Post 6864 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/4
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1995
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Inledning
Internationellt samarbete för fred, demokrati och välstånd är grunden för
svensk utrikespolitik. Denna politik tar sig uttryck i ett aktivt engagemang i
Förenta nationerna (FN) och i det internationella utvecklingssamarbetet.
Sverige vill också inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE, f.d. ESK) verka för att förhindra uppkomsten av konflikter. Av särskild
betydelse för Sverige är samarbetet i Norden och Östersjöområdet.
Den 1 januari 1995 inträder Sverige som fullvärdig medlem av Europeiska
unionen (EU). Det är ett historiskt steg för vårt land. Vi engagerar oss med
andra europeiska nationer i ett nära samarbete på en lång rad samhällsområden.
Inom ramen för detta samarbete kommer Sverige att verka för att skapa en
allomfattande freds- och säkerhetsordning i Europa, säkerställa EU:s öppenhet
mot länderna i Öst- och Centraleuropa och Baltikum samt bekämpa arbetslösheten,
trygga sysselsättningen och främja jämställdheten.
Det vägval som medlemskapet i EU representerar återspeglar de förändringar som
har skett i vår omvärld efter det kalla krigets slut. Medlemskapet skapar nya
möjligheter för Sverige att aktivt och positivt bidra i det internationella
samarbetet. I EU avser Sverige fullfölja sitt traditionella engagemang för
internationell solidaritet och sin strävan att bidra till den demokratiska,
ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa och i övriga världen.
En fri handel är av största vikt för stabilitet, arbete och välstånd. Den fria
inre marknaden inom EU är handels- och välståndsskapande. Den är till fördel
såväl för Europas länder som för dess handelspartners. Sverige kommer att verka
för ett EU som är öppet mot sin omvärld och ser som en självklar uppgift att som
EU-medlem sträva efter en förstärkt frihandelspolitik och en generös politik
gentemot tredje världens länder.
Sverige och Finland inträder nu som medlemmar i EU, den europeiska gemenskap
där Danmark redan är medlem. Samtidigt står Norge och Island utanför EU. Inom
och utom EU kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på de
villkor som våra länders olika vägval innebär.
Sverige skall fortsatt agera kraftfullt på olika plan: i världen, Europa,
Östersjöområdet och Norden.
Samtidigt kommer betydande besparingar under den kommande perioden att
framtvinga stränga prioriteringar såväl mellan som inom de skilda
utrikespolitiska verksamheter Sverige bedriver. Ofrånkomligen kommer också högt
prioriterade utrikes-, handels- och biståndspolitiska områden att omfattas och
påverkas av dessa besparingar.
Gemensam säkerhet och global solidaritet
Världssamfundet står inför svåra frågor som sträcker sig över nationsgränserna.
Dessa globala frågor kan hänföras till ett utvidgat säkerhetsbegrepp, som sätter
den enskilda människans säkerhet i centrum och förutsätter hållbar ekonomisk och
social utveckling. Hit hör således också miljöfrågor, befolknings- och
flyktingfrågor, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor
och män.
Regeringen vill främja Sveriges förmåga att bidra till freds- och
säkerhetssamarbetet i Europa och i världen. Utrikesdepartementet kommer att
intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Syftet är att lämna ett svenskt bidrag
till arbetet på att åstadkomma en ordning som bygger på gemensam säkerhet.
Erfarenheterna av de konflikter som nu pågår är att förebyggande åtgärder och
ett tidigt ingripande ofta är en förutsättning för att undvika konflikter. För
detta fordras vilja till samarbete mellan länder men också att politiska,
militära, humanitära och finansiella insatser samordnas strategiskt och
funktionellt.
Sverige måste snabbt kunna svara på önskemål om politiska och diplomatiska
insatser för konfliktlösning. Vi måste kunna ta ställning till frågor från FN
och OSSE om militära, civila eller diplomatiska insatser för att förebygga och
förhindra eller hejda väpnade konflikter. Det är också viktigt att ge bilateralt
eller multilateralt stöd till försoningsprocesser och återuppbyggnad när
konflikter övergått i en fredlig situation.
De verksamheter som kommer att beröras är fredsbevarande styrkor, civila och
militära observatörer, diplomatiska och biståndsinriktade insatser samt andra
freds- och säkerhetsskapande insatser under i första hand FN:s eller OSSE:s
mandat. Verksamhet inom ramen för Partnerskap för fred (PfP) och EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik tillhör också området liksom i vissa fall
miljöinsatser.
Det mönster som har vuxit fram i omvärlden efter kalla krigets slut erbjuder
nya möjligheter till global samverkan. För att möta dagens problem krävs starka,
trovärdiga och effektiva internationella organisationer. FN:s insatser har en
avgörande betydelse för den internationella utvecklingen. Organisationen är
också ett oundgängligt forum för global solidaritet där lösningar kan sökas på
de problem som vi i dag står inför.
Någon fungerande organisation för att samordna konflikthantering existerar
dock inte inom FN. Dessutom är beredskapen för aktioner ofta mycket dålig.
Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som
fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Samtidigt delar
medlemsländerna ansvaret för den bristande framgången. FN saknar ofta
tillräckligt stöd för att kunna ingripa tidigt nog i politiska processer som
riskerar att leda till konflikter och katastrofer. Inte heller är
medlemsländerna tillräckligt uthålliga. För tidigt uppbrott från operationer i
komplexa katastrofer riskerar i hög grad att sätta framsteg i fara.
Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt
att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet och utveckling och
angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt sätt.
Under avsnittet Internationellt biståndssamarbete utvecklas närmare några av
instrumenten härför.
Engagemanget i FN är prioriterat av Sverige och kompletterar en aktiv
europapolitik. Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd för perioden 1997 till
1998 är ett uttryck för vår vilja att aktivt bidra till fred, säkerhet och
utveckling.
Efter det kalla krigets slut har FN:s uppgifter på det fredsbevarande området
vuxit kraftigt. Sverige skall fortsätta att spela en aktiv roll som
truppbidragarland. En svensk fredsbevarande styrka skall upprättas.
Sverige fäster särskild vikt vid förebyggande insatser och vill medverka till
att FN:s kapacitet på dessa områden stärks.
För att klara de uppgifter som väntar behöver FN-systemet förnyas, vitaliseras
och effektiviseras. Kommissionen för globalt samarbete (Commission on Global
Governance) lägger fram sin rapport i början av året. Det nordiska FN-projektet
om att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet kommer att drivas
vidare. Sverige kommer att aktivt delta i andra reformdiskussioner, bl.a.
avseende säkerhetsrådets utvidgning och arbetsformer.
Ett grundläggande internationellt regelverk för skydd av de mänskliga
rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår för att främja
efterlevnaden av dessa regler och få dem allmänt erkända. Sverige ansluter sig
till rättsuppfattningen att till mänskliga rättigheter bör hänföras endast
sådana rättigheter som kan göras gällande av individen gentemot statsmakterna.
Det svenska utvecklingsarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en
utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna.
Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av grundläggande
betydelse för att förhindra konflikter, främja fred och stödja ekonomisk och
social utveckling. Efter det kalla krigets slut har förutsättningarna påtagligt
förbättrats för ytterligare framsteg på dessa områden. De främsta uppgifterna
gäller icke-spridning av kärnvapen, förhandlingar om totalförbud för
kärnvapenprov och ikraftträdandet av konventionen mot kemiska vapen. Det är
angeläget att förhandlingar snarast inleds om ett fullständigt förbud mot
fortsatt tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Sverige kommer att
fortsatt driva frågan om ett internationellt förbud mot truppminor.
Miljöförstöringen och den ökade utarmningen av naturresurser utgör ett nytt
hot. FN:s Agenda 21 - ett handlingsprogram för hållbar utveckling - måste följas
upp med stor kraft. Sverige skall också medverka till att det regionala
miljösamarbetet intensifieras. Miljöaspekterna måste beaktas i allt
internationellt samarbete. Regeringen har inlett en granskning av hur dessa
aspekter i ökad omfattning skall integreras i det internationella
utvecklingssamarbetet.
Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt är
jämställdhet en viktig förutsättning för hållbar utveckling och därmed vår
framtida säkerhet. Regeringen skall verka, internationellt och nationellt, för
att stärka kvinnans ställning och hennes möjligheter att åtnjuta mänskliga
rättigheter i samma utsträckning som männen. Undantag med hänvisning till
kulturella och religiösa sedvänjor kan inte accepteras. Sverige skall närmast
vid FN:s sociala toppmöte respektive FN:s världskonferens om kvinnor år 1995
verka för ett förnyat och förstärkt politiskt åtagande om kvinnors rättigheter
och jämställdhet mellan könen. Kvinnans viktiga roll i utvecklingsprocessen gör
det angeläget att utvecklingsinsatser utformas med särskild hänsyn till behovet
av att främja kvinnans ställning.
En rad konflikter i tredje världen har kommit närmare en lösning. Framsteg har
skett i Sydafrika, Mellanöstern och Centralamerika. Samtidigt har oron för nya
konlikter och staters sönderfall ökat på andra håll. Det internationella
samfundet har visat sig oförmöget att bemästra en rad inbördeskrig som bottnar i
bl.a. etniska motsättningar. För att förebygga konflikter krävs politiska,
ekonomiska och sociala framsteg och en rättvis fördelningspolitik. Den
internationella samsynen om utvecklingens villkor har ökat under senare år. Det
internationella utvecklingsbiståndet har en central roll att fylla.
Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande
fredsuppgörelse i Mellanöstern. Regeringen avser öka Sveriges engagemang i denna
process och kommer att fortsätta vara en av de största biståndsgivarna till
palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU ger Sverige
ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern.
Utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza kommer att intensifieras.
EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra kust har påtagligt ökat på
senare tid. En ny medelhavsstrategi utarbetas med politiska, handelspolitiska
och biståndsrelaterade element. Utöver de humanitära aspekterna är stabiliteten
i detta område av stor betydelse för säkerheten i Europa. Sverige kommer att
bidra till EU:s gemensamma strategi inom detta område.
Sverige avser vidareutveckla formerna för samarbetet med länderna i Södra
Afrika. Ett viktigt område är insatser för att söka bidra till att trygga och
fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av
regionen. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika kommer att intensifieras.
Regeringen avser också att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten
inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer
har lagts.
Folkmordet i Rwanda motiverar ett starkt stöd för ansträngningarna på hela den
afrikanska kontinenten för förebyggande och konfliktlösande åtgärder, där
Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har en central uppgift.
Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis rörande den
demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Både i El Salvador och i Guatemala har
Sverige bidragit till fredsprocessen och demokratiuppbyggnaden bl.a. med FN-
personal. Insatser i Nicaragua fortgår och Sverige följer noggrant utvecklingen
i Cuba och Haiti.
Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling och ägnas ökad
uppmärksamhet, såväl av Sverige som av EU. Stor vikt kommer att läggas vid att
ytterligare utveckla handelsförbindelserna, samtidigt som arbetet för mänskliga
rättigheter och det internationella utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag
i förbindelserna.
Det överordnade målet för det svenska internationella utvecklingssamarbetet är
att höja de fattiga folkens levnadsnivå, dvs. deras möjligheter att på ett
säkert och förutsägbart sätt kunna livnära sig, att ha god hälsa och tillgång
till utbildning och annan social service. Av avgörande betydelse är också ett
demokratiskt styrelseskick och en samhällsstruktur som garanterar respekt för
mänskliga rättigheter.
Regeringen kommer att förstärka det långsiktiga utvecklingssamarbetet med
inriktning på att bekämpa fattigdom. Sverige kommer även att verka för denna
inriktning inom ramen för EU:s internationella utvecklingssamarbete.
En ny organisation för det bilaterala samarbetet är under uppbyggnad i syfte
att främja flexibilitet, tydlighet och effektivitet i utvecklingssamarbetet samt
att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande och skapa bättre
förutsättningar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser.
Det statsfinansiella läget har framtvingat besparingar. Fr. o. m. 1995/96
föreslår regeringen att resurserna för internationellt utvecklingssamarbete
bibehålles på nominellt oförändrad nivå om 13 360 miljoner kronor per år fram
t.o.m budgetåret 1998. Regeringens avsikt är emellertid att, så snart det
statsfinansiella läget tillåter, åter uppnå enprocentmålet. Internationellt
kommer regeringen att fortsatt verka för att FN:s mål om att de industriellt
utvecklade länderna skall avsätta 0,7 procent av BNI till biståndssamarbete
skall uppfyllas.
Som en del av det globala solidaritetsarbetet måste FN ha en väl fungerande
biståndsverksamhet. Sverige arbetar mycket aktivt för att såväl det normativa
som det operativa arbetet inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet skall
breddas och effektiviseras.
De multilaterala finansieringsorganen - Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna i Latinamerika, Afrika och Asien - utgör de i särklass
största finansiella källorna för utvecklingsbistånd och har under senare år fått
en ökad betydelse i utvecklingspolitiska frågor. En stor del av det svenska
internationella utvecklingssamarbetet kommer även fortsättningsvis att bedrivas
genom dessa organisationer.
En fri handel
Frihandel är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska utvecklingen,
inte minst i tredje världen. För det starkt utrikeshandelsberoende Sverige är en
bevarad och förstärkt frihandel en självklar linje. Regional integration och
regionalt samarbete verkar här i samma riktning som de globala ansträngningarna
att riva de ekonomiska hindren för utvecklingen. Regeringen avser därför att med
största kraft i EU driva Sveriges traditionella frihandelslinje. Gemensamt skall
vi slå vakt om unionens öppenhet mot omvärlden. Särskilda ansträngningar kommer
att inriktas på de områden där EU för en mer restriktiv politik än vi själva har
fört, t.ex. rörande textilimport och användande av handelspolitiska
skyddsinstrument. Främjandet av u-ländernas tillträde till de europeiska
marknaderna och EU:s närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
kommer att tillmätas stor vikt.
Överenskommelsen om världshandelsorganisationen World Trade Organisation (WTO)
och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguay-rundan var en seger för det
multilaterala samarbetet och ett bevis för att den regionala integrationen
kompletteras med en allt vidare global frihandel. Resultatet är också av stort
värde för u-länderna. Deras möjligheter att delta i världshandeln har stärkts
väsentligt. För Sverige är det en målsättning att alla länder skall omfattas av
detta gemensamma regelverk.
Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter och
att de återstående förhandlingarna på tjänstehandelsområdet snarast avslutas. En
prioriterad uppgift är också att förbereda förhandlingar om de stora
framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö. Sverige söker här
multilaterala lösningar i syfte att förhindra unilateralism och protektionism.
De industrialiserade ländernas traditionella samarbete inom OECD vidgas. I den
fortgående globaliseringen av ekonomierna är det naturligt att nya länder knyts
till denna krets - Mexico har upptagits som medlem. Parallellt med den samverkan
som pågår med ett växande antal icke medlemsländer, förs förhandlingar om
medlemskap med länder i Central- och Östeuropa samt Republiken Korea.
Sverige i Europa
Som fullvärdig medlem av EU kan Sverige ta sitt ansvar för Europas globala
engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi,
bistånd och andra områden. Sverige kommer att verka för att det politiska
systemet, i Europa likaväl som globalt, skall balansera marknadskrafternas
verkningar.
Regeringen avser att som medlem i EU föra kampen för full sysselsättning.
Sverige vill vidga den sociala dimensionen av det europeiska samarbetet, verka
för jämställdhet och förstärka miljösamarbetet och regionalpolitiken. Vi skall
verka aktivt för en generös invandrings- och flyktingpolitik i Europa. Vi skall,
i samarbete med andra europeiska länder, driva en offensiv mot narkotikan och
den internationella brottsligheten. Ökad öppenhet och offentlighet kommer att
vara utgångspunkt för svenska strävanden i EU.
Ett svenskt deltagande i den inre marknaden var det främsta resultatet av EES-
avtalet. Det är dock först genom medlemskapet i EU som vår medverkan vidgas till
att omfatta även jordbruk och fiske. Först nu kan de svenska företagen
konkurrera på helt lika villkor. Väsentligt är också att Sverige genom
deltagande i EU:s beslutande organ kan påverka den framtida utformningen av nya
bestämmelser. Regeringen avser här att verka för att fortsatt öppna den inre
marknaden, inte minst vad avser tillgängligheten för länder i Central- och
Östeuropa och i tredje världen. Samtidigt skall Sverige verka för en hög
skyddsnivå beträffande bestämmelser rörande miljö, hälsa och säkerhet.
Målsättningen är att åstadkomma en gemensam konsumentpolitik, som skall
möjliggöra en fungerande marknad. Sverige skall bidra till en förstärkning av
konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris,
kvalitet och säkerhet.
Det svenska EU-engagemanget kommer under de närmaste åren i hög grad att
innefatta förberedelserna inför EU:s regeringskonferens år 1996. Stora, för
Europas framtid avgörande, frågor såsom östutvidgningen, EU:s institutioner och
försvarsdimensionen skall behandlas. Regeringen kommer att i nära samverkan med
riksdagen, och efter en bred debatt med deltagande av folkrörelser och
intresseorganisationer, utarbeta svenska ståndpunkter inför konferensen.
Det kalla krigets rivalitet är över sedan flera år. De militära
motsättningarna mellan supermakterna har upphört och styrkorna i Europa har
reducerats kraftigt. Under senare år har demokratin förankrats alltmer i hela
Europa. Dessa genomgripande förändringar har skapat förutsättningar på sikt för
fred och välstånd.
En alleuropeisk ordning för fred och säkerhet brådskar. Hoten mot vår
säkerhet är inte främst av militär natur utan härrör främst ur motsättningar
mellan folkgrupper i östra Europa, på Balkan och i de områden som tidigare var
en del av det sovjetiska imperiet, förvärrade av det sociala kaos som följt i
spåren när tidigare samhällsstrukturer upplösts.
Deltagandet i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetpolitik ger Sverige ökade
möjligheter att verka för dessa mål.
En primär uppgift är att bringa kriget i f.d. Jugoslavien till ända. Sverige
kommer att fortsatt verka för en framförhandlad fredlig lösning som bevarar
Bosnien sammanhållet och möjliggör mångkulturell samlevnad. Sverige deltar i
fredsbevarande insatser, i övervakningsmissioner och ger humanitärt
katastrofbistånd till området samt för en generös flyktingpolitik. Förhoppningen
är att ansträngningarna snart skall kunna övergå till insatser för
återuppbyggnaden av det av krig förstörda landet och stöd för att dess
befolkning skall kunna leva ett anständigt liv.
EU har en stark och uppenbar dragningskraft på länderna i Central- och
Östeuropa. De uppfattar EU som motorn i arbetet att främja välstånd och
säkerhet, och de vill genom en nära EU-anknytning också komma i åtnjutande av
den praktiska solidaritet och den gemensamma säkerhet som genom det dagliga
samarbetet inom EU växer sig allt starkare.
Ett närmande till EU kan bara bli verklighet för stater som lever i fred med
sina grannar och där minoriteter skyddas. EU:s inflytande och dragningskraft är
av central betydelse för stabilitet i alla de länder i Europa som aspirerar på
medlemskap, men också i någon mån för de länder som på annat sätt söker en
fördjupad relation med EU. Snart sagt inget land i Europa står utanför denna
process. För Sverige blir det en angelägen uppgift att påskynda integrationen.
Sverige har alltsedan förändringarna i Central- och Östeuropa inleddes lämnat
stöd till reformprocessen. Det nu löpande treårsprogrammet för det svenska
östsamarbetet avslutas med budgetårsskiftet 1994/95. Samarbetet med Central- och
Östeuropa skall vidareutvecklas. För att möjliggöra en grundligare genomgång av
dess förutsättningar kommer regeringen i februari att lägga fram en särskild
proposition om ett nytt program för detta samarbete. Sverige kommer genom sitt
medlemskap i EU att få möjlighet att aktivt delta i och påverka Unionens olika
program för samarbete med dessa länder. Samordningen av bilaterala och
multilaterala insatser måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för
demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att främja
demokratiska strukturer, utan också att aktivt stödja framväxten av verkliga
rättssamhällen, där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det
legala och politiska systemet.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, utgör en viktig
pelare i det alleuropeiska arbetet. Huvuduppgiften är nu att förhindra
uppkomsten av nya konflikter inom OSSE-området. Själva utgångspunkten för
arbetet är, liksom i Europarådet, demokrati, mänskliga rättigheter och
rättsstatens principer. Samtidigt fortsätter OSSE:s mångåriga arbete för att öka
förtroende och säkerhet på det militära området och att understödja
genomförandet av det betydelsefulla CFE-avtalet om rustningskontroll av
konventionella stridskrafter.
Genom Högkommissarien för nationella minoriteter och ett antal
långtidsmissioner verkar OSSE konfliktförebyggande. OSSE:s samarbete innefattar
även Ryssland och USA. Här är EU en central aktör och Sverige får genom
medlemskapet nya möjligheter att verka. I OSSE:s konfliktförebyggande och
krishanterande verksamhet lägger Sverige vikt vid att organisationen utvecklar
sin förmåga att planera och genomföra fredsbevarande verksamhet.
Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna
vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde samtidigt som den stärker våra
möjligheter att verka för egen, europeisk och global säkerhet. Regeringen avser
därför att fortsatt ta aktiv del i den debatt som förs om Europas framtida
säkerhetspolitiska struktur. Sverige skall verka för upprättandet på sikt av en
ny europeisk freds- och säkerhetsordning. Genom medlemskapet i EU, och genom
deltagandet i Partnerskap för fred, får Sverige nya möjligheter för ett aktivt
engagemang i denna process.
Den Västeuropeiska unionen, VEU, har bl.a. utvecklats till ett forum för
säkerhetspolitisk dialog med länderna i Central- och Östeuropa. De tre baltiska
länderna och ytterligare sex länder i Central- och Östeuropa är s.k. associerade
parter i VEU och kan härigenom delta i ett flertal av VEU:s möten och dessutom
ansluta sig till organisationens aktioner. Dessa omfattar fredsbevarande
verksamhet, krishantering och räddningsaktioner.
För svensk del är det av värde att kunna delta i VEU som observatör. Ett
observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Däremot kan det ge
Sverige ytterligare insyn i och ökat inflytande över den europeiska
omdaningsprocess som nu pågår.
Utvecklingen i Ryssland är av avgörande betydelse för Europas framtid. En nära
och konstruktiv politisk dialog med Ryssland är nu möjlig. Det är av största
vikt att med politiska och ekonomiska medel stödja en demokratisk utveckling i
landet. Sverige kommer att vara pådrivande också inom EU i detta avseende.
Europas säkerhetspolitiska struktur bör byggas upp tillsammans med, och inte
mot, Ryssland. Vägen till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning har två
parallella spår, såväl en fördjupning av alleuropeiska strukturer som en ökad
samverkan mellan de nuvarande västliga organisationerna och länderna i det
tidigare östblocket. Denna ökade samverkan byggs upp genom praktiskt samarbete
inom allt fler områden och leder till att ett nät av kontakter på samhällets
alla nivåer flätar samman länderna. Härigenom uppnås den stabilitet som är en
förutsättning för freden.
Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet
Det nordiska samarbetet kommer också i fortsättningen att ha stor vikt i
ländernas politik och för de nordiska medborgarna. En omstrukturering av det
nordiska samarbetet har pågått under flera år, bl.a. som en följd av den
västeuropeiska integrationen och EES-avtalet. Det innebär bl.a. att samarbetet
nu koncentreras till framför allt kultur-, utbildnings- och forskningssamarbetet
och miljöfrågor. Reformarbetet skall fortsätta även efter det att Sverige och
Finland har blivit medlemmar i EU, bl.a. genom en översyn av arbetsformerna.
Att Finland och Sverige nu inträder som medlemmar i EU innebär att det
nordiska samarbetet får nya dimensioner och nya villkor. De tre nordiska
medlemsländerna i EU kommer på en rad områden att ha gemensamma intressen och
värderingar. En av de viktigaste uppgifterna i det nordiska samarbetet är också
att se till att det sker en sådan samverkan, att dessa intressen och värderingar
ges största möjliga genomslag.
Sveriges, liksom de övriga nordiska medlemsländernas förbindelser med Norge är
mycket nära och kommer så att förbli. Inom den europeiska integrationen kommer
vårt lands samarbete med Norge formellt att bygga på EES-avtalet. Sverige kommer
som EU-medlem därutöver att medverka till ett nära samarbete med Norge på alla
områden. Samtidigt kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på
de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär.
En ökad uppmärksamhet kommer att ägnas utvecklingen i Östersjöområdet. Vår
allt djupare samverkan med de tre baltiska länderna och uppbyggnaden av
kontakter med nordvästra Ryssland är en i ett historiskt perspektiv unik
uppgift. Genom de nordiska medlemmarnas försorg kan lyhördheten för de baltiska
staternas behov komma att öka inom EU, vilket också har stor betydelse för
Sverige i ett säkerhetspolitiskt hänseende.
En gynnsam ekonomisk utveckling i de baltiska länderna är avgörande för att
förbättra levnadsbetingelserna och den politiska stabiliteten. Europaavtalen
inom EU:s ram, med sikte på framtida medlemskap, kommer att vara av största
betydelse.
Sverige kommer att fortsatt stödja ekonomiska och sociala reformer i de
baltiska länderna och bidra till att deras ställning som oberoende demokratier
ytterligare stärks. Stabilitet, säkerhet och demokrati i vårt närområde är
övergripande mål för östsamarbetet. Stöd till Baltikums suveränitet utgör en
viktig del av östsamarbetets uppgift att främja säkerheten i regionen.
Suveränitetsstödet inriktas idag på att bygga upp vitala samhällsfunktioner som
polismakt och kustbevakning. Sverige ger också stöd till en fortsatt integration
av den ryskspråkiga befolkningen i de baltiska staterna. Dessutom stödjer
Sverige uppbyggnaden av en gemensam, baltisk fredsbevarande styrka. Dessa
svenska insatser bidrar till stabiliteten och kommer att förstärkas genom
ytterligare insatser inom bl.a. EU:s, OSSE:s och Europarådets ram.
I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en dialog med Ryssland, men också
för vår politik i närområdet är denna dialog av största betydelse. Genom att
främja allsidiga kontakter och samarbete över gränserna i vårt närområde samt
mellan Ryssland och de baltiska länderna, ökar vi förutsättningarna för
stabilitet i östersjöområdet. Stödet till Kaliningrad och nordvästra Ryssland är
av stor betydelse.
De regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, är uttryck för den allt
närmare samverkan som utvecklats med alla våra grannländer. Samarbetet har
härigenom nått den praktiska och konkreta nivå som är en förutsättning för en
fast förankrad samverkan över gränserna. Sverige övertar ordförandeskapet i
Östersjörådet i maj 1995.
Sveriges samlade bidrag till FN
I utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU14 framhölls värdet av en samlad
redovisning av det totala svenska FN-engagemanget. Utrikesutskottet föreslog att
en sådan redovisning skulle ske i budgetpropositionen och att
Utrikesdepartementet skulle ha samordningsansvaret. I bilaga 4:1 återfinns en
uppställning över Sveriges samlade bidrag till FN.
Budgetförslaget
Inriktningen av det svenska agerandet och engagemanget på det utrikes-politiska
området har av regeringen ovan redovisats. Möjligheten att uppfylla dessa
ambitioner begränsas av det mycket ansträngda statsfinansiella läget. Förutom de
mera konkreta förslag till sparåtgärder som lämnas under respektive
verksamhetsområde och anslag, kommer regeringen under det löpande budgetåret att
behöva fatta svåra prioriteringsbeslut. Långsiktiga ambitionshöjande åtgärder
inom ett område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl,
kommer nämligen att kräva motsvarande kostnadssänkningar inom andra områden.
Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta
besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt
inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95:FiU1).
Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig
statlig konsumtion inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde minskas med 231
miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de
berörda anslagen med sammanlagt 105 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod
blir besparingen 70 miljoner kronor.
Dessa och övriga besparingar som lagts ut på tredje huvudtiteln sammanfattas i
tabellen nedan. Av de totala utgiftsbegränsningarna under mandatperioden avser
1,2 miljarder kronor finansiering av EU-medlemskapet.
1995/961998
Mkr (12 mån) (18 mån)
Biståndet 1,0 1,5 1,0
Samarbete med Central-
och Östeuropa 0,3 0,5 0,3
Utrikeshandel och export-
främjande 0,2 0,3 0,2
Övrigt, inkl. effektivitets-
kravet på statlig konsumtion 0,1 0,1 0,4
Summa besparingar 1,6 2,4 1,9
Utgiftsutvecklingen på Utrikesdepartementets område blir sammantaget följande
(miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad
Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing
besparing
för juli 19971
19981
95-juni-96
A. Utrikesförvaltningen
m.m. 1 441,1 1 606,3 2 731,8 1 807,7 -46
-46
B. Bidrag till vissa
internationella
organisationer 1 819,1 1 498,8 2 300,2 1 570,3 -8,1
-80
C. Internationellt
utvecklingssamarbete212 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of.
-20
D. Information om Sverige
i utlandet 78,0 74,0 105,2 69,8 -2,6
-2,6
E. Utrikeshandel och export-
främjande 708,6 281,6 357,0 236,9 -18
-22
F. Nedrustnings- och
säkerhetspolitiska
frågor m.m. 64,8 60,5 92,5 59,8 -1,6
-1,6
G. Samarbete med Central-
och Östeuropa 473,9 996,5 1 216,03 810,83 of.
of.
____________________________________________________________________________
Totalt 17 467,3 16 974,9 23 944,1 15 982,9 -76,3 -
172,2
__________________________
1 Prisnivå 1995/96
2 Exklusive avräkningar 902,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, 2 898,6
miljoner kronor för budgetåret
1995/96 , 1 929,8 miljoner kronor för budgetåret 1997 och 1 949,8 miljoner
kronor
för budgetåret 1998 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.
3 Beräknade belopp
A. Utrikesförvaltningen m.m.
Inledning
Verksamhetsområdet omfattar förvaltningskostnaderna vid Utrikesdepartementet och
de svenska utlandsmyndigheterna (som tillsammans med de Stockholmsbaserade
ambassadörerna redovisas i underbilaga 4:2); kostnaderna för eventuella
kursförluster; honorärkonsuler; svenskt deltagande i det nordiska samarbetet;
utredningar; officiella besök samt kostnaderna för ekonomiskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet.
Verksamheten vid Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna
De besparingar som i form av effektivitetskrav på statlig konsumtion åläggs
Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna under mandatperioden kräver såväl
ambitionssänkningar på några områden som åtgärder som syftar till att
effektivisera och rationalisera verksamheten.
För att möta de förändringar när det gäller krav, befogenhet och ansvar som i
ökad utsträckning ställs på de anställda inom utrikesförvaltningen har under det
senaste året vissa strukturåtgärder vidtagits.
Trots att dessa åtgärder lett till att departementet börjat närma sig de
genomsnittslöner som gäller i övriga delar av regeringskansliet, kvarstår dock
alltjämt vissa löneskillnader mellan män och kvinnor i utrikesförvaltningen.
Dessa skillnader förklaras främst av att antalet män som rekryterats varit
betydligt större än antalet kvinnor även om en förbättring skett sedan 1980-
talets början, och att befordringspolitiken, och därmed löneutvecklingen, i hög
grad följt senioritetsprincipen. Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män
inom utrikesförvaltningen kommer att intensifieras. Åtgärder kommer bl.a. att
vidtas för att andelen kvinnor på chefstjänster skall öka och för att andelen
kvinnor och män skall fördelas jämnare mellan och inom olika områden i
organisationen. Varje löneförhandling skall innan den avslutas analyseras ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Bland andra åtgärder som för närvarande pågår för att modernisera
verksamheten kan nämnas det arbete som drivs i samarbete med Regeringskansliets
förvaltningskontor för att per den 1 januari 1996 införa ett nytt ADB-baserat
ekonomiadministrativt system. Vidare pågår en övergång till en s.k. ny teknisk
plattform för ADB och kommunikation. Båda dessa åtgärder syftar till att bedriva
verksamheten inom utrikesförvaltningen på ett ur resurs- och kostnadssynpunkt så
effektivt sätt som möjligt.
Utrikesrepresentationen disponerar totalt ett lokal- och bostadsbestånd på ca
315 000 kvadratmeter. Ungefär hälften av detta är statligt ägt. Anslaget
budgetåret 1994/95 för lokaler, bostäder och inredning uppgår till 455 miljoner
kronor. Jämfört med budgetåret 1993/94 är det en minskning med 14,8 miljoner
kronor, vilket utgör en del av det sparbeting som ålades departementet.
Under budgetåret 1994/95 har den statsägda ambassadanläggningen i Tallinn
tagits i bruk liksom nya förhyrda kanslilokaler i Washington. Arbetena på
ambassadanläggningen i Riga har inletts och den beräknas vara inflyttningsklar i
slutet av år 1995. Regeringen har bemyndigat Statens fastighetsverk att i
samverkan med övriga nordiska länder förhandla om förvärv av tomtmark för
uppförande av en nordisk ambassadanläggning i Berlin. Vi räknar med att detta
innebär minskade kostnader jämfört med om Sverige ensamt skulle ha sökt
genomföra detta projekt. Vissa andra kostnadskrävande projekt har på grund av
det ansträngda budgetläget avbrutits.
Ansvar och budget för bostadsförsörjningen för den utsända personalen har
fr.o.m. innevarande budgetår delegerats till utlandsmyndigheterna, som genom
närheten till de lokala hyresmarknaderna har bättre förutsättningar att hålla
kostnaderna inom de snävare ramar som sparbetinget framtvingat.
De nya sparkraven för de närmaste budgetåren innebär att intensifierade
ansträngningar måste göras för att på olika vägar försöka pressa kostnaderna. På
sikt är det nödvändigt att avveckla stora och kostnadskrävande chefsbostäder och
ersätta dem med mindre och mera lättskötta objekt. Budgetläget kan vidare kräva
att kanslier i framtiden förläggs till mindre centrala och därmed mindre
kostsamma lägen än vad som för närvarande i allmänhet är fallet.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande
för utrikesförvaltningen. Antalet ärenden har under de senaste åren hållit sig i
det närmaste konstant, dvs. 170 000 viseringsärenden och drygt 40 000
ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd. Ett ökat antal utlandsmyndigheter
i regioner med ett stort antal flyktingar har utsatts för växande
arbetsbelastning på grund av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring
samt avvisningar. Ärendena har därtill komplicerats av att sökandena i allt
större utsträckning saknar tillförlitliga identitetshandlingar. Ansträngningar
har gjorts för att förbättra handläggningsrutinerna.
Utrikesförvaltningen bistår vidare svenskar som hamnar i nödsituationer
utomlands; t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller
frihetsberövats. För dem som dömts till fängelsestraff utomlands görs insatser
för att de skall få avtjäna straffet i Sverige. En försvårande omständighet är
att huvuddelen av dessa svenskar anklagats för grova narkotikabrott.
Utrikesförvaltningen har fått ett ökat ansvar för bistånd till svenska
brottsoffer utomlands. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig
arbetsuppgift.
Förändringar inom verksamhetsområdet
Utrikesförvaltningen har under de senaste budgetåren ålagts stora besparingar.
Budgetåret 1993/94 resulterade de i att tio utlandsmyndigheter lades ned,
ytterligare ett tjugotal befattningar vid utlandsmyndigheter drogs in samt att
departementets organisation förändrades och minskades. Dessa åtgärder ledde till
att drygt 40 lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän,
huvudsakligen assistenter, stationerade i departementet och i utlandet sades
upp.
Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och biståndskontor, som
inleddes under år 1993, har nu slutförts för samtliga berörda myndigheter.
Integrationen som på lång sikt beräknas medföra ytterligare
rationaliseringsvinster har redan inneburit minskade kostnader genom att antalet
utsända vid berörda myndigheter kunnat minska.
Innevarande budgetår 1994/95 har besparingarna inriktats på att minska
kostnaderna dels för lokalförsörjningen, dels för lokalt anställda vid
utlandsmyndigheterna. Kostnadsbegränsingar har även ålagts resor som företas
inom utrikesförvaltningen.
Utrikesdepartementet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget A 1. Utrikesförvaltningen räknats
ned med 76 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en
nivåsänkning på 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 167 miljoner
kronor eller 11%.
För att uppnå dessa sparbeting kommer under mandatperioden följande åtgärder
behöva vidtas:
- Nedläggning av femton utlandsmyndigheter. Ansvaret för de diplomatiska
förbindelserna med de berörda länderna övertas av annan ambassad genom
sidoackreditering eller av Stockholmsbaserade ambassadörer (KSA). I flertalet
fall upprättas honorärkonsulat.
- Hemstationering av ett fyrtiotal befattningar vid kvarvarande
utlandsmyndigheter.
- Rationaliseringar genomförs på fastighets- och bostadsområdet vid
utlandsmyndigheterna.
- En generell reducering, motsvarande effektivitetskravet, på samtliga
driftskostnader, dvs. de kostnader som inte avser löner, förmåner och
lokalkostnader.
- Uppsägningar sker av de lokalanställda som tjänstgör vid de myndigheter som
läggs ned.
- Förhandlingar kommer att föras med de fackliga organisationerna om revidering
av förmånerna enligt avtalet om utlandsbestämmelser. Om dessa förhandlingar inte
leder till resultat, måste besparingar ske på andra områden.
Inom området Utrikesförvaltningen m.m. föreslås för budgetåren 1997 och 1998,
utöver effektivitetskravet för statlig konsumtion, en ytterligare minskning med
1 miljon kronor avseende utredningsverksamheten.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på utrikesförvaltningens område t.o.m. år
1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
------------------------------------------------------------------
|Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad |
|1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för|besparing |besparing|
| | | |juli 95- |19971 |19981 |
| | | |juni 96 | | |
------------------------------------------------------------------
|1441,1 |1606,3 |2731,8 |1807,7 |-46,0 |-46,0 |
------------------------------------------------------------------
1 Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Utrikesförvaltningen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i
avsnittet ovan Förändringar inom verksamhetsområdet.
A 1. Utrikesförvaltningen
1993/94 Utgift 1 428 159 000
1994/95 Anslag 1 564 784 000
1995/96 Förslag 2 666 663 000
varav 1 764 495 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 45 500 000
1998 Beräknad besparing 45 500 000
Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och andra
förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs- och
personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för de lokalanställda samt
resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar.
Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och
löneutvecklingen både i Sverige och i de länder där det finns utlandsmyndigheter
samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa faktorer vid
fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1995/96.
Vid anslagsberäkningen har beaktats de besparingar som kommer att åläggas
utrikesförvaltningen och som redovisats närmare i det föregående.
Vad gäller ekonomiska förpliktelser skall här redovisas två kreditgarantier
för banklån till personal respektive uppsagda anställda inom
utrikesförvaltningen på totalt 60 miljoner kronor. Utestående lån uppgår för
närvarande till knappt 10 miljoner kronor. Kostnader som kan uppstå med
anledning av dessa garantier belastar detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 2 666 663 000 kr.
A 2. Kursdifferenser
1993/94 Utgift -22 980 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster
och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta ändamål bör ett
formellt belopp på 1000 kr föras upp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kursdifferenser för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
A 3. Honorärkonsuler
1993/94 Utgift 16 061 000
1994/95 Anslag 15 500 000
1995/96 Förslag 26 999 000
varav 17 905 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras
kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som skall finnas på svenska
honorärkonsulat. Från anslaget betalas vidare bl.a. vissa tjänsteutgifter som
honorärkonsulerna har för verksamheten samt kostnader för konsulskonferenser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Honorärkonsuler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 26
999 000 kr.
A 4. Nordiskt samarbete
1993/94 Utgift 1 113 409
1994/95 Anslag 1 666 000
1995/96 Förslag 2 115 000
varav 1 400 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen
för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska
samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former
av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen
beräknar anslaget för nästa budgetår till 2 115 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Nordiskt samarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
2 115 000 kr.
A 5. Utredningar m.m.
1993/94 Utgift 8 119 760 Reservation 16 832 690
1994/95 Anslag 10 211 000
1995/96 Förslag 15 809 000
varav 10 478 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 500 000
1998 Beräknad besparing 500 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör
anslaget uppgå till 15 809 000 kr under nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utredningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
15 809 000 kr.
A 6. Officiella besök m.m.
1993/94 Utgift 6 763 581
1994/95 Anslag 9 680 000
1995/96 Förslag 13 770 000
varav 9 180 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer,
regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och
gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med
motsvarande svenska officiella besök i utlandet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Officiella besök m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 13 770 000 kr.
A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
1993/94 Utgift 3 837 704
1994/95 Anslag 4 500 000
1995/96 Förslag 6 410 000
varav 4 273 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Det rör
sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta
svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av
fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska
medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget
används också till rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands.
Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan
det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet
kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser
riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska belastningen
på utrikesförvaltningens konsulära resurser.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av
katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för
stämningsmannadelgivning.
Med hänsyn till den relativt låga belastningen under budgetåret 1993/94
beräknas anslaget till 6 410 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 410 000 kr.
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
Inledning
Medlemskap och aktivt deltagande i olika internationella och mellanstatliga
organisationer är av central betydelse för ett litet land som Sverige.
Regeringen föreslår att drygt 2 300,2 miljoner kronor anslås under tredje
huvudtiteln budgetåret l995/96 för bidrag till internationella organisationer
förutom de bidrag som finansieras över biståndsramen.
En av hörnstenarna i Sveriges utrikespolitik är samarbetet inom Förenta
Nationerna, FN. Sverige verkar tillsammans med de övriga nordiska länderna bl.a.
för att effektivisera organisationen. Det nordiska FN-projektet spelar en
central roll i detta reformarbete. En annan angelägen uppgift är att förbättra
betalningsdisciplinen bland medlemsländerna. Den 31 oktober l994 var
medlemsländerna skyldiga FN 2,4 miljarder US dollar, varav 770 miljoner dollar
avsåg den reguljära budgeten och l,6 miljarder dollar den fredsbevarande
verksamheten.
Säkerhetsrådets sammansättning behöver reformeras till följd av ändrade
politiska och ekonomiska förhållanden i världen. Sverige och övriga Norden är av
uppfattningen att nya, permanenta medlemmar måste vara i stånd och beredda att
politiskt och ekonomiskt bidra till genomförandet av rådets beslut. En
acceptabel balans i sammansättningen måste också uppnås, i synnerhet mellan
länder i nord och syd.
Internationella institutioner som FN, Europarådet och OSSE spelar en central
roll för utvecklingen av det folkrättsliga regelsystemet. Från svensk sida läggs
särskild vikt vid arbete rörande det internationella skyddet för mänskliga
rättigheter och att normer på detta område verkligen efterlevs. Sverige verkar
också för ett avskaffande av dödsstraffet. Ett annat område av stor vikt är att
stärka respekten för grundläggande humanitära principer och rättsregler. I detta
sammanhang kan särskilt nämnas förberedelserna för en översynskonferens
beträffande 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen, bl.a. för att komma
tillrätta med de allvarliga problem som landminor utgör.
Ytterligare ett centralt område för det internationella samarbetet är frågan
om miljö och uthållig utveckling. De globala miljöproblemen och handhavandet av
mänsklighetens gemensamma resurser kan endast lösas genom multilateralt
samarbete. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio år 1992 innebar en
viktigt utgångspunkt för det internationella miljöarbetet och ledde bl.a. till
att viktiga konventioner på miljöområdet, som den om biologisk mångfald,
klimatkonventionen och konventionen mot ökenspridning, kom till stånd.
Genom att aktivt delta i främst FN:s och OSSE:s fredsfrämjande insatser vill
Sverige medverka till att stärka dessa institutioners möjligheter att bidra till
konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter samt humanitär verksamhet. Ett
samlat anslag, vid sidan om biståndsramen, inrättas för punktinsatser på dessa
områden.
Sverige stöder helhjärtat Europarådets strävanden att främja demokrati och
mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har
Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Ett
flertal stater (Bulgarien, Estland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien,
Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan blivit fullvärdiga medlemmar i
organisationen. Lettland förväntas tillträda i februari 1995. Ytterligare
ansökningar, bl.a. från Ryssland, är under behandling. I såväl nyblivna medlems-
som kandidatländer bedriver Europarådet stödprogram.
OSSE är en kostnadseffektiv verksamhet. Under de senaste fyra åren har med
stor finansiell försiktighet byggts upp permanenta strukturer och verksamhet på
fältet som syftar till att med så små resurser som möjligt verka
konfliktförebyggande. I ett fall förbereds också en viktig fredsbevarande
insats, nämligen i Nagorno Karabach, som kommer att kräva ytterligare resurser
även i den permanenta organisationen. Verksamhetsfältet är ämnesmässigt
utomordentligt brett alltifrån bevakning av mänskliga rättigheter till
förhandlingar om nedrustning. För Sverige utgör OSSE både direkt och indirekt
genom EU, en viktig möjlighet att verka för en alleuropeisk säkerhetsordning.
Att värna om och bidra till vidareutvecklingen av ett öppet multilateralt
handelssystem är, mot bakgrund av vårt starka utrikeshandelsberoende, en central
uppgift för Sverige. Sverige skall därför fortsatt vara aktivt pådrivande i
samarbetet på det handelspolitiska området i bl.a. GATT och OECD. Denna uppgift
kommer Sverige att bedriva med samma intensitet även som EU-medlem.
Slutförandet av Uruguayrundan och etablerandet av den nya
Världshandelsorganisationen (WTO) markerar en ny era i det handelspolitiska
samarbetet. WTO skapar förutsättningar för ett effektivare och mer enhetligt
tillämpat regelverk än tidigare. U-ländernas ökande deltagande i GATT/WTO
innebär också att dessa i allt högre grad kan njuta frukterna av liberaliserad
handel och ekonomisk tillväxt. Resultatet av Uruguayrundan med utvidgade och
ökade handelsliberaliseringar utgör också en utmärkt grund för Sveriges agerande
inom EU. Sverige skall verka för en öppenhet gentemot omvärlden och för att EU
bidrar med ett frihandelsinriktat och konstruktivt deltagande i
Världshandelsorganisationen.
OECD har fortsatt en viktig roll som samarbetsorgan för regeringarna i
världens ledande industrinationer. Dess dragningskraft på andra länder ökar och
efter Mexico, som blev ny medlem år 1994, står flera Central- och östeuropeiska
länder samt Sydkorea på kö.
Verksamheten i FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) har
reformerats. Sverige skall agera för att stärka UNCTAD:s möjligheter att vara
det centrala FN-organet för analys och dialog om övergripande frågor på handelns
och utvecklingens område.
Den europeiska integrationsprocessen är utgångspunkt för en reformering av det
nordiska samarbetet. Syftet är att finna former för ett vitaliserat nordiskt
samarbete inom en europeisk ram. Samarbetet skall stärkas på områden som är av
genuint gemensamt intresse. För att anpassa samarbetsorganisationen koncentreras
resurserna inom Nordiska ministerrådet till sju prioriterade områden: kultur,
forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och
juridiska frågor. Som en följd av detta har också betydande omprioriteringar
gjorts inom Nordiska ministerrådets budget.
Ytterligare diskussioner förs nu mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska
rådet om det framtida samarbetets inriktning mot bakgrund av Finlands och
Sveriges respektive Norges beslut i frågan om EU-medlemskap. För att åstadkomma
ett effektivare resursutnyttjande gör Nordiska ministerrådet en kartläggning av
olika möjligheter till samarbete mellan nationella institutioner i de nordiska
länderna.
Ett genomgående tema i det svenska agerandet i internationella organisationer
skall vara att verka för ökad effektivitet i användandet av respektive
organisations resurser. Under året har regeringen beslutat om särskilda
riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella organisationer till vilka
bidrag lämnas från statsbudgeten. Riktlinjerna skall beaktas av de som
förordnats företräda regeringen vid förhandlingar i internationella
organisationer. Riktlinjerna är avsedda att uppmuntra den effektivare styrning
och uppföljning av organisationernas verksamhet som Sverige lägger stor vikt
vid.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Bidrag till vissa internationella
organisationer t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:
Mkr
---------------------------------------------------------------------
|Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad |
|1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för |besparing |besparing |
| | | |juli 95- |19971 |19981 |
| | | |juni 96 | | |
---------------------------------------------------------------------
|1819,1 |1498,8 |2 300,2 |1570,3 |-8,1 |-80 |
---------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------
1 Prisnivå 1995/96
B 1. Förenta nationerna
1993/94 Utgift 385 298 239
1994/95 Anslag 199 206 000
1995/96 Förslag 351 353 000
varav 260 796 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s
reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under
anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation för
industriell utveckling, Unido, till den internationella kontrollorganisation som
år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s konvention
mot kemiska vapen samt för att möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner.
Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser i
f.d. Jugoslavien inrättats (resolution 808, 1993). Sverige har tillsammans med
flera andra västländer förordat att kostnaderna skall belasta FN:s reguljära
budget, men inget beslut föreligger ännu om hur kostnaden skall finansieras.
Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd
fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir
därmed en viktig utgiftsstyrande faktor.
Bidragen uttaxeras i nomalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket
innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor.
Regeringens överväganden
FN:s reguljära budget
Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1994-95 fastställdes av
den 48:e generalförsamlingen till 2 580 200 200 dollar. Sveriges bidragsandel
för FN:s reguljära budget beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 öka från 1,11% till
1,22%. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1994 (budgetåret 1993/94)
uppgick till 92,8 miljoner kronor. Detta belopp kan komma att revideras i
efterhand.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1995 (budgetåret
1994/95) till följd av den högre bidragsandelen. Reservation måste även här
göras för revideringar. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) kan det
svenska bidraget beräknas uppgå till 93 miljoner kronor.
FN: programbudget (miljoner US dollar) för tvåårsperioden
---------------------------------------------------------------------
|1990-91 |1992-93 |1994-95 |
---------------------------------------------------------------------
|2 134,1* |2 467,5* |2 580, 2 |
---------------------------------------------------------------------
* efter revidering
Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr
---------------------------------------------------------------------
|1992/93 |Utfall | 80,2 |
---------------------------------------------------------------------
|1993/94 |Utfall | 92,8 |
---------------------------------------------------------------------
|1994/95 |Anslag | 74,5 |
---------------------------------------------------------------------
|1995/96 |Förslag | 93,0* |
---------------------------------------------------------------------
* 12 månader
Utfallet för budgetåret 1994/95 kan beräknas överskrida budgeterat belopp med
25% till följd av den svenska kronans fall.
FN:s fredsbevarande operationer
Ett ökat antal fredsbevarande insatser har lett till ökade kostnader.
Kostnader för FN:s fredsbevarande insatser 1990-1994, miljoner US dollar.
---------------------------------------------------------------------
|År |1990 |1991 |1992 |1993 |1994 |
---------------------------------------------------------------------
|Särskilda |378,8 |449,0 |1697,0 |2970,2 |3500,0 |
|kontot | | | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Reguljära | 31,2 | 31,2 | 37,8 | 37,8 | 38,0 |
|budgeten | | | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Summa |410,0 |480,2 |1734,8 |3008,0 |3538,0 |
---------------------------------------------------------------------
För närvarande pågår följande 17 operationer. Tre av dessa finansieras över den
reguljära budgeten. Inom parentes anges det årtal då FN:s säkerhetsråd beslutade
upprätta operationen i fråga.
Finansiering över den reguljära budgeten:
FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948)
FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, Unmogip (1949)
FN:s mission för verifikation av avtalet om mänskliga rättigheter i Guatemala,
Minugua (1994)
Finansiering över det särskilda fredsbevarande kontot:
FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964)
FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974)
FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978)
FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991)
FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991)
FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991)
FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, Minurso (1991)
FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992)
FN:s operation i Moçambique, Onumoz (1992)
FN.s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992)
FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993)
FN:s stödgrupp i Rwanda, Unamir (1993)
FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993)
FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993)
Sveriges andel av FN:s budget för fredsbevarande operationer beräknas fr.o.m.
kalenderåret 1995 uppgå till 1,22%. Kostnadsberäkningarna för det förlängda
budgetåret 1995/96 innehåller ett stort mått av osäkerhet. FN:s säkerhetsråd har
fattat beslut om att den 31 mars 1995 avveckla Unosom, en av FN:s dyraste
operationer. Onusal och Onumoz beräknas vidare kunna avvecklas innevarande
budgetår efter det att fria val hållits. Samtidigt har FN:s generalsekreterare
föreslagit nya insatser i ett antal länder. Regeringen föreslår att 241 853 000
kr avsätts budgetåret 1995/96 (18 månader) för att betala Sveriges andel av FN:s
fredsbevarande verksamhet.
Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr
---------------------------------------------------------------------
|1992/93 |Utfall |189,8 |
---------------------------------------------------------------------
|1993/94 |Utfall |268,4 |
---------------------------------------------------------------------
|1994/95 |Budget |117,2 |
---------------------------------------------------------------------
|1995/96 |Förslag |156,8* |
---------------------------------------------------------------------
* 12 månader
Anslaget belopp budgetåret 1994/95 beräknas överskridas med minst 100% till
följd dels av kronans fall, dels av att fredsbevarande insatser ökat i antal och
i kostnad. Två insatser, Unprofor i f.d. Jugoslavien och Unosom i Somalia stod
budgetåret 1993/94 för mer än hälften av de totala utgifterna för fredsbevarande
operationer.
FN: s organisation för industriell utveckling (Unido)
Unidos målsättning är att främja och påskynda den industriella utvecklingen i
utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel till Unido är f.n. 1,16%. För
kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) beräknas Sveriges obligatoriska bidrag
uppgå till 8 100 000 kr.
Sveriges bidrag till Unido, mkr
---------------------------------------------------------------------
|1993/94 |Utfall |9,8 |
---------------------------------------------------------------------
|1994/95 |Anslag |6,9 |
---------------------------------------------------------------------
|1995/96 |Förslag |8,1* |
---------------------------------------------------------------------
* 12 månader
FN:s konvention mot kemiska vapen
Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av
massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de idag existerande lagren
av dessa vapen skall förstöras.
Sveriges bidrag till den förberedande kommissionens arbete uppgick budgetåret
1993/94 till 1 624 364 kr. Sveriges andel för kalenderåret 1994 har beräknats
till 2 400 000 kr. Enligt kommissionens beslut utgör Sveriges preliminära
bidragsandel kalenderåret 1995 686 972 gulden, motsvarande 1,22% av
totalbudgeten. Budgeten för den färdiga kontrollorganisation som kommer att
inrättas i Haag fastställs när konventionen träder i kraft. Regeringen föreslår
att 3 750 000 kr avsätts för att täcka kostnaden för den svenska andelen av
budgeten för den förberedande kommissionen alternativt den blivande
kontrollorganisationen för budgetåret 1995/96 (18 månader).
Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.
Under anslagsposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a.
översyns- och granskningskonferenser för internationella konventioner. Under
budgetåret 1995/96 kommer en översynskonferens för konventionen mot särskilt
inhumana vapen att äga rum. Vidare förutses en granskningskonferens för B-
vapenkonventionen.
Regeringen föreslår att 750 000 kr avsätts för att täcka obligatoriska
kostnader för uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. budgetåret
1995/96 (18 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Förenta nationerna för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
351 353 000 kr.
B 2. Nordiska ministerrådet
1993/94 Utgift 314 883 000
1994/95 Anslag 250 000 0001
1995/96 Förslag 472 500 000
varav 315 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1) Härutöver disponeras 13 750 000 kr under anslaget G 1, anslagsposten 8, för
Nordiska ministerrådets närområdesprogram. Utfallet kan beräknas överskrida
budgeterat belopp med ca 38 % till följd av valutakursförändringen.
Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i
Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till
Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska
hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i
november 1994 Nordiska ministerrådets budget för år 1995. Budgeten uppgår till
totalt 718 931 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska
hälsovårdshögskolan, som uppgår till
40 608 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för
verksamhetsåret 1995 är 40,4 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas.
Nordiska ministerrådets budget för år 1996 kommer att fastställas först i
november 1995.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av
organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppen betalas till
större delen i danska kronor. Anslaget har beräknats till 472 500 000 kr för
nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 472 500 000 kr.
B 3. Europarådet
1993/94 Utgift 34 273 799
1994/95 Anslag 30 222 000
1995/96 Förslag 36 339 000
varav 34 300 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till
Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1996. Sveriges andel av den
ordinarie budgeten är för närvarande 2,88%. Förutom detta bidrag bestrids från
anslaget följande kostnader: amortering av lån för uppförande av en ny byggnad
för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensionsbudget,
administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom
hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopésamarbetet
(kvalitetskontroll av läkemedel), deltagande i fonden för social utveckling,
bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i
kommissionen för demokrati genom lag samt bidrag till den europeiska
ungdomsfonden.
Utbetalningar från anslaget sker nästan alltid i franska franc. Kronkursens
utveckling är en viktig utgiftsstyrande faktor. Trots visad restriktivitet från
medlemsländernas sida i samband med Europarådets budgetprocess, har
deprecieringen av kronan hösten 1992 lett till överskridanden av anslaget under
budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Europarådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 36 339
000 kr.
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
1993/94 Utgift 21 729 033
1994/95 Anslag 22 573 000
1995/96 Förslag 46 460 000
varav 30 973 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och
finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av världshandeln på
multilateral och icke diskriminerande basis. Under de senaste åren har OECD:s
verksamhet utvidgats med ett antal nya uppgifter. Bland dessa kan nämnas
samarbetet med länder i Central- och Östeuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen
för det år l990 tillskapade östcentret. En dialog har inletts med de s.k.
dynamiska ekonomierna i Sydostasien och Latinamerika. Förhandlingar om
medlemskap påbörjades under år 1994 med fyra östeuropeiska länder och med Korea.
Vidare kan nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och
organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och
miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar). Denna utvidgning av
verksamheten har fått konsekvenser för organisationens övriga arbete och budget.
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och de
traditionella OECD-aktiviteterna där även östcentret ingår. Samtliga
medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på basis av
BNP. För år l994 var Sveriges andel l,46 %. Resterande del av Sveriges bidrag
till OECD går till olika organ och aktiviteter, som finansieras med frivilliga
bidrag, exempelvis det internationella energiorganet (IEA), atomenergiorganet
(NEA), europeiska transportministerkonferensen (ECMT), centret för
utbildningsforskning (CERI) samt olika specialprogram. Beroende på antalet
deltagande länder varierade Sveriges andel av dessa aktiviteter under l994
mellan 1,41 och 3 %.
OECD:s budget löper per kalenderår och fastställs i december. Faktorer som
styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens
budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i utländsk valuta. Med
ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 46 460 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Organisationen för ekonomiskt samarbete ochutveckling (OECD) för
budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 46 460 000 kr.
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)
1993/94 Utgift 135 629 039
1994/95 Anslag 113 850 000
1995/96 Förslag 1 000
I och med medlemskapet i EU frånträder Sverige EFTA-konventionen, som trädde
ikraft år 1960. Genom en överenskommelse mellan medlemsstaterna bidrar Sverige,
liksom övriga kandidatländer, till en avvecklingsbudget för EFTA-sekretariatet
under det första halvåret 1995. Under detta anslag finns beredskap för
eventuella oförutsedda utgifter budgetåret 1995/96 som kan bli följden av ett
utträde.
EFTA-staterna har slutit ett avtal (övergångsavtalet) som reglerar övergången
från EES till EU såvitt avser EES-institutionernas roll efter den 1 januari
1995. Enligt det avtalet skall EFTA-domstolen fungera fram till den 30 juni 1995
för de EFTA-stater som ansluter sig till EU. Om domstolen då inte har avslutat
alla pågående ärenden kan EFTA-staterna förlänga dess mandat med ytterligare
högst sex månader.
EFTA:s övervakningsmyndighets (ESA) behörighet i förhållande till de EFTA-
stater som lämnar organisationen har enligt övergångsavtalet förlängts till den
30 mars 1995. För tiden därefter kan ESA endast vara svarande inför EFTA-
domstolen. Hur länge denna roll kan behöva fullgöras beror på situationen i
EFTA-domstolen. Samtliga delar av ESA behöver emellertid inte kvarstå, utan
endast den personal som berörs av pågående ärenden inför EFTA-domstolen.
Beräkningen av utfallet för anslaget är mot ovanstående bakgrund osäker.
Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
1993/94 Utgift 11 126 597
1994/95 Anslag 9 018 000
1995/96 Förslag 17 515 000
varav 14 314 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering samt för
multilateralt samarbete genom medlemskapet i nedanstående organisationer för
vilka Sveriges bidrag för budgetåret 1995/96 beräknas enligt följande.
Anslag Förslag
1994/95 1995/96
l. GATT 7 225 000 12 315 000
2. Internationella rådet
för samarbete på tull-
området 833 000 2 182 000
3. Internationella tull-
tariffbyrån 246 000 322 000
4. Internationella kaffe-
organisationen (ICO)
(prop. l982/83:l42) 439 000 1 150 000
5. Internationella kakao-
organisationen (ICCO)
(prop. l986/87:4l) 84 000 220 000
6. Internationella natur-
gummiorganisationen (INRO)
(prop. 1988/89:l9) 19 000 50 000
7. Internationella gummi-
studiegruppen (IRSG)
(prop. l966:l bil. l2
s. l68) 115 000 301 000
8. Internationella byrån i
Paris för utställningar
(prop. l947:l bil. l2
s. l56) 57 000 75 000
9. New Forum - 900 000
Summa 9 018 000 17 515 000
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den
internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde
internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som
startade år l986, slutfördes vid årsskiftet l993/94. Genom resultatet av
Uruguay-rundan upprättades Världshandelsorganisationen (WTO), som innefattar
såväl GATT-regelverket som de övriga avtal som slutits i förhandlingarna rörande
bl.a. tjänstehandel och immaterialrätt.
Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av
regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och
tvistlösning. Sedan år l989 bedrivs också en granskning av enskilda länders
handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Dessa
verksamheter kommer att vidareutvecklas och kompletteras genom tillkomsten av
WTO.
Tunga poster i den nuvarande GATT-budgeten är, förutom sekretariatskostnader,
bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. Genom
tillskapandet av WTO tillkommer kostnader för administrationen av det nya och
utvidgade regelverket. Dessa kommer att fastställas slutgiltigt under budgetåret
1995/96. Bidragen till GATT har byggt på medlemsländernas andel av världshandeln
under de senaste tre åren. Detta kommer att gälla även inom WTO, med tillägg av
ett belopp grundat på respektive länders andel i handeln med tjänster. För år
1995 beräknas Sveriges andel således till ca 2,5 %.
Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på
råvarumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu alltmer av
andra former av internationell samverkan syftande till marknadsanpassning.
Sverige har i september l994 undertecknat och ratificerat 1994 års
internationella kaffeavtal, som ersätter l983 års avtal. Det nya avtalet är utan
prisstabiliserande inslag.
Ett nytt internationellt avtal om tropiskt timmer, som skall ersätta 1983 års
avtal, har framförhandlats. Förhandlingar om ersättningsavtal för 1987 års
internationella naturgummiavtal pågår.
Sverige deltar i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. New
Forum, för exportkontroll av krigsmateriel samt sådan högteknologi som normalt
har civil användning men som kan komma till användning för vapenutveckling.
Kostnaderna för svensk medverkan i denna regim beräknas till 900 000 kr
budgetåret 1995/96.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av
organisationernas budgetar, dels valutakursens förändringar - beloppen betalas i
utländsk valuta.
Totalt beräknas kostnaderna budgetåret 1995/96 för svenska bidrag till de
internationella organisationer som redovisas under detta anslag till
17 515 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för
budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring
1993/94 Utgift 724 500
1994/95 Anslag 1 750 000
1995/96 Förslag 2 625 000
varav 1 750 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under l987 års internationella
naturgummiavtal och det ersättningsavtal, som f.n. är under förhandling.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Internationell råvarulagring för budgetåret l995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 625 000 kr.
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.
1993/94 Utgift 2 258 330
1994/95 Anslag 2 964 000
1995/96 Förslag 5 040 000
varav 2 752 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till vissa internationella organisationer som
arbetar för att främja de mänskligarättigheterna och folkrättens ställning.
Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal
enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är
ovärderligt.
Anslaget belastas också med kostnader för skattejustering av pensioner för
svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 5 040 000 kr.
B 9. Fredsbevarande verksamhet
1993/94 Utgift 898 274 878 Reservation 225 401 032
1994/95 Anslag 836 294 000
1995/96 Förslag 1 341 948 000
varav 889 907 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget används för att möjliggöra svenskt deltagande i och stöd åt FN:s och
OSSE:s konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsfrämjande verksamhet
inklusive sanktionsövervakning, planerings- och förhandlingsarbete, deltagande i
övervaknings- eller missionsverksamhet samt utbildning och förberedelser härför.
Från anslaget kan också bekostas svenskt deltagande i EU:s gemensamma aktioner
inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).
Under budgetåret 1993/94 har avvecklingen skett av den svenska
underhållsbataljonen om 494 man i FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil samt av
det resterande svenska deltagandet i FN:s fredsbevarande operation på Cypern,
Unificyp. Försvarsmakten har på regeringens uppdrag avvecklat det svenska
deltagandet om 260 man i det nordiska stabs- och trosskompaniet vid Unprofor i
Makedonien.
Av tabellen i bilaga 4:3 framgår det svenska deltagandet med personal i
fredsbevarande verksamhet per den 15 december 1994.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens överväganden |
| |
| De frivilliga insatser som tidigare budgeterats under anslaget |
| B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) |
| kommer fr.o.m. nästa budgetår att bekostas från anslaget |
| Fredsbevarande verksamhet. Med ett samlat anslag utanför |
| biståndsramen under Utrikesdepartementets huvudtitel kan |
| regeringen fatta beslut om snabba, utrikespolitiskt motiverade |
| insatser eller verksamhet, vare sig dessa sker inom ramen för |
| FN, OSSE, EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt |
| samarbete. |
| I likhet med vad som gäller för andra verksamheter inom |
| Försvarsmakten tas ett generellt effektivitetskrav ut på |
| organisationen Försvarets internationella centrum budgetåret |
| 1995/96. |
| Som en del av regeringens besparingsarbete kommer det svenska |
| deltagandet i FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, |
| Unprofor, att under budgetåret 1994/95 reduceras i någon del av |
| Unprofors olika operationer. |
--------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 1 341 948 000 kr.
B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)1
1993/94 Utfall 14 863 883
1994/95 Anslag 32 894 000
1995/96 Förslag 13 823 000
varav 12 133 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1 Tidigare redovisat under anslaget B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete
i Europa (ESK)
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till OSSE:s
reguljära budget, till den enligt OSSE-konventionen om förlikning och skiljedom
upprättade skiljedomstolen och till OSSE:s missioner. Obligatoriska bidrag
uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel. Sveriges andel
uppgår till 3,55% av OSSE:s reguljära budget.Utvecklingen av OSSE:s budget blir
därför avgörande för utgiftsnivån. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska
schilling, varför även kronans kurs är betydelsefull. En viss eftersläpning i
uttaxeringarna har konstaterats vilket givit ett visst överskott för budgetåret
1993/94. Denna eftersläpning kommer sannolikt att medföra motsvarande ökning av
kostnaderna för de båda följande budgetåren. OSSE har för närvarande
långtidsmissioner i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien (f.n.
vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Sarajevo, Tadjikistan och Ukraina
(under upprättande).
För sanktionsövervakning har förutom en koordinator och ett
kommunikationscentrum i Bryssel följande fältgrupper inrättats, nämligen i
Albanien, Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien, Ukraina och Ungern.
OSSE är som permanent organisation fortfarande under uppbyggnad sedan år 1990
både vad avser de centrala institutionerna och vad avser verksamheten på fältet.
Av stor betydelse för utgiftsnivån blir frågan om det blir möjligt att inom
OSSE:s ram upprätta en fredsbevarande styrka i Nagorno Karabach. OSSE:s toppmöte
i Budapest i december 1994 beslutade att förstärka samarbetets organisatoriska
struktur. Bland konkreta nya uppgifter uppnåddes enighet om att fortsätta
planeringen för en insats i Nagorno Karabach. OSSE:s roll som aktivt forum för
regional samverkan och säkerhetspolitisk dialog i Europa med central uppgift att
verka konfliktförebyggande förstärktes.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 823 000 kr.
B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU
1994/95 Nytt anslag (förslag) 12 633 000
varav 8 422 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget får betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för
beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU.
Fördelningsnyckel fastställs i varje enskilt fall, oftast med BNP som grund.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 633 000 kr.
C. Internationellt utvecklingssamarbete
Regeringens politik
Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld
En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet, säkerhet och demokrati
Senare års snabba omvärldsförändringar och växande ömsesidiga beroenden
tydliggör Sveriges regionala och globala gemenskap med andra nationer. Mer än
tidigare krävs en helhetssyn, en sammanhållen svensk utvecklingspolitik för
säkerhet, solidaritet och demokrati. I dagens värld angår allt alla.
Stormaktsrivaliteten försvårade det internationella samarbetet på område efter
område. Kalla krigets slut ger nya möjligheter till global samverkan. I det
historiska skifte vi nu lever i är det ännu svårt att urskilja dragen i den
världsordning som håller på att växa fram. Nya säkerhetsproblem, nya ekonomiska,
sociala och miljömässiga beroenden, nya kommunikationssätt och nya politiska och
kulturella möten bildar tillsammans en väv av snabba världsomspännande
förändringar. Denna omgestaltning av problemens karaktär kräver i grunden en
perspektivförändring. Säkerhet kan inte längre förstås som enbart staters
säkerhet utan handlar om människors livsvillkor i bred mening. Ju mindre det
handlar om konflikter mellan stater, desto mindre kan vi bygga säkerhet med
militär makt. Ju mer det handlar om människors säkerhet, desto mer måste vi
främja ekonomisk tillväxt och utveckling samt social sammanhållning inom ramen
för ekosystemens bärighet. I grunden betyder utveckling att frigöra människors
potential för eget ansvarstagande.
Kärnan i solidaritetens idé är de fattigas rätt till människovärde, till
frihet från armod och förtryck. Utvecklingssamarbete handlar ytterst om alla
människors lika värde och om gemensam säkerhet. Säkerhet och solidaritet blir
därmed alltmer sammanflätade begrepp.
Vi vet idag mer om varför vissa länder utvecklas väl, och andra inte. Den
framväxande samsynen mellan nord och syd om vad som är nödvändiga delar av en
fungerande utvecklingsstrategi är ett stort steg framåt och en god grund för
utvecklingssamarbetet.
En av de stora politiska utmaningarna under kommande år är att bygga en ny
bred uppslutning kring behovet och inriktningen av internationellt
utvecklingsamarbete. Biståndet måste i högre grad koncentreras till stöd för de
fattigaste länderna och för insatser som inte kan finansieras på annat sätt. Den
långsiktiga, fattigdomsorienterade inriktningen av det svenska
utvecklingssamarbetet skall förstärkas.
I tider av krympande resurser är det särskilt viktigt att
utvecklingssamarbetet bedrivs effektivt och målmedvetet. En föränderlig omvärld
ställer också krav på ett flexibelt bistånd. Den komplicerade
organisationsstrukturen i den nuvarande biståndsadministrationen har försvårat
ett samordnat agerande för att möta nya utmaningar och prioriteringar. En av
regeringens första åtgärder på biståndsområdet var därför att initiera en
konsolidering av de fyra biståndsmyndigheterna i syfte att uppnå ökad
effektivitet, flexibilitet och tydlighet gentemot omvärlden. Därigenom kan ett
effektivare resursutnyttjande och bättre förutsättningar för uppföljning och
utvärdering uppnås.
Den nya biståndsmyndigheten skall ansvara för genomförandet av det bilaterala
samarbetet och delar av det multilaterala. Det programmerade biståndet skall på
sikt koncentreras till färre länder. Långsiktigheten skall ökas bl.a. genom att
samarbetsavtal med länderna återinförs.
Det svenska biståndets utformning har i många avseenden varit internationellt
vägledande och åtnjuter stort anseende både bland andra givarländer och i
mottagarländerna. Samtidigt har biståndet här hemma ansatts hårt under senare
tid. Både saklig och osaklig kritik har framförts. Den sakliga kritiken har
varit pådrivande för en konstruktiv omprövning av inriktningen av vårt
utvecklingssamarbete. För att bidra till att vunna erfarenheter tas till vara i
syfte att förbättra och effektivisera biståndet, föreslår regeringen bl.a. att
en särskild expertgrupp med svensk och internationell expertis tillkallas.
Afrika kommer att förbli den viktigaste kontinenten i det svenska
utvecklingssamarbetet. Regeringen avser att särskilt uppmärksamma två
frågeställningar: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling
och konfliktlösning, främst i södra Afrika. Ett analys- och utredningsarbete
kring dessa båda frågor kommer att påbörjas snarast möjligt.
Det är viktigt att med bistånd stödja övergång till fred och demokrati men
också att med hjälp av biståndsinsatser motverka att konflikter bryter ut.
Demokratin har gjort snabba framsteg i u-länderna under senare år.
Utvecklingssamarbetet bör i ökad utsträckning inriktas på att stärka demokratins
ofta svaga strukturer och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Det svenska
initiativet att skapa ett internationellt institut för demokrati och fria val
har fått starkt internationellt stöd. Stiftandet av detta institut planeras ske
i början av 1995.
Svenska folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig uppgift i
stödet för demokratisk utveckling. I enlighet med betänkandet (Ds 1994:63)
Demokratier kräva dessa partier! föreslås att stöd till politiska partier i u-
länder och Central- och Östeuropa via organ knutna till svenska partier skall
möjliggöras.
Samarbetet med Sydafrika, Kambodja och Västbanken/Gaza kommer att
intensifieras och i ökad utsträckning programmeras. Biståndet till Kap Verde,
Lesotho och senare även Botswana kommer att övergå till andra mer ändamålsenliga
former.
Konflikterna i det f.d. Jugoslavien måste få politiska lösningar.
Förberedelser för efterkrigstiden bör nu inledas. Ett omfattande internationellt
stöd krävs för att bidra till att försona folken och återuppbygga länderna på
Balkan. Sverige vill bidra till framväxten av ett demokratiskt samhällssystem,
till rehabilitering och återuppbyggnad samt genom stöd underlätta för bosniska
flyktingar som så önskar att återvända hem.
Att stärka kvinnors rättigheter är ett mål i sig och en nyckel till både högre
produktivitet och bättre social standard för alla. Genom kvinnorna når man också
barnen. Friska och välutbildade barn är de fattigas kapital. Regeringen kommer
att samråda med riksdagens partier i syfte att utarbeta ett förslag om hur
jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas och förstärkas i de
biståndspolitiska målen. Därigenom skall kvinnans ställning inom ramen för vårt
utvecklingssamarbete stärkas.
Långsiktigt hållbar utveckling är målet för allt utvecklingssamarbete. Den
nyligen framlagda arbetsgruppsrapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det
svenska biståndet efter UNCED kommer att ligga till grund för det intensifierade
arbetet med integration av miljöaspekter i utvecklingssamarbetet. Regeringen
kommer att återkomma till riksdagen i dessa frågor.
Den breda synen på befolkningsrelaterade frågor som framkom på den
internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo i september 1994
är ett viktigt bidrag till möjligheterna att uppnå en hållbar utveckling.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är av avgörande betydelse för en hållbar
befolkningsutveckling. Det breda angreppssättet måste nu operationaliseras i
konkreta insatser och policyförslag både i det bilaterala och multilaterala
utvecklingssamarbetet.
Medlemskapet i EU kommer att innebära nya uppgifter och dimensioner för
svenskt utvecklingssamarbete. Tillsammans står EU-länderna för mer än hälften av
världens samlade bistånd till u-länderna. Den del av EU-ländernas bistånd som
kanaliseras via EG-kommissionen genomgår ett dynamiskt och formbart skede och
kommer genom sin storlek att spela en allt viktigare roll i både enskilda
mottagarländer och i de internationella organisationerna. Sverige kan i EU-
samarbetet ta tillvara andras erfarenheter, men har också mycket att ge. Det
förutsätter att vi utnyttjar vårt medlemskap aktivt och konstruktivt och i nära
samarbete med likasinnade unionsländer på biståndsområdet. Ett aktivt engagemang
i EU måste gå hand i hand med ett fördjupat globalt samarbete.
De internationella organisationernas kapacitet att leda och samordna arbetet
på utvecklings- och katastrofområdena måste stärkas och bli mer effektivt.
Reformarbetet inom det Nordiska FN-projektets ram skall kraftfullt följas upp.
Det gäller införandet av nya styr- och finansieringsformer för FN:s
biståndsverksamhet samt bättre och effektivare samordning av FN:s och andras
insatser på katastrofområdet.
Inom ramen för de förhandlingar som nu startar om ytterligare påfyllnad av
Världsbankens fond för utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna
(IDA) skall Sverige tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder aktivt verka
för att bankens fattigdomsorienterade strategi får ökat genomslag i
verksamheten.
Reformambitionerna måste också sträcka sig längre än till de mest uppenbara
bristerna i det multilaterala systemet. Det gäller bl.a. frågor som kräver att
FN:s stadgar förändras, så att hela systemet av internationella instrument kan
utvecklas. Ett viktigt initiativ i det avseendet är Kommissionen för globalt
samarbete. Dess rapport Our Global Neighbourhood kommer att presenteras i
februari 1995. De frågor som behandlas i rapporten gäller bl.a. att i breda
termer främja säkerhet, att hantera ekonomiska beroenden och att ytterligare
effektivisera FN.
Det pågående reformarbetet kommer att intensifieras under 1995 i samband med
världsorganisationens 50-årsjubileum. Med den aktiva roll Sverige och övriga
Norden hittills spelat i olika reformsammanhang och i synen på FN och det
multilaterala systemet blir det en stor utmaning att medverka till ett
sammanfogande av de många reformprocesser som pågår. Sveriges utgångspunkt är
att 50-årsfirandet måste bli mer än ett jubileum - det bör bli startpunkten för
en ny era för det globala samarbetet.
Utvecklingen i världen - framsteg men ökande orättvisor
Aldrig någonsin har levnadsnivåerna i u-länderna stigit så snabbt som under de
senaste trettio åren. Livslängden har ökat med drygt en tredjedel.
Barnadödligheten har halverats och läskunnigheten bland vuxna har ökat från
drygt 40 % till drygt 60 %. Över 80 % av barnen börjar i skolan. Demokratin har
också gjort stora framsteg under det senaste årtiondet. För första gången lever
en övervägande del av världens befolkning i länder där regeringarna är tillsatta
efter fria val. Tillväxten har i u-länderna som helhet under de senaste åtta
åren bara under ett år varit lägre än 4%, medan i-länderna som grupp bara ett år
överskridit denna tillväxttakt. Variationen i utvecklingen mellan olika länder
är dock mycket stor. Medan många länder lämnat u-landsstadiet bakom sig, bl.a.
till följd av god ekonomisk politik, drabbas samtidigt allt fler stater av
långvarig ekonomisk nedgång, där felaktig ekonomisk politik kombinerats med
sönderfallande statsapparater, förtryck och stegvis ökande motsättningar mellan
olika grupper inom respektive land. Många statsbildningar befinner sig idag i en
ömtålig situation. Risken för våldsamma konflikter i dessa länder har ökat.
I krisdrabbade länder har fattigdomen ofta ökat i hela samhället. I länder med
tillväxt är framstegen ojämnt fördelade. Fattigdomen blir där allt mer
koncentrerad till landsbygden, särskilt dess avlägsna delar, till kvinnor och
barn, till handikappade och till minoriteter.
På längre sikt avtecknar sig väldiga utmaningar. Även om varje par hädanefter
inte får fler än två barn, kommer världens befolkning år 2050 att uppgå till
över tio miljarder människor. Med all sannolikhet kommer dock antalet att vara
långt högre. Detta ställer frågan om hållbar utveckling i fokus. Även på kortare
sikt är miljöhoten mycket allvarliga i vissa länder. Tillgången på brukbar mark
och användbart vatten är i många länder redan knapp.
Fattigdomen är mest utbredd i Afrika. Runt 60 % av människorna i Afrika söder
om Sahara lever i djup fattigdom. Halva befolkningen är analfabeter. Ett av tio
födda barn dör före ett års ålder. Medellivslängden är 51 år. Den ekonomiska
tillväxten har under en längre tid varit alltför låg för att kompensera
befolkningstillväxten. Många länder brottas med tunga skuldbördor. Samtidigt har
länder som genomfört ekonomiska reformer kunnat uppvisa en högre tillväxt.
Asien är en kontinent full av kontraster. Under trettio år har BNP per capita
i Ost- och Sydostasien ökat med över 5 % per år, en ekonomisk tillväxt utan
motstycke i världshistorien. Denna utveckling har också omsatts i förbättrade
levnadsvillkor. Framstegen har spridit sig från de länder, som nu sedan länge
lämnat u-landsstadiet, till folkrika och fortfarande fattiga länder som Kina. En
fjärdedel av Asiens befolkning lever dock alltjämt i djup fattigdom, främst i
Sydasien. De utgör mer än hälften av jordens fattiga.
I Latinamerika fortsätter de ekonomiska reformer som initierades i
skuldkrisens spår, vilket har lett till kraftigt ökande privata kapitalflöden
och ekonomisk tillväxt. Även läget beträffande medellivslängd, undernäring och
läskunnighet har förbättrats. Utvecklingen skiljer sig dock avsevärt mellan
olika länder och inom länder. BNP per capita är betydligt högre i Latinamerika
än i Asien och Afrika. Detta döljer dock att 35 % av Latinamerikas befolkning
lever i djup fattigdom, till följd av en extremt ojämlik inkomstfördelning.
Sammantaget lever idag mer än en miljard människor i världen i djup fattigdom,
dvs. utan att ens de mest elementära behoven uppfylls. En växande skara är på
flykt till följd av fattigdom, förtryck, krig, resursutarmning eller
naturkatastrofer. Handikappade far ofta särskilt illa. Den övervägande delen av
världens flyktingar lever i Asien eller Afrika under mycket svåra förhållanden.
Fattigdom handlar om hunger, undernäring, analfabetism och dålig hälsa. Det är
också en fråga om osäkerhet, maktlöshet och förtryck. Inte minst handlar det om
kvinnans svaga ställning i förhållande till mannen och barnens utsatthet i
förhållande till de vuxna. Utveckling handlar om att ge människor möjligheter
att av egen kraft förbättra sina liv - en frigörelse från fattigdomens tyranni
och förnedring.
Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet
Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas rätt till utveckling
Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå innefattas människors
möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig, att ha god
hälsa och tillgång till utbildning och annan social service.
Utvecklingssamarbete handlar om att stärka människors och samhällens förmåga att
själva utforma sin och kommande generationers framtid.
De av riksdagen fastslagna målen - svenskt utvecklingssamarbete skall bidra
till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och
social utjämning, demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning
med naturresurser och omsorg om miljön - kompletterar och förstärker varandra i
det övergripande syftet att minska fattigdomen och skapa rättvisare
levnadsvillkor för fattiga människor.
Fattigdomens börda bärs oproportionerligt tungt av kvinnor. Misshushållningen
med kvinnliga resurser och kvinnors svaga ställning utgör allvarliga hinder för
u-ländernas utveckling. För att betona dessa frågor i det internationella
utvecklingssamarbetet, avser regeringen att tillsammans med riksdagspartierna se
över de biståndspolitiska målformuleringarna. Utvecklingssamarbetet skall främja
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Medel i kampen mot fattigdomen
Inget land har kraftigt kunnat minska fattigdomen utan en längre period av
ekonomisk tillväxt. Den mängd resurser som ett samhälle kan generera för att
satsa på hälsa, utbildning, sociala försäkringssystem och andra insatser som
påverkar människors levnadsnivåer är också direkt förknippad med den totala
mängden resurser som skapas i ekonomin. Ekonomisk tillväxt underlättar vidare
rättsstatens och demokratins utveckling i vid mening.
En ökad samsyn på vilka faktorer som är av betydelse för ekonomisk tillväxt
har vuxit fram under det senaste årtiondet, bl.a. tack vare erfarenheterna från
ett antal u-länder, många i östra Asien, som lyckats i sina
utvecklingsansträngningar. För att uppnå varaktig ekonomisk tillväxt krävs
investeringar. En politisk ledning som har legimitet och en kompetent
statsförvaltning och ett trovärdigt regelverk till sitt förfogande och som för
en ekonomisk politik som syftar till makroekonomisk stabilitet, bidrar till att
reducera osäkerhet och skapa förutsättningar för långsiktig planering och
privata investeringar. Offentliga satsningar på infrastruktur bidrar till att
öka avkastningen på, och därmed också ofta omfattningen av investeringar i
ekonomin.
Erfarenheten visar att nivån på det inhemska sparandet är av avgörande
betydelse för tillväxttakten. Makroekonomisk stabilitet främjar ökat sparande.
Åtgärder som ökar förtroendet för bankväsendet och som gör det åtkomligt för nya
kategorier av sparare är också en förutsättning för ökat inhemskt finansiellt
sparande. I så gott som alla u-länder är dock det inhemska sparandet
otillräckligt för nödvändiga investeringar. Dessa måste därför delvis
finansieras med utländskt kapital, dvs. privata flöden eller bistånd i form av
gåvor eller förmånliga krediter.
Erfarenheten visar att tillgången på s.k. humankapital, dvs. mänskliga
resurser, är av central vikt för att förklara varför vissa ekonomier uppnår
tillväxt och inte andra. Insikten växer sig allt starkare om att människors
utbildning, hälsa och möjlighet att delta i utvecklingsprocessen inte bara är
mål i sig utan även medel för att ytterligare höja potentialen för tillväxt. I
de u-länder som lyckats i sina utvecklingsansträngningar synes höjningen i
tillväxttakten i många fall ha föregåtts av satsningar på breda, grundläggande
utbildnings- och hälsoprogram.
En effektiv användning av resurser kommer oftast till stånd där marknader
tillåts existera utan inblandning från staten. Men då marknader saknas, eller
inte uppfyller sin funktion på ett effektivt sätt, finns det skäl för staten att
intervenera, t.ex. på miljöområdet. Detta kräver dock bl.a. att det finns
kompetens och kapacitet i statsförvaltningen att handha interventioner på ett
utvecklingsfrämjande sätt. Erfarenheten visar att statsförvaltningens kompetens
också är av central betydelse för att staten skall kunna fungera som en
rättstat. Tillgång på kompetent arbetskraft krävs inte bara i statliga
institutioner utan även inom företag, bl.a. som kanaler för överförande av
tekniskt kunnade från utlandet. Högre utbildning och forskning är således
viktiga instrument för att stat och näringsliv skall kunna fungera effektivt och
bidra till ekonomisk tillväxt.
I analyser av ekonomisk aktivitet i olika ekonomier studeras oftast hushåll,
sällan individer. Skillnaden mellan kvinnor och män har bl.a. därför
uppmärksammats i otillräcklig omfattning. Ökad kunskap och medvetenhet om
kvinnors aktiviteter och bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen
stärker förutsättningarna för att kvinnors potential skall kunna utnyttjas
effektivare. Den kan därmed, i högre omfattning än hittills, bidra till
ekonomisk tillväxt, samtidigt som kvinnors ställning stärks och välfärden höjs
för alla.
Länder som uppnått ekonomisk tillväxt har i flertalet fall stimulerat sin
export och i högre omfattning än andra u-länder fört en relativt sett öppen och
liberal utrikeshandelspolitik. Insatser som ökar u-länders deltagande i
världshandeln är därför viktiga beståndsdelar i en samlad u-landspolitik.
Jordbrukssektorn är den viktigaste sektorn i flertalet u-länder och den sektor i
vilken flest människor är sysselsatta. En politik måste föras som samtidigt ger
jordbruket förutsättningar att öka sin produktion, skapar sysselsättning och som
främjar miljömässigt hållbara produktionssätt.
Erfarenheten visar att det inte behöver råda motsättning mellan åtgärder som
syftar till att skapa ekonomisk tillväxt och åtgärder som syftar till att skydda
miljön. Fattiga människor som lever i en värld med stor osäkerhet om framtida
möjligheter att försörja sig, tvingas ofta välja kortsiktiga lösningar för sitt
handlande med negativ återverkan på miljön. Tillväxt, som reducerar fattigdom, i
kombination med andra åtgärder som reducerar människors osäkerhet inför
framtiden, kan därför leda till förändringar i människors beteende som skonar
miljön. Ökad integration av miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att
åstadkomma ekonomisk tillväxt är dock påkallad.
Många exempel finns som visar att hög befolkningstillväxt försämrar
möjligheterna att uppnå tillväxt i per capita-termer. Detta beror inte bara på
att tillgängliga resurser måste delas på fler, utan i många fall även på att
befolkningstillväxten i sig kan ha negativa effekter på miljö och naturresurser.
Fattigdomens spridning och djup i ett land bestäms inte bara av hur mycket
resurser som finns att tillgå per individ i ekonomin utan också av hur
resurserna är fördelade. Fattigdomen är ojämnt fördelad både mellan och inom
nationer. Även i ekonomier med väl fungerande marknader färgas fördelningen i
hög grad av de historiska förutsättningarna. För att förstå skälen till varför
olika grupper av människor är fattiga krävs en analys av olika målgruppers
situation, där institutionella hinder liksom kulturella, sociala, ekonomiska och
politiska faktorer identifieras och uppmärksammas. Behovet av att även studera
fördelningen inom familjen, dvs. både mellan kvinnor och män och mellan olika
generationer uppmärksammas allt mer.
En ökad kunskap om inkomstfördelningen och dess bestämningsfaktorer är av
central betydelse för en bedömning av hur ekonomiskt-politiska reformprogram och
projekt och program inom utvecklingssamarbetet återverkar på fattigdomens
spridning och djup. Analysen av fördelningsaspekterna måste innefatta ett
långsiktigt perspektiv där samspelet mellan ekonomisk tillväxt,
inkomstfördelning, befolkningsutveckling och en hållbar utveckling åskådliggörs.
Det finns inga generella lösningar på fattigdomsproblemet som är giltiga för
alla u-länder. Den mest ändamålsenliga utvecklingspolitiken måste utgå från de
förutsättningar som råder i respektive land och anpassas varefter dessa
förändras. Inom utvecklingssamarbetet måste sammansättningen av åtgärder på
motsvarande sätt vara flexibel och förändras i takt med förutsättningarna. Ett
dynamiskt, långsiktigt landstrategiskt angreppssätt krävs, där länkarna till
huvudmålet, minskning av fattigdomen, klarläggs.
För att åtgärda och förebygga den fattigdom som skapats som ett resultat av
katastrofer och konflikter krävs ofta fler verktyg än de som normalt inkluderas
i det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Regeringen betonar behovet av en
helhetssyn i utrikespolitiken och i det internationella samfundets agerande.
Stöd till den demokratiska utvecklingen och skyddet av mänskliga rättigheter är
av central betydelse.
I länder, som uppnått en viss grad av utveckling, har utvecklingssamarbetet
ofta en viktig katalytisk roll att fylla för att bredda vägen för ökade privata
flöden och investeringar. Här kan förmånliga krediter spela en viktig roll.
När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet i de fattigaste
samarbetsländerna betonar regeringen behovet av att på djupet belysa
fattigdomens orsaker inte bara på landnivå utan även på målgruppsnivå. Det
analysarbete som bedrivs inom SIDA, liksom i OECD:s biståndskommitte
(Development Assistance Committee, DAC), Världsbanken och EU, kommer att utgöra
viktiga bidrag till en samlad fattigdomsstrategi. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen om arbetet med dessa frågor.
Förutsättningar för utvecklingssamarbetet
Minskade resurser och ökad koncentration
Det totala nettoresursflödet till u-länderna ökade enligt DAC från 153 miljarder
år 1992 till 160 miljarder US dollar år 1993, den högsta nivån någonsin.
Ökningen förklaras av en kraftig ökning av privata investeringar och ett
återupptagande av den kommersiella långivningen till främst Asien, men också
Latinamerika. Krisdrabbade, skuldsatta låginkomstländer erhåller endast en
försumbar andel av dessa flöden. De är fortfarande mycket beroende av bistånd.
DAC-statistiken visar att de totala biståndsflödena minskade med 10% år 1993,
från 61 miljarder till 55 miljarder US dollar år 1992. Biståndets andel av de
totala resursflödena till u-länderna fortsätter således att minska. Samtidigt
har den andel som avsätts för långsiktigt utvecklingssamarbete minskat till
förmån för en ökad andel katastrofbistånd. USA, som varit det störste
biståndsgivaren, stod för omkring halva minskningen i det totala biståndsflödet.
Därmed blev Japan den största givaren med utbetalningar på 11,3 miljarder US
dollar. Sverige innehade nionde plats med 1,75 miljarder dollar.
Biståndets andel av DAC-ländernas bruttonationalinkomst (BNI) minskade från
0,33 % år 1992 till 0,29 % år 1993. En så låg notering har inte gjorts mer än en
gång (1973) sedan 1950-talet. Endast Norge, Danmark, Sverige och Nederländerna
uppfyllde FN:s mål att minst 0,7% av BNI skall avsättas till internationellt
utvecklingssamarbete i de industriellt utvecklade länderna. Danmark uppnådde den
högsta nivån med 1,03 % av BNI, medan Sverige nådde 0,97 %.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för
internationellt utvecklingssamarbete bibehålles nominellt oförändrade på 13 360
miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret 1995/96 beräknas
detta utgöra 0,87 % av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå målet 1 %
av BNI, när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Internationellt
kommer regeringen att med kraft fortsätta verka för uppfyllandet av FN:s mål att
i-länderna skall avsätta minst 0,7 % av BNI till internationellt
utvecklingssamarbete.
I syfte att förstärka fattigdomsinriktningen avser regeringen att på sikt
koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till färre länder och att
förstärka långsiktigheten i samarbetet. Regeringen avser att även på det
internationella planet verka för ökad fattigdomsorientering.
Kreditvärdiga länder, som uppnått en relativt hög utvecklingsnivå, bör inte
erhålla omfattande gåvobistånd. Härmed avses framför allt mer utvecklade länder
i Ost- och Sydostasien samt i Latinamerika. På sikt bör det långsiktiga
gåvobiståndet till dessa länder avslutas och samarbetet utvecklas i andra
former.
Fattiga, men kreditvärdiga, länder har under senare år erhållit ett starkt
ökat flöde av privata lån och investeringar. Biståndets relativa betydelse för
resursflödet har således minskat. Till denna kategori hör framför allt de stora
asiatiska länderna med Kina och Indien i spetsen. Samtidigt finns många av
världens absolut fattiga i dessa länder. Biståndet bör i ökad utsträckning
inriktas på överföring av kunskaper och teknologi samt nyskapande insatser till
förmån för socialt eftersatta grupper. I många fall bör insatser för att stärka
en demokratisk utveckling vara prioriterade.
För fattiga, mindre kreditvärdiga länder ökar däremot behoven av bistånd. I
denna grupp finns flertalet svenska programländer. Det internationella biståndet
bör i ännu högre grad än hittills gå till dessa länder. Sverige kommer i
förhandlingarna om ny påfyllnad för IDA att verka för att en hög andel allokeras
till Afrika. Viktigt är också att verka för att dessa länder återvinner sin
kreditvärdighet så att de kan attrahera utländska privata resurser.
Mottagarens ansvar och givarens roll
Avgörande för huruvida utvecklingssamarbetet skall kunna nå avsedda resultat är
ansvarstagandet för den egna utvecklingen och den politiska viljan i
mottagarlandet att uppfylla vissa förutsättningar avseende mänskliga
rättigheter, demokrati, ekonomisk politik m.m. Av stor vikt är att givare och
mottagare är överens om dessa förutsättningar. Dialog och förtroende mellan
givare och mottagare är därför nödvändigt. Avvikelser från överenskomna
förutsättningar bör tas upp i dialogen men också, om nödvändigt, påverka
utbetalning av bistånd. I den internationella policyutvecklingen diskuteras
olika vägar att förstärka incitamenten i utvecklingssamarbetet. Regeringen anser
att denna diskussion bör fördjupas i syfte att bidra till ökat ansvarstagande i
mottagarländerna.
Samtidigt förutsätts insikt, realism och långsiktighet från givarna.
Genomslaget för givarnas krav stärks om de kan uppträda gemensamt. Givarna måste
också avstå från alltför mångskiftande och detaljerade krav. Ökad koncentration
och samordning är förutsättningar för att mottagarna skall ha möjlighet att
samarbeta effektivt med givarna. Biståndsformer som sektorstöd och
programbistånd, vilka ofta är mer lättadministrerade både för givare och
mottagare, kräver dock ökad samverkan och samsyn i analys och uppföljning.
Framsteg har gjorts, bl.a. inom ramen för Världsbankens Special Program for
Assistance to Sub-Saharan Africa (SPA). DAC:s arbete med att ta fram
sammanhållna riktlinjer för bästa biståndsmetodik bör få stort genomslag bland
givarna. Världsbankens ledande roll i givarsamordningen har alltmer stärkts och
samsynen om utvecklingens villkor har ökat under det senaste årtiondet. Reformer
av FN-systemet, och särskilt av UNDP, ökar förutsättningarna för FN att spela en
viktig roll i biståndssamordningen. Det är regeringens avsikt att öka
ambitionerna att utveckla och påverka det omfattande policyarbete som bedrivs
internationellt. Sveriges inträde i EU ger vidgade möjligheter att verka i denna
riktning.
Det svenska samhället i utvecklingssamarbetet
Vad som händer i u-länderna angår oss direkt. Biståndet bygger på en bred
förankring i det svenska samhället. Solidariteten med fattiga människor är
grunden för bistånd. Den internationella solidariteten finner ökat stöd om vi
också värnar om solidariteten mellan medborgare i Sverige. Också biståndets
resultat är en central fråga för biståndsopinionen. Regeringen och
biståndsförvaltningen bör genom saklig information stimulera intresse och bygga
upp insikt om frågornas natur och vikten av vårt bidrag.
I förankringen av biståndet i det svenska samhället har enskilda människor den
avgörande betydelsen. En mycket stor del av Sveriges bistånd kanaliseras via
enskilda organisationer. Den främsta anledningen är att enskilda organisationer
är bra på att genomföra insatser i samband med katastrofer, nå eftersatta
grupper och bidra till att bygga ett pluralistiskt samhälle. Genom dessa
insatser får också många människor i Sverige direkt kontakt med frågorna. Detta
är ett ovärderligt stöd för hela det svenska utvecklingssamarbetet.
Erfarenheter och resurser i hela det svenska samhället har en mycket viktig
uppgift i den snabba moderniserings- och utvecklingsprocess som pågår i u-
länderna, oavsett om kunskapsöverföringar och samarbete finansieras av bistånd,
tar formen av handel och direktinvesteringar eller av annat utbyte. Biståndets
katalytiska roll ökar. Regeringen kommer att verka för att den svenska
resursbasen utnyttjas i det internationella utvecklingssamarbetet.
Återflödet av det stora svenska stödet till multilaterala organisationer har
varit litet. EU-kommissionens biståndsverksamhet är därtill en helt ny marknad
för svenskt näringsliv. Regeringen kommer att verka för att förbättra svensk
kunskap om och tillträde till dessa marknader.
De viktiga delfrågorna - biståndets roll
Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat
Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett självklart egenvärde.
Fred, demokrati och utveckling är också ömsesidigt beroende. Utveckling kräver
bl.a. säkerhet för människor och företag. Demokratins samhälle kan bättre än
andra ge ökad säkerhet. Fred är det första villkoret för demokrati.
Utvecklingen i södra Afrika, där demokrati och fred gjort stora framsteg, är
hoppingivande. Framstegen är dock ännu bräckliga. Regeringen avser därför
särskilt uppmärksamma två frågor: demokrati och politisk utveckling samt
säkerhet, utveckling och konfliktlösning, särskilt i södra Afrika.
Utvecklingssamarbetet syftar till att stödja mottagarländernas demokratiska
utveckling. Avbrott i demokratisk utveckling eller av regeringar utförda eller
sanktionerade övergrepp mot mänskliga rättigheter, kan leda till att vissa typer
av samarbete måste upphöra. En öppen och uppriktig politisk dialog är en
naturlig del av utvecklingssamarbetet. Humanitära insatser dominerades tidigare
av stöd till dem som kämpade mot förtryck. Idag kan en ökande andel gå till stöd
för reformering av stater och till demokratiskt samhällsbyggande. Svenskt
bistånd ges till ett mycket brett spektrum av insatser. Som exempel kan nämnas
stöd till väljarregistrering, valövervakning, utarbetande av grundlagar,
parlament, rättsväsende, polisutbildning, rättshjälp, media, uppbyggnad av
enskilda organisationer. Antalet insatser är mycket stort. Regeringen anser att
en koncentration på färre och mer långsiktiga insatser bör eftersträvas.
Främjande av mänskliga rättigheter berör även reformering av statsförvaltningen
och stärkandet av det civila samhället. På båda dessa områden kan biståndet
spela en stor roll.
Grundläggande för demokrati är respekt för mänskliga rättigheter. Kvinnor och
män har lika rätt att vara med och formulera förutsättningarna för sin egen
framtid.
De rapporter om barnens situation som lämnas av världens länder till FN-
kommittén för barnets rättigheter och UNICEF i enlighet med FN:s konvention om
barnens rättigheter skapar underlag för en internationell dialog om vad som bör
göras för barnets bästa. Detta är av vikt vid svenska biståndsförhandlingar med
enskilda programländer och även för det svenska agerandet i internationella
fora.
Barn drabbas svårt vid katastrofer och kriser. Detta kommer särskilt att
beaktas vid den förestående prövningen av svenska och multilaterala program för
katastrofbistånd. Aktivt stöd kommer att ges till den FN-utredning om barn och
väpnade konflikter som bl.a. syftar till att stärka det folkrättsliga skyddet
för barn i krig och att samordna internationella humanitära aktioner. En del av
stödet till de enskilda organisationerna kanaliseras till grupper som arbetar
för barnets rättigheter, bland annat för att förebygga och motverka barnarbete
och barnprostitution.
Demokrati bygger på fria val. I länder utan demokratiska traditioner kan stöd
utifrån behövas för att upprätthålla processens trovärdighet. Behov finns av
samordning och av att erfarenheter analyseras och sprids. Det svenska
initiativet för ett internationellt institut för demokrati och val har fått
brett internationellt stöd. En stiftarkonferens är planerad till början av år
1995, varefter verksamheten skall kunna ta sin början. Det föreslagna
institutets övergripande uppgift bör vara att främja hållbar demokrati.
En demokrati kräver livskraftiga partier. Många av partierna i u-länder har
svag förankring. Även partier som tidigare haft regeringsmakten under lång tid
tenderar att upplösas efter en valförlust. Det är viktigt att partier företräder
bredare intressen än en liten, ofta huvudstadsbaserad elit, inom vilken
maktkampen får ett egenvärde. Oppositionens roll är av vital betydelse.
I syfte att utreda möjligheterna till bistånd från organ, knutna till partier
i Sverige, till partier i mottagarländerna tillsatte regeringen i december 1993
utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad, vars betänkande
(Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! överlämnades i maj 1994 och
därefter remissbehandlades.
Utredningen föreslår dels ett direkt stöd via organ med anknytning till
svenska partier, dels att biståndet via enskilda organisationer öppnas för
partinära organ, i syfte att stödja partiuppbyggnad i u-länder och Central- och
Östeuropa. Förslaget redovisas närmare under avsnittet Utredningar m.m.
Regeringen avser att inleda en försöksverksamhet i huvudsak i enlighet med
utredningens förslag.
I uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle har de enskilda organisationerna
en nyckelroll. Starka folkrörelser och sammanslutningar bidrar till att aktivera
människor och att skydda dem från övergrepp från staten och andra makthavare.
Nya tankesätt sprids lättare genom organisationer än genom statliga kampanjer.
Kvinnans ställning bör förstärkas genom integrering i befintliga strukturer och
genom tillgång till egna sammanslutningar. Ungdomars integrering i samhället
sker ofta bäst genom folkrörelser. Stödet genom de svenska enskilda
organisationerna är kanske det enskilt viktigaste bidraget från Sverige i detta
arbete. Även direkt stöd till inhemska enskilda organisationer i u-länder är
viktigt i detta sammanhang.
Utvecklingssamarbetet bör generellt främja demokratisering av stat och
samhälle. En fungerande rättsstat är ett villkor både för skyddet av de
mänskliga rättigheterna och för en väl fungerande marknadsekonomi. Grundläggande
utbildning för alla är en förutsättning såväl för livaktig demokrati, som för
att enskilda organisationer skall kunna bli demokratiskt styrda folkrörelser.
Ökat privat och kooperativt företagande ger alternativ till en dominerande stat.
För att öka det folkliga deltagandet behövs en demokratiskt förankrad lokal
förvaltning.
Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning
Ett samhälles främsta resurs är och förblir människan. När människan kämpar för
sin överlevnad, utan tillgång till tillräckligt med mat, kläder, hälsovård och
utbildning kan hon inte fullt ut ta del i utvecklingsprocessen.
En långsiktigt, självbärande utveckling förutsätter omfattande investeringar i
mänskliga resurser. Åtgärder som förstärker människors kapacitet vad avser
hälsa, utbildning och möjligheter till inflytande och deltagande i
utvecklingsprocessen är av central betydelse för att skapa produktiv
sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Regeringen ser det därför som viktigt att
bl.a. de hälsomässiga effekterna beaktas inom ramen för nationella och lokala
utvecklingsstrategier och att satsningar i de sociala sektorerna ses i samband
med övriga offentligt finansierade verksamheter. FN:s rapport Human Development
Report 1994, liksom Världsbankens strategier redovisar samma övergripande
slutsats. Frågan står i centrum vid världstoppmötet för social utveckling i
Köpenhamn år 1995.
Hälsosituationen i ett land och för olika befolkningsgrupper bestäms i hög
grad av de livsvillkor som präglar människans vardag. Speciell uppmärksamhet
måste ges de grupper, inte minst bland kvinnor och barn, som löper störst risk
att drabbas av ohälsa och tidig död.
Personer med funktionshinder har samma rättigheter och skyldigheter som andra
medborgare i samhället. På många håll i världen finns emellertid hinder som gör
det omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter. Trots
detta har handikappfrågorna länge varit lågprioriterade inom FN-systemet. Dessa
frågor bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s ekomiska och sociala
verksamhet. På den svenska regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN arbete
för att få till stånd internationella regler, Standard rules, om
funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler finns nu
antagna av FN:s generalförsamling. Till reglerna har knutits ett system för
aktiv övervakning och uppföljning av dem. Sverige har tillsammans med ett antal
andra länder gett ekonomiskt stöd för att finansiera uppföljningsarbetet.
En av de bästa investeringar ett land kan göra är att satsa på flickors och
unga kvinnors utbildning. Betydelsen av investeringar i utbildnings- och
hälsosektorerna har lett till att Världsbanken idag i nästan hälften av sina
program har komponenter som stärker kvinnans deltagande. Detta är en utveckling
som Sverige och de nordiska länderna aktivt drivit i samarbetet med
Världsbanken. Inom FN-systemet kommer UNICEF under år 1995, efter förslag från
bl.a. Sverige, att se över sin strategi på utbildningsområdet.
Även det bilaterala samarbetet omformas enligt detta synsätt. Särskilda
utbildningsinsatser för flickor stöds i bl. a. Indien. Viktigt är att satsningar
i ökande utsträckning inriktas på verksamheter som samarbetslandet på sikt kan
driva utan omfattande utländskt stöd. Alltmer av stödet utgår därför som
sektorstöd istället för som projekt: ett fungerande skolväsende sätts i centrum.
En viktig uppgift är även att främja tillgången på högre utbildad arbetskraft
bl.a. genom att bistå mottagarländerna i att bygga upp en egen
forskningskapacitet. I det svenska utvecklingssamarbetet är insatser på
utbildnings- och hälsoområdena en förutsättning för att våra insatser inom andra
områden skall leda till en långsiktig och stabil utveckling i samarbetsländerna.
Spridningen av HIV/AIDS är ett växande globalt problem. Antalet HIV-smittade i
världen beräknas öka från nuvarande 16 miljoner till 40 miljoner år 2000. Drygt
90 % av de smittade finns i utvecklingsländerna. Spridningen av HIV/AIDS är inte
bara ett medicinskt problem utan också ett ekonomiskt och socialt.
WHO:s aidsprogram har lett det internationella arbetet mot aids. I takt med
att problemet har ökat har behovet av andra FN-organs aktiva medverkan i det
globala arbetet accentuerats. I juli 1994 beslöt FN:s ekonomiska och sociala råd
(ECOSOC) att bilda ett integrerat FN-program mot aids. I programmet skall WHO,
UNDP, UNICEF, UNFPA, UNESCO och Världsbanken föra samman personella och
finansiella resurser. Syftet är att det nya programmet skall utveckla globala
tvärsektoriella strategier som sedan skall genomföras i de olika
organisationernas reguljära verksamhet. Programmet skall också se till att
verksamheten i fält samordnas. Det nya programmet skall börja fungera fr.o.m. år
1996. Sverige har varit ett av de länder som drivit fram bildandet av detta
program.
Jämställdhet som mål och medel
Ett perspektiv som utgår både från kvinnors och mäns situation är nödvändigt för
förståelsen av orsakerna bakom och lösningarna av globala ödesfrågor som
fattigdomen, miljöhoten, befolkningstillväxten, migrationsproblemen och
spridningen av HIV/AIDS. FN:s konferens för miljö och utveckling år 1992
betonade kvinnans betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling. FN:s
världskonferens om de mänskliga rättigheterna år 1993 lyfte fram diskriminering
av kvinnor som ett av de stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna. FN-
konferensen om befolkning och utveckling år 1994 slog fast att en stärkt
ställning för kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att minska
befolkningstillväxten.
Jämställdhet utgör en central faktor i analysen av demokrati och mänskliga
rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att påverka sin egen framtid och få
del av de sociala, ekonomiska och politiska resurserna i samhället. Ett
effektivare utnyttjande av kvinnors potential skulle bidra till en väsentligt
ökad tillväxt i ekonomin som helhet.
Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i många länder
från att ta del av och bidra till ekonomisk tillväxt. Det kan ta sitt uttryck i
att kvinnan har ålagts hela ansvaret för tillsyn av barn och åldringar eller i
förbud för kvinnor att äga mark och teckna krediter. Dessa hinder bidrar till
att kvinnor ofta är speciellt utsatta avseende osäkerhet kring sina
försörjningsmöjligheter. Kunskapen om dessa hinder och om kvinnors och mäns
skilda sociala och ekonomiska roller måste förstärkas i det internationella
utvecklingssamarbetet.
För att stärka kvinnornas roll i samhället krävs betydande
attitydförändringar, och ofta en omprövning av urgamla sedvänjor. Inte sällan
krävs ändringar av diskriminerande lagar och regler. Ett internationellt
normativt arbete är ett viktigt bidrag för att åstadkomma djupgående och
permanenta förändringar. FN:s kvinnokonferens år 1995 är ett mycket viktigt
tillfälle att bidra till detta arbete. Regeringen anser att det internationella
utvecklingssamarbetet skall inriktas på att eliminera våld och andra övergrepp
mot kvinnor, som t.ex. könsstympning och att kvinnor skall ges lika tillgång som
män till politiska och ekonomiska resurser, utbildning, arbetsutveckling och
sociala tjänster som t.ex. hälsovård. Det könsrelaterade perspektivet skall
genomsyra hela biståndet från hälso-, jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstöd
till infrastruktur och makroekonomiskt stöd. I dialogen med mottagarländerna bör
kvinnans ställning lyftas fram som en viktig och central förutsättning för
hållbar utveckling.
Under år 1995 avser regeringen att utarbeta en politik som utgår från både
kvinnors och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet och en
strategi för dess implementering. I januari 1995 anordnar regeringen i samarbete
med SIDA ett internationellt idéseminarium om stärkande av kvinnornas roll i
utvecklingsprocessen.
Som nyss nämnts kommer regeringen att med riksdagspartierna inleda en översyn
av de biståndspolitiska målen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män i utvecklingssamarbetet.
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader
En tung skuldbörda och brist på sund makroekonomisk politik bidrar till att
undergräva den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-länder. Genom det
s.k. policybaserade biståndet, framförallt betalningsbalansstöd, kopplas
finansiellt stöd till krav på såväl politiska som ekonomiska reformer. De
ekonomiska reformprogrammen syftar till att minska de makroekonomiska
obalanserna och genom strukturella och institutionella reformer skapa ett
gynnsamt klimat för investeringar och en grund för ekonomisk tillväxt och
minskad fattigdom. I många samarbetsländer har genomgripande reformer visat sig
vara en förutsättning för att andra samarbetsprojekt skall kunna genomföras på
ett effektivt sätt.
För att reformerna skall kunna genomföras krävs politisk vilja och ett
utvecklingsfrämjande ledarskap i samarbetsländerna. Dessutom krävs tillräcklig
extern finansiering i form av betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Genom en
sådan finansiering kan ett land undvika kraftiga nedskärningar i den löpande
importen och därmed bättre utnyttja den befintliga kapaciteten, samtidigt som
intäkter tillförs statsbudgeten. Det policybaserade stödet utgör således ett
incitament till nödvändiga reformer samtidigt som det bidrar med nödvändiga
finansiella resurser för genomförandet av reformerna.
Fattigdomsbekämpning och sociala frågor såsom utbildning, hälsovård och
vattenförsörjning har givits ökad prioritet i reformprogrammen under de senaste
åren. Samtidigt som ekonomiska reformer genomförs pågår i många länder en
känslig demokratiseringsprocess, en balansgång som ibland kan vara svår att
hantera. Regeringen betonar vikten av att reformprogrammen inte bara skall vara
ekonomiskt motiverade utan också vara politiskt, socialt och miljömässigt
hållbara.
Mottagarlandets administrativa kapacitet att genomföra programmen är ofta
svag. I reformprogrammen ökar betoningen på strukturella reformer, i vilka
reformeringen av statsförvaltningen har en central plats. Reformprogrammen bör
därför ofta kompletteras med förvaltningsbistånd.
Jordbrukets centrala betydelse nödvändiggör att särskild uppmärksamhet ägnas
åt effekterna av liberalisering inom jordbruket, framförallt för småbönderna.
Regeringen understryker vidare vikten av det arbete som görs i olika fora att
föra fram både kvinnors och mäns villkor i analysen av programmens effekter.
Detta perspektiv är nödvändigt inte bara för att bedöma programmens effekter på
fattigdomens utbredning utan även för en bedöming av programmens tillväxteffekt.
Regeringen anser att det finns anledning att närmare följa reformprogrammen
samt att fördjupa analysen av deras samlade effekt på fattigdom och utveckling
både på kort och lång sikt. SIDA:s skrift Strukturanpassing - bistånd och
utveckling är ett viktigt bidrag i detta arbete.
Flertalet av de svenska samarbetsländerna genomför reformprogram, om än i
olika takt. Regeringen anser att stöd till ekonomiska reformprogram är av
central betydelse i samarbetet med de länder där mottagarlandets regering tar
reellt ansvar för att genomföra programmen. Trovärdigheten i policybiståndet kan
endast bevaras om givarländerna genom ett samlat agerande inställer stöd i de
fall mottagarlandets ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga
briser. På motsvarande sätt måste beredskap finnas att ge additionellt stöd med
kort varsel om påtagliga ansträngningar att genomföra programmen kan påvisas.
Denna flexibilitet belyser stödets specifika karaktär, vilket kan föranleda hög
variation i utnyttjandet av anslagna medel.
En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till dessa länder bör
utgöras av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har sedan flera år internationellt
drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest
skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska reformprogram. En del av biståndet
används också direkt för att lindra dessa länders skuldbörda. För att analysera
och diskutera de fattigaste ländernas skuldproblem arrangerade Sverige
tillsammans med Schweiz ett internationellt skuldseminarium i Genève i maj 1994.
En av de viktigaste slutsatserna vid seminariet var att även om en omfattande
skuldminskning av bilaterala skulder genomförs i Paris-klubben, enligt hittills
medgivna villkor, finns det mellan 10 och 15 låginkomstländer som fortfarande
kommer att ha en ohållbar skuldsituation. Ytterligare åtgärder måste därför
vidtas för dessa länder, vilket alltså innebär exceptionell skuldlättnad i
Parisklubben samt särskilda finansieringsinsatser för att minska bördan av deras
skuld till multilaterala institutioner. Något generellt angreppssätt är
emellertid svårt att föreslås, utan lösningarna måste istället utformas land för
land. Sverige kommer att fortsatt aktivt driva frågan om ytterligare
skuldlättnadsåtgärder för dessa länder i olika fora, med utgångspunkt bl.a. från
de slutsatser som drogs vid det svensk-schweiziska skuldseminariet om behovet av
en samordnad strategi för att hantera olika länders skuldproblem. Utgångspunkten
bör vara att åstadkomma en hållbar skuldsituation med avseende på bilaterala,
multilaterala och kommersiella skulder och medverka till nödvändiga ekonomisk-
politiska reformer.
Stöd till jordbruk, infrastruktur och näringsliv
Jordbruket var basen för utveckling i vårt land och så är det i flertalet
fattiga länder idag. Ökad produktion och bättre fungerande marknader krävs för
att förbättra livsmedelsförsörjningen. Ökad produktivitet i jordbruket är
avgörande för fattigdomsbekämpningen i många länder. Den samlade
jordbruksmarken, en ändlig resurs, måste brukas på ett uthålligt sätt. Varje dag
försvinner stora arealer jordbruksmark till följd av erosion, försaltning och
urbanisering. Potentialen för nyodling är begränsad.
I Afrika söder om Sahara har torka och inbördeskrig bidragit till att hindra
jordbrukets utveckling. Den politik som förts i många länder har förvärrat
situationen genom att hålla priserna nere. I vissa länder har bönderna fått
mindre än halva världsmarknadspriset för sina grödor. Produktionen har då gått
ner och länderna har i vissa fall tvingats importera livsmedel. Böndernas
köpkraft har minskat liksom deras sparande. Erfarenheterna från framgångsrika
länder understryker istället behovet av satsningar på jordbruket.
Avgörande för en hållbar lösning på många länders hungerproblem är bl.a. att
ge jordbruket förutsättningar att utvecklas. Det gäller att göra det möjligt
också för småbönderna att förbättra produktivitet och därmed inkomster. I många
fall krävs ekonomiska reformer. Samtidigt krävs direkt stöd, t.ex. insatser för
att förbättra infrastruktur och rådgivning, utveckling av system för
äganderätter och tillgång till krediter.
Handelshinder i i-länderna gör dessutom att u-landsjordbruken har svårt att
hävda sig. Genom subventioner blir livsmedel på världsmarknaden alltför billiga
och tränger ut u-ländernas inhemska produktion. Uppgörelsen inom GATT:s
handelsförhandlingar, den s.k. Uruguayrundan, i slutet av år 1993 samt bildandet
av WTO innebar steg i rätt riktning i fråga om begränsning av i-ländernas
subventioner liksom handelsliberaliseringar som ger u-länderna ökat
marknadstillträde.
En effektiv infrastruktur är av central betydelse för jordbrukets och
näringslivets utveckling samt för den enskilda människans levnadsnivå. Den är en
resurskrävande del av varje lands utveckling; ungefär 20 % av u-ländernas
investeringar, motsvarande 200 miljarder US dollar, går årligen till dessa
ändamål. Framstegen har varit remarkabla, men mycket återstår att göra. Andelen
hushåll med tillgång till rent vatten har fördubblats på femton år, men en
miljard människor saknar fortfarande rent vatten. Produktionen av elektricitet
per capita har fördubblats, men två miljarder saknar helt tillgång.
Mycket bistånd har gått till infrastruktur, såväl bilateralt som genom
utvecklingsbankerna. Resurser har framförallt satsats på investeringar, medan
effektivitet, underhåll och kostnadstäckning ofta ignorerats. Genomgripande
reformer krävs. Hållbara framsteg kräver självbärande verksamheter. Världsbanken
uppskattar underskottet i u-länderna bara i el-, järnvägs- och vattenverksamhet
till 123 miljarder US dollar.
Infrastruktur är ett område där statens roll håller på att omprövas. Staten
och den privata sektorn bör i allt större utsträckning komplettera varandra. I
allt fler länder öppnas sektorerna, särskilt el och tele, för privata
investeringar. Staten har en viktig reglerande uppgift för att motverka missbruk
av monopolställning och främja tillgång för alla. När det gäller infrastruktur
som riktar sig till fattiga, t.ex. vatten och sanitet, är decentraliserad
brukarstyrd verksamhet ofta att föredra. Även dessa verksamheter bör vara
självbärande, annars kommer underhållet att bli eftersatt. Många undersökningar
visar att betalsystem för tillgång till grundläggande samhällsservice är
funktionella också för de fattiga. I detta sammanhang bör också frågan om
lokalsamhällets roll aktualiseras.
Sverige bör såväl multilateralt som bilateralt verka för att göra
infrastruktursektorn mer effektiv, både genom privata och statliga initiativ.
Sverige bör särskilt inrikta sig på insatser för att stärka underhåll av
infrastruktur. Biståndets roll inom infrastruktur behöver dock ytterligare
klargöras. SIDA:s skrift Staten, marknaden och biståndet är ett synnerligen
förtjänstfullt bidrag till denna diskussion.
Sedan mitten av 1980-talet har ett nytt synsätt vuxit fram baserat på vunna
erfarenheter. Detta betonar marknadsekonomi och privatsektorutveckling genom
skapandet av livskraftiga företag och utvecklande av inhemska kapitalmarknader.
Den privata sektorn är grundläggande för ekonomisk utveckling, vari privat
ägande, marknader, konkurrens, företagsamhet och risktagande allt mer utgör
drivkrafter. Erfarenheterna visar på vikten av väl fungerande balans mellan den
offentliga och privata sektorn. Medan den privata sektorns roll som
utvecklingsmotor bekräftas alltmer, växer insikten om behovet av en effektiv
offentlig sektor inriktad på främjande av människors hälsa och kunskaper,
miljöskydd, administrativ och fysisk infrastruktur m.m.
Detta tankesätt ställer krav på såväl givare som mottagare. Mottagarländernas
vilja och förmåga att utveckla den privata sektorn genom en sund och hållbar
politik är avgörande. För givare innebär utvecklingen också nya utmaningar som
kommer att kräva förändringar i existerande bistånd.Bl.a. måste effekterna på
den privata sektorn av insatser i andra sektorer analyseras.
Sysselsättning och sociala skyddsnät
Det råder ett starkt samband mellan fattigdom, arbetslöshet och
undersysselsättning. I många u-länder växer antalet arbetsföra betydligt
snabbare än antalet arbetstillfällen. Ett allt större antal människor i dessa
länder saknar säkra försörjningsmöjligheter. Speciellt utsatta är ofta
lantarbetare, outbildad arbetskraft i städerna, ungdomar och en stor andel av
den kvinnliga arbetskraften.
Möjligheterna att skapa säkra försörjningsmöjligheter är intimt förknippade
med ekonomisk tillväxt och resursernas fördelning. Av avgörande betydelse är
tillväxtens karaktär, dvs. dess förmåga att via arbetskraftsintensiva lösningar
skapa sysselsättning i de formella och informella sektorerna. Satsningar på
småskalig industri, krediter och infrastruktur kan bidra till att fler
arbetstillfällen skapas i den informella sektorn. Utbildningsinsatser bör ägnas
speciell uppmärksamhet. De hinder som existerar för kvinnor att delta på lika
villkor på arbetsmarknaden måste elimineras.
Regeringen finner det angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt hur ökad
sysselsättning i u-länder kan främjas och kommer att ge den nya myndigheten i
uppdrag att uppmärksamma denna fråga. Orsakerna bakom arbetsbrist är olika
mellan olika regioner och länder och även inom länder. Ett landstrategiskt
angreppsätt är nödvändigt, där uppmärksamheten fokuseras på speciellt utsatta
gruppers situation.
Många människor i våra samarbetsländer lever inte bara i osäkerhet om huruvida
de har arbete eller ej. De tvingas också leva i osäkerhet om vad som händer med
dem i det fall de blir gamla, sjuka, handikappade eller av andra skäl inte kan
försörja sig. Ofta finns, inom familjen eller i en större krets, informella
system som till en del säkerställer att den som drabbas blir omhändertagen. Det
är när de traditionella systemen är i upplösning, som människors utsatthet blir
akut. Kvinnor är ofta särskilt utsatta. I de flesta mottagarländer saknas
privata och statliga institutioner som kan träda in i de informella systemens
ställe.
Regeringen anser att lämpliga åtgärder som förstärker sociala skyddsnät för
utsatta grupper i våra samarbetsländer bör identifieras. FN:s sociala toppmöte
1995 utgör ett viktigt tillfälle att precisera policyarbetet kring fattigdom,
sysselsättning och social säkerhet.
Bistånd för gemensam säkerhet
Gemensam säkerhet är ett övergripande mål för Sveriges utrikespolitik. I denna
strävan berörs många aspekter av utvecklingssamarbetet. Långsiktigt hållbar
utveckling och demokrati kräver fred och stabilitet. Ett av de övergripande
målen med det svenska utvecklingssamarbetet måste vara att förebygga och
förhindra uppkomsten av väpnade konflikter. Slutet på det kalla kriget har givit
oss förutsättningarna för att på sikt bygga en tryggare värld. De historiska
konflikter som blossat upp efter att ha legat djupfrysta under årtionden har
dock lett till nya problem och utmaningar. Situationen i f.d. Jugoslavien,
Somalia och Rwanda är bara några exempel på de utmaningar vi står inför. Dessa
komplexa katastrofer är genom sin omfattning och karaktär globala
överlevnadsproblem som direkt påverkar vår säkerhet.
Det gäller att i första hand förhindra att väpnade konflikter bryter ut både
mellan och inom stater. Dessa frågor måste betonas mer i hela
utvecklingssamarbetet. Inte minst viktigt är demokratisering och skydd av
mänskliga rättigheter. Just mänskliga rättigheter kränks ofta särskilt svårt i
den process som leder fram till s.k. komplexa katastrofer. En snabb utveckling,
som även når de fattiga, undanröjer många konfliktorsaker och stärker samhällets
och statens förmåga att motstå och att lösa konflikter.
Om konflikten ändå är ett faktum gäller det att ha metoder för konfliktlösning
som svarar mot dagens komplexa katastrofer. Enbart militära insatser är ingen
framkomlig väg. Ofta kan t.ex. insatser för att främja respekten för mänskliga
rättigheter vara en förutsättning för fred. Insatser för att förebygga och lösa
konflikter samt att främja varaktig fred och långsiktig utveckling kräver för
att vara framgångsrika en helhetssyn som involverar insatser av såväl politisk,
militär som humanitär och civil natur, samt ett nära samarbete mellan stater,
internationella och enskilda organisationer. Det finns ett behov av nytänkande,
såväl vad gäller förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som
mellan humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till
katastrofer.
Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som
fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Fredsprocesserna i
Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram
utveckla sambandet mellan fred, säkerhet och utveckling samt angripa konflikter
på ett effektivt och framgångsrikt sätt.
Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom FN som
det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden har pågått under flera
års tid. Inte desto mindre återstår mycket arbete innan katastrofbiståndet kan
uppfylla de krav som bör ställas vad gäller långsiktighet, effektivitet och
professionalitet i insatserna.
Under det kommande året avser regeringen driva särskilt följande områden:
- konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och långsiktiga
lösningar på komplexa katastrofer. En svensk policy bör utarbetas för
konflikthantering inom FN-systemet och Sveriges roll. Utrikesdepartementet
kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Särskilt bör sambanden
mellan de humanitära, politiska och fredsbevarande aktiviteterna belysas.
Vidare bör för varje uppkommande eller pågående komplex katastrof en
strategi för svenskt agerande utarbetas;
- reformeringen av FN:s katastrofbistånd i syfte att uppnå tydliga styrformer,
finansieringsformer som möjliggör långsiktig planering samt en helhetssyn på
FN:s katastrofarbete;
- sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad och utveckling.
Praktiska former bör utvecklas för att inom katastrofbiståndet underlätta
övergången till mer långsiktiga utvecklingsinsatser genom bl.a. samverkan
mellan FN-systemet, utvecklingsbankerna samt givar- och mottagarländerna;
- åtgärder för minröjning. Landminor är i många länder i eller efter en
konflikt ett akut utvecklingshinder. Kvarliggande minor innebär personligt
lidande, hinder för bl.a. jordbruk och en kvarstående konfliktrisk. Sverige
kommer att fortsätta driva frågan om internationellt förbud mot s.k.
antipersonella landminor. Sverige skall också fortsätta bidra till
minröjningsinsatser, som nu sker t.ex. i Angola. Den forskning som görs i
Sverige för att ta fram nya metoder för minröjning bör stödjas;
- fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna. Detta kräver bl.a.
utveckling av den svenska resursbasen samt stärkt bevakning och uppföljning
av de insatser som görs inom ramarna för FN och de olika FN-organ som är
verksamma inom katastrofområdet.
Bland Sveriges viktigaste insatser till stöd för gemensam säkerhet ingår stöd
till fredsprocessen i Mellanöstern och beredskap för stöd till försoning och
återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien. Syftet med stödet är att genom t.ex.
sysselsättningsskapande åtgärder påskynda och sprida de positiva effekterna av
fredsprocessen i Mellanöstern. I f.d. Jugoslavien är Sverige berett att dels
genom stöd till oberoende organisationer, media m.m. bidra till försoning, dels
bidra till återuppbyggnad av de krigshärjade områdena, särskilt i Bosnien-
Hercegovina, när omständigheterna medger detta.
Sveriges stöd till fredsprocessen i El Salvador och beredskap till insatser
efter en fredsöverenskommelse i Guatemala är ytterligare bevis för det allvar
med vilket Sverige stöder gemensam säkerhet, konfliktlösning och
fredsuppbyggande.
Befolkningsfrågan efter Kairo
Balansen mellan resurser och folkmängd är av avgörande betydelse för att uppnå
hållbar utveckling. Fördelningen av resurser inom och mellan länder är därför
väsentlig. Under de kommande femtio åren kommer jordens befolkning att
åtminstone fördubblas. Det övervägande flertalet kommer att födas i fattiga
länder. Hur många som slutligen kommer att födas påverkas av en mängd olika
faktorer och den folkökning som faktiskt kommer att ske får återverkningar på
hela utvecklingsprocessen.
I detta perspektiv är åtgärder inom många områden centrala för att skapa
bättre livskvalitet och hållbar utveckling. Ett stort steg på vägen togs av FN:s
internationella konferens om befolkning och utveckling, som hölls i september
1994 i Kairo. Ett nytt synsätt har nu lagts fast, som innebär att
befolkningsfrågorna ses som en helhet och där utgångspunkten är individens behov
och miljö. De insatser som är nödvändiga utgör komponenter i en bred
befolkningsrelaterad politik. Den demografiska utvecklingen i ett samhälle är
således beroende av en rad åtgärder och politik på många områden. Insatserna
görs i deras egen rätt och inte primärt för att påverka folkmängden.
Att stärka kvinnors inflytande och status är en avgörande faktor, liksom att
ändra på traditionella mansroller. Stort avseende fästs vid individens valfrihet
och avsaknaden av tvång. Tonåringarnas situation och deras behov av stöd
uppmärksammas. Reproduktiv hälsa etablerades som ett samlingsbegrepp för
individens välbefinnande i relation till sexualitet och reproduktion och inte
enbart som ett hälsoproblem. I detta ligger att människor måste få möjlighet att
själva besluta i frågor som rör sexualitet och fertilitet.
Konferensens rekommendationer innefattar även en rad andra utvecklingsfrågor
som har att göra med människors fattigdom, hälsa, boende och migration.
Regeringen avser att verka för att konferensens beslut följs upp och får
genomslag i enlighet med dess breda sysnätt. Det innebär att såväl den normativa
som den operativa verksamheten i det multilaterala och bilaterala
utvecklingssamarbetet kommer att påverkas i denna riktning.
En hållbar utveckling
Dagens utveckling är inte långsiktigt hållbar. Det gäller i såväl u-länderna som
i-länderna. Här vilar ett ansvar både på i- och u-länder att förändra
miljöbelastande livsmönster och att finna former för en hållbar utveckling. I u-
länderna förvärras hoten mot mark, skog och vatten av fattigdomen. Den snabba
industrialiseringen och urbaniseringen producerar också föroreningar som i många
u-länder är svåra att förebygga och hantera. Samtidigt pågår en hänsynslös
exploatering av naturresurserna i många u-länder.
Principen att hållbar utveckling måste bygga på att utvecklingen är både
socialt och miljömässigt hållbar slogs fast vid FN:s konferens om miljö och
utveckling (UNCED). Hållbar utveckling är inte möjlig i en värld som präglas av
djupa sociala och ekonomiska orättvisor. Därför är det av avgörande betydelse
att förändra de politiska, ekonomiska och sociala systemen.
Demokrati och ekonomisk utveckling som gagnar flertalet och social rättvisa
framstår därvid som grundstenar i en nationell och internationell politik för
hållbar utveckling.
Regeringen avser att fortsatt verka för att omforma det svenska och det
internationella biståndet så att hållbar utveckling främjas. Uppmärksamhet skall
särskilt ägnas åt fattigdomsbekämpning. Hållbar utveckling är inte möjlig utan
kraftigt minskad fattigdom, samtidigt som denna fattigdom inte kan bekämpas
långsiktigt om inte förslitningen av naturresurserna hejdas och
miljöbelastningen begränsas.
Biståndet måste koncentreras till insatser som initierar och påskyndar
positiva processer, där inhemska resurser inte räcker till. Särskilt viktiga
aspekter för hållbar utveckling är stärkande av kvinnans ställning, nya metoder
för ett hållbart jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång, säker äganderätt
för småbönder, fungerande marknader, m.m. Detta gäller också insatser för att
bidra till att möta de nya utmaningar som urbaniseringen och industrialiseringen
ställer u-länder inför. Den svenska resursbasen kommer att utvecklas och
utnyttjas i dessa syften.
Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsatte regeringen en arbetsgrupp för
att lämna förslag hur UNCED-besluten skulle integreras i det svenska
utvecklingssamarbetet. Gruppen hade till uppgift att utveckla principer,
riktlinjer och arbetsmetoder för hållbar utveckling. Rapporten (Ds 1994:132)
Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED presenterades i november
1994. Den kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet för en framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Regeringen avser återkomma
till riksdagen i dessa frågor. Rapporten kommer att behandlas närmare nedan.
Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet
Effektivitet
Erfarenheterna av över trettio års internationellt utvecklingssamarbete är en
ovärderlig tillgång vid utformning och genomförande av dagens och morgondagens
biståndsverksamhet. Samtidigt visar upprepade utvärderingar att ett betydande
antal insatser inte fått avsedd verkan. Orsakerna är ofta att viktiga
förutsättningar för samarbetet har förbisetts, framför allt i planeringsskedet
men inte sällan även i senare faser.
Kunskapen och insikten om utvecklingssamarbetets förutsättningar och problem
har onekligen förbättrats under senare år. Mycket återstår dock. För det första
måste insikten om att utvecklingssamarbete är ett långsiktigt samhällsbyggande i
en ofta mycket komplex miljö förstärkas. Som en direkt följd fordras, för det
andra, tillgång till analyser för att rätt förstå och bedöma dessa skeenden. För
det tredje, behövs tillgång till metoder och personell kompetens för att
genomföra och löpande följa verksamheten.
De nu redovisade tre faktorerna är av central betydelse vid alla bedömningar
av verksamheters effektivitet, dvs. förmågan att nå uppställda mål. Effektivitet
är dock inget absolut eller endimensionellt begrepp. Inom det internationella
utvecklingssamarbetet är dessutom målen ofta sammansatta, mycket långsiktiga och
ibland olika på givar- och mottagarsidan i fråga om en och samma insats. Av
bl.a. dessa skäl är det angeläget att operationalisera och tydliggöra de olika
programmens och insatsernas mål.
En relativt snabb utveckling av systemen för styrning och uppföljning av
utvecklingssamarbete pågår både i svenska och i internationella biståndsorgan.
Inom ramen för SIDA:s verksamhet görs t.ex. detta i form av ett nytt planerings-
och styrsystem. Samtliga system har den gemensamma utgångspunkten att styrningen
tydligare bör utgå från de resultat verksamheterna uppnår. Resultatinriktningen
är i sin tur ett medel för att förbättra möjligheterna till omprövning och att
bidra till ökad effektivitet i användningen av tillgängliga resurser. Regeringen
kommer att verka för en ökad effektivitet i utvecklingssamarbetet, dels i
beredning och genomförandet av svenska biståndsinsatser, dels i organisationen
av den svenska biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra givare,
inom EU och i det multilaterala samarbetet.
Organisationen av den svenska biståndsförvaltningen
Den statliga förvaltningsstrukturen på biståndsområdet har vuxit fram successivt
under en trettioårsperiod. Idag finns fyra myndigheter (BITS, SAREC, SIDA och
SwedeCorp) och ett aktiebolag (Swedfund International AB) som är ansvariga för
genomförandet av det svenska biståndet. Med undantag för SAREC är samtliga dessa
också viktiga genomförare av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Särskilda anslag utgår även till Sandö U-centrum och Nordiska afrikainstitutet.
Slutligen har Utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete myndighetsliknande uppgifter bl.a. i det multilaterala
biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa.
I takt med att antalet samarbetsländer och samarbetssektorer ökat har
rollfördelningen mellan de olika myndigheterna blivit otydligare. Från att
inledningsvis ha arbetat i olika länder - och i stor utsträckning också i olika
sektorer - har breddningen av det svenska biståndet gjort att det blivit allt
vanligare att flera myndigheter verkat i samma länder, i samma eller närliggande
sektorer, men med olika samarbetsinstrument. För mottagarländerna och de
multilaterala institutionerna har den svenska biståndsorganisationen kommit att
framstå som splittrad och otydlig. Bristen har blivit än tydligare inför det
svenska EU-medlemskDenna otydlighet har gjort att det inte alltid varit möjligt
att på ett flexibelt och effektivt sätt kombinera kompetenser och
samarbetsinstrument, vilka rätt utnyttjade har en stor potential för att
förmedla ett bistånd anpassat efter behoven i skilda länder och situationer.
Problemet har påtalats i ett antal utredningar under senare år. I avsikt att
lösa detta problem tillsatte utrikesdepartementet i oktober 1994 en arbetsgrupp
med uppgift att föreslå hur en konsoliderad biståndsmyndighet skulle kunna
skapas.
Under hösten har denna arbetsgrupp, med generaldirektörerna för BITS, SAREC,
SIDA och SwedeCorp samt representanter från utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete, analyserat förutsättningarna för att
konsolidera myndigheterna till en sammanhållen organisation som kan möta de nya
utmaningar som biståndet ställs inför. Arbetsgruppen redovisade den 17 november
1994 sina överväganden.
Arbetsgruppen har koncentrerat sin analys till organisatoriska frågor. Man har
diskuterat olika alternativa organisationsmodeller som svarar mot kraven på en
flexibel, effektiv och tydlig organisation och som förenar fördelarna med en
sammanhållen organisation med behovet av att ge skilda verksamheter klara
konturer.
Arbetsgruppen betonar vikten av att myndigheten kan arbeta på ett sätt som gör
att nya frågor som aktualiseras kan hanteras. I samarbetet med olika länder
krävs olika typer av insatser (långsiktigt/kortsiktigt, gåva/kredit etc.), där
kraven dessutom förändras över tiden. Ett effektivt bistånd förutsätter dessutom
en flexibel fältorganisation anpassad efter samarbetets innehåll och
förhållandena i mottagarländerna.
Arbetsgruppen anser att myndigheten bör organiseras enligt följande
huvudprinciper:
Regionavdelningar (varav Central- och Östeuropa utgör en) ansvarar för att, på
basis av regeringens direktiv, formulera inriktningen av samarbetet med enskilda
länder. Regionavdelningarna fattar beslut om samarbetets inriktning.
Insatser bereds och beslutas sedan av insatsansvariga sektoravdelningar med
ansvar för:
- utveckling av de mänskliga resurserna,
- utveckling av industri, handel, infrastruktur, urbana miljöer och
finansiella sektorer,
- utveckling och hållbart utnyttjande av naturresurser.
Handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa motiverar att detta
hålls samman i en särskild avdelning som fattar beslut om såväl samarbetets
inriktning som insatser.
I myndigheten bör också finnas en särskild forskningsavdelning med ett
övergripande ansvar för myndighetens insatser på forskningsområdet.
Handläggningen av katastrofbistånd samt stöd genom enskilda organisationer bör
likaså hanteras i en särskild avdelning.
I övrigt bör finnas en administrativ avdelning samt ett särskilt sekretariat
för analys och metodutveckling, verksledningsstöd m. m. Arbetsgruppen
konstaterar att verksamheten i den nya myndigheten kommer att ställa
kompetenskrav som i stor utsträckning motsvaras av den kompetens som idag finns
i myndigheterna. Inom vissa sakområden finns dock behov av att förstärka
myndigheten. Samtidigt innebär den ökade delegeringen av uppgifter till
myndigheten att verksamhetsvolymen kommer att öka. Konsolideringen skapar också
utrymme för högre effektivitet, rationalisering och synergi. Arbetsgruppens
bedömning är att den fulla effekten av dessa besparingar inte kan uppnås
omedelbart utan bör ses över ett treårsperspektiv.
Arbetsgruppen understryker att det är önskvärt att omorganisationen genomförs
den 1 juli 1995 eller snarast möjligt därefter. Myndigheten bör lokaliseras
centralt i Stockholm. Att inrymma den i någon av de nuvarande myndigheternas
lokaler bedöms som mindre önskvärt.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp konsolideras till en ny
sammanhållen myndighet. I denna bör också Sandö U-centrum integreras som en
separat resultatenhet.
Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en myndighet som är i huvudsak
organiserad enligt arbetsgruppens förslag har goda förutsättningar att uppfylla
kraven på effektivitet, flexibilitet och tydlighet.
Förutsatt riksdagens godkännande avser regeringen i vår att fatta beslut om en
ny myndighetsordning. Myndigheten bör, i enlighet med rådande praxis, själv
utforma sin organisation. Regeringen understryker vikten av att myndigheten får
en tydlig identitet utåt, samtidigt som de olika samarbetsinstrument och
arbetsformer som idag präglar de olika myndigheterna bevaras i den nya
myndigheten. Myndigheten bör med hänsyn till verksamhetens stora finansiella
omfattning ledas av en styrelse. Inom myndigheten bör också finnas en särskild
styrelse för forskningsfrågor som inom vissa ramar får beslutsrätt vad gäller
forskningsbiståndet. Fältorganisationen bör vara flexibel och säkerställa att
myndigheten kan utföra de uppgifter som ålagts den. Ett samlat svenskt agerande
i samarbetsländerna säkerställs genom de integrerade biståndsambassaderna.
Samtidigt som Sandö U-centrum härmed upphör som självständig myndighet kan
verksamheten drivas vidare med samma inriktning som idag, men med en närmare
knytning till den övriga biståndsförvaltningen.
Regeringen avser att i januari 1995 tillsätta en organisationskommitté med
uppdrag att förbereda - och efter bemyndigande av riksdagen - genomföra
omorganisationen. Kommittén bör arbeta med sikte på att den nya myndigheten
skall kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 1995.
Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att myndigheten bör lokaliseras till
Stockholm.
EU:s internationella utvecklingssamarbete
Medlemskapet i EU ger tillgång till en ny och mycket viktig samarbetsform i det
svenska utvecklingssamarbetet. Det ger Sverige möjlighet att delta i och direkt
påverka inriktningen av ett bistånd som till sin volym är mer än dubbelt så
stort som den svenska biståndsbudgeten, som når över hundra länder och som
täcker ett stort antal samarbetsområden. Genom att delta i den allt intensivare
dialogen i EU om utvecklingsfrågor får Sverige dessutom möjlighet till ett
ömsesidigt erfarenhetsutbyte med en grupp länder som tillsammans svarar för över
hälften av världens samlade bistånd.
Genom Maastrichtavtalet har en traktatsmässig grund lagts för EU:s
internationella utvecklingssamarbete. I avtalet slås fast att
fattigdomsbekämpning skall stå i centrum för samarbetet och att detta skall
bidra till:
- varaktig ekonomisk och social utveckling i u-länderna, särskilt i de mest
fattigaste av dessa,
- harmonisk och successiv integration av u-länderna i världsekonomin,
- utveckling och konsolidering av demokrati, rättsstat samt respekt för
mänskliga rättigheter.
Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska målen.
De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är att det
gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas nationella
biståndsinsatser. Komplementaritet, konsistens och samordning skall genomsyra
gemenskapens politik gentemot tredje världen.
Genom Maastrichtavtalet läggs också en grund för en aktiv samordning av
medlemsländernas bistånd. Genom bättre samordning på policynivå och i
genomförandet av biståndsprogram skall förutsättningar skapas för ett
effektivare utnyttjande av biståndsresurserna.
Maastrichtfördraget innebär således ett steg i riktning mot ett fördjupat
samarbete mellan EU:s medlemsländer. Däremot väntas det inte leda till att en
större andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras genom
kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom biståndsområdet.
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete har,
som en förberedelse för ett svenskt medlemsskap i EU, gjort en jämförande analys
av prioriteringar i EU:s bistånd och i det svenska biståndet. En allmän slutsats
av detta arbete är att EU:s och Sveriges mål och prioriteringar stämmer överens
i betydande utsträckning.
EU:s bistånd inkluderar såväl finansiellt som tekniskt bistånd,
katastrofbistånd, strukturanpassningsstöd och forskningsbistånd samt stöd till
enskilda organisationer. Det utgår i allt högre grad som sektor- eller
programstöd efter att ha varit starkt projektinriktat. Livsmedelsbiståndet som
tidigare utgjorde en dominerande del av biståndet och huvudsakligen bestod av
livsmedelsöverskott har relativt sett minskat i betydelse. Det inriktas alltmer
på att främja tryggad livsmedelsförsörjning. Fortfarande utgör
livsmedelsbiståndet dock ca 20 % av kommissionens bistånd, vilket i en
internationell jämförelse är mycket högt. Även katastrofbiståndet är betydande.
En viktig utvecklingstendens är den ökade betoningen av mänskliga rättigheter
och demokrati, liksom krav på att mottagarlandet för en ansvarsfull ekonomisk
politik. Miljöfrågor, kvinnofrågor och näringslivsfrågor är andra områden som
betonas allt mer i EU-biståndet. Effektivitetsfrågor har i EU-biståndet, liksom
i det svenska biståndet, fått ökad betydelse.
EU:s bistånd fördelar sig på mer än 100 mottagarländer. Liksom i det svenska
biståndet ligger tyngpunkten på Afrika söder om Sahara. År 1992 gick ca 70 % av
EU-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25 största mottagarländer
upptar elva länder som är huvudmottagarländer också av svenskt bistånd.
Mot bakgrund av den jämförelse som gjorts mellan EU:s bistånd och det svenska
biståndet vill regeringen peka på ett antal sakfrågor som Sverige bör särskilt
prioritera inom ramen för EU-samarbetet. Till dessa hör:
- kvalitets- och effektivitetsfrågor i biståndet inklusive utökade möjligheter
till insyn och öppenhet, förbättrade procedurer för genomförande av program
och projekt, förbättrad samordning, förstärkt planering och programmering,
utveckling av landstrategier, förbättrat utnyttjande av utvärderingar och
erfarenhetsanalys samt effektivare organisation i Bryssel och i fält,
- fortsatt utveckling av en långsiktig fattigdomsstrategi,
- förstärkt integrering av miljö- respektive jämställdhetsaspekter,
- utveckling av former för att bidra till demokratisering, en fungerande
rättsstat samt respekt för mänskliga rättigeter,
- utveckling av former för stöd till en ekonomiskt-politiskt stabil utveckling
inklusive stöd till strukturanpassningsprogram och ekonomisk-politisk
dialog,
- effektivare samordning och hantering av katastrof- och konfliktförebyggande
insatser,
- ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser, inklusive hälso- och
utbildningsstöd, insatser för handikappade samt insatser på
befolkningsområdet,
- utveckling av ett starkare samband mellan katastrof- och livsmedelsbistånd
samt långsiktigt utvecklingssamarbete.
Globalt samarbete genom multilaterala institutioner
För att tackla utmaningarna i det internationella utvecklingssamarbetet krävs
starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. Det gäller inte
minst inom FN:s humanitära, ekonomiska och sociala verksamhet. Det gäller även
multilaterala utvecklingsbanker som Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika och den Europeiska
utvecklingsbanken som verkar i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen.
Tillsammans bildar dessa organ stommen i ett vittförgrenat multilateralt system
på utvecklings- och katastrofområdet.
Först under senare år har det blivit möjligt att börja reformera de
internationella organisationerna. Här har Sverige, ofta i samarbete med övriga
nordiska länder, varit aktivt på en rad centrala områden under senare år.
Viktiga bidrag har lämnats inom ramen för Nordiska FN-projektet för att stärka
och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och katastrofområdena.
Konkreta och genomförbara reformer har eftersträvats, medan en utdragen och
besvärlig förändring av FN-stadgan undvikits. Flera av de nordiska
reformförslagen har redan lett till genomgripande förändringar i
medlemsländernas styrning av arbetet i bl.a. FN:s utvecklingsprogram, UNDP och i
FN:s barnfond, UNICEF. Även på katastrofområdet har Sverige drivit fram
organisatoriska förändringar, så att FN snabbare och mer koordinerat skall kunna
gripa sig an det växande antalet katastrofer. Sverige och Norden har även verkat
för att minska klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN-
systemet och de resurser som ställs till förfogande. De nordiska förslagen till
nya finansieringslösningar bearbetas f.n. av FN:s generalsekreterare.
Norden är också representerad i en s.k. Task Force som gör en översyn av de
multilaterala utvecklingsbankernas roll på uppdrag av Utvecklingskommittén, som
är Världsbankens och Internationella valutafondens gemensamma policyorgan.
Utredningen, som omfattar Världsbanken och de fyra större regionalbankerna,
skall bl.a. granska hur ekonomiska förändringar, t.ex. den privata sektorns
växande roll, påverkar bankernas prioriteringar och verksamhet, hur goda exempel
på utformning och genomförande av projekt kan överföras mellan institutionerna
och procedurer för koordinering såväl mellan bankerna som visavi andra parter i
utvecklingssamarbetet.
Den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor och ett målmedvetet agerande har
också spelat en viktig roll för att förändra Världsbankens verksamhet. Den
framtidsdagordning, som banken presenterade vid sitt 50-årsjubileum under hösten
1994, lägger fast fattigdomsbekämpning och ökad levnadsstandard genom hållbar
tillväxt och satsningar på mänskliga resurser som central målsättning. I denna
vävs de sociala dimensionerna och miljöfrågorna samman till ett synsätt om
människorna som både mål och medel i utvecklingsprocessen. Staternas roll måste
förändras i syfte att ge mer utrymme för den privata sektorn, stimulera
produktiva investeringar och skapa arbetstillfällen. Banken skall bli mer
selektiv i sin dubbla roll som finansiär och rådgivare för att bättre svara upp
mot u-ländernas skiftande behov och åstadkomma ett mer effektivt samarbete med
andra parter i utvecklingssamarbetet.
Arbetet med att utveckla och reformera FN:s funktion som mötesplats, dess
normativa roll i att forma debatten om utvecklingsfrågorna och dess operativa
roll på utvecklings- och katastrofområdet gör framsteg, om än i varierande takt.
Trögheterna i förvandlingen av det multilaterala systemet är betydande. Det
beror ofta på klara intressekonflikter mellan olika grupper av medlemsstater,
men också på organisationerna själva är motvilliga mot förändringaar. Sverige
har tillsammans med allt fler bidragsländer klargjort att det finns en koppling
mellan bidrag, reformer och effektivitet. Det är en utveckling som förstärks av
den allt mer påtagliga knappheten på biståndsresurser. Organisationer med
otydliga mandat och roller och uppenbar ineffektivitet i resursanvändningen
kommer att drabbas hårt. För medlemsländerna gäller att tydliggöra varje
organisations uppgift inom det multilaterala systemet. I vissa fall kan även
sammanslagningar av organisationer bli aktuella för att undvika överlappning och
för att skapa synergieffekter. Utmaningen för de internationella
organisationerna är att finna vägar att nå de uppställda mål medlemsländerna
anvisar.
Medan målformuleringarna skiljer sig åt från organisation till organisation,
kan några mer generella riktlinjer formuleras rörande effektiviteten. Det gäller
bland annat selektivitet och fokus på organisationens komparativa fördelar;
partnerskap med andra multi- och bilaterala organisationer liksom med
frivilligorganisationer och näringslivet; resultatorientering med klar koppling
mellan analystiska, normativa och operativa aspekter; flexibilitet och
förändringsbenägenhet i förhållande till omvärldsförändringar;
kostnadseffektivitet i den administrativa och operativa verksamheten; en öppnare
redovisning av förvaltning av resurser.
Ökade krav måste emellertid inte bara ställas på varje enskild organisation. I
växande utsträckning inriktas reformsträvanden på bredare systemfrågor.
Det gäller samverkan mellan olika organisationer inom FN-systemet, inom det
multilaterala banksystemet och mellan dem. Inom FN-systemet är bristerna
fortfarande påtagliga bl.a. på katastrofområdet. FN:s agerande i olika
uppkommande konflikter har ofta kommit alltför sent, varit för långsamt och
genomförts utan tillräckliga personella och finansiella resurser. Orsakerna är
bl.a. otydliga mandat. Oklarheter i ansvarsfördelningen råder även i det
multilaterala banksystemet. Det gäller särskilt mellan Världsbanken och de
regionala utvecklingsbankerna. Många organisationer präglas också av påtagliga
problem med att omsätta övergripande mål och stategier i den operativa
verksamheten på fältet. Det gäller bl.a. Världsbanken, som kommer att få växande
problem med att genomföra sina satsningar inom de sociala sektorerna, om inte en
decentralisering av verksamheten sker. Kopplat till sådana ansträngningar måste
fördjupad folklig förankring eftersträvas i projekt och program genom samarbete
med enskilda organisationer och även med det privata näringslivet.
En systemfråga av avgörande betydelse är marginaliseringen av FN:s långsiktiga
utvecklingsarbete. I accelererande takt har främst Världsbanken tagit över
uppgifter från många FN-organisationer. Det framstår alltmer som en viktig
uppgift att klargöra olika organisationers komparativa fördelar. Först då kan
hela det multilaterala systemets utvecklingseffekter maximeras. Om inte FN och
Världsbanken kan samordnas finns risker för en fortsatt marginalisering av FN-
systemet på utvecklingsområdet. Vad som behövs är ett ännu bredare och mer
sammanhållet grepp från medlemsländerna kring reformfrågorna i hela det
multilaterala systemet.
Utredningar m.m.
Under det gångna året har ett antal utredningsuppdrag redovisats till
regeringen.
Biståndets anpassning till hållbar utveckling
Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsattes en arbetsgrupp för att se över
det samlade svenska biståndet. Gruppen hade till uppgift att lämna förslag till
hur utvecklingssamarbetet kunde förstärkas mot en miljömässigt hållbar
utveckling, både på det normativa och operativa området. Den skulle dessutom
lämna förslag till arbetsmetoder och beredningsformer med sikte på hållbar
utveckling i UNCED-beslutens anda.
Arbetsgruppens slutsatser och förslag
Sammanfattningsvis konstateras i arbetsgruppens rapport (Ds 1994:132) Hållbart
bistånd - det svenska biståndet efter UNCED att de svenska biståndsmålen ligger
i linje med Agenda 21, om tillväxtmålet tolkas som hållbar utveckling.
Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör bestå. Principerna för
hållbar utveckling som ingår i Rio-deklarationen skall beaktas i biståndet.
Mottagarlandets perspektiv är avgörande. Särskilda miljödiskussioner bör inledas
med mottagarländerna. Den svenska miljöpolitiken bör beaktas även i biståndet.
Detta kräver utbildning inom biståndsförvaltningen. Krav bör ställas på att
mottagarländer tillträder miljökonventioner m.m. Möjligheterna för ömsesidiga
avtal om hållbar utveckling bör utredas.
Vissa sektorer anges som särskilt väsentliga för svenskt utvecklingssamarbete.
De kan grupperas i två övergripande komplex: vatten- och matförsörjning
respektive miljöproblem förknippade med urbanisering och den moderna sektorn.
Med utgångspunkt i Agenda 21 bör genomgång av det samlade svenska biståndet i
varje mottagarland göras, motsvarande det som gjorts för Indien och Zambia.
Arbetsgruppen redovisar ingående överväganden och förslag inom de ovannämnda
insatsområdena. Sammanfattningsvis behöver en mer systematisk satsning på
kapacitets- och institutionsutveckling göras. Stödet till miljöekonomi bör öka
för att höja kompetensen i u-länderna, integrera miljöekonomiska aspekter i
biståndet och öka kunnandet i biståndsförvaltningen. Stödet till enskilda
organisationer som arbetar inom området bör höjas på sikt.
Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet kräver
en sektorövergripande organisation. Kvalitativt och kvantitativt förstärkta
resurser krävs på centralt berörda departement och myndigheter. Arbetsgruppen
ger förslag i denna riktning.
Regeringens överväganden
Arbetet med att analysera arbetsgruppens rekommendationer har just inletts.
Regeringen delar den övergripande slutsatsen att strävan mot hållbar utveckling
på ett mer uttryckligt sätt bör genomsyra utvecklingssamarbetet. Övervägandena
kommer att ligga till grund för regeringens arbete med att utforma det framtida
utvecklingssamarbetet på detta område. Regeringen avser återkomma till riksdagen
i dessa frågor.
Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad
I syfte att utreda möjligheterna till biståndsfinansierat stöd från organ knutna
till partier i Sverige till partier i mottagarländerna, tillsatte regeringen i
december 1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad.
Utredningens betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier!
överlämnades i maj 1994. Betänkandet har därefter remissbehandlats.
Utredningens slutsatser och förslag
Utredningen föreslår i betänkandet insatser av organ med anknytning till svenska
politiska partier i syfte att stödja partiuppbyggnad i utvecklingsländer och
Central- och Östeuropa. Förslagen innebär att nu gällande regler för bistånd
ändras, så att stöd till insatser med politiska organisationer som givare och
mottagare kan beviljas. Utredningen anser att finansieringen av den nya formen
av demokratibistånd bör ske på två sätt:
- Ett särskilt anslag inom biståndsbudgeten inrättas för fördelning till organ
knutna till de riksdagspartier som vill bedriva demokratifrämjande bistånd.
Fördelningen av medel föreslås grundas på ett fast belopp om 300 000 kronor
till varje riksdagsparti, samt ett tillägg om 25 000 kronor per
riksdagsmandat. En särskild samrådsnämnd bör inrättas. UD föreslås bli
myndighetsansvarig.
- Anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer,
som administreras av SIDA, bör öppnas för finansiering av demokratibistånd
genom ovannämnda partianknutna organ på samma villkor som för andra
organisationer.
Remissinstansernas yttranden
Hälften av de sexton svarande remissinstanserna är positiva eller utan
invändningar mot utredningens förslag om en utvidgning av demokratibiståndet
till att omfatta partipolitiskt stöd.
Vissa ambassader framhåller risken för politiska komplikationer och att
förutsättningarna för att samarbetsformen skall lyckas är osäker. Fyra
remissinstanser, däribland RRV och SIDA, anser att demokratibiståndet även
fortsättningsvis bör bedrivas utan direktstöd till politiska partier samt att de
folkrättsliga och politiska aspekterna bör prövas ytterligare.
Fem remissinstanser är kritiska till en fördelning grundad på antal
riksdagsmandat. Flertalet som kommenterat förslaget om UD:s myndighetsansvar
förordar att den nya myndigheten ansvarar för anslaget.
Regeringens överväganden och förslag
Politiska partier är avgörande för fungerande demokratier. I många länder har
under det senaste årtiondet helt nya förutsättningar vuxit fram för politiska
partiers verksamhet. I likhet med utredningen anser regeringen att samarbetet
mellan partier över gränserna är ett viktigt inslag i utvecklingen av
demokratins kultur.
Regeringen anser att det är mycket angeläget att utveckla det
demokratifrämjande biståndet. Ett stöd till utveckling av partier i såväl u-
länder som i Central- och Östeuropa bör införas. Regeringen avser att under år
1995, givet riksdagens godkännande och i samråd med riksdagspartierna,
fastställa formerna för en tidsbegränsad försöksverksamhet för bistånd till
partier från organ knutna till svenska partier, i huvudsak enligt utredningens
förslag.
Utredningens förslag innebär inledningsvis ett årligt stöd om ca. 10 miljoner
kronor, som torde fördelas i enlighet med utredningens förslag och finansieras
från anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning samt
från medel för östeuropasamarbetet under littera G.
Möjlighet bör även öppnas för partinära organ att erhålla bidrag för bredare
demokratifrämjande verksamhet från anslagsposten för bistånd genom folkrörelser
och enskilda organisationer, varvid de allmänna villkoren om bl.a. egeninsats
skall gälla.
Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU)
KAU redovisade sommaren 1994 sina överväganden i frågan om hur övergripande
utvärdering och analys inom biståndsområdet bör bedrivas på längre sikt. Detta
gjordes i betänkandet (SOU 1994:102) Analys och utvärdering av bistånd.
Remissinstanserna uppvisar en mycket stor samstämmighet vad gäller de förslag
kommittén presenterar i betänkandet. Sålunda ges ett mycket starkt stöd för
kommitténs slutsats att den analytiska kapaciteten liksom lärandet och
förändringsbenägenheten behöver förstärkas inom hela biståndsförvaltningen. Även
förslaget att betydligt större vikt bör läggas vid utvärderingar och
effektivitetsstudier inom utvecklingssamarbetet röner starkt stöd.
KAU framhåller vikten av ett tydliggörande av UD:s strategiska roll och en
förstärkning av departementets policy- och analysfunktion. Även i denna del
instämmer remissinstanserna kraftfullt.
Så gott som samtliga remissinstanser avvisar KAU:s förslag om en ny fristående
analys- och utvärderingsfunktion. Beställaransvaret för policystudier och
utvärderingar bör enligt remissinstanserna istället ligga hos regeringskansliet
och berörda myndigheter.
KAU har låtit genomföra en lång rad delstudier. Ett flertal av dessa har
involverat ledande internationell expertis och har på ett ingående sätt
behandlat för utvecklingssamarbetet centrala temata. De utgör viktiga bidrag
till diskussionen om utformningen av det framtida internationella
utvecklingssamarbetet. Kommittén redovisar i ett avslutande betänkande vid
årsskiftet 1994/95 slutsatserna från dessa studier.
Regeringens överväganden
Regeringen instämmer i kommitténs och remissinstansernas uppfattning om vikten
av att förbättra det analytiska underlaget för biståndspolitiken och att öka
erfarenhetsåterföringen. För att åstadkomma detta krävs enligt regeringen
åtgärder inom följande områden:
- regeringskansliet (främst utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete) bör ges en tydligt markerad
styrningsroll i förhållande till myndigheten, utredningsväsendet etc. vad
gäller biståndsverksamhetens inriktning. Dessutom bör departementets policy-
och analysfunktion förstärkas.
- utvärdering och policyanalys inom den nya sammanhållna biståndsmyndigheten
bör ges en organisatoriskt stark och självständig ställning. Behovet av
ekonomisk-analytisk kompetens betonas.
- resultaten av olika analys-, utvärderings- och utredningsinsatser måste på
ett mer systematiskt sätt återkopplas till och påverka utformningen av den
operativa verksamheten.
Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att särskilt
beakta de nyss nämnda andra och tredje punkterna. Arbetet med att utveckla
departementets styrfunktion och styrinstrument skall fortsätta.
Regeringen kommer även att verka för att utvärderingar och analyser av det
svenska utvecklingssamarbetet i ökad utsträckning genomförs inom de organ som
har till uppgift att granska verksamhet inom det statliga området. Regeringen
instämmer även i de synpunkter som framförts från flera håll att den svenska
biståndsförvaltningen i högre grad bör dra nytta av och samarbeta närmare med
analys- och utvärderingsorgan i andra länder och i internationella
organisationer, inte minst inom EU och dess medlemsländer.
I likhet med kommittén anser regeringen att en ökad tillgång till fördjupade
och från förvaltningen fristående analyser och överväganden beträffande olika
delar av det internationella utvecklingssamarbetet vore till fördel. Regeringen
kommer i detta syfte att tillkalla en särskild expertgrupp som skall arbeta i
form av en kommitté. I kommittén skall ingå kvalificerad analytisk kompetens
såväl från Sverige som från utlandet, inklusive från utvecklingsländer. Till
kommittén bör knytas ett mindre sekretariat.
Demokrati och fria val
Regeringen tillsatte år 1992 en utredning för att utröna behovet av ett
internationellt institut för valövervakning. Utredningen som beskriver behovet
av insatser som betydligt vidare än enbart valövervakning överlämnade sitt
betänkande (SOU 1993:100) Free and Fair Elections - and Beyond den 21 oktober
1993. Utredningens innehåll och dess fortsatta behandling redovisades i
föregående års budgetpropositionen (prop.1993/94:100 bilaga 4).
Utredningen visar att det finns ett väl underbyggt behov av ett nytt
internationellt institut för stöd till demokrati och valprocesser. Det finns
också ett betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant
institut.
Vid en internationell konferens i Stockholm i maj 1994 bildades en
internationell arbetsgrupp för att fortsätta planerings- och förankringsarbetet.
Efter ett möte med arbetsgruppen i oktober beslutade regeringen att ta initiativ
till förhandlingar om det formella stiftandet av ett internationellt institut
för demokrati och val.
Institutet är avsett att vara en mötesplats för internationella aktörer, med
olika erfarenheter och roller, inom området fria val och demokratisk utveckling.
Genom att dessa aktörer ges tillfälle att utbyta erfarenheter främjas
professionalism och integritet. Institutet skall vidare främja långsiktigt
demokratiska processer och internationellt accepterade normer och värderingar.
Institutet skall också betona att öppningen mot demokrati är bredare än enbart
val och valövervakning. Detta reflekteras i institutets prioriterade
verksamhetsfält där bland annat följande återfinns:
- upprätta en databank och ett informationsnätverk,
- stimulera forskning och knyta samman forskning och praktik,
- lägga fast riktlinjer för demokrati och val med utgångspunkt från det
existerande internationella regelverket inom området mänskliga rättigheter,
- erbjuda bistånd bland annat i form av rådgivning samt kapacitetsuppbyggnad.
Institutet planeras bli en mellanstatlig organisation med aktiv medverkan av
internationella icke-statliga organisationer (NGO:s).
Förslaget om att bilda ett institut har tilldragit sig betydande
internationellt intresse. FN:s generalsekreterare har uttryckt stöd för
institutet som inom FN ses som ett viktigt komplement till redan pågående
arbete. En rad andra internationella organisationer och länder har också
uttryckt stöd. Institutet kommer att instiftas i början av år 1995. Verksamheten
beräknas komma igång strax därefter. I institutets instiftarkrets kommer att
ingå ett tiotal länder från olika världsdelar.
WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk förvaltning till Malmö
Frågan om att etablera en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk
förvaltning i Malmö har diskuterats under de senaste åren. Riksdagen har
uttryckt sin positiva syn på förslaget. Som ett led i beredningsprocessen beslöt
regeringen att göra en särskild granskning av projektet. Resultatet
presenterades för regeringen i början av hösten 1994.
Utredningens slutsatser och förslag
Utredarens slutsats var att den föreslagna utbildningen, under vissa
förutsättningar, skulle kunna fylla ett påtagligt behov i många länder. En
biståndsinsats med det föreslagna innehållet skulle vara förenligt med gällande
biståndspolitiska riktlinjer. Inom Sverige ansågs övervägande skäl tala för ett
förläggande till Malmö. Efter kontakter med WHO framkom att man stöder förslaget
och ställer i utsikt råd och bistånd till den tänkta högskolan i alla avseenden
utom finansiering. WHO är emellertid berett att deltaga i ansträngningarna att
få ekonomiskt stöd från andra håll.
Utredaren förutser svårigheter i detta avseende. Svenskt stöd bör i likhet med
vad som gäller för WMU i Malmö uppgå till högst en tredjedel av budgeten. Två
tredjedelar av institutets budget bör långsiktigt garanteras genom stöd från
andra intressenter, exempelvis andra länder och den privata industrin. En
betydande och fortgående anstränging måste till, troligen med tämligen intensivt
svenskt deltagande, för att från år till år få institutets budget finansierad.
Regeringens överväganden
Regeringen avser att fortsatt undersöka förutsättningarna för en eventuell
etablering av en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk förvaltning i
Malmö. Mot bakgrund av finansieringssvårigheterna förknippade med ett
internationellt institut bör även andra modeller undersökas. En möjlighet är att
institutet får svenskt huvudmannaskap men ges internationell prägel och
förankring genom att det knyts till WHO som ett samarbetscentrum. Regeringen
avser att närmare utreda förutsättningarna och formerna för ett sådant
internationellt samarbetscentrum.
Övrigt utrednings- och analysarbete
Flera av de faktorer som bildar utgångspunkt för den konsolidering av
biståndsmyndigheterna som regeringen initierat behandlades av
Biståndsförvaltningsutredningen i dess betänkande (SOU 1994:19) Rena roller i
biståndet. Utredningens överväganden gällde främst regeringens styrning av
förvaltningens verksamhet, kompetensförsörjning och behovet av en klar
uppgiftsfördelning mellan de statliga biståndsorganen. En sammanställning av
remissinstansernas synpunkter på betänkandet har redovisats (Ds 1994:84).
Konsekvenserna av ett svenskt medlemsskap i EU har analyserats ingående under
året. Slutsatserna har redovisats ovan och kommer att i sin helhet publiceras i
en särskild rapport.
I 1993 års forskningspolitiska proposition aviserade regeringen en översyn av
stödet till u-landsforskningen m.m. Resultaten av denna översyn redovisades
sommaren 1994 i betänkandet (Ds 1994:106) SAREC:s svenska u-landsforskning - en
utvärdering. Översynens slutsats är att verksamheten uppfyller sina mål och
sköts väl. Den bör därför enligt utvärderaren utvecklas vidare, inte minst vad
gäller stödets omfattning. Betänkandet har remissbehandlats.
En översyn av biståndsarbetares sociala villkor påbörjades under hösten 1994.
Översynen är inriktad på frivilligorganisationernas utsända fältpersonal. Dessas
sociala villkor, bl.a. i fråga om socialförsäkringar och folkbokföring, skiljer
sig i flera viktiga avseenden från de som statligt utsända tjänstemän har.
En annan utredning har analyserat krav på innehåll samt utformning och
produktion av statistik rörande det internationella utvecklingssamarbetet. Målet
är att ett heltäckande system för att redovisa den svenska statligt finansierade
verksamheten skall kunna tas i drift den 1 juli 1995.
En analys av informationsverksamheten hos Utrikesdepartementets IU-avdelning
och biståndsmyndigheterna utmynnade i ett förslag om en informationsstrategi.
De förslag som presenterats i de fyra sistnämnda utredningarna kommer att
beredas vidare inom ramen för det arbete som inletts i syfte att konsolidera
biståndsmyndigheterna till en organisation.
Biståndsanslagen m.m.
Biståndsramens storlek
Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för
budgetåret 1995/96 uppgår till 20 040 miljoner kronor, varav 13 360 miljoner
kronor avser juli 1995 t.o.m. juni 1996. Beloppet utgör en oförändrad nominell
nivå på årsbasis i relation till budgetåret 1994/95. Detta uppskattas motsvara
0,87% av BNI för budgetåret. Regeringen avser fortsatt verka för att Sverige,
när ekonomin så tillåter, åter avsätter en procent av BNI till internationellt
utvecklingssamarbete.
Vidare föreslås i det följande ökade avräkningar för kostnader för
flyktingmottagande i Sverige om 300 miljoner kronor per år. I proposition om
budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen m.m. (1994/95:40),
fastställs principen att varje svenskt utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet
skall bidra till finansieringen i proportion till områdets andel av avgiften.
Tillämpningen av denna princip på biståndsramen ger en kostnad om 707 miljoner
kronor per år t.o.m. 1998 för det svenska bidraget till EU:s gemensamma bistånd
som finansieras över EG-kommissionens budget. Slutligen föreslås att
biståndsramens avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra utgifter
ökas med 20 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och ytterligare 20 miljoner
kronor budgetåret 1998. Således begränsas utrymmet för verksamheten med 1027
miljoner kronor budgetåret 1995/96 och 1047 miljoner kronor budgetåret 1998.
Till följd av den minskade resursramen har omprioriteringar i verksamheten
varit nödvändiga. På det multilaterala området har anslaget minskat med ca 3 %.
Under den kommande treårsperioden förutses dock betydande förändringar.
Omprioriteringarna genomförts bl.a. med beaktande av respektive organisations
effektivitet. Sverige fortsätter att vara en av de största bidragsgivarna till
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, trots att Sverige möjligen över perioden
1996-98 kan komma att behöva sänka årsbidrag om i genomsnitt 20 %. Ytterligare
nedskärningar skulle dock försvaga Sveriges position i det fortsatta
reformarbetet, liksom i FN-arbetet i stort. Bidragen till Världsbanken och de
regionala utvecklingsbankerna är avtalsbundna.
På det bilaterala området har omprioriteringar ägt rum utifrån den politik som
redovisats i det föregående. Ett sammanhållet anslag för hela det bilaterala
biståndet föreslås. Det totala bilaterala biståndet föreslås minska med knappt
11 %. En koncentration sker till det landprogrammerade samarbetet. Sålunda
föreslås verksamhet som tidigare finansierats under t.ex. demokrati- och
katastrofanslagen framdeles finansieras under de landprogrammerade
anslagsposterna. Vidare har större nedskärningar ålagts de anslagsposter som
genom medlemskapet i EU ges nya och omfattande finansieringsmöjligheter. Således
har anslagsposterna stöd till ekonomiska reformer och strukturanpassning,
samarbete via enskilda organisationer samt katastrofbistånd påverkats i högre
grad än andra.
Det sparbeting om 5 % av förvaltningskostnaden för budgetåret 1995/96 som
ålagts samtliga statliga myndigheter har även tillämpats på den nedan föreslagna
nya biståndsmyndigheten. De tidigare myndigheternas ramanslag har inför
sammanslagningen (se nedan: C 3. Den nya myndigheten) ålagts
effektivitetskravet. SIDA, BITS, SAREC och SwedeCorp har dessutom mot bakgrund
av förväntade effektivitetsvinster vid sammanslagningen ålagts ytterligare en
procentenhet. Den därmed uppnådda besparingen på biståndsmyndigheten uppgår till
26,5 miljoner kronor.
Anslagsstruktur
Mot bakgrund av den omorganisation av svensk biståndsadministration som planeras
föreslår regeringen att anslagen under littera C omstruktureras. Regeringen
avser med den nya strukturen återspegla den tydlighet som har skapats genom den
nya myndigheten.
Reservationsanslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram är
oförändrat från föregående år. Anslagsposterna därunder har dock indelats i tre
grupper. Under anslagsposten C 1.1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
anvisas medel för basbudgetstöd till FN:s program och fonder. Under
anslagsposten C 1.2. Internationella finansieringsinstitutioner anvisas medel
för förhandlade bidrag till Världsbanken och andra internationella
finansieringsinstitutioner. Under C 1.3. Övrigt multilateralt samarbete anvisas
bl.a. stöd till verksamhetsområden som inte är kopplade till särskilda
multilaterala organ eller som på annat sätt skiljer sig från de ovan nämnda.
Reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten
består av de tidigare sakanslagen C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA), C 4. Stöd till ekonomiska reformer och
skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC), C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för
internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB
(med undantag för Swedfund International AB som består som separat anslag, se
nedan). Anslagsposterna har strukturerats så att de föregående 27 landrelaterade
anslagsposterna grupperats till tre regionala anslagsposter.
Ramanslaget C 3. Den nya myndigheten utgör den nya myndighetens
förvaltningsanslag. Detta består av de tidigare myndigheternas ramanslag.
Under reservationsanslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd anvisas
bidragen till EG:s bistånd genom Lomékonventionerna. I texterna om anslaget
redogörs även för det mot biståndsramen avräknade biståndet genom EG-
kommissionens gemensamma budget.
Förslagsanslaget C 5. Bidrag till Swedfund International AB utgörs av den del
av det tidigare reservationsanslaget för bidraget till SwedeCorp och Swedfund
International AB som rör Swedfund International AB.
Ramanslaget C 6. Nordiska afrikainstitutet är oförändrat från tidigare.
Reservationsanslaget C 7. Övrigt utgörs av verksamhet från det tidigare
anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder, m.m., förutom anslagsposten C
13.1. Projektbistånd till vissa länder, som upphör och stödet till
organisationer under C 13.4. Övrigt som överförs till C 2.5. Bistånd genom
folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Anslagsbenämningar och anslagsbelopp framgår av följande tabell (tusen kr):
1995/96 1995/96
12 mån 18 mån
C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram 3 175 000 4 762 500
C 2. Utvecklingssamarbete genom
den nya myndigheten 7 724 400 11 586 600
C 3. Den nya myndigheten och
Sandö U-centrum 413 277 619 916
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma
bistånd 60 000 90 000
C 5. Swedfund International AB 1 1
C 6. Nordiska afrikainstitutet 6 055 9 083
C 7. Övrigt 48 887 73 331
Littera C 11 427 620 17 141 431
Avräkningar 1 932 380 2 898 569
EG gemensamma bistånd 707 000 1 060 500
Asylkostnader 965 000 1 447 500
Övriga biståndskostnader
under andra anslag 260 380 390 569
Biståndsramen totalt 13 360 000 20 040 000
Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera C. Internationellt
utvecklingssamarbete t.o.m. 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt
förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad
1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing
jul 95 - 19971 19981
jun 96
12 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of -20
1 - Prisnivå 1995/96
Samtliga anslagsförslag i texterna under anslagen nedan avser 18 månader.
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
1993/94 Utgift 3 063 326 000 Reservation 4 878 000 000
1994/95 Anslag 3 295 000 000
1995/96 Förslag 4 762 500 000
varav 3 175 000 000 avser juli 1995 - juni 1996
Av reservationen var bud budgetåret 1993/94:s utgång 4 777 000 000 kronor
intecknade, varav 3 029 000 000 kronor i form av skuldsedlar i Riksbanken.
Merparten av de icke utbetalade budgetmedlen under anslaget ligger under
anslagsposten C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner. På grund av det
budgeteringssystem som tidigare använts har budgeterade medel ackumulerats.
Medel har budgeterats i form av årsbidrag i enlighet med svenska förhandlade
åtaganden till dessa institutioner. Genom att budgetering enligt faktiska
utbetalningar gradvis implementeras, så kommer successivt de ackumulerade medlen
att reduceras för att vara fullt utbetalda ungefär vid sekelskiftet.
De reservationer som finns på anslagsposterna för FN:s frivilligfinansierade
organ har uppstått i avvaktan på genomförandet av vissa åtgärder.
Multilateralt utvecklingssamarbete
Inledningsvis har regeringen angett sin syn på det multilaterala systemets
centrala roll för att möta de globala utmaningarna. Sverige har alltid varit
anhängare av multilateralism och verkat för ett starkt FN. Sverige verkar vidare
aktivt för att de multilaterala systemen skall effektiviseras i syfte att få en
högre grad av globalt ansvarstagande för den ekonomiska och sociala
utvecklingen.
Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete liksom till de internationella
finansieringsinstitutionerna är omfattande. Av den totala biståndsbudgeten
avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringens
förslag för 1995/96 innebär att denna fördelning skall bestå.
Kraven på de multilaterala organisationernas aktiva medverkan ökar
kontinuerligt. Samtidigt minskar resurserna. Denna situation gäller samtliga
multilaterala organ, men i synnerhet FN-systemet. Genom de olika FN-
konferenserna har och kommer behovet av multilateralt samarbete att accentueras
ytterligare.
FN:s utvidgade roll inom det fredsskapande och inte minst inom det humanitära
området har också ställt stora krav på organisationen. I allt högre utsträckning
understryks samtidigt vikten av att FN ger ett långsiktigt stöd för ekonomisk
och social utveckling för att risken för konflikter och katastrofer skall
minska.
I detta perspektiv framstår vikten av att medlemsländerna ger FN-systemet det
stöd som det behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter. Sverige är en stor
bidragsgivare till FN och har under lång tid argumenterat för att andra
medlemsländer skall ge ökat stöd i syfte att få en solid finansiell bas med en
jämnare bördefördelning.
Samtidigt som krav ställs på ökat stöd till FN krävs också ökad effektivitet
och mer påvisbara resultat. I det multilaterala systemet förs dessa krav fram i
första hand i respektive organs styrelse. Krav på effektivitet måste finnas inom
organisationerna. Men samtidigt måste medlemsländerna ha möjlighet att
kontinuerligt ge riktlinjer för inriktningen av verksamheten liksom att följa
upp och värdera resultat. Medlemsländerna måste också ha möjlighet att
kontinuerligt verka för att verksamheten effektiviseras. Kraven på effektivitet
från medlemsländerna måste därför i första hand riktas mot organisationens
styrformer som ett medel att effektivisera verksamheten.
Styrning och finansiering av multilaterala organ
De styrformer som finns i de internationella finansieringsinstitutionerna, dvs.
främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är i huvudsak
ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsinstitutionerna styrelser står
verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom förekommer återkommande
kapitalpåfyllnader respektive förhandlingar om bidrag till institutionernas
mjuka fönster där medlemsländerna respektive givarna kommer överens om
resursvolymen, sina individuella bidrag och organisationens policyinriktning. I
dessa finansieringsinstitutioner finns det således en tydlig koppling mellan
finansiering och styrning av verksamheten.
Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och verkat
pådrivande i policyfrågor i dessa institutioner. Den verksamhet som bedrivs har
också stor överensstämmelse med svenska biståndspolitiska mål. Sverige har
tillsammans med de nordiska länderna aktivt bidragit till en utvecklad syn på de
sociala sektorernas roll, de mänskliga resurserna, särskilt kvinnans betydelse i
utvecklingsprocessen och vikten av att miljöaspekter är en central
bedömningsgrund för verksamheten.
Styrsystemen i FN:s operativa organ har inte präglats av samma effektivitet
som i de internationella finansieringsinstitutionerna. Det finns en tydlig
tendens att FN:s verksamhet inom det ekonomiska och sociala området har
fragmentiserats och marginaliserats. I det Nordiska FN-projektet har de nordiska
länderna utvecklat förslag som kan leda till att denna utveckling stoppas genom
att styr- och finansieringssystemen reformeras. FN-projektets analys och förslag
låg till stora delar till grund för generalförsamlingens fattade beslut om
reformer.
Härigenom har ett viktigt steg tagits för att skilja den övergripande
policystyrningen från den operationella. FN:s ekonomiska och sociala råds
(ECOSOC) roll stärks. Ett årligt högnivåmöte äger nu rum i ECOSOC för att ge
riktlinjer för FN:s biståndsverksamhet.
En central del i beslutet är bildandet av exekutiva styrelser för FN:s program
och fonder. De nya styrelserna består av 36 medlemmar. Sverige driver
tillsammans med de övriga nordiska länderna att samtliga medlemsländer
organiseras i olika valgrupper. Inriktningen skall vara att samtliga
medlemsländer skall kunna följa och påverka styrelsernas arbete, utan att själva
behöva vara närvarande i samtliga styrelsemöten. De tidigare styrelserna kunde
samla 200-300 deltagare vid årliga möten som pågick i tre till fyra veckor. De
nya styrelserna sammanträder nu regelbundet under året vid två till fem dagars
möten. Förutsättningar har därmed skapats för att medlemsländerna skall kunna ta
ett större ansvar för verksamheten och kontinuerligt granska och ge riktlinjer
för hur den skall bedrivas.
Församlingens beslut innehöll också en överenskommelse om att förhandlingar
skall inledas om ett nytt finansieringssystem för FN:s biståndsverksamhet. Våren
1994 presenterade generalsekreteraren en rapport som utgör underlag för dessa
förhandlingar, vilka kommer att pågå till sommaren 1995. De nordiska länderna
har i inledningen av förhandlingarna upprepat förslagen från Nordiska FN-
projektet. Målet är att skapa en jämnare bördefördelning mellan givare liksom en
högre grad av förutsägbarhet i bidragsgivningen. Den nuvarande formen med
frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två nya former. Den första utgörs av
uttaxerade bidrag från samtliga länder där hänsyn skall tas till
betalningsförmågan. Den andra föreslås vara förhandlade bidrag.
Den pågående reformprocessen är i första hand inriktad på hur FN:s
biståndsverksamhet skall effektiviseras. Parallellt med denna process har
generalförsamlingen börjat en diskussion om en "Dagordning för utveckling".
Generalsekreteraren har utarbetat ett underlag för denna diskussion som
påbörjades under höstens församlingsmöte. Från svensk sida har betonats att en
Dagordning för utveckling ger stora möjligheter att närmare precisera vad FN
skall prioritera inom det ekonomiska och sociala området. Med minskade resurser
för operativ verksamhet måste FN-systemet finna klarare avgränsningar och fokus
för sin samlade verksamhet. En tydligare arbetsfördelning bör också göras mellan
FN och utvecklingsbankernas verksamhet. Generalförsamlingen har tillsatt en
arbetsgrupp för att fortsätta diskussionen om en Dagordning för utveckling.
Anslag och anslagsbelopp
Anslagsbenämningar och anslagsbelopp (i miljoner kronor) framgår av nedstående
tabell.
1994/95 1995/96 1995/96
12 mån 18 mån
1. FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet 1 856 1 808 2 712
UNDP 610 600 900
UNFPA 140 140 210
UNICEF 350 340 510
WFP 270 252 378
UNRWA 146 150 225
UNHCR 275 270 405
ITC 15 12 18
Narkotikabekämpning gm FN-systemet 50 44 66
2. Internationella finansieringsinstitutioner877 901 1 351,5
Världsbanksgruppen 639 636 954
Regionala utvecklingsbanker 133 134 201
Övriga utvecklingsfonder 105 131 196,5
3. Övrigt multilateralt samarbete 562 466 699
Miljöinsatser 150 145 217,5
IPPF 89 72 108
WMU 18 18 27
Multilateral rekrytering 62 48 72
FN:s aktioner för fred och 150 100 150
återuppbyggnad
Övriga insatser 93 83 124,5
C 1. Totalt 3 295 3 175 4 762,5
C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
De frivilliga årsbidragen till FN-organen betalas vanligen under kalenderårets
andra hälft. Således skulle i normala fall under tidsrymden juli 1995 t.o.m.
december 1996 två fulla årsbidrag ha utbetalats till FN-systemet. Eftersom
omräkningen av budgetåret till 18 månader endast tillåter 50 % uppräkning av
medel saknas för kalenderåret 1996 motsvarande ett halvt årsbidrag till FN-
organen, vilket motsvarar ca 850 miljoner kronor. Då ett sådant utrymme inte går
att infoga inom biståndsramen avser regeringen att mildra effekten av
minskningen för FN-organen genom att fördela bidragsgivningen i princip jämnt
under en treårsperiod. Detta medför bidrag motsvarande i genomsnitt ca 80 % av
dagens volym. FN-bidragen skall enligt denna modell beräknas så att de faktiska
bidragen under 2,5 års perioden juli 1995 - december 1997 fördelas som årsbidrag
för de tre kalenderåren 1995 - 1997. Effekten för FN organisationerna av denna
budgetering framgår av följande tabell som redovisar en möjlig utveckling av de
årliga bidragen till FN:s program och fonder 1994/95 - 1997, milj kr:
1994/95 1995, 1996
budgetår 1997
UNDP 610 492
UNFPA 140 116
UNICEF 350 283
WFP 270 200
UNRWA 146 115
UNHCR 275 220
ITC 15 12
Narkotikabekämpn gm FN 50 35
Regeringen förutser således anslag till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet
i fält till totalt 4 419 miljoner kronor för kalenderåren t.o.m. år 1997, varav
2 712 miljoner kronor föreslås utbetalas under budgetåret 1995/96.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
- Ordinarie bidrag till UNDP 850 miljoner kronor
- FN:s kapitalutvecklingsfond 50 miljoner kronor
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala organ för
finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd om och finansierar
insatser inom flertalet samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och
territorier.
UNDP är ett centralt FN-organ för multilateralt utvecklingssamarbete. UNDP:s
verksamhet är starkt fattigdomsinriktad genom att 87 procent av dess resurser
fördelas till länder med en per capita inkomst på högst 750 dollar. Nästan
hälften av UNDP:s medel används för verksamhet i Afrika. UNDP har arbetat mycket
målmedvetet med att föra över ansvaret för verksamheten till mottagarländerna
för att nationell kapacitet skall kunna utvecklas. Omkring 30 procent av UNDP:s
resurser går idag till miljörelaterad verksamhet. Verksamheten har också i allt
större utsträckning inriktats på kvinnans situation i mottagarländerna. Vidare
arbetar UNDP mycket aktivt för att stärka samordningen av FN-biståndet på
landnivå.
UNDP har dock inte kunnat spela den centrala rollen som finansiär av FN-
biståndet. Verksamheten har därtill varit allt för splittrad på många små
projekt. Rollen som samordnare av FN-biståndet på landnivå har också varit svår
att uppfylla, delvis beroende på obenägenhet hos andra FN-organ att delta i en
samordnad och integrerad FN-strategi.
Den femte programperioden kommer att vara slutförd i och med år 1995 års
utgång. Från svensk sida betonas inför nästa programperiod vikten av att
organisationen renodlar sitt arbete till verksamhet som har strategisk betydelse
för en hållbar mänsklig utveckling. UNDP skall således främst stödja
kompetensutveckling och institutionsbyggande i de fattigaste länderna.
UNDP:s roll i FN:s katastrofarbete inriktas på katastrofinsatsernas samordning
med åtgärder som leder till varaktig utveckling samt på återuppbyggnad. UNDP har
också en viktig uppgift i att integrera det långsiktiga utvecklingssamarbetet
med FN:s arbete att skapa fred och säkerhet.
Vidare driver regeringen mycket aktivt frågan om att stärka UNDP:s samordning
av FN-biståndet på landnivå. UNDP:s landrepresentant har fått
generalförsamlingens uppgift att utarbeta integrerade landstrategier för
samtliga FN-organs verksamhet. I detta arbete måste mottagarländerna spela en
avgörande roll och deras ansvar för utvecklingsinsatserna bör betonas
ytterligare.
UNDP har en viktig uppgift att svara för en analytisk och tvärfacklig
kompetens inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett exempel på UNDP:s
arbete inom detta område är årsrapporten om mänsklig utveckling (Human
Development Report).
UNDP har en viktig roll i uppföljningen av FN:s konferens om befolkning och i
utveckling och av det sociala toppmöte som kommer att hållas i Köpenhamn i mars
i år.
Regeringen driver också att UNDP skall fortsätta att utveckla sitt arbete med
att stödja mottagarländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. UNDP är
ett av de organ som genomför projekt finansierade av den globala
miljöfaciliteten (GEF).
UNDP är också verksamt i Central- och Östeuropa. Sverige har i detta
sammanhang betonat att FN-systemets roll måste tydliggöras i förhållande till
bilaterala och andra multilaterala biståndsgivare. Vidare understryks att UNDP:s
landrepresentant skall samordna FN-insatserna i de berörda länderna.
Genom generalförsamlingens beslut om reformer av FN:s biståndsverksamhet har
UNDP fått en ny exekutiv styrelse. Nästa steg i UNDP:s reformprocess måste vara
att organisationen får ett nytt finansieringssystem som innebär att givarna
gemensamt förhandlar om nivån och fördelningen av organisationens bidrag.
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till
små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de
minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att stödja
marknadsekonomisk utveckling och bedrivs på ett innovativt och kreativt sätt.
Fondens verksamhet är ett viktigt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och
till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer.
Sverige är en av de större bidragsgivarna till UNDP och UNCDF. Regeringen
föreslår att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1995/96 uppgår till 850
miljoner kronor och till UNCDF till 50 miljoner kronor.
FN:s befolkningsfond(UNDP)
Befolkningsfrågorna inom FN samordnas av FN:s befolkningsfond, UNFPA.
Organisationen har till syfte att bygga upp kunskap och kapacitet inom områden
som rör befolkning inklusive familjeplanering såväl nationellt som regionalt och
globalt. Målet för verksamheten är också att sprida kunskap i i- och u-länderna
om sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en obalanserad
befolkningsutveckling samt att utarbeta strategier för att bemästra dessa
problem.
Handlingsprogrammet som antogs av FN:s internationella konferens om befolkning
och utveckling (ICPD) i Kairo anlägger ett helhetsperspektiv på
befolkningsfrågorna. Ett resultat är att verksamheten i alla berörda FN-
organisationer inklusive UNFPA kommer att påverkas.
Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta arbetet som rör FN-systemets
vidare hantering av frågor om befolkning och utveckling. Vilka konsekvenser
dessa beslut får för UNFPA är ännu inte möjligt att förutse. Exekutivdirektören
kommer vid årsmötet 1995 att föreslå prioriteringar för fondens framtida
verksamhet baserade på konferensens rekommendationer och styrelsens synpunkter.
Fondens inriktning på familjeplanering bör, enligt svensk uppfattning, vidgas.
Det nya begreppet sexuell och reproduktiv hälsa bör ersätta begreppet
familjeplanering. Stärkande av kvinnans ställning, omvandlingen av mannens roll
samt en ökad koncentration på ungdomars situation är andra viktiga frågor som
konferensen betonat.
Handlingsprogrammet från Kairo kommer att vara en viktig utgångspunkt för vårt
utvecklingssamarbete. UNFPA:s verksamhet är en del av detta samarbete. Sverige
kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt hur UNFPA på ett effektivt sätt kan
bidra till att följa upp konferensens resultat.
UNFPA har under året fått en ny styrelseform. Den nya styrelsen för UNFPA har
hittills endast haft två möten. Det är angeläget att den nya styrelseordningen
får fullt genomslag även inom UNFPA.
Regeringen föreslår att 210 miljoner kronor avsätts för bidrag till UNFPA
under budgetåret 1995/96.
FN:s barnfond (UNICEF)
UNICEF:s verksamhet är inriktad på att förbättra barns, och i viss mån kvinnors,
ställning och livsvillkor. Organisationen är det ledande multilaterala
utvecklingsorganet inom de sociala sektorerna. Förutom traditionella
biståndsinsatser i u-länder verkar fonden också globalt som opinionsbildare för
barnets rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter och uppföljningen av
barntoppmötet år 1990 har resulterat i att över 130 länder i världen tagit fram
nationella handlingsplaner för att förbättra sina barns livsvillkor. Sverige har
varit en drivande kraft i denna process. Inför FN:s generalförsamling 1995
kommer UNICEF att presentera en sammanställning om hur barnens situation
utvecklats i hela världen.
Två viktiga roller präglar UNICEF:s arbete på 1990-talet. En roll är
katalytisk, som policyskapare och rådgivare på alla områden som berör barn. Den
andra är operativ, med landbaserade utvecklingsprogram och punktinsatser i
katastrofsituationer. Kvinnans viktiga roll, både som resurs och som individ,
skall genomsyra all verksamhet.
Sverige är sedan femtiotalet en av UNICEF:s mest aktiva samarbetspartner, både
när det gäller att driva policyfrågor och att stödja verksamheten med ett
avsevärt finansiellt bidrag. UNICEF kan redovisa mycket goda resultat på kort
sikt men det är viktigt att långsiktigheten i de operativa insatserna får en mer
framträdande roll i verksamheten. Regeringen lägger stor vikt vid det pågående
arbetet när det gäller implementering av nya arbetsformer i linje med FN:s
reformbeslut.
Regeringen prioriterar barnfondens arbete med att förbereda och följa upp de
aktuella FN-konferenserna med tonvikt på kvinnans betydelse för utvecklingen.
UNICEF har fått en allt viktigare roll i arbetet med komplexa katastrofer.
Regeringen driver att fonden utvecklar en form för detta arbete som både
uppfyller de akuta behoven och har ett hållbart långsiktigt perspektiv.
Regeringen avser nära följa den nya strategi för utbildning som UNICEF skall
utarbeta under 1995. Vidare spelar arbetet med att implementera barnets
rättigheter på alla nivåer en fortsatt viktig roll.
Det svenska samarbetet med UNICEF måste ses som en helhet. Sveriges totala
bidrag över främst anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och
C 2. utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
uppgick budgetåret 1993/94 till 883 miljoner kronor, en ökning med 118 miljoner
från föregående år. Ökningen utgörs av stöd till extrabudgetära insatser via
landprogrammen för svenska programländer. 1993 stod Sverige för nästan 42 % av
UNICEF:s budget för extra programstöd. Därtill betalade Sverige 10 % av
katastrofinsatserna.
Ett multilateralt organ bygger på samverkan och delat ansvar. Sverige har
sedan 1986, med undantag för två år, varit den största enskilda givaren till
UNICEF. En betydelsefull och viktig insats är därutöver det arbete Sverige gör
på det normativa planet. Regeringen kommer att intensifiera arbetet att få en
jämnare bördefördelning i bidragsgivningen till UNICEF. Det svenska
basbudgetstödet föreslås uppgå till 510 miljoner kronor.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
WFP ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s katastrofverksamhet, till
flyktingar under FN:s flyktingkommissaries mandat och till utvecklingsprojekt
där livsmedel utgör en delkomponent. Idag kanaliseras ca 25 % av världens totala
livsmedelsbistånd genom WFP. WFP:s verksamhet har ökat kraftigt under senare år,
beroende främst på det ökande antalet katastrofer i världen, men också på att
man sedan 1992 övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens
flyktingar från UNHCR. Omsättningen uppgår till ca 1,5 miljarder US dollar
(1993).
Det är av stor vikt att givarna samordnar sina insatser, så att lokal och
regional produktion och handel inte slås ut.
Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd
skall bli större, samt för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att
lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Sverige driver också att WFP
skall stärkas i sin roll som policyorgan i frågor om livsmedelssäkerhet och
fungera som ett forum för dialog i livsmedelsbiståndsfrågor.
WFP har en stor och väl fungerande organisation för transporter och logistik.
Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt bilaterala
livsmedelsbistånd, vilket skapar obalans och ineffektivitet i organisationen
därför att det försvårar samordningen av, och prioriteringen mellan, olika
insatser och minskar flexibiliteten. Regeringen driver därför att WFP:s
multilaterala karaktär skall stärkas samt att WFP tydligare definierar sin
verksamhet utifrån en analys av livsmedelsbiståndets roll, för att nå en hållbar
utveckling.
Den kraftiga förändringen i externa faktorer som påverkar WFP:s verksamhet,
främst det ökade antalet katastrofer, har aktualiserat förändringar i
organisationens struktur och administration. Även en rad interna faktorer, bl.a.
en mindre väl utvecklad finansieringsstruktur har inneburit att behovet av en
omstrukturering av organisationen blivit stort. På bl.a. nordiskt initiativ har
en process påbörjats avseende såväl riktlinjer för verksamheten som utveckling
av nya administrativa och finansiella rutiner. Det är synnerligen angeläget att
den långsiktiga finansieringen av WFP kan lösas på ett tillfredsställande sätt .
Genom det svenska medlemskapet i EU kommer Sverige även att bidra till WFP
genom det bidrag som lämnas till organisationen från EU. Detta ger även
möjligheter att inom ramen för EU-samarbetet indirekt påverka WFP:s organisation
och dess arbete. Resultatet av organisationens reformsträvanden kommer att ha
stor betydelse för fortsatta överväganden om det svenska bidraget och dess
periodicering till WFP. Regeringen avser fortsatt driva reformering av WFP i
linje med det Nordiska FN- projektet. Vidare kommer utvecklingen av
livsmedelsbiståndets omfattning och karaktär inom EU att ha betydelse för
övervägandena rörande stödet till WFP.
En ny konvention om livsmedelshjälp träder i kraft i början av år 1995, i
huvudsak baserad på 1986 års konvention. Genom konventionen har medlemsländerna
åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per
år i tre år. Därefter skall den ses över i ljuset av konsekvenserna av
Uruguayrundans slutavtal om multilateral handel för livsmedelsförsörjningen i
världen. Det konventionsbundna svenska årsbidraget, som motsvarar 40 000 ton
vete inklusive kostnader för administration och frakt, ingår i bidraget till
WFP.
Regeringen beräknar att medel för bidrag till WFP om 378 miljoner kronor bör
avsättas under budgetåret 1995/96.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)
UNRWA skapades av FN:s generalförsamling 1949 och startade sin verksamhet i maj
1950. UNRWA:s mandat har förlängts efterhand och löper f.n. till den 30 juni
1996. Organisationens uppgift är att ge utbildning, hälsovård och social service
till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza samt i Libanon, Syrien och
Jordanien. Palestinska flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid
staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967.
Genom att flyktingstatusen ärvs är idag ca 3 miljoner palestinier registrerade
hos UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.
Fredsprocessen i Mellanöstern möjliggör en successiv avveckling av UNRWA.
Genom sin unika ställning i regionen spelar UNRWA en viktig roll i
fredsprocessen, dels genom att agera som "kommunal förvaltning" för främst
utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för att snabbt förbättra
palestiniernas levnadsvillkor. UNRWA:s verksamhet integreras nu alltmer med
administrationen i de palestinska självstyrande områdena. Som ett led i denna
process kommer UNRWA:s huvudkvarter under 1995 att successivt flyttas från Wien
till Gaza. Därvid kommer också viss omorganisation att äga rum.
UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de palestinska
flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza. UNRWA:s roll som
utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär organisation bör lyftas fram
i syfte att bryta det beroende av bistånd som många flyktingar har efter många
år av internationell hjälp.
Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt stöd. UNRWA är en
viktig kanal för Sverige för detta stöd. I takt med att fredsprocessen
fortskrider och det svenska bilaterala stödet till regionen utökas bör man
successivt under de närmaste åren kunna räkna med en nedtrappning. Regeringen
beräknar att medel för UNRWA bör avsättas med 225 miljoner kronor för budgetåret
1995/96.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)
UNHCR:s ursprungliga uppgift är att ge skydd och bistånd till personer som flytt
undan förföljelse samt att medverka till långsiktiga lösningar på
flyktingproblem. Det ursprungliga mandatet har dock utvidgats genom såväl
tillkomsten av regionala överenskommelser som genom särskilda beslut av FN:s
generalförsamling. Vidare har flyktingkommissariens mandat kommit att även
inkludera skydds- och hjälpbehövande grupper i flyktingarnas ursprungsländer.
Genom denna utveckling har UNHCR blivit ett av de viktigaste FN-organen inom
katastrofområdet.
UNHCR har en central roll inom FN-systemet för att medverka till att förhindra
uppkomsten av flyktingströmmar. Grundorsakerna till att människor flyr måste
angripas genom utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Mot
denna bakgrund avser regeringen under det kommande budgetåret framförallt verka
för att:
- stärka flyktingkommissariens roll vad gäller att medverka till att såväl
förebygga uppkomsten av flyktingströmmar som att möjliggöra repatriering
av flyktingar inom ramen för samordnade insatser inom FN-systemet avseende
fred, säkerhet och utveckling,
- utveckla UNHCR:s roll i flyktingarnas ursprungsländer i samverkan med
relevanta multilaterala organ genom att koppla förebyggande insatser till
rehabiliterings- och utvecklingsinsatser.
- UNHCR måste ta ett ökat ansvar för att FN uppträder på ett samordnat och
effektivt sätt.
- existerande skillnader i behandling av olika grupper i behov av
internationellt skydd och humanitär hjälp i såväl asyllandet som
ursprungslandet måste successivt utjämnas. FN-organens och de enskilda
organisationernas roll att tillhandahålla internationellt skydd bör
framhävas. Former för ökad samverkan mellan flyktingkommissarien och andra
organisationer inom skyddsområdet, bl.a. högkommissarien för mänskliga
rättigheter, bör undersökas.
När det gäller skydd och hjälp i enlighet med 1951 års konvention uppfyller
UNHCR väl sina åtaganden. I sina egna katastrofinsatser är UNHCR förhållandevis
snabb och effektiv. Organisationen behöver dock utveckla insatser för långsiktig
rehabilitering samt samordningsfunktioner med övriga delar av FN.
Det ökande antalet katastrofer med mycket stora flyktingströmmar har inneburit
att UNHCR:s verksamhet ökat mycket snabbt. Under den senaste fyraårsperioden har
omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar år 1990 till 1 307 miljoner US
dollar år 1993. Operationerna i framförallt f.d. Jugoslavien och Rwanda har
utsatt organisationen för stora påfrestningar. Det är därför angeläget att finna
nya finansieringsformer, att stärka UNHCR:s administrativa kapacitet och att
finna former för att anpassa organisations-, programmerings- och
personalstrukturen till den existerande verksamheten. Regeringen avser driva en
sådan fortsatt reformprocess i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag.
Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska stödet till UNHCR för
budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 405 miljoner kronor.
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)
ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån
för u-länderna. Organisationen erhåller sina finansiella resurser för den
administrativa budgeten från UNCTAD och GATT och för projektverksamheten från
UNDP och enskilda länder. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala
bidragsgivaren.
Verksamheten syftar till att stödja u-länders exportinsatser och finna
lösningar på handelsproblem. U-ländernas behov av denna typ av bistånd tilltar,
bl.a. på grund av de nya möjligheter som öppnar sig som ett resultat av
uppgörelsen inom GATT:s multilaterala handelsförhandlingar samt de
marknadsekonomiska landvinningarna i det tidigare östblocket.
Sverige inledde under år 1991 en diskussion om ITC:s framtida struktur och
organisation i enlighet med reformtankarna inom det nordiska FN-projektet.
Svenska förslag om att inrätta en rådgivande kommitté för bättre styrning av
verksamheten samt att skapa en global bidragsfond godtogs i princip.
Den nyvalde exekutivdirektören är starkt engagerad i reformprocessen och
Sverige avser därför verka för en förstärkt roll för ITC på det handelsfrämjande
området. Förutsättningen för detta är att reformprocessen kan slutföras.
Regeringen beräknar medelsbehovet till 18 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. Utbetalningen av bidrag till ITC skall göras avhängigt bl.a. av
utvecklingen vad gäller de svenska reformförslagen om förbättrade styrformer och
global bidragsfond.
Narkotikabekämpning genom FN-systemet
FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella
narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet och svara för
uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet.
Narkotikaproblemet är omfattande och globalt och kräver internationellt
samarbete. I många utvecklingsländer är problemet nära kopplat till bl.a.
bristande respekt för mänskliga rättigheter och fattigdom. Regeringen avser
verka för att stärka UNDCP:s roll för att engagera hela FN-systemet, inklusive
de internationella finansieringsinstitutionerna, i narkotikabekämpningen.
Särskilt viktigt är arbetet att försöka få till stånd integrerade FN-insatser på
landnivå.
Regeringen driver linjen att UNDCP måste inrikta sin verksamhet på strategiska
program, som sedan kan tas över av andra FN-organ. Vidare verkar regeringen för
en jämnare bördefördelning och att en större andel av bidragen bör ges i form av
programstöd istället för som projektstöd.
Narkotikakommissionen, som är UNDCP:s styrande organ, har beslutat att
genomföra en studie av samordningen av narkotikafrågorna inom FN-systemet.
Studien kommer att behandla många av de frågor Sverige bedömer som centrala i
syfte att kunna presentera riktlinjer för hur UNDCP på ett bättre sätt skall
kunna utöva en katalytisk roll.
WHO:s program mot beroendeframkallande substanser, WHO/PSA, skall utgöra ett
kunskapscentrum med betoning på att samla in, utveckla och sprida information
kring frågor om missbruk av alkohol, narkotika och tobak. Det ligger väl i linje
med den svenska synen på dessa frågor.
Regeringen beräknar medelsbehovet för bidrag till den multilaterala
narkotikabekämpningen för budgetåret 1995/96 till 66 miljoner kronor för
insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och WHO.
C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner
Budgetering av internationella förhandlade bidrag
Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna utgörs av
åtaganden för perioder om flera år. Medlemsländerna förhandlar normalt vart
tredje år om storleken av påfyllnad till de olika bankernas utvecklingsfonder.
Resurserna från en sådan påfyllnad används sedan successivt över en längre
period, i Världsbankens fall ungefär åtta år. Medlemsländerna fastställer vid
förhandlingarna sina respektive bidrag för hela påfyllnadsperioden.
Budgetering av bidragen till Världsbanken har tidigare skett så att det i
varje års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska årsbidraget.
Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då
organisationen begärt att få tillgång till dessa resurser har medel dragits från
summan på skuldsedeln. Dessa dragningar har gjorts först när organisationen
behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Genomgående har dock
de anslagna medlen överstigit bankernas utbetalningar varför budgetmedel har
ackumulerats under en följd av år. Dessa medel härrör från åtaganden i tidigare
påfyllnader som på detta sätt kommit att byggas upp under anslaget C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram.
Budgeteringssystemet för det svenska bidraget till Internationella
Utvecklingsfonden (IDA) ändrades budgetåret 1991/92. Numera anslås endast ett
belopp motsvarande IDA:s beräknade dragningar på skuldsedlarna under det
aktuella budgetåret. Samtidigt minskar de ackumulerade budgetmedlen i takt med
att dragningar från tidigare påfyllnader fortsätter.
Det nya systemet innebär att anslagen till varje IDA-påfyllnad fördelas över
ett större antal år genom att medel anslås så länge som IDA:s dragningar från
motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel anslås för dragningar från
flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer dock de årliga anslagen och de
beräknade dragningarna att ligga på samma nivå.
Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala
utvecklingsfonderna; Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond.
Världsbanken (IBRD, IDA och IFC)
Världsbanken utgör idag den i särklass största enskilda källan för offentligt
utvecklingsbistånd och lån till u- och östländer. Världsbanken har också fått en
viktig roll att stödja omvandlingen av planekonomierna i Central- och Östeuropa
samt f.d. Sovjetunionen. Sedan dessa länder blivit medlemmar har banken blivit
en global institution där nästan alla världens länder ingår. Världsbanken består
av den internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och den
internationella utvecklingsfonden (IDA). I Världsbanksgruppen ingår även det
internationella finanseringsbolaget (IFC), det multilaterala
investeringsgarantiorganet (MIGA) samt det internationella centret för
biläggande av investeringstvister (ICSID).
Världsbankens övergripande mål är att bistå utvecklingsländerna att bekämpa
fattigdomen och förbättra levnadsstandarden genom hållbar tillväxt och
investeringar i mänskligt kapital. Sedan slutet på 1980-talet har Världsbanken
förstärkt sin inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktiga
utvecklingsfrågor, vilket överensstämmer väl med svenska biståndspolitiska mål.
Banken ger lån till projekt i den offentliga sektorn och
strukturanpassningprogram, tillhandahåller ekonomisk rådgivning och experthjälp
samt verkar som katalysator för andra investeringar och som samordnare av
multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå.
IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor till låg- och
medelinkomstländer. Budgetåret 1993/94 uppgick IBRD:s nya låneåtaganden till
14,2 miljarder US dollar.
IDA ger lån till de fattigaste u-länderna på särskilt förmånliga villkor. De
nya åtagandena under budgetåret 1993/94 uppgick till 6,6 miljarder US dollar.
Målen för IDA-utlåningen ligger väl i linje med Sveriges biståndspolitiska mål.
I samband med den nionde påfyllnaden fastslogs följande tre riktlinjer som kom
att gälla även för den tionde påfyllnaden: fattigdomsbekämpning, ekonomisk
anpassning och tillväxt, samt en miljömässigt hållbar utveckling. Dessa
huvudprioriteringar bör ligga fast även för den elfte påfyllnaden som kommer att
börja förhandlas i början av år 1995. En av huvudfrågorna under IDA 11 förutses
bli hur banken praktiskt ska gå tillväga för att genomföra de riktlinjer för
utlåningen som fastställdes under IDA 9 och 10.
Sverige innehar sedan augusti 1994 exekutivdirektörposten för den
nordisk/baltiska valgruppen i Världsbanken för en period av tre år. Sverige har
under denna period även det nordiska samordningsansvaret.
År 1992 genomförde Världsbanken en utvärdering av sin totala låneportfölj, den
s.k. Wapenhansrapporten. Utvärderingen visade på ett antal brister, t.ex. att
många projekt var otillräckligt förankrade i låntagarländerna och att
uppföljningen av genomförandet inte var tillfredsställande. Detta har lett till
en starkare betoning av behovet av att banken och mottagarlandet gemensamt
utformar projekt samt på att förbättra och stödja genomförandet av projekt.
Sverige och Norden har varit mycket aktiva i denna process. Regeringen avser
bevaka att utvärderingens rekommendationer fortsatt följs upp i bankens arbete.
Sveriges sedan länge drivna politik om behovet av långsiktighet och hänsyn
till de sociala och miljömässiga dimensionerna har vunnit god genomslagskraft i
Världsbanken och utgör numer principer att beakta i all verksamhet. Satsning på
utveckling av mänskliga resurser genom t.ex. utbildning, hälsobefrämjande
åtgärder och insatser för att stärka kvinnors och flickors situation har fått
allt större tyngd i bankens verksamhet. Världsbanken har sedan ett antal år
tillbaka alltmer markerat betydelsen av miljö och dess koppling till utveckling.
Banken betonar vikten av att miljöhänsyn fullt ut integreras i verksamheten.
Regeringen avser att driva att denna helhetssyn får fullt genomslag i alla led
av bankens verksamhet.
Världsbankens kritiserade finansiering av ett antal stora vattenkraftprojekt
där befolkningsomflyttningar varit nödvändiga har lett till att banken genomfört
en översyn av samtliga berörda projekt för perioden 1986-1993. Översynen visar
bl.a. att bankens riktlinjer för befolkningsomflyttningar, som är de mest
långtgående och genomarbetade man kan finna hos en utvecklingsinstitution, inte
helt har kunnat följas. Som en följd av översynen har efterlevnaden skärpts.
Sverige kommer att noga följa hur dessa riktlinjer följs upp.
Från svenskt och nordiskt håll har man i bankens styrelse sedan länge
förespråkat en större öppenhet. Den nya informationspolicy som bankens styrelse
godkänt gör betydligt mer material tillgängligt för en intresserad allmänhet.
Den bl.a. nordiska linjen om ökad selektivitet i bankens verksamhet har fått
genomslag. Som ett resultat av detta förväntas bankens verksamhet alltmer
fokuseras på hållbar miljö, mänskliga resurser, och den privata sektorns
utveckling. Den privata sektorns centrala roll för ett lands utveckling förutses
bli en av bankens största utmaningar i framtiden då alltmer av
resursöverföringen kommer att bestå av privata kapitalflöden direkt till den
privata sektorn. En annan fråga som man från nordiskt håll drivit under en
längre tid är att banken bör eftersträva en bättre arbetsfördelning och ett
samarbete med andra aktörer på den internationella arenan. Bankens komparativa
fördelar borde därigenom bättre kunna användas.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och tionde
påfyllnaden avser den treårsperiod som började 1 juli 1993 och uppgår till ca 18
miljarder US dollar. Sverige har utfäst drygt 2,8 miljarder kronor under tre år.
I början av 1995 kommer förhandlingar om den elfte påfyllnaden för perioden
1996-1999 att påbörjas. Förhandlingarna förutses avslutas före 30 juni 1996.
Givet att IDA:s inriktning och utformning även framledes ligger väl i linje med
de svenska biståndspolitiska målen, bör bidragsandelen till IDA 11 fortsatt
ligga på en rimlig nivå.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av budgeterade och outnyttjade
skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda
önskemål (i Central- och Östeuropa och det forna Jugoslavien och för
katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620
miljoner kronor av tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde
påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana insatser. Dessa medel måste
successivt budgeteras som återlägg för IDA, så att täckning finns när dragning
på tidigare gjorda åtaganden skall ske.
Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1999 dvs. sista året för
dragningar på IDA 8. Denna process påbörjades under budgetåret 1994/95 med en
första återläggning på 112 miljoner kronor. Det återstående beloppet kommer att
fördelas under de kommande budgetåren fram t.o.m. budgetåret 1998/99.
Under budgetåret 1995/96 kommer det tredje årsbidraget till IDA 10 samt det
första årsbidraget till IDA 11 att erläggas. Dragningarna sker över en
åttaårsperiod. För IDA 9 används i huvudsak tidigare uppbyggda reserver.
Regeringen beräknar 946,5 miljoner kronor under budgetåret för bidrag till
Internationella utvecklingsfonden (IDA).
IFC bildades år 1956 och har som målsättning att främja ekonomisk utveckling i
u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjande av
produktiva privata investeringar i u-länder. Den allt viktigare roll som privata
investeringar spelar för länders utveckling har lett till att IFC kommit att få
en allt större betydelse. Varje investering måste bidra till utvecklingen av
ekonomin i mottagarlandet samt ge avkastning.
IFC arbetade under verksamhetsåret aktivt med att söka uppnå en högre grad av
diversifiering av såväl land- som sektorfördelning. IFC strävar efter att öka
sin verksamhet i Afrika, bl.a. genom de specialverksamheter inom IFC, s.k.
faciliteter, som är riktade mot Afrika. Det betydande antal länder som befinner
sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer
att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC
Antalet specialverksamheter inom IFC ökar. Dessa spelar en viktig roll för
utveckling av små- och medelstora företag i u-länder. Specialverksamheterna
finansieras med särskilda medel från medlemsländer. Utrikesdepartementet
ansvarar för samordning av dessa insatser medan beredning och uppföljning f.n.
främst sker genom SwedeCorp.
IFC är en av de effektivaste kanalerna för multilateralt bistånd till
privatsektorutveckling. Sverige bör därför fortsätta att stödja IFC:s
verksamhet. IFC bör dock eftersträva en bättre arbetsfördelning och ökat
samarbete med t.ex. Världsbankens privatsektoravdelning, regionalbankerna och
FN-systemet, för att bättre utnyttja sina komparativa fördelar.
IFC:s aktiekapital är nu uppe i 2,45 miljarder dollar. Sveriges andel i den
allmänna kapitalökningen är 1,17 procent dvs. 11,7 miljoner dollar. Detta bidrag
skall inbetalas under fem år. Under budgetåret kommer det fjärde årsbidraget att
betalas. En viss reservation finns på anslagsposten.
Regeringen beräknar medelsbehovet för samarbetet enligt ovan till 7,5 miljoner
kronor budgetåret 1995/96.
Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden
Afrikanska utvecklingsbankens målsättning är att främja ekonomisk utveckling och
sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Fattigdomsbekämpningen utgör en
central del i denna målsättning.
Under 1980-talet ökade bankens utlåning kraftigt och det finns nu allvarliga
kvalitetsbrister i bankens utlåning. Banken har haft en överdriven utlåning till
icke kreditvärdiga länder, vilket medfört omfattande betalningseftersläpningar.
Sverige verkar för kvalitetsförbättring i bankens utlåning i enlighet med en
nyligen redovisad utvärdering liksom för en ökad reservuppbyggnad och en
minskning av låneportföljen i icke kreditvärdiga länder.
Någon ny ökning av bankens kapital under det närmaste året är inte aktuell,
varför något medelsbehov ej föreligger under denna delpost.
Den senaste överenskommelsen om en resurspåfyllnad i Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och omfattade ca 3,3 miljarder
dollar. Samtidigt fastställdes principerna för verksamhetens inriktning under
1991-93. Fördelningen av fondens medel mellan olika låntagarländer baseras på en
löpande värdering av ländernas förmåga att uppnå resultat avseende ekonomisk
politik, resursfördelning och fattigdomsbekämpning samt en miljömässigt hållbar
utveckling. AfDFs verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl
med den svenska synen.
Kvalitetsproblem i AfDBs utlåning gäller även för AfDF. Förhandlingar om en
sjunde påfyllnad av AfDF:s resurser inleddes under våren 1993. Sverige verkar
för en förbättrad kvalitet i AfDF:s verksamhet och åtgärder för att stärka
Bankgruppens finansiella ställning. Den svenska bidragsandelen till AfDF VII
kommer att vara beroende av i vilken mån påfyllnadsförhandlingarna leder till
ett tillfredsställande resultat i dessa frågor. Förhandlingarna är ännu inte
avslutade och för budgetåret 1995/96 förutses således inget medelsbehov under
denna delpost.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling i
medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Sedan slutet av 1980-talet har
verksamheten allt mer kommit att förändras från mer traditionell
projektfinansiering till ett bredare angreppssätt för att främja
fattigdomsbekämpning, kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling av de
mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling.
Denna utveckling har accentuerats under de senaste åren inte minst i
överenskommelsen om en fjärde ökning av bankens kapital. Där fastslås att minst
40 % av bankens totala utlåningsvolym före årtiondets slut skall styras till de
sociala sektorerna eller användas för miljöändamål. Bankens främsta interna mål
är att öka kvaliteten på långivningen för att därigenom uppnå största möjliga
utvecklingseffekt. Detta har resulterat i en omorganisation av verksamheten där
den strategiska planeringen för varje låntagarland sätts i centrum.
Sverige ingår i en valgrupp som består av de övriga nordiska länderna,
Nederländerna och Kanada. Valgruppen har under kapitalökningsförhandlingarna
spelat en klart pådrivande roll för att åstadkomma denna breddning av bankens
verksamhet. De principer som nu ligger till grund för långivningen speglar i
stor utsträckning de svenska biståndsmålen, och dessa principers genomslagskraft
har förstärkts genom den senaste kapitalökningen.
Under det kommande budgetåret förväntas den sjunde påfyllnadsförhandlingen av
Asiatiska utvecklingsfondens resurser ta sin början. Från givarländerna finns
inför förhandlingarna ett uttalat att banken skall stärka sin profil som
utvecklingsinstitution. Utgångspunkten för det svenska agerandet bör vara hur
banken hittills implementerat det övergripande fattigdomsmålet och hur denna
roll kan stärkas.
I maj 1994 slutfördes förhandlingarna om den fjärde ökningen av bankens
kapital, som därmed fördubblades till 47 miljarder US dollar. Av ökningen skall
2 % betalas in och resten utgörs av garantikapital. Sverige bibehöll sin
tidigare kapitalandel på 0,35 %, vilket innebär att ett belopp på 1,7 miljoner
US dollar skall betalas in under en period på 5-6 år. Det är troligt att det
första bidraget till den Asiatiska utvecklingsbanken kommer att inbetalas under
budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas inom för ändamålet redan avsatta
medel. För budgetåret 1995/96 föreligger således inget medelsbehov under denna
delpost.
Regeringen beräknar att det fjärde och sista årsbidraget till den Asiatiska
utvecklingsfondens sjätte påfyllnad under budgetåret uppgår till 172,5 miljoner
kronor.
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)
Den interamerikanska utvecklingsbankens verksamhet har under nästan ett årtionde
i stor utsträckning präglas av målsättningen att främja den pågående
strukturanpassningen i låntagarländerna. Samtidigt skall en betydande del av
utlåningen riktas till de allra fattigaste befolkningsgrupperna, stöd att stärka
kvinnornas roll i utvecklingsprocessen, miljö och främjande av småföretagande.
Den åttonde ökningen av bankens kapital och påfyllnaden av fondens resurser
(IDB 8) grundar sig fortfarande på samma mål, men syftar därutöver till att
ytterligare fördjupa bankens fattigdomsorientering. Detta uttrycks som att medan
problemen med den finansiella skulden i Latinamerika är på väg att lösas, måste
under resten av 90-talet den "sociala skulden" åtgärdas. De mål man sätter upp
för detta arbete är fattigdomsreduktion, social jämställdhet, modernisering och
integration samt en miljömässigt hållbar utveckling.
Bankens interna mål är att förändra sin beredningsprocess så att den
förstärker den strategiska planeringen på landnivå. Detta har resulterat i en ny
organisation med ökad landfokusering och en stärkt roll för de landkontor som
finns i varje mottagarland. Banken kan därmed spela en konstruktiv roll i
dialogen med sina låntagarländer.
Under det kommande budgetåret bör Sverige prioritera implementeringen av IDB
8, såväl organisatoriskt som på policyområdet. Särskilt bör bankens val av
målgrupper för projekt uppmärksammas för att garantera att de fattigaste
befolkningsgrupperna nås.
I april 1994 avslutades förhandlingarna om IDB 8. Mot bakgrund av
förhandlingarnas överensstämmelse med svenska prioriteringar och det faktum att
möjligheter gavs för att förändra styrkebalansen i banken till de icke-regionala
ländernas fördel, ökade Sverige sin andel till 0,3 %. Denna förstärkning av
bankens multilaterala karaktär resulterade också i ytterligare en icke-regional
plats i styrelsen. Totalt ökades bankens kapital med 40 miljarder US dollar, av
vilka 2,5 % skall betalas in. Det sammanlagda aktiekapitalet uppgår därmed till
ca 100 miljarder US dollar. Åtaganden om totalt 1 miljard US dollar till Bankens
koncessionella fond (FSO) avsedd för de fattigaste låntagarländerna fastställdes
också. För Sveriges vidkommande innebär förhandlingsresultatet totalt
utfästelser om bidrag på 18 miljoner US dollar, vars dragningar fördelas över en
tioårsperiod.
Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i tidigare
kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet under budgetåret 1995/96
till 28,5 miljoner kronor.
Övriga utvecklingsfonder
- Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
NDF är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av utvecklingsprojekt,
som främjar ekonomisk och social utveckling i u-länder och som är av nordiskt
intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen
sker på mycket förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden
ger krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra
multilaterala finansieringsinstitutioner.
Fondens grundkapital uppgår till 250 miljoner SDR. Den svenska andelen uppgår
till 37,3 % av det totala kapitalet i enlighet med etablerad nordisk
bördefördelning.
NDF har undertecknat avtal om drygt fyrtio krediter till ett sammanlagt värde
av ca 160 miljoner SDR. Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den
svenska andelen av ännu inte inbetalt kapital uppgår till 40 miljoner SDR,
vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 650 miljoner kronor.
NDF:s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen. De
mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument i synnerhet i
fattigare länder. Fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn och strävan att förbättra
kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i kreditgivningen. NDF har
etablerat ett gott samarbete med andra multilaterala finansieringsinstitutioner
och på det sättet bidragit till den nordiska profileringen i dessa viktiga
institutioner.
Nordiska Ministerrådet kommer att under 1995 utvärdera NDF:s verksamhet.
Resultatet av utvärderingen kommer att ligga till grund för det svenska
agerandet vid de förhandlingar om kapitalpåfyllnad av NDF som väntas genomföras
under budgetåret. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till
171 miljoner kronor.
- Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
IFAD:s huvudmålsättning är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de
fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad
jordbruksproduktion. IFAD kännetecknas bl.a. av att fattigdomskriteriet är
tydligt inskrivet i organisationens stadgar samt av den relativt betydande roll
som mottagarländerna har i organisationens styrning. Verksamheten präglas av
småskalighet och innovation.
Det finansiella ansvaret för IFAD har delats mellan OPEC- och OECD-länderna.
OPEC-ländernas försämrade ekonomier har emellertid medfört att denna form av
biståndssamarbete utsatts för allt större påfrestningar.
För att skapa förutsättningar för framgångsrika påfyllnadsförhandlingar har
under 1994 en särskild kommitté gjort en översyn av struktur-, inflytande- och
resursbehovsfrågorna inom IFAD. Kommittén har föreslagit genomgripande reformer,
bl.a. övergång från ett kategoriindelat medlemssystem till ett kategorilöst samt
ändringar i fråga om röstfördelningsregler och styrelserepresentation.
Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad för 1995-1997 har därmed kunnat
återupptas och förutses avslutas i början av år 1995.
IFAD:s inriktning av verksamheten sammanfaller väl med svenska
biståndspolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på organisationens
tjänster och den är välskött och bedriver sin verksamhet effektivt.
Sverige har engagerat sig starkt i IFAD och spelar en framträdande roll i
processen mot en uppgörelse om reformer och kapitalpåfyllnad.
Beredskap bör finnas för ett svenskt deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad.
Den svenska andelen av OECD-ländernas samlade bidrag till påfyllnad bör ligga
nära den som gällde för den tredje påfyllnaden (5,8 %). Med hänsyn till att
OECD- och i viss mån mottagarländerna förutses ta över en del av OPEC-ländernas
finansiella börda i ett reformerat IFAD, kan OECD-ländernas andel av den fjärde
påfyllnaden komma att uppgå till ungefär 75 %. 600 miljoner US dollar kvarstår
som ett rimligt antagande angående påfyllnadens totala storlek.
Under dessa förutsättningar kan det första och andra svenska årsbidraget till
den fjärde kapitalpåfyllnaden beräknas till sammanlagt 130 miljoner kronor. Med
hänsyn tagen till en från budgetåret 1992/93 ingående reservation beräknar
regeringen ett medelsbehov på 25,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete
Miljöinsatser
Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) är en väsentlig
komponent i det internationella utvecklingssamarbetet. En särskild UNCED-
proposition har närmare utvecklat det svenska uppföljningsarbetet.
Som ett led i uppföljningen av propositionen upprättade regeringen en
arbetsgrupp som skulle granska hur besluten vid UNCED och andra globala
miljöfrågor kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Dessa förslag
har nyligen lämnats. Regeringen avser att noga värdera dessa planer. Syftet är
att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för ett mer integrerat och
fokuserat perspektiv på hållbar utveckling. Regeringen avser återkomma till
Riksdagen om arbetet med dessa frågor.
De mål som antagits av riksdagen om en framsynt hushållning med naturresurser
och omsorg om miljön är grundpelare i regeringens arbete med dessa frågor.
Miljöhänsyn måste integreras i all utvecklingsverksamhet. Därutöver fordras
vissa riktade bidrag till särskilda miljöfonder och -program, vilka finansieras
under denna anslagspost.
Den globala miljöfaciliteten (GEF), som administreras gemensamt av UNDP, UNEP
och Världsbanken, vars verksamhet nyligen omstrukturerats och permanentats,
finansierar insatser inom områdena globala klimatförändringar, biologisk
mångfald, skydd av internationellt vatten samt uttunning av ozonskiktet. GEF är
också interimistisk finansiell mekanism för de globala konventionerna om
klimatförändringar och biologisk mångfald, som tillkom som ett resultat av
UNCED-processen. Förhandlingar pågår om GEF:s roll i uppföljningen av dessa
konventioner. Den påfyllnadsförhandling som resulterat i en fond på sammanlagt 2
miljarder US dollar för perioden 1994-97 innebär för Sverige en andel om 2,88%,
vilket motsvarar 450 miljoner kronor. För perioden 1995/96 kommer ca hälften av
det svenska bidraget att utbetalas.
Ytterligare ett resultat av UNCED är att en konvention mot ökenspridning
nyligen framförhandlats. Regeringen avser att under våren lägga fram en särskild
proposition för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Den beräknas
kunna träda i kraft under 1997. Under interimsperioden kommer förhandlingar att
föras, som bl.a. skall ta ställning till finansieringen av de åtaganden som är
förbundna med konventionen. Under det närmaste året kommer således behovet av
finansiering främst att gälla interimsåtaganden. Ett särskilt initiativ gäller
omedelbara åtgärder i Afrika.
Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en
avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond finansierar
u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet. Under året utökades fondens
budget från 160 miljoner US dollar till 240 miljoner US dollar. Sveriges andel
till fonden bibehölls vilket innebär att det svenska åtagandet f.n. utgör 1.9
miljoner US dollar per år.
En internationell utvärdering av Montrealprotokollets verksamhet har inletts.
Insatser inom fonden har visat sig ge positiva resultat. Det finns genom dessa
insatser stora möjligheter för att en återhämtning av ozonskiktet skall kunna
ske. Detta förutsätter dock att arbetet fortgår åtminstone under den närmaste
tioårsperioden.
SIDA har under flera år haft i uppdrag att handha genomförandet av vissa
multilaterala miljöinsatser inom ramen för denna delpost. Inriktningen har varit
långsiktiga insatser som kräver kontinuitet och som ligger i linje med UNCED-
besluten. Den föreslagna minskningen på delposten påverkar även denna del.
Regeringen föreslår ett bidrag med 217,5 miljoner kronor för budgetåret
1995/96.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
Det övergripande målet för IPPF är att främja ett ansvarsfullt föräldraskap.
IPPF:s strategiska plan för nittiotalet ("Vision 2000"), som antogs för två år
sedan framhåller den mänskliga rättigheten för alla kvinnor, män och ungdomar
att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Man betonar också
federationens roll som ledare inom området genom sin starka fältnärvaro.
Sveriges inställning till planen är positiv. Särskilt betydelsefullt är att
man hävdar kvinnornas rättigheter samt uppmärksammar tonåringar och deras
situation. Organisationen har dock haft svårt att föra ut planens budskap till
sina relativt självständiga medlemsorganisationer.
Det handlingsprogram som antogs av FN:s konferens om befolkning och utveckling
är av stor relevans för IPPF:s verksamhet. Enskilda organisationer har på ett
mycket aktivt sätt bidragit till det lyckosamma resultatet av konferensen. De
utgör nu parter i det omfattande arbete som vidtar för att följa upp
konferensens rekommendationer och får därmed en mer betydelsefull och
sjävständig roll. IPPF:s verksamhet som bedrivs av deras globala nätverk får en
väsentlig roll i genomförandet.
Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till IPPF. En mer
balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå.
Regeringen föreslår ett bidrag till IPPF om 108 miljoner kronor för budgetåret
1995/96.
Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)
WMU, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens
(IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer
som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration.
Utbildningen har för alla kurser moment av marin miljökunskap. Varje årskurs
består av ca 100 studenter som till 90-95 % kommer från utvecklingsländer.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad
länder. Sverige skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som
fastställs. För budgetåret 1995/96 förutser regeringen ett bidrag om 27 miljoner
kronor.
Multilateral rekrytering
Svensk representation i FN-organ på olika ansvarsnivåer är av stort värde för
Sverige. Vårt land är underrepresenterat vad gäller personal i flertalet
frivilligfinansierade multilaterala organ. Det är viktigt att finna effektiva
former för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka
antalet svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet.
Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och
finansiering av biträdande experter inom internationella organisationer,
särskilt FN-systemet.Under budgetåret 1994/95 finansierar Sverige ett 90-tal
multilaterala biträdande experter.
Under budgetåret 1993/94 har SIDA i samråd med Utrikesdepartementet utvärderat
programmet. Utvärderingen visar bl.a. att hälften av deltagarna i programmet
haft åtminstone ytterligare ett uppdrag inom det internationella biståndet och
mer än hälften är intresserade av att få sådana uppdrag i framtiden. Cirka 10 %
av de tidigare biträdande experterna har enligt utredningen fått fast
anställning inom FN-organisationer. Det är dock oklart hur effektivt programmet
varit för att bidra till ett ökat antal svenskar i internationell tjänst. Det är
väsentligt att finna former för rekrytering och för att på ett bättre sätt
utnyttja nationella och internationella erfarenheter.
Regeringens bedöming är att programmet i nuvarande skede är i behov av
konsolidering och en betydligt klarare målsättning än tidigare. Ett
genomgripande nytänkande krävs i syfte att fokusera insatserna och utnyttja
programmet effektivare än hittills. Regeringen avser att tillsammans med den nya
myndigheten utveckla nya riktlinjer för programmet.
Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att
rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i internationella
organisationer.
För budgetåret 1994/95 förutser regeringen ett anslag för ovan redovisade
ändamål på 72 miljoner kronor.
FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad
De senaste årens utveckling i länder som f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda
har visat på behovet av att utveckla effektivare metoder för att förebygga,
förhindra och lösa konflikter samt att i alla led främja varaktig fred och
långsiktig utveckling. Framgångsrik konflikthantering kräver samordning av
insatser av såväl politisk, militär som civil och humanitär natur.
FN bör ha en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar att
finna såväl kortsiktiga som långsiktiga lösningar på konflikter och s.k.
komplexa katastrofer. FN saknar dock idag en organisation som möjliggör effektiv
samverkan och samordning. Det är angeläget att från svensk sida intensifiera
arbetet med att åstadkomma förändringar som krävs för en effektiv och
framgångsrik konflikthantering.
Betydande framsteg har gjorts inom det civila och humanitära området vad
gäller samverkan och samordning mellan de FN-organ och andra organisationer som
är verksamma i katastrofsituationer. Inom ramen för den övergripande
reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet har en omfattande
översyn och omorganisation gjorts av FN:s katastrofarbete. Dock har
förhållandevis lite åstadkommits vad gäller att anpassa FN:s fredsbevarande
operationer till dagens komplexa katastrofer och det övriga FN-systemets civila
och humanitära insatser. Det är därför angeläget att bredda de fredsbevarande
operationerna i utvecklingsländerna till att även inkludera åtgärder som syftar
till att främja varaktig fred, respekt för mänskliga rättigheter,
demokratisering och långsiktig civil utveckling.
Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall även
fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och humanitära
aspekterna av de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna. Under
budgetåret 1995/96 bör ökad uppmärksamhet ägnas åt att utveckla FN:s
organisation och arbetsmetoder i syfte att på såväl kort som lång sikt främja
effektivare samverkan mellan FN:s civila, humanitära och fredsbevarande
insatser. Särskilt avseende bör fästas vid att utveckla och förbättra FN:s
förmåga att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt organisationens
möjligheter att främja övergången till varaktig fred och långsiktig utveckling.
Vidare bör särskilt avseende fästas vid FN:s organisation och arbetsmetoder i
framförallt s.k. komplexa katastrofer.
Användande av medel under denna anslagspost får ske i de länder vilka enligt
OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Anslagsposten kan vidare
utnyttjas för insatser av utvecklingskaraktär (organisations- och
metodutveckling, etc.) inom FN och andra organisationer, som bidrar till att
utveckla FN:s konflikthanteringsförmåga. Insatser för konfliktlösning,
demokratistöd, humanitär hjälp och återuppbyggnad bör i ökad utsträckning
finansieras under anslaget C2.
För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen ett belopp om 150 miljoner kronor
för denna anslagspost.
Övriga insatser
Under delposten finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program,
seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell
samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl
visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Ibland kan det av
förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det
svenska bidraget. I andra situationer råder osäkerhet om storlek och tidpunkt
för ett eventuellt kommande svenskt bidrag. Vidare utgår under denna delpost
återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en
angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma.
Regeringen uppskattar att samarbetet för övriga multilaterala insatser
förutsätter en resursram om 124,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Denna
ram kommer bl.a. att nyttjas till följande insatser:
- Internationella rödakorskommittén (ICRC)
ICRC arbetar efter de principer som fastställts i Genèvekonventionerna.
Verksamheten, som traditionellt är inriktad på att ge skydd och bistånd till i
första hand krigsfångar och civila internerade samt på
familjeåterföreningsåtgärder, har på senare tid alltmer inriktats på humanitär
verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella
verksamhet med katastrofbistånd. Regeringen förutser ett fortsatt årligt bidrag
till organisationens administrativa budget på 8 miljoner kronor.
- FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT)
Genom HABITAT ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och
bebyggelsefrågor i u-länder. Detta inkluderar den globala strategi man driver om
tak över huvudet för alla till år 2000 (Global Strategy for Shelter) och
uppföljning av boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige ger stöd till den
reguljära tekniska biståndsverksamheten inom HABITAT med 5 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95. Tonvikten i HABITAT-programmet lägger Sverige på frågor som
berör de fattigaste slumområdena i storstäderna samt på kvinnans situation i
boendemiljön. Regeringen förutser ett bidrag till HABITAT med 7,5 miljoner
kronor under budgetåret 1995/96.
Sverige driver ett aktivt förarbete inför HABITAT II-konferensen år 1996 genom
den förberedelsegrupp som bildats. HABITAT II skall särskilt behandla två tema:
godtagbart boende för alla och utveckling av hållbara
bosättningar i en urbaniserande värld.
Bland de frågor Sverige prioriterar kan nämnas alla människors basbehov av ett
hem, vikten av att sätta den enskilda människan och hushållet i fokus samt
vikten av demokrati på lokalplanet. Regeringen beslutade under våren 1994 om ett
bidrag på 3 miljoner kronor till förberedelsearbetet, särskilt i
utvecklingsländer, inför HABITAT II-konferensen. Sverige bör ha beredskap att,
tillsammans med andra givare, ytterligare stödja förberedelsearbetet inför
konferensen 1996 samt kunna stödja vissa mindre insatser för att följa upp
konferensens resultat.
- FN:s fjärde kvinnokonferens
Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s fjärde kvinnokonferens i
Peking år 1995. Visst stöd över biståndsbudgeten har tidigare utgått till
förberedelsearbetet i utvecklingsländer, men Sverige bör ha beredskap att dels
ge ytterligare bidrag till de svenska förberedelserna, dels för uppföljande
insatser.
- FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM)
Den katalytiska och innovativa rollen för FN:s utvecklingsfond för kvinnor
(UNIFEM) har illustrerats med ett sandkorn i ett ostron: genom att konstant
skrapa på ytan och irritera, skapas till sist en pärla. UNIFEM är en av de
minsta fonderna i FN systemet, men med ett mycket starkt mandat. Fonden verkar
organisatoriskt som en självständig enhet i samarbete med UNDP.
UNIFEM arbetar med en rad experimentella insatser inom ett brett
verksamhetsfält såsom kvinnans rätt, tillgång till krediter, teknik och
vetenskap, rätten att välja när och hur många barn kvinnan vill föda.
Alla de stora FN-konferenserna under 1990-talet har en gemensam nämnare -
kvinnornas situation. Inför kvinnokonferensen i Peking har UNIFEM en given roll.
I denna ingår ett aktivt stöd på landnivå, främst i Latinamerika och Asien, till
att ta fram nationella underlag. Fonden tog under förra året ett särskilt ansvar
för arbetsgruppen "Kvinnor i vetenskap och teknik - nya visioner för 2000-
talet".
Sverige har sedan fondens tillkomst stött verksamheten med ett årligt bidrag
till basbudgeten. Regeringen driver att UNIFEM:s arbete anammas och får
genomslag i andra FN-organs verksamhet.
Regeringen beräknar ett stöd om 8 miljoner kronor att fördelas dels som
basbudgetstöd, dels som riktat stöd att användas av organisationen i syfte att
utvärdera dess katalytiska påverkan på de operativa utvecklingsorganen.
- Internationella programmet för kommunikationsutveckling (IPDC)
UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling har till uppgift att genom
mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt
informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Under de senaste åren har
verksamheten aktiverats och koncentrerats på ett sätt som väl stämmer överens
med svenskt synsätt. Regeringen beräknar ett bidrag om 3 miljoner kronor.
- Internationella juteorganisationen (IJO)
IJO är en organisation för internationell handel och råvarusamarbete som bl.a.
har till uppgift att förbättra de strukturella förhållandena för världens
jutemarknad. Organisationen bedriver projekt inom jordbruk, industri och
marknadsstödjande verksamhet. Det svenska bidraget var för år 1994/95 ca 20 000
kronor. Regeringen förutser ett årligt bidrag i samma storleksordning för
kalenderåren 1995 och 1996.
- Gemensamma fonden för råvaror
Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men trädde i
kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två konton, varav det ena är tänkt
att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det
andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och
marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna. Det första kontot har till
följd aldrig utnyttjats eftersom det är svårt att åstadkomma effektiva
stabiliseringsavtal. Till det andra kontot har Sverige utfäst sig att lämna ett
bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner kronor anvisats.
Regeringen bedömer att resterande 8 miljoner kronor bör anvisas budgetåret 1997.
- Tekniskt bistånd genom UNCTAD
UNCTAD lämnar tekniskt bistånd för att stödja u-ländernas ansträngningar att öka
avsättningen av sin produktion och förenkla handelsprocedurerna. Regeringen
räknar med en ram om 3 miljoner kronor för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s
program på detta område.
- Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF)
ACBF upprättades genom en överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska
utvecklingsbanken, UNDP samt enskilda givarländer. Fondens syfte är att
förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och
ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Verksamheten styrs av en styrelse där
bl.a. en svensk ledamot ingår.
Regeringen fäster stor vikt vid fondens verksamhet.
Sverige verkar för att fonden effektiviserar sin projektimplementering och att
informationsflödet till givarna förbättras.
Sverige har utfäst bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor, vilket
anslagits i fyra lika poster under åren 1991/92-1994/95. Ytterligare bidrag till
ACBF kommer vara beroende av hur tillfredsställande tidigare års bidrag till
fonden utnyttjats.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för bidrag till internationella biståndsprogram
som förordas i det föregående,
2. godkänner de utfästelser som redogjorts för,
3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar
som härutöver förordats,
4. till Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag om 4 762 500 000 kronor.
C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten
1993/94 Utgift 9 218 000 000 Reservation 3 409 462 851
1994/95 Anslag 8 665 000 000
1995/96 Förslag 11 586 600 000
varav 7 724 400 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Av reservationen hänförs 2 146 miljoner kornor till det tidigare anslaget C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA. Hela detta belopp utom 209 miljoner kronor är
intecknat genom utfästelser och avtal för olika projekt.
Det tidigare anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en reservation på 1
673 miljoner kronor. 891 miljoner kronor av detta belopp hänförs till
verksamheten inom SAREC, BITS och SwedCorp. I stort sett hela detta belopp är
intecknad genom gjorda utfästelser och åtaganden. Ca 800 miljoner kronor hänförs
till stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Stora delar av detta anslag
väntas förbrukas under budgetåret 1994/95.
Regeringen avser att stärka fattigdomsinriktningen av det svenska
utvecklingssamarbetet. För budgetåret 1995/96 innebär de nödvändiga
omprioriteringarna betydande nedskärningar av det bilaterala biståndet. Inom det
reducerade anslaget har i första hand eftersträvats att bevara landprogrammens
ställning.
Det ligger emellertid också i Sveriges intresse att bedriva
utvecklingssamarbete med ett stort antal länder. På tio år har antalet
mottagarländer ökat från ca sextio till över hundra. Omfattningen av samarbetet
varierar dock starkt. De flesta u-länder får svenskt bistånd enbart via svenska
enskilda organisationer eller FN, medan bilateralt utvecklingssamarbete av
betydande omfattning äger rum med ett trettiotal länder.
Denna ökande mångfald ställer stora krav på överblick och samordning, på
tydlig ansvarsfördelning och på klara prioriteringar. Regeringen har genomfört
och planerar att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka det bilaterala
biståndets planeringsprocess.
Den viktigaste åtgärden är bildandet av en sammanslagen biståndsmyndighet,
nedan kallad den nya myndigheten, som under en samlad ledningsfunktion och med
god strategi- och analyskapacitet kan ansvara för genomförandet av hela det
bilaterala biståndet och delar av det multilaterala. Härigenom uppnås en bättre
samordning och betydande synergieffekter, samtidigt som konkreta besparingar på
sikt kan göras inom biståndsförvaltningen.
Regeringen avser också att utveckla det planeringssystem för det bilaterala
utvecklingssamarbetet, som riksdagen beslutade om under år 1993.
Huvudinriktningen skall vara att stärka landprogrammens ställning, dvs. det
programmerade, fattigdomsinriktade biståndet till ett mindre antal
mottagarländer, och således minska biståndet till dessa länder via andra
anslagsposter. Samarbetsavtalen återinförs. Därigenom ökas långsiktigheten i
biståndet och mottagarländerna ges större möjligheter att planera och ta ansvar
för sin utveckling. På vissa punkter föreslås i denna budgetproposition
förändringar med den inriktningen, och ytterligare steg kommer att tas i
regeringens anvisningar för biståndsmyndighetens anslagsframställning för
budgetåret 1997.
Det stora antalet mottagarländer i det bilaterala biståndet ställer ökade krav
på flexibilitet i planeringsmetodiken beroende på biståndets storlek och
karaktär. Den mest krävande biståndsformen är det programmerade bilaterala
gåvobiståndet som f.n. lämnas till ett tjugotal länder. Regeringen kommer att
under de kommande åren minska antalet mottagarländer för denna typ av bistånd. I
år föreslås att biståndet till Kap Verde och Lesotho övergår i andra former. I
ett något längre perspektiv förutses även biståndet till Botswana och
ytterligare några länder övergå i andra former. Den nya biståndsmyndigheten bör
lämna förslag till i vilka länder myndighetens medverkan kan begränsas till att
exempelvis granska förslag om insatser jämte bedöma kompetensen hos de parter
som skall genomföra verksamheten. Det är också väsentligt att en fortlöpande
koncentration sker inom landprogrammen.
I syfte att öka flexibiliteten föreslår regeringen följande förändringar i
anslagsstrukturen. Landprogrammen för länderna i Afrika, Asien och Latinamerika
förs samman till var sin anslagspost, vari de enskilda landprogrammen utgör
delposter. Anslagsposten för utvecklingssamarbete med Latinamerika inrymmer
därtill insatser som under budgetåret 1994/95 finansieras över anslagsposten
demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika,
Västbanken/Gaza och Kambodja bryts ur anslagsposterna för Demokrati och
mänskliga rättigheter respektive Katastrofer och återuppbyggnad och görs till
särskilda landprogram (totalt 424 miljoner kronor).
Den tidigare anslagsposten Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter
benämns i fortsättningen Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och
konfliktlösning och inrymmer vissa insatser i syfte att främja fred och
försoning, vilka tidigare finansierats över katastrofanslaget.
De två tidigare anslagsposterna Rekrytering och utbildning av fältpersonal
samt Vissa landprogramkostnader har slagits samman till en, Kostnader för
fältpersonal.
Enligt nu gällande bestämmelser (regeringsbeslut 940623) äger SIDA rätt att,
om ej annat angivits, utan regeringens godkännande fatta beslut om
biståndsinsats till en kostnad om högst 15 miljoner kronor. SIDA har i sin
anslagsframställning föreslagit att verket i stället ges rätt att besluta om
insatser oavsett belopp om dessa insatser ligger inom ramen för regeringens
riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen instämmer i att en sådan
ordning ligger i linje med principerna om mål- och resultatstyrning i biståndet,
och kommer i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 att upphäva 15-
miljonerregeln för de länder för vilka landstrategi beslutats av regeringen samt
för vissa andra anslagsposter. Regeringen avser också att öka långsiktigheten i
biståndet genom att bemyndiga biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det
årliga landprogrammet i de fall där landstrategi föreligger. För övriga
landprogram och anslagsposter gäller normalt tre gånger årsbeloppet.
Biståndsmyndigheten kommer också att ges rätt att överskrida enskilda
landprogram eller anslagposter med högst 5 % under förutsättning att anslaget
inte överskrids. Regeringen föreslår följande struktur inom anslaget och
beräknar medelsbehovet till följande belopp (miljoner kronor):
1994/95 1995/96 1995/96
Anvisat Förslag Förslag
12 mån 18 mån
1. Afrika 1 795 1 650 2 475
Angola 60 140 210
Botswana 55 40 60
Eritrea 30 20 30
Etiopien 130 130 195
Guinea-Bissau 0 35 52,5
Kenya 80 65 97,5
Moçambique 245 245 367,5
Namibia 85 75 112,5
Sydafrika 220 230 345
Tanzania 295 260 390
Uganda 95 95 142,5
Zambia 135 125 187,5
Zimbabwe 135 120 180
Övriga länder 65 0 0
Regionala insatser 165 70 105
2. Asien 989 935 1 402,5
Bangladesh 130 120 180
Indien 305 300 450
Kambodja 100 80 120
Laos 100 90 135
Sri Lanka 50 40 60
Vietnam 180 170 255
Västbanken/Gaza 104 120 180
Reg insatser 20 15 22,5
3. Latinamerika 540 500 750
Centralamerika & Karibien 260 260 390
Nicaragua 155 120 180
Sydamerika 125 120 180
4. Demokrati, MR & konfl.lösn. 206 185 277,5
5. Tekn. sam. & kapa.utveckling 1 430 1 335 2 002,5
Tekniskt samarb. & int. kurser 335 375 562,5
Näringslivssamarbete 135 115 172,5
Särskild miljöinsatser 230 205 307,5
Forskningssamarbete 425 400 600
Särskilda program 305 240 360
6. Katastrofer & återuppbyggn 1 140 1 000 1 500
7. Folkrörelser & ensk org 1 000 850 1 275
8. Eko. reformer & skuldlättn. 1 000 800 1 200
9. Krediter för utveckling 480 395 585
U-krediter 430 340 510
Biståndskrediter 50 50 75
10. Kostnader för fältpers 60 55 82,5
11. Information 25 24,4 36,6
Summa C 2 8 665 7 724,4 11 586,6
Det bör uppmärksammas att i tabellen ovan för budgetåret 1994/95 har hänsyn
tagits till de anslagspostförändringar som föreslagits tidigare.
C 2.1 Afrika
Omvärldens syn på Afrika präglas ofta av bilder på människor utsatta för terror
i länder som Rwanda, Liberia och Somalia. Detta mänskliga lidande är inte bara
upprörande utan hotar också stabiliteten i hela Afrika, vilket i sin tur kan
påverka även vår kontinent. Olika initiativ som tas i fredsbyggande,
konfliktlösande och förtroendeskapande syfte är därför angelägna och förtjänar
svenskt stöd. Särskilt bör framhållas de ansträngningar som görs inom ramen för
bl.a. OAU och SADC att skapa regionala mekanismer för att förebygga och motverka
konflikter.
Samtidigt finns det en annan bild av Afrika, som symboliseras av köerna av
sydafrikaner som tålmodigt väntar på att få avge sin röst i landets första fria
val. Huvuddelen av länderna söder om Sahara har påbörjat en utveckling mot
demokrati. Men insikten tilltar om att flerpartival endast är en komponent i
demokratisk utveckling. Det gäller att främja framväxten av en demokratisk
kultur med folklig bas. För detta krävs ökad pluralism liksom ett starkt civilt
samhälle, vilket förutsätter en långsiktig utveckling av institutioner som
folkrörelser, partier, fristående massmedia, opartiskt rättsväsende, m.m.
Bistånd kan främja en sådan utveckling, bl.a. genom att stödja
institutionsuppbyggnad.
Med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen söder om Sahara att ha ökat
från en halv miljard år 1990 till 1,3 miljarder år 2025. Det är svårt för de
afrikanska ekonomierna att expandera i takt med befolkningsökningen. Därmed
kommer sannolikt arbetslösheten att stiga ytterligare och risken för social och
politisk oro att öka, vilket kan leda till minskad investeringsvilja och
kapitalflykt. Det innebär också att Afrika vid sekelskiftet riskerar att vara
fattigare än vid mitten av 1960-talet.
De afrikanska länderna är relativt sett de mest skuldsatta. Internationella,
samordnade aktioner är nödvändiga för att möjliggöra ekonomisk återhämtning.
Kvinnornas situation i Afrika är ofta mycket svår. De svarar ofta för
familjens försörjning. Flickor utsätts i vissa regioner för s.k. könsstympning.
AIDS drabbar i Afrika främst kvinnor. En stärkt ställning för kvinnorna är en
nödvändig förutsättning för framsteg, bl.a. för en lägre befolkningstillväxt. I
allt utvecklingssamarbete måste därför vikten av att stärka kvinnans ställning
beaktas. Biståndet behöver också utveckla nya former för att förändra sedvänjor
och förbättra kvinnors situation.
Miljöproblemen i Afrika är i första hand resultatet av fattigdom. Snabbt
ökande befolkningar innebär ökat slitage på miljön, om detta inte kompenseras av
t.ex. förbättrade brukningsmetoder.
De afrikanska statsförvaltningarna är svaga och överbelastade. Genomgripande
reformer innebärande bl.a. koncentration på verkligt centrala uppgifter är
nödvändiga.
Alltfler länder försöker komma tillrätta med ekonomiska problem genom
reformprogram, i regel uppbackade med internationellt bistånd. Världsbanken
menar, att de länder som under längre tid genomfört sådana program kan uppvisa
ökad tillväxt. Åtgärder för att skapa ekonomisk tillväxt riskerar dock att på
kort sikt drabba de svaga grupperna. Därför spelar biståndet en betydelsefull
roll för att möjliggöra en ekonomisk återhämtning i socialt acceptabla former.
Angola
Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att främja demokratisk
samhällsomdaning, nationell konsolidering samt varaktig social och ekonomisk
utveckling. Krigssituationen i landet har hittills gjort det nödvändigt att
koncentrera samarbetet till insatser av katastrofkaraktär.
FN beräknar att flera hundra tusen människor dött och att två miljoner
människor befinner sig på flykt sedan inbördeskriget återupptogs i slutet av år
1992. Under år 1993 minskade produktionen med nästan en fjärdedel och
inflationen var 1800 %. Den statliga förvaltningen och de redan tidigare
eftersatta sociala sektorerna har försvagats ytterligare och korruptionen utgör
ett stort problem.
Landprogrammet - inom hälsovård, fiske och telekommunikationer - har
inskränkts till vad som är möjligt att genomföra. Under budgetåret 1994/95
avsattes 115 miljoner kronor till katastrofinsatser, varav 75 miljoner kronor ur
basprogrammet.
Efterlevnaden av fredsöverenskommelsen kommer att bli avgörande för
utvecklingen i landet. I avsikt att stödja utvecklings- och
återuppbyggnadsarbetet i Angola föreslår regeringen ett landprogram på på 210
miljoner kronor inklusive katastrofinsatser genom främst FN. Utanför
landprogrammet görs insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö.
Botswana
Målen för utvecklingssamarbetet med Botswana är att bidra till att förbättra
villkoren för landets fattiga samt att medverka till produktivitetshöjning inom
ekonomin.
Regeringen fattade den 9 juni 1994 beslut om en landstrategi för
utvecklingssamarbetet med Botswana för perioden till och med kalenderåret 1998.
Den sammanfattande bedömningen är att Botswana uppfyller de kriterier som
riksdagen lagt fast för det bilaterala utvecklingssamarbetet: en
utvecklingsfrämjande ekonomisk politik, utveckling av demokratin, respekt för
mänskliga rättigheter samt hög effektivitet i biståndet.
Botswana är idag ett medelinkomstland, vilket motiverar att det
landprogrammerade biståndet fasas ut och att utvecklingssamarbetet övergår i
andra former.
Regeringen bedömer att det belopp som angetts i landstrategin för utfasning
kan minskas något. För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram på 60
miljoner kronor.Härutöver omfattar utvecklingssamarbetet bl.a. tekniskt
samarbete och forskningsbistånd.
Eritrea
Målet med utvecklingssamarbetet med Eritrea är att bidra till landets
återuppbyggnad och en demokratisk samhällsutveckling.
Eritrea är självständigt sedan maj 1993. Arbetet med landets författning har
inletts, och nationella val planeras inom fyra år. Landets ekonomi är slagen i
spillror efter trettio år av inbördeskrig. Återuppbyggnad har högsta prioritet
liksom repatriering av ca 400 000 eritreanska flyktingar från Sudan.
SIDA har föreslagit ett långsiktigt utvecklingssamarbete inriktat på energi
och förvaltning. För innevarande budgetår har detta bistånd inte avtalsfästs.
Det fortsatta stödet till Eritrea är för närvarande under diskussion. En
möjlighet är stöd till humanitära insatser, såsom repatriering av eritreanska
flyktingar från Sudan. Regeringen föreslår att 30 miljoner kronor avsätts för
samarbetet med Eritrea.
Etiopien
Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den demokratiska och ekonomiska
reformprocessen.
Allmänna val till ett nytt parlament planeras under våren 1995. Den politiska
basen för övergångsregeringen har krympt genom att flera grupper dragit sig ur
samarbetet. Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats avsevärt
men är ännu inte tillfredsställande.
Etiopien är ett av världens absolut fattigaste länder. Nedslitningen av miljön
är både en orsak till och en konsekvens av fattigdomen. Den höga
befolkningstillväxten försvårar ekonomisk utveckling. I november 1992 inledde
övergångsregeringen ett ekonomiskt reformprogram som fått omfattande stöd från
givarsamfundet. Resultaten är hittills goda.
Förutsättningarna att bedriva ett effektivt långsiktigt utvecklingssamarbete
med Etiopien bedöms som positiva, men decentraliseringen av statsförvaltningen
samt reformerna av landets ekonomi har minskat kapaciteten att planera och
genomföra insatser.
Under år 1995 kommer en landstrategi för samarbetet att utarbetas. I avvaktan
på denna föreslår regeringen att nuvarande mål och inriktning för samarbetet
bibehålls. Landprogrammet omfattar insatser inom undervisning, hälsovård,
inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, samt hushållning med naturresurser.
Regeringen föreslår ett landprogram på 195 miljoner kronor.
Utöver landprogrammet förutses fortsatt stöd till forskningssamarbete, stöd
för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt framväxten av en
rättsstat, samt AIDS-bekämpning. Betalningsbalansstöd kan komma ifråga.
Guinea-Bissau
Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att stödja landets
ekonomiska och sociala utveckling, framför allt genom att bygga upp fungerande
institutioner och förvaltning.
I juli 1994 genomförde Guinea-Bissau framgångsrikt landets första fria
parlaments- och presidentval. Den ekonomiska reformprocessen har inte varit lika
framgångsrik. Ett nytt strukturanpassningsprogram för åren 1995-97 har
utarbetats. Den ekonomiska politiken kompliceras av att Guinea-Bissau är ett av
världens relativt sett mest skuldsatta länder.
Landprogrammet har under senare år koncentrerats till insatser som syftar till
att förstärka institutioner och höja kompetensen inom jordbruks-och
undervisningsmyndigheterna. Därtill kommer utbildnings- och rådgivningsinsatser,
t.ex. till det nationella folkhälsolaboratoriet, samt betalningsbalansstöd.
Utanför landramen lämnas stöd till Guinea-Bissaus industriutveckling.
Den låga mottagningskapaciteten har medfört låg effektivitet i samarbetet. En
landstrategi för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är under utarbetande.
Den kommer bl.a. att beakta de slutsatser som drogs i utredningen av SAU. För
budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 52,5 miljoner kronor.
Kenya
Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas villkor på
landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att främja de
mänskliga rättigheterna.
Demokratiseringsprocessen efter de allmänna valen år 1992 har ännu inte
konsoliderats.
Den kenyanska regeringen är överens med IMF och Världsbanken om det fortsatta
strukturanpassningsprogrammet. Kenya har följt programmet vad gäller
stabilisering men framstegstakten vad gäller strukturella reformer är ej
tillfredsställande.
Landets utvecklingspolitik hämmas av brister inom förvaltningen och av
korruption. Samordnade ansträngningar görs från givarnas sida för att få till
stånd ett bättre system för kanalisering av biståndsmedel, där biståndet är
inkluderat i såväl budget som redovisningssystem.
Landprogrammet är inriktat på stöd för landsbygdens sociala och ekonomiska
utveckling. Det långvariga miljö- och markvårdssamarbetet har varit
framgångsrikt. Biståndet genom enskilda organisationer spelar en viktig roll.
En förvaltningsreform har inletts. Denna är mycket viktig för att
landprogrammet inom de tre huvudsektorerna skall kunna decentraliseras.
Revisioner av vissa biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt
inställts i avvaktan på klargöranden och rättelser.
Regeringen föreslår ett landprogram på 97,5 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. Tillsammans med ingående reservation förutses detta täcka
utbetalningarna för det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya under det
kommande budgetåret. Därutöver förutses insatser avseende mänskliga rättigheter
och demokrati, miljö samt särskilda program.
Moçambique
Målet för utvecklingssamarbetet med Moçambique är att bidra till fred, säkerhet
och stabilitet samt att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och
demokratisk utveckling.
Sedan fredsöverenskommelsen i oktober 1992 pågår ett intensivt internationellt
arbete för att stödja fredsprocessen. Under FN:s ledning, och med bl.a. svenskt
stöd, har de väpnade styrkorna demobiliserats. I oktober 1994 hölls de första
fria parlaments- och presidentvalen.
Landet är svårt sargat efter många års inbördeskrig. Barnadödligheten är bland
de högsta i världen. Den stora förekomsten av landminor är ett svårt
utvecklingsproblem. Miljontals människor har tvingats på flykt, och behovet av
internationellt stöd för att återuppbygga landet är stort.
Moçambique befinner sig i en övergångsfas från centralplanerad till
marknadsbaserad ekonomi. Många av de institutionella förutsättningarna för en
fungerande marknadsekonomi saknas dock. Korruption utgör fortfarande ett
problem.
Landprogrammet består av stöd till förvaltning, undervisning och jordbruk.
Härutöver ges forskningsbistånd. Regeringen anser att denna inriktning bör
bibehållas men att biståndsmyndigheten härutöver skall planera för att i
landprogrammet ge prioritet åt insatser som syftar till att främja fred,
säkerhet och stabilitet. Regeringen föreslår ett landprogram på 367,5 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
Namibia
Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja landets strävanden att
förbättra levnadsförhållandena för landets fattiga samt till att stärka den
demokratiska utvecklingen.
Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet är goda. Namibia för en politik som
ligger väl i linje med kriterierna för biståndssamarbetet. Den ekonomiska
politiken är försiktigt marknadsekonomisk, konstitutionen genomsyras av
demokratiska ideal och respekten för mänskliga rättigheter är god. De första
valen sedan självständigheten genomfördes i december 1994. Den statliga
administrationen fungerar väl, men det ökande antalet rapporter om finansiell
vanskötsel inger oro. Namibia har en för afrikanska förhållanden hög BNP per
capita, nästan 1 300 US dollar.
Regeringen bereder beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet med
Namibia till och med kalenderåret 1998. Regeringen föreslår ett landprogram på
112,5 miljoner kronor.
Sydafrika
Utvecklingssamarbetet med Sydafrika skall inriktas på att stödja en fortsatt
demokratisk utveckling och bidra till landets sociala reformarbete.En
avsiktsförklaring med huvuddragen i utvecklingssamarbetet med Sydafrika
undertecknades i november 1994 i Stockholm av de båda regeringarna. Följande fem
prioriteringar överenskoms: främjande av demokrati och mänskliga rättigheter;
främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor; stöd till gott
regeringsutövande och reform av statsförvaltningen; stöd till nyckelinsatser för
att underlätta ekonomisk utveckling; samt bidrag till utveckling av ett
rättvisare undervisningsväsende.
Samarbetet skall huvudsakligen ske inom ramen för Sydafrikas eget
utvecklingsprogram. Detta är mycket omfattande, varför svenskt
utvecklingssamarbete måste koncentreras till insatser inom områden där Sverige
är särskilt lämpat att ge effektivt stöd. Ett stort mått av flexibilitet är
nödvändigt med tanke på den snabba transformeringsprocessen.
Den nya sydafrikanska regeringens huvuduppgift är att lindra verkningarna av
apartheidpolitiken. Ett huvudmål för biståndet till Sydafrika är att medverka i
strävandena att stärka den demokratiska utvecklingen. Detta sker bl.a. genom
fortsatt stöd, främst genom svenska enskilda organisationer, till många av de
sydafrikanska organisationer som växte upp i kampen mot apartheid. Dessa
organisationer har alltjämt en viktig uppgift som påtryckare och kritiska
granskare.
Utvecklingssamarbetet kommer därtill bl.a. att fokuseras på stöd till den
statliga och lokala förvaltningen och till utbildningssektorn. Insatser för att
främja ekonomisk utveckling för befolkningsflertalet kan också bli aktuella.
SIDA har fått i uppdrag att i januari 1995 inkomma med underlag för
utformningen av utvecklingssamarbetet med Sydafrika för perioden 1 juli 1995
till den 31 december 1998.
Regeringen föreslår ett landprogram på 345 miljoner kronor.
Tanzania
Målen för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja de ekonomiska och
politiska reformprocesserna och skapa förbättrade levnadsförhållanden för
befolkningen genom insatser inom sociala sektorer och infrastruktur.
En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Tanzania för perioden till och
med år 1997 är under beredning. I strategin konstateras att resultaten i
utvecklingssamarbetet delvis är otillfredsställande. Regeringen betonar vikten
av att Tanzania i högre grad tar hand om biståndets samordning och genomförande
samt fortsätter att bekänna korruption. Landprogrammet omfattar insatser för
stöd till förvaltning, undervisning, vattenförsörjning, skog- och markvård, stöd
till det nationella nutritionsinstitutet samt telekommunikationer och energi.
Ansträngningarna att koncentrera insatserna till färre områden måste fortsätta.
Forskningssamarbetet bör bibehållas på nuvarande nivå under förutsättning att
insatserna kan koncentreras och att det tanzaniska ansvarstagandet ökar.
Kapacitets- och institutionsuppbyggnad bör ges hög prioritet.
Stöd för att utveckla den privata sektorn, särskilt organisationer och
institutioner som har till uppgift att stödja små och medelstora företag, samt
utveckling av samriskföretag bör prioriteras.
För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 390 miljoner
kronor. Därtill kan komma stöd till den ekonomiska strukturanpassningen genom
betalningsbalansstöd.
Uganda
Målet för utvecklingssamarbete med Uganda är att bekämpa fattigdomen genom stöd
till ekonomisk reformpolitik, till uppbyggnad av social infrastruktur samt till
ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Uganda har under senare år fått ett brett erkännande för sin
marknadsorienterade ekonomiska politik. Viktiga reformer har inletts, till vilka
hör rationalisering av den offentliga förvaltningen och demobilisering av
soldater. Skuldbördan är dock betungande.
Landet är ett av det hårdast AIDS-drabbade i världen.
På grund av Ugandas svårigheter att administrera bistånd från många givare
kanaliseras det svenska biståndet i huvudsak via multilaterala och andra
organisationer, bl.a. Världsbanken och UNICEF. Huvuddelen av biståndet är
inriktat på sociala sektorer. Stöd till främjande av de mänskliga rättigheterna
förutses bli en viktig komponent. Även betalningsbalansstöd kan komma ifråga.
Utöver landprogrammet lämnas stöd till institutionsutveckling på
näringslivsområdet samt investeringsfrämjande insatser. En u-kredit har
beviljats för finansiering av ett kraftverk.
För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram om 142,5 miljoner
kronor.
Zambia
Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den ekonomiska
reformprocessen, demokratisering och social utveckling.
En landstrategi för biståndssamarbete med Zambia t.o.m. år 1996 beslutades av
regeringen den 9 juni 1994. Resultaten av det svensk-zambiska
utvecklingssamarbetet har varit blandade främst beroende på den begränsade
institutionella kapaciteten. En starkare zambisk ansträngning att genomföra den
nödvändiga omstruktureringen av den offentliga sektorn har efterlysts.
Utöver landprogrammet bör stöd i första hand lämnas till
företagsledarutbildning, privatisering och kommersialisering,
småindustriutveckling samt deltagande i internationella kurser. Inom
forskningssamarbetet förutses fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande nivå
under strategiperioden.
Landprogrammet skall koncentreras till insatser inom jordbruk, hälsovård,
undervisning samt infrastruktur med betoning på energi. Krav på ökat
ansvarstagande från zambisk sida skall framföras.
För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram på 187,5 miljoner kronor.
Därtill kan betalningsbalansstöd komma ifråga.
Zimbabwe
Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt och
främja social och ekonomisk utveckling.
Allmänna val till parlamentet ska hållas under år 1995. Respekten för de
mänskliga rättigheterna är relativt god.
Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda. Givarnas insyn i
budgethanteringen är dock otillfredsställande, trots en ökad öppenhet i övrigt i
samhället.
Landprogrammet domineras av stödet till det ekonomiska reformprogrammet genom
förvaltningsstöd, personal- och konsultfonden samt betalningsbalansstöd. Stödet
till utbildning, hälsovård och transporter är inriktade på fattiga och
eftersatta grupper på landsbygden. Utöver landprogrammet utgår stöd till bl.a.
rättshjälp, massmedia, miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS.
Stödet via enskilda organisationer är omfattande. Zimbabwe får vidare del av
svenska bidrag till regionala insatser inom transport- och teleområdet.
Tekniskt samarbete och kapacitetuppbyggnad omfattar bl.a. miljöinsatser i
industrin, tekniskt samarbete och forskningssamarbete inom teknik och
naturresursförvaltning. Dessa insatser, liksom stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter bör i framtiden så långt möjligt inkluderas i landprogrammet.
Under budgetåret 1995/96 kommer en landstrategi för utvecklingssamarbetet med
Zimbabwe att fastställas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att målen och
inriktningen för utvecklingssamarbetet bibehålls.
Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts för landprogrammet.
Beredskap för fortsatt betalningsbalansstöd bör finnas.
Övriga länder i Afrika
I den följande texten redovisas biståndet till vissa övriga länder i Afrika.
Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade anslagsposter
inom anslaget C 2. Utöver nedan redovisade landavsnitt förutser regeringen under
budgetåret 1995/96 utvecklingssamarbete bl.a. också med: Egypten (tekniskt
samarbete, krediter), Liberia (katastrofinsatser, enskilda organisationer),
Tunisien (tekniskt samarbete, möjligen krediter) och Zaire (katastrofinsatser,
enskilda organisationer).
- Kap Verde
Utvecklingssamarbetet med Kap Verde syftar till att främja ekonomisk tillväxt
och på sikt öka landets möjligheter till självförsörjning.
Det svenska biståndet består till övervägande del av betalningsbalansstöd i
form av importstöd. Den utvärdering som gjorts av detta bistånd visar på
betydande problem. Bl.a. har stödet snedvridit konkurrensen genom att
subventionera statliga företag, och i realiteten ökat landets budgetunderskott.
Mot denna bakgrund och i syfte att i övrigt koncentrera det bilaterala biståndet
föreslår regeringen en avveckling av landprogrammet.
Under förutsättning att de institutionella förutsättningarna för ett effektivt
stöd förbättras, främst genom att ett marknadsbaserat fördelningssystem för
utländsk valuta införs, kan betalningsbalansstöd kunna utgå. Möjlighet för
insatser genom anslagsposten t.ex. för tekniskt samarbete och
kapacitetsutveckling bör finnas.
- Lesotho
Den politiska utvecklingen i Lesotho präglas fortfarande av stor osäkerhet. Mot
bakgrund av den politiska osäkerheten, förändrade regionala förutsättningar samt
låg genomförandekapacitet finner regeringen det rimligt att det
landprogrammerade biståndet avvecklas för att därefter övergå till stöd för
vissa insatser inom områdena infrastruktur, markvård och demokratisk utveckling.
- Rwanda och Burundi
I Rwanda föll den hutudominerade regeringen och rebellarmén tog makten över
landet i juli 1994. Ca 700 000 dödades och omkring 2 miljoner människor, framför
allt tutsis, flydde inom landet i samband med de blodiga massakrerna. Närmare 2
miljoner ur den dominerande folkgruppen hutus flydde samtidigt ur landet. Den
humanitära situationen är mycket svår. Sverige bör i samarbete med FN-systemet
och likasinnade stater bidra till i första hand försonings- och
konfliktförebyggande insatser. Fortsatt katastrofhjälp kommer att behövas.
Sverige bör sträva efter att i samarbete med andra bidra till att förhindra en
utveckling i Burundi liknande den i Rwanda. Konfliktrisken måste minskas och
försoningsfrämjande insatser stödjas. Beredskap bör finnas för
katastrofinsatser.
Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas med undantag för
försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att verka samt
utvecklingsamarbete genom enskilda organisationer.
- Somalia och Sudan
I Somalia råder ej längre massvält men försoningsarbetet och de politiska
förhandlingarna om Somalias framtida styre går allt trögare på grund av
rivalitet mellan krigsherrarna.
Inbördeskriget i Sudan fortsätter med oförminskad styrka mellan den av
muslimsk fundamentalism inspirerade regimen i norr och SPLA/SPLM-oppositionen i
den kristna och animistiska södra delen. De försök till fredssamtal som Sudans
grannländer i öst och söder tagit initiativ till har hittills inte lett till
något genombrott.
I såväl Somalia som Sudan kommer fortsatt katastrofbistånd via internationella
organisationer samt enskilda organisationer att behövas.
Regionala insatser i Afrika
Det regionala biståndet syftar till ökat samarbete och integration mellan
länderna i olika regioner i Afrika samt till att bidra till konfliktlösning och
minskad regional obalans.
Det regionala biståndet har i huvudsak varit koncentrerat till Southern
African Development Community (SADC). Trots stora svårigheter har viktiga steg
tagits mot samarbete och regional integration. Sydafrika har nyligen inträtt som
elfte medlem i SADC.
Sveriges bistånd till SADC har främst inriktats på transport, energi och
kommunikation, områden där den svenska resursbasen är betydande. En förändring
av biståndet från investeringar till satsningar på drift, underhåll och
marknadsanpassning har ägt rum under de senaste åren. Det s.k. Norden/SADC-
initiativet inom bl.a. det handelspolitiska området har ej motsvarat
förväntningarna och denna verksamhet bör på sikt fasas ut med undantag av
Norsad-fonden.
Det regionala biståndet skall inriktas på att stödja initiativ och åtgärder
som syftar till att underlätta regionala ansträngningar att lösa konflikter i
regionen. Ett sådant arbete pågår inom OAU och SADC.
Som en följd av den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum inom det regionala
biståndet genom SADC har medelsbehoven minskat. Regeringen föreslår 105 miljoner
kronor för regionala insatser i Afrika.
C 2.2 Asien
I Asien lever huvuddelen av världens befolkning. Befolkningstillväxten har dock
minskat kraftigt under de senaste decennierna samtidigt som stora ekonomiska
framsteg gjorts på många håll. Fortfarande lever en stor del av världens fattiga
i Asien. I Ost- och Sydostasien, det s.k. Stillahavsasien, har tillväxten varit
över 5 % per capita per år under 30 år. Länderna får en allt större andel av
världshandeln, både som exportörer och importörer.
Kvinnornas situtation i Asien varierar kraftigt mellan olika kulturkretsar. I
Sydasien och i Kina är läget traditionellt värre än i Sydostasien. En
förstärkning av kvinnornas ställning är inte bara en viktig del av utvecklingen,
utan en nödvändig förutsättning för framsteg. Inte minst gäller det
befolkningstillväxten. Enskilda organisationer och demokratisering av samhället
har stor betydelse i detta avseende. Utvecklingssamarbetet med de asiatiska
länderna måste i ökad utsträckning inråktas på att stärka kvinnans ställning.
Miljöproblemen är allvarliga i de tättbefolkade asiatiska länderna.
Fattigdomen sliter hårt på miljön. Den höga tillväxten bygger i vissa länder på
snabb exploatering av naturresurser, bl.a. regnskog. Industrialiseringen medför
nya, allvarliga miljöhot.
Den utvecklingsmodell som använts i Stillahavsasien kombinerar
exportorienterad kapitalism med en stark stat. Statens roll är dock mindre i de
länder som senare inlett sin utveckling. Korruption är ett ökande problem.
Tillväxten har byggt på sysselsättningsintensiva strategier, vilket bidragit
till att fattigdomen minskat i takt med den hastigt ökande produktiviteten.
Fortfarande finns dock de flesta av världens absolut fattiga i Asien, främst i
Sydasien där utvecklingen inte har varit lika dynamisk. Reformer i
marknadsekonomisk riktning har dock givit snabb effekt och visat sig kunna
överleva politisk och samhällelig oro. Mycket återstår dock att göra för att
minska fattigdomen.
I Mellanöstern har fredsprocessen gjort fortsatta framsteg. Det är viktigt att
uppbyggnaden av palestinskt självstyre ges stöd utifrån. En vidgad fredsprocess
kan ge impulser till hela regionens utveckling.
I de åtta länder som uppstått ur Sovjetunionen i Centralasien och Kaukasus
domineras situationen av en svår övergång från den centraliserade
kommandoekonomin. Läget förvärras av våldsamma etniska motsättningar och krig.
Svenskt bistånd i form av katastrofinsatser, insatser för främjande av demokrati
och mänskliga rättigheter, tekniskt samarbete samt multilaterala insatser kan
komma ifråga.
Av SIDA:s utbetalningar gick under 1993/94 ca 1,5 miljarder kronor till Asien,
vilket motsvarar ungefär en femtedel av det totala biståndet via SIDA. Vissa
länder i Asien är huvudmottagare av u-krediter genom BITS.
Bangladesh
Målet för biståndet är att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga, med
särskild inriktning på kvinnor på landsbygden.
Regeringens ekonomiska politik, i samverkan med Världsbankens
strukturanpassningsprogram, har varit framgångsrik. Halva befolkningen lever
dock under den av FN definierade fattigdomsgränsen. Bangladesh har sedan år 1991
ett parlamentariskt demokratiskt system.
Landprogrammet är koncentrerat till undervisning, landsbygdsutveckling och
hälsovård. Omfattande stöd ges även till svenska och lokala enskilda
organisationer. Inom forskningssamarbetet stöds ett diarréforskningsinstitut i
Dhaka.
Det svenska biståndet har fattigdomsfokus med goda spridningseffekter. Flera
innovativa metoder för att nå de fattigaste grupperna, särskilt kvinnor, har
utvecklats. Stödet till hälsosektorn är i första hand inriktat på att förbättra
hälsonivån för kvinnor och barn. En stor del av detta bistånd kanaliseras via
UNICEF och Världsbanken. Demokratisering och ekonomiska reformer har skapat
förbättrade förutsättningar för effektivt bistånd till Bangladesh.
En landstrategi skall utarbetas under 1996. Regeringen föreslår ett
landprogram för Bangladesh på 180 miljoner kronor. Därutöver förutses bl.a.
insatser till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och miljöskydd.
Indien
Målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och förbättra
levnadsförhållandena på landsbygden, särskilt för kvinnor. Andra viktiga mål är
att bidra till Indiens energiförsörjning samt till förbättrad miljö.
Det ekonomiska reformprogrammet har haft positiva effekter. Världsbanken
bedömer att Indien har goda möjligheter att utvecklas i samma riktning som
länderna i Sydostasien. Den indiska regeringen har ökat satsningarna på sociala
sektorer. De djupgående konflikterna i landet medför dock brutalitet mot Indiens
fattiga.
Inom landprogrammet stöds bl.a. energi, hälsovård, primärundervisning samt
skogs- och markvård. Det svenska biståndet är i hög grad inriktat på att
förbättra kvinnornas situation och når därmed en av de mest utsatta grupperna i
det indiska samhället. Sverige ger t.ex. via UNICEF omfattande stöd till ett
hälsovårdsprogram för barn och mödrar. Inom energisektorn är vattenkraftverket i
Uri den största insatsen. I februari 1994 tecknades ett avtal om svensk
finansiering av en transmissionslinje i delstaten Maharashtra. Härutöver ges
tekniskt bistånd.
Nuvarande samarbetsavtal gäller t.o.m. den 30 juni 1996. Regeringen föreslår
ett landprogram på 450 miljoner kronor.
En landstrategi skall utarbetas under budgetåret 1995/96. Samarbetet med
Indien är brett och mångfacetterat med betydande svenska intressen av politisk
och handelspolitisk natur. Regeringen har funnit det motiverat att inleda
landstrategiarbetet med en särskild utredning, vars resultat skall
ligga till grund för utvecklingssamarbetet under de kommande fem-tio åren.
Kambodja
Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets
återuppbyggnad och långsiktiga utveckling.
Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av att landet
gått genom krig och inbördes stridigheter under mer än 20 år. Framsteg har
gjorts, men huvuddelen av befolkningen lever i stor fattigdom. Landets
förvaltning är mycket svag.
Det svenska biståndet till Kambodja har hittills kanaliserats genom
internationella (bl.a. UNICEF och WFP) och enskilda organisationer (bl.a. Röda
Korset och Diakonia). Fortsatt svenskt bistånd bör huvudsakligen gå till
undervisningssektorn, insatser som stärker landets förvaltning och
energiområdet. Det är också viktigt att fortsätta insatser för att förbättra
läget vad gäller mänskliga rättigheterna och stabilisera demokratin. Stöd till
det kambodjanska minröjningsprogrammet är angeläget.
Det svenska biståndet till Kambodja har hittills nästan helt finansierats
under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Det svenska biståndet
har emellertid i ökande utsträckning kunnat bli mer långsiktigt. Kambodja bör
därmed upptas som programland. Regeringen föreslår ett landprogram på 120
miljoner kronor.
Laos
Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt. Biståndet skall
bidra till att lindra fattigdomen på landsbygden, stärka landets oberoende samt
främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar positiva resultat. I politiskt
hänseende kan dock endast smärre framsteg konstateras. Läget vad gäller
mänskliga rättigheter lämnar mycket i övrigt att önska. Den svaga förvaltningen
och bristen på utbildad personal hämmar genomförandet av biståndsinsatser.
Landprogrammet är koncentrerat till skogs- och vägsektorerna, med särskild
betoning på kunskapsutveckling. Därutöver lämnas förvaltningsstöd på
statistikområdet.
Den framtida inriktningen och omfattningen av det svenska
utvecklingssamarbetet med Laos skall fastställas i en landstrategi under år
1995. I avvaktan härpå föreslås oförändrad inriktning av utvecklingssamarbetet.
Landprogrammet för budgetåret 1995/96 föreslås bli 135 miljoner kronor.
Sri Lanka
Målet för det svenska biståndet är att främja ekonomisk tillväxt och social
utveckling, med särskild betoning på fattiga grupper. Vidare syftar biståndet
till att värna om demokrati och mänskliga rättigheter.
Sri Lanka har uppnått en hög grad av social utveckling. Det politiska läget i
Sri Lanka är relativt stabilt trots inbördeskrig och terrordåd. Brister i
respekten för de mänskliga rättigheterna har kritiserats internationellt.
Antalet mord och försvinnanden har dock minskat markant under de senaste åren.
Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka baserar sig på en landstrategi för
perioden till och med år 1997. Landstrategin anger att stödet till
landsbygdsutveckling och primärundervisning kan fasas ut. Sri Lankas ekonomiska
utveckling motiverar ökade infrastrukturella insatser och näringslivssamarbete.
Därtill kommer forskningssamarbete.
Regeringen föreslår ett landprogram för Sri Lanka på 60 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96, vartill kommer stöd till rättshjälp och MR-organisationer
och miljöinsatser.
Vietnam
Målet för utvecklingssamarbetet med Vietnam är att stödja den pågående
ekonomiska och politiska reformprocessen samt att främja demokrati och mänskliga
rättigheter.
Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva utvecklingen
vidare i marknadsekonomisk riktning. Hög tillväxt, ökande export och utländska
investeringar samt relativt låg inflation är positiva faktorer. Oroväckande är
däremot stora underskott i bytesbalans och statsbudget, hög arbetslöshet, ökande
sociala klyftor samt växande miljöhot. En utveckling pågår mot ökad öppenhet i
samhället. Utvecklingen mot politisk pluralism har emellertid gått långsamt. Det
snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam innebär växande krav på
samordning.
Landprogrammet omfattar förvaltningsbistånd och fortsatta insatser inom skogs-
, hälso- och energisektorerna och för miljövård.
Vid en bedömning av det svenska biståndets fortsatta inriktning bör stor vikt
läggas vid den ekonomiska reformprocessen, utbyggnad av sociala sektorer samt
tydliga förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram för Vietnam på 255 miljoner
kronor. Därutöver förutses ökade insatser för att främja demokrati och mänskliga
rättigheter samt stöd genom svenska enskilda organisationer. Regeringen förutser
även tekniskt samarbete, näringslivssamarbete samt biståndskrediter, särskilt
inom telekommunikations- och energisektorerna. Inom forskningssamarbetet kommer
miljö, hälsa samt forskning om ekonomiska och sociala reformer att prioriteras.
Betalningsbalansstöd bör även kunna komma ifråga för budgetåret 1995/96.
Västbanken/Gaza
Målet för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att stödja
fredsprocessen och att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor.
Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel och PLO samt
Gaza/Jericho-planen i september 1993 skapade helt nya förutsättningar för
internationellt bistånd till Västbanken och Gaza. Fredsplanens genomförande
förutsätter omfattande, väl samordnat och snabbt utbetalat internationellt
bistånd. Förutsättningarna för att palestinierna själva skall leda och driva
utvecklingsarbetet är goda, även om det under en övergångsperiod krävs
internationellt stöd för att bygga upp, stärka och finansiera administrativa
strukturer.
Det svenska biståndet till det palestinska folket går dels genom multilaterala
organisationer, främst UNRWA, dels genom bilaterala insatser. Erfarenheterna av
svensk-palestinskt samarbete är goda.
Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt internationellt
stöd. Utvecklingen hittills har visat att svårigheterna är betydande men att
parterna funnit att fortsatta ansträngningar genom förhandlingar och praktiskt
arbete är enda vägen till fred.
På sikt torde området inte behöva internationellt bistånd, men under en
övergångsperiod, som stöd till fredsprocessen, är det nödvändigt.
Regeringen avser att öka det svenska engagemanget till stöd för
fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat bistånd. Det svenska biståndet till
Västbanken och Gaza skall inriktas på att bidra till:
- att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och
humanitära insatser;
- att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och samhällsstrukturer
för självstyre;
- att främja ekonomisk utveckling och sysselsättning, såväl på lång sikt som
genom snabba sysselsättningsfrämjande åtgärder främst i Gaza;
- att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna;
- att stödja den multilaterala fredsprocessen genom att samordna frågor som
rör de palestinska flyktingbarnens välfärd.
Det svenska landprogrammet föreslås under budgetåret 1995/96 öka till 180
miljoner kronor. Härutöver förutses fortsatt stöd främst genom UNRWA, men också
över andra anslagsposter.
Regionala insatser i Asien
Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja samarbete i regionen
och att framförallt stärka de svenska programländernas möjligheter att delta i
detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är Mekongkommittén och Asian
Institute of Technology.
Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller
utnyttjandet av Mekongfloden. I samarbetet deltar Kambodja, Laos, Thailand och
Vietnam. Det svenska stödet har tyngdpunkten på miljöområdet.
Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och
forskning. Sverige lämnar bidrag främst för stipendiegivning och för att stärka
institutets verksamhet på miljöområdet.
Sverige ger också bidrag till UNDP och Världsbankens regionala vattenkontor i
New Delhi och Jakarta.
Under senare år har förutsättningarna för ett utvidgat regionalt samarbete i
Sydöstasien förbättrats, vilket gjort det möjligt för Asiatiska
utvecklingsbanken att planera ett samarbete mellan Thailand, Kambodja, Myanmar
(Burma), Vietnam, Laos och Yunnan-provinsen i södra Kina. Detta samarbete skulle
kunna omfatta sektorer såsom transporter, telekommunikation, energi, miljö,
kompetensutveckling, handel och investeringar. Sverige planerar ett begränsat
stöd för detta samarbete i form av finansiering av konsulttjänster.
För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett bidrag på 15 miljoner kronor
under anslaget C 2. Därutöver finansieras miljörelaterat stöd till
Mekongkommittén och Asian Institute of Technology från anslaget C 1 samt från
posten för miljöinsatser under delposten C 2.5 Tekniskt samarbete och
kapacitetsutveckling.
Övriga länder i Asien
I den följande texten redovisas riktlinjer och motiveringar för vissa andra
större samarbetsländer i Asien. Insatserna i dessa länder finansieras över icke-
länderfördelade anslagsposter. Utöver insatserna nedan förutser regeringen under
budgetåret 1995/96 utvecklingsinsatser också i bl.a. Irak (katastrofinsatser),
Libanon (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Malaysia (tekniskt
samarbete), Thailand (tekniskt samarbete, enskilda
organisationer, miljö, katastrofinsatser).
- Afghanistan
De inbördes konflikterna i Afghanistan fortgår med oförminskad intensitet.
SIDA föreslår oförändrad inriktning och fördelning av biståndet mellan Svenska
Afghanistankommittén och olika FN-organ. Regeringen delar SIDA:s bedömning att
det politiska läget tills vidare omöjliggör en övergång från katastrofhjälp till
mera långsiktiga återuppbyggnadsinsatser. Regeringen förutser ett medelsbehov på
90 miljoner kronor från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
- Filippinerna
Det svenska biståndet till Filippinerna inriktas på sociala projekt och på att
främja demokrati och mänskliga rättigheter. Härtill kommer tekniskt samarbete
och u-krediter främst för infrastrukturprojekt samt näringslivssamarbete.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen har stabiliserats under det gångna
året. De sociala problemen är dock fortfarande stora.
Tekniskt samarbete har ökat kraftigt under senare år, främst inom energi- och
miljösektorerna. Under år 1993 har ett eltransmissionsprojekt inletts i
samfinansiering med Världsbanken, som innebär ett åtagande om bistånd från BITS
om ca 100 miljoner kronor per år under 1994-1997.
Det övriga biståndet förmedlas främst genom enskilda svenska organisationer.
Insatser för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna bör fortsätta.
- Indonesien
Den ekonomiska och sociala utvecklingen i Indonesien har varit framgångsrik. Den
politiska utvecklingen är mera ojämn. Omfattande kränkningar av de mänskliga
rättigheterna förekommer.
Utvecklingssamarbetet med Indonesien har under många år varit obetydligt.
Biståndet har begränsats till en miljöinsats, indonesiskt deltagande i BITS
internationella kurser, smärre biståndsprojekt via svenska enskilda
organisationer samt insatser för att främja mänskliga rättigheter.
Riksdagen beslutade under år 1994 om en viss öppning för tekniskt samarbete
med Indonesien. Vad gäller u-krediter kvarstår förbehållet att varje enskilt
ärende skall underställas regeringens prövning.
Omfattningen av utvecklingsamarbetet med Indonesien är avhängig den politiska
utvecklingen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Fortsatt tonvikt bör
läggas på insatser till gagn för miljön och för de mänskliga rättigheterna.
- Kina
I det svenska samarbetet med Kina ingår insatser för att främja ekonomisk
tillväxt, social utveckling, skydd av miljön samt demokrati och mänskliga
rättigheter.
Kina har under femton år av ekonomiska reformer uppnått rekordartad tillväxt.
Landet har öppnats för omvärlden. Fattigdomen är dock fortfarande utbredd.
Reformeringen av det politiska systemet är långsam. Läget för de mänskliga
rättigheterna är dåligt. Miljöproblemen är bland världens svåraste.
Det svensk-kinesiska biståndssamarbetet växte fram under 1980-talet. Biståndet
består främst av u-krediter, som i huvudsak använts för utbyggnad av landets
telekommunikationer. Efter ett stopp för nya biståndsåtaganden som följd av
händelserna på Himmelska fridens torg, återupptogs från år 1991 restriktivt
samarbete med huvudsaklig inriktning på miljöområdet, demokratifrämjande
insatser samt insatser inom den sociala sektorn. Det svenska
telekommunikationsbiståndet har kommit att inriktas mot de fattigaste delarna av
Kina. Ett stöd till rättsväsendet i samarbete med UNDP förbereds.
Insatser bl.a. via enskilda organisationer inom den sociala sektorn samt för
mänskliga rättigheter och demokrati bör särskilt beaktas. För biståndet till
Tibet bör, på grund av svårigheten att hitta lämpliga lokalt förankrade kanaler,
stöd via internationella enskilda organisationer övervägas.
- Nepal
Nepal har sedan år 1991 en demokratiskt vald regering. Tillväxten har varit hög
under senare år, men landet är ett av världens fattigaste. Den dåligt utvecklade
infrastrukturen bedöms vara ett av de största hindren för utveckling. Krediter,
främst inom energisektorn, kan komma att aktualiseras.
Det svenska biståndet har social inriktning och förmedlas huvudsakligen genom
enskilda organisationer. Inom det bredare tekniska samarbetet lämnas stöd till
exportfrämjande verksamhet och insatser inom energisektorn.
- Pakistan
Den pakistanska regeringen har deklarerat att den ämnar fortsätta de ekonomiska
reformerna och öka satsningarna på energiförsörjning, infrastruktur och de svårt
eftersatta sociala sektorerna.
Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt samarbete
och u-krediter, stöd till samriskföretag, näringslivsbistånd och humanitära
insatser via enskilda organisationer.
C 2.3 Latinamerika
Regeringen föreslår en anslagspost på 750 miljoner kronor för
utvecklingssamarbete med Latinamerika. För Centralamerika och Karibien föreslås
390 miljoner kronor, för Nicaragua 180 miljoner kronor och för Sydamerika 180
miljoner kronor.
Centralamerika och Karibien
I Centralamerika vill Sverige bidra till att undanröja hinder för fred,
demokrati, social utjämning och ekonomisk tillväxt. Detta sker bäst genom ett
långsiktigt och processinriktat biståndssamarbete. Arbetsformerna skall stärka
givarsamordning, FN:s centrala roll i fredsprocessen och det civila samhällets
roll i demokratiseringsprocessen. Insatser som omfattas av fredsavtal och
framförhandlade samförståndslösningar ger en god grund för ett stabilt och väl
utformat bistånd. Riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet med
Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993.
Fred har uppnåtts i Nicaragua och El Salvador. I Guatemala finns förhoppningar
om ett fredsavtal inom en snar framtid. I formell mening styrs nu samtliga
länder i Centralamerika av demokratiskt valda regeringar. Svåra sociala
förhållanden, svaga eller obefintliga rättsväsenden, outvecklade kreditsystem,
korruption och ökande narkotikahandel hämmar dock såväl den ekonomiska som
demokratiska utvecklingen.
Centralamerikas akuta fattigdomsproblem och dess ojämna inkomst- och
förmögenhetsfördelning kvarstår. Problemen är intimt relaterade till den
politiska situationen i regionen, med stora befolkningsgrupper som i praktiken
saknar politiskt inflytande. Sammantaget befinner sig Centralamerika alltjämt i
ett osäkert och sårbart läge.
Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande integration och samarbete på
en rad områden. Länderna är små och utvecklingen i enskilda länder påverkar
påtagligt grannländerna. Det av Sverige sedan många år anammade regionala
synsättet på de bilaterala insatserna i regionen blir alltmer relevant.
Utbyggnaden av regionala institutioner och ökat samråd är liksom utvecklingen av
handelsutbytet inom regionen positiva inslag i den regionala integrationen.
Utvecklingen på MR-området varierar mellan länderna och kräver fortsatt
internationell uppmärksamhet. Länderna i Centralamerika är för närvarande inte
utsatta för externa militära hot. I fredsprocessens spår pågår nedrustning och
avmilitarisering.
Som första region har Centralamerika utarbetat en uppföljningsplan efter
Miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992. Samtliga länder i Centralamerika har
skrivit på klimatkonventionen. Alla länder, utom Panama, har dessutom skrivit på
konventionen om biologisk mångfald.
Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom och förtryck. De har
ofta hela ansvaret för barn och familjeförsörjning. Framsteg kräver fred men
också sociala satsningar och sysselsättningsintensiva satsningar inom
näringslivet. Fredligare och mer öppna samhällen är också en förutsättning för
kvinnors integrering på lika villkor och för ändrade attityder.
Det svenska samarbetet med Centralamerika berör samtliga länder i regionen och
omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetsprogram.
Ett stort antal svenska enskilda organisationer är aktiva.
Regeringen förutser en fortsatt koncentration på freds- och
demokratiseringsprocesserna, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till det
ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika.
De regionala perspektiven på samarbetet med Centralamerika bör markeras genom
att de medel, som avsatts för Centralamerika under anslagsposten Demokrati och
mänskliga rättigheter överförs till anslagsposten Utvecklingssamarbete med
Centralamerika. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, särskilda
miljöinsatser liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer
som arbetar i Centralamerika.
- El Salvador och Guatemala
I El Salvador utgjorde de allmänna valen i mars 1994 en viktig milstolpe i
freds- och demokratiseringsprocessen. Det finns anledning att hysa förhoppningar
om en varaktig, civil och demokratisk process, vilket dock förutsätter betydande
insatser för att omdana ekonomin, reformera armén, poliskåren, rättsväsendet och
för att inlemma de tidigare väpnade kontrahenterna i det civila samhället.
Betydande insatser krävs alltjämt för att förbättra situationen för återvändande
flyktingar och internflyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av
avgörande betydelse.
Även i Guatemala har Sverige under ett drygt decennium varit mycket verksamt
med såväl humanitära som fredsfrämjande insatser. Där görs betydande framsteg i
fredsprocessen och förhoppningar finns om ett fredsavtal inom en nära framtid.
En FN-mission, Minugua, har redan inrättats för att i ett första skede övervaka
de mänskliga rättigheterna. I missionen ingår svensk personal. Om ett fredsavtal
kommer till stånd finns anledning för Sverige att höja ambitionsnivån för att
skapa trovärdighet och stadga i den komplicerade fredsprocess som då ska ta vid.
I Guatemala, liksom i södra Mexico och Belize, finns stora skaror av flyktingar
och internflyktingar, vars situation kräver fortsatt internationell
uppmärksamhet i linje med principerna, som utvecklades mellan 1988 och 1994 inom
ramen för det s.k. CIREFCA-programmet.
Såväl i El Salvador som i Guatemala kommer FN liksom de enskilda
organisationerna att spela en viktig och avgörande roll i biståndssamarbetet.
Sverige verkar aktivt för en effektiv samordning av FN:s insatser i dessa
länder.
- Costa Rica
Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt ekonomiska
reformer, vilka dock i ett inledande skede har mindre gynnsamma
fördelningspolitiska effekter. Sverige genomför större insatser på energi-,
bostads- och naturresursområdena. Regeringen förutsätter att det relativt
omfattande tekniska samarbetet utvecklas ytterligare. Insatser för att bygga upp
och förstärka forskningskapacitet har hög relevans liksom näringslivsutvecklande
insatser.
- Karibien
Sveriges biståndsåtaganden i Karibien är begränsade och omfattar främst tekniskt
samarbete med Jamaica och Dominikanska Republiken samt en regional miljöinsats.
Beredskap bör finnas för stöd till de demokratiska reformprocesserna i Haiti och
Kuba. Personer från regionen bör inbjudas att delta i den internationella
kursverksamheten. I övrigt bör beredskap finnas för katastrofbistånd,
kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom de enskilda organisationer som
arbetar i Karibien.
Nicaragua
Viktiga framsteg har gjorts för att nå politiskt samförstånd kring centrala
frågor. Landet befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger långt
under grannländernas. Den prekära politiska och ekonomiska situationen i
Nicaragua utgör ett hot mot stabiliteten i regionen som helhet.
Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i
Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet
mellan de sju länderna i regionen blir det allt mer konstlat att göra en skarp
gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Det är därför naturligt
att bedöma förutsättningarna för bistånd även till Nicaragua i ett regionalt
sammanhang.
Sverige har finansierat projektering av ett kraftverksbygge. Frågan om
eventuell svensk delfinansiering av kraftverket bereds för närvarande av SIDA.
Landprogrammet omfattar naturbruk, miljö och markvård, hälsovård,
befolkningsfrågor, vatten och sanitet, försoning, demokratisering och insatser
på människorättsområdet, flyktinginsatser, bostadsbyggande samt institutionell
uppbyggnad inom finanssektorn. Därtill kommer forskningsstöd.
Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av biståndet till Nicaragua,
spelar en viktig roll för att komma till rätta med landets skuldsituation.
En landstrategi för Nicaragua kommer att fastställas under år 1995. Regeringen
föreslår att 180 miljoner kronor avsätts till landprogrammet.
Sydamerika
Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är att ge stöd till
demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till att stödja demokratiska
regeringars reformpolitik, nydanande utvecklingspolitik och framsynta
miljöpolitik.
Inom Sydamerika prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs betydande
tekniskt samarbete med Ecuador, Colombia och Chile. Sverige lämnar ett ansenligt
stöd inom regionen till främjande av barns rättigheter med gatubarn som särskild
målgrupp.
Det tekniska samarbetet med Ecuador bör fortsätta. Den tidigare aviserade
ambitionshöjningen avseende biståndet till Paraguay bör av resursskäl ej
genomföras.
Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program.
Medel, som tidigare avsatts för Sydamerika under anslagsposten Demokrati och
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd bör överföras till anslagsposten
Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Vidare bör beredskap finnas för
katastrofbistånd, miljöinsatser, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom
de svenska enskilda organisationer som arbetar i Sydamerika.
Utöver de nedan redovisade förutser regeringen utvecklingssamarbete bl.a. även
med Honduras, Mexico, Argentina, Brasilien, Colombia och Peru, i huvudsak via
enskilda organisationer och FN-organ. Det svenska stödet avser i främst insatser
för demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter och gatubarn.
- Bolivia
Bolivias nya ledning, som tillträdde i juni 1993, förväntas fortsätta den
utvecklingspolitik, som inneburit en rad strukturreformer i riktning mot
marknadsekonomi.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs enligt riktlinjer
fastställda av regeringen i februari 1993. Biståndets inriktning och omfattning
är avhängiga fortsatt åtagande från Bolivias regering att fullfölja
reformpolitiken samt att befästa demokratin.
Utvecklingssamarbetet syftar till att stärka den sociala infrastrukturen och
skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till icke-statliga
organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet skall så långt
möjligt ha karaktären av programstöd till regeringens sociala reformer och
investeringar. Biståndet bör samordnas med andra givare och koncentreras
ytterligare. Beredskap bör finnas att i begränsad omfattning lämna
betalningsbalansstöd.
Det tekniska samarbetet syftar till att främja ekonomisk utveckling och
omstrukturering av ekonomin genom insatser inom infrastruktur, gruvdrift och
miljö. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet kan krediter komma att
aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga infrastrukturprojekt som stöds av
Världsbanken eller IDB. Ett avtal har ingåtts med landets industriförbund och
stöd ges till ett sekretariat för investeringsfrämjande verksamhet.
- Chile
Utvecklingssamarbetet med Chile har främst inriktats på att ge stöd åt
övergången till demokrati. Biståndet övergick med 1993 års utgång till tekniskt
samarbete enligt de riktlinjer som regeringen fastställde den 2 maj 1991,
inklusive fortsatt stöd till chilenska program för att stärka kvinnans
ställning.
C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning
Biståndet under denna anslagspost har som mål att främja utvecklingen av
demokratiskt samhällsskick och ökad respekt för de medborgerliga fri- och
rättigheterna. Under budgetåret 1993/94 har bistånd utgått till ca 570 insatser
fördelade på demokratisk samhällsutveckling, uppbyggnad av rättsstaten och kamp
mot förtryck.
Biståndet till stöd för demokratisk samhällsutveckling svarar för över 40% av
insatserna. Huvuddelen går till Afrika, främst Sydafrika. Biståndet till
uppbyggnad av rättsstaten har främst riktats till Latinamerika. En viktig del
har varit folkbildning, lagskydd och insatser som särskilt avser kvinnor, barn
och minoriteter. Stöd till kampen mot förtryck sker dels där kränkningar av
mänskliga rättigheter utförs eller medvetet tolereras av landets regering, dels
där ett lands regering vill förbättra respekten för de mänskliga fri- och
rättigheterna.
Genomförandet av insatser för demokrati och mänskliga rättigheter sker med
hjälp av ett stort antal samarbetsorganisationer. Svenska enskilda
organisationer spelar en mycket stor roll.
Under budgetåret 1995/96 föreslås biståndet till Centralamerika och
Sydamerika, Sydafrika och Västbanken/Gaza överföras till land- och
regionprogram. Under 1994/95 uppgår denna del av stödet till 115, 220 respektive
54 miljoner kronor, totalt 389 miljoner kronor. I förhållande till föregående år
innebär således förslaget nedan en minskning med 21 miljoner.
Biståndet föreslås i huvudsak behålla ovan beskrivna inriktning och former
under budgetåret 1995/96. De ändrade förutsättningarna i många länder leder till
att en ökande andel av insatserna i framtiden bör göras inom den offentliga
sektorn i syfte att t.ex. stärka rättsväsendet. En större koncentration av
biståndet till vissa huvudområden bör eftersträvas. Den nya biståndsmyndigheten
skall i samarbete med biståndsambassaderna i Afrika, Asien och Latinamerika
under budgetåret 1995/96 ta fram en handlingsplan för hur demokratisk
samhällsutveckling och respekt för mänskliga rättigheter bör stödjas.
Ökad vikt skall ges till insatser för barn och kvinnor.
Stöd till partier i u-länder och Central- och Östeuropa genom partianknytna
organisationer i Sverige kommer att införas, enligt ovan under avsnittet
Utredningar m.m. redovisade förslag. Utrymme bör också reserveras inom
anslagsposten för stöd till det internationella institutet för demokrati och
val.
Inom ramen för anslagsposten bör särskild prioritet att ges till insatser som
förebygger konflikter samt främjar fred och försoning. Vissa insatser för
konfliktlösning och försoning har överförts från anslagsposten Katastrofer och
återuppbyggnad m.m. Stöd kommer bl.a. att kunna ges till insatser som skyddar
medborgare mot förföljelse, till observatörer, upprättande av krigstribunaler,
medlingsinsatser och preventiv diplomati. Särskild vikt kommer att läggas vid
insatser som har goda förutsättningar att bidra till försoning mellan etniska
grupper, t.ex. olika former av nätverksbyggande och mötesverksamhet.
Fortsatt stöd förutses till det forna Jugoslavien för insatser som avser
demokratisk utveckling, försoning och respekt för mänskliga rättigheter.
Möjligheten till humanitära insatser till Östtimor bör särskilt beaktas.
Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår regeringen att 277,5
miljoner kronor avsätts för insatser under anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och konfliktlösning.
C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling
Under denna anslagspost redovisas verksamheter som hittills finansierats från
skilda sakanslag för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp. Anslagsposterna har
sammanförts eftersom verksamheterna formellt och innehållsmässigt har betydande
likheter. Inte minst är arbetssättet likartat. Det rör sig om projekt som syftar
till att bygga upp kunskaper, institutioner, kapacitet i u-länder, ofta genom
samarbete med organisationer och institutioner i Sverige. SAREC:s forskningsstöd
intar i många avseenden en särställning. Men som flera utredningar har visat
ingår även i forskningsstödet insatser som liknar det tekniska samarbetet.
De tidigare anslagen redovisas nedan åtskilt. Det finns dock en betydande
överlappning mellan dem. Den framtida utformningen av verksamheterna inom den
nya myndigheten bör ta tillvara synergieffekter, vilket kan leda till en
annorlunda uppdelning. Strävan bör därtill vara att så långt lämpligt integrera
verksamheterna i landprogrammen, i linje med regeringens allmänna strävan att
förstärka dessas ställning. Regeringen avser att ge myndigheten närmare
anvisningar därom.
Regeringen föreslår för anslagsposten 2 002,5 miljoner kronor för budgetåret
1995/96, fördelat enligt följande.
Tekniskt samarbete och internationella kurser
Under budgetåret 1993/94 gjordes utfästelser om stöd inom ramen för det tekniska
samarbetet till 147 insatser om sammanlagt 294 miljoner kronor till 34 länder.
63 olika svenska företag är parter i samarbetet. 67 internationella kurser har
genomförts med sammanlagt 1699 deltagare från 102 länder. Under den senaste
fyraårsperioden har 13 nya kurser introducerats i programmet. 10 av dessa avser
områdena miljö eller demokrati. Efterfrågan på internationella kurser har ökat
starkt under senare år.
Under budgetåret 1993/94 utbetalades 247 miljoner kronor för det tekniska
samarbetet och 108 miljoner kronor för den internationella kursverksamheten.
BITS föreslår att 675 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete inklusive
internationella kurser. På årsbasis innebär förslaget en ökning med 115 miljoner
kronor jämfört med anslaget under innevarande budgetår och med 95 miljoner
kronor jämfört med utbetalningarna under budgetåret 1993/94.
Den föreslagna höjningen motiveras med att efterfrågan på tekniskt samarbete
ökat mycket kraftigt som en följd av att antalet samarbetsländer blivit fler och
att genomsnittsstorleken på projekten ökat. En stor del av tillgängliga medel
för budgetåret 1994/95 är intecknade av projekt under beredning. BITS räknar med
att den utgående reservationen den 30 juni 1995 kommer att vara liten.
Det tekniska samarbetet är ett viktigt instrument för överföring av svenskt
kunnande till u-länderna. BITS resultatredovisning visar att uppställda
målsättningar i flertalet fall har infriats.
BITS har under budgetåret 1993/94 utvärderat ett tjugotal insatser. Bl.a. har
en genomgång gjorts av resultatet av 10 års samarbete med Uruguay, vilken visar
att praktiskt taget samtliga 32 insatser genomförts på ett tillfredställande
sätt. Projektmålen har uppfyllts i samtliga avslutade insatser och långsiktiga
utvecklingseffekter har noterats i hälften av fallen. I fem fall har de
förväntade utvecklingseffekterna uteblivit medan en effektbedömning i övriga
fall ej varit möjlig på grund av att insatsernas avslutande legat alltför nära i
tiden. Insatser som kombinerat tekniskt samarbete med deltagande i
internationella kurser har visat störst måluppfyllelse.
Resultaten av de internationella kurserna utvärderas genom enkäter till
kursdeltagarna vid kursavslutningen. Långsiktiga effekter mäts genom enkäter
till kursdeltagare och deras arbetsledare några år efter kursavslutningen. Båda
typerna av enkätundersökningar visar på mycket hög grad av måluppfyllelse.
Regeringen föreslår att 562,5 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete
och internationella kurser för budgetåret 1995/96. Vidare föreslår regeringen
att den nya myndigheten bemyndigas att utfästa tre gånger budgetårets anslag för
tekniskt samarbete och internationella kurser.
Näringslivssamarbete
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) har inkommit med en
fördjupad anslagsframställning för perioden 1995/96 - 1998.
SwedeCorps verksamhet skall bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för
näringslivsutveckling i samarbetsländerna. SwedeCorp skall inom sitt
samarbetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om
miljön.
Verksamheten är indelad i tre grenar; kompetensutveckling, affärsutveckling
och kapitalförsörjning. Den huvudsakliga målgruppen är små- och medelstora
företag samt institutioner som främjar deras intressen. Verksamheten omfattar
insatser i ett 40-tal länder. Fördjupat samarbete pågår med 14 u-länder samt
Estland, Lettland, Litauen och det ryska närområdet.
Huvuddelen av SwedeCorps verksamhet består av väl avgränsade projekt. Därtill
kommer de generella tjänster som erbjuds inom området marknadsinformation och
marknadsintroduktion. SwedeCorp strävar efter en så låg subventionsnivå som
möjligt för att undvika konkurrenssnedvridande effekter och långsiktigt
biståndsberoende. Insatserna är förhållandevis personalintensiva.
- Resultatanalys
Verksamheten inom näringslivsbiståndet befinner sig fortfarande i ett
uppbyggnadsskede, varför det är svårt att göra någon helhetsbedömning av dess
utvecklingseffekter. SwedeCorp arbetar på att utveckla en modell, baserad på det
s.k. Logical Framework-konceptet, för mål- och resultatanalys på projektnivå.
Kompetensutveckling är den volymmässigt största av SwedeCorp:s
verksamhetsgrenar. Flertalet projekt inom verksamhetsområdet har påbörjats under
1993-94. För dessa är det ännu för tidigt att analysera resultat och effekter.
De effektbedömningar som hittills kunnat göras avser huvudsakligen insatser för
företagsutvecklingen i vissa länder i Afrika. Utvärderingar har också gjorts av
utbildningsstödet till tre av Swedfunds samriskföretag i Afrika, vilket har
visat sig ha en positiv inverkan på företagens utveckling.
Insatser inom området affärsutveckling utvärderas löpande. Resultaten är i
huvudsak positiva inom såväl marknadsinformation som marknadsintroduktion.
Kapitalförsörjning genom oberoende finansieringsinstitut är en ny
verksamhetsgren som utvecklats i samverkan med Swedfund International AB.
SwedeCorp arbetar utifrån ett företagsnära perspektiv "nedifrån och upp",
vilket innebär ett nära och direkt samarbete med målgruppen på mikronivå.
SwedeCorps erfarenheter har visat att ett meningsfullt samarbete på mikronivån
förutsätter en fungerande "miljö" för näringslivsutveckling på såväl mellan- som
makronivån. I fattigare länder, där de institutionella och makroekonomiska
förhållandena lägger hinder i vägen för en utveckling av näringslivet, bör
därför biståndet i större utsträckning omfatta den institutionella nivån samt
även inkludera förvaltningsuppbyggnad och strukturanpassning. Tyngdpunkten i
verksamheten bör i dessa länder ligga på kompetensutveckling, för näringslivets
aktörer såväl som för offentliga institutioner som styr förutsättningarna för
näringslivet, kompletterat med stöd till utveckling av
kapitalförsörjningssystemen.
I mer utvecklade länder bör arbetet inriktas på att skapa ömsesidiga
affärsförbindelser. De huvudsakliga verksamheterna i dessa länder blir
affärsutveckling och kapitalförsörjning.
SwedeCorp förordar att regeringen fastställer den föreslagna
verksamhetsindelningen och inriktningen på det svenska näringslivsbiståndet. De
föreslagna verksamhetsmålen är:
- förbättra kompetensen i näringslivet;
- främja bra affärer och uthålliga affärsallianser;
- underlätta företagens kapitalförsörjning.
För budgetåret 1995/96 föreslår SwedeCorp att 236,5 miljoner kronor anvisas för
näringslivssamarbete med u-länder. Vidare begärs bemyndiganden att göra
åtaganden som tillsammans med tidigare utfästelser motsvarar ingående
reservation samt två gånger det belopp som ställts till förfogande. SwedeCorp
föreslår även att garantiramen utöver marknadsföringsåtgärder skall omfatta
också garantier inom kapitalförsörjningsprogrammet. Ramen bör därför höjas från
12 miljoner kronor till 30 miljoner kronor.
- Resultatbedömning
I enlighet med SwedeCorps slutsatser bör landstrategiarbetet vara den centrala
processen för helhetsanalysen av mottagarlandets utvecklingsnivå och behov.
SwedeCorps resultatanalys visar på behovet av stor flexibilitet i arbetssätt och
metodval för att näringslivsbiståndet skall kunna anpassas till skilda
förutsättningar i mottagarländerna. Analysen pekar också på vikten av ett
gynnsamt inhemskt näringslivsklimat för att insatser på mikronivån skall lyckas.
En viktig uppgift för det svenska biståndet på näringslivsområdet inom ramen för
den nya myndigheten är således att bidra till att villkoren för inhemsk
resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Den nya organisationen
av biståndsadministrationen kommer att underlätta en helhetssyn på
näringslivssamarbetet, där insatser på mikronivån kan kompletteras med
institutions- och förvaltningsstöd.
- Slutsatser
Regeringen tillstyrker SwedeCorps förslag till verksamhetsindelning och
inriktning på näringslivsbiståndet.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 172,5 miljoner
kronor. Den nya myndigheten bör vidare bemyndigas att göra utfästelser som
motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Garantiramen
bör inkludera även garantier inom kreditförsörjningsprogrammet och utökas till
30 miljoner kronor.
Särskilda miljöinsatser
Insatserna koncentreras till tre områden: kapacitetsutveckling i
mottagarländerna, uthålligt utnyttjande av naturresurser samt integration av
miljöaspekter i biståndsinsatser med annan huvudsaklig inriktning. Inom dessa
huvudområden fokuseras insatserna på tolv program som rör bl.a. miljöplanering,
miljölagstiftning, miljöekonomi, vattenresurser, jordbruk och markvård,
biologisk mångfald m.m. Utveckling av den svenska resursbasen ingår som ett
viktigt led.
Många av de högt prioriterade insatserna är under uppbyggnad. Det gäller
särskilt kapacitetsutveckling i bred bemärkelse, bl.a. miljöekonomi,
institutionsutveckling och insatser inriktade på vissa ämnesområden som t.ex.
vattenresurser och uthålligt jordbruk. Utvecklingen av verksamheten skall ses
mot bakgrund av den nyligen överlämnade arbetsgruppsrapporten om det svenska
biståndet efter UNCED. Regeringen föreslår 307,5 miljoner kronor för Särskilda
miljöinsatser under budgetåret 1995/96.
Forskningssamarbete
De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-ländernas
forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från anslagsposten
finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u-länder,
internationella forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-
landsrelaterade problem samt stöd till u-landsforskning i Sverige.
SAREC föreslår i sin enkla anslagsframställning att 721 miljoner kronor
anvisas för forskningssamarbete under budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis
motsvarar detta en ökning med 40 miljoner kronor jämfört med innevarande
budgetår.
Inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet bidrar SAREC huvudsakligen
till uppbyggnaden av forskningskapacitet i samarbetslandet. Som ett komplement
till de bilaterala programmen stöds resultatinriktad forskning som ej getts
tillräckligt utrymme inom landprogrammen.
Inom ramen för regionala program stöds såväl kapacitetsutveckling som
resultatinriktad forskning där uppbyggnaden av regionala nätverk är av stor
betydelse för länder som saknar en nationell bas för att genomföra forskning i
egen regi.
SAREC:s stöd till internationella program domineras av det internationella
jordbruksforskningsprogrammet (CGIAR) och forskning inom hälsoområdet (WHO).
Målsättningen med dessa insatser är att producera forskningsresultat inom för u-
länderna centrala områden.
Stödet till svensk forskning har som målsättning att utveckla relevant
forskningskapacitet vid svenska universitet.
SAREC genomförde under 1993/94 ett flertal utvärderingar och studier av olika
insatser. Bl.a. har på regeringens uppdrag stödet till svensk u-landsforskning
utvärderats. I syfte att förbättra kvaliteten i resultatredovisningen har SAREC
under året utvecklat en metod för att bättre kunna mäta och följa upp resultat
inom forskningbiståndet.
Regeringen föreslår att den nya myndigheten ges till uppgift att stärka u-
ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra
till en utveckling i enlighet med målen för den svenska biståndspolitiken.
Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för uppbyggnaden av kunskaper och
mänskligt kapital i u-länderna. Detta bör ske genom stöd till
forskningssamarbete med u-länder, forskningssamarbete mellan u-länder,
internationella forskningsprogram och särskilda forskningsprogram och -projekt
med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem.
Under föregående budgetår har SAREC påbörjat ett arbete med att dels
rationalisera och koncentrera verksamheten. De åtgärder som vidtagits är bl.a.
följande:
- minskning av antalet samarbetsländer,
- minskning av antalet delinsatser främst inom de bilaterala programmen,
- strävan att fasa in särskilda program/insatser i de bilaterala programmen,
- synnerligen restriktiv hållning till helt nya insatser och en kritisk
prövning av alla insatser som skall förlängas.
I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96, föreslår SAREC, förutom viss
volymökning för hela sakverksamheten, ökat stöd till den svenska u-
landsforskningen.
Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper
och mänskligt kapital i u-länderna. Regeringen ställer sig bakom den allmänna
inriktning av forskningssamarbetet som SAREC anger och föreslår att den nya
myndigheten ges i uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att
främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för
det svenska utvecklingssamarbetet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt
forsningsinsatser med inriktning på ekonomisk utveckling, demkratiska
samhällsskick, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, miljö,
naturresursutnyttjande och naturhushållning. Inom myndigheten bör ett särskilt
beslutsorgan inom vissa ramar ges beslutsrätt vad gäller forskningsbiståndet.
Regeringen betonar vikten av fortsatt stöd till svensk u-landsforskning.
Stödet till svensk u-landsforskning är betydelsefull dels för att åstadkomma ett
aktivt deltagande från svenska forskares sida i det europeiska
forskningssamarbetet inom detta område, dels för att kunna bredda den svenska
resursbasen för utvecklingssamarbetet med u-länder.
Regeringen föreslår 600 miljoner kronor för forskningssamarbetet under
budgetåret 1995/96.
Särskilda program
Insatserna inom Särskilda program skall bidra till att öka effektiviteten i det
svenska utvecklingssamarbetet. Utveckling av långsiktiga strategier och nya
metoder inom särskilt viktiga områden, kompetensutveckling i u-ländernas
institutioner och analyser av genomförda biståndsinsatser är viktiga inslag.
Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom följande tre
huvudområden.
Huvuddelen bör utgöras av s.k. Ämnesinriktad verksamhet. Denna bör
huvudsakligen bestå av insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede och där
de enskilda insatserna är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i ett
långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete med enskilda u-länder. Under
budgetår 1994/95 prioriteras insatser med inriktning på energi-, hälsovårds- och
befolkningsområdena, genderaspekter, handikappades situation samt kultur och
massmedia. Denna inriktning bör enligt regeringen bibehållas.
Den andra delen bör avse Försöksverksamhet och metodutveckling. Dess syfte är
att identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder
och tekniker inom olika sektorer.
Det tredje verksamhetsområdet bör utgöras av Insatsförberedelser och
resultatvärdering. Här genomförs analyser och utvärderingar av effekter och
prestationer inom utvecklingssamarbetet. Resultat och överväganden används i
stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten. Det är
viktigt att erfarenheterna tas till vara i de bilaterala programmen, av andra u-
länder, internationella organisationer, enskilda organisationer och andra organ.
I görligaste mån bör svenska resurser utnyttjas.
Regeringen föreslår 360 miljoner kronor för särskilda program under budgetåret
1995/96.
C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m.
Katastrofbiståndet utgår främst för insatser i ett 15-tal s.k. komplexa
katastrofer, varav flertalet är följden av inbördeskrig. F.d. Jugoslavien,
Moçambique, Angola, Rwanda, Somalia, Sudan, Irak, Afghanistan är exempel på
länder som har varit eller är drabbade av inbördeskrig och som erhåller
betydande katastrofhjälp. I de komplexa katastroferna samverkar ofta rena
katastrofinsatser med t.ex. insatser för att främja efterlevnaden av mänskliga
rättigheter, försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera
fall militära insatser.
Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas av
interna konflikter och göra vad som är möjligt för att undvika att konflikten
bryter ut. Sverige kommer i internationella fora att verka för att FN förbättrar
sina möjligheter att tidigt identifiera uppkommande konflikter och - ännu
viktigare - även inleda förebyggande åtgärder.
Även när det gäller naturkatastrofer bör betydligt mer förebyggande åtgärder
vidtas.
Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår inom FN
för att förbättra samordningen mellan katastrofhjälpen och de politiska och de
militära insatserna i dessa komplexa katastrofer. Regeringen avser också att
fortsatt stödja Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till uppgift
att inom FN koordinera de olika FN-organens katastrofhjälp.
Under budgetåret 1993/94 och innevarande budgetår har vissa försonings- och
demokratiinsatser i Somalia och Sudan finansierats över anslagsposten. För
budgetåret 1995/96 föreslås sådana insatser finansieras över anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning.
Ett nätverk för svenska katastrofhjälpsorganisationer har nyligen bildats,
bl.a. med syftet att kunna erbjuda FN-organ svensk personal, antingen enstaka
personer eller grupper. Regeringen kommer att stödja nätverket och verka för att
fler svenskar deltar i det internationella katastrofhjälpsarbetet på olika
nivåer. Regeringen har gett SIDA i uppdrag att lägga fram förslag om hur ett
system för lagring av internationellt efterfrågade katastrofvaror bäst kan
organiseras.
Katastrofhjälpen bör även fortsättningsvis prioritera röjning av landminor.
Det svenska katastrof- och flyktingbiståndet i f.d. Jugoslavien uppgår sedan
krisens början till närmare 900 miljoner kronor. De humanitära behoven måste
även framdeles finansieras parallellt med att vissa långsiktiga insatser av
återuppbyggnadskaraktär sätts igång. Sådana kan redan göras i den muslimsk-
kroatiska federationen i Bosnien-Hercegovina. Sverige kommer att delta i FN:s
återuppbyggnadsplan för Sarajevo och EU:s administration av Mostar, men insatser
i centrala Bosnien och i Tuzlaregionen prioriteras. Bistånd planeras till t.ex.
bostäder, vatten, energi, telekommunikationer och hälsovård. Projekt som
underlättar för bosniska flyktingar i Sverige att återvända kommer att särskilt
beaktas. Katastrofbiståndet beräknas efter hand fasas ut till förmån för
insatser för återuppbyggnad i takt med fredsprocessen.
Förutom katastrofbistånd till Makedonien har Sverige under år 1994 bidragit
med 15 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. En viss beredskap bör finnas för
tekniskt samarbete och multilaterala insatser.
Katastofbistånd har under de senaste åren förmedlats till Albanien. Under
budgetåret 1993/94 utbetalades 10 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. BITS
finansierar några projekt i Albanien. En beredskap för fortsatta insatser bör
finnas.
Insatser för mänskliga rättigheter, försoning och demokrati planeras för hela
f.d. Jugoslavien. Här ingår bl.a. stöd till massmedia, lokala fredsinitiativ,
organisationer för mänskliga rättigheter m.m. Huvuddelen av stödet sker genom
svenska organisationer, som verkar i området. Insatserna bör finansieras över
anslagsposten Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning.
Regeringen avserverka för ökade möjligheter till återvandring för flyktingar,
i kontakter med UNHCR och andra internationella organisationer.
Återvandringsprogram bör även avse internflyktingar. Stor vikt bör läggas på att
katastrofbiståndet stöder återvandring i kombination med insatser för
återuppbyggnad. Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att bidra till EG-
kommissionens omfattande katastrofbistånd, som kanaliseras genom European
Commission's Humanitarian Office (ECHO).
Regeringen föreslår en medelsram på 1 500 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. Katastrofinsatser i Angola och Moçambique föreslås finansierade i
huvudsak genom landprogrammen för dessa länder. Insatser i Västbanken/Gaza samt
Kambodja finansieras framgent över de anslagsposter som upprättas för dessa
länder.
C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer
Över denna anslagspost finansieras mer än 600 utvecklings- och
informationsprojekt samt cirka 675 volontärer. Mer än 300 enskilda
organisationer får statligt stöd till utvecklingssamarbete.
Övergripande mål är att höja de fattigas levnadsnivå samt bidra till ett mer
folkligt deltagande i samhällsbyggandet i u-länderna. Ett annat mål är att ge
stöd för att bygga upp nationella institutioner och inhemsk kompetens. Av stor
betydelse är att utvecklingssamarbetet via folkrörelser och andra enskilda
organisationer bidrar till att öka förståelsen och stödet för utvecklingsfrågor
bland allmänheten i Sverige.
Bidragsgivningen till folkrörelser och andra enskilda organisationer har
övergått från projektstöd till i huvudsak ramavtal med 14 organisationer. SIDA
har idag ramavtal med följande organisationer: Afrikagrupperna, Diakonia,
LO/TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Internationella Centrum, Pingstmissionens U-
landshjälp, Rädda Barnen, Handikapporganisationernas Biståndsstiftelse (SHIA),
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission, Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd,
SCC/Utan gränser, Svenska Röda Korset, Svensk Volontärsamverkan/SVS, Utbildning
för biståndsverksamhet/UBV samt Föreningen Bistånd och Information genom
Frivilliga Organisationer (BIFO).
Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda
organisationer 924,8 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Den ointecknade
reservationen ökade från ca 31 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till ca 39 mkr
budgetåret 1993/94.
Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter cirka 1,9 miljarder kronor till
enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser, samt insatser
för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta motsvarar närmare 25 % av det
totala bilaterala biståndet. Projekten är av mycket varierande art och spänner
över ett brett fält från mycket små och konkreta insatser på bynivå till stöd
för demokratiutveckling och fredsprocesser.
Utvecklingssamarbetet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer
bygger i hög grad på idealitet och frivilligt arbete. En viktig förutsättning
för detta är fortsatt krav på egeninsats, som är ett mått på organisationernas
vilja och förmåga till engagemang och en garanti för deras självständiga
ställning i förhållande till statsmakterna. Många organisationer både
eftersträvar och bidrar med en väsentligt högre egeninsats än minimikravet på 20
%.
Flera organisationer har dock svårigheter att med egna medel finansiera denna
egeninsats. Organisationernas kapacitet påverkas även av det avsevärda bistånd
från främst katastrof- och demokratianslagen som genomförs av enskilda
organisationer och som inte normalt kräver egeninsats. Sådana medel beräknas för
budgetåret 1993/94 ha uppgått till ca 980 miljoner kronor utöver
folkrörelseanslaget.
Partier och partianknytna organisationer i Sverige bör ges möjlighet att
erhålla bidrag för insatser i u-länder på samma villkor som andra svenska
folkrörelser och enskilda organisationer.
Biståndet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer är
arbetsintensivt och kvalitetsinriktat, eftersom det bl.a. syftar till att bygga
upp och förstärka lokala organisationer och institutioner. En alltför snabb
volymutveckling tenderar till att stimulera till en ökad andel kapitalintensiva
projekt, t.ex. byggnation, till förfång till det mer kvalitetsinriktade
organisationsarbetet.
Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom svenskt
utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk
erfarenhet av arbete i u-land. Volontärarbetet inriktas allt mera på insatser
för demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn pågår
i syfte att skapa mera flexibla och ändamålsenliga bidragsregler för att
volontärer med fälterfarenhet skall kunna nyttiggöras för korttidsinsatser i
samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser.
Regeringen vill i detta sammanhang också understryka ungdomars särskilda roll
som bärare av information och engagemang i frågor som rör demokrati, miljö,
överlevnad och utveckling. Det är angeläget att engagera ungdomar både som
mottagare och förmedlare av bistånd. Svenska ungdomsorganisationer kan medverka
i utvecklingssamarbetet genom t.ex. utbyten, seminarier, kampanjer tillsammans
med organisationer i u-länder. Insatser kan avse bl.a. hälsovård, utbildning,
demokrati och mänskliga rättigheter. Ungdomsorganisationer har dock ofta
svårigheter att nå upp till den normala egeninsatsen på 20 %. Utan att ge avkall
på kvaliteten, bör därför biståndsmyndigheten kunna medge en lägre egeninsats
för ungdomsorganisationer.
Ungdomsutbytesprogrammet World Youth of Sweden (WYS), vilket administreras
av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte (SIU), har pågått i form av en
försöksverksamhet under två år. Försöket avslutas under våren 1995. Den
hittillsvarande verksamheten har utvärderats under hösten 1994 och därvid
befunnits ha en hög grad av måluppfyllelse.
De planerade utbytena med Costa Rica och Thailand genomförs enligt plan,
vilket innebär att sammanlagt 70 svenska och lika många u-landsungdomar hittills
deltagit i programmet. För den tvååriga försöksverksamheten har regeringen
sammanlagt anslagit knappt 8 miljoner kronor. SIU har i sin anslagsframställning
för verksamhetsåret 1995/96 beräknat de sammanlagda kostnaderna för tio-elva
utbytesgrupper till ca 12,3 miljoner kronor. För denna verksamhet begär SIU ett
bidrag om 11 437 000 kr.
Regeringen ser positivt på denna verksamhet och anser att det bör fortsätta.
Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att bedöma
bidragagets storlek och ingå avtal med SIU om detta.
Stödet till utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer har ökat kraftigt under flera år. Organisationernas kompetens är
väl dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök, seminarier och
andra former av systematisk uppföljning. Överlag bedöms insatserna uppvisa goda
resultat. Många människor i Sverige engageras genom de enskilda organisationerna
aktivt i utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små
insatser, bedöms de enskilda organisationerna ha god förmåga att nå de
fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Genom verksamhetens
uppläggning stöds också framväxten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga
rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas. Även om huvuddelen av
utvecklingssamarbetet sker inom de sociala sektorerna, så kan nya insatser
skönjas av opinionsbildande karaktär, för kompetens-och organisationsutveckling
samt för speciellt utsatta grupper. Hit hör insatser som berör barnens situation
i tredje världen, aktiviteter som är nära länkade till insatser för att hävda
barnens mänskliga rättigheter.
Under anslaget skall framdeles även finansieras stöd till enskilda
organisationer som tidigare utbetalades under anslaget C 13. Projektbistånd till
vissa länder m.m., delposten övriga insatser.
Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén fungerar som nationell kommitté för FN:s
barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras genom ett samarbetsavtal mellan UNICEF
och de nationella kommittéerna. Normalavtalet förutsätter att den nationella
kommittén utgörs av en från staten fristående enskild organisation. Svenska
UNICEF-kommittén kommer, som aviserades i förra årets proposition och mot
bakgrund av bl.a. det nämnda avtalet, att under innevarande budgetår få en
förändrad associationsform. Arbetet med detta pågår.
UNICEF:s starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete breddats.
Kommittén har påbörjat uppbyggnaden av ett nätverk av lokala verksamhetsgrupper
för att ge stöd och informera om UNICEF:s verksamhet och främja
insamlingsverksamheten. Budgetåret 1993/94 redovisade Stiftelsen svenska UNICEF-
kommittén ett bidrag till UNICEF om 12,8 miljoner kronor (1992/93 16,8 mkr). För
att säkerställa en bas och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag
för i huvudsak de administrativa kostnaderna. Mot bakgrund av den förändrade
associationsform som förestår kan anslagsbehovet ännu ej beräknas. Regeringen
avser återkomma till riksdagen i denna fråga.
Under denna anslagspost förutses även finansiering av bidrag till Svenska FN-
förbundet samt svenska UNIFEM-kommittén Botilda för ändamål som
informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet och för
förberedelsearbetet inför FN-konferenser.
Sverige är sedan år 1990 anslutet till Europarådets Nord-sydcenter. 1994 års
bidrag till centret uppgick till ca 500 000 kronor.
Med Sveriges inträde i EU öppnas möjligheter att erhålla stöd från EU:s
biståndsbudget. EU:s krav på egeninsats är normalt 50 % men reglerna tillåter
att upp till 35 procentenheter av denna finansieras av annan givare. Regeringen
ser det som angeläget att svenska organisationer tar tillvara möjligheterna till
finansiering av insatser genom EU. Den nya myndigheten kommer att ges i uppdrag
att utarbeta riktlinjer för hur sådana insatser skall samordnas.
Regeringen föreslår en medelsram på 1 275 miljoner kronor för anslagsposten
Utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda organisationer för
budgetåret 1995/96.
C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad
Ekonomiska reformer är i många länder en förutsättning för tillväxt och
långsiktig utveckling. Ett viktigt sätt för Sverige kan främja reformerna är
genom s.k. betalningsbalansstöd, vilket antingen kan ta formen av obundet stöd
till import eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för import.
Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder om
Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna finns. De
huvudsakliga mottagarna har varit Tanzania, Moçambique, Zambia, Uganda, Zimbabwe
och Etiopien. Mottagarländer utanför Afrika är t.ex. Nicaragua och Vietnam.
En stor del av betalningsbalansstödet samordnas med Världsbankens särskilda
program för Afrika, som har visat sig mycket framgångsrikt för att mobilisera
och samordna resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda
länderna i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram. SPA omfattar ökad
utlåning från IMF och Världsbanken på förmånliga villkor och
betalningsbalansstöd från bilaterala givare. Stor vikt läggs även vid
biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets
budgetutgifter och fattigdomsfrågor. Sverige har aktivt deltagit i
policydialogen och är en av de största bidragsgivarna till SPA.
Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till
marknadsbaserade valutafördelningssystem. För att importstödet skall bidra till
framväxten av en privat sektor i mottagarlandet är det viktigt att
valutafördelningen inte är centralstyrd och att importören betalar fullt
motvärde i lokal valuta. Regeringen anser att obundet importstöd till
marknadsbaserade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgå till
länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformprogram.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste
ländernas skuldtjänst. Det gäller de fattiga länder som numera endast har
tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men som har har
gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa bidrag är en effektiv form av
skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör
därför fortsätta stödet till denna typ av skuldlättnad till länder inom och
utanför SPA som genomför ekonomiska reformer.
En motsvarande typ av skuldlättnad avseende lån från Afrikanska
utvecklingsbanken diskuteras för närvarande mellan bankens medlemsländer. Under
förutsättning att en tillfredsställande mekanism kommer till stånd, kan svenska
bidrag övervägas.
Regeringen anser att SPA-samarbetet bör drivas vidare och har gjort en
indikativ utfästelse om 2 400 miljoner kronor under SPA- samarbetets tredje fas
som sträcker sig över perioden 1994-1996. Mot bakgrund av det strama budgetläget
i Sverige, vilket tvingat fram besparingar även på biståndsområdet, förutser
regeringen ett behov att revidera denna utfästelse.
IMF:s särskilda lånerrangemang på mjuka villkor, ESAF (Enhanced Structural
Adjustment Facility), har skapats för att stödja de fattigaste ländernas
reformansträngningar. ESAF finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från
Sverige, och lån på förmånliga villkor från medlemsländerna. Utvärderingar av
ESAF har visat att stödet varit ett viktigt instrument för att främja
reformprocessen i mottagarländerna. Budgetåret 1993/94 utfäste Sverige ett
bidrag om totalt 400 miljoner kronor till en utvidgning och förlängning av ESAF
över den närmaste femårsperioden, d.v.s. 80 miljoner kronor per år. Det första
årsbidraget betalades i juni 1994. Budgetåret 1995/96 belastas med 160 miljoner
kronor.
Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till
Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Därigenom utestängs
länderna från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de
länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker reda upp sina
betalningseftersläpningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga
bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer.
Sverige har under innevarande budgetår bidragit till stödgruppsoperationer för
Vietnam, Kambodja och Makedonien. Sverige bör även fortsättningsvis bidra till
stödgruppsoperationer, baserat på en bedömning från fall till fall avseende
mottagarlandets uppfyllande av de generella kriterier som gäller för
betalningsbalansstöd.
Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främst exportkrediter, är
en tung börda för många av de fattigaste mest skuldtyngda länderna. Sverige har
drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i Parisklubben. Villkoren har
successivt förbättrats och betydande framsteg har nyligen gjorts när det gäller
att under vissa förutsättningar medge mer heltäckande överrenskommelser i form
av reduktion av hela skuldstocken och ytterligare skuldtjänstminskning.
Många fattiga länder har en begränsad, men ändå betungande kommersiell skuld,
dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker. Världsbanken samordnar
och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för
återköp av kommersiella skulder på andrahandsmarknaden. Under föregående
budgetår deltog Sverige i en skuldreduktionsoperation för Zambia. Ett antal
skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår och Sverige har
utfäst bidrag till en del av dessa.
Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader för de fattigaste
länderna i olika internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben: IMF:s och
Världsbankens Utvecklingskommittén, IDA och SPA. Därutöver har Sverige
tillsammans med Schweiz arrangerat ett internationellt skuldseminarium för att
med andra fordringsägare och biståndsgivare diskutera de fattigaste ländernas
skuldsituation. Regeringen vill därför understryka vikten av att ha en beredskap
för att finansiera nya skuldlättnadsinitiativ från betalningsbalansstödet.
Regeringen anser att det är angeläget att bibehålla ett omfattande
betalningsbalansstöd. Det svenska betalningsbalansstödet skall även
fortsättningsvis utgå till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som genomför
ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken och det internationella
givarsamfundet. Stöd skall kunna utgå till länder som för en
utvecklingsfrämjande politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati och
som leder till en ansvarsfull social och ekologisk utveckling. Vidare skall
svenskt stöd under dessa förutsättningar också kunna utgå till länder med vilka
överenskommelser nåtts i Parisklubben.
Det totala betalningsbalansstödet har minskat under de senaste budgetåren.
Budgetåret 1991/92 uppgick det till ca 1 450 miljoner kronor, budgetåret 1992/93
minskade det till 1 220 miljoner kronor och budgetåret 1994/95 drogs det ned
till 1 000 miljoner kronor.
Behoven av insatser förväntas vara fortsatt omfattande. Stödet skall fördelas
på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna reformprogram samt
av hur det internationella samarbetet utformas. Mot bakgrund av
betalningsbalansstödets starka konditionalitet kan reservationer uppstå under
vissa år.
Regeringen föreslår att 1 200 miljoner kronor anslås till stöd för ekonomiska
reformer och skuldlättnad för budgetåret 1995/96. Beredningen skall fortsatt
bedrivas i enlighet med gällande riktlinjer för denna typ av beredning. Stödet
skall utformas i enlighet med de riktlinjer som har utarbetats av DAC, SPA och
SIDA. Regeringen anser det angeläget att samråd sker mellan SIDA och
departementet när det gäller bedömningar av reformprogrammens genomförande.
Detta gäller även beslut om att tillsvidare inställa betalningar på grund av att
de villkor som uppställts för reformprogrammen inte har uppfyllts.
Uppföljning av betalningsbalansstödet måste främst ske genom att följa
genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet samt genom en dialog om
fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. De gemensamma
granskningar av valutaallokeringssystemen som görs av de bilaterala
givarländerna och Världsbanken är ett viktigt instrument för uppföljning och
kontroll. Den nya myndigheten bör även göra egna utvärderingar av
betalningsbalansstödet till mottagarländerna.
C 2.9 Krediter för utveckling
U-krediter
Under budgetåret 1993/94 har BITS tecknat låneavtal om 11 krediter till ett
sammanlagt värde av 1 333 miljoner kronor. Gåvoandelen i dessa krediter uppgår
till 506 miljoner kronor. Den utgående reservationen minskade därmed från 562
miljoner kronor till 455 miljoner kronor. Reservationen är överintecknad av
beviljade, ännu ej kontraktstecknade utfästelser, med ett gåvoelement på totalt
ca 700 miljoner kronor.
BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter
för 18-månadersperioden 1995/96. Förslaget innebär en minskning jämfört med
innevarande budgetår. En förklaring till minskningen är att förutsättningarna
för u-kreditfinansiering har förändrats genom den s.k.
Helsingforsöverenskommelsen om användningen av bundna krediter. Äskandet skall
enligt BITS ses i sammanhang med förslaget om ökad medelstilldelning för
biståndskrediter.
Genom u-krediter finansieras projekt som prioriteras av låntagarlandet, som
bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och
tjänster är konkurrenskraftiga.
BITS redovisar resultat i form av installerad kapacitet för u-
kreditfinansierade projekt och utvecklingseffekter för mottagarlandet på basis
av genomförda utvärderingar. BITS resultatredovisning visar en hög grad av
måluppfyllelse. Finansierade projekt genomförs som regel inom givna tekniska och
ekonomiska ramar.
Under budgetåret 1993/94 har BITS utvärderat utvecklingseffekterna för ett
antal slutförda projekt. Utvärderingarna har visat på mycket goda
utvecklingseffekter för fyra telekommunikationsprogram i Kina och ramkrediter
till utvecklingsbanker i fyra länder. För de senare har positiva effekter på
sysselsättning, omsättning och lönsamhet konstaterats. Detta gäller i synnerhet
en indisk ramkredit som varit den mest omfattande. Förutom positiva effekter i
mottagarlandet har ramkrediterna också bidragit till att bredda kretsen av
svenska företag som medverkat i u-kreditfinansierade projekt.
Utvärderingen av fyra avloppsreningsverk i Tunisien har visat på god teknisk
måluppfyllelse. På grund av att den planerade takten i utbyggnaden av
avloppsledningar ej kunnat hållas, har kapacitetsutnyttjandet i reningsverken
hittills varit lågt. En utvärdering av en renovering av ett egyptiskt
värmekraftverk har visat att detta ej lett till planerade utvecklingseffekter
bl.a. på grund av höjda bränslepriser och eltariffer. Verket används idag endast
vid toppbelastning och ej som kontinuerlig elleverantör.
U-krediter är ett effektivt instrument för att finansiera angelägna
utvecklingsprojekt i mottagarländerna. De teknisk-ekonomiska resultaten är
mycket goda och utvecklingseffekterna betydande. U-krediter bör därför också
fortsättningsvis ingå som ett viktigt samarbetsinstrument i det svenska
biståndet.
Regeringen föreslår att 510 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-
krediter för budgetåret 1995/96 samt att den nya biståndsmyndigheten bemyndigas
att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de
tillgängliga medlen.
Biståndskrediter
Biståndskrediter är ett komplement till u-kreditsystemet. Krediterna lämnas på
mycket förmånliga villkor och normalt i obunden form. Systemet med
biståndskrediter infördes den 1 juli 1994 för en försöksperiod av två år.
BITS föreslår att 150 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under
budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis innebär förslaget en ökning med 50
miljoner kronor jämfört med innevarande år.
En utvärdering av biståndskreditsystemet skall företas efter den tvååriga
försöksperiodens utgång. Regeringen föreslår att 75 miljoner kronor anvisas för
biståndskrediter under budgetåret 1995/96 samt att den nya myndigheten
bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med ett belopp om högst två
gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.
Regeringen avser att under budgetåret uppdra åt den nya myndigheten att
närmare analysera förutsättningarna för att medel som avsatts under vissa andra
anslagsposter skall kunna utgå i form av krediter.
C 2.10 Kostnader för fältpersonal
Anslagsposten används i huvudsak för att rekrytera och utbilda fältpersonal i
syfte att komplettera mottagarlandets egna resurser. För närvarande är ett 50-
tal personer kontraktsanställda på nyckelposter i mottagarländernas
förvaltningar. Denna kategori av personal har minskat betydligt under senare år,
framför allt till förmån för konsulter. Därtill kommer kostnaden för ca 25
biträdande bilaterala experter och ett program för mindre fältstudier.
Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid att förbli en viktig del
av utvecklingssamarbetet. En successiv föryngring och breddning av kåren av
biståndsarbetare är både nödvändig och angelägen. Därför bör programmen för
biträdande bilaterala experter och mindre fältstudier expanderas. Det är
särskilt viktigt att fler kvinnor engageras som fältarbetare.
Även andra förändringar bör vidtas. I första hand bör riktade informations-,
rekryterings- och utbildningsinsatser komma ifråga. I takt med att andelen
konsulter i personalbiståndet ökar är det väsentligt att konkurrensen mellan
konsultföretagen förstärks.
Över anslagsposten skall också finansieras kostnader för skatter och sociala
avgifter i Sverige för fältpersonal. Det gäller även vissa kostnader för
säkerhetsfrågor.
Regeringen föreslår att 82,5 miljoner kronor anslås till Kostnader för
fältpersonal under budgetåret 1995/96.
C 2.11. Information
Målet för u-landsinformationen är att utveckla människors kunskaper om och
intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan
engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. För att
bibehålla och på sikt stärka biståndsviljan hos det svenska folket är ett brett
samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor av stor betydelse.
Den nya myndigheten kommer att få det övergripande ansvaret för information om
u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet. Nordiska afrika-institutet har
som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om Afrika. Dessutom spelar
folkrörelser och enskilda organisationer en betydelsefull roll när det gäller
att sprida information om u-länder och biståndsfrågor. Det är också viktigt att
t.ex. skolor och universitet, medier och det svenska näringslivet både får
tillgång till och möjligheter att bidra med information om det svenska
utvecklingssamarbetet. Att informera om andra länder och andra länders kulturer
är ett viktigt led i det arbete som bedrivs för att motverka de tendenser till
främlingsfientlighet och rasism som finns i vårt samhälle. För att nå
långsiktiga effekter bör informationsverksamheten huvudsakligen inriktas mot
ungdomar. Nya kanaler bör prövas för att även nå ungdomar utanför skolan.
Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på insatser gentemot
skolungdomar. Detta bör bl.a. ske inom skolor och universitet för att ge en
bättre undervisning och kunskapsspridning om internationella utvecklingsfrågor
och biståndets roll. Här har de regionalt ansvariga informatörerna för
undervisningens internationalisering en viktig uppgift. Den tidigare
försöksverksamheten med regionansvariga permanentas och förutses fördubblas inom
tre år.
Svenskt näringsliv, organisationer och enskilda individer med
biståndserfarenhet samt massmedier är också viktiga grupper i
informationsspridningen.
Som aviserades i förra årets proposition har en kartläggning och analys av den
statliga biståndsinformationen, både vad gäller bilateralt och multilateralt
bistånd, gjorts. Syftet med denna kartläggning var att få underlag för en
bedömning av behoven av förstärkta informationsinsatser. Utredaren föreslår
bl.a. att SIDA behåller ett övergripande ansvar för information om Sveriges
utvecklingssamarbete. Utrikesdepartementet (UD) har dock huvudansvar för
information om det multilaterala utvecklingssamarbetet. Dessutom föreslår
utredaren att en formaliserad grupp för samråd och samverkan på
informationsområdet mellan SIDA, övriga biståndsmyndigheter och
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete (UD/IU)
upprättas. UD/IU bör enligt utredaren öka sin informationskapacitet i syfte att
stärka informationen om multilateralt utvecklingssamarbete samt om sitt eget
arbete och möjliggöra ett kvalificerat samarbete med den nya myndigheten.
Efter presentationen av denna utvärdering har regeringen initierat en
sammanslagning av biståndsmyndigheterna, vilket underlättar genomförandet av en
mer samlad informationsstrategi på biståndsområdet. Roll- och ansvarsfördelning
mellan Utrikesdepartementet och den nya myndigheten, t.ex. vad avser information
om multilateralt bistånd, bör dock klargöras med utgångspunkt från utredarens
förslag. Den nya myndigheten bör ta ett större ansvar för att informera om
multilateralt utvecklingssamarbete.
Regeringen föreslår att 36,6 miljoner kronor anvisas för information under
budgetåret 1995/96. Informationsverksamhet som tidigare belastat SAREC:s,
SwedeCorps och BITS sakanslag bör under kommande budgetår få belasta motsvarande
anslagsposter och delposter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten
som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag om 11 586 600 000 kronor.
C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum)
1993/94 Utgift 371 200 000 Reservation 41 197 000
1994/95 Anslag 424 200 000
1995/96 Förslag 619 916 000
varav 413 277 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Översiktlig struktur
Redovisningen av myndigheternas verksamhet under föregående och innevarande
budgetår sker samlat med hänsyn till de förändringar av förvaltningens struktur
som regeringen föreslår.
Den nuvarande statliga biståndsförvaltningen består under regeringen
(Utrikesdepartementet) av följande fyra förvaltningsmyndigheter, de s.k.
biståndsmyndigheterna: Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen
för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-
landsforskning (SAREC).
Till "biståndsfamiljen" räknas även Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum) vars verksamhet dock är av delvis annan karaktär. Sandö U-
centrum bedriver utbildningsverksamhet med anknytning till svenskt
utvecklingssamarbete.
Omfattningen av myndigheternas verksamhet kan dels belysas genom de ramanslag
de disponerar för sin förvaltning, dels genom de sakanslag de disponerar för sin
verksamhet.
Ramanslag Sakanslag
milj kr milj kr
Utfall Anslag Utfall Anslag
1993/94 1994/95 1993/94 1994/95
SIDA 282,8 314,7 7 635 6 500
BITS 15,8 20,7 861 815
SwedeCorp 27,7 29,0 92 135
SAREC 23,9 27,0 430 425
Sandö U-centrum 21,0 32,3 - -
Myndigheternas övriga bemyndiganden m.m. vad gäller förvaltningsändamål
(budgetår 1994/95) framgår (milj kr) av följande tabell:
Anslagskredit Räntekontokredit Låneram
SIDA 16,00 31,47 12,00
BITS 1,00 2,07 3,50
SwedeCorp - 2,90 1,00
SAREC 1,40 2,75 0,43
Sandö U-centr 1,62 3,23
Regeringens bedömning av myndigheternas årsredovisningar
SIDA, BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum har för första gången samtliga
inkommit med årsredovisningar under budgetåret.
- Verksamhetsgrenar och verksamhetsmål
Samtliga myndigheter redovisar en indelning i verksamhetsgrenar som är tydlig
och logisk i förhållande till respektive myndighets uppdrag. Myndigheterna har
med utgångspunkt från de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen och
regeringens uppdrag i respektive myndighets instruktion och regleringsbrev,
fastställt verksamhetsmål för de olika grenarna.
För SIDA:s del bör noteras att indelningen, och därmed redovisningen, innebär
en viss dubblering beroende på att verksamheten styrs genom en anslagsstruktur
som är både land- och ämnesinriktad, till skillnad från SwedeCorp, BITS och
SAREC, där enbart sektorn eller sakfrågan utgör grund för
verksamhetsindelningen.
- Resultatredovisning
Myndigheternas definitioner av begreppet resultat varierar, vilket återspeglas i
årsredovisningarna. Redovisningarna från BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-
centrum är huvudsakligen inriktade på redovisning av myndigheternas interna
effektivitet. SIDA fokuserar istället på den externa effektiviteten och
redovisningen av resultat för det slutliga ledet, dvs. den genomförda
biståndsverksamheten.
Prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna redovisas i enlighet med
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning
av samtliga myndigheter. För de mindre myndigheterna innebär det i princip antal
beslut, kontrakt, etc. som myndigheten har presterat under året. SIDA:s
redovisning ger för respektive verksamhetsgren en sammanfattande bedömning av
slutprestationer i biståndsinsatserna. Däremot är redovisningen av SIDA:s
interna prestationer föhållandevis begränsad.
Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av prestationer från
myndigheterna i allmänhet är svagt relaterad till någon form av mål, vilket gör
det svårt att bedöma verksamhetens resultatet och redovisningens relevans.
Styckkostnader redovisas i olika omfattning för myndigheternas prestationer.
Enligt den ovan nämnda förordningen skall en jämförelse göras med de tre
föregående verksamhetsåren. I många fall görs jämförelser bakåt i tiden, men i
vissa fall saknas ännu underlag för tidsserier.
Myndigheten skall i sin årsredovisning även redovisa eventuella direkta
effekter av verksamheten. En total effektredovisning varken bör eller kan
genomföras årligen, vilket överenstämmer väl med behoven av långsiktighet i det
internationella utvecklingssamarbetet.
Effektbegreppet används i vid bemärkelse för redovisning av myndigheternas
sakverksamhet. Definitionen innebär att redovisningens innehåll avseende
resultat i sakverksamheten kommer att variera från år till år, beroende på vilka
utvärderingar etc. som genomförts det aktuella budgetåret.
Utgångspunkten för SwedeCorp, BITS och SAREC har varit att redovisningen av
sakverksamheten främst skall avse resultat i form av effekter. Följden är att
redovisningarna av sakverksamheterna utgör en förhållandevis liten del i
respektive årsredovisning. Liksom för prestationsredovisningen kan inte heller
de delar som avser effekter relateras till tydliga mål, vilket försvårar en
bedömning. Detsamma gäller SIDA:s redovisning av direkta effekter som i viss
utsträckning ingår i de sammanfattande bedömningarna för respektive
verksamhetsgren. SIDA:s redovisning av långsiktiga effekter lämnas dock
huvudsakligen genom en separat årsbok över utvärderingar vilken ingår som en del
i myndighetens årsredovisning.
- Återkoppling till mål
För att årsredovisningarna skall ha såväl ett informationsvärde som kunna tjäna
som utgångspunkt för framtida styrning måste "resultaten" kunna relateras till
mål. I samtliga årsredovisningar ger myndigheternas verksamhetsmål en klar bild
av vad respektive verksamhet syftar till på en övergripande nivå. Däremot saknas
myndigheternas bedömning av det gångna årets verksamhet i relation till dessa
mål.
- SIDA:s nya planerings- och styrsystem
SIDA redovisar i årsredovisningen vissa utgångspunkter för verkets nya
planerings- och styrsystem, ROPPS (Resultat orienterad projekt planering och
styrning). Systemet bygger på det i internationella biståndskretsar numer väl
etablerade konceptet Logical Framework. Bakgrunden till ROPPS är behoven av att
systematisera metodiken för resultatstyrning av verksamheten på program- och
projektnivå. Syftet är att effektivisera resursanvändningen inom biståndet,
förbättra informationen till regering, riksdag och allmänhet samt att tydliggöra
och stärka mottagarlandets ansvar för verksamheten.
Uppföljningsmetodiken i ROPPS bygger dels på en kontinuerlig uppföljning, dels
på en fördjupad analys av verksamheten, normalt var tredje år. De årliga
genomgångarna fokuserar främst på uppföljning av uppnådda produktionsmål
(prestationer) och utgör underlag för resultatredovisningen i årsredovisningen.
De fördjupade genomgångarna innebär uppföljning av insatsernas projektmål
(effekter), som underlag för resultatanalys i samband med bl.a.
landstrategiarbetet.
I sin nuvarande utformning är ROPPS framförallt användbar i
utvecklingsinsatser där biståndet har en katalytisk roll. Riktlinjerna är i
mindre utsträckning anpassade till biståndsformer som katastrofbistånd, stöd
till demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära insatser,
strukturanpassning samt bistånd genom multilaterala och enskilda organisationer.
SIDA avser att fortsätta utvecklingen av formerna för resultatredovisning inom
dessa verksamhetsområden. Regeringen förutser att den nya myndigheten i hög grad
kommer att tillgodogöra sig de erfarenheter som vunnits genom ROPPS.
- Regeringens behov av information
Centralt i fråga om myndigheternas resultatredovisningar är vad som är relevant
för regeringens bedömning av respektive myndighets verksamhet. Vad gäller
myndighetens interna effektivitet kan prestationsmål sättas upp i en del fall, i
andra inte. Till exempel kan antalet beslut under året ifrågasättas som mått.
Statistik kan dock vara intressant och användbar för att analysera och jämföra
administrativa kostnader för olika typer av biståndsformer. Hur mycket resurser
skall avsättas för mer administrativt krävande insatser? Vilka administrativa
kostnader finns i övriga led (konsulter, organisationer etc.)? Hanterar
myndigheten sin verksamhet på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt med
hänsyn till vad som åstadkoms i det slutliga ledet, dvs. effekterna av de olika
biståndsinsatserna?
Först när väsentliga slutprestationer har definierats kan en bedömning av
styckkostnadernas utveckling leda till ifrågasättande av verksamheten och mer
konkreta direktiv och mål från regeringens sida om att antingen utvidga,
förändra eller avveckla verksamheten inom ett visst område.
Myndigheternas information om den egna verksamheten är omfattande. Endast en
liten del av denna information är relevant och hanterlig för regeringen, och i
nästa steg även för riksdagen.
I anslutning till arbetet med att konsolidera biståndsmyndigheterna till en
organisation är detta en angelägen fråga i dialogen mellan den nya myndigheten
och regeringen. Målet skall vara att vidareutveckla och förändra myndighetens
system för resultatstyrning av olika verksamhetsområden.
- Riksrevisionsverkets revisionsberättelser
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat myndigheternas årsredovisningar avseende
räkenskaps- och verksamhetsåret 1993/94.
RRV:s bedömning av årsredovisningarna från SIDA, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-
centrum är att dessa i allt väsentligt är rättvisande.
I revisionsberättelserna för BITS och Nordiska afrikainstitutet säger RRV att
balans- och resultaträkningarna inte kan läggas till grund för en bedömning
huruvida årsredovisningarna är rättvisande.
Regeringens bedömningar kommer att redovisas i 1995 års
kompletteringsproposition.
Stöd till Sandö u-centrum
Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av utbildning hos
olika personalkategorier i det internationella utvecklingssamarbetet. Härvid
skall Sandö U-centrum aktivt anpassa utbudet av utbildning till vad som
efterfrågas inom detta område. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och
språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och
det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet
av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och organisation skall
utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning
möjliggörs.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs,
volontärkurs (SVS-kurs) och språkutbildning. Resultatredovisningen indikerar att
resultatkravet uppfyllts.
Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på
självkostnadstäckningsgrad är goda.
Beträffande terminskursen blev utfallet att 18 % av kursdeltagarna hade ett u-
landsarbete i anslutning till genomgången kurs. Beträffande Volontärkursen
disponerade SVS över 90 % av utbildningsplatserna.
Nedgången de senaste åren i volymen för uppdragsutbildning (i första hand
språk) har nu vänt. Uppgången kan hänföras till dels ökad efterfrågan från
enskilda organisationer, dels ett ökande intresse för
personalutvecklingsinsatser hos företag och organisationer.
Anslagssparandet uppgår till 14,122 miljoner kronor, vilket utgör ca 45% av
det tilldelade ramanslaget.
I sin förenklade anslagsframställning beskriver styrelsen i korthet sitt
förnyelsearbete, som innebär utveckling av dels den egna organisationens
kompetens och konkurrenskraft, dels verksamhetens tjänsteutbud och
verksamhetsfält. Utveckling av den egna organisationen torde vara en
grundläggande förutsättning för att myndigheten skall ha en roll på den mycket
konkurrensutsatta marknaden för internationellt utvecklingssamarbete. Samtidigt
sker en breddning och förnyelse av kurs- och tjänsteutbudet, bl.a. utvecklas
förslag till en ny fortbildningskurs för personer yrkesverksamma inom
utvecklingssamarbetet i syfte att fördjupa den teoretiska kunskapen och höja
färdigheten inom vissa yrkesrelaterade områden. Kursen skall ligga på en
jämförelsevis högre nivå än nuvarande biståndsmetodikkursen.
De övergripande mål som gällde för treårsperioden 1991/92-1993/94
kompletterade medregeringsbeslut den 23 juni 1994 och som gäller för budgetåret
1994/95 ligger fast. Regeringen har den 23 juni 1994 beslutat att komplettera
verksamhetsmålen enligt följande:
Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att anpassa utbudet
av utbildning till vad som efterfrågas på marknaden. Sandö U-centrum räknar i
anslagsframställningen med att fortsätta det påbörjade och hittills
framgångsrika förändrings- och rationaliseringsarbetet.
Regeringens bedömning är att de riktlinjer för Sandö U-centrums verksamhet som
lades fast i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 5, bet.
1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) bör gälla även för budgetåret 1995/96. Detta
innebär bl.a. en fortsatt marknadsanpassning av utbildningsutbudet.
Organisatoriskt föreslås Sandö U-centrum ingå som en separat resultatenhet i
den nya myndigheten. Sandö U-centrum upphör därmed som självständig myndighet,
samtidigt som den verksamhet som idag bedrivs i Sandö fortsätter. Förslaget
ligger i linje med de tankar som framfördes i biståndsförvaltningsutredningen
"Rena roller i biståndet" (SOU 1994:19). Även Sandö U-centrum har efterlyst ett
närmare samarbete med SIDA. Genom att integrera Sandö U-centrum i den nya
myndigheten skapas förutsättningar för att bedriva en verksamhet som i högre
grad än idag kan tillgodose behovet av utbildning och kompetensutveckling i det
svenska biståndet. Ett särskilt råd bör kunna knytas till u-centret för att
bistå ledningen av verksamheten.
Regeringens överväganden
Den nya myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter på statlig
konsumtion. Dessutom föreslår regeringen ett utökat krav om en procentenhet på
myndigheten för utom Sandö U-centrum till följd av de förväntade
effektivitetsvinster som förväntas till följd av myndigheternas sammanslagning.
Budgetåret 1995/96 har anslaget således minskats med 26,423 miljoner kronor. År
1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 11% (totalt ca. 44 miljoner kr).
Utöver besparingskravet har sedvanliga uppräkningar för omkostnader tillämpats
på myndigheten. Resultatet återfinns i tabellen nedan. Samtliga siffror utom
ramen 1994/95 är baserade på 18 månader.
Ram Eff. krav Övrigt Ram
12 mån 18 mån 18 mån 18 mån
1994/95 1995/96
Myndigheten 424 200 -26 423 10 039 619 916
varav Sandö 32 300 -1 115 4 483 51 818
SIDA begärde i sin anslagsframställan kompensation för tre tjänster till följd
av utökade arbetsuppgifter i samband med ett svenskt EU-medlemskap. Regeringen
anser att myndigheten i likhet med övrig statlig förvaltning bör bereda plats
för den tillkommande verksamheten inom befintliga resurser.
SIDA föreslår i sin anslagsframställan vidare att tre tjänster vid ambassaden
i Pretoria som finansieras över anslaget C 2. Bistånd genom SIDA från budgetåret
1995/96 förs över till förvaltningsanslaget. Regeringen anser att den nya
myndigheten i sin anslagsframställan skall se över det långsiktiga
personalbehovet och därvid bl.a. inkomma med förslag om att föra över samtliga
sakanslagsfinansierade tjänster som inte till innehållet är klart
tidsbegränsade.
SIDA föreslår i sin anslagsframställan att de resurser (3 miljoner kronor per
år) som de tre senaste budgetåren ställts till myndighetens förfogande för
kompetensutveckling permanent tillförs förvaltningsanslaget. BITS har under
liknande villkor disponerat 1 miljon kronor per år i samma syfte. Regeringen
finner det lämpligt att i enlighet med SIDA:s förslag permanent tillföra basen
för den nya myndigheten 4 miljoner kronor. Därvid avser regeringen att
myndigheten fortlöpande skall bedriva aktiv kompetensutveckling av personalen.
Regeringen anser att den nya myndigheten bör få tillgodogöra sig de tidigare
myndigheternas anslagssparande, inte minst mot bakgrund av att omorganisationen
kommer att medföra vissa kostnader av engångskaraktär.
Regeringen beräknar således behovet för myndighetens förvaltning till 619 916
000 kronor för budgetåret 1995/96, varav 51 818 000 kronor för Sandö U-centrum.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum) för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 619 916 000 kr, varav
51 818 000 kronor för verksamheten inom Sandö U-centrum.
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd
Nytt anslag (förslag)90 000 000
varav 60 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
(Benämningen EU används som övergripande begrepp för de helhet som omfattas av
Maastrichfördraget, medan EG avser det traditionella ekonomiska samarbetet som
bl.a. omfattar bistånd).
EU-länderna svarar tillsammans för över hälften av världens samlade bistånd.
Ca 12-14 % av medlemsländernas biståndsbudgetar kanaliseras genom EG:s
gemensamma biståndsprogram. År 1993 uppgick utbetalningarna genom gemenskapens
program till sammanlagt 3 164 miljoner ECU (drygt 28 miljarder kronor).
Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten, dels genom
särskilda bidrag till europeiska utvecklingsfonden (EDF).
Biståndet över den reguljära budgeten
Från EG:s reguljära budget finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp, stöd
genom enskilda organisationer och samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA-
länderna) samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet. År 1993 utbetalades
sammanlagt 1,8 miljarder ECU för bistånd över den reguljära budgeten.
Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika går tillbaka till år 1974 och
omfattar handelspreferenser, program- och projektbistånd, livsmedelsbistånd,
katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer samt stöd för att utjämna
fluktuationer i exportinkomster främst inom jordbruksområdet. Stödet inriktas på
de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av befolkningen samt på
regioner eller länder med betydande kommersiell potential. Tio procent av
resurserna har avsatts för miljöinsatser, särskilt bevarandet av Amazonas
regnskogar.
För perioden 1991-95 har ett totalbelopp om 2,75 miljarder ECU avsatts för
samarbete med Asien och Latinamerika. Av detta är 65 % avsett för Asien och 35 %
för Latinamerika. Stora mottagarländer i Asien är Indien, Bangladesh och
Vietnam. I Latinamerika intar Bolivia, Peru, Honduras, Guatemala och Colombia
framskjutna platser.
Samarbetet med medelhavsländerna har formen av handelsavtal som medger fritt
tillträde för industriprodukter och finansiella protokoll omfattande en
femårsperiod för finansiering av utvecklingsprojekt.
För perioden 1992 - 1996 har 4,4 miljarder ECU avsatts för de finansiella
protokollen samarbete med anslutna länder (Mahgrebstaterna, Marocko, Tunisien
och Algeriet, Mashreqstaterna, Egypten, Jordanien, Libanon och Syrien, samt
Israel). Av beloppet 4,4 miljarder ECU härrör 1,3 miljarder från kommissionen
och 3,1 från den Europeiska investeringsbanken i form av lån.
Sverige skall genom medlemskapet fr.o.m. den 1 januari 1995 bidra till det
biståndssamarbete som finansieras över den reguljära budgeten. För budgetåret
1995/96 beräknas det svenska bidraget till 707 miljoner kronor. Finansiering
sker genom avräkning mot biståndsramen.
Bistånd finansierat genom Europeiska utvecklingsfonden (EDF)
Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EG med 70 länder i Afrika,
Karibien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras utanför den reguljära
budgeten genom särskilda bidrag till den Europeiska utvecklingsfonden (EDF).
Ungefär hälften av biståndet inom ramen för Lomésamarbetet är landprogrammerat
genom femåriga landramar. Utöver detta utgår stöd genom icke-landprogrammerat
strukturanpassning- och importstöd, samarbete genom enskilda organisationer samt
katastrofbistånd. Bistånd utgår också inom ramen för STABEX och Sysmin för att
utjämna fluktuationer i exportintäkter inom jordbruks- och gruvnäringarna.
Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden 1990 - 1999. För att
finansiera den första femårsperioden har avsatts 12 miljarder ECU varav 10,8
miljarder ECU inom ramen för EDF (EDF VII) och 1,2 miljarder ECU från Europeiska
investeringsbanken (EIB).
Förhandlingar om den finansiella ramen (EDF VIII) för samarbetet under den
andra hälften av Lomé IV inleds i januari 1995. Sverige skall genom medlemskapet
bidra till finansieringen av EDF VIII. Storleken på det svenska bidraget
fastställs i de ovan nämnda förhandlingarna. EDF VIII skall träda i kraft den 1
mars 1995. De första dragningarna från EDF VIII förväntas dock ske först mot
slutet av år 1996 till följd av fördröjningen till dess de första projekten
under den nya fonden kommer igång.
Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov om 90 miljoner
kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för bidrag till EG:s gemensamma bistånd som
förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag om 90 000 000 kr.
C 5. Swedfund International AB
1993/94 Utgift 25 000 000 Reservation 0
1994/95 Anslag 0
1995/96 Förslag 1
varav 1 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i
samarbetsländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt
näringsliv.
Under budgetåret 1993/94 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtagande till ett
belopp om 49 miljoner kronor i 12 projekt. Tre av besluten avsåg projekt i u-
länder till ett värde av 20 miljoner kronor.
Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i u-länder
under budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Swedfunds u-landsverksamhet uppvisar ett positivt rörelseresultat för budgetåret
1993/94. Regeringen har tidigare (prop. 1993/94:100, bil. 4) gjort bedömningen
att ett realistiskt resultatmål för verksamheten är att projektintäkterna skall
täcka 40 % av projektkostnaderna över en rullande treårsperiod. För budgetåret
1993/94 motsvarar projektintäkterna 31 % av projektkostnaderna.
- Slutsatser
Swedfunds resultat visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar
bistånd med affärsmässighet. Det uppsatta resultatmålet bör kunna nås.
Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen kapitalpåfyllnad behövs för u-
landsverksamheten under kommande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner de riktlinjer för bistånd genom Swedfund international AB som
förordas i det föregående och anvisar ett förslagsanslag om 1 000 kronor för
budgetåret 1995/96.
C 6. Nordiska afrikainstitutet
1993/94 Utgift 9 129 471 Reservation -52 070
1994/95 Anslag 6 100 000
1995/96 Förslag 9 083 000
varav 6 055 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Den negativa reservationen uppstod till följd av av regeringen medgivet
överskridande av anslaget p.g.a. chefbyte.
Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124, senast ändrad
1993:1261) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden:
- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,
- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,
- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika,
- informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.
De mål och riktlinjer för Nordiska afrikainstitutets verksamhet som regeringen
redovisade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet.
1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) utgör utgångspunkt för institutets enkla
anslagsframställning.
I denna budgetproposition betonas vikten av att institutet under
treårsperioden 1993/94 - 1995/96 ges möjlighet att konsolidera rollen som
samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen genom fortsatt
satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska forskningsprogrammen.
Regeringen gav den 7 oktober 1993 institutet i uppdrag att göra en översyn av
dess organisationsform och därvid undersöka olika alternativ till den nuvarande
myndighetsformen. Uppdraget redovisades till regeringen den 22 augusti.
Institutet föreslår efter en genomgång av olika associations- och
organisationsformer, att institutet omvandlas från svensk statlig myndighet till
stiftelse. Stiftelseformen skulle tillåta institutet att arbeta som hittills.
Övergången betecknas som inte helt okomplicerad, framför allt vad avser
personalpolitiska frågor m.m. Då flera liknande förändringar av myndigheter
nyligen gjorts eller pågår finns modeller och exempel att följa. Budgetmässigt
skulle en övergång till stiftelseform innebära att anslagsfinansiering utgår och
ersättes med bidragsfinansiering.
Regeringen överväganden
- Resurser
Ramanslag 9 083 000 kronor
Planeringsram 11 900 000 kronor
- Resultatbedömning
Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat. De
riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets
budgetproposition bör därför äga fortsatt giltighet.
- Slutsatser
Nordiska afrikainstitutet bedriver en gemensamt nordiskt finansierad program-
och forskningsrådsverksamhet. Den svenska delen av finansieringen av denna
verksamhet sker över detta anslag. Beloppet har beräknats till 2 400 000 kronor.
Nordiska afrikainstitutet är sedan ett 30-tal år ett uttryck för praktiskt
nordiskt samarbete. Enligt regeringens mening bör detta även tydligt återspeglas
i institutets organisation, ledning och finansiering. I likhet med det uppdrag
regeringen tidigare givit institutet vad gäller organisationsformen anser
regeringen att en fortsatt verksamhet av hög kvalitet och relevans fordrar ett
starkare gemensamt nordiskt ansvar.
Ny lagstiftning på stiftelseområdet i förening med regeringens principer för
en effektiv statligt finansierad verksamhet gör att den föreslagna
stiftelseformen förefaller mindre lämplig i detta fall. Regeringen anser att
frågan därför bör beredas ytterligare. Målsättningen att stärka det gemensamma
nordiska ansvarstagandet bör härvid alltjämt gälla. En fördjupad diskussion med
övriga nordiska länder behöver därför ske.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under budgetåret 1995/96 om
förändringen blir av sådan art att riksdagens medgivande fordras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner de riktlinjer för bistånd genom Nordiska afrikainstitutet enligt
ovan och föreslår att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 083 000 kronor.
C 7. Övrigt
1993/94 Utgift 14 500 000 Reservation 171 300 000
1994/95 Anslag 66 900 000
1995/96 Förslag 73 331 000
varav 48 887 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under budgetåret 1995/96 kommer den största delen av reservationen ha
förbrukats. Anslagsposten bidrag till vissa länder m.m. som tidigare fanns under
anslaget har upphört.
C 7.1. Utredningar m.m.
Under budgetåret fortsätter flera av de aktiviteter under anslagsposten som
påbörjats under föregående budgetår och som berörts i inledningen till Littera
C. Kostnader som regeringen förutser kommer att belasta anslaget är exempelvis
arrangerandet av ett kvinnoseminarium i syfte att klargöra den svenska linjen
inför kvinnokonferensen i Peking. Vidare kommer uppföljningar av gjorda
utredningar att belasta anslagsposten. Den expertgrupp som regeringen ämnar
sammankalla med uppgift att förbättra och effektivisera biståndet kommer att
finansieras under anslagsposten samt det arbete som avser utvecklandet av
departementets policy-, analys och styrfunktion. Från anslagsposten kommer att
finansieras utredningar, seminarier, konferenser, m.m. som uppkommer under det
förlängda budgetåret.
För utredningar m.m. uppskattas behovet till 37,5 miljoner kronor.
C 7.2. Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet
Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI)
gäststipendieprogram för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder samt
person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA, även för
kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1993/94 utvecklat kontakterna
på kulturområdet med tredje världen genom stöd och olika initiativ för att
befrämja såväl u-ländernas presentation i Sverige som svenska samarbetsprojekt
på kulturområdet i u-länder.
I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 säger sig SI ha för
avsikt att under anslagsperioden bibehålla antalet stipendier till sökande från
u-länder. SI avser vidare att förstärka och utvidga utbytet till nya länder,
däribland nya länderna i Kaukasus och Centralasien under iakttagande av de av
statsmakterna uppsatta biståndsmålen. Dessutom förutses ett vidgat samarbete med
Sydafrika och den palestinska myndigheten.
Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige ingår i det svenska
stödet till u-ländernas högre utbildning och forskning. Det är dock viktigt att
framhålla att detta stöd aldrig bör eller kan ersätta olika insatser för att
bygga upp och vidmakthålla institutioner för högre utbildning och forskning i u-
länderna. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett komplement till dessa
insatser.
Stipendie- och utbytesverksamheten fyller en viktig roll när det gäller den
ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från u- och i-
länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs genom SI ges i
första hand forskare och högskolestuderande i u-länder vissa sådana möjligheter.
Stiftelsen Svenska institutet har ansökt om bidrag för personal- och
administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-stipendiater.
Regeringen föreslår att till gäststipendie- och utbytesverksamhet genom
Stiftelsen Svenska institutet och till administrationskostnader i samband med
mottagande i Sverige av FN-stipendiater anvisa 15 miljoner kronor för budgetåret
1995/96.
C 7.3. Övriga insatser
Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver sedan ett stort antal år
en verksamhet med mycket högt internationellt anseende. Under de senaste åren
har en stor del av DHF:s verksamhet inriktats på behoven av ett reformerat FN-
system. I perspektivet av ett aktivt svenskt engagemang i dessa frågor är DHF:s
insatser och kompetens av stort värde. Ett bidrag om 6,15 miljoner kronor
föreslås för budgetåret 1995/96.
De bidrag till ett antal organisationer, program och internationella
aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling som tidigare
finansierades under anslagsposten föreslås flyttas till anslaget C 2.7. Bidrag
till folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Under anslagsposten medges fortsatt utrymme för att möta angelägna behov som
uppstår under pågående budgetår.
För verksamheten enligt ovan uppskattas kostnaden för budgetåret till 20,831
miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordas i det föregående,
2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,
3. till Övrigt för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 73 331
000 kronor.
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
Genom den statligt finansierade Sverige-informationen underlättas Sveriges
deltagande i det internationella utbytet. Ekonomiska förbindelser och
handelsutbytet med utlandet och turismen till Sverige främjas. De statliga
informationsinsatserna skall komplettera den allmänna internationella
nyhetsförmedlingen genom att belysa den svenska samhällsutvecklingen samt
utvecklingen inom sektorer som högteknologisk industri, forskning och
utveckling, det mångfacetterade kulturlivet och Sveriges miljösatsningar.
Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär ett historiskt steg. Det är av
största vikt att svenskt samhälle och svenska ståndpunkter blir mer kända i vår
omvärld. Detta gäller både i det globala perspektivet och i den krets av länder
som ingår eller kommer att ingå i EU. Därför förbereds en aktivering av
informationsinsatser och kulturutbyte inom ramen för en långsiktig strategi.
I övergången från industri- till informationssamhället är det viktigt att
framhålla Sverige som ett framstående land när det gäller informationsteknik och
informationsteknologi bl.a. genom att kunna erbjuda en samlad Sverige-
information på data.
Det är också viktigt att hävda Sverige som ett intressant kulturland som det
är attraktivt att samarbeta med och väl värt att besöka.
Det statsfinansiella läget gör att prioriteringen av de insatser som staten
skall stödja blir extra viktig.
Det råder en utbredd uppfattning om att samordningen bör stärkas mellan de
statliga organens informationsinsatser, liksom samspelet mellan stat, näringsliv
och folkrörelser. En förstärkt samverkan mellan allmän Sverige-information,
kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, exportfrämjande,
investeringsfrämjande samt turism håller på att utvecklas genom ett tätare
informationsutbyte mellan berörda myndigheter och organisationer. Regeringen
avser att inom Utrikesdepartementet för detta ändamål inrätta en nämnd för
Sverige-information i utlandet.
Under budgetåret 1995/96 föreslås besparingar på området Information om
Sverige i utlandet m.m. på sammanlagt 9 miljoner kronor inkl. effektivitetskrav
för statlig konsumtion och den generella minskningen av bidragsanslag. För
budgetåren 1997 och 1998 föreslås ytterligare minskning med 900 000 kr utöver de
besparingar som anges nedan under anslagen D 1 och D 2.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Information om Sverige i utlandet
m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995
års budgetproposition är följande:
Mkr
------------------------------------------------------------------
|Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad |
|1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för|utgift |utgift |
| | | |juli 95- |19971 |19981 |
| | | |juni 96 | | |
------------------------------------------------------------------
|78,0 |74,0 |105,2 |69,8 |-2,6 |-2,6 |
------------------------------------------------------------------
1 Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder vad avser
Information om Sverige i utlandet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar inom detta verksamhetsområde.
D 1. Svenska institutet
1993/94 Utgift 64 918 806 Reservation 3 056 446
1994/95 Anslag 60 264 000
1995/96 Förslag 88 784 000
varav 58 857 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1997 Beräknad besparing 1 807 000
1998 Beräknad besparing 1 808 000
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att
handlägga frågor om information om Sverige i utlandet. Stiftelsens direktör,
som utses av regeringen, är chef för Svenska institutet. Ordföranden och
ledamöterna i stiftelsens styrelse utses av regeringen. Institutet har ca 100
anställda.
Det övergripande målet för Svenska institutets verksamhet är, i enlighet med
institutets stadga, att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet
om svenskt samhälls- och kulturliv, främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan
Sverige och andra länder, främja utbyte inom utbildning och forskning mellan
Sverige och utlandet samt stödja svenskundervisningen i andra länder.
Anslaget, som är Svenska institutets huvudanslag, finansierar genomförandet av
informations-, kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet i samverkan med bl.a.
de svenska utlandsmyndigheterna.
Därutöver har institutet anslag och uppdragsmedel för biståndsrelaterade
insatser i Östeuropa och tredje världen (IIIHT G respektive C), för uppdrag på
utbildnings- och forskningsområdet (VIII HT C respektive D) och för insatser
som rör internationellt kulturutbyte (XIHT C). Till detta kommer ett antal
särskilda uppdrag.
D1-anslaget budgetåret 1993/94 utgjorde 40,5 % av de totala anslags- och
uppdragsmedlen till Svenska institutet (163,4 milj. kr). Samtidigt svarade
anslaget för 84,2 % av hela verksamhetens personalinsatser och övriga
förvaltningskostnader (förvaltnings- och verksamhetskostnaderna för Svenska
kulturhuset i Paris redovisas särskilt).
Svenska institutet har med utgångspunkt från de övergripande målen uppdelat
verksamheten i sex delområden: Sverigeinformation, kulturutbyte, utbildnings-
och forskningsutbyte, svenskundervisning i utlandet, Svenska kulturhuset i
Paris samt administration. I stort sett fördelas samtliga anslag och
uppdragsmedel ut på de olika verksamhetsområdena. I årsredovisningen mäts
verksamheten i prestationstermer: volymer, spridning, publiksiffror o.d.,
sambandet åtgärd-kostnad och åtgärd-effekt (när så är möjligt).
Revisionsberättelsen från Regeringskansliets revisionskontor innehåller inte
några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
--------------------------------------------------------------------
| |
| Övergripande mål |
| |
| De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga |
| fast. |
| |
| Resurser 1995/96 |
| |
| Reservationsanslag 88 784 000 kr |
| |
| Övrigt |
| |
| Svenska institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter |
| för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats |
| ned med 3 014 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en |
| nivåsänkning på 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 6 629|
| 000 kr eller 11%. Till följd av det statsfinansiella läget bör |
| ytterligare neddragning av institutets resurser ske med 2 442 |
| 000 kr budgetåret 1995/96. Vid anslagsberäkningen har vidare |
| beaktats förändringar i priser och löner, vissa tekniska |
| justeringar samt förändrad beräkning av lokalkostnader. |
--------------------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Svenska institutets årsredovisning visar att verksamheten har svarat mot de av
regeringen fastställda övergripande målen och de mål för verksamheten som
institutets styrelse beslutat om. Verksamhetsmedlen har använts för avsedda
ändamål och hållit sig inom angivna ramar. Institutet har - trots
besparingskrav - lyckats upprätthålla i stort sett jämförbar produktivitet på
flera verksamhetsområden. I vissa fall har produktiviteten ökat. Möjligheter
till effektiviseringar och rationa-liseringar har tillvaratagits.
Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende Svenska institutet.
Slutsatser
Efterfrågan på informations- och kulturutbytesversamheten har ökat markant från
omvärlden. Inte minst gäller detta i förhållande till Väst- och Östeuropa inkl.
Baltikum. Det finns en starkt ökad efterfrågan från utlandet, liksom uttalade
önskemål från svenska intressenter om att göra Sverige mer känt och förankrat
som internationell samarbetspartner vid denna historiskt så viktiga tidpunkt.
Svenska institutets roll som hemmabas för informations- och
kulturutbytesverksamheten vid utlandsmyndigheterna har även fått ökad betydelse
genom personalneddragningar inom utrikesrepresentationen.
Informationsmaterialet om Sverige, liksom andra informations-aktiviteter,
kulturevenemang etc. i utlandet, måste hålla en kvalitativt hög nivå för att
uppmärksammas internationellt.
Tidigare besparingskrav har medfört att anslagets andel för informations- och
kulturutbytesverksamhet har krympt. Till exempel har den för
utlandsmyndigheterna i informationsarbetet viktiga utställningsproduktionen fått
läggas ner och filmverksamheten har reducerats.
Institutets personal har i ökad utsträckning kommit att tas i anspråk för att
verkställa de uppdrag som finansieras med andra anslag och uppdragsmedel.
För att kunna uppfylla de övergripande målen med ett reducerat anslag måste
Svenska institutet öka samarbetet med andra intressenter. Den nya tekniken för
beräkning av ersättning för lokalkostnader innebär att institutet måste se över
sitt lokalbehov och sin framtida lokalisering.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Svenska institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-anslag
på 88 784 000 kr.
D 2. Övrig information om Sverige i utlandet
1993/94 Utgift 13 044 0871) Reservation 3 480 379
1994/95 Anslag 13 754 0002)
1995/96 Förslag 16 386 000
varav 10 924 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1997 Beräknad besparing 344 000
1998 Beräknad besparing 344 000
1) varav 1 140 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
2) varav 1 100 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
Det övergripande målet för anslaget är att medverka till att information sprids
om det svenska samhället och därmed bidra till ökat samarbete mellan Sverige och
omvärlden.
Anslaget finansierar och bidrar till särskilda, av regeringen prioriterade,
informationsinsatser främst genom de svenska utlandsmyndigheterna. Det används
även till person- och journalistinbjudningar samt seminarier och kulturutbyte.
Det råder bred enighet om behovet i dagens läge av intensifierade kontakter
med Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig
roll att spela.
Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås att
anslaget, förutom den generella minskningen av bidragsanslagen med 10% eller 1
375 000 kr t.o.m. år 1988, minskas med 3 558 000 kr budgetåret 1995/96 bl.a.
genom indragning av bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Övrig information om Sverige i utlandetför budgetåret 1995/96anvisar ett
reservationsanslag på 16 386 000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
Inledning
Handelspolitik
Anslutningen till EU innebär att Sverige omfattas av EU:s handelsregim gentemot
andra länder och av EU:s gemensamma handelspolitik. Konsekvenserna för svenskt
vidkommande har utförligt redovisats i prop. 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.
Regeringen kommer att lägga stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i
utformningen av den gemensamma handelspolitiken med utgångspunkt i svenska
nationella intressen och utifrån en frihandelsinriktad grundsyn. Regeringen
avser upprätthålla en nära dialog med viktigare handelsnationer både inom och
utanför EU i handelspolitiska frågor. Vidare kommer stor vikt att läggas vid
sådana officiella kontakter med andra regeringar som kan främja svenska
exportintressen. Dessa uppgifter ställer stora krav på svensk
utrikesförvaltning.
USA är den i särklass största exportmarknaden för Sverige utanför EU och tar
emot närmare en tiondel av den svenska exporten. De handelspolitiska
relationerna med USA är fortsatt mycket goda. Med undantag för amerikanska
åtgärder på antidumpningsområdet, som drabbar framför allt svensk stålexport,
förekommer inga bilaterala handelsproblem. Sverige ses av USA som en stark
förespråkare för frihandel och ett öppet, multilateralt handelssystem och USA:s
intresse för Sverige som samtalsparter på det handelspolitiska området kan
förväntas öka ytterligare när Sverige blir EU-medlem.
USA:s tullsänkningar i Uruguayrundan får betraktas som mycket förmånliga för
svensk export. När tullsänkningarna genomförts erhåller övervägande delen av
svensk export till USA en tullbehandling som är mycket näraliggande den som
Kanada och Mexico åtnjuter under det nordamerikanska frihandelsavtalet, NAFTA.
Även tullsänkningarna i Kanada är betydande.
NAFTA trädde i kraft den 1 januari 1994. Erfarenheterna hittills är
begränsade, men handeln mellan de i avtalet ingående parterna - USA, Mexico och
Kanada - har ökat markant sedan årsskiftet. På längre sikt kommer NAFTA
sannolikt att ha positiv inverkan också på svenskt näringsliv och svenska
exportmöjligheter, inte minst eftersom NAFTA:s dynamiska effekter kommer att
spela en avgörande roll för den långsiktiga utvecklingen av den mexikanska
ekonomin.
Japan är efter USA världens största ekonomi och fortsatt den ekonomiska motorn
i Asien. Den bilaterala handeln Sverige - Japan är stadd i stark tillväxt och
potentialen för ytterligare expansion är betydande. Exportmöjligheterna har
förbättrats genom den fortsatta öppningen och avregleringen av den japanska
marknaden. De tullsänkningar som Japan genomför som ett resultat av
Uruguayrundan medför tullfrihet för nästan hela den svenska
industrivaruexporten.
Den svenska exporten till de snabbt växande ekonomierna i Ost- och Sydostasien
uppvisar mycket höga ökningstal. Även här har liberaliseringar och ekonomiska
reformer spelat stor roll, inte minst i Kina.
På motsvarande sätt har liberaliseringar och reformer på andra håll i världen
skapat möjligheter som svenska företag har dragit nytta av, bl.a. i Latinamerika
och i Indien. De svenska företagens exportansträngningar på dessa marknader
understöds av insatser via Exportrådet och Exportkreditnämnden, samt av
kontakter på regeringsnivå.
Krigsmateriel
Sedan den den första januari 1993 tillämpas den nya lagen (1992:1300) om
krigsmateriel. Mot bakgrund av försvarsindustrins växande internationalisering
har regelverket utvidgats till att omfatta tillståndsplikt för samarbetsavtal
med utlandet rörande utveckling och produktion av krigsmateriel. Den nya lagen
innebär framför allt att fler produkter än tidigare är underkastade kontroll,
eftersom definitionen av krigsmateriel har breddats för att bättre motsvara
internationell praxis på området. Bland annat har stor hänsyn tagits till hur
olika EU-medlemsstater definierar begreppet. Denna utvidgning har medfört en
kraftig ökning av antalet utförselärenden.
Ytterligare anpassningar av de svenska krigsmateriellistorna är att vänta som
resultat av de internationella förhandlingarna för att hindra spridningen av
vapen och vapenteknologier.
Exportkontroll
Sverige samverkar med ett stort antal, främst västliga, industriländer i flera
internationella regimer för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen.
Samverkan sker inom exportkontrollregimen för missilteknologi (Missile
Technology Control Regime, MTCR), inom den s.k. Australiengruppen som syftar
till att kontrollera insatsämnen och utrustning som kan användas för
tillverkning av kemiska och biologiska stridsmedel, samt Nuclear Suppliers'
Group (NSG) inom vilken de samverkande länderna kontrollerar utrustning.
materiel och teknologi som både har användning inom civil kärnteknologi och för
framställning av kärnladdningar. Fram till oktober 1995 innehar Sverige
ordförandeskapet i MTCR. Vidare deltar Sverige i förhandlingar kring en ny
internationell regim, det s.k. New Forum, för kontroll av sådan högteknologi som
normalt har civil användning men som kan komma till användning för
vapenutveckling (s.k. dual use). EU väntas inom kort ta beslut om en förordning
som kommer att etablera fri rörlighet inom unionen samt exportkontroll gentemot
tredjeland av huvudparten av de dual use-produkter och -teknologi som
kontrolleras inom ramen för ovannämnda internationella regimer. I samband härmed
avses för svensk del en lag om strategiska produkter träda i kraft i enlighet
med proposition 1993/94:176 om ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
Ekonomiska sanktioner
Under tiden den 1 januari 1978 - den 26 maj 1994 tillämpade Sverige ekonomiska
sanktioner mot Sydafrika, som omfattade ett handelsembargo jämte
investeringsförbud.
Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 661(1990) om
ekonomiska sanktioner mot Irak och Kuwait. Sanktionerna mot Irak är fortfarande
i kraft och omfattar ett totalt handelsembargo. Undantaget är varor för
medicinskt bruk, livsmedel, samt varor av s.k. humanitär art. Sanktionerna mot
Irak omfattar även finansiella transaktioner. De svenska bestämmelserna
återfinns i förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa
sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattade då endast handeln med
krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Den 1 december 1993
skärptes sanktionerna mot Libyen. Sanktionerna omfattar frysning av libyska
finansiella tillgångar utomlands, förbud mot export av viss utrustning för
oljeindustrin i Libyen samt skärpta sanktioner rörande luftfart. De svenska
bestämmelserna finns i förordningen (1992:187) om vissa sanktioner mot Libyen.
Den 30 maj 1992 införde FN ekonomiska sanktioner mot Serbien och Montenegro.
Sanktionerna omfattar i princip all handel med varor samt finansiella
transaktioner. Sanktionerna har sedan skärpts med strängare regler i fråga om
transitering av gods och andra transporter och genom frysning av penningmedel
tillhörande Serbien och Montenegro, samt förbud mot tjänstehandel. Undantag görs
för läkemedels- och livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål.
FN:s säkerhetsråd medgav lättnader i sanktionerna den 23 september 1994.
Lättnaderna avser civil flygtrafik till och från Belgrad för passagerare och
deras personliga bagage samt att en färjelinje har öppnats mellan Bar i Serbien-
Montenegro till Bari i Italien likaledes endast för civila passagerare och deras
personliga bagage. De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1992:470)
om vissa sanktioner mot "Förbundsrepubliken Jugoslavien" (Serbien-Montenegro).
FN:s säkerhetsråd införde totala handelssanktioner mot områden i Bosnien-
Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll den 23 september 1994 i
resolution 942 (1994). De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen
(1994:1307) om vissa sanktioner avseende områden i Bosnien-Hercegovina under
bosnisk-serbiska styrkors kontroll.
Under tiden den 1 juli 1993 - den 16 oktober 1994 hade Sverige på grund av
beslut av FN:s säkerhetsråd ekonomiska sanktioner mot Haiti.
FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska sanktioner
som riktar sig mot oppositionspartiet Unita i Angola. Sanktionerna är begränsade
till vapen samt olja och oljeprodukter. Sanktionsbestämmelserna innebär att
dessa produkter endast får införas på angolanskt territorium på platser som den
angolanska regeringen angivit till FN:s generalsekreterare. Enligt de svenska
bestämmelserna, som återfinns i förordningen (1993:1061) om vissa sanktioner
avseende Angola, måste regeringen ge tillstånd till utförsel från Sverige till
Angola av ifrågavarande produkter.
Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa internationella
sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som beslutas inte bara inom FN
utan också inom OSSE och EU.
Exportfrämjande, exportfinansiering m.m.
Verksamheterna vid Kommerskollegium, Sveriges Exportråd, Exportkreditnämnden,
Stiftelsen Östekonomiska Institutet, Krigsmaterielinspektionen, AB Svensk
Exportkredit och Europainformation m.m. redovisas under respektive anslag under
denna littera.
_________________________________
Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Utrikeshandel och exportfrämjande
år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:
Mkr
--------------------------------------------------------------------------
|Utgift |Anvisat |Förslag |varav |Beräknad |Beräknad |
| | | |beräknat för|besparing1 |besparing1 |
--------------------------------------------------------------------------
|1993/94 |1994/95 |1995/96 |juli 1995- |1997 |1998 |
| | | |juni 1996 | | |
--------------------------------------------------------------------------
| 708,6 | 281,6 |357,0 |236,9 |-18,0 |-22,0 |
--------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------
1 Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Utrikeshandel
och exportfrämjande för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar under
anslagen E 1, E 2 och E 9.
E 1. Kommerskollegium
1993/94 Utgift 47 770 387
1994/95 Anslag 41 740 000
1995/96 Förslag 61 275 000
varav 40 548 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
1997 Beräknad besparing 1 252 000
1998 Beräknad besparing 1 252 000
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga
frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt revisorsfrågor. Med undantag av
revisorsverksamheten överfördes den 1 juli 1994 kollegiets näringsrättsliga
verksamhet till andra myndigheter. Revisorsverksamheten ligger kvar i kollegiet
i avvaktan på en särskild proposition.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är
att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln
med omvärlden tas till vara. Kollegiets uppgift är dels att tillhandahålla
utredningar och underlag för regeringens ställningstaganden, dels att uföra
vissa myndighetsfunktioner.
Kommerskollegium har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområden. Vad gäller
utredningsverksamheten har kollegiet som mål att förse regeringen med underlag
av hög kvalitet inför beslut och förhandlingar på det handelspolitiska området.
För kollegiets myndighetsutövande verksamhet är målen på de olika områdena bl.a.
att snabbt och med hög rättssäkerhet handlägga de licenskrav eller andra
regleringar som regeringen beslutar om, att fungera som forum för diskussioner
och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedurområdet
samt att trygga den utrikeshandel som krävs för försvarsansträngningarna och
befolkningens försörjning i händelse av kris eller krig. För
informationsverksamheten gäller målet bl.a. att förmedla ökad kunskap i det
svenska samhället om det handelspolitiska regelverket i EU genom att snabbt och
med hög serviceanda lämna opartisk information av hög kvalitet samt när det
gäller tekniska regler att granska utformningen så att de inte blir
handelshindrande. På det näringsrättsliga området är målet att tillgodose
samhällets behov av kvalificerade revisorer och att auktoriserade och godkända
revisorer utför revision som är av hög kvalitet, oberoende av partsintressen och
uppfyller höga etiska krav. Liknande mål har gällt för tolkar och translatorer
och när det gäller resegarantier har målet varit att skydda köpare av paketresor
mot ekonomisk förlust om researrangören eller återförsäljaren inte genomför
avtalade resor. De båda sistnämnda verksamhetsområdena har överförts till
Kammarkollegiet den 1 juli 1994.
Anslagssparandet uppgick budgetåret 1993/94 till ca 2,5 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| De övergripande mål som gäller för kollegiets verksamhet för |
| perioden t.o.m. 1995/96 ligger fast. |
| |
| Resurser 1995/96 |
| |
| Ramanslag 61 275 000 kr |
| Beräknade avgiftsinkomster ca 7 400 000 kr |
| (revisorsverksamheten) |
| |
| Övrigt |
| |
| Det svenska EU-medlemskapet innebär att kollegiets verksamhet |
| måste förstärkas på flera områden. Regeringen avser återkomma till|
| riksdagen i denna fråga under våren 1995. Pris- och |
| löneomräkningen uppgår till 1 782 000 kr och återlägg för räntor och|
| amorteringar avseende låneramen i Riksgäldskontoret till 784|
| 000 kr. Kommerskollegium omfattas av regeringens sparkrav på |
| utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget|
| räknats ned med 2 087 000 kr. Vid årets utgång motsvarar |
| besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha|
| sänkts med 4 591 000 kr. Anslaget har därutöver reducerats med 1|
| 814 000 kr för justering av medel för lokalkostnader. |
--------------------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Under verksamhetsåret 1993/94 har EES-avtalets ikraftträdande,
överenskommelsen inom GATT:s Uruguayrunda och slutförandet av förhandlingarna om
ett svenskt EU-medlemskap präglat den handelspolitiska verksamheten. Kollegiet
har varit starkt involverat i de svenska insatserna på dessa områden och försett
regeringen med analyser och utredningar som har utgjort ett viktigt underlag för
regeringens ställningstaganden. På det näringsrättsliga området har
ärendemängden ökat samtidigt som verksamheten varit föremål för utredning och
beslut om ändrad organisationstillhörighet. Överföringen av näringsrättslig
verksamhet till Kammarkollegiet genomfördes på ett smidigt sätt.
Kollegiets årsredovisning visar att de uppsatta målen i stort sett har
uppfyllts under perioden. Den finansiella delen av årsredovisningen innehåller
den information som krävs för regeringens bedömning av verksamheten. Sammantaget
kan konstateras att kollegiet har redovisat sin verksamhet i enlighet med
uppställda krav och på ett lättillgängligt sätt.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium.
Slutsatser
Budgetåret 1995/96 utgör det sista budgetåret i nu gällande planeringsperiod.
Inför budgetåret 1997 bör kollegiet lämna en fördjupad anslagsframställning.
Direktiv om en sådan har utfärdats i december 1994.
Regeringens avsikt att aktivt medverka i utformningen av den gemensamma
handelspolitiken inom EU och att tillse att svenska intressen tillvaratas så
långt som möjligt innebär nya uppgifter och krav för den handelspolitiska
förvaltningen. Den kompetens och kontinuitet som Kommerskollegium står för
spelar härvid en viktig roll.
Trots det statsfinansiella läget gör regeringen mot denna bakgrund bedömningen
att vissa resurstillskott är motiverade inom kollegiet. Resurstillskottet
motiveras främst av det faktum att anslutningen till den gemensamma
handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet importlicenser, i
synnerhet på tekoområdet. Vidare behöver resurserna förstärkas vad gäller
handelspolitiskt beslutsunderlag, handelsprocedurfrågor och
informationsinsatser. För budgetåret 1994/95 har regeringen därför i december
1994 beslutat om ett resurstillskott på 7 350 000 kr till kollegiet. När det
gäller budgetåret 1995/96 avser regeringen återkomma till riksdagen under våren.
Sedan den 1 juli 1994 består kollegiets näringsrättsliga verksamhet endast av
auktorisation och tillsyn av revisorer och revisionsbolag. Formerna för denna
verksamhet har utretts och ett förslag har presenterats i promemorian Tillsyn
över revisorer (Ds 1994:125). Utredningen har nyligen remissbehandlats.
Regeringen avser att lämna förslag om regler och organisation för den framtida
revisorsverksamheten i en särskild proposition i februari 1995. Anslagsfrågorna
rörande revisorsverksamheten kommer att tas upp i detta sammanhang. I avvaktan
på ett förslag har den del av anslaget som avser revisorsverksamheten hos
Kommerskollegium beräknats med oförändrat belopp.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 61 275
000 kr.
E 2. Exportfrämjande verksamhet
1993/94 Utgift 180 760 444 Reservation 30 398 849
1994/95 Anslag 149 785 000
1995/96 Förslag 231 439 000
varav 154 292 000 beräknad för juli 1995 - juni 1996
1997 Beräknad besparing 3 745 000
1998 Beräknad besparing 8 744 000
Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt
genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition
för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges Exportråd
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder.
Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra
åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget beräknas medel för den
exportfrämjande verksamhet som Sveriges Exportråd antingen utför själv eller
planerar och leder inom handelssekreterarorganisationen och inom
utrikesrepresentationen. Företagen deltar i verksamhetens finansiering dels
genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels
genom betalning för gjorda uppdrag.
Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför allt på
marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av Exportrådets
utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur
exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Rådet har
vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet.
Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges
Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska motiv för
fortsatt dylikt stöd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227).
De statliga medlen inriktas i första hand på upplysnings-, informations- och
rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter
från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Detta gäller
främst insatser för att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och
medelstora, företags export, insatser för att främja export till svårbearbetade
eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning
på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med
Utrikesdepartementet.
Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för
budgetåret 1995/96. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig prisomräkning
av innevarande års anslag. Budgetförslaget för budgetåret 1994/95 uppgår till
221 500 000 kr (anslagsposten 1 exportfrämjande åtgärder).
Regeringens överväganden
Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engagemang
från statens sida i Exportrådet. Samtidigt har statsmakternas syn på
inriktningen av rådets verksamhet preciserats. En avsevärd neddragning har
företagits av det statliga anslaget sedan år 1992.
De två huvudmännen för Sveriges Exportråd, staten och Sveriges allmänna
exportförening, har lagt fast en gemensam syn på Exportrådets verksamhet i det
avtal som utgör grunden för verksamheten. Den nuvarande verksamhetens inriktning
utgör enligt huvudmännen en god grund för Exportrådets verksamhet som centralt
serviceorgan för exportfrämjande även på sikt.
Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete genomförts i syfte att anpassa
verksamheten och organisationen till de förändrade förutsättningarna sedan
beslutet år 1992. Ett omfattande besparingsarbete har givit viktiga resultat och
företagsintäkterna i verksamheten har ökat samtidigt som servicenivån till
svenska företag har höjts. Vidare har tjänsteutbudet definierats tydligare av
rådet mot bakgrund av de mål och uppgifter som har lagts fast i avtalet mellan
huvudmännen. Det statliga uppdraget har också definierats tydligare.
Uppföljningen vad gäller det statliga anslagets användning och resultat är
enligt regeringens mening av särskild betydelse. Ett arbete har inletts inom
rådet som syftar till ytterligare förbättringar härvidlag. Regeringen avser noga
följa rådets fortsatta arbete med effektivisering av verksamheten.
Exportfrämjande kommer även i fortsättningen att ges stor vikt inom
utrikesrepresentationen för att effektivt och kompetent fungera som Exportrådets
utlandsorganisation i länder som saknar handelssekreterare eller samarbetsavtal
med handelskammare. Det finns också goda skäl att eftersträva ett utökat
samarbete med handelskammare utomlands.
Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges Exportråd
beräknas till totalt 216 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för
exportfrämjande verksamhet. Medelsbehovet uppskattas till 15 439 000 kr för det
förlängda budgetåret 1995/96. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under
anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av
regeringen.
För budgetåret 1995/96 uppgår medelsbehovet till totalt 231 439 000 kr.
Kostnadsutvecklingen och därmed anslagsbehovet styrs bl.a. av kronkursens
utveckling. Vid anslagsberäkningen har bl.a. beaktats de besparingar om totalt
10 % som har ålagts detta anslag under den kommande treårsperioden. Den
sammanlagda besparingen uppgår år 1998 till ca 20 miljoner kronor.
--------------------------------------------------------------------
| Anslag Förslag |
| 1994/95 1995/96 |
--------------------------------------------------------------------
|1. Exportfräm- | 132 500 000 |216 000 000 |
|jande åtgärder | | |
--------------------------------------------------------------------
|2. Till | 17 285 000 | 15 439 000 |
|regeringens | | |
|disposition | | |
--------------------------------------------------------------------
|Summa anslag | 149 785 000 |231 439 000 |
--------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 231 439 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
1993/94 Utgift 496 942 718
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier
främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa förluster i samband
med export och investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är
relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren
1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long
Term) i vilket särskild vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget
används för att ge EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin
upplåning avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli
1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att nämnden
skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar.
Exportkreditnämnden
EKN har med skrivelse den 13 oktober 1994 inkommit med underlag för en bedömning
av verksamhetens omfattning och inriktning.
Ramar för EKN-garantier
Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till
90 000 miljoner kronor, varav 30 000 miljoner kronor har reserverats för n-
garantier och 60 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat
att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 25 000 miljoner kronor för n-garantier
och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ramen för
exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000
miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1994 till ca 14 300
miljoner kronor för n-garantier, ca 36 200 miljoner kronor för LT-garantier och
drygt 200 miljoner kronor för investeringsgarantier.
För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen höjs från
30 000 miljoner kronor till 35 000 miljoner kronor. För LT-garantier föreslås en
höjning från 60 000 miljoner kronor till 65 000 miljoner kronor. EKN föreslår
oförändrad ram för investeringsgarantier.
Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av förändrade beräkningmetoder av
EKN:s engagemang och av behov av utrymme för vissa större affärsprojekt.
EKN och det europeiska integrationsarbetet
I enlighet med sitt uppdrag har EKN bevakat utvecklingen inom EU i syfte att
bedöma vilka krav på förändringar i verksamheten som EU-medlemskapet kan
innebära. Kommissionen förbereder f.n. särskilda konkurrensregler beträffande
statligt stöd till exportkreditförsäkring. De planerade reglerna syftar till att
hindra statlig eller statligt stödd exportkreditförsäkringsverksamhet att
konkurrera på ojämlika villkor med privata försäkringsbolag på det s. k.
konkurrensutsatta området. Ett utkast till s.k. meddelande har under hösten 1994
diskuterats inom kommissionen och i ministerrådets arbetsgrupp för
exportkrediter. Det är oklart när regler på detta område kan komma att antas.
Efter publicering väntas medlemsstaterna ha ett år på sig för att ändra sina
system.
Vad gäller icke konkurrensutsatt exportkreditförsäkring arbetar EU sedan år
1991 med att söka harmonisera medlemsstaternas verksamhet i syfte att skapa lika
konkurrensvillkor vid export såväl inom som utanför EU. Kommissionen har i juli
1994 lämnat förslag till direktiv på detta område, som berör garantivillkor,
premier samt utbud av garantier. Till de grundläggande principerna hör att
premier skall vara riskavspeglande och i huvudsak kostnadstäckande samt att det
skall finnas en självrisk. Det är oklart när ett slutligt direktiv kan komma att
antas.
Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier
Ansträngningarna att åstadkomma internationella riktlinjer inom OECD för premier
och därtill relaterade faktorer fortsätter. Den s.k. consensus-gruppen tillsatte
i slutet av september 1994 en arbetsgrupp med mandat att utarbeta förslag till
gemensamma riktlinjer för landriskklassificering och premiesättning samt
förbättrat informationsutbyte om de premienivåer som tillämpas. Strävan är att
lämna en redovisning till OECD:s ministermöte på försommaren 1995. Sverige har
genom EKN spelat en pådrivande roll i dessa diskussioner.
Flera länder har de senaste åren genomfört förändringar i sina premiesystem,
som lett till ökad premiedifferentiering. Därmed har dessa system blivit mer
lika det svenska. Särskilt betydelsefullt är att premiesystemet i Tyskland
förändrats i riktning mot EKN:s.
Matchning
Statsmakterna har angivit att EKN i enstaka fall och när särskilda skäl
föreligger skall kunna erbjuda samma villkor som ett konkurrerande företags
garantiinstitut.
EKN tar i sin skrivelse upp frågan om när sådan matchning skall kunna ske. EKN
noterar bl.a. att matchning skall ske inom ramen för begränsningen att
garantigivningen skall gå ihop. EKN gör sammanfattningsvis bedömningen att man
inom ramen för gällande riktlinjer har svårt att verka för konkurrensneutralitet
genom att matcha andra länders garantiinstitut. Någon enstaka matchning i
samband med mindre affärer anses dock vara möjlig.
Skuldlättnadsåtgärder
EKN har som resultat av omförhandlingar inom Parisklubben skrivit av fordringar
på ett antal länder. Vad gäller Polen har 1 900 miljoner kronor skrivits av för
vilket EKN över statsbudgeten erhållit ersättning med 774 miljoner kronor. För
Egypten finns en villkorad avskrivning om ca 430 miljoner kronor som kommer att
genomföras när tredje och sista steget i skuldlättnadsoperationen är avklarad.
För de två första stegen har EKN över statsbudgeten erhållit ersättning om 63
miljoner kronor. För det tredje steget beräknas ersättningen uppgå till 42
miljoner kronor.
För de fattigaste och mest skuldtyngda länderna ges inom Parisklubben sedan
några år 50 % skuldminskning. Kreditorerna är ense om att öka koncessionaliteten
och omförhandla ländernas hela utestående skuldstock. Hittills har närmare 200
miljoner kronor skrivits av på dessa länder för vilket EKN ersatts med ca 50
miljoner kronor via biståndsanslaget. Enligt den modell för ersättning som
utarbetats erhåller EKN en ersättning som uppgår till ca en tredjedel av
avskrivet belopp. När räntefrihet beviljas, har EKN ersatts till fullo för detta
via biståndsanslaget, hittills med ca 140 miljoner kronor.
Medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar
EKN framför i sin skrivelse önskemål om att erhålla bemyndigande att medverka
vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall EKN bedömer att särskilda
skäl för sådan medverkan föreligger och när intresse härför finns hos svenska
företag eller banker och i gäldenärslandet. De principiella betänkligheter som
kan finnas att bistå företag som underlåtit att söka garanti bör enligt EKN
kunna övervinnas genom avgifter, som dels täcker kostnaderna för verksamheten
ifråga, dels undanröjer potentiella risker för att den egna verksamheten skall
påverkas negativt.
Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat
EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för det kassamässiga resultatet under
verksamhetsåren 1994/95 och 1995/96 samt bedömningar av det ackumulerade
riskvärderade resultatet enligt tre alternativ: normal, optimistisk och
pessimistisk. Såväl de kassamässiga som riskmässiga värderingarna präglas enligt
EKN av betydande osäkerhet bl.a. till följd av att en stor del av
garantiengagemanget och fordringarna är koncentrerade till ett fåtal länder.
För den gamla verksamheten pekar prognoserna i normalalternativet mot ett
kassamässigt överskott om ca 110 miljoner kronor budgetåret 1994/95 följt av
överskott om ca 200 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (i beloppet för 1994/95
ligger en ersättning från statsbudgeten på 40 miljoner kronor). Det optimistiska
alternativet förutser ett överskott på ca en miljard kronor budgetåret 1995/96
medan det pessimistiska i stället räknar med en förlust på drygt två miljarder
kronor.
Vad gäller det ackumulerade riskmässiga resultatet per den 30 juni 1994 pekar
EKN:s normalalternativ mot ett slutresultat på plus en miljard kronor medan de
pessimistiska och optimistiska alternativen visar på underskott respektive
överskott om ca 5 miljarder kronor. I beloppen ingår inte vissa kostnader som
under åren ersatts över statsbudgeten, tillsammans ca 3,5 miljarder kronor.
Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s normalalternativ mot
ett kassamässigt underskott budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor följt av
överskott på drygt 300 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Det pessimistiska
alternativet visar för budgetåret 1995/96 ett underskott på ca 900 miljoner
kronor medan det optimistiska anger ett överskott på närmare 800 miljoner
kronor. Det riskmässiga resultatet i den nya verksamheten per den 30 juni 1994
pekar mot ett resultat strax under noll. De optimistiska och pessimisiska
alternativen pekar i stället mot överskott på 0,5 miljarder kronor respektive
underskott på 3,1 miljarder kronor.
Finansiering av verksamheten
EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla
verksamheten sänks till 2 700 miljoner kronor (från 3 700 miljoner kronor).
Vidare föreslås att lånerätten i utländsk valuta höjs till motvärdet av 1 500
miljoner kronor (från 1 000 miljoner kronor).
För den nya verksamheten föreslår EKN att krediten hos Riksgäldskontoret
förblir oförändrad - 1 400 miljoner kronor - medan en höjning till motvärdet av
500 miljoner kronor föreslås för upplåningsrätten i valuta (från 200 miljoner
kronor). Nämnden föreslår att ytterligare finansieringsbehov täcks via anslaget
om det skulle visa sig att den föreslagna upplåningsrätten skulle vara
otillräcklig.
EKN föreslår vidare att nämnden, i likhet med innevarande budgetår, får
räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla verksamheten. Kostnaderna
för detta under budgetåret 1995/96 väntas uppgå till 275 miljoner kronor.
EKN har i sin skrivelse också behandlat vissa frågor rörande den särskilda
garantiramen för Baltikum och Ryssland.
Regeringens överväganden
Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda ramarna för
exportkreditgarantiverksamheten bör utökas. Regeringen delar även EKN:s
bedömning vad gäller de rörliga krediterna hos Riksgäldskontoret och
upplåningsbehovet i utländsk valuta.
Skuldlättnader inom Parisklubben kan medföra avsevärd minskning av utestående
fordringars nominella belopp. Regeringen delar EKN:s uppfattning att nämnden bör
ersättas för dessa.
Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning för
den gamla verksamheten.
Utvecklingen inom EU på exportkreditområdet är av stor betydelse för EKN. Det
är angeläget att EKN noga följer denna utveckling och att nämnden förbereder och
lämnar förslag till nödvändiga anpassningsåtgärder.
Det internationella samarbetet på exportkreditområdet har varit av stor
betydelse för att minska subventioner och åstadkomma förbättrad
konkurrensneutralitet. EKN har spelat, och spelar, en framträdande roll i detta
arbete, både inom OECD och Bern-unionen. För svenskt vidkommande är det av
särskild betydelse att verka pådrivande vad gäller premier och
kostnadstäckning.
Regeringen instämmer i EKN:s bedömning i frågan om matchning av andra
instituts garantivillkor.
Regeringen anser att EKN bör bemyndigas medverka vid återvinning av
ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer att särskilda skäl för sådan
medverkan föreligger. EKN bör därvid bemyndigas att ta ut avgifter som täcker
nämndens kostnader för verksamheten i fråga och som undanröjer risken att den
egna garantiverksamheten skall påverkas negativt.
Frågor rörande den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna
och Ryssland, vilken administreras av EKN, kommer att behandlas av regeringen i
en särskild proposition om samarbetet med Central- och Östeuropa våren 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till
ett belopp av 35 000 000 000 kr för n-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-
garantier,
2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en statsgaranti
för investeringar i utlandet till ett belopp av högst
2 000 000 000 kr,
3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos
Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och
till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,
4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av
1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för
den nya verksamheten,
5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning,
6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade
fordringar då särskilda skäl talar för sådan medverkan,
7. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för EKN:s
medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar,
8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar
under budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 4. Krigsmaterielinspektionen
1994/95 Utgift 4 708 701
1994/95 Anslag 5 084 000
1995/96 Förslag 8 204 000
varav 5 446 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av sådan
materiel. Under krigsmaterielinspektören lyder vidare verksamhet rörande
exportkontroll av strategiskt känsliga produkter. Denna verksamhet finansieras
dock inte över detta anslag.
KMI har till sitt förfogande dels det tekniskt-vetenskapliga rådet, som bistår
krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om avgränsning mellan civil
och militär materiel, dels den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden
för krigsmaterielexportfrågor, som har inrättats för att främja ökad insyn och
samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.
Kostnaderna för verksamheten, exklusive nämnderna, täcks av avgifter, som
redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från tillverkare
av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde och tas ut i slutet
av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel ur riket erläggs
av exportörer, som inte har tillverkningstillstånd.
För budgetåret 1994/95 har KMI undantagits från reglerna i
kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) om räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall tillämpa förordningen
(1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
I en intern promemoria, daterad den 28 september 1994, har KMI sammanställt
anslagsredovisning för budgetåret 1993/94, övriga uppgifter avseende
kalenderåret 1993 samt förslag rörande anslags- och investeringsbehov för
budgetåret 1995/96.
Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till ca 4,7
miljoner kronor budgetåret 1993/94, varav 55 000 kr avsåg nämnderna.
Anslagskrediten uppgick till ca 285 000 kr.
Under kalenderåret 1993 behandlade inspektionen 2 028 st utförselansökningar.
Värdet av under år 1993 meddelade utförselbevis för försåld krigsmateriel
uppgick till 6 105 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1993/94 hade 175 enskilda
tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
--------------------------------------------------------------------
| Resurser |
| |
| Ramanslag 8 204 000 kr |
| |
| Övrigt |
| |
| Anslaget har reducerats med 510 000 kr som utgjorde |
| engångsbelopp för viss ADB-utrustning budgetåret 1994/95. Pris- |
| och löneomräkningen uppgår till 180 000 kr. För ökat resursbehov för|
| bl.a. ökade lokalkostnader och resor har anslaget därutöver |
| räknats upp med 1 163 000 kr. |
--------------------------------------------------------------------
Slutsatser
Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om årsredovisning
och anslagsframställning. Följaktligen redovisar regeringen inte heller någon
bedömning av verksamhetens resultat. Den interna anslagsredovisningen m.m. som
har upprättats utgör dock tillräckligt underlag för regeringens
ställningstagande angående anslagsbehovet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
8 204 000 kr.
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
1993/94 Utgift 2 250 000
1994/95 Anslag 2 500 000
1995/96 Förslag 5 118 000
varav 2 564 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan
staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks
sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de
ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området.
Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga
bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för stabilitet
och långsiktighet i verksamheten. Bidraget från staten uppgår budgetåret 1994/95
enligt avtalet till 2,5 miljoner kronor. Var och en av de övriga intressenterna
bidrar med 150 000 kr. Beloppen räknas upp årligen med hänsyn till
prisutvecklingen.
För budgetåret 1995/96 beräknas statens bidrag till 5 118 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 5 118 000 kr.
E 6. Europainformation m.m.
1993/94 Utgift 51 236 511 Reservation 9 968 699
1994/95 Anslag 21 000 000
1995/96 Förslag 9 000 000
varav 6 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande
informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. Målsättningen är
att förse svensk allmänhet med en omfattande och saklig information.
En saklig och bred informationsverksamhet behövs även efter folkomröstningen
om det fortsatta europeiska integrationsarbetet. Verksamheten kommer också
fortsättningsvis att omfatta publikationer av olika slag om EU och eventuellt
EES. Bland annat kommer grönböcker att utgöra en del av denna verksamhet.
Särskilda medel - 21 000 000 kr - har under budgetåret 1994/95 funnits för en
sådan verksamhet inkl. verksamheten vid Sekretariatet för Europainformation fram
till folkomröstningen om EU. Det här beräknade medelsbehovet för budgetåret
1995/96 beräknas uppgå till 9 000 000 kr. Regeringen torde emellertid få
anledning att återkomma till riksdagen i frågan om den fortsatta EU-
informationen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Europainformation m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 9 000 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit
1993/94 Utgift -118 494 305
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för skillnad
mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med
statsstödda exportkrediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut år 1978 samt
1990. Systemet innebär att SEK har givits möjlighet att finansiera
exportkrediter till villkor som överensstämmer med internationellt överenskomna
regler. Detta kan leda till att utlåningsräntorna ligger under
upplåningskostnaderna. Staten täcker eventuell skillnad mellan utlåninggsränta
och upplåningskostnad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut- och
upplåningen. SEK bedriver upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild,
avgränsad del av bolagets verksamhet och redovisar en särskild balansräkning för
denna kreditgivning. Villkoren för krediterna står i överensstämmelse med den
överenskommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som
Sverige har biträtt, den s.k. consensus-överenskommelsen inom OECD.
Förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse har nyligen resulterat i
att villkoren för de statsstödda krediterna ytterligare marknadsanpassats.
Ändringarna innebär bl. a. att den subventionerade SDR-räntan avvecklas efter en
ettårig övergångsperiod och att länderklassificeringen ändras.
Den statsstödda verksamheten beräknas verksamhetsåret 1994/95 ge ett överskott
i storleksordningen 90 miljoner kronor.
Regeringen har efter bemyndigande från riksdagen beslutat att den s.k.
löftesprovisionen inom det statsstödda systemet skall utgå med normalt 0,25 %.
Regeringens överväganden
SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexport infördes för
att möta de kraftiga subventioner av villkoren vid exportkrediter som andra
länder började tillämpa under 1970-talet.
Efter förhandlingar inom OECD har subventionsinslagen gradvis reducerats. Den
senaste ändringen innebär i princip att endast marknadsräntor eller s.k. CIRRar
(commercial interest reference rates) är tillåtna efter en viss övergångsperiod.
Samtidigt har SEK i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan
statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten. SEK har också
lyckats erbjuda svenska exportörer mycket konkurrenskraftiga kreditvillkor i
marknadssektorn. Regeringen ser positivt på denna utveckling och Sverige har
inom OECD aktivt arbetat för att räntesubventionering skall avvecklas.
Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan i vissa fall vara
utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order. För svenska
exportörer är det väsentligt att ha tillgång till de kreditofferter med fast
ränta som SEK kan erbjuda inom det statsstödda systemet. Regeringen anser också
att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor som motsvarar vad
företag i konkurrentländerna kan erhålla.
Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket medfört att intresset för
statsstödda krediter åter ökat. Detta medför sannolikt enligt SEK:s beräkningar
att under år 1994 beviljade statsstödda krediter kommer att leda till kostnader
för staten under budgetåret 1995/96. Beräkningen av utfallet är dock osäker.
Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.
1993/94 Utgift -12 956 546
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av export
av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med
utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk
Exportkredit har redovisat och avser tidigare gjorda åtaganden. Genom att
volymerna sjunker i takt med att skulderna återbetalas minskar statens
kostnader. Kreditgivningen förväntas budgetåret 1994/95 uppvisa ett överskott på
10 miljoner kronort. Anslaget kan dock komma att belastas och bör därför föras
upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg
m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder
1993/94 Utgift 56 388 886
1994/95 Anslag 50 000 000
1995/96 Förslag 42 000 000
varav 28 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 13 000 000
1998 Beräknad besparing 12 000 000
Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre
förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u-krediter infördes
den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med kostnader för åtaganden som
har gjorts intill utgången av år 1984. Kostnaderna kommer successivt att minska.
Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har
redovisat. Regeringen beräknar kostnaderna för budgetåret 1995/96 till 42 000
000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr.
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
Inledning
Under littera F finansieras verksamhet som direkt stöder svensk utrikespolitik
samt information och kunskapsinhämtande i nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor. Det första området utgörs av Utrikesdepartementets anlitande av
Försvarets forskningsanstalts (FOA) sakkunskap vid förhandlingar om
nedrustnings- och säkerhetspolitik samt stöd åt studier, konferenser m.m. av
utrikespolitisk betydelse.
På det andra området sker verksamheten genom bidrag till organisationer och
stiftelser för information, studier och forskning om säkerhetspolitisk och
fredsbefrämjande utveckling, stöd åt Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet. Verksamheten
vid dessa institut är inriktad på forskning och information, främst genom
utgivandet av publikationer.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är
följande:
Mkr
--------------------------------------------------------------------
|Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad |
|1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för|besparing |besparing |
| | | |juli 95- |19971 |19981 |
| | | |juni | | |
| | | |96 | | |
--------------------------------------------------------------------
|64,8 | 60,5 |92,5 |59,8 |-1,6 |-1,6 |
--------------------------------------------------------------------
1 Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom det nedrustnings- och
säkerhetspolitiska området för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området
1993/94 Utgift 2 770 011 Reservation 783 979
1994/95 Anslag 2 511 000
1995/96 Förslag 3 641 000
varav 2 427 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 63 000
1998 Beräknad besparing 63 000
Från anslaget lämnas stöd till seminarier, utredningar, studier, publikationer
m.m. av utrikespolitisk betydelse.
Som exempel på stöd från anslaget budgetåret 1994/95 kan nämnas arrangerandet
av ett internationellt seminarium om landminor, värdskapet för den
internationella missilkontrollregimens årskonferens i Sverige samt studiebesök i
Sverige av FN:s kurs för diplomater med inriktning på nedrustning.
Det föreslagna beloppet för budgetåret 1995/96 samt de beräknade utgifterna
kommande budgetår innebär en besparing med 10% eller 252 000 kr jämfört med
innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 641 000 kr.
F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling
1993/94 Utgift 16 529 393 Reservation 5 649 9181994/95
Anslag 10 000 0001
1995/96 Förslag 17 000 000
varav 9 667 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 250 000
1998 Beräknad besparing 250 000
1 Utöver detta anslag disponeras för ändamålet drygt 3 000 000 kr från
Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriet AB.
Anslaget disponeras enligt förordningen (1993:983) om statligt stöd för
information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling till
svenska organisationer och stiftelser som bedriver informationsverksamhet och
opinionsbildning om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Bidrag
lämnas i form av organisationsstöd och projektbidrag. En beredningsgrupp utsedd
av regeringen granskar ansökningar och ger yttrande till regeringen.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens överväganden |
| |
| Regeringen anser att det är väsentligt att kunskap och intresse |
| för frågor som rör fred och säkerhetspolitik stimuleras. Stödet |
| till organisationer för detta ändamål fyller därför en viktig |
| funktion. Aktiva medlemsinsatser är en förutsättning för att |
| bidragen skall nå sitt syfte. Som en del av regeringens |
| sparplan föreslås att anslaget under en kommande treårsperiod |
| minskas med 10% eller 1 000 000 kr. Vid fördelningen av |
| anslaget över tolv respektive arton månader kommande budgetår har|
| hänsyn tagits till att huvuddelen av utbetalningarna sker under |
| andra hälften av kalenderåret. |
--------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000
kr.
F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)
1993/94 Utgift 21 396 000
1994/95 Anslag 21 850 000
1995/96 Förslag 32 360 000
varav 21 444 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 656 000
1998 Beräknad besparing 656 000
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut skall i enlighet med de
grunder för bidrag som riksdagen godkänt bedriva forskning i konflikt- och
samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet.
Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna för
fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för en stabil fred.
SIPRI har väl redovisat verksamheten under perioden 1993/1994 med beskrivning
över institutets aktiviteter, skrifter och organisation.
I revisionsberättelsen för verksamhetsåret 1993/94 har några anmärkningar inte
framkommit.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens överväganden |
| |
| SIPRI:s forskning och publikationer och övrig |
| informationsverksamhet röner stor internationell uppmärksamhet. |
| Som en följd av den förändrade omvärlden har SIPRI förändrat |
| inriktningen i sin forskning. Nya forskningsprogram som icke- |
| spridning av massförstörelsevapen, efterlevnad av |
| nedrustningfördrag samt fredsbevarande och regional säkerhet |
| faller väl inom ramen för regeringens prioriteringar på |
| nedrustningsområdet. |
| SIPRI omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig |
| konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med |
| 1 092 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av |
| nivåsänkning med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 2|
| 404 000 kr eller 11%. Externa bidragsgivare beräknas |
| innevarande budgetår svara för knappt tre miljoner av |
| institutets finansiering. Det är av vikt att en större del av |
| institutets finansiering gradvis söks från andra källor än |
| statsbudgeten. |
--------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 32 360 000 kr.
F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
1993/94 Utgift 9 883 228
1994/95 Anslag 12 259 000
1995/96 Förslag 18 711 000
varav 12 401 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 368 000
1998 Beräknad besparing 367 000
Målet med anslaget är att tillföra departementet teknisk och vetenskaplig
sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om
nedrustning, rustningsbegränsningar och internationell säkerhet .
Anslaget belastas med utgifter för verksamhet inom:
- kärnvapenfrågor omfattande studier av kärnvapenspridning samt insamling och
analys av luftburen radioaktivitet,
- seismisk provövervakning vars huvudsakliga syfte är att ge tekniskt underlag
för de internationella förhandlingarna om ett fullständigt stopp för
kärnvapenprov,
- frågor som rör biologiska och kemiska vapen,
- europeisk säkerhet omfattande studier av den politiska, militära och
ekonomiska utvecklingen i Europa i syfte att ge bättre beslutsunderlag för
konfliktprevention, krishantering, deltagande i internationella operationer m.m.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens överväganden |
| |
| Med hänsyn till att huvuddelen av FOA:s verksamhet finansieras |
| av Försvarsdepartementet faller det sig naturligt att |
| årsredovisningen domineras av denna verksamhet. Årsredovisningen|
| ger dock en god beskrivning av det arbete som utförts för UD:s |
| räkning. |
| Fördelningen på olika områden får anses ha följt de riktlinjer som|
| angivits i regleringsbrevet. |
| I revisionsberättelsen utförd av Riksrevisionsverket anmärks att|
| anslaget överskridits med 65 728 kr. Överskridandet noteras även|
| i FOA:s årsredovisning. FOA har erinrats om nödvändigheten av att|
| använda sig av sådana redovisningsrutiner att anslaget i |
| fortsättningen inte överskrids. |
| Regeringen anser att FOA:s sakkunskap är en förutsättning för att|
| upprätthålla hög kompetens i förhandlingar på nedrustningsområdet.|
| Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för |
| statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned |
| med 613 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av |
| nivåsänkning med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1|
| 348 000 kr eller 11%. I första hand bör besparingen falla på de |
| administrativa kostnaderna. |
--------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 18 711 000 kr.
F 5. Utrikespolitiska Institutet
1993/94 Utgift 10 889 706
1994/95 Anslag 10 340 000
1995/96 Förslag 15 579 0001
varav 10 325 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1997 Beräknad besparing 310 000
1998 Beräknad besparing 310 000
1 varav 100 000 kr engångsanvisning
Målet med Utrikesdepartementets anslag till Utrikespolitiska Institutet är att
främja intresse för och kunskap om internationella frågor samt att stödja
forskning rörande internationell politik.
Institutets informationsverksamhet inriktas framför allt på utgivande av
skrifter och nyhetsbrev samt tillhandahållande av ett bibliotek och arkiv. Sedan
tjugo år bedrivs forskning i internationell politik.
Utrikespolitiska Institutet har väl redovisat verksamheten och räkenskaperna
för kalenderåret 1993.
I revisionsberättelse för år 1993 finns inga anmärkningar mot
årsredovisningen.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens överväganden |
| |
| Utrikespolitiska Institutets information om internationella |
| frågor och den forskning och studier, som institutet bedriver, |
| fyller en viktig funktion. Av det föreslagna anslaget föreslås |
| 100 000 kr avsättas för att finansiera forskningsprojektet "The |
| European Security Order and the Common Foreign and Security |
| Policy of the European Union". Utrikespolitiska Institutet |
| omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig |
| konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 517 |
| 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med|
| 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 137 000 kr |
| eller 11%. Det är därför angeläget att institutet fortsätter sina|
| ansträngningar att finna nya finansieringskällor. |
--------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på
15 579 000 kr.
F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse
1993/94 Utgift 3 323 996 Reservation 176 004
1994/95 Anslag 3 588 000
1995/96 Förslag 5 248 000
varav 3 499 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Under anslaget stöds forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse med Utrikespolitiska Institutet som den störste bidragsmottagaren för
ett treårigt forskningsprogram.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
5 248 000 kr.
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
Regeringen avser att under våren presentera ett flerårigt sammanhållet program
för samarbetet med Central- och Östeuropa i en särproposition. Till programmet
kommer att föras insatser från Miljödepartementet motsvarande 145 800 000 kr
för budgetåret 1994/95. Propositionen kommer bl.a. att grundas på den
utvärdering som har gjorts av Kommittén för analys av utvecklingssamarbetet (Ds
1994:134 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa).
Riksdagen har i avvaktan på utvärdering av nuvarande program bemyndigat
regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och
Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret l994/95 intill ett belopp om
högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret l995/96. Beloppet avser en period på
12 månader.
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
För innevarande budgetår har ett anslag på 756 499 000 kr anvisats för
samarbetet med Central- och Östeuropa. I avvaktan på att beredningen av det
kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 855 999 000 kr. Beloppet avser
en period på 18 månader. I anslagsbeloppet ingår överförda medel från
Miljödepartementet motsvarande 219 000 000 kr. Från anslagsbeloppet har
avdragits 503 miljoner kr för avgift till EU.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa för budgetåret l995/96 beräknar ett reservationsanslag på
855 999 000 kr.
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till
länder i Central- och Östeuropa
För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats. I avvaktan på att
beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 1 000 kr i
förslaget till statsbudget för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Täckande av eventuella
förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa
för budgetåret l995/96 beräknar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier
För innevarande budgetår har ett anslag på 240 000 000 kr anvisats. I avvaktan
på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med
360 000 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Beloppet avser
en period på 18 månader.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredit-
garantier för budgetåret l995/96 beräknar ett reservationsanslag på 360 000 000
kr.
Bilaga 4.1
SVERIGES SAMLADE BIDRAG TILL FN
Myndighet FN-organisation Utfall 93/94
Obl/friv/ind
1. JUSTITIEDEPARTEMENTET
WIPO 1 232 550
obl.
2. UTRIKESDEPARTEMENTET
FN:s reguljära budget 92 847 483
obl.
FN:s fredsbev. operationer 268 400 001 "
UNIDO 9 786 391 "
Kemvapenkonventionen 1 624 364 "
FN:s konferens om miljö
och utveckling 12 640 000
friv. *
FN:s rasdiskriminerings-
kommitté 25 420
obl.
Fredsbevarande insatser 878 431 963
friv/ind*
Befolkningskonferensen 1 981 250 "
*
ECOSOC 22 326 "
*
FAC 53 000 000 "
*
IDA 780 435 886 "
IEFR/PRO 105 000 000 "
**
IFAD 46 582 514 "
**
ICPO 2 000 000 "
*
ITC 1 500 000 "
*
UNCDF 40 000 000 "
**
UNCTAD 2 021 250 "
*
UNDA 1 500 000 "
*
UNDCP 40 000 000 "
**
UNDP 560 000 000 "
**
UNEP 200 000 "
*
UNESCO 4 000 000 "
*
UNETPSA 1 250 000 "
*
UNFPA 140 000 000 "
**
UNHCR 331 500 000 "
**
UNICEF 350 000 000 "
**
UNIFEM 4 000 000 "
**
UNRWA 130 000 000 "
**
UNSO 950 000 "
*
UNTF 3 000 000 "
*
* = projektstöd, ** = basbudgetstöd
Myndighet FN-organisation Utfall 93/94
Obl/friv/ind
WFP (FAC,IEFR/PRO) 270 000 000 "
**
WHO 73 500 "
*
SIDA FAO 148 249 217
friv. *
" HABITAT 2 000 000 "
*
" IAEA 6 414 285 "
*
" IFAD 553 013 "
*
" ILO 15 019 817 "
*
" IMO 4 051 948 "
*
" ITC 6 747 057 "
*
" Mekong k 11 234 000 "
*
" UNCTAD 900 000 "
*
" UNDCP 1 805 000 "
" UNDHA 34 018 603 "
" UNDP 100 767 889 "
" UNEP 8 750 000 "
" UNESD 1 250 000 "
" UNESCO 13 077 785 "
" UNFPA 4 572 260 "
" UNHCR 281 075 499
friv.
" UNICEF 512 860 448 "
*
" UNIDO 478 562 "
*
" UNIFEM 400 000 "
*
" UNRWA 6 250 000 "
*
" UNSO 34 769 559 "
*
" UNV 3 548 165 "
*
" WFP 69 380 332 "
*
" WHO 112 324 078 "
*
" WIPO 1 630 000 "
*
" WMU 20 888 418 "
*
" Övrigt 57 877 440 "
" IDA 338 933 380 "
SAREC ICTP 4 000 000 "
*
" UNESCO 2 255 000 "
**
" UNRISD 5 000 000 "
*
" WHO 36 670 328 "
*
SwedeCorp ILO 6 250 153 "
*
" ITC 1 808 680 "
*
BITS UNDESD 364 800 "
*
5 829 096 336
3. FÖRSVARSDEPARTEMENTET
UNPROFOR ca 460 000 000
indir.
4. SOCIALDEPARTEMENTET
WHO 36 646 83
obl.
" för rapportering om
läkemedelsbiverkning 2 591 000 "
FN:s familjeår, projekt 5 096 800 "
/indir
. Folkhälsoinstitutet
WHO:s aktion mot tobak 100 000 friv.
Övrigt 853 656 "
*
45 288 290
5. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
IMO 1 482 256
obl.
OTIF 1 613 469 "
IRCA 10 069 "
Luftfarts-
verket ICAO 3 592 186 "
Post-& Tele-
styrelsen ITU 9 215 144
obl.
" " VGE/ITU 156 938
friv. *
Posten UPU 2 548 500
obl.
SMHI WMO 4 168 000 "
" " 689 000
friv. *
23 475 562
6. FINANSDEPARTEMENTET
SCB FN 3 300 000
ind.
Boverket UNESCO 100 000
friv. *
3 400 000
7. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
UNESCO 30 944 686
obl.
8. JORDBRUKSDEPARTEMENTET
FAO 31 669 609
obl.
9. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
ILO 20 360 782
obl.
10. KULTURDEPARTEMENTET
UNHCR 295 162
friv. *
UNHCR/IOM 780 000 "
*
1 075 162
11. NÄRINGSDEPARTEMENTET
WIPO 3 536 242
obl.
Internat. studiegruppen
för bly och zink 168 417 "
Internat. studiegruppen
för nickel 182 244 "
3 886 903
12. MILJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET
Kemikalie-
inspektionen
IPCS 600 000
friv. *
Miljöfonden 22 000 000 "
**
22 600 000
TOTALT SUMMA 6 473 029 880
Bilaga 4.2
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1995.
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
---------------------------------------------------------------------------------------------
Abidjan Seoul
(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Singapore
Addis Abeba (Bandar Seri Bagawan)
(Djibouti) Sofia
Alger Tallinn
Amman Teheran
Ankara Tel Aviv
Athen (Nicosia)
Bagdad**) Tokyo
Bangkok Tripoli
(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh) Tunis
Beirut**) Vientiane*)
Belgrad Vilnius
Bern Warszawa
(Vaduz) Washington
Bissau*) Wellington
Bonn (Apia, Nuku'alofa, Suva)
Brasilia Wien
Bryssel (Ljubljana)
(Luxemburg) Windhoek
Budapest Zagreb
Buenos Aires
(Asunción, Montevideo)
Bukarest
Canberra
(Honiara, Port Moresby, Port Vila)
Caracas
(Bridgetown, Port of Spain)
Colombo*)
Damaskus
(Beirut)
Dar es Salaam
Dhaka
Dublin
Gaborone
(Maseru)
Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa)
Haag
Hanoi
Harare
Havanna
Heliga Stolen
(San Marino)
Helsingfors
Islamabad
(Malé)
Jakarta
Kairo
(Khartoum)
Kiev
Kinshasa*)
Kuala Lumpur
Kuwait
(Abu Dhabi, Doha, Manama)
Köpenhamn
Lagos
(Accra)
Lima
(La Paz)
Lissabon
(Praia)
London
Luanda
(Sao Tomé)
Lusaka
(Lilongwe)
Madrid
Managua
(San José, Panamá)
Manila
Maputo
(Mbabane)
Mexico
Moskva
(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek,
Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi)
Nairobi
(Bujumbura, Kampala, Kigali)
New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thimphu)
Oslo
Ottawa
(Nassau)
Paris
Peking
(Pyongyang, Ulan Bator)
Prag
(Bratislava)
Pretoria
Pyongyang*)
Rabat
Reykjavik
Riga
Riyadh
(Muscat, Sana)
Rom
(Tirana)
Santa Fé de Bogotà
(Quito)
Santiago de Chile
*) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires
**) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad
II. Ambassadkansli
Berlin
III. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i
Genève
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) i Wien
IV. Karriärkonsulat
a) Generalkonsulat b) Konsulat
Hamburg Mariehamn
Hongkong (Macau)
Istanbul
Jeddah
Jerusalem
Los Angeles
Milano
New York
S:t Petersburg
Sydney
V. Stockholmsbaserade ambassadörer
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Bissau (Guinea-Bissau), Brazzaville
(Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea),
Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger),
Nouakchott (Mauretanien).
4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port
Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St
Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown (St Vincent och
Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau
(Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St Georg s (Grenada), St
John s (Antigua och Barbuda).
Bilaga 4.3 1994-12-15
Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande operationer, FN:s och
OSSE:s sanktionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15 december
1994
_____________________________________________________________________________
OMRÅDE OPERATION LAND/ORT TYP AV INSATS ANTAL
KOSTNAD
MANDAT- PERSONER
MILJ KR
PERIOD
ÅRSBASIS
(ANSLAG)
*****************************************************************************
Ö UNPROFOR Kroatien Stabskompani 161
47,0 (B9)
S t.v. Milobs
T Civilpoliser
18,5 (C1)
E Militärpolis
U
R UNPROFOR Bosnien- Mek.skyttebataljon 1 063
626,0 (B9)
O t.v. Hercegovina Milobs
P Militärpolis
A Mek.inf.komp
UNPROFOR Makedonien Skyttepluton 40
16,0 (B9)
t.v.
C ICFY Fd Gränsövervakning 15
13,0 (B9)
E t.o.m. Jugoslavien
N mars 95
T
A OSSE Sarajevo Stöd till om- 1
0,2 (B10)
L t.o.m. budsmanna-
E dec. 94 institutionen
U
R ECMM Kroatien Monitorer 8
8,0 (B10)
O t.v. Bosnien-
P Hercegovina
A
OSSE/SAM Makedonien Sanktions- 2
0,9 (B10)
t.o.m. övervakning
dec. 94
OSSE/SAM Ungern Sanktions- 2
0,9 (B10)
t.o.m. övervakning
dec. 94
OSSE/SAM Ukraina Sanktions- 6
3,0 (B10)
t.o.m. övervakning
dec. 94
OSSE Korttidsuppdrag m.m. 3
1,7 (B10)
_____________________________________________________________________________
K
A
U
K
A UNOMIG Georgien Milobs 6
4,4 (B9)
S t.v.
I
E
N
_________________________________________________________________________________________________________________________________________________
B
A
L OSSE Lettland Prev.dipl 1
0,6 (B10) Tt.o.m.
I dec. 94
K
U
M
___________________________________________________________________________
M Ö UNTSO Mellersta Milobs 17
10,8 (B9)
E S t.v. Östern
L T
L E UNIKOM Kuwait Milobs 7
4,2 (B9)
A R t.v.
N N
____________________________________________________________________________
A UNMOGIP Kashmir Milobs 8
5,0 (B9)
S t.v.
I
E NNSC Korea Milobs 6
5,5 (B9)
N t.v.
____________________________________________________________________________
A
F
R UNAVEM II Angola Milobs 3
2,1 (B9)
I t.v.
K
A
____________________________________________________________________________
C A
E M
N E MINUGUA Guatemala Milobs 2
1,1 (C1) T Rt.o.m.
R I maj 95
A K
L A
____________________________________________________________________________
TOTALT 1 351
768,9
Förkortningar
ECMM = EU:s övervakningsmission i f.d. Jugoslavien
ICFY = Jugoslavien-konferensen
Mek.skyttebataljon = Mekaniserad skyttebataljon
Mek.inf.komp. = Mekaniserat infanterikompani
Milobs = Militära observatörer
NNSC = Neutrala staters övervakningskontingent
Prev.dipl. = Preventiv diplomati
SAM = Sanktionsövervakning (främst tulltjänstemän)
Anslagsförteckning
A. Utrikesförvaltningen m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen, ramanslag 2 666 663 000
A 2. Kursdifferenser, förslagsanslag 1 000
A 3. Honorärkonsuler, förslagsanslag 26 999 000
A 4. Nordiskt samarbete, förslagsanslag 2 115 000
A 5. Utredningar m.m., reservationsanslag 15 809 000
A 6. Officiella besök m.m., förslagsanslag 13 770 000
A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet m.m., förslagsanslag 6 410 000
2 731 767 000
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1. Förenta nationerna, förslagsanslag 351 353 000
B 2. Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 472 500 000
B 3. Europarådet, förslagsanslag 36 339 000
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag 46 460 000
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag 1 000
B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 17 515 000
B 7. Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2 625 000
B 8. Övriga internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag 5 040 000
B 9. Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 1 341 948 000
B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE), förslagsanslag 13 823 000
B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
inom EU, förslagsanslag 12 633 000
2 300 237 000
C. Internationellt utvecklingssamarbete
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag 4 762 500 000
C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya
myndigheten, reservationsanslag 11 586 600 000
C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u-
landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),
ramanslag 619 916 000
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd,
reservationsanslag 90 000 000
C 5. Swedfund International AB, förslagsanslag 1 000
C 6. Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 9 083 000
C 7. Övrigt, reservationsanslag 73 331 000
17 141 431 000
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
D 1. Svenska institutet, reservationsanslag 88 784 000
D 2. Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag 16 386 000
105 170 000
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium, ramanslag 61 275 000
E 2. Exportfrämjande verksamhet, reservations-
anslag 231 439 000
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 1 000
E 4. Krigsmaterielinspektionen, ramanslag 8 204 000
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet,
anslag 5 118 000
E 6. Europainformation m.m., reservationsanslag 9 000 000
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 42 000 000
357 039 000
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikes-
politiska området, reservationsanslag 3 641 000
F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 17 000 000
F 3. Bidrag till Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag 32 360 000
F 4. Forskning till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet, anslag 18 711 000
F 5. Utrikespolitiska Institutet, anslag 15 579 000
F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse,
reservationsanslag 5 248 000
92 539 000
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag 855 999 000*
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Central- och
Östeuropa, förslagsanslag 1 000*
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier,
reservationsanslag 360 000 000*
1 216 000 000
Summa kr 23 944 183 000
*beräknat belopp
Innehållsförteckning
Utrikesdepartementet
Inledning 3
Gemensam säkerhet och global solidaritet 4
En fri handel 7
Sverige i Europa 8
Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet 11
Sveriges samlade bidrag till FN 12
Budgetförslaget 13
A. Utrikesförvaltningen m.m. 15
A 1. Utrikesförvaltningen 18
A 2. Kursdifferenser 19
A 3. Honorärkonsuler 19
A 4. Nordiskt samarbete 20
A 5. Utredningar m.m. 20
A 6. Officiella besök 20
A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet 21
B. Bidrag till vissa internationella
organisationer 23
B 1. Förenta nationerna 25
B 2. Nordiska ministerrådet 29
B 3. Europarådet 30
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD) 30
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) 31
B 6. Organisationer för internationell handel
och råvarusamarbete m.m. 32
B 7. Internationell råvarulagring 34
B 8. Övriga internationella organisationer m.m. 34
B 9. Fredsbevarande verksamhet 35
B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete
i Europa (OSSE) 36
B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken inom EU 37
C. Internationellt utvecklings-
samarbete 38
Regeringens politik 38
Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld 38
En sammanhållen utvecklingspolitik för
solidaritet, säkerhet och demokrati 38
Utvecklingen i världen - framsteg men
ökande orättvisor 41
Mål och medel i det svenska utvecklings-
samarbetet 42
Huvudmålet och de biståndspolitiska målen
- de fattigas rätt till utveckling 42
Medel i kampen mot fattigdomen 43
Förutsättningar för utvecklingssamarbetet 45
Miskade resurser och ökad koncentration 45
Mottagarens ansvar och givarens roll 46
Det svenska samhället i utvecklings-
samarbetet 47
De viktiga delfrågorna - biståndets roll 48
Mänskliga rättigheter, demokrati och en
fungerande stat 48
Satsningar på mänskliga resurser: hälsa
och utbildning 50
Jämställdhet som mål och medel 51
Stöd till ekonomiska reformer och skuld-
lättnader 52
Stöd till jordbruk, infrastruktur och
näringsliv 54
Sysselsättning och sociala skyddsnät 56
Bistånd för gemensam säkerhet 56
Befolkningsfrågan efter Kairo 58
En hållbar utveckling 59
Effektivitet och organisation inom utvecklings-
samarbetet 60
Effektivitet 60
Organisationen av den svenska bistånds-
förvaltningen 61
EU:s internationella utvecklingssamarbete 63
Globalt samarbete genom multilaterala
institutioner 65
Utredningar m.m. 67
Biståndets anpassning till hållbar
utveckling 67
Utvidgade insatser för demokratisk
uppbyggnad 68
Kommittén för analys av utvecklings-
samarbete (KAU) 69
Demokrati och fria val 71
WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk
förvaltning till Malmö 72
Övrigt utrednings- och analysarbete 72
Biståndsanslagen m.m. 73
C 1. Bidrag till internationella bistånds-
program 76
C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 79
C 1.2 Internationella finansierings-
institutioner 87
C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete 95
C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya
myndigheten 102
C 2.1 Afrika 105
C 2.2 Asien 115
C 2.3 Latinamerika 122
C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättig-
heter och konfliktlösning126
C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitets-
utveckling 127
C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd
till återuppbyggnad m.m.133
C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer135
C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuld-
lättnad 138
C 2.9 Krediter för utveckling140
C 2.10 Kostnader för fältpersonal142
C 2.11 Information 142
C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u-
landsutbildning i Sandö (Sandö u-centrum)144
C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd 150
C 5. Swedfund International AB 152
C 6. Nordiska afrikainstitutet153
C 7. Övrigt 154
C 7.1 Utredningar m.m. 155
C 7.2 Gäststipendie- och utbytesverksamhet
genom Stiftelsen Svenska institutet155
C 7.3 Övriga insatser 156
D. Information om Sverige i
utlandet m.m. 157
D 1. Svenska institutet158
D 2. Övrig information om Sverige i utlandet161
E. Utrikeshandel och exportfrämjande 162
E 1. Kommerskollegium 166
E 2. Exportfrämjande verksamhet 169
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar171
E 4. Krigsmaterielinspektionen176
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska
Institutet 178
E 6. Europainformation m.m. 178
E 7. Kostnader för statsstödd exportkredit-
givning genom AB Svensk Exportkredit 179
E 8. Kostnader för statsstödd exportkredit-
givning avseende export av fartyg m.m.180
E 9. Ersättning för extra kostnader för
förmånlig kreditgivning till u-länder181
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor m.m. 182
F 1. Utredningar och andra insatser på det
utrikespolitiska området182
F 2. Information och studier om säkerhets-
politik och fredsfrämjande utveckling183
F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)184
F 4. Forskning till stöd för nedrustnig och
internationell säkerhet185
F 5. Utrikespolitiska Institutet186
F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse187
G. Samarbete med Central- och
Östeuropa 189
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa 189
G 2. Täckande av eventuella förluster i anled-
ning av statliga garantier till länder i
Central- och Östeuropa189
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier190
Bilaga 4.1 Sveriges samlade bidrag till FN191
Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges utlands-
myndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms-
baserade ambassadörerna per den 1 januari 1995 195
Bilaga 4.3 Deltagande med svensk personal i FN:s
fredsbevarande operationer, FN:s och OSSE:s sank-
tionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m.
per den 15 december 1994 198
Anslagsförteckning 200
Innehållsförteckning 203