Post 6848 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:101 ·
Frivillig miljöstyrning och miljörevision
Ansvarig myndighet: Miljö- och naturresursdepartementet
Dokument: Prop. 101
Regeringens proposition
1994/95:101
Frivillig miljöstyrning och miljörevision
Prop.
1994/95:101
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Anna Lindh
(Miljö- och naturresursdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inom europeiska unionen (EU) gäller sedan den 1 juli 1993 en förordning om
frivillig miljöstyrning och miljörevision (EEG nr 1836/93 av den 29 juni 1993).
Förordningen har förts in i en bilaga till EES-avtalet. Vid ett svenskt
medlemskap i EU blir denna förordning utan extra åtgärder tillämplig även i
Sverige. I propositionen läggs fram förslag till bestämmelser som behövs för att
förordningen skall kunna tillämpas i Sverige. Den nya lagen får namnet lag om
frivillig miljöstyrning och miljörevision.
Systemet med frivillig miljöstyrning och miljörevision har till syfte att
förbättra och utvärdera industrins miljöarbete och att tillhandahålla offentlig
information om detta arbete. I den föreslagna lagen ges regeringen bemyndigande
att utse behörigt ackrediteringsorgan och registreringsorgan samt att meddela
föreskrifter om avgifter.
Förslaget är ett led i förberedelsearbetet inför EU. Om det blir ett nej i
folkomröstningen den 13 november 1994 krävs andra lagförslag.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3
2 Förslag till lag om frivillig miljöstyr-
ning och miljörevision................... 3
3 Ärendet och dess beredning............... 4
4 Närmare om EG:s miljöstyrnings- och mil-
jörevisionsförordning.................... 5
5 Behovet av svensk lagstiftning........... 7
6 Frågan om myndighetsutövning............. 8
7 Förhållandet till tillsynsmyndigheterna.. 9
8 Behörigt organ för registrering av an-
läggningar............................... 10
9 Behörigt organ för ackreditering av och
tillsyn över miljökontrollanter.......... 12
10 Information och främjande................ 13
11 Kostnader................................ 14
12 Ikraftträdande........................... 15
Bilaga 16
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1994........................... 42
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om frivillig miljöstyrning och
miljörevision och
2. godkänner regeringens förslag om finansiering av initialkostnaderna för
registreringsorganet inklusive information.
2 Förslag till lag om frivillig miljöstyrning och miljörevision
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning
(EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om en gemenskapens miljöstyrnings- och
miljörevisionsordning[1].
2 § Regeringen utser de organ som avses i artikel 6 och 18.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
**Fotnot**
[1] Rättad i Nr 247/28 s. 28, Official Journal
den 5 oktober 1993
3 Ärendet och dess beredning
Inom europeiska unionen (EU) gäller sedan juli 1993 en gemensam ordning för
frivillig miljöstyrning och miljörevision. Ordningen har införts genom rådets
förordning (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för
industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (med
rättelse i Nr L 247/28 s. 28, Official Journal den 5 oktober 1993). Ordningen
bygger på frivilligt deltagande från industrin och har till syfte att förbättra
och utvärdera industrins miljöarbete och att tillhandahålla offentlig
information om detta arbete.
Industriförbundet har under vintern 1993/94 haft en tillfälligt inrättad
arbetsgrupp med uppgift att till regeringen inkomma med förslag till hur den
nämnda ordningen skulle kunna anpassas till svenska förhållanden. Arbetsgruppens
arbete utmynnade i en rapport som inkom till regeringen i april 1994. Inom
Miljö- och naturresursdepartementet har därefter utarbetats en
departementspromemoria (Ds 1994:99), vilken har remissbehandlats.
Remissyttranden har inkommit från Kommerskollegium, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, universitetet i Lund, Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Konkurrensverket, Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Patent-
och registreringsverket, Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS -
Miljömärkningsstyrelsen), Jernkontoret, Konsumentverket, Koncessionsnämnden för
miljöskydd, Hässleholms kommun, Göteborgs kommun, Timrå kommun,
Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund,
Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svensk Industriförening, Vattenfall,
Föreningen Miljörevisorer i Sverige, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska
åkeriförbundet, Telefonaktiebolaget L M Ericsson, Kraftverksföreningen, Sveriges
Provnings- och Forskningsinstitut, Civilingenjörsförbundet och Kemi & Miljö AB.
En sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 1.
Förordningen riktar sig till EU:s medlemsstater. Vid ett svenskt medlemskap i
EU blir förordningen gällande rätt även i Sverige. I propositionen föreslår
regeringen några kompletterande bestämmelser för att förordningen skall kunna
tillämpas i Sverige.
Förslaget om ackreditering är i och för sig av sådan art att Lagrådets
yttrande bör inhämtas. Med hänsyn till frågans beskaffenhet skulle dock
Lagrådets hörande sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.
4 Närmare om EG:s miljöstyrnings- och miljörevisionsförordning
EG:s förordning om miljöstyrning och miljörevision syftar till att främja en
frivillig förbättring av industrins miljöarbete (artikel 1). Syftet skall uppnås
genom att företagen utarbetar och förverkligar en miljöpolicy, ett miljöprogram
och ett miljöstyrningssystem för sina anläggningar. Effekten av åtgärderna skall
utvärderas regelbundet och allmänheten skall informeras om miljöarbetet vid
företagens olika anläggningar. Enligt artikel 1.3 skall tillämpningen av
gällande miljölagstiftning inte påverkas. Förordningen omfattar i första hand
industrin, men försök kan göras att tillämpa bestämmelserna även på andra
sektorer såsom handel och distribution samt den offentliga sektorn (artikel 14).
Små och medelstora företag kan ges olika former av stöd för att kunna delta i
systemet (artikel 13).
Företag som ansluter en anläggning till systemet skall (artikel 3, 4 och 5)
-anta en miljöpolicy, som förutom att den föreskriver att alla tillämpliga krav
i miljölagstiftningen skall efterlevas också skall innebära åtaganden om
fortsatta förbättringar av verksamhetens miljöarbete
-göra en genomgång av anläggningen med den antagna miljöpolicyn som utgångspunkt
(miljöutredning)
-införa ett miljöprogram och ett miljöstyrningssystem med miljöutredningen som
utgångspunkt
-genomföra/låta genomföra miljörevision av sin anläggning
-skriva en miljöredovisning, som bland annat skall innehålla en beskrivning av
företagets verksamheter och en utvärdering av deras effekter vad gäller alla
väsentliga miljöförhållanden
-låta en extern ackrediterad miljökontrollant granska miljöpolicyn,
miljöprogrammet, miljöstyrningssystemet, miljöutrednings- eller
miljörevisionsförfarandet och miljöredovisningen för att kontrollera och
godkänna att kraven i förordningen är uppfyllda i tillämpliga delar
-skicka den godkända miljöredovisningen till ett härför utsett registre-
ringsorgan och efter registrering, på lämpligt sätt sprida innehållet i
miljöredovisningen till allmänheten.
Externa revisorer och ackrediterade miljökontrollanter får inte utan
företagsledningens tillstånd sprida någon information eller några uppgifter som
de fått del av under revisions- eller kontrollarbetet (artikel 4.7).
Anläggningar som registrerats får enligt artikel 10 använda en symbol och en
s.k. deltagarförsäkran för sina registrerade anläggningar. Symbolen och
försäkran har till syfte att förklara avsikten med systemet och får inte
användas i produktreklam eller på produkter eller deras förpackningar.
Medlemsstaterna skall inrätta eller utse organ för registrering av anläggningar
(artikel 18). Ett organ skall även inrättas eller utses för ackreditering av
oberoende miljökontrollanter och för att utöva tillsyn över deras verksamhet
(artikel 6). Organen skall vara sammansatta på ett sådant sätt att deras
oberoende och opartiskhet garanteras. Registreringsorganet skall även ha
förfaranden för att kunna beakta synpunkter från intresserade parter om
registrerade anläggningar m.m. (artikel 18).
Till ackrediteringsorgan kan medlemsstaterna antingen använda befintliga
ackrediteringsinstitutioner eller registreringsorganet eller upprätta ett annat
organ med lämplig behörighet (artikel 6.1). Ackrediteringen av
miljökontrollanter och tillsynen över deras verksamhet skall ske enligt kraven i
bilaga 3 till förordningen. Ackrediteringsorganet skall upprätta och uppdatera
en förteckning över de miljökontrollanter som är ackrediterade i respektive stat
och överlämna denna förteckning till kommissionen var sjätte månad (artikel 7).
Kommissionen skall offentliggöra en förteckning för hela gemenskapen i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Registreringsorganet skall registrera en anläggning och ge den ett
registreringsnummer när företaget har ingivit en godkänd miljöredovisning och
inbetalat eventuell registreringsavgift (artikel 11). Registreringsorganet skall
varje år uppdatera förteckningen över registrerade anläggningar. Registreringen
av en anläggning kan dras in bl.a. om registreringsorganet finner att
anläggningen inte längre uppfyller alla villkoren i förordningen.
Registreringsorganet skall varje år skicka en uppdaterad förteckning till
kommissionen (artikel 9). Kommissionen skall varje år offentliggöra en
förteckning över samtliga registrerade anläggningar inom gemenskapen.
Medlemsstaterna får införa avgiftssystem för att täcka kostnaderna för att
handlägga registreringen av anläggningar, ackreditering av miljökontrollanter
m.m. (artikel 11).
Medlemsstaterna skall med lämpliga medel se till att företagen och allmänheten
informeras om innehållet i förordningen (artikel 15). Lämpliga rättsliga och
administrativa åtgärder skall vidtas vid överträdelse av bestämmelserna i
förordningen (artikel 16).
Kommissionen skall erkänna de standarder och förfaranden som företagen kan
nyttja som hjälpmedel för att uppfylla förordningens krav. Uppgifter om dessa
standarder och förfaranden skall offentliggöras.
Kommissionen (i vissa fall ministerrådet) beslutar enligt en särskild procedur
som är fastlagd i artikel 19. Innan kommissionen fattar beslut skall yttrande
inhämtas från en kommitté. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna
och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.
Kommissionen skall inom fem år från ikraftträdandet av förordningen se över
systemet (artikel 20).
5 Behovet av svensk lagstiftning
Regeringens förslag: Genom ett svenskt medlemskap
i Europeiska unionen (EU) kommer EG:s förordning
om frivillig miljöstyrning och miljörevision
automatiskt att gälla såsom svensk lag. Förordningen
riktar sig till EU:s medlemsstater. För att
förordningen skall kunna tillämpas i Sverige
bemyndigas regeringen att utse behörigt
ackrediteringsorgan och registreringsorgan och
att meddela föreskrifter om sådana avgifter som
avses i förordningen.
Promemorians förslag: EG:s förordning om frivillig miljöstyrning och
miljörevision införlivas med svensk rätt genom att den i sin helhet inkorporeras
genom lag.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker eller har ingen erinran mot promemorians förslag. Sveriges
Industriförbund, Jernkontoret, SAF och Föreningen miljörevisorer i Sverige har
föreslagit att lagens namn bör vara "Lag om frivillig miljöstyrning och
miljörevision".
Skälen för regeringens förslag: Den aktuella förordningen (EEG nr 1836/93 av
den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för industriföretag i gemenskapens
miljöstyrnings- och miljörevisionsordning) gäller inom EU sedan den 1 juli 1993
och har förts in i en bilaga till EES-avtalet. Vid ett svenskt medlemskap i EU
blir förordningen gällande rätt i Sverige.
Förordningen riktar sig till EU:s medlemsstater. För att förordningen skall
kunna tillämpas i Sverige behövs ett par kompletterande bestämmelser. För det
första bör det ankomma på regeringen att utse behöriga organ för ackreditering
(och tillsyn) av miljökontrollanter samt för registrering av godkända
anläggningar i enlighet med artikel 6 och 18 (se avsnitt 8 och 9). För det andra
bör det ankomma på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att
meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11 (se avsnitt 11).
För att understryka frivilligheten i systemet anser regeringen att lagens namn
bör vara lag om frivillig miljöstyrning och miljörevision.
Enligt artikel 10.1 får symbolen endast användas tillsammans med en s.k.
deltagarförsäkran. Vidare får enligt artikel 10.3 symbolen (och
deltagarförsäkran) inte användas i produktreklam eller på produkter eller deras
förpackningar. Enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) kan förbud meddelas
mot marknadsföringsåtgärder som strider mot god affärssed eller som annars är
otillbörliga mot konsumenter och näringsidkare. Marknadsdomstolens praxis har
lagt fast den s.k. lagstridighetsprincipen vilken huvudsakligen innebär att
marknadsföringen skall vara laglig (dvs. inte strida mot annan lag).
Marknadsföringsåtgärder som innebär överträdelse av förbuden i artikel 10 bör
således kunna angripas med stöd av marknadsföringslagen. Regeringen anser att en
särskild hänvisning i lagen inte erfordras.
För den händelse resultatet av folkomröstningen den 13 november 1994 blir ett
nej till svenskt medlemskap i EU får regeringen återkomma med lagstiftning om
inkorporering enligt gängse metod för uppfyllande av internationella avtal.
6 Frågan om myndighetsutövning
Regeringens bedömning: Ackreditering av och
tillsyn över miljökontrollanter innefattar
myndighetsutövning. Registreringsbeslut bör inte
anses innefatta myndighetsutövning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan
instämmer i eller har inte någon erinran mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: En viktig fråga i sammanhanget är om
tillämpningen av förordningen innefattar myndighetsutövning eftersom detta har
betydelse vid valet av behöriga organ. I proposition 1993/94:203: ändringar i
EES-avtalet, i den del som rör miljömärkning (s.261-262), har regeringen intagit
ståndpunkten att tilldelning av EG:s miljömärke inte kan anses innefatta
myndighetsutövning. I 1971 års förvaltningslag (1971:290) definierades
myndighetsutövning som "utövning av befogenhet att för enskild bestämma om
förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat
jämförbart förhållande" (se även prop. 1971:30 s. 330 ff). Syftet med
definitionen var att ringa in ett område där rättssäkerhetssynpunkter gör sig
särskilt starkt gällande. För detta område blir särskilda lagregler tillämpliga,
såsom om straffrättsligt ansvar, skadeståndsansvar, formella krav på
ärendehantering och om tillsyn av JK och JO.
Den juridiska litteraturen och praxis tyder på en viss återhållsamhet när det
gäller vad som skall anses innefatta myndighetsutövning. Enligt Håkan Strömberg,
(Allmän förvaltningsrätt, 16:e uppl. 1992, s.19-20), bör till myndighetsutövning
hänföras även vissa beslut som endast har indirekta rättsverkningar gentemot den
enskilde, t.ex. registreringsbeslut, beslut om att utfärda
legitimationshandlingar och beslut i samband med obligatorisk
kontrollverksamhet. Enligt Strömberg framstår som klart att det föreligger
myndighetsutövning när det är fråga om obligatorisk kontroll eller registrering
eller när beslut har åtminstone indirekta rättsverkningar. Lena Marcusson
(Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, 1989 s. 171-247) anför
följande (s. 175). "Med officiell provning avses det förfarande varigenom ett
beslutande organ får ett faktaunderlag för beslut om godkännande av viss produkt
eller anläggning. Ett sådant beslut innebär myndighetsutövning, när kontrollen
är obligatorisk enligt en rättsregel: beslutet får direkt effekt i och med att
det ligger till grund för ett sanktionsfritt brukande av det godkända. Ett
beslut om att inte godkänna får också direkt effekt, eftersom det innebär ett
förbud mot att använda produkten."
Ackreditering är en obligatorisk förutsättning för att miljökontrollanten skall
kunna åta sig uppdrag i enlighet med förordningen. Ett beslut om ackreditering
får därmed en direkt effekt för miljökontrollanten. I likhet med samtliga
remissinstanser som uttalat sig i frågan delar regeringen bedömningen att
ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter bör anses innefatta
myndighetsutövning.
Registrering av en anläggning (i enlighet med förordningen) - liksom
miljömärkning - skiljer sig från de i litteraturen och praxis förekommande
exemplen på myndighetsutövning. Grundtanken i förordningen är att systemet
bygger på frivillighet. Syftet är att främja en fortsatt förbättring av
industrins miljöarbete. Sökanden väljer att gå in i systemet och betalar för att
få vara med. Att finnas med på listan över godkända anläggningar ger företaget
goodwill och är ett säljargument, men har ingen rättsverkan utöver detta (att en
anläggning finns med på listan har exempelvis ingen betydelse för
tillsynsverksamheten). Företaget får verka och sälja sina produkter utan att
dess anläggning är registrerad.
Mot bakgrund härav delar regeringen promemorians bedömning att
registreringsbeslut enligt förordningen inte bör anses innefatta myndig-
hetsutövning.
Enligt artikel 16 skall medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga och
administrativa åtgärder vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen. Om
överträdelser straffsanktioneras särskilt kan detta anses tala för att
registreringsbesluten ändå innebär myndighetsutövning. Skulle ett företag
obehörigen använda en deltagarförsäkran (och/eller symbolen) i sin
marknadsföring kan dock åtgärder vidtas enligt marknadsföringslagen (1975:1418)
liksom vid annan otillbörlig marknadsföring. Särskilda straffregler krävs inte
och bestämmelsen har ingen avgörande inverkan på frågan om myndighetsutövning.
7 Förhållandet till tillsynsmyndigheterna
Regeringens bedömning: EG-förordningen bör inte
kunna påverka tillämpningen av gällande
miljölagstiftning och inte heller de skyldigheter
som företagen har enligt dessa lagar. Det
frivilliga miljöstyrnings- och
miljörevisionsarbetet bör inte ersätta till-
synsmyndigheternas arbete.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen att det frivilliga
miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet inte ersätter tillsynsmyndigheternas
arbete. Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV) och Svenska kommunförbundet
framhåller dock att systemet skapar förutsättningar för samordningsvinster och
effektivisering av tillsynen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt förordningen skall företagets
miljöpolicy bl.a. föreskriva att alla tillämpliga krav i miljölagstiftningen
skall efterlevas (artikel 3.a). Miljökontrollanten skall bl.a. granska att
policyn uppfyller detta krav och att det vid anläggningen byggts upp ett system
som ger förutsättningar för en sådan efterlevnad (artikel 4.5). Även
registreringsorganet skall försäkra sig om att anläggningen uppfyller villkoren
i förordningen (artikel 8.1).
I detta sammanhang är det viktigt att understryka att förordningen inte skall
påverka tillämpningen av gällande miljölagstiftning och inte heller de
skyldigheter företagen har enligt dessa lagar (artikel 1.3). Av artikel 4.5
framgår vidare att den ackrediterade miljökontrollantens granskning inte heller
påverkar tillsynsmyndigheternas behörighet enligt miljölagstiftningen. Enligt
artikel 8.4 skall registreringsorganet avslå en registreringsansökan eller tills
vidare dra in registreringen av en anläggning om man från den behöriga
tillsynsmyndigheten får veta att tillämpliga krav i miljölagstiftningen har
åsidosatts.
Regeringen delar bedömningen att det frivilliga miljöstyrnings- och
miljörevisionsarbetet inte ersätter tillsynsmyndigheternas arbete.
8 Behörigt organ för registrering av anläggningar
Regeringens förslag: Regeringen skall utse ett
behörigt registreringsorgan. Detta skall vara ett
privaträttsligt partssammansatt organ.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan
tillstyrker promemorians förslag.
Universitetet i Lund anser att registreringsorganets operativa funktion i
praktiken är så begränsat att behovet av ett brett partssammansatt råd
ifrågasätts. Universitetet framhåller vidare att systemet riskerar att förlora i
trovärdighet om sekretariatet skulle knytas till Sveriges Industriförbund.
Naturskyddsföreningen framhåller att man inte har goda erfarenheter av
partssammansatta organ när dessa skall administrera utvecklingsprocesser. Ett
organ med tydliga regler som är öppet för allmän granskning vore en bättre
lösning.
Sveriges Industriförbund, Jernkontoret och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
anser att registreringsorganet bör läggas hos Industriförbundet.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO)
anser att regeringen bör utse en myndighet att omhänderta registreringen.
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) tillstyrker promemorians förslag,
men anser att det behöriga registreringsorganet bör ha offentligrättslig
ställning och vara knutet till ett organ som inte kan uppfattas som partiskt.
Patent- och registreringsverket, (PRV), framhåller att registreringen i och för
sig borde kunna anförtros en myndighet.
Skälen för regeringens förslag: Registreringen av anläggningar bör, så som
tidigare framhållits, inte innefatta myndighetsutövning. I direktiv till
samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir.
1994:23) framhålls bl.a. att utgångspunkten när det gäller att pröva offentliga
åtaganden skall vara att ett offentligt åtagande inte erfordras. De
bakomliggande målen för verksamheten skall tillmätas stor betydelse vid
bedömningen om det är motiverat med ett offentligt åtagande eller ej.
Förordningens övergripande syfte är att främja en fortsatt förbättring av
industrins miljöarbete. I detta ligger naturligtvis ett offentligt intresse.
Till detta kan också läggas att flertalet länder inom EG och EES-länder för
närvarande tycks ha för avsikt att utse sina miljödepartement eller sina
nationella miljö- eller ackrediteringsmyndigheter till registreringsorgan. Mot
en sådan lösning talar emellertid att det är frivilligt att gå in i systemet och
att ett beslut att registrera en anläggning inte har någon rättsverkan utöver
detta. Huruvida graden av myndighetsutövning kan komma att öka i framtiden är
mycket oklart. Det faktum att registrering av "anläggningar" hör till sådana
upplysningar som torde vara av intresse för exempelvis Patent- och
registreringsverkets bolagsregister hindrar inte att besluten fattas av annat
organ än en myndighet.
Regeringen delar bedömningen att registreringen bör omhändertas av ett annat
organ än en myndighet.
Registreringsorganet bör, enligt förordningen, vara sammansatt på ett sådant
sätt att dess oberoende och opartiskhet garanteras. Mot att inrätta ett nytt
organ talar bl.a. kostnadsaspekten. Någon för ändamålet lämplig svensk
organisation finns dock för närvarande inte. Ett partssammansatt organ bör
därför bildas. Om stadgarna underställs regeringen för godkännande blir
regeringen en garant för att organet får den opartiskhet och det oberoende som
förutsätts.
Regeringen bör utse ordförande och vice ordförande i rådet. Registre-
ringsorganet skall i övrigt vara sammansatt av företrädare för industrin (även
små och medelstora företag), vissa berörda myndigheter samt en ackrediterad
miljökontrollant. Erfarenheterna från systemet med miljömärkning av produkter
bör beaktas.
Registreringsorganet ansvarar självständigt för samtliga beslut om registrering
och avregistrering av företag och bör ha ett mindre sekretariat till sin hjälp.
Verksamheten bör redovisas årligen till regeringen. En översyn av verksamheten
och stadgarna bör ske efter tre år.
Det bör ankomma på regeringen att besluta i frågan om lämpligt organ. Ett
sådant bemyndigande för regeringen bör anges i lagen.
9 Behörigt organ för ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter
Regeringens förslag: Regeringen skall utse behörigt
ackrediterings- och tillsynsorgan för
miljökontrollanter.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I
promemorian görs bedömningen att Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC)
bör utses som ackrediterings- och tillsynsorgan för miljökontrollanter.
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen att SWEDAC är ett
lämpligt ackrediterings- och tillsynsorgan för miljökontrollanter.
Universitetet i Lund understryker de ackrediterade miljökontrollanternas
nyckelroll i systemet och framhåller bl.a. att mycket höga krav måste ställas på
dessas erfarenhet, utbildning och kompetens.
Skälen för regeringens förslag: Den europeiska samarbetsorganisationen för
ackrediteringsorgan inom certifieringsområdet (EAC), har bildat en arbetsgrupp
för att bistå kommissionen i dess strävan att stödja samarbetet mellan
medlemsstaterna för att bl.a. undvika olikheter vid ackreditering av
miljökontrollanter (artikel 6.6). Vid gruppens första sammanträde i februari
1994 framkom att flertalet av de länder som var representerade avsåg att utse
det nationella ackrediteringsorganet att även bli ackrediteringsorgan för
miljökontrollanter.
EG-kommissionen har tillsatt en kommitté som har till uppgift att arbeta med
förordningens genomförande inom medlemsstaterna. Denna kommitté arbetar även med
att utveckla kriterier för ackreditering av miljökontrollanter.
SWEDAC är svenskt ackrediteringsorgan och det organ inom Sverige som har
kompetens och erfarenhet inom ackrediteringsverksamhet. SWEDAC deltar vidare
nationellt och internationellt inom olika samverkansorgan för ackreditering.
Regeringen, som även hänvisar till resonemanget i avsnitt 6, delar bedömningen
att SWEDAC bör utses till ackrediterings- och tillsynsorgan för
miljökontrollanter.
Det bör ankomma på regeringen att besluta i frågan om lämpligt organ. Ett
sådant bemyndigande för regeringen bör anges i lagen.
Enligt 23 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll kan beslut om ackreditering
och därmed tillhörande frågor överklagas hos allmän förvaltningsdomstol
(länsrätt).
10 Information och främjande
Regeringens bedömning: Information och åtgärder
enligt artikel 13 som har till syfte att främja
företagens deltagande bör handhas av
registreringsorganet respektive av befintliga
organisationer (i första hand de regionala
utvecklingsbolagen).
Promemorians bedömning: Registreringsorganet bör ha hand om information samt
tekniska stödåtgärder till små och medelstora företag. Registreringsorganet bör
även ta hand om frågan om förordningens tillämpning och genomförande inom andra
sektorer än industrin.
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen i promemorian att
information är av stor betydelse för att systemet skall bli framgångsrikt. Flera
remissinstanser understryker också vikten av tekniska stödåtgärder för de små
och medelstora företagen.
Statskontoret anser att informations- och stödarbetet inte bör handläggas av
registreringsorganet. Dess trovärdighet som behörigt organ kan skadas om man
samtidigt skall informera och ge tekniskt stöd. Statskontoret framhåller att
andra aktörer såsom NUTEK och Naturvårdsverket kan ta hand om
informationsåtgärder och tekniska stödåtgärder. Även RRV anser att information
och främjandeåtgärder kan ges av myndigheter bl.a. NUTEK och Naturvårdsverket.
Lunds universitet understryker vikten av att stimulera näringslivet till ett
mera aktivt miljöarbete bl.a. mot bakgrund av att godkända registreringar kan
bli betydelsefulla för det svenska näringslivets konkurrenskraft på den
europeiska marknaden. NUTEK framhåller bl.a. att de mindre företagen har
betydande svårigheter att bedriva ett rationellt miljöarbete.
Skälen för regeringens bedömning: Varje medlemsstat skall med lämpliga medel se
till att företagen informeras om innehållet i förordningen och att allmänheten
informeras om systemets syfte och hur det är tänkt att fungera (artikel 15).
Medlemsstaterna skall också främja alla företags och i synnerhet de små och
medelstora företagens deltagande i miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen
genom att organisera eller stimulera tekniska stödåtgärder för att ge dessa
företag den expertis och den hjälp som krävs för att följa de regler, villkor
och förfaranden som anges i förordningen (artikel 13.1).
Såväl information som tekniska stödåtgärder för att främja i synnerhet de små
och medelstora företagens deltagande är frågor av utomordentlig betydelse för
att systemet skall bli framgångsrikt. Regeringen delar bedömningen i promemorian
att registreringsorganet bör ta hand om uppgiften att informera såväl
allmänheten som företagen. Regeringen kan inte finna att denna uppgift skulle
kunna skada registreringsorganets trovärdighet.
I frågan om främjandeåtgärder delar regeringen de synpunkter som förts fram av
bl.a. Statskontoret och RRV att uppgifterna bör spridas på flera aktörer.
Regeringen avser därför att ge NUTEK i uppdrag att utveckla en ändamålsenlig
rådgivning (i första hand experthjälp för att utforma och upprätthålla system
för miljöstyrning) till framförallt de små och medelstora företagen. Detta
arbete bör ske i samråd med Statens naturvårdsverk. Regeringen vill framhålla
att de regionala utvecklingsbolagen och deras helstatliga moderbolag i dag har
ett flertal uppgifter när det gäller att på olika sätt ge råd till småföretagen.
Utvecklingsbolagen bör kunna erbjuda sådan rådgivning som avses i artikel 13.
Enligt artikel 14 får medlemsstaterna försöksvis tillämpa bestämmelser som
motsvarar förordningens inom andra sektorer än industrin. Regeringen avser att
ge Statens naturvårdsverk i uppdrag att lämna förslag om hur förordningens
bestämmelser lämpligen anpassas för att kunna tillämpas inom andra sektorer än
industrin, såsom handel och distribution och inom den offentliga sektorn. Detta
arbete bör ske i samråd med berörda organ, exempelvis NUTEK och trafikverken.
11 Kostnader
Regeringens förslag: Kostnaderna för ackreditering
och registrering bör efter ett inledningsskede
täckas av avgifter, liksom kostnaderna för
information. I inledningsskedet finansieras dessa
kostnader genom omprioriteringar inom ramen för
befintliga medel. Åtgärder enligt artikel 13 som
har till syfte att främja företagens, i synnerhet
de små och medelstora företagens, deltagande kan
finanserias inom ramen för befintliga resurser.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att kostnader för
information och stödåtgärder bör finansieras särskilt. Statskontoret och RRV
anser dock att systemet i sin helhet skall avgiftsfinansieras.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 11 får ett avgiftssystem införas
i enlighet med regler som fastställs av medlemsstaterna för att täcka
kostnaderna för att handlägga registreringen av anläggningar, ackrediteringen av
miljökontrollanter och för att främja gemenskapens ordning.
Regeringen delar bedömningen att kostnaderna för ackreditering och registrering
bör efter ett inledningsskede täckas av avgifter liksom kostnaderna för
information. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11.
Ett sådant bemyndigande för regeringen bör tas in i lagen.
Kostnaderna för ackrediterings- och registreringsorganens inledande verksamhet
inklusive initialkostnaderna för informationsarbetet bör täckas genom
omprioriteringar av befintliga medel inom Miljö- och naturresursdepartementets
och Näringsdepartementets verksamhetsområden. Från fjortonde huvudtitelns anslag
A2. Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1994/95 omfördelas högst 1 miljon
kronor till vissa initialkostnder. Åtgärder enligt artikel 13 som har till syfte
att främja företagens, i synnerhet de små och medelstora företagens, deltagande
bör kunna handhas av främst de regionala utvecklingsbolagen och kan finansieras
inom ramen för befintliga resurser.
12 Ikraftträdande
Förordningen offentliggjordes i de europeiska gemenskapernas tidning den 10 juli
1993 och trädde ikraft (artikel 21) tre dagar senare dvs. den 13 juli 1993.
Enligt artikel 18 skall behöriga organ som ansvarar för genomförandet av de
uppgifter som föreskrivs i förordningen vara utsedda senast den 13 juli 1994.
Förordningen skall börja tillämpas fullt ut från och med den 10 april 1995.
Den svenska lagen bör träda i kraft den 1 januari 1995.
Förteckning över remissinstanserna och sammanfattning av remissyttranden över
departementspromemorian Ds 1994:99 EMAS - ett system för miljöstyrning och
miljörevision
Förteckning över remissinstanser som lämnat synpunkter
Kommerskollegium, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Universitetet i Lund,
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Styrelsen för
teknisk ackreditering (SWEDAC), Patent- och registreringsverket (PRV),
Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS - Miljömärkningsstyrelsen),
Jernverket, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för
miljöskydd, Hässleholms kommun, Göteborgs kommun, Timrå kommun, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges
Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation, (TCO) Sveriges akademikers centralorga-
nisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbets-
givareföreningen (SAF), Svenska Industriföreningen, Vattenfall, Föreningen
Miljörevisorer i Sverige, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska åkeriförbundet,
Telefonaktiebolaget L M Ericsson, Kraftverksföreningen, Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut, Civilingenjörsförbundet, Kemi & Miljö AB.
Remissyttranden
Allmänt
Statskontoret: Införandet av EMAS förefaller ligga väl i linje med den s.k.
sektorsprincipen vars innebörd är att varje sektor i samhället har ansvar för
att lösa miljöproblem som uppstår inom den egna sektorn, vidta åtgärder och stå
för kostnaderna för dessa. Systemet underlättar för de företag som vill arbeta
aktivt med sina miljöfrågor. Det ger enligt vår uppfattning även goda
förutsättningar for effektivisering av tillsynsmyndigheternas verksamhet. Det är
alltså angeläget att införandet blir framgångsrikt och får en god anslutning
från näringslivet och affärsverk eller motsvarande. Även tillämpning inom
offentlig sektor utanför affärsverken bör vara intressant. För detta krävs dock
troligen en utredning och en översyn för anpassning till de mångskiftande
statliga och kommunala verksamheterna.
Lunds Universitet: EG:s förordning om ett system för miljöstyrning och
miljörevision (EMAS) kan bli ett kraftfullt medel för minskad miljöbelastning
från industriell verksamheter. En förutsättning härför är dock självfallet att
många verksamheter väljer att ansluta sig till systemet. Detta i sin tur torde
vara en funktion av marknadens efterfrågan på godkända anläggningar och i vad
mån systemet bedöms trovärdigt vad gäller att peka ut sådana. Mycket talar dock
för att en godkänd miljöredovisning i enlighet med EMAS-förordningens krav kan
bli ett betydelsefullt dokument för en verksamhet i alla kontakter med
allmänhet, kunder, långivare, försäkringsbolag och andra intressenter, som
fäster värde på att verksamheten bedrivs på ett från miljösynpunkt godtagbart
sätt. Följaktligen kan systemets implementering komma att få en inte oväsentlig
betydelse för svenskt näringslivs framtida konkurrenskraft.
Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK: NUTEK har inget att erinra mot
förslagen om hur EG:s system för miljöstyrning och miljörevision skall
inkorporeras i svensk lagstiftning och tillämpas.
Konkurrensverket: Konkurrensverket ser positivt på den harmonisering av regler
mellan stater som sker till följd av EES-avtalet och EES-lagen. Harmoniseringen
syftar till att få bort nationella hinder för gränsöverskridande handel och
stimulerar därigenom konkurrensen på den svenska marknaden. Verket ställer sig
därför i allt väsentligt positivt till innehållet i promemorian.
Konsumentverket, KO: Den underliggande EG-förordningen begränsar möjligheten
för företag att i marknadsföringen använda en s.k. deltagarförsäkran eller den
aktuella symbolen. Enligt promemorian (s.11) är det tänkt att dessa
restriktioner ska sanktioneras genom marknadsföringslagen. Inskränkningarna vad
avser användningen av deltagarförsäkran respektive symbol är dock av den arten
att de ter sig tveksamma från tryckfrihetsrättsliga utgångspunkter. Denna aspekt
har inte alls uppmärksammats i promemorian. Härtill kommer enligt vår mening att
det inte är klart var gränsen går mellan lovlig och förbjuden användning av
deltagarförsäkran. En precisering i lagen är nödvändig för den praktiska
tillämpningen och inte minst med hänsyn till rättssäkerheten. Skall en koppling
göras till marknadsföringslagen är det enligt vår mening nödvändigt att det sker
uttryckligt i lagen, på motsvarande sätt som i t.ex. konsumentkreditlagen. I
övrigt har vi inga kommentarer till promemorians förslag.
Statens naturvårdsverk, SNV: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget i princip.
Flera frågor kräver dock ytterligare utredning, som i vissa avseenden redan har
aviserats i promemorian. Följande behöver ytterligare klargöras
- vilka konkreta arbetsuppgifter som skall utföras av registreringsorganets
sekretariat och hur dessa ska finansieras
- sekretariatets storlek och kompetensbehov
- vem som ska utse registreringsorganets ledamöter
- vad som ska ske med eventuella finansieringsöverskott
Koncessionsnämnden för miljöskydd, Lantbrukarnas riksförbund, LRF, Sveriges
akademikers centralorganisation, SACO samt Skogsägarnas Riksförbund: Dessa hade
inga synpunkter med anledning av promemorian.
Hässleholms kommun: Kommunen anser att införande av ett system för
miljöstyrning och miljörevision är ett steg i rätt riktning för att öka
industrins och övriga aktuella sektorers ansvarskänsla och miljömedvetenhet i
syfte att komma tillrätta med såväl de lokala som globala miljöproblemen.
Samtidigt ges allmänheten möjlighet att få information om företagens påverkan på
miljön och de insatser som görs från företagens sida att förbättra såväl sin
egen som omgivningens miljösituation. Miljörevision bidrager också till att
företagen får skriftliga bevis på att producerade varor tillverkats av material
och i processer där miljöaspekterna haft en avgörande betydelse vid
framställningsprocessen för den slutliga produkten. Dessutom bör
miljöredovisningen ange hur företagets avfallsprodukter och slutliga produkter
efter fullbordad livscykel kan inlemmas i naturens kretslopp. Därigenom skapar
företagen också ett säljargument för en alltmer miljömedveten kundkrets. Kommu-
nen vill särskilt betona vikten av att små och medelstora företag ges möjlighet
att få någon form av ekonomiskt stöd för att kunna deltaga i systemet. Det är av
avgörande betydelse för att få med så många företag som möjligt, för att
systemet med miljörevision och miljöstyrning skall få avsedd effekt.
Göteborgs kommun: Strävan att främja en fortsatt förbättring av industrins
miljöarbete stämmer väl överens med de åtgärder som vidtagits från kommunens
sida i Göteborg. Sedan 1992 bedrivs miljöarbetet med hjälp av ett
miljöstyrningssystem som successivt utvidgas och förbättras. Viktiga delar i
systemet är kommunens miljöpolicy, miljömål, miljörapporter och miljörevisioner.
Den verksamhet som sker i kommunal regi utgör dock bara en del av den totala
verksamheten inom kommunens gränser. Största delen av den industriella
verksamheten i kommunen sker utan direkt kommunal påverkan. Det är därför
positivt om industrins fortsatta förbättringar av miljöarbetet kan främjas genom
frivilliga insatser på det sätt som har föreslagits. Kommunstyrelsen har ingen
erinran mot de förslag som förs fram i departementspromemorian.
Timrå kommun: Sammanfattningsvis anser vi att miljöstyrning och miljörevision
enligt vad som anges i promemorian med bilagor är positivt för miljöarbetet inom
industrin och även den offentliga sektorn. Ett företag som frivilligt ansluter
sig till systemet lyfter upp miljöfrågorna inom företaget och det måste enbart
vara till godo för miljön. Miljöarbetet inom deltagande företag blir mera
heltäckande och genomarbetat än idag. - - - Avslutningsvis kan vi konstatera att
"EMAS" ligger i linje med vad som framkom i Miljöprojeket Sundsvall-Timrå. I två
delrapporter, nr 5 "Intern miljörevision - kommunala anläggningar" och nr 16
"Intern miljörevision - Industrier" konstateras att miljörevision i företag kan
vara ett bra sätt att utveckla miljöarbetet i företag. Delrapporterna bifogas.
Vi tillstyrker frivilligt deltagande i "EMAS" enligt förslaget.
Svenska kommunförbundet: mot bakgrund av att miljöstyrning för närvarande
utvecklas till att bli ett viktigt konkurrensmedel för företagen, ställer sig
Kommunförbundet mycket positivt till ett system för miljöstyrning och
miljörevision. Styrkan i det nu förslagna systemet ligger i att industri och
miljöstörande verksamheter måste ta ett ökat sektorsansvar med avseende på
miljöeffekterna av verksamheten i fråga. EMAS-systemet medför bl.a. att svenska
företag, som ansluter sig till, sannolikt kommer att kunna stärka sin
konkurrenskraft och därmed öka sina marknadsandelar, vilket i sin tur leder till
goda förutsättningar för återbetalning av de kostnader som anslutningen till
systemet medför.
Landstingsförbundet: Landstingsförbundet har inget att erinra mot promemorians
innehåll. Om förslagen om miljöstyrning och miljörevision utvidgas till att
omfatta bl.a. den offentliga sektorn, dvs. bland andra landstingen, ligger dessa
i linje med hur landstingen för närvarande arbetar eller kommer att arbeta. En
nyligen genomförd enkät till landstingen och Landstingsförbundets
medlemskommuner visar att mer än hälften av dessa har antagit miljöpolitiska
program, dvs. i huvuddrag det som avses med miljöstyrningssystem. I ytterligare
7 landsting är program under antagande under 1994 eller kommer att antas senast
årsskiftet 1994/1995. Beträffande miljörevision visar enkätresultaten att 9
landsting genomför miljörevision. Revision avses påbörjas eller kan bli aktuellt
i ytterligare 6 landsting. Landstingsförbundet kan i dag inte närmare ange om
nämnda miljöpolitiska program och miljörevisioner uppfyller de krav som EG:s
förordning anger. En grund finns eller kommer dock att finnas om förordningen
från EG utvidgas till att gälla även den offentliga sektorn.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: EMAS - systemet har sina begränsningar.
Det baseras på anläggningar och produktion, inte på en modern industriell
helhetssyn av produkter "från vaggan till graven". Systemet kommer att
utvecklas! Det är med stor tillfredsställelse vi noterar flera av de klara
principiella ställningstagandena i promemorian. Vi anser dock att förslagen i
praktiken bör renodlas så att rollfördelningen mellan myndigheter och industri
klarare framgår. - - - Det bör framgå av promemorian att akronymen EMAS härrör
sig från den engelska benämningen på förordningen: "Eco Management and Audit
Scheme". Vidare bör man också i nomenklaturen i den svenska översättningen
uppmärksamma och tillvarata den utveckling, som nu pågår i ISO-arbetet
beträffande miljöstyrningssystem.
Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: TCO kan i princip ställa upp på de
förslag som framförs i departementspromemorian.
Svensk Industriförening: Efter företagen genomgång finner föreningen ej
anledning att invända mot helheten i förslagat. Föreningen anser dock att termen
miljöstyrning skall bytas mot miljöledning. Detta mot bakgrund av att
miljöledning kan ge en vidare tolkning än miljöstyrning. Dessutom får förmodas
att termen ledning upplevs mer positivt än termen styrning.
Vattenfall AB: Vattenfall ställer sig positivt till införande av ett frivilligt
miljöstyrningssystem av typ EMAS.
Svenska åkeriförbundet, SÅ: Svenska åkeriförbundet har inga särskilda
synpunkter på sättet för införlivandet av den aktuella EG-förordningen svensk
rätt. Förordningen avser i första hand industrin men kan försöksvis tillämpas på
andra sektorer. Åkerinäringen tillhör tjänstesektorn och består genomgående av
mindre och mycket små företag. Frivilligheten i systemet understryks därför. Så
har engagerat sig i utveckling av kvalitetssäkring enligt ISO 9002 till
åkeriverksamhet. Häri finns utrymme även för miljöstandard. Företagen bör genom
sådan kvalitetssäkring även kunna säkerställa sitt miljöarbete.
Telefonaktiebolaget L M Ericsson: Vi tillstyrker förslaget i huvudsakliga delar
men - - - begreppet miljörevision bör utgå i sammanhang som "Miljörevision" och
"Lag om miljöstyrning och miljörevision". Miljörevision är i dag ett etablerat
begrepp inom näringslivet för internt kontrollsystem. Att nu införa en ny
innebörd kommer att skapa förvirring.
Kemi & Miljö AB: Det är bra att det införs riktlinjer för miljöstyrning och
miljörevision. Vår erfarenhet - som delas av många andra - är att lösningen på
miljöproblemen i första hand inte är av teknisk natur utan att det handlar om
att organisera miljöarbetet. - - -
- Det är angeläget att man i miljöpolicy och mål ställer vissa minimikrav på
produkter och verksamhet - annars kan ett företag eller organisation uppfylla
EMAS trots att man t.ex. producerar produkter som är förkastliga ur
miljösynpunkt.
- EMAS säger inget om hur industrin påverkar miljön annat än att man åtminstone
följer det egna landets lagstiftning. Vi vill därför poängtera att EMAS kan
innebära konkurrensfördelar för industrier från länder med låga miljökrav i sin
lagstiftning.
- Enligt artikel 14 är det "tillåtet" att tillämpa bestämmelserna inom den
offentliga sektorn. Enligt vår mening borde den offentliga sektorn redan från
början omfattas av förordningen. Sedan 1991 har många landstingsverksamheter
miljöreviderats. Dessutom har flera landsting antagit miljöprogram, där ett
miljöledningssystem grundat på EMAS har införts. Vidare bör företag och
organisationer utanför industrisektorn som enligt artikel 14 "försöksvis"
tillämpar förordningen också ha rätt till en deltagarförsäkran.
Behovet av svensk lagstiftning
Statskontoret: Vi instämmer i bedömningen att förordningen bör införlivas i
svensk rätt genom inkorporering i sin helhet. Den föreslagna lagen borde
emellertid inte utgöra en separat lag utan inordnas på lämplig nivå inom ramen
för den kommande miljöbalkens regelverk. Nivån bör till del påverkas av den
ändringsfrekvens som kan förväntas. Bl.a. kan följande föranleda ändringar:
Vunna erfarenheter och översyn enligt artikel 20, anpassningar till framväxande
standarder enligt artikel 12, utvidgning till andra sektorer enligt artikel 14,
vidareutvecklat producentansvar för produkter.
Patent- och registreringsverket, PRV: Det primära ändamålet med promemorian är
uppenbarligen att ge det nödvändiga beredningsunderlaget för inkorporering i
svensk rätt av EG-förordningen 1836/93. Om förslaget, som följer ett numera
etablerat mönster för införlivande av detta slags rättsakter, är föga eller
inget att säga. PRV avstår för övrigt gärna från att diskutera i vad mån den
frivilliga ordning för miljöstyrning etc som lanseras i förordningen är
ändamålsenlig. Systemet kan ju, försiktigt uttryckt, framstå som rätt
omständligt. Nu räcker det emellertid inte att inkorporera förordningen rakt upp
och ner. Den svenska lagstiftaren måste också träffa ett självständigt val i
fråga om hur systemet skall administreras i vårt land. Framför allt måste det
bestämmas vilka organ som här skall svara för ackreditering av
miljökontrollanter enligt artikel 6, resp. ha hand om registrering enligt
artikel 8. - - - PRV vill, för det fall det ännu finns chans att påverka den
svenska översättningen av EG-förordningen, reagera mot valet av ordet "revisor"
som beteteckning på en person som har sådan allroundkompetens inom miljöområdet
som anges i bilaga 2.C. Ordvalet kan inte annat än föra tanken till den
yrkesgrupp som har räkenskapsgranskning som specialitet. Till nöds skulle här
termen "miljörevisor" kunna sväljas.
Svenska Kommunförbundet: - - - Det kan konstateras att den lägsta normen för
miljörevision utgörs av nationellt gällande miljölagstiftning. Då Sverige ofta
har bestämmelser för anläggningar som går utöver EG:s minimiregler inom
miljöområdet, måste svenska företag och anläggningar prestera mer än andra
EG-länders företag för att få vara med i systemet och använda
kvalifikationssymbolen (enligt artikel 10). Mot denna bakgrund är det viktigt av
konkurrensskäl att överväga kostnaderna för företagens anslutning och
registrering i Sverige. Det internationella intresset ökar från främst
investerare, banker och försäkringsbolag att få till stånd ett system för
bedömning av företagens miljöprestationer och långsiktiga överlevnad. Detta kan
ses som en form av "miljörankning" och miljösoliditetsbedömning som komplement
till den ekonomiska bedömningen. Det är därför av utomordentligt stor betydelse
för de svenska företagen att miljöstyrningssystemet blir effektivt infört och
tillgängligt i Sverige fr.o.m årsskiftet. Kommunförbundet ser positivt på en
utveckling där också kommunala verksamheter, t.ex. energiverk, avfallsbolag,
vatten- och avloppsreningsverk m.fl. ansluter sig.
Naturskyddsföreningen: Det är inte självklart att en anpassning till artikel
4.7 kräver att sekretessregler införs i lag.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: I beskrivningen av EMAS-systemet bör det
framgå att miljöstyrningssystemet är helheten. Likaså bör det framgå att
systemet baserar sig på företagets anläggningar. Detta kan göras t.ex. genom
följande beskrivning: "Företag som ansluter sig till systemet skall anta ett
miljöstyrningssystem för anläggningen i fråga. Speciellt skall företaget
därvidlag..."
Miljöstyrning och miljörevision - myndighetsutövning
Statskontoret: Vi delar bedömningarna av vad som är, resp. inte är myndighets-
utövning.
Riksrevisionsverket, RRV: RRV konstaterar att begreppet miljörevision
fortfarande är under utveckling. En omfattande diskusion pågår, inte minst på
europeisk grund. Skillnader finns t.ex. när det gäller om produkter ingår i
systemet eller inte. Innebörden av extern revision varierar, så också dennas
relation till tillsynsmyndigheternas arbete. RRV konstaterar också att SNV:s
nuvarande policy för miljörevisioner kommer att ses över av verket. Myndigheter
ska också ha möjlighet att ansluta sig till systemet, enl. prop. 1993/94:111
"Med sikte på en hållbar utveckling". Enligt RRV:s uppfattning vore det
värdefullt om miljörevisionen kunde utformas så att denna och andra former av
revision berikar varandra.
Svenska kommunförbundet: Kommunförbundet delar de slutsatser som redovisas i
departementspromemorian om att registreringsbeslut inte kan anses omfatta
myndighetsutövning. Däremot innebär ackreditering och tillsyn av
miljökontrollasnter myndighetsutövning.
Naturskyddsföreningen: Det är klokt om det svenska regelverket utformas så att
det inte behöver ändras i grunden om graden av myndighetsutövning i hanteringen
ökar.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar slutsatserna att
ackreditering av och tillsyn över miljökontrollanter anses innefatta
myndighetsutövning, medan registreringsbeslut inte formellt kan anses innefatta
myndighetsutövning. Vi delar också slutsatsen att det frivilliga miljöstyrnings-
och miljörevisionsarbetet inte ersätter tillsynsmyndigheternas arbete. Däremot
bör naturligtvis anläggningars deltagande påverka innehållet i myndigheternas
arbete genom att det underlättar och förenklar tillsynsarbetet. Detta bör också
medföra att myndigheternas tillsynsavgift kraftigt reduceras för företag, med
anläggningar anslutna till EMAS.
Civilingenjörsförbundet, CF: Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) anser att
registreringen av anläggningar, inte bör vara en myndighetsfråga, vilket också
promemorian föreslår. Ett organ sammansatt av olika intressenter bör bildas.
Kansliresurser till detta organ måste ordnas på sådant sätt att det inte finns
risk att ett enskilt särintresse tillåts dominera. Angående val av ledamöter
till organet kan CF genom sitt kontaktnät också lämna förslag.
Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i de bedömningar som
gjorts beträffande myndighetsutövning.
Förhållandet till tillsynsmyndigheterna
Statskontoret: Departementspromemorians kommentarer är här mycket kortfattade
och formella. Vi vill framhålla att ett införande av denna typ av system skapar
förutsättningar för effektivisering av tillsynen:
- Myndigheterna kan utveckla en systemtillsyn genom anpassning till den
avancerade egenkontroll som ligger inbakad i tillämpningen av miljöstyrnings-
och miljörevisionsordningen.
- Tillsynsmyndigheternas insatser prioriteras i praktiken mellan olika
tillsynsobjekt på grund av knappa resurser. I och med att godkänd registrering
är en indikation på att flertalet relevanta miljöfrågor är under god kontroll,
fås med EMAS en bättre grund för prioriteringarna.
- Kraven på form och innehåll i de miljörapporter som utövare av
tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet har att årligen lämna tillsyns-
myndigheterna bör ses över. Godkänd registrering borde leda till att blott vissa
kompletterande uppgifter skulle behöva tillställas tillsynsmyndigheten.
- Den årliga tillsynsavgift en borde sättas ned eftersom den i princip bygger på
myndigheternas självkostnader. Detta skulle även bidra till incitamenten för
företagen att ansluta sig till EMAS.
- Så som EMAS enligt artikel 12 kan bygga på standarder, bör även tillsynen
kunna stödja sig på EMAS. I både ett företagsekonomiskt och ett
samällsekonomiskt perspektiv vore det ett slöseri att samtidigt fullt ut bygga
ut intern miljörevision, certifiering enligt standard, ackrediterad kontroll och
registrering, samt myndighetstillsyn. I stället bör för en viss miljöfarlig
verksamhet, i möjligaste mån, det ena bygga på det andra.
Att följa upp, utvärdera och ta initiativ till utveckling av detta samspel
mellan företagens miljöarbete och tillsynsmyndigheternas verksamhet bör vara en
viktig uppgift för den centrala miljömyndigheten Naturvårdsverket.
Riksrevisionsverket, RRV: Riksrevisionsverket (RRV) har tidigare, bl.a. i
remissyttrande över Statens naturvårdsverks aktionsprogram Miljö 93, välkomnat
en ökad användning av miljörevisioner. RRV har inga grundläggande invändningar
mot promemorians förslag till implementering av EG.s förordning om ett system
för miljöstyrning och -revision. RRV vill dock peka på några problem och hinder
i samband med miljötillsyn hos företag, som borde uppmärksammas vid genomfö-
randet av förslagen eller i det fortsatta utredningsarbetet. - - - Forsk-
ningsrapporten Miljöarbete inom svensk tillverkningsindustri togs fram 1992 inom
Avdelningen för Industriell Miljöekonomi vid Lunds Universitet i samarbete med
NUTEK. Drygt 300 företags miljöarbete undersöktes. Ca 2/3 av dessa företag
(mestadels små och medelstora) endera saknade helt eget miljöarbete eller
motarbetade det genom bl.a. överklaganden. De största företagen med mer än 1 000
anställda bedrev ett utvecklat miljöarbete med förebyggande insatser. I ca 30 %
av företagen med fler än 500 anställda har en intern miljörevision utförts.
Dessa företag är dock till antalet endast några få procent av tillverkningsindu-
strin. Slutsatserna från rapporten är att det finns ett stort behov av tillsyn
över miljöskyddslagens (ML:s) efterlevnad, eftersom avvikelser från lagstiftning
eller givna villkor förekommer hos flertalet företag. Man konstaterar också att
småföretagare inte känner till sina skyldigheter enligt ML, eller när det gäller
miljöfarligt avfall. De känner inte heller till vilka tillsynsmyndigheterna är,
eller innebörden i ML:s begrepp "råd" eller "föreläggande" . Enligt en
undersökning från IVA samma år (Miljöanpassad produktutveckling - en
kartläggning av svensk industri, IVA-rapport 394) minskar dock myndigheternas
pådrivande roll successivt till förmån för marknadens ökade miljökrav. Det är de
stora företagen som genom miljökrav på underleverantörer drar med sig de små och
mellanstora, menar IVA. Enligt rapporten tillämpar 42 % av företagen någon form
av intern miljörevision och sammantaget 66 % planerar att göra det. RRV menar
att dessa förhållanden innebär en rad problem i tillämpningen av systemet för
andra företag än de mycket stora. EMAS bygger på ett frivilligt deltagande från
företagens sida. Det kan ifrågasättas om anslutningsgraden bland mindre företag
skulle komma att bli särskilt hög. En konsekvens av detta är enligt RRV:s mening
att behovet av traditionell tillsyn kvarstår i hög grad. - - - Enligt RRV:s
mening bör ett samlat miljöarbete innebära att även industriellt framställda
produkter blir föremål för miljömässiga bedömningar. Enligt SNV:s nuvarande
policy på området bör miljöpåverkan från produktens hela livscykel beaktas i
revisionsarbetet. En utökad frivillig egenkontroll av företagens anläggningar
skulle kunna leda till ett visst minskat behov av insatser från
tillsynsmyndigheternas sida. Enligt RRV:s mening bör i så fall en omprioritering
ske mot en ökad betoning av miljöbedömningar av produkter från
tillsynsmyndigheternas sida. Livscykelanalyser är en möjlig metod att göra en
total miljöbedömning av produkter. - - - RRV har i en granskning av den statliga
tillsynen inom livsmedels- och miljöområdena (Företags egenkontroll och
myndigheters tillsyn, F 1993:7) konstaterat åtskilliga brister. Dessa är bl.a.
att många företag inte har intresse att genomföra egenkontroll, avsaknaden av
godkända kontrollprogram samt otakt i utvecklingen mellan myndigheternas
övervakningsmetoder och egenkontrollens ökade användning och betydelse. Enligt
EMAS-promemorian ersätter det frivilliga miljöstyrnings- och miljörevi-
sionsarbetet inte tillsynsmyndigheternas arbete. Att ett företags anläggningar
är registrerade enligt förordningen har ingen rättsverkan, och ska i princip
inte heller ha någon betydelse för tillsynsverksamheten. Däremot ska
registreringsorganet avslå en registreringsansökan eller tills vidare dra in
registreringen om man från tillsynsmyndighet får veta att miljölagstiftningen
åsidosatts. Enligt RRV finns risken att företag med registrerade anläggningar
bortprioriteras i tillsynsarbetet. Gränsdragningsproblem kan också uppkomma
mellan extern revision och miljömyndigheternas tillsyn. RRV konstaterar också
att vissa företag kommer att få erlägga dubbla avgifter: till EMASsystemet och
för sedvanlig tillsyn. Eftersom externa revisorer och ackrediterade
miljökontrollanter inte får sprida information utan företagsledningens tillstånd
innebär arbetet inom det frivilliga systemet inte nödvändigtvis någon minskning
av tillsynsmyndigheternas arbete med informationsinsamling. RRV anser också att
metodutveckling bör främjas i tillsynsarbetet, t.ex. koncernvis tillsyn, att
former för kommunikation mellan tillsynsmyndigheter och registreringsorganet bör
utvecklas och att en ny avgiftspolicy bör skapas som bl.a. innebär att
rådgivning bör finansieras direkt av företagen. Former för kommunikation mellan
tillsynsmyndigheter och registreringsorganet bör utvecklas. Dock bör enligt
RRV:s mening (som också framgår av vårt tidigare remissvar över SNV:s promemoria
om policy för miljörevision) miljörevisioner inte regelmässigt överlämnas till
tillsynsmyndigheterna från företagen. Det finns redan ett krav på att företagen
årligen ska lämna in miljörapporter till tillsynsmyndigheterna.
Timrå kommun: I utredningen diskuteras rollfördelning mellan till-
synsmyndigheter och frivilligt miljöstyrnings- och miljörevisionsarbete. Det är
viktigt att dessa roller ej blandas samman. Därför bör tydligt anges att
miljöstyrning och miljörevislon inte tar över miljötillsynsmyndigheternas
arbete.
Svenska kommunförbundet: Det är viktigt att framhålla att företagens frivilliga
miljöstyrnings- och miljörevisionsarbete inte ersätter tillsynsmyndigheternas
arbete. Företagens arbete utgör snarare en komplettering och förenkling av
myndigheternas arbete. - - - Svenska kommuner kan bli "vinnare" genom att
företagen i den egna kommunen tar ett mer aktivt ansvar för det strategiska
miljöarbetet, vilket därmed på sikt leder till mer slutna och säkrare processerr
(ren teknologi) och miljövänligare produktion - alltifrån råvaror till produkter
och avfall. Detta innebär mindre miljöpåverkan i kommunen. Kommunens
tillsynsmyndigheter får på sikt ett förändrat och förenklat arbetssätt gentemot
de företag som anslutit sig till EMAS och vilka därmed tar ett större ansvar för
miljöarbetet. Tillsynen kan därmed effektiviseras genom att systemtillsyn
införs, vilket förändrar inriktningen av det kommunala tillsynsarbetet.
Behörigt organ för registrering av anläggningar
Kommerskollegium: Även om systemet är frivilligt torde de flesta företag komma
att känna ett "goodwill"-tryck att genomgå miljörevision och bli registrerade. I
förslaget preciseras hur miljökontrollanter och miljörevisorer skall tillsättas.
Detta finns angivet i EG-förordningen. Däremot preciserar förordningen inte lika
klart enligt vilka kriterier kontrollen skall ske. Eftersom det gäller att
kontrollera att företagen följer miljölagstiftningen i respektive land, kommer
kriterierna att variera mellan olika länder. Systemet kan därför innebära att en
godkännanderegistrering får olika innehåll i olika länder. Ett godkännande i ett
land med sträng miljölagstiftning kräver således mer av företaget än om
anläggningen skulle legat i ett land med lägre miljökrav. Detta understryker
behovet av en internationell samordning av miljöreglerna och därmed möjlighet
att fastställa enhetliga kriterier för vad ett miljögodkännande innebär. Det är
kollegiets uppfattning att man från svensk sida bör verka för detta, för att
svenska företags konkurrensmöjligheter inte skall försvåras.
Statskontoret: Förslaget till behörigt organ för registrering tillstyrkes. Se
dock våra synpunkter - - - beträffande lämpligheten att organet ges vissa
ytterligare uppgifter.
Lunds Universitet: Det är förvånande att departementspromemorian synes "skjuta
över målet" genom att lyfta upp frågan om vilket organ som skall vara behörigt
att registrera godkända anläggningar till den mest centrala. Utan omfattande
informations-, utbildnings- och rådgivningsinsatser, riktad mot allmänhet och
näringsliv generellt och mot små och medelstora företag i synnerhet, torde
organets arbetsuppgifter bli synnerligen begränsade. - - - Genom att, som det
antyds i promemorian, knyta sekretariatet för det behöriga registreringsorganet
till Industriförbundet riskerar systemet att förlora i trovärdighet redan för
början. - - - Bortsett från att det är svårt att omedelbart se vilken part eller
intressent som t.ex. en person "med erfarenhet från" t.ex. NUTEK representerar,
kan det konstateras att Sverige med den föreslagna konstruktionen valt en helt
annan väg än flertalet EU- och EFTA-länder. Det motiv som i promemorian anges
för den avvikande hållningen är att registreringsorganet, med hänvisning till
förordningen, skall vara sammansatt så att dess oberoende och opartiskhet
garanteras. I många länder menar man att den nationella miljömyndigheten, som i
sin myndighetsutövning har till uppgift att opartiskt tillvarata både
allmänhetens, företagens och olika organisationers intressen inom miljöområdet,
uppfyller det nämnda villkoret. Man har därför valt att utse miljömyndigheten
till behörigt organ och där placerat ett mindre sekretariat för att ombesörja
registreringen av godkända anläggningar. Mot att etablera ett helt nytt organ
för att registrera godkända anläggningar talar också att detta arbete åtminstone
inledningsvis inte kommer att vara särskilt omfattande. Organet utför i övrigt
inget arbete i systemet. Det egentliga godkännandet av en anläggning utfärdas av
den ackrediterade miljökontrollanten efter en extern revision mot förordningens
regler. Organet kan visserligen avslå en registreringsansökan eller dra in en
befintlig registrering, om man finner att anläggningen inte uppfyller villkoren
eller om man av den behöriga tillsynsmyndigheten får veta att tillämpliga delar
av miljölagstiftningen åsidosatts. Förordningen ger emellertid inga mandat till
registreringsorganet att utföra någon egen granskning för att tillförsäkra sig
om att en anläggning uppfyller villkoren, vid sidan om de granskningar som görs
av extern miljörevisor, tillsynsmyndigheter och eventuellt andra. Sålunda är
registreringsorganets operativa funktion i systemet i praktiken begränsad till
registrering och viss registerhantering. Det är svårt att se vikten av att detta
arbete leds av ett brett partssammansatt råd. Några fler arbetsuppgifter skulle
registreringsorganet kunna tänkas få, om det slogs samman med motsvarande
behörighetsorgan för det europeiska, och eventuellt även det nordiska,
miljömärkningssystemet. En lösning av detta slag är också vad flera
medlemsländer valt. I en utvärdering av det Nordiska miljömärkningssystemet som
utförs vid Avdelningen för industriell miljöekonomi rekommenderas det vidare att
en stiftelseform bör övervägas för den svenska miljömärkningsorganisationen. En
sådan stiftelse torde också kunna beskrivas som "ett privaträttsligt
partssammansatt organ", vilket föreslås i EMAS-promemorian. Det skall inte
uteslutas att vissa synergieffekter och andra fördelar skulle kunna uppnås genom
en ökad organisatorisk och administrativ integrering mellan de olika
miljömärkningssystemen och EMAS-systemet. En sådan integrering vore i alla
händelser till fördel om det i en framtid blir så, vilket många förespråkar, att
det i kriterierna för miljömärkning av produkter obligatoriskt skulle ingå att
produktionen är godkänd i enlighet med EMAS-förordningen. Det anges i
förordningens artikel 18 att det behöriga registreringsorganet skall "ha
förfaranden för att beakta synspunkter från intresserade parter". Härmed inte
sagt att alla intresserade parter nödvändigtvis behöver ingå i organet. Olika
intressen måste rimligen gå att beakta utan att en stor organisatorisk
överbyggnad formellt etableras härför. Det synes också svårt att i en sådan
överbyggnad kunna tillvarata alla intressenters synpunkter, utan att den får en
alltför ohanterlig storlek. I det föreliggande förslaget saknas omedelbart t.ex.
representanter för de oberoende miljöorganisationerna. En liten antydan om att
dessa "bör" vara representerade finns dock. En alternativ ordning för att
tillförsäkra alla intressenter möjlighet till insyn och till att aktivt kunna
bidra med synpunkter som kan förstärka systemets genomslag och trovärdighet vore
att tillsätta en löst sammansatt referensgrupp utan beslutandemandat. Denna
grupp skulle då inte bara vara ett forum för insyn, diskussion och
erfarenhetsutbyte vad gäller det behöriga registreringsorganet, utan även för
behörigt organ för själva ackrediterings- och godkännandeförfarandet. I fråga om
systemets trovärdighet är det sistnämnda av betydligt större vikt än själva
registreringsförfarandet.
Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: Vad gäller organ för registrering
av anläggningar välkomnar NUTEK den valda lösningen som innebär att ett
privaträttsligt partsammansatt organ bildas. Detta ligger i linje med den
frivillighet för företagens deltagande som genomsyrar EGs förordning.
Konkurrensverket: Konkurrensverket har inga avgörande invändningar mot vad som
i promemorian föreslås beträffande behörigt organ för ackreditering av
miljökontrollanter och tillskapandet av ett särskilt organ för frivillig
registrering av anläggningar, även om registreringssystemet kan komma att
innebära vissa risker för olikformig behandling. Mot bakgrund av att det kommer
att innebära viss goodwill och vara ett säljargument för företag att finnas med
på listan över godkända anläggningar, vill verket framhålla att det är angeläget
att det organ som handhar registreringen är oberoende och opartiskt, så att
ansökningar om registrering får en helt objektiv behandling. Möjligheter till
överprövning av registreringsorganets beslut bör övervägas. Konkurrensverket
vill även framhålla vikten av att en utvärdering av systemet sker efter någon
tid.
Styrelsen för teknisk ackreditering, SWEDAC: SWEDAC tillstyrker promemorians
förslag, men anser att även det behöriga registreringsorgan som skall utses bör
ha offentligträttslig ställning. Det bör vara administrativt knutet till ett
organ som inte kan uppfattas som partiskt. Förberedelserna för införandet av
EMAS pågår f.n. med stor kraft såväl inom EU som inom de enskilda EG- och
EFTA-länder som omfattas av EES-avtalet. EG-kommissionen har uppdragit åt den
europeiska samarbetsorganisationen för ackrediteringsorgan inom
certifieringsområdet, EAC, att, som närmast berört organ inom The European
Organisation For Testing and Certification (EOTC), utarbeta de närmare kriterier
och tolkningsdokument som behövs för att införa enhetliga regler för bedömning
och ackreditering av certifieringsorgan för miljörevision inom EMAS-systemets
ram. SWEDAC är djupt engagerat i detta arbete. Systemet för miljöstyrning och
miljörevision enligt EMAS avviker på ett antal principiella punkter från vad som
gäller för certifiering av företags kvalitetssystem enligt kraven i
standardserien SS ISO 9000. Detta är olyckligt eftersom kvalitetscertifiering
enligt kraven i ISO 9000 serien alltmer betraktas som en marknadsförutsättning
för såväl tillverknings- som tjänsteproducerande företag i Europa. Stora
ansträngningar görs nu inom EAC att tillsammans med berörda intressenter i
Europa överkomma skiljaktigheterna. Målsättningen måste vara att företagen skall
kunna genomgå regelbundna revisioner vilka omfattar såväl kvalitetsrevision
enligt ISO 9000 som EMAS. Detta är också i linje med EU:s grundläggande princip
om "One Stop testing and Certification" på den inre marknaden. Sverige har genom
EES-avtalet anslutit sig till denna princip. Nödvändigheten att upprätthålla
denna grundläggande princip förstärks ytterligare om certifiering av företagens
system för kvalitetscertifiering och miljörevision kompletteras med motsvarande
ordningar inom andra områden. Det diskuteras t.ex. i flera europeiska länder att
införa certifieringsordningar även för arbetsmiljöområdet. I Sverige skulle
detta kunna innebära att den ordning för systemtillsyn som nu införts under
Arbetarskyddsstyrelsens (ASS) ledning, på sikt skulle kunna ersättas eller
kompletteras med ett system liknande EMAS för styrning och revision av
arbetsmiljön. ASS regler för systemtillsyn bygger, liksom EMAS, i hög grad på
principerna i standarderna för kvalitetscertifiering ISO 9000. I Holland har
t.ex. registrerings- och ackrediteringsverksamhet inom arbetsmiljösektorn redan
påbörjats. Från industrins och andra arbetsgivares utgångspunkt är det av
väsentlig betydelse såväl ekonomiskt som funktionellt att kunna få de återkom-
mande bedömningarna av sitt kvalitessystem enligt ISO 9000 och tillkommande krav
på yttre miljö och arbetsmiljö etc. bedömda i ett sammanhang av ett
certifieringsorgan som genom ackreditering styrkt att det är kompetent att
utföra revision inom alla områden. I annat fall bryts den ovannämnda principen
om One Stop Testing and Certification. Det kan förväntas att ett ev.
registreringssystem inom arbetsmiljöområdet också blir frivilligt. Emellertid
visar erfarenheterna från ASS verksamhet med systemtillsyn, som innebär att
arbetarskyddsverket övervakar att främst större arbetsgivare har etablerade
system för en förstärkt övervakning av arbetsmiljöfrågoma i företaget, att man
därmed också kan dra ner på traditionell tillsynsverksamhet hos sådana arbets-
givare. Det kan förväntas att en liknande utveckling kommer att ske i
förhållandet mellan ansvariga tillsynsmyndigheter för den s.k yttre miljön och
de företag som är registrerade enligt EMAS. Därmed får frågor rörande registre-
ring och återkallande av sådan stora konsekvenser inte bara för företagen, utan
också för andra intressenter t.ex. branschorganisationer,
arbetsgivarorganisationer, de anställdas fackliga organisationer, miljöor-
ganisationer m.fl. Som ovan nämnts, kan registrering av företag enligt EMAS och
eventuellt tillkommande ordningar, liksom kvalitetscertifiering inom relativt
kort tid förväntas bli ett marknadskrav också på den s.k. oreglerade sektorn,
dvs. varu- och tjänsteproduktion som inte omfattas av regler, t.ex. direktiv,
från EU eller nationella myndigheter. Denna sektor omfattar enligt uppskatt-
ningar från EOTC ca 80 % av alla varor på den europeiska marknaden. Gränsen för
vad som är reglerad och oreglerad sektor tenderar att bli alltmer flytande inom
många samhällssektorer. Ett exempel är offentlig upphandling. Ett beslut om
återkallande av registrering får sålunda mycket stora konsekvenser för det
enskilda företaget både inom de reglerande och oreglerade delarna av dess
marknad. Det bör framhållas att ackreditering är en i grunden helt frivillig
verksamhet, som etablerats för att bedöma att provnings- certifierings- och
besiktningsorgan uppfyller fastställda kompetenskrav. Denna ordning har sedan
anammats av bl.a. EU och nationella myndigheter för att säkerställa kompetensen
också hos provnings- certifierings- och besiktningsorgan som arbetar inom av
samhället reglerade sektorer. Systemet ingår också i det nya GATT-avtalet. Trots
att ackreditering således till huvuddelen vänder sig mot den oreglerade sektom
utförs ackreditering i de flesta länder av offentligrättsliga organ, eller
"allmännyttiga organ" där statsmaktema på annat sätt säkerställt besvärsord-
ningar. Detta främst pga verksamhetens stora återverkningar för berörda
intressenter. Detta talar enligt SWEDAC:s mening starkt för att även
registreringsorganet skall ha offenligrättslig ställning och att dess beslut
skall kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Att som antydes i promemorian
ev. anknyta registreringsorganet till organ som utför miljömärkning etc. eller
som aktivt medverkar vid utfommningen av de standarder som skall ligga till
grund för verksamhetens bedrivande i Sverige och Europa vore enligt SWEDAC:s
mening olämpligt. Regeringen och riksdagen har uttalat sig för (prop.
1991/92:170) öppna system för provning och certifiering i Sverige.
Certifieringsorganen Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) och Det
Norske Veritas har bl.a. i framställningar till Miljö- och
naturresursdepartementet och SWEDAC, pekat på att statsmakternas beslut
förutsätter att det monopol på produktcertifiering inom miljömärkning som
regeringen gett SIS, snarast upphör. I stället föreslås att
miljömärkningsstyrelsen ombildas till ett opartiskt organ som ansvarar för
registrering av produkter enligt Svanen eller kommande EU-märke, på grundval av
bedömningar som gjorts av ackrediterade produktcertifieringsorgan. SIS
produktcertifiering skulle då bli en bland flera konkurrerande
certifieringsorgan. Oavsett om så sker eller inte kan SIS certifiering AB, som
är ett av SIS helägt dotterbolag för kvalitetscertifiering enligt ISO 9000,
förväntas bli en av de större aktörerna också på marknaden för EMAS
certifiering. SIS, eller organ underställt SIS torde därför knappast uppfattas
som opartiskt. Enligt SWEDAC:s uppfattning synes det därför som mest naturligt
att registreringsorganet administrativt knyts till något organ som kan uppfattas
som helt neutralt och opartiskt. Av en sammanställning gjord inom EAC framgår
att bland de relativt få EES-länder som fattat beslut i frågan har registre-
ringsorganet administrativt knutits till den nationella miljömyndigheten eller
till det nationella ackrediteringsorganet. I de senare fallen synes motivet
främst ha varit att ackrediteringsorgan enligt EU och gällande ISO- och CEN--
standarder måste vara opartiska, och att ackrediteringsorgan ändå kommer att bli
djupt engagerade i EMAS. Av sammanställningen framgår inte, till skillnad från
vad som sägs i departementspromemorian, att något miljömärkningsorgan skulle ha
utsetts.
Patent- och registreringsverket, PRV: När det gäller registrering av
"anläggningar" kan det sägas att sådana förhållanden typiskt sett hör till det
som är av intresse för den som vill skaffa sig en samlad bild av tillståndet i
ett företag. I det perspektivet vore det inte en främmande tanke att uppgifterna
fick registreras av PRV, vars bolagsavdelning har ansvaret för registrering av
obligatoriska uppgifter om så gott som alla svenska aktiebolag, handelsbolag och
ekonomiska föreningar. PRV kunde också vara ett naturligt instrument för
spridning av miljöredovisningar enligt artikel 3.h. PRV vill trots detta inte
propsa på att få ta hand om registrering av "anläggningar". Det ligger närmast
till att läsa artikel 8 i förordningen så att registreringsmyndigheten skall
företa en viss materiell prövning. Om denna tolkning är riktig, kan det finnas
anledning att lägga registreringen någonstans där miljökompetensen är störrre än
hos PRV. PRV vill lämna öppet om den bästa lösningen är att tillskapa ett
särskilt privaträttsligt "miljörevisionsråd" för registeruppgifterna. Verket
vill bara göra den kommentaren att registreringen i och för sig borde kunna
anförtros en myndighet. Det resonemang som redovisas på s. 12 f i promemorian,
och som mynnar ut i bedömningen att den icke obligatoriska registreringen inte
kan innefatta myndighetsutövning, är enligt PRV:s mening väl förenklat. Det
system för miljöstyrning och miljörevision som nu introduceras i Sverige bygger
visserligen på frivillig anslutning. Det kan emellertid knappast uteslutas att
frivilligheten framöver ersätts med föreskrifter om obligatoriskt deltagande.
Hur som helst är systemet i så hög grad betingat av offentligrättsliga regler
att registrering och tillsynsuppgifter rimligen från början borde kunna läggas
på något eller några statliga eller kommunala organ. Varför t.ex.
Naturvårdsverket, som i dag har tillsynsansvar, inte skulle kunna - mot avgifter
- ta hand om dessa uppgifter är svårt att se.
Standardiseringskommissionen i Sverige; SIS, Miljömärkningsstyrelsen: Ett
omfattande standardiseringsarbete pågår inom ISO och CEN beträffande bl.a.
miljörevision och krav på miljörevisorer och miljökontrollanter. Resultaten av
detta standardiseringsarbete bör utnyttjas inom EMAS-systemet så snart de är
tillgängliga. Till skillnad mot miljömärkningssystemen för produkter avser
EMAS-systemet redovisning av miljöpåverkan av olika anläggningar. Av artikel 10
i EG:s förordning framgår att företagen inte får använda en deltagarförsäkran
för sina registrerade anläggningar i produktreklam eller på produkter Att detta
respekteras är en väsentlig förutsättning för systemens trovärdighet och bör
övervakas av det behöriga organet. Det är även viktigt att organet får
tillräckliga resurser att informera företag och allmänhet om systemet. Inom SIS
miljömärkningsverksamhet sker redan idag en frivillig miljökontroll av
anläggningar och produkter som delvis sammanfaller med den kontroll som ska ske
inom EMAS-systemet. SIS kvalitetssystemcertifiering har även visst samband med
kontrollen av miljöstyrningssystem. Denna kompetens och erfarenhet inom området
avser SIS utnyttja för att erbjuda svenska företag miljökontroll enligt EMAS.
Med hänsyn till kraven på integritet förefaller det inte lämpligt att SIS utses
till behörigt organ för registrering av anläggningar.
Statens naturvårdsverk, SNV: Om en strykning ur registret aktualiseras kan inte
registreringsorganet avkräva den ackrediterade miljökontrollören en förnyad
granskning. Istället måste registreringsorganet göra en egen utredning om
förhållandena. En utredning kan innebära att begära information från företaget,
uppdra åt någon att att utföra en granskning av företaget för
registreringsorganets räkning eller att göra ett besök på företaget. Detta
fordrar såväl resurser som kompetens. Naturvårdsverket anser att det är viktigt
att sekretariatets placering inte äventyrar systemets trovärdighet. Om
registreringsorganet blir privaträttsligt är det viktigt att dess placering blir
sådan att en sammanblandning av roller undviks. Erforderlig kompetens finns på
t.ex. en miljömyndighet, men en sådan anknytning av ett sekretariat tillhörigt
ett privaträttsligt organ skulle kunna förorsaka konflikter med offentlig-
hetsprincipen. Det vore också olämpligt med tanke på att registreringsorganet
ska vara opartiskt. - - - Naturvårdsverket bedömer att det finns risk för en
konflikt mellan ambitionen att hålla skretariatets storlek nere och att
tillgodose såväl resurser som kompetens för alla de uppgifter som föreslås ligga
på sekretariatet.
Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet föreslår att den behöriga
organisationen ska kallas Miljöstyrningsrådet i stället för Miljö-
revisionsrådet. Begreppet miljöstyrning är det som används i samband med
utvecklingen av internationella standarder inom området ISO 14000. Vidare delar
Kommunförbundet departementets uppfattning att registreringsorganet kan ha
privaträttslig status, eventuellt i form av stiftelse. I det fall organet skulle
bindas till någon myndighet, kan möjligen Patent- och Registreringsverket (PRV)
övervägas. Hur väl systemet för miljöstyrning och miljörevision kommer att
förverkligas i Sverige, har enligt förbundet att göra med trovärdigheten hos
registreringsorganet samt kompetenskraven för miljrevisorer respektive
miljökontrollanter. Det är viktigt att såväl registreringsorganet som dess
sekretariat ges en opartisk och oberoende ställning utan bindning till någon
branschorganisation. Rådets ordförande bör tillsättas av regeringen, som också
bör godkänna rådets stadgar. Rådet bör vara sammansatt av personer som har
erfarenhet från:
-drift av processledning
- drift av verkstadsanläggning
- drift av liten och medelstor industrianläggning
- drift av kommunal anläggning
- Naturvårdsverket
- Kemikalieinspektionen
- regional tillsynsverksamhet
- lokal tillsynsverksamhet
Kommunförbundet anser att rådet bör bestå av ett begränsat antal personer så
att det kan arbeta effektivt. Därmed bör exempelvis miljöorganisationer inte
vara representerade. Däremot kan rådet självfallet kalla in såväl myndigheter
som representanter för miljöorganisationer och andra organisationer om det
skulle behövas för behandlingen i ett särskilt ärende.
Naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen har inte goda erfarenheter av
partssammansatta organ för att administrera utvecklingsprocesser av detta slag.
Förordningens artikel 18 ställer krav på att organet skall vara "garanterat
oberoende och neutralt" och att organet "tillämpar föreskrifterna på ett
konsistent sätt". Naturskyddsföreningen anser att ett organ med tydliga regler,
öppen för allmän granskning, är en bättre lösning.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar slutsatsen att
registreringen bör omhändertas av ett annat organ än en myndighet, nämligen ett
privaträttsligt organ. Detta bör emellertid - av skäl som framgår ovan -
benämnas Miljöstyrningsrådet, ej Miljörevisionsrådet. Mot bakgrund av vad som
inledningsvis anförts beträffande ett industridrivet system är det naturligt att
sekretariatet för Miljöstyrningsrådet läggs hos Industriförbundet. En sådan
lösning är helt i förordningens anda. Det skulle också betyda mycket för för-
ordningens genomslag och acceptans inom industrin om adminstrationen lades på
Industriförbundet. Beträffande den viktiga frågan om trovärdigheten kan det
konstateras, att det helt ligger i industrins intresse att förordningen
admistreras med oväld och att systemet erhåller trovärdighet i samhället i
stort. Det är dock rimligt och önskvärt att regeringen är en garant för att
förutsättningar ges för organets opartiskhet och oberoende genom att rådets
stadgar underställs regeringen för godkännande. Likaså bör rådets ordförande
tillsättas av regeringen. De krav som i promemorian ställs på rådets medlemmar
delas fullt av Industriförbundet. Men dessutom måste medlemmarna ha god kunskap
om och erfarenhet av hur industriell verksamhet tillgår. Rådets medlemmar (utom
ordföranden) bör därför tillsättas av Industriförbundet efter samråd med berörda
parter. Rådet bör inte vara för stort. Vi föreslår att rådet bör vara sammansatt
av personer som förutom industrierfarenhet har erfarenhet från
- drift av processanläggning
- drift av övrig industriell anläggning
- drift av liten eller medelstor industrianläggning
- drift av kommunal anläggning
- miljörevision
- arbete vid central miljömyndighet (ASS, SNV, KemI) - arbete med regional
tillsynsverksamhet - arbete med lokal tillsynsverksamhet
(Det bör här uppmärksammas att EG:s definition och den svenska definitionen av
små och medelstora företag skiljer sig från varandra). Rådet kan sedan om så
skulle erfordras till sig adjungera personer med annan erfarenhet.
Miljöorganisationer spelar en viktig roll i vårt samhälle. De är och skall vara
pådrivande utgående från miljöperspektivet. Deras kompetens i managementfrågor,
som EMAS-systemet främst har att hantera, är dock begränsad. Miljöorganisationer
bör därför inte ingå i Miljörevisionsrådet. Industriförbundet delar
uppfattningen att verksamheten årligen bör redovisas till regeringen. Dessutom
vill vi peka på det väsentliga att verksamheten också regelbundet redovisas till
övriga intressenter inom miljösektorn - speciellt till miljöorganisationer,
miljömyndigher och politiker.
Landsorganisationen i Sverige, LO: LO anser att registreringsarbetet bör ligga
på en myndighet. När det gäller val av registreringsorgan är bilden mer
komplicerad. Som framhålls i promemorian är det viktigt att organet är
opartiskt. Det är vidare angeläget att det efter hand också kan verka utanför
den egentliga industrisektorn. En samverkan med motsvarande verksamheter, som
finns eller kan komma att utvecklas inom andra områden, som kvalitets- eller
arbetsmiljöområdena, bör också säkras. Enligt LO:s uppfattning talar detta för
att sekretariats- och beslutsfunktionen för registrering läggs på en myndighet,
förslagsvis Naturvårdsverket eller alternativt Koncessionsnämnden för
miljöskydd. LO motsätter sig inte tanken på någon form av rådsorgan i anslutning
till registreringen, men menar att dess uppgift är otillräckligt belyst i
promemorian. Om ett sådant organ inrättas bör det vara allsidigt sammansatt och
även inkludera företrädare för de anställda. Inom EU pågår en diskussion om
bl.a. facklig medverkan i miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet, med
hänvisning till den sociala dialogen, senast manifesterad genom
Maastricht-överenskommelsen. Oavsett ett kommande svenskt medlemskap i EU vore
det anmärkningsvärt om den sociala dialogens innebörd inte skulle äga giltighet
även i Sverige. En breddning av representationen skulle också underlätta för den
syn på miljörevision som antyds vara under utveckling. En sådan utveckling kan
för övrigt sägas vara på gång genom den i arbetsmiljölagen införda regeln om
internkontroll. LO har i övrigt inga erinringar mot de förslag som framförs i
promemorian.
Vattenfall AB: Vattenfall tillstyrker att ett partsammansatt råd inrättas för
registrering av godkända anläggningar. Det är mycket angeläget att rådet
sammansätts på ett sådant sätt att det får en bred kontaktyta mot industrin och
att industrin i ett inledningsskede ges möjlighet att delta i utformningen av de
mer detaljerade reglerna för registrering.
Föreningen Miljörevisorer i Sverige: Miljörevisionsrådet bör kallas
Miljöstyrningsrådet.
Telefonaktiebolaget L M Ericsson: Det bör eftersträvas att göra regi-
streringsorganet så litet och effektivt som möjligt. Vi ifrågasätter därför med
hänvisning till rådets tämligen begränsade arbetsuppgifter om NUTEK, SWEDAC och
miljöorganisationer behöver medverka i rådet.
Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i att oberoende organ
behövs för registrering av anläggningar. Beträffande organet för registrering av
anläggningar menar dock Kraftverksföreningen att det finns ett behov av att
infrastrukturella näringar utöver förekommande kommunala också är
representerade. Exempel på sådana är större kraftproducenter och de statliga
trafikverken/företagen.
Behörigt organ för ackreditering
Statskontoret: Vi tillstyrker att SWEDAC utses som ackrediterings- och
tillsynsorgan för miljökontrollanter.
Lunds Universitet: - - - Större betydelse för EMAS-systemets trovärdighet och
därmed existensberättigande har också frågan om ackrediteringen av de
externrevisorer som undersöker och eventuellt verifierar att en verksamhet lever
upp till förordningens krav. Betydelsen av kompetens och erfarenheter bland de
personer som ackrediteras för det externa kontroll- och godkännandearbetet måste
därför betonas. Då personer med de kvalifikationer som krävs torde vara mycket
sparsamt förekommande, behövs en omfattande utbildning och träningsverksamhet.
Sammantaget understryker det sagda att utbildnings-, ackrediterings- och
certifieringsförfarandet måste underkastas långt större påverkansmöjligheter
samt insyn och kontroll från olika aktörer med bred erfarenhet från miljöområdet
än vad som kan utläsas av departementspromemorian. I annat fall riskerar
systemet att förlora i trovärdighet, åtminstone på sikt. - - - Vad gäller
systemets trovärdighet och därmed existensberättigande på marknaden är frågan om
ackrediteringen av miljökontrollanter och deras arbete av högsta betydelse. Av
lätt insedda skäl har dessa personer en nyckelroll i systemet genom att vara den
oberoende, objektiva part som granskar och eventuellt verifierar att
miljöarbetet vid en anläggning uppfyller kraven i förordningen. Mycket högt
ställda krav måste således ställas på de ackrediterade miljökontrollanternas
erfarenhet, utbildning och kompetens, liksom på allmänhetens möjlighet till
insyn samt inflytande för olika intressenter. I departementspromemorian anges
inget om hur dessa krav skall kunna tillgodoses. I promemorian föreslås att
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) utses som ackrediterings- och
tillsynsorgan för miljökontrollanterna. Mot detta finns inget att invända och
förfarandet är också allmänt förekommande i andra EU- och EFTA-länder. Det skall
dock understrykas att SWEDAC huvudsakligen har kompetens av ackreditering inom
helt andra områden än det här aktuella. Näraliggande är dock ackrediteringen av
revisorer för certifiering av kvalitetssystem enligt 9000-serien. Några krav på
kompetens inom miljöområdet föreligger här emellertid inte, av naturliga skäl.
Det skall också understrykas att kvalitetsarbete enligt 9000-standard är hårt
system- och dokumentationsorienterat utan krav på någon kontinuerlig
förbättringsprocess. Följaktligen har en extern revisor att granska om
styrsystemet är ändamålsenligt utformat för att verksamheten skall kunna
leverera varor och/eller tjänster av den kvalitet som man föresatt sig att
leverera. EMAS-förordningen skiljer sig på den här punkten genom att peka ut den
kontinuerliga förbättringen av verksamhetens miljöskyddsprestanda som det
centrala. För en revisor som skall granska att detta krav har uppfyllts, räcker
det inte med elementära kunskaper i organisationslära och styrteori, samt en god
intervjuteknik. Härtill krävs ingående miljötekniska kunskaper för att kunna
bedöma om de uppgifter som lämnats vad gäller minskade emissioner o.dyl. är
riktiga. Detta inbegriper rimligen att avgöra om den mätutrustning som använts
är tillförlitlig och rätt kalibrerad etc. I annat fall torde revisorn svårligen
kunna intyga att de uppgifter som återfinns i miljöredogörelsen om uppnådda
resultat av miljöarbetet är riktiga. Vid sidan av den miljötekniska kompetensen
måste det förutsättas att en ackrediterad miljörevisor har ingående kunskaper i
miljölagstiftningen, både nationellt och inom EG. Eftersom den fria marknaden
bjuder att även miljökontrollanter fritt får utöva sin profession, kan härtill
ingående kunskaper om samtliga medlemsländers miljöpolitik och lagstiftning vara
av värde. Den enda restriktionen i sammanhanget är att en revision i ett annat
medlemsland enligt förordningen måste förhandsanmälas till ackrediteringsorganet
i det aktuella landet. Medan gällande miljölagstiftning utgör den miniminivå,
från vilken förbättringsprocessen i de flesta fall förväntas starta, utgör "ett
ur ekonomisk synpunkt genomförbart utnyttjande av bästa tillgängliga teknik" den
nivå till vilken man förväntas nå. För att kunna värdera förbättringsprocessens
framskridande inom denna skala, måste självfallet varje ackrediterad
miljökontrollant besitta ingående kunskaper om vad som är "bästa tillgängliga
teknik" inom olika branscher. Vidare, för att kunna värdera om anförda
ekonomiska motiv för att inte utnyttja denna teknik är hållbara, torde
grundläggande färdigheter i företags- och miljöekonomisk analys vara nödvändiga.
Vad gäller de ackrediterade miljörevisorerna skall det också observeras att
sådana kommer att behövas även för att certifiera verksamheter mot andra normer
i EMAS-förordningens. Den brittiska standarden för miljöledningssystem, BS 7750,
har utgjort rättesnöre för många andra nationella standarder och nu även för det
arbete som pågår inom den internationella standardiseringsorganisationen ISO med
att ta fram internationellt gångbara normer. Frågan, som departementspromemorian
inte ger något svar på, är om en miljökontrollant som ackrediterats för att
kunna godkänna företag i enlighet med förordningens krav också automatiskt skall
anses vara behörig att certifiera företag mot olika standarder, och vice versa.
Svaret är på inget sätt givet, då de angivna miljöstandarderna i likhet med ISO
9000-seriens standarder för kvalitetssystem är mycket system- och
dokumentationsorienterade, medan EMAS-förordningen dessutom är teknik- och
resultatorienterad. Att detta måste ställa något olika krav på externrevisorerna
i fråga är uppenbart, men om skillnaderna är så stora att det motiverar två helt
skilda yrkeskårer kan emellertid diskuteras. Till det sagda kan det föras att de
interna miljörevisorerna, som EMAS-förordningen föreskriver skall finnas,
naturligtvis bör besitta ungefär samma kompetens som de ackrediterade
externrevisorer som ovan diskuterats. Förordningen föreskriver att den interna
miljörevisionen av en anläggning får utföras av revisorer som hör till företaget
eller av utomstående personer eller organisationer som handlar på företagets
vägnar. Den interna miljörevisorn måste dock stå i ett oberoendeförhållande till
den ackrediterade externrevisorn. Den interna miljörevisionen skall i likhet med
den externa företas i enlighet med vedertagen revisionsmetodik och omfatta en
utvärdering av anläggningens miljöarbete i relation till externa och interna
krav. Intern och extern revision, liksom offentlig redovisning, skall företas
med en frekvens om 1-3 år, beroende på verksamhetens art. Av detta förstås att
systemet, om manga företag väljer att söka ansluta sig, kommer att öka
efterfrågan på välutbildade kompetenta och erfarna miljörevisorer högst
väsentligt. Någon diskussion om hur denna efterfrågan skall kunna mötas förs
emellertid inte i departementspromemorian .
Patent- och registreringsverket, PRV: PRV har inget att erinra mot förslaget
att SWEDAC skall utses att ackreditera och utöva tillsyn över
miljökontrollanter.
Standardiseringskommissionen i Sverige; SIS, Miljömärkningsstyrelsen:
Miljömärkningsstyrelsen anser att systemet har förutsättningar att bidra till en
förbättring av industrins miljöarbete om verksamheten sköts så att näringslivet
och allmänheten får förtroende för systemet. En förutsättning för detta är att
den externa miljökontroll, som systemet förutsätter, genomförs på ett seriöst
sätt och av personal med hög miljökompetens. Promemorians förslag att SWEDAC
skulle få i uppdrag att ackreditera miljökontrollanterna är ett lämpligt steg i
denna riktning. Vidare bör de krav på kompetens, utbildning, yrkeserfarenhet
etc. som ska ställas på miljökontrollanterna preciseras.
Svenska kommunförbundet: Kommunförbundet ställer sig positivt till att Swedac
utses till den myndighet som ackrediterar miljökontrollanter och därmed får
ansvaret för den nämnda myndighetsutövningen. - - - EG-förordningen berör inte
miljörevisorernas kompetens. Kommunförbundet vill dock understryka att denna
fråga bör behandlas i samband med att systemet införs i Sverige, då den
internationella standarden avseesnde miljöstyrning (ISO 14000) som kommer under
1996 innehåller krav av detta slag. Förbundet vill föreslå att Kommerskollegium,
som redan idag auktoriserar ekonomiska revisorer (med krav på 140
universitetspoäng i ekonomi plus praktik omfattande minst fem år samt tre
speciella skriftlliga kunskapsprov år 1, år 3 respektive år 5), ges möjlighet
att också auktorisera miljörevisorer.
Tjänstemännens Centralorganisation, TCO:Beträffande ackrediteringsorganet kan
TCO ställa sig bakom att SWEDAC får detta uppdrag. TCO anser att
registreringsorganet bör ha myndighets ställning och vara frikopplat från
enskilda intressen. Den föreslagna styrelsesammansättningen bör dessutom enligt
TCO breddas med representation för de anställdas organisationer. Detta är
viktigt inte minst mot bakgrund av den betydelse som personalfrågorna
(information, utbildning m.m.) har för att de företag och anläggningar som
miljöregistreras ska kunna leva upp till ett miljömässigt effektivt
produktionsförfarande. I registreringsförfarandet borde även arbetstagarpartens
synpunkter aktivt tas hänsyn till. På så sätt undvikes att de anställda enbart
behandlas passivt, utan i stället blir en viktig positiv resurs i företagens
miljöarbete.
Landsorganisationen i Sverige, LO: LO instämmer i förslaget att utse SWEDAC
till ackrediteringsorgan. - - - LO konstaterar att Sverige med EG-förordningen
får en offentlig insyn i den miljörevisionsverksamhet som utvecklats under
senare år, vilket är värdefullt. LO ser det också som naturligt att SWEDAC utses
att vara ackrediterings- och tillsynsorgan för verksamheten.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar uppfattningen att
SWEDAC bör utses som ackrediterings- och tillsynsorgan för miljökontrollanter.
Vattenfall AB: Vattenfall har inga invändningar mot att SWEDAC utses som
ackrediterings- och tillsynsorgan för miljökontrollanter.
Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i att oberoende organ
behövs för ackreditering av miljökontrollanter.
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP: Miljöstyrning är till sin
karaktär, sett ur användarens synvinkel, relativt närbesläktat med
kvalitetssäkring eller kvalitetsstyrning. I båda fallen måste ledningen fatta
ett strategiskt beslut och därefter ställa resurser till förfogande för
systemets funktion. Utgångspunkten för företagets arbete är i båda fallen en av
ledningen fastställd policy, och i båda fallen krävs likartade administrativa
system för att driva verksamheten. Enligt vår uppfattning bör därför, så långt
möjligt, systemet för miljöstyrning behandlas i parallellitet med system för
kvalitetssäkring enligt SS-ISO 9000 serien. Även när det gäller revision bör
systemen så långt möjligt göras parallella. Det medför att
certifieringsverksamheten genomförs av ackrediterade certifieringsorgan, och att
respektive myndighet endast ställer generella villkor på certifieringsorganen.
Civilingenjörsförbundet, CF: Behovet att ackreditera miljökontrollanter är
stort. CF har inget att anmärka mot att SWEDAC tilldelas denna roll. Vi vill
dock kraftigt poängtera det olyckliga i att de som i dag anser sig vara
kompetenta att utföra miljökontroll har en varierande och, enligt vår
uppfattning, ibland bristfällig bakgrund. CF anser att samtliga miljökon-
trollanter bör ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning på högskolenivå.
Kemi & Miljö AB: Vi anser att även miljörevisorerna bör ackrediteras.
Miljörevisorernas roll i EMAS är mycket central, speciellt om kontrollanterna
kommer från utlandet och därför inte har detaljkunskaper om svensk
miljölagstiftning.
Information och kostnader
Statskontoret: Förordningen avser frivilligt deltagande för industriföretag i
den relativt långt utformade miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen som
förordningen beskriver. Departementspromemorian överväger inte närmare hur
deltagandet kan komma att utvecklas eller hur deltagandet kan stimuleras. I
sistnämnda avseende läggs dock förslaget att registreringsorganet skall
informera om systemet och handha frågan om försöksvis tillämpning av
bestämmelser som motsvarar forordningen inom andra sektorer än industrin. Vi
instämmer i att information och stöd är frågor av stor betydelse för att
innehållet i förordningen skall kunna omsättas till praktisk handling i större
skala. Men även om inte verksamheten torde innefatta myndighetsutövning så bör
den ändå inte handläggas av registreringsorganet. Dess trovärdighet som behörigt
organ kan skadas om organet samtidigt skall informera och stödja. Behovet av
information och stöd torde tillfredsställas genom ett flertal andra aktörer.
Rimligen bör det finnas anledning för branschorgan eller motsvarande och
konsulter på marknaden samt tillsynsmyndigheter och centrala miljömyndigheter
och sektorsmyndigheter att informera och stödja införandet av systemet.
Exempelvis har NUTEK uppgiften att särskilt stödja mindre och medelstora
företag. Naturvårdsverket skall allmänt vara samordnande och pådrivande och
speciellt även utveckla formerna för miljötillsyn . - - - Vidare ifrågasätter
vi om försök att tillämpa bestämmelserna på offentlig sektor i första hand bör
handhas av det föreslagna registreringsorganet. Detta förefaller vara bäst
skickat att arbeta med näringslivet och affärsverken snarare än
myndighetsvärlden. Vi anser att man bör överväga att tillsätta en särskild
kommitté med uppdrag att anpassa systemet för offentlig sektor och föreslå
strategi för införandet inklusive förslag rörande behöriga organ. Detta skulle
ligga i linje med det regeringen uttalat i UNCED-propositionen rörande
myndigheternas miljöarbete (prop 1993/94:111 s 22 f). - - - Vi instämmer i att
kostnaderna för systemet bör täckas av avgifter. Som vi tidigare anfört ser vi
starka samband mellan denna utveckling av miljöstyrning-miljörevision och
myndigheternas miljötillsynsverksamhet. Tillsynsavgiften bör rimligen med hänsyn
till självkostnadsprincipen kunna sättas ned för verksamheter som vunnit godkänd
registrering. En sådan ordning skulle också innebära ökade incitament för
företagen att anslutna sig till EMAS.
Riksrevisionsverket, RRV: Små och medelstora företag ska kunna ges olika stöd
för att delta i systemet (artikel 13 i EG-förordningen). Information och stöd
till dessa företag samt kostnader och finansiering föreslås utredas ytterligare.
RRV anser att dessa kostnader bör bäras av branschen. RRV menar också att
samordning i lämpliga former bör sökas mellan EMAS-systemets organisationer och
den rådgivning som främst NUTEK, Kemikalieinspektionen och SNV riktar mot mindre
företag.
Lunds Universitet: Konstateras kan att EMAS-förordningen inrymmer ett
potentiellt konsumentpolitiskt problem, om den symbol som följer med ett
godkännande t ex i marknadsföringen används på ett sådant sätt att konsumenterna
förleds tro att berörd verksamhet är "miljövänlig" i någon objektiv mening. Med
tanke på det köpintresse som miljövänligt producerade varor tilldrar sig på
marknaden, hade det varit lämpligt att promemorian även behandlat vilka åtgärder
som borde vidtagas för att förebygga missförstånd av det nämnda slaget. I
förlängningen kan sådana missförstånd också befaras leda till en minskad tilltro
till andra miljömärkningssystem av mera objektiv natur, t.ex. den nordiska
svanen-märkningen. Det kan dessutom noteras att förordningen i artikel 15
uttryckligen föreskriver att varje medlemsstat med lämpliga medel skall se till
att allmänheten informeras om förordningens syfte och hur den är tänkt att
fungera.
Det ovan sagda till trots kan det antas att förordningen kommer att få en
normbildande betydelse för vad som i framtiden kommer att karaktäriseras som
"god miljöledning". Allt talar för att miljöarbete, jämte ekonomi och kvalitet,
kommer att etableras som en naturlig parameter för olika aktörer att värdera när
det gäller att bedöma en verksamhets slagkraft på marknaden. Följaktligen kommer
ett godkännande enligt förordningen, eller något annat certifikat som intygar
att en verksamhet lever upp till en bestämd miljöledningsstandard, att vara
betydelsefulla dokument i alla kontakter med kunder, långivare, försäkringsbolag
och andra intressenter som fäster värde på att verksamheten leds på ett från
miljösynpunkt för dem godtagbart sätt. Det har redan hänt, och kommer i ökad
utsträckning att hända, att företag som inte kan uppvisa ett godtagbart
miljöarbete går miste om viktiga affärsmöjligheter. Godkännanden enligt
förordningen kan således komma att bli mycket betydelsefulla för det svenska
näringslivets konkurrenskraft på den europeiska marknaden. Det är mot denna
bakgrund något förvånande att det i promemorian inte diskuteras närmare kring
hur näringslivet på olika sätt skulle kunna stimuleras till att ansluta sig till
systemet. Detta i synnerhet som medlemsländerna i förordningens artikel 13
direkt uppmanas att främja alla företags och i synnerhet de små och medelstora
företagens deltagande. Som jämförelse till avsaknaden av svenska initiativ i den
nämnda riktningen, kan det noteras att det i Danmark kommer att avsättas 120
miljoner danska kronor under de närmaste 5 åren för att genom information och
rådgivning mm stimulera det danska näringslivets deltagande i förordningen.
Medlen är också tänkta att användas till en kraftfull satsning på
miljöutbildning, bl.a. av de i systemet verksamma intern- resp.
externrevisorerna. Nämnda medel kommer ej att medge direkt ekonomiskt stöd till
intresserade verksamheter. Detta är emellertid möjligt att söka från ett
särskilt rådgivningsprogram, som speciellt inriktats mot att stimulera
miljöarbetet i små och medelstora företag. Totalt är det för detta ändamål
avsatt 20 miljoner danska kronor per år under fyra år. Programmet förväntas
resultera i förbättrad miljö och arbetsmiljö i deltagande verksamheter,
samtidigt som resursförbrukning och avfallsgenerering minskar, med förbättrad
produktivitet, lönsamhet och konkurrenskraft som följd.Sammantaget kommer det
således i Danmark att avsättas ca 55 miljoner kronor årliger under de närmaste
åren för att på olika sätt hjälpa näringslivet att bedriva ett effektivt och
systematiserat miljöarbete. I den svenska promemorian ägnas mest utrymme åt en i
jämförelse ganska betydelselös frågeställning, nämligen vilket organ som skall
vara behörigt att registrera godkända anläggningar. Om inte näringslivet
stimuleras till ett mera aktivt miljöarbete än idag, är det risk att
registreringsorganet, vilket det än blir, får en mycket låg arbetsbelastning.
I ovan nämnda sammanhang bör det emellertid observeras att den nyligen
framlagda avfallsskatteutredningen föreslår inrättandet av en s.k.
resurssparkommitté. Dess uppgifter skall enligt förslaget bl.a. vara att ta fram
utbildnings- och informationsmaterial samt stödja genomförandet av
avfallsminimeringsanalyser i små och medelstora företag med hjälp av
miljörådgivare. Det konstateras i utredningen att sådana insatser med fördel bör
kunna läggas till grund för införandet av formaliserade och eventuellt
certifierade styrsystem för miljöarbetet, inkluderande policy, handlingsprogram
och revisioner, i enlighet med förordningens krav.
Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: NUTEK ställer sig välvillig till
förslaget om att en person från verket ingår i registeringsorganet. I en
särskild artikel i EG:s förordning föreskrivs att medlemsstaterna i synnerhet
skall främja de små och medelstora företagens deltagande. I promemorian tas inte
ställning till detta utan konstaterar att kostnader och finansiering skall
utredas ytterligare. NUTEK har i olika sammanhang konstaterat att allt större
miljömässiga krav ställs på dessa företag. Samtidigt visar NUTEK:s erfarenheter
att de mindre företagen av olika skäl i många fall har betydande svårigheter att
ta till sig kravbilden och driva ett rationellt miljöarbete. Mot denna bakgrund
är det angeläget att det aviserade utredningsarbetet, förutom kostnader och
finansiering, även tar upp mindreföretagens förutsättningar för miljöarbetet och
på vad sätt det kan stimuleras.
Statens naturvårdsverk: Registeringsorganet föreslås få ansvar för att
informera och stödja de små och medelstora företagen att ansluta sig till
systemet. Även detta förutsätter resurser. Finansieringen av informationen och
stödet till mindre och medelstora företag ska också utredas vidare.
Timrå kommun: Vid en studie av promemorian och dess bilagor framgår att det
krävs ganska mycket från de företag som skall deltaga. Det är ett stort
administrativt arbete att gå igenom alla bilagor och fråge-ställningar. Små
företag kan ha svårigheter att klara den uppgiften. Därför bör, i enlighet med
vad som anges i promemorian, information och stöd till små och medelstora
företag tas fram redan från början.
Svenska kommunförbundet: I EG:s förordning nr 1836/93 av den 29 juni 1993
framhålls i artikel 13 att små och medelstora företag (upp till 500 anställda)
kan ges olika former av stöd för att kunna delta i EMAS-systemet. Kommunerna
alternativt kommunförbunden i respektive län skulle på ett effektivt sätt kunna
sprida information respektive organisera utbildning för de små och medelstora
företagen - under förutsättning att statliga medel kan ställas till förfogande
för sådana informationsinsatser. Då de stora företagen sannolikt kommer att
kräva av alla sina underleverantörer att de följer EMAS regler, handlar det även
om konkurrenskraft och överlevnadsförmåga för de små och medelstora företagen.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: Industriförbundet delar de synpunkter som
framförs i promemorian beträffande information, kostnader och ikraftträdande.
Kostnaderna för deltagande i Sverige bör vara i paritet med kostnaderna för
deltagande i övriga länder. Speciell information eller stöd till små och
medelstora företag måste finansieras på särskilt sätt.
Vattenfall AB: Vi vill understryka några viktiga faktorer för att EMAS skall få
en bredare spridning. Systemet bör utformas så enkelt för industrin som möjligt
för att undvika byråkrati och höga administrativa kostnader i form av avgifter
för miljökontroll och registrering. Vid val av arbetssätt för
registreringsorganet samt organisation till vilken det bör knytas är det
angeläget att hänsyn tas till detta. Registreringsorganet skall enligt EMAS
registrera enskilda anläggningar. För ett företag med många små anläggningar av
likartad typ bör det enligt vår mening finnas möjlighet att registrera dessa
kollektivt för att därmed undvika en kostbar genomgång av varje enskild
anläggning.
Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen instämmer i principen att kostnader
bör täckas av avgifter.
Ikraftträdande
Statskontoret: Tidpunkten styrs av EG-förordningen. Någon viss övergångsordning
behöver dock etableras för att vid senare tidpunkt ansluta förordningen till
miljöbalken då denna träder i kraft.
Lagförslag
Statskontoret: Lagförslaget bör - - - knytas till de i miljöbalken samlade
lagarna istället för att utgöra en separat lag. Det skulle eventuellt kunna ske
på så sätt att ytterligare någon paragraf tillfogades till det som i
lagrådsremissens utgör kapitel 18 "Tillsyn" och döpa om det till "18 Tillsyn
m.m.". Paragrafen skulle bemyndiga regeringen att genom forordning inkorporera
EGs förordningar om miljöstyrnings- och miljörevisionsordningar.
Sveriges Industriförbund, i vars yttrande Jernkontoret samt Svenska
arbetsgivareföreningen, SAF instämde: För att inte missuppfattningar skall
uppstå, bör lagen benämnas "Lag om frivillig miljöstyrning och miljörevision".
Föreningen miljörevisorer i Sverige: Lagens namn bör vara Lag om frivillig
miljöstyrning och miljörevision.
Miljö- och naturresursdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1994/95:101 Frivillig miljöstyrning och
miljörevision.