Post 6940 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:9 ·
Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m.
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 9
Prop.
1994/95:9 Regeringens proposition
1994/95:9
Detaljhandel med receptfria läkemedel m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 juni 1994
Carl Bildt
Bengt Westerberg
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Apoteksbolagets monopol på detaljhandel med läke-
medel inskränks så att receptfria läkemedel förutom på apotek skall få säljas
av den som fått Läkemedelsverkets tillstånd till detaljhandel med sådana läke-
medel. Tillståndshavaren skall ha en ansvarig person som är behörig att utöva
yrke som apotekare eller receptarie. Läkemedel som bedöms inte vara förenade
med några säkerhetsrisker skall dock i likhet med vad som för närvarande gäller
för naturmedel och s.k. fria läkemedel få försäljas utan något krav på till-
stånd.
I propositionen föreslås också att sjukhusen ges möjlighet att inköpa läke-
medel även från andra partihandlare än Apoteksbolaget. Också den som har fått
tillstånd till partihandel med läkemedel skall i fortsättningen ha rätt att
sälja läkemedel till sjukhusen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut..................3
2 Lagtext......................................3
2.1Förslag till Lag om ändring i läkemedels-
lagen (1992:859)..........................3
2.2Förslag till Lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika.......6
2.3Förslag till Lag om ändring i förord-
ningen (1968:70) med vissa bestämmelser
om injektionssprutor och kanyler..........7
3 Ärendet och dess beredning...................8
4 Apoteksbolaget...............................8
5 EG:s regler om tillhandahållande av läke-
medel till allmänheten......................11
6 Konkurrens och upphandling..................12
7 Detaljhandel med receptfria läkemedel.......12
8 Sjukhusens upphandling av läkemedel.........19
9 Ändring i avtalet mellan staten och Apo-
teksbolaget, m.m............................20
10 Ikraftträdande m.m..........................21
11 Författningskommentarer.....................21
Bilaga 1 Sammanfattning av utredningsförslaget.26
Bilaga 2 Utredningens lagförslag...............28
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser......29
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...........30
Bilaga 5 Lagrådets yttrande....................35
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 16 juni 1994...............................36
Rättsdatablad..................................37
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedelslagen
(1992:859),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i förordningen (1986:70)
med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler,
4. bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Apoteksbolaget AB
om de ändringar i avtalet mellan staten och Apoteksbolaget som föranleds
av de nu lämnade förslagen.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till
Lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (1992:859)
dels att 18, 20 och 25 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 18 a, 18 b och 18 c
§§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §
Med detaljhandel avses i denna lag försäljning till den som inte har tillstånd
till försäljning. Med partihandel avses annan försäljning.
Handel med läkemedel skall bedrivas på sådant sätt att läkemedlen inte skadar
människor, egendom eller miljö samt så att läkemedlens kvalitet inte försämras.
Partihandel med läkemedel får bedrivas endast av den som fått Läkemedelsver-
kets tillstånd.
Bestämmelser om de-
taljhandel med läkemedel
finns i lagen (1970:205)
om detaljhandel med
läkemedel.
18 a §
Detaljhandel med läke-
medel får bedrivas av
a) staten eller en
juridisk person i vilken
staten äger ett bestäm-
mande inflytande,
b) den som har till-
stånd till partihandel
med läkemedel såvitt
gäller försäljning till
en sjukvårdshuvudman
eller till ett sjukhus
för vilket finns ett
vårdavtal med en sjuk-
vårdshuvudman eller för
vilket ersättning för
sjukhusvård utgår enligt
2 kap. 4 § lagen (1962:
381) om a llmän försäk-
ring,
c) den som har fått
Läkemedelsverkets till-
stånd till detaljhandel
med sådana läkemedel för
vilka inte har meddelats
föreskrift enligt 22 §
andra stycket om att
medlet endast får lämnas
ut mot recept eller
annan beställning.
Om ett läkemedel be-
döms inte kunna medföra
några medicinska säker-
hetsrisker för den som
använder det, får Läke-
medelsverket medge un-
dantag från kravet på
tillstånd enligt första
stycket c.
18 b §
Regeringen bestämmer
av vem och på vilka
villkor detaljhandel med
läkemedel får bedrivas
enligt 18 a § första
stycket a.
18 c §
I ett ärende om
tillstånd till detalj-
handel med läkemedel
enligt 18 a § första
stycket c skall Läkeme-
delsverket pröva om
sökanden med hänsyn till
personliga egenskaper
och övriga omständighe-
ter kan antas vara lämp-
lig som tillståndshavare.
På ett försäljnings-
ställe där detaljhandel
med läkemedel enligt 18
a § första stycket c be-
drivs skall det finnas
en ansvarig person som
är behörig att utöva
yrke som apotekare eller
receptarie. Den ansva-
riga personen skall vara
tillgänglig på försälj-
ningsstället under tid
då försäljning av läke-
medel sker.
Om det på ett försälj-
ningsställe säljs även
andra varor än läkemedel,
skall utrymmena för
försäljning och lagring
av läkemedel vara av-
gränsade på lämpligt
sätt från övriga delar
av lokalerna.
Tillstånd till detalj-
handel med läkemedel
enligt 18 a § första
stycket c får förenas
med de ytterligare vill-
kor som behövs från
hälso- och sjukvårdssyn-
punkt.
20 §
Beslut av Läkemedelsverket som avses i 5 §, 6 § tredje stycket, 12 § andra
stycket, 14 §, 16 §, 17 § första stycket eller 18 § tredje stycket skall fattas
inom den tid som regeringen föreskriver.
Ett tillstånd enligt Ett tillstånd enligt 5
5 § andra stycket, 14 §, § andra stycket, 14 §,
16 §, 17 § första 16 §, 17 § första
stycket eller 18 § stycket, 18 § tredje
tredje stycket får åter- stycket eller 18 a §
kallas om någon av de första stycket c får
väsentliga förutsätt- återkallas om någon av
ningar som förelåg när de väsentliga förutsätt-
tillståndet meddelades ningar som förelåg när
meddelades inte längre tillståndet meddelades
föreligger eller om inte längre föreligger
något krav som är av eller om något krav som
väsentlig betydelse för är av väsentlig betydelse
kvalitet och säkerhet för kvalitet och säker-
inte följs. het inte följs.
Särskilda bestämmelser finns om handläggning av sådana ärenden som har anknyt-
ning till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
25 §1
Den som ansöker om Den som ansöker om
godkännande för försälj- godkännande för försälj-
ning av ett läkemedel ning av ett läkemedel
eller om sådan jämkning eller om sådan jämkning
av ett godkännande att av ett godkännande att
indikationerna för indikationerna för läke-
läkemedlet utvidgas medlet utvidgas eller
eller ansöker om ansöker om tillstånd att
tillstånd att få utföra få utföra en klinisk
en klinisk läkemedels- läkemedelsprövning eller
delsprövning skall om tillstånd till detalj-
betala ansökningsavgift. handel med läkemedel
Så länge godkännandet skall betala ansöknings-
eller tillståndet gäller avgift. Så länge god-
skall årsavgift betalas. kännandet eller till-
Även den som ansöker om ståndet gäller skall
eller har tillstånd att årsavgift betalas. Även
tillverka en sådan medi- den som ansöker om eller
cinsk gas, på vilken har tillstånd att till-
denna lag är tillämplig, verka en sådan medicinsk
och den som ansöker om gas, på vilken denna lag
eller innehar registre- är tillämplig, och den
ring av ett hoemo- som ansöker om eller
patiskt medel skall innehar registrering av
betala ansöknings- och ett homeopatiskt medel
årsavgift. skall betala ansöknings-
och årsavgift.
Årsavgift får också tas ut för läkemedel för vilka har meddelats tillstånd
till försäljning enligt 5 § andra eller tredje stycket.
Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare före-
skrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får Läkemedels-
verket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte gäller
avgifternas storlek.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1970:205) om
detaljhandel med läkemedel skall upphöra att gälla.
1 Senaste lydelse 1994:83.
2.2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Handel med narkotika Handel med narkotika
får bedrivas endast av får bedrivas endast av
1. den som med till- 1. den som med till-
stånd antingen har in- stånd antingen har in-
fört varan till riket fört varan till riket
eller har vidtagit så- eller har vidtagit sådan
dan åtgärd med varan som åtgärd med varan som
innebär tillverkning, innebär tillverkning,
2. den som enligt 2. den som enligt 18 a
lagen (1970:205) om § första stycket a eller
detaljhandel med läke- b läkemedelslagen (1992:
medel har rätt till 859) får bedriva de-
detaljhandel med läke- taljhandel med läkemedel,
medel, eller eller
3. någon annan som 3. någon annan som har
har tillstånd att tillstånd att handla med
handla med varan. varan.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1992:1276.
2.3 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektions-
sprutor och kanyler
Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om
injektionssprutor och kanyler skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
Handel med spruta Handel med spruta
eller kanyl får bedri- eller kanyl får bedrivas
vas endast av endast av
a) den som enligt a) den som enligt 18 a
lagen (1970:205) om § första stycket a eller
detaljhandel med läke- b läkemedelslagen (1992:
medel har rätt att 859) får driva detalj-
driva detaljhandel med handel med läkemedel,
läkemedel,
b) den som innehar b) den som har till-
tillstånd att driva stånd att driva handel
handel med varan. med varan.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1992:1200.
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade genom beslut den 23 april 1992 det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden om hälso- och sjukvård att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att genomföra en översyn av den svenska läkemedelsförsörj-
ningen, särskilt med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksam-
hetsinriktning. Med stöd av detta beslut tillsattes riksdagsledamoten Margit
Gennser som särskild utredare den 10 september 1992.
Utredningen, som antog namnet Läkemedelsförsörjningsutredningen - LFU 92 -
överlämnade den 2 december 1993 ett delbetänkande (SOU 1993:106) Läkemedel och
kompetens. En sammanfattning av utredningsförslaget i de delar som rör försälj-
ning av receptfria läkemedel samt upphandling av läkemedel från partihandeln
finns i bilaga 1 och utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet
(dnr S93/9700/S).
Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
4 Apoteksbolaget
Apoteksbolaget AB bildades år 1970 med syftet att staten skulle överta upphand-
ling och distribution av läkemedel. I en proposition (prop. 1970:74) lades fram
förslag om en ny organisation av läkemedelsförsörjningen. Föredraganden uttalade
(a prop. s. 88) att genom de åtgärder som föreslogs i propositionen skapades
förutsättningar för ett slagkraftigt apoteksväsende som smidigt kunde anpassa
sig till den medicinska, tekniska och ekonomiska utvecklingen och därigenom
även i framtiden kunna tillgodose kraven på en god läkemedelsförsörjning. Den
betydande förstärkning av läkemedelskontrollen som förordades var ägnad att
göra läkemedelsbehandlingen säkrare och effektivare, framhöll föredraganden och
fortsatte: "Apoteksbolaget och läkemedelskontroll i förening kommer att medverka
till en utbyggd läkemedelsinformation, obunden av producentintressen."
I en överenskommelse mellan staten och Apotekarsocieteten i september 1969
reglerades formerna för en avlösning av det dåvarande apotekssystemet. Som en
allmän förutsättning för överenskommelsen gällde att staten genom lagstiftning
skulle införa en principiell ensamrätt för staten att driva detaljhandel med
läkemedel och upplåta sin ensamrätt på ett för ändamålet bildat apoteksbolag
(prop. 1970:74, bet. 1970:2LU37, rskr. 1970:234, bet. 1970:SU98, rskr.
1970:223). Möjligheter till denna ensamrätt säkrades genom tillkomsten av lagen
(1970:205) om detaljhandel med läkemedel. Med detaljhandel förstås enligt lagen
försäljning till den som inte har tillstånd till försäljning. Lagen är tillämp-
lig på samma varor som läkemedelsförordningen (1962:701) och lagen (1981:50)
med bestämmelser om vissa medel avsedda för injektion (1 §), vilka båda numera
är upphävda. Detta innebär bl.a. att lagen om detaljhandel med läkemedel inte
gäller i fråga om naturmedel och s.k. fria läkemedel (sårsalvor, inandnings-
oljor, antiseptiska lösningar, liniment och dylikt). Den nya läkemedelslagen
(1992:859), som trädde i kraft den 1 juli 1993, omfattar däremot även sådana
medel. Detaljhandel med läkemedel får enligt lagen om detaljhandel med läkemedel
drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten äger ett be-
stämmande inflytande (2 §). Regeringen bestämmer av vem och på vilka villkor
detaljhandel med läkemedel får drivas (3 §).
Enligt ett avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB får bolaget med ensamrätt
bedriva detaljhandel med läkemedel. Det finns vissa inskränkningar i Apoteks-
bolagets ensamrätt. Avtalet har ersatt ett föregående avtal från 1970 och har
godkänts av riksdagen (prop. 1984/85:170, bet. 1984/85:SoU29, rskr. 1984/85:
357). Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1986 och gäller, sedan det förlängts
med fem år till följd av utebliven uppsägning, till den 31 december 1995.
Enligt avtalet mellan staten och Apoteksbolaget skall bolaget ha ett riks-
täckande system för distribution av läkemedel som är väl anpassat till de
lokala förhållandena. Vidare skall Apoteksbolaget svara för lagerhållning av
läkemedel så att dessa vid behov finns tillgängliga. Enligt Apoteksbolagets
bolagsordning är bolagets uppgift att tillhandahålla varor och tjänster inom
läkemedelsområdet samt att bedriva därmed förenlig verksamhet.
Av riktlinjerna och avtalet med staten framgår vidare att bolaget beslutar i
frågor om apotekens lokalisering och öppethållande. Inom ramen för avtalet av-
väger bolaget sin servicenivå i fråga om lagerhållning av läkemedel och
tillhandahållande av tjänster. Bolaget skall i dessa frågor hålla kontakt med
kommunala organ samt lokala och centrala myndigheter på sjukvårdens område.
Bolaget bör se till att servicen till allmänheten och sjukvården är fullgod.
Glesbygdens speciella behov skall därvid beaktas. På begäran av behörig
förskrivare av läkemedel skall bolaget snarast möjligt anskaffa och tillhanda-
hålla läkemedel. Bolaget bör sälja sådana varor inom hälsovårdsområdet som
naturligen anknyter till bolagets verksamhet.
Intentionerna vid bildandet av Apoteksbolaget var att skapa förutsättningar
för en god läkemedelsförsörjning genom ett statligt detaljistmonopol, som inte
skulle vara vinstdrivande fullt ut. Vidare skulle verksamheten ha en social
dimension, vilket återspeglas i det nuvarande avtalets 2 § på följande sätt.
Bolaget skall svara för en god läkemedelsförsörjning i landet. Verksamheten
skall bedrivas på ett sådant sätt att möjligheterna att utnyttja resultaten av
läkemedelsutvecklingen främjas samtidigt som förutsättningarna att uppnå lägsta
möjliga läkemedelskostnader beaktas.
I detta syfte skall bolaget
- noggrant följa utvecklingen på läkemedelsområdet inom och utom landet;
- ha ett rikstäckande system för att distribuera läkemedel, som är väl an-
passat till lokala förhållanden och tillgodoser kravet på en säker, ratio-
nell och effektiv läkemedelsförsörjning;
- ha den lager- och leveransberedskap i fråga om läkemedel som behövs för
att tillgodose hälso- och sjukvårdens behöriga krav;
- verka för en tillräckligt omfattande saklig information om läkemedel;
- medverka till att en fortlöpande statistik produceras över läkemedelsför-
brukningens art och omfattning.
I avtalet framhålls vidare bl.a. att "Bolaget skall sträva efter ett nära
samarbete med huvudmännen för hälso- och sjukvården". Detta har inneburit att
Apoteksbolagets fortlöpande uppbyggnad skett i nära samarbete med sjukvården,
såväl när det gäller apotekens lokalisering som det lokala samarbetet kring
läkemedelsrelaterade frågor. Därvid har läkemedelskommitteérna, som är ett organ
som sorterar under landstingen men där personal från sjukhusapoteken medverkar,
haft en viktig funktion. Kommitteérnas uppgift är att vara rådgivande i
läkemedelsfrågor. Samarbetet är vidare av betydelse för en utökad egenvård, där
sjukvårdens och apotekens samordnade läkemedelsval och rådgivning är en garanti
för en ändamålsenlig och säker utveckling av det egenvårdsområde som behandlas i
delbetänkandet.
Apoteksbolaget har också uppgifter avseende försvarsförberedelser m.m. på
läkemedelsområdet. Detta regleras i en bilaga till avtalet.
Apoteksbolaget AB ägs till 2/3 av staten och till 1/3 av Apoteksbolagets
pensionsstiftelse. Bolaget består av landets ca 870 apotek, av produktions-
anläggningar, ett laboratorium och Giftinformationscentralen.
Apoteksbolagskoncernen omfattar Apoteksbolaget AB och sex helägda, rörelse-
drivande dotterbolag, nämligen ADA AB, som svarar för partilagerhållning och
partidistribution av apoteksvaror, Apoteksbolagets Kemi- och Miljö AB, Insti-
tutet för hälso- och sjukvårdsekonomi AB, Pärlan Hotell AB, Spångatorgets
Fastighets AB samt Aspviks Gård AB. Apoteksbolaget äger också 60 procent av
aktierna i Kårhuset Pharmen AB. I samband med tillkomsten av Apoteksbolaget
diskuterades även partihandeln med läkemedel i såväl propositionen (1970:74)
som i Statsutskottets betänkande (bet. 1970:SU98). Den strukturrationalisering
inom partihandeln som kommit till stånd efter 1971, och som bl.a. innebär att
Apoteksbolaget via dotterbolaget ADA AB förvärvat flera av de dåvarande gross-
handlarna, innebär ett fullföljande av statsmakternas avsikter.
Läkemedelsförsörjningen inom den öppna vården sker genom ca 760 apotek. Den
slutna vården försörjs av Apoteksbolaget via ettåriga entreprenadavtal med sjuk-
vårdshuvudmännen genom tillsammans ca 110 särskilda sjukhusapotek samt kombi-
nerade sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning jämväl till allmänheten.
I Apoteksbolagets distributionsservice ingår förutom apoteken även ca 1 100
apoteksombud. Dessa är enskilda näringsidkare som mot provision förmedlar paket
med receptbelagda läkemedel och/eller säljer receptfria läkemedel från ett
lager som ägs av Apoteksbolaget. Ombudens huvuduppgift är att svara för läke-
medelsservice i glesbygd.
Bolaget har rätt att fastställa sina utförsäljningspriser och skall redovisa
grunderna för sin prissättning. Apoteksbolagets priser på läkemedel skall hållas
enhetliga i hela landet och prissättningen skall medge skälig förräntning av det
kapital som satts in i bolaget.
Ersättning för de läkemedel och tjänster som tillhandahålls sjukvårdshuvud-
männens vårdinrättningar fastställs efter särskilda årliga förhandlingar mellan
Apoteksbolaget och företrädare för huvudmännen enligt ett avtal som slutits
mellan parterna 1971. En utgångspunkt för prissättningen skall vara att leve-
ranserna till sjukvårdsinrättningarna i ekonomiskt avseende varken bidrar till
eller subventioneras av Apoteksbolagets övriga verksamhet.
Merparten av kostnaderna för läkemedel i öppenvård betalas via sjukförsäk-
ringen. Vid inköp av läkemedel som förskrivits på grund av sjukdom betalar
patienten i allmänhet en egenavgift som f.n. uppgår till högst 120 kr för den
första och 10 kr för varje ytterligare produkt per inköpstillfälle. I sluten
vård svarar sjukvårdshuvudmannen för läkemedelskostnaderna varvid patienten
bidrar via slutenvårdsavgiften. Denna uppgår f.n. till högst 65 kronor för
pensionärer och till högst 70 kr för övriga. Avgiften kan dock variera mellan
landstingen. Detta innebär att huvuddelen av läkemedelskostnaderna finansieras
via sociala avgifter och skatter.
5 EG:s regler om tillhandahållande av läkemedel till allmänheten
I de flesta europeiska länder har det sedan länge funnits bestämmelser om till-
handahållande av läkemedel till allmänheten. I EG:s direktiv (rådets direktiv
92/26/EEG) om de rättsliga villkoren för att tillhandahålla humanläkemedel har
reglerna för att lämna ut läkemedel till allmänheten harmoniserats mellan
medlemsstaterna. Genom ett tilläggsavtal till EES-avtalet är direktivet bindande
för Sverige och det har genomförts genom läkemedelslagen (1992:859).
Direktivets regler innebär i huvudsak att när ett försäljningstillstånd
utfärdas för ett läkemedel, dvs. när det godkänns för försäljning i ett land
eller inom den gemensamma marknaden, skall anges om läkemedlet skall klassi-
ficeras som receptbelagt eller receptfritt läkemedel.
I direktivet anges också förutsättningarna för receptbeläggning av läkemedel
(artikel 3) och kriterierna för fastställande av underavdelningar för recept-
belagda läkemedel (artikel 2, punkt 2)
Receptfria läkemedel definieras som sådana som inte motsvarar de kriterier som
anges i artikel 3. När det gäller dessa läkemedel innehåller direktivet inga
bestämmelser om indelning i underkategorier. I ett flertal europeiska länder har
sådana underkategorier införts men kriterierna för dessa varierar mellan olika
länder. I övrigt innehåller direktivet inga bestämmelser som rör de receptfria
läkemedlen.
6 Konkurrens och upphandling
Regeringen har vid ett flertal tillfällen deklarerat sin syn att avreglering
och införande av konkurrens är positivt för effektiviteten i marknaden. Effek-
tivitetshöjning och den ökade lyhördheten för kundernas önskemål kommer såväl
samhälle som de enskilda individerna till del i form av bra produkter och
tjänster till rimliga priser. Det är vidare viktigt för det svenska närings-
livets internationella konkurrenskraft att konkurrensen upprätthålls på hemma-
marknaden.
Regeringens politik har inneburit att många marknader har avreglerats eller
står inför avregleringar, vilket är en central del av strategin för regeringens
program för ökad tillväxt och sysselsättning. I detta sammanhang skall åtgärder
för att avveckla monopol, såväl privata som offentliga, samt begränsa statligt
ägande i näringsverksamhet särskilt observeras.
Sverige har genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling infört mot-
svarande regler som de som tillämpas inom EU. Lagen gäller även för landstingen.
Lagens viktigaste syfte är att utsätta den offentliga sektorns upphandling av
varor och tjänster för konkurrens och att upphandlingen skall ske på ett affärs-
mässigt optimalt sätt. Därigenom kan samhällets kostnader minimeras.
Enligt 18 § läkemedelslagen avses med detaljhandel med läkemedel försäljning
till den som inte har tillstånd till försäljning. Med partihandel avses annan
försäljning. Idag har Apoteksbolaget monopol på försäljning av läkemedel till
landstingen och till andra som driver sjukhus. Eftersom dessa till följd av
Apoteksbolagets detaljhandelsmonopol inte har rätt till vidareförsäljning av
läkemedel är försäljningen av läkemedel till dem nämligen att betrakta som
detaljhandel. Apoteksbolaget får sina kostnader för denna verksamhet täckta av
landstingen men den genererar inget överskott. Vissa landsting är mycket
positiva till det nuvarande systemet och anser sig ha fått stora kostnads-
fördelar härav.
7 Detaljhandel med receptfria läkemedel
Regeringens förslag: Tillgängligheten till recept-
fria läkemedel ökas genom att Apoteksbolagets
monopol på detaljhandel med dessa läkemedel
avskaffas. Sådana läkemedel skall i fortsättningen
få säljas av den som fått särskilt tillstånd till
detaljhandel med läkemedel. Läkemedelsverket kan
medge att receptfria läkemedel som inte kan anses
vara förenade med några medicinska säkerhetsrisker
får säljas utan krav på tillstånd.
Som en följd av detta föreslås att lagen om
detaljhandel med läkemedel upphävs och att nya
regler om detaljhandel med läkemedel inarbetas i
läkemedelslagen (1992:859). Vidare föreslås
följdändringar i lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika samt i förordningen (1968:70) om vissa
bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att läkemedel delas in i tre
klasser, receptbelagda läkemedel, handköpsläkemedel och allmänna läkemedel.
Grunden för indelningen skall vara vilken typ av information som är nödvändig
ur säkerhets- och servicesynpunkt. Försäljningen av receptfria läkemedel kommer
mot bakgrund av denna uppdelning att kunna ske dels i den nuvarande apoteks-
organisationen, dels i nyetablerade s.k. egenvårdsapotek vad avser handköps-
läkemedel och i den allmänna handeln vad avser allmänna läkemedel. För försälj-
ning av handköpsläkemedel och allmänna läkemedel skall erfordras tillstånd.
För försäljning av handköpsläkemedel ställs krav på verksamhetsansvarig farma-
cevt. Tillståndsgivningen för allmänna läkemedel föreslås bli enkel och stan-
dardiserad. Regler för tillståndsgivningen föreslås utarbetas av myndighet.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan
tillstyrker utredningens förslag att indela läkemedel i tre klasser. De flesta
remissinstanserna är positiva till utredningens förslag i stort men flera in-
stanser har framfört att de framlagda förslagen bör ses i ett helhetsperspektiv
när slutbetänkandet föreligger. Läkemedelsverket anser t. ex. att en bedömning
av utredningens delbetänkande försvåras utan tillgång till utredningens slut-
liga förslag om mål och inriktning av den framtida läkemedelsförsörjningen i
sin helhet. Landstingsförbundet vill avvakta med sitt ställningstagande till
dess en samlad bild föreligger. Andra remissinstanser, främst de som företräder
handeln, har uttryckt sig mycket positivt över utredningens förslag. Av de
instanser som har uttalat sig om förslagen att det skall vara möjligt att in-
rätta egenvårdsapotek respektive att sälja vissa läkemedel i den allmänna han-
deln är de flesta positiva. Flera remissinstanser anser dock att frågan inte är
tillräckligt belyst och att utredningens slutbetänkande bör inväntas. Sveriges
farmacevtförbund är tveksamt eftersom förslaget innebär ett avsteg från den
grundläggande principen att kompetensen skall följa med läkemedlet. Läkemedels-
industriföreningen (LIF) avvisar förslaget om de s.k. allmänna läkemedlen med
den utformning detta fått i utredningen.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens konsekvent genomförda avregle-
ringspolitik har inneburit att flera marknader har avreglerats. Förslaget om
att avskaffa monopolet för försäljning av receptfria läkemedel skall ses som
ytterligare ett steg i samma riktning.
Vissa produkter och produktgrupper är dock av sådan art att en fullständig
avreglering inte är möjlig. Läkemedel är en sådan varugrupp. Skälet för denna
reglering från samhällets sida är dels av medicinskt säkerhetsmässig natur,
dels att vissa av de individer som är i behov av läkemedel tillhör svagare
grupper i samhället och därmed behöver stöd.
Allmänna riktlinjer
Sedan länge har läkemedlen varit indelade i två huvudgrupper med avseende på
under vilka förutsättningar de får tillhandahållas allmänheten: receptbelagda
läkemedel och receptfria läkemedel. Till grund för denna indelning skall enligt
22 § andra stycket läkemedelslagen ligga hälso- och sjukvårdsynpunkter, varmed
avses medicinska säkerhetskrav. Om de medicinska säkerhetskraven föranleder det
skall alltså ett läkemedel receptbeläggas. De receptbelagda läkemedlen berörs
inte av de nu framlagda förslagen med undantag för förslaget om att sjukvårds-
huvudmännen skall ha möjlighet att upphandla läkemedel direkt från partihandeln,
som behandlas i avsnitt 8.
Egenvård innebär att genom egna aktiviteter dels förebygga ohälsa, dels bota
sjukdomar. Egenvård kan bedrivas på flera sätt varav användandet av receptfria
läkemedel är ett. Syftet med att öka tillgängligheten till dessa läkemedel är
att ge de enskilda individerna bättre möjlighet att själva vårda sin hälsa, samt
att minska påfrestningarna på sjukvården. Enligt en av utredningen relaterad
studie kan stora kostnadsbesparingar för behandling i primärsjukvården uppnås om
istället behandlingen sker med egenvård. Enligt studien är frekvensen av
läkarbesök per invånare betydligt lägre i Sverige än i andra länder. Av detta
kan man dra slutsatsen att de besparingar som kan göras inom sjukvården därför
torde vara relativt begränsade i nuvarande läge. Det är dock en strävan att
klara av en allt större del av hälsoproblemen i Sverige med hjälp av egenvård.
Mot denna bakgrund bedömer regeringen utredningens förslag i detta avseende som
angelägna. Apoteksbolagets strävan har varit att genomföra en etableringspolitik
som syftar till att tillgängligheten till läkemedel, såväl de receptbelagda som
de receptfria, skall svara mot befolkningens behov. Om detaljhandel med
receptfria läkemedel kan etableras vid sidan av Apoteksbolaget bör emellertid
tillgängligheten kunna ökas ytterligare. Regeringen föreslår därför att
tillstånd för sådan detaljhandel med läkemedel skall kunna lämnas av
Läkemedelsverket. Förslagen innebär inga ändringar av Apoteksbolagets ensamrätt
för försäljning av läkemedel mot recept.
Försäljningen av receptfria läkemedel uppgick 1993 till ca 8 procent av
Apoteksbolagets omsättning eller ca 1,3 miljarder kronor. Det är troligt att
försäljningen av receptfria läkemedel ökar med en utvidgad tillgänglighet till
denna typ av läkemedel. Det kan emellertid konstateras att det inte finns några
absolut entydiga studier om effekterna på samhälle och individ av en ökad
tillgänglighet till läkemedel. Det kan dock finnas en risk för ett ökat
användande av receptfria läkemedel som i sin tur kan medföra ökat missbruk eller
överkonsumtion som inte förbättrar individernas hälsa och inte heller avlastar
sjukvården. Regeringen anser därför att Socialstyrelsen tillsammans med
Läkemedelsverket noga bör följa utvecklingen inom detta område och studera
effekterna av en ökad tillgänglighet på såväl samhälle som individ. Även
Konkurrensverket bör följa utvecklingen på området med hänsyn till målet att nå
en fungerande marknad och till konkurrenslagens förbud mot missbruk av domine-
rande ställning. I det fall negativa effekter kan identifieras bör myndigheterna
även lämna förslag till åtgärder för att komma till rätta med dessa negativa
effekter.
I Sverige finns för närvarande en väl fungerande läkemedelsstatistik som
sammanställs av Apoteksbolaget. Denna statistik är av stort värde för såväl
läkemedelsindustrin som samhället. Den utgör bl.a. en av grunderna för
bedömningen av risker som är förenade med läkemedelsanvändning. Underlaget för
statistiken hämtas f.n. från partihandelsledet. Det kan dock inte uteslutas att
uppföljning av läkemedelskonsumtionen kan försvåras av att detaljhandel med
läkemedel kan förekomma på många försäljningsställen utanför apoteksväsendet.
Det är självfallet angeläget att det även i framtiden finns en fungerande och
heltäckande läkemedelsstatistik som möjliggör kontinuerlig uppföljning och
bevakning. Regeringen förutsätter därför att Läkemedelsförsörjnings-utredningen
i sitt slutbetänkande behandlar frågan om hur en väl fungerande läkemedels-
statistik skall kunna erhållas också då Apoteksbolagets monopol begränsas.
För läkemedel utan recept som mot bakgrund av dessa förslag kommer att kunna
säljas av annan än Apoteksbolaget gäller fri prissättning. För att kunna erbjuda
sina kunder konkurrenskraftiga priser bör den fria prissättningen på dessa
produkter gälla även Apoteksbolaget. Därvid bör bolaget inte utnyttja sin
monopolställning på receptbelagda läkemedel på ett oskäligt sätt. För läkemedel
som lämnas ut mot recept sker dock inga förändringar. Regeringen avser inte
heller att föreslå några förändringar i Apoteksbolagets skyldighet att till-
handahålla läkemedel.
Regeringen anser att inriktningen med slopande av receptbeläggning utgör en
viss besparingspotential inom primärsjukvården. För att möjliggöra att denna
utveckling fortsätter måste ansvaret för dem som ges tillstånd till detaljhandel
med läkemedel definieras.
De ekonomiska konsekvenserna av de nu framlagda förslagen kan på kort sikt
antas bli små då, som nämnts tidigare, frekvensen av läkarbesök som kan ersättas
av egenvårdsinsatser är relativt ringa. Förslagen bör dock ses som en strävan
från regeringens sida att ytterligare öka andelen egenvård vilken i sin tur på
längre sikt bör ge positiva ekonomiska effekter. Den del av Apoteksbolagets
omsättning som efter genomförandet av förslagen blir utsatt för konkurrens är
liten. Då marknaden för receptfria läkemedel kan förutses växa torde påverkan på
Apoteksbolaget bli minimal.
Information
Regeringen anser i likhet med utredningen att en förutsättning för försäljning
av receptfria läkemedel utanför apotek måste vara att läkemedlen åtföljs av
adekvat och vederhäftig information. Särskilt viktigt är detta när det gäller
läkemedel där recepttvånget nyligen släppts. Vidare har kompetens och kunskaps-
överföring till kunderna på apotek i samband med försäljning av receptfria
läkemedel varit en av förutsättningarna för att ett ökat antal läkemedel under
senare år har kunnat ges receptfrihet. Användningen av läkemedel innebär alltid
vissa risker, oavsett om medlen köps med eller utan recept. Det receptfria
sortimentet har utökats successivt och omfattar nu alltmer kvalificerade läke-
medel.
Liksom många remissinstanser anser därför regeringen att det grundläggande
villkoret för försäljning av läkemedel skall vara att det finns farmacevtisk
kompetens fysiskt tillgänglig för information och rådgivning vid försäljnings-
stället. Farmacevten har ett ansvar för att en korrekt information ges till de
kunder som så efterfrågar. Med farmacevtisk kompetens menar regeringen, i lik-
het med utredningen, att kompetens i den enskilda expeditionen, dvs. i kontakt
med kunden, är en fråga om säkerhet i vid bemärkelse. Regeringen anser att
olika former av tekniska hjälpmedel för information om läkemedel visserligen är
viktiga komplement, men eftersom en stor del av läkemedelskunderna är äldre,
handikappade och sjuka torde dessa hjälpmedel inte kunna ersätta den personliga
kontakten med en farmacevt. Läkemedel är, som utredningen och flera remissin-
stanser framhåller, inga vanliga handelsvaror. Det bör gälla betydligt fler
restriktioner för hantering och utlämnande av läkemedel än för det allmänna
konsumentvarusortimentet. Läkemedelsverket bör, liksom hittills, ha tillsyn
över försäljningsställena. Regeringen delar den syn som Läkemedelsindustri-
föreningen gett uttryck för i sitt remissvar nämligen att respekten för läke-
medel och dess effekter måste upprätthållas.
Farmacevter är att betrakta som hälso- och sjukvårdspersonal enligt lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Därigenom står de
under Socialstyrelsens tillsyn och kan åläggas disciplinansvar enligt denna lag.
De omfattas också av tillsynslagens bestämmelser om tystnadsplikt och uppgifts-
skyldighet. Regeringen har nyligen föreslagit att tillsynslagen ersätts av en
lag om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården och en lag om disci-
plinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område (prop. 1993/94:149). Den
föreslagna lagstiftningen innebär ingen ändring i de nämnda avseendena i
förhållande till tillsynslagen.
Det är av stor vikt för farmacevter, liksom för vissa andra yrkesgrupper, att
få en kontinuerlig fortbildning. I det fall en enskild farmacevt kommer att vara
den enda av sin yrkeskategori på en arbetsplats ökar snarast behovet av fort-
bildning. Ansvaret för farmacevtens fortbildning ligger hos arbetsgivaren.
Det är angeläget att farmacevten erbjuds fortbildning i sådan utsträckning att
kraven på medicinsk säkerhet kan upprätthållas.
Vad gäller marknadsföring av läkemedel är marknadsföringslagen (1975:1418)
tillämplig. Marknadsföringslagens regler kompletteras av 21 § andra stycket
läkemedelslagen enligt vilken all information som utgör ett led i marknads-
föringen av ett läkemedel skall vara aktuell, saklig och balanserad. Den får
inte vara vilseledande. Vidare har läkemedelsindustrins branschorganisationer
antagit "Regler för läkemedelsinformation". I dessa regler föreskrivs bl.a. att
läkemedelsinformation skall innehålla sakliga och balanserade sakuppgifter, att
den skall vara förenlig med goda seder och god smak och att den inte får vara
vilseledande. Reklam för receptbelagda läkemedel riktad till allmänheten är i
princip inte tillåten. Branschreglerna gäller såväl den marknadsföring som sker
mot dem som är yrkesmässigt verksamma inom sjukvården som den som riktas mot
allmänheten. För att säkerställa att informationsreglerna efterlevs har läke-
medelsindustrins organisationer inrättat Läkemedelsindustrins informations-
granskningsman (IGM) och Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation (NBL).
IGM har till uppgift att fortlöpande vaka över läkemedelsföretagens marknads-
föringsåtgärder medan NBL har till uppgift att tolka reglerna samt att svara
för den fortsatta normbildningen på området. Regeringen lägger stor vikt vid
att marknadsföringen av läkemedel även i framtiden är balanserad.
Tillstånd - tillsyn
Tillstånd för detaljhandel med läkemedel skall kunna lämnas till den som upp-
fyller kraven på personlig lämplighet, kan tillhandahålla farmacevtisk kompe-
tens samt har ändamålsenliga lokaler. Några överväganden huruvida det finns
behov av en verksamhet med detaljhandel med läkemedel etc. på en ort skall inte
göras vid tillståndsprövningen.
Ett viktigt led i strävandena att hålla en hög säkerhet i hanteringen av
läkemedel är att snabbt kunna återkalla eller gå ut med kompletterande informa-
tion till försäljningsstället om ett läkemedel vid felaktig kvalitet eller
misstanke om biverkningar o.d. Enligt läkemedelslagen kan Läkemedelsverket
ålägga den som fått ett läkemedel godkänt för försäljning att återkalla läke-
medlet från dem som innehar det (11 §).
För att särskilja läkemedel från andra varor som kan säljas på ett försälj-
ningsställe som fått detaljhandelstillstånd för läkemedel skall det vid
exponeringen klart framgå vad som är läkemedel. I det fall farmacevt inte finns
tillgänglig skall de utrymmen i försäljningslokalen, där det förvaras läkemedel
för vilka gäller krav på tillstånd för detaljhandel, kunna stängas till. Lager-
hållningen av läkemedelsprodukter skall vidare hållas skild från övrigt
sortiment, läkemedel vars slutanvändningsdatum gått ut skall sorteras ut m.m.
Läkemedelslagens allmänna bestämmelser om hantering av läkemedel m.m. liksom
Läkemedelsverkets kompletterande föreskrifter gäller givetvis även för den som
fått tillstånd till detaljhandel med läkemedel. Detsamma gäller reglerna om
marknadsföring.
Läkemedelsverket har vid utfärdandet av tillstånd rätt att föreskriva vissa
villkor. Vid brott mot de bestämmelser som reglerar verksamheten har verket
möjlighet att återkalla tillståndet. En förutsättning bör dock vara att över-
trädelsen inte endast är bagatellartad.
Läkemedelsverket skall, utöver tillståndsgivningen, bedriva fortlöpande
tillsyn över detaljhandeln med läkemedel. Genom att verket ges rätt att ta ut
avgifter som täcker kostnaden för dels tillståndsgivningen, dels tillsynsverk-
samheten, kommer statsbudgeten inte att belastas.
Tillgänglighet i glesbygd
Många remissinstanser har uttryckt farhågor för att förslaget med ökat antal
detaljhandlare för läkemedel kan innebära ökad tillgänglighet till receptfria
läkemedel i tättbefolkade områden men inte i glesbygderna. Regeringen anser dock
att glesbygdens behov av läkemedel kan säkerställas genom att Apoteksbolagets
väl fungerande ombudsverksamhet i glesbygden bibehålls och vidareutvecklas.
Regeringen har övervägt huruvida det bör vara möjligt för annan än Apoteks-
bolaget att bedriva ombudsverksamhet. En sådan verksamhet skulle innebära
försäljning av ett mindre antal receptfria läkemedel av ett ombud som, i likhet
med Apoteksbolagets ombud, saknar farmacevtisk kompetens men som kan utnyttja de
resurser som innehavaren av detaljhandelstillstånd har i det avseendet.
Regeringen vill dock avvakta erfarenheterna av det nya systemet med tillstånd
för försäljning av receptfria läkemedel innan slutlig ställning tas i frågan.
Undantag från kravet på tillstånd för detaljhandel med läkemedel
I och med att den nya läkemedelslagen trädde i kraft den 1 juli 1993 har
naturmedel och merparten av de s.k. fria läkemedlen kommit att omfattas av
läkemedelskontrollen i enlighet med rådande ordning inom EU. Det har däremot
inte ställts krav på att dessa läkemedel endast skall försäljas på apotek.
Regeringen anser att de även i fortsättningen bör få säljas utanför apotek. Mot
bakgrund av att dessa medel inte har omfattats av det statliga detaljhandels-
monopolet vad gäller läkemedel och således sedan en lång tid tillbaka hanterats
utan farmacevtisk kompetens finns det inte heller anledning att för dem upp-
ställa samma krav på tillstånd och tillgång till farmacevtisk kompetens som för
övriga receptfria läkemedel. Regeringen delar alltså inte utredningens uppfatt-
ning att det skall krävas formellt tillstånd för att få sälja även dessa läke-
medel, vilka hittills sålts fritt. Det skulle innebära ökad reglering och
byråkrati och dessutom kostnader. Från hälso- och sjukvårdssynpunkt finns det
knappast skäl för en sådan reglering.
Regeringen anser att det utöver nämnda produkter kan finnas vissa produkter,
inom det sortiment som idag säljs på apotek, som även de kan säljas utanför
apotek och utan krav på särskilt tillstånd till detaljhandel med läkemedel.
Avgörande vid denna bedömning bör vara den medicinska säkerhet som är förenad
med produkternas användning. Om den medicinska risken för negativa effekter av
läkemedlet kan bedömas som ringa och informationen på läkemedelsförpackningen
eller på en bipacksedel bedöms som tillräcklig för att medlet skall kunna
användas på ett riktigt sätt av konsumenten, bör medlet kunna undantas från kra-
vet på detaljhandelstillstånd och det därtill knutna kravet på tillgång till
farmacevtisk kompetens vid försäljningen. Eftersom all läkemedelskonsumtion är
förenad med vissa risker anser regeringen dock att denna bedömning åtminstone
inledningsvis bör vara restriktiv. Regeringen avser att uppdra åt Socialstyrel-
sen och Läkemedelsverket att noga följa utvecklingen och i en rapport till
regeringen senast den 1 december 1996 redovisa erfarenheterna under det första
året som lagen varit i kraft. Skulle en utvärdering av systemet med möjlighet
till undantag från kravet på tillstånd för detaljhandel med läkemedel visa att
sortimentet kan ökas ser regeringen inget hinder mot att så sker. Vilka läke-
medel som kan bedömas som så säkra att de bör kunna säljas utan krav på till-
stånd och tillgång till farmacevtisk rådgivning blir en fråga för Läkemedels-
verket att avgöra. I enlighet med vad som framhållits tidigare anser regeringen
att försäljning av läkemedel som huvudregel skall vara förenad med möjlighet
till rådgivning av en utbildad farmacevt.
Regeringen avser att uppdra åt Läkemedelsverket att senast den 1 mars 1995
till regeringen redovisa de riktlinjer som skall ligga till grund för besluten
om vilka läkemedel som skall kunna undantas från kravet på tillstånd till
detaljhandel med läkemedel.
Nya regler
De nya reglerna om tillstånd till detaljhandel med läkemedel och om återkallelse
av sådant tillstånd bör lämpligen inarbetas i läkemedelslagen. Därigenom kan
lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel upphävas. Följdändringar bör
göras i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika och i förordningen (1968:70)
med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.
Läkemedelslagens bestämmelser om hantering av läkemedel (19 § m.fl.), tillsyn
(23 och 24 §§) ansvar och förverkande (26 och 27 §§), överklagande av beslut
(28 §) och meddelande av föreskrifter (29 §) kan tillämpas också vad det gäller
det nya systemet med detaljhandel med läkemedel. Vad gäller läkemedelslagens
avgiftsbestämmelse (25 §) krävs en ändring för att göra denna tillämplig på
ansökan om tillstånd att få bedriva detaljhandel med läkemedel och om årsavgift
för ett sådant tillstånd.
8 Sjukhusens upphandling av läkemedel
Regeringens förslag: Sjukvårdshuvudmännen och de
privata sjukhusen ges möjlighet att upphandla
läkemedel direkt från partihandeln i stället för
att som tidigare vara hänvisade till Apoteksbo-
laget för detta.
Utredningens förslag: Landsting och andra som använder läkemedel i sin
verksamhet ges möjlighet att fritt upphandla läkemedel direkt från partihandeln.
Remissinstanserna: Landstingen redovisar en splittrad remissbild i denna
fråga. Vissa anser att det medför fördelar att själv få hantera läkemedelsin-
köpen, medan andra anser sig inte ha kompetens för uppgiften och att föränd-
ringen kan innebära ökade kostnader för landstingen.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser principiellt att det är
viktigt att ansvaret för läkemedelsupphandlingen läggs på dem som använder
läkemedel i sin verksamhet. Därigenom uppnås ett större kostnadsmedvetande hos
de inblandade aktörerna.
Regeringen anser inte att skälen för att bibehålla den nuvarande ordningen att
landstingen skall vara hänvisade till Apoteksbolaget för sina inköp överväger. I
stället bör den som bedriver partihandel med läkemedel med tillstånd enligt 18 §
läkemedelslagen också vara berättigad att utan särskilt tillstånd sälja läke-
medel till sjukvårdshuvudmännen (landsting, kommuner som inte ingår i ett land-
sting samt andra kommuner som har ansvar för viss del av hälso- och sjukvården,
primärvården, i ett område) och privata sjukhus. Någon rätt för dessa att
vidareförsälja läkemedlen innebär dock inte förslaget.
Regeringen anser inte att det i nuläget finns skäl att införa en möjlighet att
upphandla läkemedel direkt från partihandeln för andra än sjukvårdshuvudmännen
och privata sjukhus. Det skulle leda till att möjligheterna för Läkemedelsverket
att kunna övervaka hanteringen på ett säkerhetsmässigt och kostnadseffektivt
sätt blir mycket små.
De landsting som så önskar kan även i framtiden upphandla sakkunnig rådgivning
från Apoteksbolaget eller annan i den utsträckning sådan inte finns inom land-
stinget.
Läkemedelskommittéerna hos sjukvårdshuvudmännen verkar idag framgångsrikt för
en effektiv och ändamålsenlig läkemedelsanvändning. Frågan om läkemedelskommit-
teérnas framtida roll är först och främst en fråga för landstingen. Regeringen
förutsätter dock att utredningen i sitt slutbetänkande tar upp en diskussion
kring hur samverkan i framtiden skall ske mellan apotek och sjukvård, då också
med läkemedelskommittéerna.
9 Ändring i avtalet mellan staten och Apoteksbolaget AB, m.m.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
träffa överenskommelse med Apoteksbolaget AB om de
ändringar i avtalet mellan staten och
Apoteksbolaget som föranleds av de nu lämnade
förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt det nu gällande avtalet mellan staten
och Apoteksbolaget åtar sig bolaget att med ensamrätt driva detaljhandel med
läkemedel enligt bestämmelserna i avtalet. Dessutom framgår att bolagets priser
vid försäljningen skall vara enhetliga i hela landet. Vidare skall villkoren för
bolagets leveranser till den allmänna hälso- och sjukvården och för dess tjäns-
ter i samband därmed fastställas genom avtal mellan bolaget och sjukvårdshuvud-
männen. Därvid skall principen vara att bolagets övriga verksamhet varken
belastas med kostnader eller subventioneras genom denna verksamhet. Som en
följd av de här redovisade förslagen måste avtalet med Apoteksbolaget förhand-
las om.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Apoteksbolaget i enlighet med de redovisade förslagen om upphävande av Apoteks-
bolagets monopol för försäljning av receptfria läkemedel samt sjukhusens möjlig-
heter att upphandla läkemedel direkt från partihandeln.
Apoteksbolaget bedriver idag statistik- och informationsverksamhet. Som
tidigare nämnts förutsätter regeringen att Läkemedelsförsörjningsutredningen i
sitt slutbetänkande behandlar hur dessa frågor skall hanteras när bolagets
monopol inskränks.
10 Ikraftträdande m.m.
Regeringen föreslår att de lämnade förslagen träder ikraft den 1 juli 1995. Det
får förutsättas att en överenskommelse innan dess hinner träffas mellan staten
och Apoteksbolaget om ändring i avtalet mellan parterna. Några övergångsregler
är inte nödvändiga.
11 Författningskommentar
Förslaget till ändring i läkemedelslagen (1992:859)
18 § Paragrafens sista stycke utgår och ersätts av den nya regleringen för
detaljhandel med läkemedel i 18 a - 18 c §§.
18 a § Enligt första stycket a får detaljhandel med läkemedel bedrivas av staten
eller av en juridisk person i vilken staten äger ett bestämmande inflytande.
Denna bestämmelse har överförts från 2 § lagen (1970:205) om detaljhandel med
läkemedel och utgör grunden för Apoteksbolaget AB:s rätt att driva detaljhandel
med läkemedel. Enligt de nya bestämmelserna i samma stycke b och c skall
möjligheten att få bedriva detaljhandel med läkemedel inte längre vara förbe-
hållen staten eller ett statligt bolag. Apoteksbolaget AB:s monopolställning
inskränks därmed.
Enligt 18 § första stycket avses med detaljhandel med läkemedel försäljning
till den som inte har tillstånd till försäljning. En partihandlares försäljning
till sjukhus m.m. är således, eftersom dessa till följd av Apoteksbolagets
detaljhandelsmonopol inte har rätt att i sin tur sälja läkemedlen vidare, att
betrakta som detaljhandel. Enligt den nya bestämmelsen i första stycket b
upphävs Apoteksbolagets monopolställning när det gäller försäljning till
sjukvårdshuvudmännen (landstingen, kommuner som inte ingår i ett landsting samt
andra kommuner som har ansvar för viss del av hälso- och sjukvården, primär-
vården, inom ett område) och till de privata sjukhusen. En förutsättning för
att privata sjukhus skall ha rätt att köpa läkemedel direkt från partihandeln
är att det för sjukhuset finns ett vårdavtal med en sjukvårdshuvudman eller att
för sjukhuset utgår ersättning för sjukhusvård enligt 2 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Ersättning enligt den sistnämnda bestämmelsen
utgår, förutom till landsting och landstingsfria kommuner, till Riksförsäkrings-
verkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås och till vissa andra sjukvårdsinrätt-
ningar som enligt 3 § förordningen (1979:849) om ersättning för sjukhusvård m.m.
intagits i en förteckning hos Riksförsäkringsverket över vissa sjukvårdsinrätt-
ningar som skall anses som sjukhus. Rätt till sådan försäljning skall i fort-
sättningen följa med ett tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel enligt
18 § tredje stycket. Någon rätt för sjukvårdshuvudmännen och de privata sjuk-
husen att i sin tur försälja läkemedlen vidare innebär inte den nya bestämmel-
sen. För att detta skall vara tillåtet krävs att vederbörande har rätt att
driva detaljhandel med läkemedel.
Enligt första stycket c skall den som har fått Läkemedelsverkets tillstånd
kunna få bedriva viss verksamhet med detaljhandel med läkemedel. Denna möjlighet
skall enbart gälla receptfria läkemedel. För receptbelagda läkemedel består
Apoteksbolagets detaljhandelsmonopol. Förutsättningarna för receptbeläggning av
läkemedel anges i 22 § andra stycket. De närmare förutsättningarna för med-
delande av detaljhandelstillstånd anges i den nya 18 c §.
Enligt andra stycket får Läkemedelsverket medge undantag från kravet på till-
stånd för detaljhandel med läkemedel när det gäller vissa av de receptfria
läkemedlen. Förutsättningen är att ett läkemedel bedöms inte kunna medföra
medicinska säkerhetsrisker för användaren. Att säkerhetshänsyn är avgörande
ansluter till vad som gäller i fråga om prövningen av behovet av receptbelägg-
ning (jfr 22 §). Ett annat uttryckssätt har valts här för att göra det tydligt
att det är fråga om två olika prövningar med olika förutsättningar. Om ett
läkemedel med hänsyn till sina egenskaper och den information om medlet och
dess användning som finns tillgänglig på förpackningen eller på en s.k. bipack-
sedel bedöms inte kunna medföra några egentliga hälsorisker skall läkemedlet
alltså kunna undantas från kravet på detaljhandelstillstånd. Hit bör i första
hand kunna räknas de naturmedel och s.k. fria läkemedel som enligt hittills-
varande regler inte omfattas av lagen om detaljhandel med läkemedel och som
därmed inte heller omfattas av det nuvarande detaljhandelsmonopolet. Något
krav på tillstånd för att få bedriva detaljhandel med sådana medel bör således
inte uppställas. De läkemedel som avses är sådana som enligt 1 § 3 mom. första
stycket 2 läkemedelsförordningen (1962:701) räknades som naturmedel eller enligt
1 § 3 mom. andra stycket samma förordning utgjorde s.k. fria läkemedel (sår-
salvor, inandningsoljor, antiseptiska lösningar, liniment m.m). Även andra
läkemedel än dessa kan bli aktuella för detta undantag om de nämnda förutsätt-
ningarna föreligger. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 7)
bör dock bedömningen åtminstone inledningsvis vara restriktiv när det gäller
att göra undantag från kravet på detaljhandelstillstånd.
Både beträffande de receptfria läkemedel för vilka detaljhandelstillstånd
krävs och för de läkemedel som kan komma att undantas från tillståndskravet
gäller läkemedelslagens allmänna föreskrifter bl.a. om handel med läkemedel
(18 § andra stycket), hantering i övrigt (19 §), Läkemedelsverkets tillsyn
(23 och 24 §§), ansvar och förverkande (26 och 27 §§) samt om överklagande av
beslut (28 §).
18 b § I paragrafen anges att regeringen bestämmer vem som skall bedriva
detaljhandelsmonopolet avseende receptbelagda läkemedel. Bestämmelsen motsvarar
3 § i lagen om detaljhandel med läkemedel.
18 c § I första stycket regleras förutsättningarna för att få tillstånd till
detaljhandel med läkemedel enligt 18 a § första stycket c. Tillstånd kan ges
både till fysisk och juridisk person. Ett tillstånd skall kunna meddelas den som
med hänsyn till personliga egenskaper och övriga omständigheter kan antas vara
lämplig som tillståndshavare. Vad gäller de personliga egenskaperna bör särskilt
beaktas i vad mån sökanden kan förväntas efterleva de författningsbestämmelser
som reglerar hantering, handel och marknadsföring m.m. beträffande läkemedel
liksom de särskilda villkor med vilka ett tillstånd skall kunna förenas. När det
gäller en juridisk person är det de personliga egenskaperna hos företrädarna för
denna som skall beaktas. Sökandens eventuella farmacevtiska kompetens har
betydelse vid tillståndsprövningen, även om det i och för sig inte krävs att
denne själv skall ha en sådan kompetens, utan det är tillräckligt att det finns
en annan ansvarig person med farmacevtisk kompetens på försäljningsstället (se
andra stycket). Bland de övriga omständigheter som bör beaktas vid tillstånds-
givningen är bl.a. om de lokaler i vilka verksamheten avses bedrivas är lämp-
liga för ändamålet, dvs. om de är lämpliga för försäljning av receptfria läke-
medel. Däremot skall inte göras några överväganden om behovet av verksamheten
på den aktuella orten etc.
Enligt andra stycket skall det finnas en ansvarig person som är behörig att
utöva yrke som apotekare eller receptarie på varje försäljningsställe där
detaljhandel med läkemedel bedrivs. Formuleringen av paragrafen har jämkats
något jämfört med lagrådsremissen. I 7 § första stycket lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. anges att behörig att
utöva yrke som apotekare eller receptarie är den som avlagt apotekarexamen
respektive receptarieexamen eller som visar att han på annat sätt förvärvat
motsvarande kompetens. Enligt andra stycket i samma paragraf prövar Social-
styrelsen frågor om behörighet för den som inte har apotekar- eller recep-
tarieexamen.
Den ansvariga personen skall finnas tillgänglig för att ge kunderna informa-
tion eller rådgivning. Frånvaro i form av ledighet eller sjukskrivning innebär
att försäljningen av läkemedel måste avbrytas om inte någon annan person med
farmacevtisk kompetens finns tillgänglig på försäljningsstället. Den ansvariga
personen kan självfallet ta raster eller göra kortare avbrott i arbetet utan
att försäljningen måste avbrytas. Farmacevten skall dock alltid kunna till-
kallas för att svara på frågor.
Om även andra varor än läkemedel säljs på detaljhandelsstället skall enligt
tredje stycket utrymmena för försäljning och lagring av läkemedel vara avgrän-
sade på lämpligt sätt från lokalerna i övrigt. Detta kan exempelvis ske genom
att försäljningen av läkemedel sker i en särskild del av försäljningslokalen
eller vid en särskild disk. Under tider då försäljning av läkemedel inte be-
drivs skall de utrymmen i försäljningslokalen där läkemedel förvaras kunna
stängas till.
Enligt fjärde stycket får ett tillstånd till detaljhandel med läkemedel
förenas med de ytterligare villkor som behövs från hälso- och sjukvårdssynpunkt,
dvs. sådana som är motiverade av säkerhetsskäl. Det kan t.ex. gälla föreskrifter
om krav på rutiner för att rensa ut läkemedel vars sista förbrukningsdatum har
gått ut, för mottagande av överblivna läkemedel som lämnas in av allmänheten,
m.m.
20 § Andra stycket har ändrats så till vida att även tillstånd till detaljhandel
med läkemedel enligt 18 a § första stycket c skall kunna återkallas om någon av
de väsentliga förutsättningar som förelåg när tillståndet meddelades inte längre
föreligger eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och
säkerhet inte följs. Med krav av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet
avses bl.a. dels läkemedelslagens bestämmelser i det avseendet, dels de före-
skrifter och villkor som kan ha meddelats med stöd av lagen. För att återkallel-
se skall få ske krävs att de krav som tillståndshavaren har brutit mot är av
särskild betydelse. Mindre brister skall således inte föranleda omedelbar
återkallelse. Läkemedelsverket bör i sådant fall i första hand försöka få
tillståndsinnehavaren att självmant vidta rättelse. Ett beslut om återkallelse
av tillstånd kan enligt 28 § överklagas hos kammarrätten.
25 § I paragrafen anges förutsättningarna för att ta ut avgifter för den
statliga läkemedelskontrollen. Genom ett tillägg till paragrafen införs en
möjlighet för Läkemedelsverket att ta ut en ansökningsavgift även av den som
ansöker om tillstånd till detaljhandel med läkemedel enligt 18 a § första
stycket c och att ta ut årsavgift så länge tillståndet gäller.
Förslaget till ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
5 § I paragrafen regleras vem som har rätt att bedriva handel med narkotika. I
paragrafens andra punkt görs en ändring som motiveras av upphävandet av lagen
(1970:205) om detaljhandel med läkemedel. Förutom Apoteksbolaget bör även den
som har tillstånd till partihandel med läkemedel och som därigenom har rätt att
sälja läkemedel till sjukvårdshuvudmännen m.fl. enligt 18 a § första stycket b
läkemedelslagen få driva handel med narkotika. Att någon sådan möjlighet inte
bör finnas för den som enbart har tillstånd till detaljhandel med läkemedel
enligt 18 a § första stycket c ligger i sakens natur.
Förslaget till ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om
injektionssprutor och kanyler
4 § I paragrafen regleras vem som har rätt att bedriva handel med spruta eller
kanyl. I punkt a görs en ändring som motiveras av upphävandet av lagen
(1970:205) om detaljhandel med läkemedel. Förutom Apoteksbolaget bör även den
som har tillstånd till partihandel med läkemedel och som därigenom också får
sälja sådana varor till sjukvårdshuvudmännen m.fl. enligt 18 a § första stycket
b läkemedelslagen få driva handel med sprutor och kanyler. Motsvarande möjlig-
het införs dock inte för den som enbart har tillstånd till detaljhandel med
läkemedel enligt 18 a § första stycket c.
Sammanfattning av utredningsförslaget
Detaljhandel med läkemedel
En utgångspunkt för utredningen har varit att se användningen av läkemedel ur
både kundens/patientens och hälso- och sjukvårdens perspektiv. Patienten har
behov av en god tillgänglighet till receptfria läkemedel och en god information
om när och hur dessa skall användas.
Ur hälso- och sjukvårdens synvinkel är det viktigt att ta till vara medborgar-
nas ökande intresse för egenvård. Därigenom kan medborgarnas behov av att ta
ansvar för sin egen hälsa tillfredsställas samtidigt som det blir möjligt att
undvika vissa kostnader i sjukvården, som skulle belasta sjukvården genom läkar-
besök som enbart syftar till att få recept på läkemedel som skulle kunna inför-
skaffas utan ett sådant besök.
Det är viktigt att komma ihåg att användning av läkemedel alltid innebär vissa
risker, vare sig medlen kan köpas med eller utan recept. Egenvårdssortimentet
har utökats successivt och omfattar nu allt fler kvalificerade läkemedel. En
förutsättning för försäljning av receptfria läkemedel till medborgarna är därför
att läkemedlen åtföljs av adekvat och vederhäftig information.
Utredningen föreslår att läkemedel i framtiden delas in i tre klasser, en för
läkemedel som endast får utlämnas mot recept (receptbelagda läkemedel), en som
kräver att farmacevtiskt utbildad personal finns tillgänglig för frågor vid
försäljningen (handköpsläkemedel) och slutligen en tredje klass där den informa-
tion som finns i och på läkemedlets förpackning bedöms som tillräcklig för en
korrekt användning (allmänna läkemedel).
Enligt nuvarande lag (1970:205) om detaljhandel med läkemedel får endast
staten, eller juridisk person som staten äger ett bestämmande inflytande över,
bedriva detaljhandel med läkemedel. Utredningen föreslår att staten fortsatt
har ensamrätt till detaljhandel med läkemedel, och att regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer, efter ansökan kan lämna tillstånd för apoteks-
verksamhet (samtliga läkemedel), egenvårdsapoteksverksamhet (handköps- och
allmänna läkemedel) och för annat försäljningsställe (endast allmänna läke-
medel).
Staten har idag överlåtit sin ensamrätt till detaljhandel med läkemedel på
Apoteksbolaget. Denna ensamrätt ersätts i enlighet med ovan med tillstånd till
detaljhandel med läkemedel. Vissa krav som i framtiden bör ställas för att få
tillstånd för apoteksverksamhet diskuteras i slutbetänkandet. Regeringen förut-
sätts stipulera att rätten att sälja läkemedel mot recept tills vidare skall
vara förbehållet Apoteksbolaget.
För tillstånd för egenvårdsapoteksverksamhet ställs krav på att verksamheten
skall förestås av farmacevt för att, i likhet med dagens apotek, garantera en
god tillgång på erforderlig information och rådgivning. Detaljbestämmelser
föreslås utarbetas av myndighet.
Tillstånd för annat försäljningsställe lämnas genom ett enkelt tillståndsför-
farande. Inga krav på kompetens ställs på den som förestår verksamheten.
För naturmedel och fria läkemedel som blir godkända som naturläkemedel
respektive läkemedel ökar regleringen något. Detta är en konsekvens av anpass-
ningen till EES då EG inte gör någon åtskillnad mellan naturläkemedel och
"vanliga" läkemedel.
Sammanfattningsvis innebär LFU 92:s förslag att försäljningsrätten för läke-
medel kopplas till den kompetens som erfordras av hänsyn till skydd för med-
borgarnas hälsa, istället för som idag till ett visst företag.
Utredningens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel
Utredningen föreslår att 1-3 §§, lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel,
skall ges följande lydelse:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1 Med detaljhandel 1 § Med detaljhandel
förstås i denna lag förstås i denna lag för-
försäljning av läkeme- säljning av läkemedel
del till den som inte till den som inte har
har tillstånd till för- tillstånd till försälj-
säljning. ning.
Denna lag skall till- Med läkemedel förstås
lämpas på samma varor vara på vilken läkeme-
som de numera upphävda delslagen är tillämplig.
läkemedelsförordningen
(1962:701) och lagen
(1981:50) med bestäm-
melser om vissa medel
avsedda för injektion.
2 §2 Detaljhandel 2 § Detaljhandel med
med vara som avses i 1 läkemedel får bedrivas
§ får drivas endast av endast av staten eller
staten eller av juri- den som fått särskilt
disk person i vilken tillstånd.
staten äger ett bestäm-
mande inflytande.
3 §3 Regeringen be- 3 § Regeringen eller
stämmer av vem och på myndighet som regeringen
vilka villkor detalj- bestämmer får besluta om
handel med läkemedel särskilt tillstånd en-
får drivas. ligt 2 §.
I andra fall som avses
i 2 § bestämmer rege-
ringen av vem och på
vilka villkor detaljhan-
del med läkemedel får
bedrivas.
1 Senaste lydelse 1992:1201
2 Senaste lydelse 1992:1201
3 Senaste lydelse 1985:304
Förteckning över remissinstanser
Delbetänkandet av Läkemedelsförsörjningsutredningen (SOU 1993:106) remissbehand-
lades under vintern 1994. Remissvaren har inkommit till Socialdepartementet
under februari 1994. Nedan följer en förteckning över remissinstanserna.
Följande har anmodats att avge yttrande: Socialstyrelsen, Hälso- och sjuk-
vårdens ansvarsnämnd, Riksförsäkringsverket, Universitets- och Högskoleämbetet,
Farmaceutiska fakulteten i Uppsala, Läkemedelsverket, Konkurrensverket, Statens
veterinärmedicinska anstalt, Smittskyddsinstitutet, Konsumentverket, Livsmedels-
verket, Kommerskollegium och Glesbygdsmyndigheten.
Följande har beretts tillfälle att avge yttrande: Stockholms läns landsting,
Uppsala läns landsting, Södermanlands läns landsting, Jönköpings läns landsting,
Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns landsting, Konobergs läns land-
sting, Kalmar läns landsting, Blekinge läns landsting, Kristianstads läns
landsting, Malmöhus läns landsting, Hallands läns landsting, Göteborgs och
Bohus läns landsting, Älvsborgs läns landsting, Skaraborgs läns landsting,
Värmlands läns landsting, Örebro läns landsting, Västmanlands läns landsting,
Kopparbergs läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns
landsting, Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Norrbottens
läns landsting, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Gotlands kommun, Landstings-
förbundet, Svenska kommunförbundet, Apoteksbolaget AB, Apotekarsocieteten,
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut (SPRI), Svenska Läkarsällskapet,
Hälsokostrådet, Medicinska forskningsrådet, Sveriges läkarförbund, Sveriges
tandläkarförbund, Sveriges veterinärförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Sveriges Arbetsgivareföreningen (SAF), Patienternas riksförbund, Läkemedelsindu-
striföreningen (LIF), Representantföreningen för utländska farmacevtiska indu-
strier (RUFI), Farmaciförbundet, Apoteksanställdas förbund, Sveriges Farmacevt-
förbund (SFF), Sveriges allmänna patientförening, Vårdkonsumenternas riksför-
bund, Svenska Industriförbundet, Handelstjänstemannaförbundet, Företagens
riksförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges livsmedelshandlarförbund,
Föreningen för landsbygdshandelns främjande, Svenska Hälso- och Sjukvårdens
Tjänstemannaförbund (SHSTF), ICA-förbundet, Kooperativa Förbundet (KF), Dagab,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges kommunalråd, Dagligvaruleverantörers förbund,
Läkemedelsgrossistföreningen, Farmacevtiska Studentkåren, Läkemedelssakkunniga
i Stockholm läns landsting, Åhléns AB.
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (1992:859)
dels att 18, 20 och 25 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 18 a, 18 b och 18 c
§§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §
Med detaljhandel avses i denna lag försäljning till den som inte har tillstånd
till försäljning. Med partihandel avses annan försäljning.
Handel med läkemedel skall bedrivas på sådant sätt att läkemedlen inte skadar
människor, egendom eller miljö samt så att läkemedlens kvalitet inte försämras.
Partihandel med läkemedel får bedrivas endast av den som fått Läkemedels-
verkets tillstånd.
Bestämmelser om detalj-
handel med läkemedel
finns i lagen (1970:
205) om detaljhandel
med läkemedel.
18 a §
Detaljhandel med läke-
medel får bedrivas av
a) staten eller en
juridisk person i vilken
staten äger ett bestäm-
mande inflytande,
b) den som har till-
stånd till partihandel
med läkemedel såvitt
gäller försäljning till
en sjukvårdshuvudman
eller till ett sjukhus
för vilket finns ett
vårdavtal med en sjuk-
vårdshuvudman eller för
vilket ersättning för
sjukhusvård utgår enligt
2 kap 4 § lagen (1962:
381) om allmän försäk-
ring,
c) den som har fått
Läkemedelsverkets till-
stånd till detaljhandel
med sådana läkemedel för
vilka inte har meddelats
föreskrift enligt 22 §
andra stycket om att
medlet endast får lämnas
ut mot recept eller
annan beställning.
Om ett läkemedel bedöms
inte kunna medföra några
medicinska säkerhetsris-
ker för den som använder
det, får Läkemedelsver-
ket medge undantag från
kravet på tillstånd en-
ligt första stycket c.
18 b §
Regeringen bestämmer av
vem och på vilka villkor
detaljhandel med läkeme-
del får bedrivas enligt
18 a § första stycket a.
18 c §
I ett ärende om till-
stånd till detaljhandel
med läkemedel enligt 18
a § första stycket c
skall Läkemedelsverket
pröva om sökanden med
hänsyn till personliga
egenskaper och övriga
omständigheter kan antas
vara lämplig som till-
ståndshavare.
På ett försäljnings-
ställe där detaljhandel
med läkemedel enligt 18
a § första stycket c
bedrivs skall det finnas
en ansvarig person med
farmacevtisk kompetens.
Den ansvariga personen
skall vara tillgänglig
på försäljningsstället
under tid då försäljning
av läkemedel sker.
Om det på ett försälj-
ningsställe säljs även
andra varor än läkemedel,
skall utrymmena för för-
säljning och lagring av
läkemedel vara avgrän-
sade på lämpligt sätt
från övriga delar av
lokalerna.
Tillstånd till detalj-
handel med läkemedel
enligt 18 a § första
stycket c får förenas
med de ytterligare vill-
kor som behövs från
hälso- och sjukvårdssyn-
punkt.
20 §
Beslut av Läkemedelsverket som avses i 5 §, 6 § tredje stycket, 12 § andra
stycket, 14 §, 16 §, 17 § första stycket eller 18 § tredje stycket skall fattas
inom den tid som regeringen föreskriver.
Ett tillstånd enligt 5 Ett tillstånd enligt 5
§ andra stycket, 14 §, § andra stycket, 14 §,
16 §, 17 § första 16 §, 17 § första
stycket eller 18 § stycket, 18 § tredje
tredje stycket får stycket eller 18 a §
återkallas om någon av första stycket c får
de väsentliga förut- återkallas om någon av
sättningar som förelåg de väsentliga förutsätt-
när tillståndet medde- ningar som förelåg när
lades inte längre före- tillståndet meddelades
ligger eller om något inte längre föreligger
krav som är av väsent- eller om något krav som
lig betydelse för kva- är av väsentlig betydel-
litet och säkerhet inte se för kvalitet och
följs. säkerhet inte följs.
Särskilda bestämmelser finns om handläggning av sådana ärenden som har
anknytning till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
25 §1
Den som ansöker om god- Den som ansöker om god-
kännande för försälj- kännande för försäljning
ning av ett läkemedel av ett läkemedel eller
eller om sådan jämkning om sådan jämkning av ett
av ett godkännande att godkännande att indika-
indikationerna för tionerna för läkemedlet
läkemedlet utvidgas utvidgas eller ansöker
eller ansöker om till- om tillstånd att få ut-
stånd att få utföra en föra en klinisk läke-
klinisk läkemedelspröv- medelsprövning eller om
ning skall betala tillstånd till detalj-
ansökningsavgift. Så handel med läkemedel
länge godkännandet skall betala ansök-
eller tillståndet ningsavgift. Så länge
gäller skall årsavgift godkännandet eller till-
betalas. Även den som ståndet gäller skall
ansöker om eller har årsavgift betalas. Även
tillstånd att tillverka den som ansöker om eller
en sådan medicinsk gas, har tillstånd att till-
på vilken denna lag är verka en sådan medicinsk
tillämplig, och den som gas, på vilken denna lag
ansöker om eller inne- är tillämplig, och den
har registrering av ett som ansöker om eller
hoemopatiskt medel innehar registrering, av
skall betala ansöknings- ett homeopatiskt medel
och årsavgift. skall betala ansöknings-
och årsavgift.
Årsavgift får också tas ut för läkemedel för vilka har meddelats tillstånd till
försäljning enligt 5 § andra eller tredje stycket.
Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare före-
skrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får Läkemedels-
verket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte gäller
avgifternas storlek.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1970:205) om detaljhandel
med läkemedel skall upphöra att gälla.
1 Senaste lydelse 1994:83.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Handel med narkotika Handel med narkotika
får bedrivas endast av får bedrivas endast av
1. den som med till- 1. den som med till-
stånd antingen har in- stånd antingen har in-
fört varan till riket fört varan till riket
eller har vidtagit eller har vidtagit sådan
sådan åtgärd med varan åtgärd med varan som
som innebär tillverk- innebär tillverkning.
ning,
2. den som enligt 2. den som enligt 18 a
lagen (1970:205) om de- § första stycket a eller
taljhandel med läke- b läkemedelslagen (1992:
medel har rätt till 859) får bedriva detalj-
detaljhandel med läke- handel med läkemedel,
medel, eller eller
3. någon annan som 3. någon annan som har
har tillstånd att tillstånd att handla med
handla med varan. varan.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1992:1276.
3 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektions-
sprutor och kanyler
Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om
injektionssprutor och kanyler skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
Handel med spruta Handel med spruta
eller kanyl får bedri- eller kanyl får bedrivas
vas endast av endast av
a) den som enligt a) den som enligt 18 a
lagen (1970:205) om de- första stycket a eller b
taljhandel med läkeme- läkemedelslagen (1992:
del har rätt att driva 859) får driva detalj-
detaljhandel med läke- handel med läkemedel,
medel,
b) den som innehar b) den som har till-
tillstånd att driva stånd att driva handel
handel med varan. med varan.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1992:1200.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-09
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 19 maj 1994 (Socialdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i läke-
medelslagen (1992:859), m.m.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Sundberg.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck,
Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Könberg
Regeringen beslutar proposition 1993/94:9 Detaljhandel med receptfria
läkemedel m.m.
Rättsdatablad
_____________________________________________________
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, bakomliggande
upphäver eller EG-regler
upprepar ett
normgivningsbe-
myndigande
_____________________________________________________
Lag om ändring 18 c §, 25 §
i läkemedelslagen
(1992:859)