Post 6853 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100
Prop.
1994/95:100
Bilaga 8
Bilaga 8 till budgetpropositionen 1995
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Inledning
Uppgifterna inom Finansdepartementets område fördelar sig på följande
verksamhetsområden: skatteförvaltningen och exekutionsväsendet, fastighets-
förvaltning och statlig lokalförsörjning, Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning, vissa centrala myndigheter, statliga arbetsgivar-
frågor, Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet,
kommunal ekonomi, lagstiftning och utveckling, Sveriges avgift till
gemenskapsbudgeten och övriga ändamål.
Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i
den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som följer av
gällande skatteförfattningar.
Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig
och korrekt basinformation med god tillgänglighet.
Den exekutiva verksamheten syftar till att på uppdrag av borgenärer och andra
sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg.
Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. I
verksamheten ingår även att genom information och liknande förebyggande
åtgärder, verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan
komma att bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och
ordning.
Det övergripande målet för fastighetsförvaltningen är att för statens räkning
förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett sätt som innebär
god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som
fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras.
Den statliga lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet och
för varje myndighet effektivt och ekonomiskt sätt.
Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är att
långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för
penningpolitikens krav.
För tullverksamheten är det övergripande målet att faställa och uppbära tullar,
mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan
säkerställas. I verksamheten ingår även att övervaka och kontrollera trafiken
till och från utlandet så att bestämmeler om in- och utförsel av varor efterlevs
samt att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken.
Riktlinjerna för den statliga statistikförsörjningen framgår av Lagen om den
officiella statistiken (SFS 1992:889). I lagen ställs krav på att statistiken
skall vara objektiv, allmänt tillgänglig och offentliggöras med beaktande av
skyddet för den enskilde.
Redovisning och revision ingår i Riksrevisionsverkets verksamhet. Den årliga
revisionen skall bl.a. granska och bedöma kvaliteten i årsredovisningarna.
Effektivitetsrevisionen skall granska effektivieteten i statliga åtaganden och
statlig verksamhet. Inom verksamhetsområdet Ekonomi och Resultatstyrning skall
RRV stödja och utveckla den ekonomiska styrningen i den statliga verksamheten.
Verksamheten inom statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndigheterna
Arbetsgivarverket och Statens löne- och pensionsverk dels anslag som tillkommit
med anledning av avtal och överenskommelser mellan arbetsgivaren och
arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets-
och anställningsvillkor för de statligt anställda.
Det övergripande målet för bankstödsverksamheten är att genom stödåtgärder till
banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i
betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall
statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga som möjligt.
De övergripande kommunala frågorna kommer från den 1 januari 1995 att vara
samlade i Finansdepartementet. Det gäller frågor om kommunal ekonomi och
lagstiftning samt indelnings- och utvecklingsfrågor. Det övergripande målet för
statens åtgärder i förhållande till kommunsektorn är att skapa goda
förutsättningar för den kommunala verksamheten så att den utifrån medborgarnas
behov kan uppfylla de uppsatta målen inom en ekonomisk ram som ligger i linje
med samhällsekonomiska krav.
Sveriges avgift till EG-budgeten utgör en del av åtagandena enligt
anslutningsfördraget om medlemskap i Europeiska unionen (EU). EU:s viktigaste
finansiella instrument för gemensam politik utgörs av EG-budgeten. Den omfattar
samtliga inkomster och utgifter som EU enligt Romfördraget har eller kan ha inom
den Europeiska gemenskapen. Medlemsländerna ansvarar för finansieringen av
budgetens utgifter genom avgifter, budgetens s.k. egna resurser.
När det gäller jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde
är målsättningen en ökad kvinnorepresentation i myndigheternas styrelser eller
råd, och i nämnder och kommittéer så att lika könsfördelning uppnås. Under
budgetåret kommer ansträngningarna att intensifieras för att få fram kvinnliga
kandidater med adekvat, d.v.s. främst ekonomisk och juridisk, kompetens till
departementets olika organ - myndigheter, stiftelser, statligt ägda bolag.
Vidare kommer en uppföljning att göras av hur kvinnorna upplever
arbetsförutsättningarna i olika styrelser inom departementets verksamhetsområde.
Förändringar t.o.m. budgetåret 1998
I propositionen (1994/95:25) Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
presenterade regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till
konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt
inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95FiU:1).
Regeringen föreslår att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig
konsumtion inom Finansdepartementets verksamhetsområde minskas med 1 455
miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de
berörda anslagen med sammanlagt 1 100 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod
blir besparingen 915 miljoner kronor.
Ett svenskt EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller
gränsformalitet och kontroll. Generaltullstyrelsen har regeringens uppdrag att
se över behovet av organisatoriska förändringar inom Tullverket med anledning av
ett svenskt EU-medlemskap. Av Generaltullstyrelsens utredning framgår att
EU-medlemskapet leder till en kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer,
framför allt vad gäller klarering av gods och transporter. Förändringarna i
tullarbetet innebär bl.a. minskade antal dokument och transportmedel som behöver
klareras. Uppskattningsvis 60-65% av all klarering av gods och transporter
bortfaller vid ett EU-medlemskap. Med hänsyn till att klareringsverksamheten
utgör mer än 50% av Tullverkets operativa verksamhet är minskningen av verkets
arbetsbelastning därmed mycket stor.
Förändringen av Tullverkets arbetsvolym innebär att verkets dimensionering
måste anpassas till de nya förutsättningarna. Anpassning av organisationen skall
inte i negativ riktning påverka Tullverkets möjligheter att fullgöra sina övriga
uppgifter, bl.a. inom narkotikabekämpningsområdet.
Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som bedrivs inom
EU och de åtaganden som är förknippade med medlemskapet. Sverige kommer som
fullvärdig medlem i EU få större möjligheter att påverka den konkreta ut-
formningen av detta system. Flera myndigheter deltar i utvecklingen av ett
europeiskt statistiskt system. Statistiska centralbyrån har dock en central roll
i samordningen av de svenska insatserna.
Genom svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken (EIB) kommer Sverige
under åren 1995-1998 att betala in sammanlagt 4 500 miljoner kronor i bankens
kapital samt till olika reservfonder i banken. Under budgetåret 1995/96 beräknas
inbetalningarna uppgå till 2 850 miljoner kronor.
Besparingsåtgärder
1995/96 1998
(12 mån)
Skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet 141 408
Fastighetsförvaltning och
statlig lokalförsörjning 86 98
Resterande myndigheter inom Finans-
departementets verksamhetsområde 165 427
Statliga arbetsgivarfrågor 101 101
Besparingar till följd av ett
EU-medlemskap 421 421
Summa besparingar brutto 914 1455
Utgiftsutvecklingen inom Finansdepartementets område blir sammantaget följande
(miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95-juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Skatteförvalt-
ningen och exe-
kutionsväsendet 5 401,0 6 032,4 9 038,9 6 035,5 -138,6 -128,5
Fastighetsför-
valtning och
statlig lokal-
försörjning 200,4 180,0 142,2 94,8 -6,0 -6,0
Riksgäldskontoret
och kostnader för
statsskuldens
förvaltning 909,0 1 157,2 1 835,2 1 362,0 -2,1 -2,1
Vissa centrala
myndigheter m.m. 1 895,8 1 976,1 2 763,1 1 861,6 -166,2 -79,0
Statliga arbets-
givarfrågor 3 081,2 2 705,1 3 694,2 2 462,8 of. of.
Bankstödsnämnden
och åtgärder för
att stärka det
finansiella
systemet 24 037,8 14,0 16,5 10,9 -0,4 -0,4
Bidrag och er-
sättningar till
kommunerna 46 746,0 45 568,5 68 413,5 45 609,5 of. of.
Sveriges avgift
till gemenskaps-
budgeten - 9 950,0 29 700,0 19 800,0 +800 +700
Övriga ändamål 17,1 962,1 2 864,9 1 909,9 -0,2 -0,2
Totalt för
Fi-dep 82 288,3 68 545,4 118 468,5 79 147,0 486,5 483,8
1) Prisnivå 1995/96
1 En effektivare statlig förvaltning
1.1 Utgångspunkter
Utgångspunkterna för regeringens förvaltningspolitik redovisas i bilaga 1.
Regeringens förvaltningspolitik skall ge riktlinjer för arbetet med
förvaltningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer samt
styrningen av statliga verksamheter. Den skall ge vägledning såväl för dem som
arbetar i den löpande verksamheten som för dem som har till uppgift att utveckla
och förändra verksamheten i den statliga förvaltningen.
Det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturförän-
dringar i den statliga förvaltningen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförligare redovisning av
den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas under mandatperioden.
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde kommer åtgärder att vidtas för att
förbättra styrningen och uppföljningen av organisations- och
strukturförändringar. Uppföljningarna skall vara återkommande och redovisas för
riksdagen. De erfarenheter som hittills har vunnits i omstruktureringsarbetet
skall tas till vara på ett konstruktivt sätt i det fortsatta förändringsarbetet.
Erfarenheterna ger ett bra underlag för ytterligare förbättringar i kompetens
och rutiner.
Personalkonsekvenserna vid strukturförändringar har hittills kunnat hanteras på
ett bra sätt därför att det på statliga området finns ett väl fungerande
trygghetssystem. Den öppna arbetslösheten inom det statliga trygghetsavtalets
tillämpningsområde uppskattas till under två procent. Regeringen kommer att noga
följa den fortsatta utvecklingen.
I regeringens ansvar för styrningen av myndigheterna är en aktiv
chefsförsörjning av avgörande betydelse som ett instrument för att uppnå de
förvaltningspolitiska målen. Regeringen har för avsikt att under nuvarande
mandatperiod lägga ökad vikt vid professionell rekrytering, introduktion och
chefsutveckling för myndighetscheferna.
Den informationstekniska utvecklingen ger tillsammans med övriga
förvaltningspolitiska åtgärder möjligheter till nya och effektivare arbetssätt i
den offentliga verksamheten. Därmed skapas ytterligare förutsättningar såväl för
en rationellare administration som för en effektivare service till medborgare
och företag.
1.2 Strukturförändringar inom statsförvaltningen
1.2.1 Bättre styrning av förändringsarbetet
Inom statsförvaltningen har under den senaste femårsperioden mer omfattande
strukturförändringar genomförts på kort tid än någonsin tidigare. Renodlingen av
den statliga verksamheten inleddes omkring år 1990 med principbesluten om
bolagisering av flera av de stora affärsverken. I fråga om
förvaltningsmyndigheterna togs det första samlade greppet på strukturfrågorna år
1991. Riksdagen fattade då beslut om ett program för omställning och minskning
av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150, del II,bet. 1990/91:FiU37,
rskr.1990/91:390), det s.k. Administrationsprogrammet. Programmet sågs som ett
uttryck för inledningen till ett långsiktigt och kontinuerligt förnyelsearbete
inom staten. Vid riksdagsbehandlingen underströk Finansutskottet att det är
viktigt att se omstruktureringsarbetet som en fortlöpande process. Riksdagen bör
ges tillfälle till en kontinuerlig och samlad uppföljning av organisations- och
strukturförändringar. En sådan uppföljning bör innehålla en närmare precisering
av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare bör de verksamhetsmässiga
och personalmässiga konsekvenserna analyseras. Även i andra sammanhang har
riksdagen uttryckt önskemål om att få bättre information om
strukturförändringarna inom statsförvaltningen. Riksdagen har bl.a. gett till
känna att regeringen bör redovisa de åtgärder som har vidtagits för att komma
till rätta med de brister i arbetet med strukturförändringar som riksdagens
revisorer (1992/93:RR3) har påtalat. Revisorerna ansåg bl.a. att det fanns
generella brister i regeringskansliets hantering av förvaltningspolitiska
frågor.
Departementen har ansvaret för att förbereda och planera omstruktureringar inom
sina ansvarsområden. En ny vägledning om organisations- och strukturförändringar
har utarbetats till hjälp för chefer och handläggare i regeringskansliet. I
vägledningen understryks vikten av att riksdagen får ett väl genomarbetat
beslutsunderlag. Motiven till omstruktureringen bör klart framgå, liksom
konsekvenserna vad gäller verksamhet, personal och kostnader.
Styrningen av organisations- och strukturförändringar är utomordentligt viktig.
Mål- och resultatdialogen mellan regeringskansliet och avvecklingsorganisationen
är därvidlag ett centralt inslag. I regleringsbrev eller andra regeringsbeslut,
som också är viktiga styrinstrument, skall bl.a. anges vad en avveckling högst
får kosta, hur redovisningen av kostnaderna skall ske, formerna för dialog och
rapportering o.s.v. Vägledningen för regeringskansliet kommer fortlöpande att
utvecklas så att regeringskansliet ges bättre förutsättningar att arbeta med
organisations-och strukturförändringar. Regeringens avsikt är att förbättra
möjligheterna för dem som ansvarar för avvecklingar att få det stöd och de råd
som behövs för att de skall kunna genomföra avvecklingar på ett för verksamheten
och personalen ändamålsenligt sätt samt under god hushållning med statens
resurser. Dialogen mellan regeringskansliet och myndigheter under avveckling
måste utvecklas ytterligare och föras under hela förändringsperioden. Vidare
avser regeringen att se till att avvecklarna förordnas i god tid före
avvecklingsprocessen och att de tillförsäkras nödvändigt stöd bl.a. i form av
ekonomi- och personaladministrativ kompetens.
1.2.2 Uppföljning av strukturförändringar
Regeringen redovisade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8) en
uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom
statsförvaltningen sedan år 1980. Uppföljningen utgick från det s.k.
Administrationsprogrammet, vars mål var att efter genomförandeperioden
1991/92-1993/94 ha åstadkommit en årlig nettobesparing på statsbudgeten om ca 2
miljarder kronor.
Statskontoret har regeringens uppdrag att återkommande redovisa bl.a.
resultaten av genomförda organisations- och strukturförändringar. I
delrapporten "Administrationsprogrammets besparingsresultat" konstaterar
emellertid Statskontoret att det f.n. saknas tillräckligt underlag för att
bedöma om besparingsmålet har uppnåtts.
Statskontoret redovisar i sin rapport också allmänna erfarenheter av
strukturarbetet inom statsförvaltningen. Detta ger regeringen anledning att
ytterligare betona vikten av att systematiska uppföljningar görs så att
effekterna av strukturförändringar skall kunna bedömas med avseende på
ekonomiska, verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenser.
Regeringen avser att vidta åtgärder för att uppföljningen av organisations- och
strukturförändringar skall fungera på avsett sätt.
Regeringen har i finansplanen framhållit att det statsfinansiella läget ställer
krav på fortsatta besparingar. En följd av detta är att fortlöpande
organisations- och strukturförändringar måste genomföras inom den offentliga
sektorn. Även EU-medlemskapet ställer krav på ändamålsenliga organisations- och
arbetsformer. Resultatinformation som tas fram inom ramen för budgetprocessen
bör ge väsentligt bättre förutsättningar än tidigare att i budgetprocessen ta
fram underlag för omprövningar av den omfattning som den ekonomiska politiken
kräver. I bilaga 1 till budgetpropositionen redovisar regeringen erfarenheter
från och regeringens bedömning av resultatstyrningen.
En vägledning har som tidigare nämnts utarbetats till stöd för regerings-
kansliets arbete med organisations- och strukturförändringar. Vägledningen
innehåller riktlinjer för systematisk uppföljning av organisations- och
strukturförändrande beslut, bl.a. rekommendationer för hur underlaget för sådana
beslut bör utformas för att göra det möjligt att följa upp om avsett resultat
har uppnåtts. Enligt riktlinjerna skall en systematisk uppföljning, som ett led
i genomförandet, alltid utmynna i en bedömning av förändringsresultatet. De
myndigheter som är ansvariga för att driva en verksamhet skall också normalt
svara för redovisning av resultaten. Departementen svarar för att de
organisations- och strukturförändringar följs upp som regering och riksdag har
beslutat om. De har också ett ansvar för att åtgärder vidtas för att rätta till
brister.
Regeringens uppfattning är att uppföljningen av förändringsarbetet väsentligt
måste förbättras för att riksdagen och regeringen skall få nödvändig
information.
1.2.3 Bedömning av personalkonsekvenserna vid
strukturförändringar
Allmänt
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8) redogjordes för de
bedömningar som gjorts inom regeringskansliet beträffande de
personalkonsekvenser som blir en följd av pågående strukturförändringar inom
statsförvaltningen. Bedömningarna utgick från förhållandena våren 1993 och avsåg
de närmaste tre budgetåren. Bedömningarna var mycket grova på grund av många
osäkra faktorer, bl.a. pågående organisationsutredningar.
Inom regeringskansliet har nu en uppföljning gjorts av de redovisade
personalkonsekvenserna. Vidare har en bedömning gjorts av de per-
sonalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition och
de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern, bl.a.
propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25).
Hänsyn har också tagits till nya myndigheter och arbetstillfällen för att få en
heltäckande bild. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet
i bedömningarna.
Staten hade cirka 250 000 anställda den 1 september 1994. Under budgetåren
1995/96-1998 beräknas överslagsmässigt cirka 9 200 statsanställda komma att avgå
med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att
arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande
pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i
trygghetsavtalet.
Trygghetsstiftelsen
Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet
bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet)
och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har avsatt för
trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har,
per den 1 december 1994, drygt 37 000 personer registrerats som uppsagda sedan
starten i april 1990.
Enligt uppgifter från Trygghetsstiftelsen uppgår stiftelsens kapital för
närvarande till drygt 500 miljoner kronor. Av dessa skall drygt 200 miljoner
kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda.
Under verksamhetsåret 1993/94 utbetalades cirka 385 miljoner kronor som stöd
till uppsagda.
Sammanfattning
- Antalet statsanställda har minskat med cirka 62 000 under periodenden 1
september 1993 - den 1 september 1994. Orsaken till minskningen är främst
bolagiseringen av Posten och AMU.
- Sedan Trygghetsstiftelsen påbörjade sin verksamhet i april 1990 ochfram till
den 1 december 1994 har drygt 37 000 personer registreratssom uppsagda. Av dessa
sades 13 242 upp under år 1992 och 12 069under år 1993. Under år 1994 har
antalet uppsagda minskat ochberäknas komma att uppgå till mellan 4 000 och 5 000
för helakalenderåret.
- I departementens bedömningar finns det i åtskilliga fall en betydande
osäkerhet. Inom en del områden har konsekvenserna av besparingarna
överhuvudtaget inte kunnat anges. Detta skall ses mot bakgrundav attdet är
omfattande besparingar som genomförs, och det råder iregeringskansliet och
myndigheterna oklarhet om hur besparingarnakommer att tas ut. Neddragningarna
kommer också att indirektpåverka avgiftsfinansierade myndigheter och
verksamheter eftersomdessa i stor utsträckning har sina kunder inom den
offentliga sektorn.Det är omöjligt att idag bedöma omfattningen av de personal-
minskningar som uppstår till följd av den minskade statliga konsumtioneni detta
avseende.
I avsnitt 2 redovisas de departementsvisa bedömningarna av personalkon-
sekvenserna.
1.2.4 Erfarenheter från omställnings- och avvecklingsarbete
Statskontoret har regeringens uppdrag att sammanställa erfarenheterna från
större omställningar som har genomförts inom statsförvaltningen för att
analysera bl.a. omställningskostnader, i vad mån myndigheterna använder sina
utökade beslutsbefogenheter för att effektivisera sin verksamhet och hur
produktiviteten påverkas av förändringarna. Arbetet pågår och regeringens avsikt
är att återkomma till riksdagen med en information så snart tillräckligt
underlag finns.
Genom en fortlöpande dialog mellan regeringskansliet och avvecklingsmyndigheter
och genom rapporter från avvecklare har regeringen fått en allmän bild av hur
förändringsarbetet fungerar. Även Trygghetsstiftelsens erfarenheter är ett
viktigt underlag för regeringens bedömning liksom RRV:s iakttagelser vid
revisionen. Regeringens bedömning är att det fortfarande finns brister som måste
rättas till. Dessa gäller bl.a. styrningen av strukturförändringarna.
Enligt myndighetsföreträdare och avvecklare är styrningen en mycket viktig
faktor för att ett avvecklingsarbete skall ha framgång. Informationen till
myndigheter och avvecklare får inte leda till missförstånd. Uppdrag måste därför
formuleras så att statens avsikter med och intressen vid en ombildning eller
avveckling klart framgår. En klar och entydig ansvars- och uppgiftsfördelning
mellan aktörerna i avvecklingsarbetet är mycket viktig liksom att en kontinuitet
i arbetet kan upprätthållas. Avvecklingar som genomförs i en särskild
organisation anses av många fungera bättre än avvecklingar som genomförs i en
befintlig organisation, d.v.s. avveckling av en verksamhet bör organisatoriskt
skiljas från utveckling av en verksamhet. Erfarenheterna tyder också på att
särskilda avvecklare bör utses mycket tidigt i avvecklingsprocessen. Till de
positiva erfarenheterna hör att regeringskansliets arbete med organisations- och
strukturförändringar i förhållande till myndigheter och avvecklare anses ha
blivit bättre.
Sedan starten år 1990 har Trygghetsstiftelsen registrerat över 37 000 uppsagda
och varit i kontakt med cirka 3 000 arbetsplatser som avvecklat personal.
Stiftelsen har därmed en betydande praktisk erfarenhet av statligt
omstruktureringsarbete.
Trygghetsstiftelsens uppgift är att bistå de uppsagda med att snabbast möjligt
få nytt arbete. För att nå detta mål sker en anpassning efter förutsättningarna
i det enskilda fallet och i samverkan med många andra aktörer. De viktigaste
aktörerna är den uppsägande arbetsgivaren, som enligt trygghetsavtalet har att
tillsammans med de lokala fackliga organisationerna spela en aktiv roll, och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Men även aktiviteten hos de uppsagda har mycket
stor betydelse. Stiftelsens övergripande erfarenhet är att samarbetet med de
lokala parterna fungerar bra och att statliga arbetsgivare överlag sköter av-
vecklingsarbetet väl. Men det finns behov av stöd och en ytterligare utveckling
av kompetens för avvecklingsarbetet.
Det är de stora, mer dramatiska nedläggningarna som får störst uppmärksamhet
och som drar till sig resurser från arbetsgivare och arbetsmarknadsmyndigheter
och som skildras i rapporter och uppföljningar. Men Trygghetsstiftelsen har
också en annan verklighet att utgå ifrån, nämligen de många och små
förändringarna med få uppsagda per arbetsgivare och uppsägningstillfälle. Av de
underrättelser om uppsägningar som inkom till stiftelsen under verksamhetsåret
1993/94 avsåg 71% fall där högst fem personer sades upp vid samma tillfälle.
Andelen fall med få uppsagda har successivt ökat de senaste åren. Detta beror
bl.a. på att omstruktureringarna har ändrat karaktär. För Trygghetsstiftelsens
del är dessa fall mer tungarbetade genom att arbetsgivaren har sämre resurser
och kompetens. Dessutom skall vanligen ordinarie verksamhet bedrivas samtidigt
med avvecklingsarbetet. Dessa arbetsgivare och uppsagda har ofta behov av mycket
stöd.
Enligt Trygghetsstiftelsens erfarenheter är det av stor betydelse för
resultatet hur avvecklingsarbetet organiseras och läggs upp. Det är en av
anledningarna till att det finns skillnader i resultat mellan olika om-
struktureringar. En annan orsak är att förutsättningarna för avvecklingsarbetet
varierar kraftigt. Det går därför inte att ange en modell som fungerar vid alla
omstruktureringar. Ur stiftelsens synvinkel är det viktigt att man snabbt kommer
i gång med bl.a. kartläggning av de uppsagda, planering av åtgärder och att
hitta nya arbeten. Ju bättre man lyckas med att aktivera de uppsagda, desto
mindre blir avvecklingskostnaden för bl.a. uppsägningslön.
Trygghetsstiftelsen har till uppgift att så långt möjligt försöka lösa de
uppsagdas situation innan uppsägningstiden har löpt ut. Arbetsmarknads-
situationen de senaste åren har dock lett till att bl.a. långtidsarbetslösa har
prioriterats inom arbetsmarknadspolitiken. Detta har i en del fall försvårat
lösningar under uppsägningstiden, eftersom uppsagda statsanställda kunnat
påräkna stöd från arbetsförmedlingen först efter en tids arbetslöshet.
Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil. Detta har
lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Trygghetsstiftelsen
uppskattar den öppna arbetslösheten inom det statliga trygghetsavtalets område
till under två procent. Regeringens bedömning är att mycket görs för att
motverka arbetslöshet vid strukturrationaliseringar. Mer kan säkert göras. Men
det bör inte ske genom att särregler skapas för att skydda statsanställda mer än
andra på arbetsmarknaden. Det bör istället ske genom att de statliga
arbetsgivarna i än högre grad tar sitt arbetsgivaransvar enligt trygghetsavtalet
och använder sig av avtalets förmåner. Regeringen anser det utomordentligt
angeläget att de erfarenheter som olika aktörer har från arbetet med
strukturförändringar följs upp och tas tillvara på ett konstruktivt sätt i det
fortsatta förändringsarbetet.
1.3 Förvaltningsmyndigheternas ledning
Riksdagen har godkänt nya riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer enligt förslag i propositionen Förvaltningsmyndigheternas ledning
(prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). I propositionen
anmälde den dåvarande regeringen att den hade för avsikt att i 1995 och 1996 års
budgetpropositioner låta riksdagen ta del av hur regeringen avsåg att ändra
ledningsformen för olika myndigheter.
Den nuvarande regeringen har gjort vissa allmänna överväganden om vilka
ledningsformer som kan vara lämpliga för olika myndigheter. De ledningsformer
som regeringen bedömer kan bli aktuella att tillämpa är följande:
enrådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, styrelse med fullt ansvar
för verksamheten och även styrelse enligt hittillsvarande modell. Regeringen
överväger även behovet av någon form av partssammansatt styrelse för vissa
myndigheter inom arbetsmarknadsområdet. Ytterligare tid behövs dock för en
närmare prövning av dessa frågor i samband med att en genomgång görs av myn-
digheterna inom varje departementsområde.
Regeringen avser därför att senare återkomma till riksdagen med en redovisning
av planerade ändringar i myndigheternas ledningsform. Mot bakgrund av vad som då
redovisas kan regeringen också komma att föreslå en omprövning av de ovan nämnda
riktlinjerna i något avseende.
1.4 Aktiv chefsförsörjning
Regeringens chefsförsörjningsansvar har genom riksdagens beslut renodlats till
att i huvudsak gälla myndighetschefer (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42,
rskr. 1993/94:381).
I regeringens ansvar för de statliga myndigheterna är en aktiv chefsförsörjning
av avgörande betydelse som ett instrument för att uppnå de förvaltningspolitiska
målen. Regeringen har för avsikt att under nuvarande mandatperiod lägga ökad
vikt vid professionell rekrytering, introduktion och chefsutveckling för myn-
dighetscheferna. Som ett led i denna strävan kommer också kontakterna mellan
departementsledningarna och myndighetscheferna att intensifieras och utvecklas
bl.a. genom regelbundna mål- och resultatdialoger och olika former av
temaseminarier kring aktuella frågor. I regeringen svarar numera
samordningsministern för regeringens chefsförsörjningsprogram och dess
genomförande.
Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att markant öka andelen kvinnliga
myndighetschefer. I dag utgörs ca 20 % av de regeringsutnämnda
myndighetscheferna av kvinnor. Betydligt fler kvinnliga verkschefer bör kunna
anställas. Regeringen kommer i rekryteringsprocessen att införa den ordningen
att det så långt möjligt alltid skall finnas en kvinnlig kandidat med i det
slutliga urvalet inför en nyutnämning. Vad avser rekrytering av nya
myndighetschefer inom den civila statsförvaltningen skall målet vara att minst
hälften av dem är kvinnor.
Regeringen utgår från att myndighetscheferna i sin tur sätter upp motsvarande
mål för andelen kvinnliga chefer inom den egna myndigheten.
1.5 Verksamhetsförnyelse genom användning av
informationsteknik
I sin samlade redovisning av omprövningen och förnyelsen av offentlig sektor
(bilaga 1) har regeringen pekat på den offentliga sektorns roll i utvecklingen
av en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning.
Allt fler myndigheter upptäcker att användningen av informationsteknik (IT) har
en nyckelroll i arbetet med att effektivisera, förnya och vitalisera
arbetsprocesserna i den egna organisationen och att förbättra samarbetet med
aktörer utanför den egna organisationen. Gamla invanda arbetsmetoder och
organisationsmönster ställs på ända.
Genom en bred och konsekvent användning av IT i offentlig sektor kan
myndigheter till oförändrade eller lägre kostnader ge en snabbare, bättre och
mer individorienterad service till allmänheten, företag och andra offentliga
organ.
Det ökande behovet av att kunna kommunicera "elektroniskt" aktualiserar ett
antal krav på förnyelse av den offentliga förvaltningen. Den offentliga
förvaltningen bör emellertid vidga det snäva perspektivet, från att enbart
fokusera på begreppet informationsteknik, till att tala om en övergripande
strategi för informationsförsörjning i offentlig sektor. Inte minst det
europeiska samarbetet föranleder offentliga sektorn att formulera och förankra
en sådan strategi. Denna inbegriper också elektronisk kommunikation mellan den
offentliga förvaltningen, näringslivet och medborgarna.
Arbetsprogram för förvaltningens informationsförsörjning
Våren 1994 inledde Finansdepartementet ett program för att förnya den offentliga
förvaltningen genom ökad användning av IT. Arbetsprogrammet tog sin utgångspunkt
i de riktlinjer för förvaltningens informationsförsörjning som presenterades i
1994 års budgetproposition och de överväganden om den offentliga förvaltningens
IT-användning som gjordes av IT-kommissionen. Programmet omfattar stat, kommun
och landsting.
En av de viktigaste målsättningarna är att skapa en öppen elektronisk
infrastruktur för informationsförsörjning inom offentlig förvaltning.
Arbetsprogrammet har fastställts av en informell samverkansgrupp benämnd
Toppledarforum. Samverkansgruppen, som leds av samordningsministern, består av
ett drygt tiotal chefer för myndigheter med omfattande IT-användning samt de
verkställande direktörerna i Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Ett antal förstudier kommer att avrapporteras under våren 1995. Rapporterna
kommer företrädesvis att innehålla rekommendationer och riktlinjer för hur
arbetet med att sprida användningen av IT i den offentliga sektorn ska bedrivas
vidare.
Kort beskrivning av arbetsprogrammets förstudier
Arbetsprogrammets första fas omfattar förstudier inom tre huvudområden;
informationsförsörjning, informatikplattformar och verksamhetsförnyelse.
Förstudierna inom området informationsförsörjning fokuserar på frågor som rör
krav på rättsligt förändringsarbete samt informationspolicy för offentlig
förvaltning. Syftet med förstudierna är att inventera och redovisa
författningsmässiga och andra hinder som bromsar förnyelsen av offentlig
förvaltning genom användningen av informationsteknik. I rapporterna kommer att
lämnas förslag till åtgärder som syftar till att åstadkomma gemensamma regler
och riktlinjer för att begränsa dessa hinder. I förstudien avseende en
informationspolicy för offentlig sektor beaktas frågor som rör
ansvarsfördelningen mellan olika aktörer inom förvaltningen, ett effektivare
utnyttjande av gemensam information samt prisfrågor.
Medborgarperspektivet styr förslagen. Ett mål är bl.a. att genom samverkan över
myndighetsgränser uppnå snabbare handläggning. En ökad återanvändning av
information innebär minskat uppgiftslämnande för näringsliv och medborgare och
därmed lägre kostnader samt högre kvalitet. I dag lagras likvärdiga uppgifter i
onödigt många databaser vilket ofta medför att det uppstår felaktigheter i
informationen.
Ett annat något mer tekniskt orienterat område är informatikplattformar i
offentlig förvaltning. Förstudierna inom detta område syftar till att beskriva
den offentliga förvaltningens behov av gemensamma standarder och normer som
krävs för en väl fungerande infrastruktur för informationsutbyte. Rent konkret
innebär detta krav på utveckling av elektroniska "adresser och
telefonkataloger". En målsättning är att skapa generella förutsättningar för
säker och tillförlitlig överföring av elektronisk post enligt principen
"alla-till-alla", i första hand internt mellan myndigheter, men också externt
såsom i förhållande till EU, näringslivet och enskilda medborgare.
Ett tredje område handlar om verksamhetsförnyelse med stöd av
informationsteknik. Här belyses hur kommuner, landsting och hela
förvaltningssektorer i samverkan kan effektivisera verksamheten med
gränsöverskridande informationssystem. Ett centralt begrepp är principen om rätt
information till rätt person vid rätt tidpunkt. Ett tjugotal "goda exempel" på
lyckad användning av IT kommer inledningsvis att redovisas. En annan specifik
tillämpning av IT som rymmer en stor potential av förnyelse är elektronisk
upphandling av varor och tjänster inom offentlig förvaltning. Den offentliga
sektorns kostnader för adminstration i samband med upphandling av
förbrukningsvaror, t. ex. landstingens livsmedelsinköp, är betydande. Genom en
ökad användning av IT skulle den offentliga sektorns adminstrativa kostnader för
hantering av upphandling och fakturering m.m., kunna reduceras betydligt.
Samverkan viktigt
Arbetsprogrammet fokuserar på åtgärder som är generella och mer eller mindre
lika för förvaltningen, men som rimligen ingen enskild myndighet, kommun eller
landsting kan vidta på egen hand, alltså sådana fall där samverkan mellan flera
myndigheter är nödvändigt för att åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar.
Frågorna som behandlas berör många aktörer. Alla deltagare förutsätts göra egna
åtaganden genom att aktivt bidra med egna insatser för att genomföra
arbetsprogrammet.
"Närhetsprincipen" tillämpas strikt, vilket innebär att förvaltningen så långt
det är möjligt måste lösa sina egna IT-problem men, om det oundgängligen krävs,
kan statsmakterna besluta om övergripande inriktning, riktlinjer, tekniska
standards, rättsliga frågor, grundläggande investeringar i infrastruktur, etc.
Ökat informationsutbyte till följd av EU-medlemskapet
Genom EU-medlemskapet ökar behoven av informationsutbyte mellan myndigheter och
EU:s institutioner liksom mellan förvaltningarna i EU-länderna. En rad
informationssystem utvecklas inom ramen för EU-samarbetet inom olika
samhällssektorer.
Ett rådsbeslut fattades den 20 juni 1994 om samordning när det gäller
informationsutbyte mellan förvaltningar. Ett samlat EU-program som syftar till
att stödja uppbyggnaden av informationssystem mellan förvaltningarna i
EU-länderna, det s. k. IDA-programmet, kommer att inledas under år 1995.
Som framhållits i regeringsförklaringen vill Sverige medverka i planerna på en
utveckling av nätverk för information och kommunikation mellan medlemsländerna.
Den svenska statsförvaltningen skall medverka i denna utveckling av s. k.
trans-europeiska nätverk mellan administrationer. I den aktionsplan som
kommissionen presenterade i juli 1994 ges den offentliga förvaltningen en viktig
roll i arbetet med att föra in Europa i informationssamhället och därmed skapa
förutsättningar för ökad konkurrenskraft och tillväxt. Den svenska förvaltningen
kommer på olika sätt att engageras i de aktiviteter som pågår eller planeras
inom ramen för denna aktionsplan.
2 Departementens redovisningar av personalkonsekvenserna
Regeringskansliets uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i 1994
års budgetproposition samt de bedömningar som respektive departement gjort av de
personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets budgetproposition
och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern
redovisas härmed. Som tidigare understrukits är bedömningarna även i år
preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer.
Inom Justitiedepartementets område redovisas följande.
Polisväsendet omfattas nu av en faktisk neddragning av resurser.
Rikspolisstyrelsen måste med stöd och råd till länen medverka till att
nödvändiga avvecklingsåtgärder kan genomföras. Vidare måste Rikspolisstyrelsen
underlätta för polispersonal att flytta till län som p.g.a. hög arbetsbelastning
har behov av ytterligare polispersonal. Regeringen gör dessutom bedömningen att
det inte finns något ekonomiskt utrymme för rekrytering av polisaspiranter under
budgetåret 1995/96. Under budgetåret 1993/94 har ett 60-tal personer sagts upp
p.g.a. övertalighet. För budgetåret 1994/95 beräknas cirka 30 personer att
behöva sägas upp.
Vad gäller åklagarväsendet pågår för närvarande ett förändringsarbete i flera
plan i syfte att skapa en effektiv organisation. Som ett led i detta arbete har
Riksåklagaren i oktober 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till
omorganisation av åklagarväsendet. I redovisningen anmärks att förslaget
beräknas leda till en viss minskning av personalen.
Riksåklagaren har uppgett att han avser att se över beslutsstrukturen inom
åklagarväsendet. Enligt regeringens uppfattning hör frågan om åklagarväsendets
organisation nära samman med frågan om beslutsstrukturen. Regeringen har därför
idag gett Riksåklagaren i uppdrag att i samband med sin översyn av
beslutsstrukturen göra en översyn av åklagarväsendets organisation i dess
helhet.
I avvaktan på denna utredning kommer den föreslagna organisationsförändringen
inte att genomföras. En senare organisationsförändring är emellertid att vänta.
Den kommer sannolikt att innebära viss minskning av den administrativa
personalen. Omfattningen härav kommer att avgöras tidigast under hösten 1995.
År 1993 entledigades inom domstolsväsendet 21 personer till följd av
arbetsbrist. Motsvarande siffra för perioden januari-november 1994 är likaså 21
personer. Inom domstolsväsendet pågår för närvarande ett omfattande reformarbete
som syftar till en mer effektiv och resurssnål handläggning av mål och ärenden.
Som exempel kan nämnas förändringen av instansordningen inom de allmänna
förvaltningsdomstolarna och ett ökat användande av prövningstillstånd i både
hovrätt och kammarrätt. Vissa frågor förs bort från domstolsprövning, ett
exempel härpå är den ändrade beslutsgången i körkortsmål, samtidigt tillkommer
ett stort antal nya måltyper, bl.a. till följd av medlemskapet i EU och tidigare
anslutning till EES-avtalet. Till detta kommer det rationaliseringsarbete med
avseende på arbetsmetoder och rutiner som pågår. Ett exempel på detta är
införande av ett databaserat målhanteringssystem i underrätterna och senare
också i överrätterna vilket kan få ganska stora personalkonsekvenser. Personal-
situationen är således mycket svåröverblickbar. Domstolsverket har därför fått i
uppdrag att analysera domstolsväsendets behov av personal av olika kategorier på
både lång och kort sikt. Detta arbete skall vara slutfört senast den 31 december
1994.
Kriminalvården har ålagts ett femårigt rationaliseringsuppdrag för budgetåren
1991/92-1995/96. Rationaliseringskravet uppgår till totalt 150 miljoner kronor
och har fram till oktober 1994 lett till en personalminskning med omkring 350
personer. Under budgetåret 1995/96 beräknas ytterligare cirka 100 personer få
lämna organisationen till följd av det pågående rationaliseringsarbetet.
Det effektivitetskrav som regeringen avser att ålägga kriminalvården för
budgetåret 1995/96 kommer att medföra ytterligare neddragningar med i
storleksordningen 160 personer.
Den 1 juli 1994 bildades Brottsoffermyndigheten genom att Brottsskadenämnden
omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Vidare omlokaiserades verksamheten
från Stockholm till Umeå. I samband med omlokaliseringen har 14 personer sagts
upp. Under perioden juli-november 1994 har 12 personer anställts vid Brotts-
offermyndigheten.
Inom Utrikesdepartementets område redovisades i förra årets budgetproposition
att drygt 100 personer inom utrikesförvaltningen hade sagts upp under budgetåret
1992/93. Därefter har inga ytterligare uppsägningar hittills skett.
I årets budgetproposition redovisas i bilaga 4 att de effektivitetskrav som
läggs på departementet får till följd att en rad sparåtgärder måste vidtas under
mandatperioden. Bland dessa åtgärder finns nedläggning av utlandsmyndigheter,
vilket innebär att lokalanställd personal vid berörda myndigheter kommer att
sägas upp. Om övriga redovisade sparåtgärder skulle visa sig vara otillräckliga,
kan uppsägning av UD-tjänstemän inte uteslutas på sikt.
Inom biståndsområdet föreslår regeringen en sammanslagning av biståndsmyndig-
heterna Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för inter-
nationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) och Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP). På
kort sikt medför detta inga konsekvenser när det gäller personantalet inom
biståndsförvaltningen. Den ökade effektiviteten i biståndet som eftersträvas
med sammanslagningen av myndigheterna torde dock under mandatperioden ge
möjligheter till rationaliseringar inom personalen.
I proposition (1993/94:138) Kommerskollegium m.m. redovisade regeringen förslag
om en renodling av kollegiet (KK) som handelspolitisk myndighet. Förslagen, som
genomfördes den 1 juli 1994, innebar att en stor del av KK:s näringsrättsliga
verksamhet fördes till Kammarkollegiet. Övervägande delen av den berörda
personalen följde med sina arbetsuppgifter och har fått anställning i
Kammarkollegiet.
Till följd av de många och stora strukturförändringarna inom Försvarsde-
partementets område har under det senaste året ett omfattande avvecklingsarbete
pågått som numera till stora delar också avslutats. I det följande lämnas en
redovisning av detta avvecklingsarbete som genomförts inom dels Försvarsmakten,
dels övriga myndigheter.
Med anledning av främst 1992 års försvarsbeslut har personalen inom
Försvarsmakten under de senaste två åren minskats med 5 200 personer. Av dessa
är 3 000 civilanställda och resterande 2 200 yrkesofficerare.
Avvecklingen av yrkesofficerare har skett samtidigt som rekrytering och
nyanställning har fortsatt. Detta sammanhänger med behovet av yngre officerare i
grund- och krigsorganisationen. Nettominskningen utgörs sålunda av cirka 1 200
yrkesofficerare, vilket innebär att antalsmässig balans - då hänsyn tagits till
krigsorganisationens behov har uppnåtts.
De myndigheter som avvecklats i anslutning till försvarsmaktsreformen är
Försvarets datacenter, Försvarets mediecenter, Försvarets civilförvaltning,
Försvarets sjukvårdsstyrelse och Fortifikationsförvaltningen.
För Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter innebar avvecklingen att
myndigheternas verksamhet privatiserades medan det för de övriga myndigheterna
innebar att en stor del av deras verksamhet fördes över till andra statliga
myndigheter och i Fortifikationsförvaltningens fall också till ett statligt
bolag.
I samband med att statsmakterna beslutat att inrätta Totalförsvarets pliktverk
den 1 juli 1995 kommer samtidigt Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen att
avvecklas.
Regeringen har inrättat en särskild myndighet, Myndigheten för avveckling av
vissa verksamheter inom totalförsvaret, med instruktion att ha hand om uppgifter
som föranleds av att myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde
läggs ned. Myndigheten har ansvarat och ansvarar för avvecklingen av övertalig
personal vid nämnda myndigheter samt för Försvarets datacenters och Försvarets
mediecenters del även ansvarat för övrig avveckling.
Sammanlagt har 389 personer sagts upp vid de olika myndigheterna. Av dessa har
105 erhållit arbete eller startat eget, 53 erhållit pension medan 231 personer
vid uppsägningstidens slut fortfarande var arbetslösa. Härtill kommer 44
personer vid Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen som inte fått anställning i
Pliktverket och där uppsägningstiden ännu inte gått ut.
Regeringen har i prop. 1994/95:25 lagt fast nya utgiftsbegränsningar för
Försvarsdepartementets verksamhetsområde som innebär att en besparing om 2 000
miljoner kronor skall uppnås senast 1998. Regeringens inriktning är, om det
säkerhetspolitiska läget tillåter det, att det försvarsbeslut som fattas hösten
1996 och som omfattar perioden 1997-2001, skall leda fram till ytterligare
besparingar om minst 2 000 miljoner kronor.
Utan att hänsyn tas till eventuella framtida organisationsförändringar kommer
en fortlöpande avveckling av äldre yrkesofficerare att vara nödvändig för att
skapa en åldersstruktur som motsvarar den som eftersträvas i
krigsorganisationen. Vidare kommer under de närmaste åren enligt Försvarsmakten
antalet civilanställda att minska med ytterligare cirka 1 000 personer.
Inom Socialdepartementets område har antalet anställda ökat under budgetåret
1993/94 till följd av att staten den 1 april 1994 övertog huvudmannaskapet för
de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen från kommuner och landsting. Enligt
Statens institutionsstyrelse, som svarar för planering, ledning och drift av
hemmen, rör det sig om drygt
5 000 anställda, vilket på grund av relativt frekvent deltidsarbete motsvarar
cirka 2 800 årsarbetare.
Inom socialförsäkringsadministrationen har cirka 150 personer varslats om
uppsägning under budetåret 1993/94.
I övrigt har personalförändringarna - åt båda hållen - rört sig om en till två
tjänster hos vissa myndigheter, t.ex. Jämställdhetsombudsmannen och
Handikappombudsmannen (i samband med nedläggningen av Statens handikappråd).
Den 1 januari 1995 inrättas två nya myndigheter, dels Alkoholinspektionen med
uppgifter av tillstånds- och tillsynskaraktär inom det alkoholpolitiska området,
dels Alkoholsortimentsnämnden som skall pröva Systembolagets beslut att avvisa
viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Vid inspektionen kommer cirka 15
årsarbetare att sysselsättas medan nämnden endast får en sekreterartjänst på
deltid.
Ett omfattande utredningsarbete pågår för närvarande på stora verksam-
hetsområden inom socialförsäkringsområdet. Det förändrade pensionssystem som är
under utveckling kommer att påverka socialförsäkringsadministrationen. En
beredning för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna kommer att
lämna förslag under 1995. Vidare avser regeringen att låta göra en översyn av
socialförsäkringsadministrationen. Det är mot den bakgrunden svårt att bedöma
vilka personal-förändringar som kan bli aktuella.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet.
1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) skall Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) utvärdera behandlingsmetoder inom psykiatrin. Detta
kommer att medföra vissa förstärkningar vid SBU. Det är dock inte möjligt att nu
närmare redovisa de personalpolitiska konsekvenserna. SBU skall senast den 1
mars 1995 inkomma med en redovisning över hur detta arbete skall läggas upp och
genomföras.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd föreslås få ökade medel bl.a. för
ytterligare personal vid nämndens kansli. Medlen beräknas täcka kostnader för
cirka fem handläggare och en ställföreträdande ordförande på heltid.
Rättsmedicinalverket (RMV) föreslås låta avveckla den rättspsykiatriska vård
som verket bedriver på uppdrag av Stockholms läns landsting och Göteborgs
kommun. Totalt berörs 55 personer men det är omöjligt att med bestämdhet ange
övertaligheten. Ambitionen är att så många som möjligt skall kunna beredas plats
hos den sjukvårdshuvudman som har ansvar för vården.
Inom Kommunikationsdepartementets område omfattar redovisningen både myndighe-
ter, affärsverk och aktiebolag. Både Posten AB och Telia AB ingår för närvarande
i Trygghetsstiftelsens verksamhetsområde. Inom Kommunikationsdepartementets
område var antalet anställda i slutet av 1994 över 121 000 personer, varav 35
500 var anställda vid myndigheter och affärsverk. De förändringar av per-
sonalstyrkan som redovisas för perioden fram till 1998 kan sannolikt endast i
begränsad omfattning härledas till de besparingar som skall genomföras. Framför
allt tycks det ständigt pågående rationaliseringsarbetet skapa de mest
omfattande personalförändringarna. Besparingarna kommer främst att ske genom
neddragningar av investeringsanslagen för vägar och järnvägar vilket innebär
senareläggning av nybyggnadsprojekt. Eftersom en betydande del av
infrastrukturutbyggnaden sker genom att utomstående entreprenörer anlitas av
Banverket och Vägverket, kommer sannolikt därför en stor del av effekterna av
dessa besparingar att märkas utanför den statliga sektorn.
Myndigheter, affärsverk och aktiebolag inom Kommunikationsdepartementets område
har själva bedömt behovet av personalförändringar under de kommande åren vilka
redovisas i det följande.
Vägverket förväntas genomföra en minskning av antalet anställda under år 1995
med cirka 800 personer och påverkas av konkurrensutsättningen av Vägverkets
produktionsverksamhet. Även Banverket förväntas minska antalet anställda med
nästan 800 personer jämnt fördelade under perioden t.o.m. år 1998.
Luftfartsverket planerar en neddragning med cirka 200 anställda under år 1995
samt kan i övrigt inte förutse eventuella personalförändringar bortom nuvarande
treårsplaneperiod, dvs. efter år 1997. Teliakoncernen planerar en minskning med
cirka 4 700 anställda under perioden 1994-1998 som dock bedöms kunna genomföras
utan risk för uppsägningar. Postkoncernen bedömer att antalet anställda minskar
med cirka 7 900 t.o.m. år 1997, som dock inte kan klaras utan risk för
omfattande uppsägningar på i storleksordningen 3 800 personer. SJ bedömer att
antalet anställda behöver minskas med cirka 1 200 personer med tyngdpunkt till
åren 1995-1996. SMHI anger att cirka 170 personer riskerar uppsägning under år
1995 som bedöms vara en relativt omfattande minskning i förhållande till
nuvarande personalstyrka på drygt 700 personer. Övriga myndigheter anger i några
fall att antalet anställda minskas något eller att det finns risk för
uppsägningar i mindre omfattning till år 1998.
Sammanfattningsvis bedöms risken för uppsägningar enligt myndigheternas,
affärsverkens och aktiebolagens egna bedömningar vara i storleksordningen drygt
4 000 personer, varav huvuddelen inom Posten AB och SMHI samt med tyngdpunkt
till åren 1995-1996. Totalt bedöms dock antalet anställda minska med cirka 15
900 t.o.m. år 1998, vilket således innebär att förändringarna i 75 % av fallen
kommer att ske genom andra åtgärder än uppsägning, exempelvis genom naturlig
avgång.
Inom Finansdepartementets område redovisas följande. I 1994 års
budgetproposition redovisades att Riksskatteverket (RSV) räknade med en
minskning av personalstyrkan inom skatteförvaltningen under budgetåret 1994/95
motsvarande 275-300 årsarbetskrafter. Enligt vad som inhämtats från RSV ser
denna prognos ut att stämma. Av personalminskningen hänför sig 145-160 års-
arbetskrafter till uppsägningar och 130-140 årsarbetskrafter till avgångar av
andra skäl, främst pensionering. Samtliga uppgifter gäller kategorin
assistenter. För övriga personalkategorier väntas inte någon nettominskning.
För budgetåret 1995/96 redovisades en beräknad personalminskning med knappt 400
årsarbetskrafter. Den osäkerhet som råder om effekterna på verksamheten av de
ytterligare förenklingarna i deklarationsförfarandet fr.o.m. 1995 års taxering,
har lett till att skattemyndigheterna hittills har varit återhållsamma med
beslut om uppsägning. En bedömning utifrån tidigare aviserade besparingskrav
skulle därför ha blivit att den siffran fått revideras något nedåt. Med de
förslag till besparingar som nu läggs fram måste emellertid antas att den
tidigare prognosen ligger fast. Personalminskningen kommer till viss del att slå
igenom först under den senare delen av det förlängda budgetåret 1995/96.
För kronofogdemyndigheterna har RSV i den tidigare redovisade prognosen inte
räknat med någon minskning av personalstyrkan. Med de förslag till besparingar
som nu läggs fram bör man dock räkna med en personalminskning under den senare
delen av det förlängda budgetåret.
Ett svenskt EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller
bl.a. klarering av gods och transporter. Regeringen har gett
Generaltullstyrelsen i uppdrag att se över behovet av organisatoriska
förändringar inom Tullverket som kan behövas vid ett svenskt EU-medlemskap. Av
Generaltullstyrelsens utredning framgår att EU-medlemskapet leder till en
kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer. Förändringarna i tullarbetet
innebär främst minskade antal dokument och transportmedel som behöver klareras.
Uppskattningsvis 60-65 % av all klarering av gods och transporter bortfaller vid
ett EU-medlemskap. Med hänsyn till att klareringsverksamheten utgör mer än 50 %
av Tullverkets operativa verksamhet är minskningen av arbetsbelastningen
avsevärd.
Förändringen av Tullverkets arbetsvolym innebär att verkets dimensionering
måste anpassas till de nya förutsättningarna. Generaltullstyrelsen har, enligt
vad regeringen erfarit, vidtagit ett antal åtgärder för att minska utgifterna,
och därmed antalet anställda, inför EU-medlemskapet. Anpassningen av Tullverkets
organisation kan likväl inte uppnås utan betydande personalreduktion.
Personalreduktionen kan uppskattas till 1 000-1 200 årsarbetskrafter under
budgetåret 1995/96.
Anpassning av organisationen skall inte försämra Tullverkets möjligheter att
fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom narkotikabekämpningsområdet.
Statistiska centralbyrån (SCB) minskade antalet anställda under budgetåret
1993/94 med 77 personer, exkl. tidsbegränsat anställda. Personalminskningen
berodde i huvudsak på pensionering. SCB har under de senaste åren vidtagit en
rad åtgärder för att dels pressa kostnadsläget, dels klara den ändrade
ansvarsfördelning för den statliga statistiken som infördes den 1 juli 1994. De
besparingar på SCB:s anslag som föreslås i årets budgetproposition förväntas
därför på kort sikt endast få begränsade konsekvenser för personalen. Den
ändrade ansvarsfördelningen innebär att ett 20-tal sektorsmyndigheter har
beställaransvar för officiell statistik. Myndigheterna kan välja mellan att
producera statistiken själva eller att lägga ut produktionen på uppdrag till SCB
eller någon annan statistikproducent. Stora besparingar på be-
ställarmyndigheterna får sannolikt till följd att antalet uppdrag till SCB
minskar. Detta kan på sikt innebära att SCB tvingas säga upp personal.
För att ge de statliga arbetsgivarna bättre möjligheter att ta sitt
arbetsgivaransvar ombildades Statens arbetsgivarverk (SAV) till Arbets-
givarverket (AgV) den 1 juli 1994. AgV är en avgiftsfinansierad myndighet, som
verkar på myndigheternas villkor. Det är myndigheterna som dimensionerar och
finansierar AgV. Verkets organisation har krympts med drygt 20 personer, varav
tiotalet avgått med pensionsersättning eller fått andra arbeten och tio sagts
upp.
Inom Utbildningsdepartementets område har strukturförändringar m.m. fått
följande personalkonsekvenser.
Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) kommer under budgetåret
1994/95 att utöka antalet konsulenttjänster med 13,5 tjänster, främst för elever
med flerhandikapp i särskolan. Dessutom inrättas 0,5 administrativa tjänster.
I och med att Chalmers Tekniska Högskola och Högskolans i Jönkö-ping övergång
till stiftelse fr.o.m. den 1 juli 1994, övergick samtlig personal, cirka 2 380
personer, till att vara anställd hos enskild huvudman.
Verket för Högskoleservice (VHS) har under budgetåren 1993/94-1994/95 minskat
sin personal med 31 personer främst med anledning av uppdragsfinansiering av
antagning och upphandling.
Regeringen kommer att i en särproposition senare under budgetåret 1994/95
föreslå att en ny central myndighetsorganisation för universitet och högskolor
inrättas. Propositionen kommer att beröra VHS, Kanslersämbetet,
Överklagandenämnden för högskolan, Rådet för grundläggande högskoleutbildning
samt Rådet för forskning om universitet och högskolor. Några
personalkonsekvenser av omstruktureringen inom universitet och högskoleområdet
kan ännu inte förutses.
Centrala studiemedelsnämnden (CSN) har under budgetåren 1993/94 och 1994/95
haft tillfälliga förstärkningar av sin personal för handläggning av ärenden om
bl.a. vuxenstudiestöd för arbetslösa. Även under budgetåret 1995/96 föreslås CSN
få en förstärkning av personalen.
Inom Jordbruksdepartementets område redovisas följande. Fiskeriverket har för
närvarande en personal på cirka 210 personer. Till följd av medlemskapet i EU
kommer Sverige att delta i EG:s gemensamma fiskeripolitik fr.o.m. den 1 januari
1995. Mot denna bakgrund kommer personalstyrkan vid Fiskeriverket att behöva
förstärkas under budgetåret.
För Jordbruksverket innebär den nya situationen med ett EU-medlemskap inte
några stora personalförändringar. Viss finansiering kommer dock att flyttas från
sakanslag till ramanslaget, vilket gör att detta blir högre. Den höjningen
innebär således inte att personalsituationen förändras nämnvärt.
Besparingar på forskningen inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde leder
till att antalet arbetstillfällen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
minskar med cirka 350 som en följd av dels besparingar som görs på SLU, dels
besparingarna på anslaget till Skogs-och jordbrukets forskningsråd. Ytterligare
50 arbetstillfällen vid andra forskningsutförande instanser försvinner som en
följd av besparingarna.
Sametinget har som aviserades i förra årets budgetproposition anställt sju
personer och har för avsikt att anställa ytterligare två personer under kommande
budgetår.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område angavs i förra årets budgetproposition
hur många som sagts upp och att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bör minska sina
lönekostnader.
Inom Arbetsmarknadsverket (AMV) fortsätter omfördelningen av resurser från AMS
och länsarbetsnämnder till arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Personalminskningarna på länsarbetsnämnderna har endast undantagsvis skett genom
uppsägningar. På AMS har personalminskningarna kunnat genomföras helt utan
uppsägningar. De stora omstruktureringarna i länen, t.ex. på grund av
arbetsmarknadsinstitutsförändringarna, har skett tidigare. Av de 1 090 personer
som slutade i AMV exkl. AMS under förra budgetåret var cirka 100 hänförliga till
omstruktureringar. AMS hade i juni 1994 399 årsarbetare, vilket är fem fler än
ett år tidigare. Ökningen härrör framför allt ifrån utökningen av
ADB-verksamheten, där personal anställts istället för att köpa konsulttjänster.
De nu aktuella besparingskraven på elva procent på statlig konsumtion gäller
Arbetsmarknadsverket. Regeringen har valt en uppläggning i tiden på dessa
nedskärningar som innebär att huvuddelen av besparingarna tas ut budgetåret
1998.
Regeringen kommer att i en särproposition under våren 1995 föreslå att en ny
myndighetsorganisation för arbetslivspolitik inrättas. Propositionen kommer att
beröra Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för Arbetslivsforskning och Arbets-
miljöfonden. Några personalkonsekvenser av omstruktureringen kan ännu inte
förutses.
Avvecklingen av Arbetslivsfonden till den 30 juni 1995 sker successivt i
enlighet med riksdagens beslut från den 13 maj 1993 (prop. 1992/93: 100; bet.
1992/93 AU:12). Läget i slutet av november 1994 innebär att i det närmaste
samtliga tillsvidareanställda har sagts upp. I princip kommer en handläggare per
län att sluta senast den 31 december 1994. I huvuddelen av länen kommer därför
personalen att bestå av tre personer - en chef, en handläggare och en
assistent - från den 1 januari 1995 fram till nedläggningen den 30 juni. I två
fall har länsdirektören förordnats som chef i två län. Projektanställningarna
upphör vid utgången av 1994. Vissa tidigare projektanställda kommer dock att
utnyttjas för vikariat för att nå upp till den ovan beskrivna bemanningen på tre
personer.
Den grundläggande faktorn som bestämmer hur stor organisation som skall finnas
vid Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden är antalet personer som söker
asyl i Sverige. Antalet asylsökande utlänningar som redan nu befinner sig i
Sverige och antaganden om hur många som framöver kommer att söka sig hit,
dimensionerar de båda myndigheternas bemanning för handläggning av asylärenden
och dessutom Statens invandarverks resurser för asylmottagningen vid
förläggningar eller i eget boende. De utlänningar som efter asylprövningen får
uppehållstillstånd i Sverige skall tas emot i kommunerna. En ytterligare dimen-
sioneringsfaktor för Invandrarverket är därför omfattningen av kommun-
mottagandet.
Den tidigare extremt omfattande tillströmningen av asylsökande upphörde
sommaren 1993 sedan viseringskrav för medborgare från Bosnien-Hercegovina
införts. Därefter ligger antalet asylsökande på nivån 15 000 - 20 000 per år.
Regeringen har vid anslagsberäkningarna utgått ifrån att det i fortsättningen
kan handla om uppemot 20 000 asylsökande på årsbasis. Ärendebalansen är i stort
sett avarbetad hos Statens invandrarverk, medan Utlänningsnämnden, som är
överprövningsinstans, fortfarande har en mycket lång kö av överklagade
avvisningsbeslut. Utlänningsnämnden bedöms inte vara klar med
balansavarbetningen förrän under nästa budgetår.
Så länge ärendena inte är slutligt avgjorda försörjs de asylsökande av
Invandrarverket i verkets förläggningar eller i eget boende. Först mot slutet av
budgetåret 1995/96 kan Invandrarverkets asylmottagande gå ner till en nivå som
motsvaras av ett årligt tillflöde om 20 000 asylsökande. En osäkerhetsfaktor när
det gäller att bedöma personalbehovet för asylmottagningen är att de asylsökande
fr.o.m. den 1 juli 1994 har möjlighet att bo på egen hand i stället för på
förläggning under utredningstiden. De ringa erfarenheterna hittills av detta
system gör det svårt att bedöma förhållandena längre fram i tiden. En
ytterligare osäkerhetsfaktor är i vilken utsträckning Invandrarverket kommer att
driva förläggningarna i egen regi alternativt upphandla dessa tjänster.
Den tidigare regeringen har fattat sådana beslut som medför att ett mycket
stort antal av de personer som under tidigare år sökt asyl i Sverige har fått,
eller kommer att få, uppehållstillstånd i Sverige. Kommunmottagandet av dessa
personer är därför mycket omfattande och väntas förbli så åtminstone fram till
hösten 1995. Mot denna bakgrund kan bara grova antaganden göras om konsekvenser
för personalen hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
Den 1 juli 1994 hade Statens invandrarverk totalt 3 075 personer anställda,
varav 1 890 i förläggningsverksamheten. Antalet anställda väntas minska till 2
100 personer den 1 juli 1995, varav cirka 1 000 skulle arbeta i
förläggningsverksamheten. Ett år senare skulle verkets personal kunna uppgå till
1 600, varav 600 i förläggningsverksamheten. Några förändringar därefter
förutses inte.
Den 1 juli 1994 hade Utlänningsnämnden 169 personer anställda. Under
innevarande budgetår kommer antalet anställda att successivt minska till omkring
150, för att budgetåret 1995/96 - efter balansavarbetningen - gå ned till cirka
120 personer. Några förändringar därefter förutses inte.
Beparingar på utgifter för statlig konsumtion inom Kulturdepartementets
verksamhetsområde kan innebära personalkonsekvenser.
Eftersom det för närvarande inte är känt om besparingar kommer att tas ut på
lönekostnader eller andra delar av verksamheten går det inte att i detalj
beräkna vilka personalkonsekvenserna blir. Inte heller om eventuella
personalminskningar kommer att ske genom naturlig avgång eller genom
avskedanden.
Den 1 juli 1994 ersattes Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och
Styrelsen för lokalradiotillstånd av Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden
för radio och tv. Vid omorganisationen fick sex personer sägas upp eller
entledigas p.g.a. arbetsbrist.
Den parlamentariska utredningen som har i uppgift att se över kulturpolitiken
skall redovisa sina förslag före utgången av maj 1995. Uppdraget innebär bl.a.
att se över kultursektorns myndighetsstruktur och statens ansvarstagande för all
kulturverksamhet.
Inom Näringsdepartementets område överfördes den 1 juli 1994 ansvaret för de
statliga civila krigslagren av olja från Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) till den nyinrättade myndigheten Statens oljelager. Cirka 55 anställda
på NUTEK berördes av omorganisationen, varav cirka 15 personer centralt och
återstoden i en regional organisation. Alla som så önskat har fått anställning
hos den nya myndigheten.
Den nya skogspolitiken har trätt i kraft den 1 januari 1994. Omställ-
ningsarbetet som pågår inom Skogsvårdsorganisationen, som en följd av riksdagens
skogspolitiska beslut redovisades i prop. 1993/94:100 (bil. 8, s. 29).
Omställningsarbetet under åren 1993 och 1994 har huvudsakligen koncentrerats
till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. I årets budgetproposition föreslås ett
effektivitetskrav på 9 miljoner kronor på anslaget till
Skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter. Det motsvarar för Skogsstyrelsen
kostnaderna för cirka 15 årsarbetskrafter.
Vid Boverket har tio personer sagts upp. Nu föreslagna effektivitetskrav på
Boverket kan komma att beröra cirka nio personer.
Inför budgetåret 1995/96 görs följande bedömning. Styrelsen för Sverigebilden
föreslås upphöra som myndighet den 30 juni 1995. Avvecklingen berör fyra
personer. Vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) föreslås verksamheten
avseende maringeologisk undersökning avvecklas. Cirka tolv personer berörs.
En ny myndighet föreslås inrättas den 1 juli 1995 med ansvar för
investeringsfrämjande verksamhet. Myndigheten skall genom information och
kontakter verka för att utländska företag i olika former investerar i Sverige
eller samverkar med svenska företag. Personalbehovet beräknas till cirka fem
årsarbetskrafter.
Inom Civildepartementets område har länsstyrelserna under tiden den 1 juli 1993
- den 30 juni 1994 vidtagit en rad åtgärder för att minimera antalet avgångar
från länsstyrelserna. Stora resurser har avsatts för kompetensutveckling av
personalen, vilket inneburit att övertalig personal inom en verksamhetsgren
kunnat omplaceras till andra arbetsuppgifter inom myndigheterna. Länsstyrelserna
har under det gångna året avvecklat sina lokalvårdsorganisationer vilket
inneburit att personal sagts upp, men flertalet av dessa har återanställts av
privata städbolag.
För budgetåret 1995/96 är det svårt att bedöma effekterna av neddragningarna
och de tillkommande arbetsuppgifterna med administration av EU-stöd. Sannolikt
kommer dock mellan 400 och 500 personer att få söka anställning utanför
länsstyrelsernas verksamhetsområde.
Regionberedningen (C 1992:06) som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och
indelning är inne i ett slutskede och beräknas lämna sitt slutbetänkande under
mars 1995.
För Konsumentverkets del tas en besparing ut på ca 5 % för budgetåret 1995/96.
Detta motsvarar en besparing på ungefär 3,4 miljoner kr. Åren 1997 och 1998 tas
en besparing ut med sammanlagt fyra miljoner.Lotterinämnden omvandlas den 1
januari 1995 till Lotteriinspektionen. Förändringen kan beräknas kräva
ytterligare tio årsarbetskrafter.
Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har regeringen tillsatt en
särskild utredare (M 1994:04) med uppgift att förbereda genomförandet av den av
riksdagen beslutade nya organisationen för lantmäteri- och fas-
tighetsdataverksamheten m.m. Inom några år beräknas totalt cirka 300 personer
vid berörda myndigheter inte kunna beredas plats i den nya organisationen. Ett
mindre antal kan komma att sägas upp redan under nästa budgetår.
Regeringen avser att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk. Miljöor-
ganisationsutredningen (M 1993:04) har därför fått tilläggsdirektiv (dir.
1994:134). Utredningen skall utveckla och komplettera tidigare förslag till
miljöbalk (prop. 1994/95:10) genom att lämna förslag till en närmare integrering
av olika delar av miljölagstiftningen. Detta påverkar myndighetsuppgifterna inom
många områden som rör miljö- och hälsoskydd. Utredningen har vidare i uppgift
att se över ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, arbetet med
generella föreskrifter, tillsyn inom det område som balken täcker och vissa
frågor som rör tillståndsprövning m.m. Förslagen förväntas leda till besparingar
och rationaliseringsvinster. Utredningen skall senast till sommaren 1996
redovisa resultatet av sitt arbete.
3 Ägarpolicy för av Finansdepartementet förvaltade
aktier
Finansdepartementet förvaltar för statens räkning aktier i ett antal företag som
är aktiva på bl.a. kapitalmarknaden, fastighetsmarknaden och spelmarknaden.
Företagen är ofta viktiga aktörer på den marknad där de agerar. Det är därför
angeläget att de ges förutsättningar att utvecklas och konkurrera på samma
villkor som övriga företag på marknaden inom de ramar som riksdagsbeslut och
marknadsförutsättningar ger. För att skapa dessa förutsättningar krävs att
staten är en professionell och aktiv ägare.
Inom Finansdepartementet har för att tydliggöra ägarrollen en ägarpolicy tagits
fram. Policyn utgår bl.a. ifrån att det ställs särskilda krav på staten som
ägare med tanke på statens allmänna roll i samhället.
Staten har angett de grundläggande förutsättningarna och satsar medborgarnas
kapital i verksamheten. Detta kapital är en bristvara. Det är därför angeläget
att företagen är långsiktigt ekonomiskt lönsamma för att inte detta kapital
skall förbrukas. Staten som ägare skall ställa konkreta och uppföljningsbara
finansiella mål samt inte ålägga bolagen att bedriva olönsam verksamhet, såvida
inte särskilt beslut fattas av riksdagen.
Aktiebolagsformen innebär att styrelsen har verksamhetsansvaret vilket bl.a.
innebär att utifrån bolagsordning och beslut på bolagsstämma besluta om
företagets strategiska inriktning. Det är angeläget att styrelse och ledning har
kännedom om ägarens intentioner med verksamheten. Detta kräver en kontinuerlig
dialog samt uppföljning av verksamheten från ägarens sida.
Valet av styrelse är tillsammans med bolagsordningen ägarens viktigaste
instrument för att påverka företagets framtida utveckling. Målsättningen är
därför att styrelsens kompetens skall vara bred och befrämja verksamheten så
mycket som möjligt samt att bolagsordningen är ändamålenligt utformad.
Den ideologiskt baserade försäljningen av aktier som genomfördes av den förra
regeringen avbryts. Erfarenheten visar dock att de förutsättningar och motiv,
som ursprungligen var aktuella när en viss verksamhet tillkom, förändras över
tiden. Motiven för statens aktieägande i enskilda företag bör därför fortlöpande
analyseras och vid behov omprövas.
Övergripande frågor om förvaltning av statligt ägda företag behandlas under
tolfte huvudtiteln. Förslag till riksdagsbeslut återfinns i bilaga 13,
inledningen till Littera A, Näringspolitik m.m. samt anslaget A 13. Kostnader
för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.
4 Kommuner och landsting
Inledning
Kommuner och landsting har ett betydande ansvar för välfärdstjänster som vård,
omsorg och utbildning. Dessa tjänster är avgörande för att alla människor skall
kunna leva ett tryggt, värdigt och rikt liv. Genom att den kommunala
verksamheten i huvudsak är skattefinansierad och står under demokratisk ledning
och kontroll skapas garantier för att välfärden är tillgänglig för alla och att
medborgarna får ett inflytande över resursanvändningen.
Statens roll gentemot kommuner och landsting är främst att formulera nationella
mål och att genom bl.a. lagstiftning ange de formella ramarna för verksamheten.
Staten måste också, på grund av sektorns omfattning och betydelse, kunna påverka
den kommunala konsumtionsutvecklingen och finansieringen genom att ange
finansiella ramar för verksamheten. Statens ansvar för samhällsekonomin och
verksamheten i stort inom kommunsektorn måste samtidigt kombineras med respekt
för den kommunala självstyrelsen.
Den kommunala självstyrelsen i vårt land är en demokratisk tillgång. De
förtroendevalda i kommuner och landsting har ansvaret för att verksamheten
bedrivs under demokratiska former och att den håller en god kvalitet och
effektivitet. Under den omställning som nu präglar den kommunala verksamheten är
det viktigt att dialogen mellan de förtroendevalda och medborgarna
intensifieras. Detta förutsätter att verksamheten i kommuner och landsting
präglas av insyn och stor öppenhet.
I regeringskansliet kommer de kommunala frågor som hittills legat inom
Civildepartementets område att föras över till Finansdepartementet den 1 januari
1995. Därigenom kommer nu samtliga övergripande kommunala frågor att vara
samlade i ett departement. Det gäller frågor om kommunal ekonomi och lagstift-
ning, indelningsfrågor samt utvecklingsfrågor. Detta ger en förbättrad möjlighet
till samordning av de övergripande kommunala frågorna i regeringsarbetet.
Dialogen mellan regeringen och företrädare för kommunsektorn kan därmed också
förenklas och förbättras.
Kommunsektorn i samhällsekonomin
Kommuner och landsting svarar som nämnts för en betydande del av den offentliga
välfärden framför allt i form av vård, omsorg och utbildning. Den kommunala
verksamheten är samtidigt starkt beroende av en stabil samhällsekonomi. En god
tillväxt och en hög sysselsättning innebär att utvecklingen av den kommunala
skattebasen tryggas. Låga räntor och låg inflation minskar trycket på de
kommunala kostnaderna. Den kommunala sektorn har genom sin omfattning också stor
samhällsekonomisk betydelse, bl.a. för skattetrycket och sysselsättningen och
genom att verksamheten till inte obetydlig del finansieras över statsbudgeten.
Det ekonomiska läge som rått under några år har fått en del negativa effekter
för kommunala sektorn. Kostnader som påverkas av arbetslöshet och räntor har
ökat kraftigt och delvis trängt ut kostnader för övriga verksamheter av
betydelse för välfärden. Till följd av bl.a. den höga arbetslösheten har
kommunernas skatteintäkter ökat mycket svagt. Den ekonomiska situationen har
framtvingat en anpassning av volymen men också lett till en tydlig förbättring
av produktiviteten i verksamheten.
Kommunernas och landstingens roll i saneringen av den svenska ekonomin
Som tidigare redovisats är ett av de största problemen i den svenska ekonomin en
ökande statlig skuldsättning, som riskerar att helt underminera de offentliga
finanserna och motverka en ekonomisk återhämtning. Genom omfattande
budgetförstärkningar läggs den ekonomiska politiken nu om för att skapa en
hållbar utveckling av de offentliga finanserna, vilket i sin tur skapar
förutsättningar för en stark och uthållig återhämtning av produktion,
sysselsättning och välfärd.
För att balansera en bibehållen välfärd mot en nödvändig stram ekonomi måste en
avvägning göras av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn. Prövningen
av utrymmet bör ske både utifrån samhällsekonomiska hänsyn och behoven i de
aktuella verksamheterna.
De statliga budgetförstärkningar som nu åstadkommes genom utgiftsminskningar
utformas på ett sådant sätt att den kommunala verksamheten prioriteras före
nivåerna i transfereringssystemen. Statsbidragen till kommuner och landsting
berörs således inte nu av utgiftsminskningarna. Sektorn kan därför tills vidare
räkna med nominellt oförändrat bidrag, vilket ställer krav på en
produktivitetsökning som åtminstone motsvarar de ökade behov som kan antas följa
av den demografiska utvecklingen. Framöver kan dock inte uteslutas att bidragen
kan behöva minskas till följd av det statsfinansiella läget. Möjligheterna till
ytterligare effektiviseringar och omprioriteringar mot de verksamheter där
behoven ökar måste då tas till vara. Genom att kommunsektorn successivt får del
av den förväntade tillväxten i ekonomin, som leder till ökad sysselsättning och
ökade skatteinkomster, bör kärnverksamheterna i kommunsektorn ändå kunna värnas.
Många kommuner och landsting lever med en ansträngd ekonomisk situation. Vissa
höjer skatten år 1995, vilket för tillfället kan vara en acceptabel anpassning
som ett led i saneringen av en kommuns eller ett landstings ekonomi. På sikt
kommer dock ytterligare höjningar av det kommunala skatteuttaget att ge skadliga
effekter på samhällsekonomin och bör därför kraftfullt motverkas. Arbetet med
kostnadsanpassning måste fortsätta.
Arbetslösheten är ett stort socialt problem som också medför ökade kostnader
för socialbidrag m.m. Det statsfinansiella läget innebär emellertid att den
offentliga sektorn inte i någon nämnvärd utsträckning kan bidra till den
nödvändiga sysselsättningsökningen. En ekonomisk politik som leder till ökad
tillväxt och samhällsekonomisk balans är därför den viktigaste faktorn för att
minska arbetslösheten och skapa förbättrade ekonomiska förutsättningar för
kommunsektorn.
Förutsättningar för ett förbättrat utnyttjande av kommunsektorns resurser
Den övergång från specialdestinerade till generella, utjämnande statsbidrag som
ägde rum år 1993 samt den avreglering som skett under de senaste åren har givit
kommuner och landsting större möjligheter att själva prioritera mellan
verksamheter och att söka de mest effektiva och ändamålsenliga organisations-
och verksamhetsformerna. Arbetet med att effektivisera verksamheten har varit
framgångsrikt. Därigenom har de kraftiga kostnadssänkningarna i många kommuner
och landsting kunnat ske samtidigt med en ökning av produktiviteten. Det har
också varit möjligt att, trots betydande besparingar, undvika stora kvalitets-
försämringar i den kommunala verksamheten.
Det är av ytterligt stor vikt att resurserna i den kommunala sektorn används
effektivt. En rättvis fördelning av välfärden förutsätter att alla som så
behöver, oberoende av betalningsförmåga, kan erbjudas barnomsorg, hälso- och
sjukvård, utbildning, äldreomsorg och annan offentligt finansierad service av
god kvalitet. Detta måste gälla även i en tid när den kommunala verksamheten
måste bedrivas inom snävare ekonomiska ramar.
Av stor betydelse för kommunsektorn är fördelningen av befintliga resurser,
dvs. skattemedel och bidrag, mellan kommuner respektive landsting. Ett nytt
förslag till bidrags- och utjämningssystem har nyligen presenterats i
betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU
1994:144). Detta syftar till att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska
förutsättningar att bedriva sin verksamhet och upfylla de nationella mål som
finns uppställda för olika kärnverksamheter.
Statlig styrning av verksamheten i kommunsektorn
Ett generellt bidragssystem ger i sig inga garantier för att kommuner och
landsting gör de från nationell synpunkt önskvärda prioriteringarna av viktiga
kärnverksamheter. Vissa verksamheter har reglerats genom en mer eller mindre
långtgående rättighets- eller annan lagstiftning som ålägger kommunerna
uppgifter. Andra viktiga verksamheter är inte föremål för en lika långtgående
reglering. Vilken betydelse detta har för de olika verksamheterna och
prioriteringarna mellan dem finns det för närvarande ingen helhetsbild av. Det
är framöver knappast en framkomlig väg att öka den statliga styrningen genom
återgång till specialdestinerade bidrag. Det är inte heller rimligt att öka
kraven på kommuner och landsting genom ytterligare rättighetslagstiftning om de
nödvändiga resurserna saknas eller måste tas från andra angelägna områden som
inte är föremål för sådan lagstiftning. Dessa avvägningsproblem bör ägnas stor
uppmärksamhet framöver. Ett stort ansvar vilar på de enskilda kommunerna och
landstingen att klara avvägningarna på ett för medborgarna acceptabelt sätt, med
bibehållande av den basala välfärden. Utformningen och erfarenheterna av rättig-
hetslagstiftningen på olika områden behöver studeras vidare. Som redovisas i det
följande avses en översyn av den rättsliga regleringen av den kommunala själv-
styrelsen i bl.a. dessa hänseenden att göras.
Det är angeläget att från statsmakternas sida följa utvecklingen inom olika
verksamheter. Det är av stor vikt att det finns en rimlig balans mellan krav och
resurser och att kvaliteten i kärnverksamheterna upprätthålls. En förändrad
styrning av den kommunala verksamheten är inte nu aktuell. Den kommunala
självständigheten och ambitionerna i kommuner och landsting att leva upp till de
nationella målen är den viktigaste grundpelaren. Statsmakterna skall i första
hand ställa upp dessa mål och skapa bästa möjliga förutsättningar för att de
skall kunna uppnås. Uppföljningen får visa i vilken riktning utvecklingen går.
Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för likvärdiga förutsättningar
I 1995 års kompletteringsproposition avses också frågan om ett nytt bidrags- och
utjämningssystem att behandlas. Mot bakgrund av den osäkerhet som rått de
senaste åren i detta avseende är det nu ytterst nödvändigt att införa ett system
som skapar stabila spelregler för åren framöver.
Det nya bidrags- och utjämningssystemet bör uppfylla vissa grundläggande krav.
Ett sådant är att så långt möjligt skapa likvärdiga förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. En viktig komponent är att utjämningen av
skatteinkomster blir mer långtgående än i nuvarande system, vilket främst
innebär att alla kommuner och landsting måste inordnas i systemet. Det är också
viktigt att inkomstutjämningen blir hållbar på sikt och oberoende av nivån på de
statliga bidragen. En annan viktig komponent är utjämningen av strukturellt
betingade kostnadsskillnader. Denna fråga innehåller ett antal svåra
avvägningsproblem, bl.a. när det gäller vilken typ av strukturella förhållanden
som skall vägas in i systemet. En ytterligare fråga är hur övergången till ett
nytt system skall ske. Drastiska och omedelbara omfördelningar av bidrag bör
undvikas, och ett nytt system införas stegvis.
Förbättrade förutsättningar för planering och utveckling av en god ekonomisk
hushållning
Stabila spelregler är också nödvändiga när det gäller sådana förändringar i
ansvarsfördelningen mellan stat och kommunsektor som föranleder tillämpning av
finansieringsprincipen. Tillämpningen måste vara tydlig och öppen. Det är
angeläget att undvika lösningar som innebär att ansvarsfördelningen mellan stat
och kommunsektor är oklar. Frågan om hanteringen av sådana förändringar som
påverkar det kommunala skatteunderlaget behandlades i 1994 års kompletterings-
proposition. Sådana förändringar skall inte regleras enligt finansierings-
principen, utan skall i stället beaktas i samband med bedömningen av
skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn.
Det är angeläget att verka för en god ekonomisk hushållning i kommuner och
landsting. Problem som blivit aktuella på senare tid är t.ex. kommunernas och
landstingens hantering av sina pensionsåtaganden, stora borgensåtaganden som
måst infrias samt svårigheter att få kontroll över kostnaderna och anpassa dem
till intäkterna. I den nya kommunallagen som infördes år 1992 infördes olika
bestämmelser med syfte att förbättra den ekonomiska styrningen och att ge
redovisningen och revisionen ökad betydelse. En viktig fråga är om reglerna för
kommunernas ekonomiska förvaltning uppfyller alla de krav som bör kunna ställas.
En utvärdering av befintliga regler i den nya kommunallagen bör därför göras i
syfte att skapa ännu större förutsättningar för en god ekonomisk hushållning och
att underlätta fortsatt effektiviseringsarbete.
Uppföljning och utvärdering av den kommunala verksamheten
Det påbörjade arbetet med att förbättra den nationella uppföljningen och
utvärderingen av den kommunala verksamheten fortsätter. Uppföljningen bör avse
måluppfyllelsen i förhållande till nationella mål varvid även frågor om
fördelningspolitiska effekter bör uppmärksammas.
Under våren 1995 kommer regeringen att för riksdagen redovisa en samlad bild av
den kommunala verksamhetens resultat och kvalitet i relation till nationella
mål. Denna redovisning kommer också att utgöra en del av underlaget för
bedömningar av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn som regeringen
avser att redovisa i kompletteringspropositionen i april 1995.
Den nationella uppföljningen av den kommunala verksamheten bör i första hand
avse resultaten. I övrigt bör uppföljningen anpassas efter de regelverk som
fastställts av riksdag och regering för olika verksamheter. Inom vissa centrala
välfärdsområden finns behov av att förbättra uppföljningen genom att mått på
den kommunala verksamhetens resultat utarbetas.
Uppföljningen av den kommunala verksamheten sker främst av sektorsmyndigheterna
men även av länsstyrelser, kommunförbund och forskare. Ansvaret för och
innehållet i en systematisk och sektorsövergripande uppföljning behöver
preciseras.
Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen hemställt om en
översyn av systemet för nationell uppföljning av kommunerna. Kommunförbundet
anser bl.a. att det finns brister i samordningen av statens uppgiftsinsamling
som medför orationell produktion av underlaget för den nationella uppföljningen
samt brister i kvalité avseende lämnade uppgifter.
Regeringen har mot denna bakgrund givit Statskontoret i uppdrag att kartlägga
statens uppgiftsinhämtande från kommunerna och redovisa vilka samordnings-
möjligheter som finns för att underlätta uppgiftsinsamlingen och förbättra
kvaliteten på de insamlade uppgifterna.
Riksdagsutredningen föreslog att regeringen bör genomföra en närmare analys av
den statliga revisionens roll rörande den kommunala sektorn. Såväl
Konstitutionsutskottet (bet. 1992/93:KU18) som Finansutskottet (bet.
1992/93:FiU19) har efterlyst regeringens redovisning av sina överväganden i
hithörande frågor. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Utveckling och förnyelse i den kommunala sektorn
Det har under de senaste åren skett stora förändringar i sättet att styra och
organisera den kommunala verksamheten. Den kommunala tjänsteproduktionen sker i
allt större utsträckning i andra former än den traditionella förvaltningsformen
och verksamheten utsätts för konkurrens.Erfarenheterna av hittills genomförda
förändringar av organisations- och verksamhetsformer visar att konkurrens i
vissa fall kan vara ett verksamt medel för att höja effektiviteten. I andra
situationer kan effektiviteten höjas genom ändringar i regelverk eller andra
typer av åtgärder. De snabba förändringarna i kommuner och landsting har givit
upphov till en diskussion om konsekvenserna av dessa. I samband med behandlingen
av riksdagens proposition 1993/94:188 om lokal demokrati uttalade riksdagen
(bet. 1993/94:KU40) att en samlad uppföljning och utvärdering bör göras av de
omfattande förändringar och reformer som har genomförts inom den kommunala
verksamheten. I syfte att ge underlag för ett fortsatt arbete med att förnya och
effektivisera den kommunala verksamheten har regeringen, i enlighet med
riksdagens önskemål, beslutat att tillsätta en parlamentarisk utredning för att
göra en samlad uppföljning och utvärdering av de reformer och omfattande
förändringar som har skett i kommunernas organisation och verksamhetsformer.
Utredningen skall också lämna förslag till åtgärder som ökar medborgarnas
möjligheter att utöva ett inflytande över det fortsatta förnyelsearbetet.
I åtskilliga kommuner och landsting finns en strävan att vidga medborgarnas
inflytande över den kommunala verksamheten samt att skapa fler valmöjligheter
och en bättre individuell anpassning av samhällsservicen. Det pågår också
diskussioner om och förberedelser för att stärka medborgarnas ställning genom
att kommunen informerar medborgarna om vilket serviceutbud som finns, vilken
servicenivå som kommer att erbjudas och vilken kvalité som garanteras. Denna
utveckling bör följas. En väsentlig fråga är därvidlag hur man utformar
informationen till medborgarna om den offentliga servicens kvalitet. En sådan
information har betydelse inte bara för medborgarna utan också för de
förtroendevalda som ska styra verksamheten och för de statliga myndigheter som
utövar tillsyn över den kommunala verksamheten.
Ett annat viktigt utvecklingsområde för gemensamma statliga och kommunala
insatser är användningen av informationsteknologins möjligheter inom såväl
administration, vård, utbildning som samhällsinformation och demokratisk dialog.
Enligt regeringens bedömning finns stora möjligheter både att göra den kommunala
verksamheten bättre och billigare genom ett offensivt arbete med
informationsteknologi.
Det är regeringens ambition att göra den offentliga verksamheten effektivare
genom att stimulera samverkan över sektorsgränser. Under senare år har det
startats intressanta försök med samordning av det finansiella ansvaret för
vården, sjukförsäkringen och socialtjänsten. Regeringen ser positivt på
ytterligare initiativ att pröva en ökad samverkan mellan kommuner/landsting och
statliga myndigheter.
Den femåriga försöksverksamhet med s.k. medborgarkontor som inleddes den 1 juli
1994 är ett exempel på samordning av statlig och kommunal verksamhet. En
särskild utredare kommer under våren 1995 att lägga fram förslag som syftar till
att ge ytterligare rättsliga förutsättningar för försöksverksamheten.
Regeringen anser att särskilda ansträngningar bör göras för att den pågående
forskningen om den offentliga sektorn görs tillgänglig för dem som arbetar med
förnyelse och effektivisering i kommuner och landsting. Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO) kommer vidare att arbeta för att de kommunala
förnyelsefrågorna ges en ökad uppmärksamhet.
Utvecklingen av den kommunala demokratin
Den kommunala demokratin måste ständigt utvecklas och anpassas till tidens krav.
De problem som uppmärksammas i den allmänna debatten måste mötas av konkreta
åtgärder. Medborgarnas krav på insyn i och påverkan på den offentliga
verksamheten måste tas på allvar. Detta gäller t.ex. när nya verksamhetsformer
prövas.
Tillämpningen av offentlighetsprincipen och det grundlagsfästa skyddet för
yttrandefriheten är viktig i den kommunala verksamheten. Därför kommer en
informationsverksamhet om offentlighetsprincipens tillämpning att genomföras.
Ett särskilt utredningsarbete kommer att genomföras i syfte att se över be-
stämmelserna om ersättning och ledighet i samband med förtroendeuppdrag och
beträffande möjligheterna att genomföra nyval till fullmäktige vid större
ändringar i den kommunala indelningen.
För närvarande bereds i regeringskansliet förslagen från Lokaldemokrati-
kommittén om kommunal uppdragsverksamhet (SOU 1992:128) och förtroendevaldas
ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109). Resultatet av
beredningsarbetet i dessa frågor kommer att redovisas i särskilda
departementspromemorior i början av år 1995.
Förslaget från Lokaldemokratikommittén om sekretesslagen i en fri kommunal
nämndorganisation (SOU 1992:140) bereds för närvarande med inriktning på att
göra en större samlad översyn av sekretesslagen.
Riksdagen har begärt (bet. 1992/93:KU1) att regeringen ska överväga frågan om
hur publiceringen av kommunernas och landstingens författningar lämpligen bör
ske. Resultatet av regeringskansliets beredning av denna fråga kommer att
redovisas i en departementspromemoria i början av år 1995.
Kommuner och landsting svarar för merparten av den service inom bl.a. vård,
omsorg och utbildning som också är en väsentlig del av den nationella politiken.
De många sambanden mellan staten och den kommunala sektorn förutsätter därför
ett samförstånd och ett samarbete som bygger på respekt för folkviljans
kanalisering både via riksdagen och kommunfullmäktige/kommunala nämnder. En
särskild översyn kommer att göras av den rättsliga regleringen av den kommunala
själstyrelsen. Därvid skall bl.a. en kartläggning göras av de nationella och
internationella regler som har betydelse för den kommunala självstyrelsen.
Överväganden bör ske om nuvarande regelverk ger ett reellt skydd för den
kommunala självstyrelsen och alternativa möjligheter att tydliggöra den
rättsliga regleringen av den kommunala självstyrelsen bör redovisas. Det är
viktigt att kommunernas ansvar i förhållande till staten och i förhållande till
allmänheten är tydligt och klart formulerad i den lagstiftning som riktar sig
till kommunerna.
Kommunerna och internationaliseringen
Den kommunala verksamheten påverkas allt mer av den internationella
utvecklingen.
Sveriges inträde i den Europeiska Unionen kommer att på flera sätt beröra
kommuner och landsting. Det finns inte anledning att på någon väsentlig punkt
ändra bedömningarna som gjordes i konsekvensutredningen - Kommunerna,
Landstingen och Europa (SOU 1994:2). Regeringens bedömning är att det är viktigt
att Sveriges agerande i olika beslutsorgan är väl förankrade i det svenska
samhället. Därigenom kommer Sveriges ståndpunkter att kunna hävdas mer
kraftfullt.
En konsekvens av detta synsätt är regeringens beslut att inrätta en
beredningsgrupp för att behandla kommunala och regionala frågor inom den
Europeiska Unionen (Dep. PM C 940420). Gruppen skall utgöra forum mellan
regeringen och kommunförbunden för information och samråd i frågor som
aktualiseras med anledning av EES-avtalet och i övrigt har betydelse för
kommuner och landsting vid ett medlemskap i den Europeiska Unionen. I gruppen
finns ledningarna för kommun- och landstingsförbunden representerade liksom
företrädare för närmast berörda delar av regeringskansliet.
Företrädare för kommunerna och landstingen har genom Sveriges inträde i
Europeiska Unionen fått föreslå 12 ledamöter i Regionala kommittén.
Inom Europeiska Unionen har under hösten pågått ett arbete med direktiv om
rösträtt och valbarhet i kommunala val.
Ett beredningsarbete har inletts kring frågan om hur de av fullmäktige utsedda
revisorerna i de kommunala företagen rättsligt skall regleras för att inte komma
i konflikt med förskrifterna i revisorsdirektivet (83/349/EEG av den 10 april
1984). En departementspromemoria kommer att redovisas under våren 1995.
Kommunerna och landstingen har genom ändringar i lagstiftningen våren 1994
givits större möjligheter att delta i internationell biståndsverksamhet.
Regeringen ser positivt på att kommuner och landsting deltar i uppbyggnaden av
en demokratisk förvaltning i andra länder bl.a. i Central- och Östeuropa.
Kommuner och landsting har genom särskild lagstiftning möjlighet att delta i
tjänsteexport. Enligt regeringens uppfattning bör det finnas goda möjligheter
att öka tjänsteexportens omfattning.
A. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Skatteförvalt-
ningen och exe-
kutionsväsendet 5 401,0 6 032,4 9 038,9 6 035,5 -138,6 -128,5
1) Prisnivå 1995/96
A 1. Riksskatteverket
1993/94 Utgift 162 027 000
1994/95 Anslag 357 796 000
1995/96 Förslag 486 917 000
varav 341 348 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 2. Skattemyndigheterna
1993/94 Utgift 4 135 852 000
1994/95 Anslag 4 395 149 000
1995/96 Förslag 6 532 463 000
varav 4 351 735 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 3. Kronofogdemyndigheterna
1993/94 Utgift 1 103 138 000
1994/95 Anslag 1 171 844 000
1995/96 Förslag 1 880 579 000
varav 1 249 771 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 4. Förrättningskostnader m.m. (nytt anslag fr.o.m. 1994/95)
1994/95 Anslag 97 648 000
1995/96 Förslag 123 972 000
varav 82 648 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
A 5. Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. (nytt anslag
fr.o.m. 1994/95)
1994/95 Anslag 10 000 000
1995/96 Förslag 15 000 000
varav 10 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksskatteverket
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central
förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val.
Skatteförvaltningen
Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med
sammanlagt 131 lokala skattekontor.
Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i
den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som följer av
gällande skatteförfattningar.
Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig
och korrekt basinformation med god tillgänglighet.
Exekutionsväsendet
Inom exekutionsväsendet finns på regional nivå 24 kronofogdemyndigheter med
verksamhet på sammanlagt ca 110 orter.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på
uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har
reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas
snabbt och med hög kvalitet.
Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom information och liknande
förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra
förpliktelser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs
frivilligt i rätt tid och ordning.
RSV:s resultatredovisning
RSV har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat utfallet av verksamheten inom skatteför-
valtningen och exekutionsväsendet. I enlighet med vad regeringen särskilt
beslutat avser redovisningen i första hand verksamheten under 1993. Där så varit
möjligt och meningsfullt med hänsyn till den kalenderårsbundna skattecykeln har
även utvecklingen under första halvåret 1994 belysts.
Av skatteförvaltningens totala utgifter 1993 svarade administrationen av
inkomstskatten för 64 procent, mervärdesskatten för 10 procent och
arbetsgivaravgifterna för 11 procent. Punktskatteadministrationen svarade bara
för ca 1 procent. Folkbokföringens andel var 9 procent och arbetet med
fastighetstaxering svarade för 5 procent av utgifterna.
Vad gäller skatteförvaltningen gör RSV bedömningen att det mesta talar för att
denna under 1993 har passerat en vändpunkt. Den nya organisationen, de nya
arbetsformerna och det nya regelverket håller på att trimmas in. Samtidigt med
vissa resursminskningar totalt sett har det varit möjligt att föra över resurser
till kontrollverksamheten och på det sättet öka kontrollfrekvensen. Det mesta
talar enligt RSV också för att den direkta kontrolleffekten i form av ändrade
debiteringar har förbättrats. Produktivitetsutvecklingen är svårbedömd, något
som utvecklas närmare bl.a. i en bilaga till årsredovisningen. Enligt RSV torde
dock de rationaliseringar som genomförts under de senaste åren ha lagt en god
grund för produktivitetsförbättringar kommande år. RSV anför vidare att det är
svårt att generellt uttala sig om kvaliteten på förvaltningens prestationer men
att en ökad uppmärksamhet på kvalitetsfrågor är en faktor som i sig verkar i
positiv riktning.
Inom exekutionsväsendet är indrivning i allmänna och enskilda mål den
dominerande verksamhetsgrenen och svarade under 1993 för 73 procent av den
totala resursförbrukningen. Summarisk process svarade för drygt 13 procent,
medan andelen för exekutiv fastighetsförsäljning var 8,1 procent och andelen för
konkurstillsyn 4,7 procent. Förebyggande verksamhet svarade för 0,7 procent och
lönegarantiärenden för 0,3 procent. Indrivningsverksamhetens andel har minskat
något jämfört med 1992, vilket främst förklaras av arbetet med
fastighetsförsäljning. Även summarisk process, konkurstillsyn och förebyggande
verksamhet har ökat sin resursandel något. Vad gäller lönegaranti återstår efter
1992 års reform på området endast avverkning av äldre ärenden och andelen av den
totala resursförbrukningen har minskat kraftigt.
I årsredovisningen förs de produktivitetsberäkningar för perioden 1980 -1992
som Statskontoret gjort, och som nyligen redovisats i en rapport från
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Ds 1994:24, Den offentliga
sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992), fram till 1993. Redovisningen
pekar på en produktivitetsförbättring jämfört med 1992 för alla
verksamhetsgrenar utom indrivningsverksamheten. För denna noteras en viss
försämring, som bedöms vara hänförlig till indrivningen i allmänna mål.
Förändringen förklaras av den fördröjning av överlämnandet för indrivning som
inträffade under 1993 och var orsakad av tekniska svårigheter i samband med
införandet av en rörlig dröjsmålsavgift som ersatte den tidigare fasta
restavgiften. Vad gäller kvaliteten redovisas främst utvecklingen av
handläggningstiderna, där det fortfarande finns stora svårigheter med
fastighetsförsäljningen. Däremot har handläggningstiderna i den summariska
processen förkortats avsevärt, om man bortser från de mål där delgivningen drar
ut på tiden.
I årsredovisningen redovisas en negativ kapitalförändring för året på 644,2
miljoner kronor. Beloppet består av periodiseringsdifferenser. Av
anslagsredovisningen framgår att det totala anslagssparandet var 588,7 miljoner
kronor. Verksamhetsöverskottet för den särskilda resultatenheten RSV DataService
var 53 miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
RRV har nyligen, bl.a. i en revisionsrapport från avdelningen för
effektivitetsrevision, behandlat kontrollen av mervärdesskatten och pekat på ett
behov av tydligare prioriteringar samt ökad och bättre samordnad försöksverk-
samhet, utvecklat erfarenhetsutbyte och översyn av uppföljningen. Inom ramen för
den årliga revisionen har RRV också framfört synpunkter på det maskinella
systemet för kontroll av mervärdesskatten.
Vidare har RRV på senare tid granskat dels RSV:s ledning och styrning av
exekutionsväsendet (RRV:s rapport F 1993:29), dels tillsyn vid konkurs (RRV
1994:13). I den förstnämnda rapporten föreslår RRV bl.a. att RSV ges viss
möjlighet att avväga resurserna mellan skattemyndigheterna och den del av
kronofogdemyndigheternas anslag som kan anses vara avsedd för indrivning av
allmänna mål.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Riksskatteverket
Ramanslag 487 miljoner kronor
Skattemyndigheterna
Ramanslag 6 532 miljoner kronor
Kronofogdemyndigheterna
Ramanslag 1 881 miljoner kronor
Förrättningskostnader m.m.
Ramanslag 124 miljoner kronor
Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.
Ramanslag 15 miljoner kronor
Resultatbedömning
Regeringen gör i stort inte någon annan bedömning av verksamhetens resultat än
den som RSV redovisat.
Regeringen delar uppfattningen att produktivitetsutvecklingen inom skatteför-
valtningen är svårbedömd. Frågan har emellertid, vilket RRV också har framhållit
i bl.a. sin revisionsrapport med anledning av granskningen av årsredovisningen,
belysts i denna på ett förtjänstfullt sätt. Svårigheterna, vad gäller exeku-
tionsväsendet, att väga utvecklingen av målavverkningen mot kvalitetsaspekter
vid stora förändringar i målvolymerna kvarstår (jfr prop. 1993/94:100 bil. 8
s. 40). En jämförelse mellan 1992 och 1993 visar att det inom ramen för en
måttlig utveckling av den totala prestationsmängden har skett avsevärda föränd-
ringar vad gäller enskilda typer av mål och ärenden. Regeringen anser att RSV
bör intensifiera arbetet med att utveckla metoderna för att mäta produktiviteten
inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Även eventuella skillnader
mellan bl.a. olika län i fråga om produktivitet och produktivitetsutveckling
bör belysas och analyseras. Kvalitetsaspekterna bör belysas ytterligare.
Regeringen konstaterar också att det i dag finns en osäkerhet om vilka som är
de mest relevanta och rättvisande måtten på verksamhetens resultat. Detta gäller
både skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Det är mot den bakgrunden som
regeringen i regleringsbrevet för innevarande budgetår har uppdragit åt RSV att,
vad gäller skatteförvaltningens verksamhet, senast den 31 januari 1995 redovisa
ett förslag till modell för årlig resultatuppföljning och resultatanalys, som
skall ligga till grund för resultatredovisningen i årsredovisningen. Regeringen
avser att inom kort ge RSV ett motsvarande uppdrag vad gäller exekutions-
väsendet.
RSV bedriver sedan någon tid ett s.k. utvecklingsprogram för kvinnliga chefer.
Bakgrunden är att det inom RSV:s område finns ganska många kvinnliga chefer på
lägre nivåer, men få på högre nivåer. Programmet vänder sig till sektions- och
kontorschefer eller motsvarande och innefattar dels utbildning, dels vikariat på
högre tjänster, t.ex. som länsskattechef eller länskronodirektör. Deltagande i
programmet har i flera fall redan lett till befordran.
Slutsatser
Allmänt
Regeringen anser att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad
gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av den
fördjupade prövning som redovisades i 1993 års budgetproposition bör gälla även
för återstoden av den fastlagda planeringsperioden. Det innebär bl.a. för
skatteförvaltningen att resursåtgången för grundhantering skall minska. För
kronofogdemyndigheterna är det en viktig uppgift att nu komma till rätta med de
fortfarande långa handläggningstiderna vid fastighetsförsäljning, men också att
så snabbt som möjligt återföra de resurser till indrivningsverksamheten som man
tillfälligt tvingats omdisponera till andra uppgifter.
Pris- och löneomräkningen uppgår till 18,5 miljoner kronor under anslaget till
RSV, 226,2 miljoner kronor under anslaget till skattemyndigheterna och 61,3
miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Liksom för andra anslag för förvaltningskostnader har en justering gjorts av
den del av anslagen som avser lokalkostnader. Denna justering har medfört att
anslagen för det förlängda budgetåret 1995/96 minskats med knappt 7 miljoner
kronor såvitt gäller RSV, 77 miljoner kronor såvitt gäller skattemyndigheterna
och drygt 12 miljoner kronor såvitt gäller kronofogdemyndigheterna.
Inkomster i form av ersättning från Allmänna pensionsfonden har beräknats med
331,2 miljoner kronor under anslaget till skattemyndigheterna och med 5,7
miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndigheterna.
En väl fungerande beskattnings-, folkbokförings- och indrivningsverksamhet är
av avgörande betydelse såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för att de
offentliga finanserna skall utvecklas på det sätt som är önskvärt. Mot bakgrund
av den ambition som regeringen uttalat att stärka insatserna mot skatteundan-
dragande och ekonomisk brottslighet finns det skäl att förbättra såväl de
resursmässiga förutsättningarna som förutsättningarna i övrigt för skatte-
kontroll och skatteindrivning. Samtidigt visar utvecklingen inom RSV:s verksam-
hetsområde, så som den redovisats bl.a. i årsredovisningen, att det finns inte
obetydliga möjligheter till besparingar. Det gäller bl.a. ADB-stödet, där en
ändrad ansvarsfördelning och finansieringsform samt den omstrukturering i
övrigt som genomförts av RSV givit betydande kostnadsminskningar. Vidare leder
de förändringar på fastighetstaxeringens område som beslutats till kostnads-
minskningar främst i anslutning till 1996 års allmänna fastighetstaxering.
Det som nu har sagts leder fram till att för det förlängda budgetåret 1995/96
bör tillämpas ett besparingskrav på RSV och skattemyndigheterna sammantagna som
motsvarar tre procent av anslagen. Samtidigt bör RSV och skattemyndigheterna
tillföras resurser för de nya arbetsuppgifter vad gäller främst hanteringen av
mervärdesskatten som följer med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Förändringarna i fråga om redovisningen från företagen ökar resursåtgången för
såväl grundhantering som utökad kontroll. Vidare krävs bl.a. att det vid RSV
byggs upp en s.k. CLO-funktion (Central Liaison Office) för kontakterna med
övriga medlemsländers förvaltningar. Regeringen beräknar utgifterna för de nya
arbetsuppgifterna till knappt 70 miljoner kronor för det förlängda budgetåret
1995/96.
Regeringen gör bedömningen att det med den nu angivna tillämpningen av bespa-
ringskravet kommer att finnas utrymme för en fortsatt överföring av resurser
till kontrollverksamheten. Dessutom fullföljs nu den tidigare aviserade och
påbörjade särskilda satsningen på effektivare skattekontroll genom att skatte-
förvaltningen tillförs resterande förstärkning upp till nivån 200 miljoner
kronor per år för detta ändamål (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 42 f).
Regeringen kommer att senast i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ange
närmare riktlinjer för och återrapporteringskrav vad gäller användningen av
dessa medel. Redan nu kan sägas att behovet av förbättringar vad gäller
kontrollen av mervärdesskatten kommer att ägnas särskild uppmärksamhet.
Även med beaktande av vad som nyss har sagts om betydelsen av en väl fungerande
indrivningsverksamhet gör regeringen bedömningen att ett besparingskrav på fem
procent bör tillämpas på kronofogdemyndigheterna för det förlängda budgetåret
1995/96. Utgångspunkten för den bedömningen är att arbetsläget nu stabiliseras
på det sätt som den senaste tidens verksamhetsstatistik ger en antydan om, och
att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av måltill-
strömningen. Vidare bör det tillfälliga resurstillskott som myndigheterna
disponerar innevarande budgetår på grund av ökade mål- och ärendevolymer nu
kunna dras ned. Tillskottet uppgår innevarande budgetår till 25 miljoner kronor
och bör för budgetåret 1995/96 bestämmas till 15 miljoner kronor.
Regeringen gör bedömningen att en avvägning av resurstilldelningen mellan
skattemyndigheternas verksamhet och den del av kronofogdemyndigheternas
verksamhet som avser indrivning i allmänna mål kan göras bara i ett längre
tidsperspektiv. Mot den bekgrunden är det svårt att se några nämnvärda fördelar
med att låta avvägningen ske i någon form än genom den budgetprövning som
statsmakterna svarar för. RRV:s förslag i en av de tidigare nämnda rapporterna
att ge RSV möjlighet till en sådan avvägning bör därför inte genomföras.
För budgetåren 1997 och 1998 anser regeringen att inriktningen bör vara att
genomföra ytterligare besparingar motsvarande 2 procent per år vad gäller
anslagen till Riksskatteverket och skattemyndigheterna och, med den utgångspunkt
som tidigare angivits, 3 procent per år vad gäller anslaget till
kronofogdemyndigheterna.
Regeringen avser att inom kort besluta särskilda direktiv för den fördjupade
prövning av skatteförvaltningens och exekutionsväsendets verksamhet som skall
äga rum inför 1996 års budgetproposition. I direktiven kommer bl.a. att anges
vilka omprövningar regeringen anser bör göras för att de nu angivna bespa-
ringarna skall kunna genomföras utan men för verksamheten. Det bör emellertid
redan nu göras klart att regeringen bedömer det som nödvändigt att i det
sammanhanget ta upp vissa frågor om myndighetsorganisationen i länen och
lokaliseringen av vissa delar av verksamheten, med sikte på att skapa en orga-
nisation som bättre svarar mot kraven på att upprätthålla dagens verksamhet med
minskad resursåtgång. I detta sammanhang kommer vidare bl.a. att övervägas vilka
åtgärder som bör vidtas med anledning av vad som kommit fram vid RRV:s gransk-
ning av kontrollen av mervärdesskatten.
Fordonsskatten
Regeringen har tidigare i dag beslutat en proposition där det bl.a. föreslås att
bilregistret skall föras över från länsstyrelserna till Vägverket. I
propositionen sägs också att fordonsbeskattningen samtidigt bör föras över från
länsstyrelserna till skatteförvaltningen. För denna uppgift har i
budgetförslaget under anslaget till skattemyndigheterna beräknats ett
resurstillskott på 9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Samlokalisering med Polisen m.m.
På ett antal orter är skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten, eller
bådadera, samlokaliserade med Polisen. I vissa fall har därvid medel för
nyttigheter som utnyttjas gemensamt av de berörda myndigheterna budgeterats
under anslaget till Polisen. Avsikten är att Polisen i fortsättningen skall
debitera användarmyndigheterna för deras andel i detta sambruk. Motsvarande
anslagsmedel skall därför omdisponeras till berörda användarmyndigheter.
Omdispositionen innebär för budgetåret 1995/96 ett tillskott på 6,4 miljoner
kronor under anslaget till skattemyndigheterna och 2,3 miljoner kronor under
anslaget till kronofogdemyndigheterna. Samtidigt omdisponeras 0,5 miljoner
kronor från anslaget till skattemyndigheterna till anslaget till länsstyrelserna
på grund av justerad hyresdebitering vad gäller länsstyrelsens resp.
skattemyndighetens lokaler i Nyköping. Vidare har anslaget till
kronofogdemyndigheterna tillförts 0,4 miljoner kronor med anledning av att
täckningsanslaget avskaffas fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Stämningsmannadelgivning
Som framgår av bilaga 3 (Justitiedepartementet) kommer regeringen under våren
1995 att besluta om en utökad avgiftsfinansiering av Polisens
stämningsmannadelgivning. Med anledning härav föreslås kronofogdemyndigheterna,
som är den största uppdragsgivaren och svarar för ca tre fjärdedelar av
delgivningsuppdragen, få en resursförstärkning med 173 miljoner kronor
budgetåret 1995/96. De uppdrag som kronofogdemyndigheterna lämnar avser i allt
väsentligt delgivning av förelägganden i mål om betalningsföreläggande och
handräckning. Regeringen kommer under våren också att besluta om den justering
av avgiftssättningen vid kronofogdemyndigheterna i mål om betalningsföreläggande
och handräckning som föranleds av den ändrade finansieringsformen.
Riksskatteverkets totalförsvarsuppgift
Riksskatteverket ansvarar för funktionen Skatte- och uppbördsväsende.
Uppgifterna vid höjd beredskap överensstämmer i stort med fredsuppgifterna.
Som övergripande mål gäller den inriktning som anges i 1992 års försvarsbeslut.
Regeringen avser att under våren 1995 lämna en proposition till riksdagen med
förslag till ny lagstiftning om beskattningen under kriser och krig. I detta
sammanhang kommer riktlinjer för den fortsatta planeringen inom funktionen att
anges.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Riksskatteverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
486 917 000 kr,
2. till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
6 532 463 000 kr,
3. till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 1 880 579 000 kr,
4. till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 123 972 000 kr.
5. till Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. för budget-
året 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr.
6. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar.
B. Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
Regeringen redovisar årligen en treårig investeringsplan för Statens fastighets
verksamhet. Investeringsverksamheten berör huvudsakligen inrikes- och utrikes-
fastigheter samt de s.k. väntelägesfastigheterna som f.n. förvaltas av Statens
fastighetsverk och avses att senare överlåtas till Statliga Akademiska Hus AB.
Investeringarnas fördelning framgår av texten under anslaget B 3. Statens
fastighetsverk.
Det övergripande målet är att Statens fastighetsverk för statens räkning skall
förvalta det fastighetsbestånd på ett sätt som innebär god resurshushållning och
hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmi-
ljövärden bevaras.
Statens lokalförsörjningsverk som är en stabs- och servicemyndighet har av
regeringen åsatts ett övergripande mål som innebär att den statliga
lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet och för varje
myndighet effektivt och ekonomiskt sätt.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Fastighetsförvaltning
och statlig lokalför-
sörjning 200,4 180,0 142,2 94,8 -6,0 -6,0
1) Prisnivå 1995/96
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom fastighetsförvaltning
och statlig lokalförsörjning för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar (avsnitt B 1. och B 2.).
B 1. Statens lokalförsörjningsverk
1993/94 Utgift 14 450 986
1994/95 Anslag 34 048 000
1995/96 Förslag 31 176 000
varav 20 240 000 beräknat för juli 95 - juni 96
Statens lokalförsörjningsverk inledde sin verksamhet den 1 januari 1993.
Budgetåret 1993/94 var det första hela verksamhetsåret för verket.
Statens lokalförsörjningsverk är en efterfrågestyrd stabs- och service-
myndighet, med huvuduppgift att lämna råd och stöd till regeringen och de
statliga myndigheterna ifråga om lokalförsörjning.
Det övergripande målet för stabsfunktionen är att på uppdrag av regeringen
tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalförsörjningsom-
rådet. Det övergripande målet för servicefunktionen är att erbjuda statliga
förvaltningsmyndigheter de tjänster de efterfrågar på lokalförsörjningsområdet.
Resultatbedömning
Verksamheten inom lokalförsörjningsverket redovisas uppdelad på två områden:
Affärsområden Stab och Service. Dessa redovisas som två separata
resultatenheter.
Under året har verksamheten byggts upp. Det var först den 1 oktober 1993 som
Byggnadsstyrelsen lades ned och verksamheten kunde startas på allvar. Under det
första halvåret ägnade verket mycket tid åt internt uppbyggnadsarbete samt åt
utveckling av kundkontakter. Under den andra delen av året avslutades det
initiala uppbyggnadsarbetet av organisationen.
De totala kostnaderna för verksamheten under 1993/94 uppgick till 20,8 miljoner
kronor och fördelades med 62% på Affärsområde Stab och 38% på Affärsområde
Service. Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten, konsultuppdrag
och utbildning, uppgick till 2,8 miljoner kronor.
Inom Affärsområde Stab har betydande insatser lagts ned på kompetensutveckling
metodutveckling, uppbyggnad av informationssystem, insamling av underlag, m.m.
vilka syftat till att skapa en bred kunskapsbas för verksamheten. Affärsområdet
har kontinuerligt och i stor omfattning biträtt ett flertal departement med
utredningar i lokalförsörjningsfrågor samt arrangerat flera konferenser och
kurser om den nya lokalförsörjningsordningen.
Inom Affärsområde Service har verksamheten byggts upp successivt och
bemanningen har skett i takt med att uppdrag erhållits. Affärsområdet inriktar
sig på de områden där man genom sin kunskap och överblick över den statliga
sektorn har naturliga fördelar jämfört med andra konsulter eller serviceföretag.
Affärsområdet har delats in i två huvudområden: Utbildning och konsulttjänster.
Under året har 106 personer gått på utbildningar i verkets regi. Antalet
konsultuppdrag har uppgått till 123. Knappt hälften av konsultuppdragen var från
myndigheter i Stockholmsområdet, resterande utgjordes av uppdrag från
myndigheter i övriga delar av landet.
Verksamheten
Statens lokalförsörjningsverk har i sin anslagsframställning föreslagit att
ramanslaget för verket minskas till 33,7 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Verket räknar även med att den avgiftsfinansierade verksamheten skall vara i
full gång och att full kostnadstäckning nås över tiden för denna del. Verket har
också i sin årsredovisning föreslagit att anslagssparandet om 35 miljoner kronor
kan dras in som en engångsbesparing.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår, baserat på en analys av behoven i verksamheten, att ett
ramanslag på 31 176 000 kronor anvisas. Verkets anslagssparande på ca 35
miljonor kronor dras in som en besparing. Sammantaget har därmed anslaget till
Statens lokalförsörjningsverk minskats med ca 34 miljoner kronor under de
senaste två budgetåren. Verket budgeterades ursprungligen med utgångspunkt i
utgifterna för motsvarande verksamhet i Byggnadsstyrelsen. Regeringen bedömer nu
att den föreslagna anslagsnivån i stort avspeglar verkets övergripande
uppgifter.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 23 miljoner
kronor. Fram till och med år 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med
ytterligare 1 miljon kronor per år.
Jämställdhet
Statens lokalförsörjningsverk har en personal- och jämställdhetspolicy som
redovisats för verkets personal. Jämställdhetsplan är utarbetad för den
operativa verksamheten inom lokalförsörjningsverket.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 31 176 000 kr.
B 2.Täckning av merkostnader för lokaler m.m.
1993/94 Utgift 143 904 000
1994/95 Anslag 95 000 000
1995/96 Förslag 35 000 000
varav 23 332 800 beräknat för juli 95 - juni 96
Byggnadsstyrelsen ansvarade tidigare för hyreskontrakt när lokaler tomställts
till följd av att myndigheter avvecklats, ombildats eller flyttats. Kostnaderna
belastade resultatet i Byggnadsstyrelsen. I samband med omläggningen av den
statliga lokalförsörjningen har ansvaret överförts på Statens
lokalförsörjningsverk för att administrera denna typ av avtal och för att bevaka
statens intressen i dessa frågor.
Anslaget disponerars av Statens lokalförsörjningsverk för att täcka de
merkostnader för lokaler som är hänförliga till beslut före november 1992 eller
merkostnader för lokaler som är hänförliga till beslut av riksdag och regering.
Vidare skall verket utveckla strategier och aktivt ta tillvara möjligheterna att
minimera statens kostnader för de hyreskontrakt som verket administrerar.
Statens lokalförsörjningsverk skall varje halvår redovisa vilka utgifter som
skall belasta anslaget B 2. Täckning av merkostnader för lokaler m.m. till
Finansdepartementet.
Regeringens överväganden
Antalet kontrakt på tomma lokaler sjunker successivt genom att hyrestiden löper
ut samt genom förtida avlösen. Regeringen bedömer att behovet för täckande av
merkostnader för lokaler kan sänkas till nivån 35 miljoner kronor för budgetåret
1995/96.
Anslaget omfattas av regeringens sparkarv på utgifter för statlig konsumtion.
Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 107,5 miljoner kronor. Fram till
och med år 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ytterligare 5 miljoner
kronor per år.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckning av merkostnader för lokaler m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.
B 3. Statens fastighetsverk
1993/94 Utgift 1 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Statens fastighetsverk har till uppgift att förvalta merparten av statens fasta
egendom och på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk
effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras.
Verksamhetsmålen för fastighetsförvaltningen skall vara att ge verkets
hyresgäster bra och ändamålsenliga lokaler till marknadsrelaterade prisnivåer. I
detta ingår att vårda och utveckla de natur- och kulturvärden av nationell
betydelse som verket givits ansvar för.
Det fastighetsbestånd som Statens fastighetsverk förvaltar består i huvudsak av
två delar, fastigheter som ger intäkter i form av hyror, s.k. hyresfastigheter
och fastigheter som inte ger någon avkastning, s.k. bidragsfastigheter. Till de
senare hör bl.a. befästningar, monument och de kungliga slotten där
hyresintäkterna normalt inte täcker de löpande drifts- och under-
hållskostnaderna. Verket skall vid förvaltningen av sitt fastighetsbestånd på
lång sikt åstadkomma ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat för
de fastigheter som ger normala hyresintäkter. Överskottet från denna del av
verksamheten används för investeringar och finansierar till viss del
underskottet i bidragsfastigheterna. Resterande finansiering av
bidragsfastigheterna sker via det föreslagna anslaget B 4. Restaureringsarbeten
vid de kungliga slotten och rikets fästningar.
Fastighetsbeståndet inom riket består av fastigheter tillhörande det nationella
kulturarvet såsom de kungliga slotten och vissa andra slott, monument, museer,
nationalteatrarna, residens, kulturfastigheter, befästningar, regerings-
byggnaderna samt vissa donationsfastigheter.
Statens fastighetsverk ansvarar fr.o.m. den 1 oktober 1993 för samtliga
statsägda fastigheter utomlands. Utrikesdepartementet (UD) hyr 95 % av
lokalerna. Övriga hyresgäster är SIDA, Sveriges Tekniska Attachéer, Exportrådet,
Svenska institutet m.fl. Avtal har tecknats med UD om förvaltning av de inhyrda
objekt som UD hyr av externa hyresvärdar utomlands samt om inredning av
kanslilokaler och representationsutrymmen i chefsbostäder.
Den 1 januari 1994 övertog Statens fastighetsverk förvaltningsansvaret för
domänfonden. I domänfonden ingår sådan mark som riksdagen beslutat skall vara
kvar i statlig ägo, bl.a. markområden väster om odlingsgränsen i norra Sverige,
vissa älvsträckor, kronoholmar m.fl. AssiDomän AB skall enligt avtal t.o.m. den
30 juni 1996 sköta den faktiska förvaltningen av de markområden som
fortsättningsvis skall vara kvar i statlig ägo. Statens fastighetsverk och
AssiDomän AB har dock undertecknat ett avtal om upphörande per den 31 december
1994 av det faktiska förvaltningsuppdraget för AssiDomän AB avseende vissa
kulturegendomar och kronoholmar som finns bokförda på domänfonden.
Statens fastighetsverk har dessutom i sin förvaltning för statens räkning ett
antal fastigheter som av olika skäl inte kunnat överlåtas till Statliga
Akademiska Hus Aktiebolag eller andra organisationer, fastigheter under
utredning, de s.k. väntelägesfastigheterna, de särskilda ungdomshemmen och
LVM-hemmen avsedda för Statens institutionsstyrelses verksamhet samt fastigheter
avsedda för statens civilförsvarsförråd.
Investeringar m.m.
I 1993 års budgetproposition uttalades att regeringen avsåg att årligen redovisa
en rullande treårig investeringsplan för Statens fastighetsverk.
Investeringsverksamheten berör inte de kungliga slotten och rikets fästningar.
Investeringar kommer att behöva göras även under budgetåret 1995/96 i de s.k.
väntelägesfastigheterna som verket förvaltar.
Statens fastighetsverk övertog per den 1 oktober 1993 de lån som
Byggnadsstyrelsen hade i Riksgäldskontoret den 30 september 1993 och som inte
ersattes med lån i Riksgäldskontoret till Vasakronan Holding Aktiebolag eller
till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag.
För budgetåret 1994/95 uppgick den totala låneramen för investeringar till 7
miljarder kronor.
Investeringsbehovet för Statens fastighetsverks ordinarie verksamhet under
budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor. För de
fastigheter som förvaltas av Statliga Akademiska Hus Aktiebolag beräknas
investeringsbehovet också uppgå till ca 600 miljoner kronor.
Den tidigare ramen för upplåning i Riksgäldskontoret har satts något högre än
det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan
inträffa förändringar av investeringsvolymer. Regeringen föreslår därför att
Statens fastighetsverks ram för upplåning fastställs till 7 miljarder kronor
även för budgetåret 1995/96 eftersom de redovisade investeringarna bedöms kunna
rymmas inom denna ram och att det bör ankomma på regeringen att vid oförutsedda
händelser eller mindre förändringar få justera ramen i erforderlig omfattning.
Treårsplanen är rullande. Inom ramen för treårsplanen bör följande byggprojekt
över 50 miljoner kronor kunna påbörjas under perioden 1995/96 - 1998.
- Ombyggnad av Kemiskt övningslaboratorium vid Stockholmsuniversitet.
- Återuppbyggnad av vallar vid Vadstena slott.
- En samnordisk ambassadanläggning byggs i Berlin.
- Ombyggnad av Nordiska museet, etepp 2.
- Ombyggnad av gamla Riksarkivet.
Statens fastighetsverk har föreslagit att följande projekt skallgenomföras inom
kostnadsramar om 20 - 50 miljoner kronor.
- Ombyggnad av kv. Johannes större, östra delen för regeringskansliets
byggnader.
- Ombyggnad av stora Tyghuset, Artillerigården, Stockholm.
- Nybyggnad av kansli och chefsbostad för ambassaden i Kiev.
- Nybyggnad av bostäder för ambassadpersonal i Peking.
Investeringar över 50 miljoner kronor i de s.k. väntelägesfastigheterna som
senare avses att säljas till Statliga Akademiska Hus AB är följande.
- Ny- och ombyggnad av Kungl. Tekniska Högskolan.
- Ny- och ombyggnad av Evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.
- Ombyggnad av kv. Kemicum vid Uppsala universitet.
- Nybyggnad av centrum för experimentell biomedicin vid Göteborgsuniversitet.
Projekt som föreslås inom kostnadsramar mellan 20 - 50 miljoner kronor för de
s.k. väntelägesfastigheter är följande.
- Ombyggnad av Södra husen, etapp IV-VI vid Stockholms universitet.
- Ombyggnad av institutionen för orientaliska språk vid Stockholmsuniversitet.
- Ombyggnad av f.d. hästkirurgi vid Stockholms universitet.
- Om- och tillbyggnad av Ekonomicentrum, Uppsala universitet.
- Ombyggnad av djurhus för immunologi vid Karolinska institutet.
- Tillbyggnad för Botaniska institutionen vid Göteborgs universitet.
- Ombyggnad av Idrottshögskolan.
Resultatbedömning
Verksamheten ger enligt regeringens bedömning ett tillfredsställande resultat
för verksamhetsåret 1993/94. Det totala överskottet i verksamheten uppgick till
344 miljoner kronor.
Överskottet är hänförligt till följande verksamhetsområden.
- Hyresfastigheter med 168 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på
det disponerade verkskapitalet på 8,4 %.
- utrikesfastigheter med 21 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på
det disponeradeverkskapitalet på 1,9 %.
- Väntelägesfastigheter med 173 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning
på det disponerade verkskapitalet på 11,0 %.
- Övriga fastigheter med 14 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på
det disponerade verkskapitalet på 7,4 %.
Överskottet är därefter belastat med kostnaderna för bidragsfastigheterna vilka
uppgår till 34 miljoner kronor. Sammantaget är resultatet på samtliga områden
tillfredsställande utom för utrikesfastigheterna där resultatet är svagt. Det
svaga resultatet för utrikesfastigheterna är delvis en följd av deprecieringen
av den svenska kronan.
Nivån på det totala överskottet under 1993/94 kommer inte att bestå under de
kommande verksamhetsåren. Stora delar av överskottet från väntelägesfastig-
heterna överförs troligtvis till Statliga Akademiska Hus AB i enlighet med
tecknade avtal. Verkets hyresavtal skall till viss del omtecknas och anpassas
därmed till den gällande hyresnivån vilket troligtvis leder till minskade
intäker. Det eftersatta underhåll som framför allt bidragsfastigheterna belastas
med kommer enligt verket att uppgå till totalt ca 1,5 miljarder kronor vilket
kommer att belasta resultatet under den kommande 10-års perioden. En stor del av
åtgärderna är planerade inom de närmaste åren.
Sammantaget innebär ovanstående faktorer att det samlade resultatet för Statens
fastighetsverk kommer att minska kraftigt under den närmaste 5-års perioden.
Den långsiktiga intjäningsförmågan i verket bedöms dock som god, vilket innebär
att någon belastning på verkskapitalet inte bedöms vara aktuell. Verkets
soliditet på ca 50 % är med den utgångspunkten väl balanserad i relation till
verkets övergripande uppgift att vårda och utveckla de natur- och kulturvärden
av nationell betydelse som verket givits ansvar för.
Jämställdhet
Planen omfattar fyra långsiktiga mål för jämställdhetsarbete. Dessa avser
rekrytering och löner där åtgärder vidtagits under 1993/94, bl.a. har en
utredning skett av löneskillnader mellan kvinnor och män, vilket lett till
särskilda insatser för kvinnor i löneförhandlingarna. Vidare omfattar målen
arbetsmiljö där den psykiska arbetsmiljön vid datorarbeten avses förbättras till
kommande verksamhetsår. I målen ingår också årligen återkommande chefsseminarier
i jämställdhetsfrågor, vilka kommer att starta innevarande år.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. till Statens
fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat,
2. godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k.
väntelägesfastigheterna i enlighet med vad regeringen förordat,
3. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp
lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m .i enlighet med vad regeringen
förordat,
4. till Statens fastighetsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på
1 000 kr.
B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar
1993/94 Utgift 50 000 000
1994/95 Anslag 50 000 000
1995/96 Förslag 75 000 000
Regeringen har tidigare i budgetpropositionen 1992/93 bil. 8. redogjort för
Statens fastighetsverks förvaltning av de kungliga slotten och rikets fästningar
m.m. där omfattande restaureringsarbeten kommer att ske under den närmaste
tioårsperioden. Riksdagen godkände regeringens förslag om restaurerings- och
investeringsplaner om 630 miljoner kronor för de kungliga slotten och rikets
fästningar. Kostnaderna för dessa arbeten skall enligt riksdagens beslut
anslagsfinansieras. Fastigheterna är inte hyressatta vilket innebär att Statens
fastighetsverk inte kommer att erhålla några intäkter för dessa fastigheter.
Eftersom det eftersatta underhållet för detta fastighetsbestånd är så
omfattande uppger Fastighetsverket att finansiering av åtgärderna sker dels
genom anvisat anslag, dels via ianspråktagande av del av resultatet från
förvaltningen av inrikes hyresfastigheter och dels via beviljade medel för
sysselsättningsskapande åtgärder.
Regeringens överväganden
Finansieringen av dessa restaureringsarbeten och investeringar i de kungliga
slotten samt rikets fästningar även fortsättningsvis i huvudsak bör vara
anslagsfinansierade och föreslår därför att 75 miljoner kronor anvisas för detta
ändamål budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr.
C. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning
Fördjupad prövning av verksamheten vid Riksgäldskontoret
Inledning
Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån i Sverige och i utlandet samt
att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som möjligt. Det ankommer vidare
på Riksgäldskontoret att tillhandahålla viss kreditgivning till och motta
inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskontoret ansvarar även
för att utfärda garantier som riksdagen och regeringen har beslutat om och att
samordna den statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall dessutom
verka för en god kassahållning inom det statliga området.
Inom Rikgäldskontoret är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden med
inriktning på hushållsupplåning, penning- och obligationsupp-låning,
valutaupplåning, garantigivning samt in- och utlåning. Därutöver finns
funktioner för ekonomi och administration samt prognoser och utredningar.
Riksgäldskontorets verksamhet finansieras med anslag under sjunde och sextonde
huvudtitlarna. Medel för de olika verksamhetsområdena anvisas innevarande
budgetår under följande anslag:
Finansdepartementet, sjunde huvudtiteln
C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 71 149 000
C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning 1 086 030 000
C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 1 000
C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet 1 000
Räntor på statsskulden, m.m., sextonde huvudtiteln
1. Räntor på statsskulden m.m. 85 000 000 000
Den beräknade utgiftsutvecklingen inom området Riksgäldskontoret och kostnader
för statsskuldens förvaltning är t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade
beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition följande:
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Riksgäldskontoret
och kostnader för
statsskuldens för-
valtning 909,0 1 157,2 1 835,2 1 362,0 -2,1 -2,1
1) Prisnivå 1995/96
Riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag omfattas av regeringens sparkrav
på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned
med ca 5,4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en
nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 7,8 miljoner
kronor, motsvarande en nivåsänkning på 11 %.
Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1995/96 -1998 redovisat sin verksamhet inom verksamhetsområdena Penning- och
obligationsmarknad, Privatmarknad, Utlandsmarknad, In- och utlåning, Garantier
som utfärdats eller övertagit av Riksgäldskontoret, Samordning och kost-
nadsuppföljning av lån och garantier lämnade av andra statliga myndigheter samt
Kassahållning.
Regeringen har i sin fördjupade prövning av Riksgäldskontoret i allt väsentligt
följt denna indelning av verksamhetsområden. Den fördjupade prövningen av
garanti- samt in- och utlåningsverksamheten sker nedan under anslagen C 3.
Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet och C 4. Riksgäldskontoret: In- och
utlåningsverksamhet.
Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld
Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är enligt
riksdagens beslut att minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för
penningpolitikens krav.
Statsskulden och dess fördelning
Vid halvårsskiftet 1990 uppgick den svenska statsskulden till 580 miljarder
kronor, vilket motsvarade 45 % av BNP. I ett internationellt perspektiv var det
att betrakta som en låg nivå, betydligt under genomsnittet i OECD-området på 58
%. Den därefter snabba försämringen av statsfinanserna tillsammans med ökad
statlig kreditgivning och en högre räntebelastning på statsskulden resulterade i
kraftigt ökade lånebehov. Under 1993 var svenska staten den relativt sett
största låntagaren inom OECD-området med ett lånebehov som uppgick till 13 % av
BNP. Vid halvårsskiftet 1994 uppgick statsskulden till närmare 1 179 miljarder
kronor, vilket motsvarade 80 % av BNP. Internationellt finns ingen motsvarighet
till den kraftiga svenska skuldökningen. Genomsnittet inom OECD-området låg vid
samma tidpunkt på 70 % av BNP.
Tabellen nedan åskådliggör statsskuldens sammansättning under perioden juli
1990 - juni 1994. Den andel av skulden som finansierats i utländsk valuta
uppvisar störst förändringar. Valuta-skulden minskade kontinuerligt under
perioden 1984 - 1992 som en följd av valutalånenormen. I samband med
valutakrisen hösten 1992 ålades Riksgäldskontoret på Riksbankens begäran att
låna upp stora volymer utländsk valuta, totalt 225 miljarder kronor, i syfte att
förstärka valutareserven. Kontoret blev därmed en betydande låntagare på den in-
ternationella kapitalmarknaden. Riksdagens beslut i december 1992 att avskaffa
valutalånenormen innebar att Riksgäldskontoret kunde utnyttja valutaupplåningen
till finansiering av underskotten i statsbudgeten. Vid två tillfällen, januari
1993 och juni 1993, överfördes sammanlagt 215 miljarder kronor till kontorets
kontokredit i Riksbanken.
Tabell 1 Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni
resp. år
1990 1991 1992 1993 1994 1994
Procentuell andel mdkr
Statsobligatinoer, nominella 41 39 40 43 43 510
Statsobligationer, reala - - - - - 3
Statsskuldväxlar 15 21 32 24 13 150
Kontokredit 3 1 -1 -17 - 8
Summa penning- och
obligationsmarknaden 59 61 71 50 57 671
Premieobligationslån 8 8 7 6 5 58
Sparobligationslån/
Riksgäldskonto 4 3 2 1 1 10
Allemansspar 9 9 9 7 5 63
Summa hushållsmarknaden 21 20 18 13 11 132
Inlåning 6 8 3 1 - -
Lån i utländsk valuta 14 12 8 35 32 376
Summa 100 100 100 100 100
Total statsskuld, mdkr 582 627 711 961 1179 1179
Efter det att valutalånenormen avskaffats beslutade riksdagen om nya rikt-
linjer för den statliga valutaupplåningen. Riktlinjerna innebär att en del av
lånebehovet kan finansieras i utländsk valuta. Beslut fattas av regeringen efter
samråd med Riksbanken. För perioden april 1993 - december 1994 angav regeringen
ett lånebeting på sammanlagt 80 miljarder kronor netto, varav 20-30 miljarder
kronor för kalenderåret 1994. Vid halvårsskiftet 1993/94 uppgick valutaskulden
till sammanlagt 375 miljarder kronor, vilket motsvarade 32 % av den totala
statsskulden.
En konsekvens av att kontoret kunde utnyttja behållningen på kontokrediten som
härröde från valutaupplåningen för att finansiera lånebehovet var att
upplåningsvolymerna på den svenska penning- och obligationsmarknaden kunde
hållas nere. Samtidigt gjordes bedömningen att det fanns skäl att förlänga
löptiden på kronskulden. I januari 1993 beslutade därför Riksgäldskontorets
styrelse att förlänga den genomsnittliga räntebindningstiden i kronskulden. Från
januari 1993 till juni 1994 ökade räntebindningstiden från 2,5 år till 4,3 år,
vilket reflekteras i kronskuldens stockförändringar. Under perioden januari 1993
- juni 1994 minskade den utelöpande stocken statsskuldväxlar från 268 till
150 miljarder kronor medan statsobligationsstocken ökade från 337 till
510 miljarder kronor. Totalt svarade upplåningen på penning- och obliga-
tionsmarknaden för 57 % av den totala statsskulden per den 30 juni med 1994.
Upplåningen på privatmarknaden har volymmässigt hållit sig relativt stabil
under en längre period, men minskat andelsmässigt i takt med att statsskulden
har ökat.
Utgifter för statsskulden
Finansieringen av Riksgäldskontorets kostnader för statsskuldsförvaltningen sker
huvudsakligen från anslag på statsbudgeten utifrån utgiftsmässiga principer.
Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1990/91-1993/94 redovisas i
nedanstående tabell.
Tabell 2 Utgifter för statsskulden budgetåren 1990/91-1993/94
mdkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
Räntor på statsskulden m.m.,
brutto1 63,34 63,65 79,26 105,81
Kostnader för upplåning
och låneförvaltning 0,53 0,49 0,68 0,85
Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader 0,06 0,06 0,07 0,06
Summa utgifter 63,93 64,21 80,01 106,72
Utgifter i relation till
statsskuldens storlek,
procent2 10,51 9,50 10,22 9,75
1 Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk-
samheten.
2 Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret.
Utgifterna för räntor på statsskulden m.m. ökade betydligt under budgetåret
1993/94 jämfört med föregående budgetår. Samtidigt föll, om än marginellt,
utgifterna i förhållande till statsskuldens storlek. Såväl ränteutgifterna för
lån i svenska kronor som i utländsk valuta ökade till följd av de ökade
upplåningsvolymerna. Samtidigt redovisas ökade nettoutgifter för växelkurs-
förändringar på upplåningen i valuta. Därtill redovisar Riksgäldskontoret ökade
utgifter för underkurser under budgetåret 1993/94. Detta uppvägdes emellertid av
att även inkomsterna ökade till följd av ökade överkurser. Över- och underkurser
uppkommer när marknadsräntan understiger resp. överstiger kupongräntan på de lån
som emitteras. Ökad utlåning till statliga bolag och andra statliga myndigheter
medförde ökade ränteinkomster på lån i svenska kronor.
Statsskuldens kostnader och Riksgäldskontorets bokslut
Riksgäldskontoret har för andra budgetåret i rad lämnat en resultat- och
balansräkning med kostnads- och intäktsbaserad redovisning.
Kontoret har för budgetåret 1993/94 ändrat vissa redovisningsprinciper. En
större förändring är att över- och underkurser redovisas enligt kostnadsmässiga
principer och inte som tidigare utifrån kassamässiga principer. Detta har gett
upphov till en periodiseringseffekt i resultaträkningen på sammanlagt 9,6
miljarder kronor. Denna redovisas som en extraordinär kostnad.
Tabell 3 Riksgäldskontorets balansräkning
mkr 1993-06-30 1994-06-30
Omsättningstillgångar
Avräkning med statsverket 823 809 1 026 853
Kortfristiga lånefordringar 48 303 95 310
Upplupna intäkter 11 444 18 209
Övrigt 361 927
Anläggningstillgångar
Långfristiga lånefordringar 56 600 53 135
Övrigt 22 168
Totala tillgångar 940 539 1 194 964
Kortfristiga skulder
Kortfristiga låneskulder - 22 685
Upplupna kostnader och
förutbetalda intäkter 51 118 71 458
Övrigt 1 634 2 857
Långfristiga låneskulder
Långfristiga låneskulder 3 584 1 579
Statsskulden
Lån i svenska kronor 621 264 801 063
Lån i utländsk valuta 339 859 375 775
Verkskapital
Övrigt 404 -73 444
Årets kapitalförändring -73 738 -7 011
Totala skulder 940 539 1 194 964
Ansvarsförbindelser
Grundfondsförbindelser och
kreditgarantier 47 494 65 852
Skuld- och garantiförbindelser 4 882 5 247
Nedan följer en kort förklaring till Riksgäldskontorets balansräkning. Skill-
naden mellan budgetåren i avräkningen med statsverket består huvudsakligen av
det kassamässiga utfallet på statens checkräkning. Enkelt uttryckt visar det
skillnaden mellan statens alla in- och utbetalningar under budgetåret. Av-
räkningen består därutöver av en periodiseringsdifferens mellan utgifter som
belastat statsbudgeten och betalningar från statens checkräkning.
De kortfristiga lånefordringarna är fordringar som uppstår i kontorets
utlåningverksamhet till myndigheterna. Under budgetåret 1993/94 nära för-
dubblades dessa fordringar, vilket huvudsakligen förklarades av ökade krediter
till Arbetsmarknadsfonden. Upplupna intäkter består främst av upplupna
ränteintäkter i kreditgivningen och skuldskötselåtgärder vid upplåning i
utländsk valuta.
De långfristiga lånefordringarna är fordringar som uppkommer i kontorets
utlåningverksamhet till myndigheterna. Upplupna kostnader och förutbetalda
intäkter består främst av upplupna räntekostnader i samband med upplåning och
skuldskötselåtgärder.
Årets kapitalförändring består främst av en periodiseringsdifferens mellan
redovisade kostnader och finansiering från statsbudgeten. Under budgetåret
1992/93 var periodiseringsdifferensen mycket stor, vilket huvudsakligen
förklarades av att orealiserade valutaförluster och upplupna räntekostnader
redovisades som en kostnad för verksamheten men inte som en utgift i avräkningen
mot statsbudgeten.
Riksgäldskontoret
Resultat statsskuldsförvaltning
Kostnaderna för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet och förvaltning av
statsskulden utvärderas sedan budgetåret 1990/91 mot kostnaderna för två s.k.
riktmärkesportföljer, en portfölj för kronskulden och en för valutaskulden.
Riktmärkesportföljerna är konstruerade så att de avspeglar standardiserade
upplåningsstrategier avseende instrument, löptider och valutor. Målet för upp-
låningsverksamheten, som regeringen har angett för perioden 1 juli 1991 - 30
juni 1995, är att de faktiska kostnaderna skall understiga riktmärkesport-
följernas kostnader.
Utvärderingsmodellen med riktmärkesportföljer bygger på en marknadsvärdering
av statsskulden. Det innebär att aktuella marknadsräntor på avstämningsdagen får
ett relativt stort genomslag i resultatet för de olika portföljerna beroende på
skillnader i räntebindningstid. Exempelvis medför en räntenedgång orealiserade
kursförluster i skuldportföljerna, där den portfölj med jämförelsevis längst
räntebindningstid drabbas av störst förluster. Genom att jämföra kostnaderna för
den faktiska portföljen och riktmärkesportföljen erhålles ett mått på hur pass
väl Riksgäldskontoret har lyckats med sin uppgift att förvalta statsskulden till
låg kostnad.
Utvärderingsmodellen med riktmärkesportföljer har sedan den infördes modi-
fierats i flera steg. Syftet med dessa förändringar har varit att korrigera för
betydande avvikelser mellan den faktiska upplåningen och riktmärkesportföljernas
upplåning (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 59). Ett viktigt komplement i resultata-
nalysen är att Riksgäldskontoret låter externa förvaltare ansvara för
sammansättningen av en del av valutaskulden, vilket möjliggör en jämförelse med
en alternativ skuldförvaltning.
I tabellen nedan framgår att Riksgäldskontorets kostnader för statsskuldsför-
valtningen totalt sett har utvecklats fördelaktigt i jämförelse med kostnaderna
för riktmärkesportföljerna. Sammanlagt under perioden juli 1990 - juni 1994
uppgår besparingarna till 23,8 miljarder kronor, varav 4,8 miljarder kronor kan
hänföras till budgetåret 1993/94. Fördelningen av upplåningskostnaderna visar
att de procentuella kostnaderna för valutaskulden överstiger de procentuella
kostnaderna för kronskulden för andra året i rad. Budgetåret 1992/93 förklarades
det av att kronförsvagningen gav upphov till betydande valutakursförluster på
valutaskulden. Att kostnaderna för valutaskulden var större än för kronskulden
även det senaste budgetåret förklaras av kortare räntebindningstid på
valutaskulden och mindre uppgång i internationella räntor jämfört med svenska
räntor. Under budgetåret 1993/94 har kostnaderna för upplåningen på penning- och
obligationsmarknaden varit förhållandevis låga till följd av den kraftiga
ränteuppgången under våren. Stigande räntor medförde att Riksgäldskontoret kunde
bokföra stora orealiserade kursvinster på fastförräntade lån samtidigt som
marknadsvärdet på statsskulden föll. Detta förklarar varför kostnaderna i
förvaltningen av den faktiska kronskulden endast uppgår till 2,26 % av
statsskulden budgetåret 1993/94, jämfört med 15,86 % det föregående budgetåret.
Det bör dock noteras att resultatförbättringen inte är liktydig med att de
kassamässiga utgifterna för kronskulden har minskat, vilket redovisades i
avsnittet om utgifter för statsskulden.
Upplåningen på privatmarknaden var jämfört med upplåningen på penning- och
obligationsmarknaden inte lika kostnadseffektiv, vilket huvudsakligen förklaras
av en kortare räntebindningstid i privatmarknadsupplåningen och att premieobli-
gationskurserna inte anpassades till det högre ränteläget i samma utsträckning
som kurserna på statsobligationer.
Tabell 4 Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs
kostnader under budgetåren 1991/92-1993/94
Procentuell kostnad1 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
Upplåning i svenska kronor
Penning- och obligationsmarknad 15,88 11,11 15,86 2,26
Hushållsmarknad 12,38 9,71 12,73 6,99
Total upplåning i svenska kronor
netto 14,96 10,76 15,17 2,62
Riktmärkesportföljen i
svenska kronor 16,01 10,64 16,10 3,14
Upplåning i utländsk valuta
Lån i utländsk valuta 10,72 9,24 21,20 8,05
Riktmärkesportföljen i
utländsk valuta 11,66 9,89 25,20 8,30
Total besparing, mdkr 6,09 -0,315 13,20 4,80
1 Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till genom-
snittlig marknadsvärderad skuld. Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas
till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa
låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler.
Riksgäldskontoret bedömer att upplåningsverksamheten har bedrivits balanserat
och kostnadseffektivt under budgetåret 1993/94. Inriktningen på långfristig
upplåning på den inhemska obligationsmarknaden har bidragit till den positiva
kostnadsutvecklingen, men även till minskad refinansieringsrisk. I förvaltningen
av valutaskulden har Riksgäldskontoret framgångsrikt utnyttjat förmånliga
internationella upplåningsvillkor. Upplåningen på privatmarknaden har inte
minskat i volym nämnvärt trots ökad konkurrens från andra sparformer för
hushållen.
Resultat penning- och obligationsmarknad
I det ekonomiska resultatet för upplåningen på penning- och obligationsmarknaden
ingår även privatmarknadens andel av kronskulden och räntenettot från in- och
utlåningsverksamheten i jämförelsen med riktmärkesportföljen. Totalt under
perioden juli 1990 - juni 1994 har kostnaderna för upplåningen därvid
understigit kostnaderna för riktmärkesportföljen med 9 miljarder kronor, varav
merparten kan hänföras till de två senaste budgetåren. Resultatförbättringen
budgetåret 1993/94 förklaras huvudsakligen av att den faktiska upplåningen på
penning- och obligationsmarknaden i högre grad än riktmärkesupplåningen var
förlagd till löptider där ränteuppgången var som störst. Riksgäldskontoret
påpekar dock att resultatet inte är uttryck för ett kortsiktigt agerande i syfte
att minimera kostnaderna i förhållande till riktmärket. Kontorets dominerande
ställning som emittent på den svenska marknaden, till följd av lånebehovets
storlek, i kombination med vårens ränteturbulens har i stället ökat kraven på
att upplåningen präglas av förutsägbarhet och långsiktighet. Härigenom bidrar
Riksgäldskontoret till stabilitet och förtroende på marknaden vilket i sin tur
bidrar till att upprätthålla hög likviditet.
Den ordinarie emissionsverksamheten på den svenska penning- och obliga-
tionsmarknaden har, enligt Riksgäldskontoret, fungerat tillfredställande.
Inriktningen mot likvida benchmarklån synes vara en modell som passar den
svenska marknaden och som samtidigt utgör grunden för kontorets marknadsvårdande
insatser[1]. Emissionsplanerna har med enstaka undantag kunnat fullföljas. I
samband med valutaturbulensen hösten 1992 blev vissa emissioner av stats-
skuldsväxlar inte fulltecknade och under ränteoron 1994 har marknadens intresse
varit begränsat vid några emissioner av statsobligationer.
Under budgetåret 1993/94 introducerade kontoret ett realräntelån som ett
komplement till de nominella benchmarklånen. Realräntelånen bjöds ut till den
svenska marknaden via kontorets återförsäljare vid fem tillfällen under april
och juni 1994. Uttryckt som likvidbelopp kunde dock endast 3,1 miljarder kronor
av planerade 10 miljarder kronor placeras på marknaden. Oacceptabelt höga real-
räntekrav på de bud som inkom i kombination med en turbulent marknad var huvud-
skälen till det negativa emissionsresultatet.
Sedan halvårsskiftet 1994 har Riksgäldskontorets kreditmöjligheter i Riksbanken
upphört. Kontorets kontokredit i Riksbanken har ersatts med likviditetshantering
på marknaden. Genom avvecklingen av kontokrediten blev statens betalningar en
integrerad del av banksystemet och därmed upphörde dess påverkan på Riksbankens
likviditetsstyrning.
Resultat privatmarknad
Upplåningen på privatmarknaden har sedan budgetåret 1990/91 genererat
besparingar på uppskattningsvis 6,5 miljarder kronor jämfört med om upplåningen
skulle ha skett på penning- och obligationsmarknaden. Det senaste budgetåret
redovisades dock ett negativt resultat på 1,3 miljarder kronor, vilket
huvudsakligen orsakades av att kurserna på andrahandsmarknaden för
premieobligationer i stort sett har legat stilla under budgetåret samtidigt som
kurserna på jämförbara statsobligationer har fallit kraftigt till följd av
vårens ränteuppgång. Även sparformen Riksgäldskonto redovisade ett negativt
resultat jämfört med alternativupplåningen. Lånestocken för Riksgäldskonto på
totalt 10,3 miljarder kronor per den sista juni 1994 anses vara för liten för
att räntebesparingarna skall visa överskott efter avdrag för marknadsförings-
och administrationskostnader. Hushållens nettoinsättningar i allemansspar
minskade under det senaste budgetåret med 8 miljarder kronor. Riksgäldskontorets
olika sparformer behöll dock sammanlagt en oförändrad andel av hushållens
finansiella tillgångar.
Resultat utlandsmarknad
Riksgäldskontoret lyckades under budgetåret 1992/93 väl med sin uppgift att låna
upp omfattande volymer på den internationella kapitalmarknaden, trots inhemsk
och internationell valutaturbulens samt försämrade kreditbetyg från
ratinginstitut för konungariket Sverige. Kontoret valde en delvis ny lånestra-
tegi för att klara av upplåningsbehovet i syfte att förstärka valutareserven.
Strategin baserades på likvida benchmarklån som emitterades på centrala
marknader via internationellt välkända och starka ledarbanker.
Sedan lånebehovet i utländsk valuta minskat under det andra halvåret 1993
riktade kontoret även upplåningen mot mindre lån på mer perifiera marknader. I
kombination med utnyttjande av derivatinstrument har detta bidragit till mycket
förmånliga lånekostnader (kontoret utnyttjar derivatmarknaden i syfte att öka
flexibiliteten i valutaupplåningen). Till detta bidrog även att Riksgäldskonto-
ret valde att styra om stora delar av den kortfristiga upplåningen från den
amerikanska marknaden till den europeiska, som erbjöd lägre kostnad för statliga
låntagare. Generellt underlättades upplåningen av en stor investerarefterfrågan
så länge den internationella ränteutvecklingen var fallande. Riksgäldskontorets
målsättning vid årsskiftet 1993/94 var att klara av merparten av nyupplåningen
1994 under första halvåret, delvis mot bakgrund att man förutsåg riskerna med
sjunkande efterfrågan från institutionella investerare om de internationella
räntorna skulle börja stiga. Efter vårens ränteuppgång visade sig denna strategi
vara framgångsrik.
Förvaltningen av valutaskulden har under en fyraårsperiod resulterat i
besparingar på sammanlagt 8,1 miljarder kronor jämfört med kostnaderna för
riktmärkesportföljen, varav huvuddelen kan hänföras till budgetåret 1992/93.
Även inledningen av budgetåret 1993/94 innebar en kraftigt positiv utveckling
gentemot riktmärkesportföljen till följd av fördelaktiga räntepositioner på den
europeiska marknaden. Ränteuppgången under våren 1994 medförde dock förluster
gentemot riktmärkesportföljen men genom att öka ränterisken i den faktiska
valutaskulden kunde kontoret begränsa förlusterna. Ökad ränterisk innebär längre
räntebindningstid i den faktiska portföljen vilket vid en ränteuppgång medför
lägre kostnader jämfört med riktmärkesportföljen. Totalt för budgetåret 1993/94
var kostnaderna för den faktiska valutaskulden 900 miljoner kronor lägre än
kostnaderna för riktmärkesportföljen, där räntepositioner har bidragit positivt
med 1,5 miljarder kronor medan valutapositioner har resulterat i förluster på
totalt 600 miljoner kronor. De externa fondförvaltare som anlitats för en mindre
del av valutaskulden visade generellt ett betydligt sämre resultat än Riks-
gäldskontoret.
Resultat kassahållning
Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning i staten och därmed
minskade räntekostnader för staten.
Riksgäldskontoret har under de senaste budgetåren inriktat verksamheten på de
större betalningsflödena. I samverkan med Riksrevisionsverket (RRV) har
Riksgäldskontoret gjort en större översyn av statliga betalningstidpunkter.
Enligt översynen skulle det vara möjligt att uppnå besparingar för staten på
drygt 2 miljarder kronor genom ändrade betalningstidpunkter. I juni 1994
överlämnade skattebetalningsutredningen delbetänkandet Nya tidpunkter för
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) till regeringen.
Till grund för utredningens förslag låg RRV:s och Riksgäldskontorets översyn. I
oktober överlämnade regeringen en proposition på området till riksdagen (prop.
1994/95:92).
En annan viktig uppgift har varit arbetet i anslutning till införandet av
räntebeläggning av anslagsmedel. Riksgäldskontoret bedömer att potentialen för
ytterligare effektiviseringar inom den statliga kassaförvaltningen är betydande.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som har gällt för Riksgälds-
kontorets statsskuldsförvaltning och kassahåll-
ningsverksamhet under perioden 1991/92 - 1994/95
bör i allt väsentligt ligga fast. Målet blir där-
med att långsiktigt minimera kostnaderna för
statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav.
Resurser 1995/96
Följande medel föreslås under anslagen
C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltnings-
kostnader 114 844 000 kr
C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning 1 720 442 000 kr
Resultatbedömning
Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått målen
inom verksamhetsområdena statsskuldsförvaltning och kassahållning. När det
gäller målet att minimera kostnaderna för statsskulden grundas bedömningen bl.a.
på de senaste fyra budgetårens resultat i förhållande till riktmärkesport-
följerna. Regeringen vill dock betona att utvärderingen av statsskuldsförvalt-
ningen inte enbart bör göras utifrån en resultatjämförelse med riktmärkesport-
följerna. De marknadsvårdande insatserna i syfte att säkerställa likviditeten
på penning- och obligationsmarknaden är också viktiga för arbetet med att lång-
siktigt minimera kostnaderna för statsskulden. Att upplåningen på den inhemska
marknaden koncentreras till ett system med s.k. benchmarklån bedömer regeringen
vara en väl avvägd strategi. Regeringen välkomnar vidare nya försök att emittera
realräntelån som komplement till de nominella benchmarklånen, under förutsätt-
ning att upplåningen kan säkerställas till rimliga realräntenivåer.
Riksgäldskontorets möjligheter att finansiera ett växande och stort lånebehov
har till stor del vilat på en väl fungerande marknad. Trots de senaste årens
stora fluktuationer i prissättningen på den svenska kapitalmarknaden har
marknaden effektivt fyllt sin funktion att allokera sparande från framför allt
svenska och internationella institutioner, och under senare tid även från
svenska hushåll, till underskotten i statens finanser. En fungerande emission-
sverksamhet bidrar till marknadens effektivitet och är av central betydelse för
hanteringen av statens lånebehov. Regeringen ser det som värdefullt att
Riksgäldskontoret fortlöpande utvärderar kontakterna med befintliga och
potentiella återförsäljare. Regeringen anser vidare att det är positivt att
Riksgäldskontoret har vidareutvecklat de adminstrativa rutinerna i
emissionsverksamheten, bl.a. genom att reducera tidsskillnaden mellan det att
bud lämnas från återförsäljarna och att kontoret meddelar vilka bud som
accepteras.
Regeringen bedömer att verksamheten inom avdelningen utlandsmarknad har
bedrivits effektivt och ändamålsenligt. Trots den uppmärksamhet som har riktats
mot de svenska statsfinanserna, såväl i Sverige som utomlands, har inte svenska
statens internationella upplåningsvillkor försämrats nämnvärt. Avdelningens
förmåga att utnyttja mångfalden av olika finansiella instrument och strategin
att sprida upplåningen på olika delmarknader bedöms som viktiga bidrag till
denna utveckling.
Upplåningen på privatmarknaden har enligt regeringens bedömning skett
tillfredsställande mot bakgrund av de restriktioner som gäller för verksamheten,
dvs. att kostnaderna för privatmarknadsupplåningen skall understiga kostnaderna
för motsvarande upplåning på penning- och obligationsmarknaden.
Riksgäldskontoret bör dock eftersträva en fortsatt effektivisering av
verksamheten och undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att öka de olika
upplåningsformeras konkurrenskraft på privatmarknaden. Regeringen välkomnar
kontorets förslag om emission av nya premielån i registrerad form.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft någon invändning mot Riks-
gäldskontorets resultatredovisning i årsredovisningen. Regeringen anser dock i
likhet med RRV att resultatredovisningen i fortsättningen bör kompletteras med
analyser som förklarar och bedömer utfallet i förhållande till rikt-
märkesportföljerna för att få ett bättre bedömningsunderlag för jämförelse
mellan åren. Vidare bör resultatredovisningen utvecklas i de delar som behandlar
resultatet av de åtgärder som Riksgäldskontoret vidtar för att hålla kostnaderna
nere, t.ex. åtgärder i marknadsvårdande syfte.
Fördjupad prövning
I direktiven till Riksgäldskontorets fördjupade anslagsframställning gav
regeringen kontoret i uppdrag att analysera riktmärkesportföljernas roll som
utvärderingsinstrument i framtiden. Nedan sammanfattas de viktigaste slutsatser-
na av Riksgäldskontorets analys.
Konstruktionen med riktmärkesportföljer har medfört att målet att minimera
kostnaderna för upplåningen har kunnat operationaliseras. Enligt
Riksgäldskontorets instruktion har styrelsen i uppgift att fastställa ramar och
riktlinjer för upplåningen, vilket huvudsakligen sker genom att ange
riktmärkesportföljer och vilka avvikelser som kan tillåtas mellan riktmärkes-
portföljerna och den faktiska skulden. Riksgäldskontoret anser att modellen har
bidragit till ökad flexibilitet i upplåningen och samtidigt skapat
förutsättningar för ett decentraliserat beslutsfattande i statsskuldspolitiska
frågor.
Erfarenheterna av modellen under de år den har tillämpats har dock inte varit
odelat positiva, enligt Riksgäldskontoret. Ett problem är att modellen vilar på
en strikt marknadsvärdering av statsskulden. På avstämningsdagen får aktuella
marknadsräntor relativt stort genomslag i resultatet beroende på avvikelser i
räntebindningstid mellan riktmärkesportföljerna och den faktiska skulden.
Riksgäldskontoret anser att detta tenderar att öka fokuseringen på skillnader i
kostnader. Väl så viktigt är att långsiktigt bedöma om räntebindningstiden i den
faktiska skulden har varit lång eller kort under perioder med hög eller låg
marknadsränta. Riksgäldskontoret möjligheter att aktivt styra den inhemska
upplåningen utifrån egna förväntningar om den långsiktiga ränteutvecklingen är
dock begränsade, bl.a. genom kontorets dominerande ställning som emittent på den
svenska penning- och obligationsmarknaden. Motsvarande restriktioner finns inte
i förvaltningen av valutaskulden där möjligheterna att fritt välja nivåer för
valuta- och ränterisker är stora.
Ytterligare ett problem är, enligt kontoret, avsaknaden av övergripande
riktlinjer för statsskuldens struktur. Såsom systemet för närvarande är
utformat har riksdag och regering gett Riksgäldskontoret stora befogenheter att
på egen hand utforma förvaltningen av statsskulden, vilket innebär att riksdag
och regering har begränsat inflytande över de kostnader som ränteförändringar
åsamkar statsbudgeten. Så länge de finansiella marknaderna var relativt out-
vecklade, i bemärkelsen att antalet upplåningsalternativ var få, fungerarade
detta styrsystem väl. Men utvecklingen på de finansiella marknaderna har under
senare år medfört att allt fler upplåningsalternativ står till buds. Därtill kan
kontoret använda olika typer av derivatinstrument för att påverka räntebind-
ningstiden i skulden. Därigenom kommer inte enbart statsskuldens storlek och det
allmänna ränteläget att påverka kostnaderna för statsskulden utan även skuldens
struktur.
Riksgäldskontoret anser mot denna bakgrund att styrsystemet måste kompletteras
på så sätt att regeringen i fortsättningen tar ställning till den övergripande
strukturen i statsskulden. Enligt kontoret kan detta ske genom att regeringen
anger ett specificerat intervall för durationen i statsskulden. Därmed skall
regeringen kunna kontrollera skuldens ränterisk, dvs. hur kostnaderna i
statsskuldsförvaltningen påverkas av förändrade marknadsräntor.
RRV har genomfört en förvaltningsrevision av Riksgäldskontorets förvaltning av
statsskulden (rapporten Statsskuldsförvaltningen, F 1992:38). Enligt RRV borde
vissa delar av Riksgäldskontorets verksamhet ses över och utredas, bl.a.
målformuleringen för statsskuldsförvaltningen samt Riksgäldskontorets
upplåningsstrategi och riskhantering. I andra delar fungerar skuldförvaltningen
huvudsakligen tillfredsställande, enligt RRV. Regeringen har beaktat vissa av
RRV:s förslag i samband med den fördjupade prövningen av Riksgäldskontoret.
Slutsatser
Enligt regeringens uppfattning bör det övergripande målet för Riksgäldskontorets
statsskuldsförvaltning ligga fast, dock med en precisering avseende
tidsaspekten. Målet blir därmed att långsiktigt minimera kostnaderna för
statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. Mot bakgrund av att
lånebehoven sannolikt kommer att vara stora de närmaste åren, såväl netto som
brutto, är det av central betydelse att Riksgäldskontoret ges klara riktlinjer
för statsskuldsförvaltningen. Utan klara riktlinjer finns risk att
statsskuldspolitiken bidrar till ökad osäkerhet på de finansiella marknaderna.
Tydlighet i statsskuldspolitiken torde även vara nödvändigt för att möjliggöra
en fortsatt breddning av investerarbasen i svenska statspapper.
Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en utredning med uppdrag att
analysera statsskuldspolitiska frågor. Detta innebär att regeringen inte nu tar
ställning till Riksgäldskontorets förslag om intervall för statsskuldens
duration. Förslaget bör i stället ingå i utredningsuppdraget för vidare
överväganden. Utredningen bör ta upp och analysera för- och nackdelar med att
regeringen bestämmer statsskuldens duration samt beslutsformer för en sådan
ordning. I utredningsuppdraget bör även ingå att analysera riktmärkesport-
följernas lämplighet som utvärderingsinstrument. Ytterligare ett område som bör
belysas är fördelningen mellan upplåning i svenska kronor och utländsk valuta.
Detta innebär, i avvaktan på utredningens förslag och regeringens ställnings-
taganden till dessa, att kostnadsjämförelsen även fortsättningsvis bör genom-
föras enligt gällande ordning med befintliga riktmärkesportföljer. Kontorets
styrelse har därmed fortsatt bemyndigande att besluta om ramar och riktlinjer
för upplåningen och vilka avvikelser från riktmärket som kan tillåtas.
Riksgäldskontoret har därigenom mandat för en flexibel upplåningsverksamhet.
Även inom kassahållningsområdet anser regeringen att det övergripande målet
bör ligga fast, dvs. att Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning
i staten och därmed minskade räntekostnader för staten. Verksamheten skall
inriktas på de större betalningsflödena.
Utvecklingen har varit intensiv på det finansiella området inom staten under
de senaste åren. Den förändrade budgetprocessen, det nya anslagssystemet och
räntebeläggningen av statliga medelsflöden har varit viktiga drivkrafter.
Myndigheterna har bl.a. fått större frihet och befogenheter inom det finansiella
området. Härigenom ökar även kraven på de myndigheter som har uppgifter inom
området. Samtidigt är det viktigt att roll- och uppgiftsfördelningen mellan
dessa är tydlig.
Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning föreslagit att
kontorets uppgifter inom kassahållningsområdet skall vidgas. Förslaget innebär
att kontoret får en mer uttalad roll som statens internbank. Detta skulle
innebära ett samlat ansvar för kassahållningsområdet inom staten.
Riksgäldskontoret anser att det är lämpligt att samordna detta inom kontoret
eftersom det är nära knutet till upplåningen på marknaden. Inom staten är
finansfunktionen uppdelad mellan RRV och Riksgäldskontoret. Enligt kontorets
uppfattning bör kontoret ha det samlade ansvaret för statens finansfunktion.
RRV har fått ett regeringsuppdrag att utarbeta ett förslag till nytt statligt
betalningssystem. Arbetet skall bedrivas i samråd med Riksgäldskontoret.
Uppdraget skall redovisas till regeringen den 31 januari 1995. Förslaget kan få
betydelse för hur statens finansfunktion bör organiseras framöver. Regeringen är
således inte beredd att nu fatta något principbeslut om ansvarsfördelningen när
det gäller ansvaret för statens finansfunktion.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Riksgälds-
kontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning för budgetåren 1997
och 1998 som regeringen förordar i avsnittet Inledning,
2. godkänner att den övergripande målsättningen för Riksgäldskontorets
statsskuldsfinansiering skall vara i enlighet med vad regeringen
förordnar i avsnittet Slutsatser.
C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
1993/94 Utgift 63 163 000
1994/95 Anslag 71 149 000
1995/96 Förslag 114 844 000
varav 76 050 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-, lokal- samt övriga
förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick anslagssparandet till ca 15,4
miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse över Riksgäldskontorets årsredovisning innehåller
inte någon erinran.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1995/96-1998 föreslagit realt oförändrad anslagsnivå.
Under perioden bör en kompetensförändring ske inom Riksgäldskontoret. Genom
rationaliseringar, omprioriteringar och besparingar bedömer kontoret att detta
är möjligt att genomföra utan reala anslagsökningar.
Regeringens överväganden
Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat en
strategi för personalförsörjning. Denna syftar bl.a. till att öka andelen
handläggare. För att kunna behålla och rekrytera kvalificerad personal kommer
kontoret att sträva efter att erbjuda goda utvecklingsmöjligheter.
Riksgäldskontoret upprättar dessutom årligen en särskild jämställdhetsplan i
samband med verksamhetsplaneringen. Särskild uppmärksamhet riktas mot
möjligheterna att öka andelen kvinnor på högre chefsbefattningar. Regeringen
anser att det är angeläget att kontoret fortsätter sina ansträngningar inom båda
dessa områden
Riksgäldskontoret omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 5,4 miljoner
kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998
beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 7,8 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att löner och andra förvaltningskostnader för Riksgälds-
kontorets garantiverksamhet i fortsättningen skall belasta detta anslag i
stället för anslaget C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Regeringen har
beräknat dessa kostnader till 10,5 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 som
därmed skall tillföras anslaget. Regeringens överväganden rörande förslaget
återfinns under anslaget C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 114 844 000 kr.
C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning
1993/94 Utgift 845 879 000
1994/95 Anslag 1 086 030 000
1995/96 Förslag 1 720 442 000
varav 1 286 030 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget disponeras för andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än
finansiella utgifter och Riksgäldskontorets förvaltningskostnader. Anslaget
belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning
och låneförvaltning.
Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats enligt följande
under budgetåren 1990/91-1993/94.
Tabell 5 Kostnader för upplåning och låneförvaltning
budgetåren 1990/91-1993/94
mkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
Upplåning i svenska kronor 480 459 390 397
Upplåning i utländsk valuta 52 33 294 448
Totalt 532 492 684 845
Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är starkt beroende av upplåningens
struktur. De ökade kostnaderna under budgetåret 1992/93 berodde på den kraftigt
ökade valutaupplåningen för vilka provisionskostnaderna är betydligt högre än
vid upplåning på den inhemska marknaden. Anslaget överskreds under budgetåret
1992/93 på grund av den ökade valutaupplåningen med 129 miljoner kronor. Under
våren 1994 beviljades Riksgäldskontoret på tilläggsbudget (prop. 1993/94:125,
bet 1993/94:FiU21, rskr. 1993/94:340) sammanlagt 500 miljoner kronor för
kostnader för upplåning och låneförvaltning. Totalt under budgetåret uppgick
anslaget till 1 023 miljoner kronor varav 845 miljoner kronor utnyttjades.
Riksgäldskontorets anslagsframställning för budgetåret 1994/95 bygger på
antagandena i 1994 års kompletteringsproposition vad gäller statens lånebehov,
dvs. att perioden kommer att karaktäriseras av hög upplåningsaktivitet. Till
följd av den upplåningsstrategi som kontoret tillämpar på den internationella
kapitalmarknaden, med låneformer där räntorna är låga men provisionskostnaderna
är höga, kommer provisionskostnaderna för upplåning i valuta vara fortsatt höga.
Däremot sker besparingar inom den inhemska upplåningen genom att provisioner
till återförsäljare på penning- och obligationsmarknaden slopades under budget-
året 1994/95.
Statens utgifter för upplåning och låneförvaltning under detta anslag beräknar
regeringen i likhet med Riksgäldskontoret till 1 720 442 000 kronor för
budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 720 442 000 kr.
C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget
får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga
garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av
statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får
även användas för att täcka eventuella förluster som uppkommer i samband med
Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag.
Hittills har lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommit i
verksamheten belastat anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel har
använts till att täcka verksamhetens kostnader. Överskott i verksamheten har
förts mot inkomsttitel.
Regeringen kommer i det följande att föreslå vissa förändringar vad gäller
finansiering och redovisning av Riksgäldskontorets garantiverksamhet.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontorets garantiåtagande uppgick vid utgången av budgetåret 1993/94
till 65,9 miljarder kronor, vilket innebar en ökning av åtagandet med 18,5
miljarder kronor jämfört med utgången av föregående budgetår. Den största delen
av ökningen avsåg dels pensionsåtaganden för Telia AB, dels övertagandet av bor-
gensförbindelser som Televerket utfärdat, dels garantier för finansiering av
infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen och Öresundsbron.
Garantier har också utfärdats till Domän AB, Statens provnings- och
forskningsinstitut AB, SKD-företagen, Nordiska Investeringsbanken samt till
Rumänien, Bulgarien och Lettland. Det sammanlagda beloppet för dessa garantier
var ca 2,5 miljarder kronor.
En garanti till SKD-företagen om 75 miljoner kronor har infriats under
budgetåret. Riksgäldskontoret har skrivit ned fordran på denna till 0 kronor
eftersom möjligheten till framtida återvinning bedömts som mycket osäker. En
tidigare gjord avsättning för förlustrisk har återförts med 90 miljoner kronor.
Under budgetåret 1993/94 har garantiverksamheten gett ett överskott på 384
miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 222 miljoner kronor jämfört med
budgetåret 1992/93.
Tabell 6 Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1990/91-1993/94
mkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
Inkomster/Intäkter Inkomster Intäkter Intäkter Intäkter
Garantiavgifter 148 144 166 235
Uppskrivning infriade
garantier - 96 4 66
Övriga inkomster/intäkter 4 1 8 165
Summa 152 241 178 466
Utgifter/Kostnader Utgifter Kost. Kost. Kost.
Avsätting för framtida
förlustrisker - 90 - -
Nedskrivning av fordran - - 10 75
Löner och övr.
förvalt.kostn. 6 5 6 6
Övriga utgifter/kostnader 4 2 - -
Summa 8 10 16 81
Netto 142 144 162 384
För vissa garantier beslutar inte Riksgäldskontoret om avgiftens storlek. För
dessa uppskattar kontoret eventuellt subventionsinslag genom att beräkna hur
stor avgiften borde ha varit med utgångspunkt från kontorets bedömningar. Enligt
Riksgäldskontorets beräkningar uppgick subventionsbeloppet till närmare 75
miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. I detta belopp ingår
emellertid inte garantiåtaganden till utländska stater, Nordiska Investerings-
banken och Öresundsbron, för vilka garantiåtagandena sammantagna är ca 3,1
miljarder kronor. Enligt kontoret är osäkerheten för stor när det gäller dessa
åtaganden för att det skall vara meningsfullt att göra riskbedömningar. Eftersom
beräkningarna inte omfattar hela garantistocken torde det verkliga subventions-
beloppet således vara högre än 75 miljoner kronor.
Riksgäldskontoret har under budgetåret gjort riskanalyser av sina garanti-
åtaganden och av utlåningen till statliga bolag. Enligt dessa är riskerna för
infrianden låga under de närmaste åren.
Verksamheten med att samordna andra myndigheters lån och garantier har
inriktats dels på att utarbeta lämpliga fördelningsgrunder för dessa garantier
och lån, dels på att i samverkan med Riksrevisionsverket (RRV) ta fram en ny
finansierings- och redovisningsmodell.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för Riksgäldskontorets
garantigivning är att på ett effektivt sätt till-
handahålla och bevaka garantier enligt beslut av
riksdag och regering. Kostnaderna för garanitverk-
samheten skall täckas av dess intäkter, sett över
en längre tidsperiod. Riksgäldskontoret skall även
bidra till att andra myndigheters lån- och
garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt.
Resurser 1995/96
Förslagsanslag 1995/96 1 000 kr
Övrigt:
Löner och andra förvaltningskostnader för garanti-
verksamheten flyttas över till Riksgäldskontorets
förvaltningskostnadsanslag, dvs. bruttobudgeteras.
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Regeringen delar Riksgäldskontorets bedömning att det ännu är för tidigt att
bedöma graden av måluppfyllelse i garantiverksamheten. Den tidsperiod som
hittills har förflutit, och för vilken det finns tillgång till uppgifter om
kostnader och intäkter, är för kort för att en sådan bedömning skall vara
meningsfull. Såvitt nu kan bedömas finns dock ingen anledning att nu förutse
något annat än en god måluppfyllelse. Även Riksgäldskontorets riskanalyser
indikerar detta, eftersom riskerna i garantistocken bedöms ha minskat.
Beträffande det andra målet, dvs. att bidra till att andra myndigheters
garanti- och långivning sker på ett effektivt sätt, kan konstateras att
Riksgäldskontoret hittills kraftsamlat kring kunskapsuppbyggnad inom området.
Enligt regeringens uppfattning bör Riksgäldskontoret i fortsättningen spela en
mer aktiv och pådrivande roll. Inriktningen av detta arbete redovisas i
avsnittet nedan.
Slutsatser
Avsikten med den statliga kreditgarantigivningen är att tjäna som ett komplement
till finansieringsmöjligheterna på den allmänna kreditmarknaden för finansiering
till vissa av statsmakterna bestämda önskemål. Enligt regeringens uppfattning
bör de övergripande målen för Riksgäldskontorets garantiverksamhet vara
oförändrade, dock med tillägget att målet för kontorets garantigivning är att på
ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka garantier enligt beslut av riksdag
och regering.
Både Riksgäldskontoret och RRV har uppgifter inom det statliga kreditgaranti-
området. Den principiella ansvarsfördelning mellan myndigheterna som lades fast
av riksdagen för fyra år sedan (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr.
1990/91:38) är alltjämt aktuell och bör även gälla i fortsättningen. Detta
innebär att Riksgäldskontoret skall ansvara för samordning av garantivillkor och
uppföljning av kostnader för garantiverksamheten, medan RRV skall ansvara för
frågor som rör redovisning och revision.
Genom kostnadsuppföljning, föreskrifter och samordning skall Riksgäldskontoret
verka för att andra myndigheters lån- och garantigivning bedrivs effektivt.
Kontoret skall därvid löpande utvärdera statens totala garantiverksamhet med
avseende på riskexponering, effektivitet och resultat samt fr.o.m. budgetåret
1995/96 årligen till regeringen redovisa sina bedömningar och förslag inom dessa
områden i en särskild rapport. För RRV:s del innebär den årliga rapporteringen
till regeringen att RRV skall informera om garantiramar, gjorda utfästelser,
garanterad kapitalskuld samt inkomster och utgifter till följd av lämnade
garantier.
Mot bakgrund av ovanstående gör regeringen följande bedömning beträffande
garantiverksamhetens framtida inriktning. Riksgäldskontoret bör prioritera
arbetet med att utveckla mått som anger faktiska och förväntade kostnader,
effektivitet och riskexponering i statlig garantiverksamhet. Vidare bör metoder
för riskbaserade avgifts- och subventionsberäkningar tas fram. Slutligen bör
kontoret uppmärksamma och i samverkan med RRV dels analysera de krav på
förändringar i det statliga finansierings- och redovisningssystemet som kan
aktualiseras, dels öka de garantigivande myndigheternas kompetens genom olika
informations- och utbildningsinsatser.
Vidare föreslår regeringen att löner och andra förvaltningskostnader för
garantiverksamheten flyttas över till Riksgäldskontorets förvaltningskostnads-
anslag, dvs. bruttobudgeteras. Skälet är främst att riksdagen i flera samman-
hang begärt att statens verksamhet i större utsträckning skall bruttoredovisas.
Enligt gällande principer och riktlinjer inom statsförvaltningen är huvudregeln
att förvaltningsutgifter som skall budgetstyras skall finansieras under raman-
slag, och inte under s.k. sakanslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för Riksgäldskontorets
garantiverksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i
avsnittet Slutsatser,
2. till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Under anslaget redovisas Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet, dvs.
avgifter från in- och utlåningen, löner och övriga förvaltningskostnader. Under
anslaget redovisas också avgifter för godkännande av handlingar för andra
statliga myndigheters låneavtal och därtill anslutande finansiella avtal samt
garantiåtagande på utländska marknader.
Ränteinkomster från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor
på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln.
Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamheten i uppdragsform. Det
övergripande målet för verksamheten är att ge lån och placeringsmöjligheter till
så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamheter subventioneras. Med
kunder avses i första hand myndigheter, men också affärsverk, statliga bolag,
fonder och stiftelser. Verksamhetens kostnader skall täckas av dess intäkter.
Överskott i verksamheten förs mot inkomsttitel.
Riksgäldskontoret
Verksamhetens omfattning har ökat kraftigt de senaste åren. De bakomliggande
faktorerna till detta är främst myndigheternas tillämpning av
kapitalförsörjningsförordningen och räntekontomodellen. Vidare har Riks-
gäldskontoret gett krediter under en övergångsperiod då vissa affärsverk om-
bildats till statliga bolag.
Tabell 7 Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet budgetåren
1990/91 - 1993/94
mkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
Avgifter 10,6 27,1 40,6 68,1
Adm.kostnader 2,3 2,3 5,6 7,8
Netto 8,3 24,8 35,0 60,3
Under perioden visar resultatet på ett stabilt överskott. De viktigaste
resurspåverkande faktorerna är antalet kunder och hur många ärenden dessa
anhängiggör. Intäkterna har ökat betydligt till följd av den snabba ökningen av
utlåningen, trots att avgifterna har sänkts. En ny avgiftsmodell har tagits fram
som skall införas successivt under budgetåret 1995/96. I den nya avgiftsmodellen
kommer avgiften baseras dels på beloppsstorleken, dels på servicegraden. I den
nuvarande avgiftsmodellen baseras avgiften endast på beloppsstorleken.
En undersökning som kontoret genomfört visar att kontorets kunder till
övervägande delen är nöjda med det sätt på vilket verksamheten bedrivs. Många
kunder har emellertid angett önskemål om mer rådgivning och information från
kontoret.
Regeringens övervägande
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som har gällt för Riksgälds-
kontorets in- och utlåningsverksamhet under
perioden 1991/92-1994/95 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Obetecknat anslag 1995/96 1 000 kr
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret bedrivit in- och utlånings-
verksamheten i enlighet med de mål som regering och riksdag ställt upp. Även
kontorets fördjupade anslagsframställning indikerar detta. Överskotten i verk-
samheten har emellertid varit för stora. Regeringen anser att det är positivt
att Riksgäldskontoret åtgärdat detta genom att byta avgiftsmodell.
Riksgäldskontoret har nyligen utvecklat produktivitetsmått för in- och ut-
låningsverksamheten. För att kunna använda dessa krävs emellertid mätdata från
flera budgetår, vilket saknas för närvarande. När sådana föreligger blir det
således möjligt att analysera produktivitetsutvecklingen i verksamheten.
Regeringen vill understryka vikten av att detta arbete fortsätter och
vidareutvecklas.
I sin fördjupade anslagsframställning tar Riksgäldskontoret upp frågan om
verksamhetens framtida inriktning. Riksgäldskontoret pekar på olika tänkbara
handlingsvägar, t.ex. att kontoret får en mer uttalad roll som internbank inom
staten. Regeringen har i ett tidigare avsnitt redogjort för sina bedömningar i
denna fråga.
**Fotnot**
[1]Riksgäldskontoret fördelar upplåningen på penning- och obliga-
tionsmarknaden på ett fåtal obligationslån, s.k. benchmarklån, för
att därigenom säkerställa god likviditet.
Slutsatser
Enligt regeringens uppfattning bör de övergripande målen för Riksgäldskontorets
in- och utlåningsverksamheten vara oförändrade i avvaktan på att en översyn görs
av statens finansfunktion.
Regeringen anser vidare att Riksgäldskontoret bör stäva efter att erbjuda sina
kunder ett utökat utbud av tjänster, med syfte att skapa incitament för ett
rationellare beteende inom staten vad gäller kassahållningsområdet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kr.
D. Vissa centrala myndigheter
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Vissa centrala
myndigheter m.m. 1 895,8 1 976,1 2 763,1 1 861,6 -166,2 -79,0
1) Prisnivå 1995/96
D 1. Tullverket
1993/94 Utgift 1 180 078 000
1994/95 Anslag 1 226 406 000
1995/96 Förslag 1 667 380 000
varav 1 111 586 666 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Generaltullstyrelsen
Tullverkets ansvarområde är att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt
och andra skatter och avgifter som tas ut vid import och export av varor. Vidare
ansvarar verket för uppgiften att övervaka och kontrollera trafiken till och
från utlandet så att bestämmeler om in- och utförsel av varor efterlevs. Till
verksamheten hör också att samla in och bearbeta uppgifter för
utrikeshandelsstatistiken.
Som prioriterade uppgifter har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95
angetts bekämpning av narkotikasmuggling, att medverka i arbetet med
internationella frågor och förhandlingar inom sitt verksamhetsområde, att
genomföra datorisering av tullverksamheten, att verka för att de som enligt 13 §
tullagen (1987:1065) godkänts som ombud att avge tulldeklarationer snarast
övergår till att lämna deklarationer i elektronisk form, samt att ge möjligheter
till ökade klarerings- och kontrollinsatser för näringslivets och samhällets
behov av nya flyg- och färjelinjer m.m.Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen
samt regionala och lokala tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen är
chefsmyndighet inom Tullverket och svarar därmed bl.a. för ledning av tullens
verksamhet. Generaltullstyrelsens huvudsakliga uppgift är därvid att utforma
ramar och direktiv samt göra prioriteringar beträffande de uppgifter som åvilar
Tullverket.
De fyra tullregionerna (Norra, Östra, Södra och Västra) leds av var sin
tulldirektion i Haparanda, Stockholm, Malmö och Göteborg. Tulldirektionerna är
regionala ledningsorgan.
De 35 tulldistrikten är de lokala tullmyndigheterna. Det finns sju tulkammare i
Norra regionen, tio i Östra, sju i Södra och elva tullkammare i Västra
tullregionen. Tullkamrarna är de lokala, självständiga tullmyndigheterna vid
vilka det mesta av den operativa verksamheten sköts, exempelvis handläggning av
export- och importärenden samt gränskontroll. Under tullkamrarna finns ett
tjugotal tullstationer, som är till annan ort lokaliserade delar av tullkammare.
Tullens verksamhet styrs till stor del av flödet av gods och trafikanter över
gränserna. Under budgetåret 1993/94 var verkets operativa arbetsuppgifter i
första hand:
- att faställa, uppbära och redovisa tull, mervärdesskatt och andra skatter och
avgifter som belöper sig på varor som förs in i eller ut ur Sverige. När
kommersiellt gods passerar gränsen får tullen de uppgifter som behövs för att
uppbörden skall kunna fastställas och debiteras. Uppgiftsinsamlingen sker
antingen på pappersdokument eller elektroniskt. Merparten av uppbörden kommer
från företag som har kredit för sin import.
För budgetår 1993/94 utgjorde tullklareringen den enskilt största
slutprestationen. Den helt dominerande delen av uppbörden består av
mervärdesskatt. Av den debiterade uppbörden 1993/94 på sammanlagt 95,4 mdkr
uppgick mervärdesskatten till 93%.
- att övervaka och kontrollera trafiken så att in- och utförselbestämmelser
efterlevs. Tullverket hade att övervaka ett fyrtiotal olika in- och
utförselregleringar.
- att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Underlaget
för Statistiska Centralbyråns (SCB) månatliga utrikeshandelsstatistik
utgjordes bl.a. av uppgifter som importörer och exportörer lämnade till
Tullverket för bearbetning.
Tullverket har även vissa uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret.
Uppgifterna är kopplade till funktionerna Ordning och säkerhet m.m.,
Utrikeshandel, Skatte- och uppbördsväsende samt Flyktingverksamhet. Inom
samtliga funktioner förutom Skatte- och uppbördsväsende är Tullverket
beredskapsmyndighet.
Per den 30 juni 1994 hade Tullverket 3 367 årsarbetskrafter inkl. övertid.
Tullverket hade budgetåret 1993/94 ett ramanslag på 1 231 191 tkr. Tabellen
nedan visar hur kostnaderna fördelade sig på Tullverkets olika
verksamhetsområden.
Verksamhetområden Andel av kostnaderna
Klarering och kontroll av transportmedel 10%
Klarering och kontroll av gods 57%
Kontroll i resandetrafiken 15%
Efterkontroll av företag 5%
Övervakning, allmän tillsyn 2%
Tullkriminaltjänst 11%
Summa 100%
Av årsredovisningen för budgetår 1993/94 framgår att bokslutet visar ett
underskott i årets kapitalförändring med 89 703 tkr. Underskottet beror i
huvudsak på periodiseringsdifferenser. Anslagsredovisningen visar ett
anslagssparande på 98 168 tkr.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat Tullverkets årsredovisning för
räkenskapsåret 1993/94. Årsredovisningen har upprättats i enlighet med de krav
som uppställts i regleringsbrevet eller i andra beslut för Tullverket och i
förordningen om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller invändningar med avseende på Tullverkets
sätt att sköta uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning samt att löpande
redovisning mot inkomsttitlar i riksredovisningen ej tillämpas fullt ut. Enligt
RRV bör Tullverkets ledning i framtiden ge hög prioritet åt att åtgärda dessa
brister. Rutiner, arbetsformer och systemstöd bör förbättras i syfte att
säkerställa reglementsenlig, effektiv och enhetlig uppbördsbevakning.
Organisationsöversyn
Tullverkets framtida roll påverkas i mycket stor utsträckning av ett svenskt
EU-medlemskap. Mot bakgrund av detta har regeringen i regleringsbrevet för
budgetåret 1994/95 uppdragit åt Generaltullstyrelsen att redovisa behovet av
organisatoriska förändringar.
Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 1 december 1994 i anledning härav
överlämnat en reviderad anslagsframställning för budgetår 1995/96 och bifogat
rapporten Förslag till organisation av Tullstaten vid ett svenskt medlemskap i
EU.
Generaltullstyrelsen har lämnat följande förslag till Tullverkets organisation
och resurstilldelning:
- Tullverkets nuvarande organisationsstruktur förblir i princip oförändrad.
Generaltullstyrelsen som chefsmyndighet svarar för ledning av tullens
verksamhet. Fyra tullregioner med en tulldirektion i varje region svarar för
regionala ledningsfunktioner och adminstrativt stöd. Ett större antal lokala,
självständiga enheter svarar för en heltäckande tullverksamhet inom ett givet
geografiskt område.
- Begreppen tullkammare och tullstation ersätts av benämningen tullmyndighet.
Myndighetsbegreppet innebär i organisatoriskt hänseende att denna ansvarar
för all verksamhet inom distriktet och att myndigheten definieras av sitt
geografiska område, tulldistriktet. Antal tulldistrikt är inte detsamma som
antal orter där det finns tullnärvaro. I de fall myndigheten har närvaro på
olika platser i ett distrikt blir dessa en del av myndighet.
- Den fasta tullnärvaron på lokal nivå minskar från 56 till 52 platser.
- Antal årsarbetskrafter minskar med 522 under budgetåret 1995/96.
- Som ett resultat av minskningen av årsarbetskraften kan Tullverkets ramanslag
minskas med 140 940 tkr beräknat på 12-månaders basis.
Generaltullstyrelsen hemställer att regeringen godkänner den föreslagna
inriktning av organisationen samt att Tullverket tilldelas ett ramanslag för
1995/96 med 1 711 687 tkr.
Slutligen har Generaltullstyrelsen hemställt att regeringen lägger fram förslag
om tullens tillgång till flygföretagens m.fl. bokningsdatorer.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Med utgångspunkt i Tullverkets uppgifter enligt
förordningen (1991:1524) med instruktion för Tull-
verket anges följande mål för tullverksamheten:
- att effektivt fastställa och uppbära tullar,
mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter
så att en riktig uppbörd kan säkerställas;
- att övervaka och kontrollera trafiken till och
från utlandet så att bestämmelser om in- och ut-
försel av varor efterlevs;
- att samla in och bearbeta uppgifter för utrikes-
handelsstatistikenså att ett underlag av en god
kvalititet kan inges.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1 667 380 000 kr
Resultatbedömning
Tullverkets styrmodell är välutvecklad och anpassad till de åtgärder som
vidtagits inom regeringskansliet för att förändra budgetprocessen, där tidigare
detaljstyrning av verksamhet har ersatts av rambudgetering samt mål- och
resultatstyrning.
Inom Tullverket tillämpas ett system för styrning och ledning av verksamheten
som bygger på en kedja av verksamhets-överenskommelser, som går från verkschef
till regionchef och vidare utåt i organisationen. Systemet baseras på styrning
via mätbara prestationsmål, integrering av verksamhet och ekonomi samt
delegering av ansvar. En viktig förutsättning för att systemet skall fungera
tillfredsställande är regelbunden uppföljning och utvärdering.
Systemet med styrning och ledning med hjälp av verksamhetsövenskommelser har
införts successivt. Budgetåret 1993/94 var andra året som systemet tillämpades
inom hela verket. Erfarenheterna visar bl.a. att systemet medför ökat
kostnadsmedvetande och bättre förutsättningar för långsiktig planering. Enligt
regeringens mening är det av stor vikt att detta arbete fortsätter.
Regeringen anser att resultatstyrningen kan förbättras genom en
vidareutveckling av sådana resultatmått som gör det möjligt att mäta effekterna
av insatta resurser. Tullverket bör överväga att i ökad utsträckning strukturera
redovisning och målformuleringar med utgångspunkt i de olika
verksamhetsgrenarna. Tullverket bör också i årsredovisningen tydligare redogöra
för sambandet mellan verksamhetsmål och övergripande mål. Vidare bör ett större
antal väsentliga slutprestationer redovisas och kommenteras.
Tullverkets uppbörd är i huvudsak ett resultat av klarering av det kommersiella
godset. Fastställande av uppbörd och debitering sker i dag, på grundval av
uppgifter från företagen, antingen på pappersdokument eller elektroniskt. Under
1994 uppnåddes ett av statsmakterna tidigare formulerat mål att hälften av
tulldokumenten skulle överföras elektroniskt. Den höga andelen måste dock delvis
förklaras av att tullupplagens rätt att utföra myndighetsuppgifter har kopplats
till att de anslutit sig till tulldatasystemet för elektronisk överföring. Denna
koppling finns inte inom EU. Det är av vikt att också i det nya läget få en stor
andel av företagen som lämnar sina meddelanden på detta sätt. Genom det svenska
medlemskapet frigörs kapacitet i tulldatasystemet som även kan användas av andra
myndigheter för uppgiftsinsamling från företag. Tullverket bör ge hög prioritet
åt genomförande av den del tulldatasystemet som avser att möjliggöra utfärdande
av tullräkningar på elektronisk väg. Detta skulle ge rationaliseringsvinster
inom Tullverket men framför allt inom de företag som är anslutna till systemet.
Ett införande av elektroniska tullräkningar ger också ytterligare företag
incitament till att använda tulldatasystemet.
RRV:s revisionsberättelse innehåller invändningar med avseende på Tullverkets
sätt att sköta uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning. I revisionsberättelsen
har RRV påvisat stor eftersläpning i överlämnandet av förfallna fordringar till
Kronofogdemyndigheten och även vad gäller anmälan till konkursförvaltare eller
Tingsrätt avseende bevakning av statens fordran i konkurser. Detta är särskilt
allvarligt med beaktande av att Skattemyndigheten bygger sin kontroll av att
utbetalningen av överskjutande skatt och mervärdesskatt ej sker till företag
eller privatpersoner som står i skuld till staten, på de uppgifter som finns hos
Kronofogdemyndigheten. RRV är kritisk till att uppföljning och bevakning
avseende uppbördsfordringar ej regelbundet tas fram och analyseras inom
Tullverket. För att kunna åstadkomma detta krävs säkerhet i system, rutiner och
organisation. RRV:s granskning visar att Tullverket i hög grad saknar systemstöd
för bevakning av uppbörd. Vidare saknas dokumenterade riktlinjer och rutiner för
hur verksamheten ska bedrivas.
I revisionsrapporten påtalar RRV vidare brister i tulldatasystemet, som lett
till att betydande belopp ej löpande avräknats mot inkomsttitlar. Efter
kontakter med RRV har schablonmässig korrigering av detta skett. Felet har
ackumulerats under budgetåret och påverkat beräkningar av statens budgetutfall.
Regeringen delar RRV:s bedömning att Tullverket bör prioritera
uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning. Rutiner, arbetsformer och systemstöd
inom uppbördsverksamheten bör förbättras i syfte att säkerställa
reglementsenlig, effektiv och enhetlig uppbördsbevakning. Vidare bör hög
prioritet ges åt att åtgärda bristerna i tulldatasystemet. Generaltullstyrelsen
har i sin reviderade anslagsframställning påpekat att man vidtagit åtgärder för
att komma till rätta med av RRV angivna problem.
Med anledning av effektiviseringar till följd av genomförda investeringar i
tulldatasystemet har Tullverket under femårsperioden 1991/92 till 1995/96 ett
rationaliseringskrav på drygt 300 mkr. Vid beräkning av anslaget har regeringen
tagit hänsyn till ovan nämnda besparingsbeting. För budgetåret 1995/96 uppgår
besparingen till ca 18 mkr.
I konsekvens med ändringarna i Jämställdhetslagen pågår f.n. ett arbete med att
i samverkan med arbetstagarorganisationerna ta fram en ny jämställdhetsplan för
Tullverket. Jämställdhetsarbetet ingår som en del i
verksamhetsöverenskommelserna mellan Generaltullstyrelsen och regionala/lokala
myndigheter och följs sedan upp i den årliga verksamhetsredovisningen. En
strävan är bl.a. att tillsätta fler kvinnliga chefer.
Tullverkets organisation
Europeiska Unionen grundar sig bl.a. på en tullunion som innebär att
medlemsländerna skall ha enhetliga regler, särskilt när det gäller att
fastställa tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga
om liberaliseringsåtgärder och exportpolitik samt när det gäller att vidta
handelspolitiska skyddsåtgärder. Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken
är centrala inslag i EG-samarbetet och förutsättningarna för en fungerande inre
marknad. Genom den nu helt genomförda tullunionen har EU blivit ett enda
tullområde, i vilket varor i princip kan röra sig fritt på samma sätt som i ett
enskilt land. På denna inre marknad har begreppen import och export förlorat sin
betydelse: någon tullklarering av kommersiellt gods förekommer inte längre vid
passering av de inre gränserna, utan klareringsverksamheten inriktas primärt på
gemenskapens yttre gräns.
Ett svenskt EU-medlemskap leder således till mycket stora förändringar för
Tullverket. Regeringen konstaterar att ett omfattande förberedelsearbete har
utförts inom Tullverket, varför myndigheten får anses vara väl förberedd för de
nya uppgifter ett medlemskap innebär.
Vid en bedömning av Tullverkets framtida verksamhet är det viktigt att skilja
mellan arbetssituationerna vid yttre resp. inre gräns. Med yttre gräns avses
EU:s gräns mot tredje land, medan inre gräns avser gräns mellan medlemsländer.
Vid ett svenskt medlemskap i EU innebär begreppen yttre och inre gräns
följande. Landgränsen mot Norge är yttre gräns, medan landgränsen mot Finland är
inre gräns. Den svenska kusten är yttre gräns. Svenska hamnar är en del av yttre
gräns, frånsett del av hamn där det bara förekommer reguljär trafik med andra
EU-medlemsstater vilken blir inre gräns. Flyplatserna blir yttre gräns för varor
till/från tredje land och inre gräns vad gäller flygningar till/från EU-området.
Vid yttre gräns kommer Tullverkets arbetsuppgifter att i huvudsak vara de samma
som idag. Gränskontrollen kommer dock inte längre att vara enbart en nationell
angelägenhet eftersom den syftar till att ta tillvara hela unionens intresse. En
stark yttre gränskontroll är på så sätt en av förutsättningarna för den fria
rörligheten över de inre gränserna. Det finns ingen enhetlig uppfattning inom EU
om vad som är att anse som en stark kontroll. Yttre gränskontrollutredningen
(SOU 1994:124) konstaterar att det inte krävs någon omedelbar förändring av
formerna för yttre gränskontroll vid ett EU-medlemskap. Det faktum att
kontrollen skall göras i alla medlemsländers intresse kan dock göra tullens
uppgifter mer komplexa än för närvarande, särskilt vad gäller tillämpning av
EU:s tulltariff och procedurer samt jordbrukspolitik, tredjelandsavtal och
handelsregleringar. Regeringen bedömer, i likhet med Yttre gränskontrol-
lutredningen, att någon omedelbar förändring av Tullverkets arbetsformer vid den
yttre gränsen inte är påkallad.
Generaltullstyrelsen redovisar att arbetsvolymen för Tullverket vid den inre
gränsen minskar betydligt vid ett EU-medlemskap. Förändringarna i tullarbetet
innebär främst minskade antal dokument och tranportmedel som behöver klareras.
Gentemot övriga medlemsstater inom EU upphör klarering av kommersiellt gods.
Uppskattningsvis 60-65% av tulldokumenten har avsett handel med EU-länder inkl.
Finland och Österrike. Enligt Tullverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94
läggs drygt 53% av arbetstiden inom Tullverkets verksamhetsområden på klarering
(stödfunktioner m.m. ej inräknade). Detta innebär följaktligen att en mycket
stor del av Tullverkets uppgifter bortfaller vid ett EU-medlemskap.
Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att utnyttja de möjligheter
till besparingar som Sveriges deltagande i Europaintegrationen medför. Ett av de
mest uppenbara områdena för sådana besparingar är tullverksamheten.
Utgångspunkten för ett ställningstagande om Tullverkets framtida dimensionering
bör vara vad som är en lämplig omfattning till följd av de arbetsuppgifter som
bortfaller vid ett EU-medlemskap. Den besparing som staten kan göra genom
minskad dimensionering av Tullverket är direkt en effekt av ett EU-medlemskap.
Som nyss nämnts försvinner en mycket stor del av Tullverkets verksamhetsvolym
vid ett medlemskap i EU.
I samband med EU-medlemskapet flyttas mervärdesbeskattning av EU-handeln från
Tullverket till skatteförvaltningen. Enligt vad regeringen erfar har Tullverket
och Riksskatteverket (RSV) kommit överens om att Tullverket skall medverka i
insamling av vissa uppgifter för RSV:s räkning avseende momsuppgifter om handeln
med EU-länder.
En av Tullverkets huvuduppgifter är att samla in primäruppgifter till den
svenska utrikeshandelsstatistiken. Vid ett EU-medlemskap kommer inte längre
statistikuppgifter som rör EU-handeln att hämtas från tullhandlingar. I stället
har EU:s statistikmyndighet (Eurostat) utvecklat ett nytt statistiksystem
(Intrastat) för uppgiften. Statistiska Centralbyrån (SCB) och
Generaltullstyrelsen har föreslagit en arbetsfördelning som innebär att SCB
fastställer vilka företag som skall lämna uppgifter samt vilka uppgifter som de
skall lämna. Enligt förslaget skall Tullverkets uppgift vara att samla in
uppgifterna och kontrollera att de är rimliga. SCB svarar sedan för publicering
och vidarebefordran till Intrastat. Regeringen har i ett särskilt beslut angett
att denna arbetsfördelning mellan myndigheterna skall gälla tills dess
Tullverkets organisationsstruktur fastställts. Regeringen anser att
huvudansvaret för Intrastat bör ligga på SCB. Enligt regeringens bedömning är
det emellertid inte möjligt att redan för budgetåret 1995/96 lägga över hela
ansvaret på SCB. Således bör för budgetåret 1995/96 den nuvarande
ansvarfördelningen bestå. Regeringen förutsätter att Tullverket genomför
erforderligt datautvecklingsarbete för Intrastat.
Vad gäller kontroll av gods, transportmedel och resandetrafiken svarar den för
ca 26% av Tullverkets resursåtgång (stödfunktioner m.m. ej inräknade). Den fria
rörligheten inom EU bygger bl.a. på principen att det inte skall förekomma någon
kontroll vid inre gränsen. Denna princip är dock inte undantagslös och innebär
inte att all kontroll vid inre gräns försvinner. Regeringen har i olika
sammanhang deklarerat att Sverige som EU-medlem inte kommer att tolerera en
sänkt ambitionsnivå vad gäller smuggling av narkotika, vapen m.m. Regeringen har
därför i proposition Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop.
1994/95:34, bet. 1994/95:SkU 8, rskr. 1994/95:96) föreslagit bl.a. att tullens
befogenheter att ingripa mot illegal införsel av bl.a narkotika och vapen skall
behållas tills vidare i avvaktan på att nya kontrollsystem och arbetsmetoder
införts och att tullmyndigheternas nuvarande befogenheter att göra s.k.
stickprovskontroller av personer och fordon vid gränsen skall bibehållas. Av
propositionen framgår dock att stickprovskontroller inte får tillämpas så att
objekten uttas slumpmässigt, då detta torde vara otillåtet mellan EU-länder.
Däremot ger reglerna i tullagen stöd för selektiv kontroll, också sådan som inte
grundar sig på brottsmisstanke. Enligt propositionen bör det vara en uppgift för
Generaltullstyrelsen att se till att kontrollen utövas på ett sätt som inte står
i strid med EU-reglerna.
Generaltullstyrelsen konstaterar vidare att en mycket betydande del av
lastbilstrafiken till och från Sverige rör EU. Detta innebär en kraftig
minskning av verksamhetsunderlaget för dokumentkontroll, framför allt vid
färjeorter med trafik till och från Danmark, Tyskland och Finland samt
landgränsen mot Finland. Även när det gäller efterkontroll av företag innebär
ett medlemskap i EU en minskning av antal företag som behöver kontrolleras.
De förslag som framförts av Tullverket angående kompensatoriska åtgärder, dvs
utbyggd underrättelseverksamhet och ökad satsning på revisionsverksamhet innebär
enligt regeringens bedömning inga omfattande personalbehov och bör, inte minst
mot bakgrund av den kraftiga minskningen av verksamhetsunderlaget, kunna rymmas
inom befintliga resursramar för kontroll-, övervakning- och tullkriminaltjänst.
En minskning av Tullverkets organisation bör således inte i negativ riktning
påverka Tullverkets möjligheter att fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom
gränskontrollen och narkotikabekämpningsområdet.
Regeringen har den 22 december 1994 beslutat att flygplatserna Arlanda,
Landvetter och Sturup inkl. svävarterminalen i Malmö vid ett svenskt medlemskap
i EU skall utgöra internationella gemenskapsflygplatser enligt förordningen
(EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr
2913/92 om en tullkodex för gemenskapen artikel 190 b. Regeringen gav samtidigt
Generaltullstyrelsen i uppdrag att i samråd med Luftfartsverket utreda om
ytterligare svenska flygplatser bör ges denna benämning. Regeringens beslut
innebär inte någon prövning av på vilka flygplatser trafik till och från andra
länder skall tillåtas eller av omfattningen av sådan trafik. Dessa frågor skall
även vid ett medlemskap i EU hanteras på samma sätt som idag.
Mot bakgrund av den grundläggande förändringen vad gäller bl.a.
gränsformaliteter bör Tullverkets nuvarande organisationstruktur ifrågasättas.
Verket är idag uppdelad i tre organistoriska nivåer med ett stort antal, ofta
små, lokala myndigheter som har totalansvar och resurser för en heltäckande
tullverksamhet inom ett givet geografiskt område. Det kan diskuteras om behovet
finns av tre organisatoriska nivåer inom verket. Nedläggningar av lokala
organisatoriska enheter bör minska behovet av en uppdelning på lokal och
regional nivå. Enligt regeringens bedömning kommer det i framtiden att ställas
allt högre krav på det nya tullverk som blir följden av en EU-anpassning. Dagens
organisation med ett stort antal relativt små enheter får svårt att hålla den
kompetens nivå som krävs. Dessutom innebär det stora antalet myndigheter att ad-
minstrationen blir relativt kostsam.
Utvecklingen av tekniken har möjliggjort kommunikation mellan Tullverket och
företagen via olika IT-media. Samtidigt har tullens rörlighet i arbetet ökat.
Detta innebär enligt regeringens mening att kravet på Tullverkets fasta fysiska
närvaro har minskat, vilket i sin tur bör få konsekvenser för antalet bemannade
tullplatser samt dessas geografiska placering. Regeringen bedömer att tullen
genom tulldatasystemet kan behålla en god servicenivå gentemot näringslivet även
där tullnärvaron upphör.
Sammanfattningsvis ställer sig regeringen tveksam till Generaltullstyrelsens
organisationsförslag som innebär att Tullverkets befintliga
organisationsstruktur i princip bibehålls, trots att ett EU-medlemskap leder
till grundläggande förändringar vad gäller såväl gränsformaliteter som
arbetsvolymer. Enligt regeringens mening bör Generaltullstyrelsen på nytt
överväga om den befintliga organisationsstruktur är den mest ändamålsenliga och
optimala. Det bör emellertid inte ankomma på vare sig regeringen eller riksdagen
att exakt fastställa Tullverkets organisationsstruktur. I stället är det
trafikens och näringslivets behov av tullinsatser samt statsmakternas krav på
effektivitet och rationell klarerings- och kontrollverksamhet hos Tullverket som
bör vara styrande för hur tullverksamheten organiseras och lokaliseras. Enligt
regeringens mening bör det ankomma på Generaltullstyrelsen att i enlighet med
det tidigare organisera och forma de nya tullmyndigheterna.
Vad gäller Generaltullstyrelsens hemställan om resurstilldelning för budgetår
1995/96 motsvarande 1 711 687 tkr är regeringen inte beredd att ställa sig bakom
den. I Generaltullstyrelsens förslag ingår besparingar till följd av ett svenskt
EU-medlemskap motsvarande en årskostnad på 140 940 tkr vad gäller
personalminskningar samt 2 110 tkr för övriga kostnader.
Som tidigare redogjorts för leder ett svenskt EU-medlemskap till en kraftig
minskning av Tullverkets klareringsverksamhet, inkluderande uppbördsverksamhet
och verksamhet som rör utrikeshandelsstatistiken. Utöver detta innebär ett
EU-medlemskap förändringar inom kontrollverksamheten som leder till ytterligare
minskning av tullens verksamhetsunderlag, framför allt vad gäller företags- och
dokumentkontroll. Vidare bör, enligt regeringens bedömning, en mer anpassad
organisationsstruktur kunna leda till effektivitetsvinster.
Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att redan under nästa budgetår
utnyttja möjligheter till besparingar som ett svenskt medlemskap i EU medför.
Tullverket omfattas också av regeringens program för minskning av statlig
konsumtion.
Budgetåren 1995/96 och 1997 har anslaget räknats ned med
150 000 tkr vardera. År 1998 räknas anslaget ned med 62 800 tkr. Följaktligen
beräknas anslagsnivån år 1998 ha sänkts med totalt 362 800 tkr. Huvuddelen av
den totala nivåsänkningen kan hänföras till minskade verksamhetsvolymer med
anledning av EU-medlemskapet. En mindre del är ett resultat av regeringens krav
på effektiviseringsvinster i samband med omorganisationen av myndigheten.
Generaltullstyrelsen har, enligt vad regeringen erfarit, vidtagit ett antal
åtgärder för att minska utgifterna, och därmed antalet anställda, inför
EU-medlemskapet. Besparingen kan likväl inte uppnås utan en genomgripande
förändring av myndigheten samt betydande personalreduktion. Regeringen har
noterat att Generaltullstyrelsen har ett betydande anslagssparande vid ingången
av innevarande budgetår och har erfarit att detta torde vara lika stort vid
utgången av budgetåret. Regeringens förslag om besparing på Tullverket innebär
att besparingen fördelas ut på tre och ett halvt år. Detta ger myndigheten
flexibilitet vid genomförandet av omorganisationen. Enligt trygghetsavtalet har
Trygghetsstiftelsen och myndigheterna möjligheter att vidta olika åtgärder för
att så långt som möjligt skapa förutsättningar för att förhindra att anställda
blir arbetslösa till följd av arbetsbrist. Myndigheterna bestämmer själva om
vilka åtgärder inom ramen för trygghetsavtalet som skall vidtas. Regeringen
bedömer att Generaltullstyrelsen har erforderliga ekonomiska resurser för att
tillämpa trygghetsavtalet vid den personalminskning som kommer att bli följden
av regeringens förslag. Vilka åtgärder som kan bli aktuella är en fråga för
Generaltullstyrelsen att avgöra inom ramen för de ekonomiska resurser som verket
förfogar över.
Generaltullstyrelsen har i den förenklade anslagsframställning för budgetåret
1995/96 begärt särskilda resurser för EU-konsekvenser dels för fortsatt
systemanpasning av datastödet och dels för ökade kostnader för resor. Vidare
begärs särskilda resurser som kompensation för minskade intäkter till följd av
minskad försäljning av trycksaker m.m. Regeringen har inte funnit det möjligt
att nu bevilja de ytterligare medel som begärts. Det får ankomma på
Generaltullstyrelsen att finansiera detta inom sin totalram.
Generaltullstyrelsen har i skrivelsen till regeringen hemställt om att få
tillgång till flygföretagens m.fl. bokningsdatorer som ett led i utvecklingen av
nya kontrollmetoder. Enligt regeringens mening är det för tidigt att i detta
skede ta ställning till denna fråga. Förslaget förs fram även i
EU-gränskontrollutredningens betänkande (SOU 1994:131). Betänkandet är f.n.
föremål för remissbehandling.
Tullverkets anslagsframställning och bokslut ger inte någon anledning att
ompröva inriktningen av verksamheten utöver EU-förändringen.
Slutsatser
Ett svenskt medlemskap i EU leder till kraftigt minskade arbetsvolymer inom
Tullverket. Minskningen rör främst klareringsverksamheten, men även andra
verksamhetsområden inom verket berörs.
Enligt regeringens mening bör Tullverkets anslagsnivå minskas med motsvarande
362 800 tkr under budgetperioden 1995/96 - 1998. För budgetåret 1995/96 bör
minskningen av Tullverkets anslag vara 150 000 tkr. Besparingen kan inte uppnås
utan en genomgripande förändring av myndigheten samt betydande
personalreduktion. Tullverkets fasta närvaro kan komma att minska. Detta kan
kompenseras med ytterligare ökad rörlighet och flexibilitet i verksamheten.
Det bör ankomma på Generaltullstyrelsen att organisera och forma de nya
tullmyndigheterna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1.till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 667 380 000
kr.
2.godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Tullverket för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
D 2. Konjunkturinstitutet
1993/94 Utgift 25 096 000
1994/95 Anslag 28 017 000
1995/96 Förslag 41 899 000
varav 27 854 000 beräknat för juli 1995-juni 1996.
Anslaget för budgetåret 1994/95 justeras med 490 000 kr till följd av minskade
lokalkostnader. Det blir därmed 27 527 00 kr.
Konjunkturinstitutets inkomster beräknas till 1,8 miljoner kronor för bud-
getåret 1995/96 (innevarande budgetår 1,3 miljoner kronor). Inkomsterna dispo-
neras av Konjunkturinstitutet.
Anslagskrediten uppgår till 2,1 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (innevarande
budgetår 1,4 miljoner kronor).
Konjunkturinstitutet skall följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom
och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva
forskning i anslutning därtill. Verksamheten omfattar tre huvudområden: analys-
och prognosverksamhet, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar.
Inför budgetåret 1994/95 beslöt Riksdagen att de övergripande målen för
Konjunkturinstitutets verksamhet skall ligga fast under perioden
1994/95-1996/97. En omprioritering av den löpande verksamheten skall ske så att
ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp. Planeringsramen för
Konjunkturinstitutets verksamhet för perioden 1994/95-1996/97 fastställdes till
84 051 000 kr.
Vad beträffar den löpande verksamheten angavs i regleringsbrevet för budgetåret
1994/95 att ökad vikt skall läggas vid analys av de ekonomiska förloppen och
prisutvecklingen samt sambanden mellan ekonomins finansiella och reala delar.
Forskningens inriktning skall vara sådan att den i största möjliga mån främjar
den övriga verksamheten hos institutet och Finansdepartementets ekonomiska
avdelning. Modellutvecklingsarbetet skall bedrivas med sikte på att åstadkomma
mer användarvänliga modeller för såväl kort- som långsiktiga beräkningar som är
väl förankrade i ekonomisk teori. Den särskilda utredningsverksamheten bör
vidareutvecklas. Institutet skall aktivt bidra till att förbättra den ekonomiska
statistiken.
Institutet har för innevarande budgetår tilldelats 400 000 kr för färdig-
ställande av en finansiell modell med endogent beräknade räntor. I den för-
enklade anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 har institutet begärt
ytterligare 300 000 kr för detta ändamål. För att utveckla metoder för
miljöräkenskaper i monetära termer har institutet för innevarande budgetår
tilldelats 600 000 kr. För nästa budgetår äskas en ökning av anslaget med
900 000 kr för detta ändamål.
Konjunkturinstitutet har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 följt
bokföringsförordningen (1979:1212, med ändringar 1991:1026 och 1994:353).
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för Konjunkturinstitutets
verksamhet som gäller för perioden 1994/95-1996/97
bör ligga fast.
Resurser 1995/96:
Ramanslag 41 899 000
Beräknade avgiftsinkomster 1 800 000
Den bedömning som gjorts av Konjunkturinstitutets verksamhet ger inte anledning
att ompröva verksamhetsinriktningen. Den har bedrivits i stort sett med en sådan
inriktning att de uppsatta målen uppnås.
I enlighet med den besparingsprincip som generellt tillämpas i årets
budgetförslag har ramanslaget för budgetåret 1995/96 räknats ned med 5 procent i
förhållande till innevarande budgetår. En engångsvis förstärkning av anslaget
med 300 000 kr budgetåret 1995/96 för att Konjunkturinstitutet skall kunna
slutföra regeringsuppdraget om en finansiell modell är emellertid motiverad.
Dessutom bör anslaget räknas upp med 900 000 kr budgetåret 1995/96 för att
institutet skall kunna utföra regeringsuppdraget om miljöräkenskaper. Dessa
förstärkningar innebär att den totala minskningen av ramanslaget 1995/96 till
följd av det generella besparingskravet blir förhållandevis begränsad.
Till följd av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion beräknas
anslagsnivån år 1998 ha sänkts med 1,7 miljoner kronor från budgetåret 1995/96.
Slutsatser
De övergripande mål och de riktlinjer för inriktningen av Konjunkturinstitutets
verksamhet som lagts fast för budgetåret 1994/95 bör gälla även för budgetåret
1995/96.
Anslaget bör i enlighet med det generella besparingskravet räknas ned med
5 procent. För slutförande av modellprojekt samt för utförande av miljörä-
kenskapsprojekt bör anslaget förstärkas med 300 000 kr respektive 900 000 kr.
För budgetåren 1997 och 1998 bör anslaget räknas ned med 843 000 kronor båda
åren.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
41 899 000 kronor,
2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Konjunkturinstitutets
verksamhetsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i
avsnittet "Regeringens överväganden".
D 3. Finansinspektionen
1993/94 Utgift 89 277 000
1994/95 Anslag 98 147 000
1995/96 Förslag 150 463 000
varav 99 396 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en sammanslagning av
Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen och är enligt sin instruktion
(1992:102) central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella
marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet.
De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det
finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott
konsumentskydd.
Inspektionen bedriver sin verksamhet uppdelad i fyra avdelningar, försäkrings-
marknadsavdelningen, kreditmarknadsavdelningen, värdepappersmarknadsavdelningen
och administrativa avdelningen. Därutöver finns gemensamma enheter för EU-,
konsumenträtts- och redovisningsfrågor. Finansinspektionen fullgör även
kanslifunktionen åt Bokföringsnämnden (BFN).
Från anslaget betalas löne- och övriga förvaltningskostnader m.m. samt
lokalkostnader vid Finansinspektionen. Innevarande budgetår har inspektionen
anvisats ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet.
Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under inspektionens tillsyn.
Avgifterna är obligatoriska och beräknas med utgångspunkt från inspektionens
ramanslag. Avgiftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under in-
komsttitel och skall överensstämma med storleken på ramanslaget. För inspek-
tionen tillämpas således s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick anslagssparandet till ca 3,7
miljoner kronor.
RRV:s revisionsberättelse över Finansinspektionens årsredovisning innehåller
inte någon erinran.
Finansinspektionen tillhör de myndigheter som ingår i budgetcykel tre. Detta
innebär att inspektionen lämnade sin första årsredovisning till regeringen den 1
oktober 1994. Enligt tidigare beslut skall resultatredovisningen ske
avdelningsvis. Avdelningarna utgör således inspektionens olika
verksamhetsgrenar. Inspektionen har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94
redovisat bl.a. följande verksamhet.
Försäkringsmarknadsavdelningen. Den operativa tillsynen har bl.a. omfattat
platsundersökningar av olika slag. Dessutom har omfattande utredningar av tre
konkursdrabbade försäkringsbolag avslutats. Gota Banks s.k. finansiella
försäkring har granskats. Verksamheten inom försäkringskoncerner är föremål för
granskning och analys. Rapportgranskning och finansiell analys har utförts av
material från instituten. Nyckeltal har utvecklats för att bättre belysa
bolagens ekonomi. Ändringarna i försäkringsrörelselagstiftningen till följd av
EES-avtalet har medfört ett omfattande föreskriftsarbete. Koncessions- och
tillståndsverksamheten har innefattat bl.a. koncessionsansökningar och ärenden
om gränsöverskridande verksamhet. Vidare har ärenden om registrering av försäk-
ringsmäklare handlagts.
Kreditmarknadsavdelningen. Under budgetåret har platsundersökningar genomförts
hos kreditinstitut verksamma såväl i Sverige som i utlandet. I ett särskilt
projekt har inspektionen kartlagt hur institut övertagit pantsatt egendom till
skyddande av fordran och utarbetat särskilda rapporteringsrutiner för detta. För
att utreda om ekonomisk brottslighet förekommit hos de banker som sökt statligt
stöd har inspektionen genomfört speciella undersökningar av större
kreditförlustengagemang. Inspektionen har givit ut nya riktlinjer för åtgärder
mot penningtvätt inom kreditmarknaden. Tillsynen av instituten har utvecklats
från en institutionell till en funktionsinriktad tillsyn. Förslag till allmänna
råd som innehåller riktlinjer för att säkerställa tillfredsställande styr-, in-
formations- och kontrollsystem hos instituten har utarbetats. Den tillsyn av
kreditinstitut som inspektionen utövar genom granskning och analys av inkommande
rapporter har alltmer koncentrerats på sådana uppgifter som speglar risker inom
institutens olika verksamhetsområden. Samarbetsavtal har träffats med
tillsynsmyndigheter i Storbritannien, Frankrike och Luxemburg samt med övriga
nordiska tillsynsmyndigheter. Inspektionen har behandlat ett ökat antal
ansökningar om tillstånd att driva bankrörelse.
Värdepappersmarknadsavdelningen. Den operativa tillsynen har omfattat bl.a.
platsundersökningar på värdepappersbolag och bankers värdepappersrörelser för
att öka kunskapen om marknadens bedömning av väsentliga risker inom
värdepappersområdet. Vidare har en kartläggning genomförts av den
riskrapportering som sker internt i instituten. Granskningen har även innefattat
kontroll av bolagens rutiner för kreditgivning/bevakning och rutiner avseende
registrering och makulering av värdepappersaffärer. Också resultatutveckling och
riskexponering har undersökts hos ett antal penningmarknadsaktörer. Regelbundna
tillsynsmöten har hållits med företrädare för de tre auktoriserade börser som
för närvarande finns på marknaden och med Värdepapperscentralen VPC AB.
Avdelningen har också tagit emot och bearbetat rapporter från värde-
pappersinstitut, fondbolag och värdepappersfonder som står under inspektionens
tillsyn. Vidare har auktorisationer av pensionssparinstitut skett inom ramen för
den nya sparformen individuellt pensionssparande. Avdelningens arbete har
härutöver bl.a. innefattat handläggning av frågor om sammanläggning av
värdepappersfonder och granskning av emissions- och erbjudandeprospekt.
Vissa övriga frågor, m.m. Finansinspektionen har på uppdrag av regeringen
utarbetat en sammanställning över kostnader som uppstått för inspektionen till
följd av den s.k. finanskrisen. Enligt inspektionens beräkningar har
finanskrisen medfört direkta merkostnader på 4,2 miljoner kronor och indirekta
kostnader på 60,2 miljoner kronor från och med september 1990 till och med juni
1994.
Inom det civila försvaret ansvarar Finansinspektionen för funktionen
Finansiella tjänster (f.d. funktionerna Enskild försäkring m.m. och
Betalningsväsende). En viktig uppgift under budgetåret 1993/94 har varit att,
vid sidan av uppföljning av bolagens beredskapsplanering, förbereda en
funktionskonferens med beredskapsövning under hösten 1994.
Finansinspektionen har länge haft som praxis att kräva att kvinnors högre
genomsnittliga livslängd skall återspeglas i premiesättningen för
livförsäkringar. Emellertid finns det många andra kända skillnader mellan olika
personkategorier där inspektionen inte krävt motsvarande differentiering i
premiesättningen. Inspektionen har därför ändrat sin hittillsvarande praxis. I
fortsättningen får försäkringsbolagen själva bestämma om skillnaden i
genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor skall beaktas vid
premiesättningen.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden
1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 1995/96 150 463 000 kr
Resultatbedömning
Av resultatredovisningen framgår att inspektionen under budgetåret 1993/94 gjort
flera viktiga insatser inom sina olika verksamhetsgrenar. Ett problem med
inspektionens resultatredovisning, som bl.a. påpekats av RRV, är att den inte
innehåller någon analys av utfallet av verksamheten i förhållande till
regeringens verksamhetsmål eller egna resultatmål. Denna omständighet försvårar
regeringens möjlighet att göra en samlad bedömning av resultatet av
inspektionens verksamhet. Regeringen förutsätter att inspektionen åtgärdar detta
i kommande resultatredovisningar.
Regeringen noterar vidare med tillfredsställelse att inspektionen under
budgetåret genomfört en långtgående omstrukturering av myndigheten med syfte att
effektivisera tillsynsarbetet, och att detta klarats inom givna resursramar
trots vissa personalkonsekvenser.
Slutsatser
De övergripande målen för inspektionens verksamhet bör även i fortsättningen
vara att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt
att verka för ett gott konsumentskydd.
Inom inspektionens samtliga verksamhetsgrenar bör verksamheten även fort-
sättningsvis i första hand inriktas på att vidareutveckla effektiva metoder för
finansiell analys och operativ tillsyn. En prioriterad uppgift är också att
ytterligare utveckla samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder. För
t.ex. värdepappersmarknadsavdelningens vidkommande innebär införlivandet med den
svenska lagstiftningen av direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster inom
värdepappersområdet att den inre marknaden fullt ut förverkligas på detta
område. Som en följd av detta ökar också kraven på samarbete med
tillsynsmyndigheter i andra länder. Inom försäkringsområdet bör system utvecklas
för kontroll av de nya EG-harmoniserade placeringsreglerna för försäkringsbolag
som snart kommer att införas. Dessutom bör försäkringsmäklarnas ökade betydelse
på försäkringsmarknaden beaktas. Sveriges medlemskap i EU kommer att innebära
ett ökat engagemang i för unionen gemensamma frågor även inom inspektionens
ansvarsområde. Det gäller i första hand i samband med deltagande i EU:s
kommittéer och arbetsgrupper samt ökade krav på medverkan i beredningen av olika
frågor i anslutning till EU-arbetet. Utrymme för dessa nya uppgifter måste
skapas genom ett delvis förändrat arbetssätt och genom omprioriteringar.
Under några år tilldelades de tidigare inspektionsmyndigheterna ett antal nya
arbetsuppgifter utan att ytterligare resurser tillfördes i någon större
utsträckning. Finansinspektionen har dock sedan bildandet 1991 erhållit ökade
resurser varje budgetår. Inspektionen har nyligen genomfört en genomgripande
omorganisation och i samband med detta sett över verksamhetens innehåll och
inriktning. I likhet med inspektionen anser regeringen att inspektionen mot
bakgrund av dessa förhållanden bör bli föremål för fördjupad prövning inför
perioden 1997-1999. Regeringen har för avsikt att i en sådan prövning
långsiktigt analysera ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella
tillsynen.
RRV har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till nytt avgiftssystem
för Finansinspektionens tillsynsverksamhet m.m. Avsikten är att förslaget skall
remissbehandlas under första delen av 1995.
En fråga om överflyttning av viss del av kapitalmarknadsstatistiken från
Finansinspektionen till Statistiska centralbyrån (SCB) är under beredning i
regeringskansliet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Finansinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
150 463 000 kr.
D 4. Riksrevisionsverket
1993/94 Utgift 151 149 000
1994/95 Anslag 173 743 000
1995/96 Förslag 257 157 000
varav 170 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet för statlig revision
och redovisning.
De övergripande målen för RRV är att verka för effektivitet i staten och i
statliga åtaganden samt en säker och ändamålsenlig ekonomiadministration i
statlig verksamhet. Revisionen skall bedrivas oberoende, även i förhållande till
den normerande verksamheten vid verket.
Avgiftsinkomsterna som RRV disponerar beräknas för budgetåret 1995/96 till
332,0 miljoner kronor varav 221,3 miljoner kronor beräknas för perioden juli
1995 till och med juni 1996. Innevarande budgetår beräknas avgiftsinkomsterna
som verket disponerar till 233,0 miljoner kronor. Verkets avgiftsinkomster
härrör till största delen från systemverksamheten.
Riksrevisionsverket
RRV har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna Årlig
revision, Effektivitetsrevision samt Ekonomi och resultatstyrning. För vardera
av dessa har regeringen formulerat verksamhetsmål.
Budgetåret 1993/94 innebar nya förhållanden för verket. Främst gällde detta
införlivandet av delar av tidigare Försvarets civilförvaltning enligt riksdagens
beslut. Denna förändring innebar bl.a. en högre omslutning av den avgiftsfinans-
ierade verksamheten, som budgetåret 1993/94 uppgick till närmare 60 procent av
verkets omslutning.
RRV har enligt god revisionssed granskat och avlämnat revisionsberättelser för
samtliga statliga myndigheter samt ca 100 stiftelser och bolag.
RRV har vidare genomfört 20 effektivitetsrevisionella projekt och ett antal
regeringsuppdrag samt avlämnat ca 120 remissvar.
Den tidplan som lades fast för genomförandet av förändringarna av redovisning
och finansiering i staten har hållits. RRV har till regeringen redovisat en
samlad bedömning av det ekonomiadministrativa läget i statsförvaltningen och
revisionens resultat, vilken redovisas i bilaga 1.
I årsredovisningen har RRV redovisat arbetet med att utveckla kvaliteten i
verksamheten. För den årliga revisionen redovisas externa bedömares synpunkter
på kvaliteten i RRV:s insatser. Sammantaget ges en positiv bild av RRV:s
insatser.
Anslagssparandet för budgetåret 1993/94 uppgår till 11,0 miljoner kronor,
vilket innebär att det utgående anslagssparandet uppgår till 19,8 miljoner
kronor. Medlen har reserverats för att täcka kostnader främst i samband med
RRV:s flytt till nya lokaler i augusti 1994.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som beslutades år 1993 ligger
fast och omfattar även budgetåret 1995/96.
Resurser 1995/96:
Ramanslag 257 157 000
Beräknade avgiftsinkomster 332 000 000
Resultatbedömning
RRV:s årsredovisning visar att verksamhetsmålen för 1993/94 har nåtts. Därmed
kan också de övergripande målen nås. Införlivandet av delar av tidigare
Försvarets civilförvaltning har skett enligt de riktlinjer som lades fast i 1993
års budgetproposition.
Arbete pågår inom verket med att utveckla interna metoder för kvalitets-
uppföljning och att inom den årliga revisionen låta utomstående, främst
klienterna/uppdragsgivarna, bedöma kvaliteten i verksamheten. Det är angeläget
att utvecklingsarbetet med intern kvalitetssäkring och en löpande uppföljning
fortsätter och att utomståendes bedömningar av RRV:s verksamhet framdeles
redovisas i verkets årsredovisning.
Effektivitetsrevisionen redovisar årligen resultatet av de senaste tre årens
granskningar. RRV:s uppföljning av effekterna av effektivitetsrevisionens
granskningar visar att det i stor utsträckning vidtas åtgärder i linje med RRV:s
förslag vilket leder till statsfinansiella och strukturella effekter.
Uppföljningen har förbättrats bl.a. genom seminarier med deltagare från de
reviderade myndigheterna men även med deltagare från regeringskansliet.
När det gäller resultatet av den årliga revisionen har regeringen bl.a. i 1994
års kompletteringsproposition redovisat vilka åtgärder som har eller skall
vidtas. Regeringen konstaterar att myndigheterna i stor utsträckning rättar sig
efter revisionens iakttagelser och rekommendationer.
RRV:s insatser för att genomföra förändringarna i den finansiella styrningen
och resultatstyrningen har under budgetåret 1993/94 varit omfattande och
genomförts enligt plan. Verksamhetsmålet att utvecklings- och
genomförandeinsatserna skall vara avslutade vid utgången av budgetåret 1994/95
har således redan uppnåtts. En fortsatt positiv utveckling inom dessa områden
kräver även framdeles insatser såväl i form av utbildning och rådgivning som
ytterligare utveckling av metoder och tekniker för finansiell styrning och
resultatstyrning.
Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor, som granskat
RRV:s årsredovisning, inte haft några invändningar.
Slutsatser
Verksamhet och finansiering
Riksdagen beslutade i juni 1993 att de riktlinjer som lades fast i 1993 års
budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1995/96.
Samtliga myndigheter har hösten 1994 lämnat årsredovisningar enligt den nya
modellen med ökade krav på redovisningen. Antalet årsredovisningar som RRV
granskar har därmed ökat väsentligt. Det totala antalet objekt som RRV granskar
har ökat från 332 under budgetåret 1990/91 till 434 under budgetåret 1993/94.
Ökningen av antalet granskade stiftelser och bolag från ca 10 till ca 100
innebär vidare att komplexiteten i granskningen ökat.
Enligt regeringens bedömning kommer kraven på RRV:s verksamhet fortsätta att
öka. Det är därför angeläget att arbetet med kompetensutveckling fortsätter.
Regeringens avsikt är att göra en förnyad analys av RRV:s resursbehov på längre
sikt. Regeringen avser därför besluta att RRV skall genomgå fördjupad prövning
för budgetåren 1997-1999.
I avvaktan på fördjupad prövning av RRV:s verksamhet är det väsentligt att
arbetet med granskningen av årsredovisningarna kan fullföljas med god kvalitet.
Regeringen bedömer därför att särskilda medel behöver tillföras under det
kommande budgetåret för revision av årsredovisningarna. Högst 7,0 miljoner
kronor har beräknats under anslaget D5. Utvecklingsarbete för att finansiera
dels de ytterligare insatser som behövs under budgetåret 1995/96 för
granskningen av årsredovisningarna, dels de utökade krav som ställts på att
RRV:s granskning skall omfatta även myndigheternas förvaltning.
Regeringen noterar att RRV mot bakgrund av det ekonomiska läget avser att
prioritera effektivitetsrevisionen mot områden av stor ekonomisk betydelse och
där avkastningen av insatserna bedöms vara störst. RRV:s granskningar skall även
kunna ge underlag för regeringens arbete med att ompröva statliga åtaganden.
Insatserna för införande av ny finansiell styrning har varit framgångsrika.
Fortsatt utvecklingsarbete är angeläget, bl.a. inom området statens
betalningssytem samt i anslutning till övergången till kalenderbudgetår. För
uppdrag till RRV inom området finansiell styrning har därför ett särskilt med-
elstillskott från anslaget D5. Utvecklingsarbete beräknats på högst 5,0 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
Det är vidare angeläget att RRV, inom ramen för befintliga resurser och sitt
ansvar att bedriva oberoende revision och att utveckla och stödja ekonomi- och
resultatstyrningen, ger ett bredare och fördjupat stöd till såväl myndigheterna
som regeringskansliet, framför allt vad gäller kraven på resultatinformationens
utformning och innehåll.
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 13,2 miljoner
kronor. Vid budgetårets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning med 5
procent. Besparingens effekter på verksamheten måste mötas med effektiviseringar
och rationaliseringar. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 23,7 miljoner
kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Riksrevisionsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 257
157 000 kr,
2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Riksrevisionsverket som
regeringen förordar i avsnittet Slutsatser.
D 5. Utvecklingsarbete
1993/94 Utgift 24 074 576 Reservation 13 581 424
1994/95 Anslag 32 570 000
1995/96 Förslag 56 355 000
varav 37 570 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
I anslaget har bl.a. beräknats medel för utvecklingsarbete avseende styrning,
budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar och
skulder. Vidare ingår medel för chefsutveckling inom statsförvaltningen, viss
kompetensutveckling i regeringskansliet samt för insatser för att utveckla en
öppen elektronisk infrastruktur för statsförvaltningens informationsförsörjning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utvecklingsarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 56 355 000 kr.
D 6. Statskontoret (tidigare Uppdrag till Statskontoret)
1993/94 Utgift 37 669 000
1994/95 Anslag 68 308 000
1995/96 Förslag 86 010 000
varav 57 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statskontoret tillhandahåller inom ramen för sina stabsuppgifter kansliresurser
åt Statens person- och adressregisternämnd. Inkomster från statens person- och
adressregister (SPAR), som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under
inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet, beräknas till 10,2
miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 6,2 miljoner kronor).
Statskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med underlag för
omprövning, effektivisering och styrning av statlig och statligt finansierad
verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och
arbetsgrupper inom regeringskansliet.
Det övergripande målet för myndigheten är att stödja regeringen i arbetet med
att ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad
verksamhet.
Statskontoret har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredo-
visningen redovisat verksamheten i delområdena Stabsuppgifter och Uppdrag. I
stabsuppgifterna ingår bl a vissa instruktionsenliga uppgifter, löpande
kontakter och beredningsstöd till departementen samt remissverksamhet. För
uppdragsverksamheten har målen för 1993/94 varit att i första hand kunna
tillhandahålla stöd inom följande huvudområden:
- analyser i samband med omprövning av statliga åtaganden och engagemang inom
olika samhällssektorer och verksamhetsområden
- mål- och resultatstyrning av statlig och statligt finansierad verksamhet
- den statliga förvaltningens struktur och verksamhetsformer
- ansvarsfördelning och samverkan mellan stat, kommun och andra icke statliga
organ
- vissa för statsförvaltningen koncerngemensamma frågor avseende myndigheternas
informationsförsörjning och användning av informationsteknologi
- europaintegrationens konsekvenser för den statliga förvaltningen.
Av resultatredovisningen framgår att efterfrågan på Statskontorets insatser
varit hög. Uppdrag har utförts inom samtliga områden och åt alla departement.
Finansdepartementet har varit Statskontorets största uppdragsgivare, eftersom de
årliga uppdragen och de uppdrag som rör generella och koncerngemensamma frågor i
regel är mer omfattande än uppdragen från fackdepartementen. Av uppdragskost-
naderna svarar Finansdepartementet för nära 80 procent, varav sekretari-
atsfunktionen åt STATTEL-delegationen och övriga IT-uppdrag utgör drygt 60
procent. Andra resurskrävande uppdrag från Finansdepartementet har bl. a. rört
uppföljning av organisations- och strukturförändringar i statsförvaltningen,
utveckling av metod för och genomförande av sektorövergripande analyser samt
sektorsvisa produktivitetsberäkningar. Antalet nya, pågående och avslutade
uppdrag har varit i stort sett oförändrat jämfört med tidigare år.
Av den ekonomiska redovisningen framgår att Statskontoret redovisar ett
anslagssparande 1993/94 på totalt 26 331 000 kr, varav 15 821 kr hänför sig till
ramposten för omställning och avveckling och resten till ramposten för
stabsuppgifter.
Den 1 november 1993 sade Statskontoret upp 59 personer som blivit övertaliga
till följd av beslutet om ny inriktning och minskade resurser.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
I sin enkla anslagsframställning har Statskontoret på regeringens uppdrag
redovisat erfarenheterna av den nya finansieringsmodell och anslagskonstruktion
som infördes budgetåret 1993/94. Syftet med den nya finansieringsmodellen var
att den skulle understödja renodlingen av Statskontorets uppgift till att vara
ett stabsorgan som på uppdrag av regeringen och regeringskansliet biträder med
underlag för omprövnings-och effektiviseringsarbetet. Departement och kommittér
skulle som beställare av tjänster från Statskontoret också ha ett
kostnadsansvar.
Enligt statskontorets mening har den nya anslagskonstruktionen inte fungerat
som ett effektivt styrinstrument utan snarast varit administrativt betungande
och minskat flexibiliteten i verksamheten. Beställarna har haft svårt att förstå
den nya finansieringsmodellen, som är en kombination av anslags- och
avgiftsfinansiering. Uppdragsdialogen har betungats av diskussioner kring
taxekonstruktionen och frågor kring finansieringen. Modellen har också varit
ekonomiadministrativt arbetskrävande.
Statskontoret föreslår för budgetåret 1995/96 en oförändrad resursram, men att
särskilda medel anvisas för uppdraget att återkommande redovisa resultaten av
genomförda organisations- och strukturförändringar liksom för insatser inom
informationsförsörjning och informationsteknologi.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för verksamheten som angavs
inför budgetåret 1992/93 bör ligga fast.
Resurser 1995/96
Ramanslag 86 010 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 12 300 000 kr
Övrigt
Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på
utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret
1995/96 har anslaget räknats ned med 4,3 miljoner
kronor. Vid årets utgång motsvarar besparningen en
nivåsänkning på 5%.
Resultatbedömning
Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret trots omfattande
personalminskning genomfört i stort sett lika många uppdrag som tidigare år.
Även om andelen kortare uppdrag ökat tyder detta på att Statskontoret på ett
tillfredsställande sätt kunnat upprätthålla produktionen och öka produktiviteten
samtidigt som man genomfört ett krävande omställnings- och avvecklingsarbete.
Myndighetens ekonomiska resultat visar att Statskontoret redovisar ett avsevärt
anslagssparande. Orsaken är att avvecklingskostnaderna blir lägre än beräknat
och att medlen för stabsuppgifter till följd av omställningen inte utnyttjats
fullt ut.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att Statskontoret genomfört omställningen till
sin nya roll på ett bra sätt och att verket nu bör ha förutsättningar att
ytterligare utveckla sin kompetens inom ramen för den huvudinriktning av
verksamheten som tidigare lagts fast. Eftersom den finansieringsmodell som
tillämpats de två senaste budgetåren inte varit något bra styrinstrument bör
Statskontoret fortsättningsvis disponera ett ramanslag som en basfinansiering av
såväl stabsuppgifter som uppdrag. En sådan basfinansiering utgör dock inget
hinder för att uppdrag även kan finansieras i annan ordning över utrednings- och
utvecklingsanslag som beställande departement disponerar.
Dialogen mellan Statskontoret och regeringskansliet måste utvecklas i samband
med beslut om uppdrag eller andra stabsuppgifter. För att underlätta dialogen
bör Statskontoret i ökad utsträckning informera beställarna om vilken kompetens
och vilka tjänster verket kan tillhandahålla. Statskontoret bör också överväga
formerna för en mera systematisk kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring av
sin utrednings-och utvecklingsverksamhet.
Statskontoret skall i första hand ge stöd inriktat på följande huvudfrågor i
förändringsarbetet:
- att ompröva statlig och statligt finansierad verksamhet
- att utveckla och verksamhetsanpassa mål- och resultatstyrningen
- att förändra den statliga förvaltningens struktur, utveckla verksamhets-
formerna för statlig verksamhet och främja en ökad användning av anbudskon-
kurrens i statlig verksamhet
- att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun
- att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsformer inför
ett ökat europeiskt förvaltningssamarbete till följd av EU-medlemskapet
- att i samverkan med andra statliga myndigheter, kommuner ochlandsting utveckla
en öppen elektronisk infrastruktur för effektiv informationsförsörjning inom
den offentliga förvaltningen och i det europeiska förvaltningssamarbetet.
Uppdrag som inte ligger inom ramen för dessa huvudfrågor bör i första hand
finansieras över departementens utredningsanslag.
Beträffande STATTEL-delegationen har regeringen gett delegationen i uppdrag att
slutföra upphandlingen av en telefonitjänst för de statliga myndigheterna.
Statskontoret skall därför ge fortsatt biträde åt delegationen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statskontoret för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 86 010 000
kr.
D 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser
1993/94 Utgift 422 427 000
1994/95 Anslag 342 634 000
1995/96 Förslag 494 557 000
varav 327 993 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den
officiella statistiken och för annan statlig statistik samt ansvarar för pro-
duktion av sektorövergripande statistik. SCB producerar även statistik på
uppdrag under anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet.
Verksamheten bedrivs i Stockholm och Örebro samt vid regionala kontor i Luleå,
Göteborg och Malmö. SCB har dessutom en riksomfattande intervjuarkår.
SCB har till uppgift att ansvara för statistikproduktion som inte åligger någon
annan myndighet samt svara för samordning av den statliga statistikproduktionen
och svara för samordning av den internationella statistikrapporteringen. SCB
skall utarbeta statistiska nomenklaturer och klassifikationer. SCB skall vidare
verka för att den statliga statistiken är objektiv och görs allmänt tillgänglig
samt på olika vägar underlätta uppgiftslämnandet och se till att lämnade
uppgifter på ett effektivt sätt skyddas genom anonymitet och sekretess.
Statistiska centralbyrån
SCB har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat anslagsverksamheten indelad i statistikprogram.
Verksamheten har i stort sett följt planerna. Anslagssparandet minskade med 9,3
miljoner kronor. Det ackumulerade anslagssparandet från 1993/94 uppgår till 26,4
miljoner kronor, vilket utgör 6,3 % av det tilldelade ramanslaget.
SCB framhåller att verket har klarat huvuddelen av besparingskravet enligt
treårsplanen på sammanlagt 45 miljoner kronor (ca 9 % av anslaget) och att rymma
bidraget till programsamarbetet på statistikområdet enligt EES-avtalet med ca 6
miljoner kronor, utan allvarliga inskränkningar i statistiken. Detta har varit
möjligt tack vare det aktiva besparingsarbete som inleddes under 1991/92 och som
givit full effekt 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
SCB lämnade 1992 en fördjupad anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96. Regering och riksdag följde i princip huvudförslaget i SCB:s
treårsplan vid beräkning av anslaget både för budgetåret 1993/94
(prop.1992/93:182, bet.1992/93:FiU22, rskr.1992/93:304) och 1994/95 (prop.
1993/94:100, bet.1993/94:FiU15, rskr. 1993/94:269), men SCB tilldelades ingen
treårsram i avvaktan på utredning och senare beslut om en ny ansvarsfördelning
för den statliga statistiken.
I sin enkla anslagsframställning har SCB utgått från att den allmänna
inriktningen i huvudförslaget skall gälla även under budgetåret 1995/96 för den
del av verksamheten som SCB ansvarar för fr.o.m. 1994/95. SCB anmäler även vissa
förslag till ny statistik samt ett ökat medelsbehov för genomförande av
förvaltningsuppgifter.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som SCB
ansvarar för överensstämmer med de mål som hit-
tills gällt och skall vara
- att verka för att den statliga statistiken
håller en god kvalitet, ärobjektiv och görs all-
mänt tillgänglig med beaktande av att uppgifts-
lämnandet underlättas och att lämnade uppgifter
skyddas genom anonymitet och sekretess,
- att ansvara för statistikproduktion och interna-
tionell statistiskrapportering som inte åligger
annan myndighet.
Resurser 1995/96
Ramanslag 494 557 000 kronor
Övrigt
Medelsberäkningarna bygger på SCB:s budgetförslag.
SCB omfattas av regeringens sparkrav på utgifter
för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har an-
slaget räknats ned med 25 miljoner kronor. Vid
årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning
på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts
med 36,6 miljoner kronor. Beredskap för begräns-
ning av verksamheten måste finnas om det bespa-
ringskrav som åläggs SCB inte kan uppnås. Even-
tuella neddragningar av statistik får inte drabba
verksamhet som regleras genom författningar och
avtal eller som har central betydelse för andra
verksamheter. Utveckling av EG:s regelverk måste
också beaktas.
Därutöver har 375 000 kronor beräknats för
arbetet med statistik avseende offentliga ut-
gifter inom utbildningssektorn, och 218 000 kronor
har beräknats med anledning av att ansvaret för
dricksvattenstatistik förs över från Naturvårds-
verket till SCB fr.o.m. den 1 juli 1995.
Mot bakgrund av att SCB år 1996 skall inkomma med
en fördjupad anslagsframställning för perioden
1997-1999 prövas verksamheten endast för ett år.
Resultatbedömning
Regeringen ser positivt på att verksamheten genomförts enligt planerna samtidigt
som kostnaderna kunnat hållas nere och statistikens kvalitet förbättrats.
Regeringen delar också SCB:s uppfattning att arbetet med att öka tillgänglig-
heten till statistiken bör ges hög prioritet.
Den nya ansvarsfördelningen för statlig statistik som infördes den 1 juli 1994
innebar att SCB:s centrala förvaltningsuppgifter fått ökad betydelse. I anslags-
framställningen redovisar SCB sin bedömning av förvaltningsuppgifternas
inriktning. Regeringen delar SCB:s uppfattning om inriktningen av uppgifterna,
men anser att nödvändiga resursförstärkningar måste genomföras genom
omprioriteringar inom anslaget.
Anpassning till ett europeiskt statistiskt system
Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som bedrivs inom
EU. EES-avtalet innebar att ett gemensamt europeiskt statistiskt system började
att byggas upp. I och med att Sverige är fullvärdig medlem i EU ges nu möjlighet
att i ökad utsträckning ta initiativ och delta i beslut om den konkreta
utformningen av detta system. Den svenska statistiken har också goda
förutsättningar att fungera väl i detta system. Den är sedan tidigare
internationellt väl anpassad och fyller höga kvalitetskrav.
Eurostat, som är en del av EU-kommissionen, är EU:s statistikkontor. Det är
detta organ som mottar statistiska uppgifter från medlemsländerna och
sammanställer dem till den EU-statistik som sedan publiceras och görs
tillgänglig på andra sätt. Uppgiftslämnandet till Eurostat och innehållet i de
sammanställningar som sänds vidare till Eurostat grundas på en omfattande
regelgivning i EG-författningar.
Enligt övergångsbestämmelserna i EES-avtalet skulle ett drygt 50-tal rättsakter
på statistikområdet implementeras den 1 januari 1995. Som en följd av
medlemskapet tillkommer ytterligare ett 20-tal rättsakter som är relevanta för
Sverige. De områden som berörs är ekonomisk och finansiell statistik,
arbetsmarknadsstatistik, energi- och industristatistik, statistik över jordbruk,
skog och fiske, utrikeshandel och betalningsbalanser samt statistik över
företag, tjänster, transporter och miljö. Med den nya ansvarsfördelningen som
gäller för statlig statistik kommer därför förutom SCB även andra myndigheter
att involveras i det europeiska integrationsarbetet på statistikområdet.
Rättsakterna införlivas med svensk lagstiftning på så sätt att regeringen
bemyndigas att med stöd av statistiklagen (SFS 1992:889) föreskriva att berörda
myndigheter uppfyller de åtaganden som resp. rättsakt förutsätter. De nu
aktuella rättsakterna har inte bedömts innehålla några åtaganden som kräver
ändringar i lagen.
Anpassningen av statistiken till EG:s regelverk har hittills kunnat göras med
små förändringar av uppgiftslämnandet för svenska företag och hushåll. För
statistik över handel med varor och tjänster mellan medlemsländerna är dock
förändringarna mer omfattande. Märkbara anpassningar har också genomförts i
statistikbearbetningarna. En följd av den omfattande regelgivningen på
statistikområdet är dessutom att utrymmet för omprioriteringar inom SCB:s anslag
begränsas.
Framtida folk- och bostadsräkningar
Samordnade folk- och bostadsräkningar (FoB) har genomförts vart femte år sedan
1960.
I samband med 1990 års FoB tillsatte regeringen en kommission, FoB
90-kommissionen, som fick till uppgift att dels följa det löpande arbetet med
FoB 90, dels utreda framtida FoB:ar.
FoB 90-kommissionen föreslog i betänkandet "Folk och bostadsräkningar år 1990
och i framtiden" (SOU 1993:41) att FoB:ar av hittills traditionell inriktning
och omfattning inte genomförs oftare än vart tionde år. Remissbehandlingen av
FoB 90-kommissionens förslag har visat att det inte längre finns ett brett stöd
för traditionella FoB:ar med femårsintervall. Den visade emellertid också att
förslaget kan få allvarliga konsekvenser för de användare som är beroende av
aktuell statistik över hushåll och yrke. I den vidare beredningen av ärendet har
konstaterats att en långsiktig registerlösning nu bör prövas. Regeringen avser
därför att återkomma till riksdagen i denna fråga. Någon FoB 1995 föreslås inte.
Slutsatser
Mot bakgrund av den prövning som gjorts av verksamheten i anslutning till SCB:s
anslagsframställning drar regeringen följande slutsatser.
De övergripande målen ligger fast. De besparingskrav som åläggs SCB kan medföra
ambitionssänkningar i statistikproduktionen. Sådana neddragningar får inte
drabba statistik som regleras genom författningar och avtal eller som är av
central betydelse för andra verksamheter. Andra restriktioner som utgör hinder
för att anpassa verksamheten till de ekonomiska förutsättningarna, med bl.a.
krav på besparingar och ökad effektivisering, bör undvikas. En sådan restriktion
är den av riksdagen beslutade procentuella fördelningen av personalantalet
mellan Stockholm och Örebro. Mot bakgrund av att verksamheten nu är så väl
etablerad på bägge orterna och de ekonomiska förutsättningarna bör ett så
detaljerat krav inte längre vara styrande. Dessutom är en sådan restriktion inte
förenlig med principerna för mål- och resultatstyrningen. Regeringen föreslår
därför att denna restriktion skall upphöra som ett absolut krav för
verksamheten.
Eftersom SCB skall inkomma med en fördjupad anslagsframställning inför nästa
budgetår föreslås ingen treårsram.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för besparingsarbetet inom SCB som regeringen
förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 494 557 000 kr.
D 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
På uppdrag av en myndighet skall SCB inom sitt ansvarsområde och i mån av
resurser
- utföra statistiska undersökningar,
- utföra statistisk databehandling,
- hålla statistikdatabaser tillgängliga för bearbetningar,
- bedriva statistisk konsultationsverksamhet,
- bistå vid internationell rapportering av statistiska uppgifter,
- tillhandahålla de tjänster i övrigt som har samband med ett uppdrag.
SCB får också åta sig sådana uppdrag från andra uppdragsgivare och bedriva
tjänsteexport.
Statistiska centralbyrån
SCB har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat verksamheten i
verksamhetsområdena Anslagsverksamhet och Uppdragsverksamhet.
Uppdragsverksamheten svarade för ca 34 % av SCB:s hela omsättning och
intäkterna uppgick till 232 miljoner kronor. Verksamheten gav ett överskott på
15 miljoner kronor. Överskottet innebär att SCB:s ackumulerade överskott nu
uppgår till 33 miljoner kronor vilket motsvarar 14 % av omsättningen 1993/94
eller ca 10 % av den beräknade omsättningen 1994/95.
Överskottet beror dels på det rationaliseringsarbete SCB genomfört under en rad
år, dels på viss försiktighet på investeringssidan som följd av tidigare års
underskott. SCB sänkte taxorna inför 1993/94. Detta ger inte fullt genomslag
förrän 1994/95.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
SCB skall genom sin uppdragsverksamhet öka stati-
stikens och de statistiska datalagrens tillgäng-
lighet och användning. Verksamheten skall bedrivas
på ett kostnadseffektivt sätt.
Resurser
SCB skall ha ett formellt 1000-kronorsanslag för
uppdragsverksamheten. Verksamheten skall finan-
sieras till fullo av beställaren enligt principen
om full kostnadstäckning som ekonomiskt mål.
Resultatbedömning
SCB:s årsredovisning visar på ett tillfredsställande sätt att de åtgärder verket
vidtagit för att förbättra lönsamheten i den uppdragsfinansierade verksamheten
varit framgångsrika och bl.a. kommit statistikanvändarna till godo genom
taxesänkningar.
Regeringen noterar att intäkterna från uppdragsverksamheten ökade med 12 %,
exklusive de uppdrag som fördes över från anslag. SCB:s mål var att öka
omsättningen med minst 5 % per år.
Slutsatser
Regeringens beslut om ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken
innebär att uppdragsverksamheten förväntas öka kraftigt fr.o.m. budgetåret
1994/95. SCB har redan vidtagit vissa åtgärder, t.ex. utbildning av personalen,
för att anpassa sina rutiner till de nya kraven. SCB bör fortsätta med översynen
och anpassningen av sina rutiner.
Regeringen kommer först efter att SCB inlämnat ytterligare underlag att ta
ställning till hur det ackumulerade överskottet bör disponeras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kronor.
D 9. Nämnden för offentlig upphandling
1993/94 Utgift 3 821 000
1994/95 Anslag 6 317 000
1995/96 Förslag 9 285 000
varav 6 153 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har till uppgift att utöva tillsyn över
den offentliga upphandlingen enligt lagen om offentlig upphandling LOU
(1992:1528) och förordningen (1980:849) om tillämpningen av GATT-överens-
kommelsen om statlig upphandling.
De övergripande målen för nämnden är att verka för att offentlig upphandling
sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med LOU, EG:s rättssystem på
området (fr.o.m. 95-01-01) och GATT- överenskommelsen om statlig upphandling.
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) inrättades den 15 mars 1993 och har
således avgett sin första årsredovisning.
NOU har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
Informations- och rådgivning, Tillsyn inkl. GATT-frågor, Utveckling och
Regeringsstöd.
NOU:s verksamhet under det första verksamhetsåret har inriktas mot dels
informations- och rådgivning i syfte att underlätta införandet av lagen om
offentlig upphandling för alla dem som skall följa lagen dels påverkan av själva
lagstiftningsarbetet. Direktivförändringar m.m. har inneburit ett omfattande
inläsnings- och kartläggningsarbete samt upparbetande av ett kontaktnät även
internationellt. Mer än 47 % av den totala arbetstiden har ägnats åt
informationsverksamhet vilket är betydligt mer än planerat. Detta hänger samman
med den stora efterfrågan som finns på NOU:s tjänster. Det finns inga tecken på
att efterfrågan minskar. När det gäller tillsynsverksamheten har ännu inga
allmänna råd lämnats från NOU. I första hand har NOU valt att arbeta med
kommentarer till lagstiftningen och koncentrerat sina insatser till områden där
det största behovet har funnits med utgångspunkt i förfrågningar och klagomål.
NOU ger ut nyhetsbrev 4 ggr/år.
NOU:s kostnader för verksamheten var 4 352 000 kr. De låga kostnaderna beror på
att nämnden fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede och att
personalstyrkan därför inte varit fullständig. Dessutom har NOU skjutit upp
nödvändiga investeringar till budgetåret 1994/95. Anslagssparandet uppgår därför
till 2 162 000 kr.
Enligt regeringens beslut skall investeringar i anläggningstillgångar
finansieras med anslagsmedel under budgetåret 1994/95 eftersom NOU inte har
någon låneram.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för verksamheten som angavs
inför budgetåret 1994/95 bör ligga fast. Nämnden
för offentlig upphandling (NOU) skall verka för
att offentlig upphandling sker affärsmässigt,
effektivt och i enlighet med LOU, EG:s rättssystem
och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling
(GATT-ÖS).
Resurser
Ramanslag 1995/96 9 285 000 kr
Beräknade avgiftsinkomster 1 200 000 kr
Övrigt
Nämnden omfattas av regeringens sparkrav på ut-
gifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96
har anslaget räknats ned med 500 000 kronor. Vid
årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning
på 5%.
Resultatbedömning
NOU:s årsredovisning visar att verksamheten utvecklas mot de uppsatta målen. Det
första verksamhetsåret har präglats av att NOU är under uppbyggnad. Trots detta
förhållande har NOU enligt regeringens bedömning presterat ett gott resultat.
Regeringen konstaterar att Revisionskontoret vid regeringskansliet inte har
haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende NOU.
Slutsatser
Regeringen anser att de övergripande målen för NOU:s verksamhet som gäller för
budgetåret 1994/95 bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Anslagssparandet bör bl.a. användas till investeringar, köp av konsulttjänster
och utgifter i samband med statistikrapportering.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 9 285 000 kr
E Statliga arbetsgivarfrågor
Inledning
Verksamheten inom Statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndigheterna
Arbetsgivarverket (AgV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) dels anslag som
tillkommit med anledning av avtal och överenskommelser mellan arbetsgivaren och
arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets-
och anställningsvillkor för de statligt anställda.
AgV:s övergripande mål skall vara att utveckla och samordna den statliga
arbetsgivarpolitiken. Motsvarande mål för SPV är att verka för att dess
verksamhet bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att
utbetalning av löner och pensionerm.fl. förmåner skall vara korrekta.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95-juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Statliga
arbetsgivarfrågor 3 081,2 2 705,1 3 694,2 2 462,8 of. of.
1) Prisnivå 1995/96
E 1. Arbetsgivarverket
1993/94 Utgift 54 672 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Arbetsgivarverket (AgV) är enligt sin instruktion (1994:272) förvaltningsmyn-
dighet för statliga arbetsgivarfrågor.
Det övergripande målet för AgV:s verksamhet skall vara att utveckla och
samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.
Arbetsgivarverket
Statens arbetsgivarverk (SAV) ombildades den 1 juli 1994 till Arbetsgivarverket
(AgV). En förutsättning för ombildningen var att ett system med ramar för
myndigheternas förvaltningskostnader infördes. Detta innebär bl.a. att myn-
digheterna övertar det dagliga ansvaret som arbetsgivare. För att ge de statliga
arbetsgivarna bättre möjligheter att ta detta arbetsgivaransvar ombildades
Arbetsgivarverket den 1 juli 1994 till en avgiftsfinansierad myndighet, som
arbetar på uppdrag av myndigheterna.
AGV:s högsta beslutande organ är arbetsgivarkollegiet. Arbetsgivarkollegiet har
120 ledamöter. Kollegiets huvuduppgift är att besluta om verksamhetens
inriktning och att fastställa medlemsavgiftens storlek. De 120 ledamöterna väljs
av myndigheterna och utses av regeringen.
Styrelsen, bestående av högst 15 ledamöter, beslutar inom de ramar som
arbetsgivarkollegiet fastställt, vilket bl.a. innebär att styrelsen fungerar som
central förhandlingsdelegation. Arbetsgivarkollegiet utser varje år en ledamot
till ordförande och en till vice ordförande i styrelsen.
Generaldirektören är myndighetens chef och utses av styrelsen. General-
direktören ansvarar under styrelsen för myndighetens löpande verksamhet och
förvaltning.
Ombildningen av den statliga arbetsgivarorganisationen innebär att riksdagens
finansutskott och regeringen inte längre behöver godkänna avtal i frågor om
anställningsvillkor som gäller statens arbetstagare eller i övrigt tillhör
riksdagens prövning. Undantag skall gälla för huvudavtalen, såvitt avser bl.a.
skyddet mot samhällsfarliga konflikter, och medbestämmandeavtalet för
regeringskansliet (MBA-R). Denna ändring träder i kraft den 1 januari 1995
(prop. 1993/94:77, bet. 1994/95:KU2-3, rskr. 1994/95:5 och 8).
Utvärdering
I riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1993/94:77 En ombildning av
arbetsgivarorganisationen för det statliga området underströk konstitutions-
utskottet i sitt betänkande 1993/94:KU19 behovet av att organisationen av nya
arbetsgivarorganisationen följs upp och att en utvärdering av verksamheten sker
ganska snart.
Regeringen kommer under våren att fatta beslut om en sådan utvärdering.
Anslagsframställning och årsredovisning
AgV har för budgetåret 1995/96 lämnat en enkel anslagsframställning till vilken
man bifogat en rapport om verksamhetens inriktning. Av denna framgår att
myndigheterna skall betala 0,14 % av sina respektive bruttolönesummor till AgV.
Utgifter exkl. avvecklingskostnader beräknas för budgetåret 1994/95 att uppgå
till 69 000 000 kr, och för budgetåret 1995/96 till 68 700 000 kr (103 050 000
kr för 18 månader).
AgV har i sin årsredovisning under resultatredovisningen redovisat följande
aktivitetsområden (verksamhetsgrenar)
- arbetsgivarsamverkan
- central förhandlingsverksamhet
- stöd- och rådgivningsverksamhet
- intressebevakning och opinionsbildning
- regeringsuppdrag.
AgV:s verksamhet budgetåret 1993/94 har i stor utsträckning präglats av
förberedelsearbete inför ombildningen den 1 juli 1994. Det gångna året, med både
en central avtalsrörelse och lokala förhandlingar på alla myndigheter, verk och
bolag, har ställt stora krav på AgV när det gäller att utveckla och samordna den
statliga arbetsgivarpolitiken. Av den "servicebarometer", som AgV låtit
IMU-testologen göra framgår att de insatser som gjorts för en bredare
arbetsgivarsamverkan och då det gäller att förankra förhandlingsfrågorna har
utvecklats positivt. Den årligen återkommande servicebarometern möjliggör
jämförelser över tiden. Regeringen instämmer emellertid i RRV:s bedömning att
servicebarometern bör utvecklas för att ge underlag för kvalitetssäkring. Detta
arbete bör lämpligen kunna kopplas till arbetet med att ta fram verksamhetsmål.
AgV redovisar ett överskott på sitt ramanslag med drygt 6,5 miljoner kr.
RRV:s granskning visar brister i den interna kontrollen och i förvaltningen.
Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändning mot AgV:s årsredovisning. I
revisionsberättelsen påpekar RRV att gällande regler och vedertagen praxis för
den finansiella redovisningen i vissa fall inte följts. Regeringen instämmer i
RRV:s påpekanden som bl.a. innebär att AgV behöver tillföras en fast resurs med
ekonomisk kompetens. Regeringen avser att i kommande mål- och resultatdialog med
AgV:s ledning bl.a. följa upp AgV:s åtgärder.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målet för AgV:s verksamhet skall
vara att utveckla och samordna den statliga
arbetsgivarpolitiken.
Resurser:
AGV skall vara en avgiftsfinansierad myndighet och
ha ett 1 000-kronorsanslag.
Resultatbedömning
AgV:s resultatredovisning avseende budgetåret 1993/94 innebär en förändring i
negativ riktning jämfört med föregående år. Information saknas och det
förekommer avvikelser vid avstämning av de kostnader och intäkter som redovisas
i resultatredovisningen mot uppgifterna i resultaträkningen. I likhet med förra
året handlar effektbeskrivningarna i första hand om de lönepolitiska frågorna.
Det underlag som redovisas för de slutsatser som dras i detta sammanhang borde
ha varit fylligare. AgV angav i kommentarerna till RRV:s rapport förra året att
kravet på uppföljningsbara mål kommer att kunna uppfyllas budgetåret 1993/94.
AgV har dock inte dokumenterat sådana mål i årsredovisningen. Regeringen har i
regleringsbrevet för innevarande budgetår angett att AgV bör formulera sina
verksamhetsmål och redovisa dessa i årsredovisningen.
Slutsatser
Budgetåret 1993/94 har inneburit ett omfattande förberedelsearbete för AgV inför
ombildningen den 1 juli 1994. AgV:s nya och delvis unika organisation ställer
särskilda krav på mål- och resultatdialogen. Detta tillsammans med att AgV
agerar i relation till arbetstagarnas fackliga organisationer ställer särskilda
krav på hur årsredovisningen bör utformas. Regeringen avser att i kommande
dialog med AgV:s ledning diskutera denna fråga.
AgV har inkommit med en skrivelse där man redovisar vilka åtgärder som har
vidtagits och vilka anmärkningar som är föremål för åtgärder med anledning av
RRV:s revisionsberättelse. Regeringen konstaterar att åtgärder redan vidtagits
för flertalet av anmärkningarna och att AgV:s styrelse i de återstående frågorna
avser återkomma till regeringen vid kommande dialog med förslag till åtgärder.
Sammantaget innebär bedömningen av AgV att de riktlinjer som lades fast i 1994
års budgetproposition bör gällan även för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Arbetsgivarverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
E 2.Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 3 830 000
1995/96 Förslag 5 745 000
varav 3 830 000 för juli 1995-juni 1996
Anslaget kom till den 1 juli 1994 i samband med ombildningen av SAV till AgV.
Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att
efterfråga hos AgV och som normalt inte ingår i AgV:s arbete, såsom särskilda
statistikbearbetningar, särskilda uppdrag, utvärderingar etc. inom ramen för den
statliga arbetsgivarpolitiken.
Regeringens överväganden
Anslaget bör ligga kvar på oförändrad nivå. Bl.a. kommer kostnader för den av
riksdagen begärda utvärderingen av den nya arbetsgivarorganisationen samt AgV:s
kostnader för beräkningar av justeringstal avseende myndigheternas lönekostnader
att belasta detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett
ramanslag på 5 745 000 kr.
E3. Statens löne- och pensionsverk
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för
frågor som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion av
personaladministrativa systemtjänster.
Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksamheten bedrivs på ett
kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och
pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta.
SPV har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i resultatområdena Statlig
Pensionsförvaltning, Pension Försäkring och Lön/PA.
För resultatområdena anges följande mål.
Statlig Pensionsförvaltning:
- att handlägga alla pensions- och grupplivärenden som kommer in till SPV så
att rätt belopp betalas ut till rätt person i rätt tid
- att kvantitativt handlägga lika många ärenden som inkommit under året
Pension Försäkring:
- att behålla nuvarande kunder samt öka marknadsandelarna
- att erbjuda kringtjänster
Lön/PA:
- att tillhandahålla produkter och tjänster som medverkar till en rationell
lön/PA- hantering hos kunderna
- att genom kombinationen av ett förbättrat centralt lönesystem (SLÖR/PIR) och
ett lokalt modernt löne- och personaladministrtivt system (Picea) behålla
befintliga kunder och samtidigt bli tillräckligt konkurrenskraftigt för att
få nya kunder.
SPV:s omsättning för budgetåret 1993/94 var 209 miljoner kronor, en ökning med
cirka 5 % jämfört med budgetåret 1992/93. Ökningen kan helt hänföras till det
nya resultatområdet Pension Försäkring. För budgetåret 1993/94 redovisas ett
totalt överskott på 27 077 000 kronor. Resultatområdet Statlig
Pensionsförvaltning visar ett underskott på cirka 205 000 kronor och
resultatområdena Pension Försäkring och Lön/PA överskott på 25 688 000 kronor
respektive 1 594 000 kronor. Överskottet inom Pension Försäkring beror enligt
SPV på att nya kundgrupper har anslutits och att ett antal affärsverk som
bolagiserats har valt att låta SPV ta hand om hela eller delar av sin
pensionsadministration.
Andelen kvinnor uppgår till 73 % av SPV:s personal och andelen kvinnliga chefer
till 48 %. I jämställdhetsplanen för 1993/94 anges bl.a. att SPV skall
- eftersträva en jämnare köns- och åldersfördelning vid nyanställningar
- uppmuntra kvinnor att söka utvecklingstjänster
- företa lönejämförelser före och efter löneförhandlingar
- pröva om skillnader i prestationer, meriter och rekryteringssituation
motiverar förekommande löneskillnader mellan kvinnor och män med likvärdiga
arbetsuppgifter.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Vissa uppgifter om SPV:s resultat m.m. framgår av följande tabell. (Belopp i
tusen kr).
Balansräkning
Tillgångar 1993/94 1992/93 Skulder och Kapital 1993/94 1992/93
_________________________________ ______________________________________
Omsättnings- Kortfristiga
tillgångar 1 118 721 1 062 888 skulder 1 036 555 1 001 083
Anläggnings- Verkskapital 85 467 66 390
tillgångar 5 701 4 584
Summa 1 124 422 1 067 473 Summa 1 124 422 1 067 473
Resultaträkning1993/94 1992/93
_________________________________
Intäkter 201 016 186 654
Verksamhetens
kostnader 181 786 161 552
Finansiellt
netto 7 847 12 238
Verksamhets-
resultat 27 077 37 340
Extraordinära
kostnader - -
Årets kapital
förändring 27 077 37 340
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden
1993/94-1995/96 bör ligga fast.
Resurser
SPV skall vara en uppdragsfinansierad myndighet
och ha ett formellt 1000-kronorsanslag.
Resultatbedömning
SPV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att
de uppsatta målen kan nås.
Inom resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning intar SPV en monopolställning.
De avgifter myndigheterna betalar för administration av pensioner m.m.
fastställs av regeringen. Det totala avgiftsuttaget per arbetsgivare för
pensionsadministration m.m. har hållits oförändrat sedan föregående budgetår.
Verksamheten är till stor del ärendestyrd. Cirka 43 000 ärenden har inkommit
under året och cirka 42 000 har expedierats. Det av SPV uppställda
kvantitetsmålet att handlägga lika många ärenden som kommer in under året har
således inte uppnåtts helt. En förklaring är att antalet inkomna ärenden varit
fler än beräknat. SPV har kommit långt då det gäller att uppfylla kvalitetsmålet
att handlägga alla pensions- och grupplivärenden som kommer in till SPV så att
rätt belopp betalas ut till rätt person i rätt tid. Den stickprovsrutiner som
införts under året för kontroll av ärendenas handläggning visar enligt
Riksrevisionsverket att knappt 2 % av de kontrollerade ärendena varit behäftade
med fel som lett till felaktiga utbetalningar. Utvecklingen av styckekostnaden
för SPV:s tjänster inom resultatområdet Statlig pensionsförvaltning är positiv.
Uttryckt som kostnad per ärende, har styckekostnaden sjunkit sedan föregående
budgetår.
Den positiva kostnadsutvecklingen för statlig pensionsförvaltning är enligt SPV
ett resultat av effektivisering av verksamheten. Dessutom anges att
stordriftsfördelar vunnits genom att verksamheten utökats och nya kundgrupper
tillkommit. SPV syftar på utvecklingen inom resultatområdet Pension Försäkring,
vars betydelse har ökat markant från föregående år. Det gäller såväl ekonomiskt
som resursmässigt. Resultatområdets andel av SPV:s totala omsättning har ökat
från cirka 14 % till drygt 35 %. Antalet anställda har samtidigt nära nog
fördubblats och uppgår till 65 av SPV:s totalt drygt 337 anställda.
Resultatområdet är konkurrensutsatt och priserna sätts genom förhandlingar med
kunderna. Riksrevisionsverket granskar principerna för hur ersättningarna
bestäms. Av SPV:s redovisning framgår att man inte lyckats öka sina marknadsan-
delar som planerat inom ett affärsområde. Verksamheten inom resultatområdet har
emellertid genererat betydande överskott, drygt 25 miljoner kronor mot cirka 5
miljoner under budgetåret 1992/93. En förklaring till att överskott skapats, vid
sidan av effekterna av ökade volymer m.m., är SPV:s låga kostnadsläge och
prissättningen av verkets tjänster inom resultatområdet. Marknadens priser, som
varit högre än SPV:s självkostnader, har delvis varit vägledande vid
prissättningen. Effektiviteten inom resultatområdet är svårbedömd, då det i
årsredovisningen saknas uppgifter om t.ex. styckekostnad per årsarbetare. Det
kan nämnas att pensionsbesked, med information om den kompletterande
ålderspensionen, KÅPAN, skickats ut till 370 000 personer under hösten 1994. SPV
bör klarare redovisa vilken betydelse resultatområdet Pension Försäkring har för
kostnadsutvecklingen inom resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning.
På Lön/PA-området har SPV regeringens uppdrag att utveckla ett nytt lokalt
löne- personaladministrativt system för staten. Utvecklingsarbetet, som har
försenats cirka ett år, skall slutföras under verksamhetsåret 1994/95.
Verksamheten är konkurrensutsatt och regeringen kommer att följa hur det nya
löne-/PA-systemet utvecklas med avseende på bl.a. kundunderlag och beräknat pris
för kostnadstäckning.
Slutsatser
De riktlinjer för SPV:s verksamhet som redovisades i den fördjupade prövningen
i 1993 års budgetproposition bör ligga fast. Som övergripande mål gäller att
verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av
kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara
korrekta. SPV skall administrera statens pensioner och tillhandahålla löne- och
personaladministrativa system anpassade efter de behov som den statliga
verksamheten ställer.
Förvaltningen av statliga pensioner utgör ett krympande affärsområde på grund
av nedskärningar, bolagiseringar, nedläggningar av statliga myndigheter m.m. Mot
denna bakgrund har regeringen ansett att SPV bör få åta sig uppdrag från andra
arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om
uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med dessa uppdrag skall
vara att uppnå stordriftsfördelar som gör det möjligt att sänka kostnaderna för
den statliga pensionsförvaltningen. Uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare
skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna
kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s verksamhet
ökar i omfattning, avser regeringen att pröva under vilka förutsättningar
verksamheterna inom SPV bör bedrivas i framtiden.
Arbetet med att utveckla ett nytt lokalt löne- personaladministrativt system
för staten skall slutföras under verksamhetsåret 1994/95. Regeringen kommer att
särskilt följa hur det nya löne-/PA-systemet utvecklas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag
på 1 000 kr.
E 4.Vissa avtalsstyrda anslag
1994/95 Anslag 132 501 000
1995/96 Förslag 21 751 000
varav 14 501 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget har två anslagsposter, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt och
Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Avgångsbidrag på grund av vilande rätt
Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars 1990 ett
avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångsavtalet reglerar
bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om
avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har en arbetstagare, som senast
den 31 mars 1990 övergick till annan icke-statlig anställning, rätt till
avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom fem år sägs upp på grund
av arbetsbrist och blir arbetslös.
Medlen disponeras av Arbetsgivarverket (AgV) för utbetalning efter beslut av
Statens trygghetsnämnd.
Regeringens överväganden
Mot bakgrund av vad som sagts ovan torde inget avgångsbidrag utbetalas efter den
31 mars 1995. Det kan dock inte uteslutas att beslut drar ut på tiden och att
utbetalning blir aktuell även efter den 1 april 1995. Det är svårt att förutsäga
storleken på en sådan utgift och endast ett formellt belopp på 1 000 kr har
beräknats för budgetåret 1995/96.
Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Statens trygghetsnämnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga
personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknads-
försäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens
personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen
godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande Statens förhandlingsnämnd
och AMF.
Statens arbetsgivarverket (SAV) har fr.o.m. 1993 p.g.a. de pågående
förändringarna inom arbetsskadeområdet sagt upp avtalet om samarbete angående
administration av personskadeärenden. Detta innebär att avtalet upphör att gälla
vid utgången av 1995.
Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För
år 1994 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan SAV och AMF till 14
500 000 kr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingarna för år 1995 är ännu inte
slutförda.
Regeringens överväganden
Regeringen finner det angeläget att Arbetsgivarverket, inför slutande av nytt
samarbetsavtal, gör en noggrann kartläggning av vad marknaden har att erbjuda.
I avvaktan på förhandlingsresultatet för år 1995 har kostnaderna beräknats
utifrån innevarande års överenskommelse till 21 750 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 21 751 000 kr.
E 5. Tjänstepensioner för skolledare och lärare
1993/94 Utgift 2 444 492 000
1994/95 Anslag 2 444 492 000
1995/96 Förslag 3 666 738 000
varav 2 444 492 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall medlen på detta
anslag tillföras inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto på
statsbudgetens inkomstsida. Statens kostnader för tjänstepensionsförmåner till
bland andra skolledare och lärare belastar nämnda inkomsttitel. I kostnaderna
ingår, i enlighet med en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan samt
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet å andra sidan, kostnader för
bland andra skolledare och lärare för vilka arbetsgivaransvaret fr.o.m. den 1
januari 1991 övergått från staten till kommuner och landsting. Arbete pågår med
att förbereda en ny överenskommelse. I avvaktan på en permanent lösning bör
anslaget uppföras med samma belopp som uppförts för innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 3 666 738 000 kr.
F. Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det
finansiella systemet
Inledning
Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det finan-
siella systemet (prop.1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr. 1992/93:155).
Beslutet innebär att staten garanterar att banker och vissa andra kreditinstitut
kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Syftet med den statliga garantin är
att trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen.
Statens åtagande är temporärt och skall enligt riksdagens beslut kvarstå så
länge det behövs och avvecklas, genom riksdagsbeslut, när så kan ske utan att
fordringsägarnas intressen riskeras. Målen för bankstödsverksamheten är att
- trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen,
- statliga stödåtgärder så långt som möjligt, inom ramen för effektivitet,
konkurrens och mångfald, skall präglas av affärsmässighet,
- statens långsiktiga kostnader skall hållas så låga som möjligt,
- stödet så långt möjligt skall återvinnas.
Omfattningen av problemen i den finansiella sektorn under åren 1991-1993 saknar
jämförelse i modern tid. Regeringen har till riksdagen i två skrivelser
(1993/94:61 resp. 1993/94:238) redovisat utvecklingen vad gäller
stödverksamheten. En relativt utförlig beskrivning finns också i 1994 års
budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 8 s. 140-151).
För närvarande är verksamheten avseende statens bankstödsåtaganden inriktad på
att återvinna så mycket som möjligt av utbetalat stöd och att följa upp ingångna
avtal samt förvalta erhållna tillgångar. Samtliga anhängiggjorda stödärenden är
avgjorda.
Den beräknade utgiftsutvecklingen inom området Bankstödsnämnden och åtgärder
för att stärka det finansiella systemet är t.o.m. år 1998 till följd av tidigare
fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition följande:
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Bankstödsnämnden
och åtgärder för
att stärka det fi-
nansiella systemet 24 037,8 14,0 16,5 10,9 -0,4 -0,4
1) Prisnivå 1995/96
Bankstödsnämndens förvaltningskostnadsanslag omfattas av regeringens sparkrav
på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned
med ca 1 miljon kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning
på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 1,5 miljoner kronor,
motsvarande en nivåsänkning på 11 %. Härutöver har anslaget minskats med ca 3,6
miljoner kronor budgetåret 1995/96 till följd av verksamhetens minskade
omfattning.
Nedan redovisas vilka stödärenden och ägarfrågor som fortfarande är aktuella.
Därefter följer en kort sammanfattande redogörelse av hela bankstödet och en
kostnadsmässig redovisning. Slutligen anger regeringen sina överväganden.
Bankstödsnämnden och den statliga garantin
Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993 för att hantera stödet. Nämnden
övertog vid sin tillkomst den verksamhet som tidigare bedrivits inom
Finansdepartementet. Nämnden har hanterat fyra stödärenden, Gota Bank,
Sparbanken Sverige, S-E-Banken och Föreningsbanken. Inom ramen för bankstödet
har nämnden för närvarande enbart avtal med Föreningsbanken. Gota Bank
rekonstruerades och såldes till Nordbanken. S-E-Banken och Sparbanken Sverige
återtog sina stödansökningar. Utöver detta har Bankstödsnämnden ett avtal om
stöd med elva sparbanksstiftelser.
Bankstödsnämnden har också till uppgift att i den utsträckning regeringen
bestämmer förvalta aktier och andra tillgångar som staten äger eller har fått
som säkerhet i samband med att stöd lämnats. I denna del av nämndens verksamhet
har en stor del av dess resurser använts till att hantera ägarfrågorna i
Nordbanken, Securum och Retriva.
De frågor som är av störst ekonomisk betydelse och som fortsättningsvis kommer
att vara viktiga för Bankstödsnämndens verksamhet redovisas kortfattat nedan.
Stödärenden
Under budgetåret 1993/94 avslutades i princip samtliga stödärenden som
anhängigjorts hos Bankstödsnämnden. De två stödavtal som fortfarande löper skall
förvaltas och följas upp av nämnden. I samband med detta skall Bankstödsnämnden
se till att betalningar sker till staten i enlighet med de villkor som avtalats.
Föreningsbanken
Bankstödsnämnden slöt i november 1993 ett avtal med Föreningsbanken om statligt
stöd. Avtalet innebär att Föreningsbanken får ett skydd för sin kapitaltäckning
under åren 1994-1996. Någon utbetalning av detta stöd har inte skett.
Utbetalning kommer endast att ske om Föreningsbankens förväntade kreditförluster
blir större än beräknat och att kapitaltäckningen samtidigt går under 9 %. Stöd
kan endast ges för uppkomna förluster i redan existerande engagemang. Statens
engagemang består av en garanti som uppgår till 2,5 miljarder kronor. Före-
ningsbanken betalar en avgift om 1 % per år för denna garanti, dvs. 25 miljoner
kronor för innevarande verksamhetsår.
Om hela eller delar av garantin skulle utnyttjas blir staten ägare till prefe-
rensaktier i banken. Dessa är konstruerade så att Föreningsbanken kan lösa in
dem fram till 1998. Staten har försäkrat sig om full kontroll om banken inte
skulle kunna lösa in aktierna.
Sparbanksstiftelserna
Staten gav under budgetåret 1991/92 en garanti på 3,8 miljarder kronor till
Första Sparbanken som senare omvandlades till ett lån till sparbanks-
stiftelserna. Ytterligare stöd krävdes och staten fick gå i borgen för ett annat
lån på 3,5 miljarder kronor till sparbanksstiftelserna. Staten fick i ett senare
skede infria en mindre del av sitt garantiåtagande. Detta återbetalades dock
senare.
Regeringen gav i november 1993 Bankstödsnämnden i uppdrag att uppta
förhandlingar om vissa erforderliga ändringar i avtalet med sparbanksstiftel-
serna. I den nya konstruktionen av stödet har de aktier som staten har fått i
pant för tidigare givna lån till sparbanksstiftelserna lagts i ett särskilt
förvaltningsbolag. Bolaget förvaltar panten som består av aktier i Sparbanken
Sverige AB. Bolaget har också övertagit de två lån som upptogs i det ursprung-
liga stödavtalet. Dessa lån är nu omplacerade på marknaden till marknadsmässiga
villkor och räntor. Staten har garanterat lånen. Garantiavgiften till staten är
minst 0,5 % enligt en särskild konstruktion i stödavtalet.
I samband med omplaceringen av lånen till marknadsmässiga villkor minskade
staten sin fordran med drygt 1 miljard kronor motsvarande nuvärdet på de
räntesubventioner som staten lämnat på ett av lånen i enlighet med det
ursprungliga avtalet. Sparbanksstiftelserna har dessutom i mars 1994 sålt aktier
i Sparbanken Sverige AB. Försäljningssumman har delvis använts till att ersätta
staten för nyss nämnda infriande av den ursprungliga garantin.
Det nya avtalet har en mer affärsmässig utformning och innebär att statens
åtagande har minskat från 8 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor. Staten
har försäkrat sig om insyn i det nya förvaltningsbolaget genom två
styrelseplatser av sju. Staten har dessutom rätt att förvärva samtliga aktier i
bolaget om bankens kapitaltäckning understiger det lagstadgade kravet eller om
stiftelserna bryter mot avtalet.
Bankstödsnämnden anser att några nya stödärenden inte är att förvänta. Det kan
emellertid inte uteslutas att nya ärenden kan bli aktuella varför det bör finnas
kvar en beredskap på Bankstödsnämnden för eventuella stödinsatser. Denna
beredskap kan delvis upprätthållas genom att personalen och styrelsen i
Bankstödsnämnden tills vidare arbetar med ägarfrågor. En delvis likartad
kompetens behövs för dessa uppgifter.
Ägarfrågor
Ägarfrågorna är inriktade på att utöva statens ägande i Nordbanken, Securum och
Retriva. I utövandet av ägarrollen skall Bankstödsnämnden förvalta statens
aktier och andra finansiella instrument som ges ut av instituten. Nämnden får
inte utan regeringens samtycke sälja eller på annat sätt förfoga över aktierna
och andra finansiella instrument som ges ut av Nordbanken och Securum.
Bankstödsnämnden skall utföra sitt uppdrag i nära samarbete med
Finansdepartementet och hålla departementsledningen fortlöpande informerad om
arbetet.
Nordbanken
Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken.
Bankstödsnämnden har på uppdrag av regeringen genomfört en upphandling av
konsultstöd.
Securum och Retriva
Securum och Retriva övertog vid resp. bolags bildande Nordbankens resp. Gota
Banks s.k. problemtillgångar. Målet för deras verksamhet är att avveckla dessa
tillgångar med ett för staten så gynnsamt utfall som möjligt. Securum har kommit
långt i denna process och är att beteckna som ett tillgångsförvaltande bolag med
karaktär av konglomerat.
Retriva började sin verksamhet den 1 januari 1994, ungefär ett år efter
Securum, och har därför inte kommit lika långt med hanteringen av kredit-
portföljen. Retriva arbetar i huvudsak efter samma principer som Securum och kan
förväntas nå en struktur liknande Securums nuvarande under budgetåret 1995/96.
Sammanfattning av samtliga stödinsatser
De statliga stödåtgärderna i form av direkta stöd till stödsökande institut och
garantier samt åtaganden när staten har medverkat till rekonstruktioner
redovisas i föjande tabell. I tabellen är samtliga stödinsatser redovisade per
institut. Kolumnen utbetalt visar i vilken utsträckning stödet har påverkat
statens lånebehov. Kolumnen belastat statsbudgeten visar i vilken utsträckning
stödet påverkat statsbudgeten. Stödåtgärder uppgående till 65 miljarder kronor
har betalats ut av staten. Den totala belastningen för statsbudgeten för
stödåtgärder har varit 60 miljarder kronor. Skillnaden i vad som har belastat
statsbudgeten och vad som är utbetalat av staten består i huvudsak av
räntebetalningar på lånefinansierade kapitaltillskott till Securum och Retriva.
För dessa kapitaltillskott har Bankstödsnämnden erhållit aktier i bolagen.
Det statliga bankstödet
Belastat
mkr Totalt åtagande Utbetalt statsbudgeten
Sparbanksstiftelserna
garanti(1 6 803 0 0
räntesubventioner 1 028 1 028 1 028
Totalt 7 831 1 028 1 028
Nordbanken
aktieteckning 1991 4 191 4 191 4 191
aktieköp 1992 2 055 2 055 2 055
kapitaltillskott 1992 10 000 10 000 10 000
Totalt 16 246 16 246 16 246
Securum
garanti 1 1992 9 850 9 850 9 850
garanti 2(2 1992 13 150 13 150 13 150
aktieköp 1993 1 000 1 000 0
borgen 1993 10 000 0 0
Totalt 34 000 24 000 23 000
Gota Bank
kapitaltillskott 1993 20 000 20 000 20 000
garanti eget kapital(3 231 231 231
Totalt 20 231 20 231 20 231
Retriva
kapitaltillskott 1993 3 800 3 800 0
borgen 1993 3 500 0 0
Totalt 7 300 3 800 0
Föreningsbanken
kapitaltäckningskydd 1993 2 500 0 0
Totalt 2 500 0 0
TOTALT BANKSTÖD 88 108 65 305 60 505(4
1)Garantin till Sparbanksstiftelserna uppgick vid avtalstidpunkten nuvärdebe-
räknat till ca 5,5 mdkr.
2)Garantin till Securum har minskats med 1 mdkr jämfört med föregående års redo-
visning genom att Securum efter upprättandet av bokslutet för 1993 avstått från
detta anspråk.
3)Den tidigare garantin om 3 mdkr för det egna kapitalet i Gota Bank till Nord-
banken, har efter bokslutets fastställande infriats med 231 mkr.
4)Utöver ovanstående belastning på statsbudgeten på 60 505 mkr har anslaget för
åtgärder för att stärka det finansiella systemet belastats med ytterligare
finansieringskostnader om 3650 mkr för lån i Riksgäldskontoret samtidigt som
anslaget gottskrivits med erhållna garantiavgifter, Nordbankens utdelning m.m.
om 928 mkr, dvs nettobelastningen är 2 722 mkr.
Mest stöd har getts till Nordbanken (inkl. Securum) och Gota Bank.
För att få en mer kostnadsmässig redovisning av stödet där samtliga kostnader
för statens insatser är medtagna och där hänsyn tagits till att staten erhåller
tillgångar genom stödåtgärderna krävs en annorlunda ansats än den ovanstående.
Ekonomisk redovisning av bankstödet
En fullständig redovisning av bankstödets ekonomiska effekter för staten kräver
dels att hänsyn tas till vissa kostnader som ännu inte har gett upphov till
några utgifter för staten, dels att hänsyn tas till de tillgångar resp.
åtaganden som bankstödet har medfört för staten.
De totala utgifterna för bankstödet har t.o.m. budgetåret 1993/94 uppgått till
67 miljarder kronor. Statens nettokostnader för stödåtgärder under föregående
budgetår var 22 miljarder kronor. Staten hade ett garantiåtagande till Gota Bank
på 20 miljarder kronor som infriades. Sparbanksavtalet har kostat staten drygt 1
miljard kronor vilket utgör nuvärdet av de räntesubventioner som lämnades till
Sparbanken i det ursprungliga avtalet 1991.
Bankstödsnämndens räntekostnader för lånefinansiering av kapitaltillskott i
Securum och Retriva samt kostnader för förtida inlösen av lån uppgick förra
budgetåret till 1,9 miljarder kronor. Sammantaget uppgår dessa kostander till
5,8 miljarder kronor.
Ekonomiska konsekvenser av bankstödet budgetåren 1991/92, 1992/93
och 1993/94
mkr 1991/92 1992/93 1993/94 Totalt
Kostnader
Aktieköp Nordbanken 4 191 2 055 6 246
Kapitaltillskott
- Nordbanken 10 000 10 000
- Securum garanti 1 9 850 9 850
- Securum garanti 2 13 150 13 150
Gota Banks ianspråktagande
av garanti 20 000 20 000
Förtidsinlösen subven-
tionerade lån
Sparbanken 1 028 1 028
Infriade garantier 400 231 631
Räntekostnader och kostnader för
förtida inlösen av lån 3 922 1 896 5 818
Förvaltningskostnader 4 16 20
Konsultkostnader 5 92 70 167
Summa 4 196 37 455 23 367 66 918
Intäkter
Garantiavgifter 100 174 274
Nordbanken aktieutdelning 591 591
Återbetalning av infriad garanti 400 400
Övriga intäkter 80 183 263
Summa 180 1 348 1 528
Summa, netto 4 196 37 275 22 019 65 390
Tillgångar i Bankstödsnämnden
Aktier
- Nordbanken 12 900
- Securum 3 300
- Retriva 1 500
Delsumma 17 700
Bankstödet totalt, netto 47 690
Staten har börjat återvinna en del av det utlagda bankstödet. Nordbanken går
nu med vinst och gjorde en utdelning till staten på netto 360 miljoner kronor
föregående budgetår. Bruttoutdelningen var 231 miljoner kronor högre men dessa
användes för att kvitta mot den fordran på staten som Nordbanken hade genom att
staten garanterat nivån på Gota Banks kapital per den 31 december 1993. Värdet
av Nordbanken, Securum och Retriva uppgår nu till betydande belopp. Deras
sammanlagda bokförda värden hos Bankstödsnämnden är ca 18 miljarder kronor. Det
egna kapitalet i de tre institutens kvartalsrapporter den 30 september 1994 var
väsentligt högre, sammanlagt 32 miljarder kronor (Nordbanken 16,3 och Securum
12,3 samt Retriva 3,8 miljarder kronor).
Regeringens överväganden
Återhämtningen i den finansiella sektorn har gått snabbare än vad som kunde
förutses och läget idag synes stabilt. Stödverksamheten inriktas för närvarande
på eftervård. De ingångna stödavtalen som fortfarande löper skall bevakas och
värdena i Nordbanken, Securum och Retriva skall på bästa sätt tillvaratas för
att kunna återvinna utbetalt stöd i så stor utsträckning som möjligt. För
Bankstödsnämndens del innebär detta att resurserna bör fokuseras på dessa
områden.
Nettoutgifterna för bankstödet har hittills varit ca 65 miljarder kronor. Det
bokföringsmässiga värdet på tillgångarna i Nordbanken, Securum och Retriva gör
emellertid att nettostödet med hänsyn tagen till detta bokförda värde av
tillgångarna kan beräknas till 47 miljarder kronor. Det egna kapitalet i
instituten uppgår till 32 miljarder kronor vilket innebär att nettostödet vid
denna värdering av tillgångarna för närvarande kan beräknas till ca 33 miljarder
kronor.
Den statliga garantin som infördes för betalningssystemet skall bestå så länge
den behövs. Riksdagen har att fatta beslut om när den skall avvecklas. Det är
inte möjligt att nu bestämma när avvecklingen skall ske.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Bankstödsnämnden
och åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåren 1997 och
1998 som regeringen förordat i avsnittet Inledning.
F 1. Bankstödsnämnden
1993/94 Utgift 15 745 338
1994/95 Anslag 14 031 000
1995/96 Förslag 16 500 000
varav 10 989 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Anslaget får disponeras för löne- och andra förvaltningskostnader som upp-
kommer i verksamheten.
Bankstödsnämndens förvaltningskostnader skall täckas med årliga avgifter från
de institut vars ansökan om stöd bereds av Bankstödsnämnden eller som ingått
avtal om stöd. De kostnader som inte täcks av stödsökande institut skall täckas
av samtliga företag som omfattas av bankstödet. Avgifterna bruttoredovisas mot
inkomsttitel.
Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stöd-
åtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i
betalningssystemet garanteras och att kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall
Bankstödsnämnden
- kontrollera att de institut som erhållit stöd uppfyller villkor om
återbetalning,
- förvalta fordringar och andra tillgångar som erhållits så att statens rätt på
bästa sätt tillvaratas,
- avveckla tillgångar som staten övertagit så snart det är affärsmässigt
lämpligt,
- utveckla metoder för en överskådlig och heltäckande rapportering till
regeringen av vidtagna åtgärder och de ekonomiska konsekvenserna för staten.
Bankstödsnämnden har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verk-
samhetsgrenarna stödärenden och ägarfrågor.
Bankstödsnämnden konstaterar i årsredovisningen att utan den snabba för-
bättringen av ekonomin under 1993-1994 och de lägre räntorna hade inte
banksystemet återhämtat sig lika snabbt. Bankstödsnämnden bedömer att nämndens
insatser resulterat i bl.a följande effekter
- bildandet av Securum och Retriva har bidragit till att minska prisfallet på
fastighetsmarknaden,
- principen om att det statliga stödet inte skall gynna aktieägarna i
stödsökande institut har sannolikt lett till att bankerna aktivt sökt andra
vägar. Insatser från Bankstödsnämnden har bidragit till att bankerna valt att
ta in riskkapital från aktiemarknaden genom nyemissioner,
- Bankstödsnämndens avtal har varit mer affärsmässiga och fördelaktiga för
staten än de avtal som ingicks innan nämnden bildades,
- Bankstödsnämndens undersökningar har bidragit till att bankerna har fått ett
högre medvetande om bristerna i bl.a. riskkontrollsystemen.
Bankstödsnämnden förvaltar betydande värden. Tillgångarna uppgår till 20,4
miljarder kronor. De största tillgångarna består av aktierna i Nordbanken,
Securum och Retriva. Aktiernas bokförda värden uppgår till sammanlagt 17,7
miljarder kronor. Övriga tillgångar i balansräkningen motsvaras i allt
väsentligt av skulder.
Bankstödsnämndens ansvarsförbindelser uppgår till sammanlagt 20,3 miljarder
kronor. Ansvarsförbindelsen för Securum är en statlig garanti för ett förlagslån
i Nordbanken. Avsikten är att omplacera detta lån till institutionella långivare
på den svenska marknaden. Statens åtagande minskar därmed såvitt avser garantins
längd. Den nuvarande garantin har en löptid på 15 år varav 12 år återstår från
årsskiftet 1994/95. Den nya garantin får en löptid på 10 år. Staten har vidare
lämnat en garanti för Retriva som avser ett förlagslån i Nordbanken med ett
belopp om 3,5 miljarder kronor. Statens åtagande mot Sparbanksstiftelserna har
minskat under året med 1,2 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor.
RRV:s revisionsberättelse över Bankstödsnämndens årsredovisning innehåller
inte någon invändning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verk-
samhet är att genom stödåtgärder till banker och
vissa andra kreditinstitut verka för att stabili-
teten i betalningssystemet garanteras och kredit-
försörjningen tryggas. Vidare skall statens
långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga
som möjligt.
Resurser 1995/96
Följande medel föreslås under anslagen
F 1. Bankstödsnämnden: Förvaltnings-
kostnader 16 500 000 kr
F 2. Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet 1 000 kr
Resultatbedömning
Bankstödsnämnden har i allt väsentligt bedrivit verksamheten i enlighet med de
av regeringen uppställda målen. Genom Securums och Retrivas verksamhet
möjliggörs betydande återvinningar av bankstödet för staten. Rekonstruktionen av
Nordbanken har gått planenligt och banken är i stort sett klar för försäljning.
Bankstödsnämnden kommer inte att få sina förvaltningskostnader täckta av
avgifter för budgetåret 1993/94. Endast de kostnader som är hänförliga till ett
stödärende kan utdebiteras till stödsökande institut. Ungefär 5 miljoner kronor
utdebiteras inte. Fr.o.m. den 1 juli 1994 kan Bankstödsnämndens samtliga
kostnader för verksamhet som rör bankgarantin debiteras ut på alla institut som
omfattas av den statliga garantin.
I Bankstödsnämndens årsredovisning bör en större fokusering ske på nämndens
verksamhet och resultat. En återkoppling till målen för verksamheten är därvid
önskvärd. Avsnittet om bankernas resultat kan göras mer översiktligt. I
resultatredovisningen bör Banskstödsnämnden, vilket även RRV påpekat, ägna stor
omsorg åt redovisningen av nettokostnaderna för bankstödet. I övrigt konstaterar
regeringen att RRV inte har haft några invändningar mot nämndens verksamhet.
Slutsatser
Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stöd-
åtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i
betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall
statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga som möjligt. Den
statliga garantin som infördes för att trygga stabiliteten i betalningssystemet
är temporär. Bankstödsnämndens verksamhet och uppgifter är därför också av
tillfällig art.
Även om den finansiella krisen i stort sett kan anses vara över har
Bankstödsnämnden fortfarande en viktig funktion att fylla. Betydande värden
finns i Nordbanken, Securum och Retriva. Ägarfrågorna måste därför skötas på ett
effektivt och ändamålsenligt sätt för att så mycket som möjligt av det stöd som
utbetalats skall kunna återvinnas.
Bankstödsnämndens verksamhet bör därför inriktas på att sköta ägarfrågorna i
Nordbanken, Securum och Retriva. Någon förändring i de krav som ställs på
myndigheten är inte aktuella. Däremot bör myndigheten anpassa organisationen
efter de uppgifter som nu föreligger.
Bankstödsnämnden omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 1 miljon kronor.
Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas
anslagsnivån ha sänkts med ca 1,5 miljoner kronor. Härutöver har anslaget
minskats med ca 3,6 miljoner kronor budgetåret 1995/96 till följd av
verksamhetens minskade omfattning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Bank-
stödsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen
förordar i avsnittet Slutsatser,
2. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
16 500 000 kr.
F 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
1993/94 Utgift 24 022 080 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Anslaget disponeras för att täcka utgifter för åtgärder som avser att stärka
det finansiella systemet och som uppkommer vid infrianden av utställda
garantier, betalningar av ränta på lån i Riksgäldskontoret som tagits upp för
att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riksgäldskontoret när lån eller
tillgångar skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än dess
bokförda värde. Vidare får anslaget disponeras för utgifter för konsulter som
anlitas för att skapa underlag för beslut om stöd och hantering av beviljat
stöd.
Anslaget får därutöver användas för att täcka sådana kostnader hos Bank-
stödsnämnden som inte rimligen bör tas ut av de stödberättigade instituten
enligt 7 § förordningen (1993:890) om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut. Anslaget får även belastas med eventuella infrianden av
utställda garantiåtaganden för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB.
Regeringen har bemyndigats (prop. 1993/94:228, bet. 1993/94:BoU20, rskr.
1993/94:374) att uppdra åt Riksgäldskontoret att utfärda en statlig garanti till
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB som medför att nivån på det egna
kapitalet alltid överstiger den enligt lag angivna kapitaltäckningsgraden på
8 %. SBAB kommer under verksamhetsåret 1995 troligtvis inte att kunna
upprätthålla en kapitaltäckningsgrad över nivån 8 % utan att det statliga
garantin belastas. Belastningen på anslaget för budgetåret 1995/96 till följd av
garantin till SBAB är i dagsläget svår att bedöma.
Löpande inkomster som skall redovisas under anslaget är influtna garanti-
avgifter, räntebetalningar på lån som staten lämnat, aktieutdelningar,
garantier, ersättningar till staten för att lån har löpt med en ränta som
understiger marknadsränta, återvinningar av förluster på lån som skrivits ned
samt vinster när tillgångar sålts till ett högre pris än vad de förvärvats till.
Vidare skall inkomster från ersättning för konsultinsatser redovisas under
anslaget.
I likhet med Bankstödsnämnden anser regeringen att nämnden bör anvisas ett
förslagsanslag på 1 000 kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
G. Bidrag och ersättningar till kommunerna
Den kommunala verksamheten utgör en grundläggande del av välfärden i form av
vård, omsorg och skola. Den kommunala sektorn har genom sin omfattning också en
stor samhällsekonomisk betydelse.
Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu att sanera statsfinanserna i syfte
att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning och
därigenom minskad arbetslöshet. Kommunsektorn är särskilt gynnad av en god
allmänekonomisk politik. En sådan politik främjar sektorn genom att
sysselsättningen ökar vilket medför ökade skatteinkomster och minskade kostnader
för socialbidrag.
Regeringen har i tidigare propositioner föreslagit förändringar som får
ekonomiska effekter för kommunsektorn. Regeringen föreslår i denna proposition
ytterligare åtgärder som påverkar kommunsektorn. Regering- en avser att i vårens
kompletteringsproposition återkomma med en bedömning av och förslag beträffande
det finansiella utrymmet för kommunsektorn år 1996 samt en bedömning av hur
bl.a. de ekonomiska regleringarna till följd av verksamhetsförändringar bör
behandlas.
Statligt utjämningsbidrag till kommuner
Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningarna
(1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om
skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt
utjämningsbidrag.
Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till
kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till den verksamhet som den
enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidraget består av tre delar:
- ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till engenerell
garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medel-skattekraft för
bidragsåret,
- tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbara
skillnader i strukturella förhållanden samt
- tillägg för befolkningsminskning.
Under åren 1993 och 1994 tillämpades särskilda övergångsregler för bidragen.För
år 1995 har riksdagen i avvaktan på pågående utredningsarbete beslutat om en
"frysning" av 1994 års bidrag.
Beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn har haft till
uppgift att lämna förslag om ett långsiktigt och stabilt bidrags- och
utjämningssystem för kommuner och landsting. Beredningen har nyligen lämnat sitt
betänkande, Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU
1994:144), till regeringen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Regeringen avser därefter att återkomma med förslag om ett nytt system för
statsbidrag och utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting
som avses kunna träda i kraft fr.o.m. år 1996.
Skatteutjämningsbidrag till landsting
Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen (1992:671)
om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om
skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid
beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Skatteutjämningsbidrag ges till landsting (och landstingsfria kommuner) i syfte
att utjämna skattekraft och garantera medborgarna likvärdig service oavsett i
vilket landsting man bor. Varje landstings garanterade skattekraft anges i
procent av medelskattekraften och omfattar följande delar:
- grundgaranti,
- tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets
kostnader för sjukvård,
- tillägg för befolkningsminskning.
Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatteunderlagets
förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskattekraften.
Skatteutjämningsbidraget för landsting har varit föremål för översyn av en
särskild utredare. Den ovan nämnda beredningen har i sitt betänkande även tagit
hänsyn till den särskilde utredarens förslag. Regeringen avser som nämnts att
även vad gäller landstingen återkomma till riksdagen med förslag om ett nytt
bidrags- och utjämningssystem med ikraftträdande fr.o.m. år 1996.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95-juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Bidrag och ersätt-
ningar till
kommunerna 46 746,0 45 568,5 68 413,5 45 609,5 of. of.
1) Prisnivå 1995/96
G 1. Statligt utjämningsbidrag till kommuner
1993/94 Utgift 39 486 000 000
1994/95 Anslag 38 013 500 000
1995/96 Förslag 57 109 500 000
varav 38 073 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter för statligt utjämningsbidrag till kommunerna
enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Ytterligare
föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningarna (1992:1591) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av
skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Riksrevisionsverkets första budgetprognos för budgetåret 1994/95 visar på en
utgiftsutveckling som väl överensstämmer med det belopp som finns uppfört på
statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
Utjämningsbidraget till kommuner fastställs för ett kalenderår i sänder.
I 1994 års budgetproposition angavs den totala bidragsramen för år 1995 till 37
954 miljoner kronor. Därutöver har nu vid beräkningen av ramen hänsyn tagits
till fr.o.m. år 1995 gällande huvudmannaskapsförändringar. Det innebär att den
totala bidragsramen för kalenderåret 1995 beräknas till 38 073 miljoner kronor,
varav hälften faller på budgetåret 1994/95 och hälften på 1995/96.
Regeringen avser som nämnts, att återkomma i kompletteringspropositionen med en
närmare bedömning av hur bl.a. de ekonomiska regleringarna till följd av
verksamhetsförändringar bör behandlas. Därför beräknas inte nu några för-
ändringar av medel på anslaget.
För år 1996 beräknar regeringen således preliminärt bidragsramen till
oförändrade 38 073 miljoner kronor. Halva beloppet för kalenderåret 1995
respektive hela beloppet för kalenderåret 1996, sammanlagt
57 109,5 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1995/96.
Regeringen avser att återkomma med nya beräkningar för utjämningsbidraget till
kommuner i samband med kommande förslag till nytt system för utjämning av
kostnader och intäkter för kommuner och landsting.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 57 109 500 000 kr.
G 2. Skatteutjämningsbidrag till landsting
1993/94 Utgift 7 260 000 000
1994/95 Anslag 7 555 000 000
1995/96 Förslag 11 304 000 000
varav 7 536 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Anslaget disponeras för utgifter för skatteutjämningsbidrag till landstingen
och de landstingfria kommunerna enligt lagen (1992:671) om skatteutjämnings-
bidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag
till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av
skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Riksrevisionsverkets första budgetprognos för budgetåret 1994/95 visar på en
utgiftsutveckling som är högre än det belopp som finns uppfört på statsbudgeten
för budgetåret 1994/95. Riksrevisionsverket har i sin prognos inte tagit hänsyn
till de skatteväxlingar som beslutats för år 1995 till följd av
huvudmannaskapsförändringar.
Regeringens överväganden
Skatteutjämningsbidragen till landstingen fastställs för ett kalenderår i
sänder. Den totala bidragsramen för år 1995 beräknas uppgå till 7 536 miljoner
kronor, varav hälften faller på budgetåret 1994/95 och hälften på 1995/96.
Bidraget antas i denna anslagsberäkning bli oförändrat år 1996 jämfört med år
1995
Medelsbehovet under budgetåret 1995/96 avser bidrag som utbetalas under andra
halvåret 1995 och hela kalenderåret 1996. Halva
beloppet för kalenderåret 1995 respektive hela beloppet för kalenderåret 1996,
sammanlagt 11 304 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1995/96.
I likhet med vad som nämnts beträffande kommunerna avser regeringen att
återkomma i kompletteringspropositionen med en närmare bedömning av hur kommande
ekonomiska regleringar för åren 1995 och 1996 bör behandlas. Därför beräknas
inte nu några förändringar av medel på anslaget.
Regeringen avser även vad gäller detta anslag att återkomma med nya beräkningar
i samband med kommande förslag till nytt system för utjämning av kostnader och
intäkter för kommuner och landsting.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 11 304 000 000 kr.
H. Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten
Gemenskapens allmänna budget (eller EG-budgeten) omfattar alla inkomster och
utgifter den Europeiska Gemenskapen enligt gällande fördrag kan ha. I
proposition 1994/95:40 har regeringen redogjort för det regelverk som styr
budgetens innehåll och struktur. Budgeten finansieras av de sk egna resurserna,
vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Som medlem i Europeiska unionen
kommer Sverige alltså att betala dessa avgifter till gemenskapsbudgeten.
Den sammanlagda avgiften till gemenskapsbudgeten består av fyra komponenter:
tullar, jordbruks- och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift och en
avgift beräknad på bruttonationalinkomsten.
Avgiften beräknas per kalenderår och betalas månatligen enligt de regler som
gäller för vart och ett av avgiftsslagen. Tullavgift samt jordbruks- och
sockeravgifterna betalas i enlighet med faktisk uppbörd, medan
mervärdesskatttebaserade avgiften och BNI-aviften betalas enligt i
gemenskapsbudgeten budgeterade belopp, omräknade till kronor enligt en
fastställd valutakurs. De budgeterade beloppen korrigeras dock i efterhand.
Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen
budgeteras under inkomstitel 7111.
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95-juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Sveriges avgift
till gemenskaps-
budgeten - 9 950,0 29 700,0 19 800,0 +800 +700
1) Prisnivå 1995/96
Utöver avgiften till EG-budgeten 1995 ikläder sig Sverige för samma år ansvar
för bemyndiganden. EG-budgetens totala bemyndigande 1995 uppgår till 80 943
miljoner ecu. Den svenska andel av dessa kan beräknas till ca 2,5 %, eller 2 024
miljoner ecu. Med kronkursen 9 kr/ecu innebär detta ett åtagande om ca 18 200
miljoner kronor. För 1996 beräknas taket för bemyndigandena uppgå till 83 602
miljoner ecu, med samma andel och kurs som för 1995 alltså ca 18 800 miljoner
kronor. För budgetåret 1995/96 innebär detta ett totalt svenskt åtagande om 27
900 miljoner kronor. Bemyndiganden får inte ianspråktas med mindre än att anslag
finns avsatta och disponibla i EG-budgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att regeringen för budgetåret 1995/96 ikläder sig de åtaganden som
följer av EG-budgeten avseende bemyndiganden.
H 1. Tullavgift
1994/95 Anslag 2 250 000 000
1995/96 Förslag 6 700 000 000
varav 4 500 000 000 för juli 1995-juni 1996
Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna resurser för Europeiska
gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock
behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa kostnader i
samband med uppbörden. Anslaget avser inbetalningen till EG-kommissionen, dvs de
nittio procent av uppbörden som tillfaller gemenskapsbudgeten. Uppbörden
budgeteras och redovisas i sin helhet under inkomsttitel 1471 Tullmedel.
Mot bakgrund av de prognoser som gjorts av Generaltullstyrelsen och Statens
Jordbruksverk beräknar regeringen anslaget till 6 700 000 000 för budgetåret
1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tullavgift för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
6 700 000 000 kr.
H 2. Jordbruks- och sockeravgifter
1994/95 Anslag 700 000 000
1995/96 Förslag 1 100 000 000
varav 900 000 000 för juli 1995-juni 1996
Importavgifter på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på
sockerproduktionen som tas ut i enlighet med EG:s regelverk utgör i likhet med
tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudgetens egna resurser. Även
för dessa avgifter gäller att medlemslandet får behålla tio procent av uppbörden
för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörden.
Anslaget avser inbetalningarna till EG-kommissionen. Den svenska uppbörden av
dessa avgifter förs upp på inkomsttitel 1480.
Mot bakgrund av de prognoser som gjorts av Statens Jordbruksverk beräknar
regeringen anslaget till 1 100 000 000 kronor för budgetåret 1995/96. Till
skillnad från budgetåret 1994/95 beräknas tullar inom jordbruksområdet under
anslaget H1. Tullavgift.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Jordbruks- och sockeravgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 100 000 000 kr.
H 3. Mervärdesskattebaserad avgift
1994/95 Anslag 4 100 000 000
1995/96 Förslag 12 000 000 000
varav 8 000 000 000 juli 1995-juni 1996
Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EG:s budget beräknas
som en procentuell andel av en prognos av medlemslandets mervärdesskattebas för
det år budgeten avser. Den nationella skattebasen korrigeras härvid för
avvikelser från och variationer inom EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att
en enhetlig skattebas erhålles. Uttaget är för 1995 högstsatt till 1,32 % av
momsbasen och för 1996 till 1,24 %. Det faktiska uttaget fastställs i
EG-budgeten för respektive år. Efter avslutat budgetår korrigeras utfallet för
avvikelser från den prognosticerade basen så att fastställt procentuellt uttag
vidmakthålles.
Regeringen beräknar avgiften för budgetåret 1995/96 till 12 000 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Mervärdesskattebaserad avgift för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 12 000 000 000 kr.
H 4. Avgift baserad på bruttonationalinkomsten
1994/95 Anslag 2 900 000 000
1995/96 Förslag 9 900 000 000
varav 6 400 000 000 juli 1995-juni 1996
Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas på en
prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för budgeteringsåret. Uttaget
beräknas som en procentuell andel av gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av
återstående finansieringsbehov sedan övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften
korrigeras i efterhand med hänsyn till utfall.
Regeringen beräknar BNi-avgiften för 1995/96 till 9 900 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Avgift baserad på bruttonationalinkomsten för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 9 900 000 000 kr.
I.Övriga ändamål
Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor):
Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing
1993/94 1994/95 1995/96 för
juli 95-juni 96 1997(1 1998(1
Absoluta tal Relativa tal
Övriga ändamål 17,1 962,1 2 864,9 1 909,9 -0,2 -0,2
1) Prisnivå 1995/96
I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon
1993/94 Utgift 8 000 000
1994/95 Anslag 2 000 000
1995/96 Förslag 1 000
Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
som enligt SFS 1988:358 upphört att gälla vid utgången av september 1988 men
alltjämt tillämpas övergångsvis i vissa fall, betalas bidrag till sådana
handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från
fordonsskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd bensin som för
ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter
för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår.
Ärenden om bidrag handläggs fr.o.m. den 1 juli 1993 av Skattemyndigheten i
Kopparbergs län.
En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988
medför att utbetalningarna på detta anslag minskar successivt. Förbrukningen på
anslaget har visserligen de senaste budgetåren varit större än budgeterat
belopp. Det hänger emellertid bl.a. samman med att bidragsbelopp för det gångna
budgetåret delvis har belastat anslaget för det nya budgetåret. Regeringen
finner därför inte skäl att nu ändra det tidigare gjorda antagandet att
förbrukningen på anslaget i princip skall upphöra efter utgången av budgetåret
1994/95. Med hänsyn till den tidigare konstaterade eftersläpningen bör
emellertid anslaget föras upp i statsbudgeten även budgetåret 1995/96, men då
med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Förslag till Riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen att
till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
I 2. Exportkreditbidrag
1993/94 Utgift 0
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om
exportkreditstöd.
En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl. a. att
exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i
första hand hos Exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna
förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av antingen ett
avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bidrag ges bara om
avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag
skall göras hos Riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets
taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft.
Någon tillförlitlig beräkning av kostnaderna för denna bidragsform kan inte
göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är beroende av
taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli
aktuellt föreslår regeringen att anslaget förs upp med ett formellt belopp på 1
000 kr också i statsbudgeten för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Exportkreditbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.
I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.
1993/94 Utgift 1 892 000
1994/95 Anslag 3 112 000
1995/96 Förslag 2 016 000
varav 1 344 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas kostnader - i regel arvoden till ledamöter och ersättare
m.m. - för Statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), Statens tjänste-
bostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor,
Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns
särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen, Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd
(såvitt avser statsverket), Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden
för vissa pensions-frågor, Statens utlandslönenämnd, Statens krigsförsäkrings-
nämnd, Statens krigsskadenämnd och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Från
anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga
forskningsrådet.
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att Statsförvaltningens
centrala förslagsnämnd upphör fr.o.m. den 1 juli 1995 och att Ekonomiska rådet
har brytits ut och anges under anslaget I 8. Regeringen föreslår att anslaget
förs upp med 2 015 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 015 000 kr.
I 4. Bokföringsnämnden
1993/94 Utgift 3 219 000
1994/95 Anslag 4 446 000
1995/96 Förslag 6 551 000
varav 4 340 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovis-
ningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunk-
tion fullgörs av Finansinspektionen.
Bokföringsnämnden
Med hänsyn till att BFN inte tidigare har formulerat några specifika delmål för
verksamheten och med hänsyn till att nämndens ekonomiska redovisning i stor
utsträckning är integrerad med Finansinspektionens redovisning har det varit det
svårt att göra en detaljerad resultatredovisning för budgetåret 1993/94. För att
förbättra möjligheterna till nedbrytning av kostnaderna har bl.a.
tidsredovisningen lagts om inför budgetåret 1994/95.
BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden hos de små
företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att utarbeta en
bokföringshandledning för nyblivna företagare. En första upplaga trycktes i juni
1993 och fram till och med juni 1994 har tre nytryckningar gjorts.
I frågor avseende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden initierat
projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande bokföring med
ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmaterial och telefax samt nya
lagringsmedia. Ett annat angeläget område där det finns ett stort behov av
vägledning är enskilda näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt
med inriktning på gränsdragningen mellan företagarens näringsverksamhet och
privatekonomi. Nämnden har initierat ett projekt som är avsett att leda fram
till en eller ett par rekommendationer och till kompletterande
informationsmaterial. Liknande behov finns beträffande handelsbolagens
bokföring. Ett ytterligare problemområde är bokföring i samband med fusioner,
företagsombildningar m.m.
BFN:s verksamhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men det kan
förväntas att det behövs betydande insatser för denna verksamhet.
Den verksamhet som planeras kommer enligt nämndens bedömning att medföra
ungefär samma personalbehov som för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet. Särskilt under
perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det viktigt att dessa har
en välordnad bokföring som underlag för beslut.
De redovisningsnormer som BFN har utfärdat har bidragit till att förbättra
kvaliteten på företagens löpande bokföring och bokslut. Detta har underlättat
för finansiärer, anställda och det allmänna (bl.a. skatteförvaltningen) att
korrekt bedöma företagens ställning och resultat. Utfärdade normer avseende
värderings- och bokslutsfrågor har medfört att möjligheterna att jämföra olika
företags bokslut ökat. De har också medfört förbättrade förutsättningar för
analys av företagens ekonomiska ställning eftersom nämndens kompletterande
normgivning begränsat möjligheterna för företagen att välja egna lösningar vid
värdering av tillgångs- och skuldposter.
En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen
tillkallades under år 1991 (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka
principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom
rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Genom
tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppdrag att också utreda
frågan om BNS:s ställning. Den övergripande inriktningen av nämndens verksamhet
bör därför vara oförändrad. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på
utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med
ca 0,3 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning
på 5 %.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen
att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på
6 551 000 kr.
I 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed
1993/94 Utgift 600 000
1994/95 Anslag 600 000
1995/96 Förslag 900 000
varav 600 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed, som bildades gemensamt av staten genom Bokföringsnänmden, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 900 000 kr.
I 6. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken
1993/94 Utgift 334 516
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Anslaget disponeras av Finansdepartementet och Bankstödsnämnden och skall
användas till kostnader som uppkommer vid förberedelser för och genomförande av
försäljning av statens aktier i Nordbanken.
Regeringen har ännu inte beslutat om tidpunkt för försäljning av statens aktier
i Nordbanken. Ett förslagsanslag på 1 000 kronor bör anvisas även för budgetåret
1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
I 7. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken
1994/95 Anslag1) 950 000 000
1995/96 Förslag 2 850 000 000
varav 1 900 000 000 kr för en 12-månadersperiod
1) Förslag i tilläggsbudget (proposition 1994/95:40) till budgeten för 1994/95.
Svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt med
medlemskap i Europeiska unionen. I propositionen 1994/95:40 om budgeteffekter av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. redogörs för den svenska
kapitalinsatsen i banken. Sveriges kapitalandel uppgår till 2 026 miljoner ecu.
Av kapitalinsatsen skall 7,5 procent inbetalas till banken vilket motsvarar ca
152,0 miljoner ecu.
Sverige skall även göra inbetalningar till bankens reservfonder och andra
avsättningar av vinstmedel. Bidraget skall uppgå till knappt 3,52 procent av
reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31 december året innan
anslutningen. Totalt kan detta bidrag beräknas till ca 354,0 miljoner.
De sammanlagda inbetalningarna kan därmed beräknas till drygt 4,5 miljarder kr
(växelkurs 1 ecu = 9,00 kr) enligt följande:
miljoner ecu miljoner kr
Grundkapital 152,0 1 368
Reservfonder och avsättningar 354,0 3 186
Summa inbetalningar 506,0 4 554
Beloppen skall företrädesvis betalas in i fem lika stora rater halvårsvis den
30 april och 31 oktober. En mindre del av inbetalningen av grundkapitalet, 14,1
miljoner ecu (ca 127 miljoner kr), skall dock betalas in i enlighet med det
tidsschema som gäller för en pågående kapitalpåfyllnad i banken. Dessa
inbetalningar pågår under perioden 1994 t o m 1998 med två inbetalningar per år.
De svenska inbetalningarna kommer att verkställas i ecu. Inbetalningarna
fördelas enligt följande under åren 1995-1998 (värden i miljoner ecu):
år april oktober totalt
1995 100,1 100,1 200,2
1996 100,1 100,1 200,2
1997 100,1 1,8 101,9
1998 1,8 1,8 3,6
En första inbetalning om 100,1 miljoner ecu skall ske under budgetåret 1994/95.
Under budgetåret 1995/96 (18 månader) skall tre delinbetalningar om sammanlagt
ca 300,3 miljoner ecu äga rum. Beloppet kan preciseras med säkerhet först i
samband med bankens årsmöte i juni 1995 då balansräkningen per 31 december 1994
fastställes. Med hänsyn till detta samt till eventuella förändringar i kronans
värde i förhållande till ecu bör ett anslag på 2 850 miljoner kr anvisas för
detta ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 850 000 000 kr.
I 8.Ekonomiska rådet
Nytt anslag (förslag) 2 500 000
varav 1 655 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet består av
nationalekonomiska forskare. Verksamheten syftar till att initiera forskning och
utredningarbete samt att bistå Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet med
råd i vetenskapliga frågor. Resultat av rådets forsknings- och utredningsarbete
presenteras löpande i rapporter och vid internationella symposier.
Kostnaderna för Ekonomiska rådets verksamhet redovisas under innevarande
budgetår som en del av förslagsanslaget I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.
Verksamhetens karaktär innebär dock att utbetalningarna inte återkommer med
samma storlek varje år, då projekten som Ekonomiska rådet bedriver ofta löper
över flera budgetår. Regeringen föreslår därför att ett särskilt
reservationsanslag förs upp på statsbudgeten för Ekonomiska rådet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Ekonomiska rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 2 500 000 kr.
I 9. Bonusränta för ungdomsbosparande
1993/94 Utgift 3 107 000
1994/95 Anslag 2 000 000
1995/96 Förslag 3 000 000
varav 2 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
År 1988 beslutade riksdagen att ett speciellt ungdomsbosparande skulle inrättas
(prop. 1987/88:150 bil. 3, bet. 1987/88:FiU21, rskr. 1987/88:395). Lagen
(1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988. Lagen innebär
att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller
sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år.
Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat
under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir
kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 % från det att
sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut då
kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut
upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.
Regeringens överväganden
Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta utbetalas först
sedan kontot avslutas. Enligt Riksgäldskontoret är för närvarande ca 50 000
ungdomar anslutna till sparformen vilka sammanlagt är berättigade ca 14 miljoner
kronor i bonus. Därtill kan ersättningen öka med 6,5 miljoner kronor om samtliga
kontinnehavare uppfyller kravet på tre års anslutning.
Statens utgifter för bonusränta för ungdomsbosparande beräknar regeringen till
3 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 3 000 000 kr.
I 10. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån
1993/93 Utgift
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti
till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig
garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid
villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort
har fått eller kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit
30 000 kr och längsta amorteringstid 10 år.
Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den
statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet.
Regeringens överväganden
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91:
AU18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för
bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att
kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa
bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt
förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari 1992 beviljas inga
nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan.
Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast ett
formellt belopp på 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Register
Sid.
1 Inledning
5 1 En effektivare statlig förvaltning
5 1.1 Utgångspunkter
5 1.2 Strukturförändringar inom
statsförvaltningen
5 1.2.1Bättre styrning av förändringsarbetet
7 1.2.2Uppföljning av strukturförändringar
8 1.2.3Bedömning av personalkonsekvenserna vid
strukturförändringar
9 1.2.4Erfarenheter från omställnings-
och avvecklingsarbete
11 1.3 Förvaltningsmyndigheternas
ledning
12 1.4 Aktiv chefsförsörjning
12 1.5 Verksamhetsförnyelse genom
användning av informationstek-
nologi
15 2 Departemensvisa redovisningar av
personalkonsekvenserna
26 3 Ägarpolicy för av Finansdepartement
förvaltade aktier
27 4 Kommuner och landsting
36 A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
36 1 Riksskatteverket 486 917 000
36 2 Skattemyndigheterna 6 532 463 000
36 3 Kronofogdemyndigheterna 1 880 579 000
36 4 Förrättningskostnader m.m. 123 972 000
37 5 Ersättning för kostnader i ärenden 15 000 000
och mål om skatt
Summa 9 038 931 000
45 B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
45 1 Statens lokalförsörjningsverk 31 176 000
47 2 Täckning av merkostnader för
lokaler m.m. 35 000 000
48 3 Statens fastighetsverk 1 000
52 4 Restaureringsarbeten vid de kungliga
slotten och rikets fästningar 75 000 000
Summa 141 177 000
54 C Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:
69 1 Förvaltningskostnader 114 844 000
70 2 Kostnader för upplåning och
låneförvaltning 1 720 442 000
72 3 Garantiverksamhet 1 000
76 4 In- och utlåningsverksamhet 1 000
Summa 1 835 288 000
79 D Vissa centrala myndigheter m.m.
79 1 Tullverket 1 667 380 000
90 2 Konjunkturinstitutet 41 899 000
92 3 Finansinspektionen 150 463 000
96 4 Riksrevisionsverket 257 157 000
100 5 Utvecklingsarbete 56 355 000
100 6 Statskontoret 86 010 000
Statistiska centralbyrån:
105 7 Statistik, register och prognoser 494 557 000
110 8 Uppdragsverksamhet 1 000
112 9 Nämnden för offentlig upphandling 9 285 000
Summa 2 763 107 000
115 E Statliga arbetsgivarfrågor
115 1 Arbetsgivarverket 1 000
119 2 Till regeringens disposition
för vissa stabsuppgifter 5 745 000
119 3 Statens löne- och pensionsverk 1 000
123 4 Vissa avtalsstyrda anslag 21 751 000
125 5 Tjänstepensioner för skolledare
och lärare 3 666 738 000
Summa 3 694 236 000
126 F Bankstödsnämnden och åtgärder för
att stärka det finansiella systemet
133 1 Bankstödsnämnden 16 500 000
136 2 Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet 1 000
Summa 16 501 000
138 G Bidrag och ersättningar till kommunerna
140 1 Statligt utjämningsbidrag till
kommuner 57 109 500 000
141 2 Skatteutjämningsbidrag till
landsting 11 304 000 000
Summa 68 413 500 000
142 H Sveriges avgift till gemenskaps-
budgeten
143 1 Tullavgift 6 700 000 000
143 2 Jordbruks- och sockeravgifter 1 100 000 000
144 3 Mervärdesskattebaserad avgift 12 000 000 000
144 4 Avgift baserad på bruttonational-
inkomst 9 900 000 000
Summa 29 700 000 000
146 I Övriga ändamål
146 1 Bidrag till vissa handikappade
ägare av motorfordon 1 000
147 2 Exportkreditbidrag 1 000
147 3 Kostnader för vissa nämnder m.m. 2 015 000
148 4 Bokföringsnämnden 6 551 000
150 5 Bidrag till stiftelsen för
utvecklande av god redovisningssed 900 000
150 6 Statliga ägarinsatser m.m. i
Nordbanken 1 000
151 7 Bidrag till kapitalet i Europeiska
investeringsbanken 2 850 000 000
152 8 Ekonomiska rådet 2 500 000
153 9 Bonusränta för ungdomsbosparande 3 000 000
153 10 Statlig kreditgaranti för bostads-
anskaffning 1 000
Summa 2 864 968 000
Totalt för Finansdepartementet 118 467 709 000