i enlighet med vad Riksförsäkringsverket föreslagit
595 miljoner kronor anvisas för bidrag till handikappade för anskaffning och
anpassning av motorfordon m.m.
Vad gäller Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att förordningen (1987:406) om
arbetsmarknadsutbildning ändras så att beslut om körkortsutbildning i samband
med beslut om bilstöd till handikappade efter den 1 juli 1995 skall fattas av de
allmänna försäkringskassorna i stället för av Arbetsmarknadsverket gör
regeringen följande bedömning.
Enligt regeringen har besluten om rätt till bilstöd och till körkortsut-
bildning en sådan nära koppling att en och samma instans bör ansvara för båda
åtgärderna. Regeringen tillstyrker därför Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att
beslut om att bevilja körkortsutbildning fortsättningsvis bör fattas av de
allmänna försäkringskassorna i samband med beslut om bilstöd. Den avsedda
förändringen bör genomföras den 1 juli 1995 genom ett tillägg i förordningen
(1988:890) om bilstöd till handikappade. I anslutning härtill bör medel för
upphandling av den speciella körkortsutbildningen för svårt funktionshindrade,
motsvarande för budgetåret 1995/96 15 000 000 kronor (varav 10 000 000 kronor
för juli 1995 - juni 1996), föras över från anslaget A 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.
Sammantaget innebär detta att 610 miljoner kronor bör anvisas till bilstöd
till handikappade under budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 610 000 000 kronor.
D 10. Kostnader för statlig assistansersättning
1993/94 Utgift 223 640 048 (6 mån.)
1994/95 Anslag 2 527 000 000
1995/96 Förslag 5 741 000 000
varav 3 808 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från detta anslag betalas assistansersättning fr.o.m. den 1 januari 1994 till
funktionshindrade som har behov av personlig assistans för sin dagliga livs-
föring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistanser-
sättning gäller svårt funktionshindrade som bedöms ha behov av insatsen
personlig assistans, som inte har fyllt 65 år och som bor i eget boende,
servicehus eller hos familj eller anhörig.
Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktionshinder
och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Den enskilde skall
kunna få insatsen genom att kommunen tillhandahåller assistansen eller genom att
den enskilde får ekonomiskt stöd så att han själv kan anlita hjälp från ett
kooperativ eller annat fristående organ eller själv vara arbetsgivare för den
personlige assistenten. Avsikten är att assistansersättningen skall användas
till assistentens eller assistenternas lönekostnader, administration m.m. eller
till de avgifter som kommunen eller någon annnan som svarar för assistansen
debiterar den funktionshindrade.
Regeringen fastställer assistansersättningens högsta timbelopp varje år. För
år 1995 har detta belopp fastställts till 180 kronor per timme.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna
administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assistansersättning
regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) och i förordningen
(1993:1091) om assistansersättning.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket anger medelsbehovet under perioden den 1 juli 1995 - 31
december 1996 till 6 400 000 000 kronor.
149
Regeringens överväganden
Riksförsäkringsverket pekade i en första delrapport den 21 juni 1994 om
införandet av assistansersättning (RFV anser 1994:4) på en del problem som
uppstått i den praktiska tillämpningen av lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) och LASS angående personlig assistans.
Socialstyrelsen tog också upp dessa problem i sin årsrapport 1994 om
handikappreformen (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:11). Vad
gäller den situation när en funktionshindrad person själv anställer anhöriga som
personliga assistenter pekade de båda verken på vissa tillämpningsproblem av
skatte- och arbetsrättslig art. På grund av dessa problem vid anställning av en
person som personlig assistent som den funktionshindrade lever i
hushållsgemenskap med, har genom riksdagens beslut (prop. 1994/95:77, bet.
1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:107) vissa ändringar gjorts främst i LSS och LASS.
Ändringarna innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning
enligt LASS avseende assistans som ges av en person som den funktionshindrade
lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om annan än den funktionshindrade är
arbetsgivare eller uppdragsgivare till assistenten. Vidare skall, när den
enskilde själv är arbetsgivare eller uppdragsgivare, ekonomiskt
stöd/assistansersättning inte lämnas för arbetstid som för en viss assistent
överstiger vad som är tillåtet enligt lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i hus-
ligt arbete. I anslutning härtill har riksdagen beslutat om en komplettering i
den senare lagen, vilken gäller också för personliga assistenter som tillhör
arbetsgivarens familj.
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
framhölls att det var förenat med vissa svårigheter att bedöma kostnaderna för
handikappreformen och att med hänsyn till detta en särskild uppföljning borde
göras vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av reformen. Vidare påpekades att
det mot bakgrund av assistansreformens omfattning fanns anledning att särskilt
uppmärksamma den stödformen vid en kostnadsuppföljning.
Regeringen uppdrog den 30 september 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) och handikapporganisationerna och, vad gäller personlig
assistans i samråd med Riksförsäkringsverket, göra en sådan kostnadsuppföljning
av handikappreformen. Kostnadsuppföljningen skall avse verksamheten under åren
1994 och 1995. En delredovisning av uppdraget avseende kostnadsuppföljningen för
verksamheten år 1994 skall lämnas till regeringen senast den 1 december år 1995.
En slutlig redovisning av uppdraget, innefattande kostnadsuppföljningen för
verksamheten år 1995 samt bedömningen av den långsiktiga kostnadsutvecklingen,
skall lämnas senast den 1 december år 1996.
Det föreligger f.n. stor osäkerhet vad gäller kostnadsutfallet för den
statliga assistansersättningen under reformens inledningsskede. Socialstyrelsen
har i sin tidigare omnämnda årsrapport angett att kostnaden sannolikt blir högre
än den som beräknades i propositionen 1992/93:159, beroende främst på det höga
antalet beviljade assistanstimmar. Även de prognoser som fortlöpande har gjorts
både inom Riksförsäkringsverket och Socialdepartementet pekar på detta.
I sin anslagsframställning har Riksförsäkringsverket som underlag för sitt
angivna medelsbehov under budgetåret 1995/96 antagit att det genomsnittliga
antalet beviljade assistanstimmar per vecka torde komma att uppgå till 80 samt
att 7 000 personer kommer att erhålla assistansersättning.
Sedan Riksförsäkringsverket i sin anslagsframställning gjort bedömningen av
medelsbehovet under budgetåret 1995/96 har nya uppgifter framkommit främst vad
gäller antalet beviljade assistanstimmar, som f.n. genomsnittligt uppgår till 70
timmar per vecka. Även personkretsens omfattning bedöms nu bli något lägre än
vad som tidigare beräknats. Med dessa senare uppgifter som underlag har
regeringen beräknat medelsbehovet under budgetåret 1995/96.
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket gavs mot bakgrund av kost-
nadsutvecklingen, genom regeringsbeslut den 3 november 1994, ett särskilt
uppdrag att gemensamt och skyndsamt göra en studie angående
assistansersättningen och belysa de bakomliggande orsakerna till utvecklingen.
Resultatet av studien redovisades till regeringen den 16 december 1994 och
bereds f.n. inom Socialdepartementet.
Med beaktande av personkretsens numera beräknade omfattning och det nu
genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka beräknar regeringen
kostnaderna för statlig assistansersättning för perioden den 1 juli 1995 - 31
december 1996 till 5 741 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 5 741 000 000 kronor.
D 11. Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola
1993/94 Utgift 2 700 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola ombildades till aktiebolag den 1 juli
1992. Staten äger sedan bolagsbildningen 70 % av aktierna i bolaget och
Sollefteå kommun resterande 30 %.
Regeringens överväganden
Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens proposition
1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola att
anvisa ett förslagsanslag om 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (bet.
1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Syftet med förslagsanslaget var att täcka
statens andel av det kapitalunderskott som bedömdes uppstå på grund av fortsatta
förluster i bolaget. I propositionen ifrågasatte regeringen statens fortsatta
engagemang i producentledet och uttalade möjligheten att statens ägarandel i
bolaget skulle kunna överlåtas till annan part.
Mot bakgrund av den budget för bolagets verksamhet under år 1994 som
presenterades i april 1994, reviderade regeringen sina förväntningar om bolagets
ekonomiska situation och beslutade den 17 mars 1994 om medelstillskott med 2,7
miljoner kronor till bolaget. Medelstillskottet motsvarade 70 % av det
ackumulerade underskottet om totalt 3,8 miljoner kronor t.o.m. utgången av år
1994.
I samband med behandlingen av propositionen om medelstillskott uttalade sig
socialutskottet i sitt betänkande 1993/94:12 för en översyn av
tjänstehundsförsörjningen. Regeringen beslutade därför i februari 1994 att
tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att göra en
översyn av hur behovet av tjänstehundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses.
Arbetsgruppen bestod av företrädare för Socialdepartementet, Justitiedepartemen-
tet, Försvarsdepartementet och Finansdepartementet. Då utskottet utgick från att
en sådan översyn skulle ske under parlamentarisk medverkan knöts en
referensgrupp bestående av fem riksdagsledamöter till arbetsgruppen.
Arbetsgruppen överlämnade i juni 1994 till regeringen rapporten Översyn av
tjänstehundsförsörjningen (Ds 1994:90). I rapporten beskrivs bl.a. hur antalet
leverantörer av tjänstehundar och tillgången på tjänstehundar av god kvalitet
ökat under senare år. Mot denna bakgrund gör arbetsgruppen bedömningen att be-
hovet av ett statligt engagemang i producentledet fortfarande kan ifrågasättas.
Förhandlingar förs för närvarande mellan Socialdepartementet och Sollefteå
kommun om en överlåtelse av statens ägarandel till kommunen. Inriktningen är att
statens engagemang i bolaget skall upphöra under innevarande budgetår. I
avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar bör anslaget kvarstå oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
150
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik
Socialtjänstens individ- och familjeomsorg
Mål och inriktning
Socialtjänstlagen speglar en stark tilltro till människans egen förmåga och
vilja att fullt ut delta i samhällslivet och att förändra sin situation.
Socialtjänsten skall verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga
och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra handikapp kan delta
i samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol
eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att
människor som saknar medel till sitt upphälle får möjlighet att klara sin
försörjning.
Socialtjänstens olika former av bistånd skall utformas så att de stärker den
enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Valet av bistånd skall
inte bestämmas av mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller, utan måste alltid
bestämmas med utgångspunkt från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda
fallet. Socialtjänsten måste således förfoga över ett brett register av
handlingsalternativ när det gäller individuellt inriktade insatser.
Det är av stor betydelse att socialtjänsten samverkar med andra huvudmän som
har ansvar över områden som anknyter till socialtjänstens verksamhet. Offensiva
insatser krävs för att stödja de grupper som har det extra besvärligt att hävda
sig på arbetsmarknaden. Särskilt betydelsefullt är det att förhindra att grupper
av ungdomar hamnar utanför arbetslivet och samhällslivet i övrigt.
Alla barn har rätt att få en god start i livet. Därför måste barnperspektivet
prägla arbetet på alla de samhällsområden där barns och ungdomars intressen
berörs. Det gäller i högsta grad barn som av olika skäl riskerar att fara illa.
Samhället har genom sociallagstiftningen ett särskilt ansvar för att hjälpa
utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till barns skydd.
Kvaliteten i detta arbete behöver utvecklas ytterligare.
Den enskildes sociala förhållanden påverkas också av samspelet med andra
individer och grupper och av de strukturella villkoren i samhället. Det sociala
arbetet bör därför också ha ett vidare angreppssätt och även omfatta insatser på
grupp- och samhällsnivå, t.ex. medverkan i samhällsplaneringen.
Utvecklingen
I Social rapport 1994 beskriver Socialstyrelsen problemen hos befolkningsgrupper
som befinner sig i de svagaste positionerna i samhället, dvs. människor med
begränsade materiella resurser och som är svagt etablerade på bostadsmarknaden
eller arbetsmarknaden.
188
Rapporten visar att invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt
ungdomar har de sämsta villkoren och flest problem i samband med arbete, ekonomi
och boende. Situationen för dessa grupper försämrades i vissa avseenden redan
under åttiotalet. Under nittiotalet kan man se ytterligare försämringar
samtidigt som nya problem tillstöter, framför allt relaterade till den höga
arbetslösheten.
Det är också samma grupper som är överrepresenterade i bostadsområden som
karaktäriseras av otillfredsställande fysisk och social miljö.
Bostadssituationen
Under de senaste åren har antalet vräkningar bl.a. på grund av hyresskulder
ökat. Kulmen nåddes år 1993 då antalet vräkningar ökade med nästan 60 % och över
7 600 vräkningar verkställdes. Därefter är tendensen något avtagande.
Andra tendenser som påvisats i olika undersökningar är en ökad
boendesegregation, framför allt i storstadsregionerna. Skillnader mellan rika
och fattiga kommuner har ökat, bl.a. när det gäller inkomster, utbildningsnivå,
antal arbetslösa, andel flyktingar och invandrare m.m. Den ekonomiska krisen har
slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt
position. Även de senaste årens förändringar av bostads- och arbetsmarknaden,
flyktinginvandringen m.m. kan förklara dessa oroande utvecklingstendenser.
Socialbidrag
Den mycket omfattande arbetslösheten minskar kommunernas skattebas och ökar
deras bidragskostnader. Såväl antalet socialbidragstagare som kostnaderna för
socialbidrag fortsätter att öka i de allra flesta av landets kommuner. Under år
1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag, vilket innebär att närmare åtta
procent av befolkningen fick socialbidrag någon gång under året. Variationerna
mellan kommunerna är dock stora. I vissa kommuner har endast tre procent av
invånarna fått socialbidrag medan siffran i andra kommuner uppgår till hela 13
%.
189
Kostnaderna har stigit kraftigt under hela nittiotalet och fortsatt att öka
under år 1994. Även här redovisas stora skillnader mellan kommunerna. De i
särklass högsta kostnaderna för socialbidrag har de tre storstäderna. Som
exempel kan nämnas att en storstadsinvånare betalar ca 1 900 kr per år för att
täcka kommunens socialbidragskostnad. Genomsnittskostnaden för kommuninvånare i
landet är ca 850 kr. En viktig och dessutom alarmerande förklaring till de
ökande kostnaderna är att bidragstiderna tenderar att bli allt längre. Den
genomsnittliga bidragstiden som år 1990 var 4,1 månad hade år 1993 stigit till
4,6 månader.
En stor andel av bidragshushållen är hushåll som tillkommit under året, dvs.
hushåll som inte erhöll socialbidrag året innan. En stor del av sådana
nytillkomna hushåll utgörs av grupper som har särskilt svårt att hävda sig på
arbetsmarknaden, bl.a. ungdomar och invandrare. I detta sammanhang kan nämnas
att antalet nya flyktinghushåll ökade 1993. För varje mottagen flykting erhåller
dock kommunerna statsbidrag från staten som avser att täcka kostnaderna för
socialbidrag och andra introduktionsåtaganden.
190
Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor. Hälften av
bidragstagarna är under 25 år och ökningen av antalet bidragstagare har under
senare år skett främst i de yngre åldersgrupperna.
Vård av missbrukare
Institutionerna för vuxna missbrukare befinner sig i ett skede av stora
förändringar. Detta framgår av en rapport från Socialstyrelsen (1993:7)
Missbrukarvård till rätt pris. Institutionsvården byggdes ut kraftigt under
åttiotalet. Antalet platser ökade från ca 5 600 år 1982 till över 8 000 år 1991.
År 1992 inträffade dock ett trendbrott. Platsantalet minskade med ca 400 mellan
åren 1991 och 1993. Senare uppgifter saknas.
Institutionsvårdens förutsättningar har under de senaste åren delvis
förändrats genom att kommunernas ekonomiska situation försämrats. Kostnaden för
den institutionella missbrukarvården för vuxna kan beräknas till runt två
miljarder kronor per år. När kommunerna måste spara, är det naturligt att man
överväger mindre kostsamma öppna alternativ till den institutionella vården.
Kostnaderna för institutionsvård för missbrukare i landets kommuner varierar
dock kraftigt. Högsta kostnaderna har storstadsområdena men även inom dessa
varierar kostnaderna mycket mellan "rika" förortskommuner och
"miljonprogramsförorter".
Vi har idag inga uppgifter som tyder på att kommunerna bygger ut
öppenvårdsalternativ i motsvarande grad som institutionsvården minskar. Det kan
dessutom finnas en risk för att en fortsatt ökning av socialbidragskostnaderna
krymper utrymmet för kommunerna att utveckla öppenvårdsalternativ inom
missbrukarvården.
För första gången sedan år 1989 ökar antalet LVM-anmälningar något. Under 1993
inlämnades 1 466 ansökningar till länsrätterna om beredande av LVM-vård, vilket
är en ökning med 97 jämfört med 1992. Samtidigt har andelen ansökningar från
socialtjänsten minskat i förhållande till andra anmälare, i första hand polisen.
För vuxna missbrukare, liksom för barn och ungdomar, ökar de omedelbara
omhändertagandena, dvs i praktiken akuta placeringar. Sedan Statens
institutionsstyrelse (SiS) övertog huvudmannaskapet för LVM-hemmen den 1 april
1994 kan antalet LVM-placeringar följas månadsvis. Fram till och med den 31
oktober 1994 har omkring hälften av omhändertagandena varit omedelbara.
Ungdomar
Under de senaste åren har olika rapporter både från riksomfattande skol-
undersökningar och framför allt från olika lokala undersökningar visat på en
oroande ökning av alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Ungdomars ölkonsumtion har
för vissa grupper närmat sig sjuttiotalets. Det är framför allt ungdomar som
dricker sig berusade som ökar. Det gäller både pojkar och flickor. Pojkar i
årskurs 9 som dricker mer än fem burkar starköl/tillfälle har ökat från 18
procent 1987 till 25 procent 1993. För flickor är motsvarande ökning från sex
till tolv procent. Särskilt oroande är att andelen som berusar sig på hembränt
är så hög. Bland värnpliktiga uppger 17,6 procent att de berusar sig med
hembränt.
Alkoholkonsumtionen är inte lika stor inom alla ungdomsgrupper. Högriskgruppen
utgörs av unga storstadsmän med låg utbildning och svag ställning på
arbetsmarknaden. Nästan 40 procent inom denna grupp uppger att de berusar sig
minst en gång per vecka jämfört med ca nio procent i normalgruppen. (källa:
Värnpliktsundersökningen 1992)
På liknande sätt har olika riksomfattande undersökningar och lokala rapporter
visat att ungdomars experimenterande med droger ökat något. Samma mönster finns
som när det gäller alkoholkonsumtionen. Inom högriskgruppen uppger 30 procent
att de någon gång har använt narkotika jämfört med normalgruppens 5,3 procent
(källa: Värnpliktsundersökningen 1992)
När det gäller alkoholvanorna är det fråga om en klar ökning jämfört med
åttiotalet, särskilt av antalet storkonsumenter. Alkoholdebuten sker också vid
allt lägre åldrar. Däremot är det för tidigt att säga om det är början på en mer
långsiktig trend eller om det endast rör sig om en tillfällig ökning när det
gäller ungdomars användning av droger. Vissa grupper t.ex. andra generationens
invandrare är överrepresenterade bland narkotikamissbrukarna, om man ser till
deras andel av den svenska totalbefolkningen.
En central faktor bakom våldsbrottens variationer är enligt Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) alkoholkonsumtionens förändringar. Vi har idag en oroande ökning av
antalet grova våldsbrott, särskilt bland unga män. Vi vet från olika
forskningsrapporter att vid 70 - 80 procent av våldsbrotten är gärningsmannen
alkoholpåverkad.
Ungdomar är överrepresenterade både bland socialbidragstagarna och bland de
arbetslösa. Enligt en nyligen presenterad undersökning av långvarigt arbetslösa
ungdomar har dessutom långvarigt arbetslösa män en mycket högre
alkoholkonsumtion än andra grupper i samma ålderskategori. Sammantaget är detta
larmsignaler som måste tas på största allvar.
Antalet omedelbara tvångsomhändertaganden har ökat under 1993. SiS som har
ansvar för de särskilda ungdomshemmen, alltså de hem som tar emot
tvångsomhändertagna ungdomar med behov av särskild tillsyn, har i sin
årsberättelse redovisat att nästan hälften av kommunernas ansökningar om plats
avsåg akuta placeringar. De vanligaste skälen till placering på särskilt
ungdomshem var stölder, snatterier, våld och missbruk. Andelen storstadsungdomar
var så hög som 45 procent. Detta avspeglar sig också i kommunernas kostnader för
vård av barn och ungdomar. De största kostnaderna redovisar storstäderna och
förortskommuner inom miljonprogrammet.
Mot bakgrund av ovanstående är det särskilt oroande att många av kommunernas
nedskärningar drabbat ungdomar som behöver stöd och hjälp. Skolornas
elevvårdsteam har minskats, fritidsgårdar har stängts m.m. Tillsammans med den
ökande ungdomsarbetslösheten har detta inneburit att alltför många ungdomar går
sysslolösa och söker sig till kulturer som står vid sidan av samhället.
Barn
Statistiska centralbyråns statistik över andelen barn under 17 år som varit
föremål för socialtjänstens insatser visar en ökning mellan åren 1990 och 1993.
Samtidigt redovisar kommunerna i stort sett oförändrade vårdkostnader för barn
och ungdom. Det är därför svårt att dra några slutsatser kring den redovisade
ökningen av insatser.
Olika studier visar att föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden
påverkar barnen. Enligt Socialstyrelsens sociala rapport 1994 hade ca tre
procent av barnen en arbetslös förälder år 1993, vilket var dubbelt så högt som
året innan. Bland barn med ensamstående mor och barn med utländskt ursprung är
andelen ännu högre.
Alkoholpolitiska kommissionen redovisar i betänkandet Barn, föräldrar och
alkohol (SOU 1994:29) att barn i missbrukarmiljöer löper en förhöjd risk att
försummas och vanvårdas och att uppleva våld inom familjen. Barn till
alkoholiserade föräldrar får oftare en försämrad allmän utveckling under
småbarnsåren och har oftare skolsvårigheter trots att de är normalbegåvade.
Under senare år har anmälningarna till polisen om misstänkta över-
grepp/misshandel mot barn stadigt ökat. SCB uppger att antalet anmälningar om
barnmisshandel mot barn under 6 år fram t.o.m. oktober 1994 uppgick till 709, en
ökning med 170 fall jämfört med motsvarande period året innan. Anmälningarna
avseende barn i åldern 7 - 14 år uppgick till 2 790 vilket är en ökning med 542.
När det gäller anmälningar om våldtäkter mot barn har utvecklingen varit
likartad den som gäller för våldtäkterna totalt. Enligt BRÅ är det troligt att
den statistiska ökningen speglar en faktisk ökning i dessa fall. Om övriga typer
av anmälda sexualbrott mot barn motsvarar en faktisk ökning går inte att bedöma.
Under 1994 har situationen förändrats. Av tillgänglig statistik framgår att
anmälningar rörande sexuella övergrepp under detta år minskat.
Vidtagna och planerade åtgärder
De grupper som är beroende av socialtjänstens insatser saknar eller har endast
små möjligheter att kompensera eventuella försämringar i levnadsbetingelserna
med egna initiativ. Besparingar inom det sociala området måste ske på ett sådant
sätt att inte de svagaste gruppernas situation förvärras, t.ex. genom att allt
fler blir långvarigt socialbidragsberoende eller blir utslagna ur samhället.
Socialtjänsten måste utveckla och finna nya metoder som bygger på ett mer
offensivt förhållningssätt i arbetet med att hjälpa och bistå människor med
sociala problem. Tidiga stöd- och hjälpinsatser samt förebyggande åtgärder kan
vara av avgörande betydelse för att den enskilde skall kunna leva ett
självständigt liv. Verksamhetens kvalitet måste upprätthållas så att inte
socialtjänsten förlorar såväl i anseende som i effektivitet.
191
En ny socialtjänstlag
Socialtjänstkommittén (S 1991:07) tillsattes sommaren 1991 med uppgift att göra
en allmän översyn av socialtjänstlagen, innefattande en utvärdering av
socialtjänstlagens tillämpning och med syfte att tydligare avgränsa och klargöra
socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén erhöll genom
regeringsbeslut den 10 juni 1993 tillägg till sina direktiv för att även utreda
och lägga fram förslag om författningsreglering av personregister inom
socialtjänstens verksamhetsområde samt belysa hur kommunernas, privata
vårdutövares och vissa institutioners ansvar att lämna uppgifter till staten kan
regleras.
Kommittén har i delbetänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU
1993:30), bl.a. lämnat förslag till en precisering av lagregleringen av rätten
till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Betänkandet har
remissbehandlats.
Vidare har kommittén nyligen överlämnat sitt huvudbetänkande Ny
socialtjänstlag (SOU 1994:139) till regeringen. I huvudbetänkandet redovisas en
översyn av själva lagstiftningen och förslag lämnas till en helt ny
socialtjänstlag. Kommittén lämnar också förslag som avser att stärka
barnperspektivet inom socialtjänsten. Även socialtjänstens roll i den kommunala
planeringsprocessen behandlas, liksom socialtjänstens ansvar för insatser på
grupp- och områdesnivå. Kommittén föreslår vissa förtydliganden i lagstift-
ningen. Även hur samhällets stöd till frivilligt socialt arbete kan stärkas
behandlas i huvudbetänkandet. Betänkandet innehåller ytterligare förslag som
påverkar socialtjänstens framtida arbete.
Huvudbetänkandet kommer att remissbehandlas under våren. Regeringen har för
avsikt att på grundval av såväl huvudbetänkandet som delbetänkandet förelägga
riksdagen en proposition med förslag till ny socialtjänstlag.
Kommitténs uppdrag att utreda författningsreglering av personregister, frågor
om dokumentation inom socialtjänsten samt kompetens- och utbildningsfrågor inom
socialtjänsten återstår. Det återstående arbetet kommer att redovisas i
särskilda betänkanden under våren 1995.
Socialbidrag
Eftersom den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten är huvudorsaken till
hushållens försämringar är kampen mot arbetslösheten ett av de viktigaste
inslagen i regeringens politik.
Den beskrivna utvecklingen uttrycker tendenser i samhällsutvecklingen som vi
med största kraft måste bekämpa. Samhällsutvecklingen under senare år, som bl.a.
kännetecknas av hög arbetslöshet, är den främsta orsaken till det ökade
socialbidragsberoendet.
Om allt fler människor i allt yngre åldrar ställs utanför arbetslivet och
därmed inte ges möjlighet till egen försörjning, ökar risken för en bestående
marginalisering och ett permanent bidragsberoende.
Socialtjänsten måste aktivt verka för att underlätta för människor med en svag
ställning på arbetsmarknaden att få arbete, arbetsmarknadspolitiska åtgärder
eller utbildning. Ungdomar, flyktingar, invandrare och arbetshandikappade skall
prioriteras i den statliga arbetsmarknadspolitiken. Härvid vill vi betona vikten
av samverkan mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna för att vidta
sysselsättningsskapande åtgärder som kan omfatta även socialtjänstens grupper.
För att ge bättre underlag för regeringens bevakning av socialbidrags-
utvecklingen har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa och analysera
utvecklingen av socialbidragsberoendet, bl.a. med avseende på kostnader,
orsaker, fördelning på olika grupper samt utveckling över tid i olika grupper.
Vidare skall styrelsen utvärdera effekterna av olika metoder att arbeta med
socialbidragsberoende hushåll.
Som tidigare nämnts har socialtjänstkommittén överlämnat sitt delbetänkande
Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30) till regeringen. I
betänkandet lämnas förslag till en precisering av lagregleringen av rätten till
bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Kommittén föreslår att en
miniminorm införs och även preciseras i lagstiftningen.
Boende
Regeringen anser att socialtjänsten har ett stort ansvar för att stödja och
hjälpa människor som av olika skäl riskerar att vräkas. Socialnämndens uppgift
är dels att förebygga att någon förlorar sin bostad, dels att biträda
vederbörande, om vräkning skulle ske. I de fall där avhysning innebär att någon
blir utan bostad skall samhället på olika sätt bistå den enskilde att försöka
lösa det uppkomna problemet. Socialtjänsten bör söka få till stånd samverkan med
såväl allmännyttan som de privata fastighetsägarna för att förebygga att
enskilda eller familjer vräks.
Socialstyrelsen har i rapporten De bostadslösas situation i Sverige bl.a.
redovisat resultatet av en riksomfattande kartläggning av bostadslösheten, de
bostadslösas situation och av hur bostadslösheten är fördelad mellan olika orter
och befolkningskategorier.
I utredningen fastslås att socialtjänsten i samverkan med bostadsföretagen
måste öka sitt engagemang för hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden.
Det är också nödvändigt att utveckla socialtjänstens metoder för arbetet med
hemlösa, bl.a. genom att skapa boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad
gäller stöd och kontroll i boendet och som kan fungera som ett led i en
långsiktig behandlingskedja. Det behövs också mer anpassade insatser för
särskilda grupper av hemlösa, bl.a. hemlösa med psykiska störningar, hemlösa
kvinnor och hemlösa med utomnordisk bakgrund.
Skuldsaneringsinstitutet som riksdagen beslutat att inrätta fr.o.m. den 1 juli
1994 kan också bidra till att hjälpa vissa starkt skuldsatta hushåll att planera
och lösa svåra ekonomiska situationer som kan vara en av orsakerna till att man
riskerar att förlora sin bostad.
Regeringen utgår från att Socialstyrelsen inom ramen för sitt tillsynsansvar
följer upp de brister som framkommit när det gäller socialtjänstens arbete med
hushåll som har en svag ställning på bostadsmarknaden, dvs hushåll som riskerar
att vräkas och förlora sin bostad och personer som av olika skäl är hemlösa och
därför i stort behov av socialtjänstens bistånd.
Vård av missbrukare
Kommunerna har från och med den 1 juli 1994 tagit över länsstyrelsernas
hantering av LVM-ärendena (prop. 1993/94:97, bet.1993/94 SoU16). Tvångsvården
måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika samhällsinsatser för
personer med missbruksproblem.
Mycket talar för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte kan möta behoven hos
de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala insatserna är otillräckliga
finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till
sist endast tvångsvård återstår. Länsstyrelsen skall inom ramen för sin
tillsynsfunktion följa utvecklingen inom missbrukarvården och ge kommunerna
erforderligt stöd samt bevaka den enskildes rättssäkerhet.
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institu-
tionsvården och å andra sidan de rent kommunala insatserna. Det special-
destinerade statsbidraget till missbrukarvården bör därför tillsvidare behållas
och inriktas mot att stödja utvecklingen av kommunernas öppenvårdsinsatser. De
tunga missbrukarna kan ha behov av olika former av social omvårdnad, social
träning och kontroll. Detta är exempel på insatser som kan behöva utvecklas.
Även vissa tungt belastade ungdomar kan vara i behov av mellanvårdsformer som
innehåller en mer strukturerad verksamhet än vad socialbyråerna vanligen
erbjuder. Statsbidraget redovisas under anslaget E 1.
Ungdomar
Ungdomarnas inträde på arbets- och bostadsmarknaden måste underlättas. Av den
totala sysselsättningsminskningen står ungdomsgruppen för hälften. På samma sätt
är det med socialbidragsberoendet. Hälften av socialbidragstagarna är under 25
år. Avhoppen från vissa linjer på gymnasieskolan är oacceptabelt många. För att
förhindra att stora ungdomsgrupper hamnar utanför arbetsmarknaden och andra
delar av samhället krävs aktiva samordnade insatser. Individ- och familjomsorgen
bör ta intitativ till samarbete med andra myndigheter på detta område.
Åtgärder för att minska ungdomars alkoholkonsumtion måste prioriteras. Likaså
måste det drogförebyggande arbetet bland barn och ungdomar förstärkas ute i
kommunerna. Regeringen har under anslaget E 4. Alkohol- och drogförebyggande
åtgärder, föreslagit att 74 miljoner skall avsättas till åtgärder för att minska
alkoholkonsumtionen. Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar bör enligt
regeringens mening prioriteras ytterligare. Lokala alkoholpolitiska
handlingsprogram bör utvecklas i kommunerna. Dessa bör innehålla såväl allmänna
som direkt riktade insatser för att förhindra alkoholmissbruk bland ungdomar.
Olika ungdomsgrupper bör engageras i detta arbete för att hitta nya
okonventionella metoder i kampen mot det ökade ungdomsmissbruket.
De högsta brottsnivåerna och det största alkohol- och drogmissbruket finns i
de tre storstäderna. De sociala myndigheterna är enligt svensk
sociallagstiftning skyldiga att i samarbete med den unges familj försöka åtgärda
problemen i den unges uppväxtmiljö.
Regeringen anser att det idag är extra viktigt att alla inblandade parter, både
myndigheter och allmänhet, mobiliseras i försöken att bryta den negativa
utveckling som vi sett under senaste åren, både när det gäller ungdomars
förändrade attityder till alkohol och droger och när det gäller ungdomsvåld. Det
finns ett särskilt stort behov av ökad satsning på samarbete mellan polis,
frivård, skola, föreningar, socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter och fram-
förallt ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar och lösningar.
Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste med andra ord ske på
bred front. Sambanden mellan arbetslöshet, våld och missbruk måste
uppmärksammas. Av särskilt stor vikt är att insatser riktade till barn och
ungdomar i de mest utsatta storstadsområdena förstärks. Ungdomars levnadsvillkor
i storstadsområdena kommer särskilt att belysas av den Storstadskommitté som
regeringen kommer att tillsätta (se vidare under Anslaget A. Familjer och barn).
Åtgärder för att stimulera metodutveckling och annat förnyelsearbete inom
kommunerna krävs för att möta den ovan beskrivna utvecklingen. Medel för sådana
åtgärder disponeras av Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Statens
institutionsstyrelse och länsstyrelserna. Regeringen föreslår att medel för
dessa ändamål avsätts även för budgetåret 1995/96.
Regeringen avser vidare att se över hur statliga och kommunala åtgärder kan
samordnas för att förbättra ungdomarnas inträde i samhällslivet och därmed
minska risken för marginalisering av vissa ungdomsgrupper. Som ett led i detta
arbete har Folkhälsoinstitutet fått i uppdrag att i samverkan med
Socialstyrelsen följa och dokumentera hur långvarig arbetslöshet påverkar
ungdomars sociala anpassning och hälsotillstånd. Under våren 1995 kommer en
första forskningsöversikt om ungdomsarbetslöshet och framförallt vilka
konsekvenser den kan ha för individ och samhälle att presenteras. Regeringen
kommer då att ta ställning till behovet av åtgärder.
Barn
Det är än viktigare att idag betona att ett barnperspektiv måste prägla arbetet
inom alla de samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. I
regeringsförklaringen poängteras detta: "Barns behov och rättigheter skall
ställas i första rummet."
Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem som den för med sig för
många familjer ökar nu riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far
illa. I dessa tider av ekonomisk knapphet är det samhällets skyldighet att se
till att barnens behov och rättigheter tillgodoses. Detta har också varit
utgångspunkten för regeringens besparingsarbete. Verksamheter riktade till barn
har så långt som möjligt fredats. Barnomsorg, skola, fritid, socialtjänst och
kultur fyller viktiga funktioner i samhällets strävan att ge en trygg och bra
uppväxt - särskilt för de mest utsatta barnen.
Socialtjänstens arbete med utsatta barn och deras familjer karaktäriseras idag
av både allvarliga brister och positiva exempel på förbättringar. Barn som
behöver socialtjänstens hjälp har rätt att kräva hög kompetens hos dem som är
satta att utreda och föreslå åtgärder som kan påverka hela deras liv.
Socialstyrelsen har sedan år 1991 haft ett uppdrag att genomföra ett
åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och
familjeomsorg när det gäller arbetet med barn som far illa och deras familjer.
Inom Barn i fokus, som Socialstyrelsens projekt kallats, har Socialstyrelsen
genom en rad olika insatser medverkat till metodutveckling och utbildning.
Barn i fokus kommer att avslutas under våren 1995 med en redogörelse för de
slutsatser som Socialstyrelsen drar utifrån de uredningar som genomförts och de
metodutvecklingsprojekt som initierats under arbetets gång ute i landet.
Socialstyrelsen har vidare i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 fått i
uppdrag att i samverkan med andra berörda myndigheter och huvudmän följa och
dokumentera hur missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar påverkar barnets
utveckling samt initiera utvecklingsarbete på området.
Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest använda vårdformen
för de barn och unga som varit i behov av samhällets omhändertagande.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården.
Som ett led i uppdraget skall Socialstyrelsen utarbeta kvalitetsmått för
utvärdering av familjehemsvården. Socialstyrelsen skall redovisa sitt uppdrag
den 1 april 1995.
En grupp barn som idag fordrar särskilt stor uppmärksamhet är barn som lever i
utsatta miljöer. Det kan vara att någon av föräldrarna missbrukar eller på grund
av psykisk sjukdom, utvecklingsstörning eller andra skäl inte räcker till. Det
kan vara att hela familjen lever under stor ekonomisk press på grund av
arbetslöshet eller skuldsättning. Kommunerna har genom sociallagstiftningen
ålagts ansvaret att särskilt följa utvecklingen hos barn som riskerar att
utvecklas ogynnsamt och att hjälpa barn och familjer som har en utsatt
situation.
Att öka kunskaperna och uppmuntra utveckling av metoder i det sociala arbetet
- att öka kompetensen hos dem som i praktiken har att möta barn och familjer i
kris och som har att bedöma behoven och verkställa åtgärder - är således ytterst
kommunens ansvar. Med minskade resurser följer högre krav på effektivitet,
vilket gör det än viktigare för kommunerna att ta tillvara den kunskap som redan
finns. Kommunerna måste därför på bästa sätt förvalta den kunskap som
Socialstyrelsen och länsstyrelserna aktivt tar fram t.ex. inom ramen för olika
uppdrag från regeringen. Det är inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg
idag också viktigt att öka satsningen på alternativ och metodutveckling.
192
Stöd till frivilligt socialt arbete
Folkrörelser och andra frivilliga organisationer har en viktig kompletterande
roll inom det sociala arbetet. De kan erbjuda insatser av ett annat slag än vad
den offentliga sektorn kan erbjuda. Organisationernas ideologi och särart utgör
grunden för deras engagemang inom det sociala arbetet. De bör därför utforma
verksamheten utifrån den egna organisationens inriktning för att komplettera
samhällets insatser där detta behövs.
Inom Civildepartementet pågår ett utvecklingsarbete om folkrörelser och
organisationers roll i samhället. Bland annat skall ett forskningsprogram om
denna sektor utarbetas.
Statsbidrag kommer också fortsättningsvis att utgå till folkrörelser och
organisationer som verkar inom det sociala området, dels i form av centralt
organisationsstöd, dels som särskilda projektmedel.
Under anslag E 2. Bidrag till organisationer föreslås att medel avsätts till
länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och
hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag kan utgå till såväl klientorganisationer inom
alkohol- och narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig anknytning
vilka bedriver verksamhet inriktade på socialt utsatta grupper.
Bidrag utgår även till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras
familjer samt till organisationer som motverkar våld mot kvinnor.
Nykterhetsorganisationer och vissa andra organisationer föreslås få
organisationsstöd för sin centrala verksamhet inom alkoholområdet. Medel som
tidigare beräknats under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet överförs till ett
särskilt anslag E 5. Bidrag till nykterhetsrörelsens organisationer.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett
folkrörelseförankrat organ som bedriver upplysning om verkningar av alkohol- och
narkotikamissbruk i samhället. Även CAN erhåller statsbidrag för sin verksamhet.
Tillsynen över socialtjänsten
Det yttersta ansvaret att garantera den sociala tryggheten för de mest utsatta
grupperna åvilar det offentliga. Utvecklingen under senare tid har kännetecknats
av decentralisering av offentliga verksamheter, generella i stället för riktade
statsbidrag och ökande andel privat vård. I detta perspektiv får
tillsynsfrågorna en mycket stor betydelse.
Tillsynen omfattar såväl kommunernas socialtjänst och olika institutioner inom
socialtjänsten som enskilda vårdhem. Den statliga tillsynen bedrivs av
Socialstyrelsen, som är den centrala tillsynsmyndigheten och länsstyrelserna som
har ett regionalt tillsynsansvar. Länsstyrelserna skall som ett led i sitt
tillsynsarbete lämna enhetliga underlag till den nationella uppföljningen
rörande tillsynens inriktning, innehåll och resultat. Länstyrelserna och
Socialstyrelserna har fått i uppdrag att i samråd utarbeta ett gemensamt system
för uppföljning och redovisning av den sociala tillsynen.
Under senare år har det funnits en strävan att förskjuta tyngdpunkten i
länsstyrelsernas arbete från handläggning av individuella ärenden till ett
tillsynsarbete som i större utsträckning bygger på uppföljning och utvärdering
av länets socialtjänst. Länsstyrelserna skall emellertid också bevaka den
enskildes rättssäkerhet genom att informera och ge råd till allmänheten i frågor
som rör socialtjänsten samt att genom att biträda kommunerna med råd i deras
verksamhet.
En utvecklingsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att i dialog med
länsstyrelserna utveckla deras arbete, bl.a. innehållet i den regionala
tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet.
Länsstyrelserna har också getts en mer aktiv roll när det gäller olika
utvecklingsinsatser inom länets kommuner, bl.a. genom att fördela ut-
vecklingsmedel för att stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser inom
missbrukar- och ungdomsvården i kommuner där behov av utveckling föreligger.
Länsstyrelserna får också inom alkoholområdet en viktig roll att i samverkan med
Alkoholinspektionen stå för en intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och
kontroll av alkoholhanteringen.
Den nya alkohollagen som riksdagen beslutat innebär också att kommunerna
övertar länsstyrelsernas hantering av serveringstillstånd till restauranger.
Övertagandet kommer att ske successivt t.o.m. år 1997 för att kommunerna skall
hinna bygga upp erforderlig kompetens för handläggning av dessa ärendeslag.
Under övergångstiden skall länsstyrelserna genom en intensifierad tillsyn och
under samverkan ge kommunerna det stöd som erfordras till dess kommunerna byggt
upp sin egen kompetens. För att ytterligare stärka tillsynen enligt den nya
alkohollagen avser regeringen dessutom att initiera utbildningsinsater riktade
till länsstyrelserna för att underlätta deras övergång till nya
tillsynsuppgifter.
Uppföljning och utvärdering
Socialtjänstlagen har karaktären av målinriktad ramlag. Begränsade ekonomiska
resurser i kommunerna i kombination med nya principer för styrning och ledning
av verksamheterna har medfört ökade krav på lokal och central uppföljning,
utvärdering och kvalitetssäkring av socialtjänsten.
En av Socialstyrelsens uppgifter är att följa upp och till regering och
riksdag redovisa hur lagstiftningens mål uppfylls samt vilka problem som orsakar
brister i måluppfyllelsen. Socialstyrelsen har i uppdrag att särskilt
uppmärksamma hur förebyggande och öppna verksamheter utvecklas samt att följa
och analysera utvecklingen av socialbidragsberoendet. För att kunna utföra detta
behövs enhetliga mått som beskriver kvalitet, resultat och effekter.
Socialstyrelsen skall därför till regeringen lämna förslag till hur ett
nationellt bevaknings- och uppföljningssystem kan byggas upp.
Socialstyrelsen har övertagit beställaransvaret från Statistiska centralbyrån
när det gäller uppgifter om statistik inom socialtjänsten.
Socialtjänstkommittén har fått i uppdrag att överväga vilken uppföljning och
utvärdering som bör ske av verksamheter inom socialtjänsten och hur detta arbete
kan underlättas och stärkas. Kommittén har också fått i uppdrag att lämna
förslag till hur kommunernas och enskilda vårdgivares skyldighet att lämna
mängdstatistik till Socialstyrelsen bör regleras. Detta sammantaget bör på sikt
ge bättre förutsättningar för att förbättra socialtjänststatistiken, som utgör
ett viktigt inslag i uppföljningen och utvärderingen av socialtjänstens
insatser.
Alkoholpolitik
Mål och inriktning
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skade-
verkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen. Denna målsättning
försöker vi uppnå främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens
tillgänglighet.
Den svenska alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som
formulerats av WHO och som ligger till grund för Europaregionens aktionsplan för
att minska alkoholkonsumtionen. Sverige har anslutit sig till denna aktionsplan
för att minska alkoholens skadeverk- ningar. Planen rekommenderar länderna att
utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade såväl på hela
befolkningen som på speciella riskgrupper. Utöver målet att minska den totala
alkoholkonsumtionen krävs således, enligt regeringens mening, särskilda insatser
för att påverka framför allt ungdomars och riskkonsumenters alkoholvanor.
Konsumtionsutvecklingen
Den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige har varit ganska stabil
under de senaste åren. Det som framför allt hänt är att restaurangernas andel av
den alkohol som säljs har ökat och det som bidragit mest till denna ökning är
försäljningen av starköl. Ungefär 40 procent av starkölskonsumtionen sker idag
på restauranger.
193
Enligt skolundersökningar och den senaste värnpliktsundersökningen ökar
alkoholkonsumtionen bland unga människor. För vissa grupper närmar sig
ölkonsumtionen sjuttiotalets nivå.
Bland vuxna står kvinnorna för de största förändringarna när det gäller
alkoholkonsumtion under de senaste decennierna. Alkoholvaneundersökningarna
visar att kvinnornas konsumtion har ökat under sjuttio- och åttiotalen.
Kvinnorna svarar idag för ca en tredjedel av den totala konsumtionen mot en
femtedel i slutet av sextiotalet. I gruppen ungdomar med hög alkoholkonsumtion
har unga kvinnors andel ökat under senare år.
Vidtagna och planerade åtgärder
Sverige har anslutit sig till WHO:s målsättning att alkoholkonsumtionen skall
minska med 25 % fram till år 2 000 (1980 basår). Det innebär för Sveriges del
att alkoholkonsumtionen skall minska från nuvarande 6,24 till ca 5,0 liter 100 %
alkohol per invånare 15 år och däröver.
Samtidigt står vi inför omfattande förändringar i omvärlden under de närmaste
åren som påverkar den hittills förda alkoholpolitiken. Enligt den alkohol-
politiska kommissionen - som nyligen presenterade sitt slutbetänkande - behövs
framöver en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att begränsa
konsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.
Den hittillsvarande svenska alkoholpolitiken bygger på en avvägd kombination
av höga skatter, restriktioner, information, opinionsbildning och behand-
lingsinsatser. Förutsättningarna för att kunna använda prisinstrumentet som
alkoholpolitiskt medel kommer framöver att ändras. På grund av
marknadsanpassning och slopad gränskontroll kommer troligtvis alkoholpriset att
påverkas nedåt. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande
insatser får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra
dryckesvanorna i vårt land.
För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner kronor
för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel har 50 miljoner
kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för att ansvara för och leda det
alkohol- och drogförebyggande arbetet. Institutet har bl.a. fått i uppdrag att
sammankalla en nationell ledningsgrupp, som skall arbeta fram en långsiktig
handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella
alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla som
hittills. Handlingsplanen skall redovisas till regeringen senast den 1 juli
1995. För kommande budgetår föreslår regeringen 74 miljoner kronor, under anslag
E4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, för att kunna förverkliga den
långsiktiga handlingsplanen.
Riksdagen har den 16 december 1994 beslutat ersätta lagen (1977:293) om handel
med drycker (LHD) och lagen (1977:292) om tillverkning av drycker (LTD) med en
ny alkohollag. Den nya lagen innebär att import-, export-, tillverknings- och
partihandelsmonopolen avskaffats, dvs. alla Vin & Sprits tidigare monopol samt
Systembolagets monopol på försäljning till restauranger. Dessa har ersatts av
ett alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem. En ny myndighet -
Alkoholinspektionen - har inrättats den 1 januari 1995 för tillståndsgivning,
kontroll och tillsyn av alkoholhanteringen.
Dessutom innebär den nya alkoholagen att tillståndsgivningen för
serveringstillstånd förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Under år
1995 kommer dock som en övergångsåtgärd länsstyrelserna att fullgöra kommunernas
skyldigheter. För åren 1996 och 1997 kommer länsstyrelserna som ett stöd till
kommunerna att yttra sig över alla ansökningar om permanenta
serveringstillstånd.
Regeringen uppdrog i mars 1994 åt samtliga länsstyrelser i landet att vidta
åtgärder för att på det regionala planet samordna insatser mellan berörda
myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Bakgrunden är det
initiativ som länsstyrelsen i Stockholms län har tagit till vad man kallar
Operation Krogsanering. Grundidén är att samordna flera såväl statliga som
kommunala myndigheters tillsynsarbete gentemot restaurangbranschen. Denna typ av
samordnad tillsynsverksamhet har visat sig vara mycket effektiv och
länsstyrelserna bör enligt regeringens uppfattning även fortsättningsvis
prioritera denna typ av samordnad regional tillsynsverksamhet. Länsstyrelserna
skall senast den 31 december 1995 till Socialdepartementet redovisa åtgärder och
erfarenheter från uppdraget.
Förändringen med att kommunerna tar över tillståndsgivningen och den direkta
restaurangtillsynen samtidigt som länsstyrelsernas resurser på området bibehålls
innebär en ökad satsning från samhällets sida på tillsynen över restaurangernas
alkoholhantering. Kommunernas övertagande av tillståndsgivningen och
länsstyrelsernas nya tillsynsroll kräver dock initialt vissa
utbildningsinsatser. Under år 1995 planeras därför sådana insatser gentemot
kommuner och länsstyrelser.
Kommunerna kommer i och med den nya alkohollagen att få en annan och mer
uttalad roll när det gäller att påverka alkoholens tillgänglighet. När det
kommunala vetot försvinner och man själv övertar tillståndsgivningen ökar kraven
på att kommunerna har en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl
prövningar av serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över verksamheten i
kommunen. Varje kommun bör ha alkoholpolitiska program som innehåller tydliga
riktlinjer för vad som skall gälla för att få tillstånd att servera
alkoholdrycker samt på vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet avses
bedrivas. Regeringen avser att tillsammans med Svenska Kommunförbundet under år
1995 uppmärksamma kommunerna på vikten av att upprätta sådana alkoholpolitiska
program.
Alkoholpolitiska kommissionen överlämnade före sommaren sex betänkanden
rörande den framtida svenska alkoholpolitiken och missbrukarvården. Dessa
betänkanden har nyligen remissbehandlats och beredning pågår i
regeringskansliet.
194
Narkotikapolitik
Mål och inriktning
Den svenska narkotikapolitiken syftar till att skapa ett samhälle utan droger,
ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv.
Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket skall även
fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser,
ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna
politik måste förverkligas på såväl lokal som nationell nivå. Avsikten är att
motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och
rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk.
Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. De olika insatserna
bör därför samordnas kommunalt och regionalt på det sätt man finner lämpligt och
i enlighet med de riktlinjer för svensk narkotikapolitik som fastlagts av
Sveriges riksdag. I första hand bör förebyggande insatser riktade till unga
människor betonas.
Den svenska narkotikapolitiken skall ligga till grund för Sveriges in-
ternationella engagemang. Målet skall vara att på ett globalt plan utveckla
insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kommer att aktivt motarbeta alla
försök till nedrustning av narkotikakontrollen.
Utvecklingen i Sverige
Enligt den kartläggning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige
som genomfördes år 1992 finns det uppskattningsvis mellan 14 000 och 19 000
personer som regelbundet missbrukar narkotika. Detta är en ökning jämfört med
vad som framkom i den förra kartläggningen som gjordes år 1979. Då beräknades
antalet tunga missbrukare till mellan 10 000 och 14 000.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som genomfört båda
undersökningarna menar att nyrekryteringen till gruppen tunga missbrukare
huvudsakligen inträffade i slutet av sjuttiotalet och i början av åttiotalet.
Andelen unga personer med ett tungt missbruk har minskat påtagligt sedan år
1979. Då var 37 procent under 25 år. Idag är motsvarande andel 10 procent.
Missbrukarna har blivit äldre och de har missbrukat under en lång period. 43
procent av de tunga missbrukarna är över 35 år. Närmare hälften har missbrukat i
tio år eller mer.
Samtidigt som nyrekryteringen av unga missbrukare till tungt missbruk har
minskat avsevärt sedan första hälften av åttiotalet tycks nyrekryteringen av
andra generationens invandrarungdomar ligga på en hög nivå, åtminstone i
storstäderna. Siffrorna är små och bör tolkas med en viss försiktighet, men de
tyder på att invandrarungdomar under 25 år är överrepresenterade jämfört med
svenska ungdomar. Detta tycks inte gälla för alkohol.
Flera länder i Europa rapporterar om en positivare inställning till droger
bland ungdomar samt även en ökning av missbruket. I Sverige genomförs
regelbundet undersökningar av drogvanor bland skolungdom i årskurs 9. Andelen
ungdomar som någon gång prövat narkotika har under större delen av åttiotalet
legat på ca fyra procent. I början av sjuttiotalet var motsvarande andel ca 14
procent. Under de allra senaste åren har andelen legat runt fem procent. Även en
undersökning av drogvanor bland värnpliktsinskrivna tyder på en något liberalare
hållning till narkotika än under åttiotalet. Likaså rapporterar personal och
organisationer som verkar bland ungdomar om förändrade attityder och en ny
öppenhet att experimentera med droger.
Sedan mitten av åttiotalet har Socialstyrelsen haft ett särskilt regerings-
uppdrag med syfte att motverka smittspridningen av HIV bland narko-
tikamissbrukare. Betydande statliga medel har satsats på uppbyggnaden av en
offensiv narkomanvård. Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av
både Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit
framgångsrika och vi har idag en internationellt sett mycket låg andel nysmitta
av HIV bland injektionsmissbrukare. Av det totala antalet aids-sjuka i Sverige
utgör injektionsmissbrukarna ca sju procent. I Europa är medeltalet ca 34
procent. Fortfarande diagnostiseras dock nya fall av HIV-smitta bland
narkotikamissbrukare. Det rör sig om två á tre fall per månad i Sverige.
Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektions-
missbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fortfarande en
mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken på att droger som inte
injiceras, såsom ecstasy och amfetamin, används i ökad omfattning i vissa
ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en viss ökning av det s.k.
rökheroinet. Bland missbrukarna är blandmissbruk idag snarare regel än undantag
och i CAN:s undersökning rapporteras att 77 procent av missbrukarna har
missbrukat två eller flera narkotiska preparat. Detta gäller det tunga
missbruket där ca 90 procent består av injektionsmissbruk men där samtidigt
missbruk av cannabis eller alkohol är vanlig.
Utvecklingen utomlands
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal
narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer
välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska
förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika
skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Det går inte längre att
tala om renodlade producent- eller konsumentländer. Där det finns narkotika, där
växer också missbruket.
I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt i pressen.
Vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand
cannabis, men det förekommer även förslag om att legalisera användningen av alla
typer av narkotika. Av de opinionsundersökningar som gjorts framgår dock att
sådana krav saknar stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har
heller uttalat sig för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt
avvisande av varje tanke på legalisering också lett till att
legaliseringsförespråkarna förlorat mark och debatten i stället inriktats på hur
de förebyggande insatserna skall kunna stärkas.
Vidtagna och planerade åtgärder
Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige deltar mycket
aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet,
som har en särskild samarbetsgrupp för narkotikafrågor, den s.k.
Pompidougruppen.
Pompidougruppen har beslutat att genomföra ett särskilt utbildnings- och
träningsprogram för personal som är verksamma inom förebyggande arbete och vård
och behandling i Central- och Östeuropa. Sverige ingår i den särskilda styrgrupp
som inrättats för detta projekt och kommer att aktivt delta också i det
praktiska genomförandet.
Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det inter-
nationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt, inte
minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa.
Genom Sveriges medlemskap i EU kommer vi att få tillgång till ett utökat
europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. Utgångspunkten för EU:s
narkotikapolitik är att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett problem,
som kräver åtgärder inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En
framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både utbud och
efterfrågan. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för en samordnad
narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av
narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat internationellt
agerande. En särskild global handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har
presenterats av Europeiska kommissionen. Handlingsplanen bereds nu i olika
rådsarbetsgrupper och i Europaparlamentet. Europeiska rådet kommer enligt
planerna att behandla frågan under våren 1995. Genom Sveriges observatörskap har
vi kunnat delta i dessa diskussioner sedan sommaren 1994.
De åtgärder som vidtas såväl internationellt som nationellt bör i största
möjliga utsträckning baseras på kunskap om faktiska förhållanden och
utvärderingar av effekterna av olika insatser. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag
att följa konsumtions- och skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotikaområdet,
att ta initiativ till en samlad plan för en förstärkt alkoholforskning i
samverkan med forskningsråden och viktiga forskningsavnämare och att se över
alkoholstatistiken i samarbete med övriga berörda myndigheter m.fl. Institutet
fördelar vidare vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt
angelägna områden och genomför utvärderingar av det förebyggande arbetets
effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av
såväl förebyggande insatser som vård och behandling.
Sverige deltar redan idag i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars
ram man samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser
mot drogmissbruk. Universitetet i Stockholm har av regeringen fått i uppdrag att
svara för den svenska samordningen.
Ett av de viktigaste arbetsområdena inom Pompidougruppen är det
epidemiologiska. Bland annat har en metod för undersökning av skolelevers
drogvanor utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer att prövas under
våren 1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i ett stort
antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av CAN, som också kommer att
samordna arbetet.
EU har beslutat att inrätta ett särskilt narkotikaobservatorium med säte i
Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta information om droger och
drogberoende i medlemsstaterna för att ta fram tillförlitliga och jämförbara
data om narkotikaproblemen. Sverige deltar i observatoriets verksamhet i och med
EU-inträdet. Därmed ökar våra möjligheter till informations- och
erfarenhetsutbyte med andra medlemsländers institutioner på området.
Många människor oroar sig för att slopandet av de inre gränskontrollerna inom
EU skall leda till en ökad tillgång på narkotika. För att uppväga borttagandet
av systematiska gränskontroller för varor och personer kommer ett flertal s.k.
kompensatoriska åtgärder att vidtas. Sverige deltar sedan sommaren 1994 i
diskussioner kring utformningen av de insatser som skall motverka negativa
effekter av att de inre gränskontrollerna slopas. De svenska gränskontrollerna
kommer också att finnas kvar i sin nuvarande form till dess att de
kompensatoriska åtgärderna är fullt utbyggda.
Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om en drogliberalare
inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för narkotikapolitiken måste vara
att på alla sätt motarbeta en ökad droganvändning bland ungdomar. Det måste till
krafttag för att minska tillgängligheten av narkotika. Den narkotikanegativa
inställning som idag omfattas av en majoritet av svenska ungdomar är inte given
en gång för alla. Det visar de senaste uppgifterna om det experimentella bruket
bland ungdomar, även om ökningen inte kan betecknas som dramatisk. Kommunerna
bör därför målmedvetet och med stöd av Folkhälsoinstitutet stärka det före-
byggande arbetet riktat till ungdomar.
Sverige är initiativtagare till en arbetsgrupp inom ramen för Pompidougruppen
som skall utarbeta metoder för att följa upp nya missbruksmönster bland ungdomar
i Europa. Ungdomars livsstil och tänkande är internationellt präglat. Många
tendenser är gemensamma, såväl när det gäller livstil som droganvändning. Ett
europeiskt seminarium kommer att anordnas i Strasbourg under försommaren 1995.
Därefter kommer man att ta ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
Folkhälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de förebyggande
insatserna i Sverige när det gäller alkohol och narkotika. Institutet ställer
sin kompetens till de lokala aktörernas förfogande. Mot bakgrund av uppgifterna
om att andra generationens invandrarungdomar är överrepresenterade bland
missbrukande ungdomar bör deras situation uppmärksammas särskilt.
Det HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste fortsätta.
Socialstyrelsen har fått nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet med
Offensiv narkomanvård. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på
kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det gäller metoder för
motivationsarbete, behandlingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta
grupperna såsom psykiskt störda och HIV-smittade missbrukare.
Socialstyrelsen har nyligen presenterat en uppföljning av missbrukarvården i
Stockholms län. Av rapporten framgår att institutionsvården har minskat och att
öppenvården inte har byggts ut i motsvarande grad. Detta är oroande, i synnerhet
som det finns skäl att anta att detta har resulterat i en ökning av LVM-
anmälningarna. Det är angeläget att Socialstyrelsen följer upp denna rapport på
nationell nivå.
Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift
att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikan.
Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå. Sverige hör till de
länder som har längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner
över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större
utsträckning av organisationer och enskilda länder. För att även
fortsättningsvis kunna upprätthålla Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är
det av största vikt att vi genom en konsekvent genomförd narkotikapolitik
bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade förebyggande vårdinsatser och
fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka att nyrekryteringen till
narkotikamissbruk åter ökar.
E 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
1993/94 Utgift 478 051 981
1994/95 Anslag 480 000 000
1995/96 Förslag 720 000 000
varav480 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Genom den verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse, som är
huvudman för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, har staten ett direkt
ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård. Genom ett särskilt statsbidrag svarar
staten dessutom för delar av kommunernas kostnader för öppenvård inom missbruks-
och ungdomsområdet. Statens direkta ansvar för institutionsvården och
statsbidragen till kommunerna bör ses som en helhet med övergripande syfte att
garantera att resurserna på såväl institutionssidan som inom öppenvården
överensstämmer med behov och efterfrågan. Det finns ett starkt intresse av att
det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra
sidan tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga insatser.
Den tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser
som kommunerna gör.
För budgetåret 1993/94 har totalt 430 miljoner kronor fördelats till
kommunerna enligt kriterier som grundar sig på ett genomsnitt av nyttjade
vårddagar inom den slutna vården. Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner
kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av
adekvata öppenvårdsinsatser i kommuner med särskilda utvecklingsbehov.
Socialstyrelsen har i uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp med
representanter från länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska
kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av
utvecklingsarbetet, samt följa upp och utvärdera de verksamheter som kommer till
stånd.
Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96
hemställt att anslaget behålls som ett riktat statsbidrag till missbrukarvård
och ungdomsvård.
Regeringens övervägande
Regeringens uppfattning är att det finns stora behov av att utveckla alternativ
till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Det riktade
statsbidraget har syftat till att få till stånd en bättre balans mellan de olika
vårdinsatserna inom området samt en bättre kvalitet i verksamheterna.
Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör tillsvidare behållas som
ett riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete. Särskilda
utvecklingsmedel bör även fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna
att utveckla öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna, som är regional
tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten, har god kännedom
om kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård och om vilka brister eller behov
av särskilda medel som föreligger. Utvecklingsmedlen får en naturlig funktion
vid uppföljningen av vad som framkommer vid tillsynsarbetet. Utvecklingsmedlen
bör därför disponeras av länsstyrelserna.
Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor vikt vid
uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till stånd, samt fånga
upp och sprida kännedom om goda exempel inom missbruks- och ungdomsområdet.
I samband med beredningen av betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i
kommuner och landsting (SOU 1994:144) bör förutsättningslöst prövas om
statsbidraget skall läggas in i utjämningsbidraget till kommunerna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 720 000 000 kronor.
195
E 2. Bidrag till organisationer
1993/94 Utgift 30 152 480
1994/95 Anslag 31 630 000
1995/96 Förslag 47 445 000
varav31 630 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen strävar efter en bättre samordning av stödet till organisationer
som arbetar inom det sociala området. Detta åstadkommes genom systematisk
uppföljning och granskning av hur medlen kommer till användning. Styrelsen har
bl.a. gjort en granskning av sex organisationer inom missbruksområdet.
Ytterligare sex organisationer som arbetar inom barnområdet granskas för
närvarande. Resultatet av utvärderingarna avses läggas till grund för
bidragsgivningen. Syftet är att skapa bättre planeringsförutsättningar för
organisationerna samt att effektivisera bidragsgivningen.
Socialstyrelsen hemställer att 47 445 000 kronor anvisas för budgetåret
1995/96.
Regeringens överväganden
Frivilliga organisationer gör viktiga insatser inom det sociala området. Det
gäller såväl inom missbruksområdet som inom barn- och ungdomsområdet.
Regeringen anser att bidrag bör utgå till organisationer och stiftelser som
arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare inom såväl alkohol- som
narkotikaområdet. Medlen bör disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med
hänsyn taget till den uppföljning och utvärdering som styrelsen genomför. Den
del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas
till länsstyrelserna, som har att besluta om fördelningen av dessa lokala
bidrag.
Även organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer bör
erhålla bidrag ur anslaget.
Stöd bör också kunna utgå till organisationer som stödjer misshandlade kvinnor
samt till lokalt utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor.
196
Sammanfattning
------------------------------------------------------
Anslagspost Förslag
1995/95
------------------------------------------------------
Bidrag till sammanslutningar av f.d. 35 014 500
alkoholmissbrukare m.fl.
Bidrag till organisationer som 4 810 500
arbetar för utsatta barn och deras
familjer
7 620 000
Bidrag till organisationer som
motverkar våld mot kvinnor
47 445 000
Summa
------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till organisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reser-
vationsanslag på 47 445 000 kronor.
E 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning
1993/94 Utgift 7 964 000
1994/95 Anslag 7 964 000
1995/96 Förslag 11 946 000
varav7 964 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN).
CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att
bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och
narkotikamissbruk, liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa
alkoholskador samt motverka icke-medicinskt bruk av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer,
myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett
serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med
droginformation.
För CAN:s verksamhet har regeringen för budgetåret 1995/96 beräknat ett bidrag
på totalt 11 946 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för
budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 11 946 000 kronor.
197
E 4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder
1994/95 Anslag 75 000 000
1995/96 Förslag 74 000 000
varav49 330 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Förutsättningarna för att kunna bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik
förändras i takt med Sveriges ökande deltagande i den europeiska integrationen.
En del av de traditionella alkohol- och drogpolitiska instrumenten försvagas och
måste kompenseras med ökade insatser på andra områden.
Ansvaret för att genomföra intentionerna i alkoholpolitiken åligger flera
olika aktörer i samhället. Dessa kan sammanfattas i tre olika grupper: de som
arbetar med förebyggande insatser, de som svarar för att aktörerna på
alkoholmarknaden följer de lagar och regler som gäller och de som primärt svarar
för vård och behandling. Det kan ibland vara svårt att särskilja de olika
aktörernas uppgifter från varandra. Därför behöver de olika alkholpolitiska
insatserna samordnas.
Folkhälsoinstitutet har fått ett särskilt uppdrag att ansvara för och leda det
alkoholförebyggande arbetet. Institutet skall bl.a. inom ramen för en nationell
ledningsgrupp samordna arbetet med att ta fram en långsiktig handlingsplan.
Denna skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1995.
För innevarande budgetår har riksdagen anslagit 75 miljoner kronor för olika
alkohol- och drogpolitiska åtgärder.
Regeringens överväganden
Tänkbara konsekvenser på längre sikt av ett svenskt EU-medlemskap är att
tillgängligheten av alkoholhaltiga drycker ökar och/eller att alkoholpriserna
blir lägre. Om inga motåtgärder sätts in finns risk att alkoholkonsumtionen
kommer att öka väsentligt, framför allt bland ungdomar. Regeringens uppfattning
är att det måste finnas en hög handlingsberedskap såväl nationellt som lokalt
och regionalt.
Det finns redan idag oroande tendenser till ett ökat alkoholbruk bland
ungdomar framför allt i storstäderna. Den höga ungdomsarbetslösheten, ökade
våldstendenser bland ungdomar och en ökad tillgänglighet av alkohol och droger
inger stark oro för utvecklingen framöver.
Målet för det lokala arbetet måste vara att få till stånd en sammanhållen
strategi som är väl förankrad lokalt. Viktiga aktörer är bl.a. socialtjänsten,
skolan, fritidsförvaltningen, föreningslivet, polisen och primärvården.
Kommunerna i landet bör utveckla lokala alkoholpolitiska handlingsprogram som
omfattar såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra
alkoholmissbruk hos ungdomar.
För att kunna understödja ett mer långsiktigt arbete, som bl.a. kommer att
framgå av den nationella ledningsgruppens handlingsplan och dessutom ha den
handlingsberedskap som kan behövas om alkoholkonsumtionen skulle öka, bör
särskilda medel disponeras av Socialdepartementet för olika alkohol- och
drogpolitiska åtgärder.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 74 000 000 kronor.
E 5. Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
1995/96 Förslag 27 370 000
varav18 247 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer har sedan lång tid tillbaka
fått organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Detta organisationsstöd har
tidigare beräknats under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet. Efter rekvisition
från Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. (SAM) har Folkhälsoinstitutet utbetalat medlen
till SAM, som i sin tur har fördelat dessa till de olika bidragsberättigade
organisationerna.
Regeringens överväganden
Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga stöd och komplement till
det arbete som myndigheterna bedriver. De enskilda organisationerna bör därför
utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden
i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och
bättre effekt av insatserna uppnås.
Statsbidrag till nykterhetsrörelsens organisationer kommer även fort-
sättningsvis att utgå i form av centralt organisationsstöd. Från nykter-
hetsorganisationernas sida finns önskemål om att statsbidraget i fortsättningen
skall utbetalas direkt till Nykterhetsrörelsens samarbetsnämnd och inte som nu
via Folkhälsoinstitutet. Riksdagen har också uttalat sig i denna fråga och
ställt sig bakom en förändring, där statsbidraget till nykterhetsrörelsen i
fortsättningen redovisas som ett eget anslag i budgeten. Regeringen föreslår
därför att statsbidraget till nykterhetsorganisationerna m.fl. får ett eget
anslag och att medlen i fortsättningen betalas ut direkt till SAM.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 27 370 000 kronor.
198
F. Myndigheter under Socialdepartementet
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som
skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd. De stora
transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkrings-
administrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa
eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.
Denna verksamhet, som i stor utsträckning är regelstyrd och inriktad på
ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av
trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och
orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom
sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret utom i fråga
om de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, och dess huvuduppgift är framför
allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring.
För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter
på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna är
verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den meningen att uppgifter
härleds ur någon författning. Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av
ärendehandläggning, viss vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag eller annat
ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den
regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och
kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För
Statens institut för psykosocial miljömedicin är egen forskningsverksamhet det
primära, medan Socialvetenskapliga forskningsrådet framför allt svarar för
forskningsfinansiering. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
har en utpräglad utvärderingsfunktion.
Handikappombudsmannen inrättades som en ny myndighet den 1 juli 1994
samtidigt med avvecklingen av Statens handikappråd. Handikappombudsmannen har
övertagit en del av rådets uppgifter medan andra förts till Socialstyrelsen.
Huvuduppgiften är att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers
rättigheter och intressen.
Bl.a. som en följd av anslutningen till EU inrättas den 1 januari 1995 två nya
myndigheter, dels Alkoholinspektionen med uppgifter av tillstånds- och
tillsynskaraktär inom det alkoholpolitiska området, dels Alkohol-
sortimentsnämnden, som skall pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa
viss alkoholdryck från bolagets sortiment.
Medlemskapet i EU kommer att ställa stora krav på statsförvaltningen i fråga
om t.ex. nationell och internationell koordinering, styrning samt
kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen av enskilda
myndigheters internationella engagemang kan förändrade organisationsstrukturer
behöva övervägas och samverkansformerna behöva vidareutvecklas.
Den totala personalstyrkan vid myndigheterna under Socialdepartementet uppgår
till drygt 20 000 anställda. När staten övertog huvudmannaskapet för de
särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen våren 1994 tillkom ca 2 800 årsarbetare.
Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Inför budgetåret
1995/96 har Rättsmedicinalverket varit föremål för en fördjupad prövning.
Samtliga myndigheter utom de nyinrättade har lämnat årsredovisningar.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat två revisionsberättelser med invändning.
RRV har bedömt att Riksförsäkringsverkets resultatredovisning saknar väsentlig
information vad avser analys av resultat i förhållande till målen, väsentliga
slutprestationer och kvalitet i slutprestationerna. Såvitt avser Statens
institutionsstyrelse har RRV påtalat brister i den finansiella redovisningen och
den interna kontrollen. Regeringens närmare bedömningar av myndigheternas
verksamhet redovisas under resp. anslag.
Regeringen har, som framgår av finansplanen, lagt ett generellt sammanlagt
besparingskrav på elva procent för den statliga verksamheten fram t.o.m. år
1998. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingskravet till fem procent. I årets
budgetförslag har en viss selektivitet iakttagits i besparingarna inom
Socialdepartementets område beroende t.ex. på om en myndighet befinner sig i ett
uppbyggnads- eller utvecklingsskede. Totalt sett har besparingskravet i huvudsak
uppfyllts. Omfattningen av besparingen för enskilda myndigheter framgår under
resp. anslag. Även för de kommande åren avser regeringen att noga pröva hur det
återstående besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna. Därvid kommer
stor vikt att läggas vid t.ex. i årsredovisningarna redovisade resultat,
analyser av anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant
information.
Vid beräkning av anslagen för budgetåret 1995/96 har hänsyn vidare tagits till
de tekniska justeringar som redovisas i finansplanen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av besparingsåtgärderavseende statlig konsumtion inom
Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar.
F 1. Riksförsäkringsverket
1993/94 Utgift 475 661 511
1994/95 Anslag 619 474 000
1995/96 Förslag 819 626 000
varav544 050 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för social-
försäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl.
föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspen-
sionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag,
bidragsförskott, bostadsbidrag, assistansersättning för personer med svåra
funktionshinder, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående,
ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
samt dagpenning och familjebidrag till värnpliktiga. RFV är också ansvarig
myndighet för funktionen Socialförsäkring m.m. inom det civila försvaret.
De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkringskassorna genom
den allmänna socialförsäkringen och anslutande bidragssystem ge ekonomisk
trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och
handikappade möjlighet att återgå i arbete.
RFV föreslår i sin fördjupade anslagsframställning en viss förändring av de
övergripande målen såtillvida att man föreslår att administrationen bör arbeta
mer aktivt och för en socialförsäkring som är samhällsekonomiskt effektiv.
I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar RFV
verksamheterna inom delområdena försäkrings- och bidragsområdet (bl.a.
ersättning vid sjukdom, handikapp och ålderdom samt ekonomiskt stöd till
barnfamiljer), rehabiliteringsområdet samt administrativ utveckling. På
försäkrings- och bidragsområdet har verket gjort en satsning på utveckling av
uppföljnings- och utvärderingssystem för att förbättra resultatmätningen inom
organisationen. Åtgärder på rehabiliteringsområdet har prioriterats i syfte att
ge sjukskrivna människor möjlighet att återinträda i arbetslivet. Enligt RFV:s
beräkningar uppgår effekterna av ohälsoarbetet åren 1992 och 1993 till en dag
per år, dvs. de aktiva insatserna från socialförsäkringsadministrationen och
övriga samverkande synes ha gett resultat i nivå med av statsmakterna
formulerade mål för de två åren. Inom området administrativ utveckling har RFV
ökat insatserna vad gäller personalutveckling. Vidare har RFV bedrivit ett
arbete med fördelning av administrationskostnaderna per verksamhetsgren och
budgetår.
I regleringsbrev för socialförsäkringsadministrationen för budgetåret 1993/94
angavs följande resultatkrav:
- Ohälsotalet bör sänkas med en dag jämfört med 1992/93 års nivå.
- Insatser för att minska antalet långtidssjukskrivna skall prioriteras.
- Den genomsnittliga åldern för pensionsinträdet - den faktiska pensionsåldern -
bör höjas bl.a. genom åtgärder för att begränsa behovet av förtidspension.
- Andelen pappor som tar ut föräldrapenning bör öka.
- Nuvarande inbetalningsgrad i förhållande till fastställt underhållsbidrag bör
upprätthållas.
- Prisutvecklingen och därmed kostnaderna för läkemedel bör begränsas.
Ohälsotalet ökade enligt RFV med 0,4 dagar under budgetåret 1993/94. Härvid
står sjukpenningdelen för en minskning med 1,9 dagar under det att
förtidspensioner och rehabiliteringspenning ökat. Verket framhåller att under de
senaste åren har höjningen av antalet nybeviljade förtidspensioner avspeglat en
motsvarande minskning bland långa sjukpenningfall. Det totala antalet långvariga
ohälsofall med ersättning från socialförsäkringen har inte ökat under perioden
1991-1993. Fr.o.m. maj 1994 har vidare antalet nybeviljade förtidspensioner
minskat jämfört med åren 1992 och 1993.
Fäders uttag av föräldrapenning har enligt RFV varit relativt lågt men
uppvisar en ökande tendens. Av det totala antalet ersatta dagar under år 1993
var männens andel 10,1 %, vilket innebär en ökning med en procentenhet från år
1992 och med 2,7 procentenheter i förhållande till år 1990.
Målet att inbetalningsgraden i förhållande till fastställt underhållsbidrag
skall upprätthållas har inte kunnat uppfyllas. En minskning av inbetalningarna
har skett från 78,9 % till 76,8 %. Den huvudsakliga orsaken är enligt RFV:s
bedömning lågkonjunkturen med hög arbetslöshet.
Kostnaderna för läkemedel har ökat med ca 10 %. Ökningen förklaras bl.a. av
att det skett en övergång från äldre billigare läkemedel till nya bättre och
dyrare preparat.
RFV har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. I resultat-
redovisningen har uppdelning skett på verksamhetsgrenar enligt följande
- barnbidrag, bidragsförskott m.m.
- föräldraförsäkring
- sjukpenningförsäkring
- rehabilitering
- arbetsskadeersättning
- förtidspension/sjukbidrag
- sjukvårdsersättning
- försäkring vid ålderdom
- annan utbetalning
För respektive verksamhetsgren framgår utvecklingen med avseende på kostnader,
intäkter och volym. Även administrationskostnaderna redovisas per
verksamhetsgren och i vissa fall per ärendeslag. Sammantaget utgör
administrationskostnaderna omkring två procent av försäkringskostnaderna.
Arbetet med att redovisa och jämföra administrationskostnader anges alltjämt
befinna sig i ett utvecklingsskede. Metoder för att mäta kostnaden för
administrationen inom de olika verksamhetsgrenarna har utvecklats. Ett nytt
system för produktionsstatistik har tagits i bruk, och fr.o.m. den 1 juli 1994
kan uppgifter tas ut månadsvis. Utveckling för mätning av kvalitet har inletts
inför en mer allmän satsning under budgetåret 1994/95. Vidareutveckling krävs
för att slutsatser om effektiviteten skall kunna göras.
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsberättelse bedömt RFV:s
årsredovisning som inte rättvisande då resultatredovisningen saknar väsentlig
information vad avser analys av resultat i förhållande till målen, väsentliga
slutprestationer och kvalitet i slutprestationerna. I övrigt bedöms
årsredovisningen vara rättvisande, vilket innebär att redovisningen i den
finansiella delen i allt väsentligt är tillförlitlig, jämförbar och riktig. RRV
framhåller att RFV skyndsamt bör besluta om åtgärder för att undanröja bristerna
i resultatredovisningen.
I sin årliga rapport till regeringen för år 1994 konstaterar RRV att det möter
svårigheter att ta fram en samlad resultatredovisning för hela
socialförsäkringsadministrationen. RFV lever i en komplex miljö med i vissa fall
oklara ansvarsförhållanden. Enligt RRV har RFV dock tagit fram en struktur som
ger förutsättningar för en resultatredovisning som uppfyller kraven.
I sin anslagsframställning beräknar RFV att verket genom bl.a. ratio-
nalisering under treårsperioden kan klara en sammanlagd neddragning av
resurserna med 9 %, dvs. ca 48 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor under
det första året.
RFV föreslår i anslagsframställningen en ändrad finansieringsmodell som
innebär ökad andel avgiftsfinansiering av verkets och kassornas verksamhet.
Finansieringen föreslås uppdelas på försäkringsområden och skall till viss del
ske via fonder, bl.a. sjukförsäkringsfonden - som föreslås aktiveras - samt
arbetsskadefonden och delpensionsfonden.
Beträffande ADB-stödet föreslår RFV att den utrustning som finns lokalt på
försäkringskassorna bör övertas av kassorna varvid medel för räntor och
amorteringar bör överföras till kassornas anslag.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen för |
|socialförsäkringsadministrationen skall för den |
|kommande budgetperioden vara att aktivt |
|- administrera och verka för en allmän socialförsäkring|
| som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp,|
| ålderdom och vård av barn |
|- verka för att förebygga skada och sjukdom samt genom|
| att offensivt arbeta med och samordna |
| rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och |
| handikappade möjlighet att åter kunna arbeta. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 819,6 miljoner kronor |
|Beräknade avgiftsinkomster 56,0 miljoner kronor |
------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Socialförsäkringen har betydelse för såväl de försäkrades ekonomi som
samhällsekonomin i stort. Arbetslinjen och avvägningen mellan aktiva insatser
för arbetsmiljö och rehabilitering å ena sidan och kontantstöd å andra sidan är
också av stor samhällsekonomisk betydelse. Vidare har socialförsäkringen
inverkan på sparande, arbete och utbildning. Detta innebär att effekter av
förändringar och reformer i socialförsäkringssystemen snabbt måste kunna
utvärderas ur en rad olika perspektiv.
RFV bedriver en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som
löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifterna som
effekter för individen och samhället. För att möta ökade krav på dessa
verksamhetsområden har RFV sedan några år tillbaka gjort särskilda satsningar på
olika projekt inom uppföljning och utvärdering. RFV planerar att fortsätta
utvecklingsarbetet på detta område.
RFV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande
riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. Dessa har dock endast
delvis uppnåtts. Ohälsotalet som anger antalet sjukpenning- och
förtidspensionsdagar i genomsnitt per försäkrad och år har ökat något jämfört
med föregående budgetår. Antalet nybeviljade förtidspensioner har dock minskat i
relation till åren 1992 och 1993. Vidare har det totala antalet långvariga
ohälsofall med ersättning från socialförsäkringen inte ökat under tidsperioden
1991-1993. RFV har utvecklat ett särskilt åtgärdsprogram för ohälso- och
rehabiliteringsarbetet som är under genomförande.
Regeringen finner att RFV lämnat en i huvudsak tillfredsställande redovisning
av verksamheten. Resultatredovisningen i årsredovisningen är dock såsom RRV
anfört inte rättvisande. RRV:s invändningar finner regeringen vara av sådan art
att det krävs skyndsamma åtgärder. Utvecklingsarbete pågår inom RFV för att
förbättra resultatredovisningen inför nästa årsredovisning. Regeringen avser att
följa detta arbete. Vidare ser regeringen det som mycket angeläget att RFV
fortsätter arbetet med utveckling av information vad avser prestationer,
kvalitet och effekter.
Riksförsäkringsverkets verksamhet under den gångna resultatperioden har med
hänsyn till konjunkturläget gett ett i huvudsak positivt resultat, dvs. bidragit
till den övergripande målsättningen med verksamheten.
Slutsatser
Socialförsäkringsadministrationen, dvs. de 25 allmänna försäkringskassorna och
RFV, svarar tillsammans för handhavandet av socialförsäkringssystemet. Detta
innefattar en dominerande del av de offentliga transfereringarna. I stor
utsträckning handlar det om att tillämpa regler om enskildas rätt till förmåner
i skiftande situationer och att svara för utbetalning och kontroll i dessa
sammanhang.
Under senare år har tillkommit ett ansvar för rehabilitering av framför allt
långtidssjukskrivna och för att nedbringa samhällets kostnader för ohälsa. Det
rör sig dels om insatser med inriktning på den enskilde försäkrades situation,
dels om åtgärder för att åstadkomma bättre samverkan med arbetsgivare,
arbetsmarknadsmyndigheter, landsting och kommuner för att stimulera till ökade
satsningar hos dessa och att förbättra formerna för samarbete.
Organisationen har rötter i sjukkasserörelsens lokala och regionala framväxt.
Verksamhetsområdet vidgades med tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen,
den allmänna tilläggspensioneringen och andra reformer, dvs. uppbyggnaden av ett
nationellt välfärdssystem med förmåner som bestäms efter enhetliga regler. Det
intensiva förändringsskede som socialförsäkringen bl.a. av besparingsskäl är
inne i har ställt RFV och kassorna inför hårda krav att med korta för-
beredelsetider såväl ta hand om stora förändringar i förmånssystemen som klara
omprioriteringar i ett kärvt budgetläge. Den stundande ålderspensionsreformen i
förening med att stora årskullar börjar närma sig ålderspensionsåldern kommer
att ställa nya krav på socialförsäkringsadministrationens förmåga att bygga upp
kunskap och utveckla organisation och kapacitet.
Ansvaret för samordning av rehabiliteringsåtgärder och insatser för att
begränsa behovet av ersättning vid sjukdom och handikapp har gett verksamheten
en mer sammansatt karaktär. Härtill kommer de generella krav på mål- och
resultatstyrning, uppföljning och utvärdering som statsmakterna ställer på
myndigheterna.
Riksdagen har nyligen (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118) funnit det
angeläget att en översyn kommer till stånd om de krav som bör ställas på
försäkringskassornas lokalkontorsnät, vilket inflytande kassorna själva skall ha
på nätets utformning och vilken styrande roll RFV skall ha. Vid en sådan översyn
bör enligt riksdagen mer allmänt formerna för RFV:s tillsyn av
försäkringskassornas organisation ses över.
Mot bakgrund av vad som här anförts avser regeringen att låta göra en översyn
av socialförsäkringsadministrationen. I översynen bör ingå att utveckla
socialförsäkringsadministrationen så att en likformig och rättssäker tillämpning
av förmånsreglerna säkerställs samtidigt som fördelar med ett lokalt och
regionalt ansvarstagande för verksamhet, resultat och kompetens tas till vara.
Det är vidare viktigt att förutsättningarna för att fånga upp och sprida goda
erfarenheter och nya metoder stärks och att utveckling av det gemensamma ADB-
systemet och andra resurser av strategisk betydelse kommer till stånd.
Översynen bör innebära en konkretisering av ett "kontrakt" mellan den allmänna
försäkringskassan som ansvarig för dels handläggning av beslut om
socialförsäkringsförmåner, dels rehabilitering m.m. med syfte att nedbringa
ohälsokostnaderna och RFV som central förvaltningsmyndighet för
socialförsäkringen och anslutande bidragssystem.
Regeringen noterar i detta sammanhang att ett angeläget arbete har påbörjats
inom RFV för att överväga förändringar i strategin för den fortsatta
verksamhetsutvecklingen och verkets lednings- och tillsynsroll.
Under senare tid har en intern diskussion om rollfördelningen inom
socialförsäkringsadministrationen uppstått. Regeringen förutsätter att,
parallellt med organisationsöversynen, det löpande samarbetet mellan RFV och
försäkringskassorna fungerar väl.
Omfattande utredningsarbete pågår för närvarande på flera verksamhetsområden
inom socialförsäkringen. Det reformerade pensionssystemet, som är under
utveckling, kommer att påverka socialförsäkringsadministrationen. Även förslag
från Sjuk- och arbetsskadeberedningen (S 1993:07) kan medföra förändringar.
På grund av det pågående förändringsarbetet och besparingskravet jämte den
planerade översynen har förutsättningarna för den fördjupade
anslagsframställningen i viss mån förändrats. Mot bakgrund härav föreslår
regeringen en budgetram endast för budgetåret 1995/96.
Regeringen räknar med ett besparingskrav för budgetåret 1995/96 om 22 miljoner
kronor.
ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings-
administration. Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år.
För innevarande budgetår har medel beräknats för investering i ett förbättrat
lokalt datorstöd. Större delen av den ADB-utrustning som finns lokalt på
försäkringskassorna bör i anslutning härtill övertas av kassorna. Det skall
därvid ankomma på försäkringskassorna att svara för kostnader för räntor och
amorteringar. RFV:s resursbehov för budgetåret 1995/96 beräknas till följd härav
minska med 92 miljoner kronor. Samtidigt tillförs anslaget F 2. Allmänna
försäkringskassor motsvarande medel.
RFV har bl.a. för att uppnå en helhetskostnad för försäkringsförmåner och
administration föreslagit en ändrad finansieringsmodell som innebär finansiering
uppdelat på försäkringsområden och därmed till viss del via fonder, bl.a.
sjukförsäkringsfonden, arbetsskadefonden och delpensionsfonden. Regeringen
finner inte skäl att föreslå någon sådan förändring. Däremot är kännedom om
administrationskostnadernas storlek för de olika verksamhetsgrenarna eller
ärendeslagen av vikt (se under anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor).
RFV förfogar för närvarande för verkets och försäkringskassornas
investeringsbehov för ADB-utrustning och övriga anläggningstillgångar över en
låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till 600 miljoner kronor. För budgetåret
1995/96 bör RFV:s låneram justeras till 722 miljoner kronor.
Avgiftsinkomster
Vissa av RFV:s administrationskostnader finansieras via ersättningar som lämnas
från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande verken. Dessa inkomster kan
beräknas till 49,5 miljoner kronor resp. 6,5 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
819 626 000 kronor.
215
F 2. Allmänna försäkringskassor
1993/94 Utgift 4 000 062 087
1994/95 Anslag 4 321 647 000
1995/96 Förslag 6 452 907 000
varav4 298 060 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda ärenden
inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå.
De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna
socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och
handikappade möjlighet att återgå i arbete.
Försäkringskassornas verksamhet finansieras med statsbidrag samt vissa
ersättningar från Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen.
RFV har lämnat en årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 som omfattar hela
socialförsäkringssystemet. En redogörelse för denna har lämnats under anslaget F
1. Riksförsäkringsverket.
Det finns 25 försäkringskassor i landet. Vidare finns det 364 lokalkontor och
25 mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna arbetar ca 15 500 personer -
ca 2 600 på centralkontoren och 12 900 på lokalkontoren. Av de anställda är 84 %
kvinnor och 16 % män.
Antalet anställda på försäkringskassorna är i stort sett oförändrat sedan
föregående budgetår. Under budgetåret 1993/94 har ca 100 personer sagts upp. Den
rådande lågkonjunkturen med hög arbetslöshet leder till lägre
personalomsättning. Detta, tillsammans med minskningen av budgetramarna, leder
till svårigheter att höja kompetensen genom rekrytering. Samtidigt är
organisationen inne i en period av omställning med nya arbetsuppgifter och behov
av förändrade arbetssätt.
Försäkringskassorna och RFV strävar att med olika åtgärder öka personalrör-
ligheten och underlätta övergången till annan verksamhet genom t.ex. studier,
tidigare pensionsavgångar och yrkesutbildning.
RFV har sedan budgetåret 1984/85 anvisats särskilda medel som skall användas
till projektverksamhet hos försäkringskassorna. De särskilda medlen skall
användas för projekt som inte ryms inom försäkringskassornas ordinarie
verksamhet. Projekten syftar till en effektivare verksamhet avseende
försäkrings- och bidragshandläggningen och en förbättrad service gentemot
allmänheten. Under ett antal år har 10 miljoner kronor per budgetår anslagits.
Budgetåret 1993/94 beviljades i likhet med budgetåret 1992/93 främst medel inom
områdena rehabilitering, resultatanalys och administration.
RFV har under de senaste fyra åren, som ett led i förbättringen av
resultatstyrningen i organisationen, utvecklat nya metoder för att mäta
kostnaden för administrationen inom de olika verksamhetsgrenarna samt för att
kunna ta fram och jämföra administrationskostnader för olika delar av
försäkrings- och bidragssystemen. I jämförelsekostnaderna ingår
försäkringskassornas samtliga kostnader, dvs. även kostnader för ledning,
servicefunktioner, lokalkostnader m.m.
Administrationskostnader för vissa ärendegrupper
-------------------------------------------------------
Ärendegrupp Genomsnittlig kostnad
(kr)
-------------------------------------------------------
1992/93 1993/94
-------------------------------------------------------
Barnbidrag, flerbarnstillägg, 25 24
förlängt barnbidrag, per barn
-------------------------------------------------------
Föräldrapenning, per anmälning 496 385
-------------------------------------------------------
Sjukpenning, per sjukanmälning 496 507
-------------------------------------------------------
Närståendepenning, per anmälning 748 340
-------------------------------------------------------
Arbetsskadeersättning, per 4 601 3 479
beslut
-------------------------------------------------------
Ålderspension, per 80 78
ålderspensionär
-------------------------------------------------------
Utbildning - dagpenning, 643 512
särskilt bidrag, per beslut
-------------------------------------------------------
Kontant arbetsmarknadsstöd, 208 259
per anmälning
-------------------------------------------------------
Riksförsäkringsverket har i sin fördjupade anslagsframställning i enlighet med
regeringens direktiv för budgetåren 1995/96 - 1997/98 övervägt en besparing
motsvarande 9 % på försäkringskassornas anslag. RFV finner det dock endast
möjligt att klara en besparing motsvarande 4,7 % av anslaget. Detta innebär att
ett omfattande besparings- och effektiviseringskrav läggs på försäkrings- och
bidragsverksamheten. Vad avser rehabiliteringsområdet räknar RFV med behov av
ökade insatser.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De gemensamma övergripande målen för|
|socialförsäkringsadministrationen finns formulerade|
|under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 6 452,9 miljoner kronor |
|Beräknade avgiftsinkomster 970 miljoner kronor |
------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet angivna
resultatmålen hänvisas till vad som anförts under anslaget F 1.
Riksförsäkringsverket. Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen
visar, enligt regeringens uppfattning, att verksamheten bedrivs med en sådan
inriktning att de uppsatta målen i stort sett bör kunna nås.
Arbetet med att ta fram och jämföra administrationskostnader för olika delar
av försäkrings- och bidragssystemen anges i RFV:s årsredovisning befinna sig i
ett utvecklingsskede. Resultaten bör betraktas som preliminära delvis på grund
av att det underliggande materialet är av skiftande kvalitet. Det är angeläget
att arbetet med att utveckla jämförelsetal fortsätter och att osäkerheten i
uppgifterna på sikt minskar.
Regeringen har funnit att projektverksamheten som bedrivs vid kassorna är
angelägen. Projektverksamheten har gjort det möjligt att pröva idéer och uppslag
i liten skala och studera hur nya arbetsformer och metoder fungerar på fältet. I
många fall har projektresultaten kunnat användas för förbättringar inom
socialförsäkringens verksamhetsområde. Det är därför viktigt att resultaten från
dessa projekt sprids.
Slutsatser
Regeringen räknar med ett besparingskrav såvitt avser anslaget F 2. om 225
miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förändringar inom familjestödet
(slopandet av vårdnadsbidrag m.m.) innebär att resursbehovet minskats med 30
miljoner kronor för år räknat.
Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år tillbaka. Den
ADB-utrustning som finns på försäkringskassorna bör i enlighet med RFV:s förslag
övertas av kassorna. Försäkringskassorna kommer därvid att få svara för
kostnader för räntor och amorteringar. Till anslaget överförs 92 miljoner kronor
från RFV.
Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget finner regeringen det nödvändigt
att det generella sparkravet avseende myndighetsanslagen även omfattar
försäkringskassorna för budgetåret 1995/96. Regeringen är medveten om att en
resursneddragning av denna omfattning ställer stora krav på
socialförsäkringsadministrationen. För att klara detta krävs enligt regeringens
bedömning strukturella förändringar inom administrationen och inte enbart allmän
produktivitetsförbättring. Det är av vikt att besparingarna vad avser
administrationskostnader inte leder till ökade försäkringsutgifter bl.a. mot
bakgrund av riksdagens uttalande (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 1993/94:204) om
vikten av resurser för rehabilitering. Detta ställer krav på att vid bedömning
av besparingsåtgärder pröva effekterna av rationaliseringsåtgärder på
sjukpenning- och förtidspensionsutgifter.
Som angetts under F 1. Riksförsäkringsverket har regeringen för avsikt att
genomföra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I översynen bör ingå
att utreda möjligheterna att uppnå en lägre nivå vad avser
administrationskostnaderna. Det skall vara en strävan att uppnå det generella
sammanlagda besparingskrav om elva procent till år 1998 som skall omfatta den
statliga verksamheten.
Regeringen förutsätter att inför budgetåret 1995/96 en noggrann översyn och
prioritering av socialförsäkringsadministrationens arbetsuppgifter görs.
Förutsättningarna för att uppnå besparingar kan skilja sig väsentligt mellan
verksamhetens olika delar. Av stor vikt är enligt regeringens mening att
insatserna på rehabiliteringsområdet utvecklas och förbättras. Kassorna
förutsätts också upprätthålla en tillfredsställande kvalitets- och servicenivå i
handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden. Det är väsentligt att RFV
prioriterar insatser för att stödja en sådan utveckling. Av betydelse för
kassornas möjligheter att öka effektiviteten är teknikutvecklingen. Under år
1995 påbörjas installationen av ett lokalt datorstöd som skall ge ett förbättrat
handläggarstöd vad gäller sjukförsäkringen. Det är av vikt att motsvarande
utveckling kommer till stånd även vad gäller de övriga delar av försäkringen där
ADB-systemen ännu inte moderniserats.
Vad gäller möjligheten till förenklingar av administrationen finns förutom de
åtgärder som administrationen själv kan vidta möjligheten att inkomma till
regeringen med förslag om författningsändringar.
Socialförsäkringsadministrationens resursbehov kommer på sikt att påverkas av
det förändrade pensionssystemet. Därutöver kan förslag från Sjuk- och
arbetsskadeberedningen medföra förändringar. Mot bakgrund härav samt den
aviserade organisationsöversynen föreslår regeringen nu en budgetram endast för
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 6 452 907 000 kronor.
F 3. Socialstyrelsen
1993/94 Utgift 282 528 099
1994/95 Anslag 347 353 000
1995/96 Förslag 527 629 000
varav 351 752 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Inkomster hos Socialstyrelsen, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida
under inkomsttitel 2552 offentligrättsliga avgifter, beräknas till 9,0 miljoner
kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 6,7 miljoner kronor) och under
inkomsttitel 2811 Övriga avgifter, beräknas inkomsterna till 300 000 kronor för
nästa budgetår (innevarande budgetår 200 000 kr).
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst,
hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till
vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra
missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet
att handlägga sådana ärenden.
De övergripande målen för Socialstyrelsen är att verka för god hälsa och
social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela
befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter är att bedriva kvalificerad
tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt
områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Av regeringen
formulerade verksamhetsmål för myndigheten anges i regleringsbrev för
verksamheten.
Socialstyrelsen har i sin resultatredovisning redovisat verksamheten i
följande huvudprogramområden: Primär medicinsk tillsyn (PMT), Primär social
tillsyn (PST), Aktiv uppföljning (AU), Nationell uppföljning och utvärdering
(NUU), Utbildning och utveckling (UU) samt Övriga huvuduppgifter (ÖH).
Socialstyrelsen är också ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjukvård
i krig inom det civila försvaret. Styrelsens uppgifter inom funktionen redovisas
under anslaget C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig.
Socialstyrelsen har under de senaste budgetåren koncentrerat insatserna mot
huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt kunskapsförmedling inom
hälso- och sjukvården, socialtjänsten och folkhälsoområdet.
Inom den medicinska tillsynen har ärendetillströmningen fortsatt att öka.
Antalet ärenden uppgår för närvarande till ca 5 000 per år, vilket är en
fördubbling under en femårsperiod. En särskilt kraftig ökning kan märkas av
antalet s.k. Lex-Maria ärenden. Under de sista åren på 1980-talet
inrapporterades ca 400 sådana ärenden årligen. År 1993 hade ärendemängden ökat
till ca 1 500. Det finns emellertid inget som tyder på att det inträffat fler
riskhändelser - snarare beror ökningen på en större tilltro till systemet med
anmälningar. För att möta detta ökade tillsynsbehov har Socialstyrelsen, efter
beslut i riksdagen, i oktober 1993 etablerat ytterligare en regional
tillsynsenhet i Göteborg - den sjätte i ordningen.
Det är svårt att mäta effekterna av det medicinska tillsynsarbetet. Metoderna
har förbättrats men fortfarande finns ett betydande utvecklingsbehov.
Socialstyrelsen har också ökat insatserna inom den tematiskt inriktade
tillsynen. En stor granskning har gjorts av tillämpningen av den psykiatriska
tvångslagstiftningen.
Även på det sociala området har tillsynen utvecklats positivt, bl.a. i
samarbete med länsstyrelserna. Utvecklingen har dock skett från en låg nivå.
Vidare har Socialstyrelsen ökat intensiteten och förbättrat metodiken i
tillsyns- och uppföljningsinsatserna inom den länsvisa s.k. aktiva upp-
följningen. Granskning under 1993/94 har skett i Gotlands, Uppsala och
Stockholms län. Under hösten 1994 har granskning av Skaraborgs och Älvsborgs län
påbörjats.
Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) har under budgetåret givit ut
sina första epidemiologiska rapporter.
216
Utvecklingen av verksamheten vid Centrum för utvärdering av metoder i socialt
arbete (CUS) har gått något långsammare än planerat främst på grund av bristen
på grundläggande forskning på det område där CUS skall svara för
sammanställningar av kunskaper och bedömningar.
Nya uppgifter har lagts på Socialstyrelsen, bl.a. uppgiften att administrera
bidragen till handikapporganisationerna, pensionärsorganisationerna och
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt vissa uppgifter som
följd av psykiatrireformen.
Socialstyrelsen har också övertagit beställaransvaret för såväl social-
tjänststatistiken som hälso- och sjukvårdsstatistiken.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 -|
|1995/96 bör ligga fast. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 527,6 miljoner kronor |
|Beräknade avgiftsinkomster 9,1 miljoner kronor |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Socialstyrelsen skall under kommande budgetår fortsätta|
|att koncentrera insatserna mot huvuduppgifterna|
|tillsyn, uppföljning och utvärdering samt|
|kunskapsförmedling från dessa insatser. Vidare bör myn-|
|digheten se över programmet för Utbildning och utveck-|
|ling. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Socialstyrelsen har lyckats väl i sitt arbete med att ytterligare koncentrera
och renodla styrelsens arbetsuppgifter mot de huvuduppgifter för verksamheten
som riksdagen fattat beslut om. Regeringen vill särskilt peka på de positiva
resultat som uppvisats från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom
hälso- och sjukvården. Satsningen på länsvisa aktiva uppföljningar av
förhållanden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har också slagit väl
ut. Det är viktigt att detta arbete genomförs i nära samverkan med
länsstyrelserna. Socialstyrelsen utökar nu omfattningen av denna verksamhet
samtidigt som metodiken utvecklas ytterligare.
Regeringen bedömer att Socialstyrelsens resultatredovisning är saklig och att
en redovisning av resultaten har gjorts mot uppställda mål, uppdrag och
återrapporteringskrav i regleringsbrevet.
Möjligheterna att följa upp Socialstyrelsens verksamhet är emellertid
fortfarande inte helt tillfredsställande. Styrelsen har dock i möjligaste mån
kommenterat utvecklingen av verksamheten och även påvisat brister i verksamheten
med förslag till förbättringar. Under 1993/94 har också ett nytt
redovisningssystem och ett nytt tidredovisningssystem införts vilket kommer att
ge bättre förutsättningar för styrelsen att i framtiden följa upp verksamheten.
Regeringen anser att Socialstyrelsen bör se över nuvarande målbeskrivningar
för att få fram mer uppföljningsbara verksamhetsmål. Socialstyrelsens arbete med
att ta fram effektmått bör utgå från de övergripande mål, verksamhetsmål och
huvuduppgifter som gäller för verksamheten.
Det är även av vikt att Socialstyrelsen fortsätter det påbörjade arbetet med
att utarbeta metoder för att bättre kunna belysa myndighetens resursförbrukning
och produktivitet.
Myndigheten redovisar ett anslagssparande på 36 miljoner kronor under
budgetåret 1993/94.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1994 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen bedömer att en besparing på Socialstyrelsens myndighetsanslag bör
göras med 16 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
För att Socialstyrelsen skall klara sitt besparingsbeting kommer det att
krävas en ytterligare renodling av Socialstyrelsens verksamhet, vilket innebär
att myndigheten skall fortsätta att prioritera tillsyns-, uppföljnings- och
utvärderingsarbetet. Programmet för Utbildning och utveckling bör ses över.
Genom utbyggnaden av Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) och det
nyligen påbörjade arbetet inom Centrum för utvärdering av metoder i socialt
arbete (CUS) tillförs myndigheten central kompetens och kunnande inom viktiga
områden. Denna kompetens måste förmedlas vidare till huvudmän och andra aktörer
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen
har en överenskommelse träffats om att 7,5 miljoner kronor som delfinansiering
av verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) lyfts över
till Socialstyrelsens ramanslag från anslaget C 1. Bidrag till hälso- och
sjukvård.
Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) har försöksvis
överförts till Statens Institutionsstyrelse (SiS). SiS är driftansvarig
myndighet och kan erbjuda en verksamhetsanknuten utbildningsmiljö samt samordna
utbildning m.m. inom hela missbrukar- och ungdomsvården. Medel om ca 2,6
miljoner kronor för IKM:s verksamhet förs nu över till SiS.
Socialstyrelsens ramanslag minskas med 3 miljoner kronor till följd av att
vissa arbetsuppgifter förs över till Alkoholinspektionen som inrättas den 1
januari 1995.
Socialstyrelsen har inkommit med en begäran om att få disponera inkomster som
överstiger 5 miljoner kronor, för tidskrifter, publikationer och konferenser
m.m. (enligt 4 § avgiftsförordningen). Regeringen har bedömt att Socialstyrelsen
bör få behålla avgiftsintäkter motsvarande 3 % av de totala kostnaderna, dvs. 3
% av summan av myndighetens förvaltningskostnader och kostnaderna för den
avgiftsbelagda verksamheten. För Socialstyrelsen innebär detta ca 10 miljoner
kronor på helårsbasis enligt nuvarande anslagsram.
Socialstyrelsen har också begärt särskilda medel om 10 miljoner kronor för
åren 1996, 1997 och 1998 för bidrag till nationella register för
kvalitetskontroll inom hälso- och sjukvården. Regeringen anser dock att frågan
bör beredas ytterligare.
Regeringen har beräknat 16,5 miljoner kronor under anslaget för uppföljning
och utvärdering av handikappreformen samt vissa uppföljnings- och
informationsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper.
Som tidigare redovisats under littera D. Omsorg om äldre och handikappade,
anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet, utges bl.a.
stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering. Socialstyrelsen har i
uppdrag att fördela och följa upp stimulansbidraget till specifika
utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Regeringen
bedömer att Socialstyrelsen bör få disponera 6,3 miljoner kronor av detta bidrag
för sådana insatser.
Enligt riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet.
1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa
upp och utvärdera genomförande och effekter av reformen. I Socialstyrelsens
uppdrag ingår även att följa upp och utvärdera tillämpningen av de bestämmelser
i övrigt som reglerar vård, stöd och service till psykiskt störda. För att
genomföra uppdraget får Socialstyrelsen disponera 12 miljoner kronor över en
treårsperiod. Dessutom innebär riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor att
Socialstyrelsen skall ges i uppdrag att genomföra en nationell översyn av inne-
håll och kvalitet i den psykiatriska vården. För detta ändamål har totalt 6
miljoner kronor avsatts under en treårsperiod.
Sedan år 1971 har Socialstyrelsen två socialarbetare placerade i Köpenhamn.
Inrättandet av dessa tjänster var ett sätt att möta problemet med att ett stort
antal svenska ungdomar från hela landet uppehöll sig i narkotikamiljöerna i
Köpenhamn. Även Norge och Finland startade liknande verksamhet.
Sedan Sverige inledde sitt engagemang i Köpenhamn har mycket förändrats.
Svenska ungdomar attraheras inte på samma sätt av Köpenhamn och sammansättningen
bland klienterna har förändrats. Andelen ungdomar har minskat. De personer som
socialarbetarna kommer i kontakt med i dag är oftare äldre och har kommit längre
i sin missbrukarkarriär. En större andel än tidigare hör hemma i Skåne och södra
Sverige.
217
Det torde i dag vara möjligt att upprätthålla den nordiska trygghetskon-
ventionen i en annan utsträckning än i början av 1970-talet. Norge och Finland
har beslutat att lägga ner sina verksamheter. Det ankommer på Socialstyrelsen
att ta ställning till en fortsatt verksamhet i Köpenhamn. Enligt regeringens
bedömning kan verksamheten upphöra.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 527
629 000 kronor.
F 4. Folkhälsoinstitutet
1993/94 Utgift 80 482 491
1994/95 Anslag 160 000 000
1995/96 Förslag 195 244 000
varav130 162 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar
och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar
till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt
skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är
utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt
förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och
regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och
utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika
organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet skall
också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och
hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare.
Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning. Verksamheten har delats in i
tolv verksamhetsgrenar. Mål och prestationer finns redovisade för varje
verksamhetsgren. Verksamhetsgrenarna är Forskning och utveckling samt samverkan,
Alkohol och narkotika, Barns hälsa, Ungdomars hälsa, Tobak, Skador, Allergi, Mat
och motion, Kvinnors hälsa, Sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade
graviditeter, HIV/AIDS samt Övriga folkhälsofrågor,. Folkhälsoinstitutet
redovisar ett anslagssparande på 55,8 miljoner kronor. I sin revisionsrapport
gör RRV bedömningen att folkhälsoinstitutets årsredovisning i allt väsentligt är
rättvisande.
218
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för|
|budgetåret 1995/96 vara att främja likvärdiga|
|förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen|
|genom att på nationell nivå och med vetenskaplig|
|förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsföre-|
|byggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att|
|skapa jämlikhet i hälsa skall institutet särskilt rikta|
|verksamheten till de grupper som är mest utsatta för|
| |
| |
|hälsorisker. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 195 244 000 kronor |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|I arbetet med att nå de mest utsatta grupperna skall|
|institutet dels främja samarbetet mellan olika organ|
|för att främst påverka folkhälsans strukturella|
|betingelser, dels stödja och initiera processer i det|
|lokala folkhälsoarbetet. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
I sin årsredovisning redogör Folkhälsoinstitutet för de prestationer som
åstadkommits under året. Regeringen är medveten om att det är första året
institutet lämnar en årsredovisning och därmed även om de svårigheter som finns
att redovisa verksamheten utifrån nya krav. Med hänsyn till detta är
årsredovisningen ambitiöst upplagd. Regeringen anser dock att årsredovisningen
kan utvecklas på vissa punkter till nästkommande år. Utvecklingsmöjligheter
finns framförallt vad gäller prestationsredovisningen och målbeskrivningen.
Regeringen instämmer i RRV:s synpunkter vad gäller resultatredovisningen och
anser att de krav på förbättringar som framförs i revisionsrapporten bör vara
möjliga att uppfylla till nästa årsredovisning.
Utöver årsredovisningen har underlag till resultatbedömningen hämtats från
institutets anslagsframställning.
I regleringsbrevet för 1993/94 hade regeringen begärt särskilda redogörelser
för:
- vad institutet gjort för att öka jämlikheten i hälsa,
- de stora folkhälsoproblemen under kommande år och hur dessa skulle komma att
påverka institutets prioriteringar,
- institutets massmediainsatser.
I sin redovisning av vad institutet gjort för att öka jämlikheten i hälsa
redovisas bl.a. spridning av kunskapsunderlag för hälsopolitiska jämlik-
hetsstrategier genom att en skrift översatts, att ett forskningssamarbete
påbörjats med Umeå och Lund, samarbete med Centrum för epidemiologi och social
analys vid Socialstyrelsen, initiativ och medverkan i bildandet av ett
nationellt nätverk för lokalt folkhälsoarbete, arrangemang av ett forskarmöte i
Umeå kring kön, social position och hälsa samt en satsning på arbetslöshet och
ohälsa.
Regeringens uppfattning är att jämlikheten i hälsa bör prioriteras hårdare
framöver. Målet att nå de sämst ställda bör vara ett inslag i alla av
Folkhälsoinstitutets program.
Institutet redovisar också en bedömning av de största folkhälsoproblemen under
kommande år. En beskrivning av hur dessa folkhälsoproblem bör påverka
institutets prioriteringar lämnas dock inte. Enligt regeringen är det angeläget
att institutet, inte minst i tider av knappa ekonomiska resurser, tydligare
redovisar vilka prioriteringar som kan behöva göras. Institutet aviserar att det
avser återkomma med en sådan redogörelse i sin fördjupade anslagsframställan.
I sin förenklade anslagsframställning för 1995/96 begär institutet ökade medel
jämfört med 1994/95, dels 150 miljoner kronor för det alkoholförebyggande
arbetet, dels 10 miljoner kronor för det allergipreventiva arbetet.
Institutet begär extra medel för alkoholförebyggande arbete bl.a. mot
bakgrund av alkoholpolitiska kommissionens förslag och för att realisera den
nationella handlingsplan för det alkoholförebyggande arbetet som regeringen gett
institutet i uppdrag att färdigställa till den 1 juli 1995.
Som skäl till en förstärkning av allergiprogrammet anger institutet bl.a. att
det krävs ökade mediasatsningar och information till allmänheten som ett led i,
den med andra myndigheter gemensamma, aktiviteten "Allergiåret 1995".
Ytterligare skäl är att institutets internationella arbete på allergiområdet
behöver förstärkas.
Ytterligare frågor regeringen haft att ta ställning till i samband med
budgetberedningen av Folkhälsoinstitutet är dels Folkhälsoinstitutets
organisationsstöd och i samband med det de gångna årens upprepade motioner och
socialutskottets ställningstagande vad gäller formerna för finansieringen av
nykterhetsorganisationerna, dels Folkhälsoinstitutets begäran att frågor som rör
diskriminering av homosexuella skall bevakas av Diskrimineringsombudsmannen och
inte av Folkhälsoinstitutet.
Slutsatser
För att underlätta regeringens resultatbedömning kommande år bör Folk-
hälsoinstitutets resultatredovisning utvecklas i enlighet med RRV:s re-
kommendationer. Mot bakgrund av det som framkommit av Folkhälsoinstitutets
särskilda redovisning enligt regleringsbrev 1993/94 och i institutets
årsredovisning anser regeringen att Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96
särskilt bör lyfta fram och prioritera:
219
- Verksamhet som inriktar sig på att förbättra hälsovillkoren för de sämst
ställda och som syftar till att minska ojämlikheter i hälsa.
- Verksamhet som försöker påverka hälsans strukturella bestämningsfaktorer.
Detta arbete bör ske i samverkan med andra myndigheter och organisationer
centralt och lokalt.
- Verksamhet som innebär att Folkhälsoinstitutet i ökad grad initierar
förändring och medverkar till att nätverk bildas.
Underskottet i statens finanser medför att regeringen noga måste pröva
omfattningen av samtliga statliga verksamheter. Mot bakgrund av institutets
anslagssparande och förutsatt att institutet inriktar sin verksamhet mer mot att
bilda nätverk och att arbeta genom andra bedömer regeringen att institutet bör
kunna driva sin verksamhet ändamålsenligt med ett minskat anslagsbelopp.
Regeringen föreslår att en besparing på 25 miljoner kronor görs på anslaget för
budgetåret 1995/96.
Institutet har i sin anslagsframställning begärt 150 miljoner kronor med
anledning av alkoholpolitiska kommissionens förslag. Regeringen har för avsikt
att avvakta den nationella handlingsplan för det alkoholförebyggande arbetet som
nu utarbetas under institutets ledning och kommer med den som underlag att ta
ställning till hur de medel som beräknas under anslaget E 4. Alkohol- och
drogpolitiska åtgärder bör fördelas.
Vad gäller institutets begäran om ytterligare medel till det allergipreventiva
arbetet vill regeringen framhålla att statsmakterna redan prioriterar detta
område bl.a. genom att 250 miljoner kronor avsatts i stiftelsen för vård och
allergiforskning. Regeringen delar institutets bedömning att allergier är ett
angeläget område men anser samtidigt att ökade satsningar på området får ske
inom ramen för institutets tillgängliga medel.
Budgetåret 1993/94 betalade Folkhälsoinstitutet ut 43,6 miljoner kronor i
organisationsstöd. Folkhälsoinstitutet avser fortsätta med försöken att binda
organisationsbidragen i avtal som är längre än ett år. Regeringen anser att det
i princip är bra med sådana avtal. Det kan dock vara nödvändigt att en del
obundet stöd behålls för att bibehålla organisationernas folkrörelsekaraktär och
oberoende. I de fall organisationer endast skulle få projektmedel enligt avtal
skulle ett inte alltid önskat entreprenadförhållande lätt kunna uppstå. Det är
viktigt att Folkhälsoinstitutet genomför uppföljningar av organisationsstödet.
För att underlätta uppföljningarna bör organisationsstöden också i framtiden
vara förknippade med krav på redovisning från de mottagande organisationernas
sida.
I enlighet med riksdagsmotioner och socialutskottets utlåtande samt för att
underlätta organisationsbidragens administrativa hantering föreslår regeringen
att ett belopp motsvarande 27,4 miljoner kronor för stöd till vissa
nykterhetsorganisationer förs bort från anslaget och läggs som ett särskilt
anslag, E 5. Bidrag till nykterhetsorganisationer m.fl.
Regeringen har under budgetåret 1994/95 gett stöd till Föräldraföreningen
Plötslig Spädbarnsdöd. Regeringen bedömer att föreningens verksamhet är
angelägen och att en möjlighet bör ges för denna och liknande föreningar att
söka bidrag från Folkhälsoinstitutet under förutsättning att dessa föreningar
inte erhåller bidrag som utbetalas från andra statliga anslag.
Folkhälsoinstitutet har i en rapport till regeringen hemställt att frågor om
diskriminering av homosexuella bör läggas under Diskrimineringsombudsmannen
(DO). Enligt vad som kommit till institutets kännedom är antalet rena
diskrimineringsärenden relativt få till antalet. Att lägga bevakningsansvaret
under DO skulle enligt institutet få ett stort symbolvärde genom att samhället
markerar att diskriminering av homosexuella är oacceptabelt.
Straffrättsligt är olaga diskriminering reglerat i brottsbalken 16:e kapitel
9§. Denna lag täcker även in diskriminering mot homosexuella.
Regeringens bedömning är att nuvarande bestämmelser och det regeringsuppdrag
Folkhälsoinstitutet har tills vidare bör utgöra tillräckliga förutsättningar för
samhällets bevakning av de homosexuellas rättigheter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 195
244 000 kronor.
F 5. Smittskyddsinstitutet
1993/94 Utgift 68 014 891
1994/95 Anslag 82 764 000
1995/96 Förslag 132 118 000
varav 88 078 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det epidemiologiska
läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och aktivt medverka till
att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt
informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma sjukdomar bland
människor, lämna förslag om åtgärder som kan hindra spridningen av sjukdomarna,
och aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir
tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och
utbildning inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till förfo-
gande att mot avgift utföra diagnostik av unik natur.
SMI är en ny myndighet som inrättades den 1 juli 1993. SMI övertog då vissa
uppgifter från Statens bakteriologiska laboratorium (SBL), som lades ner vid
samma tidpunkt.
Enligt SMI:s enkla anslagsframställning fanns knappt 140 fasta tjänster vid
SMI den 1 juli 1994. Vidare finns ett 70-tal projektanställda forskare, för
vilka projektkostnaden täcks av externa anslag.
SMI får bedriva uppdragsverksamhet inom speciell diagnostik och
reagenstillverkning och motta forskningsuppdrag i den mån den övriga
verksamheten medger det. SMI får disponera inkomsterna från avgifter för
uppdragsverksamheten och externa forskningsmedel. Avgiftsinkomsterna för
uppdragsverksamheten beräknas uppgå till ca 13,5 miljoner kronor och de externa
forskningsmedlen beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor under budgetåret
1995/96.
SMI har den 15 mars 1994 inkommit till regeringen med en särskild rapport i
vilken institutet ger förslag på hur verksamheten kan delas upp i olika
verksamhetsgrenar. Vidare har SMI arbetat fram verksamhetsmål som institutet i
första hand bör försöka uppnå samt förslag på hur dessa bör följas upp och
mätas. SMI:s förslag har därefter legat till grund för de prestationskrav,
återrapporteringskrav m.m. som lagts fast i regleringsbrevet för innevarande
budgetår.
Myndigheten har delat upp sin verksamhet i följande verksamhetsgrenar:
1. Epidemiologisk bevakning och analys
2. Övervakning och information om vaccinanvändningen
3. Metodutveckling och forskning (internfinansierad)
4. Förrådshållning av smittämnen och biologiska substanser
5. Omgivningens påverkan på smittspridning
6. Kvalitetskontroll/-stöd
7. Internationell samverkan
8. Information och utbildning
9. Forskning och utveckling (externfinansierad)
10. Särpräglad diagnostik (avgiftsfinansierad)
RRV bedömer att årsredovisningen för 1993/94 har upprättats i enlighet med
uppställda krav samt att den i allt väsenligt är rättvisande.
Planerings- och projekteringsarbetet inför SMI:s flyttning till Karolinska
institutet (KI-Campus) har påbörjats, men med vissa förseningar. Det är
fortfarande oklart när vissa nybyggnationer kan stå klara inom KI-CAMPUS, vilket
gör att det är osäkert om flyttning kan ske före årsskiftet 1997/98. Flyttningen
kommer att medföra stora investeringskostnader för bl.a. dyrbar utrustning.
SMI kommer fr.o.m. den 15 februari 1995 att få utökade arbetsuppgifter.
Regeringen kommer senare i dag att fatta beslut om att det s.k. djurhuset (med
försöksdjur) förs över till SMI. Sedan SBL lades ned den 1 juli 1993 har
djurhuset temporärt legat på avvecklingsmyndigheten för SBL (SBL-AV).
220
Regeringens överväganden
Sammanfattning
------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Regeringen anser att de övergripande mål som lades|
|fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för|
|budgetåret 1995/96. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 132,1 miljoner kronor |
|Beräknade avgiftsinkomster 13,5 miljoner kronor |
|Externa forskningsmedel ca 40 miljoner kronor |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|SMI:s verksamhet kommer att utökas i och med att|
|ansvaret för djurhuset och dess drift, som tidigare|
|legat på SBL och senast SBL-AV, överförs till SMI.|
|Djurhuset bör utgöra en resultatenhet inom SMI och|
|vara avgiftsfinansierad. Djurhuset skall ha som eko-|
|nomiskt mål full kostnadstäckning. |
------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Regeringen anser att det är för tidigt att göra någon djupare bedömning av SMI:s
resultat i förhållande till de övergripande målen, dels för att årsredovisningen
är SMI:s första, dels för att resultaten för stora delar av SMI:s verksamhet
bara kan bedömas på lång sikt.
Regeringen anser dock att SMI har presenterat en resultatredovisning som visar
att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de övergripande målen samt de
uppsatta verksamhetsmålen kan uppnås. Regeringen ser positivt på att SMI i
resultatredovisningen tillämpat den indelning i verksamhetsgrenar som
föreslagits i den särskilda rapporten. Resultatredovisningen skulle dock kunna
förbättras ytterligare om myndigheten, i sin resultatbedömning för respektive
verksamhetsgren, ännu tydligare kopplar uppnådda prestationer till uppställda
verksamhetsmål. För att bättre belysa verksamheternas produktivitet och
resursförbrukning bör myndigheten försöka ta fram relevanta styckkostnader.
Kostnadsjämförelser över tiden bör också succesivt kunna utvecklas.
Regeringen konstaterar att SMI har god kontroll över sin redovisning.
Redovisnings- och uppföljningssystemet har utvecklats, vilket inneburit att den
administrativa servicen till enheterna kunnat förbättras och att effektiva
administrativa rutiner kunnat skapas. Resurserna för den centrala
administrationen har kunnat hållas på en låg nivå.
I övrigt har verksamheten i stort följt uppställda planer för budgetåret
1993/94. Vissa förseningar har dock medfört ett anslagssparande om ca 12,5
miljoner kronor.
Slutsatser
Regeringen anser att de övergripande mål som lades fast i 1994 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Regeringen kommer senare i dag att besluta att föra över det s.k. djurhuset
från SBL-AV till SMI fr.o.m. den 15 februari 1995. Enligt regeringsbeslutet bör
djurhuset utgöra en självständig resultatenhet inom SMI och vara avgiftsfinan-
sierad. Verksamheten skall ha som ekonomiskt mål full kostnadstäckning.
Djurhuset är dock i behov av omfattande renoveringar. Av den anledningen bör
SMI:s låneram i Riksgäldskontoret för budgetåret 1995/96 höjas från 20 miljoner
kronor till 50 miljoner kronor. Regeringen anser också att SMI:s ramanslag bör
räknas upp med 5 miljoner kronor till följd av bl.a. vissa kostnader i samband
med övertagandet av djurhuset.
En besparing på 1 miljon kronor läggs på myndighetsanslaget. Eftersom SMI är
en ny myndighet i uppbyggnadsfasen är det svårt att göra större besparingar.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 132
118 000 kronor.
F 6. Läkemedelsverket
1993/94 Utgift 1 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för
tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m.
Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall täckas med avgifter.
Läkemedelsverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resul-
tatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Godkännande av
läkemedel, 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m.
samt 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m.
Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är att tillse
att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den enskilde och hälso-
och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel,
varvid högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet.
Det övergripande målet för Program 2. Kontrollen efter godkännande och
information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och säkra
läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom att tillse att
uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörjningens samtliga led,
att värdera nya rön av betydelse för de godkända läkemedlens ändamålsenlighet
samt att föra ut och följa upp information om rationell läkemedelsanvändning.
Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter
m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produktgrupper programmet
omfattar och att förhindra att narkotiska läkemedel, sprutor och kanyler för
legalt bruk och tekniska alkoholprodukter hanteras olagligt eller missbrukas.
Läkemedelsverket har i årsredovisningen redovisat ett rörelseöverskott på 2,1
miljoner kronor. Tillsammans med föregående års balanserade överskott har
Läkemedelsverket ett ackumulerat överskott på ca 25 miljoner kronor.
Omsättningen för ordinarie verksamhet (117,2 miljoner kronor) har ökat med 8,6
procent från föregående år. Ökningen beror på ett ökat inflöde av ärenden och
ytterligare ett ökat antal tillsynsobjekt.
Driftkostnaderna för den ordinarie verksamheten har ökat med 11 procent
exklusive kostnadsförd semesterlöneskuld. Driftkostnaden var under budgetåret
123 miljoner kronor varav semesterlöneskulden utgör 6,4 miljoner kronor. Denna
skuld är beräknad enligt statens nya redovisningsprinciper för 1993/94. Med
beaktande av detta har kostnadsbudgeten överskridits med 2,7 miljoner kronor.
Kostnadsökningen beror framför allt på ett ökat antal anställda.
De finansiella intäkterna var under budgetåret 1993/94 5,9 miljoner kronor att
jämföras med föregående budgetårs 11,7 miljoner kronor då ett extremt högt
ränteläge rådde under halva budgetåret.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av
årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande.
------------------------------------------------------------------
Till- 1994-06- 1993-06- Skulder 1994-06- 1993-06-
gångar 30 30 och verk- 30 30
skapital
------------------------------------------------------------------
Omsätt- 76 861 51 185 Kortfristiga42 019 18 637
ningstill- skulder
gångar
------------------------------------------------------------------
Periodav- 4 747 5 201 Periodav- 6 978 1 782
gräns- gränsnings-
nings- poster
poster
------------------------------------------------------------------
Anlägg- 11 869 13 590 Långfristiga6 588 1 811
ningstill- skulder
gångar
------------------------------------------------------------------
Avräkning - - 3 221 Verkskapital37 892 44 525
statsverket
------------------------------------------------------------------
Summa 93 477 66 755 Summa 93 477 66 755
Regeringens
överväganden
Sammanfattning
|
helt av avgifter.
Regeringen avser att återkomma med beslut angående avgiftsnivån.
Anslaget skall beräknas till 1 000 kronor per budgetår.
Resultatbedömning
Läkemedelsverkets årsredovisning och den enkla anslagsframställningen visar att
verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de uppsatta målen kan uppnås.
Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att
rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för
planeringsperioden 1992/93 - 1994/95. På grund av bland annat en större
ärendetillströmning än förväntat har inkomsterna varit större än vad som kunnat
förutsägas. Läkemedelsverket har därför genererat ett överskott som ackumulerat
uppgår till ca 25 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma med beslut om
avgiftsnivån under våren.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik. Hur verksamheten kommer
att te sig under nästa budgetperiod är avhängigt av hur utvecklingen inom EU och
inordnandet i de gemensamma godkännandeprocedurerna, vilka skall börja tillämpas
inom EU fr.o.m. den 1 januari 1995, kommer att utfalla.
221
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Läkemedelsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000
kronor.
F 7. Rättsmedicinalverket
1993/94 Utgift 148 904 608
1994/95 Anslag 162 105 000
1995/96 Förslag 248 173 000
varav 165 115 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rätts-
psykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den
utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig
myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i
brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra
rättmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran
av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.
Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt
lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda.
Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva internationellt samarbete inom
sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning
av betydelse för verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög
rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete.
RMV har i sin årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 och även i sin FAF
angett att verket har nått de mål som statsmakterna beslutade om i samband med
att verket bildades. Detta innebär att undersöknings- och handläggningstider
förkortats och den efterfrågade undersökningsvolymen tillgodsetts inom
tillgängliga resursramar. RMV har bedrivit ett omfattande
kvalitetssäkringsarbete och genomfört omfattande personal- och
kompetensutvecklingsinsatser. Vidare har verket byggt upp en effektiv
administration med ADB-stöd samt vidtagit åtgärder för att främja
utvecklingsarbete och ge stöd åt forskning av betydelse för verksamheten. RMV
har utvecklat sin samverkan med vissa myndigheter som har centrala uppgifter
inom det rättsliga området nämligen Riksåklagaren, Domstolsverket,
Rikspolisstyrelsen samt Kriminalvårdsstyrelsen. Dessutom har RMV informerat om
de erfarenheter som erhållits inom de olika verksamhetsområdena.
Inom det rättspsykiatriska undersökningsområdet har utredningstiderna
förkortats och bedömningarna har blivit mer enhetliga. Det bör också nämnas att
anstånden och överprövningarna av ärendena har blivit betydligt färre samt att
produktiviteten har ökat.
222
Vid de rättsmedicinska avdelningarna har stor uppmärksamhet ägnats åt
handläggningstiderna. Regleringsbrevets krav om att medianhandläggningstiden
skall uppgå till högst 35 dagar uppfylls av samtliga avdelningar. Även
kvalitetssäkringsarbetet har varit ett prioriterat område. Regeringen beslutade
våren 1993 att avveckla den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Detta har
resulterat i en årlig besparing på 4 miljoner kronor.
Medianhandläggningstiden inom det rättskemiska området är numera ca 4 dagar
och ligger därmed under det krav som ställs i regleringsbrevet (5 dagar). För
att anpassa verksamheten till minskade anslagsramar har bl.a. organisatoriska
åtgärder vidtagits. Detta har bidragit till att behovet av personal och
utrustning har minskat. Kostnadsutvecklingen i fasta priser för avdelningens
verksamhet har minskat påtagligt de två senaste budgetåren.
Den undersökningstid som rättsserologiska avdelningen har möjligheter att
påverka har förkortats väsentligt sedan verket bildades. Hösten 1993 var
medianhandläggningstiden i genomsnitt 46 dagar men inom kort kommer den att vara
ca 40 dagar. Detta motsvarar regeringens effektivitetskrav som finns i
regleringsbrevet. Fr.o.m. år 1994 ingår DNA-analyser i samtliga
faderskapsärenden. Detta innebär dels en väsentligt ökad säkerhet i
faderskapsundersökningarna, dels en betydande rationalisering av verksamheten.
Verksamhetens totala kostnader under budgetåret 1993/94 har uppgått till 203,8
miljoner kronor. Verksamheten har finansierats dels med anslag, dels med
intäkter. Intäkter av anslag budgetåret 1993/94 har enligt verkets bokslut
uppgått till 148,9 miljoner kronor och intäkter av avgifter till 50,1 miljoner
kronor. När det gäller avgiftsintäkterna avser ca 26 miljoner kronor verksamhet
inom det rättspsykiatriska området och 15,6 miljoner kronor rättsserologisk
verksamhet. Vidare kan nämnas att intäkter i den rättskemiska verksamheten
uppgår till 8,4 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Avgifterna som RMV erhåller kommer till övervägande del från kommuner och
landsting (70 %) samt från statliga myndigheter (28 %).
RMV:s anslagssparande under budgetåret 1993/94 uppgick till 12,2 miljoner
kronor.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat RMV:s årsredovisning för räkenskapsåret
1993/94. RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
I den fördjupade anslagsframställningen (FAF) föreslår RMV bl.a. att:
- RMV:s rättspsykiatriska avdelningar skall få ge rättspsykiatrisk vård även
efter den tidpunkt då den rättspsykiatriska undersökningen är avslutad,
- samtliga RMV:s avdelningar godkänns för vård av anhållna, häktade och intagna
i kriminalvårdsanstalt,
- den nuvarande rättspsykiatriska utredningsorganisationen med tre ut-
redningsavdelningar inom RMV och tre entreprenörer bibehålls,
223
- sjukvårdshuvudmännens kostnadsansvar för den rättspsykiatriska vården efter
rättspsykiatrisk undersökning samt för anhållna, häktade och intagna inom
kriminalvården förtydligas,
- tillståndet för det rättspsykiatriska ärendesystemet utvidgas
- regeringen prövar om RMV:s verksamhet med rattfylleriundersökningar och
drograttfylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierade.
Vidare hemställer RMV om att verket tilldelas ett ramanslag på 235 600 000
kronor och en planeringsram (anslag och intäkter) på 314 650 000 kronor
budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|För planeringsperioden 1995/96 - 1998 skall följande|
|övergripande mål gälla för RMV: Den rättspsykiatriska|
|undersökningsverksamheten skall leverera|
|beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet.|
|Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare|
|skall de rättsmedicinska, rättskemiska och|
|rättsserologiska undersökningsverksamheterna medverka|
|till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och|
|effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som|
|ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet|
|prioritera arbetet med att informera om de|
|erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska,|
|rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna.|
|Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd|
|åt forskning av betydelse för verksamheten. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 248 173 000 kronor |
|Intäkter 55 000 000 kronor |
| |
| |
|Planeringsram |
| |
| |
|Anslag |
| |
|1995/96 1997 1998 |
|248 173 000 kronor165 115 000 kronor165 115 000 kronor|
| |
| |
|Intäkter |
| |
|1995/96 1997 1998 |
|55 000 000 kronor33 000 000 kronor33 000 000|
| |
|kronorResultatbedömning |
| |
|Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som|
|RMV lämnat i sin årsredovisning m.m. och som redovisats|
|tidigare. Regeringen kan sammanfattningsvis|
|konstatera att RMV:s samlade verksamhet under de tre|
|första verksamhetsåren innebär att verket uppnått de mål|
|som riksdagen lade fast i proposition (1990/91:120)|
|om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och|
|proposition (1990/91:93) om rättsmedicinsk verksamhet|
|m.m. Detta innebär enligt regeringens mening bl.a. att|
|betydande kvalitets- och produktivitetsförbättringar|
|har kunnat göras inom de verksamhetsområden som RMV har|
|ansvar för. |
| RMV har i en bilaga till årsredovisningen lämnat|
|uppgifter som belyser prestationskostnader vid olika|
|enheter inom respektive verksamhetsområde. Denna|
|redovisning gör det möjligt för regeringen att jämföra|
|produktionskostnaderna vid verkets olika enheter.|
|Regeringen vill framhålla att denna information har|
|förbättrat budgetdialogen mellan regeringen och RMV.|
|Företrädare för myndigheten har angett att redo-|
|visningssystemet är under utveckling och att det därför|
|finns vissa metodproblem som innebär att nuvarande|
|styckkostnadsinformation kan innehålla mindre brister.|
|Uppgifterna bör därför tolkas med försiktighet.|
|Regeringen anser att RMV:s utvecklingsarbete med att|
|ta fram relevant ekonomisk styrinformation är mycket|
| |
| |
|angeläget. |
| |
| |
|Fördjupad prövning |
| |
|Mot bakgrund av den fördjupade prövning som genomförts|
|finner regeringen att de nuvarande övergripande målen|
|för RMV:s verksamhet är relevanta och bör ligga fast även|
|under nästa planeringsperiod 1995/96 - 1998.|
|Regeringens beslut om inriktning av de mer|
|verksamhetsspecifika målen redovisas i detta avsnitt.|
| RMV skall vidareutveckla de instrument för|
|uppföljning och utvärdering som redan införts i|
|verksamheten. Att ytterligare förfina tid-|
|redovisningssystemet för att höja kvalitet och|
|tillförlitlighet i de styckkostnader som lämnas är en|
|viktig uppgift. |
| Inom det rättpsykiatriska verksamhetsområdet skall|
|RMV - för att ytterligare höja säkerheten i|
|undersökningsverksamheten - prioritera arbetet med att|
|utveckla kvaliteten i rättspsykiatriska undersökningar|
|och i § 7-undersökningar. Detta är enligt regeringens|
|mening av central betydelse för att upprätthålla|
|rättssäkerheten. |
| RMV:s uppgift inom det rättspsykiatriska området är|
|att bedriva undersökningverksamhet. En viktig uppgift|
|i början av den kommande planeringsperioden blir att|
|omstrukturera och anpassa vårdkapaciteten inom den|
|rättspsykiatriska undersökningsorganisationen till det|
|antal vårdplatser som behövs för att genomföra|
|efterfrågade undersökningar. |
224
-------------------------------------------------------
| Det finns behov av att förbättra förutsättningarna för|
|forskning och utveckling särskilt inom det|
|rättspsykiatriska området. Ett skäl till detta är att det|
|saknas tillräckliga kunskaper om bl.a. effekterna av|
|rättspsykiatriska vårdinsatser. RMV har en viktig|
|uppgift när det gäller att ge stöd till sådant|
|forsknings- och utvecklingsarbete som är av betydelse|
|för verksamheten. Detta innebär enligt regeringens|
|mening att RMV även fortsättningsvis bör prioritera|
|dessa insatser. |
| RMV skall inom det rättsmedicinska området organisera|
|sina insatser så att uppdragsgivarnas behov och önskemål|
|tillgodoses väl. Detta skall ske inom ramen för|
|tillgängliga resurser och gällande regelsystem. Verket|
|skall vidare fortsätta att prioritera|
|kvalitetssäkringsarbete och personal- och|
|kompetensutveckling. En viktig uppgift är därvid att|
|intensifiera rekryteringen av läkare så att antalet|
|verksamma rättsläkare kan öka. |
| Inom det rättskemiska verksamhetsområdet skall RMV|
|fortlöpande anpassa serviceutbudet till de krav som|
|uppdragsgivarna ställer på verksamheten.|
|Kvalitetssäkringsarbetet bör prioriteras. Detta skall|
|ske genom att särskilda delar av metodsortimentet|
|ackrediteras enligt internationell standard. |
| RMV bör även fortsättningsvis delta i nationella och|
|internationella kvalitetskontrollprogram. |
| RMV bör under den närmaste treårsperioden sträva efter|
|att bibehålla korta handläggningstider för|
|obduktionsärenden samt att ytterligare förkorta|
|handläggningstiderna för drograttfylleriärenden,|
|missbruksärenden och yttranden. Vidare bör verksamheten|
|fortlöpande effektiviseras genom t.ex. utnyttjande av|
|ny teknik. |
| Rättsserologiska avdelningen skall under den|
|kommande planeringsperioden sänka|
|medianhandläggningstiden för faderskapsärendena till ca|
|30 dagar (med handläggningstid avses i detta|
|sammanhang endast den tid som avdelningen kan|
|påverka). Vidare skall taxorna för faderskaps-|
|undersökningar i så stor utsträckning som möjligt hållas|
|oförändrade. När det gäller rättsserologiska avdelningens|
|verksamheter är målsättningen att dessa skall|
| |
| |
|ackrediteras. |
| |
| |
|Slutsatser |
| |
|- Rättspsykiatrisk vård |
| |
|RMV har i sin FAF föreslagit att verket skall få ge|
|rättspsykiatrisk vård vid de rättspsykiatriska|
|avdelningarna även efter den tidpunkt då den|
|rättspsykiatriska undersökningen är avslutad. |
225
-------------------------------------------------------
| I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk|
|tvångsvård m.m. framhålls att möjligheten att ge|
|rättspsykiatrisk vård vid statlig undersökningsenhet bör|
|begränsas till perioden när undersökning pågår. Denna|
|princip fastslogs också av riksdagen år 1991 (prop.|
|1990/91:58, bet 1990/91:SoU13, rskr. 1990/91:329).|
|Regeringen anser att denna princip för ansvarsför-|
|delning inom det rättspsykiatriska vårdområdet bör gälla|
|även fortsättningsvis. Detta innebär att de statliga|
|undersökningsenheterna även i fortsättningen skall ha|
|till uppgift att genomföra rättspsykiatriska under-|
|sökningar och bedriva rättspsykiatrisk vård endast under|
|den tid som undersökningarna pågår. Regeringen vill i|
|detta sammanhang understryka sin principiella|
|ståndpunkt att sjukvårdsverksamhet skall vara en|
|landstingskommunal angelägenhet. |
| Regeringen anser vidare att det är väsentligt att den|
|landstingskommunala psykiatrin fortsätter att utveckla|
|sin kompetens och sina resurser när det gäller|
|specialiserad psykiatrisk vård av psykiskt störda|
|lagöverträdare. Ett sätt att förbättra dessa förutsättningar|
|är att all rättspsykiatrisk vård sker samlat inom|
|landstingen. Därigenom ökar också förutsättningarna för ett|
|effektivt utvecklings- och forskningsarbete inom den|
|psykiatriska vården. |
| |
|- Rättspsykiatrins organisation |
| |
|I förra årets budgetproposition angav regeringen att|
|beslut om rättspsykiatrins framtida organisation och|
|dimensionering bör ske i den fördjupade prövningen av|
|RMV:s verksamhet som genomförs under 1994. En viktig|
|utgångspunkt för detta beslut består i en analys av de|
|rättspsykiatriska undersökningar och § 7-utredningar som|
|lämnas av rättspsykiatriska avdelningar och|
|entreprenörer. |
| RMV föreslår i sin FAF att nuvarande rättspsykiatriska|
|utredningsorganisation med tre utredningsavdelningar|
|inom RMV och tre kommunala entreprenörer behålls.|
|Verket framhåller vidare att de vårdplatser som inte|
|används i utredningsverksamheten bör kunna ställas till|
|sjukvårdshuvudmännens och kriminalvårdens förfogande|
|genom uppdragsfinansiering. |
| RMV redovisar i sin FAF att det inte finns några|
|påvisbara kvalitetsskillnader i utredningsverksamheten|
|mellan RMV:s rättspsykiatriska avdelningar och|
|entreprenadenheterna. Vidare medför kombinationen av|
|statliga och kommunala undersökningsenheter positiva|
|effekter i form av konkurrensmöjligheter och|
|erfarenhetsöverföring. De statliga undersök-|
|ningsenheterna bidrar därvid med långvarig erfarenhet|
|av rättspsykiatrisk utredningsverksamhet och|
|entreprenörsenheterna bidrar med erfarenheter av|
|kvalificerat omhändertagande när det gäller vård av|
|psykiskt störda lagöverträdare. |
226
-------------------------------------------------------
| Regeringen delar RMV:s bedömning att den nuvarande|
|organisationen med statliga och kommunala|
|undersökningsenheter fungerar väl och motsvarar de|
|intentioner som låg till grund för riksdagens beslut om|
|den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen år|
|1991. Vi anser att denna ordning med statliga enheter|
|och entreprenörsenheter bör ligga fast även|
|fortsättningsvis. Genom denna organisering av|
|verksamheten skapas möjligheter till konkurrens och|
|erfarenhetsöverföring samt till flexibilitet i|
|resursutnyttjandet. Enligt vår bedömning finns det|
|behov av att även fortsättningsvis ta i anspråk|
|nuvarande statliga avdelningar och entreprenörsenheter|
|för att genomföra efterfrågad undersökningsvolym. |
| När det gäller vårdplatskapacitet kan regeringen dock|
|konstatera att genomförda effektiviseringar m.m. har|
|medfört att knappt hälften av totalt ca 80 vårdplatser|
|vid RMV:s egna utredningsenheter för närvarande används|
|inom ramen för utredningsverksamheten. Med hänvisning|
|till vad vi tidigare har anfört beträffande principer|
|för ansvarsfördelning mellan staten och landstingen när|
|det gäller rättspsykiatrisk vård, anser vi att den|
|vårdpersonal och de lokaler som RMV inte behöver|
|utnyttja för att utföra utredningsverksamhet så långt|
|möjligt bör överföras till kommunala huvudmän som saknar|
|kapacitet. Arbetet med att omstrukturera den|
|rättspsykiatriska undersökningsorganisationen skall|
|inledas skyndsamt. Utgångspunkten för RMV:s planering|
|bör vara att avvecklingen skall vara avslutad den 31|
|december 1995. |
| |
|- Ansvaret för rättspsykiatrisk vård efter|
|rättspsykiatrisk undersökning |
| |
|RMV har framhållit att det finns behov av att|
|tydliggöra sjukvårdshuvudmännens ansvar efter genomförd|
|rättspsykiatrisk undersökning. Skälet är att vissa|
|undersökta som har genomgått rättspsykiatrisk under-|
|sökning och som har behov av rättspsykiatrisk vård inte|
|tillräckligt snabbt överförs till en enhet inom|
|psykiatrin. Detta medför olägenheter för patienterna i|
|form av försenad eller utebliven vård m.m. och för RMV i|
|form av ökade kostnader. Detta gäller t.ex. i sådana|
|fall då den undersökte bedöms ha en allvarlig psykisk|
|störning och denne och/eller åklagare inte medger att|
|vården påbörjas innan domen vunnit laga kraft. Vi vill i|
|detta sammanhang betona att landstingen enligt hälso-|
|och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1991:1129) om|
|rättspsykiatrisk vård (LRV) har ansvaret för att ge|
|psykiatrisk vård till personer som är i behov av det.|
|Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på|
|en statlig undersökningsenhet i avvaktan på vård utgör|
|inget undantag. |
| Regeringen avser att lämna en proposition med förslag|
|till ändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk|
|tvångsvård och LRV under våren 1995. I detta sammanhang|
|avser vi också att behandla frågan om hur|
|sjukvårdshuvudmännens ansvar för vård och kostnader skall|
|kunna förtydligas. |
| |
227
-------------------------------------------------------
|- RMV:s rättspsykiatriska ärenderegister |
| |
|RMV framhåller i sin FAF att det i dag inte finns|
|tillräckliga kunskaper om effekterna av vård och|
|behandling av psykiskt störda lagöverträdare. Enligt|
|undersökningar inom området krävs bättre kunskaper om|
|risken för återfall i brott samt om effekterna av olika|
|behandlingar och terapiformer. Detta skulle kunna|
|påskynda utvecklingen av bl.a. diagnostik och|
|undersökningsverksamhet. Vidare skulle domstolarna på|
|detta sätt kunna få ett säkrare underlag vid bedömning av|
|påföljder. Enligt RMV:s mening skulle ett led i denna|
|utveckling kunna vara att förbättra infor-|
|mationstillgången i verkets datoriserade|
|rättspsykiatriska ärenderegister. RMV har därför hemställt|
|till regeringen om att tillståndet för ärenderegistret|
|bör utvidgas. Verkets hemställan innebär bl.a. att vissa|
|uppgifter från den psykiatriska vården och från|
|kriminalvården skall få föras in i det rättspsykiatriska|
|ärenderegistret. |
| Regeringen anser att det är väsentligt att|
|möjligheterna till forsknings- och utvecklingsarbete|
|inom det rättspsykiatriska området förbättras. Vi anser|
|att RMV under de tre första verksamhetsåren har tagit|
|viktiga initiativ till att förbättra forsknings- och|
|utvecklingsarbetet inom ett till vissa delar|
|eftersatt område. Ökade möjligheter att föra in uppgifter|
|i det rättspsykiatriska ärenderegistret kan vara en|
|angelägen åtgärd för att förbättra möjligheterna till|
|forsknings- och utvecklingsinsatser på området. |
| Regeringen anser dock att RMV:s förslag innebär svåra|
|avvägningar från integritetssynpunkt. RMV:s hemställan|
|innebär att ytterst känsliga uppgifter om individens|
|personliga förhållanden och psykiska hälsa m.m. skulle|
|rymmas i verkets datoriserade ärenderegister. Vi anser|
|- mot bakgrund av frågans rättsliga komplexitet och|
|känsliga karaktär - att överväganden beträffande en|
|utvidgning av RMV:s tillstånd att föra in uppgifter|
|m.m. i ärenderegistret bör göras i en särskild utredning.|
|Regeringen har därför för avsikt att ge en särskild|
|utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som är|
|angelägna att vidta med anledning av RMV:s|
|framställningar. Den särskilda utredaren skall|
|avrapportera uppdraget senast den 1 september 1995. |
| |
|- Intäktsfinansiering av rattfylleriundersökningar och|
|drograttfylleriundersökningar |
| |
|RMV har i sin FAF föreslagit att regeringen prövar om|
|verksamheten med rattfylleriundersökningar och|
|drograttfylleriundersökningar inom det rättskemiska|
|området bör vara uppdragsfinansierad. |
| RMV genomför inom sina verksamhetsområden olika|
|insatser som riktas till polisväsendet. Flertalet av|
|dessa insatser sker i dag inom områden som finansieras|
|genom RMV:s ramanslag. RMV utför - på uppdrag av|
|Rikspolisstyrelsen - kontroller av urin eller blod|
|från personer som är misstänkta för att vara påverkade av|
|narkotika. Denna verksamhet är sedan den 1 juli 1993|
|intäktsfinansierad. |
228
-------------------------------------------------------
| Enligt regeringens mening bör ytterligare|
|erfarenheter avvaktas för att därigenom bättre kunna|
|pröva om finansiering med intäkter bör omfatta|
|ytterligare rättskemisk verksamhet som utförs åt|
|polisväsendet. Regeringen avser att återkomma till|
|denna fråga då ytterligare underlag har erhållits. |
| Mot bakgrund av vad som har redovisats i avsnitten|
|Fördjupad prövning och Slutsatser är målet för RMV att på|
|3,5 år nå de mål som regeringen formulerat och i övrigt|
|genomföra de förändringar som utpekats i dessa avsnitt.|
| I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår -|
|med hänsyn till det generella besparingskravet - en|
|besparing på 5 miljoner kr. |
| Planeringsramen för perioden 1995/96 - 1998 har mot|
|denna bakgrund beräknats till 699 403 000 kr. Av denna|
|planeringsram avser 578 403 000 kr anslagsmedel och|
|121 000 000 kr intäkter. |
| |
| |
|Förslag till riksdagsbeslut |
| |
|Regeringen föreslår att riksdagen |
| 1. godkänner att den övergripande målsättningen för|
| verksamheten inom RMV:s ansvarsområde skall vara|
| i enlighet med vad regeringen förordar i|
| avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser, |
| 2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96|
| anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kronor. |
229
-------------------------------------------------------
|F 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd |
| |
|1993/94 Utgift 12 918 939 |
|1994/95 Anslag 15 680 000 |
|1995/96 Förslag 31 574 000 |
| varav21 049 000 beräknat för juli 1995 -|
|juni 1996 |
| |
| Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har till uppgift|
|att pröva frågor om disciplinansvar och behörighet för|
|hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen|
|(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjuk-|
|vårdens område (disciplinpåföljdslagen). |
| Det övergripande målet för nämnden är att medverka till|
|att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården|
|inklusive tandvården och därigenom medverka till att|
|sektorsmålet om en god hälso- och sjukvård samt en god|
|tandvård för hela befolkningen uppnås. HSAN skall i an-|
|mälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har|
|utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd|
|eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin|
|bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom|
|hälso- och sjukvården samt tandvården. |
| I sin enkla anslagsframställning konstaterar HSAN|
|att antalet anmälningar har ökat kraftigt. Prognosen för|
|antalet anmälningar för budgetåret 1993/94 har|
|överträffats. På grund av den kraftiga ökningen av|
|antalet anmälningar har antalet balanserade ärenden|
|stigit till en oacceptabel nivå samtidigt som|
|handläggningstiden har ökat något. Detta trots att|
|antalet avgjorda ärenden ökat och kostnaden per ärende|
|successivt sjunkit. Ärendeutvecklingen framgår av|
|följande tabell. |
| |
|Ärendeutveckling m.m. vid HSAN 1989/90 - 1993/94 |
| |
| |
| |
| 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 |
| |
| |
|Antal anmälningar1 2921 504 1 600 1 933 2 355 |
| |
|Antal avgjorda 1 514 1 567 1 813 1 962 2 027 |
|ärenden |
| |
|Antal balanserade1 5891 532 1 374 1 338 1 670 |
|ärenden vid budget- |
|årets utgång |
| |
|Kostnaden (kr) per7 2698 922 8 434 7 640 7 147 |
|ärende i fast pris |
|juli 1994 |
| |
|Genomsnittlig - - - 7,75 8,1 |
|handläggningstid |
|i månader |
|_________________________________________________- |
|_____________________ |
| |
| |
| HSAN räknar med att antalet anmälningar fortsätter att|
|öka i ungefär samma takt som hittills, dvs. med cirka|
|20 % per år. För innevarande budgetår beräknas antalet|
|anmälningar till 2 700; för hela budgetåret 1995/96 till|
|cirka 5 200. HSAN framhåller också att antalet|
|anmälningar ökar efterfrågan på information och annan|
|service. |
| Om handläggningstiderna mot denna bakgrund skall|
|kunna förkortas och övriga krav uppfyllas krävs, enligt|
|HSAN, väsentligen ökade resurser. Nämnden menar att|
|personalförstärkning vid nämndens kansli och på|
|föredragandesidan är nödvändigt och därmed också|
|ytterligare lokaler. Även antalet sammanträden måste|
|ökas. |
| HSAN har beräknat medelsbehovet utifrån en|
|styckkostnad per ärende på 7 000 kronor. Nämndens|
|medelsbehov skulle med detta beräkningssätt uppgå till|
|36 400 000 kronor. |
| |
| |
|Regeringens överväganden |
| |
| |
|Sammanfattning |
| |
|
Resultatbedömning
HSAN:s årsredovisning visar att HSAN avgjort fler ärenden än tidigare år.
Verksamheten har effektiviserats genom en lägre kostnad per ärende och en
handläggningstid som uppfyller de för budgetåret 1993/94 uppställda kraven på
högst tio månader.
Regeringen konstaterar emellertid att handläggningstiden har stigit från 7,75
månader för budgetåret 1992/93 till 8,1 månader för budgetåret 1993/94.
Regeringen delar vidare HSAN:s bedömning att ärendebalansen ökat till en
omfattning som inte är acceptabel.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition
bör gälla även för budgetåret 1995/96. HSAN skall således vinnlägga sig om en
snabb och effektiv handläggning av anmälda fall och under budgetåret 1995/96
nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som
understiger sex månader. Pågående insatser för en effektivare handläggning av
nämndens ärenden skall också vidmakthållas.
HSAN har framhållit att antalet anmälningar förväntas öka med cirka 20 % per
år och budgetåret 1995/96 uppgå till cirka 5 200. Regeringen godtar denna
bedömning.
Regeringen anser att den av HSAN redovisade ärendebalansen och den ökade
handläggningstiden främst beror på den kraftiga ökningen av antalet anmälningar,
men även på att HSAN:s inre effektivitet skulle kunna förbättras.
Mot denna bakgrund anser regeringen det mycket viktigt att HSAN effektiviserar
ärendehandläggningen ytterligare. Därvid kommer frågor om HSAN:s kompetens i
förgrunden. Regeringen vill påpeka att det ankommer på HSAN att göra de
överväganden och svara för de åtgärder som är nödvändiga för att bl.a. förbättra
organisationens struktur och höja kompetensen. Regeringen anser vidare att
särskilda insatser under budgetåret 1995/96 måste vidtas i syfte att avarbeta
ärendebalansen. Regeringen föreslår därför att medelsnivån räknas upp med 7,6
miljoner kronor varav 5,6 miljoner kronor för att finansiera behovet av
ytterligare handläggare, medicinskt sakkunniga och ställföreträdande ordförande
på heltid, utökade lokaler och kostnader i samband med fler sammanträden.
Engångsvis beräknas 2 miljoner kronor för särskilda insatser under budgetåret
1995/96 i syfte att avarbeta ärendebalansen. Användningen och resultatet av de
engångsvis beräknade medlen skall redovisas särskilt i årsredovisningen för
budgetåret 1995/96.
Regeringen bedömer att beräknade medel möjliggör för HSAN att tillföra verk-
samheten ökad kompetens och säkra att handläggningstiderna förkortas trots det
ökade antalet ärenden. Även ärendebalansen bör kunna avarbetas i betydande
utsträckning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förbudgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 31 574 000 kronor.
230
F 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin
1993/94 Utgift 6 505 929
1994/95 Anslag 7 474 000
1995/96 Förslag 15 099 000
varav10 066 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) är en självständig forsk-
ningsmyndighet med nära samarbete med Karolinska Institutets sektion för
stressforskning.
IPM bedriver även en omfattande extern forskningsverksamhet som finansieras
genom bidragsintäkter. Under budgetåret 1993/94 uppgick dessa intäkter till 6,9
miljoner kronor.
De övergripande målen för myndigheten är att utveckla, värdera och förmedla
kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner.
Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och
information.
IPM har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om att få utöka sin
verksamhet med ytterligare två enheter, enheten för psykosocial
behandlingsforskning och enheten för informationsteknologi och hälsa, samt om
utbyggnad av arbetslokaler och hyresmedel för dessa.
IPM har i sin årsredovisning redovisat de olika verksamhetsområdena. Följande
mål har lagts fast: IPM:s forskningsverksamhet skall vara praktiskt tillämpbar
inom social-, hälsovårds- och arbetsmarknadsområdena. Teoribildning och metoder
för vetenskaplig forskning inom dessa verksamhetsområden skall utvecklas och
forskningen skall vidare även ange vad i dessa miljöer som behöver ändras. Genom
informations- och utbildningsinsatser skall institutet bidra till att dess
forskningsresultat och kunskaper sprids och kommer till praktisk användning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller vissa invändningar mot IPM:s årsredovis-
ning. De invändningar som RRV har är framför allt brister i de finansiella
dokumenten. Som helhet finner dock RRV att resultatredovisningen ger en bra bild
av IPM:s verksamheter. De övergripande målen är preciserade, men verksamhets-
målen är inte kvantifierade.
I anslagssparande har IPM redovisat 0,5 miljoner kronor.
231
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 -|
|1995/96 bör ligga fast och utsträcks även till 1997. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 15 099 000 kronor |
|Beräknade avgiftsinkomster 325 000 kronor |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
IPM har i sin första årsredovisning lämnat en god och informativ bild av sin
verksamhet. Verksamhetsmål, som är kopplade till de övergripande målen, finns
för varje verksamhetsområde. Det vore av intresse att verksamhetsmålen framöver
var mer kvantifierade. Vidare är det viktigt att påpeka att det är relativt
svårt att göra en resultatanalys för ett budgetår i taget då institutet bedriver
en långsiktig verksamhet. De två senast tillkomna enheterna, enheten för
invandrarmiljö och hälsa och enheten för suicidforskning och prevention har
inrättats så nyligen att det i dag är för tidigt att se ett direkt resultat av
IPM:s forskningsverksamhet inom dessa områden. Vidare anser regeringen att det
vore önskvärt att kunna särskilja mellan den forskningsverksamhet som bedrivs
inom institutets anslagsfinansierade verksamhet och den forskning som bedrivs
genom externa forskningsbidrag.
Regeringen finner IPM:s verksamhet vara av hög kvalitet och samhällsrelevans,
vilket bevisas av att efterfrågan på IPM:s projekt och medverkan är stor.
Regeringen anser att det med tanke på den nuvarande samhällsutvecklingen med
hög arbetslöshet och snabb omstrukturering av näringsliv och offentlig
förvaltning bör inrättas ytterligare en enhet vid IPM, enheten för psykosocial
behandlingsforskning. Regeringen beräknar kostnaden för denna enhet till
sammanlagt 2 750 000 kronor.
Regeringen anser att en enhet för informationsteknologi och hälsa inte skall
inrättas då sådan verksamhet i princip ligger utanför institutets
verksamhetsområde.
En besparing på 100 000 kronor läggs på myndighetsanslaget. Eftersom IPM är en
liten forskningsmyndighet skulle en större besparing vara mycket kännbar.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 15 099 000 kronor.
F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik
1993/94 Utgift 13 571 072
1994/95 Anslag 15 540 000
1995/96 Förslag 29 135 000
varav19 423 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift
att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur
medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU skall därmed medverka
till att givna resurser inom hälso- och sjukvården utnyttjas rationellt för att
sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga hälso- och
sjukvård inom givna ekonomiska ramer med hänsyn till aktuell vetenskaplig
kunskap och beprövad praxis.
SBU inledde sin verksamhet som självständig myndighet den 1 juli 1992 och har
nu som sådan lämnat en årsredovisning för sitt andra verksamhetsår.
Årsredovisningen är rättvisande och har utvecklats betydligt sedan föregående
år. Resultatmodellen har utvecklats i samråd med Riksrevisionsverket parallellt
med att en kontoplan utarbetades.
Projekten löper under flera år. Det reella projektarbetet följs av en
kunskapsspridningsfas. Först ytterligare någon tid därefter kan en slutlig
bedömning ske av vilka effekter SBU:s verksamhet har fått vad gäller praktisk
tillämpning och samhällsekonomiska konsekvenser.
Årsredovisningen ger en god bild av pågående och avslutade projekt,
publicerade rapporter och andra informationsinsatser. Det nya redovis-
ningssystemet gör det möjligt att följa kostnaden för respektive projekt. På
sikt bör det därför bli möjligt att även göra effektbedömningar.
SBU har i sin anslagsframställning begärt ökade resurser för att konsolidera
verksamheten bl.a. genom kraftfullare och mer resurskrävande administration och
ledning av projekten. Resurser har också äskats för investeringar i ny
informationsteknologi, marknadsföringsaktiviteter och för att utveckla
interaktiva videoprogram på CD-rom. Vidare har SBU beräknat ökade kostnader för
att arvodera insatser från experter som en följd av nya finansieringssystemen
inom den kommunala sektorn och ökade översättningskostnader.
SBU har också hemställt om att få söka och disponera forskningsanslag och
andra externa bidrag för särskilda projekt samt att få ta ut avgifter för
publikationer, kurser och seminarier.
232
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik|
|skall verka för ett rationellt utnyttjande av givna|
|resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera|
|befintlig och ny medicinsk metodik. |
| Beredningens arbete skall vara inriktat på|
|utvärdering i vid mening och belysa de samlade|
|medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsek-|
|venserna av såväl etablerade som nya metoder. Områden där|
|den medicinska metodiken är kontroversiell, möjligen|
|skadlig, har långtgående sociala och etiska|
|komplikationer eller är underutnyttjad skall därvid|
|prioriteras. |
| Beredningen skall utarbeta och sprida|
|kunskapsöversikter baserade på tillgänglig vetenskaplig|
|litteratur i syfte att höja vårdens kvalitet. De|
|rapporter som tas fram skall ha hög vetenskaplig|
|kvalitet och vara sammanställda på ett enkelt och|
|överskådligt sätt. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 29,1 miljoner kronor |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Att utvärdera medicinsk metodik är en verksamhet med betydande ut-
vecklingspotential och är ett strategiskt styrmedel för den svenska sjukvården.
En förutsättning för att verksamheten skall fungera som ett styrmedel är att den
följs upp och att resultaten utvärderas. SBU har en ambitiös egen uppföljning
och utvärdering. Verksamheten utvärderas också genom särskilda studier av
oberoende granskare.
SBU prioriterar projekt med omfattande konsekvenser för enskilda personers
hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar också har stora
besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt. Rutiner och praxis har
också förändrats inom flera av de områden där SBU lämnat rekommendationer
baserade på vetenskapliga kunskapssynteser.
Behandling av ont i ryggen är ett exempel där SBU:s insatser har lett till
såväl förändringar i sjukskrivningsrutiner som ett bättre omhändertagande av
patienter. Detta är också ett exempel på ett verksamhetsområde där uppföljning
och utvärdering av resultaten lett till att SBU planerar ytterligare insatser.
De möjliga samhällsekonomiska besparingarna inom detta område skulle kunna uppgå
till betydande belopp om aktuella kunskaper tillämpades genomgående.
Exempel på andra områden med stora förväntade samhällsekonomiska effekter, 50
- 100 miljoner kronor, är behandling av slaganfall, gastroskopi och hypertoni.
Genom pågående uppföljningar och utvärderingar kommer så småningom utfallet inom
dessa områden att kunna redovisas.
För att nå målen för SBU:s verksamhet är det av största vikt att informationen
om beredningens verksamhet och resultatet av denna sprids och kommer till
praktisk användning, främst hos sjukvårdshuvudmännen. Om detta kan ske är
möjligheterna till samhällsekonomiska besparingar genom SBU:s verksamhet mycket
goda.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer och övergripande mål för SBU:s verksamhet
som tidigare lagts fast i princip bör gälla även för budgetåret 1995/96. Inom
ramen för dessa föreslås dock vissa förändringar inför budgetåret 1995/96.
Sjukvårdshuvudmännens möjligheter att ta tillvara och omsätta kunskaperna i
det reella hälso- och sjukvårdsarbetet är av avgörande betydelse för effekterna
av SBU:s verksamhet. Det är också främst de som kan tillgodogöra sig de
besparingar som SBU:s verksamhet visar är möjliga. Sjukvårdshuvudmännens
förutsättningar att implementera mängden ny kunskap bör därför också övervägas
vid bedömningen av SBU:s resurstilldelning. Det torde även vara ett incitament
för sjukvårdshuvudmännen att ta tillvara de kunskaper som SBU:s verksamhet
genererar om de bidrar till finansieringen.
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen
har en överenskommelse träffats om att 5 miljoner kronor skall avsättas som
delfinansiering av SBU:s verksamhet. Parterna är också överens om att det är
angeläget att hälso- och sjukvårdspersonal bidrar med sitt expertstöd till olika
statliga organs verksamhet, bl.a. SBU:s. Parterna har därför också enats om att
en del av beloppet för särskilt bidrag till hälso- och sjukvård inbegriper
ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader i samband med att deras personal
deltar i sådana aktiviteter.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr.
1993/94:396) har 6 000 000 kronor beräknats under ramanslaget för att utvärdera
behandlingsmetoder inom psykiatrin. Medlen har förts över från femte
huvudtitelns anslag C 8. Bidrag inom psykiatriområdet.
Regeringen anser att SBU bör få söka och disponera forskningsbidrag och andra
externa bidrag för sin verksamhet.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det
generella besparingskravet - en besparing på 822 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 29 135 000 kronor.
F 11. Barnombudsmannen
1993/94 Utgift 5 755 960
1994/95 Anslag 7 708 000
1995/96 Förslag 11 604 000
varav7 736 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka
frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen.
Det övergripande målet för BO är att bevaka frågor som angår barns och
ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt
uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om barnets
rättigheter.
BO har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna 1. Barns uppväxtvillkor och
lekmiljö, 2. Ungdomars uppväxtvillkor och fritid, 3. Psykosociala frågor och
4. Barnsäkerhet och samhällsplanering. För dessa verksamhetsgrenar har följande
mål lagts fast:
Verksamhetsgren 1: Barns uppväxtvillkor och lekmiljö
- Att följa samhällets verksamheter som riktas till barn och beskriva
konsekvenser av förändringar och utveckla lagstiftnings- och/eller ad-
ministrativa modeller för hur barnets rätt till goda livsvillkor och ökat
inflytande kan garanteras.
- Att följa och uppmärksamma barns villkor i samhället och bevaka utvecklingen
inom barnomsorg, skola, fritidsverksamheter och visa på skillnader för barn och
ungdomar i olika samhällsgrupper och i olika livssituationer.
Verksamhetsgren 2: Ungdomars uppväxtvillkor och fritid
- Att följa samhällets verksamheter som riktas till ungdomar och beskriva
konsekvenser av förändringar och utveckla lagstiftnings- och/eller
administrativa modeller för hur ungdomars rätt till goda livsvillkor, ökat
medinflytande och medbestämmande kan garanteras.
- Att samordna ett nationellt arbete i mobbningsfrågor.
- Att följa ungdomars egen tillgång till massmedia, medverkan i media och medias
inflytande på ungdomar vad gäller skadliga skildringar med våld m.m.
Verksamhetsgren 3: Psykosociala frågor
-Att lyfta fram och förtydliga samhällets ansvar när det gäller att förebygga,
identifiera, rapportera, remittera, undersöka, behandla, skydda eller ingripa
rättsligt när barn eller ungdom utsätts för misshandel och/eller övergrepp eller
annan skada. Föreslå lagändringar vad gäller socialtjänsten, föräldrabalken osv.
via t.ex. remisser, särskilda skrivelser, förslag till kommittéer.
233
- Att för flyktingbarn/asylsökande barn och unga gå igenom det regelverk och den
lagstiftning som gäller och få en överensstämmelse i enlighet med intentionerna
i FN:s barnkonvention. Gömda barn och barn som kommer ensamma skall särskilt
prioriteras.
- Att arbeta med enskilda kontakter när barn och unga själva hör av sig till BO
via BO:s 020-nummer.
- Att lyfta fram och värna om barnhälsovårdens och skolhälsovårdens möjlighet
och betydelse för att identifiera, remittera och stödja barn och ungdomar med
problem.
Verksamhetsgren 4: Barnsäkerhet och samhällsplanering
- Att samordna det förebyggande arbetet vad gäller barns och ungas säkerhet
bl.a. genom att upprätthålla och utveckla kontaktnät inom säkerhetsområdet.
- Att följa och bevaka utveckling inom samhällsplaneringen och dess effekter på
barns och ungas liv, att utveckla former för barns och ungas delaktighet i
samhällsplaneringen och samordna strategier för att nå barn och ungdomar
angående risker för olycksfall i trafiken, bostadsområdet, bostaden, skolan,
arbetslivet och i olika fritidsverksamheter.
- Att följa och bevaka miljö- och hälsoskyddsfrågor, vad gäller barn och unga
samt bevaka lagstiftning i fråga om rättstillämpning vid olycksfall bland barn
och unga.
För budgetåret 1993/94 har BO ett anslagssparande på 741 000 kr. Samtliga
tjänster har inte varit tillsatta under budgetåret.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 -|
|1994/95 bör ligga fast och utsträckas till att omfatta|
|även 1995/96. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 11 604 000 kronor |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
BO:s årsredovisning ger god överblick över ombudsmannens verksamhetsområde.
Målen för BO:s verksamhet är uppfyllda på rimlig nivå.
234
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende BO utan bedömer att den i allt
väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993/94 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det
generella besparingskravet - en besparing på 383 000 kr. Medelsbehovet beräknas
till 11 604 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604
000 kronor.
F 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
1993/94 Utgift 5 819 308
1994/95 Anslag 6 113 000
1995/96 Förslag 8 961 000
varav5 974 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central för-
valtningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor
rörande internationella adoptioner.
Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av
utländska beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer
enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om
fördelning av statsbidrag till sådana organisationer samt fastställer årligen
genomsnittskostnader att ligga till grund för beräkning av bidrag vid adoption
av utländska barn.
Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande
från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är fråga om
adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation.
De övergripande målen för NIA är att underlätta adoption i Sverige av
utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets
bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i
Sverige.
Regeringen tillkallade i maj 1992, på initiativ av NIA, en särskild utredare
för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner
(Adoptionslagstiftningsutredningen, S 1992:08). Inom ramen för denna översyn
prövas NIA:s roll i adoptionsverksamheten. Utredningens betänkande
Internationella adoptionsfrågor; 1993 års Haagkonvention m.m. skall
remissbehandlas.
NIA har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna 1. Auktorisation och tillsyn,
2. Förmedlingssätt vid enskild/privat adoption, 3. Prövning av utländska
adoptionsbeslut, 4. Adoptionskostnadernas utveckling, 5. Internationell
utveckling inom adoptionsområdet samt 6. Informationsverksamhet. För dessa
verksamhetsgrenar har följande mål lagts fast:
Verksamhetsgren 1-3: NIA skall genom auktorisation av adoptionsorganisationer,
tillsyn och yttrande över förmedlingssättets tillförlitlighet upprätthålla och
stödja verksamheten med internationella adoptioner på hög etisk nivå.
Verksamhetsgren 4: NIA skall verka för att kostnaderna för adoptioner hålls
nere.
Verksamhetsgren 5: NIA skall fortsätta att ge ökad tyngd åt arbetet med att
följa den internationella utvecklingen på sitt område i syfte att upprätthålla
och öka kunskaperna om adoptioner av utländska barn.
Verksamhetsgren 6: NIA skall fortsätta med den ökade informationen till
berörda samhällsorgan om regler för och innehåll i adoptionsverksamheten.
I fråga om verksamhetsgren 4. Adoptionskostnadernas utveckling påtalar NIA att
det för nämnden saknas stöd i tillämpliga regelsystem för att nå målet att hålla
kostnaderna för adoptionerna nere.
För budgetåret 1993/94 har NIA redovisat ett anslagssparande på 136 410 kr.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
I sin enkla anslagsframställning för inte NIA fram några frågor beträffande
ändrad inriktning av nämndens verksamhet. NIA påtalar dock att en tillämpning i
Sverige av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationell
adoption kan leda till att nämndens resursbehov ökar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande mål som gäller för perioden 1992/93 -|
|1994/95 och som enligt regeringsbeslut den 10 juni|
|1993 utsträckts till att omfatta även budgetåret 1995/96|
|ligger fast. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 8,9 miljoner kronor |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
De resultat som NIA redovisar för sin verksamhet är tillfredsställande. NIA:s
årsredovisning visar att arbetet bedrivs med sådan inriktning och på sådant sätt
att de uppsatta målen har nåtts eller har förutsättningar att nås. Resultaten
visar god produktivitet. Regeringen konstaterar att NIA arbetar med att utveckla
resultatredovisningen och ser positivt på att nämnden i år jämfört med
föregående årsredovisning lämnar en mer utförlig återrapportering av utfallet i
verksamheten i förhållande till de resultatkrav som lagts fast i regleringsbrev.
I avvaktan på beredningen av Adoptionslagstiftningsutredningens betänkande
anser regeringen att den nuvarande inriktningen på nämndens verksamhet bör ligga
fast.
Den ekonomiska rapportering som upprättats är tillfredsställande. Regeringen
konstaterar att RRV inte haft några invändningar vid granskning av
årsredovisningen utan bedömer att den i allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det
generella besparingskravet - en besparing på 224 000 kr. Medelsbehovet för NIA:s
verksamhet och för bidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer för
internationell adoptionshjälp beräknas till 8 961 000 kr, varav 2 374 000 kr
avser bidrag till de auktoriserade organisationerna.
NIA bör under budgetåret 1995/96 få disponera en låneram i Riksgäldskontoret
på 250 000 kr för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Förslag till riksdagsbelut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 8 961 000 kronor.
F 13. Nämnden för vårdartjänst
1993/94 Utgift 8 126 840
1994/95 Anslag 8 856 000
1995/96 Förslag 12 642 000
varav8 428 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att
administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda
omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Dessutom
disponerar nämnden vissa medel från åttonde huvudtiteln, anslaget B 2. Bidrag
till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nämnden bistår med
kansliresurser den särskilda nämnd, Nämnden för Rh-anpassad utbildning, som
skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning.
Inom NV:s anslagsram ingår också medel till informations- och utvecklingsarbete.
NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med
instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och
studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera
och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen i olika
utbildningssammanhang.
NV har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96.
Budgetåret 1993/94 är det första året NV har lämnat årsredovisning. I sin
årsredovisning redovisar NV verksamheten i verksamhetsgrenarna vårdartjänst,
omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt
bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Kostnaderna för de två
förstnämnda grenarna belastar Socialdepartementets huvudtitel och
verksamhetsmålen för dessa redovisas under anslaget D 4. Statsbidrag till
vårdartjänst m.m. I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 gavs NV av
redovisningstekniska skäl emellertid dispens från kraven i 5 och 9 §§
förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och
anslagsframställning. Årsredovisningen innehåller sålunda inte någon fullständig
resultatredovisning för de olika verksamhetsgrenarna och NV redovisar inte
heller hur förvaltningskostnaderna fördelat sig på respektive verksamhetsgren.
Av årsredovisningen framgår att NV:s anslagssparande vad beträffar
myndighetens förvaltningsanslag för budgetåret 1993/94 uppgått till ca 495 000
kronor.
Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inte några
invändningar. I en revisionsrapport har RRV dock påpekat att NV har vissa
brister i sin ekonomiadministrativa kompetens.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
| |
| |
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94|
|- 1995/96 bör ligga fast även för det förlängda budgetåret|
| |
| |
|1995/96. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 12 642|
| |
|000 kronorResultatbedömning |
| |
|Regeringen anser att det av årsredovisningen och|
|anslagsframställningen framgår att NV:s verksamhet|
|bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att|
|det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. Vidare|
|gör regeringen bedömningen att de resultat som NV redo-|
|visar för de två verksamhetsgrenarna i sin|
|årsredovisning är tillfredsställande. |
| Regeringen konstaterar att RRV inte haft några|
|invändningar i revisionsberättelsen avseende NV.|
|Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande att NV bör|
|förstärka sin ekonomiadministrativa kompetens. |
| Regeringen har för avsikt att under våren 1995 ge NV|
|myndighetsspecifika direktiv inför den fördjupade|
|prövningen avseende treårsperioden 1997-1999. I|
|avvaktan på dessa direktiv bör NV under budgetåret|
|1995/96 ingående följa vilka effekter de uppföljnings-|
|och redovisningssystem för vårdartjänsten och|
|omvårdnadsverksamheten som utvecklats under budgetåret|
|1993/94 och innevarande budgetår haft för möjligheterna|
|att jämföra de olika huvudmännens verksamheter vad gäller|
|omfattning och kvalitet i förhållande till använda|
| |
| |
|resurser. |
| |
| |
|Slutsatser |
| |
|Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast för|
|NV:s verksamhet i den fördjupade prövningen för|
|treårsperioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast även för|
|det förlängda budgetåret 1995/96. |
| I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår -|
|med hänsyn till det generella besparingskravet - en|
|besparing på 178 000 kr. |
| |
| |
|Förslag till riksdagsbeslut |
| |
|Regeringen föreslår att riksdagen |
| till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1995/96|
| anvisar ett ramanslag på 12 642 000 kronor. |
| |
| |
|F 14. Handikappombudsmannen |
| |
|1994/95 Anslag 8 374 000 |
|1995/96 Förslag 11 551 000 |
| varav7 700 000 beräknat för juli 1995 -|
|juni 1996 |
| |
| Handikappombudsmannen är central|
|förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som|
|angår funktionshindrade personers rättigheter och|
|intressen. Handikappombudsmannens verksamhet framgår|
|av förordningen (1994:949) med instruktion för|
|Handikappombudsmannen. |
| Det övergripande målet för Handikappombudsmannens|
|verksamhet är enligt lagen (1994:749) om|
|Handikappombudsmannen att bevaka frågor som angår|
|funktionshindrade personers rättigheter och intressen|
|samt att verka för att de övergripande målen för|
|handikappolitiken uppnås. |
| Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994|
|samtidigt som Statens handikappråd upphörde som statlig|
|myndighet. Riktlinjerna för Handikappombudsmannens|
|verksamhet drogs upp i propositionen om|
|Handikappombudsmannen, vilken godkänts av riksdagen|
|(prop. 1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27, rskr.|
|1993/94:397), liksom dimensioneringen och kostnaderna|
|för verksamheten. |
| I sin enkla anslagsframställning anger|
|Handikappombudsmannen att myndigheten har en primär|
|uppgift i att sprida kunskap om FN:s standardregler|
|för funktionshindrade. |
| Handikappombudsmannen anför att det behövs|
|ytterligare anpassning av myndighetens lokaler så att|
|de blir tillgängliga för personer med funktionshinder.|
|Handikappombudsmannen begär sammanlagt 300 000 kronor|
|för en sådan anpassning. |
| |
| |
|Regeringens överväganden |
| |
| |
|Sammanfattning |
| |
|
Slutsatser
Handikappombudsmannens anslagsframställning, som har gjorts efter endast en
månads verksamhet, visar att arbetet lagts upp efter de riktlinjer som dragits
upp i den nämnda propositionen och i enlighet med lag och förordning om
Handikappombudsmannen. Regeringen konstaterar att inriktningen ligger i linje
med målen för handikappolitiken.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det
generella besparingskravet - en besparing på 163 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 11 551 000 kronor.
235
F 15-16. Statens institutionsstyrelse
Statens institutionsstyrelse (SiS) har ansvaret för planering, ledning och drift
av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Det övergripande målet för institutionsstyrelsen är att svara för att alla som
behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas vård
av god kvalitet.
SiS skall också i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud
som, med beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella
vårdbehov.
Statens institutionsstyrelse har lämnat en årsredovisning för budgetåret
1993/94. SiS har för räkenskapsåret dispens från kravet på resultatredovisning.
Statens institutionsstyrelse har i sin enkla anslagsframställning för
budgetåret 1995/96 redovisat att första verksamhetsåret präglats av intensiva
insatser för att sammanfoga de ca 60 institutionerna - var och en med sin kultur
och historia - och huvudkontoret till en myndighet. Under verksamhetsåret har
ett ekonomiadministrativt system för redovisning och uppföljning av ekonomin
installerats. Samtliga institutioner har kopplats samman i ett nätverk, knutet
till en centraldatafunktion vid huvudkontoret.
Kraven på huvudkontoret har dock, enligt SiS, visat sig vara större än vad som
förutsågs när myndighetens organisation planerades. Riksrevisionsverket har i
sin revisionsrapport avseende årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94 invänt
att redovisningen i väsentliga avseenden inte är tillförlitlig.
Institutionsstyrelsen har även påvisat svårigheter att med nuvarande
verksamhet uppfylla kravet på en individuellt differentierad vård. För att
uppfylla detta har en strukturomvandling av verksamheten påbörjats. Idag råder
t.ex. stora regionala skillnader mellan tillgång och efterfrågan på platser.
Vidare finns brist på akut- och avgiftningsplatser för kvinnor samt på akut- och
utredningsplatser för ungdomar. Utbyggnaden på ungdomssidan kommer att
finansieras genom omdisponering av befintliga resurser.
I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om ändrat huvudmannaskap
uttalade riksdagen att institutionernas verksamhet till ca 60 procent skulle
finansieras med vårdavgifter från kommunerna. Resterande del finansieras via ett
ramanslag för vårdverksamheten. Samtidigt får avgiftsnivån inte avvika allt för
mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra
huvudmän. Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En allt för hög
avgiftsnivå skulle leda till mindre efterfrågan och därmed lägre
avgiftsintäkter.
Institutionsstyrelsen redovisar också ett mycket stort behov av kompe-
tensutveckling hos personalen på institutionerna. En stor andel av be-
handlingsassistenterna saknar idag adekvat grundutbildning. Till SiS har på
försök knutits Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) som
ligger under Socialstyrelsen. IKM kommer bl.a. att biträda SiS när det gäller
personalutbildning och kunskapsutveckling.
Ett dokumentations- och utvärderingssystem är under uppbyggnad, likaså har ett
forskningsprogram utarbetats.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Statens institutionsstyrelse skall svara för att alla|
|som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett|
|LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. |
| Statens institutionsstyrelse skall vidare, i|
|samarbete med kommuner och landsting, verka för ett|
|vårdutbud som med beaktande av närhetsprincipen är|
|differentierat utifrån individuella vårdbehov. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Central förvaltning |
|Ramanslag 34,3 miljoner kronor |
| |
|Vårdverksamhet |
|Ramanslag 720,0 miloner kronor |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Institutionsstyrelsen bör vidareutveckla och|
|effektivisera sina uppföljnings- och|
|redovisningssystem. |
------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Regeringen anser att det av redovisningen i den enkla anslagsframställningen
framgår att verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är synnerligen
omvärldsberoende och svårplanerad. Det ställs därför stora krav på en löpande
och effektiv uppföljning av kostnader, vård, prestationer och resultat.
Sambanden mellan vårdresultat och ekonomiska insatser måste tydliggöras. Mot
denna bakgrund är en förstärkning av främst ekonomiadministrationen nödvändig.
Vad gäller de av RRV påtalade bristerna inom bl.a. redovisningsområdet har
SiS påbörjat att åtgärda dessa i enlighet med RRV:s krav.
Mot bakgrund av RRV:s invändningar mot SiS redovisning har regeringen för
avsikt att senare överväga lämpligheten av nuvarande anslagskonstruktion med
skilda anslag för vårdverksamheten och den centrala förvaltningen.
Under året har SiS redovisat en plan för forskning, verksamhetsutveckling,
personalutbildning och kvalitetssäkring.
Regeringen anser att det nya statliga huvudmannaskapet ger bättre möjligheter
till planering, metodutveckling, förbättrad personalkompetens och forsknings-
och utvecklingsarbete. Institutionsstyrelsens uppföljnings- och
utvärderingssystem kan tillsammans ge underlag för bedömningar av vårdeffekter
på både kort och lång sikt, vilket inte varit möjligt tidigare. Mot denna
bakgrund är en fortsatt satsning på FoU-verksamheten nödvändig. Ett ADB-stöd för
uppföljnings- och utvärderingsarbetet skall utvecklas.
Verksamheter av de slag som Statens institutionsstyrelse enligt riksdagens
beslut har övertagit från landsting och kommuner är utsatta för ständiga krav på
förändring och anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara mycket svåra
att förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är nödvändig.
Myndigheten har därför behov av en anslagskredit motsvarande sju procent av
anslagsbeloppet.
De av SiS fastigheter som ägs av staten förvaltas av Statens fastighetsverk.
Fastigheterna har nyligen värderats. SiS skall kompenseras för den hyreshöjning
som denna värdering medför jämfört med den preliminära hyreskostnad som SiS haft
i avvaktan på fastighetsvärderingen.
IKM har på försök knutits till SiS. Medel för IKM har tidigare beräknats under
Socialstyrelsens anslag. Utfallet av försöket har enligt samtliga inblandade
varit positivt. IKM:s verksamhet faller mer naturligt in under SiS verksamhet än
under Socialstyrelsens. Regeringen föreslår därför att medlen, 2 550 000 kronor,
för IKM:s verksamhet omdisponeras från Socialstyrelsen till SiS.
SiS kommer att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret även för
anslaget vårdverksamhet.
F 15. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning
1994/95 Anslag 20 272 000
1995/96 Förslag 34 245 000
varav22 830 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som SiS disponerar för central
förvaltning.
F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet
1994/95 Anslag 450 000 000
1995/96 Förslag 719 973 000
varav479 982 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som SiS disponerar för vårdverksamhet.
Av anslaget har 45 000 000 kronor beräknats för uppföljning, utvärdering,
verksamhetsutveckling och personalutbildning inom myndigheten.
236
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Statens institutionstyrelse: Central förvaltning för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 245 000 kronor,
2. till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 719 973 000 kronor,
3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge Statens in-
stitutionsstyrelse en anslagskredit på sju procent av anslaget.
F 17. Alkoholinspektionen
Nytt anslag (förslag)21 000 000
varav14 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Med anledning av bl.a. EU-medlemskapet har riksdagen i december 1994 (prop.
1994/95:89, bet. 1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:000) beslutat att fr.o.m. den 1
januari 1995 avskaffa import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen
när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa har ersatts av ett nytt
alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem. En ny myndighet -
Alkoholinspektionen - inrättas den 1 januari 1995 för tillståndsgivning,
kontroll och tillsyn av alkoholhanteringen.
Riksdagen har också beslutat (prop. 1993/94:150 bil.5, bet. 1993/94:FiU20,
rskr. 1993/94:454) att del av de medel om 75 miljoner kronor som anvisats för
olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 får användas
för etablerandet av den nya myndigheten.
Regeringen har den 1 september 1994 tillsatt en organisationskommitté som
utfört det förberedelsearbete som krävts för att inrätta Alkoholinspektionen.
Regeringen har för avsikt att utreda huruvida Alkoholinspektionen kan placeras
utanför Stockholm. I avvaktan härpå placeras myndigheten i Stockholm.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Alkoholinspektionen skall tillse att lagar och |
|bestämmelser avseende hantering av alkohol efterlevs|
|och bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål |
|uppfylls. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 21, 0 miljoner |
| |
|kronorSlutsatser |
| |
|Alkoholinspektionens uppgifter är att utfärda tillstånd|
|för tillverkning av sprit samt tillverkning av och |
|partihandel med spritdrycker, vin och starköl och |
|tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en|
|intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och |
|kontroll av alkoholhanteringen. Inspektionen skall |
|svara för en löpande uppföljning och utvärdering |
|nationellt inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten |
|skall ta fram informationsmaterial, utforma |
|föreskrifter och allmänna råd till alkohollagen och |
|verka för att aktörerna på marknaden och berörda myndig-|
|heter har nödvändig kunskap och information om frågor|
|som rör alkoholpolitik och det alkoholpolitiska |
|regelverket. |
| Alkoholinspektionen skall också samla in och |
|sammanställa den statistik som behövs för att |
|kontrollera, följa upp och utvärdera effekterna av den|
|förda alkoholpolitiken. Den skall föra ett |
|personregister över samtliga tillståndshavare inom |
|alkoholområdet. Vidare skall Alkoholinspektionen inom|
|sitt ansvarsområde aktivt följa och ställa erfarenheter|
|till förfogande för den internationella |
|alkoholpolitiken inom bl.a. EU och WHO. |
| Alkoholinspektionen skall ta ut ansöknings- och |
|tillsynsavgifter för sin verksamhet. Dessa avgifter |
|skall sättas så att de motsvarar kostnaderna för in-|
|spektionens verksamhet och länsstyrelsernas |
|tillsynsverksamhet inom alkoholområdet. Inkomsterna |
|skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten.|
|En utvärdering av avgiftssystemet skall ske under |
|budgetåret. |
| |
| |
|Förslag till riksdagsbeslut |
| |
|Regeringen föreslår att riksdagen |
| till Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 |
| anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kronor. |
| |
| |
|F 18. Alkoholsortimentsnämnden |
| |
|Nytt anslag (förslag)1 000 000 |
| varav670 000 beräknat för juli 1995 -|
|juni 1996 |
| |
| Inom ramen för förhandlingarna mellan Sverige och EU|
|om svenskt medlemskap i EU har Sverige förbundit sig|
|att säkerställa att detaljhandelsmonopolets verksamhet|
|är förenligt med EG:s regelverk. Genom expertsamtal |
|mellan företrädare för regeringen och berörda |
|tjänstegrenar inom kommissionen har principer |
|identifierats och preciserats för att |
|detaljhandelsmonopolet skall fungera icke- |
|diskriminerande. Principerna i detta avseende ingår i|
|det nya avtal som har tecknats mellan staten och |
|Systembolaget. För att säkerställa icke-diskriminering|
|inrättas en oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär|
|över Systembolagets beslut att avvisa viss alko- |
|holdryck från bolagets sortiment. |
| Nämnden skall bestå av ordförande och fyra andra |
|ledamöter. Den skall utses av regeringen för tre år.|
|Nämndens verksamhet kommer helt att styras av hur |
|många leverantörer som kommer att överklaga System- |
|bolagets inköpsbeslut. |
| Nämndens närmare arbetsuppgifter och organisation |
|regleras i en förordningen med instruktion för |
| |
| |
|Alkoholsortimentsnämnden. |
| |
| |
|Regeringens överväganden |
| |
| |
|Sammanfattning |
| |
|
|
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
1 000 000 kronor.
F 19-20. Socialvetenskapliga forskningsrådet
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en forskningsfinansierande myn-
dighet.
Rådets uppgift och övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning
och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och
folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och aktuell forskning.
237
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet som gäller för treårsperioden|
|1993/94 - 1995/96 bör ligga fast. En fördjupad prövning|
|av verksamheten skall göras inför 1997 års|
| |
| |
|forskningsproposition. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Förvaltning, ramanslag 8 550 000 kronor |
|Forskningsmedel, reservationsanslag131 918 000 kronor|
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Regeringen anser att SFR i sin årsredovisning visar på en god måluppfyllelse.
Anslagssparandet på förvaltningsanslaget uppgick till 178 000 kronor och
reservationen på anslaget för forskningsmedel till 7,2 miljoner kronor.
Reservationens användning är beslutad av rådet i maj 1994.
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forsknings-
proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96.
I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det
generella besparingskravet - en besparing på ca 4,9 miljoner kronor.
F 19. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
1993/94 Utgift 5 266 691
1994/95 Anslag 5 651 000
1995/96 Förslag 8 550 000
varav5 700 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet
disponerar för förvaltningsuppgifter.
238
F 20. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel
1993/94 Utgift 80 695 788Reservation7 253 507
1994/95 Anslag 86 772 000
1995/96 Förslag 131 918 000
varav87 945 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet
disponerar för stöd till forskning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 550 000 kronor,
2. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 131 918 000 kronor.
239
G. Jämställdhetsfrågor
Inledning
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en politisk fråga som har stor prioritet
i regeringens arbete. Under senare tid har denna fråga fått ett väsentligt ökat
utrymme i den allmänna debatten vilket är positivt. Kvinnoorganisationer,
kvinnliga nätverk och enskilda kvinnor men också många män har aktivt bidragit
till den ökade uppmärksamhet som riktas mot kvarvarande brister i jämställdhet,
såväl generellt som mellan enskilda kvinnor och män. Detta utgör en god grund
för de insatser som också framöver behövs för att driva jämställdhetsarbetet
vidare. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i en
särproposition våren 1996.
Jämställdhetspolitiken kan inte formas isolerad från andra politikområden. Den
berör alla delar av samhället. Regeringen har lagt det övergripande ansvaret för
jämställdhetspolitiken hos statsministerns ställföreträdare för att markera
detta.
Alla förslag som regeringen lägger kommer i förväg att granskas från
jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot
ett jämställt samhälle.
Under hösten 1994 har regeringen beslutat om direktiv (dir. 1994:124) till
samtliga kommittéer och särskilda utredare med riktlinjer om att förslag som
läggs fram skall innehålla en analys och redovisning av de
jämställdhetspolitiska konsekvenserna.
I arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv på politikens alla
områden är det angeläget att rikta särskild uppmärksamhet mot de strukturer,
både formella och informella, som bidrar till att upprätthålla eller förstärka
segregeringen mellan könen och en ojämn maktfördelning, både mellan grupper av
kvinnor och män och mellan enskilda. Jämställdhet är ytterst en fråga om makt.
Som ett led i en större satsning på att öka kunskaperna om mål och metoder i
jämställdhetsarbetet kommer utbildningstillfällen att anordnas både för chefer
inom regeringskansliet och för myndighetschefer. Medel finns också avsatta
(prop. 1993/94:147) för att bereda universitet och högskolor möjlighet att
utveckla och pröva särskilda yrkesinriktade kurser för jämställdhetshandläggare
och andra som i sitt yrke arbetar med jämställdhetsfrågor.
För att ytterligare påskynda utvecklingen och pröva nya vägar i arbetet har
jämställdhetsministern tillkallat en delegation för jämställdhet mellan kvinnor
och män. Delegationen skall ta fram idéer och förslag för en vidareutveckling av
jämställdhetspolitiken samt bidra till opinionsbildning på området. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas åt arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor, löner, makt
och inflytande, kvinnors hälsa samt våld mot kvinnor.
Regeringen fäster stor vikt vid att utvecklingen på informationsteknikområdet
(IT) gynnar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Erfarenheter hittills
visar att det främst är män som utnyttjar ny teknik och skaffar sig kunskap på
området. Det är angeläget att motverka att IT-användningen förbehålls män bl.a.
för att inte ytterligare befästa den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Jämställdhetsdelegationen kommer att behandla denna fråga med förtur.
Länsstyrelserna svarar för den regionala samordningen av insatser på
jämställdhetsområdet. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 har länsstyrelserna tilldelats
medel för en expert i jämställdhetsfrågor. Länsexperten skall vara ett stöd för
länsstyrelsens ledning i dess ansvar för att jämställdhetsfrågorna lyfts fram
inom olika sakområden. Under det första året skall arbetet med en strategi för
det utåtriktade jämställdhetsarbetet prioriteras.
En viktig förutsättning för att jämställdhetspolitiken skall få genomslag är
den lokala förankringen på arbetsplatser och i kommuner. Medel har avsatts under
anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder för att stödja projekt som syftar till
att utveckla modeller för ett lokalt strategiskt jämställdhetsarbete på kommunal
nivå. Regeringen kommer att göra sina prioriteringar av projekt i nära samarbete
med Svenska Kommunförbundet.
Makt och inflytande
Ett målmedvetet arbete för att öka kvinnors inflytande på olika nivåer i
samhället har lett till att Sverige är världsledande när det gäller andelen
kvinnor i direktvalda politiska organ. Efter regeringsskiftet består regeringen
av lika många kvinnor som män och i riksdagen är 40 procent av ledamöterna
kvinnor. Kvinnorna har stärkt sin politiska ställning också lokalt inom kommun-
och landstingsfullmäktige (41 respektive 48 procent). Även i statliga styrelser
och kommittéer har andelen kvinnor ökat och var per den 1 juli 1994 35 procent
(se vidare bilaga 6.11). Regeringen kommer på olika sätt att fortsätta stödja
den positiva utveckling som nu pågår för att öka andelen kvinnor i
beslutsfattande församlingar.
Frågor om kvinnors ekonomiska makt och ekonomiska resurser måste
uppmärksammas mer. Sedan 1988 redovisas årligen till riksdagen vissa uppgifter
om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (se bilaga 6.10).
Kunskaperna på området är dock i många avseenden bristfälliga. Genom den
utredning som regeringen tillsatt hösten 1994 om fördelningen av ekonomisk makt
och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (dir. 1994:102) kommer vi att få
väsentligt ökade kunskaper i dessa frågor. Utredningens arbete skall redovisas
fortlöpande i delrapporter och i en slutrapport i juli 1997.
För att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning bland chefer inom
den privata sektorn anvisade riksdagen våren 1994 medel för en
näringslivsakademi. Företrädare för näringslivet har i samråd med regeringen
beslutat inrätta en sådan akademi, under benämningen Näringslivets
ledarskapsakademi. Syftet är att verka för kunskapsspridning, opinionsbildning
och att stödja förändringsarbete i företagen för att öka antalet kvinnliga
chefer. De anvisade medlen kommer att utgå under de tre första verksamhetsåren.
Andelen kvinnor bland de myndighetschefer som regeringen tillsätter måste öka.
Idag utgör kvinnorna i den gruppen ca 20 procent. Målet skall vara att minst
hälften av nya myndighetschefer som regeringen utnämner under mandatperioden
skall vara kvinnor. Regeringen utgår från att myndighetscheferna i sin tur
sätter upp motsvarande mål för sina myndigheter.
För att stimulera och stödja statliga myndigheters ansträngningar att få fler
kvinnor på chefstjänster har Statens förnyelsefond beslutat genomföra ett
chefsutvecklingsprogram för kvinnliga chefer i staten. Två miljoner kronor
avsätts för programmet som genomförs under åren 1995 och 1996.
Förvärvsarbete och föräldraskap
Idag är andelen sysselsatta kvinnor nästan lika stor som andelen sysselsatta
män. Att kvinnor förvärvsarbetar i stor utsträckning samtidigt som födelsetalen
i Sverige är bland de högsta i Västeuropa visar att kvinnor och män har goda
möjligheter att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Det ekonomiska
familjestödet och den utbyggda barnomsorgen har här stor betydelse. Det är
fortfarande så att kvinnor bär huvudansvaret för det praktiska arbetet med hem
och barn. Det medför att kvinnor i stor utsträckning arbetar deltid. Regeringen
ser dock med oro på att det ofrivilliga deltidsarbetet ökar. De som önskar
längre arbetstider, bl.a. för att barnen inte längre är små, har inte
möjligheter att få det. Kommissionen om den svenska arbetsrätten som regeringen
nyligen tillsatt (dir. 1994:138) kommer särskilt att belysa möjligheterna att
omvandla deltidstjänster till heltidstjänster med rätt till partiell
tjänstledighet. Här har parterna på arbetsmarknaden ett stort ansvar. Regeringen
kommer noga att följa utvecklingen.
Under år 1993 var mäns andel av uttagna föräldrapenningdagar 10,1 procent.
Riksdagens beslut våren 1994 (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr.
1993/94:290) om att fr.o.m. den 1 januari 1995 reservera en månad i
föräldraförsäkringen för pappan och en månad för mamman bör leda till att
föräldrarna delar föräldraledigheten i större utsträckning än hittills.
Under de senaste åren har särskilda medel avsatts för information och
opinionsbildning om delad föräldraledighet. Kampanjer och informa-
tionssatsningar, som bl.a. försäkringskassorna genomfört, har riktats till män
för att stimulera dem att ta vara på sina möjligheter att vara föräldralediga.
Inom ramen för föräldrautbildningen genomför Socialdepartementet under
budgetåret 1994/95 i samverkan med Landstingsförbundet ett projekt med särskilda
pappagrupper. Projektet genomförs i fyra landsting (Jämtland, Gävleborg,
Älvsborg och Malmöhus) och i Malmö stad. Erfarenheterna hittills är mycket
positiva och visar att de som deltagit i pappagrupper tar ut en större del av
föräldraledigheten än genomsnittet för män i riket. Syftet med projektet är att
pröva modeller för att pappagrupper skall kunna ingå som en del i
föräldrautbildningen inom alla landsting.
Arbetsgruppen (S 93:C) om papporna, barnen och arbetslivet har lämnat sin
slutrapport i december 1994. Mot bakgrund av arbetsgruppens förslag,
erfarenheter av den särskilda pappamånaden och pågående projektverksamhet kommer
regeringen att överväga ytterligare insatser för att stimulera män att ta ett
ökat praktiskt ansvar för barn och hem.
Löneskillnader
Att få bort lönediskriminering av kvinnor är en av de viktigaste jäm-
ställdhetsfrågorna framöver. Jämställdhetslagens bestämmelser, inte minst i
fråga om lönediskriminiering och aktiva åtgärder för att minska
löneskillnaderna, har skärpts ett flertal gånger på senare år. Den skyldighet
som arbetsgivare med tio eller fler anställda har att fr. o. m. den 1 juli 1994
kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen och redovisa en
översikt av kartläggningen i jämställdhetsplanen, kommer att bidra till ökade
kunskaper och ett bättre underlag för eventuella åtgärder i det lokala arbetet.
JämO bedriver ett aktivt tillsyns- och informationsarbete om lagen och dess
tillämpning.
I början av år 1995 kommer Grupptalanutredningen (Ju 1991:04) att lämna
förslag om förutsättningarna för att införa grupptalan på vissa områden, bl.a.
jämställdhetsområdet (dir. 1991:59). Utredningens förslag kommer att
remissbehandlas och ligga till grund för överväganden bl.a. i fråga om ett
förbättrat processuellt rättsskydd för de kvinnor som vill föra en
lönediskrimineringsprocess utan att själva behöva stå i förgrunden. I det
sammanhanget kommer också jämställdhetslagens regler om skadestånd att ses över.
På många håll pågår ett aktivt arbete i frågor som rör löneskillnader mellan
kvinnor och män och arbetsvärdering. Arbetsmiljöfonden har t.ex. under våren
1994 fått regeringens uppdrag att avsätta medel för forskning och
utvecklingsarbete i syfte att öka kunskaperna om lönebildning, arbetsvärdering
och löneskillnader ur ett könsperspektiv. Arbetet som kommer att pågå under tre
år skall varje år redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet. JämO bedriver ett
aktivt arbete i frågor som rör arbetsvärdering och har bl.a. publicerat en
lathund om detta. Studier och redovisningar tas nu också fram i ökad
utsträckning, bl.a. av arbetsmarknadens parter.
Tillgängligt statistiskt underlag visar att betydande löneskillnader mellan
kvinnor och män kvarstår. Även om statistiken inte visar i vilken utsträckning
dessa skillnader är osakliga och således utgör lönediskriminering, finns skäl
att anta att Löneskillnadsutredningens bedömningar (SOU 1993:7) om omfattningen
av de osakliga löneskillnaderna fortfarande äger giltighet.
För att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor
och män är det nödvändigt att den centrala lönestatistiken är av sådan kvalitet
och utformning att den kan utgöra underlag för analyser av kvinnors och mäns
löner. Det ankommer på Statistiska centralbyrån (SCB) och berörda parter på
arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken uppfyller detta krav. Inom SCB
bedrivs f.n. på regeringens uppdrag ett utvecklingsarbete för en alternativ
uppläggning av statistik över lönestrukturer där syftet är att bättre än
hittills kunna analysera lönebildningen och utvecklingen av kvinnors och mäns
löner. Regeringen fäster stor vikt vid detta arbete som kommer att redovisas
under våren 1995.
Regeringen följer frågor om löneskillnader och lönediskriminering mycket noga
och har beredskap för ytterligare åtgärder på detta område. Huvudansvaret i
dessa frågor vilar emellertid på arbetsmarknadens parter. Jämställdhetsministern
har inlett överläggningar med parterna för information om hur arbetet
fortskrider och utgår från att frågan prioriteras såväl centralt som lokalt.
Våld mot kvinnor
Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor är allvarliga brott som måste
bekämpas. Rapporter om det ökande antalet anmälningar om våld mot kvinnor inger
stor oro, inte minst mot bakgrund av de åtgärder som genomförts under senare år
för att skärpa straffen och stärka skyddet för de utsatta kvinnorna.
Arbetet med att motverka våld mot kvinnor måste således fortsätta och
ytterligare intensifieras. Under våren 1995 kommer Kvinnovåldskommissionen (S
1993:11) att avge sitt slutbetänkande. Förhoppningarna är stora att kommissionen
skall komma med förslag som kan bidra till ett effektivare sätt att arbeta med
dessa frågor inom socialtjänsten, hälso-och sjukvården och rättsväsendet.
Förslagen kommer att efter sedvanlig remissbehandling ligga till grund för
ytterligare insatser från regeringen i dessa frågor.
Internationella frågor
Sveriges medverkan i det internationella jämställdhetssamarbetet kommer att
kräva stora insatser under 1995. Vårt inträde i EU medför förväntningar om
svenska bidrag till utvecklingen av socialpolitik och jämställdhet mellan
kvinnor och män i Europa. Regeringen kommer att aktivt verka för att den sociala
dimensionen av det europeiska samarbetet vidgas och att jämställdhetsfrågorna
får ökad tyngd och integreras på alla områden inom EU. Inte minst gäller det i
fråga om kvinnors villkor på arbetsmarknaden och möjligheterna för både kvinnor
och män att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Det är också av största
vikt att bidra till att kvinnors inflytande i EU ökar.
I september 1995 äger FN:s fjärde kvinnokonferens rum i Peking. Ett aktivt
förberedelsearbete pågår, såväl inom FN som i medlemsländerna. Den s.k.
Pekingkommittén (dir. 1993:70) är rådgivande instans vid beredningen av Sveriges
medverkan i konferensen. En arbetsgrupp inom regeringskansliet har ansvaret för
att förbereda svenska positioner m.m. I syfte att bidra till ökad information om
konferensen bland svenska frivilligorganisationer har medel lämnats för
upprättande av ett särskilt NGO-kansli.
274
Sverige kommer vid konferensen att verka för ett väsentligt förstärkt
politiskt åtagande för jämställdhet på global och nationell nivå. Särskild
tonvikt kommer att läggas vid frågor som rör regeringars ansvar för att förändra
de strukturer i samhället som bidrar till den ojämna maktfördelningen mellan
kvinnor och män och kvinnors roll i utvecklingsprocessen. Frågor om kvinnors
inflytande, deras möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter, våld mot
kvinnor och männens roll i jämställdhetsarbetet hör också till dem som kommer
att föras fram. Det är viktigt att Pekingkonferensen tar till sig och
vidareutvecklar resultaten från de nyligen avhållna konferenserna om mänskliga
rättigheter i Wien år 1993 och om utveckling och befolkning i Kairo år 1994 samt
det sociala toppmötet som äger rum i Köpenhamn i mars 1995.
Inför Pekingkonferensen avhålls inom Europarådet i februari 1995 en konferens
om demokrati och kvinnors mänskliga rättigheter. Frågan om kvinnors mänskliga
rättigheter är också aktuell i det arbete som bedrivs av Europarådets
styrkommitté för jämställdhet, där Sverige är medlem.
Ett program för det nordiska jämställdhetssamarbetet för åren 1995 - 2000
kommer att antas vid Nordiska Rådets session år 1995. Då kommer också ett
ministerrådsförslag om en nordisk institution för kvinno- och könsforskning att
diskuteras. Inom Nordiska Ministerrådets jämställdhetskommitté pågår ett arbete
för att planera gemensamma nordiska aktiviteter under kvinnokonferensen i
Peking.
Slutligen kan nämnas att Sverige fortsätter sitt aktiva deltagande i OECD:s
arbetsgrupp om kvinnors roll i ekonomin.
G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.
1993/94 Utgift 5 540 894
1994/95 Anslag 8 959 000
1995/96 Förslag 13 489 000
varav8 992 700 beräknat för juli 1995 - juli 1996
Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med
kansli och för Jämställdhetsnämnden.
De övergripande målen för verksamheten framgår av jämställdhetslagen
(1991:433) och av förordningen (1991:1438) med instruktion för Jäm-
ställdhetsombudsmannen samt förordningen (1991:1437) med instruktion för
Jämställdhetsnämnden. Målet är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs.
JämO har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i delområdena diskrimineringsärenden, aktiva åtgärder och
information/kunskapsutbyte. För diskrimineringsärenden anges följande tre
delmål: att skapa tillfredsställande lokala lösningar, att nå positiva
spridningseffekter och påverka rättspraxis. Målet för aktiva åtgärder är att via
olika former av undersökande verksamhet få i gång lokala aktiviteter inom
lagens regler för aktiva åtgärder och för området information/kunskapsutbyte att
arbetsmarknadens parter skall ha en god kunskap om jämställdhetslagen och hur
den skall tillämpas.
Resultatredovisningen visar att målen till stora delar uppnåtts. JämO pekar
dock på att inget diskrimineringsärende hittills drivits till process. De
förlikningar som kommit till stånd har varit tillfredsställande för berörda
arbetstagare och arbetsgivare men de har inte fått några omfattande
spridningseffekter eller lett till någon påverkan på rättspraxis.
Det möter vissa svårigheter att mäta effekterna av JämO:s verksamhet, inte
minst av det skälet att det finns många andra aktörer inom området. I syfte att
bättre kunna följa upp verksamheten och mäta verksamhetsnära effekter kommer
JämO att fortsätta arbetet med att utveckla verksamhetsmått och
datainsamlingsrutiner. Bl.a. kommer det redan påbörjade arbetet med att
särredovisa kostnader för olika prestationer att vidareutvecklas. Myndigheten
avser också att förbättra redovisningen av prestationernas kvalitet.
För budgetåret 1993/94 var JämO:s anslagssparande 1 003 105 kr.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
I sin enkla anslagsframställning konstaterar JämO att de nya uppgifter
myndigheten ålagts genom beslut om regeringens proposition om jäm-
ställdhetspolitiken Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147, bet.
1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) kräver viss förändring av myndighetens
verksamhetsinriktning. Det innebär främst en prioritering av arbetet med
lönefrågor och en ytterligare förstärkning av satsningar inom området aktiva
åtgärder. JämO bedömer att insatserna på löneområdet kommer att kräva medel
utöver den planeringsram som angivits för 1995/96 (prop. 1993/94:147). Därutöver
anger JämO behov av vidgad låneram för investeringar.
Regeringens övervägande
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande mål som gäller för perioden 1994/95 -|
|1995/96 bör ligga fast. |
| |
| |
|Resurser 1995/96 |
| |
|Ramanslag 13 489 000 kr |
| |
-------------------------------------------------------
275
Resultatbedömning
JämO:s årsredovisning visar att resultatet ligger väl i linje med de beslut som
riksdagen fattat om verksamhetens innehåll och inriktning. Regeringen bedömer
att JämO under budgetåret 1993/94 lyckats väl i sitt arbete med att öka
arbetstagares och arbetsgivares kännedom om jämställdhetslagen, dels genom det
samarbete som myndigheten inlett med de fackliga organisationerna, dels genom
två större undersökningar av jämställdhetsplaner. Ett ökat antal anmälningar
både när det gäller könsdiskriminering och brist på aktiva åtgärder har medfört
medial uppmärksamhet och viktiga kontakter med arbetsgivare och arbetstagare som
lett till lokala aktiviteter för att främja jämställdheten på arbetsplatserna.
Även om direkta effekter av JämO:s insatser är svåra att mäta delar regeringen
JämO:s uppfattning att dessa åtgärder bidragit till att ge myndigheten
auktoritet på området.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende JämO.
Slutsatser
Under våren 1994 beslutade riksdagen enligt propositionen Delad makt - delat
ansvar om jämställdhetspolitiken (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr.
1993/94:290) om ändringar i jämställdhetslagens bestämmelser. Genom beslutet att
reglerna om det aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan inte får
ersättas av andra regler i kollektivavtal, ökade området för JämO:s
tillsynsansvar. För detta liksom för insatser vad gäller information och
uppföljning av jämställdhetslagens krav och ett intensifierat arbete med
lönefrågor tilldelades JämO ökade resurser fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i propositionen Delad makt
- delat ansvar (prop. 1993/94:147) bör gälla även för budgetåret 1995/96. JämO
har hittills haft mycket kort tid för att organisera arbetet efter beslutet
våren 1994 om nya uppgifter för myndigheten, vilket leder till slutsatsen att en
förlängning av gällande riktlinjer bör göras för bugetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 13 489 000 kr.
276
G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder
1993/94 Utgift 6 127 033Reservation 12 553 897
1994/95 Anslag 21 506 000
1995/96 Förslag 20 559 000
varav13 706 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för särskilda åtgärder som syftar till att
främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Inom ramen för projektverksamheten som bedrivs med stöd av anslaget prövas nya
metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.
Under budgetåret 1993/94 har Socialstyrelsen beviljats 2,5 miljoner kronor för
det tredje och sista året för projektet Myndighetssamarbete vid
kvinnomisshandel. Två miljoner kronor har avsatts för projekt med
pappautbildning vid mödravårdscentraler. Ett prioriterat område har också varit
projekt för att underlätta möjligheterna att förena förvärvsarbete och
föräldraskap.
För budgetåret 1995/96 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utvecklings-
och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 20 559 000 kr.
277
Bilaga 6.1 - 6.7
Lagförslag
278
279
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 §2
-------------------------------------------------------
För barn, som är svensk För barn, som är svensk
medborgare och bosatt i medborgare och bosatt i
riket, skall av allmänna riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och barnets uppehälle och
uppfostran utgå allmänt uppfostran lämnas allmänt
barnbidrag med 9 000 barnbidrag med 7 500
kronor om året i enlighet kronor om året i enlighet
med vad nedan närmare med vad nedan närmare
stadgas. stadgas.
Allmänt barnbidrag skall Allmänt barnbidrag skall
utgå jämväl för här i riket också lämnas för här i riket
bosatt barn, som icke är bosatt barn, som inte är
svensk medborgare, såframt svensk medborgare, om
barnet eller endera av barnet eller någon av för-
dess föräldrar sedan minst äldrarna sedan minst sex
sex månader vistas i riket. månader vistas i riket.
Detta gäller dock inte för Detta gäller dock inte för
tid då dagersättning enligt tid då dagersättning enligt
17 § lagen (1994:137) om 17 § lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande mottagande av asylsökande
m.fl. lämnas till barnet. m.fl. lämnas till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till
den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.
Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av
svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideel organisation som bedriver biståndsverksamhet,
skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1973:449.
2 Senaste lydelse 1994:139.
285
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs att 12-17 §§ lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall ha
följande lydelse
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
12 §1
-------------------------------------------------------
Rätt till bostadsbidrag Rätt till bostadsbidrag
har den som har den som
1. har fyllt 18 år och 1. har fyllt 18 men inte
29 år och
2. bor i en bostad som 2. bor i en bostad som
han eller hon äger eller han eller hon äger eller
innehar med hyres- eller innehar med hyres- eller
bostadsrätt. bostadsrätt.
Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas inte om sökanden eller dennes make
1. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer eller
2. får bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio-
närer eller på grund av bestämmelserna om inkomstprövning inte får sådant
tillägg.
13 §2
-------------------------------------------------------
Bostadsbidrag bestäms Bostadsbidrag bestäms
enligt 14 och 15 §§, om den enligt 14 och 15 §§, om den
bidragsgrundande inkomsten bidragsgrundande inkomsten
inte överstiger 115 000 inte överstiger 117 000
kronor. Om den bidrags- kronor. Om den bidrags-
grundande inkomsten är grundande inkomsten är hög-
högre, skall bidraget re, skall bidraget minskas
minskas med 20 procent av med 20 procent av den över-
den överskjutande inkoms- skjutande inkomsten.
ten.
14 §3
-------------------------------------------------------
Bostadsbidrag lämnas Bostadsbidrag lämnas
månadsvis som månadsvis som
1. särskilt bidrag med 1. särskilt bidrag med
- 600 kronor för ett barn, - 600 kronor för ett barn,
- 900 kronor för två barn - 900 kronor för två barn
och och
- 1 200 kronor för tre - 1 200 kronor för tre
eller flera barn, samt eller flera barn, samt
2. bidrag till kostnader 2. bidrag till kostnader
för bostad med 75 procent för bostad med 75 procent
av den del av bo- av den del av bo-
stadskostnaden per månad stadskostnaden per månad
som för familjer med som för familjer med
1 Senaste lydelse
1994:313.
2 Senaste lydelse
1994:315. - ett barn överstiger 2 000
3 Senaste lydelse kronor men inte 3 000
1994:315. kronor,
- ett barn överstiger 1 900 - två barn överstiger 2 000
kronor men inte 3 000 kronor men inte 3 300
kronor, kronor,
- två barn överstiger 1 900 - tre eller flera barn
kronor men inte 3 300 överstiger 2 000 kronor men
kronor, inte 3 600 kronor.
- tre eller flera barn Om bostadskostnaden
överstiger 1 900 kronor men överstiger de belopp som
inte 3 600 kronor. anges i första stycket 2,
Om bostadskostnaden lämnas bidrag med 50
överstiger de belopp som procent av den
anges i första stycket 2, överskjutande bo-
lämnas bidrag med 50 stadskostnaden per månad
procent av den över- upp till
skjutande bostadskostnaden - 5 300 kronor för familjer
per månad upp till med ett barn,
- 5 200 kronor för familjer - 5 900 kronor för familjer
med ett barn, med två barn,
- 5 800 kronor för familjer - 6 600 kronor för familjer
med två barn, med tre eller flera barn.
- 6 500 kronor för familjer
med tre eller flera barn.
Högre bostadskostnad än som anges i andra stycket får beaktas, om sökanden
eller någon medlem av familjen är funktionshindrad.
15 §4
Rätt till särskilt bidrag enligt 14 § första stycket 1 har endast familjer med
barn som avses i 10 § första stycket 1 och 2 samt andra och tredje styckena.
-------------------------------------------------------
Är föräldern under 29 år och Är föräldern under 29 år och
får inte denne bidrag får denne inte bidrag
enligt första stycket, enligt första stycket,
skall bidrag enligt 14 § skall bidrag enligt 14 §
första stycket 2 beräknas på första stycket 2 beräknas på
den del av den del av
bostadskostnaden per månad bostadskostnaden per månad
som överstiger 1 700 som överstiger 1 800
kronor. kronor.
Bidrag enligt 14 § första stycket 2 och andra stycket får lämnas endast till
den som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller
bostadsrätt.
16 §5
-------------------------------------------------------
Är sökanden under 29 år be- Bostadsbidrag bestäms till
stäms bostadsbidrag till det belopp som följer av
det belopp som följer av 17 § första och andra
17 § första och andra styckena, om den
styckena, om den bidrags- bidragsgrundande inkomsten
grundande inkomsten inte inte överstiger 41 000
överstiger 40 000 kronor för kronor för en ensamboende
en ensamboende och 57 000 och 58 000 kronor för
för makar. Om den makar. Om den
bidragsgrundande inkomsten bidragsgrundande inkomsten
är högre, skall bidraget är högre, skall bidraget
minskas med en tredjedel minskas med en tredjedel
av den överskjutande av den överskjutande
inkomsten. inkomsten.
4 Senaste lydelse
1994:315.
5 Senaste lydelse
1994:315.
Har sökanden eller maken
fyllt 29 år bestäms
bostadsbidrag till det
belopp som följer av 17 §
tredje stycket, om den
bidragsgrundande inkomsten
inte överstiger 83 000
kronor. Om den bi-
dragsgrundande inkomsten är
högre, skall bidrags-
beloppet minskas med 10
procent av den
överskjutande inkomsten.
Om det är förmånligare för
en sökande som avses i
första stycket skall
bostadsbidrag bestämmas
enligt andra stycket.
Om det är förmånligare för
en sökande som avses i
andra stycket och sökanden
eller maken uppbär
studiemedel skall bostads-
bidrag bestämmas enligt
första stycket.
17 §6
-------------------------------------------------------
Är sökanden under 29 år, Bostadsbidrag lämnas med
lämnas bostadsbidrag med 75 75 procent av den del av
procent av den del av bostadskostnaden per månad
bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 kronor
som överstiger 1 700 kronor men inte 2 600 kronor.
men inte 2 600 kronor. Om bostadskostnaden
Om bostadskostnaden överstiger det belopp som
överstiger det belopp som anges i första stycket
anges i första stycket lämnas bostadsbidrag med 50
lämnas bostadsbidrag med 50 procent av den
procent av den överskjutande
överskjutande bostadskostnaden per månad
bostadskostnaden per månad upp till 3 600 kronor.
upp till 3 600 kronor.
Har sökanden eller maken
fyllt 29 år, lämnas
bostadsbidrag med 30
procent av den del av
bostadskostnaden per månad
som överstiger 1 700 kronor Högre bostadskostnad än som
men inte 3 700 kronor. anges i andra stycket får
Högre bostadskostnad än beaktas, om sökanden eller
som anges i andra och maken är funktionshindrad.
tredje styckena får
beaktas, om sökanden eller
maken är funktionshindrad.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i fråga om bidrag från
och med januari månad 1996. I fråga om bostadsbidrag, som avser tid före den 1
januari 1996 gäller äldre bestämmelser.
6 Senaste lydelse 1994:315.
286
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 §, 7 kap. 4 §, 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring1 samt punkt 5 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1992:1702) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
122 §
För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får
sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift enligt
vad som anges i denna paragraf. Avgift skall inte tas ut för utskrivningsdagen.
Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension.
-------------------------------------------------------
Avgiften beräknas av Avgiften beräknas av
försäkringskassan med hänsyn försäkringskassan med hänsyn
till storleken vid till storleken vid
vårdtillfället av pen- vårdtillfället av
sionsförmåner i form av pensionsförmåner i form av
ålderspension, ålderspension, förtidspen-
förtidspension och sion och omställningspen-
omställningspension enligt sion enligt denna lag,
denna lag, änkepension änkepension enligt äldre
enligt äldre lagstiftning, lagstiftning, pensions-
pensionstillskott enligt tillskott enligt lagen
lagen (1969:205) om (1969:205) om
pensionstillskott och pensionstillskott och
särskilt pensionstillägg särskilt pensionstillägg
enligt lagen (1990:773) om enligt lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg särskilt pensionstillägg
till folkpension för till folkpension för lång-
långvarig vård av sjukt varig vård av sjukt eller
eller handikappat barn. handikappat barn. Avgiften
Avgiften skall utgöra en skall utgöra en tredjedel
tredjedel av summan av av summan av förmånerna
förmånerna räknade per dag, räknade per dag, dock högst
dock högst 75 kronor för 80 kronor för varje vårddag.
varje vårddag. Vid Vid beräkningen av avgiften
beräkningen av avgiften per per vårddag skall förmånernas
vårddag skall förmånernas månadsbelopp delas med 30.
månadsbelopp delas med 30. Avgiften per vårddag
Avgiften per vårddag av- avrundas till närmast lägre
rundas till närmast lägre hela krontal. Avgiften för
hela krontal. Avgiften för en kalendermånad får aldrig
en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30
överstiga avgiften för 30 vårddagar.
vårddagar.
Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsförmåner som är
avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. Försäkringskassan beslutar om
sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grund av att avgiftsgrundande
förmåner inte längre lämnas, skall någon avgift inte tas ut. Inte heller skall
avgift tas ut om pensionsförmånerna
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1992:1737.
287
vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller
uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Avgifterna
tillfaller den allmänna försäkringen.
Från pensionsberättigad som erhåller sådan långtidssjukvård för vilken
kommunen får ta ut avgifter enligt 26 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skall avgift inte tas ut enligt vad som sägs i denna paragraf.
7 kap.
4 §3
-------------------------------------------------------
Hel förtidspension utgör, Hel förtidspension utgör,
om inte annat följer av vad om inte annat följer av vad
i andra stycket sägs, för år i andra stycket sägs, för år
räknat 96 procent av räknat 90 procent av
basbeloppet eller, för gift basbeloppet eller, för gift
försäkrad vars make har hel försäkrad vars make har hel
folkpension i form av folkpension i form av
ålderspension eller för- ålderspension eller för-
tidspension eller åldersp- tidspension eller ålders-
ension och förtidspension, pension och förtidspension,
78,5 procent av bas- 72,5 procent av
beloppet. Har maken tre basbeloppet. Har maken tre
fjärdedels eller halv folk- fjärdedels eller halv folk-
pension i form av pension i form av
ålderspension eller för- ålderspension eller för-
tidspension eller ålder- tidspension eller ålder-
spension och förtidspension spension och förtidspension
utges hel förtidspension utges hel förtidspension
med 82,9 procent respek- med 76,9 procent respek-
tive 87,25 procent av tive 81,25 procent av
basbeloppet. Har maken en basbeloppet. Har maken en
fjärdedels ålders- eller fjärdedels ålders- eller
förtidspension utges hel förtidspension utges hel
förtidspension med 91,6 förtidspension med 85,6
procent av basbeloppet. procent av basbeloppet.
Har maken rätt till pension Har maken rätt till pension
enligt 6 kap. 1 § första enligt 6 kap. 1 § första
stycket utges hel för- stycket utges hel för-
tidspension med 78,5 tidspension med 72,5
procent av basbeloppet. procent av basbeloppet.
Om förtidspension utges för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap.
3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning
av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§.
19 kap.
2 §4
-------------------------------------------------------
Sjukförsäkringen och de Sjukförsäkringen och de
allmänna försäkringskassornasallmänna försäkringskassornas
förvaltning av denna förvaltning av denna
finansieras, förutom genom finansieras genom avgifter
avgifter som avses i 1 §, som avses i 1 §.
av statsmedel.
3 Senaste lydelse
1993:1344.
4 Senaste lydelse Statsbidrag får lämnas med
1994:155. viss del av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner,
Statsbidrag lämnas med inberäknat försäkringens
femton procent av kostnader enligt lagen
kostnaderna för sjuk- (1974:525) om ersättning för
försäkringsförmåner, inberäknatviss födelsekontrollerande
försäkringens kostnader verksamhet m.m., lagen
enligt lagen (1974:525) om (1988:1465) om ersättning
ersättning för viss födelse- och ledighet för närstående-
kontrollerande verksamhet vård och lagen (1991:1047)
m.m., lagen (1988:1465) om om sjuklön. Statsbidrag får
ersättning och ledighet för också lämnas för förvaltning
närståendevård och lagen enligt första stycket.
(1991:1047) om sjuklön. Statsbidrag får vidare
Statsbidrag lämnas också för lämnas med viss del av
förvaltning enligt första kostnaderna för den allmäna
stycket. försäkringen för förmåner
Statsbidrag lämnas vidare enligt lagen (1981:49) om
med femton procent av begränsning av
kostnaderna för den allmäna läkemedelskostnader, m.m.
försäkringen för förmåner samt för Centrala
enligt lagen (1981:49) om studiestödsnämnden med
begränsning av anledning av att sådana
läkemedelskostnader, m. m. studielån som belöper på en
samt för Centrala studerandes sjukperiod
studiestödsnämnden med enligt studiestödslagen
anledning av att sådana (1973:349) inte skall
studielån som belöper på en
studerandes sjukperiod återbetalas.
enligt studiestödslagen
(1973:349) inte skall
återbetalas.
21 kap.5
2 §
För den frivilliga försäkringen skall den försäkrade erlägga den avgift som
fastställs av regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Riks-
försäkringsverket. Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för olika
försäkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäkringens
omfattning.
-------------------------------------------------------
Statsbidrag lämnas med 15 Statsbidrag får lämnas med
procent av kostnaderna för viss del av kostnaderna för
sjukpenning och sjukpenning och
sjukpenningtillägg enligt 1 sjukpenningtillägg enligt 1
§.
§.
För reglering av över- och underskott skall hos varje allmän försäkringskassa
finnas en fond för den frivilliga sjukförsäkringen. I fråga om denna fond gäller
bestämmelserna i 18 kap. 15 § andra och tredje styckena.
5 Senaste lydelse 1985:87.
288
-------------------------------------------------------
5.6 Äldre bestämmelser i 6 5. Äldre bestämmelser i 6
kap. 2 § och 7 kap. 4 § kap. 2 § skall fortfarande
skall fortfarande gälla i gälla i fråga om pension som
fråga om pension som utges utges till gift försäkrad
till gift försäkrad vars vars make uppbär två
make uppbär två tredjedels tredjedels pension. I fråga
pension. Uppbär maken häru- om pension som enligt äldre
töver en fjärdedels ålders- bestämmelser i 7 kap. 4 §
pension skall hel ålders- utges till gift försäkrad
pension respektive hel för- vars make uppbär två
tidspension utges med 78,5 tredjedels pension skall
procent av basbeloppet. hel förtidspension utges
med 78,33 procent av
basbeloppet. Uppbär maken
härutöver en fjärdedels
ålderspension skall hel
ålderspension eller hel
förtidspension utges med
78,5 procent respektive
72,5 procent av bas-
beloppet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om pension och avgift som avser
tid före ikraftträdandet.
6 Senaste lydelse 1993:1344.
289
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
-------------------------------------------------------
I andra fall än som avses I andra fall än som avses
i 2 § skall det fastställda i 2 § skall det fastställda
priset för samtidigt på priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna grund av sjukdom förskrivna
och inköpta läkemedel sättas och inköpta läkemedel sättas
ned med hela det belopp ned med hela det belopp
som överstiger 125 kronor som överstiger 135 kronor
för ett läkemedel och med för ett läkemedel och med
hela det belopp som hela det belopp som
överstiger 25 kronor för överstiger 35 kronor för
varje ytterligare läke- varje ytterligare läke-
medel. Nedsättningen med medel. Nedsättningen med
hela det belopp som hela det belopp som
överstiger 125 kronor skall överstiger 135 kronor skall
göras på det läkemedel som göras på det läkemedel som
har högst pris. Nedsättning har högst pris. Nedsättning
skall göras endast till den skall göras endast till den
del det sammanlagda priset del det sammanlagda priset
för läkemedlen överstiger 125för läkemedlen överstiger 135
kronor med tillägg av 25 kronor med tillägg av 35
kronor för varje läkemedel kronor för varje läkemedel
utöver det första. Om en utöver det första. Om en
förskrivning är avsedd att förskrivning är avsedd att
expedieras mer än en gång, expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen gäller nedsättningen köpe-
köpesumman vid varje avsett summan vid varje avsett
expeditionstillfälle. Vid expeditionstillfälle. Vid
beräkning av prisnedsätt- beräkning av prisned-
ningen beaktas inte den sättningen beaktas inte den
avgift som kan ha uttagits avgift som kan ha uttagits
för expedition av för expedition av
telefonförskrivna läkemedel. telefonförskrivna läkemedel.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat
fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande
kvinna eller till barn.
Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har fast-
ställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett
läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen, och
2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läkemedel
eller en viss grupp av sådana läkemedel.
1 Senaste lydelse 1994:317.
290
7 §2
Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt
prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt
patientavgift för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten, ett
landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting eller för vård eller
behandling enligt lagen (1993:588)om husläkare, lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning eller lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik är
han befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller
under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället,
behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet.
-------------------------------------------------------
För kostnadsbefrielse en- För kostnadsbefrielse en-
ligt första stycket fordras ligt första stycket fordras
att prisnedsatta läkemedel att prisnedsatta läkemedel
har inköpts för eller har inköpts för eller
patientavgifter erlagts patientavgifter erlagts
med sammanlagt minst 1 700 med sammanlagt minst 1 800
kronor. Om ett landsting kronor. Om ett landsting
eller en kommun som inte eller en kommun som inte
ingår i ett landsting har ingår i ett landsting har
beslutat att för sin del beslutat att för sin del
tillämpa ett lägsta belopp tillämpa ett lägsta belopp
som understiger 1 700 som understiger 1 800
kronor, skall i stället det kronor, skall i stället det
beloppet gälla för kost- beloppet gälla för kost-
nadsbefrielse enligt första nadsbefrielse enligt första
stycket för den som är stycket för den som är
bosatt inom landstinget bosatt inom landstinget
respektive kommunen. respektive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård,
får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtillfällen, be-
handlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad
som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för
barn som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med
vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller
har eller har haft barn med föräldern.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. En kostnadsbefrielse enligt 7 § som gäller vid ikraftträdandet skall bestå
enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.
2Senaste lydelse 1994:1815 (Lydelse enligt prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8,
rskr. 1994/95:119.)
291
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a1 §
-------------------------------------------------------
Om inte annat följer av Om inte annat följer av
bestäm melserna i andra bestämmelserna i andra
stycket eller i 2 b § är stycket eller i 2 b § är
pensionstillskottet till pensionstillskottet till
förtidspension etthundrafem förtidspension
och en halv procent av etthundraelva och en halv
basbeloppet enligt 1 kap. procent av basbeloppet
6 § lagen (1962:381) om enligt 1 kap. 6 § lagen
allmän försäkring minskat en-(1962:381) om allmän
ligt tredje stycket samma försäkring minskat enligt
lagrum. tredje stycket samma
lagrum.
För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsvarande
andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får
förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt
6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstillskottet minskas i
motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket
lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller fort-
farande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1992:1739.
292
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer
Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionärens års-
inkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon
kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden.
Som årsinkomst räknas inte
1. allmänt barnbidrag,
2. folkpension,
3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller pension
enligt utländsk lagstiftning till den del pensionen föranlett minskning av
pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av
barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta
lagrums lydelse vid utgången av år 1989,
4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad den
enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av
släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge,
5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen,
7. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning,
8. socialbidrag,
9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492),
11. inkomst av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370),
12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning
till neurosedynskadade.
Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara en
kostnadsersättning.
-------------------------------------------------------
För den som uppbär
ålderspension skall som
inkomst inte räknas sådan
intäkt av tjänst som avses i
32 § 1 mom. a) kommunal-
skattelagen (1928:370)
eller sådan intäkt av aktiv
näringsverksamhet som avses
i 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän för-
säkring.
Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 33 § 1 mom.
kommunalskattelagen för kostnader som hänför sig till intäkt av tjänst i den mån
sådan inkomst ingår i årsinkomsten samt för underhållsbidrag till före detta
make i den utsträckning som anges i 46 § samma lag.
1 Senaste lydelse 1994:1570. (Lydelse enligt prop. 1994/95:61, bet.
1994/95:SoU8, rskr 1994/95:119.) Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs .
293
För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomstberäkningen
bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot
svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande
av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och
b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott.
Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av
regeringen.
-------------------------------------------------------
Avkastning av förmögenhet Avkastning av förmögenhet
skall anses utgöra fem skall anses utgöra fem
procent av förmögenhetsvärdetprocent av förmögenhetsvärdet
för år räknat. Vid beräkning för år räknat. Vid beräkning
av förmögenhets avkastning av förmögenhet skall värdet
skall dock denna höjas med av sådan privat-
tio procent av det belopp, bostadsfastighet eller
varmed förmögenheten över- privatbostad som avses i 5 §
stiger för den som är gift kommunalskattelagen inte
sextiotusen kronor, och för beaktas.
annan sjuttiofemtusen
kronor. Vid beräkning av
förmögenhet skall värdet av
sådan privat-
bostadsfastighet eller
privatbostad som avses i 5 §
kommunalskattelagen inte
beaktas.
-------------------------------------------------------
I fråga om makar skall I fråga om makar skall
årsinkomsten för envar av årsinkomsten för envar av
dem beräknas utgöra hälften dem beräknas utgöra hälften
av deras sammanlagda av deras sammanlagda
årsinkomst. Vid tillämpning årsinkomst. Vid tillämpning
av åttonde stycket skall i av sjunde stycket skall i
sådant fall värdet av sådant fall värdet av
förmögenhet beräknas utgöra förmögenhet beräknas utgöra
hälften av deras hälften av deras
sammanlagda förmögenhet. sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal
kronor.
6 §
-------------------------------------------------------
Bostadstillägget minskas Bostadstillägget minskas
med trettiofem procent av med fyrtio procent av den
den pensionsberättigades pensionsberättigades
framräknade årsinkomst framräknade årsinkomst
enligt 5 §. Till den del enligt 5 §. Till den del
årsinkomsten överstiger ett årsinkomsten överstiger ett
och ett halvt basbelopp och ett halvt basbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän för- (1962:381) om allmän för-
säkring minskas säkring minskas
bostadstillägget dock med bostadstillägget dock med
fyrtio procent av in- fyrtiofem procent av
komsten. inkomsten.
Bostadstillägg betalas ut månadsvis, beloppet avrundas till närmaste krontal
som är delbart med tolv. Bostadstillägg understigande tjugofem kronor per månad
betalas inte ut. Ingår särskilt bostadstillägg i utbetalningen sker dock
utbetalning av bostadstillägg oavsett belopp.
294
7 §
Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan ansökan. Särskilt bo-
stadstillägg lämnas med skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades inkomster
efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå, allt
räknat per månad.
Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen
1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte
handikappersättning,
2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och
tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen
föranleder minskning av pensionstillskott, det sammanlagda beloppet dock minskat
med 25 procent av basbeloppet när fråga är om förtidspension,
3. särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn,
4. bostadstillägg enligt denna lag,
5. hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst enligt 5
§.
-------------------------------------------------------
En skälig levnadsnivå
enligt första stycket skall
alltid anses utgöra lägst
1,22 gånger basbeloppet för
den som är ogift och lägst
1.01 gånger basbeloppet för
den som är gift.
Inkomsterna enligt andra stycket 1. och 2. skall sammanlagda alltid anses
utgöra lägst 1,515 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är
ogift och lägst 1,34 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är
gift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Bestämmelsen i 5 § sjunde stycket
tillämpas första gången vid beräkning av förmögenhetsavkastning den 1 januari
1996.
295
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.
Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-------------------------------------------------------
3. I ärenden där beslut om 3. I ärenden där beslut om
bostadsanpassningsbidrag bostadsanpassningsbidrag
fattats före den 1 januari fattats före den 1 januari
1993 gäller förordningen 1993 gäller förordningen
(1987:1050) om statskom- (1987:1050) om statskom-
munalt bostadsan- munalt
passningsbidrag. bostadsanpassningsbidrag.
För att statsbidrag till
kommunen skall betalas ut
enligt 15 § skall dock
kommunens ansökan ha kommit
in till Boverket före ut-
gången av februari 1996.
296
297
Bilaga 6.8
Socialförsäkringens finansiering och
kostnader
298
299
Socialförsäkringens finansiering och kostnader
Inledning
I denna underbilaga till regeringens budgetproposition 1995/96:100 bil. 6 redo-
visas socialförsäkringens finansiering och kostnader för de försäkringsersätt-
ningar som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde.
1 Socialförsäkringen som andel av samhällsekonomin
Socialförsäkringarnas och vissa bidragssystems andel av BNP har i löpande priser
stigit från 17,6 % år 1980 till knappt 21 % år 1994. I denna andel ingår
samtliga förmåner som administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. I tabellen ingår också utgifterna för ett antal arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, under rubriken annan utbetalning, samt kostnader för
administrationen.
Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterad till BNP (%)
------------------------------------------------------------------------
1980 1985 1990 1993 1994
Prog.
------------------------------------------------------------------------
Socialförsäkr. 17.6 18 19,4 20,9 20,7
totalt
------------------------------------------------------------------------
därav
* ekonomiskt 2 2,04 2,63 3,44 3,53
stöd till
barnfamiljer 0,95 0,96 0,9 1,17 1,15
varav bidrag
------------------------------------------------------------------------
* ersättning vid 6,53 6,71 7,37 5,99 5,69
sjukdom och
handikapp 2,39 2,07 2,57 1,08 1,04
varav sjuk-
penning
------------------------------------------------------------------------
* ersättning vid 7,98 8,37 8,51 9,96 10,01
ålderdom
varav folkp, 4,15 3,85 3,35 3,58 3,48
ålderspension
varav ATP,
ålderspension 2,34 3,33 4 4,88 4,97
------------------------------------------------------------------------
* annan 0,59 0,48 0,42 1,08 1,08
utbetalning
------------------------------------------------------------------------
* administration 0,48 0,39 0,41 0,41 0,39
------------------------------------------------------------------------
2 Finansering
Den allmänna försäkringens utgifter finansieras främst med intäkter från sociala
avgifter, allmänna skattemedel samt avkastning på fonderade medel. Sociala
avgifter tas ut i tre olika former: arbetsgivaravgifter, egenavgifter från
egenföretagare m.fl. samt allmänna egenavgifter. Därvid utgår i vissa fall
särskild löneskatt i stället för sociala avgifter.
Arbetsgivare är enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) skyldiga att
betala arbetsgivaravgifter baserade på summan av vad denne under året betalat
som kontant lön eller annan ersättning för utfört arbete. Någon uppdelning på
den enskilda individen som uppburit ersättningen sker inte utan
arbetsgivaravgifter debiteras på summan av utbetald ersättning från en
arbetsgivare.
Vid fastställande av underlaget för arbetsgivaravgifter bortses från bl.a. er-
sättning till en och samme arbetstagare som under året understiger 1 000 kr,
liksom i viss utsträckning ersättning som motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagaren skall täcka med uppburen ersättning.
Ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år skall inte
räknas in i avgiftsunderlaget. Vidare undantas i vissa fall ersättningar från
uttag av arbetsgivaravgift, som t.ex. viss ersättning till utländska artister
eller forskare, idrottsutövare, barn som arbetar i arbetsgivarens verksamhet
m.m.
För arbetsgivare som sysselsätter sjömän tillkommer en sjömanspensionsavgift
på 1,20 %. För sjömän är sjukförsäkringsavgiften 6,18 % och folkpensionsavgiften
4,30 % under år 1994.
Om nedsättning av socialavgift som regionalpolitiskt stöd finns särskilda
bestämmelser. Enligt bestämmelserna får ett antal kommuner i stödområde 1 och 2
nedsättning av socialavgiften med 10 % för vissa näringsgrenar.
Egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter betalas av den enskilde
inkomsttagaren som har inkomst av annat förvärvsarbete. Egenavgifter betalas
inte för inkomster som uppbärs året efter det den försäkrade fyllt 65 år.
Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster är
arbetsgivaren skyldig att betala sådan skatt på lön och annan ersättning till
arbetstagare som vid årets början är 65 år eller äldre. Särskild löneskatt utgår
vidare på inkomster av passiv näringsverksamhet och på inkomster av aktiv nä-
ringsverksamhet för den som före årets ingång fyllt 65 år. Den särskilda löne-
skatten träder således i stället för arbetsgivar- och egenavgifter för inkomst-
tagare som är äldre än 65 år.
Under år 1994 uppgick arbetsgivaravgifterna till 31,36 % och egenavgifterna
till 29,75 %. Arbetsgivaravgifterna uppgår under år 1995 till 32,86 % och
egenavgifterna till 31,25 % i och med att en allmän löneavgift med 1,5 % införs
som skall bidra till finansieringen av Sveriges medlemskap i EU. Denna avgift
regleras i en särskild lag, lagen om allmän löneavgift, men beräknas på samma
underlag som avgifter enligt SAL (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:SkU16, rskr.
1994/95:149).
Den särskilda löneskatten uppgår under år 1994 till 17,89 % av underlaget. Som
en konsekvens av den speciella avgiften för finansiering av medlemskap i EU höjs
den särskilda löneskatten också med 1,5 % fr.o.m. år 1995. Dessutom höjs den
särskilda löneskatten med ytterligare 2 % som en konsekvens av de ökade allmänna
egenavgifterna.
Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Underlaget utgörs av samtliga
inkomster från anställning eller annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2 och 3 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del som inte överstiger sju och
en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Allmän avgift utgår
inte om den samlade inkomsten understiger 25 % av basbeloppet eller om den
enskilde vid årets ingång fyllt 65 år.
Allmänna egenavgifter utgår även på sådana ersättningar som i pensionshänse-
ende likställs med inkomst av anställning t.ex sjukpenning, föräldrapenning,
dagpenning inom arbetslöshetsförsäkringen, utbildningsbidrag m.m. Uppbörden av
de allmänna avgifterna är samordnad med uppbörden av inkomstskatten. Avgifterna
tas ut i samband med preliminärskatten och bestäms slutligt vid taxeringen för
inkomståret.
Den allmänna sjukförsäkringsavgiften infördes i januari 1993. Avgiften höjs
den 1 januari 1995 från 0,95 % till 2,95 % (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1,
rskr. 1994/95:145). Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet infördes i januari 1994 och utgör 1 % av avgiftsunderlaget.
Avgiften avskaffas fr.o.m. januari 1995 (prop. 1994/95:99, bet. 1994/95:AU5,
rskr. 1994/95:124). Fr.o.m den 1 januari 1995 införs en ny allmän egenavgift för
finansiering av pensionssystemet (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr.
1994/95:81).
Tabell 2 Avgifter (%)
------------------------------------------------------
Avgift Avgiftsnivå 1/1 1995 Bruttoinkomst
år 1995
(prognos)
------------------------------------------------------
Arbets- Egenföre- mkr
givare tagare
------------------------------------------------------
Folkpensions- 5,86 6,03 39 678
avgift
------------------------------------------------------
Sjukförsäkrings- 6,23 9,12 43 891
avgift
------------------------------------------------------
Arbetsmarknads- 4,32 0 25 465
avgift
------------------------------------------------------
Arbetsskade- 1,38 1,4 8 625
avgift
------------------------------------------------------
Lönegaranti- 0,2 0 1 325
avgift
------------------------------------------------------
Arbetarskydds- 0,17 0 1 127
avgift
------------------------------------------------------
Delpensionsav- 0,2 0,2 1 359
gift
------------------------------------------------------
ATP-avgift 13 13 88 440
------------------------------------------------------
Allmän löneavgift1,5 1,5 9 112
------------------------------------------------------
Summa1 32,86 31,25 219 022
------------------------------------------------------
Särskild löne- 21,39 21,39 7 789
skatt
------------------------------------------------------
Allmänna egenavgifter
------------------------------------------------------
Allmän sjuk- 2,95 2,95 20 409
förs.avgift
------------------------------------------------------
Allmän ålderspen-1 1 6 761
sionsavgift
------------------------------------------------------
Allmän 5903
arbetslöshets-
avgift2
------------------------------------------------------
Summa 3,95 3,95 27 760
------------------------------------------------------
1 Inkomsterna från egenföretagarna utgör ca 3,5 % av de totala inkomsterna.
2 Avgiftsskyldigheten upphör den 1 januari 1995.
3 Inkomster uppbördsmånaden januari 1995.
303
3 Översikt av förmånernas finansiering
Tabell 3 visar socialförsäkringsförmånernas samt övriga trygghetssystems finan-
siering för budgetåren 1994/95 (anvisat/beräknat) och 1995/96 (förslag 12 mån).
Tabell 3 Finansieringen av socialförsäkringsförmåner budgetåren 1994/95 och
1995/96 (mkr)
---------------------------------------------------------------------------
Verksamhet 1994/95 (anvisat i RB15 |1995/96 förslag 12 mån.
respektive beräknat) |
---------------------------------------------------------------------------
Totalt Statsb.Avg. Övrigt|Totalt Statsb.Avg. Övrigt
---------------------------------------------------------------------------
Ekonomiskt stöd |
till barn- |
familjer |
---------------------------------------------------------------------------
Barnbidrag 17 300 17 0 0 |16 012 16 0 0
300 | 012
---------------------------------------------------------------------------
Bostadsbidrag 7 200 7 200 0 0 | 8 330 8 330 0 0
---------------------------------------------------------------------------
Föräldraförsäkring18 2532 738 15 515 0 |18 832 05 18 0
| 832
---------------------------------------------------------------------------
Bidragsförskott 4 297 3 027 1 2701 0 | 4 744 3 328 1 0
| 4161
---------------------------------------------------------------------------
Bidrag vissa |
adoptioner 8,5 8,5 0 0 | 8,45 8,45 0 0
---------------------------------------------------------------------------
Bidrag för |
kostnader |
interna- 26,4 26,4 0 0 | 24 24 0 0
tionella adop- |
tioner |
---------------------------------------------------------------------------
Barnpensioner 8952 127 562 2064 | 9352 116 572 2474
---------------------------------------------------------------------------
Vårdbidrag 1 405 1 405 0 0 | 1 1 0 0
handikappade | 447,9 447,9
barn |
---------------------------------------------------------------------------
Vårdnadsbidrag 1 7853 1 785 0 0 | 03 0 0 0
---------------------------------------------------------------------------
Ersättning vid |
sjukdom och |
handikapp |
---------------------------------------------------------------------------
Sjukpenningförsäk-18 5472 782 15 765 0 |19 326 05 19 0
ring | 326
---------------------------------------------------------------------------
Rehabilitering 3 240 486 2 754 0 | 3 940 05 3 940
---------------------------------------------------------------------------
Ersättning |
sjukvårds- 987 148 839 0 | 926 05 926 0
huvudmän |
---------------------------------------------------------------------------
Läkemedelsförmåner9 587 1 438 8 149 011 |11 729 05 11 011
| 729
---------------------------------------------------------------------------
Tandvård 3 067 460 2 607 012 | 2 751 05 2 751 012
---------------------------------------------------------------------------
Närståendepenning 22,6 3,4 19,2 0 | 27,6 05 27,6 0
---------------------------------------------------------------------------
Förtidspensioner 38 6 772 25 146 6 | 38 5 905 25 7
2202 3024 | 6152 257 4534
---------------------------------------------------------------------------
Handikappersättning915 915 0 0 | 940 940 0 0
---------------------------------------------------------------------------
Bilstöd 191 191 0 0 | 396 396 0 0
---------------------------------------------------------------------------
Assistansersättning2 52762 527 0 0 |3 8086 3 808 0 0
---------------------------------------------------------------------------
Arbetsskadeförsäkring7 571 0 7 4908 | 7 276 0 6 4708
08114 | 80614
---------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------
Verksamhet 1994/95 (anvisat i RB |1995/96 förslag 12 mån.
respektive beräknat) |
---------------------------------------------------------------------------
Totalt Statsb.Avg. Övrigt|Totalt Statsb.Avg. Övrigt
---------------------------------------------------------------------------
Ersättning vid |
ålderdom: |
---------------------------------------------------------------------------
Ålderspension2 130 23 85 460 21 | 135 22 86 26
2102 485 2654 | 3302 258 207 8654
---------------------------------------------------------------------------
Efterlevandepension |
vuxna 11 759 8 100 2 | 12 666 8 396 3 320
8452 9864 | 3822
---------------------------------------------------------------------------
Delpension 2 601 0 1 331 1 | 2 278 0 1 387 8919
2709 |
---------------------------------------------------------------------------
Särskilt |
pensionstillägg 12 12 0 0 | 12 12 0 0
---------------------------------------------------------------------------
KBT/BTP (inkl. |
SKBT/SBTP) 10 870 8 900 0 1 |10 450 10 0 35010
97010 | 100
---------------------------------------------------------------------------
Administration |
---------------------------------------------------------------------------
RFV 659 619 35 513 | 582 544 33 513
---------------------------------------------------------------------------
Försäkringskassorna4 9394 321 618 0 | 4 948 4 298 650 0
---------------------------------------------------------------------------
Porto 225,3 204,5 20,8 0 | 205,3 188,4 16,9 0
---------------------------------------------------------------------------
1 Inbetalningar från de underhållsskyldiga.
2 Inkl. ATP, prognoser.
3 Bidraget avskaffas 1/1 1995, halvårsutgift.
4 AP-fonden.
5 Statsbidraget slopas, förslag 1/7 1995.
6 Kommunerna betalar om behovet understiger 20 tim/v.
7 Exkl. bidraget till förvaltningen.
8 Utbetalningar staten LAF, YFL och LSP.
9 Avkastning och medel från delpensionsfonden.
10 Kommunfinansierat.
11 Ca 20 % tillkommer som de försäkrade betalar.
12 De försäkrade betalar ca 5 miljarder kronor för sin tandvård.
13 Ersättning till RFV från affärsverk.
14 Inkl. administration.
15 Enligt regleringsbrev.
4 Sjuk- och föräldraförsäkringarna
Sjukförsäkringen finansieras genom socialavgifter, inkomster från den allmänna
sjukförsäkringsavgiften och allmänna skattemedel via anslag på statsbudgeten.
Regeringen föreslår att finansieringsprinciperna ändras fr.o.m. budgetåret
1995/96 och att hela utgiften redovisas på statsbudgeten, sk. bruttoredovisning.
Avgiftsintäkterna används för att täcka försäkringens utgifter för sjukpenning,
rehabilitering, vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen och kostnader för
tandvård, läkemedel, föräldraförsäkring samt närståendepenning.
304
Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare är år 1995 6,23 % och för
egenföretagare 9,12 %. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften är 2,95 % under år
1995.
Utvecklingen för sjuk- och föräldraförsäkringarna budgetåren 1993/94 - 1995/96
vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell.
Tabell 4 Sjuk- och föräldraförsäkringarna (mkr)
-------------------------------------------------------
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
utfall prognos förslag 12
mån
-------------------------------------------------------
Utgifter
-------------------------------------------------------
Sjukförsäkring 35 459 36 859 38 672
-------------------------------------------------------
varav
-------------------------------------------------------
*sjukpenning2 15 330 17 450 19 326
-------------------------------------------------------
*rehabilitering 2 7953 3 7563, 4 3 9401
-------------------------------------------------------
*ers. till
sjukvårdshuvudmän5 3 531 1 232 926
-------------------------------------------------------
*läkemedel 10 297 11 175 11 729
-------------------------------------------------------
*tandvård 3 506 3 246 2 751
-------------------------------------------------------
Föräldraförsäkring 18 902 19 110 18 832
-------------------------------------------------------
Närståendepenning 18 24 28
-------------------------------------------------------
Summa 54 379 55 993 57 532
-------------------------------------------------------
Inkomster
-------------------------------------------------------
Statsbidrag 8 157 8 338 06
-------------------------------------------------------
Sjukförsäkringsavg. 51 968 50 278 43 596
-------------------------------------------------------
Allmän sjukförs. 9 366 12 936 25 229
avg.
-------------------------------------------------------
Avg. frivillig
sjukförsäkr. 47 47 48
-------------------------------------------------------
Summa 69 495 71 556 68 829
-------------------------------------------------------
1 Inkl. RFV:s sjukhus fr.o.m. 1995/96, ca 140 mkr.
2 Inkl. frivillig sjukpenningförsäkring.
3 Inkl. lokala försök för finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och
socialförsäkring Finsam, ca 28 mkr.
4 Den särskilda ersättningen för rehabilitering och behandlingsinsatser finns
fr.o.m. bå 1994/95 under rehabilitering.
5 Exkl. sjukhusvårdsavdrag pension, m.m. 497 mkr. 1993/94 och 500 mkr. 1994/95.
6 Fr.o.m. bå 1995/96 utgår inget statsbidrag.
7 15 % betalas via statsbidrag, resterande via fond.
8 Förslag att statsbidrag avskaffas fr.o.m. 1/7 1995.
305
5 Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare
och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt
arbete. Lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977 och
ersatte därvid den tidigare yrkesskadeförsäkringen (YFL). Livräntor och annan
ersättning utges också enligt lagen om statligt pensionsskadeskydd (LSP) för
skador vid militärtjänstgöring m.m.
Från arbetsskadeförsäkringen utges egenlivräntor, efterlevandelivräntor,
begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall, sjukhusvård utom riket, tandvård och
särskilda hjälpmedel.
Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en socialavgift och avkastning
från arbetsskadefonden. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid
ingången av år 1994 var det ackumulerade underskottet i fonden drygt 21
miljarder kronor. Under budgetåret 1994/95 beräknas utgifterna vara mindre än
inkomsterna. Statens ersättningar till arbetsskadade och avsättningar til LSP
finansieras till 100 % över statsbudgeten.
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen är 1,38 för arbetsgivare och 1,4 för
egenföretagare. Statliga arbetsgivare betalar ingen avgift till arbets-
skadeförsäkringen.
Tabell 5 Arbetsskadeförsäkringen (mkr)
-------------------------------------------------------
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall Prog. Prog. 12
mån
-------------------------------------------------------
Utgifter
-------------------------------------------------------
Arbetsskadefonden
-------------------------------------------------------
varav
-------------------------------------------------------
*sjukpenning/vård 2 466 756 176
LAF
-------------------------------------------------------
*livräntor LAF 4 710 4 810 5 115
-------------------------------------------------------
*ersättning enl.
äldre lagstift- 1 185 1 115 1 080
ning
-------------------------------------------------------
*administration 390 400 435
-------------------------------------------------------
Summa 8 751 7 081 6 806
-------------------------------------------------------
Inkomster
-------------------------------------------------------
Arbetsskadeavgift 7 808 8 434 8 889
-------------------------------------------------------
Över/underskott -943 + 1 353 + 2 083
-------------------------------------------------------
Fondens storlek
resp. år i dec -21 555 -21 500 -19 700
-------------------------------------------------------
Utbetalningar
staten för LAF, 428 420 400
YFL
-------------------------------------------------------
Utbetalningar
staten för LSP 70 70 70
m.m.
-------------------------------------------------------
306
6 Pensioner
Folkpensioner
Folkpensionerna finansieras dels via folkpensionsavgiften, dels via allmänna
skattemedel över statsbudgeten. Avgiften uppgår under 1995 till 5,86 % för
arbetsgivare och 6,03 % för egenföretagare. Inom folkpensionen finns ett antal
särskilda förmåner som i sin helhet finansieras via statsbidrag. Dessa är
särskilt pensionstillägg, handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg m.m.
Tabell 6 a Folkpension (mkr)
------------------------------------------------------
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall prog. prog.
12 mån
------------------------------------------------------
Utgifter
------------------------------------------------------
Folkpension
------------------------------------------------------
Ålderspension1 52 530 53 210 53 450
------------------------------------------------------
Förtidspension2 14 6693 15 0203 14 175
------------------------------------------------------
Efterlevandepension4, 1 649 1 650 1 622
5
------------------------------------------------------
Barnpension 282 290 300
------------------------------------------------------
Summa 69 130 70 170 69 545
------------------------------------------------------
Inkomster
------------------------------------------------------
Folkpensionsavgift 35 809 38 527 40 603
------------------------------------------------------
Statsbidrag 33 321 31 643 28 944
------------------------------------------------------
Summa 69 130 70 170 69 547
------------------------------------------------------
Folkpensionsförmåner som helt skattefinansieras
------------------------------------------------------
*Vårdbidrag 1 320 1 405 1 448
------------------------------------------------------
*Särskilt 11 12 12
pensionstillägg
------------------------------------------------------
*Handikappersättning 928 915 940
------------------------------------------------------
KBT/BTP/SKBT/SBTP
totalt varav 10 491 10 870 10 450
------------------------------------------------------
statsbidrag6 6 994 8 900 10 100
------------------------------------------------------
kommuner 3 497 1 970 350
------------------------------------------------------
1 Inkl. pensionstillskott, barntillägg och hustrutillägg m.m.
2 Inkl. pensionstillskott och barntillägg.
3 Inkl. RFV:s sjukhus t.o.m. 1994/95.
4 Änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension.
5 Inkl. pensionstillskott.
6 BTP införs den 1 januari 1995 och blir i princip helt anslagsfinansierad. KBT
upphör.
Allmän tilläggspension, ATP
Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras dels genom en
tilläggspensionsavgift som f.n. är 13 % för både arbetsgivare och egen-
företagare, dels via avkastning från Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Den 1
januari 1995 införs dessutom en allmän ålderspensionsavgift på 1 % för finan-
siering av pensionssystemet. AP-fonden uppgick till ca 530 miljarder kronor i
december 1993. AP-fondens förvaltning är uppdelad i fem delfonder. 1-3:e AP-
fonden placerar främst sina medel i obligationer. 4:e och 5:e AP-fonden placerar
sina medel främst i aktier.
Tabell 6 b ATP (mkr)
------------------------------------------------------
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall prog. prog.
12 mån
------------------------------------------------------
Utgifter
------------------------------------------------------
ATP
------------------------------------------------------
Ålderspension 73 030 77 000 81 880
------------------------------------------------------
Förtidspension 21 710 23 200 24 440
------------------------------------------------------
Efterlevandepension1 9 780 10 195 10 760
------------------------------------------------------
Barnpension 581 605 635
------------------------------------------------------
Administration 640 825 870
------------------------------------------------------
Summa 105 741 111 825 118 585
------------------------------------------------------
Inkomster
------------------------------------------------------
ATP-avgift2 81 130 78 000 74 500
------------------------------------------------------
Allmän 0 3 650 7 500
pensionsavgift3
------------------------------------------------------
Räntor m.m. 56 500 54 080 54 820
------------------------------------------------------
Summa 137 630 135 730 136 820
------------------------------------------------------
Under/överskott + 31 889 + 23 685 + 18 235
------------------------------------------------------
AP-fonden i dec. 531 277 559 091 578 286
------------------------------------------------------
1 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension
2 Fr.o.m. år 1995 tas ATP-avgiften endast ut på lönedelar upp till 7,5
basbelopp. Resterande medel förs över till premiereserven i det reformerade
ålderspensionssystemet och statsbudgeten.
3 Avgiften införs den 1 januari 1995
Delpension
Delpensionen finansieras med delpensionsavgiften, fondavkastning samt under de
närmaste åren till någon mindre del från fondtillgångarna. Avgiften uppgår för
närvarande till 0,2 % för både arbetsgivare och egenföretagare.
307
Avgifterna förs till en fond, benämnd delpensionsfonden. Fondens behållning
beräknas uppgå till ca 5 miljarder kronor vid ingången av år 1995.
Tabell 6c Delpension (mkr)
------------------------------------------------------
Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96
Utfall prog. prog.
(12 mån)
------------------------------------------------------
Utgifter 2 537 2 601 2 278
------------------------------------------------------
Inkomster
Varav
------------------------------------------------------
*delpensionsavgift 1 276 1 331 1 387
------------------------------------------------------
*räntor 437 434 415
------------------------------------------------------
Under/överskott -824 -836 -476
------------------------------------------------------
Delpensionsfondens
storlek vid
kalenderårets 5 855 5 041 4 379
ingång
------------------------------------------------------
308
Bilaga 6.9
Allmänna arvsfonden
309
310
Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden inrättades år 1928. Då beslöt riksdagen att kusiner och
avlägsnare släktingar inte längre skulle få ärva. Egendom efter avlidna personer
som saknar nära släktingar, och som inte skrivit testamente, skulle i stället
tillfalla Allmänna arvsfonden. Närmare bestämmelser om fonden fanns i lagen
(1928:281) om Allmänna arvsfonden.
Den 21 april 1994 utfärdades en ny lag om Allmänna arvsfonden (SFS 1994:243).
Lagen trädde i kraft den 1 juli 1994.
Den nya lagen innehåller vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i
fråga om arvsfondens ändamål och användningsområde, beslutanderätten,
handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap och avstående av arv.
Fonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån
för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Stöd skall i första hand
lämnas för förnyelse- och utvecklingsprojekt till organisationer som bedriver
ideell verksamhet. Om det finns särskilda skäl får stöd även lämnas till
offentlig huvudman.
Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond.
Den övergripande beslutanderätten ligger kvar hos regeringen men en ny
myndighet, Arvsfondsdelegationen har inrättats. Delegationen sorterar
organisatoriskt under Socialdepartementet och beslutar om stöd till projekt med
upp till 300 000 kronor. Om stödet bedöms överstiga detta belopp överlämnas
ansökan till regeringen för beslut.
Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör barn
under 12 år och för ansökningar som rör personer med funktionshinder och
Civildepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör ungdomar i
åldrarna 12 - 25 år.
För budgetåret 1993/94 var det sammanlagda utdelningsbara beloppet ca 176
miljoner kronor. I det följande redovisas den fördelning av medlen för
budgetåret 1993/94, som beslutats av regeringen inom Socialdepartementets
ansvarsområde.
Stöd har beviljats till 270 projekt med ett sammanlagt belopp av ca
138 miljoner kronor. Detta belopp inkluderar medel som återbetalats eller
återförts till fonden.
Stödet till vuxna med funktionshinder har uppgått till ca 87 miljoner kronor
medan stöd till barn och ungdomar (med och utan funktionshinder, dock ej
ungdomsprojekt som beviljats genom Barn- och ungdomsdelegationen) utgått med ca
51 miljoner kronor.
Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under året omfattat
försöks- och utvecklingsarbete. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende
har omfattat ca 12 miljoner kronor. Här ingår flera projekt med syfte att
utveckla bra personlig assistans samt försök med kooperativ verksamhet för
personer med psykiska störningar.
För området datateknik och handikapp har stöd beviljats med ca 19 miljoner
kronor. Stöd har bl.a. lämnats till försök med användning av datateknik för
kommunikation, datorstöd i hemmet och särskilda "datatek" som gör det möjligt
för barn och ungdomar med omfattande funktionshinder att kommunicera, reagera
och agera men också leka med hjälp av dator. Handikappinstitutet har haft en
samordnande funktion och också fördelat en del av dessa medel då vissa projekt
berört flera olika handikappgrupper.
Projekt som rör kultur/fritid och handikapp omfattar ca 6 miljoner kronor.
Dessutom har ca 7 miljoner kronor fördelats till 28 olika projekt inom området
handikappidrott. Här återfinns många varierande projekt, både lokala och
regionala.
Handikapporganisationerna har beviljats stöd med sammanlagt cirka 24 miljoner
kronor till olika projekt med inriktning på information, utbildning och ökade
kunskaper om olika handikapp. Projekten har framför allt riktats till allmänhet
och olika personalgrupper.
Inom området allmänt utvecklings- och försöksarbete har ca 35 miljoner kronor
lämnats. Här återfinns ett stort antal projekt, bland annat med syfte att
förbättra samhällsstödet till funktionshindrade. Flera riksförbund har beviljats
stöd för att pröva verksamhet med juridiskt stöd till föreningar och medlemmar.
Stöd till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt viss
kansliutrustning har beviljats med ca 8 miljoner kronor.
Funktionshindrade personer med invandrarbakgrund möter ofta svårigheter när
det gäller att få tillgång till stöd och service och bli delaktiga i samhället.
Regeringen beslutade därför i januari 1994 att under en tvåårsperiod avsätta
sammanlagt 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall användas för
att i första hand handikapp- och invandrarorganisationer skall ges möjlighet att
utveckla samverkansmodeller och pröva verksamhet för att öka möjligheterna för
funktionshindrade invandrare att bli delaktiga i samhälls- och
föreningsgemenskap och därmed förbättra sin livssituation.
Regeringen har vidare uppmärksammat situationen för kvinnor med
funktionshinder. I mars 1994 beslutades därför att under budgetåren 1994/95 och
1995/96 avsätta sammanlagt 6 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för praktisk
utvecklingsverksamhet, bl.a. för att finna metoder som underlättar kvinnornas
möjligheter att aktivt delta i politiskt, fackligt och annat samhällsarbete.
Till utvecklingsprojekt som rör barn och ungdom utan funktionshinder har
lämnats ca 27 miljoner kronor. Bland dessa projekt kan särskilt nämnas
försöksverksamhet med föreningars medverkan inom barnomsorgen i det
mångkulturella samhället samt utvecklingsarbete av t.ex. Rädda barnen och BRIS
för barn som far illa. Regeringen beslutade i december 1993 att avsätta
7 miljoner kronor till utvecklingsverksamhet i anslutning till FN:s
internationella familjeår.
Regeringen kommer före januari månads utgång att lämna riksdagen en fylligare
redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret
1993/94.
315
Bilaga 6.10
Fördelning av ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män
316
317
Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor
och män
Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning (prop. 1993/94:147,
bilaga 2) var utökad med vissa specialbearbetningar och engångsundersökningar
för att illustrera de ekonomiska resurserna ur ett livscykelperspektiv. I denna
bilaga redovisas huvudsakligen uppgifter för vuxna kvinnor och män.
Genom den utredning (dir. 1994:102) som regeringen tillsatt hösten 1994 om
fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män kommer kunskaperna på
detta område att öka väsentligt. Syftet är bl.a. att ytterligare utveckla den
årliga statistikredovisningen.
I föregående års bilaga medtogs uppgifter för 1991 från SCB:s tids-
användningsundersökning om hur dygnets 24 timmar under en normal vardag används
av kvinnor respektive män. Som framgick tillbringade män i samtliga
åldersgrupper en procentuellt större del av dygnet i betalt förvärvsarbete än
kvinnor. Störst skillnad mellan kvinnor och män i tid använd till förvärvsarbete
återfinns i ålderskategorin 20-34 år (19 respektive 31 procent av tiden).
Skillnader i lön och inkomst kan påvisas med flera olika mått. Till en del kan
olikheter förklaras med skillnader i yrke, befattning, kvalifikationsnivå,
arbetsmarknadserfarenhet, utbildning och ålder. Vissa av dessa faktorer kan dock
vara statistiskt svåråtkomliga. Årsinkomstens storlek beror även på skillnader i
arbetad tid och arbetskraftsdeltagande. Enligt SCB:s undersökning (Am 66 SM
9401) av deltidsarbete arbetar 47 procent av 1 776 000 anställda kvinnor och 10
procent av 1 691 000 anställda män deltid. De vanligaste orsaken till att
kvinnor arbetar deltid är att de fortfarande bär huvudansvaret för arbetet med
barn och hem. En annan orsak är att det inte går att få längre arbetstid hos
nuvarande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också studerar
eller för att de är sjukliga eller deltidspensionerade. Andelen deltidsarbetande
har ökat från 1990 till 1993 efter att ha minskat under 1980-talet.
I tabell 1 visas sambandet mellan lön och den formella skolmässiga
utbildningsnivån för kvinnor och män i olika sektorer. Det går däremot inte att
utläsa sambandet mellan utbildning, ansvar och arbetsuppgifter av tabellen.
Uppgifterna avser samtliga anställda inom stat, kommuner och landsting, både LO-
grupper och tjänstemän, medan för den privata sektorn endast tjänstemän ingår.
Antalet anställda omfattar såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen
avser heltidsanställda.
319
Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning på
utbildningsnivå år 1993. Kronor per månad
Kvinnor Män Kvinnors
lön rel.
AntalMånadslönAntal Månadslönmäns, %
Stat
Förgymnasial utbildning13 70013 40010 10014 40093
Gymnasial utbildning72 60013 40058 60014 900 90
Eftergymn < 3 år 16 60015 200 33 500 17 400 87
Eftergymn >= 3 år21 90017 200 41 900 20 100 86
Forskarutbildning 2 70021 400 9 800 24 500 87
Kommun
Förgymnasial utbildning93 50012 10021 90013 30091
Gymnasial utbildning274 50012 50051 50014 000 90
Eftergymn < 3 år101 50014 000 27 900 15 800 88
Eftergymn >= 3 år101 60016 70044 800 18 800 89
Forskarutbildning 600 22 600 1 900 25 900 87
Landsting
Förgymnasial utbildning17 90012 3004 40012 900 95
Gymnasial utbildning118 10013 00020 10013 800 94
Eftergymn < 3 år 64 90014 800 9 100 15 400 96
Eftergymn >= 3 år34 70018 500 18 200 25 900 72
Forskarutbildning 80027 800 2 800 35 200 79
Privata tjänstemän
Förgymnasial utbildning55 40014 000 60 30017 30081
Gymnasial utbildning158 50013 900181 70018 800 74
Eftergymn < 3 år 47 20015 800 81 100 19 500 81
Eftergymn >= 3 år29 30019 000 66 000 24 600 77
Forskarutbildning 70024 500 3 800 29 800 82
Källa: SCB, Lönestatistiken
När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller det
som om män får större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i utbildning än
kvinnor. Inom samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än män.
Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns för heltids-anställda 1973-1993.
Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då mycket skett med närings-
grensstrukturen under de 20 år den omspänner. Det framgår nedan av lärarnas
övergång från statligt till kommunalt reglerade löner år 1991, liksom av en
överflyttning av ca 60 000 personer från landsting till kommuner i samband med
ÄDEL-reformen. Därtill har omfattande bolagiseringar av statlig verksamhet med-
fört en övergång från statlig till privat sektor. Dessa sektorsförskjutningar
kan påverka lönerelationen. För industriarbetare som har liten lönespridning är
skillnaden mellan kvinnors och mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för
privat anställda tjänstemän är det en större spännvidd mellan löner för olika
befattningar, vilket enligt tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för kvin-
nor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar av
privat tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte.
320
Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1993,
heltidsanställda
Privat sektor Offentlig sektor
Industri-Industri Stats- Primär- Landstings-
arbetaretjänstemänanställdakommunaltanställda
anställda
1973 84 63 81 74 ..
1977 88 70 86 82 ..
1981 91 72 89 85 ..
1985 90 73 91 87 75
1989 90 75 89 83 74
1991 90 75 85(90)* 87(84)* 75
1993 91 77 84 86 73
*Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och
redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva
tal som visar procentsiffran för kvinnors löner om jämförelsegruppen varit
densamma som tidigare år.
Källa: SCB, lönestatistiken
Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan
könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat och till
följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna minskade fram till mitten av 1980-
talet, men en viss ökning har därefter skett.
Arbetsuppgifternas spännvidd från rutinarbete till ledande arbete och dess
betydelse för kvinnors relativa lön inom olika kollektiv framgår till viss del
av tabell 3. Tabellen visar att ju mindre rutinbetonat arbete, desto större
skillnad mellan medellöner. På nivåer med större lönespridning är antalet män
betydligt större än antalet kvinnor, vilket påverkar den sammanvägda
lönerelationen.
321
Tabell 3 Månadslön i olika sektorer och ansvarsområden år 1993. Kronor per månad
Kvinnor Män Kvinnors
lön rel. mäns,
AntalMånadslönAntal Månadslön%
Privat anställda
tjänstemän 293 50015 100395 700 19 900 76
Ledande ställning 2 40030 800 28 700 33 700 85
Självständigt kvalificerat
arbete 74 40018 200225 400 20 900 87
Kvalificerat arbete140 60014 100118 50015 700 90
Rutinarbete 76 20012 200 23 100 13 100 94
Kommunalt
anställda 573 50014 200148 800 16 400 86
SKAF - området 334 10012 100 56 400 13 400 90
TCO/ SACO - området239 40015 50092 40017 900 86
Landstingsanställda236 90014 600 55 20020 000 73
SKAF - området 106 90012 600 22 200 13 100 96
TCO/ SACO - området130 00015 600 33 00023 500 67
SKAF= Svenska Kommunalarbetareförbundet TCO= Tjänstemännens Centralorganisation
SACO= Sveriges Akademikers Centralorganisation
Antal anställda avser hel- och deltidsanställda. Månadslönen avser enbart
heltidsanställda
Källa: SCB, lönestatistiken
Inom landstingssektorn har kvinnor inom TCO/SACO-området en låg relativ lön
beroende på den stora andelen män med förhållandevis hög lön, bl.a. läkare. Inom
SKAF-området är lönespridningen liten och kvinnors relativa lön blir 96 procent
av mäns.
Skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamhet, yrkes-, ålders- och
befattningsstruktur motiverar försiktighet då tolkningar och jämförelser görs av
genomsnittliga löner mellan sektorerna. Verkligheten bakom siffrorna kan vara
mycket varierad. Även utbildningens struktur i de olika sektorerna varierar som
framgår av tabell 1.
Liksom i tabellerna ovan som avser lönenivån kan påvisas en skillnad mellan
kvinnors och mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkoms-
ten omfattar förutom lön även de transfereringar som är knutna till arbetet och
kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva utbetalningar faller på det år
utbetalning sker. Inkomst av näringsverksamhet för företagare ingår i
arbetsinkomstbegreppet. Lantbrukare och andra företagare ingår emellertid inte i
tabell 4. Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning.
Arbetsinkomstens storlek påverkas av de basbreddningar som införts i samband
med skattereformen. Inkomster som tidigare var skattefria behandlas som helt
eller delvis skattepliktiga inkomster fr.o.m. 1991. Exempel är
måltidssubventioner, traktamenten och bilersättningar. Begränsningar i
avdragsrätten infördes, kapital beskattas enhetligt och reavinster beskattas
till sina nominella belopp.
Tabell 4 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år utan företagarinkomst efter an-
ställningens omfattning och socioekonomisk grupp år 1992, tkr
Kvinnor Män Kvinnors
inkomst
AntalInkomst Antal Inkomst rel.mäns,
(1000) (1000) %
Samtliga anställda 1804 135,3 1822 193,3 70
Deltidsanställda 1 - 49 %21767,2159 71,8 94
Deltidsanställda 50 - 90 %670113,8 216124,5 91
Helårs- o heltidsanställda917167,11 447216,9 77
därav
Arbetare o lägre tjänstemän490150,5737185,1 81
Tjänstemän på mellannivå211181,3 337 231,4 78
Högre tjänstemän 96 222,9 203 314,6 71
Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning,
föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom
totalförsvaret. I denna tabell medtas endast personer som saknar
företagarinkomst.
Källa: SCB Be 21 SM 9401
Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda är nästan
lika stor inom privat sektor respektive offentlig sektor. För både kvinnor och
män avviker den med högst 3000 kr från ovanstående genomsnitt för helårs- och
heltidsanställda.
För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbetande får
man övergå till det taxeringsmässiga begreppet sammanräknad förvärvsinkomst,
vilket består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens
storlek påverkas av skillnader i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lant-
brukare och andra företagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte.
Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag (pensionsförsäkring och pe-
riodiskt understöd) och förlustavdrag utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid
beskattningen drar man sedan bort grundavdrag eller särskilt grundavdrag för
pensionärer för att få den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
I tabell 5 redovisas uppgifter för samtliga med sammanräknad förvärvsinkomst
större än noll. Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år särredovisas som ensam-
stående/ sambeskattade med barn. Ensamstående/ sambeskattade utan barn är så-
ledes vissa inkomsttagare under 18 år, personer i normal förvärvsaktiv ålder 18-
64 år men även ålderspensionärer.
322
Tabell 5 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1992, tkr
Kvinnor Män Kvinnors
inkomst
AntalInkomst Antal Inkomst rel.
(1000) (1000) mäns,
%
Totalt 3513 107,5 3 375 159,6 67
Ensamstående utan barn1 53497,81 540 123,1 79
Ensamstående med barn222122,1 44 175,4 70
Sambeskattade utan barn1 002107,01127 178,2 60
Sambeskattade med barn755123,8 662 211,8 58
----------
20-64 år 2 394 126,4 2 479 178,9 71
65-74 år 449 87,8 392 151,2 58
75- år 470 66,9 297 105,7 63
Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av närings-
verksamhet.
Källa: SCB Be 20 SM 9401.
Mest jämställda är ensamstående utan barn. Mest ojämställda är sambeskattade
med barn.
Som framgår av tabell 6 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten med stigande
ålder upp till 50 år och är som störst i åldersgruppen 35-49 år för både kvinnor
och män. Detta beror både på arbetskraftens sammansättning, utbildning, karriär-
möjligheter och lönenivå.
Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskattningsbar
förvärvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 20 procent
inträder. Kapitalskatten är 30 procent; dessutom ingår fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt i slutlig skatt. Åldersgruppen 50-64 år betalar ungefär lika
mycket slutlig skatt som den yngre gruppen 35-49 år trots något lägre
förvärvsinkomster.
Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1992 är lägre
för kvinnor än för män inom varje redovisad åldersgrupp.
Andel utan pensionspoäng år 1992 ökar för både kvinnor och män. Andelen på-
verkas av konjunkturen och hur många som ingår i arbetskraften.
Av alla personer i åldern 16-65 år med ATP-poäng hade 2,9 procent av kvinnorna
maximal pensionspoäng (6,50, dvs. inkomster över 7,5 basbelopp) år 1992 jämfört
med 3 procent år 1991. Motsvarande andel för män var 17,1 procent år 1991 och
18,2 procent år 1992.
Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män. Den höga
veckoarbetstiden för män återspeglar bl.a. att egna företagare ingår i
underlaget. Män är egna företagare i större utsträckning än kvinnor.
323
Tabell 6 Inkomst, skatt, pensionspoäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år
1992
1992 1991
16-1920-2425-3435-49 50-64SamtligaSamtliga
20-64 20-64
Sammanräknad förvärvsinkomst (tkr),
kvinnor 24,7 90,0116,2138,8133,5 126,4 121,6
män 26,6 103,1158,5201,3198,2 178,9 176,0
Slutlig skatt (tkr),
kvinnor 5,6 23,7 31,0 40,0 39,1 35,8 35,5
män 6,2 28,0 44,9 64,4 67,1 56,2 57,7
Genomsnittlig pensionspoäng,
kvinnor 1,07 2,30 2,80 3,36 3,31 3,08 3,11
män 1,36 2,79 4,03 4,69 4,65 4,30 4,41
Andel utan pensionspoäng,
kvinnor 82,5 22,7 11,3 7,3 12,8 11,6 8,8
män 82,4 22,6 10,5 6,4 6,8 9,6 6,4
Medelarbetstid per vecka,
kvinnor 25,4 34,9 33,5 34,3 31,4 33,8 33,9
män 29,4 39,1 41,4 42,7 38,9 41,6 41,6
Källa: SCB Be 20 SM 9401 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller
(arbetstid).
Förmögenhet och kapital
Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster och i
tabell 7 redovisas uppgifter för de som har överskott respektive underskott av
kapital. Medelvärdena avser den grupp som har över- respektive underskott. Det
kan noteras att betydligt fler kvinnor än män har ett överskott av kapital även
om medelbeloppen är lägre och att fler män har underskott av kapital.
Tabell 7 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år
1992, tkr
Kvinnor Män
AntalÖver-AntalUnder-Antal Över-Antal Under-
(1000)skott(1000)skott(1000)skott(1000)skott
Totalt 2 574 9,11 164 17,7 1 858 14,61 79630,4
Ensamst utan barn1 4937,7394 14,5 1 263 8,3 612 20,3
Ensamst med barn 5311,7 140 19,1 8 28,9 31 36,0
Sambeskattade utan
barn 71111,6 252 17,6 497 23,0 599 29,2
Sambeskattade med
barn 316 9,7 378 20,6 90 53,8 553 42,5
-------
20-64 år 1 14410,71 084 18,3 686 24,31 63831,8
65-74 år 36712,8 57 10,2 254 19,8 121 17,6
75- år 42911,9 19 8,1 253 16,0 31 13,0
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst
Källa: SCB Be 20 SM 9401
Av tabell 8 nedan framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag
i sina deklarationer för inbetalda pensionspremier. De avdragna beloppen är dock
något lägre och uppgår i genomsnitt till två tredjedelar av männens avdrag.
Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier
år 1992, andel procent och avdragsbelopp tkr
Kvinnor Män
Andel Avdrag Andel Avdrag
% tkr % tkr
Totalt 15,2 6,7 14,4 9,6
Ensamst utan barn 8,5 6,6 8,9 8,0
Ensamst med barn 18,5 4,8 16,4 8,5
Sambeskattade u barn15,3 8,9 14,9 11,9
Sambeskattade m barn27,5 5,4 26,3 8,8
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB Be 20 SM 9401
Som allmänt avdrag får försäkringspremie dras av med upp till 33 700 kronor
(ett basbelopp) och dessutom 10 procent av den del av tjänsteinkomsten som
överstiger 10 men inte 20 basbelopp.
Tabell 9 Tillgångar och skulder fördelade efter familjens taxeringskod år 1992,
tkr
Ensamstående Sambeskattade
Kvinnor Män
Småhus 215,3 222,1 386,0
Bostadsrätter 40,2 40,2 60,7
Bankmedel/värdepapper 113,8 122,4 232,1
Övrigt 34,8 44,2 67,3
Summa tillgångar 175,5 206,3 568,5
Skulder 122,0 163,6 374,0
Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag
Källa: SCB Be 20 SM 9401
Uppgifter om tillgångar och skulder är hämtade från taxeringsstatistiken som
underlag för beräkning av skattepliktig förmögenhet. Tillgångar och skulder kan
fördelas mellan hushållsmedlemmarna efter familjens val.
324
Bilaga 6.11
Könsfördelningen i statliga lekmanna-
styrelser
325
326
Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central och
regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att kunna följa
utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentationen i statliga organ
som föreslogs i propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om
jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Det första etappmålet som angavs i pro-
positionen om 30 % kvinnor år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års
budgetproposition (1992/93:100, Bil. 12, s. 337 f.). År 1994 hade centrala och
regionala styrelser sammantaget 35 % kvinnor. Det är en ökning med tre procent-
enheter sedan år 1993. Det totala antalet redovisade styrelser på central nivå
var 122 år 1994 jämfört med 120 år 1993. Årets redovisning avser förhållanden
per den 1 juli 1994. Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovisas årligen i
kommittéberättelsen.
Centrala myndigheters styrelser
De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med
beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100) modell. Detta för att
åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördelningen
i de affärsdrivande verken samt några myndigheter som har råd istället för
styrelse.
Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie
ledamöterna ökat med två procentenheter sedan 1993 års redovisning. De uppgår nu
till 39 % (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Högst andel kvinnliga
ledamöter finns liksom föregående år i styrelser under Kulturdepartementet, 52
%, tätt följt av Socialdepartementet med 51 % kvinnliga ledamöter.
Andelen kvinnliga ordförande har ökat från 20 % till 23 % sedan förra årets
redovisning. Åtta av 17 styrelser under Kulturdepartementet har kvinnliga
ordförande. Styrelser under tre departement saknar kvinnlig ordförande.
Regionala myndigheters styrelser
I tabell 3 och 4 redovisas andelen kvinnor i sju regionala myndighetsgrupper
jämfört med nio i förra årets redovisning. Länsbostadsnämnderna lades ner vid
utgången av år 1993 (prop. 1992/93:172) och Utvecklingsfonderna har under år
1994 successivt ersatts av regionala utvecklingsbolag (prop. 1993/94:40).
Försäkringskassor finns med i redovisningen eftersom de har vissa
myndighetsliknande uppgifter. Uppgifterna omfattar samtliga län och avser även
här förhållanden per den 1 juli 1994. Redovisningen bygger på uppgifter som
länsstyrelserna fått i uppgift att lämna.
Kvinnorna utgjorde 31 % av de ordinarie ledamöterna (inkl. ordförande).
Motsvarande andel för år 1993 var 29 %. Av tabell 3 framgår att flest kvinnliga
ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 41 %, en minskning med en
procentenhet. Lägst andel kvinnor har liksom tidigare länsstyrelsernas styrelser
med 25 % samt skogsvårdsstyrelserna med 13 %.
Tabell 4 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på län.
Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel kvinnliga
ledamöter har Västerbottens län med 42 procent, en ökning med 5 procentenheter,
följt av Gävleborgs län med 39 procent, en ökning med 7 procentenheter kvinnliga
ledamöter. Längst ner på listan återfinns liksom år 1993 Malmöhus län med 21
procent. I 17 läns regionala styrelser har kvinnornas andel ökat, i tre län
minskade den och i fyra län var kvinnorepresentationen oförändrad.
Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på
departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare
-------------------------------------------------------------------
Dep. Ordförande Ledamöter
-------------------------------------------------------------------
antal kvinnor män samtliga
-------------------------------------------------------------------
kv m an- % % an- % % an- %
1994 tal 1994 1993 tal 1994 1993 tal 1994
1994 1994 1994
-------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------
Ju 2 3 19 42 30 26 58 70 45 100
UD 1 7 29 36 35 52 64 65 81 100
Fö 2 11 31 27 25 85 73 75 116 100
S 5 9 70 51 51 67 49 49 137 100
K 2 9 34 36 37 60 64 63 94 100
Fi 0 13 35 32 33 75 68 67 110 100
U 3 3 23 49 37 24 51 63 47 100
Jo 2 5 22 37 32 38 63 68 60 100
A 0 8 30 40 39 44 60 61 74 100
Ku 8 9 75 52 52 69 48 48 144 100
N 2 9 27 32 30 58 68 70 85 100
C 0 3 11 44 47 14 56 53 25 100
M 1 5 16 31 31 36 69 69 52 100
Totalt 28 94 422 39 37 648 61 63 1 100
070
-------------------------------------------------------------------
329
Tabell 2 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på
myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare
Ordförande Antal ledamöter inkl.
ordförande
Centrala myndigheter kv m kv m samtliga
Justitiedepartementet
Domstolsverket 1 3 7 10
Rikspolisstyrelsen 1 1 7 8
Kriminalvårdsstyrelsen 1 3 5 8
Brottsförebyggande rådet 1 5 3 8
Datainspektionen 1 7 4 11
Utrikesdepartementet
SIDA 1 5 7 12
Sandö U-centrum 1 4 7 11
SAREC 1 3 9 12
Nordiska afrikainstitutet 1 3 2 5
BITS 1 4 7 11
SWEDECORP 1 3 6 9
Swedfund International AB 1 3 6 9
Exportkreditnämnden 1 4 8 12
Försvarsdepartementet
Fortifikationsverket 1 2 7 9
Försvarets materielverk 1 3 6 9
Militärhögskolan 1 2 5 7
Kustbevakningen 1 1 8 9
Överstyrelsen för civil beredskap1 3 7 10
Statens räddningsverk 1 3 5 8
Styrelsen för psykologiskt försvar 1 2 8 10
Försvarets forskningsanstalt 1 3 8 11
Försvarshögskolan 1 2 7 9
Försvarets personalnämnd 1 3 6 9
Flygtekn. försöksanstalten 1 1 7 8
Vapenfristyrelsen 1 4 5 9
Statens försvarshistoriska
muséer 1 2 6 8
Socialdepartementet
Socialstyrelsen 1 4 6 10
Läkemedelsverket 1 3 5 8
Statens institut för psykosocial
miljömedicin 1 4 7 11
Rättsmedicinalverket 1 2 5 7
Riksförsäkringsverket 1 4 6 10
Folkhälsoinstitutet 1 6 5 11
Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor 1 6 5 11
Statens handikappråd 1 9 7 16
Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik 1 5 4 9
Nämnden för vårdartjänst 1 5 2 7
Smittskyddsinstitutet 1 3 3 6
Barnombudsmannen 1 9 4 13
Statens institutionsstyrelse 1 6 3 9
Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd 1 4 5 9
Kommunikationsdepartementet
Statens järnvägar 1 4 7 11
Banverket 1 3 7 10
Vägverket 1 4 4 8
Sjöfartsverket 1 3 5 8
Handelsflottans kultur- och
fritidsråd 1 3 7 10
SMHI 1 2 5 7
330
Ordförande Antal ledamöter inkl.
ordförande
Centrala myndigheter kv m kv m samtliga
Luftfartsverket 1 2 5 7
Statens väg- och transport-
forskningsinstitut 1 4 5 9
Statens geotekniska institut 1 3 4 7
Post- och telestyrelsen 1 3 5 8
Kommunikationsforsknings-
beredningen 1 3 6 9
Finansdepartementet
Riksgäldskontoret 1 1 7 8
Statskontoret 1 2 7 9
Generaltullstyrelsen 1 3 4 7
Statistiska centralbyrån 1 6 7 13
Finansinspektionen 1 2 5 7
Riksrevisionsverket 1 4 6 10
Riksskatteverket 1 3 11 14
Boverket 1 3 5 8
Statens löne- och pensionsverk 1 2 6 8
Bankstödsnämnden 1 0 5 5
Statens bostadskreditnämnd 1 1 4 5
Statens fastighetsverk 1 4 4 8
Statens lokalförsörjningsverk 1 4 4 8
Utbildningsdepartementet
Kungliga biblioteket 1 4 4 8
Centrala studiestödsnämnden 1 7 4 11
Institutet för rymdfysik 1 3 5 8
Statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek 1 3 3 6
Arkivet för ljud och bild 1 3 3 6
Kanslersämbetet 1 3 5 8
Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk 1 3 6 9
Statens livsmedelsverk 1 4 7 11
Skogsstyrelsen 1 4 6 10
Fiskeriverket 1 2 5 7
Statens utsädeskontroll 1 3 4 7
Statens maskinprovningar 1 3 6 9
Statens veterinärmedicinska anstalt1 3 4 7
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsstyrelsen 1 3 4 7
Arbetsmiljöinstitutet 1 3 5 8
Arbetarskyddsstyrelsen 1 2 5 7
Arbetsmiljöfonden 1 2 5 7
Arbetslivscentrum 1 3 4 7
Arbetslivsfonden 1 6 6 12
Glesbygdsmyndigheten 1 6 7 13
Expertgruppen för forskning
om regional utveckling 1 5 8 13
Kulturdepartementet
Statens kulturråd 1 8 5 13
Riksarkivet 1 4 4 8
Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer 1 6 4 10
Statens konstmuseer 1 5 3 8
Livrustkammaren, Skoklosters slott
och Hallwylska museet 1 4 3 7
Naturhistoriska riksmuseet 1 5 5 10
Statens sjöhistoriska museer 1 4 6 10
Folkens museum - etnografiska1 4 3 7
Arkitekturmuseet 1 4 3 7
Statens musiksamlingar 1 3 5 8
331
Ordförande Antal ledamöter inkl.
ordförande
Centrala myndigheter kv m kv m samtliga
Talboks- och punktskriftsbiblioteket1 7 1 8
Statens invandrarverk 1 5 4 9
Svenskt biografiskt lexikon 1 3 4 7
Statens biografbyrå 1 4 3 7
Språk- och folkminnesinstitutet 1 3 6 9
Granskningsnämnden för Radio
och TV 1 2 5 7
Presstödsnämnden 1 4 5 9
Näringsdepartementet
Närings- och teknikutvecklingsverket1 3 6 9
Statens råd för byggnadsforskning 1 3 4 7
Sprängämnesinspektionen 1 2 6 8
Sveriges geologiska undersökning 1 3 4 7
Styrelsen för teknisk ackreditering1 3 5 8
Rymdstyrelsen 1 3 4 7
Patent- och registreringsverket 1 2 6 8
Elförsörjningsnämnden 1 1 10 11
Oljekrisnämnden 1 2 3 5
Styrelsen för Sverigebilden 1 3 4 7
Affärsverket svenska kraftnät 1 2 6 8
Civildepartementet
Kammarkollegiet 1 3 5 8
Konsumentverket 1 5 5 10
Ungdomsstyrelsen 1 3 4 7
Miljö- och naturresursdepartementet
Statens naturvårdsverk 1 3 7 10
Kemikalieinspektionen 1 3 6 9
Statens lantmäteriverk 1 3 4 7
Centralnämnden för fastighetsdata 1 1 7 8
Statens strålskyddsinstitut 1 4 5 9
Statens kärnkraftinspektion 1 2 7 9
Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie
ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)
Myndighetsgrupper Kvinnor % Förändring
1994 1993 procentenheter
Försäkringskassor 41 42 -1
Arbetslivsfonder 38 37 +1
Länsskattemyndigheter 34 33 +1
Kronofogdemyndigheter 32 31 +1
Länsarbetsnämnder 36 35 +1
Länsstyrelser 25 25 0
Skogsvårdsstyrelser 13 13 0
Samtliga 31 29 +2
332
Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på län;
ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)
Län Kvinnor % Förändring
1994 1993 procentenheter
Gävleborg 39 32 +7
Kristianstad 35 31 +4
Västerbotten 42 37 +5
Göteborg och Bohus 35 35 0
Kopparberg 30 28 +2
Uppsala 28 34 -6
Västmanland 33 33 0
Södermanland 32 33 -1
Jönköping 27 28 -1
Halland 34 34 0
Blekinge 28 25 +3
Norrbotten 28 27 +1
Älvsborg 32 30 +2
Stockholm 35 31 +4
Kronoberg 30 25 +5
Kalmar 26 23 +3
Örebro 28 27 +1
Skaraborg 26 25 +1
Värmland 30 29 +1
Gotland 33 31 +2
Jämtland 34 28 +6
Östergötland 29 26 +3
Västernorrland 27 23 +4
Malmöhus 21 21 0
Samtliga 31 29 +2
333
Register
334
335
Register
Sid
3 Inledning
Kronor
11 A. Familjer och barn
31 1. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag23 493 000 000
35 2. Bostadsbidrag, förslagsanslag 12 230 000 000
40 3. Föräldraförsäkringen, förslagsanslag28 463 000 000
42 4. Bidragsförskott, förslagsanslag5 022 000 000
43 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn,
förslagsanslag 12 670 000
43 6. Bidrag till kostnader för internationella35 520 000
adoptioner, förslagsanslag
44 7. Barnpensioner, förslagsanslag 449 000 000
45 8. Vårdbidrag för handikappade barn,
förslagsanslag 2 180 500 000
71 885 690 000
48 B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom,
handikapp och ålderdom
59 1. Sjukpenning och rehabilitering,
förslagsanslag 34 663 000 000
62 2. Sjukvårdsförmåner m.m.,
förslagsanslag 23 145 000 000
65 3. Närståendepenning,förslagsanslag 41 400 000
67 4. Handikappersättningar, förslagsanslag1 416 800 000
68 5. Förtidspensioner, förslagsanslag21 080 000 000
72 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,
förslagsanslag 9 150 000
81 7. Ålderspensioner, förslagsanslag80 125 000 000
84 8. Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag 2 429 000 000
85 9. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag18 200 000
86 10. Bostadstillägg till pensionärer,
förslagsanslag 15 200 000 000
91 11. Ersättning till Posten AB m.m.,
förslagsanslag 282 025 000
178 409 575 000
337
94 C. Hälso- och sjukvård
117 1. Bidrag till hälso- och sjukvård,
förslagsanslag 1 313 025 000
120 2. Insatser mot aids, reservationsanslag272 830 000
122 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
i krig, ramanslag 245 465 000
124 4. Bidrag till Spri, förslagsanslag 40 800 000
125 5. Bidrag till WHO, förslagsanslag 65 560 000
125 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering
av läkemedelsbiverkningar 3 887 000
126 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser,
reservationsanslag 5 000 000
127 8. Bidrag till psykiatriområdet,
reservationsanslag 594 000 000
128 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården,
reservationsanslag 195 000 000
2 735 567 000
130 D. Omsorg om äldre och handikappade
161 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer
och rehabilitering, reservationsanslag200 000 000
165 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet,
reservationsanslag 1 035 000 000
169 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
förslagsanslag 1 000 000
170 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.,
förslagsanslag 235 435 000
173 5. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, reservationsanslag118 183 000
178 6. Bidrag till handikapporganisationer,193 872 000
180 7. Bidrag till pensionärsorganisationer3 669 000
180 8. Ersättning för texttelefoner, förslaganslag156 352 000
182 9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag610 000 000
184 10. Kostnader för statlig assistansersättning,
förslagsanslag 5 741 000 000
186 11. Sveriges Hundcenter AB - Statens
Hundskola, förslagsanslag 1 000
8 294 512 000
338
188 E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik
209 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,
reservationsanslag 720 000 000
211 2. Bidrag till organisationer, reservationsanslag47 445 000
3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning 11 946 000
213 4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder,
reservationsanslag 74 000 000
214 5. Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl, reservationsanslag 27 370 000
880 761 000
215 F. Myndigheter under Socialdepartementet
216 1. Riksförsäkringsverket, ramanslag 819 626 000
223 2. Allmänna försäkringskassor, ramanslag6 452 907 000
226 3. Socialstyrelsen, ramanslag 527 629 000
231 4. Folkhälsoinstitutet, ramanslag 195 244 000
235 5. Smittskyddsinstitutet, ramanslag 132 118 000
238 6. Läkemedelsverket 1 000
241 7. Rättsmedicinalverket, ramanslag 248 173 000
250 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
ramanslag 31 574 000
253 9. Statens institut för psykosocial miljö-
medicin, ramanslag 15 099 000
255 10. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, ramanslag 29 135 000
258 11. Barnombudsmannen, ramanslag 11 604 000
260 12. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor, ramanslag 8 961 000
262 13. Nämnden för vårdartjänst, ramanslag12 642 000
264 14. Handikappombudsmannen, ramanslag 11 551 000
268 15. Statens institutionsstyrelse: Central
förvaltning, ramanslag 34 245 000
268 16. Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet, ramanslag 719 973 000
269 17. Alkoholinspektionen, ramanslag 21 000 000
270 18 Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag1 000 000
272 19. Socialvetenskapliga forskningsrådet
Förvaltning, ramanslag 8 550 000
273 20. Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel, reservationsanslag131 918 000
9 412 950 000
339
274 G. Jämställdhetsfrågor
279 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.,
ramanslag 13 489 000
282 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder,
reservationsanslag 20 559 000
34 048 000
Totalt för Socialdepartementet 271 653 103 000
Underbilagor
285 6.1 - 6.7Lagförslag
303 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader
315 6.9 Allmänna arvsfonden
319 6.10 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och
män
329 6.11 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser
340