Post 6972 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:225 ·
Vissa mervärdesskattefrågor
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 225
Prop.
1993/94:225
Regeringens proposition
1993/94:225
Vissa mervärdesskattefrågor
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till utvidgning av möjligheterna
till
frivillig skattskyldighet för uthyrning av rörelselokaler till att
omfatta också
andrahandsuthyrning. I samband härmed föreslås också vissa ändringar
i fråga om
skyldigheten att återföra avdragen ingående skatt vid försäljning
eller annan
återföringsgrundande händelse i samband med konkurs.
På sjukvårdsområdet föreslås vissa förtydliganden i fråga om
skattefrihetens
omfattning vid försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel.
Bestämmelserna i fråga om personbilar föreslås ändrade så att
lastbilar med
skåpkarosseri där förarhytten utgör en separat karosserienhet inte
längre
omfattas av definitionen av personbil och att avdragsförbudet vid
förvärv av
personbilar inte skall omfatta fordon avsedda för sjuktransporter
eller
transport av avlidna.
Härutöver föreslås att tillämpningen av reglerna om återföring av
mervärdesskatt vid export av vissa varor görs beroende av en
tidsgräns.
Slutligen föreslås vissa ändringar av i huvudsak teknisk och
administrativ
natur.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut
2 Lagtext
3 Ärendet och dess beredning
4 Skattskyldighet för upplåtelse av rörelselokal och
återföring av ingående skatt i samband med konkurs
5 Undantag från skatteplikt för sjukvårdstjänster
m.m.
6 Avdragsrätt för personbilar
7 Återföring av mervärdesskatt vid export av vissa
varor
8 Skatteplikt m.m. vid omsättning av fartyg och
luftfartyg i vissa fall
9 Registrering av utländska företagare
10 Ikraftträdande m.m.
11 Författningskommentar
Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Vissa
mervärdeskattefrågor (SOU 1992:121)
Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Vissa
mervärdeskattefrågor II - Offentlig
verksamhet m.m (SOU 1993:75)
Bilaga 3 Lagrådets yttrande
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
-lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000),
-lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning.
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 13 , 2 kap. 3 , 3 kap. 3, 4 och 24
, 8 kap.
15 , 9 kap. 1, 3, 5 och 6 , 10 kap. 6 och 12 , 13 kap. 28 , 14
kap. 23 ,
16 kap. 12 samt 20 kap. 9 mervärdesskattelagen (1994:000)1 skall
ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
13
Med personbil förstås Med personbil
även lastbil med förstås även lastbil
skåpkarosseri och med skåpkarosseri
buss, om fordonets och buss, om
totalvikt är högst 3 fordonets totalvikt
500 kilogram. är högst 3 500 kilo-
gram. Detta gäller
dock inte om
lastbilens förarhytt
utgör en separat
karosserienhet.
2 kap.
3
Vad som sägs i 2 om uttag av varor gäller endast om den
skattskyldige har
haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13
av den
ingående skatten vid förvärvet av varan.
Om den omsättning
genom vilken den
skattskyldige för-
värvat varan eller,
när varan förts in
till landet av den
skattskyldige,
införseln un-
dantagits från skat-
teplikt enligt 3
kap. 21 tillämpas
dock 2 .
3 kap.
3
Undantaget enligt 2 gäller inte vid
1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör utom i fall
som avses i
2 andra stycket,
2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan
samband med
överlåtelse av marken,
3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende,
avverkningsrätt
och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra
naturprodukter
samt rätt till jakt, fiske eller bete,
4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av
campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,
5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,
6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av
flygplatser,
7. upplåtelse av förvaringsboxar,
8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på
fastigheter,
9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark och
10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse
av
spåranläggning för järnvägstrafik.
Undantaget enligt Undantaget enligt
2 gäller inte heller2 gäller inte
när en fastighetsägareheller när en fas-
för stadigvarande an- tighetsägare för
vändning i en verk- stadigvarande an-
samhet som medför vändning i en
skattskyldighet verksamhet som
eller som medför rätt medför skattskyl-
till återbetalning dighet eller som
enligt 10 kap. 9, 11 medför rätt till
eller 12 helt eller återbetalning enligt
delvis hyr ut en 10 kap. 9, 11 eller
sådan byggnad eller 12 helt eller
annan anläggning, som delvis hyr ut en
utgör fastighet. sådan byggnad eller
Uthyrning till annan anläggning,
staten eller en kom- som utgör fastighet.
mun är skattepliktig Uthyrning till
även om uthyrningen staten eller en
sker för en kommun är
verksamhet som inte skattepliktig även
medför sådan om uthyrningen sker
skyldighet eller för en verksamhet
rätt. Vad som har som inte medför sådan
sagts om uthyrning skyldighet eller
gäller även för rätt. Vad som har
upplåtelse av sagts om uthyrning
bostadsrätt. I 9 kap. gäller även för
finns särskilda be- upplåtelse av
stämmelser om skatt- bostadsrätt.
skyldighet för sådan
fastighetsuthyrning
eller bostadsrätt-
supplåtelse som anges
i detta stycke.
Andra stycket
tillämpas också vid
uthyrning i andra
hand och vid
bostadsrättsin-
nehavares upplåtelse
av nyttjanderätt
till fastighet som
innehas med
bostadsrätt.
I 9 kap. finns
särskilda bestäm-
melser om
skattskyldighet för
sådan uthyrning,
bostads-
rättsupplåtelse och
upplåtelse av
nyttjanderätt som
anges i andra och
tredje styckena.
4
Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör sjukvård,
tandvård
eller social omsorg samt tjänster av annat slag och varor som den som
tillhandahåller vården eller omsorgen omsätter som ett led i denna.
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Undantaget omfattar även
- kontroller och analyser av prov som tagits som ett led i sjukvården
eller
tandvården, och
- omsättning av dentaltekniska produkter och av tjänster som avser
sådana
produkter, när produkten eller tjänsten tillhandahålls tandläkare,
dentaltekniker eller den för vars bruk produkten är avsedd.
Undantaget gäller
inte omsättning av
glasögon eller andra
synhjälpmedel även om
varorna omsätts som
ett led i
tillhandahållandet
av sjukvård.
Undantaget gäller inte vid vård av djur.
24
Från skatteplikt undantas överlåtelse av andra tillgångar än
omsättnings-
tillgångar, om
1. den som överlåter tillgången kan visa att han varken har haft
någon rätt
till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 av
ingående skatt vid
förvärvet av tillgången eller vid mera betydande förvärv av varor
eller tjänster
som tillförts tillgången, eller
2. överföring av tillgången från en verksamhet till en annan
verksamhet har
medfört skattskyldighet enligt 2 kap. 2 3.
Vid tillämpning av första stycket anses som omsättningstillgångar
inte
tillgångar som är avsedda att förbrukas i en verksamhet.
Undantaget från Undantaget från
skatteplikt enligt skatteplikt enligt
denna paragraf denna paragraf
omfattar inte för- omfattar inte för-
säkringsföretags över-säkringsföretags över-
låtelse av tillgångar låtelse av tillgångar
som övertagits i som övertagits i
samband med skade- samband med skade-
reglering och inte reglering och inte
heller heller finans-
finansieringsföretags ieringsföretags över-
överlåtelse av låtelse av tillgångar
tillgångar som före- som företaget har
taget har återtagit återtagit med stöd av
med stöd av ett av ett av företaget
företaget övertaget övertaget köpeavtal.
köpeavtal. Undantaget gäller
inte heller om den
omsättning genom
vilken den
skattskyldige för-
värvat varan eller,
om varan förts in
till landet av den
skattskyldige,
införseln
undantagits från
skatteplikt enligt
3 kap. 21 .
8 kap.
15
När personbilar När personbilar
eller motorcyklar eller motorcyklar
förvärvas eller förhyrsförvärvas eller
för andra ändamål än förhyrs för andra
persontransporter i ändamål än
yrkesmässig trafik återförsäljning,
enligt yrkes- uthyrning,
trafiklagen persontransporter i
(1988:263) eller yrkesmässig trafik
återförsäljning eller enligt yrkes-
uthyrning får avdrag trafiklagen
inte göras för ingående(1988:263),
skatt som hänför sig sjuktransporter
till eller transporter
1. förvärv av av avlidna får
fordonet, eller avdrag inte göras för
2. förhyrning av ingående skatt som
fordonet om det i hänför sig till
endast ringa om- 1. förvärv av
fattning används i fordonet, eller
den verksamhet som 2. förhyrning av
medför skattskyl- fordonet om det i
dighet. endast ringa
omfattning används i
den verksamhet som
medför skattskyldig-
het.
9 kap.
1
Skyldigheten att Skyldigheten att
betala skatt enligt betala skatt enligt
1 kap. 1 första 1 kap. 1 första
stycket 1 för sådan stycket 1 för sådan
skattepliktig skattepliktig
fastighetsuthyrning fastighetsuthyrning
eller bostadsrätt- eller bostadsrätt-
supplåtelse som anges supplåtelse som
i 3 kap. 3 andra anges i 3 kap. 3
stycket gäller endast andra och tredje
om skattemyndigheten styckena gäller
på fastighetsägarens endast om
begäran har beslutat skattemyndigheten på
om detta. fastighetsägarens,
hyresgästens eller
bostads-
rättsinnehavarens
begäran har beslutat
om detta.
I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om denna
skattskyldighet och om
avdragsrätt för en ny ägare till fastigheten.
I detta kapitel I detta kapitel
förstås med förstås med
- skattskyldig - skattskyldig
fastighetsägare: den fastighetsägare,
som är skattskyldig hyresgäst eller bos-
till följd av beslut tadsrättsinnehavare:
enligt första den som är
stycket, och skattskyldig till
- fastighet: sådan följd av beslut
fastighet eller del enligt första
därav som är föremål förstycket, och
uthyrning eller an- - fastighet: sådan
nan upplåtelse, för fastighet eller del
vilken fastighets- därav som är föremål för
ägaren är skattskyldiguthyrning eller an-
till följd av beslut nan upplåtelse, för
enligt första vilken fastighets-
stycket. ägaren, hyresgästen
eller
bostadsrättsinne-
havaren är
skattskyldig till
följd av beslut
enligt första
stycket.
3 2
En skattskyldig En skattskyldig
fastighetsägare har fastighetsägare,
rätt att göra avdrag hyresgäst eller bos-
för ingående skatt tadsrättsinnehavare
enligt bestämmelserna har rätt att göra
i 8 kap. Han får avdrag för ingående
dessutom göra avdrag skatt enligt
1. om bestämmelserna i 8
skattemyndigheten kap.
har beslutat om Fastighetsägaren får
skattskyldighet för dessutom göra avdrag
honom inom tre år från 1. om
utgången av det skattemyndigheten
kalenderår under har beslutat om
vilket han har utfört skattskyldighet för
eller låtit utföra honom inom tre år
ny-, till- eller från utgången av det
ombyggnad av kalenderår under
fastigheten: för den vilket han har
ingående skatt som utfört eller låtit
hänför sig till utföra ny-, till-
byggnadsarbetena eller ombyggnad av
till den del dessa fastigheten: för den
avser lokaler som ingående skatt som
omfattas av hänför sig till
beslutet, och byggnadsarbetena
2. om till den del dessa
skattemyndigheten avser lokaler som
har beslutat om omfattas av
skattskyldighet för beslutet, och
honom inom tre år från 2. om
det att han köpt fas- skattemyndigheten
tigheten: för den har beslutat om
ingående skatt som skattskyldighet för
den tidigare ägaren honom inom tre år
har gjort avdrag för från det att han köpt
men som återförts fastigheten: för den
enligt 5 på grund avingående skatt som
fastighetsförsälj- den tidigare ägaren
ningen under förut- har gjort avdrag för
sättning att den men som återförts
tidigare ägaren har enligt 5 på grund
betalat in den åter- av fastighetsförsälj-
förda ingående skattenningen under förut-
till staten. sättning att den
tidigare ägaren har
betalat in den åter-
förda ingående
skatten till sta-
ten.
Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver
verksamhet som
medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt 1 .
Motsvarande gäller i
fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9 -13 .
5
En skattskyldig En skattskyldig
fastighetsägare skall fastighetsägare
återföra sådan ingåendeskall återföra sådan
skatt som han har ingående skatt som
gjort avdrag för, om han har gjort
han inom tre år från avdrag för, om han
utgången av det inom tre år från
kalenderår under utgången av det
vilket skattemyn- kalenderår under
digheten fattat vilket skatt-
beslut om skatt- skyldigheten inträtt
skyldighet för honom för honom enligt
1. överlåter skattemyndighetens
fastigheten genom beslut
köp, byte eller därmed 1. överlåter
jämförlig fastigheten genom
rättshandling, köp, byte eller där-
2. hyr ut eller med jämförlig
upplåter fastigheten rättshandling,
under omständigheter 2. hyr ut eller
som medför att upplåter fastigheten
skattepliktig under omständigheter
fastighetsuthyrning som medför att
eller skattepliktig
bostadsrättsupplåtelsefastighetsuthyrning
som anges i 3 kap. eller
3 andra stycket bostadsrättsupplå-
inte längre förelig- telse som anges i 3
ger, eller kap. 3 andra
3. tar i anspråk stycket inte längre
fastigheten för egen föreligger, eller
användning i en verk- 3. tar i anspråk
samhet som inte med- fastigheten för egen
för skattskyldighet användning i en
eller rätt till verksamhet som inte
återbetalning enligt medför
10 kap. 9, 11 eller skattskyldighet
12 . eller rätt till
återbetalning enligt
10 kap. 9, 11 eller
12 .
Avser en åtgärd enligt första stycket endast en del av fastigheten
skall
återföringen göras med en däremot svarande del av det avdragna
beloppet.
Den omständigheten att till följd av lagändring skattskyldighet
eller rätt till
återbetalning inte längre föreligger skall inte medföra återföring
enligt första
stycket 2.
Återföringsskyldighet
för fastighetsägaren
enligt första
stycket 2 gäller även
om de där angivna
åtgärderna företagits
av en skattskyldig
hyresgäst eller
bostadsrätt-
sinnehavare.
Om en
återföringsgrundande
händelse enligt
första stycket in-
träffar efter det
att en fastighetsä-
gare har försatts i
konkurs, skall den
ingående skatt som
fastighetsägaren
gjort avdrag för,
och som hänför sig
till tid före
konkursbeslutet,
återföras i
fastighetsägarens
redovisning.
Ingående skatt som
konkursboet gjort
avdrag för skall
återföras i konkurs-
boets redovisning.
6
En skattskyldig En skattskyldig
fastighetsägare skall fastighetsägare
återföra hälften av vadskall återföra hälften
som skulle ha åter- av vad som skulle
förts enligt 5 , om ha återförts enligt
vad som där sägs har 5 , om vad som där
inträffat sedan tre sägs har inträffat
men inte sex år har sedan tre men inte
förflutit från utgångensex år har förflutit
av det kalenderår från utgången av det
under vilket kalenderår under
skattemyndigheten vilket
beslutat om skattskyldigheten
skattskyldighet. inträtt enligt
skattemyndighetens
beslut.
10 kap.
6
Utländska beskickningar, lönade konsulat i Sverige eller sådana
internatio-
nella organisationer, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier
i vissa fall, har på ansökan rätt till återbetalning av ingående
skatt som
hänför sig till förvärv av
1. varor som är avsedda för inredning eller utrustning av en sådan
byggnad som
är avsedd för förvärvaren,
2. inventarier eller trycksaker för den verksamhet som utövas av
förvärvaren,
3. tillbehör eller utrustning till motorfordon, som ägs av
förvärvaren,
4. tjänster på en sådan fastighet som är avsedd för förvärvaren samt
på sådana
varor och motorfordon som anges i 1-3,
5. teletjänster, vatten, elektrisk kraft, avloppsrening eller
sophämtning för
en fastighet som är avsedd för förvärvaren, och
6. sådana bränslen 6. sådana bränslen
som beskattas enligt som beskattas
lagen (1957:262) om enligt lagen
allmän energiskatt, (1957:262) om allmän
lagen (1961:372) om energiskatt, lagen
bensinskatt eller (1961:372) om
lagen (1990:582) om bensinskatt, lagen
koldioxidskatt. (1990:582) om
koldioxidskatt
eller lagen
(1992:1438) om
dieseloljeskatt och
användning av vissa
oljeprodukter.
4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12
Den som omsätter varor eller tjänster genom export har rätt till
återbetalning
av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt 8
kap. på grund
av att omsättningen sker utomlands. Rätten till återbetalning gäller
under
förutsättning att omsättningen är skattepliktig eller undantagen från
skatteplikt enligt 3 kap. 12 , 19 första stycket 2, 21 eller 23
2 eller
4.
Rätt till Rätt till
återbetalning av återbetalning av
ingående skatt ingående skatt
föreligger inte om föreligger inte om
skatten hänför sig skatten hänför sig
till förvärv av varor till förvärv av varor
som anges i tredje som anges i tredje
stycket och förvärva- stycket och förvärva-
ren omsätter varorna ren omsätter varorna
genom export utan genom export utan
att han kan visa att att han kan visa
varorna före exporten att varorna under
innehafts endast av en tid av fem år före
skattskyldiga eller förvärvet innehafts
andra återbe- endast av skatt-
talningsberättigade änskyldiga eller
exportören. Om andra
varorna omsätts efter återbetalnings-
en redovisnings- berättigade än expor-
period då avdrag tören. Om varorna
gjorts, skall den omsätts efter en
återbetalningsbe- redovisningsperiod
rättigade återföra dendå avdrag gjorts,
avdragna ingående skall den
skatten enligt återbetalningsbe-
bestämmelserna i 13 rättigade återföra den
kap. 27 . avdragna ingående
skatten enligt
bestämmelserna i 13
kap.
27 .
Andra stycket gäller
1. varor som helt eller till väsentlig del består av guld, silver
eller platina
men som inte omfattas av avdragsförbudet i 8 kap. 12 ,
2. naturpärlor samt naturliga och syntetiska ädelstenar,
3. varor som helt eller till väsentlig del består av koppar,
mässing, tenn,
brons eller nysilver,
4. andra vapen än sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen
(1973:1176),
5. alster av bildkonst,
6. konstalster av glas, porslin eller annan keramik,
7. möbler, och
8. fartyg eller luftfartyg.
13 kap.
28
Återföring av skatt i fall som avses i 9 kap. 5 eller 6 skall
göras för den
redovisningsperiod under vilken de återföringsgrundande händelserna
har
inträffat.
I fall som avses i
9 kap. 5 femte
stycket första
meningen skall
återföring av skatt
göras för den
redovisningsperiod
under vilken
konkursbeslutet
meddelats.
5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
23
Beslut i fråga om Beslut i fråga om
registrering fattas registrering fattas
av skattemyndigheten av
i det län där den skattemyndigheten i
skattskyldiges hem- det län där den
ortskommun är belägen.skattskyldiges hem-
Om den skattskyldige ortskommun är
är en utländsk före- belägen. Om hem-
tagare som enligt 22 ortskommun saknas
kap. 6 skall eller om den
företrädas av en skattskyldige är en
representant här i utländsk företagare
landet, fattas dock som enligt 22 kap.
beslutet av 6 skall företrädas
skattemyndigheten i av en representant
det län där här i landet, fattas
representantens dock beslutet av
hemortskommun är Skattemyndigheten i
belägen. Om Stockholms län.
hemortskommun Skattemyndigheten
saknas, fattas utfärdar ett särskilt
beslutet av Skatte- bevis om beslutad
myndigheten i registrering.
Stockholms län.
Skattemyndigheten
utfärdar ett särskilt
bevis om beslutad
registrering.
Med hemortskommun förstås den kommun som anges i 66
kommunalskattelagen
(1928:370) och 14 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
16 kap.
12
Ränta (respitränta) Ränta (respitränta)
skall tas ut på den skall tas ut på den
skatt som avses i 2 skatt som avses i 2
om skatten inte . Ränta skall dock
bestämts genom inte tas ut om
skönsbeskattning skatten bestämts ge-
enligt 15 kap. 20 i nom skönsbeskattning
avsaknad av enligt 15 kap. 20
deklaration. Räntan i avsaknad av
beräknas från den dag deklaration eller
då skatten skulle ha om återföring av
betalats enligt 1 ingående skatt
till och med den dag gjorts med stöd av
skatten skall beta- 9 kap. 5 femte
las enligt stycket första
skattemyndighetens meningen. Räntan be-
beslut. Ränta på räknas från den dag då
skatt, som motsvarar skatten skulle ha
tidigare återbetalat betalats enligt 1
skattebelopp, skall till och med den
dock beräknas från dag skatten skall
utgången av den månad betalas enligt
då beloppet återbe- skattemyndighetens
talades. Vid räntebe- beslut. Ränta på
räkningen gäller skatt, som mots-
bestämmelserna i 32 varar tidigare
uppbördslagen återbetalat
(1953:272). skattebelopp, skall
dock beräknas från
utgången av den månad
då beloppet
återbetalades. Vid
ränteberäkningen
gäller bestämmelserna
i 32 uppbördslagen
(1953:272).
20 kap.
9
Bestämmelserna i 6 Bestämmelserna i 6
kap. 10 - 24 kap. 10 - 24
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324) gäller för (1990:324) gäller för
mål enligt 1 första mål enligt 1 .
stycket.
6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Länsrättens beslut med anledning av överklagande av beslut om
anstånd med att
lämna deklaration eller betala skatt får inte överklagas.
1Lydelse enligt prop. 1993/94:99.
2Lydelse enligt bet. 1993/94:SkU29.
7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid
beskattning
Härigenom föreskrivs att 10 lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid
beskattning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10
Statlig Statlig
inkomstskatt, inkomstskatt,
statlig för- statlig för-
mögenhetsskatt, mögenhetsskatt,
kommunal in- kommunal in-
komstskatt, komstskatt,
egenavgifter enligt egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgifter,
särskild löneskatt särskild löneskatt
enligt 2 lagen enligt 2 lagen
(1990:659) om (1990:659) om
särskild löneskatt på särskild löneskatt på
vissa för- vissa för-
värvsinkomster, värvsinkomster,
avkastningsskatt avkastningsskatt
enligt 2 5 lagen enligt 2 5 lagen
(1990:661) om (1990:661) om
avkastningsskatt på avkastningsskatt på
pensionsmedel, pensionsmedel,
särskild löneskatt särskild löneskatt
enligt 3 lagen enligt 3 lagen
(1991:687) om (1991:687) om
särskild löneskatt på särskild löneskatt på
pensionskostnader, pensionskostnader,
statlig fas- statlig fas-
tighetsskatt, mer- tighetsskatt, mer-
värdesskatt i fall värdesskatt som
som avses i 21 redovisas i särskild
lagen (1968:430) om självdeklaration
mervärdeskatt, enligt 14 kap. 3
annuitet på avdik- mervärdesskattelagen
ningslån, avgift (1994:000),
enligt lagen annuitet på
(1992:1745) om allmän avdikningslån,
sjukförsäkringsavgift,avgift enligt lagen
avgift enligt lagen (1992:1745) om
(1993:1441) om allmän allmän sjukför-
avgift för säkringsavgift,
finansiering av avgift enligt lagen
kontantförmåner vid (1993:1441) om
arbetslöshet samt allmän avgift för
skattetillägg och finansiering av
förseningsavgift kontantförmåner vid
enligt arbetslöshet samt
taxeringslagen skattetillägg och
(1990:324) räknas förseningsavgift
inte som tillgång enligt
eller skuld. taxeringslagen
(1990:324) räknas
inte som tillgång
eller skuld.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 10
gäller
dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före
ikraftträdandet.
8
3 Ärendet och dess beredning
Utredningen (Fi 1992:02) om vissa mervärdeskattefrågor som tillsattes
i februari
1992, har haft till uppgift att föreslå ändringar av sådana
bestämmelser i
mervärdesskattelagstiftningen som ger upphov till snedvridningar i
konkurrenshänseende. Utredningen har avlämnat två delbetänkanden,
Vissa
mervärdeskattefrågor (SOU 1992:121), och Vissa mervärdeskattefrågor
II -
Offentlig verksamhet m.m. (SOU 1993:75). Av utredningens förslag i
första
delbetänkandet har ett undantag från skatteplikt för medicinskt
betingad fotvård
och ett återinförande av det kvalificerade undantaget för vissa
fartyg och
luftfartyg genomförts den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:190, bet.
1992/93:SkU26,
rskr. 1992/93:420, SFS 1993:642). Härutöver föreslog utredningen i
sitt första
betänkande att möjligheterna till s.k. frivillig skattskyldighet vid
uthyrning
av rörelselokaler skulle utvidgas till att också omfatta
andrahandsuthyrning,
att en möjlighet till gruppregistrering skulle införas för företag
inom den
finansiella sektorn och att skattefriheten för sjukvårdstjänster
generellt
skulle utvidgas till att också omfatta alternativa
behandlingsmetoder. Dessa
förslag ledde inte till lagstiftning. Beträffande förslagen om
undantag från
skatteplikt för alternativmedicin och om gruppregistrering för
företag inom den
finansiella sektorn hemställde emellertid skatteutskottet att
riksdagen skulle
ge regeringen till känna att regeringen snarast skulle återkomma med
förslag med
denna innebörd (bet. 1992/93:SkU26). Riksdagen biföll utskottets
hemställan
(rskr. 1992/93:420).
I sitt andra delbetänkande Vissa mervärdeskattfrågor II - Offentlig
verksamhet
m.m. (SOU 1993:75) har utredningen föreslagit att det nuvarande
systemet med
generell avdragsrätt för ingående mervärdesskatt för kommuner och
landsting
skall slopas. Vidare har utredningen föreslagit att det nuvarande
kvalificerade
undantaget från skatteplikt för allmänna nyhetstidningar skall slopas
och att
skatten för dessa skall vara 12 %. Utredningen har också föreslagit
en sänkning
av skatten från 25 till 12 % på andra tidningar och tidskrifter samt
på böcker.
Slutligen har utredningen föreslagit att lätta lastbilar med
skåpkarosseri där
förarhytten utgör en separat karosserienhet inte skall anses som
personbil i
mervärdesskattesammanhang.
Utredningens betänkanden har remissbehandlats. Förteckning över
remissinstanserna finns i bilagorna 1 och 2. Sammanställningar över
remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet.
Regeringen avser nu att ta upp vissa av de förslag som utredningen
har lämnat.
Beträffande förslaget om gruppregistrering av företag inom den
finansiella
sektorn kan de statsfinansiella kostnaderna härför beräknas uppgå
till ca. 100
miljoner kr. enligt beräkningar som redovisats av
Försäkringsförbundet och
Svenska Bankföreningen. Utredningen anser att starka skäl talar för
införande av
en sådan gruppregistrering. Regeringen delar denna uppfattning.
Regeringen anser
emellertid att det nu inte finns något finansiellt utrymme för att
genomföra
förslaget.
Vad avser förslaget om skatteplikt för de allmänna nyhetstidningarna
har
regeringen tillsatt en kommitté som skall se över den framtida
presspolitiken.
Enligt direktiven (1993:118) skall kommittén bl.a. undersöka behovet
av direkta
och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Kommittén skall
redovisa
sitt uppdrag senast den 30 november 1994. Ett ställningstagande i
frågan om
skatteplikt till mervärdesskatt för dagspressen bör avvaktas till
dess kommittén
slutfört sitt arbete. En skattebeläggning av dagspressen med 12 % och
en
samtidig sänkning av mervärdesskatten på övriga periodiska
publikationer och på
böcker till samma skattenivå, skulle enligt utredningen inte medföra
några
statsfinansiella effekter. Enbart en sänkning av skattesatsen på
skattepliktiga
publikationer och böcker skulle enligt vad regeringen beräknat
medföra minskade
statsinkomster på ca 580 miljoner kronor. Enligt regeringens
uppfattning finns
det inte nu något statsfinansiellt utrymme att genomföra sådana
skattesänkningar.
Beträffande utredningens förslag i fråga om den generella
avdragsrätten för
kommuner och landsting och därmed sammanhängande frågor avser
regeringen att
återkomma med förslag till riksdagen.
Utöver de frågor som aktualiserats av utredningen behandlas i
propositionen
frågor rörande skatteplikt för glasögon och andra synhjälpmedel i
samband med
synundersökningar, avdragsrätt för ingående skatt vid förvärv av
fordon för
sjuktransport och för transport av avlidna samt återföringsskyldighet
för
avdragen ingående skatt vid export av vissa varor. Vidare behandlas
efter
framställningar från bl.a. Konkursförvaltarkollegiernas Förening och
Svenska
Bankföreningen en fråga om återföringsskyldighet i vissa fall av
avdragen
ingående skatt vid fastighetsförsäljning m.m. i samband med konkurs.
Slutligen
föreslås en ändring av bestämmelserna om registrering av utländska
företagare
och vissa ändringar av i huvudsak teknisk natur.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 samtidigt med den
nya
mervärdesskattelagen (ML).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över
förslaget till lag om ändring mervärdesskattelagen
(1994:000).Lagrådet har inte
haft något att erinra mot förslaget.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Ändringen i 20 kap. har
tillkommit efter
det att Lagrådet lämnat sitt yttrande och har därför inte omfattats
av Lagrådets
granskning.
9
4 Skattskyldighet för upplåtelse av rörelselokal och återföring av
ingående
skatt i samband med konkurs
Regeringens förslag: Möjligheterna till frivillig skattskyldighet vid
uthyrning
av rörelselokal utvidgas till att omfatta också andrahandsuthyrning
som sker för
skattepliktig verksamhet.
Vid konkursbos försäljning av fastighet skall konkursgäldenären vara
redovisningsskyldig för återföring av ingående skatt avseende
fastigheten som
han har gjort avdrag för före konkursutbrottet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag såvitt
avser andrahandsuthyrning. Utredningen har inte behandlat
konkursfallet.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Riksskatteverket,
Kammarrätten
i Stockholm och Civilekonomernas Riksförbund har i allt väsentligt
tillstyrkt
eller lämnat förslaget om andrahandsuthyrning utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Upplåtelse av fastighet är en tjänst
som
generellt är undantagen från skatteplikt. Det innebär att den
mervärdesskatt som
belöper på uppförande och drift av en fastighet som hyrs ut normalt
inte är
avdragsgill utan utgör en kostnad för fastighetsägaren. Detta får
till följd att
det uppstår kumulativa skatteffekter i de fall en fastighet eller
lokal upplåts
till en näringsidkare som bedriver mervärdesskattepliktig verksamhet.
För att
eliminera dessa effekter infördes 1979 en särskild möjlighet för en
fastig-
hetsägare att, efter särskild ansökan, bli förklarad skattskyldig för
upplåtelsen och därmed få avdragsrätt för ingående skatt som hänför
sig till den
upplåtna lokalen (prop. 1978/79:141, bet. 1978/79:SkU52, rskr
1978/79:393, SFS
1979:304). På detta sätt elimineras effekterna av mervärdesskatten på
uppförande
och drift även i hyrda fastigheter och lokaler som används för
mervärdesskattepliktig verksamhet. Bestämmelserna om frivillig
skattskyldighet
syftar således till att i mervärdesskattehänseende likställa
näringsidkare som
bedriver verksamhet i förhyrda lokaler med näringsidkare som driver
verksamhet i
egna lokaler och för vilka avdragsrätt föreligger enligt de allmänna
bestämmelserna i mervärdesskattelagen.
En förutsättning för att en fastighetsägare skall kunna förklaras
skattskyldig
till mervärdesskatt är att upplåtelsen är skattepliktig. Detta är
enligt 3 kap.
3 andra stycket ML fallet om lokalerna upplåts för stadigvarande
användning i
en verksamhet som medför skattskyldighet eller till staten eller en
kommun.
Endast ägaren av en fastighet eller anläggning kan förklaras
skattskyldig. Det
får till följd att i de fall en hyresgäst vidareuthyr fastigheten
eller
lokalerna, är förutsättningarna för den frivilliga skattskyldigheten
inte
uppfyllda.
Utredningen har funnit att andrahandsuthyrning av lokaler har fått
en ökad
omfattning under senare år och anfört bl.a. följande. En stor del av
livsmedelsdetaljhandeln bedrivs i lokaler hyrda i andra hand.
Hyresgäst till
fastighetsägaren är ofta ett grossistföretag eller ett företag som
driver en
viss affärskedja. Ett exempel på detta är stora delar av ICA-handeln.
I franchisingförhållanden är andrahandsuthyrning vanlig. Franchising
innefattar
samverkan mellan en franchisegivare och en eller flera
franchisetagare. Enligt
avtal upplåter franchisegivaren till franchisetagaren rätten att mot
ersättning
sälja varor eller tjänster av visst slag. Eftersom franchisegivaren
svarar för
t.ex affärsidé, utbildning, marknadsföringsstöd och ibland kapital,
vill denne
ofta ha kontroll över lokalen. Ur fastighetsägarens synpunkt kan
vidare
franchisegivaren i många fall vara en säkrare hyresgäst.
En hyresgäst som inte längre behöver sina lokaler har ofta
svårigheter att
frånträda ett löpande hyresavtal, framför allt i vikande konjunktur.
Med
fastighetsägarens tillstånd har han däremot möjlighet att
vidareuthyra lokalerna
till annan hyresgäst. Inte heller i detta fall kan emellertid enligt
nuvarande
ordning beslutas om frivillig skattskyldighet för vidareuthyrningen.
Utredningen har funnit att de nuvarande begränsningarna av
möjligheterna till
frivillig skattskyldighet innebär att andrahandshyresgäster
missgynnas i
mervärdesskattehänseende. Utredningen har därför föreslagit att
möjligheterna
till frivillig skattskyldighet för upplåtelse av byggnad eller annan
anläggning
utvidgas till att också omfatta fall där en hyresgäst vidareuthyr
lokalerna
eller anläggningen.
Utredningens förslag innebär dels att en fastighetsägare - utöver
vad som
gäller för närvarande - skall kunna förklaras skattskyldig vid
uthyrning till
någon som vidareuthyr byggnaden eller anläggningen oberoende av om
andrahandshyresgästen bedriver verksamhet som medför skattskyldighet
eller ej i
lokalen, dels att hyresgästen skall kunna förklaras skattskyldig om
han
vidareuthyr byggnaden eller anläggningen eller del därav för
användning i en
verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdesskatt.
Utredningen har vidare ansett att det saknas skäl att för
förstahandshyres-
gästen införa särskilda regler om återföring av tidigare avdragen
mervärdesskatt
i de fall denne av någon anledning avregistreras som skattskyldig för
sin
vidareupplåtelse.
Regeringen delar utredningens uppfattning att möjligheterna till
frivillig
skattskyldighet för upplåtelse av fastighet bör utvidgas till att
också omfatta
andrahandsuthyrning i vissa fall. Riksskatteverket har emellertid
anfört att den
av utredningen föreslagna ordningen kan komma att utnyttjas i
skatteundandragande syfte. Verket pekar bl.a. på att frånvaron av
krav på att
även andrahandshyresgästen skall bedriva verksamhet som medför
skattskyldighet
innebär att den som bedriver en verksamhet som inte medför
skattskyldighet eller
avser att hyra ut en fastighet för användning i en sådan verksamhet
på ett
enkelt sätt kan tillgodogöra sig retroaktiva avdrag för ny-, till-
eller
ombyggnad av fastigheten. Enligt förslaget skulle fastighetsägaren i
en sådan
situation förklaras skattskyldig och därmed kunna åtnjuta retroaktivt
avdrag
avseende den mervärdesskatt som belöper på kostnaderna för t.ex.
uppförandet av
fastigheten. Visserligen skulle fastighetsägaren tvingas redovisa
mervärdesskatt
på det vederlag han erhåller från sin hyresgäst, men totalt sett
torde ett
sådant förfarande innebära betydande ekonomiska fördelar för
fastighetsägaren,
även om man beaktar att hyresavtalet med förstahandshyresgästen måste
löpa i sex
år för att skyldighet för fastighetsägaren att återföra avdragen
mervärdesskatt
inte skall uppkomma.
På de skäl som anförts av Riksskatteverket anser regeringen att
utvidgningen av
möjligheterna till frivillig skattskyldighet för fastighetsägaren bör
begränsas
till att avse endast sådana fall där upplåtelsen i andra hand sker
för
användning i verksamhet som medför skattskyldighet till
mervärdesskatt eller
rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 . För att
förstahands-
hyresgästen skall kunna förklaras skattskyldig bör vidare fordras att
dennes
uthyrning av lokalen skall ske för stadigvarande användning i sådan
verksamhet.
Upplåtelser som kan komma att ske i senare led omfattas inte av
förslaget.
Det som nu föreslås gälla för en hyresgästs andrahandsuthyrning
avses också
gälla för en bostadsrättsinnehavares upplåtelse av nyttjanderätt till
de lokaler
som han innehar med bostadsrätt.
Regeringens förslag i denna del medför att också bestämmelserna om
återföring
av avdragen ingående skatt aktualiseras. I likhet med utredningen
anser
regeringen därför att någon återföringsskyldighet inte bör åläggas
förstahandshyresgästen om dennes uthyrningsförhållanden ändras.
Dennes avdragna
ingående skatt kan anses vara successivt konsumerad i hans
skattepliktiga
verksamhet under den tid skattskyldigheten varat. Däremot bör
fastighetsägaren
vara skyldig att återföra avdragen ingående skatt i de fall den
uthyrda lokalen
tas i anspråk för verksamhet som inte medför skattskyldighet. Så bör
ske om
t.ex. förstahandshyresgästen upplåter fastigheten eller lokalen till
någon som
inte bedriver verksamhet som medför skattskyldighet eller om
andrahandsuthyrningen upphör och hyresgästen själv använder
fastigheten eller
lokalen i egen verksamhet som inte medför skattskyldighet.
En skattskyldig hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare bör inte
medges rätt
till retroaktivt avdrag för ingående skatt enligt 9 kap. 3 1.
Regeringen är medveten om att den förordade ordningen kan innebära
en ökad
administrativ belastning för såväl skattemyndigheterna som för de
skattskyldiga.
Regeringen anser emellertid att nackdelarna med nuvarande ordning är
så stora
att en ändring, trots den ökade komplexiteten av regelsystemet, är
nödvändig.
Den föreslagna skyldigheten att återföra avdragen ingående skatt i de
fall
hyresgästens eller bostadsrättsinnehavarens uthyrningsförhållanden
ändras kan
också i vissa fall innebära att en fastighetsägares
återföringsskyldighet kan
bli beroende av förhållanden över vilka han inte råder. Detta är
emellertid ett
förhållande som gäller i viss utsträckning redan nu. Möjligheterna
att upplåta
en lokal i andra hand torde dock i de allra flesta fall förutsätta
fastighetsägarens godkännande. Fastighetsägaren torde också normalt
vilja ha
kännedom om de hyresgäster som faktiskt utnyttjar lokalerna. Det bör
vidare
också poängteras att det är fråga om en frivillig skattskyldighet.
Större krav
än vad som normalt kan synas vara befogat bör därför i detta
sammanhang kunna
ställas på fastighetsägaren när det gäller dennes ansvar för
förhållanden som
rör fastigheten.
I detta sammanhang vill regeringen också ta upp en fråga om
återföring av
ingående skatt i samband med konkurs. Om fastighetsägaren säljer
fastigheten
eller om användningen ändras så att förutsättningar för frivillig
skattskyldighet inte längre föreligger, skall den avdragna
mervärdesskatten
återföras. Om försäljningen eller förändringen sker inom tre år från
utgången av
det kalenderår under vilket skattemyndigheten beslutat om skyldighet,
skall hela
den avdragna skatten återföras och om tre men inte sex år förflutit
skall
hälften av de avdragna beloppen återföras.
Regeringsrätten har i en dom den 26 oktober 1993 (mål nr 4825-1992)
i ett
förhandsbeskedsärende angående ett konkursbos försäljning av
fastighet funnit
att redovisningsskyldigheten för den återföring av avdragen ingående
skatt som
kan aktualiseras av försäljningen åvilar konkursboet och inte
konkursgäldenären.
Statens fordran på skatt blir därigenom en massafordran.
I många fall - i synnerhet när det är fråga om överbelånade
fastigheter -
räcker inte köpeskillingen för fastigheten till för att täcka såväl
fordringar
med panträtt i fastigheten som det belopp som skall återföras. Detta
kan få till
följd att konkursboet måste försättas i konkurs eller att
konkursförvaltaren
väljer att inte avyttra fastigheten.
Regeringen anser att det är angeläget att dessa olägenheter
undanröjs. Om en
återföringsgrundande händelse inträffar efter ett konkursutbrott bör
därför
redovisningsskyldigheten för den ingående skatt som gäldenären före
konkursutbrottet gjort avdrag för också åvila honom. Statens fordran
avseende
återförda belopp blir i dessa fall en sedvanlig konkursfordran.
Skyldigheten att
redovisa återföring av sådan ingående skatt som dragits av i
konkursboets
redovisning bör dock även fortsättningsvis åvila konkursboet.
Förslaget medför också att sådant intyg om återförd och inbetald
skatt som
avses i 9 kap. 5 ML måste utfärdas av såväl konkursboet som
gäldenären.
Utredningen har under hänvisning till att statistik saknas på
området inte
lämnat någon redovisning av de statsfinansiella effekterna av
förslaget om en
utvidgning av möjligheterna till frivillig skattskyldighet. Förslaget
innebär i
och för sig att kretsen av skattskyldiga med avdragsrätt för ingående
skatt ökar
i viss utsträckning. De statsfinansiella effekterna härav torde
emellertid vara
marginella.
Förslaget innebär ändringar i 3 kap. 3 , 9 kap. 1, 3, 5 och 6 ,
13 kap. 28
och 16 kap. 12 .
5 Undantag från skatteplikt för sjukvårdstjänster m.m.
Regeringens förslag: Försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel
omfattas
uttryckligen inte av undantaget från skatteplikt för sjukvård.
Utredningens förslag: Skattefriheten avseende sjukvård bör utvidgas
till att
omfatta alternativmedicinska åtgärder i samband med sjukdom,
kroppsfel eller
skada under förutsättning att behandlingen är anpassad till
resultatet av en
individuell undersökning av den vårdsökande.
Remissinstanserna: Förslaget har avstyrkts av Socialstyrelsen, Riks-
skatteverket, Konsumentverket, Kammarrätten i Stockholm, Svenska
Kommunförbundet, Landstinsgförbundet, Civilekonomernas Riksförbund,
Sveriges
Psykologförbund och Svenska Chiropraktikersällskapet. Förslaget har
tillstyrkts
av samtliga remissinstanser som representerar olika former av
alternativmedicinska behandlingsformer. Övriga remissinstanser har
tillstyrkt
eller lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Från skatteplikt till mervärdesskatt
undantas
enligt 3 kap. 4 ML bl.a. tjänster som utgör sjukvård. Med sjukvård
förstås
enligt 3 kap. 5 samma lag åtgärder för att medicinskt förebygga,
utreda eller
behandla sjukdomar, kroppsfel och skador samt vård vid barnsbörd om
åtgärderna
vidtas vid sjukhus eller annan inrättning som drivs av det allmänna
eller vid
inrättningar som avses i 1 stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem
m.m. eller om
åtgärderna annars vidtas av någon med särskild legitimation att utöva
yrke inom
sjukvården.
Utformningen av undantaget medför att alternativa behandlingsmetoder
och
terapier inte omfattas av skattefriheten. Enligt utredningen har
denna ordning
kritiserats för att leda till konkurrenssnedvridningar inom
vårdområdet.
Utredningen har särskilt pekat på att det inom den institutionella
vården ibland
tillhandahålls kompletterande behandlingar som är underordnande
sjukvårdstjänsten som helhet och därmed skattefria. När motsvarande
behandlingar
utförs utanför den institutionella vården som separata tjänster
omfattas de
däremot av skatteplikten. Utredningen har också anfört att
konsumtions- och
konkurrensneutralitetsskäl talar för att det är patientens behov i en
sjukdomssituation sett ur dennes perspektiv snarare än vad som ur
strikt
medicinsk synpunkt kan vara adekvat vård som skall vara avgörande för
vad som
skall omfattas av skattefriheten för sjukvårdstjänster.
De remissinstanser som har avstyrkt förslaget har bl.a. anfört att
det ger
upphov till betydande gränsdragningsproblem och att åtgärder på
mervärdesskatteområdet bör avvaktas till dess
Alternativmedicinkommitténs
betänkande (SOU 1989:60) har behandlats och lett till
lagstiftningsåtgärder.
Regeringen delar uppfattningen att utredningens förslag kan ge
upphov till
gränsdragningsproblem. Regeringen anser också att utformningen av
förslaget kan
komma att medföra en skattefrihet som är betydligt vidare än vad
utredningen
avsett. Till detta kommer att de statsfinansiella kostnaderna för ett
undantag
från skatteplikt med denna innebörd enligt utredningens beräkningar
uppgår till
drygt 100 miljoner kronor. Regeringen anser att det nu inte finns
något
statsfinansiellt utrymme för att utvidga det skattefria området på
det sätt
utredningen föreslagit.
Inom regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag om
legitimation för
naprapater. Såsom mervärdesskattelagens undantag för omsättning av
sjukvårdstjänster är utformat kommer undantaget att omfatta även
denna
yrkesgrupp när legitimation införs.
Vidare har regeringen lämnat direktiv (dir. 1994:2) till en
parlamentarisk
kommitté som skall göra en samlad översyn av principerna för
legitimation och
behörighet samt lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och
behörighetsföreskrifter för olika yrkesutövare inom hälso- och
sjukvården och
näraliggande områden. Starka skäl talar enligt regeringens
uppfattning för att
ett ställningstagande i fråga om en utvidgning av undantaget från
skatteplikt
för sjukvårdstjänster bör avvaktas till dess detta arbete har
avslutats.
Regeringen vill i detta sammanhang också ta upp frågan om
skattefrihetens
omfattning vid försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel. Av
vad som
tidigare framgått förstås med sjukvård bl.a. vård som tillhandahålls
av någon
med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården. Sådan
legitimation kan
erhållas av bl.a. optiker. Det innebär att t.ex. synundersökningar
som
tillhandahålls av en legitimerad optiker - på samma sätt som
motsvarande
undersökningar som tillhandahålls av en legitimerad läkare - ligger
utanför det
skattepliktiga området.
Skattefriheten för sjukvårdstjänster innefattar också tjänster av
annat slag
samt varor som tillhandahålls som ett led i en sjukvårdstjänst. Fråga
har
uppkommit vad som gäller beträffande skatteplikten vid omsättning av
glasögon.
Det har hävdats att försäljning av glasögon som sker som ett resultat
av en
synundersökning skall omfattas av skattefriheten för undersökningen.
Någon
avsikt att varuförsäljningar av detta slag skall omfattas av
skattefriheten
föreligger emellertid inte från lagstiftarens sida. Glasögon
tillhandahålls inte
bara av optiker utan försäljs också i varuhus, på bensinstationer och
även per
postorder. I dessa fall torde någon synundersökning överhuvudtaget
inte
förekomma. Dessa försäljningar är otvivelaktigt skattepliktiga.
Regeringen anser därför att lagtexten bör förtydligas så att det
klart framgår
att försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel inte omfattas av
skattefriheten för sjukvård och således alltid är skattepliktig.
Förslaget medför inga statsfinansiella effekter.
Förslaget medför ändringar i 3 kap. 4 ML.
10
6 Avdragsrätt för personbilar m.m.
Regeringens förslag: Definitionen av personbil ändras så att lastbil
med
skåpkarosseri där förarhytten utgör en separat karosserienhet inte
räknas som
personbil. Avdragsrätt för ingående skatt skall medges vid förvärv av
fordon för
sjuktransport och för transport av avlidna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser
definitionen av
personbil. Utredningen har inte behandlat frågan om avdragsrätt för
fordon för
sjuktransport eller för transport av avlidna.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har tillstyrkt
eller lämnat
förslaget utan erinran. Riksskatteverket och AB Svensk Bilprovning
har avstyrkt
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i 8 kap. 3
ML får den
som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet till
mervärdesskatt göra
avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel
i
verksamheten. På några områden föreligger emellertid begränsningar i
rätten att
göra avdrag. Detta gäller t.ex. vid förvärv av personbilar. Med
personbil avses
enligt 1 kap. 13 ML även lastbil med skåpkarosseri och buss om
fordonets
totalvikt är högst 3 500 kg. Avdrag får enligt 8 kap. 15 ML således
inte göras
vid förvärv eller hyra av personbil för annat ändamål än
persontransporter i
yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263) eller
återförsäljning
eller uthyrning.
Avdrag medges däremot för ingående skatt som belöper på alla
driftskostnader
för fordonet oavsett om detta i viss utsträckning används privat.
Avdragsförbudet vid anskaffning i kombination med den generella
avdragsrätten
för ingående skatt på driftskostnader har ansetts ge en rimlig
beskattning av
den privata användningen. Den år 1990 införda skatteplikten för
omsättning av
drivmedel ledde till en relativt sett lindrigare beskattning av
privatanvända
företagsbilar.
Utredningen har, bl.a. mot bakgrund av att de flesta länder i Europa
har
begränsningar i avdragsrätten för ingående skatt vid förvärv av
personbilar och
att det finns förslag till ett tolfte mervärdesskattedirektiv inom EG
som
behandlar avdragsrätten för personbilar, ansett att det inte är
lämpligt att nu
föreslå långtgående förändringar av gällande regler på detta område.
Utredningen har emellertid föreslagit att den nuvarande definitionen
av
personbil ändras så att lätta lastbilar med skåpkarosseri inte skall
räknas som
personbilar i de fall förarhytten utgör en separat karosserienhet.
Som skäl har
utredningen bl.a. anfört följande. Nuvarande särbestämmelser vad
gäller avdrag
för ingående skatt inom personbilsområdet är generella schablonregler
som i
normalfallet är enkla att tillämpa. Några avsteg från
schablonreglerna bör inte
göras. Genom att de lätta skåplastbilarna till skillnad från lätta
flaklastbilar
faller inom definitionen för personbil gäller avdragsförbud för
ingående skatt
vid förvärvet av skåplastbilarna. För flaklastbilarna blir däremot
mervärdesskattelagens allmänna bestämmelser om avdragsrätt
tillämpliga.
Flaklastbilarna kan emellertid förses med måttanpassade plastkåpor
som monteras
över flaket. Beroende på om en plastkåpa monteras för tillfälligt
eller mer
permanent bruk kan den komma att definieras som kapell alternativt
skåp-
karosseri. I det senare fallet anses bilen som personbil i
mervärdesskattelagens
mening. Utredningen har inhämtat att plastkåpor som är monterade med
vingmuttrar
normalt jämställs med kapell, medan kåpor med andra monteringar
hänförs till
skåpkarosseri. Det kan enligt utredningen inte anses
tillfredsställande att
sättet för monteringen av en överbyggnad skall vara avgörande för om
den
mervärdesskatt som belöper på anskaffning av bilen är avdragsgill
ingående skatt
eller inte.
Regeringen delar utredningens uppfattning. Även om - såsom
utredningen anfört -
skäl talar mot att nu föreslå långtgående regelförändringar i
avdragsrätten på
personbilsområdet, kan det finnas skäl att se över den nuvarande
definitionen av
personbil i 1 kap. 13 ML och ändra den på det sätt som utredningen
föreslagit.
Den typ av fordon som omfattas av utredningens förslag är oftast av
sådant slag
att de är mindre lämpade för privat bruk.
Avdragsrätten gäller endast fordon av detta slag som förvärvas efter
ikraftträdandet. Regeringen förutsätter att det i centrala
bilregistret införs
nya karosserikoder som överensstämmer med den föreslagna definitionen
av
personbil så att nya fordon kan klassificeras i enlighet härmed. Vad
gäller
äldre fordon bör registreringsbesiktning för att åsätta en ny
karosserikod vara
frivillig.
I detta sammanhang vill regeringen också ta upp frågan om
avdragsrätt vid
förvärv av utryckningsfordon för sjuktransporter och fordon för
transport av
avlidna. Enligt yrkestrafikförordningen (1988:1503), som innehåller
föreskrifter
för tillämpningen av yrkestrafiklagen anses bl.a. transport med
utryckningsfordon och transport av döda inte som yrkesmässig trafik.
Det får
till följd att avdragsrätt för ingående skatt inte föreligger vid
förvärv av
personbil för transport av döda och för sjuktransporter om dessa
utförs med
utryckningsfordon som faller under begreppet personbil i 1 kap. 13
ML. Enligt
regeringens uppfattning är detta inte rimligt. Det grundläggande
skälet för
avdragsbegränsningarna vid förvärv eller hyra av personbilar är att
sådana
fordon i betydande utsträckning kan användas för privat bruk. Detta
torde inte
vara fallet med fordon som inrättats för nu nämnda ändamål.
Bestämmelserna bör
således ändras så att den ingående skatt som belöper på förvärv, m.m.
av
personbil för sjuktransporter eller transport av avlidna inte skall
omfattas av
avdragsförbudet.
De statsfinansiella kostnaderna beträffande den nya definitionen av
personbil
kan beräknas uppgå till ca. 20 milj. kr. inklusive
incitamentseffekter, medan
förslaget ifråga om avdragsrätt för fordon för sjuktransport och
transport av
avlidna kan beräknas innebära kostnader på ca. 0,5 milj. kr.
Förslaget medför ändringar i 8 kap. 15 ML.
7 Återföring av mervärdesskatt vid export av vissa varor
Regeringens förslag: Vid export av vissa varor enligt 10 kap. 12 ML
skall
exportören för att få rätt till återbetalning av ingående skatt kunna
visa att
varorna innehafts endast av skattskyldiga eller
återbetalningsberättigade under
en tid som begränsas till fem år före hans förvärv av varorna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 12 ML har den som
omsätter
varor eller tjänster genom export rätt till återbetalning av ingående
skatt. När
det gäller vissa varor som anges i 12 tredje stycket föreligger
enligt andra
stycket inte sådan rätt om inte exportören kan visa att varorna före
exporten
innehafts endast av skattskyldiga eller andra
återbetalningsberättigade än
exportören. Om avdrag ändå gjorts vid förvärvet skall den avdragna
ingående
skatten återföras enligt bestämmelserna i 13 kap. 27 ML. Syftet med
bestämmelsen är att återföring av skatten skall ske i de fall då
någon
skattskyldig eller återbetalningsberättigad i kedjan av köpare och
säljare har
tillgodogjort sig avdrag för s.k. fiktiv skatt.
Bestämmelsen motsvarar 15 åttonde stycket lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.
Bestämmelsen infördes genom lagändring 1992 (prop. 1981/82:214, bet.
1981/82:SkU71, rskr. 1981/82:396, SFS 1982:449). Bestämmelsen syftade
till att
undanröja vissa materiella felaktigheter som uppstod i samband med
export i de
fall avdrag för s.k. fiktiv skatt gjorts vid förvärvet av den
exporterade varan.
Förslaget avsåg också att eliminera vissa oegentligheter som hade
förekommit i
synnerhet i samband med export av vissa ädelmetaller. De varugrupper
för vilka
återföring skulle ske hämtades ur 2 förordningen (1981:403) om
handel med
begagnade varor. Därutöver tillades möbler samt fartyg och
luftfartyg.
De nuvarande bestämmelserna tillämpas så att exportören för att
undgå
återföring skall kunna visa att varan innehafts endast av
skattskyldiga ända
sedan bestämmelserna om fiktiv skatt infördes, dvs. den 1 juli
1979.Med hänsyn
bl.a. till att de svenska bestämmelserna om fiktiv skatt tagits upp i
förhandlingarna med EU om ett svenskt medlemskap, anser regeringen
att det inte
är lämpligt att nu göra mer genomgripande ändringar i dessa regler.
Regeringen
vill emellertid anföra följande. I många fall kan det vara omöjligt
att utreda
ägareförhållandena för en viss vara så långt tillbaka i tiden som
till 1979. Det
kan därför finnas skäl att begränsa tiden för exportörens
kontrollskyldighet.
Återföring bör således ske enbart i de fall exportören inte kan visa
att varan
under de närmaste fem åren före hans förvärv av varan innehafts
endast av
skattskyldiga eller andra återbetalningsberättigade.
Förslaget beräknas inte medföra några statsfinansiella effekter.
Bestämmelserna i 10 kap. 12 ML bör ändras i enlighet härmed.
8 Undantag från skatteplikt vid omsättning av fartyg och luftfartyg i
vissa fall
Regeringens förslag: Skatteplikt införs för omsättning enligt 3 kap.
24 ML av
fartyg eller luftfartyg även om den omsättning genom vilken detta
förvärvats
varit undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 21 ML. Detsamma
gäller om den
skattskyldiges införsel av sådant fartyg eller luftfartyg varit
undantagen från
skatteplikt. Därutöver skall bestämmelserna om uttag i 2 kap. 3 ML
bli
tillämpliga i de fall förfogandet avser sådant fartyg eller
luftfartyg.
Skälen för regeringens förslag: Med uttag förstås enligt 2 kap. 2
ML att en
skattskyldig eller återbetalningsberättigad tillgodogör sig en vara
ur en
verksamhet för privat ändamål, överlåter en vara till någon utan
ersättning
eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet eller för över en
vara från
en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till
återbetalning till en
verksamhet som inte alls eller endast delvis medför skattskyldighet
eller rätt
till återbetalning. Enligt 2 kap. 3 ML gäller detta endast i de
fall den
skattskyldige haft rätt till avdrag eller återbetalning vid förvärvet
av varan.
Vidare anges i 3 kap. 24 ML att överlåtelse av andra tillgångar än
omsättningstillgångar undantas från skatteplikt om den som överlåter
tillgången
kan visa att han varken har haft rätt till avdrag eller återbetalning
vid
förvärvet av tillgången.
Enligt 3 kap. 21 ML undantas omsättning av bl.a. skepp och
luftfartyg för
vissa särskilt angivna ändamål från skatteplikt. Den som omsätter en
sådan vara
har enligt 10 kap. 11 samma lag rätt till återbetalning av ingående
skatt. De
verksamheter - yrkesmässig sjöfart, yrkesmässigt fiske, yrkesmässig
person-
eller godsbefordran, m.m. - som anges i bestämmelsen är sådana som
medför
skattskyldighet till mervärdesskatt och därmed också avdragsrätt för
ingående
skatt. I de fall den som bedriver sådan verksamhet överlåter fartyget
eller
luftfartyget enligt 3 kap. 24 exempelvis till någon som skall
använda detta
för privat bruk, bör denna omsättning i sig vara skattepliktig även
om
omsättningen av fartyget eller luftfartyget undantagits från
skatteplikt vid
säljarens förvärv av detta och säljaren därmed inte har haft någon
rätt till
avdrag för ingående skatt vid förvärvet.
Detsamma bör gälla om säljarens införsel av sådant fartyg eller
luftfartyg
varit undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 21 .
På samma sätt bör sådana förfoganden som anges i 2 kap. 2 ML och
som avser
fartyg eller luftfartyg som förvärvats skattefritt enligt 3 kap. 21
vara att
anse som uttag trots att den skattskyldige inte har haft rätt till
avdrag vid
förvärvet enligt 2 kap. 3 .
Det förhållandet att den skattskyldige vid förvärvet av varan inte
har kunnat
dra av någon ingående skatt bör således i dessa fall i sig inte
medföra att hans
omsättning i form av överlåtelse eller uttag blir undantagen från
skatteplikt.
Endast sådan omsättning som avses i 3 kap. 21 bör enligt
regeringens
uppfattning vara undantagen från skatteplikt.Förslaget beräknas inte
medföra
några statsfinansiella effekter.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 3 ML och 3 kap. 24 ML.
9 Registrering av utländska företagare
Regeringens förslag: Beslut om registrering av utländska företagare
som
företräds av en representant i Sverige skall alltid fattas av
Skattemyndigheten
i Stockholms län och inte som i dag av skattemyndigheten i det län
där
representantens hemortskommun är belägen.
Skälen för regeringens förslag: Beslut i fråga om registrering av en
utländsk
företagare som enligt 22 kap. 6 ML skall företrädas av en
representant här i
landet skall enligt 14 kap. 23 ML fattas av skattemyndigheten i det
län där
representantens hemortskommun är belägen. Saknar en arbetsgivare, som
är bosatt
utomlands eller är en juridisk person, fast driftställe här skall
enligt 2 a
uppbördslagen (1953:272) och 3 lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter
från arbetsgivare beslut enligt uppbördslagen resp. lagen om uppbörd
av
socialavgifter från arbetsgivare fattas av Skattemyndigheten i
Stockholms län.
Även beslut i taxeringsärenden fattas enligt 2 kap. 2
taxeringslagen
(1990:324) av Skattemyndigheten i Stockholms län i de fall den
skattskyldige
saknar hemortskommun i landet.
Reglerna innebär i de fall en utländsk företagare är arbetsgivare i
Sverige att
mervärdesskatteärenden å ena sidan och ärenden rörande taxering och
uppbörd å
andra sidan kan komma att handläggas av skattemyndigheter i skilda
län.
Beträffande andra arbetsgivare gäller däremot att inkomsttaxering,
uppbördsfrågor och registrering för mervärdesskatt som regel
handläggs av samma
myndighet.
Riksskatteverket har i en skrivelse till Finansdepartementet
framhållit att det
av bl.a. kontrollskäl är önskvärt att regelsystemen beträffande
utländska
företagare hanteras av samma skattemyndighet. Regeringen delar denna
uppfattning
och föreslår att bestämmelsen i 14 kap. 23 ML ändras så att beslut
om
registrering av utländska företagare som företräds av en representant
i Sverige
skall fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län.
11
10 Ikraftträdande
Riksdagen har den 16 mars 1994 fattat beslut om att införa en ny
mervärdesskattelag (prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr.
1993/94:170).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De ändringar som nu
föreslås avser
ändringar i den lagen och bör träda i kraft vid samma tidpunkt.
11 Författningskommentar
11.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:000)
1 kap. 13
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 6).
2 kap. 3
Det nya andra stycket innebär att uttag skall anses föreligga även i
de fall då
en skattskyldig, som gjort ett skattefritt förvärv av ett fartyg
eller
luftfartyg enligt 3 kap. 21 ML och för vilket han således inte haft
någon
avdragsrätt för ingående skatt, förfogar över fartyget eller
luftfartyget på ett
sådant sätt som anges i 2 kap. 2 ML. Det är endast sådan omsättning
av
fartygen som anges 3 kap. 21 som bör vara undantagen från
skatteplikt.
Ändringen behandlas också i allmänmotiveringen (se avsnitt 8). Jfr
även
kommentaren till 3 kap. 24 .
3 kap. 3
Det nya tredje stycket i paragrafen innebär att inte bara en
fastighetsägares
upplåtelse av fastighet för stadigvarande användning i en verksamhet
som medför
skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9 - 13
är
skattepliktig. Även en hyresgästs uthyrning av fastighet i andra hand
liksom en
bostadsrättsinnehavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet
som han
innehar med bostadsrätt omfattas av skatteplikten i de fall
uthyrningen eller
upplåtelsen sker för stadigvarande användning i en verksamhet som
medför
skattskyldighet eller rätt till återbetalning.
Enligt 9 kap. 1 ML föreligger skattskyldighet för de
skattepliktiga
upplåtelser som anges i 3 kap. 3 andra stycket ML endast under
förutsättning
att skattemyndigheten har beslutat om detta. Ändringen i 9 kap. 1
första
stycket innebär att skattemyndigheten på samma sätt som gäller för en
fastighetsägare kan besluta att en hyresgäst eller
bostadsrättsinnehavare skall
vara skattskyldig för den skattepliktiga upplåtelsen. Härigenom
kommer
fastigheten att användas i en verksamhet som medför skattskyldighet,
varför
fastighetsägarens upplåtelse till hyregästen eller
bostadsrättsinnehavaren också
blir skattepliktig enligt 3 kap. 3 andra stycket ML. I sådant fall
kan
skattemyndigheten på fastighetsägarens begäran besluta att
fastighetsägaren
skall vara skattskyldig för sin upplåtelse.
Ändringarna behandlas också i allmänmotiveringen (se avsnitt 4).
3 kap. 4
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 5).
3 kap. 24
Ändringen i tredje stycket innebär att omsättning av en vara som en
skattskyldig
förvärvat skattefritt på grund av bestämmelserna i 3 kap. 21 ML och
för vilken
han således inte haft någon avdragsrätt för ingående skatt vid
förvärvet, inte
skall omfattas av skattefriheten enligt denna bestämmelse. Endast
sådan
omsättning som avses i 3 kap. 21 ML bör vara undantagen från
skatteplikt. Jfr
även kommentaren till 2 kap. 3 .
8 kap. 15
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 6).
9 kap. 1, 3 och 4
Se kommentaren till 3 kap. 3 ML.
9 kap. 5
I paragrafens första stycke anges att fastighetsägaren under vissa
omständigheter skall återföra ingående skatt som han har gjort avdrag
för. Det
nya fjärde stycket innebär att fastighetsägaren är återföringsskyldig
även i de
fall en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare hyr ut resp. upplåter
fastigheten
under omständigheter som medför att uthyrningen eller upplåtelsen
inte längre är
skattepliktig. Någon återföring skall dock inte göras för den
ingående skatt som
hyresgästen eller bostadsrättsinnehavaren har gjort avdrag för.
Enligt paragrafens första stycke och enligt 6 skall återföring ske
om en
återföringsgrundande händelse inträffar inom tre år resp. sex år från
utgången
av det kalenderår under vilket skattemyndigheten beslutat om
skattskyldighet för
fastighetsägaren. I lagen (1968:430) om mervärdeskatt finns
motsvarande
bestämmelse i 15 femte stycket. Där stadgas att återföring skall
ske inom tre
resp. sex år från utgången av det kalenderår under vilket
skattskyldighet
inträtt enligt meddelat beslut. Någon ändring i förhållande vad som
nu gäller
har inte varit avsedd. För att någon osäkerhet beträffande sättet för
beräkning
av tidsfristen inte skall råda bör bestämmelserna i 9 kap. 5 första
stycket
och 6 förtydligas så att det klart framgår att det är utgången av
det år under
vilket skattskyldigheten har inträtt som är utgångspunkt vid
beräkning av resp.
tidsfrist.
Bestämmelsen har även behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 4).
Det nya femte stycket har kommenterats i allmänmotiveringen (se
avsnitt 4).
9 kap. 6
Se kommentaren till 9 kap. 5 .
10 kap. 6
Punkt 6 i den här behandlade paragrafen motsvaras av 2 a
förordningen
(1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m.m. (jfr
prop.
1993/94:99 s. 222). Genom den föreslagna ändringen i punkt 6 ges rätt
till
återbetalning av ingående skatt som hänför sig till förvärv av
bränslen som
beskattas enligt lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning
av vissa
oljeprodukter. Därmed sker en anpassning till den ändring som
genomfördes den 1
oktober 1993 i 1985 års förordning (jfr SFS 1993:1037).
10 kap. 12
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 8)
13 kap. 28
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 4).
14 kap. 23
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 9).
16 kap. 12
I paragrafen regleras när respitränta skall tas ut på skatt som
fastställs på
annat sätt än i enlighet med lämnad deklaration enligt 15 kap. 2 .
Ändringen
innebär att respitränta inte skall tas ut på skatt som enligt 9 kap.
5 femte
stycket första meningen och 13 kap. 28 återförts av en
fastighetsägare för den
redovisningsperiod under vilken konkursbeslut meddelats i de fall en
återföringsgrundande händelse enligt 9 kap. 5 inträffar efter
konkursutbrottet. Bestämmelsen har omarbetats i förhållande till
lagrådsremissen.
20 kap. 9
En anpassning av bestämmelsen i första stycket har gjorts för att den
skall
motsvara 57 lagen (1968:430) om mervärdeskatt och 15 tredje
stycket lagen
(1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till utländska
företagare i dess
lydelse enligt SFS 1993:465 (jfr prop. 1993/94:99 s. 255).
11.2 Förslag till lag om ändring i (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning
Införandet av den nya mervärdesskattelagen den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:99,
bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170) medför en följdändring i 10
lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning i vilken hänvisas till
nuvarande
lagstiftning.
12
Bilaga 1
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet
(SOU
1992:121) Vissa mervärdeskattefrågor m.m.
Yttrande över betänkandet har avgetts av
Socialstyrelsen, Postverket, Generaltullstyrelsen,
Finansinspektionen,
Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Hovrätten för
Västra
Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel, Föreningen Auktoriserade Revisorer
FAR,
Försäkringsförbundet, Civilekonomernas Riksförbund, Sveriges
Psykologförbund,
Sveriges Redareförening, Svenska Bankföreningen, Kommittén för
Alternativmedicin
KAM, Byggentreprenörena, Folkrörelsen för Alternativ Medicin,
Finansbolagens
Förening, HSB:s Riksförbund, SAS, Svenska Fotvårdförbundet, Svenska
Franchise
Föreningen, Svenska Naprapat Förbundet, SABO, Sveriges Bokförings- &
Revisionskonsulters Förbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges
Hudterapeuters
Riksorganisation, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Redovisningskonsulters
Förbund, Sveriges Socionomers, Personal- & Förvaltningstjänstemäns
Riksförbund,
Swedish Federation of Acupuncture Societies, Stiftelsen Rådet för
Alternativ
Medicin, Göteborgs Patientförening, S:t Lukasstiftelsen,
Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Arbetsmarknadens
Försäkringsaktiebolag AFA, Svenska Inkassoföreningen, Svenska
Revisorssamfundet
SRS, Tjänsteförbundet, Sveriges Privattandläkarförening, Svenska
Föreningen för
Bildterapi, Svenska Chiropraktorsällskapet och Kommunernas
Pensionsanstalt KPA.
Industriförbundet och Företagarnas Riksorganisation hävisar till
yttrande som
lämnats av Näringslivets Skattedelegation.
13
Bilaga 2
Remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1993:75)
Vissa
mervärdeskattefrågor II - Offentlig verksamhet m.m.
Yttrande över betänkandet har avgetts av
Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Statens Kulturråd,
Konkurrensverket,
Vägverket, Kammarrätten i Jönköping, Svenska Bokförläggareföreningen,
Svenska
Bokhandlareföreningen, Sveriges Författarförbund, Sveriges
kyrkogårds- och
krematorieförbund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas
Riksförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Tjänstemännens
Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska
Journalistförbundet,
Svenska Tidningsutgivareföreningen, AB Svensk Bilprovning,
Bilindustriföreningen, Byggentreprenörerna, Föreningen Svensk
Fackpress,
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Förlags- och
Medieföreningen,
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd,
Motorbranschens
Riksförbund, Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening, Sveriges
Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Köpmannaförbund,
Tjänsteförbundet, Svenska Musikförläggarföreningen, Landstinget i
Östergötlands
län, Telia, Bevakningsföretagens Riksförbund, Sveriges
Fastighetsägareförening,
Sveriges Tvätteriförbund, Sveriges Städentreprenörers Förbund,
Grafiska
Företagen, Svenska Franchiseföreningen, Skellefteå kommun.
14
Bilaga 3
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-11
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 1994 (Finansdepartementet) har
regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i
mervärdesskattelagen (1994:000).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Torbjörn
Boström.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
15
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:225 Vissa
mervärdeskattefrågor
16