Post 6901 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:39 ·
Införlivande av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII, m.m.
Ansvarig myndighet: Näringsdepartementet
Dokument: Prop. 39
Regeringens proposition
1994/95:39
Införlivande av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Sten Heckscher
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller dels förslag som syftar till att införliva vissa
direktiv i EES-avtalets Bilaga VII om enskilda näringsidkare med svensk rätt,
dels förslag till ändring i den lag om EG-märket som trädde i kraft samtidigt
med EES-avtalet och som syftar till att underlätta införlivandet av
produktdirektiv med svensk rätt.
Lagen om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets
tillvaratagande i utlandet föreslås ändrad på det sättet att också den som för
att få idka näring inom EES behöver bekräfta att han inte varit försatt i
konkurs skall få bekräfta sin uppgift med ed.
Vidare föreslås en lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar. Ändringen innebär att regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg om
faktiskt utövande av verksamhet som enskilda personer kan behöva för att få idka
näring inom EES. Bestämmelser införs också om rätt att överklaga dessa beslut.
I lagen (1992:1534) om EG-märket föreslås ändringar föranledda av ett EG-beslut
sommaren 1993 om detta märke. Ändringarna innebär bl.a. att beteckningen
"EG-märke" ersätts med "CE-märkning", vilket också betyder ändring av lagens
rubrik. Den ändrade beteckningen föranleder konsekvensändringar i lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav för byggnadsverk, m.m., vilken träder i
kraft den 1 januari 1995.
Lagändringarna föreslås även i övrigt träda i kraft den 1 januari 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................. 3
2 Lagtext..................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:515) om auktorisation av han-
delskamrar.............................. 5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1534) om EG-märket................ 6
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m.................... 9
3 Införlivande av vissa direktiv i EES-avta-
lets Bilaga VII.............................10
3.1 Direktiven i EES-avtalets Bilaga VII
som rör Näringsde-
partementets verksamhetsområde..........10
3.2 Ärendet och dess beredning..............11
3.3 Införlivandeåtgärder som behöver vidtas
med anledning av direktiven.............11
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet...13
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:515) om auktorisation av handels-
kamrar..................................14
3.6 Förslagens kostnadskonsekvenser.........16
4 Ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket,
m.m.........................................16
4.1 Ärendet och dess beredning..............16
4.2 Arbetsgruppens bedömning, m.m...........17
4.3 Överväganden och förslag................19
4.4 Förslagens kostnadskonsekvenser.........20
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Imple-
mentering av vissa direktiv enligt
EES-avtalets Bilaga VII..............21
Bilaga 2 Promemorians lagförslag..............23
Bilaga 3 Remissammanställning över promemorian
Implementering av vissa direktiv en-
ligt EES-avtalets Bilaga VII.........25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 13 oktober 1994...........................29
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed förrättighets
tillvaratagande i utlandet,
2. lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar,
3. lag om ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket,
4. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav påbyggnadsverk,
m.m.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet
Härigenom föreskrivs att lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets
tillvaratagande i utlandet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §[1]Behöver någon få en uppgift bekräftad med ed, antingen av honom själv
eller av någon annan, för att i utlandet ta till vara sin rätt till arv,
försäkring, pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan rättighet
som tillkommer honom, får sådan ed tas upp av tingsrätt.
Vad som sägs i första
stycket gäller också den
som för att få idka näring
inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet behöver
bekräfta med ed att han
inte varit försatt i
konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1988:259
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:515) om auktorisation av handels-kamrar
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt
auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra dokument för
handelsändamål, som kan behövas på grund av internationella överenskommelser
eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel av varor.
Vad som sägs i första
stycket gäller också sådana
intyg för enskilda
personer om faktiskt
utövande av verksamhet
som behövs för att få idka
näring inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet.
Beslut av auktoriserade
handelskamrar i ärenden
enligt andra stycket får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1534) om EG-märket
dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,
dels att 1 - 4 §§, 6 § samt rubriken närmast före 3 § skall ha följande
lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 5 a §, samt en ny rubrik närmast
före 5 a §, av följande lydelse,
dels att bilagan skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag (1992:1534) om Lag (1992:1534) om
EG-märket CE-märkning
1 §
Genom denna lag meddelas Genom denna lag meddelas
bestämmelser om det bestämmelser om den
märke (EG-märket) som märkning (CE-märkning) som
skall anbringas på vissa skall ske av vissa
produkter enligt de produkter enligt de
rättsakter som har rättsakter som har
utformats i enlighet utformats i enlighet med
med EG-rådets resolution EG-rådets resolution av
av den 7 maj 1985 om en den 7 maj 1985 om en ny
ny metod för teknisk metod för teknisk
harmonisering och stan- harmonisering och stan-
darder. darder.
2 §
EG-märket får anbringas påCE-märkning av en produkt
en produkt bara om får bara ske om
1. märkningen står i 1. märkningen står i
överensstämmelse med de överensstämmelse med de i
i 1 § angivna 1 § angivna rättsakterna,
rättsakterna, och och
2. föreskrifter om 2. föreskrifter om
märkingen finns i lag märkningen finns i lag
eller annan författning. eller annan författning.
EG-märkets utseende och CE-märkningens utformning
anbringande m.m.
3 §
EG-märket skall innehållaCE-märkningen skall bestå
en CE-symbol av det av bokstäverna "CE" i den
utseende som framgår av utformning som framgår av
bilaga till denna lag. bilaga till denna lag.
Vertikalt skall de
olika komponenterna i
CE-märkningen vara ungefär
lika höga och inte lägre än
5 mm. Om CE-märkningen
förminskas eller förstoras
skall de proportioner
som anges i modellen
bibehållas.
4 §
EG-märket skall CE-märkningen skall ske på
anbringas på sådant sätt sådant sätt att den blir
att det blir väl väl synlig, lättläst och
synligt, lättläst och beständig.
beständigt. CE-symbolen
skall ha en höjd av
minst 5 mm. Rättelse vid felaktig
CE-märkning.
5 a §
Om en produkt har
CE-märkts trots att den
inte överensstämmer med de
krav som gäller för
CE-märkning, skall den
som ansvarar för
CE-märkningen omedelbart
vidta rättelse så att
överträdelsen upphör.
6 §
Märke som lätt kan Märke som lätt kan förväxlas
förväxlas med EG-märket med CE-märkningen får inte
får inte användas i användas i
näringsverksamhet. näringsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. att 6 och 10 §§ skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Om en byggprodukt skall Om en byggprodukt skall
EG-märkas enligt en CE-märkas enligt en
föreskrift som har föreskrift som har
meddelats med stöd av 22 §meddelats med stöd av 22 §
3 gäller bestämmelserna 3 gäller bestämmelserna i
i lagen (1992:1534) om lagen (1992:1534) om
EG-märket. CE-märkning.
10 §
Om en byggprodukt har Om en byggprodukt har
EG-märkts trots att den CE-märkts trots att den
inte överensstämmer med inte överensstämmer med
de krav som gäller för de krav som gäller för
EG-märkning, får en CE-märkning, får en
tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet
förelägga tillverkare, förelägga tillverkare,
importör eller den som importör eller den som
saluför byggprodukten saluför byggprodukten att
att 1. upphöra med
1. upphöra med användningen av
användningen av CE-märkningen,
EG-märket, 2. återkalla osålda
2. återkalla osålda produkter, eller
produkter, eller 3. ta bort
3. ta bort EG-märket. CE-märkningen.
Ett sådant föreläggande gäller till dess att produkten överensstämmer med
kraven.
3 Införlivande av vissa direktiv i EES-avtalets Bilaga VII
3.1 Direktiven i EES-avtalets Bilaga VII som rör Näringsdepartementets
verksamhetsområde
De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i Romfördragets
artikel 48, som gäller arbetskraft,och i artikel 52, som gäller etablering.
Bestämmelserna, som rör avvecklingen av hinder för den fria rörligheten
motsvaras av artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet. Den fria rörligheten för
personer innebär en rätt för individer att fritt resa in och uppehålla sig i en
annan medlemsstat och där behandlas på samma sätt som landets egna medborgare
när det gäller möjligheten att söka arbete eller bedriva näringsverksamhet. I
artikel 57 anges att direktiv skall antas som syftar till ömsesidigt
godkännande av diplom, betyg och andra behörighetsbevis.
Artikel 30 i EES-avtalet rör ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis. Enligt
denna artikel skall de avtalsslutande parterna söka säkerställa ett ömsesidigt
erkännande av utbildnings- och examensbevis och andra behörighetsbevis i syfte
att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att
tillfälligt tillhandahålla tjänster. Artikeln omfattar även verksamhet som
utövas som anställd.
Föreskrifter om detta finns i de EG-direktiv som antagits i detta syfte. I
Bilaga VII till EES-avtalet finns de anpassningar och kompletteringar i dessa
som avser EFTA-länderna och som överenskommits under EES-förhandlingarna samt en
förteckning över direktiv, som artikel 30 hänvisar till.
De direktiv i Bilaga VII som hör till Näringsdepartementets område rör handel-
och agenturverksamhet, industri- och hantverk, tjänster förknippade med
transporter, filmindustri, vissa övriga sektorer (t.ex. fast egendom) samt
jordbruk.
De flesta av de här behandlade direktiven i Bilaga VII innehåller bestämmelser
om att medlemsstaterna skall upphäva begränsningar av etableringsfriheten, som
kan hindra medborgare i annan stat inom gemenskapen att etablera sig i
medlemsstaterna.
De diskriminerande reglerna vad gäller rätten att etablera sig och driva
verksamhet i Sverige för andra medborgare inom EES har redan avskaffats.
I direktiven finns också för de olika områdena bestämmelser som syftar till att
lösa de problem som uppstår när en medborgare i ett land där det inte finns
några formella etableringskrav avser att etablera sig i ett annat land inom EU
med formella etableringskrav. Eftersom det på de nu aktuella områdena inte finns
formella etableringskrav i Sverige kan svenskar som vill etablera sig i annat
land inom gemenskapen komma att drabbas av sådana formella etableringskrav.
Dessa krav kan avse god vandel, konkursfrihet och yrkeskompetens.
I direktiven anges hur en medborgare i ett EU-land vid etablering i ett annat
EU-land där etableringen är reglerad skall kunna uppfylla värdlandets krav. För
att Sverige skall uppfylla direktivens krav i dessa hänseenden krävs
lagstiftning.
3.2 Ärendet och dess beredning
För att införliva EG-direktiven med svensk rätt utarbetades inom
Näringsdepartementet promemorian Implementering av vissa direktiv enligt
EES-avtalets Bilaga VII. Promemorian har remissbehandlats.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag som läggs fram
i promemorian finns i bilaga 2. En remissammanställning finns i bilaga 3.
Lagrådets hörande: En ändring av lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet utgör i princip en sådan lagändring som
regeringen bör inhämta yttrande av Lagrådet över. Den lagändring regeringen nu
föreslår innebär dock bara att det görs ett tillägg i lagen till de uppgifter en
enskild kan få bekräfta med ed. Den nya uppgiften är av liknande karaktär som de
som redan finns i lagen. Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse på grund av
sakens beskaffenhet och har därför inte inhämtats.
Även ändringen av lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar är i den
del som rör överklagandebestämmelserna lagrådspliktig. Ändringen är dock av
enkel beskaffenhet och Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse och har därför
inte inhämtats.
3.3 Införlivandeåtgärder som behöver vidtas med anledning av direktiven
Vissa av direktiven reglerar hur en medborgare i ett EU-land vid etablering i
ett annat EU-land där etableringen är reglerad skall kunna uppfylla värdlandets
krav på s.k. skötsamhetsbevis. Dessa direktiv kräver att en medborgare i en
medlemsstat skall kunna få ett skötsamhetsbevis utfärdat för sig i
ursprungslandet eller i det senaste hemvistlandet. I direktiven anges att som
tillräckligt bevis skall godtas utdrag ur kriminalregistret.
Vissa direktiv ställer "särskilda krav på gott anseende och god vandel". Ett
bevis om god vandel torde omfatta mer än bara skötsamhet. Det största
polisregistret, person och belastningsregistret (PBR) innehåller fler uppgifter
än kriminalregistret. Det torde därför uppfylla vissa av direktivens krav på
"särskilt gott anseende." PBR är också det register som används när en enskild
person behöver intyg bl.a. för att arbeta i ett främmande land. Som intyg om
skötsamhet och bevis om god vandel bör därför utdrag ur PBR kunna anses
tillräckligt. Rikspolisstyrelsen kommer att utses som myndighet behörig att
utfärda intygen.
Vissa av direktiven kräver att den enskilde visar att de familjemedlemmar som
medföljer också uppfyller kraven på skötsamhet och god vandel. Nuvarande lydelse
av polisregisterförfattningarna torde dock inte omfatta en möjlighet för den
enskilde att få ett utdrag beträffande övriga familjemedlemmar. Det bör därför
övervägas om det skall göras några författningsändringar för att uppfylla
direktivens krav i dessa hänseenden.
För vissa av direktiven krävs att en person som vill etablera sig i ett annat
land skall kunna visa bevis om att han inte varit försatt i konkurs. I de fall
då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas
något intyg om att en person inte varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg
ersättas av en försäkran under ed. Eftersom det i praktiken är nästan omöjligt
att få fram uppgift om att en person inte har varit försatt i konkurs föreslås i
promemorian att det införs en möjlighet att styrka tidigare konkursfrihet genom
en försäkran under ed. För detta krävs det lag. En ändring föreslås därför av
lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet.
Därefter kan allmän underrätt utses till myndighet behörig att utfärda handling
om att sökanden inte varit försatt i konkurs. En ändring av förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna bör övervägas så att domstol
kan ta ut ansökningsavgift för edsupptagningen.
I vissa medlemsstater krävs allmänna merkantila eller yrkesmässiga kunskaper
och färdigheter för att få utöva näringsverksamhet. I dessa stater skall som
tillräckligt bevis på sådana kunskaper godtas det faktiska utövandet av
verksamheten i fråga i annan medlemsstat i vissa perioder som anges närmare i
direktiven. Genom en ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
får uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg om faktiskt utövande
av verksamhet. De direktiv som omfattas av intygsgivningen kommer att anges i
handelskammarförordningen (1990:733). Bestämmelser om överklagande av
handelskamrarnas beslut om intyg föreslås också i lagen om auktorisation av
handelskamrar. Därefter kan de auktoriserade handelskamrarna som har till
uppgift att utfärda intygen utses till behöriga myndigheter enligt direktiven.
Direktivet 67/43 EEG omfattar bl.a. handel med och förvaltning av fast egendom.
För de områden detta direktiv omfattar finns disciplinära förfaranden i Sverige
för fastighetsmäklare, tolkar och översättare samt för advokater.
För fastighetsmäklare finns i direktivet utöver kraven på konkursfrihet och
skötsamhetsbevis krav på att de skall kunna visa att några yrkesmässiga och
förvaltningsmässiga disciplinära åtgärder inte vidtagits mot dem i de fall ett
värdland kräver detta av de egna medborgarna.
Enligt 4 § lagen (1984:81) om fastighetsmäklare skall varje fastighetsmäklare
vara registrerad hos länsstyrelsen i det län där han huvudsakligen är verksam.
En mäklares registrering kan enligt 5 § återkallas om mäklaren inte längre
uppfyller villkoren för registrering.
Registrering av och tillsyn över fastighetsmäklare föreslås i proposition
1994/95:14 Ny fastighetsmäklarlag bli överflyttad till en särskild nämnd,
Fastighetsmäklarnämnden.
Föreskrifter om att den myndighet som handhar registrering av och tillsyn över
fastighetsmäklare skall kunna utfärda bevis om att en mäklare inte varit föremål
för disciplinära åtgärder bör ske i förordningsform. Därefter kan
tillsynsmyndigheten utses till behörig myndighet enligt direktiven.
För tolkar och översättare finns ett auktorisationsförfarande hos
Kammarkollegiet. En förordningsändring kommer att göras så att en enskild tolk
eller översättare kan få ut bevis om att hans auktorisation inte har upphävts
hos Kammarkollegiet. Därefter kan Kammarkollegiet utses som behörig myndighet.
Uteslutning ur Advokatsamfundet är den enda disciplinära åtgärd för advokater
som berörs i direktivet. Samfundet torde kunna utfärda bevis om att advokat inte
har uteslutits ur samfundet. För advokater kommer Sveriges Advokatsamfund att
utses som behörigt organ att utfärda bevis om att disciplinär åtgärd inte har
vidtagits mot medlem.
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet
Regeringens förslag: Lagen (1946:819) om
upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i
utlandet ändras så att den som för att få idka näring
inom EES behöver bekräfta med ed att han inte varit
försatt i konkurs skall få avlägga sådan ed.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft några synpunkter på
promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: I vissa av EU:s medlemsländer krävs att
medborgarna för att få utöva näringsverksamhet kan visa upp bevis om att de inte
har varit försatta i konkurs. I dessa fall skall en sådan medlemsstat i fråga om
medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på konkursfrihet godta
intyg om att denne inte har varit försatt i konkurs. I de fall då det i
utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas något intyg
om att denne inte har varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av
en försäkran under ed som vederbörande avgett inför en rättsinstans eller
förvaltningsmyndighet, notarius publicus eller behörig yrkes- eller
handelsorganisation i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet. I
praktiken är det nästan omöjligt att få fram uppgift om att en person inte varit
försatt i konkurs i Sverige. Att införa en möjlighet att avlägga en försäkran
under ed torde därför vara nödvändigt för att uppfylla skyldigheterna enligt
direktiven på denna punkt.
I lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i
utlandet stadgas att om någon behöver få en uppgift bekräftad med ed för att i
utlandet ta tillvara sin rätt till arv, försäkring, pension, skadestånd,
underhållsbidrag eller någon annan rättighet som tillkommer honom får sådan ed
tas upp av tingsrätt.
Lagens syfte är att tillgodose de formella krav på edfästande, som uppställs i
vissa främmande rättsordningar. Lagen torde därför också kunna användas i detta
sammanhang, så att en enskild person med stöd av lagen skall kunna få avlägga ed
om konkursfrihet.
Rätten för en enskild att få idka näring inom en annan stat än hans
ursprungsland torde inte direkt kunna jämställas med uttrycket "rättighet som
tillkommer honom" i 1 §. En ändring bör därför göras i denna paragraf. Ett andra
stycke bör läggas till med innehåll att första stycket gäller också för den som
för att få idka näring inom EES behöver med ed bekräfta att han inte varit
försatt i konkurs.
Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995.
Ändringen i lagen föranleder utöver det sagda ingen särskild för-
fattningskommentar.
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar
Regeringens förslag: Lagen (1990:515) om
auktorisation av handelskamrar ändras så att
regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får uppdra åt auktoriserade handelskamrar
att utfärda intyg för enskilda personer om faktiskt
utövande av verksamhet som dessa personer kan
behöva för att få idka näring inom EES. Bestämmelser
införs om rätt att överklaga dessa beslut till allmän
förvaltningsdomstol och om prövningtillstånd vid
överklagande till kammarrätten.
Promemorians bedömning: Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I
promemorian föreslås dock inte någon möjlighet för enskilda att klaga på de
beslut handelskamrarna kan komma att meddela med stöd av bemyndigandet.
Remissinstanserna: Endast Stockholms Handelskammare har yttrat sig om
promemorians förslag. Handelskammaren anför att de i promemorian behandlade
bevisen om faktiskt utövande av verksamhet avser enskilda personers
förhållanden. Ett avslag torde innebära ett allvarligt hinder för den enskildes
utveckling av sin yrkesverksamhet. Handelskammaren anser det helt nödvändigt att
det införs en möjlighet för sökanden att överklaga ett avslag eller att
handelskammaren kan hänskjuta ärendet till myndighet för avgörande. I annat fall
måste handelskammaren avstå från uppgiften att utfärda bevis om faktiskt
utövande av näringsverksamhet.
Skälen för regeringens förslag: I vissa medlemsstater krävs för att få påbörja
eller utöva viss verksamhet att en person kan visa att han har allmänna,
merkantila eller yrkesmässiga kunskaper.
Enligt några av direktiven skall en medlemsstat i dessa fall som tillräckligt
bevis på innehav av sådana kunskaper godta det faktiska utövandet av
verksamheten i fråga i en annan medlemsstat under vissa perioder, som anges i
direktiven. En behörig myndighet eller ett behörigt organ i sökandens senaste
hemvistland skall enligt direktiven utfärda intyg om att en sökande faktiskt har
utövat viss verksamhet under en period.
Handelskamrarna utfärdar sedan länge olika certifikat och intyg som rör
dokument som kan krävas med hänsyn till författningsföreskrifter i främmande
länder. De har därför erfarenhet av liknande intygsgivning. Uppgiften att
utfärda de intyg som avses i direktiven bör därför läggas på handelskamrarna.
I 9 § lagen om auktorisation av handelskamrar anges att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserade handelskamrar att
utfärda sådana certifikat och andra dokument för handelsändamål som kan behövas
på grund av internationella överenskommelser eller utländska föreskrifter om in-
eller utförsel av varor. Lagen omfattar f.n. bara utfärdande av dokument för
handelsändamål. Ett nytt stycke föreslås i 9 § lagen om auktorisation av
handelskamrar så att det framgår att regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg enligt
EES-avtalet om faktiskt utövande av verksamhet. De direktiv som omfattas bör
sedan anges i handelskammarförordningen.
Stockholms Handelskammare har i sitt remissvar tagit upp frågan om överklagande
av handelskamrarnas beslut om intygsgivning. Handelskammaren anser att det bör
finnas en möjlighet att överklaga ett avslag eller att det bör införas en
möjlighet för handelskamrarna att hänskjuta ett ärende för avgörande.
Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna blir gällande rätt genom inkorporeringen från och
med den 1 januari 1995. I artikel 6 finns regler om rätt till domstolsprövning
och om rättssäkerhet. I konventionen finns krav på rätt till domstolsprövning av
civila rättigheter och skyldigheter. En handelskammares beslut har betydelse för
en enskild, som vill idka näring inom EES. Besluten har stora likheter med
sådana tillståndsfrågor som bedömts enligt konventionen och som ansetts röra
personers civila rättigheter. För att uppfylla konventionen bör därför
handelskamrarnas beslut gå att överklaga till domstol. Eftersom besluten i vissa
fall kan komma att beröra enskildas rättigheter enligt EES-avtalet är det vidare
viktigt att tillgodose möjligheten som nationell domstol har att rådfråga
EFTA-domstolen om tolkningen av EES-avtalet.
Överklagande av utfärdandet av intyg om faktiskt utövande av verksamhet bör
göras hos allmän förvaltningsdomstol. I enlighet med de principiella riktlinjer
riksdagen har beslutat för instansordningen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna skall länsrätt vara första domstolsinstans när ett
ärende överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se bl.a. prop. 1993/94:133,
bet. 1993/94:JuU 24, rskr 1993/94:319.
Av 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar följer att det är
den länsrätt inom vars län ärendet först prövats som kommer att pröva mål som
överklagas från från en auktoriserad handelskammare. Liksom för många övriga mål
som prövats av en förvaltningsmyndighet innan det prövas av länsrätt bör det
krävas prövningstillstånd i kammarrätt, se även prop. 1994/95:27. Till 9 § lagen
om auktorisation av handelskammare föreslås ett nytt andra stycke om rätt att
överklaga en auktoriserad handelskammares beslut om intygsgivning hos allmän
förvaltningsdomstol och ett nytt tredje stycke om prövningstillstånd.
Ändringarna i lagen föranleder utöver det sagda ingen särskild
författningskommentar.
3.6 Förslagens kostnadskonsekvenser
De myndigheter och organ som skall utfärda intyg kommer i de allra flesta fall
att ha rätt att ta ut ersättning för dem. Förslagen torde därför inte leda
till ökade kostnader för sådana myndigheter eller organ. Kostnaderna för
förslagen kommer huvudsakligen att falla på de personer som begär intygen.
Möjligheten att klaga på handelskamrarnas beslut innebär att de allmänna
förvaltningsdomstolarna tillförs en ny måltyp. De tillkommande ärendena torde
dock bli ytterst fåtaliga och torde därför inte leda till några ökade kostnader
för förvaltningsdomstolarna.
4 Ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket, m.m.
4.1 Ärendet och dess beredning
Riksdagen beslöt hösten 1992 om en lag om EG-märket (prop.1992/93:87,
bet.1992/93:NU13, rskr.1992/93:96, SFS 1992:1534). Med EG-märket menas det
märke, bestående av bokstäverna CE i viss typografi, som enligt EG-direktiv för
vissa produkter skall åsättas dessa produkter innan de släpps ut på marknaden.
Märkningskravet återfinns i direktiv enligt den s.k. nya metoden som infördes år
1985. En närmare redogörelse för detta finns i prop.1992/93:87 s.4 ff.
Syftet med lagen om EG-märket var att underlätta det införlivande med svensk
rätt av dessa direktiv som krävdes enligt EES-avtalet. Lagen trädde i kraft
samtidigt med EES-avtalet den 1 januari 1994 efter beslut av regeringen om
ikraftträdande (SFS 1993:1646). Lagen innehåller vissa gemensamma bestämmelser
om märket, men förutsätter att det i de andra författningar som införlivar
direktiven finns föreskrifter om att märkning skall ske. Genom den gemensamma
lagen behöver då inte för varje särskild produkt anges vissa gemensamma regler
om märkets utseende, förbud mot missbruk av märket m.m.
Lagen har samma relevans såväl i EES som vid ett medlemskap. I lagtexten finns
inte någon hänvisning till EES-avtalet och de ändringar som nu föreslås är inte
föranledda av ett svenskt EU-medlemskap.
I den nämnda propositionen förutsattes att lagen skulle ha tillfällig karaktär
i avvaktan på att generella bestämmelser om märkningen skulle antas inom EG och
införas under EES-avtalet. Det pågick då ett sådant arbete inom EG mot bakgrund
av skillnader beträffande märkningen i de dittills beslutade direktiven enligt
den nya metoden. Arbetet resulterade i två beslut av rådet den 22 juli 1993, som
också genom beslut av gemensamma EES-kommittén har förts in under EES-avtalet.
Gemensamma bestämmelser i någon rättsakt som kan införlivas med svensk rätt och
därigenom ersätta lagen om EG-märket antogs dock inte. I stället intogs vissa
riktlinjer för användningen av EG-märket i det s.k. modulbeslutet från år 1990
för utformning av tekniska harmoniseringsdirektiv. Formellt ersattes 1990 års
beslut med ett nytt beslut (93/465/
EEG). Vidare antogs ett direktiv (93/68/EEG) varigenom ändringar gjordes i tolv
tidigare direktiv enligt den nya metoden. Ändringarna träder i kraft den 1
januari 1995. En närmare redogörelse för detta finns i prop.1993/94:203 s. 206
f. där regeringen redovisar behovet av de lagändringar som nu föreslås.
Som också redovisas där innebär ändringarna att man nu har övergått till att
genomgående tala om CE-märkning ("CE-marking") i stället för EG-märket
("CE-mark"). Man anknyter på det sättet till bokstavs-symbolerna i stället för
EG som begrepp.
Inom regeringskansliet har frågan om vilka ändringar som krävs i lagen om
EG-märket beretts inom en interdepartemental arbetsgrupp.
Det har inte bedömts nödvändigt med remissförfarande eller hearing i ärendet.
Lagrådets hörande: Lagrådets yttrande inhämtades vid lagens tillkomst.
Beträffande de ändringar som nu föreslås skulle lagrådets yttrande sakna
betydelse.
4.2 Arbetsgruppens bedömning, m.m.
Arbetsgruppen har funnit att i huvudsak följande bestämmelser som anknyter till
märkningen numera är gemensamma för direktiven:
1. CE-märkningens utformning
CE-symbolen är numera lika för de direktiv som omfattas av ändringsdirektivet.
Man har därvid valt en modell vars bokstäver
är något tunnare än den symbol som finns intagen i lagen om EG-märket. Oavsett
märkets storlek skall proportionerna i modellen behållas. Komponenterna skall
vara ungefär lika höga och inte lägre än 5 mm. Frågan om årtal för märkningens
anbringande och om identifikationsnummer för anmält organ skall anges eller inte
har lösts olika i direktiven.
2. Förbud mot vilseledande märkningar
Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda märkningar som
kan vilseleda tredje man vad gäller CE-märkningens innebörd och utformning.
Andra märken får anbringas förutsatt att detta inte hindrar CE-märkningens
synlighet och läslighet.
3. Vem anbringar CE-märkningen?
CE-märkningen skall anbringas av tillverkaren eller dennes representant i
gemenskapen.
4. Innebörd
CE-märkningen anger att produkten uppfyller de tillämpliga kraven i det aktuella
direktivet inbegripet förfarandet för bedömning av överensstämmelse. Om
produkten omfattas av andra direktiv som rör andra aspekter med krav på
CE-märkning, skall även dessa krav vara uppfyllda.
Om något av dessa tillåter tillverkaren att under en övergångstid välja vilka
bestämmelser som skall tillämpas, anger CE-märkningen endast att produkten
överensstämmer med de direktiv som tillverkaren tillämpar. I sådana fall måste
uppgifter om de direktiv som tillämpas finnas i handlingar som åtföljer
produkten.
5. Felaktigt CE-märkta produkter
Om en medlemsstat konstaterar att CE-märkning har anbringats utan att detta är
berättigat, är tillverkaren eller dennes representant skyldig att bringa
produkten i överensstämmelse med bestämmelserna för CE-märkningen och se till
att överträdelsen upphör på de villkor som medlemsstaten fastställer. Om den
bristande överensstämmelsen fortsätter skall medlemsstaten vidta lämpliga
åtgärder för att begränsa eller förbjuda utsläppandet på marknaden av produkten
i fråga eller för att säkerställa att den återkallas från marknaden.
Arbetsgruppen har gjort den bedömningen att de gemensamma bestämmelser som
redovisas under 1 och 2 täcks av bestämmelserna i lagen om EG-märket, dock att
symbolen bör ändras till den som används i ändringsdirektivet.
Beträffande de bestämmelser som redovisats under 3-5 har arbetsgruppen funnit
det lämpligast att frågorna behandlas i de olika sektorsbestämmelserna och
således inte tas upp som gemensamma bestämmelser i den nu aktuella lagen.
Arbetsgruppen har därför föreslagit att lagen om EG-märket ändras endast på det
sättet att i lagens rubrik och bestämmelser "CE-märkning" ersätter "EG-märket"
samt att CE-symbolen i bilagan byts ut mot den som används i ändringsdirektivet.
Under ärendets vidare beredning inom regeringskansliet har synpunkter framförts
om möjligheten att i lagen ta in ytterligare gemensamma bestämmelser, framför
allt vad gäller åtgärder vid felaktig CE-märkning. De bemyndiganden som
tillsynsmyndigheterna har att ingripa mot produkter som släppts ut på marknaden
enligt produktspecifika regler förutsätter ofta att produkterna har
säkerhetsbrister, medan nu aktuella direktiv förutsätter att staterna skall
ingripa mot produkter bara av det skälet att de har CE-märkts felaktigt.
4.3 Överväganden och förslag
Regeringens förslag:
Lagen (1992:1534) om EG-märket ändras på det sättet
att
1. lagens rubrik ändras till "lagen om
CE-märkning",
2. "CE-märkning" även i övrigt ersätter "EG-märket" i
lagen,
3. CE-symbolen i bilagan ersätts med en ny,
4. bestämmelser om märkets utformning samlas i 3 §
5. en ny paragraf tas in om att den som ansvarar
för CE-märk-
ningen är skyldig att se till att överträdelsen
upphör, om CE-märkning har anbringats utan att det
är berättigat.
Konsekvensändringar görs i lagen (1994:847) om
tekniska egen-
skapskrav på byggnadsverk m.m., som innehåller
bestämmelser om EG-märket.
Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1995.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om EG-märket har som framgått av det
tidigare endast syftet att underlätta införlivandet med svensk rätt av direktiv
enligt den nya metoden. De ändringar som arbetsgruppen har föreslagit bör
genomföras med några tillägg som kommit upp till diskussion vid ärendets
beredning.
För tydlighets skull bör i 3 § samlas bestämmelserna om märkets utforming,
vilka kompletteras med för direktiven gemensamma bestämmelser om att märkets
komponenter skall vara lika höga och dess proportioner desamma oavsett märkets
storlek.
Vad gäller frågan om ingripande mot felaktigt CE-märkta produkter bör i lagen
införas en ny paragraf, där skyldigheten för den som svarar för CE-märkningen
att vidta rättelse om felaktigt CE-märkta produkter släppts ut på marknaden
tydligt slås fast. Däremot bör inga bestämmelser om tvångsåtgärder i fall denna
skyldighet inte iakttas tas in i denna lag. Övervägande skäl talar för att
tillsynsmyndigheternas befogenheter vid överträdelse av direktivets bestämmelser
regleras i ett sammanhang inom respektive sektor. I praktiken torde det sällan
bli fråga om att med tvångsåtgärder ingripa mot en produkt på marknaden enbart
av det skälet att den felaktigt CE-märkts.
Den nya paragrafen bör placeras in i lagen som 5a § under en ny rubrik,
Rättelse vid felaktig CE-märkning.
Ändringarna i lagen föranleder utöver det nu sagda ingen särskild
författningskommentar.
Bestämmelser om EG-märket finns dessutom i den lag om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk m.m. som träder i kraft den 1 januari 1995. Den ändrade terminogin
föranleder konsekvensändringar också i den lagen.
4.4 Förslagens kostnadskonsekvenser
Lagändringarnas karaktär är sådana att de inte föranleder några
kostnadskonsekvenser.
Sammanfattning av promemorian Implementering av vissa direktiv enligt
EES-avtalets bilaga VII
I promemorian behandlas hur personer med hemvist i Sverige skall kunna uppfylla
de krav som kan finnas i ett annat land inom EES-området på god vandel,
konkursfrihet och yrkeskompetens vid etablering inom vissa i direktiven till
Bilaga VII av EES-avtalet angivna områden. Dessa krav är gemensamma för ett
stort antal av direktiven och behandlas därför i ett sammanhang.
Ett av direktiven innehåller bestämmelser som skiljer sig från de övriga. Detta
direktiv behandlas därför särskilt.
Slutligen redovisas i promemorian hur enskilda personer kan skaffa sig
information om innehållet i direktiven.
Vissa av direktiven kräver att en medborgare i en medlemsstat skall kunna få
ett s.k. skötsamhetsbevis utfärdat för sig i ursprungslandet eller i senaste
hemvistlandet. I direktiven anges att som tillräckligt bevis skall godtas
utdrag ur kriminalregistret.
Vissa direktiv ställer "särskilda krav på gott anseende och god vandel". Ett
bevis om god vandel torde omfatta mer än bara skötsamhet. Som bevis om
skötsamhet och bevis om god vandel föreslås utdrag ur polisregistret.
Rikspolisstyrelsen kan utses till myndighet behörig att utfärda intygen.
För vissa av direktiven krävs att en person som vill etablera sig i ett annat
land skall kunna få bevis om att han inte varit försatt i konkurs. I de fall då
det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas något
intyg om att en person inte varit försatt i konkurs kan ett sådant intyg
ersättas av en försäkran under ed. Eftersom det i praktiken är nästan omöjligt
att få fram uppgift om att en person inte varit försatt i konkurs föreslås att
det införs en möjlighet att styrka tidigare konkursfrihet genom en försäkran
under ed. En lagändring föreslås därför av lagen (1946:819) om upptagande av ed
för rättighets tillvaratagande i utlandet. Lagändringen föreslås träda i kraft
den
1 januari 1995. Därefter kan allmän underrätt utses till myndighet behörig att
utfärda handling om att sökanden inte varit försatt i konkurs.
I vissa medlemsstater krävs innehav av allmänna merkantila eller yrkesmässiga
kunskaper och färdigheter för att få utöva näringsverksamhet. I dessa stater
skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis på innehav av sådana kunskaper
godta det faktiska utövandet av verksamheten i fråga i annan medlemsstat enligt
vissa av direktiven. En ändring av lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskammare föreslås så att regeringen eller myndighet regeringen bestämmer
får uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg om faktiskt
utövande av verksamhet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Därefter kan de auktoriserade handelkamrarna utses till myndigheter behöriga att
utfärda bevis om yrkeskompetens enligt EES-avtalet.
Direktivet 67/43 EEG omfattar bl.a. handel med och förvaltning av fast egendom.
För detta direktiv stadgas att i de fall då ett värdland kräver bevis om att
några yrkesmässiga och förvaltningsmässiga disciplinära åtgärder inte har
vidtagits mot de egna medborgarna kan värdlandet kräva motsvarande bevis från
utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland. En myndighet eller ett
organ behörigt att utfärda sådan handling skall utses.
För det område direktiv 67/43 EEG omfattar finns disciplinära förfaranden i
Sverige för fastighetsmäklare, tolkar och översättare samt för advokater. För
tolkar och översättare föreslås Kammarkollegiet som behörig myndighet.
För fastighetsmäklare föreslås länsstyrelserna som behöriga myndigheter. Sedan
den föreslagna fastighetsmäklarlagen trätt i kraft föreslås att
Fastighetsmäklarenämnden utses till behörig myndighet. För advokater föreslås
Sveriges advokatsamfund som behörigt organ.
Promemorians lagförslag
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagan-de av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet
Härigenom föreskrivs att i 1 § av lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet skall införas ett andra stycke av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Behöver någon få en uppgift bekräftad med ed, antingen av honom själv eller av
någon annan, för att i utlandet ta till vara sin rätt till arv, försäkring,
pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan rättighet som tillkommer
honom, får sådan ed tas upp av tingsrätt.
Vad som sägs i första
stycket gäller också den
som för att få idka näring
inom EES-området behöver
med ed bekräfta att han
inte varit försatt i
konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar
Härigenom föreskrivs att i 9 § lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar skall införas ett andra stycke av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Regeringen eller den mydighet som regeringen bestämmer får uppdra åt
auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra dokument för
handelsändamål, som kan behövas på grund av internationella överenskommelser
eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel av varor.
Vad som sägs i första
stycket gäller också sådana
intyg för enskilda
personer om faktiskt
utövande av verksamhet
som behövs för att få idka
näring inom EES-området.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Remissammanställning över promemorian Implementering av vissa direktiv enligt
EES-avtalets bilaga VII
1. Remissinstanserna
Remiss över promemorian Implementering av vissa direktiv enligt EES-avtalets
bilaga VII har avgetts av Hovrätten för Västra Sverige, Domstolsverket,
Kommerskollegium, Statistiska Centralbyrån, Konkurrensverket, Kammarkollegiet,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Stockholms Handelskammare, Sveriges
Advokatsamfund, Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Köpmannaförbund.
2. Allmänna synpunkter på promemorian
Domstolsverket lämnar förslagen utan erinran.
Svenska Arbetsgivareföreningen tillstyrker förslagen.
Konkurrensverket konstaterar sammanfattningsvis att risken för att förslagen
skulle kunna få ur konkurrenssynpunkt snedvridande effekter på den svenska
marknaden torde vara mycket liten. Den kommande implementeringen av
EG-direktiven syftar allmänt till att främja konkurrensen inom hela EES. Med
utgångspunkt i de intressen som Konkurrensverket enligt sin instruktion i första
hand skall tillvarata, är det i sammanhanget viktigt att eventuella
diskriminerande regler vad gäller rätten för andra medborgare i EES-länderna att
etablera sig och driva verksamhet i Sverige undanröjs. Så har också redan skett,
anför Konkurrensverket.
Konkurrensverket anser att det är angeläget att regler utformas som gör att
etablering underlättas inom hela EES. Klara och enkla regler för hur nödvändiga
intyg och andra bevis kan erhållas är därvid av vikt. Konkurrensverket har inte
haft anledning att erinra mot de i promemorian framförda förslagen i dessa
delar.
Sveriges Köpmannaförbund kan i avvaktan på att en harmonisering uppnås inom EES
ställa sig bakom förslagen i remissen om hur olika krav på intyg över god
vandel, konkursfrihet och yrkeskompetens under en övergångstid kan
tillhandahållas.
3. Skötsamhetsbevis och bevis om god vandel
Hovrätten för Västra Sverige har inga synpunkter på promemorians förslag om att
ett utdrag ur polisregistret skall uppfylla vissa direktivs krav på sk
skötsamhetsbevis. Hovrätten påpekar dock att ett utdrag enligt
polisregisterlagstiftningen endast kan avse den enskilde själv och att det
enligt vissa direktiv fordras också att den enskilde visar att de familje-
medlemmar som han lever med uppfyller kraven på skötsamhet och god vandel.
Hovrätten påpekar att något sådant bevis torde den enskilde fn inte kunna utfå.
Inte heller torde familjemedlem kunna få sådant utdrag beträffande sig själv om
inte han eller hon är i behov av ett utdrag för att ta till vara sin egen rätt.
En författningsändring bör därför övervägas enligt Hovrätten.
4. Konkursfrihet
Domstolsverket noterar i fråga om upptagande av ed vid tingsrätt att det i
promemorian inte sägs något om hur tingsrättens "handling om att sökanden inte
varit försatt i konkurs" bör utformas.Normalt torde tingsrätten upprätta ett
protokoll över sammanträdet där eden avläggs. Domstolsverket anser att det hade
varit av värde om i promemorian berörts huruvida ett sådant protokoll kan antas
uppfylla de krav som brukar ställas i medlemsländerna inom EU.
Domstolsverket anser också att om edsupptagning enligt förslaget kan väntas få
en viss omfattning bör övervägas om förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarnas bör ändras så att domstol kan ta ut ansökningsavgift.
5. Yrkeskompetens
Statistiska Centralbyrån har inga synpunkter på de förslag som presenteras i
promemorian.Statistiska Centralbyrån vill dock påpeka att ISIC, som används i
direktiven för att avgränsa de verksamheter som direktiven berör, har
reviderats. De grupper/koder enligt ISIC som nämns i direktiven hänför sig till
olika versioner av ISIC beroende på vilket år direktivet är utfärdat. Vad gäller
den svenska näringsgrensindelningen, SNI är endast den version av SNI som
fastställdes 1969 direkt knuten till ISIC. Man kan därför inte generellt hävda
att den internationella näringsgrensindelningen direkt kan utläsas ur SNI.
Stockholms Handelskammare har anfört följande om uppgiften att utfärda bevis om
faktiskt utövande av näringsverksamhet:
De i promemorian behandlade bevis om faktiskt utövande av verksamhet avser
enskilda personers förhållanden. Detta faktum, med beaktande av avsaknaden av
möjlighet till överklagande, gör det svårt att förutse alla situationer som kan
uppstå. Ett avslag torde innebära ett allvarligt hinder för den enskildes
utveckling av sin yrkesverksamhet.
Det finns idag inget underlag för att inom handelskammaren förutse
handläggningsrutiner eller kostnader härför. Alla kostnader för handläggningen
måste bäras den de sökande personerna. Blir det ett mycket lågt antal
ansökningar kan ett decentraliserat utfärdande visa sig alltför kostsamt varför
en regionaliserad eller centraliserad handläggning införs.
Handelskammaren ser med stor osäkerhet på handläggning av bevis på ansökan av
till Sverige inflyttade personer. Språksvårigheter, svårighet att bedöma
intygsgivarens trovärdighet och brist på registreringar kan göra det faktiska
utövandet av näringsverksamhet omöjligt att fastställa på objektiva grunder.
Handelskammaren anser det därför helt nödvändigt att en möjlighet för sökanden
att överklaga ett avslag eller att handelskammaren kan hänskjuta ärendet till
myndighet för avgörande införs. I annat fall måste handelskammarna avstå från
uppgiften att utfärda bevis om faktiskt utövande av näringsverksamhet.
6. Direktiv 67/43 EEG
Kammarkollegiet vill generellt framhålla att myndighet som får till uppgift att
utfärda bevis bör ges rätt att ta ut en avgift av sökande som fullt ut täcker
myndighetens kostnader för att fullgöra uppgiften.
6.1 Fastighetsmäklare
Kammarkollegiet tillstyrker förslaget såvitt gäller fastighetsmäklare utom
beträffande en detalj. Kollegiet anmärker att inte alla fastighetsmäklare kommer
att vara registrerade hos den nya Fastighetsmäklarnämnden. Undantag kommer att
göras för mäklare som förmedlar enbart upplåtelser av bostadsrätter i en
bostadsrättsförening ansluten till en riksorganisation eller regional
organisation för bostadsrättsföreningar.
6.2 Advokater
Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt att varken styrelsen för samfundet
eller dess disciplinnämnd har ansetts vara myndighet såvitt gäller handlingars
och uppgifters offentlighet. Samfundet har i sig ingen skyldighet att
offentliggöra disciplinbeslut i vidare mån än vad som följer av skyldigheten att
tillställa bl.a. Justitiekanslern beslut i disciplinärenden. Hovrätten
ifrågasätter om inte en särskild lagreglering krävs för den nu aktuella
uppgiften för samfundet.
Sveriges Advokatsamfund har inte något att erinra mot förslaget att samfundet
skall vara organ, som har att utfärda bevis enligt direktivet 67/43 EEG om att
disciplinära åtgärder inte vidtagits mot en ledamot. Samfundet noterar därvid
att den enda disciplinära åtgärd som torde beröras av direktivet är uteslutning.
6.3 Tolkservice
Kammarkollegiet tillstyrker att kollegiet utses till behörig myndighet att
utfärda bevis för tolkar och översättare. Kollegiet vill dock understryka att
auktorisation som tolk eller översättare inte är något generellet krav för att
utöva respektive yrke i Sverige. Det är enbart de auktoriserade yrkesutövarna
som omfattas av kollegiets tillsyn och eventuella diciplinära åtgärder och det
är således endast för dessa som kollegiet har möjlighet att utfärda bevis. För
övriga yrkesverksamma tolkar och översättare saknas denna möjlighet, anför
kollegiet.
6.4 Övriga verksamheter
Hovrätten för Västra Sverige har påpekat att det för de verksamheter som
omfattas av direktivet 67/43 EEG och som är oreglerade inte lämnas förslag på
åtgärder. Hovrätten anför att det för personer som är verksamma inom dessa
områden kan uppstå svårigheter att visa att de inte varit föremål för några
yrkesmässiga eller förvaltningsmässiga disciplinära förfaranden. Enligt
hovrättens mening bör man därför överväga införandet av en möjlighet för dem att
avlägga ed för att bekräfta att de inte varit föremål för här aktuella
förfaranden.
7. Möjligheten för enskilda personer att skaffa sig information om innehållet i
direktiven
Kommerskollegium instämmer i att den enklaste formen av information bör kunna
erhållas hos folkbiblioteken. I övrigt torde erforderlig information kunna
erhållas från kollegiets EuropaInfo eller genom Euro Info Centre-nätverket.
Grossistförbundet Svensk Handel framhåller problemen för företag och enskilda
att få kunskap om vad som gäller och vilka krav som ställs av olika länder.
Enligt förbundets uppfattning bör klargöras att svensk myndighet bör åläggas
ansvaret för insamling och vidareförmedling av denna information.
Sveriges Köpmannaförbund anser att det är viktigt att berörda parter på ett
effektivt sätt får kännedom om de nya regler som EES-avtalet för med sig. En
stor informationsuppgift åvilar då förutom regeringen även berörda myndigheter
och organisationer.
NÄRINGSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994
Närvarande: Statsministern Carlsson, statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Heckscher
_______________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:39