Post 6823 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:129 ·
Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.
Ansvarig myndighet: Civildepartementet
Dokument: Prop. 129
Regeringens proposition
1994/95:129
Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.
Prop.
1994/95:129
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 december 1994
Ingvar Carlsson
Marita Ulvskog
(Civildepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i kyrkolagen (1992:300) som innebär att
reglerna om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i kommunallagen (1991:900).
Anpassningen görs med utgångspunkt i att Svenska kyrkan är ett
evangelisk-lutherskt trossamfund och med hänsynstagande till den på lokalplanet
rådande kyrkokommunala strukturen.
Ändringarna innebär i huvudsak följande.
- Den kyrkokommunala kompetensen tydliggörs genom att lokaliserings- och
likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet skrivs in i lagen.
- Möjligheterna att delegera ärenden, både från fullmäktige till nämnder och
inom nämnderna, utökas.
- Reglerna om kyrkofullmäktiges arbetsformer förenklas och förtydligas.
- Reglerna om jäv i kyrkorådet och andra nämnder utformas efter förebild av
förvaltningslagens jävsregler.
- Det införs nya regler om ekonomihantering och revision i syfte att förbättra
budgethantering, redovisning och resultatuppföljning.
- Reglerna om kommunalbesvär utformas på ett sätt som tydligare framhäver
kommunalbesvärens särdrag.
- Instansordningen för kommunalbesvärsmål enligt kyrkolagen ändras på
motsvarande sätt som skett i kommunallagen.
Vidare behandlas frågan om tystnadsplikt för diakoner. Någon utvidgning av
tystnadsplikten föreslås inte.
Slutligen behandlas några kyrkokommunala frågor som 1993 och 1994 års
kyrkomöten har aktualiserat.
Därutöver görs också en justering i kommunallagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 4
2 Lagtext.................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) 46
3 Ärendet och dess beredning............... 47
4 Anpassning av lagstiftningen om kyrkliga kommuner till den nya
kommunallagen............................ 48
5 Den kyrkokommunala kompetensen........... 50
6 Återkallande av förtroendeuppdrag........ 52
7 Ekonomiska förmåner till förtroendevalda. 54
8 Utökad delegering........................ 55
9 Kyrkofullmäktiges arbetsformer........... 56
10 Kyrkokommunalt partistöd................. 57
11 Skärpta jävsregler....................... 58
12 Ekonomisk förvaltning och revision....... 60
13 Bestämmelser om överklagande............. 63
13.1 Instansordningen................ 63
13.2 Laglighetsprövning.............. 64
14 Närvaro- och yttranderätt i vissa utskott och nämnder 66
15 Val av utskott i kyrkoråd m.m............ 67
16 Tystnadsplikt för diakoner............... 68
17 Författningskommentar.................... 70
17.1 Förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) 70
17.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) 85
Bilaga Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Kyrkobe-
redningens delbetänkande Vissa kyrkofrågor
(SOU 1993:46)........................ 86
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 15 december 1994 ..........................87
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs i fråga om kyrkolagen (1992:300)
dels att 11, 13, 17, 19, 20 och 22 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 24 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 14, 19, och 21 §§, 14 kap. 5 och
8 §§, 15 kap. 9 §, 16 kap. 4 §, 18 kap. 4 §, 23 kap. 8 §, 24 kap. 6 §, 25 kap. 8
§, 26 kap. 5 §, 33 kap. 8, 24, och 30 §§, 34 kap. 14 §, 37 kap. 21 §, 42 kap. 8
§, 43 kap. 10 §, 44 kap. 11, 12 och 19 §§, 45 kap. 29 §, 46 kap. 10 § och 47
kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 4 kap. 10 och 11 §§,
och 12 kap. 9 a §, sex nya kapitel, 11, 13, 17, 19, 20 och 22 kap., samt närmast
före 4 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Övriga bestämmelser
10 §
Föreskrifter om den
kyrkokommunala
organisationen under
krig eller krigsfara
finns i lagen
(1988:97) om
förfarandet hos
kommunerna,
förvaltningsmyn-
digheterna och
domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.
11 §
Föreskrifter om rätt för
kyrkliga kommuner att
uppdra beslutanderätten
i vissa anställnings-
frågor till en
sammanslutning av
kyrkliga kommuner
finns i kommunala
delegationslagen
(1954:130).
5 kap.
24 §
Beslut, som under Beslut, som under
tiden från beslutet om tiden från beslutet om
indelningsändring indelningsändring
eller, om eller, om
indelningsdelegerade indelningsdelegerade
skall utses enligt 22 skall utses enligt 22
§, från valet av §, från valet av
delegerade och till delegerade och till
dess att ändringen dess att ändringen
träder i kraft fattas träder i kraft fattas
av kyrkofullmäktige, av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman, kyrkorådet kyrkostämman, kyrkorådet
eller en annan nämnd, eller en annan nämnd,
får överklagas enligt får överklagas enligt
föreskrifterna i 22 föreskrifterna i 22
kap. 1-3 §§. Också en kap. 1-10 §§. Också en
annan församling som annan församling som
berörs av indel- berörs av indel-
ningsändringen och den ningsändringen och den
som är folkbokförd i en som är folkbokförd i en
sådan församling får sådan församling får
klaga över beslutet. I klaga över beslutet. I
fråga om överklagandet fråga om överklagandet
tilllämpas i övrigt 22 tilllämpas i övrigt 22
kap. 4-6 §§. kap.
11-15 §§.
Ett beslut Ett beslut
varigenom kammarrätten varigenom länsrätten har
har bifallit bifallit överklagandet
överklagandet eller eller förbjudit att det
förbjudit att det överklagade beslutet
överklagade beslutet verkställs, får över-
verkställs, får över- klagas också av en
klagas också av en annan församling som
annan församling som berörs av indel-
berörs av indel- ningsändringen och av
ningsändringen och av den som är folkbokförd i
den som är folkbokförd i en sådan församling.
en sådan församling.
8 kap.
1 §
Föreskrifter om Föreskrifter om
pastoratssamfälligheter pastoratssamfälligheter
och om vilka för- och om vilka för-
samlingsangelägenheter samlingsangelägenheter
som en sådan som en sådan
samfällighet skall sköta samfällighet skall sköta
samt om samt om
flerpastoratssamfällig- flerpastoratssamfällig-
heter finns i 11 kap. heter finns i 11 kap.
3 § andra stycket och 4 7 § andra stycket och 8
§. §.
9 kap.
14 §
Följande föreskrifter i Följande föreskrifter i
denna lag om denna lag om
kyrkofullmäktige m.m. i kyrkofullmäktige m.m. i
församling tillämpas på församling tillämpas på
indelningsdelegerade: indelningsdelegerade:
12 kap. 8 och 9 §§ om 12 kap. 8-9 a §§ om
uppdragets upphörande, uppdragets upphörande,
12 kap. 10 § om 12 kap. 10 § om
ledighet från ledighet från
anställning, anställning,
12 kap. 11 § om 12 kap. 11 § om
ekonomiska förmåner, ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om 12 kap. 12 § om
omröstning, omröstning,
12 kap. 13 § om 12 kap. 13 § om
reservation, reservation,
13 kap. 10 § första och 13 kap. 9, 11 och 12 §§
andra styckena, 11 § om hur sammanträdena
första stycket och 12 § kungörs,
om hur sammanträdena
kungörs,
13 kap. 13-15 §§ om 13 kap. 13-15 §§ om
ersättarnas tjänstgöring, ersättarnas tjänstgöring,
13 kap. 16 § om 13 kap. 16 § om
beslutförhet, beslutförhet,
13 kap. 17 § om jäv, 13 kap. 17 § om jäv,
13 kap. 24 § om
avbrutna sammanträden,
13 kap. 25 § om 13 kap. 26 § om
bordläggning, bordläggning,
13 kap. 26 och 27 §§ om 13 kap. 27 och 28 §§ om
offentlighet och offentlighet och
ordning vid samman- ordning vid samman-
trädena, trädena,
13 kap. 28-30 §§ om hur 13 kap. 29-33 §§ om hur
ärendena avgörs m.m., ärendena avgörs m.m.,
13 kap. 31-33 §§ om 13 kap. 34-40 §§ om
interpellation och interpellationer och
frågor, frågor,
13 kap. 34-38 §§ om 13 kap. 41-46 §§ om
protokollet, protokollet,
19 kap. 7 § om 19 kap. 7 § om
fastställande av fastställande av
budget. budget.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och kyrkorådet skall avse
indelningsdelegerade respektive arbetsutskottet eller en kommitté som avses i 13
§.
2. Föreskrifterna i 13 kap. 13-15 §§ om ersättarnas tjänstgöring gäller också
när en delegerad som inte har utsetts vid proportionellt val har avgått och
fyllnadsval ännu inte har ägt rum.
3. En interpellation får framställas, förutom till ordföranden i arbets-
utskottet eller en kommitté som avses i 13 §, också till ordföranden i
kyrkorådet, någon annan nämnd eller beredning i en församling eller en kyrklig
samfällighet som berörs av indelningsändringen.
4. Tillkännagivanden och kungörelser skall anslås på anslagstavlan i varje
församling och kyrklig samfällighet som berörs av indelningsändringen.
Kungörelser skall införas i de tidningar i vilka de församlingar som berörs av
indelningsändringen inför sina tillkännagivanden.
5. Så snart delegerades protokoll har justerats, skall avskrift av protokollet
överlämnas till arbetsutskottet och till församlingarnas och de kyrkliga
samfälligheternas kyrkoråd samt utdrag av protokollet tillställas de kommittéer
eller nämnder åt vilka har uppdragits att verkställa delegerades beslut.
19 §
Följande föreskrifter i Följande föreskrifter i
denna lag om kyrkoråd denna lag om kyrkoråd
m.m. i församling till- m.m. i församling till-
ämpas på arbetsutskottet ämpas på arbetsutskottet
eller på en kommitté: eller på en kommitté:
12 kap. 5 och 6 §§ om 12 kap. 5 och 6 §§ om
valbarhet, valbarhet,
12 kap. 8 och 9 §§ om 12 kap. 8-9 a §§ om upp-
uppdragets upphörande, dragets upphörande,
12 kap. 10 § om 12 kap. 10 § om
ledighet från ledighet från
anställning, anställning,
12 kap. 11 § om 12 kap. 11 § om
ekonomiska förmåner, ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om 12 kap. 12 § om
omröstning, omröstning,
12 kap. 13 § om 12 kap. 13 § om
reservation, reservation,
17 kap. 13 § om 17 kap. 13 § om
ledamots avgång, ledamots avgång,
17 kap. 16 § om tid och 17 kap. 16 § om tid och
plats för sammanträden, plats för sammanträden,
17 kap. 19 § om 17 kap. 19 § om
ersättarnas tjänstgöring, ersättarnas tjänstgöring,
17 kap. 20 § om 17 kap. 20 § om
beslutförhet, beslutförhet,
17 kap. 21 § om jäv, 17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 22 § om 17 kap. 24 § om
ärendenas avgörande och ärendenas avgörande och
protokollet, protokollet,
17 kap. 23 § andra 17 kap. 25 § andra
stycket om delgivning. stycket om delgivning.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifter om kyrkofullmäktige och kyrkorådet skall avse in-
delningsdelegerade respektive arbetsutskottet eller en kommitté.
2. Utöver ledamot och ersättare i indelningsdelegerade är bara den valbar som
är folkbokförd inom området för församlingen eller den kyrkliga samfälligheten
enligt den nya indelningen.
3. Tillkännagivanden skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig
samfällighet som berörs av indelningsändringen.
21 §
I fråga om överklagande I fråga om överklagande
av beslut av kyrkliga av beslut av kyrkliga
indelningsdelegerade, indelningsdelegerade,
arbetsutskottet eller arbetsutskottet eller
en kommitté tillämpas 22 en kommitté tillämpas 22
kap. kap.
1-4 §§. Beslut får 1-12 §§. Beslut får
överklagas också av överklagas också av
varje församling eller varje församling eller
kyrklig samfällighet kyrklig samfällighet
som berörs av som berörs av
indelningsändringen och indelningsändringen och
av den som är av den som är
folkbokförd i en sådan folkbokförd i en sådan
församling. församling.
I fråga om I fråga om
överklagande av beslut överklagande av beslut
av kammarrätten tilläm- av länsrätten eller kam-
pas 22 kap. 5 §. Ett marrätten tillämpas 22
beslut, varigenom kap. 14 §. Ett beslut,
kammarrätten har varigenom länsrätten
bifallit överklagandet eller kammarrätten har
eller förbjudit att det bifallit överklagandet
överklagade beslutet eller förbjudit att det
verkställs, får också överklagade beslutet
överklagas av en verkställs, får också
församling eller överklagas av en
kyrklig samfällighet församling eller
som berörs av kyrklig samfällighet
indelningsändringen och som berörs av
av den som är indelningsändringen och
folkbokförd i en sådan av den som är
församling. folkbokförd i en sådan
församling.
Föreskrifterna i 22 Föreskrifterna i 22
kap. 6 § om rättelse av kap. 15 § om rättelse av
verkställighet tillämpas verkställighet tillämpas
i fråga om beslut av i fråga om beslut av
indelningsdelegerade, indelningsdelegerade,
arbetsutskottet eller arbetsutskottet eller
av en kommitté. av en kommitté.
Föreslagen lydelse
11 kap. Allmänt om församlingar samt kyrkliga samfälligheter på lokal nivå
Församlingens befogenheter
1 § En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar ha hand om
de församlingsangelägenheter som har anknytning till församlingens eller de
berörda församlingarnas områden eller till deras medlemmar.
2 § En församling skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga
skäl för något annat.
3 § En församling får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som är till
nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga skäl för det.
4 § Med församlingsangelägenheter avses i 1 § frågor om
1. främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och
evangelisation,
2. anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara
byggnadstillbehör, är avsedd för kyrkobyggnad, församlingshus och andra
församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål,
3. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra
församlingslokaler,
4. anskaffande av lös egendom som inte är byggnadstillbehör, för kyrkligt
ändamål till de byggnader och lokaler som anges i 5,
5. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt någon annan
mark för kyrkligt ändamål än som anges i 3,
6. anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte regeringen för
särskilt fall beslutar att uppgiften skall skötas av en borgerlig kommun, samt
underhåll av kyrkotomt,
7. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen.
5 § Om vissa församlingsangelägenheter finns det särskilda föreskrifter.
Församlingar i enförsamlingspastorat
6 § När en församling utgör ett pastorat (enförsamlingspastorat), sköter
församlingen själv alla de församlingsangelägenheter som anges i 4 §.
Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars enligt denna lag
eller annan författning sköts av pastoratet.
Församlingar i flerförsamlingspastorat, pastoratssamfälligheter och
flerpastoratssamfälligheter
7 § När flera församlingar utgör ett pastorat (flerförsamlingspastorat) sköter
varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i 4 § 1 och 2.
De församlingsangelägenheter som anges i 4 § 3-7 skall skötas av en kyrklig
samfällighet som består av samtliga församlingar i pastoratet
(pastoratssamfällighet). Stiftsstyrelsen får dock besluta att angelägenheterna
skall skötas av en sådan kyrklig samfällighet som anges i 8 §.
Pastoratssamfälligheten skall också sköta de angelägenheter som annars enligt
lag eller annan författning sköts av pastoratet.
8 § En pastoratssamfällighet får också sköta de ekonomiska församlingsangelä-
genheter som anges i 4 § 1 och 2 (total pastoratssamfällighet).
Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet för att
sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 4 §
1-7 (flerpastoratssamfällighet) eller alla sådana angelägenheter (total
flerpastoratssamfällighet).
Sådana flerpastoratssamfälligheter får även bildas för angelägenheter som
annars enligt lag eller annan författning sköts av pastoraten.
9 § Överlämnas en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som
anges i 4 § 1-7 till en flerpastoratssamfällighet, får ändå en total
pastoratssamfällighet bildas eller bestå för att sköta de återstående ekonomiska
församlingsangelägenheterna.
Kyrkliga samfälligheter som avses i 8 § andra stycket får inte ha hand om
sådana angelägenheter som skall skötas av stiftssamfälligheten.
10 § Föreskrifter om hur olika pastoratssamfälligheter och flerpastoratssam-
fälligheter bildas finns i 8 kap.
11 § En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar i kyrkorummet utan
att församlingen först har godkänt dessa.
En församling får hos samfälligheten väcka ärenden om underhåll eller andra
åtgärder som avser kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler.
12 § Föreskrifterna i 1-3 §§ gäller också pastoratssamfälligheter och
flerpastoratssamfälligheter.
Beslutanderätten i församlingar och kyrkliga samfälligheter
13 § I en församling utövas beslutanderätten av kyrkofullmäktige eller på
kyrkostämma, om inte något annat följer av 17 §.
14 § I församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar skall
beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige.
15 § Om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling med
kyrkofullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall beslutanderätten
fortfarande utövas av fullmäktige.
Fullmäktige får dock besluta att församlingens beslutanderätt skall utövas av
kyrkostämma.
16 § Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäktige.
Förslag om att upphäva ett sådant beslut får inte väckas i fullmäktige förrän
tre år har förflutit sedan ledamöterna i fullmäktige började sin tjänstgöring.
17 § Ingår en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i en total
pastoratssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, får
stiftsstyrelsen besluta att församlingens beslutanderätt skall utövas av ett
direktvalt kyrkoråd, om församlingen begär det.
18 § Beslut om att avskaffa eller införa kyrkofullmäktige enligt 15 eller 16 §
eller att beslutanderätten skall utövas av ett direktvalt kyrkoråd enligt 17 §
skall tillämpas från och med året efter det år då val av kyrkofullmäktige nästa
gång förrättas i hela landet.
Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret.
19 § Stiftsstyrelsen skall genast underrättas om beslut enligt 15 § andra
stycket och 16 §.
Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslut enligt 18 §.
20 § I en pastorats- eller flerpastoratssamfällighet utövas beslutanderätten av
församlingsdelegerade. Om samfälligheten är total, utövas dock beslutanderätten
av kyrkofullmäktige.
Förvaltningen och verkställigheten i församlingar och kyrkliga samfälligheter
21 § I en församling skall kyrkorådet och övriga nämnder svara för
förvaltningen.
Nämnderna bereder också ärenden som skall avgöras av kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman. För en sådan uppgift kan fullmäktige eller stämman tillsätta en
särskild beredning bestående av en eller flera personer.
22 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får uppdra åt kyrkorådet eller någon
annan nämnd att i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslut i ett visst
ärende eller i vissa grupper av ärenden, om inte något annat följer av lag eller
någon annan författning.
Ett sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet
eller i övrigt av större vikt.
I samband med att budgeten fastställs eller anslag annars beviljas får
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman uppdra åt kyrkorådet eller någon annan nämnd
att genomföra en viss verksamhet inom ramen för de riktlinjer eller andra
generella beslut om verksamheten som fullmäktige eller stämman har fastställt,
om inte något annat följer av lag.
23 § I en pastorats- eller flerpastoratssamfällighet skall kyrkorådet och övriga
nämnder svara för förvaltningen och verkställigheten.
Nämnderna bereder också ärenden som skall avgöras av kyrkofullmäktige eller
församlingsdelegerade. Föreskrifterna i 21 § andra stycket om en särskild
beredning och i 22 § första stycket om uppdrag att i fullmäktiges eller
kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa frågor tilllämpas också i
samfälligheten.
Arkiv
24 § I arkivlagen (1990:782) finns föreskrifter om församlingars och kyrkliga
samfälligheters arkiv.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
9 a §
Kyrkofullmäktige,
kyrkostämman eller
församlingsdelegerade
får återkalla uppdraget
för en förtroendevald
som valts av full-
mäktige, stämman eller
delegerade, om den
förtroendevalde
1. har vägrats
ansvarsfrihet, eller
2. genom en dom som
har vunnit laga kraft
har dömts för ett brott
för vilket det är före-
skrivet fängelse i två år
eller däröver.
Föreslagen lydelse
13 kap. Kyrkofullmäktige i församling
Grundläggande föreskrifter om val av kyrkofullmäktige
1 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. finns föreskrifter om
1. indelning i valdistrikt,
2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,
3. utseende av ersättare, samt
4. förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under tjänst-
göringstiden och när en ersättare har inträtt som ordinarie ledamot i
fullmäktige eller av annan anledning har avgått som ersättare.
Antalet ledamöter och ersättare
2 § Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet skall
bestämmas till ett udda tal och till minst
15 i församling med 5 000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller därunder,
19 i församling med över 5 000 till och med 10 000 röstberättigade
kyrkomedlemmar,
25 i församling med över 10 000 röstberättigade kyrkomedlemmar.
Vid tillämpningen av första stycket skall den som har upptagits i gällande
röstlängd anses som röstberättigad.
3 § När kyrkofullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om
antalet ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast underrättas om
beslutet.
Om fullmäktige beslutar att antalet ledamöter skall ändras, skall beslutet
tillämpas först när val av fullmäktige nästa gång förrättas i hela landet.
Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall
genast underrättas om beslutet.
4 § För ledamöterna skall ersättare utses till det antal som kyrkofullmäktige
bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.
Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser
som varje parti får i församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet tal,
avrundas detta till närmast högre hela tal.
När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet
ersättare. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.
Beslutar fullmäktige om ändring av antalet ersättare tillämpas 3 § andra
stycket.
Valperiodens längd
5 § Ledamöter och ersättare väljs för tre år räknat från och med den 1 januari
året efter det år då valet har ägt rum.
Ordförandeskapet
6 § Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller
flera vice ordförande.
Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.
När sammanträdena skall hållas m.m.
7 § Kyrkofullmäktige bestämmer när ordinarie sammanträden skall hållas.
Sammanträde skall också hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av
fullmäktiges ledamöter begär det eller när ordföranden anser att det behövs.
8 § Vid sammanträde före december månads utgång förrättar kyrkofullmäktige val
till de befattningar inom församlingen som blir lediga vid årets slut.
Det år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet skall valen förrättas
av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar också andra val som ankommer på
fullmäktige och avser tid efter utgången av det nämnda året.
Hur sammanträdena kungörs
9 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda.
Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt
uppgift om de ärenden som skall behandlas.
När sammanträde skall hållas första gången sedan beslutanderätten har
uppdragits åt fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valda ordföranden
i kyrkostämman.
10 § Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen på
församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid också lämnas till varje
ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt.
11 § Uppgift om tid och plats för sammanträdet samt, om kyrkofullmäktige har
bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall också minst en
vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de ortstidningar som
fullmäktige beslutar.
Om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna begär att uppgiften skall
införas i en viss ortstidning, skall uppgiften införas i den tidningen.
12 § Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras på det sätt som
föreskrivs i 10 § och 11 § första stycket, skall kungörelsen med uppgift om
ärendet anslås senast vardagen före sammanträdesdagen. Dessutom skall
kungörelsen på ett lämpligt sätt lämnas till varje ledamot och ersättare så, att
den kan antas nå dem inom samma tid.
Ersättarnas tjänstgöring
13 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller att
vidare delta i ett sammanträde, skall en ersättare tjänstgöra i ledamotens
ställe.
14 § Ersättarna skall tjänstgöra enligt den ordning som har bestämts mellan
ersättarna.
En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock företräde oberoende av
turordning.
En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund av jäv, får åter tjänstgöra
sedan ärendet har handlagts.
I fråga om företrädesordningen tillämpas i övrigt de föreskrifter i vallagen
(1972:620) som gäller för ersättare i kommunfullmäktige.
15 § En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller till fortsatt
sammanträde, har rätt att tjänstgöra också om en ersättare har inträtt i hans
ställe.
En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av
något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte tjänstgöra vid
sammanträdet.
Beslutförhet
16 § Kyrkofullmäktige får handlägga ett ärende bara om mer än hälften av
ledamöterna är närvarande. Fullmäktige får dock föreskriva att interpellationer
och frågor får besvaras även om färre ledamöter är närvarande.
Om en ledamot enligt 17 § eller 20 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får
fullmäktige handlägga detta också om antalet närvarande ledamöter på grund av
jävet inte uppgår till vad som föreskrivs i första stycket.
Jäv
17 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen
rör ledamoten själv eller ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon
eller någon annan närstående. Föreskrifter om jäv i samband med revision finns i
20 kap. 4 §.
Föreskrifterna i 17 kap. 21 § andra-fjärde styckena om verkan av jäv skall
tillämpas också på kyrkofullmäktige. Därvid skall vad som sägs om kyrkoråd i
stället gälla kyrkofullmäktige.
Rätt och skyldighet för utomstående att medverka
18 § Kyrkoherden har rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten vid
kyrkofullmäktiges sammanträden. Kyrkofullmäktige får bestämma att också andra
skall ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten.
Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de anställda i
församlingen är skyldiga att lämna upplysningar vid kyrkofullmäktiges
sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot
det på grund av sekretess enligt lag.
Ärendenas art och beredning
19 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som väckts av
1. kyrkorådet eller någon annan nämnd, om inte något annat är föreskrivet i
lag,
2. ledamot genom motion,
3. regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet,
stiftsstyrelsen eller egendomsnämnden,
4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revis-
ionsuppdraget, eller
5. beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.
20 § Innan kyrkofullmäktige avgör ett ärende skall det ha beretts av den nämnd
eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som
fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet.
Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd eller beredning dit
ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen få tillfälle
att yttra sig i ärendet innan det avgörs.
Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har be-
retts av någon annan än rådet.
Kyrkorådet skall lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte någon
annan nämnd eller beredning har gjort det.
21 § Kyrkofullmäktige får behandla revisionsberättelsen utan föregående
beredning.
Om en förtroendevald har vägrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också utan
ytterligare beredning besluta att den förtroendevaldes uppdrag skall återkallas
enligt 12 kap. 9 a §.
22 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har beretts, om
samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.
23 § Kyrkofullmäktige får förrätta val utan föregående beredning.
Beredning behövs inte heller för ärenden som avser ändring av antalet
ledamöter eller ersättare i kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelse från
uppdrag som ledamot eller ersättare i fullmäktige, i rådet eller i någon annan
nämnd eller som revisor eller revisorsersättare.
24 § En motion bör beredas så, att kyrkofullmäktige kan fatta beslut om den inom
ett år från det att motionen väcktes. Om beredningen inte kan avslutas inom
denna tid, skall detta och vad som har framkommit vid beredningen anmälas till
fullmäktige vid sammanträde inom samma tid. Fullmäktige får då avskriva motionen
från vidare handläggning.
Opinionsundersökningar
25 § Kyrkofullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett
ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter från
röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom folkomröstning,
opinionsundersökning eller liknande förfarande.
Fullmäktige får därvid anlita valnämnden i kommunen, om nämndens verksamhet i
övrigt inte hindras och om kommunfullmäktige beslutar det.Kommunen har rätt att
få ersättning för de kostnader som föranleds av att en församling anlitar
valnämnden.
Bordläggning
26 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de
närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av tidigare
bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.
Ett bordlagt ärende skall behandlas på fullmäktiges nästa sammanträde, om
fullmäktige inte beslutar något annat.
Offentlighet vid sammanträdena
27 § Sammanträdena skall vara offentliga.
Kyrkofullmäktige får dock besluta att överläggningen i ett visst ärende skall
hållas inom stängda dörrar. Ersättarna får närvara vid en sådan överläggning
också om de inte tjänstgör.
Ordning vid sammanträdena
28 § Ordföranden leder kyrkofullmäktiges sammanträden och ansvarar för ordningen
vid sammanträdena.
Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter
tillsägelse.
Hur ärendena avgörs m.m.
29 § Ordföranden skall se till att ett ärende inte avgörs utan att föreskrif-
terna i 9-12 §§ om kungörelse och 20 § om beredning har iakttagits.
Ett brådskande ärende får dock avgöras trots att det inte har kungjorts enligt
9-12 §§, om samtliga närvarande ledamöter beslutar det.
Att brådskande ärenden i vissa fall får avgöras utan beredning framgår av
22 §.
30 § När överläggningen är avslutad lägger ordföranden fram förslag till beslut.
Förslaget skall utformas så att det kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden
redovisar därefter sin uppfattning om vad som har beslutats och befäster
beslutet med klubbslag, om inte omröstning begärs.
31 § Om omröstning begärs, skall den ske öppet, utom i ärenden som avser val
eller anställning av personal.
32 § Om inte något annat är särskilt föreskrivet bestäms utgången genom enkel
majoritet.
33 § Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
I ärenden som avser val eller anställning av personal fattas beslutet dock
genom lottning.
Interpellationer och frågor
34 § Interpellationer skall avse ämnen som hör till kyrkofullmäktiges, en nämnds
eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte avse ärenden som
rör myndighetsutövning mot någon enskild.
35 § Interpellationerna skall ha ett bestämt innehåll och vara försedda med
motivering. De bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för
församlingen.
36 § Kyrkofullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en interpellation
får ställas.
37 § Interpellationer får ställas av ledamöterna och riktas till ordföranden i
kyrkorådet, i en annan nämnd eller en fullmäktigeberedning, till kyrkoherden
såsom ledamot i kyrkorådet samt till de förtroendevalda som fullmäktige
bestämmer.
38 § För att inhämta upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Vad som sägs i
34, 36 och 37 §§ skall då tillämpas.
39 § En fråga skall ha ett bestämt innehåll. Den får vara försedd med en kort
inledande förklaring.
40 § När en fråga besvaras, får bara den som ställer frågan och den som svarar
delta i överläggningen.
Protokollet
41 § Vid sammanträde med kyrkofullmäktige skall protokoll föras på ordförandens
ansvar.
42 § Protokollet skall redovisa vilka ledamöter och ersättare som har
tjänstgjort och vilka ärenden som fullmäktige har handlagt.
43 § Protokollet skall för varje ärende redovisa
1. vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits tillbaka,
2. i vilken ordning ordföranden har lagt fram förslag till beslut,
3. genomförda omröstningar och hur de har utfallit,
4. vilka beslut som fattats,
5. vilka ledamöter som har deltagit i besluten och hur de har röstat vid öppna
omröstningar, samt
6. vilka reservationer som har anmälts mot besluten.
44 § I protokollet skall anges vilka interpellationer och frågor som har ställts
och vilka interpellationer och frågor som har besvarats.
45 § Ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på det
sätt som kyrkofullmäktige har bestämt.
46 § Senast på andra dagen efter justeringen skall denna tillkännages på
anslagstavlan.
Av tillkännagivandet skall det framgå var protokollet finns tillgängligt samt
vilken dag som det har anslagits. Tillkännagivandet får inte tas bort före över-
klagandetidens utgång.
Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas
särskilt.
Arbetsordningen
47 § Kyrkofullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas
handläggning.
48 § Arbetsordningen skall alltid innehålla föreskrifter om
1. antalet ledamöter i kyrkofullmäktige,
2. när sammanträden skall hållas,
3. anmälan av hinder att delta i sammanträden,
4. inkallande av ersättare och deras tjänstgöring,
5. vem som skall föra ordet till dess att en ordförande utsetts,
6. rätten att delta i fullmäktiges överläggningar,
7. förfarandet vid omröstning,
8. handläggningen av motioner, interpellationer och frågor, samt
9. formerna för justeringen av protokollet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
5 §
Föreskrifterna i 13 kap. 11 § om tillkännagivande i ortstidning gäller också för
sammanträden med kyrkostämman.
Beslut om i vilken
eller vilka
ortstidningar som
kyrkostämmans
sammanträden skall
tillkännages får fattas
för flera kalenderår,
dock inte för längre tid
än till utgången av det
år då val av
kyrkofullmäktige
förrättas nästa gång i
hela landet.
8 §
I fråga om kyrkostämman I fråga om kyrkostämman
tilllämpas tilllämpas
föreskrifterna i 12 föreskrifterna i 12
kap. 2, 12 och 13 §§ om kap. 2, 12 och 13 §§ om
förtroendevalda samt 13 förtroendevalda samt 13
kap. 8 § första stycket, kap. 17-24 och 26-48 §§
9 § första stycket, 10, om kyrkofullmäktige i
11, 17-22 och 24-40 §§ församling. Därvid skall
om kyrkofullmäktige i följande gälla.
församling. Därvid skall
följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och ledamot i kyrkofullmäktige skall i
stället avse kyrkostämman och röstberättigad kyrkomedlem.
2. Kyrkostämmans sammanträden skall alltid vara offentliga.
3. Omröstning skall vara sluten också i andra ärenden än ärenden om val eller
tillsättning av tjänst, om någon röstberättigad kyrkomedlem begär det.
4. I kyrkostämmans protokoll behöver inte redovisas vilka som har deltagit i
stämman eller hur var och en har röstat vid öppen omröstning.
15 kap.
9 §
I fråga om I fråga om
församlingsdelegerade församlingsdelegerade
tillämpas föreskrifterna tillämpas föreskrifterna
i 13 kap. 6-40 §§ om i 13 kap. 6-48 §§ om
kyrkofullmäktige i kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall församling. Därvid skall
följande gälla. följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse försam-
lingsdelegerade och samfällighetens kyrkoråd.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.
3. När sammanträde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas
kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den församling i
samfälligheten som har flest röstberättigade kyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte
finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens
kyrkostämma.
4. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd att
delta i delegerades överläggningar men inte i besluten föreligger bara vid
handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten
omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för en kyrkoherde att
delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.
16 kap.
4 §
I fråga om I fråga om
kyrkofullmäktige i kyrkofullmäktige i
kyrklig samfällighet kyrklig samfällighet
tillämpas föreskrifterna tillämpas föreskrifterna
i 13 kap. 5-40 §§ om i 13 kap. 5-48 §§ om
kyrkofullmäktige i kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall församling. Därvid skall
följande gälla. följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.
3. När sammanträde med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas
kungörelse om sammanträdet av den ordförande som anges i 15 kap. 9 § 3.
4. Om samtliga ersättare för en ledamot i fullmäktige är förhindrade att
inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde
inträder i ledamotens ställe den ersättare som enligt den för ersättarna
bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den
första platsen för partiet i församlingen eller i en sådan grupp av församlingar
som avses i 4 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. Om en sådan
ersättare inte kan tjänstgöra, inträder den ersättare som står i tur att
tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och så
vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare är förhindrade att i
en ledamots ställe inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i
sammanträdet, inträder en ersättare som har utsetts för partiet i en annan
församling eller grupp av församlingar efter den grund som nyss har sagts. Där-
vid har den ersättare företräde som har utsetts i den församling eller grupp av
församlingar där partiets röstetal är högst.
5. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd att
delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten föreligger bara vid
handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten
omfattar församlingar i flera pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att
delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.
Föreslagen lydelse
17 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församlingar
Kyrkorådets uppgifter
1 § I varje församling skall det finnas ett kyrkoråd. Kyrkorådet är för-
samlingens styrelse.
Två eller flera församlingar får utse ett gemensamt kyrkoråd för en eller
flera angelägenheter.
2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess
utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter samt ha tillsyn
över övriga nämnders verksamhet.
Kyrkorådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens
ekonomiska ställning samt hos kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga
nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som rådet anser
behövs.
3 § Kyrkorådet skall särskilt
1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman,
2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans
och församlingens egendom, om sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt
någon annan nämnd eller annars skall skötas av någon annan,
3. ha hand om medelsförvaltningen, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte
har medgett någon annan nämnd att helt eller delvis ha hand om sin
medelsförvaltning,
4. verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut, om verk-
ställigheten inte har uppdragits åt någon annan,
5. själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden, om
detta inte på grund av lag eller annan författning eller beslut av
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall skötas av någon annan,
6. ha hand om församlingens informationsverksamhet om kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman inte har uppdragit denna åt någon annan nämnd,
7. verka för sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta enskildas
kontakter med församlingen, samt
8. i övrigt fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har
överlämnat till rådet.
Om beslutanderätten i en församling utövas av ett direktvalt kyrkoråd
tillämpas inte första stycket 1, 3-6 och 8. Ett sådant kyrkoråd får dock ha hand
om informationsverksamhet i församlingen.
4 § Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligt särskilda författningar
ankommer på rådet.
Kyrkorådet får begära in yttranden och upplysningar från övriga nämnder och
från beredningar och anställda i församlingen, när det behövs för att rådet
skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Ledamöter och ersättare
5 § Kyrkoherden är ledamot i kyrkorådet.
Kyrkoherden får förordna en präst som tjänstgör i pastoratet att vara
kyrkorådsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet skall
avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöter har valts. Kyrkoherden skall
underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordförande om förordnandet.
Om församlingar som tillhör olika pastorat har ett gemensamt kyrkoråd, skall
domkapitlet förordna en av församlingarnas kyrkoherdar att vara ledamot i rådet
och en annan att vara ersättare.
6 § Andra ledamöter än de som avses i 5 § samt ersättare i kyrkorådet väljs,
utom i fall som avses i 7 §, av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman till det
antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Antalet valda ledamöter får dock
inte vara mindre än fyra.
Antalet ersättare bör vara minst lika stort som antalet valda ledamöter.
Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall det vid valet också bestämmas i
vilken ordning som de skall tjänstgöra.
7 § Om beslutanderätten i en församling utövas av ett direktvalt kyrkoråd skall
andra ledamöter än de som avses i 5 § och ersättare utses genom direkta val när
val av kyrkofullmäktige förrättas i hela landet.
I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. finns föreskrifter om
1. indelning i valdistrikt,
2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,
3. utseende av ersättare, samt
4. förfarandet när en ledamot i kyrkorådet har avgått under tjänstgöringstiden
och när en ersättare har inträtt som ordinarie ledamot i kyrkorådet eller av
någon annan anledning har avgått som ersättare.
8 § Ledamöter i ett direktvalt kyrkoråd skall väljas till det antal som
kyrkorådet bestämmer. Antalet valda ledamöter skall vara jämnt och får inte vara
mindre än tio.
För de valda ledamöterna skall ersättare utses till det antal som kyrkorådet
bestämmer. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal
platser som varje parti får i församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet
tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om kyrkorådets beslut.
När ett direktvalt kyrkoråd skall utses första gången, beslutar kyrkofull-
mäktige eller kyrkostämman om antalet ledamöter och ersättare.
9 § Beslutar ett direktvalt kyrkoråd om ändring av antalet ledamöter eller
ersättare tillämpas beslutet först när val av kyrkofullmäktige förrättas nästa
gång i hela landet. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret.
Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.
10 § Antalet ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd och det antal ledamöter i rådet
som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse mellan
församlingarna.
Varje församling skall välja minst en ledamot.
Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter i
rådet och det antal som skall utses av varje församling.
Valperiodens längd m.m.
11 § Sådana ledamöter och ersättare som avses i 6 och 7 §§ skall väljas för tre
år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av
kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet.
12 § Om valet till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om
rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan
partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de ledamöter och ersättare i
kyrkorådet som har valts av fullmäktige, två månader efter det att omvalet eller
sammanräkningen har avslutats.
När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta
nytt val av ledamöter och ersättare för återstoden av tjänstgöringstiden.
13 § Om en vald ledamot av kyrkorådet avgår under tjänstgöringstiden, skall
fyllnadsval förrättas. För en ledamot som har utsetts vid proportionellt val
skall dock en ersättare inträda enligt den ordning som anges i 47 kap. 26 §.
Ordförandeskapet
14 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall bland kyrkorådets ledamöter välja
en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige eller stämman
bestämmer tiden för uppdragen.
Direktvalda kyrkoråd och gemensamma kyrkoråd skall dock själva välja
ordförande och en eller två vice ordförande bland sina ledamöter. Till dess
kyrkorådet har förrättat valen utövas ordförandeskapet av den som har varit
ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den
som är äldst företräde.
15 § Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid ett
sammanträde med kyrkorådet, utser rådet en annan ledamot att för tillfället vara
ordförande.
Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre tid är förhindrad
att fullgöra sitt uppdrag, får rådet utse en annan ledamot att som ersättare för
ordföranden fullgöra dennes uppgifter.
När sammanträdena skall hållas
16 § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden.
Sammanträde skall också hållas, när minst en tredjedel av rådets ledamöter
eller någon ledamot som avses i 5 § begär det eller ordföranden anser att det
behövs.
Kallelse till sammanträdena
17 § Kallelse till sammanträde med kyrkorådet skall anslås minst en vecka före
sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid lämnas
till varje ledamot och ersättare i rådet på ett lämpligt sätt.
Om ett ärende är så brådskande att kallelse inte kan ske på detta sätt, skall
kallelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sammanträdesdagen.
Dessutom skall kallelsen inom samma tid på ett lämpligt sätt lämnas till varje
ledamot och ersättare.
Föreskrifterna i första och andra styckena gäller bara när det inte finns
föreskrifter om kallelse i reglemente för kyrkorådet.
18 § Kyrkorådet får till sina sammanträden kalla
1. en ledamot eller en ersättare i kyrkofullmäktige,
2. ordföranden eller en vice ordförande i kyrkostämman,
3. en ledamot eller en ersättare i en annan nämnd eller beredning,
4. en anställd hos församlingen, eller
5. en särskild sakkunnig.
Den som har kallats till ett sammanträde får delta i överläggningarna men inte
i besluten, om rådet beslutar det.
Ersättarnas tjänstgöring
19 § I fråga om ersättarnas tjänstgöring i kyrkorådet tillämpas föreskrifterna i
13 kap. 13-15 §§ om ersättarnas tjänstgöring i kyrkofullmäktige.
Vad som sägs i första stycket tillämpas också när en av kyrkofullmäktige eller
kyrkostämma utsedd ledamot som inte har utsetts vid proportionellt val har
avgått och fyllnadsval ännu inte har ägt rum.
Ersättarna får närvara vid rådets sammanträden.
Beslutförhet
20 § Kyrkorådet får handlägga ärenden bara om mer än hälften av ledamöterna är
närvarande.
Jäv
21 § En förtroendevald eller en anställd som är jävig i ett ärende hos kyrkorå-
det får inte delta i eller närvara vid handläggningen av ärendet. Denne får dock
vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, skall
självmant ge det till känna.
Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon och har någon annan inte trätt i
hans ställe, skall kyrkorådet snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller
får delta i prövningen av jävsfrågan endast om kyrkorådet inte är beslutför utan
honom och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av
det beslut varigenom kyrkorådet avgör ärendet.
22 § En förtroendevald eller en anställd hos församlingen är jävig, om
1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller syskon
eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synner-
lig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående,
2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår
eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,
3. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken,
eller
4. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba
förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.
23 § Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.
Jäv enligt 22 § 4 skall inte anses föreligga enbart på grund av att den som
handlägger ett ärende tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet hos en
annan nämnd.
Ärendenas avgörande och protokollet
24 § I fråga om förfarandet vid fattande av beslut, förande av protokoll, proto-
kollets innehåll, justering av protokoll och tillkännagivande om justering
tillämpas föreskrifterna i 13 kap. 30-33 och 41-46 §§. Protokollet får dock
justeras av ordföranden och ytterligare minst en ledamot.
Framställningar till kyrkorådet m.m.
25 § Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra var framställningar till rådet
tas emot.
Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den som enligt
reglemente, instruktion eller särskilt beslut är behörig att ta emot delgivning.
Hur kyrkvärdar, kassaförvaltare och elektorer utses
26 § Kyrkorådet väljer kyrkvärdar bland dem som är röstberättigade i
församlingen enligt 12 kap. 2 §. Minst en av kyrkvärdarna skall utses bland
ledamöterna och ersättarna i kyrkorådet.
Kyrkvärdarna utses för tre år räknat från och med den 1 januari året efter det
år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet.
Kyrkorådet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare, om rådets
medelsförvaltning inte har ordnats på något annat sätt.
27 § Det år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet, skall det
nyvalda kyrkorådet före december månads utgång utse kyrkvärdar och
kassaförvaltare enligt föreskrifterna i 26 §.
Det nyvalda kyrkorådet får också före december månads utgång utse
1. ledamot och ersättare i domkapitlet eller i domkyrkorådet i Lund enligt
föreskrifterna i 27 kap. 5 § respektive 39 kap. 5 §,
2. elektorer och ersättare för val av ledamöter och ersättare i kyrkomötet
enligt föreskrifterna i 46 kap. 13 §.
Reglemente och delegering
28 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får anta reglemente med närmare före-
skrifter om kyrkorådets verksamhet.
29 § Kyrkorådet får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller
åt en anställd hos församlingen att besluta på rådets vägnar i ett visst ärende
eller vissa grupper av ärenden, dock inte i de fall som avses i 30 §.
30 § I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
liksom yttranden med anledning av att beslut av kyrkorådet i dess helhet eller
av fullmäktige eller stämman har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt, och
4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.
31 § Beslut som fattas med stöd av uppdrag enligt 29 § skall anmälas till
kyrkorådet, som bestämmer på vilket sätt detta skall ske.
32 § Kyrkorådet får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som rådet har
utsett att besluta på dess vägnar i ärenden som är så brådskande att rådets
avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid rådets nästa
sammanträde.
33 § Om kyrkorådet med stöd av 29 § uppdrar åt någon som har en ledande
ställning inom församlingen att fatta beslut, får rådet överlåta åt denne att i
sin tur uppdra åt någon annan anställd inom församlingen att besluta i stället.
Sådana beslut skall anmälas till den som har delegerat.
34 § Om kyrkorådet med stöd av 29 § uppdrar åt en anställd att besluta på rådets
vägnar, får rådet uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar rådets
tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan
beslut fattas.
Kyrkorådet får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om
företrädare för dem som utnyttjar rådets tjänster har tillstyrkt beslutet.
35 § Föreskrifterna i 28-34 §§ tillämpas också på direktvalda kyrkoråd. Därvid
skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i stället avse
kyrkorådet.
Tillsättning av nämnder
36 § För förvaltning och verkställighet i övrigt får fullmäktige eller stämman
tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och ersättare i sådana nämnder väljs
av fullmäktige eller stämman till det antal som fullmäktige eller stämman
bestämmer. För dessa nämnder tillämpas föreskrifterna om kyrkorådet i 6 § tredje
stycket, 12-25 §§, 26 § tredje stycket och 27-34 §§.
Handläggningen av vissa ärenden
37 § Kyrkofullmäktige och kyrkostämman får, om inte något annat är föreskrivet i
lag eller annan författning, besluta att kyrkorådet eller någon annan nämnd
skall
1. ha hand om förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som annars
förvaltas av någon annan nämnd,
2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från
anställning samt andra frågor beträffande arbetstagare som är underställda någon
annan nämnd.
Närvarorätt vid sammanträdena m.m.
38 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får besluta att en ledamot eller en
ersättare i fullmäktige, kyrkorådet, någon annan nämnd eller beredning får
närvara vid rådets eller någon annan nämnds sammanträden, också om han inte är
ledamot eller ersättare i rådet eller nämnden, och delta i överläggningarna men
inte i besluten samt få sin mening antecknad i protokollet.
Kyrkoherden eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket har dock
alltid rätt att närvara och delta i överläggningarna.
Om kyrkorådet har uppdragit åt ett sådant utskott som avses i 29 § att besluta
i ett visst ärende eller vissa grupper av ärenden har kyrkoherden eller någon
annan präst som avses i 5 § andra stycket alltid rätt att närvara och delta i
överläggningen när sådana ärenden behandlas.
I sådana fall som avses i andra och tredje styckena har kyrkoherden rätt att
få sin mening antecknad i protokollet.
39 § I en församling där beslutanderätten utövas av ett direktvalt kyrkoråd
tillämpas föreskrifterna i 38 § första stycket. Därvid skall dock vad som sägs
om kyrkofullmäktige och kyrkostämma i stället avse kyrkofullmäktige i den
samfällighet i vilken församlingen ingår.
Verksamhetsberättelse för direktvalda kyrkoråd
40 § Ett direktvalt kyrkoråd skall före utgången av mars månad varje år till
samfällighetens fullmäktige avge en berättelse om sin verksamhet under det
föregående året.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
4 §
Följande föreskrifter i Följande föreskrifter i
denna lag om kyrkoråd denna lag om kyrkoråd
m.m. i församling m.m. i församling
tillämpas på kyrkoråd tillämpas på kyrkoråd
och övriga nämnder i och övriga nämnder i
kyrkliga samfällig- kyrkliga samfällig-
heter: heter:
17 kap. 11-13 §§ om 17 kap. 11-13 §§ om
valperiodens längd valperiodens längd
m.m., m.m.,
17 kap. 14 § första 17 kap. 14 § första
stycket och 15 § om stycket och 15 § om
ordförandeskapet, ordförandeskapet,
17 kap. 16 § om när 17 kap. 16 § om när
sammanträdena skall sammanträdena skall
hållas, hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ 17 kap. 17 och 18 §§
om kallelse till om kallelse till
sammanträdena, sammanträdena,
17 kap. 19 § om 17 kap. 19 § om
ersättarnas tjänstgöring, ersättarnas tjänstgöring,
17 kap. 20 § om 17 kap. 20 § om
beslutförhet, beslutförhet,
17 kap. 21 § om jäv, 17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 22 § om 17 kap. 24 § om
ärendenas avgörande och ärendenas avgörande och
protokollet, protokollet,
17 kap. 23 § om 17 kap. 25 § om
framställningar till framställningar till
kyrkorådet m.m., kyrkorådet m.m.,
17 kap. 26 och 27 §§ om 17 kap. 28-34 §§ om
reglemente och reglemente och
delegering, delegering,
17 kap. 29 § om 17 kap. 36 § om
tillsättning av nämnder, tillsättning av nämnder,
17 kap. 30 § om hand- 17 kap. 37 § om
läggningen av vissa handläggningen av vissa
ärenden ärenden,
17 kap. 31 § om 17 kap. 38 § om
närvarorätt vid närvarorätt vid
sammanträdena m.m. sammanträdena m.m.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församling och kyrkofullmäktige skall avse samfälligheten
och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.
3. Samfällighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av
större ekonomisk betydelse. Kyrkorådet får infordra yttranden och upplysningar
från församlingarnas kyrkoråd, när det behövs för att rådet skall kunna fullgöra
sina uppgifter.
4. Samfällighetens kyrkoråd får, om inte samfällighetens fullmäktige eller
församlingsdelegerade beslutar något annat, uppdra åt kyrkorådet eller någon
annan nämnd i en församling eller åt ett för församlingarna i ett pastorat
gemensamt kyrkoråd att verkställa beslut av samfällighetens fullmäktige eller
församlingsdelegerade eller att förvalta anslag som enligt fastställd budget
eller särskilt beslut blivit anvisat åt församlingen.
5. Samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge sam-
fällighetens kyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.
Föreslagen lydelse
19 kap. Ekonomisk förvaltning
Församlingar
Mål för den ekonomiska förvaltningen
1 § Församlingen skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.
Medelsförvaltningen
2 § Församlingen skall förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god
avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.
Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare föreskrifter om
medelsförvaltningen.
Budgetens innehåll
3 § Församlingen skall varje år upprätta en budget för nästa budgetår. Bud-
getåret löper per kalenderår.
4 § Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under
budgetåret.
I planen skall skattesatsen och anslagen anges. Av planen skall det vidare
framgå hur utgifterna skall finansieras och hur den ekonomiska ställningen
beräknas vara vid budgetårets slut.
Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre år.
Budgetåret skall därvid alltid vara periodens första år.
5 § Förslag till budget skall upprättas av kyrkorådet före oktober månads
utgång.
Om särskilda förhållanden kräver det, får budgetförslaget göras upp i november
månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oktober månads utgång föreslå
skattesats för den församlingsskatt som ingår i preliminär skatt för inkomst
under det följande året.
Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna sina särskilda
budgetförslag till rådet.
6 § Kyrkorådet skall samråda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp.
7 § Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före november
månads utgång.
Om budgeten på grund av särskilda förhållanden inte kan fastställas före
november månads utgång, skall fullmäktige eller stämman ändå fastställa
skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december
månads utgång.
Fullmäktige eller stämman får i fall som avses i andra stycket fastställa en
annan skattesats än som har bestämts tidigare, om det finns särskilda skäl till
det.
8 § Kyrkorådets förslag till budget skall vara tillgängligt för allmänheten från
och med kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
då budgeten skall fastställas. Platsen där förslaget hålls tillgängligt skall
anges i kungörelsen.
Utgiftsbeslut under budgetåret
9 § Om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutar om en utgift under löpande
budgetår, skall beslutet innefatta också anvisning om hur utgiften skall
finansieras.
Förbud mot pantsättning
10 § Församlingen får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en
fordran. Vid förvärv av egendom får församlingen dock överta betalningsansvaret
för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen.
Räkenskapsföring och redovisning
11 § Kyrkorådet och övriga nämnder skall fortlöpande föra räkenskaper över de
medel som de förvaltar.
Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder senast till rådet skall redovisa sin
medelsförvaltning under föregående budgetår.
12 § När kyrkorådet har fått övriga nämnders redovisningar, skall rådet avsluta
räkenskaperna med ett årsbokslut och sammanfatta detta i en årsredovisning.
Gemensamma kyrkoråd skall varje år senast den 31 mars lämna redovisning till
de församlingar som har utsett rådet.
13 § I årsredovisningen skall upplysning lämnas om utfallet av verksamheten,
verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut.
Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga
ansvarsförbindelser.
Årsredovisningen skall också omfatta sådan kyrkokommunal verksamhet som
bedrivs i form av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening
eller handelsbolag.
14 § Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.
15 § Årsredovisningen skall lämnas över till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman
och revisorerna snarast möjligt och senast den 1 juni året efter det år som
redovisningen avser.
16 § Årsredovisningen skall godkännas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman.
Det bör inte ske innan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman enligt 20 kap. 14 §
andra stycket har beslutat om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras.
17 § Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från och med
kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller kyrkostämman då
årsredovisningen skall godkännas.
Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungörelsen.
18 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får bestämma att allmänheten får ställa
frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige eller stämman.
19 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare föreskrifter om
redovisningen.
20 § Särskilda föreskrifter finns om
1. vård om och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,
2. förvaltning av medel som myndigheter har särskild tillsyn över, samt
3. kollektmedel.
Kyrkliga samfälligheter
21 § Föreskrifterna i 1-20 §§ tillämpas också på kyrkliga samfälligheter. Därvid
skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och
övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige eller
församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder.
2. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om anslag för
det nästföljande året till samfällighetens kyrkoråd, som bestämmer när detta
skall ske.
20 kap. Revision
Församlingar
Val av revisorer och revisorsersättare
1 § Under de år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet skall
nyvalda fullmäktige eller kyrkostämman välja revisorer och revisorsersättare för
granskning av verksamheten under de tre följande åren.
Om val till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om
rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan
partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för revisorerna och
revisorsersättarna två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har
avslutats.
När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta
nytt val av revisorer och revisorsersättare för återstoden av tjänst-
göringstiden.
2 § Vid en samlad revision av hela verksamheten skall minst tre revisorer och
lika många ersättare väljas.
Vid en särskild revision för granskning av en viss eller vissa nämnders
verksamhet skall minst tre revisorer och lika många ersättare väljas för varje
nämnd eller grupp av nämnder.
3 § Om en revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under
tjänstgöringstiden, får kyrkofullmäktige eller kyrkostämman förrätta fyllnadsval
för återstoden av denna tid.
Jäv
4 § Den som är redovisningsskyldig till församlingen får inte
1. vara revisor eller revisorsersättare för granskning av verksamhet som
omfattas av redovisningsskyldigheten,
2. delta i val av revisor eller revisorsersättare för granskning av sådan
verksamhet, eller
3. delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten.
Föreskrifterna i första stycket gäller också make, sambo, föräldrar, barn,
syskon eller någon annan närstående till den redovisningsskyldige.
5 § Trots föreskrifterna i 4 § får enskilda förtroendevalda i kyrkofullmäktige
mot vilka anmärkning kan riktas enligt 13 § delta i fullmäktiges överläggningar
när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har ansvarat för behandlas.
Ordföranden och vice ordförandena i kyrkorådet eller i någon annan nämnd får
också delta i kyrkofullmäktiges överläggningar när verksamhet inom den egna
nämnden behandlas. Vad som nu har sagts gäller också om de inte är ledamöter i
fullmäktige.
Revisorernas ställning
6 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.
Revisorernas uppgifter
7 § Revisorerna granskar i den omfattning som följer av god revisionssed all
verksamhet som bedrivs inom kyrkorådets och övriga nämnders verksamhetsområden.
Revisorerna prövar om verksamheten har skötts på ett ändamålsenligt och från
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och
om den kontroll som har utövats inom nämnderna är tillräcklig.
8 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning
mot någon enskild i andra fall än när handläggningen av sådana ärenden har
vållat församlingen ekonomisk förlust eller när granskningen sker från allmänna
synpunkter.
9 § Vad som sägs om nämnder i 7 § gäller också beredningar.
Revisorernas rätt till upplysningar m.m.
10 § Kyrkorådet och övriga nämnder samt de anställda är skyldiga att lämna
revisorerna de upplysningar som behövs för revisionsarbetet.
De skall också ge revisorerna tillfälle att när som helst inventera de
tillgångar som kyrkorådet och de övriga nämnderna har hand om och ta del av de
räkenskaper och andra handlingar som berör kyrkorådets och övriga nämnders
verksamhet.
11 § Vad som sägs om nämnder i 10 § gäller också beredningar.
Revisorernas förvaltning och protokoll
12 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har samband med
revisionsuppdraget, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte bestämmer något
annat.
Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen skall tas upp i
protokoll. Föreskrifterna i 17 kap. 24 § om justering av protokoll och
tillkännagivande om justeringen tillämpas också på revisorernas protokoll.
Revisionsberättelse
13 § Revisorerna skall varje år till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman avge en
berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten
under det föregående budgetåret.
Av berättelsen skall framgå om det finns någon anmärkning på den granskade
verksamheten eller inte. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den
anges i berättelsen.
Anmärkningar får riktas mot
1. kyrkorådet, övriga nämnder och beredningar, samt
2. de enskilda ledamöterna i sådana organ.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskilt uttalande i frågan huruvida
ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.
Prövning av frågan om ansvarsfrihet
14 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall inhämta förklaringar över de
anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen.
Därefter skall fullmäktige eller stämman vid ett sammanträde före utgången av
året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas
eller vägras.
15 § Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige eller stämman besluta att
skadeståndstalan skall väckas.
Talan som inte grundas på brott skall väckas inom ett år från det att beslutet
om vägrad ansvarsfrihet fattades. Annars är rätten till sådan talan förlorad.
Revisionsreglemente
16 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får meddela närmare föreskrifter om
revisionen.
Kyrkliga samfälligheter
17 § I fråga om kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-16 §§. Därvid skall följande
gälla.
1. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och
övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige eller dess
församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder.
2. Församlingskyrkoråd som förvaltar medel för samfällighetens räkning skall
varje år avge redovisning för sin förvaltning under det föregående kalenderåret.
Redovisningen skall lämnas till samfällighetens kyrkoråd som bestämmer när detta
skall ske.
22 kap. Laglighetsprövning
Tillämpningsområde
1 § Varje person som är medlem i en församling har rätt att få lagligheten av
församlingens beslut prövad genom att överklaga dem hos länsrätten.
2 § Följande beslut får överklagas:
1. kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut,
2. beslut av kyrkorådet eller en annan nämnd, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art, samt
3. sådana beslut av revisorerna som avses i 20 kap. 12 § andra stycket.
3 § Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan för-
fattning finns särskilda föreskrifter om överklagande.
Hur besluten överklagas
4 § Ett beslut överklagas skriftligt.
I sitt överklagande skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och de
omständigheter som han stöder sitt överklagande på.
5 § Överklagandet skall ges in till länsrätten.
Klagotid
6 § Överklagandet skall ha kommit in till länsrätten inom tre veckor från den
dag då det tillkännagavs på församlingens anslagstavla att protokollet över
beslutet justerats.
Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under
hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.
7 § Om överklagandet före klagotidens utgång har kommit in till församlingen i
stället för till länsrätten, skall överklagandet ändå prövas.
Grunder för laglighetsprövningen
8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för försam-
lingen,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.
Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe.
9 § Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutet inte
upphävas. Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin betydelse till
följd av senare inträffade förhållanden.
10 § Vid prövningen av överklagandet får inte andra omständigheter beaktas än
sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång.
Processuella frågor
11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall församlingen
anses som part.
Länsrätten skall inhämta stiftsstyrelsens yttrande över överklagandet, om det
behövs.
12 § Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får inte
gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte
anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande.
Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta
till det bättre för enskild skall inte tillämpas.
13 § Föreskrifter om hur länsrättens beslut överklagas finns i förvaltnings-
processlagen (1971:291). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
14 § Om länsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara
klaganden själv överklaga beslutet.
Om länsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att
det verkställs, får domstolens beslut överklagas av församlingen och av de
personer som anges i 1 §.
Rättelse av verkställighet
15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga kraft
och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har fattat beslutet
se till att verkställigheten rättas i den utsträckning det är möjligt.
Hur man överklagar beslut av kyrkliga samfälligheter
16 § I fråga om överklagande av beslut av församlingsdelegerade, kyrko-
fullmäktige, kyrkorådet eller någon annan nämnd i en kyrklig samfällighet
tillämpas 1-15 §§, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Beslut får överklagas också av en församling som ingår i samfälligheten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 kap.
8 §
Följande föreskrifter i Följande föreskrifter i
denna lag tillämpas på denna lag tillämpas på
stiftssamfälligheter: stiftssamfälligheter:
19 kap. 1-5 och 7-15 §§ 19 kap. 1-5 och 7-20 §§
om ekonomisk om ekonomisk
förvaltning, förvaltning,
20 kap. 1-11 §§ om 20 kap. 1-16 §§ om
revision, revision,
21 kap. 2 och 3 §§ om 21 kap. 2 och 3 §§ om
församlingsskatt, församlingsskatt,
22 kap. 1-6 §§ och 7 § 22 kap. 1-15 §§ och 16 §
andra stycket om andra stycket om
kommunalbesvär. laglighetsprövning.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och
övriga nämnder skall i stället avse stiftsfullmäktige samt stiftsstyrelsen och
övriga nämnder.
2. Val av revisorer och revisorsersättare i en stiftssamfällighet skall
förrättas av de nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens början.
24 kap.
6 §
Beträffande Beträffande
stiftsfullmäktige till- stiftsfullmäktige till-
lämpas föreskrifterna i lämpas föreskrifterna i
12 kap. 8-13 §§ om 12 kap. 8-13 §§ om
förtroendevalda samt 13 förtroendevalda samt 13
kap. 6-40 §§ om kap. 6-48 §§ om
kyrkofullmäktige i kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall församling. Därvid skall
följande gälla. följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen.
2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på stiftssamfällighetens
anslagstavla.
3. Om ersättaren för en ledamot i fullmäktige är förhindrad att inställa sig
till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i
ledamotens ställe den ersättare som enligt den ordning som har bestämts för
ersättarna står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första
platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra,
inträder den ersättare som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har
fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om ett
partis samtliga ersättare är förhindrade att i en ledamots ställe inställa sig
till ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet, inträder en
ersättare som har utsetts för partiet i en annan valkrets efter den grund som
nyss har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i den
valkrets där partiets röstetal är högst.
4. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har
- de personer som anges i 4 § tredje stycket,
- ledamöterna i stiftsstyrelsen och en ordförande eller en vice ordförande i
någon annan nämnd eller i en beredning vid handläggningen av ärenden som har
beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellationer
eller frågor som har framställts till ordföranden vid behandlingen av
revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser,
- en revisor hos stiftssamfälligheten vid behandlingen av revisionsberättelsen
för den verksamhet som hans uppdrag avser,
- ordföranden eller vice ordföranden i församlings eller kyrklig samfällighets
kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga samfälligheten
särskilt, eller
- anställda hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga som stifts-
fullmäktige har kallat för att meddela upplysningar vid sammanträdet.
5. Det år då val av kyrkofullmäktige har ägt rum i hela landet förrättats val
till de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slut av de
nyvalda stiftsfullmäktige vid ett sammanträde snarast efter valperiodens början.
Dessa förrättar också andra val som ankommer på stiftsfullmäktige och avser tid
efter utgången av det nämnda året.
25 kap.
8 §
Följande föreskrifter i Följande föreskrifter i
denna lag om kyrkoråd denna lag om kyrkoråd
m.m. i församling til- m.m. i församling til-
lämpas på lämpas på
stiftsstyrelsen och stiftsstyrelsen och
andra nämnder än andra nämnder än
egendomsnämnden: egendomsnämnden:
12 kap. 8 och 9 §§ om 12 kap. 8-9 a §§ om upp-
uppdragets upphörande, dragets upphörande,
12 kap. 10 § om 12 kap. 10 § om
ledighet från ledighet från
anställning, anställning,
12 kap. 11 § första 12 kap. 11 § första
stycket om ekonomiska stycket om ekonomiska
förmåner, förmåner,
12 kap. 12 § om 12 kap. 12 § om
omröstning, omröstning,
12 kap. 13 § om 12 kap. 13 § om
reservation, reservation,
17 kap. 12 och 13 §§ om 17 kap. 12 och 13 §§ om
uppdragets upphörande uppdragets upphörande
när valet har upphävts när valet har upphävts
och om verkan av leda- och om verkan av leda-
mots avgång, mots avgång,
17 kap. 16 § om när 17 kap. 16 § om när
sammanträdena skall sammanträdena skall
hållas, hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ om 17 kap. 17 och 18 §§ om
kallelse till kallelse till
sammanträdena, sammanträdena,
17 kap. 19 § om 17 kap. 19 § om
ersättarnas tjänstgöring, ersättarnas tjänstgöring,
17 kap. 20 § om 17 kap. 20 § om
beslutförhet, beslutförhet,
17 kap. 21 § om jäv, 17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 22 § om 17 kap. 24 § om
ärendenas avgörande och ärendenas avgörande och
protokollet, protokollet,
17 kap. 23 § om 17 kap. 25 § om
framställningar till framställningar till
kyrkorådet m.m., kyrkorådet m.m.,
17 kap. 26 och 27 §§ om 17 kap. 28-34 §§ om
reglemente och reglemente och
delegering, delegering,
17 kap. 29 § om 17 kap. 36 § om
tillsättning av nämnder, tillsättning av nämnder,
17 kap. 30 § om 17 kap. 37 § om
handläggningen av vissa handläggningen av vissa
ärenden, ärenden,
17 kap. 31 § om 17 kap. 38 § om
närvarorätt vid närvarorätt vid
sammanträden. sammanträden.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse
stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.
2. Föreskrifterna om 2. Föreskrifterna om
närvaro- och närvaro- och
yttranderätt för kyrko- yttranderätt för
herden skall avse kyrkoherden skall avse
biskopen och vice biskopen och, när denne
ordföranden i har förhinder,
stiftsstyrelsen. I domprosten. I
stiftsstyrelsen och stiftsstyrelsen och
andra nämnder i Uppsala andra nämnder i Uppsala
stift gäller detsamma stift gäller vad som nu
också för den biträdande har sagts om biskopen
biskopen. också för den biträdande
biskopen.
3. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på stiftssamfällighetens
anslagstavla.
4. Stiftsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frågor av större
ekonomisk betydelse. Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från försam-
lingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kyrkoråd, när det behövs för att
stiftsstyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.
5. Stiftsstyrelsen får, om inte stiftsfullmäktige beslutar något annat, uppdra
åt kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighet
att verkställa beslut av stiftsfullmäktige eller att förvalta anslag som enligt
fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat åt församlingen eller den
kyrkliga samfälligheten.
26 kap.
5 §
Följande föreskrifter i Följande föreskrifter i
denna lag om kyrkoråd i denna lag om kyrkoråd i
församling tilllämpas på församling tilllämpas på
egendomsnämnden: egendomsnämnden:
12 kap. 8 och 9 §§ om 12 kap. 8-9 a §§ om
uppdragets upphörande, uppdragets upphörande,
12 kap. 10 § om 12 kap. 10 § om
ledighet från ledighet från
anställning, anställning,
12 kap. 11 § första 12 kap. 11 § första
stycket om ekonomiska stycket om ekonomiska
förmåner, förmåner,
12 kap. 12 § om 12 kap. 12 § om
omröstning, omröstning,
12 kap. 13 § om 12 kap. 13 § om
reservation, reservation,
17 kap. 12 och 13 §§ om 17 kap. 12 och 13 §§ om
uppdragets upphörande uppdragets upphörande
när valet har upphävts när valet har upphävts
och om verkan av leda- och om verkan av leda-
mots avgång, mots avgång,
17 kap. 14 och 15 §§ om 17 kap. 14 och 15 §§ om
ordförandeskapet, ordförandeskapet,
17 kap. 16 § om när 17 kap. 16 § om när
sammanträdena skall sammanträdena skall
hållas, hållas,
17 kap. 17 och 18 §§ om 17 kap. 17 och 18 §§ om
kallelse till kallelse till
sammanträdena, sammanträdena,
17 kap. 19 § om 17 kap. 19 § om
ersättarnas tjänstgöring, ersättarnas tjänstgöring,
17 kap. 20 § om 17 kap. 20 § om
beslutförhet, beslutförhet,
17 kap. 21-23 §§ om jäv,
17 kap. 22 § om 17 kap. 24 § om
ärendenas avgörande och ärendenas avgörande och
protokollet, protokollet,
17 kap. 23 § om 17 kap. 25 § om
framställningar till framställningar till
kyrkoråden m.m., kyrkoråden m.m.,
17 kap. 26 och 27 §§ om 17 kap. 28-34 §§ om
reglemente och reglemente och
delegering. delegering.
Därvid skall följande gälla.
1. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse egendomsnämnden.
2. Föreskrifterna om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall
avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.
33 kap.
8 §
Följande föreskrifter om Följande föreskrifter om
kyrkoråd m.m. skall kyrkoråd m.m. skall
tillämpas på tillämpas på
tillsättningsnämnden. tillsättningsnämnden.
12 kap. 8 § om 12 kap. 8-9 a §§ om
uppdragets upphörande, uppdragets upphörande,
12 kap. 10 § om 12 kap. 10 § om
ledighet från ledighet från
anställning, anställning,
12 kap. 11 § om 12 kap. 11 § om
ekonomiska förmåner, ekonomiska förmåner,
12 kap. 12 § om 12 kap. 12 § om
omröstning, omröstning,
12 kap. 13 § om 12 kap. 13 § om
reservation, reservation,
17 kap. 11-13 §§ om 17 kap. 11-13 §§ om
valperiodens längd valperiodens längd
m.m., m.m.,
17 kap. 14 § andra 17 kap. 14 § andra
stycket om stycket om
ordförandeskapet, ordförandeskapet,
17 kap. 16-18 §§ om 17 kap. 16-18 §§ om
sammanträden m.m., sammanträden m.m.,
17 kap. 19 § om 17 kap. 19 § om
ersättarnas tjänstgöring, ersättarnas tjänstgöring,
17 kap. 20 § om 17 kap. 20 § om
beslutförhet, beslutförhet,
17 kap. 21 § om jäv, 17 kap. 21 -23 §§ om jäv,
17 kap. 22 § om 17 kap. 24 § om
ärendenas avgörande och ärendenas avgörande och
protokollet. protokollet.
24 §
Vid tillsättning av en Vid tillsättning av en
prästtjänst skall biskops- eller
avseende fästas bara prästtjänst skall
vid sakliga grunder avseende fästas bara
såsom förtjänst och vid sakliga grunder
skicklighet. Bland de såsom förtjänst och
grunder som sålunda skicklighet. Bland de
skall beaktas skall grunder som sålunda
skickligheten sättas skall beaktas skall
främst, om det inte skickligheten sättas
finns särskilda skäl för främst, om det inte
något annat. finns särskilda skäl för
något annat.
Närmare föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av regeringen.
30 §
Kyrkorådets, Kyrkorådets,
tillsättningsnämndens tillsättningsnämndens
eller stiftsstyrelsens eller stiftsstyrelsens
beslut enligt detta beslut enligt detta
kapitel får i andra kapitel får i andra
fall än som avses i 27 § fall än som avses i 27 §
överklagas enligt överklagas enligt
bestämmelserna i 22 bestämmelserna i 22
kap. om kommunalbesvär. kap. om
laglighetsprövning.
34 kap.
14 §
En En
arbetstagarorganisation arbetstagarorganisation
får inte anordna eller får inte anordna eller
på något annat sätt orsa- på något annat sätt orsa-
ka stridsåtgärder som ka stridsåtgärder som
inte tillåts enligt 11 inte tillåts enligt 11
och 12 §§. En sådan och 12 §§. En sådan
organisation får inte organisation får inte
heller genom understöd heller genom understöd
eller på något annat sätt eller på något annat sätt
medverka vid tillåtna medverka vid otillåtna
stridsåtgärder. stridsåtgärder.
Om en präst som tillhör en arbetstagarorganisation tänker inleda eller har
inlett en otillåten stridsåtgärd, är arbetstagarorganisationen skyldig att söka
hindra åtgärden eller verka för att den upphör.
37 kap.
21 §
Kyrkorådets, Kyrkorådets,
tillsättningsnämndens tillsättningsnämndens
eller stiftsstyrelsens eller stiftsstyrelsens
beslut enligt detta beslut enligt detta
kapitel får överklagas kapitel får överklagas
enligt föreskrifterna i enligt föreskrifterna i
22 kap. om 22 kap. om
kommunalbesvär. laglighetsprövning.
42 kap.
8 §
Till kyrkofonden Till kyrkofonden
betalas betalas
1. allmän och 1. allmän och
särskild kyrkoavgift särskild kyrkoavgift
enligt 13-16 §§, enligt 13-15 §§,
2. statsbidrag som 2. statsbidrag som
beviljas för ändamålet. beviljas för ändamålet.
Till kyrkofonden skall också föras avkastning och ersättning från fondens
tillgångar och från andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.
43 kap.
10 §
I fråga om valbarhet I fråga om valbarhet
till elektor eller till elektor eller
ersättare för elektor, ersättare för elektor,
verkan av att verkan av att
valbarheten upphör och valbarheten eller
rätt att avsäga sig uppdraget upphör och
uppdraget tillämpas rätt att avsäga sig
föreskrifterna i 12 uppdraget tillämpas
kap. 5 § första stycket, föreskrifterna i 12
8 och 9 §§ om ledamot kap. 5 § första stycket,
och ersättare i kyrko- 8-9 a §§ om ledamot och
fullmäktige. ersättare i kyrko-
fullmäktige.
Den som har fyllt 18 år senast på dagen för elektorsvalet är dock valbar.
44 kap.
11 §
Val av prästledamot och Val av prästledamot och
ersättare för denne får ersättare för denne får
överklagas hos överklagas hos
kammarrätten. länsrätten.
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till domkapitlet inom tio dagar
efter det att valet avslutades.
Prövningstillstånd
krävs vid överklagande
till kammarrätten.
12 §
Domkapitlet skall Domkapitlet skall
inhämta valförrättarens inhämta valförrättarens
förklaring över förklaring över
överklagandet samt överklagandet samt
valsedlar och övriga valsedlar och övriga
valhandlingar. Dom- valhandlingar. Dom-
kapitlet skall sända kapitlet skall sända
dessa handlingar och dessa handlingar och
överklagandet med eget överklagandet med eget
yttrande till yttrande till
kammarrätten. länsrätten.
19 §
Stiftsfullmäktiges val Stiftsfullmäktiges val
av ledamöter och av ledamöter och
ersättare för dessa i ersättare för dessa i
domkapitlet får domkapitlet får
överklagas enligt överklagas enligt
föreskrifterna i 22 föreskrifterna i 22
kap. om kommunalbesvär. kap. om
laglighetsprövning.
45 kap.
29 §
Elektors- och Elektors- och
biskopsvalen överklagas biskopsvalen överklagas
hos kammarrätten. hos länsrätten.
Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in inom tre veckor från den dag
då biskopsförslaget har blivit kungjort genom anslag.
Prövningstillstånd
krävs vid överklagande
till kammarrätten.
46 kap.
10 §
För val av elektorer utgör varje pastorat i valkretsen ett valdistrikt.
Av 16 § framgår att Av 14 § framgår att
det i vissa fall kan det i vissa fall kan
hållas gemensamt val för hållas gemensamt val för
flera distrikt. flera distrikt.
47 kap.
1 §
Följande val skall vara Föreskrifterna i detta
proportionella under kapitel gäller
de förutsättningar som proportionella val som
anges i 2 §: förrättas av
1. val av ledamöter - kyrkofullmäktige,
och ersättare i - kyrkostämman,
indelningsdelegerade - församlingsdele-
enligt 9 kap. 3 §, gerade,
2. val av ledamöter - stiftsfullmäktige,
och ersättare i - kyrkorådet eller någon
arbetsutskottet eller annan nämnd i en
i en kommitté enligt 9 församling eller
kap. 16 §, kyrklig samfällighet,
3. val av ledamöter - stiftsstyrelsen,
och ersättare i - indelningsdele-
församlingsdelegerade gerade,
enligt 15 kap. 4 §, - elektorer för val av
4. val av ledamöter ledamöter och
och ersättare i kyrkoråd ersättare i
och övriga nämnder i för- stiftsfullmäktige,
samlingar enligt 17 - elektorer för val av
kap. 6 och 29 §§, ledamöter och
5. val av ledamöter ersättare i kyrkomö-
och ersättare i kyrkoråd tet,
och övriga nämnder i - kyrkomötet.
kyrkliga samfälligheter
enligt 18 kap. 3 §,
6. val av revisorer
och revisorsersättare
enligt 20 kap. 1 §,
7. val av ledamöter
och ersättare i
stiftsstyrelsen och
övriga nämnder i
stiftssamfälligheter
enligt 25 kap. 4 och 8
§§,
8. val av ledamöter
och ersättare i
egendomsnämnden enligt
26 kap. 2 §,
9. val av ledamöter
och ersättare i organ
som tillsätts av
kyrkomötet enligt 29
kap. 30 och 31 §§,
10. val av ledamöter
och ersättare i
tillsättningsnämnd
enligt 33 kap. 5 och 7
§§,
11. val av ledamöter
och ersättare i
Domkyrkorådet i Lund
enligt 39 kap. 5 §,
12. val av
elektorer och ersättare
för dessa vid val av
ledamöter och ersättare
i stiftsfullmäktige
enligt 43 kap. 8 och 9
§§,
13. val av ledamöter
och ersättare i
stiftsfullmäktige
enligt 43 kap. 15 §,
14. val av
lekmannaledamöter och
ersättare för dessa i
domkapitel enligt 44
kap. 17 §,
15. val av
elektorer och ersättare
för dessa vid
biskopsval enligt 45
kap. 5 och 6 §§,
16. val av
elektorer och ersättare
för dessa vid val av
ledamöter och ersättare
i kyrkomötet enligt 46
kap. 15 och 16 §§,
17. val av ledamöter
och ersättare i
kyrkomötet enligt 46
kap. 25 §.
----------------
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats eller val
som har förrättas före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § kommunallagen (1991:900) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §
Fullmäktige skall besluta om partistödets omfattning och formerna för det.
Stödet får inte utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett
parti.
Om det med stöd av 4 Om det med stöd av 4
kap. 35 § har anställts kap. 30 § har anställts
en politisk sekre- en politisk sekre-
terare för de terare för de
förtroendevalda i ett förtroendevalda i ett
parti, skall detta parti, skall detta
beaktas när stödet beaktas när stödet
bestäms. bestäms.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
3 Ärendet och dess beredning
Chefen för Civildepartementet tillkallade den 18 maj 1992 en parlamentarisk
kommitté med uppgift att se över den statliga regleringen av Svenska kyrkans
ställning, organisation och ekonomi (dir. 1992:45). Kommittén antog namnet
Kyrkoberedningen (ordförande: hovrättspresidenten Carl Axel Petri).
I Kyrkoberedningens uppdrag ingick bl.a. att överväga en anpassning av
kyrkolagens bestämmelser om församlingar m.m. till motsvarande bestämmelser i
kommunallagen och att se över det kyrkliga utjämningssystemet. Genom särskilda
beslut har regeringen till beredningen lämnat över riksdagsskrivelsen
1991/92:222 i den del den avsåg tystnadsplikt för diakoner samt kyrkomötets
skrivelser 1992:6 om kyrkoherdes självskrivenhet i utskott och 1989:8 om
kyrkokommunalt partistöd.
Kyrkoberedningen har behandlat dessa frågor i delbetänkandet Vissa kyrkofrågor
(SOU 1993:46). Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i detta ärende (C93/507/KY).
I det följande behandlar regeringen de förslag som finns i det angivna
betänkandet med undantag för frågan om det kyrkliga utjämningssystemet. I den
frågan har regeringen genom ett beslut den 9 juni 1994 tillkallat en särskild
utredare med uppdrag att göra en fortsatt översyn av utjämningssystemet (dir.
1994:52).
1994 års kyrkomöte har fått tillfälle att yttra sig över ett förslag till änd-
ringar i kyrkolagen (1992:300) avseende de nyss angivna frågorna (RegSkr 1994:1,
1KL 1994:2, kskr. 1994:9). Kyrkomötet har i allt väsentligt godtagit lagför-
slaget men också hemställt om en del andra ändringar i kyrkolagen. I denna
proposition behandlas dock i huvudsak frågor som har samband med regeringens
skrivelse. Vissa andra frågor som kyrkomötet har tagit upp, t.ex. frågan om att
anpassa kyrkolagen till ny arbetsrättslig lagstiftning, avser regeringen att
återkomma till.
Vid 1993 års kyrkomöte behandlades vissa kyrkokommunala frågor (1KL 1993:1,
kskr 1993:10). Vi tar också upp några av dem i denna proposition.
Härutöver föreslås också vissa ändringar i kyrkolagens överklaganderegler.
Slutligen föreslås en justering i kommunallagen.
Lagrådet
I denna proposition läggs fram förslag om en ny instansordning när det bl.a.
gäller överklagande av kyrkokommunala beslut. I regeringens proposition
1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna föreslås bl.a. ändringar i kommunallagen (1991:900) som
innebär att kommunalbesvärsmålen skall prövas i länsrätt i stället för i
kammarrätt som första instans och att det skall krävas prövningstillstånd vid
överklagande från länsrätt till kammarrätt. Lagrådet har yttrat sig över
förslaget och lämnat det utan erinran. Med anledning av detta får det anses att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse när det gäller förslagen om att införa
en motsvarande ordning på det kyrkliga området.
4 Anpassning av lagstiftningen om kyrkliga kommuner till den nya kommunallagen
Regeringens förslag: Kyrkolagens bestämmelser
om de kyrkliga kommunerna anpassas i princip
till motsvarande bestämmelser för de borgerliga
kommunerna i den nya kommunallagen. Anpass-
ningen görs med särskild hänsyn till att Svenska
kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund
och till den kyrkokommunala strukturen på lokal-
planet.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 73).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker överlag beredningens förslag.
Svenska kyrkans centralstyrelse framhåller att förslagen i huvudsak är väl
avvägda. Församlingens grundläggande karaktär av en kristen gemenskap och ett
utflöde av Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund har fått ut-
göra en given utgångspunkt. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
betonar att samma allmänna kommunalrättsliga principer skall gälla för såväl de
kyrkliga som de borgerliga kommunerna.
Domkapitlet i Strängnäs ställer sig visserligen bakom beredningens avvägningar
men ifrågasätter rent principiellt om inte större hänsyn bör tas till att
Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och till den kyrkokom-
munala struktur som råder på lokalplanet. Domkapitlet markerar också en viss
tveksamhet till traditionen att i möjligaste mån anpassa kyrkolagen till
kommunallagen. Även andra remissinstanser ger uttryck för motsvarande uppfatt-
ning. Domkapitlet i Växjö understryker för sin del kraftigt att den dubbla
anvarslinjen med sina två grundprinciper (det folkliga självstyret och den
prästerliga ämbetsförvaltningen) och sin samverkansmodell bör vara vägledande i
allt kyrkligt organisationsarbete.
1994 års kyrkomöte har i huvudsak tillstyrkt förslagen. Kyrkomötet har
framhållit att det är väsentligt att regleringen av Svenska kyrkans organisation
på lokalplanet så långt möjligt ansluter till kommunallagens regler.
Skälen för regeringens förslag: Den kyrkokommunala lagstiftningen är uppbyggd
av ett stort antal detaljerade regler. Lagregleringen har av tradition varit
anpassad till motsvarande regler för de borgerliga kommunerna. Numera finns
föreskrifterna i kyrkolagen (1992:300).
Den 1 januari 1992 trädde en ny kommunallag (1991:900) i kraft. Den innehåller
flera nyheter i förhållande till äldre kommunallagstiftning. Följande nyheter
förtjänar att nämnas särskilt.
Den allmänna kommunala kompetensen beskrivs tydligare bl.a. genom att flera av
de kommunala kompetensprinciperna anges direkt i lagen. Kommunerna har fått ökad
frihet att organisera sin nämndverksamhet. I princip är kommunstyrelsen numera
den enda obligatoriska nämnden. Det har skapats utrymme för en ökad delegering,
både från fullmäktige till nämnderna och inom nämnderna. Reglerna om fullmäktige
har förenklats och gjorts tydligare. Nya jävsregler gäller för nämnderna efter
modell från förvaltningslagen (1986:223). Reglerna om den ekonomiska förvalt-
ningen är nästan helt och hållet nya och medger en bättre ekonomistyrning.
Reglerna om kommunalbesvär har gjorts tydligare och mer överskådliga. Termen
kommunalbesvär har i lagtexten ersatts av laglighetsprövning.
I samband med att kyrkomötet behandlade förslaget till ny kyrkolag togs frågan
om en kommunallagsanpassning upp (1KL 1991:9, kskr.13). Enligt kyrkomötets
beslut bör kyrkolagen anpassas till den nya kommunallagen.
Kyrkoberedningens förslag om en kommunallagsanpassning har i stort sett
tillstyrkts av remissinstanserna. Det finns sålunda en bred uppslutning kring
att regleringen av de kyrkliga kommunerna också i fortsättningen bör ansluta
till kommunallagens regler. Årets kyrkomöte har understrukit behovet av en sådan
anslutning. Regeringen delar denna uppfattning.
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden (SOU
1994:42) föreslagit att församlingarnas kommunstatus bör upphöra i samband med
de föreslagna relationsförändringarna mellan staten och Svenska kyrkan. I
belysning av detta kan man naturligtvis ifrågasätta om det nu finns anledning
att fullfölja traditionerna med en nära anpassning av den kyrkokommunala
lagstiftningen efter kommunala förhållanden. Det finns emellertid i den nya
kommunallagen regler som från grundläggande demokratiska utgångspunkter är
mycket betydelsefulla och som därför också bör få genomslag på det kyrkliga
området. Regeringen har därför stannat för att föreslå en del förändringar av
kyrkolagens regler om församlingar och samfälligheter i syfte att anpassa dem
till den nya kommunallagen och till vissa av de ändringar som riksdagen har
beslutat med anledning av prop. 1993/94:188 Lokal demokrati och som trädde i
kraft den 1 juli 1994. Vid avvägningen av i vilken omfattning som anpassningen
bör göras har vi tagit utgångspunkt i det förhållandet att Svenska kyrkan är ett
trossamfund och också tagit hänsyn till den speciella struktur som råder på
lokalplanet inom Svenska kyrkan.
5 Den kyrkokommunala kompetensen
Regeringens förslag: Grunden för regleringen av
församlingarnas och de kyrkliga samfällig-
heternas kompetens ändras inte. På samma sätt
som i kommunallagen anges dock några av de
grundläggande kommunala kompetensprinciperna
direkt i lagtexten, nämligen lokaliserings- och
likställighetsprinciperna samt retroaktivitets-
förbudet.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 86).
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker beredningens
förslag. Några har invändningar mot att införa ett särskilt kyrkokommunalt med-
lemsbegrepp. Många har synpunkter på lokaliseringsprincipens räckvidd när det
gäller internationell diakoni och hjälpverksamhet.
Svenska kyrkans centralstyrelse anser att det är olämpligt att ha ett
medlemsbegrepp i kyrkolagen som skiljer sig från det som finns i religionsfri-
hetslagen genom att det endast avser medlemskapet i församlingen som kyrklig
kommun. Religionsfrihetslagens medlemsbegrepp avser däremot tillhörigheten till
Svenska kyrkan som trossamfund och återfinns exempelvis i 12 kap. 2 § kyrkolagen
som ett villkor för rösträtt. Det föreslagna medlemsbegreppet riskerar enligt
centralstyrelsen att framhäva och ge företräde åt församlingens kyrkokommunala
form framför församlingens mer grundläggande ställning som den lokala
manifestationen av kyrkan.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tycker att begreppet
"medlemmar" i de föreslagna nya paragraferna i 11 kap. bör definieras i lagtext.
Svenska kyrkans centralstyrelse framhåller vikten av att hänsyn tas till de
speciella förtecken som omger den församlingskommunala verksamheten vid
bedömningen av främst lokaliseringsprincipens räckvidd.
1994 års kyrkomöte har invändningar mot att uttrycket "medlem" används i
lagtexten som en kommunalrättslig begreppsbestämning. Enligt kyrkomötet kunde en
möjlighet vara att i stället för begreppet medlem uttryckligen ange vad som
avses, nämligen den som är folkbokförd i församlingen. I övrigt har kyrkomötet
tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande reglering
Föreskrifterna om de kyrkliga kommunernas kompetens finns i 11 kap. 1-7 §§
kyrkolagen. Liksom i äldre kommunallagstiftning på det borgerliga området finns
en allmän kompetensregel. Den säger att en församling själv eller i samverkan
med andra församlingar får sköta sina angelägenheter. Den kompletteras med en i
sju punkter i princip uttömmande uppräkning av vad som avses med
församlingsangelägenheter.
I den nya kommunallagen har det gjorts betydelsefulla förändringar i
regleringen av den kommunala kompetensen. Av tradition har kompetensen uttryckts
i den allmänt formulerade bestämmelsen att kommunerna sköter sina egna angelä-
genheter. I den nya lagen har denna regel förtydligats och kompletterats. Syftet
har varit att ge läsaren en möjlighet att redan av lagen utläsa de grundläggande
principer för den kommunala kompetensen som har vuxit fram i rättspraxis.
Kompetensregleringen finns i 2 kap. 1-10 §§ kommunallagen. Grundregeln är att
kommunerna får ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har
anknytning till kommunens område eller dess medlemmar. Förutom kravet på ett
allmänintresse uttrycks därigenom också den s.k. lokaliseringsprincipen.
Härutöver finns bestämmelser som uttrycker den kommunala likställighetsprincipen
och förbudet mot att fatta beslut med tillbakaverkande kraft
(retroaktivitetsförbudet). Det finns också en särskild reglering om kommunernas
kompetens i näringslivsfrågor.
Den kyrkokommunala kompetensen bör i grunden inte ändras
Redan i jämförelse med äldre kommunallagar har man i den kyrkliga lagstiftningen
valt en annan teknik för att uttrycka kompetensen. Det hänger främst samman med
den uppdelning av församlingsangelägenheter som görs mellan församlingar och
kyrkliga samfälligheter. Det har ansetts nödvändigt att återge de olika
församlingsangelägenheterna på en sådan detaljerad nivå att de kan urskiljas när
man anger de olika kyrkokommunala organens befogenheter. Samtidigt har det
ansetts viktigt att markera att församlingarna utgör grunden i den kyrkliga
organisationen. Det finns därför en punktvis uppräkning i lagen av vad som avses
med församlingsangelägenheter.
Den speciella kyrkokommunala strukturen motiverar enligt regeringens mening
väl den detaljerade regleringen av församlingsangelägenheterna. Därför bör
uppbyggnaden av den nuvarande kompetensregleringen för församlingarna och de
kyrkliga samfälligheterna i grunden inte ändras. Trots det bör en del
förtydliganden göras, så att man får en bättre överblick över vad församlingarna
och de kyrkliga samfälligheterna får syssla med. Viktiga principer för verksam-
heten bör, liksom i kommunallagen, kunna utläsas ur kyrkolagen. Därför bör den
grundläggande allmänna kompetensregeln kompletteras med föreskrifter som
uttrycker några av de viktiga kompetensprinciperna.
En sådan princip är lokaliseringsprincipen. Den anger att det alltid måste
finnas ett lokalt förankrat intresse av en åtgärd, antingen i förhållande till
en kommuns geografiska område eller till medlemmarna eller till båda delar. Även
på det kyrkokommunala området måste det anses rimligt med ett krav på lokal
anknytning för att en åtgärd skall vara kompetensenlig. Vi föreslår därför att
kravet på anknytning till en församlings eller berörda församlingars områden
eller till deras medlemmar uttrycks i lagtexten.
Som kyrkomötet har framhållit kan det vara vanskligt att använda begreppet
medlem i detta sammanhang. Det får inte blandas samman med reli-
gionsfrihetslagens medlemsbegrepp som avser tillhörigheten till Svenska kyrkan
som trossamfund. Som regeringen anförde i skrivelsen till kyrkomötet (RegSkr
1994:1) bör man dock inte överdriva risken för en sådan sammanblandning,
särskilt inte om det klart framgår av motiven till lagtexten att man med för-
samlingsmedlem avser bara den som är folkbokförd i en församling. Man måste
också beakta att man i det pågående arbetet med grunderna för tillhörigheten
till trossamfundet Svenska kyrkan inte använder begreppet medlem utan just till-
hörig. Att i stället använda formuleringen "folkbokförd i församlingen" medför
lagtekniska svårigheter och ett otympligt lagspråk. Vi anser därför att man inte
bör frångå förslaget att använda begreppet medlem för att uttrycka den
kommunalrättsliga statusen.
Den kommunala likställighetsprincipen innebär att en kommuns medlemmar skall
behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det finns alltså
ett krav på objektivitet och rättvisa i den kommunala verksamheten. Ett sådant
objektivitets- och rättvisekrav gäller också på det kyrkokommunala området.
Likställighetsprincipen bör därför komma till uttryck i kyrkolagen.
Likaså bör retroaktivitetsförbudet återges i lagtexten. Det är en från
rättssäkerhetssynpunkt generellt sett viktig princip.
Däremot finns det enligt vår mening inte något behov av en särskild reglering
av församlingarnas kompetens på näringslivsområdet. Det förekommer visserligen
en del kyrkokommunal verksamhet i företagsform och måhända också en del un-
derstöd till näringslivet. Tillåtligheten av sådan verksamhet bör dock kunna
bestämmas med tillräckligt stöd av den grundläggande kompetensbestämmelsen som
vi föreslår skall finnas kvar.
6 Återkallande av förtroendeuppdrag
Regeringens förslag: Kyrkofullmäktige, kyrko-
stämman, församlingsdelegerade eller stiftsfull-
mäktige får under löpande mandatperiod möjlighet
att återkalla uppdraget för en förtroendevald
som utsetts av dem och som vägrats ansvarsfrihet
eller dömts för ett allvarligt brott.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 76).
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget
att förtroendevaldas uppdrag skall kunna återkallas under vissa betingelser.
1994 års kyrkomöte har inget att erinra i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om hur de förtroendevaldas
uppdrag upphör finns i 12 kap. 8 och 9 §§ kyrkolagen. Med förtroendevald avses
valda ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade,
stiftsfullmäktige, kyrkorådet, stiftsstyrelsen och övriga nämnder samt bered-
ningar. Med förtroendevald avses också revisorer och revisorsersättare,
ordföranden och vice ordföranden i kyrkostämma samt kyrkoherden eller någon
annan präst som har utsetts till ordförande eller vice ordförande i kyrkorådet.
När den förtroendevalde upphör att vara valbar upphör uppdraget automatiskt. När
han vill avgå skall det organ som har utsett honom befria honom från uppdraget,
om det inte finns särskilda skäl som talar mot det. Däremot saknas i kyrkolagen
regler om möjlighet att i andra fall entlediga en förtroendevald.
I borgerliga kommuner infördes en sådan befogenhet för fullmäktige genom 1991
års kommunallag. Fullmäktige fick då rätt att entlediga förtroendevalda som
vägrats ansvarsfrihet eller som dömts för ett brott för vilket det är före-
skrivet fängelse i två år eller däröver. Bestämmelserna gäller förtroendevalda
som fullmäktige har utsett. Att det finns ett system för utkrävande av ansvar
ansågs viktigt för allmänhetens förtroende för de kommunala förvaltningarna,
eftersom dessa bedrivs för kommunmedlemmarnas skull och på deras uppdrag.
Enligt brottsbalkens bestämmelser om tjänstefel har de förtroendevalda ett
straffrättsligt ansvar vid myndighetsutövning där prövningen görs vid domstol.
Det ansågs dock att frågan om utkrävande av ansvar borde ses i ett vidare
perspektiv och grundas på fullmäktiges förtroende för dem de utsett att ha
kommunala uppdrag. Fullmäktige fick därför rätt att i vissa fall entlediga
ledamöter och ersättare i styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberedningar
samt revisorer och revisorsersättare.
De skäl som har åberopats för att införa en regel i kommunallagen om entledi-
gande av en förtroendevald har självfallet giltighet även inom det kyrko-
kommunala området. Att kunna upprätthålla allmänhetens förtroende för dem som
har valts till kyrkokommunala uppdrag framstår som angeläget, med hänsyn till
uppdragets karaktär av förtroendeuppdrag inom trossamfundet Svenska kyrkan till
och med än mer angeläget än inom de borgerliga kommunerna. Det bör därför enligt
regeringens mening vara möjligt att under vissa omständigheter entlediga
förtroendevalda som utsetts av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, församlings-
delegerade eller stiftsfullmäktige. Förutsättningarna för ett sådant ent-
ledigande bör vara desamma som anges i kommunallagen, nämligen att den förtroen-
devalde har vägrats ansvarsfrihet eller genom dom som har vunnit laga kraft har
dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller
däröver.
7 Ekonomiska förmåner till förtroendevalda
Regeringens bedömning: Kyrkolagens regler om
ekonomiska förmåner till de förtroendevalda bör
inte ändras i nuläget.
Beredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se betänkan-
det s. 78).
Remissinstanserna delar beredningens bedömning. Det framhålls bl.a. att
arvodet inom det kyrkliga området inte torde spela en avgörande roll för
villigheten att ta på sig förtroendeuppdrag. Det ideella inslaget är med all
sannolikhet alltjämt betydande.
1994 års kyrkomöte har inget att erinra i denna del.
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om ekonomiska förmåner till
kyrkokommunalt förtroendevalda finns i 12 kap. 11 § kyrkolagen. Kyrkofullmäktige
och kyrkostämman i en församling samt kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade
i en kyrklig samfällighet får besluta att förtroendevalda i församlingen
respektive samfälligheten i skälig omfattning skall få ersättning för
resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget, ersättning för
förlorad arbetsinkomst samt arvode. Samma förhållanden gäller i en
stiftssamfällighet. Om en församling ingår i en total pastoratssamfällighet
eller i en total flerpastoratssamfällighet får kyrkofullmäktige i samfälligheten
besluta att förtroendevalda i församlingens kyrkoråd eller kyrkostämma skall få
sådan ersättning och arvode. Arvode skall bestämmas till lika belopp för lika
uppdrag.
I motsats till kyrkolagen har kommunallagen en reglering som uttrycker en rätt
för de förtroendevalda att få ersättning för vissa inkomster och förmåner som de
förlorar när de fullgör sina uppdrag. Kommuner och landsting är skyldiga att
besluta dels om ersättning för den arbetsinkomst samt om de pensions- och semes-
terförmåner som de förtroendevalda förlorar när de fullgör sina uppdrag, dels
enligt vilka grunder ersättningen skall betalas. När det gäller andra ekonomiska
förmåner (resekostnadsersättning, arvode, pension m.m.) till de förtroendevalda
är kommunallagens föreskrifter inte tvingande för fullmäktige.
Kommunallagens bestämmelser om rätt för de förtroendevalda till ersättning för
förlorad arbetsinkomst samt förlorade pensions- och semesterförmåner har
ifrågasatts med hänsyn till att de gett upphov till vissa tillämpningsproblem.
Regeringen har därför tillkallat en kommitté som skall utreda vissa frågor om de
förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting (dir. 1994:86). I översynen
kommer att ingå bl.a. kommunallagens regler om ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Med hänsyn till detta och till remissinstansernas inställning
bör det enligt vår mening inte nu göras någon ändring av kyrkolagens före-
skrifter om ekonomiska förmåner till förtroendevalda.
8 Utökad delegering
Regeringens förslag: Kyrkokommunernas möjlig-
heter att delegera ärenden utökas i huvudsak på
motsvarande sätt som skett för de borgerliga
kommunerna. Det gäller både från kyrkofullmäk-
tige till nämnder och inom nämnderna.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 100).
Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mot förslagen.
1994 års kyrkomöte har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En viktig del i den nya kommunallagen är att
det har skapats större möjligheter att delegera ärenden. Det gäller både från
fullmäktige till nämnder och inom nämnderna.
Vad först gäller delegering från fullmäktige till nämnderna angavs i den äldre
kommunallagen att kommunens beslutanderätt utövades av fullmäktige med en
möjlighet att delegera utom i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars
av större vikt eller i den mån annat följde av lag eller annan författning. En
motsvarande reglering finns i kyrkolagen för de kyrkliga kommunerna.
Den ändringen har gjorts i 1991 års kommunallag att det i stället räknas upp
de ärenden i vilka fullmäktige måste besluta, bl.a. när det gäller målen och
riktlinjerna för verksamheten, budgeten, skatten, organisationen och val. Sådant
som inte anges i kommunallagen eller i speciallagstiftning som förbehållet
fullmäktiges beslutsområde kan i princip delegeras.
Vi kan, i likhet med Kyrkoberedningen och remissinstanserna, inte finna att
det är påkallat med en motsvarande nyordning för de kyrkliga kommunerna. Däremot
bör det i likhet med vad som gäller enligt kommunallagen vara möjligt att
delegera enskilda ärenden och inte bara grupper av ärenden. Det bör också vara
möjligt för kyrkofullmäktige att ge s.k. finansbemyndiganden till kyrkorådet
eller andra nämnder. På så sätt kan fullmäktige bevilja nämnderna ett ramanslag
för en hel verksamhet eller för en hel nämnd, vilket kan underlätta en mer
målorienterad styrning av verksamheten. Det krävs dock i sådana fall att
fullmäktige har tagit ställning till verksamhetens omfattning och inriktning
samt till kostnaderna i stort. Riktlinjer för hur anslagen får användas kan då
läggas fast genom en hänvisning till olika måldokument.
När det gäller delegering inom nämnderna har det i 1991 års kommunallag tagits
in nya regler som innebär
- att det delegeringsbara området utvidgas utom i fråga om ärenden om
myndighetsutövning mot enskilda,
- att nämnderna själva får besluta om delegering utan fullmäktiges tillstånd,
- att förvaltningschefer får vidaredelegera till andra anställda,
- att brådskande ärenden får delegeras.
De nya delegeringsreglerna syftar till att skapa utrymme för en smidigare
ärendehantering hos nämnderna och också till att ge nämnderna möjlighet att ägna
sig åt mer övergripande frågor av direkt politisk betydelse, medan tjänstemän
kan ägna sig åt den mer löpande ärendehanteringen. Det resonemanget har också
bäring på de kyrkokommunala nämnderna. Motsvarande regler bör därför införas för
kyrkorådet och övriga nämnder hos de kyrkliga kommunerna.
9 Kyrkofullmäktiges arbetsformer
Regeringens förslag: Reglerna om kyrkofullmäk-
tiges arbetsformer anpassas i huvudsak till vad
som gäller för fullmäktige i borgerliga kommuner.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 118).
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser tillstyrker eller mot-
sätter sig inte förslaget. Endast två har synpunkter på enskilda frågor.
Stiftsstyrelsen i Stockholm anser att reglerna för inkallelse av ersättare i
stiftsfullmäktige bör förändras. Nuvarande lagrum har utformats som om valet av
ersättare skett genom direkta val med valsedlar på sätt som sker vid val till
landsting och kommunfullmäktige. I Stockholms stift har valen till
stiftsfullmäktige i vissa valkretsar skett med acklamation.
Sveriges kyrkokamerala förening tar upp frågan om rätt att delta i
kyrkofullmäktiges överläggningar. Föreningen anser att de föreslagna
bestämmelserna skall kompletteras med en lagreglerad rätt även för kyrkorådens
ordförande och vice ordförande att delta i överläggningarna. Inte minst i
kyrkliga samfälligheter är det enligt föreningen viktigt att dialogen mellan
kyrkorådens främsta företrädare och kyrkofullmäktige är rättsligt reglerad.
Detta har betydelse för kyrkofullmäktiges möjligheter att med bästa möjliga be-
slutsunderlag fatta beslut om resursfördelningen mellan olika församlingar i
större samfälligheter.
1994 års kyrkomöte har inga erinringar mot förslaget i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkofullmäktiges arbetsformer regleras i 13
kap. kyrkolagen. Där finns föreskrifter bl.a. om antalet ledamöter och ersätta-
re och deras tjänstgöring, om ordförandeskapet, om sammanträden och om utomstå-
endes rätt att delta i dem, om hur ärendena bereds och avgörs, om interpellatio-
ner och frågor samt om protokollet och arbetsordningen.
I kommunallagen finns bestämmelserna om fullmäktiges arbetsformer i 5 kap.
Några större sakliga ändringar infördes inte med 1991 års lag. Däremot togs
många detaljregler bort och vissa bestämmelser förenklades eller förtydligades.
Fullmäktige fick större frihet i beslutsprocessen och möjlighet att komplettera
lagens bestämmelser med egna föreskrifter i arbetsordningen.
Regeringen föreslår nu att motsvarande ändringar i princip görs fullt ut i
kyrkolagen. Med hänsyn till det kyrkokommunala områdets speciella karaktär har
vi i vissa fall avstått från att föreslå en anpassning till de nya
bestämmelserna i kommunallagen. Det gäller bl.a. kommunallagens föreskrifter om
vem som får väcka ärenden i fullmäktige och om överlåtelse av rätt att besvara
en interpellation i vissa fall. I den nya kommunallagen har fullmäktige fått
rätt att bestämma vilka som får vara med vid sammanträdena. Arbetsordningen
skall innehålla föreskrifter om detta. Vi föreslår att motsvarande ändring görs
i kyrkolagen men med ett undantag, nämligen att kyrkoherden får ha kvar sin rätt
att delta i överläggningarna men inte i besluten vid kyrkofullmäktiges samman-
träden. Detta motiveras av kyrkoherdens ställning i samspelet mellan företrä-
darna för den dubbla ansvarslinjen. I övrigt bör alltså fullmäktige själva
avgöra vilka som skall få en generell rätt att delta.
Stiftsstyrelsen i Stockholm efterlyser en ändring av bestämmelserna för
inkallelse av ersättare i stiftsfullmäktige. Föreskrifter om val till stifts-
fullmäktige finns i 43 kap. kyrkolagen. Ledamöterna och ersättarna i stiftsfull-
mäktige väljs av elektorer. Varje kontrakt i stiftet utgör en valkrets om inte
något annat beslutas. Valet skall ske inför öppna dörrar vid ett valsammanträde
inom varje valkrets. Om ersättare inte väljs proportionellt skall det vid valet
också bestämmas i vilken ordning som de skall tjänstgöra. Av 13 kap. 40 §
framgår att arbetsordningen skall innehålla föreskrifter om inkallande av
ersättare. Vidare framgår av 24 kap. 6 § 3 att om ersättaren för en ledamot är
förhindrad att inställa sig till eller vidare delta i ett sammanträde inträder i
ledamotens ställe den ersättare som enligt företrädesordningen står i tur att
tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i
valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra inträder den ersättare som
står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för
partiet och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare är
förhindrade inträder en ersättare som som har utsetts för partiet i en annan
valkrets. Företräde har den ersättare som har utsetts i den valkrets där parti-
ets röstetal är högst.
Vi har förståelse för att bestämmelserna om inträdesordningen kan uppfattas
som svåra att följa på det kyrkokommunala området. En ändring av reglerna kräver
dock en närmare utredning, som lämpligen bör göras i annat sammanhang. Vi
föreslår därför inte nu någon ändring i sak av föreskrifterna om ersättares
tjänstgöring.
10 Kyrkokommunalt partistöd
Regeringens bedömning: Någon möjlighet att ge
partistöd bör inte nu införas på det kyrkokommu-
nala området.
Beredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se betänkan-
det s. 98, reservation).
Remissinstanserna: Flertalet har ingen invändning mot eller kommentar till be-
redningens bedömning.
Svenska kyrkans centralstyrelse anser dock att övervägande skäl talar för att
kyrkomötets klart uttalade önskemål om ett kyrkokommunalt partistöd i form av
ett mandatbidrag nu bör tillgodoses. Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Västerås
påtalar att det finns ett behov av någon form av mandatstöd på stiftsnivå.
Mandatstödet skulle kunna användas för att förbättra samarbetet inom
partigrupperna under mandatperioderna och till viss fortbildning. Liknande
synpunkter framförs av Stiftsstyrelsen i Karlstad. Sveriges kyrkokamerala
förening understryker för sin del vikten av att församlingarna får en reglerad
rätt att lämna bidrag till partier/grupperingar i kyrkofullmäktige för
information om den kyrkliga verksamheten.
1994 års kyrkomöte vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att det bör
införas någon form av partistöd eller mandatbidrag.
Skälen för regeringens bedömning: Kyrkokommunerna saknar befogenhet att utge
annat ekonomiskt stöd till de politiska partierna än bidrag till valsedels-
kostnader enligt 12 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, m.m. En försam-
ling får besluta att ett parti som är eller genom valet blir representerat i
kyrkofullmäktige i församlingen skall få bidrag av församlingen till partiets
kostnader för valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersättning utgår till
varje sådant parti efter enhetliga grunder. Detsamma gäller för kyrkliga
samfälligheter där det ingår en församling med direktvalt kyrkoråd. Beslut om
bidrag skall därvid avse ett parti som är eller genom valet blir representerat i
kyrkorådet i församlingen.
Borgerliga kommuner får däremot enligt föreskrifter i kommunallagen ge
ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är
representerade i fullmäktige. Stödet skall främja partiernas
informationsverksamhet och förbättra deras möjlighet att aktivt medverka i
opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala
demokratin.
Regeringen har tillkallat en kommitté som bl.a. skall överväga formerna för
det kommunala partistödet (dir. 1994:86). Arbetet skall vara avslutat senast den
1 januari 1996. Innan resultatet av det arbetet föreligger bör man enligt vår
mening inte lägga något förslag om ett partistöd på det kyrkokommunala området.
11 Skärpta jävsregler
Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler
om intresse-, ställföreträdar-, ombuds- och
delikatessjäv som om hanteringen av jävsfrågorna
införs i kyrkolagen.
Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (se
betänkandet s. 124).
Remissinstanserna: Med två undantag tillstyrker remissinstanserna beredningens
förslag eller har inte några invändningar mot det.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att det bör införas en
bestämmelse i kyrkolagen för att möjliggöra dubbla engagemang i nämnder och
kyrkliga företag. Förbundet framhåller att på många håll i landet ägs och för-
valtas t.ex. församlingshemmen av särskilt bildade stiftelser. I styrelserna för
dessa stiftelser sitter ofta personer som tillika är ledamöter i kyrkorådet.
Sådana dubbla engagemang bör enligt förbundets mening inte vara jävsgrundande
och detta bör klargöras i kyrkolagen på samma sätt som skett i kommunallagen.
Stiftsstyrelsen i Växjö noterar för sin del situationen där förtroendevalda
deltar i behandlingen av ett ärende på pastoratsnivå och därefter i samma ärende
på stiftsnivå i stiftsstyrelsen. Flertalet ledamöter i stiftsfullmäktige och
stiftsstyrelse har även uppdrag på lokalplanet. Detta får enligt stiftsstyrelsen
till och med anses vara en fördel för arbetet på stiftsnivå. Styrelsen anser
dock att det bör övervägas att införa jävsregler i dessa fall där en ledamot de
facto företräder olika intressen.
1994 års kyrkomöte har inget att erinra mot regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkolagens jävsföreskrifter, som bara avser
sakägarjäv, är desamma för både fullmäktige och nämnder (frånsett
egendomsnämnden, jfr 25 kap. 8 § kyrkolagen). En ledamot i kyrkofullmäktige
eller stiftsfullmäktige, eller en ledamot eller någon annan som skall handlägga
ärenden hos kyrkorådet, stiftsstyrelsen eller andra nämnder, får inte delta i
eller närvara vid handläggningen av ett ärende som personligen rör honom själv
eller hans maka, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.
Den tidigare kommunallagen hade samma jävsregler som kyrkolagen beträffande
styrelsen och kommunallagsreglerade nämnder. För de specialreglerade nämnderna
gällde däremot förvaltningslagens strängare bestämmelser. Med den nya kommu-
nallagen blev dessa bestämmelser tillämpliga i hela den kommunala förvaltningen.
1991 års kommunallag innehåller således, förutom sakägarjäv och undantagsregler
om bortseende från jäv i vissa fall, följande jävsgrunder:
- intressejäv,
- ställföreträdarjäv,
- ombudsjäv och
- delikatessjäv.
Kommunallagen saknade tidigare bestämmelser om hur en uppkommen fråga om jäv
skall hanteras i fullmäktige och i nämnderna. För att säkerställa att
jävssituationer hanteras enhetligt är det av värde att det finns enhetliga
förfaranderegler. Från den 1 juli 1994 har det därför införts regler i
kommunallagen som motsvarar förvaltningslagens regler om hantering av jävsfrågor
(prop. 1993/94:188, bet. 1993/94:KU40, rskr. 1993/94:379, SFS 1994:690).
Vi anser att principiella skäl talar för att strängare och i grunden enhetliga
jävsregler av den typ som numera finns i kommunallagen även bör införas på det
kyrkokommunala området. Härigenom inskärper man vikten av att garantera ob-
jektivitet vid handläggningen av ärenden. Motsvarande gäller även beträffande de
nya reglerna om hantering av jävsfrågorna.
Vi föreslår alltså att regler motsvarande dem som finns i kommunallagen om
intresse-, ställföreträdar-, ombuds- och delikatessjäv samt om bortseende från
jäv och om hantering av jävsfrågorna förs in i kyrkolagen.
Vi föreslår också att den särskilda bestämmelsen om undantag från
tillämpningen av delikatessjävet vid dubbla engagemang i nämnder även blir
tillämplig på det kyrkokommunala området.
När det gäller egendomsnämnden saknas i kyrkolagen uttryckliga bestämmelser om
jäv. Detta torde ha sin grund i att egendomsnämndens föregångare var den
statliga stiftsnämnden som sedan blev en obligatorisk kyrkokommunal nämnd med
enbart statliga förvaltningsuppgifter. Därmed har förvaltningslagens strängare
jävsregler gällt för egendomsnämnden även om detta inte uttryckligen angetts i
lagen (jfr prop. 1987/88:31, s. 214). När det nu skrivs in i kyrkolagen att
förvaltningslagens jävsregler skall tillämpas på övriga kyrkokommunala nämnder
bör det för tydlighets skull också uttryckligen anges att detsamma gäller för
egendomsnämnden. Detta kan ske genom en hänvisning till de nya jävsreglerna i
kyrkolagen i kapitlet om egendomsnämnden.
Två remissinstanser har synpunkter på frågan om jäv vid dubbla engagemang i
nämnder och i kyrkliga företag respektive på pastorats- och på stiftsnivå.
När regeln om undantag från ställföreträdar- och delikatessjävet vid dubbla
engagemang i nämnder och kommunala företag infördes i kommunallagen tänkte man
på de fall där företagsverksamheten kan ses som ersättning för eller komplement
till verksamhet i nämndregi. Dessa kommunala företag utgör i själva verket en
del av den kommunala förvaltningen. Inom det kyrkokommunala området torde det
vara ovanligt med sådana företag. Det finns därför inte något behov av denna
undantagsregel förs in i kyrkolagen.
Den föreslagna regeln om undantag från jäv vid dubbla engagemang i nämnder är
inte avsedd att tillämpas beträffande nämnder på olika nivåer. Vid uppdrag både
på pastorats- och stiftsnivå kommer den föreslagna regeln om delikatessjäv att
hindra den situation som Stiftsstyrelsen i Växjö uttrycker farhågor för. Jäv
föreslås alltså föreligga om det finns någon särskild omständighet som är ägnad
att rubba förtroendet för någons opartiskhet. Om frågan om opartiskhet
uppenbarligen saknar betydelse skall man bortse från jäv.
12 Ekonomisk förvaltning och revision
Regeringens förslag: Kommunallagens nya bestäm-
melser om ekonomisk förvaltning och revision
förs in i kyrkolagen.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 135 och 137).
Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser tillstyrker förslagen
eller har ingen erinran mot dem.
1994 års kyrkomöte framhåller vikten av att kommunallagens bestämmelser om
ekonomisk förvaltning och revision förs in i kyrkolagen redan till kommande
årsskifte. Kyrkomötet påpekar bl.a. att ett nytt budget- och redovisningssystem
i stor utsträckning har börjat tillämpas på den kyrkokommunala sidan utan
formellt lagstöd.
Skälen för regeringens förslag
Det ställs allt större krav på att kommunerna kan hushålla med sina resurser.
Kraven på ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser har inneburit att nya
former för ekonomistyrning har behövt tillskapas. Ett nytt budget- och redovis-
ningssystem har därför införts hos de borgerliga kommunerna. Detta har i sin tur
gjort det nödvändigt att anpassa kommunallagens regler till de nya systemen för
ekonomistyrning. Sålunda har det i kommunallagen införts nya bestämmelser om
budgethantering, redovisning och resultatuppföljning.
De borgerliga kommunernas ekonomiska förvaltning är till stor del vägledande
också för de kyrkliga kommunerna. Såsom kyrkomötet har påpekat har många
kyrkliga kommuner redan börjat tillämpa ett nytt budget- och redovisningssystem.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har utarbetat en ny budget-
och redovisningsmodell för de kyrkliga kommunerna som bygger på de nya formerna
för ekonomistyrning i de borgerliga kommunerna. Detta talar för att de nya
ekonomibestämmelserna i kommunallagen i allt väsentligt bör transformeras till
motsvarande regler i kyrkolagen.
I syfte att skapa ökade förutsättningar för en god ekonomisk hushållning avser
regeringen att göra en utvärdering av reglerna om ekonomisk förvaltning i den
nya kommunallagen. Utvärderingen kan komma att leda till slutsatsen att de nu
gällande reglerna behöver kompletteras. Ett eventuellt förslag om ändringar
beträffande de borgerliga kommunerna kan medföra att ändringar bör göras även
för de kyrkliga kommunerna.
Regeringens förslag innebär att den nuvarande regeln om förmögenhetsskydd (19
kap. 1 §) slopas och ersätts av en allmän regel om att de kyrkliga kommunerna
skall iaktta en god ekonomisk hushållning.
Det är inte alltid möjligt att sätta likhetstecken mellan ett gott och sunt
ekonomiskt handlande och en strävan att hålla förmögenheten intakt. Ibland kan
man behöva använda sina ekonomiska resurser på ett friare sätt än vad som följer
av förmögenhetsskyddsbestämmelsen. I stället bör det alltså mer allmänt anges
att de kyrkliga kommunerna skall ha en god ekonomisk hushållning i sin
verksamhet. Samtidigt bör de åläggas att förvalta sina medel på ett sådant sätt
att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Kravet på
god avkastning får inte innebära att medlen riskeras genom placeringar som är
tveksamma eller svårbedömda från rättslig synpunkt.
Kyrkofullmäktige bör åläggas att meddela närmare föreskrifter om
medelsförvaltningen.
I kommunallagen har det tidigare kravet på en balanserad budget övergetts. Det
kan diskuteras om detta krav också bör överges för kyrkokommunernas del.
Balanseringskravet har onekligen bidragit till en god ordning som gett stadga
och stabilitet i de kyrkliga kommunernas ekonomi. Detta kan tala för att behålla
balanseringskravet. Å andra sidan kan det, liksom i de borgerliga kommunerna,
finnas ett behov av ökad flexibilitet i verksamhetsfinansieringen med hänsyn
till skilda ekonomiska förhållanden som kan råda under olika år. Det kan sålunda
under något år vara fördelaktigare att hålla nere församlingsskatten och i
stället använda sig av ekonomiska reserver eller av upplåning. Dessutom tycks
det vara så att balanseringskravet ändå inte garanterar någon verklig balans i
de kyrkliga kommunernas budget. Kravet kan nämligen i formellt hänseende
uppfyllas genom användning av olika s.k. budgetregleringsposter som används för
att rent tekniskt balansera budgeten. Det finns också en möjlighet att balansera
budgeten med förskott. En formell balansering kan också göras genom avsättning
till eller disposition av fonder. Någon balans i verklig mening behöver alltså
inte föreligga enligt den nuvarande bestämmelsen i kyrkolagen.
Eftersom balanseringskravet ändå kan sägas vara i viss mån fiktivt och då det
heller inte finns anledning anta annat än att kyrkokommunerna, i likhet med de
borgerliga, kan ges förtroendet att planera sin finansiering på ett mera allsi-
digt sätt, anser vi att kyrkolagen inte bör hindra detta. Det formella balan-
seringskravet bör alltså slopas. I detta läge är det dock extra viktigt att de
kyrkliga kommunerna gör klart för sig hur den planerade verksamheten kommer att
påverka kapitalanvändningen och kapitalanskaffningen.
Anpassningen till kommunallagens ekonomiregler bör vidare innebära bl.a. att
det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid
årets slut. Dessutom bör det införas ett krav på verksamhetsplan och ekonomisk
planering. Reglerna om rätt att bilda fonder, ta upp lån och ingå borgen samt om
fondmedlens användning kan slopas, eftersom dessa rättigheter ändå tillkommer
kyrkokommunerna i deras egenskap av juridiska personer.
Sammantaget innebär våra förslag i fråga om den ekonomiska regleringen att de
kyrkliga kommunerna får ökad frihet men också ökat ansvar på det ekonomiska om-
rådet. Det övergripande syftet är att de härigenom skall få bättre möjligheter
att bedriva en långsiktig ekonomisk planering. Detta blir allt mer viktigt i
takt med en försämrad samhällsekonomi. Kraven på att församlingar och
samfälligheter hushållar med sina resurser ökar. Befintliga resurser måste
utnyttjas effektivare och sannolikt i ökad omfattning omfördelas mellan olika
verksamhetsområden. I detta perspektiv är det viktigt med en flerårig ekonomisk
planering som komplement till de ettåriga budgetarna. Regeringen vill i detta
sammanhang betona att slopandet av det formella kravet på att budgeten skall
vara balanserad inte får innebära en konsekvent underbalansering av budgetarna.
Ett sådant handlande skulle inte vara förenligt med en god ekonomisk hushållning
som det ställs krav på i den av oss föreslagna lagregleringen. Vi vill också
framhålla den ekonomiska flerårsplaneringens betydelse som en utgångspunkt för
diskussioner om behovet av strukturella åtgärder inom den kyrkokommunala
verksamheten.
I konsekvens med att ekonomibestämmelserna anpassas till kommunallagens regler
bör även revisionsbestämmelserna i kyrkolagen anpassas till motsvarande regler i
kommunallagen.
13 Bestämmelser om överklagande
13.1 Instansordningen
Regeringens förslag: Den första domstolspröv-
ningen i mål enligt kyrkolagen skall göras i
länsrätt i stället för i kammarrätt.
Prövningstillstånd skall gälla för sådana mål i
ledet länsrätt - kammarrätt.
Beredningen har inte behandlat denna fråga.
1994 års kyrkomöte har inte uttalat sig om instansordningen.
Skälen för regeringens förslag: Inom de allmänna förvaltningsdomstolarna pågår
sedan en tid en reformering av bl.a. instansordningen. De grundläggande
förslagen har lagts fram av Domstolsutredningen i dess betänkande Domstolarna
inför 2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106).
Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna samt
en sammanställning av remissvaren finns intagen i Ds 1993:5. När det gäller
instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna har Domstolsutredningen
uttalat att en principiell utgångspunkt bör vara att den första prövningen av
ett överklagat ärende sker i länsrätt.
I propostionen 1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de
allmänna förvaltningsdomstolarna har Domstolsutredningens tankegångar fullföljts
bl.a. i fråga om kommunalbesvärsmål. I propositionen föreslås således att
kommunalbesvärsmål skall prövas i länsrätt i stället för i kammarrätt som första
instans. Vidare föreslås att det skall krävas prövningstillstånd för en prövning
av länsrättens beslut i kammarrätten. För att behålla den kunskap om kommunala
förhållanden som de särskilda ledamöterna i sådana mål bidrar med, föreslås i
propositionen att särskilda ledamöter även skall ingå i prövningen av kommu-
nalbesvärsmål i länsrätt (a. prop. s. 149).
Som skäl för en sådan nedflyttning av målen anförs i propositionen bl.a. att
det är positivt att en prövning inom länet återinförs och att den många gånger
svåra gränsdragningen mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär blir lättare
att hantera rent praktiskt eftersom länsrätten ju prövar även
förvaltningsbesvär. Huvudskälet är dock att man på detta sätt följer principen
att tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i första instans (a.a. s. 146).
När det gäller förslaget att det skall krävas prövningstillstånd i ledet
länsrätt - kammarrätt motiveras detta bl.a. med att instanskedjan genom
nedflyttningen av mål förlängs och att en förlängd handläggningstid till följd
av det kan motverkas genom ett krav på prövningstillstånd. Det sägs dock att
målens karaktär gör att det kommer att bli vanligt att prövningstillstånd
beviljas (a.a. s. 149).
De skäl som har redovisats för en ändrad instansordning när det gäller
kommunalbesvärsmål i borgerliga kommuner äger samma giltighet i fråga om
kyrkokommunala mål. Med det nära samband som finns mellan kyrkolagens och
kommunallagens regler i övrigt, ett samband som för övrigt förstärks genom de
förslag som vi nu lägger fram, får det anses lämpligt att överklaganden enligt
de båda lagarna hanteras på ett enhetligt sätt även i fortsättningen. Enligt
regeringens mening bör därför en motsvarande ändring göras för de kyrkokommunala
målens vidkommande genom ändringar i kyrkolagen.
Vidare bör föreskrifterna om överklagande av val av prästledamot i domkapitlet
i 44 kap. 11 § kyrkolagen och elektors- och biskopsval i 45 kap. 29 § kyrkolagen
ändras på motsvarande sätt. Dessa föreskrifter kan inte anses utgöra
grundläggande föreskrifter om prästtjänster i Svenska kyrkan eller om biskopar.
Kyrkomötets yttrande över lagförslaget i denna del behöver därför inte inhämtas.
13.2 Laglighetsprövning
Regeringens förslag: Kyrkolagens regler om
kommunalbesvär anpassas till kommunallagens
regler om laglighetsprövning.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet
s. 138).
Remissinstanserna motsätter sig inte beredningens förslag. Kammarkollegiet
och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund efterlyser dock ett
förtydligande av vem som har rätt att överklaga.
1994 års kyrkomöte har tagit upp en fråga som rör förfarandet vid
överklagande av kyrkokommunala prästtillsättningar. Sådana beslut av kyrkorådet,
tillsättningsnämnden eller stiftsstyrelsen överklagas i den ordning som gäller
för laglighetsprövning (33 kap. 30 § kyrkolagen). Detta får till följd att en
präst som söker tjänst i ett annat pastorat eller stift än det där han är bosatt
inte har någon rätt att få tillsättningsbeslutet prövat. Detta är enligt
kyrkomötet inte tillfredsställande. Kyrkomötet föreslår därför en ny regel av
följande innebörd: "Ett beslut om tillsättning av en prästtjänst får också
överklagas av den som sökt tjänsten."
Skälen för regeringens förslag: I 22 kap. kyrkolagen finns bestämmelser om
kommunalbesvär. De motsvarar de regler som fanns i den äldre kommunallagen. I
den nya kommunallagen har reglerna gjorts tydligare och mer överskådliga. Vissa
särdrag för kommunalbesvären som har utbildats i rättspraxis har uttryckts
direkt i lagtexten. Termen kommunalbesvär har ersatts av laglighetsprövning.
Reglerna om kommunalbesvär i kyrkolagen bör anpassas till de nya reglerna om
laglighetsprövning i kommunallagen. Därvid bör - på samma sätt som har gjorts i
kommunallagen - vissa särdrag för kommunalbesvärsprocessen som har utbildats i
rättspraxis framgå direkt av lagtexten. Det gäller bl.a. det att domstolen bara
får upphäva eller inte upphäva ett beslut, men inte sätta ett nytt beslut i dess
ställe. På så sätt markerar man att det är fråga om en ren laglighetsprövning
och inte en lämplighetsprövning.
Ett skäl för att byta ut termen kommunalbesvär mot laglighetsprövning har
varit den allmänna strävan att ta bort ordet besvär ur all författningstext. Det
har också funnits ett behov av att på ett ännu bättre sätt klargöra skillnaden
mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär. Eftersom kärnpunkten i
kommunalbesvärsprövningen är just legalitetsprövningen har ordet
laglighetsprövning ansetts vara ett bra ersättningsord. Termen bör införas också
i kyrkolagen.
I kommunallagen har två av de tidigare prövningsgrunderna slopats, nämligen
att ett beslut "kränker klagandens enskilda rätt" eller att det "vilar på
orättvis grund". I samband med tillkomsten av lagen konstaterades att båda
prövningsgrunderna hade en synnerligen begränsad användbarhet, men att de ofta
åberopades av de klagande och därmed kunde ge upphov till åtskilliga
missförstånd och en onödig handläggning. Prövningsgrunden "vilar på orättvis
grund" torde ursprungligen ha införts för att ge uttryck åt kravet på
likställighet mellan kommunmedlemmarna. Men genom att likställighetsprincipen nu
skrivs in i lagen kan prövningsgrunden "står i strid mot lag eller annan
författning" användas om någon anser att ett beslut strider mot likställighets-
principen. Vår slutsats är att de två aktuella prövningsgrunderna kan slopas
också i kyrkolagen.
Den av kyrkomötet föreslagna ändringen om överklagande av beslut om
prästtillsättning skulle innebära en avvikelse från den bärande principen i
laglighetsprövningen, nämligen att det bara är kommunmedlemmar som får klaga. En
laglighetsprövning kan, som förut har nämnts, bara leda till att beslutet
upphävs eller inte upphävs. Någon utvidgad talerätt är mot bakgrund av dessa
förhållanden inte motiverad.
14 Närvaro- och yttranderätt i vissa utskott och nämnder
Regeringens förslag: Biskop, domprost och kyrko-
herde får närvaro- och yttranderätt i vissa ut-
skott och nämnder. Kyrkoherden får därvid rätt
att få sin mening antecknad i protokollet.
Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag såvitt gäller
närvaro- och yttranderätt (se betänkandet s. 163 f.).
Remissinstanserna tillstyrker beredningens förslag. Många av dem tycker dock
att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Endast två är tveksamma.
1994 års kyrkomöte föreslår en ny regel av innebörd att kyrkoherden har rätt
att få sin mening antecknad i protokollet, när han eller hon har utnyttjat sin
rätt att närvara och delta i överläggningarna.
Skälen för regeringens förslag: Kyrkoherden är självskriven ledamot i
kyrkorådet och har närvaro- och yttranderätt i de nämnder som kyrkofullmäktige
har utsett. Utöver de nämnder som kyrkofullmäktige utser kan ett kyrkoråd
tillsätta s.k. utskott för att avgöra vissa ärenden eller för beredningen av
ärenden till kyrkorådet. Några bestämmelser om kyrkoherdens ställning i utskott
som kyrkorådet tillsatt finns inte. Detsamma gäller för biskopen i fråga om de
utskott som stiftsstyrelsen har tillsatt.
Bestämmelsen om kyrkoherdens självskrivenhet i kyrkorådet är ett uttryck för
principen om den dubbla ansvarslinjen. Denna princip brukar beskrivas så att ett
grundläggande element i kyrkans uppbyggnad är föreningen av folkligt förankrad
självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. På grund av principen skall den
prästerliga ämbetsförvaltningen tillförsäkras ett visst inflytande i de lokala
organen.
Ställningstagandet att på den lokala nivån låta kyrkoherden vara ledamot i
kyrkorådet medan hans deltagande i övriga av kyrkofullmäktige utsedda nämnder
inskränks till närvaro- och yttranderätt synes i huvudsak ha bestämts av att
kyrkorådet är den nämnd där behovet av prästerligt inflytande är störst.
De av kyrkorådet tillsatta utskotten kan givetvis vara av skiftande karaktär
och betydelse. Intresset av prästerligt inflytande torde vara störst i de
utskott som har beslutanderätt i vissa ärenden. Men mellan de beslutande
utskotten kan det finnas stora skillnader. En typ av utskott, t.ex.
arbetsutskott, behandlar centrala ärenden för den kyrkliga verksamheten medan
andra endast avgör speciella ärenden av begränsad art. Det största intresset av
prästerligt inflytande torde finnas i de utskott som har en central funktion i
ett pastorats arbete.
Frågan om kyrkoherdens självskrivenhet som ledamot i utskott behandlades vid
1992 års kyrkomöte. Kyrkomötet förordade därvid en ordning som innebär att
kyrkoherden får närvaro- och yttranderätt i utskott (1KL 1992:1 s. 8, kskr.
1992:6).
Även regeringen anser att det finns skäl att utvidga närvaro- och yttran-
derätten för en kyrkoherde till vissa utskott. Frågan är då hur avgränsningen
skall göras. I enlighet med kyrkomötets mening anser regeringen att det
lämpligaste är att kyrkoherden får närvaro- och yttranderätt i utskott till
vilka kyrkorådet har delegerat beslutanderätt. Det måste vara i sådana organ som
behovet av det prästerliga inflytandet är störst. Ett tillägg bör göras i
kyrkolagen så att kyrkoherden får en sådan närvarorätt. Dessutom bör kyrkoherden
ha rätt att få sin mening antecknad i protokollet.
Frågan om kyrkoherdens rätt att delta i arbetet i vissa utskott aktualiserar
frågan om biskopen bör ges samma rätt när det gäller vissa utskott till vilka
stiftsstyrelsen har delegerat beslutanderätt. Enligt vår mening talar samma skäl
som talar för kyrkoherdens närvarorätt även för biskopens rätt att delta i
arbetet i stiftsstyrelsens utskott.
En annan fråga i detta sammanhang gäller biskopens närvaro- och yttranderätt i
nämnder som stiftsfullmäktige har tillsatt. När biskopen har förhinder finns det
ingen företrädare för det kyrkliga ämbetet som har denna rätt. Förhållandena på
stiftsplanet skiljer sig på denna punkt från motsvarande förhållanden i pastora-
ten, där en vikarie för kyrkoherden kan träda in vid t.ex. semester och sjukdom.
För biskopen förordnas däremot ingen vikarie. Enligt regeringens mening bör
därför införas en rätt för domprosten att i biskopens ställe träda in i de nämn-
der som stiftsfullmäktige har tillsatt. Förslaget gäller dock inte
egendomsnämnden, där någon ändring enligt vår uppfattning inte är motiverad med
hänsyn till att nämnden endast sysslar med frågor om kyrklig jord.
15 Val av utskott i kyrkoråd m.m.
Regeringens förslag: Samtliga val som förrättas
av kyrkokommunala organ skall kunna vara pro-
portionella.
Beredningen har inte uttalat sig i denna fråga.
1994 års kyrkomöte har hemställt om en sådan ändring i kyrkolagen.
Skälen för regeringens förslag: I 47 kap. 1 § kyrkolagen räknas upp vilka
kyrkliga organ som kan väljas proportionellt. Det gäller bl.a. val av ledamöter
och ersättare i kyrkoråd och övriga nämnder, dels i församlingar (punkten 4),
dels i kyrkliga samfälligheter (punkten 5). Utskott, dvs. avdelning av
kyrkorådet enligt 17 kap. 27 § första stycket, saknas dock i uppräkningen.
Tidigare har gällt att även val till kyrkorådets utskott har omfattats av en
sådan möjlighet. I 7 kap. 14 § församlingslagen (1988:180) angavs således att
proportionellt val även kunde användas vid val av utskott. Genom en hänvisning i
8 kap. 2 § samma lag gällde detsamma för kyrkorådets utskott i kyrkliga
samfälligheter.
Enligt kommunallagen (1991:900) gäller att proportionellt valsätt enligt lagen
(1992:339) om proportionellt valsätt skall tillämpas när kommunstyrelsen eller
en annan nämnd väljer utskott bland sina ledamöter och ersättare.
Såsom kyrkomötet har påpekat (1KL 1993:1 och 1KL 1994:2) torde avsikten inte
ha varit att den nya kyrkolagen skulle innebära någon ändring i dessa avseenden.
Detta vinner stöd av uttalanden i förarbetena till kyrkolagen (jfr prop.
1991/92:85 s. 157 f.).
För att det inte skall råda någon tvekan om att även kyrkorådsutskott skall
kunna väljas proportionellt enligt kyrkolagen bör 47 kap. 1 § ändras.
16 Tystnadsplikt för diakoner
Regeringens bedömning: Någon absolut tystnads-
plikt för diakoner bör inte införas.
Beredningens förslag: Tystnadsplikten för diakoner utvidgas så att den på
samma sätt som för prästerna blir absolut. (Se betänkandet s. 156).
Remissinstanserna: Ungefär hälften av remissinstanserna tillstyrker
beredningens förslag, ett par med tveksamhet. Övriga avstyrker helt eller anser
att frågan bör utredas ytterligare.
Svenska kyrkans centralstyrelse noterar att Svenska kyrkan med förslaget ges
större möjligheter att möta det ökade behov av själavård som gör sig alltmer
märkbart i samhället samtidigt som den viktiga resurs som diakoner och
diakonissor utgör i församlingsarbetet kan tas till vara på ett bättre sätt.
Domkapitlet i Strängnäs har inga invändningar mot beredningens förslag. Diakoner
och diakonissor bör enligt domkapitlet i detta avseende jämställas med präster.
Svea hovrätt ifrågasätter behovet av utvidgad tystnadsplikt och hänvisar till
kyrkolagens förarbeten där det uttalades att sådant behov inte förelåg, eftersom
dels endast präst fick leda bikt och därmed sammanhängande samtal, dels be-
stämmelsen i 7 kap. 33 § sekretesslagen i övrigt fick anses tillfyllest. Vad
beredningen anfört till stöd för sitt förslag är enligt hovrätten inte ägnat att
beröva det argumentet den betydelse det förut tillmätts. Beträffande förslaget
att denna tystnadsplikt skall jämställas med prästernas, vilket bl.a. skulle
medföra att de inte vore skyldiga att vittna ens om konfidenten skulle vilja
lösa dem från tystnadsplikten, lägger hovrätten för sin del vikt vid att
tystnadsplikten ytterst ligger i den enskildes intresse. Det bör även övervägas
om tystnadsplikten verkligen skall tillåtas medföra att ytterligare en yrkes-
kategori helt undantas från vittnesplikt, särskilt som redan undantaget för
präster inte är ställt utom diskussion.
Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Skara, som också avstyrker beredningens för-
slag, betraktar frågan om utvidgning av tystnadsplikten ur två synvinklar: dels
vad som kan vara bra för samhällets del, dels vad som är bäst för den enskilda
människan. När det gäller samhällets intresse av att bevara största möjliga
öppenhet kringskärs detta om alltför många yrkesgrupper ställs under dessa
ovillkorliga regler och när det gäller den enskilde kan det innebära oöverstig-
liga svårigheter att tillgodose dennes behov om tystnadsplikten i dess mest om-
fattande form ständigt möter.
Domkapitlet i Lund framhåller att en prästs absoluta tystnadsplikt i grunden
har en teologisk motivering. Prästen får i bikten möjlighet att ge avlösning
utan att synden får bli allmänt känd. En diakon har inte som en präst möjlighet
att ge avlösning. Om en diakon får samma tystnadsplikt som en präst kan denna
därför inte motiveras teologiskt. Även praktiska skäl talar mot en utvidgning av
tystnadsplikten. Teologiska skäl för att inte genomföra beredningens förslag an-
förs också av Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Karlstad.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund påpekar att diakoner redan i
dag ofta arbetar i ett sammanhang där det är ett naturligt och nödvändigt inslag
att man i ett arbetslag kan diskutera hur klienterna/konfidenterna utvecklas. En
absolut tystnadsplikt skulle omöjliggöra eller i vart fall försvåra ett sådant
arbete.
Ersta diakonisällskap avstyrker förslaget att de som vigts till diakoner skall
få samma tystnadsplikt som präster men föreslår i stället att de endast får
samma befrielse från vittnesplikten som tillkommer präster.
1994 års kyrkomöte anser att övervägande skäl talar för att man bör avvakta
resultatet av ett inomkyrkligt utredningsarbete om det kyrkliga ämbetet innan
man tar slutlig ställning till frågan om diakonernas tystnadsplikt.
Skälen för regeringens bedömning: För den som är prästvigd i Svenska kyrkan
gäller tystnadsplikt enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen avseende uppgifter som han
eller hon erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Tystnadsplikten är
absolut, dvs. gäller oavsett om det skulle vålla skada om uppgiften röjs.
Prästens tystnadsplikt bryts inte av den skyldighet att vittna inför domstol som
gäller för flertalet offentliga funktionärer som är belagda med tystnadsplikt.
Vid sidan av prästens tystnadsplikt för uppgifter under bikt och själavårdande
samtal föreligger sekretess i viss utsträckning för uppgifter inom kyrkans
församlingsvårdande verksamhet som avser enskilda personers förhållanden (7 kap.
33 § sekretesslagen). Med församlingsvårdande verksamhet avses själavårdande och
diakonal verksamhet samt barn- och ungdomsverksamhet. Tystnadsplikt enligt dessa
bestämmelser gäller bl.a. för diakoner som deltar i församlingsvårdande
verksamhet.
1991 års kyrkomöte uttalade med anledning av regeringens skrivelse med förslag
till ny kyrkolag att diakonvigda borde ha samma rättigheter och skyldigheter som
präster när det gäller tystnadsplikt för sådant som har erfarits i samband med
den direkta själavården (2KL 1991:1, kskr. 1991:11). Regeringen föreslog
emellertid inte någon ändring i bestämmelserna om tystnadsplikt (jfr prop.
1991/92:85 s. 96). Konstitutionsutskottet anförde bl.a. att det borde övervägas
att utvidga bestämmelsen i 36 kap. 1 § kyrkolagen till att gälla diakoner, som
vigts i Svenska kyrkans ordning. Syftet skulle vara att täcka även sådana
själavårdande samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans församlings-
vårdande verksamhet. Frågan borde enligt utskottet utredas vidare (1991/92:KU32
s. 15 f.).
Kyrkoberedningen har funnit det motiverat att utvidga diakonernas
tystnadsplikt så att den blir helt likvärdig med prästernas. Enligt beredningen
är det för respekten för vigningen som ett livslångt åtagande liksom i arbetet
inom den kyrkliga organisationen av värde med en sådan mer långtgående
tystnadsplikt för diakonerna.
Remissutfallet är splittrat. Ett stort antal remissinstanser avstyrker helt
beredningens förslag. En del anser att frågan åtminstone bör utredas
ytterligare.
Den fråga som nu är aktuell är om den lagstadgade tystnadsplikten för diakoner
skall utvidgas till att även avse de diakoner som inte arbetar i den offentliga
verksamheten och om diakonernas tystnadsplikt generellt bör stämma överens med
prästernas.
För vår del vill vi till en början upprepa vad regeringen slog fast i ärendet
om en ny kyrkolag, nämligen att den tystnadsplikt som gäller inom Svenska
kyrkans församlingsvårdande verksamhet i princip bör vara tillfyllest för
diakonernas verksamhet. Den absoluta tystnadsplikt som därutöver gäller för
prästerna är knuten till det kyrkliga ämbetet som präst och inte till
prästtjänsten. Som några domkapitel har påtalat finns det i grunden teologiska
motiv för kopplingen mellan det prästerliga ämbetet och den absoluta
tystnadsplikten.
Det pågår för närvarande ett inomkyrkligt utredningsarbete om det kyrkliga
ämbetet. Det fortsatta arbetet avser i första hand diakonatets ställning. Enligt
vår mening kan det innan resultatet av det arbetet föreligger inte vara lämpligt
att utvidga diakonernas tystnadsplikt på det sätt som Kyrkoberedningen har
föreslagit. Regeringen lägger därför inte fram något lagförslag i den delen.
17 Författningskommentar
17.1 Förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
4 kap. Kyrkliga indelningsenheter m.m.
I 10 och 11 §§ har det efter mönster från kommunallagen förts in hänvisningar
till viss annan lagstiftning.
5 kap. Ändringar i den territoriella församlingsindelningen
Bestämmelsen i 24 § har anpassats till ändringarna i 22 kap.
8 kap. Bildande av kyrkliga samfälligheter m.m.
Bestämmelsen i 1 § har anpassats till ändringarna i 11 kap.
9 kap. Kyrkliga indelningsdelegerade
I 14, 19 och 21 §§ har hänvisningarna justerats till de föreslagna ändringarna i
12, 13, 17 och 22 kap.
11 kap. Allmänt om församlingar samt kyrkliga samfälligheter på lokal nivå
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 11 kap. upphävs och ersätts av
ett nytt kapitel.
___________________________________________________
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
___________________________________________________
11 kap. 1 § 11 kap. 1 §
2 § -
3 § -
4 § 1 §
5 § 1 §
6 § 2 §
7 § 3 §
8 § 4 §
9 § 5 §
10 § 6 §
11 § 7 §
12 § -
13 § 8 §
14 § 9 §
15 § 10 §
16 § 11 §
17 § 12 §
18 § 13 §
19 § 14 §
20 § 15 §
21 § 16 §
22 § 17 §
23 § 18 §
24 § 19 §
___________________________________________________
I sak innebär de föreslagna ändringarna att den kyrkokommunala kompetensen
uttrycks på ett sätt som ansluter till regleringen av kompetensen i
kommunallagen.
Av 1 § framgår lokaliseringsprincipen. Begreppet medlem används här för att ge
uttryck åt det kyrkokommunala medlemsbegreppet. Med medlem avses den som är
folkbokförd i församlingen.
Det faller utanför en kyrkokommuns ordinära kompetens att göra vederlagsfria
prestationer till enskilda personer utan att denna rätt eller skyldighet har
stöd i lag (förbudet mot att ge understöd åt enskilda). Åtgärderna måste
generellt sett mer ta till vara ett allmänt intresse för församlingen. Detta
framgår bl.a. av rättspraxis på området. I 2 kap. 1 § kommunallagen uttrycks
kravet på allmänintresse. I det kyrkliga sammanhanget skulle det emellertid
kunna leda tanken fel att i lagtext tala om ett allmänintresse för att uttrycka
församlingens kompetens. Något sådant begrepp har därför inte införts.
2 § ger uttryck åt likställighetsprincipen och 3 § innehåller en bestämmelse
som uttrycker det förbud mot beslut med retroaktiv verkan som enligt praxis
finns på det kommunala området. Angående medlemsbegreppet, se kommentaren under
1 §. 4 § motsvarar innehållet i den i princip uttömmande uppräkning av
församlingsangelägenheter som görs i nuvarande 11 kap. 1 § andra stycket.
Paragrafen är sammankopplad med den allmänna kompetensbeskrivningen i 1 § genom
en hänvisning dit.
12 § är ny. Den anger att föreskrifterna i 1 - 3 §§ inte enbart gäller för
församlingarna utan också för de kyrkliga samfälligheterna. Att samfälligheterna
också är kyrkliga kommuner är reglerat i 4 kap. 9 §. Härav följer att de
allmänna kommunalrättsliga principerna också bör gälla i lika mån för
samfälligheterna som för församlingarna.
I 14, 15 och 17 §§ används begreppet kyrkomedlem. Med detta avses den som är
medlem av Svenska kyrkan.
I 22 § har ett tillägg gjorts som möjliggör för kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman att delegera, förutom grupper av ärenden, också enskilda ärenden.
Av tredje stycket framgår att det blir möjligt för fullmäktige att ge s.k.
finansbemyndiganden.
12 kap. Förtroendevalda
I kapitlet har förts in en ny paragraf, 9 a §, som handlar om entledigande av
förtroendevalda i vissa fall under löpande mandatperiod. De närmare motiven har
redovisats i avsnitt 6.
13 kap. Kyrkofullmäktige i församling
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 13 kap. upphävs och ersätts av
ett nytt kapitel.
___________________________________________________
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
___________________________________________________
13 kap. 1 § 13 kap. 1 §
2 § 2 §
3 § 3 §
4 § 4 §
5 § 5 §
6 § 6 §
7 § 8 §
8 § 9 §
9 § 10 §
10 § 10 §
11 § 11 §
12 § 12 §
13 § 13 §
14 § 13 §
15 § 15 §
16 § 16 §
17 § 17 §
18 § 18 §
19 § 19 §
20 § 20 §
21 § -
22 § -
23 § 21 §
24 § 22 §
25 § 23 §
26 § 25 §
27 § 26 §
28 § 27 §
29 § 28 §
30 § 29 §
31 § 30 §
32 § 30 §
33 § 30 §
34 § 31 §
35 § -
36 § 32 §
37 § 31 §
38 § 33 §
39 § -
40 § -
41 § 34 §
42 § 35 §
43 § 36 §
44 § -
45 § 37 §
46 § 38 §
47 § 39 §
48 § 40 §
___________________________________________________
I sak innebär de föreslagna ändringarna att reglerna om fullmäktiges
arbetsformer har anpassats till motsvarande regler för fullmäktige i
kommunallagen. Huvudsyftet är att förenkla regleringen och ge ett ökat utrymme
för fullmäktige att själva bestämma om arbetsformerna. Några av ändringarna
kommenteras närmare i det följande.
I 6 § regleras ordförandeskapet. Bestämmelserna i nuvarande 6 och 7 §§ om hur
ordförandeskapet utövas har slopats. Detta kan i stället regleras i arbets-
ordningen.
9-12 §§ reglerar hur sammanträdena kungörs. Detaljregleringen av i vilka
tidningar det är tillåtet för kyrkofullmäktige att annonsera har, liksom i
kommunallagen, slopats. Vidare har regeln om en minoritets möjligheter att
bestämma om annonsering i en viss tidning utformats lika med den om bordläggning
i 26 §. Detta stämmer överens med hur frågan har behandlats i kommunallagen.
I 17 § finns bestämmelser om jäv. I första stycket har endast den ändringen
gjorts att begreppet sambo har införts. Sambo definieras på samma sätt som i
lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. I andra stycket finns en ny
hänvisning till de regler om verkan av jäv som föreslås bli införda i 17 kap. 21
§ andra-fjärde styckena.
18 § handlar om rätt och skyldighet för utomstående att medverka. Den tidigare
uppräkningen i flera punkter av personkretsen har slopats. I stället anges bara
att kyrkoherden skall ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten
och att kyrkofullmäktige får bestämma att också andra skall ha en sådan rätt.
Det innebär en saklig skillnad genom att den nuvarande lagstadgade rätten för
vissa att delta i överläggningarna, bl.a. för ordföranden i kyrkorådet och annan
nämnd, nu blir fakultativ och alltså beroende av vad fullmäktige bestämmer i
frågan. Det kan förutsättas att både kyrkorådets ordförande och vice ordförande
i normalfallet får rätt att delta i överläggningarna.
I 19-24 §§ behandlas ärendenas art och beredning. I 20 § fjärde stycket görs
ett förtydligande i fråga om kyrkorådets roll i beredningsprocessen, genom att
det markeras att kyrkorådet ansvarar som sista instans för att det finns ett
förslag till beslut i varje ärende.
26 § handlar om bordläggning av ärenden. Ordförandens nuvarande rätt och
skyldighet att bestämma till vilken dag ett ärende skjuts upp har slopats och i
stället föreskrivs att ett ärende som bordlagts skall tas upp på nästa
sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.
I 28 § ges föreskrifter om ordningen vid kyrkofullmäktiges sammanträden. Den
nuvarande bestämmelsen i 27 § tredje stycket om att ordföranden får upplösa ett
sammanträde, när det uppstår oordning som inte kan avstyras, har slopats. Denna
fråga kan i stället regleras i arbetsordningen.
I 34-40 §§ finns bestämmelser om interpellationer och frågor. I 34 § anges
vilka ärenden som en interpellation får avse, nämligen ärenden som hör till
kyrkofullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. I
paragrafens andra mening anges att interpellationer inte får avse ärenden som
rör myndighetsutövning mot någon enskild. Detta är en nyhet som kan ha viss
betydelse, eftersom det förekommer viss myndighetsutövning hos lokala kyrkliga
organ, t.ex. tillsättning av prästtjänster och upplåtelse av gravrätt.
I 37 § anges av och till vem interpellationer får ställas. Fullmäktige ges
möjlighet att utvidga personkretsen och bestämma vilka förtroendevalda som skall
kunna interpelleras utöver den obligatoriska kretsen. Det har inte, liksom i
fråga om den motsvarande ändringen i kommunallagen, ansetts ändamålsenligt att
närmare försöka ange vilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras direkt.
Såsom även angetts i förarbetena till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s. 86)
förutsätts dock att fullmäktige inte kommer att bestämma kretsen till andra än
de politiskt direkt ansvariga. På det kyrkokommunala området bör dock, liksom
hittills, interpellationer även kunna riktas till och besvaras av kyrkoherden i
dennes egenskap av ledamot i kyrkorådet.
45 § handlar om justering av protokollet. Reglerna har förenklats och
fullmäktige har fått större frihet att bestämma om formerna för justeringen.
Enligt 48 § blir det obligatoriskt att ta in bestämmelser om justeringen av
protokoll i arbetsordningen. Dessa föreskrifter kan behandla t.ex. när omedelbar
justering får göras och antalet justerare utöver ordföranden. Den nuvarande
möjligheten att justera protokollet vid nästa sammanträde har slopats. Detta har
gjorts av effektivitetsskäl, dvs. för att undvika onödig fördröjning i vissa
fall med att justera protokollet.
14 kap. Kyrkostämma
I 5 § andra stycket i dess nuvarande lydelse anges att beslut om i vilka
ortstidningar som kyrkostämmans sammanträde skall tillkännages får fattas för
flera kalenderår. På detta sätt har det markerats en skillnad mot den möjlighet
som kyrkofullmäktige har enligt nuvarande 13 kap. 11 § (till vilken det f.ö.
hänvisas i 5 § första stycket) och som anger tiden till ett kalenderår i taget.
Eftersom den detaljreglering som finns i detta avseende i 13 kap. 11 § nu
föreslås slopad kan motsvarande detaljreglering för kyrkostämman slopas. Andra
stycket i 5 § föreslås därför utgå.
I 8 § regleras hur föreskrifterna om kyrkofullmäktige skall tillämpas på
kyrkostämma. Där hänvisas bl.a. till nuvarande 13 kap. 10 § som föreskriver
bl.a. att kungörelsen om sammanträdet minst en vecka före sammanträdesdagen
skall sändas till varje ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt. En strikt
tolkning skulle innebära att kungörelsen till kyrkostämman skall sändas till
varje röstberättigad kyrkomedlem. Detta har inte varit avsikten. Hänvisningen i
14 kap. 8 § till 13 kap. 10 § slopas därför. Vidare har nuvarande hänvisningar
till 13 kap. 8 § första stycket, 9 § första stycket och 11 § slopats.
Visserligen finns motsvarigheter till nämnda paragrafer kvar även i det
föreslagna nya 13 kap. Eftersom motsvarande regler redan finns för kyrkostämmas
vidkommande i 14 kap. 2, 3, 4 och 5 §§ är emellertid dessa hänvisningar onödiga.
15 kap. Församlingsdelegerade
Bestämmelsen i 9 § har anpassats till ändringarna i 13 kap. Regeln i punkt 4 kan
givetvis tillämpas bara om det har getts en generell rätt för kyrkorådets
ordförande eller vice ordförande att delta i delegerades överläggningar.
16 kap. Kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter
Bestämmelsen i 4 § har anpassats till ändringarna i 13 kap. Regeln i punkt 5 kan
givetvis tillämpas bara om det har getts en generell rätt för kyrkorådets
ordförande eller vice ordförande att delta i samfällighetens överläggningar.
17 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församlingar
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 17 kap. upphävs och ersätts av
ett nytt kapitel.
___________________________________________________
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
___________________________________________________
17 kap. 1-21 §§ 17 kap. 1-21 §§
22 § -
23 § -
24 § 22 §
25 § 23 §
26 § 24 §
27 § 25 §
28 § 26 §
29 § 27 §
30 § -
31 § -
32 § -
33 § -
34 § -
35 § 28 §
36 § 29 §
37 § 30 §
38 § 31 §
39 § 32 §
40 § 33 §
___________________________________________________
I 3 § har ett tillägg gjorts av vilket det framgår att även direktvalda
kyrkoråd får samma möjligheter som andra kyrkoråd att ha hand om
informationsverksamhet i församlingen. Den tidigare skillnaden i detta avseende
mellan vanliga kyrkoråd och direktvalda kyrkoråd har inte varit motiverad, något
som också 1994 års kyrkomöte har påtalat (jfr 1KL 1994:2 s. 25).
I 21-23 §§, som delvis är nya, regleras frågan om jäv. Regleringen är
uttömmande och avser all handläggning hos kyrkorådet och nämnderna, oavsett om
det är fråga om ärenden som innebär myndighetsutövning mot enskilda eller inte.
Bestämmelserna gäller både förtroendevalda och anställda. I övrigt hänvisas till
motiven i avsnitt 11.
I 29 § är det en nyhet att det inte längre krävs kyrkofullmäktiges eller
kyrkostämmans bemyndigande för att kyrkorådet eller övriga nämnder skall få
delegera ärenden. En annan nyhet är att inte bara hela ärendegrupper kan
delegeras, utan också enskilda ärenden.
30 § är ny. Möjligheterna att delegera har vidgats. Att kyrkorådet och övriga
nämnder måste ha kvar ett övergripande ansvar för hela verksamheten inom
respektive område markeras av att ärenden som avser verksamhetens mål, inrikt-
ning, omfattning eller kvalitet inte får delegeras. Detta övergripande ansvar
motiverar också att man behåller kravet på att rådet eller nämnden i sin helhet
måste besluta om framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman
liksom yttranden med anledning av att rådets eller en annan nämnds beslut har
överklagats.
I 32 §, som är ny, finns bestämmelser som medger att brådskande ärenden
delegeras. Villkoret är att man inte kan vänta med besluten till nästa
sammanträde och att det rör sig om ärenden som oundgängligen måste avgöras.
Någon begränsning av möjligheterna att delegera enligt denna paragraf med
hänsyn till ärendets natur finns inte. Ärenden som avgörs med stöd av denna
paragraf måste anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.
Även 33 och 34 §§ är nya.
33 § innebär att det införs möjligheter att vidaredelegera beslutanderätt. Med
uttrycket "någon som har en ledande ställning inom församlingen" avses både
kyrkoherden och förvaltningschefer. Det ankommer på de kyrkliga kommunerna att i
en arbetsordning eller liknande dokument bestämma vilka som skall ha rätt att
vidaredelegera. Beslutet skall anmälas till den som har vidaredelegerat. I
övrigt hänvisas beträffande innebörden av denna bestämmelse till förarbetena
till 6 kap. 37 § kommunallagen (prop. 1990/91:117 s. 205 och 206).
34 § syftar till att förstärka brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det
kan ske genom att villkor ställs upp när ärenden skall delegeras. Här kan
hänvisas till prop. 1986/87:91 och KU1987/88:23. En nämnd får i övrigt ställa
upp villkor i samband med att ärenden delegeras.
Att de nya bestämmelserna kommer att gälla också direktvalda kyrkoråd framgår
av 35 §.
I 36 §, som motsvarar nuvarande 29 §, har föreskrifterna om att
kyrkofullmäktige eller kyrkostämma tillsätter nämnder för den förvaltning m.m.
som enligt särskilda författningar sköts av dessa tagits bort. Sådana
specialreglerade nämnder finns inte på det kyrkokommunala området. Numera finns
de inte heller på det kommunala området.
I 38 §, som motsvarar nuvarande 31 §, har det införts ett nytt tredje stycke.
Kyrkoherden får rätt att närvara och delta i överläggningarna i utskott till
vilket en församlings kyrkoråd har delegerat beslutanderätt, när utskottet
behandlar sådana ärenden. Kyrkoherden har därvid möjlighet att i annexförsamling
sätta annan präst i sitt ställe. Genom en hänvisning från 18 kap. 4 § kommer
bestämmelsen att bli tillämplig även för utskott till vilket kyrkoråd i en
samfällighet delegerat beslutanderätt. I ett nytt fjärde stycke anges att
kyrkoherden har rätt att få sin mening antecknad i protokollet.
I 40 § har tiden för att avge verksamhetsberättelse utökats med två månader.
18 kap. Kyrkoråd och övriga nämnder i kyrkliga samfälligheter
Hänvisningarna i 4 § har anpassats till ändringarna i 17 kap.
19 kap. Ekonomisk förvaltning
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 19 kap. upphävs och ersätts av
ett nytt kapitel.
___________________________________________________
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
___________________________________________________
19 kap. 1 § 19 kap. 1 §
2 § -
3 § 3 §
4 § 4 §
5 § 5 §
6 § 6 §
7 § 7 §
8 § 8 §
9 § 9 §
10 § 12 §
11 § 13 §
12 § 14 §
13 § -
14 § -
15 § -
16 § -
17 § -
18 § -
19 § -
20 § 15 §
21 § 16 §
___________________________________________________
I sak har flera ändringar gjorts som syftar till att underlätta en flexibel
och modern ekonomihantering på samma sätt som genom kommunallagen har införts
för de borgerliga kommunerna. En del nyheter kommenteras närmare i det följande.
Enligt 1 § skall församlingen ha en god ekonomisk förvaltning. Paragrafen
ersätter den nuvarande bestämmelsen i 19 kap. 1 § om förmögenhetsskydd. Det har
inte ansetts meningsfullt att uttömmande ange vad som kan anses höra till en god
ekonomisk hushållning. I 2 § ges exempel på vad som ligger i en sådan
hushållning, nämligen att medelsförvaltningen skall ske på ett sådant sätt att
krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Det måste också
anses höra till en god ekonomisk hushållning att kyrkliga kommuner som får
försäljningsvederlag för anläggningstillgångar eller försäkringsersättning för
sådan egendom använder motsvarande belopp för att investera i andra anlägg-
ningstillgångar eller för att betala skulder som tagits för att förvärva sådana
tillgångar. Detta hindrar inte att det i vissa speciella fall kan vara tillåtet
att använda medel från försäljning av en anläggningstillgång för löpande behov,
t.ex. om en förändrad verksamhetsinriktning gör behovet av anläggningstillgången
avsevärt mindre.
Till en god ekonomisk hushållning hör också att sett över någon tid av inte
allt för lång varaktighet ha balans mellan inkomster och utgifter. Att
undergräva sin ekonomi genom en konsekvent underbalansering av budgetarna kan
inte anses förenligt med en god ekonomisk hushållning.
Även om bestämmelsen om god ekonomisk hushållning till sin natur är sådan att
den saknar direkt rättsverkan bör den kunna utgöra en viktig utgångspunkt för
revisorernas granskning av den ekonomiska förvaltningen.
Angående förhållandena kring begreppet god ekonomisk hushållning i övrigt
hänvisas till prop. 1990/91:117 s. 109-111 och 211.
I 4 § behandlas budgetens innehåll. I sak föreslås den ändringen att det inte
längre krävs att budgeten skall vara balanserad. Fortfarande skall det dock
framgå av budgeten hur utgifterna skall finansieras. En annan nyhet är att det
av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid
budgetårets slut. Genom denna regel ställs indirekt ett krav på kyrkokommunerna
att upprätta en balansbudget. Det införs också ett krav på att budgeten skall
innehålla en verksamhetsplan samt krav på rullande ekonomiska treårsplaner.
9 § ersätter bestämmelsen om medelsanvisning i nuvarande 19 kap. 9 § första
stycket. Regeln innebär att det i fortsättningen inte ställs något krav på
balansering av de anslagsbeslut som fattas utan samband med budgetfastställelse.
Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman måste dock ange hur utgiften skall
finansieras.
I 11-19 §§ finns föreskrifter om räkenskapsföring och redovisning. I 13 §
ställs nya krav på hur årsredovisningen skall utformas. 14 §, som också är ny i
sak, ställer krav på att årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god
redovisningssed. I överensstämmelse med vad som gäller för kyrkorådets förslag
till budget har det i 17 § införts ett krav på att årsredovisningen skall
offentliggöras. Genom 18 § öppnas en möjlighet för kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman att låta allmänheten ställa frågor om årsredovisningen vid ett
sammanträde med fullmäktige eller stämman. Syftet med bestämmelsen är att öka
intresset hos allmänheten för hur politikerna har skött ekonomin under budget-
året. För att ett "frågesammanträde" skall fylla sin funktion bör det hållas
innan revisorerna har avgett sin revisionsberättelse. Det torde vara lämpligt
att ledamöter från kyrkorådet är närvarande vid sammanträdet, eftersom det är
kyrkorådet som upprättar årsredovisningen och därför har bäst kunskap om den.
20 kap. Revision
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 20 kap. upphävs och ersätts av
ett nytt kapitel.
___________________________________________________
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
___________________________________________________
20 kap. 1 § 20 kap. 1 §
2 § -
3 § 3 §
4 § 4 §
5 § -
6 § -
7 § 5 §
8 § -
9 § -
10 § 6 §
11 § -
12 § 7 §
13 § 8 §
14 § 9 §
15 § 10 §
16 § 11 §
17 § 12 §
___________________________________________________
4 och 5 §§ innehåller föreskrifter om revisionsjäv. En saklig nyhet är att de
enskilda förtroendevalda som har revisionsansvar ges rätt att, oavsett om de är
ledamöter eller inte, delta i kyrkofullmäktiges överläggningar när
revisionsberättelsen över den verksamhet som de har ansvarat för behandlas.
Enligt 6 § fullgör varje revisor sitt uppdrag självständigt. Bestämmelsen, som
saknar motsvarighet i dag, framhåller den enskilde revisorns oberoende
ställning. Bestämmelsen ger endast uttryck för gällande rätt och innebär således
ingen ändring i sak.
I 7 §, som handlar om revisorernas uppgifter, används orden "all verksamhet
som bedrivs inom kyrkorådets och övriga nämnders verksamhetsområden" för att
markera att det inte bara är arbete som dessa har utfört själva som är föremål
för granskning utan att granskningen också avser all annan verksamhet som
bedrivs inom deras verksamhetsområden, t.ex. av utskott eller av anställda och
enskilda förtroendevalda.
8 § är ny och innehåller en bestämmelse som klargör revisorernas förhållande
till viss ärendehantering. Huvudregeln är att revisorerna inte får granska
ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Inom kyrkan förekommer
myndighetsutövning t.ex. i samband med tillsättning av prästtjänster och
upplåtelse av gravrätt. Det finns två undantag från huvudregeln. Det ena är om
handläggningen av ett ärende har vållat församlingen ekonomisk förlust, som
exempelvis kan bestå i ett skadestånd som har dömts ut av domstol eller som har
betalats ut efter förlikning. Det andra undantaget är när granskningen sker från
allmänna synpunkter, dvs. revisorerna gör en allmän granskning för att
kontrollera handläggningsrutiner m.m.
13 §, som handlar om revisionsberättelsen, motsvarar närmast nuvarande 20 kap.
8 §. Ett nytt stycke har tillförts om att anmärkning får riktas mot kyrkorådet,
övriga nämnder och beredningar samt de enskilda ledamöterna i sådana organ.
Bestämmelsen tar sikte på att visa vem som är revisionsansvarig. Bestämmelsen
omfattar också kyrkoherden såsom ledamot av kyrkorådet. En revisionsanmärkning
kan alltså riktas mot kyrkoherden i den nämnda egenskapen.
22 kap. Laglighetsprövning
Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 22 kap. upphävs och ersätts av
ett nytt kapitel. Rubriken har ändrats till Laglighetsprövning.
___________________________________________________
Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i
kyrkolagen
___________________________________________________
22 kap. 1 § 22 kap. 1 §
2 § 1 §
3 § -
4 § 1 §
5 § 1 §
6 § 1 §
7 § 1 §
8 § 1 §
9 § -
10 § 1 §
11 § 4 §
12 § 4 §
13 § -
14 § 5 §
15 § 6 §
16 § 7 §
___________________________________________________
I 1, 5-7, 11, 13 och 14 §§ har de ändringar gjorts som följer av en ändrad
instansordning (jfr avsnitt 13:1).
I 1 § anges vidare vem som får överklaga ett kyrkokommunalt beslut. Det gäller
medlemmar i både en territoriell och en icke-territoriell församling. Med medlem
i en territoriell församling avses den som är folkbokförd där. Vem som är medlem
i en icke-territoriell församling framgår av lagen (1992:288) om medlemskap i
icke-territoriella församlingar.
I 6 och 7 §§ finns regler om klagotiden. I 6 § andra stycket finns en ny regel
som innebär att anslag om protokollsjustering måste vara uppsatt på
anslagstavlan under hela klagotiden för att denna tid skall löpa ut.
Situationen har varit uppe till bedömning i ett par rättsfall (RÅ 1975 ref. 118,
RÅ 1976 ref. 13 och RÅ 1976 Bb 485). Om anslaget tas ned för tidigt innebär
regeln att beslutet inte vinner laga kraft. Detta kan avhjälpas genom att
församlingen upphäver sitt beslut och fattar ett nytt beslut av samma innebörd
och låter tillkännagivandet vara anslaget under hela klagotiden.
I 8 § första stycket, som motsvarar nuvarande 22 kap. 1 § första stycket,
finns de s.k. prövningsgrunderna. Föreskriften är en handlingsregel för
domstolen som handlägger ett mål om laglighetsprövning. Oberoende av vilken
prövningsgrund som klaganden åberopar skall domstolen självständigt avgöra
vilken grund som kan komma i fråga. I andra stycket finns en ny regel om
rättsföljden, som klargör att processen inte tar sikte på en materiell
överprövning av kyrkokommunala beslut utan på en legalitetsprövning.
11-14 §§ innehåller bestämmelser om den processuella hanteringen av
kyrkokommunala besvärsmål. I 14 § anges vem som får överklaga länsrättens eller
kammarrättens beslut. I paragrafens andra stycke har en ändring gjorts som
innebär att en medlem i en icke-territoriell församling får samma rätt som en
person som är folkbokförd i en territoriell församling att överklaga beslut.
23 kap. Allmänt om stiftssamfälligheter
Hänvisningarna i 8 § har anpassats till ändringarna i 19, 20 och 22 kap.
24 kap. Stiftsfullmäktige
Hänvisningarna i 6 § har anpassats till ändringarna i 13 kap.
25 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheter
I 8 § första stycket har hänvisningarna anpassats till de föreslagna ändringarna
i 12 och 17 kap.
I 8 § andra stycket 2 har gjorts en ändring som gör det möjligt för domprosten
att i biskopens frånvaro utnyttja den närvaro- och yttranderätt som tillkommer
biskopen. Ändringen i paragrafen innebär vidare att rätten för stiftsstyrelsens
vice ordförande att närvara och delta i överläggningarna i övriga nämnder på
stiftsnivå slopas. Något behov av den nuvarande regeln torde inte föreligga.
26 kap. Stiftssamfällighetens egendomsnämnd
I 5 § görs en uppräkning av vilka föreskrifter i kyrkolagen angående kyrkoråd i
församling som skall tillämpas på egendomsnämnden. I uppräkningen har, förutom
en anpassning av hänvisningarna till ändringar i 12 och 17 kap., gjorts ett
tillägg till 17 kap. 21-23 §§ som handlar om jäv. Ändringen har motiverats i
avsnitt 11.
33 kap. Tillsättning av biskops- och prästtjänster
I 8 § har hänvisningarna anpassats till ändringar i 12 och 17 kap.
Ändringen i 24 § är närmast av redaktionell art, eftersom man i kyrkolagen
överlag skiljer mellan biskops- och prästtjänster.
I 30 § har begreppet laglighetsprövning ersatt "kommunalbesvär" (jfr
kommentaren till 22 kap.).
34 kap. Anställning som präst m.m.
Ändringen i 14 § är bara av redaktionell natur.
37 kap. Den kyrkomusikaliska verksamheten
I 21 § har begreppet laglighetsprövning ersatt "kommunalbesvär" (jfr kommentaren
till 22 kap.).
42 kap. Kyrkofonden
I 8 § har en hänvisning till 42 kap. 16 § strukits eftersom 16 § upphävs den 1
januari 1995 (jfr SFS 1993:1323).
43 kap. Val till stiftsfullmäktige
I 10 § första stycket har hänvisningarna anpassats till ändringarna i 12 kap.
44 kap. Val till domkapitlet
I 11, 12 och 19 §§ har ändringar gjorts i instansordningen. Ändringarna har
motiverats i avsnitt 13.1.
45 kap. Biskopsval
I 29 § har ändringar gjorts avseende instansordningen. Ändringarna har
motiverats i avsnitt 13.1.
46 kap. Val till kyrkomötet
I 10 § har en felaktig hänvisning till 16 § i samma kapitel rättats.
47 kap. Proportionellt valsätt vid kyrkliga val
1 § har förenklats på så sätt att det anges att föreskrifterna om proportionellt
valsätt gäller vid val som förrättas av de angivna organen. Därigenom blir
reglerna tillämpliga också vid val av utskott och beredningar. Frågorna har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 15).
Ikraftträdande
Ändringarna i kyrkolagen föreslås träda i kraft den 1 april 1995, dvs. vid samma
tidpunkt som har föreslagits angående den ändrade instansordningen för
kommunalbesvär enligt kommunallagen (jfr prop. 1994/95:27 s. 113 f.). I likhet
med vad som har föreslagits i den nyss nämnda propositionen föreslås att beslut
som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt äldre
bestämmelser. Detsamma skall gälla val som har förrättats före ikraftträdandet.
17.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)
2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheter
I 10 § andra stycket har en felaktig hänvisning rättats.
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Kyrkoberedningens
delbetänkande Vissa kyrkofrågor (SOU 1993:46)
Remissyttranden har avgetts av Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riksskatteverket, Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer, Kammarkollegiet, Kyrkofondens styrelse, Svenska
kyrkans centralstyrelse, Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,
Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand, Luleå, Visby och
Stockholm, Stiftsstyrelserna i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås,
Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand, Luleå, Visby och Stockholm, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans personalförbund,
Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund, Ersta diakonisällskap, Stiftelsen
Stora Sköndal och Sveriges kyrkokamerala förening.
Riksrevisionsverket har uppgett att verket från sina utgångspunkter inte har
något att anföra i ärendet. Svenska Kommunförbundet har avstått från att lämna
synpunkter.
Diakonikurs 2 på Samariterhemmet i Uppsala har kommit in med ett särskilt
yttrande.
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 december 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Johansson
Föredragande: statsrådet Ulvskog
___________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:129 Kommunallagsanpassning av kyrkolagen
m.m.