Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1995 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Inledning Internationellt samarbete för fred, demokrati och välstånd är grunden för svensk utrikespolitik. Denna politik tar sig uttryck i ett aktivt engagemang i Förenta nationerna (FN) och i det internationella utvecklingssamarbetet. Sverige vill också inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE, f.d. ESK) verka för att förhindra uppkomsten av konflikter. Av särskild betydelse för Sverige är samarbetet i Norden och Östersjöområdet. Den 1 januari 1995 inträder Sverige som fullvärdig medlem av Europeiska unionen (EU). Det är ett historiskt steg för vårt land. Vi engagerar oss med andra europeiska nationer i ett nära samarbete på en lång rad samhällsområden. Inom ramen för detta samarbete kommer Sverige att verka för att skapa en allomfattande freds- och säkerhetsordning i Europa, säkerställa EU:s öppenhet mot länderna i Öst- och Centraleuropa och Baltikum samt bekämpa arbetslösheten, trygga sysselsättningen och främja jämställdheten. Det vägval som medlemskapet i EU representerar återspeglar de förändringar som har skett i vår omvärld efter det kalla krigets slut. Medlemskapet skapar nya möjligheter för Sverige att aktivt och positivt bidra i det internationella samarbetet. I EU avser Sverige fullfölja sitt traditionella engagemang för internationell solidaritet och sin strävan att bidra till den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa och i övriga världen. En fri handel är av största vikt för stabilitet, arbete och välstånd. Den fria inre marknaden inom EU är handels- och välståndsskapande. Den är till fördel såväl för Europas länder som för dess handelspartners. Sverige kommer att verka för ett EU som är öppet mot sin omvärld och ser som en självklar uppgift att som EU-medlem sträva efter en förstärkt frihandelspolitik och en generös politik gentemot tredje världens länder. Sverige och Finland inträder nu som medlemmar i EU, den europeiska gemenskap där Danmark redan är medlem. Samtidigt står Norge och Island utanför EU. Inom och utom EU kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på de villkor som våra länders olika vägval innebär. Sverige skall fortsatt agera kraftfullt på olika plan: i världen, Europa, Östersjöområdet och Norden. Samtidigt kommer betydande besparingar under den kommande perioden att framtvinga stränga prioriteringar såväl mellan som inom de skilda utrikespolitiska verksamheter Sverige bedriver. Ofrånkomligen kommer också högt prioriterade utrikes-, handels- och biståndspolitiska områden att omfattas och påverkas av dessa besparingar. Gemensam säkerhet och global solidaritet Världssamfundet står inför svåra frågor som sträcker sig över nationsgränserna. Dessa globala frågor kan hänföras till ett utvidgat säkerhetsbegrepp, som sätter den enskilda människans säkerhet i centrum och förutsätter hållbar ekonomisk och social utveckling. Hit hör således också miljöfrågor, befolknings- och flyktingfrågor, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen vill främja Sveriges förmåga att bidra till freds- och säkerhetssamarbetet i Europa och i världen. Utrikesdepartementet kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Syftet är att lämna ett svenskt bidrag till arbetet på att åstadkomma en ordning som bygger på gemensam säkerhet. Erfarenheterna av de konflikter som nu pågår är att förebyggande åtgärder och ett tidigt ingripande ofta är en förutsättning för att undvika konflikter. För detta fordras vilja till samarbete mellan länder men också att politiska, militära, humanitära och finansiella insatser samordnas strategiskt och funktionellt. Sverige måste snabbt kunna svara på önskemål om politiska och diplomatiska insatser för konfliktlösning. Vi måste kunna ta ställning till frågor från FN och OSSE om militära, civila eller diplomatiska insatser för att förebygga och förhindra eller hejda väpnade konflikter. Det är också viktigt att ge bilateralt eller multilateralt stöd till försoningsprocesser och återuppbyggnad när konflikter övergått i en fredlig situation. De verksamheter som kommer att beröras är fredsbevarande styrkor, civila och militära observatörer, diplomatiska och biståndsinriktade insatser samt andra freds- och säkerhetsskapande insatser under i första hand FN:s eller OSSE:s mandat. Verksamhet inom ramen för Partnerskap för fred (PfP) och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik tillhör också området liksom i vissa fall miljöinsatser. Det mönster som har vuxit fram i omvärlden efter kalla krigets slut erbjuder nya möjligheter till global samverkan. För att möta dagens problem krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. FN:s insatser har en avgörande betydelse för den internationella utvecklingen. Organisationen är också ett oundgängligt forum för global solidaritet där lösningar kan sökas på de problem som vi i dag står inför. Någon fungerande organisation för att samordna konflikthantering existerar dock inte inom FN. Dessutom är beredskapen för aktioner ofta mycket dålig. Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Samtidigt delar medlemsländerna ansvaret för den bristande framgången. FN saknar ofta tillräckligt stöd för att kunna ingripa tidigt nog i politiska processer som riskerar att leda till konflikter och katastrofer. Inte heller är medlemsländerna tillräckligt uthålliga. För tidigt uppbrott från operationer i komplexa katastrofer riskerar i hög grad att sätta framsteg i fara. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet och utveckling och angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt sätt. Under avsnittet Internationellt biståndssamarbete utvecklas närmare några av instrumenten härför. Engagemanget i FN är prioriterat av Sverige och kompletterar en aktiv europapolitik. Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd för perioden 1997 till 1998 är ett uttryck för vår vilja att aktivt bidra till fred, säkerhet och utveckling. Efter det kalla krigets slut har FN:s uppgifter på det fredsbevarande området vuxit kraftigt. Sverige skall fortsätta att spela en aktiv roll som truppbidragarland. En svensk fredsbevarande styrka skall upprättas. Sverige fäster särskild vikt vid förebyggande insatser och vill medverka till att FN:s kapacitet på dessa områden stärks. För att klara de uppgifter som väntar behöver FN-systemet förnyas, vitaliseras och effektiviseras. Kommissionen för globalt samarbete (Commission on Global Governance) lägger fram sin rapport i början av året. Det nordiska FN-projektet om att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet kommer att drivas vidare. Sverige kommer att aktivt delta i andra reformdiskussioner, bl.a. avseende säkerhetsrådets utvidgning och arbetsformer. Ett grundläggande internationellt regelverk för skydd av de mänskliga rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår för att främja efterlevnaden av dessa regler och få dem allmänt erkända. Sverige ansluter sig till rättsuppfattningen att till mänskliga rättigheter bör hänföras endast sådana rättigheter som kan göras gällande av individen gentemot statsmakterna. Det svenska utvecklingsarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av grundläggande betydelse för att förhindra konflikter, främja fred och stödja ekonomisk och social utveckling. Efter det kalla krigets slut har förutsättningarna påtagligt förbättrats för ytterligare framsteg på dessa områden. De främsta uppgifterna gäller icke-spridning av kärnvapen, förhandlingar om totalförbud för kärnvapenprov och ikraftträdandet av konventionen mot kemiska vapen. Det är angeläget att förhandlingar snarast inleds om ett fullständigt förbud mot fortsatt tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Sverige kommer att fortsatt driva frågan om ett internationellt förbud mot truppminor. Miljöförstöringen och den ökade utarmningen av naturresurser utgör ett nytt hot. FN:s Agenda 21 - ett handlingsprogram för hållbar utveckling - måste följas upp med stor kraft. Sverige skall också medverka till att det regionala miljösamarbetet intensifieras. Miljöaspekterna måste beaktas i allt internationellt samarbete. Regeringen har inlett en granskning av hur dessa aspekter i ökad omfattning skall integreras i det internationella utvecklingssamarbetet. Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt är jämställdhet en viktig förutsättning för hållbar utveckling och därmed vår framtida säkerhet. Regeringen skall verka, internationellt och nationellt, för att stärka kvinnans ställning och hennes möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter i samma utsträckning som männen. Undantag med hänvisning till kulturella och religiösa sedvänjor kan inte accepteras. Sverige skall närmast vid FN:s sociala toppmöte respektive FN:s världskonferens om kvinnor år 1995 verka för ett förnyat och förstärkt politiskt åtagande om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Kvinnans viktiga roll i utvecklingsprocessen gör det angeläget att utvecklingsinsatser utformas med särskild hänsyn till behovet av att främja kvinnans ställning. En rad konflikter i tredje världen har kommit närmare en lösning. Framsteg har skett i Sydafrika, Mellanöstern och Centralamerika. Samtidigt har oron för nya konlikter och staters sönderfall ökat på andra håll. Det internationella samfundet har visat sig oförmöget att bemästra en rad inbördeskrig som bottnar i bl.a. etniska motsättningar. För att förebygga konflikter krävs politiska, ekonomiska och sociala framsteg och en rättvis fördelningspolitik. Den internationella samsynen om utvecklingens villkor har ökat under senare år. Det internationella utvecklingsbiståndet har en central roll att fylla. Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande fredsuppgörelse i Mellanöstern. Regeringen avser öka Sveriges engagemang i denna process och kommer att fortsätta vara en av de största biståndsgivarna till palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU ger Sverige ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern. Utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza kommer att intensifieras. EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra kust har påtagligt ökat på senare tid. En ny medelhavsstrategi utarbetas med politiska, handelspolitiska och biståndsrelaterade element. Utöver de humanitära aspekterna är stabiliteten i detta område av stor betydelse för säkerheten i Europa. Sverige kommer att bidra till EU:s gemensamma strategi inom detta område. Sverige avser vidareutveckla formerna för samarbetet med länderna i Södra Afrika. Ett viktigt område är insatser för att söka bidra till att trygga och fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika kommer att intensifieras. Regeringen avser också att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer har lagts. Folkmordet i Rwanda motiverar ett starkt stöd för ansträngningarna på hela den afrikanska kontinenten för förebyggande och konfliktlösande åtgärder, där Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har en central uppgift. Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis rörande den demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Både i El Salvador och i Guatemala har Sverige bidragit till fredsprocessen och demokratiuppbyggnaden bl.a. med FN- personal. Insatser i Nicaragua fortgår och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti. Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling och ägnas ökad uppmärksamhet, såväl av Sverige som av EU. Stor vikt kommer att läggas vid att ytterligare utveckla handelsförbindelserna, samtidigt som arbetet för mänskliga rättigheter och det internationella utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i förbindelserna. Det överordnade målet för det svenska internationella utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå, dvs. deras möjligheter att på ett säkert och förutsägbart sätt kunna livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Av avgörande betydelse är också ett demokratiskt styrelseskick och en samhällsstruktur som garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Regeringen kommer att förstärka det långsiktiga utvecklingssamarbetet med inriktning på att bekämpa fattigdom. Sverige kommer även att verka för denna inriktning inom ramen för EU:s internationella utvecklingssamarbete. En ny organisation för det bilaterala samarbetet är under uppbyggnad i syfte att främja flexibilitet, tydlighet och effektivitet i utvecklingssamarbetet samt att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande och skapa bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser. Det statsfinansiella läget har framtvingat besparingar. Fr. o. m. 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för internationellt utvecklingssamarbete bibehålles på nominellt oförändrad nivå om 13 360 miljoner kronor per år fram t.o.m budgetåret 1998. Regeringens avsikt är emellertid att, så snart det statsfinansiella läget tillåter, åter uppnå enprocentmålet. Internationellt kommer regeringen att fortsatt verka för att FN:s mål om att de industriellt utvecklade länderna skall avsätta 0,7 procent av BNI till biståndssamarbete skall uppfyllas. Som en del av det globala solidaritetsarbetet måste FN ha en väl fungerande biståndsverksamhet. Sverige arbetar mycket aktivt för att såväl det normativa som det operativa arbetet inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet skall breddas och effektiviseras. De multilaterala finansieringsorganen - Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Latinamerika, Afrika och Asien - utgör de i särklass största finansiella källorna för utvecklingsbistånd och har under senare år fått en ökad betydelse i utvecklingspolitiska frågor. En stor del av det svenska internationella utvecklingssamarbetet kommer även fortsättningsvis att bedrivas genom dessa organisationer. En fri handel Frihandel är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska utvecklingen, inte minst i tredje världen. För det starkt utrikeshandelsberoende Sverige är en bevarad och förstärkt frihandel en självklar linje. Regional integration och regionalt samarbete verkar här i samma riktning som de globala ansträngningarna att riva de ekonomiska hindren för utvecklingen. Regeringen avser därför att med största kraft i EU driva Sveriges traditionella frihandelslinje. Gemensamt skall vi slå vakt om unionens öppenhet mot omvärlden. Särskilda ansträngningar kommer att inriktas på de områden där EU för en mer restriktiv politik än vi själva har fört, t.ex. rörande textilimport och användande av handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländernas tillträde till de europeiska marknaderna och EU:s närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa kommer att tillmätas stor vikt. Överenskommelsen om världshandelsorganisationen World Trade Organisation (WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguay-rundan var en seger för det multilaterala samarbetet och ett bevis för att den regionala integrationen kompletteras med en allt vidare global frihandel. Resultatet är också av stort värde för u-länderna. Deras möjligheter att delta i världshandeln har stärkts väsentligt. För Sverige är det en målsättning att alla länder skall omfattas av detta gemensamma regelverk. Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter och att de återstående förhandlingarna på tjänstehandelsområdet snarast avslutas. En prioriterad uppgift är också att förbereda förhandlingar om de stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö. Sverige söker här multilaterala lösningar i syfte att förhindra unilateralism och protektionism. De industrialiserade ländernas traditionella samarbete inom OECD vidgas. I den fortgående globaliseringen av ekonomierna är det naturligt att nya länder knyts till denna krets - Mexico har upptagits som medlem. Parallellt med den samverkan som pågår med ett växande antal icke medlemsländer, förs förhandlingar om medlemskap med länder i Central- och Östeuropa samt Republiken Korea. Sverige i Europa Som fullvärdig medlem av EU kan Sverige ta sitt ansvar för Europas globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi, bistånd och andra områden. Sverige kommer att verka för att det politiska systemet, i Europa likaväl som globalt, skall balansera marknadskrafternas verkningar. Regeringen avser att som medlem i EU föra kampen för full sysselsättning. Sverige vill vidga den sociala dimensionen av det europeiska samarbetet, verka för jämställdhet och förstärka miljösamarbetet och regionalpolitiken. Vi skall verka aktivt för en generös invandrings- och flyktingpolitik i Europa. Vi skall, i samarbete med andra europeiska länder, driva en offensiv mot narkotikan och den internationella brottsligheten. Ökad öppenhet och offentlighet kommer att vara utgångspunkt för svenska strävanden i EU. Ett svenskt deltagande i den inre marknaden var det främsta resultatet av EES- avtalet. Det är dock först genom medlemskapet i EU som vår medverkan vidgas till att omfatta även jordbruk och fiske. Först nu kan de svenska företagen konkurrera på helt lika villkor. Väsentligt är också att Sverige genom deltagande i EU:s beslutande organ kan påverka den framtida utformningen av nya bestämmelser. Regeringen avser här att verka för att fortsatt öppna den inre marknaden, inte minst vad avser tillgängligheten för länder i Central- och Östeuropa och i tredje världen. Samtidigt skall Sverige verka för en hög skyddsnivå beträffande bestämmelser rörande miljö, hälsa och säkerhet. Målsättningen är att åstadkomma en gemensam konsumentpolitik, som skall möjliggöra en fungerande marknad. Sverige skall bidra till en förstärkning av konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet. Det svenska EU-engagemanget kommer under de närmaste åren i hög grad att innefatta förberedelserna inför EU:s regeringskonferens år 1996. Stora, för Europas framtid avgörande, frågor såsom östutvidgningen, EU:s institutioner och försvarsdimensionen skall behandlas. Regeringen kommer att i nära samverkan med riksdagen, och efter en bred debatt med deltagande av folkrörelser och intresseorganisationer, utarbeta svenska ståndpunkter inför konferensen. Det kalla krigets rivalitet är över sedan flera år. De militära motsättningarna mellan supermakterna har upphört och styrkorna i Europa har reducerats kraftigt. Under senare år har demokratin förankrats alltmer i hela Europa. Dessa genomgripande förändringar har skapat förutsättningar på sikt för fred och välstånd. En alleuropeisk ordning för fred och säkerhet brådskar. Hoten mot vår säkerhet är inte främst av militär natur utan härrör främst ur motsättningar mellan folkgrupper i östra Europa, på Balkan och i de områden som tidigare var en del av det sovjetiska imperiet, förvärrade av det sociala kaos som följt i spåren när tidigare samhällsstrukturer upplösts. Deltagandet i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetpolitik ger Sverige ökade möjligheter att verka för dessa mål. En primär uppgift är att bringa kriget i f.d. Jugoslavien till ända. Sverige kommer att fortsatt verka för en framförhandlad fredlig lösning som bevarar Bosnien sammanhållet och möjliggör mångkulturell samlevnad. Sverige deltar i fredsbevarande insatser, i övervakningsmissioner och ger humanitärt katastrofbistånd till området samt för en generös flyktingpolitik. Förhoppningen är att ansträngningarna snart skall kunna övergå till insatser för återuppbyggnaden av det av krig förstörda landet och stöd för att dess befolkning skall kunna leva ett anständigt liv. EU har en stark och uppenbar dragningskraft på länderna i Central- och Östeuropa. De uppfattar EU som motorn i arbetet att främja välstånd och säkerhet, och de vill genom en nära EU-anknytning också komma i åtnjutande av den praktiska solidaritet och den gemensamma säkerhet som genom det dagliga samarbetet inom EU växer sig allt starkare. Ett närmande till EU kan bara bli verklighet för stater som lever i fred med sina grannar och där minoriteter skyddas. EU:s inflytande och dragningskraft är av central betydelse för stabilitet i alla de länder i Europa som aspirerar på medlemskap, men också i någon mån för de länder som på annat sätt söker en fördjupad relation med EU. Snart sagt inget land i Europa står utanför denna process. För Sverige blir det en angelägen uppgift att påskynda integrationen. Sverige har alltsedan förändringarna i Central- och Östeuropa inleddes lämnat stöd till reformprocessen. Det nu löpande treårsprogrammet för det svenska östsamarbetet avslutas med budgetårsskiftet 1994/95. Samarbetet med Central- och Östeuropa skall vidareutvecklas. För att möjliggöra en grundligare genomgång av dess förutsättningar kommer regeringen i februari att lägga fram en särskild proposition om ett nytt program för detta samarbete. Sverige kommer genom sitt medlemskap i EU att få möjlighet att aktivt delta i och påverka Unionens olika program för samarbete med dessa länder. Samordningen av bilaterala och multilaterala insatser måste ägnas särskild uppmärksamhet. Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att främja demokratiska strukturer, utan också att aktivt stödja framväxten av verkliga rättssamhällen, där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, utgör en viktig pelare i det alleuropeiska arbetet. Huvuduppgiften är nu att förhindra uppkomsten av nya konflikter inom OSSE-området. Själva utgångspunkten för arbetet är, liksom i Europarådet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt fortsätter OSSE:s mångåriga arbete för att öka förtroende och säkerhet på det militära området och att understödja genomförandet av det betydelsefulla CFE-avtalet om rustningskontroll av konventionella stridskrafter. Genom Högkommissarien för nationella minoriteter och ett antal långtidsmissioner verkar OSSE konfliktförebyggande. OSSE:s samarbete innefattar även Ryssland och USA. Här är EU en central aktör och Sverige får genom medlemskapet nya möjligheter att verka. I OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande verksamhet lägger Sverige vikt vid att organisationen utvecklar sin förmåga att planera och genomföra fredsbevarande verksamhet. Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde samtidigt som den stärker våra möjligheter att verka för egen, europeisk och global säkerhet. Regeringen avser därför att fortsatt ta aktiv del i den debatt som förs om Europas framtida säkerhetspolitiska struktur. Sverige skall verka för upprättandet på sikt av en ny europeisk freds- och säkerhetsordning. Genom medlemskapet i EU, och genom deltagandet i Partnerskap för fred, får Sverige nya möjligheter för ett aktivt engagemang i denna process. Den Västeuropeiska unionen, VEU, har bl.a. utvecklats till ett forum för säkerhetspolitisk dialog med länderna i Central- och Östeuropa. De tre baltiska länderna och ytterligare sex länder i Central- och Östeuropa är s.k. associerade parter i VEU och kan härigenom delta i ett flertal av VEU:s möten och dessutom ansluta sig till organisationens aktioner. Dessa omfattar fredsbevarande verksamhet, krishantering och räddningsaktioner. För svensk del är det av värde att kunna delta i VEU som observatör. Ett observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Däremot kan det ge Sverige ytterligare insyn i och ökat inflytande över den europeiska omdaningsprocess som nu pågår. Utvecklingen i Ryssland är av avgörande betydelse för Europas framtid. En nära och konstruktiv politisk dialog med Ryssland är nu möjlig. Det är av största vikt att med politiska och ekonomiska medel stödja en demokratisk utveckling i landet. Sverige kommer att vara pådrivande också inom EU i detta avseende. Europas säkerhetspolitiska struktur bör byggas upp tillsammans med, och inte mot, Ryssland. Vägen till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning har två parallella spår, såväl en fördjupning av alleuropeiska strukturer som en ökad samverkan mellan de nuvarande västliga organisationerna och länderna i det tidigare östblocket. Denna ökade samverkan byggs upp genom praktiskt samarbete inom allt fler områden och leder till att ett nät av kontakter på samhällets alla nivåer flätar samman länderna. Härigenom uppnås den stabilitet som är en förutsättning för freden. Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet Det nordiska samarbetet kommer också i fortsättningen att ha stor vikt i ländernas politik och för de nordiska medborgarna. En omstrukturering av det nordiska samarbetet har pågått under flera år, bl.a. som en följd av den västeuropeiska integrationen och EES-avtalet. Det innebär bl.a. att samarbetet nu koncentreras till framför allt kultur-, utbildnings- och forskningssamarbetet och miljöfrågor. Reformarbetet skall fortsätta även efter det att Sverige och Finland har blivit medlemmar i EU, bl.a. genom en översyn av arbetsformerna. Att Finland och Sverige nu inträder som medlemmar i EU innebär att det nordiska samarbetet får nya dimensioner och nya villkor. De tre nordiska medlemsländerna i EU kommer på en rad områden att ha gemensamma intressen och värderingar. En av de viktigaste uppgifterna i det nordiska samarbetet är också att se till att det sker en sådan samverkan, att dessa intressen och värderingar ges största möjliga genomslag. Sveriges, liksom de övriga nordiska medlemsländernas förbindelser med Norge är mycket nära och kommer så att förbli. Inom den europeiska integrationen kommer vårt lands samarbete med Norge formellt att bygga på EES-avtalet. Sverige kommer som EU-medlem därutöver att medverka till ett nära samarbete med Norge på alla områden. Samtidigt kommer det nordiska samarbetet att fortgå och fördjupas, på de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär. En ökad uppmärksamhet kommer att ägnas utvecklingen i Östersjöområdet. Vår allt djupare samverkan med de tre baltiska länderna och uppbyggnaden av kontakter med nordvästra Ryssland är en i ett historiskt perspektiv unik uppgift. Genom de nordiska medlemmarnas försorg kan lyhördheten för de baltiska staternas behov komma att öka inom EU, vilket också har stor betydelse för Sverige i ett säkerhetspolitiskt hänseende. En gynnsam ekonomisk utveckling i de baltiska länderna är avgörande för att förbättra levnadsbetingelserna och den politiska stabiliteten. Europaavtalen inom EU:s ram, med sikte på framtida medlemskap, kommer att vara av största betydelse. Sverige kommer att fortsatt stödja ekonomiska och sociala reformer i de baltiska länderna och bidra till att deras ställning som oberoende demokratier ytterligare stärks. Stabilitet, säkerhet och demokrati i vårt närområde är övergripande mål för östsamarbetet. Stöd till Baltikums suveränitet utgör en viktig del av östsamarbetets uppgift att främja säkerheten i regionen. Suveränitetsstödet inriktas idag på att bygga upp vitala samhällsfunktioner som polismakt och kustbevakning. Sverige ger också stöd till en fortsatt integration av den ryskspråkiga befolkningen i de baltiska staterna. Dessutom stödjer Sverige uppbyggnaden av en gemensam, baltisk fredsbevarande styrka. Dessa svenska insatser bidrar till stabiliteten och kommer att förstärkas genom ytterligare insatser inom bl.a. EU:s, OSSE:s och Europarådets ram. I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en dialog med Ryssland, men också för vår politik i närområdet är denna dialog av största betydelse. Genom att främja allsidiga kontakter och samarbete över gränserna i vårt närområde samt mellan Ryssland och de baltiska länderna, ökar vi förutsättningarna för stabilitet i östersjöområdet. Stödet till Kaliningrad och nordvästra Ryssland är av stor betydelse. De regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, är uttryck för den allt närmare samverkan som utvecklats med alla våra grannländer. Samarbetet har härigenom nått den praktiska och konkreta nivå som är en förutsättning för en fast förankrad samverkan över gränserna. Sverige övertar ordförandeskapet i Östersjörådet i maj 1995. Sveriges samlade bidrag till FN I utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU14 framhölls värdet av en samlad redovisning av det totala svenska FN-engagemanget. Utrikesutskottet föreslog att en sådan redovisning skulle ske i budgetpropositionen och att Utrikesdepartementet skulle ha samordningsansvaret. I bilaga 4:1 återfinns en uppställning över Sveriges samlade bidrag till FN. Budgetförslaget Inriktningen av det svenska agerandet och engagemanget på det utrikes-politiska området har av regeringen ovan redovisats. Möjligheten att uppfylla dessa ambitioner begränsas av det mycket ansträngda statsfinansiella läget. Förutom de mera konkreta förslag till sparåtgärder som lämnas under respektive verksamhetsområde och anslag, kommer regeringen under det löpande budgetåret att behöva fatta svåra prioriteringsbeslut. Långsiktiga ambitionshöjande åtgärder inom ett område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl, kommer nämligen att kräva motsvarande kostnadssänkningar inom andra områden. Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95:FiU1). Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde minskas med 231 miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 105 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 70 miljoner kronor. Dessa och övriga besparingar som lagts ut på tredje huvudtiteln sammanfattas i tabellen nedan. Av de totala utgiftsbegränsningarna under mandatperioden avser 1,2 miljarder kronor finansiering av EU-medlemskapet. 1995/961998 Mkr (12 mån) (18 mån) Biståndet 1,0 1,5 1,0 Samarbete med Central- och Östeuropa 0,3 0,5 0,3 Utrikeshandel och export- främjande 0,2 0,3 0,2 Övrigt, inkl. effektivitets- kravet på statlig konsumtion 0,1 0,1 0,4 Summa besparingar 1,6 2,4 1,9 Utgiftsutvecklingen på Utrikesdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing för juli 19971 19981 95-juni-96 A. Utrikesförvaltningen m.m. 1 441,1 1 606,3 2 731,8 1 807,7 -46 -46 B. Bidrag till vissa internationella organisationer 1 819,1 1 498,8 2 300,2 1 570,3 -8,1 -80 C. Internationellt utvecklingssamarbete212 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of. -20 D. Information om Sverige i utlandet 78,0 74,0 105,2 69,8 -2,6 -2,6 E. Utrikeshandel och export- främjande 708,6 281,6 357,0 236,9 -18 -22 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. 64,8 60,5 92,5 59,8 -1,6 -1,6 G. Samarbete med Central- och Östeuropa 473,9 996,5 1 216,03 810,83 of. of. ____________________________________________________________________________ Totalt 17 467,3 16 974,9 23 944,1 15 982,9 -76,3 - 172,2 __________________________ 1 Prisnivå 1995/96 2 Exklusive avräkningar 902,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, 2 898,6 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 , 1 929,8 miljoner kronor för budgetåret 1997 och 1 949,8 miljoner kronor för budgetåret 1998 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar. 3 Beräknade belopp A. Utrikesförvaltningen m.m. Inledning Verksamhetsområdet omfattar förvaltningskostnaderna vid Utrikesdepartementet och de svenska utlandsmyndigheterna (som tillsammans med de Stockholmsbaserade ambassadörerna redovisas i underbilaga 4:2); kostnaderna för eventuella kursförluster; honorärkonsuler; svenskt deltagande i det nordiska samarbetet; utredningar; officiella besök samt kostnaderna för ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet. Verksamheten vid Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna De besparingar som i form av effektivitetskrav på statlig konsumtion åläggs Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna under mandatperioden kräver såväl ambitionssänkningar på några områden som åtgärder som syftar till att effektivisera och rationalisera verksamheten. För att möta de förändringar när det gäller krav, befogenhet och ansvar som i ökad utsträckning ställs på de anställda inom utrikesförvaltningen har under det senaste året vissa strukturåtgärder vidtagits. Trots att dessa åtgärder lett till att departementet börjat närma sig de genomsnittslöner som gäller i övriga delar av regeringskansliet, kvarstår dock alltjämt vissa löneskillnader mellan män och kvinnor i utrikesförvaltningen. Dessa skillnader förklaras främst av att antalet män som rekryterats varit betydligt större än antalet kvinnor även om en förbättring skett sedan 1980- talets början, och att befordringspolitiken, och därmed löneutvecklingen, i hög grad följt senioritetsprincipen. Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män inom utrikesförvaltningen kommer att intensifieras. Åtgärder kommer bl.a. att vidtas för att andelen kvinnor på chefstjänster skall öka och för att andelen kvinnor och män skall fördelas jämnare mellan och inom olika områden i organisationen. Varje löneförhandling skall innan den avslutas analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Bland andra åtgärder som för närvarande pågår för att modernisera verksamheten kan nämnas det arbete som drivs i samarbete med Regeringskansliets förvaltningskontor för att per den 1 januari 1996 införa ett nytt ADB-baserat ekonomiadministrativt system. Vidare pågår en övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation. Båda dessa åtgärder syftar till att bedriva verksamheten inom utrikesförvaltningen på ett ur resurs- och kostnadssynpunkt så effektivt sätt som möjligt. Utrikesrepresentationen disponerar totalt ett lokal- och bostadsbestånd på ca 315 000 kvadratmeter. Ungefär hälften av detta är statligt ägt. Anslaget budgetåret 1994/95 för lokaler, bostäder och inredning uppgår till 455 miljoner kronor. Jämfört med budgetåret 1993/94 är det en minskning med 14,8 miljoner kronor, vilket utgör en del av det sparbeting som ålades departementet. Under budgetåret 1994/95 har den statsägda ambassadanläggningen i Tallinn tagits i bruk liksom nya förhyrda kanslilokaler i Washington. Arbetena på ambassadanläggningen i Riga har inletts och den beräknas vara inflyttningsklar i slutet av år 1995. Regeringen har bemyndigat Statens fastighetsverk att i samverkan med övriga nordiska länder förhandla om förvärv av tomtmark för uppförande av en nordisk ambassadanläggning i Berlin. Vi räknar med att detta innebär minskade kostnader jämfört med om Sverige ensamt skulle ha sökt genomföra detta projekt. Vissa andra kostnadskrävande projekt har på grund av det ansträngda budgetläget avbrutits. Ansvar och budget för bostadsförsörjningen för den utsända personalen har fr.o.m. innevarande budgetår delegerats till utlandsmyndigheterna, som genom närheten till de lokala hyresmarknaderna har bättre förutsättningar att hålla kostnaderna inom de snävare ramar som sparbetinget framtvingat. De nya sparkraven för de närmaste budgetåren innebär att intensifierade ansträngningar måste göras för att på olika vägar försöka pressa kostnaderna. På sikt är det nödvändigt att avveckla stora och kostnadskrävande chefsbostäder och ersätta dem med mindre och mera lättskötta objekt. Budgetläget kan vidare kräva att kanslier i framtiden förläggs till mindre centrala och därmed mindre kostsamma lägen än vad som för närvarande i allmänhet är fallet. Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrävande för utrikesförvaltningen. Antalet ärenden har under de senaste åren hållit sig i det närmaste konstant, dvs. 170 000 viseringsärenden och drygt 40 000 ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd. Ett ökat antal utlandsmyndigheter i regioner med ett stort antal flyktingar har utsatts för växande arbetsbelastning på grund av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring samt avvisningar. Ärendena har därtill komplicerats av att sökandena i allt större utsträckning saknar tillförlitliga identitetshandlingar. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsrutinerna. Utrikesförvaltningen bistår vidare svenskar som hamnar i nödsituationer utomlands; t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövats. För dem som dömts till fängelsestraff utomlands görs insatser för att de skall få avtjäna straffet i Sverige. En försvårande omständighet är att huvuddelen av dessa svenskar anklagats för grova narkotikabrott. Utrikesförvaltningen har fått ett ökat ansvar för bistånd till svenska brottsoffer utomlands. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift. Förändringar inom verksamhetsområdet Utrikesförvaltningen har under de senaste budgetåren ålagts stora besparingar. Budgetåret 1993/94 resulterade de i att tio utlandsmyndigheter lades ned, ytterligare ett tjugotal befattningar vid utlandsmyndigheter drogs in samt att departementets organisation förändrades och minskades. Dessa åtgärder ledde till att drygt 40 lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän, huvudsakligen assistenter, stationerade i departementet och i utlandet sades upp. Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och biståndskontor, som inleddes under år 1993, har nu slutförts för samtliga berörda myndigheter. Integrationen som på lång sikt beräknas medföra ytterligare rationaliseringsvinster har redan inneburit minskade kostnader genom att antalet utsända vid berörda myndigheter kunnat minska. Innevarande budgetår 1994/95 har besparingarna inriktats på att minska kostnaderna dels för lokalförsörjningen, dels för lokalt anställda vid utlandsmyndigheterna. Kostnadsbegränsingar har även ålagts resor som företas inom utrikesförvaltningen. Utrikesdepartementet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget A 1. Utrikesförvaltningen räknats ned med 76 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 167 miljoner kronor eller 11%. För att uppnå dessa sparbeting kommer under mandatperioden följande åtgärder behöva vidtas: - Nedläggning av femton utlandsmyndigheter. Ansvaret för de diplomatiska förbindelserna med de berörda länderna övertas av annan ambassad genom sidoackreditering eller av Stockholmsbaserade ambassadörer (KSA). I flertalet fall upprättas honorärkonsulat. - Hemstationering av ett fyrtiotal befattningar vid kvarvarande utlandsmyndigheter. - Rationaliseringar genomförs på fastighets- och bostadsområdet vid utlandsmyndigheterna. - En generell reducering, motsvarande effektivitetskravet, på samtliga driftskostnader, dvs. de kostnader som inte avser löner, förmåner och lokalkostnader. - Uppsägningar sker av de lokalanställda som tjänstgör vid de myndigheter som läggs ned. - Förhandlingar kommer att föras med de fackliga organisationerna om revidering av förmånerna enligt avtalet om utlandsbestämmelser. Om dessa förhandlingar inte leder till resultat, måste besparingar ske på andra områden. Inom området Utrikesförvaltningen m.m. föreslås för budgetåren 1997 och 1998, utöver effektivitetskravet för statlig konsumtion, en ytterligare minskning med 1 miljon kronor avseende utredningsverksamheten. Den beräknade utgiftsutvecklingen på utrikesförvaltningens område t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Mkr ------------------------------------------------------------------ |Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad | |1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för|besparing |besparing| | | | |juli 95- |19971 |19981 | | | | |juni 96 | | | ------------------------------------------------------------------ |1441,1 |1606,3 |2731,8 |1807,7 |-46,0 |-46,0 | ------------------------------------------------------------------ 1 Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Utrikesförvaltningen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i avsnittet ovan Förändringar inom verksamhetsområdet. A 1. Utrikesförvaltningen 1993/94 Utgift 1 428 159 000 1994/95 Anslag 1 564 784 000 1995/96 Förslag 2 666 663 000 varav 1 764 495 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 45 500 000 1998 Beräknad besparing 45 500 000 Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs- och personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för de lokalanställda samt resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar. Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och löneutvecklingen både i Sverige och i de länder där det finns utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1995/96. Vid anslagsberäkningen har beaktats de besparingar som kommer att åläggas utrikesförvaltningen och som redovisats närmare i det föregående. Vad gäller ekonomiska förpliktelser skall här redovisas två kreditgarantier för banklån till personal respektive uppsagda anställda inom utrikesförvaltningen på totalt 60 miljoner kronor. Utestående lån uppgår för närvarande till knappt 10 miljoner kronor. Kostnader som kan uppstå med anledning av dessa garantier belastar detta anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 666 663 000 kr. A 2. Kursdifferenser 1993/94 Utgift -22 980 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta ändamål bör ett formellt belopp på 1000 kr föras upp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. A 3. Honorärkonsuler 1993/94 Utgift 16 061 000 1994/95 Anslag 15 500 000 1995/96 Förslag 26 999 000 varav 17 905 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas vidare bl.a. vissa tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har för verksamheten samt kostnader för konsulskonferenser. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 26 999 000 kr. A 4. Nordiskt samarbete 1993/94 Utgift 1 113 409 1994/95 Anslag 1 666 000 1995/96 Förslag 2 115 000 varav 1 400 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 2 115 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 115 000 kr. A 5. Utredningar m.m. 1993/94 Utgift 8 119 760 Reservation 16 832 690 1994/95 Anslag 10 211 000 1995/96 Förslag 15 809 000 varav 10 478 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 500 000 1998 Beräknad besparing 500 000 Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget uppgå till 15 809 000 kr under nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 15 809 000 kr. A 6. Officiella besök m.m. 1993/94 Utgift 6 763 581 1994/95 Anslag 9 680 000 1995/96 Förslag 13 770 000 varav 9 180 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 770 000 kr. A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 1993/94 Utgift 3 837 704 1994/95 Anslag 4 500 000 1995/96 Förslag 6 410 000 varav 4 273 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands. Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp. I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för stämningsmannadelgivning. Med hänsyn till den relativt låga belastningen under budgetåret 1993/94 beräknas anslaget till 6 410 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 410 000 kr. B. Bidrag till vissa internationella organisationer Inledning Medlemskap och aktivt deltagande i olika internationella och mellanstatliga organisationer är av central betydelse för ett litet land som Sverige. Regeringen föreslår att drygt 2 300,2 miljoner kronor anslås under tredje huvudtiteln budgetåret l995/96 för bidrag till internationella organisationer förutom de bidrag som finansieras över biståndsramen. En av hörnstenarna i Sveriges utrikespolitik är samarbetet inom Förenta Nationerna, FN. Sverige verkar tillsammans med de övriga nordiska länderna bl.a. för att effektivisera organisationen. Det nordiska FN-projektet spelar en central roll i detta reformarbete. En annan angelägen uppgift är att förbättra betalningsdisciplinen bland medlemsländerna. Den 31 oktober l994 var medlemsländerna skyldiga FN 2,4 miljarder US dollar, varav 770 miljoner dollar avsåg den reguljära budgeten och l,6 miljarder dollar den fredsbevarande verksamheten. Säkerhetsrådets sammansättning behöver reformeras till följd av ändrade politiska och ekonomiska förhållanden i världen. Sverige och övriga Norden är av uppfattningen att nya, permanenta medlemmar måste vara i stånd och beredda att politiskt och ekonomiskt bidra till genomförandet av rådets beslut. En acceptabel balans i sammansättningen måste också uppnås, i synnerhet mellan länder i nord och syd. Internationella institutioner som FN, Europarådet och OSSE spelar en central roll för utvecklingen av det folkrättsliga regelsystemet. Från svensk sida läggs särskild vikt vid arbete rörande det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och att normer på detta område verkligen efterlevs. Sverige verkar också för ett avskaffande av dödsstraffet. Ett annat område av stor vikt är att stärka respekten för grundläggande humanitära principer och rättsregler. I detta sammanhang kan särskilt nämnas förberedelserna för en översynskonferens beträffande 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen, bl.a. för att komma tillrätta med de allvarliga problem som landminor utgör. Ytterligare ett centralt område för det internationella samarbetet är frågan om miljö och uthållig utveckling. De globala miljöproblemen och handhavandet av mänsklighetens gemensamma resurser kan endast lösas genom multilateralt samarbete. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio år 1992 innebar en viktigt utgångspunkt för det internationella miljöarbetet och ledde bl.a. till att viktiga konventioner på miljöområdet, som den om biologisk mångfald, klimatkonventionen och konventionen mot ökenspridning, kom till stånd. Genom att aktivt delta i främst FN:s och OSSE:s fredsfrämjande insatser vill Sverige medverka till att stärka dessa institutioners möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter samt humanitär verksamhet. Ett samlat anslag, vid sidan om biståndsramen, inrättas för punktinsatser på dessa områden. Sverige stöder helhjärtat Europarådets strävanden att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Ett flertal stater (Bulgarien, Estland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan blivit fullvärdiga medlemmar i organisationen. Lettland förväntas tillträda i februari 1995. Ytterligare ansökningar, bl.a. från Ryssland, är under behandling. I såväl nyblivna medlems- som kandidatländer bedriver Europarådet stödprogram. OSSE är en kostnadseffektiv verksamhet. Under de senaste fyra åren har med stor finansiell försiktighet byggts upp permanenta strukturer och verksamhet på fältet som syftar till att med så små resurser som möjligt verka konfliktförebyggande. I ett fall förbereds också en viktig fredsbevarande insats, nämligen i Nagorno Karabach, som kommer att kräva ytterligare resurser även i den permanenta organisationen. Verksamhetsfältet är ämnesmässigt utomordentligt brett alltifrån bevakning av mänskliga rättigheter till förhandlingar om nedrustning. För Sverige utgör OSSE både direkt och indirekt genom EU, en viktig möjlighet att verka för en alleuropeisk säkerhetsordning. Att värna om och bidra till vidareutvecklingen av ett öppet multilateralt handelssystem är, mot bakgrund av vårt starka utrikeshandelsberoende, en central uppgift för Sverige. Sverige skall därför fortsatt vara aktivt pådrivande i samarbetet på det handelspolitiska området i bl.a. GATT och OECD. Denna uppgift kommer Sverige att bedriva med samma intensitet även som EU-medlem. Slutförandet av Uruguayrundan och etablerandet av den nya Världshandelsorganisationen (WTO) markerar en ny era i det handelspolitiska samarbetet. WTO skapar förutsättningar för ett effektivare och mer enhetligt tillämpat regelverk än tidigare. U-ländernas ökande deltagande i GATT/WTO innebär också att dessa i allt högre grad kan njuta frukterna av liberaliserad handel och ekonomisk tillväxt. Resultatet av Uruguayrundan med utvidgade och ökade handelsliberaliseringar utgör också en utmärkt grund för Sveriges agerande inom EU. Sverige skall verka för en öppenhet gentemot omvärlden och för att EU bidrar med ett frihandelsinriktat och konstruktivt deltagande i Världshandelsorganisationen. OECD har fortsatt en viktig roll som samarbetsorgan för regeringarna i världens ledande industrinationer. Dess dragningskraft på andra länder ökar och efter Mexico, som blev ny medlem år 1994, står flera Central- och östeuropeiska länder samt Sydkorea på kö. Verksamheten i FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) har reformerats. Sverige skall agera för att stärka UNCTAD:s möjligheter att vara det centrala FN-organet för analys och dialog om övergripande frågor på handelns och utvecklingens område. Den europeiska integrationsprocessen är utgångspunkt för en reformering av det nordiska samarbetet. Syftet är att finna former för ett vitaliserat nordiskt samarbete inom en europeisk ram. Samarbetet skall stärkas på områden som är av genuint gemensamt intresse. För att anpassa samarbetsorganisationen koncentreras resurserna inom Nordiska ministerrådet till sju prioriterade områden: kultur, forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och juridiska frågor. Som en följd av detta har också betydande omprioriteringar gjorts inom Nordiska ministerrådets budget. Ytterligare diskussioner förs nu mellan Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet om det framtida samarbetets inriktning mot bakgrund av Finlands och Sveriges respektive Norges beslut i frågan om EU-medlemskap. För att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande gör Nordiska ministerrådet en kartläggning av olika möjligheter till samarbete mellan nationella institutioner i de nordiska länderna. Ett genomgående tema i det svenska agerandet i internationella organisationer skall vara att verka för ökad effektivitet i användandet av respektive organisations resurser. Under året har regeringen beslutat om särskilda riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella organisationer till vilka bidrag lämnas från statsbudgeten. Riktlinjerna skall beaktas av de som förordnats företräda regeringen vid förhandlingar i internationella organisationer. Riktlinjerna är avsedda att uppmuntra den effektivare styrning och uppföljning av organisationernas verksamhet som Sverige lägger stor vikt vid. Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Bidrag till vissa internationella organisationer t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Mkr --------------------------------------------------------------------- |Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad | |1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för |besparing |besparing | | | | |juli 95- |19971 |19981 | | | | |juni 96 | | | --------------------------------------------------------------------- |1819,1 |1498,8 |2 300,2 |1570,3 |-8,1 |-80 | --------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------- 1 Prisnivå 1995/96 B 1. Förenta nationerna 1993/94 Utgift 385 298 239 1994/95 Anslag 199 206 000 1995/96 Förslag 351 353 000 varav 260 796 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, till den internationella kontrollorganisation som år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt för att möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner. Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien inrättats (resolution 808, 1993). Sverige har tillsammans med flera andra västländer förordat att kostnaderna skall belasta FN:s reguljära budget, men inget beslut föreligger ännu om hur kostnaden skall finansieras. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor. Bidragen uttaxeras i nomalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor. Regeringens överväganden FN:s reguljära budget Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1994-95 fastställdes av den 48:e generalförsamlingen till 2 580 200 200 dollar. Sveriges bidragsandel för FN:s reguljära budget beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 öka från 1,11% till 1,22%. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1994 (budgetåret 1993/94) uppgick till 92,8 miljoner kronor. Detta belopp kan komma att revideras i efterhand. Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1995 (budgetåret 1994/95) till följd av den högre bidragsandelen. Reservation måste även här göras för revideringar. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 93 miljoner kronor. FN: programbudget (miljoner US dollar) för tvåårsperioden --------------------------------------------------------------------- |1990-91 |1992-93 |1994-95 | --------------------------------------------------------------------- |2 134,1* |2 467,5* |2 580, 2 | --------------------------------------------------------------------- * efter revidering Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr --------------------------------------------------------------------- |1992/93 |Utfall | 80,2 | --------------------------------------------------------------------- |1993/94 |Utfall | 92,8 | --------------------------------------------------------------------- |1994/95 |Anslag | 74,5 | --------------------------------------------------------------------- |1995/96 |Förslag | 93,0* | --------------------------------------------------------------------- * 12 månader Utfallet för budgetåret 1994/95 kan beräknas överskrida budgeterat belopp med 25% till följd av den svenska kronans fall. FN:s fredsbevarande operationer Ett ökat antal fredsbevarande insatser har lett till ökade kostnader. Kostnader för FN:s fredsbevarande insatser 1990-1994, miljoner US dollar. --------------------------------------------------------------------- |År |1990 |1991 |1992 |1993 |1994 | --------------------------------------------------------------------- |Särskilda |378,8 |449,0 |1697,0 |2970,2 |3500,0 | |kontot | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |Reguljära | 31,2 | 31,2 | 37,8 | 37,8 | 38,0 | |budgeten | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |Summa |410,0 |480,2 |1734,8 |3008,0 |3538,0 | --------------------------------------------------------------------- För närvarande pågår följande 17 operationer. Tre av dessa finansieras över den reguljära budgeten. Inom parentes anges det årtal då FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta operationen i fråga. Finansiering över den reguljära budgeten: FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948) FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, Unmogip (1949) FN:s mission för verifikation av avtalet om mänskliga rättigheter i Guatemala, Minugua (1994) Finansiering över det särskilda fredsbevarande kontot: FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964) FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974) FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978) FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991) FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991) FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991) FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, Minurso (1991) FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992) FN:s operation i Moçambique, Onumoz (1992) FN.s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992) FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993) FN:s stödgrupp i Rwanda, Unamir (1993) FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993) FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993) Sveriges andel av FN:s budget för fredsbevarande operationer beräknas fr.o.m. kalenderåret 1995 uppgå till 1,22%. Kostnadsberäkningarna för det förlängda budgetåret 1995/96 innehåller ett stort mått av osäkerhet. FN:s säkerhetsråd har fattat beslut om att den 31 mars 1995 avveckla Unosom, en av FN:s dyraste operationer. Onusal och Onumoz beräknas vidare kunna avvecklas innevarande budgetår efter det att fria val hållits. Samtidigt har FN:s generalsekreterare föreslagit nya insatser i ett antal länder. Regeringen föreslår att 241 853 000 kr avsätts budgetåret 1995/96 (18 månader) för att betala Sveriges andel av FN:s fredsbevarande verksamhet. Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr --------------------------------------------------------------------- |1992/93 |Utfall |189,8 | --------------------------------------------------------------------- |1993/94 |Utfall |268,4 | --------------------------------------------------------------------- |1994/95 |Budget |117,2 | --------------------------------------------------------------------- |1995/96 |Förslag |156,8* | --------------------------------------------------------------------- * 12 månader Anslaget belopp budgetåret 1994/95 beräknas överskridas med minst 100% till följd dels av kronans fall, dels av att fredsbevarande insatser ökat i antal och i kostnad. Två insatser, Unprofor i f.d. Jugoslavien och Unosom i Somalia stod budgetåret 1993/94 för mer än hälften av de totala utgifterna för fredsbevarande operationer. FN: s organisation för industriell utveckling (Unido) Unidos målsättning är att främja och påskynda den industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel till Unido är f.n. 1,16%. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) beräknas Sveriges obligatoriska bidrag uppgå till 8 100 000 kr. Sveriges bidrag till Unido, mkr --------------------------------------------------------------------- |1993/94 |Utfall |9,8 | --------------------------------------------------------------------- |1994/95 |Anslag |6,9 | --------------------------------------------------------------------- |1995/96 |Förslag |8,1* | --------------------------------------------------------------------- * 12 månader FN:s konvention mot kemiska vapen Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de idag existerande lagren av dessa vapen skall förstöras. Sveriges bidrag till den förberedande kommissionens arbete uppgick budgetåret 1993/94 till 1 624 364 kr. Sveriges andel för kalenderåret 1994 har beräknats till 2 400 000 kr. Enligt kommissionens beslut utgör Sveriges preliminära bidragsandel kalenderåret 1995 686 972 gulden, motsvarande 1,22% av totalbudgeten. Budgeten för den färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när konventionen träder i kraft. Regeringen föreslår att 3 750 000 kr avsätts för att täcka kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den förberedande kommissionen alternativt den blivande kontrollorganisationen för budgetåret 1995/96 (18 månader). Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. Under anslagsposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a. översyns- och granskningskonferenser för internationella konventioner. Under budgetåret 1995/96 kommer en översynskonferens för konventionen mot särskilt inhumana vapen att äga rum. Vidare förutses en granskningskonferens för B- vapenkonventionen. Regeringen föreslår att 750 000 kr avsätts för att täcka obligatoriska kostnader för uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. budgetåret 1995/96 (18 månader). Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 351 353 000 kr. B 2. Nordiska ministerrådet 1993/94 Utgift 314 883 000 1994/95 Anslag 250 000 0001 1995/96 Förslag 472 500 000 varav 315 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1) Härutöver disponeras 13 750 000 kr under anslaget G 1, anslagsposten 8, för Nordiska ministerrådets närområdesprogram. Utfallet kan beräknas överskrida budgeterat belopp med ca 38 % till följd av valutakursförändringen. Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan. Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1994 Nordiska ministerrådets budget för år 1995. Budgeten uppgår till totalt 718 931 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 40 608 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1995 är 40,4 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Nordiska ministerrådets budget för år 1996 kommer att fastställas först i november 1995. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppen betalas till större delen i danska kronor. Anslaget har beräknats till 472 500 000 kr för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 472 500 000 kr. B 3. Europarådet 1993/94 Utgift 34 273 799 1994/95 Anslag 30 222 000 1995/96 Förslag 36 339 000 varav 34 300 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1996. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,88%. Förutom detta bidrag bestrids från anslaget följande kostnader: amortering av lån för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopésamarbetet (kvalitetskontroll av läkemedel), deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt bidrag till den europeiska ungdomsfonden. Utbetalningar från anslaget sker nästan alltid i franska franc. Kronkursens utveckling är en viktig utgiftsstyrande faktor. Trots visad restriktivitet från medlemsländernas sida i samband med Europarådets budgetprocess, har deprecieringen av kronan hösten 1992 lett till överskridanden av anslaget under budgetåren 1992/93 och 1993/94. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 36 339 000 kr. B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 1993/94 Utgift 21 729 033 1994/95 Anslag 22 573 000 1995/96 Förslag 46 460 000 varav 30 973 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av världshandeln på multilateral och icke diskriminerande basis. Under de senaste åren har OECD:s verksamhet utvidgats med ett antal nya uppgifter. Bland dessa kan nämnas samarbetet med länder i Central- och Östeuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen för det år l990 tillskapade östcentret. En dialog har inletts med de s.k. dynamiska ekonomierna i Sydostasien och Latinamerika. Förhandlingar om medlemskap påbörjades under år 1994 med fyra östeuropeiska länder och med Korea. Vidare kan nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar). Denna utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för organisationens övriga arbete och budget. Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och de traditionella OECD-aktiviteterna där även östcentret ingår. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på basis av BNP. För år l994 var Sveriges andel l,46 %. Resterande del av Sveriges bidrag till OECD går till olika organ och aktiviteter, som finansieras med frivilliga bidrag, exempelvis det internationella energiorganet (IEA), atomenergiorganet (NEA), europeiska transportministerkonferensen (ECMT), centret för utbildningsforskning (CERI) samt olika specialprogram. Beroende på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av dessa aktiviteter under l994 mellan 1,41 och 3 %. OECD:s budget löper per kalenderår och fastställs i december. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 46 460 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete ochutveckling (OECD) för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 46 460 000 kr. B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) 1993/94 Utgift 135 629 039 1994/95 Anslag 113 850 000 1995/96 Förslag 1 000 I och med medlemskapet i EU frånträder Sverige EFTA-konventionen, som trädde ikraft år 1960. Genom en överenskommelse mellan medlemsstaterna bidrar Sverige, liksom övriga kandidatländer, till en avvecklingsbudget för EFTA-sekretariatet under det första halvåret 1995. Under detta anslag finns beredskap för eventuella oförutsedda utgifter budgetåret 1995/96 som kan bli följden av ett utträde. EFTA-staterna har slutit ett avtal (övergångsavtalet) som reglerar övergången från EES till EU såvitt avser EES-institutionernas roll efter den 1 januari 1995. Enligt det avtalet skall EFTA-domstolen fungera fram till den 30 juni 1995 för de EFTA-stater som ansluter sig till EU. Om domstolen då inte har avslutat alla pågående ärenden kan EFTA-staterna förlänga dess mandat med ytterligare högst sex månader. EFTA:s övervakningsmyndighets (ESA) behörighet i förhållande till de EFTA- stater som lämnar organisationen har enligt övergångsavtalet förlängts till den 30 mars 1995. För tiden därefter kan ESA endast vara svarande inför EFTA- domstolen. Hur länge denna roll kan behöva fullgöras beror på situationen i EFTA-domstolen. Samtliga delar av ESA behöver emellertid inte kvarstå, utan endast den personal som berörs av pågående ärenden inför EFTA-domstolen. Beräkningen av utfallet för anslaget är mot ovanstående bakgrund osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. 1993/94 Utgift 11 126 597 1994/95 Anslag 9 018 000 1995/96 Förslag 17 515 000 varav 14 314 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering samt för multilateralt samarbete genom medlemskapet i nedanstående organisationer för vilka Sveriges bidrag för budgetåret 1995/96 beräknas enligt följande. Anslag Förslag 1994/95 1995/96 l. GATT 7 225 000 12 315 000 2. Internationella rådet för samarbete på tull- området 833 000 2 182 000 3. Internationella tull- tariffbyrån 246 000 322 000 4. Internationella kaffe- organisationen (ICO) (prop. l982/83:l42) 439 000 1 150 000 5. Internationella kakao- organisationen (ICCO) (prop. l986/87:4l) 84 000 220 000 6. Internationella natur- gummiorganisationen (INRO) (prop. 1988/89:l9) 19 000 50 000 7. Internationella gummi- studiegruppen (IRSG) (prop. l966:l bil. l2 s. l68) 115 000 301 000 8. Internationella byrån i Paris för utställningar (prop. l947:l bil. l2 s. l56) 57 000 75 000 9. New Forum - 900 000 Summa 9 018 000 17 515 000 Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som startade år l986, slutfördes vid årsskiftet l993/94. Genom resultatet av Uruguay-rundan upprättades Världshandelsorganisationen (WTO), som innefattar såväl GATT-regelverket som de övriga avtal som slutits i förhandlingarna rörande bl.a. tjänstehandel och immaterialrätt. Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och tvistlösning. Sedan år l989 bedrivs också en granskning av enskilda länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Dessa verksamheter kommer att vidareutvecklas och kompletteras genom tillkomsten av WTO. Tunga poster i den nuvarande GATT-budgeten är, förutom sekretariatskostnader, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. Genom tillskapandet av WTO tillkommer kostnader för administrationen av det nya och utvidgade regelverket. Dessa kommer att fastställas slutgiltigt under budgetåret 1995/96. Bidragen till GATT har byggt på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. Detta kommer att gälla även inom WTO, med tillägg av ett belopp grundat på respektive länders andel i handeln med tjänster. För år 1995 beräknas Sveriges andel således till ca 2,5 %. Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på råvarumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu alltmer av andra former av internationell samverkan syftande till marknadsanpassning. Sverige har i september l994 undertecknat och ratificerat 1994 års internationella kaffeavtal, som ersätter l983 års avtal. Det nya avtalet är utan prisstabiliserande inslag. Ett nytt internationellt avtal om tropiskt timmer, som skall ersätta 1983 års avtal, har framförhandlats. Förhandlingar om ersättningsavtal för 1987 års internationella naturgummiavtal pågår. Sverige deltar i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. New Forum, för exportkontroll av krigsmateriel samt sådan högteknologi som normalt har civil användning men som kan komma till användning för vapenutveckling. Kostnaderna för svensk medverkan i denna regim beräknas till 900 000 kr budgetåret 1995/96. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationernas budgetar, dels valutakursens förändringar - beloppen betalas i utländsk valuta. Totalt beräknas kostnaderna budgetåret 1995/96 för svenska bidrag till de internationella organisationer som redovisas under detta anslag till 17 515 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr. B 7. Internationell råvarulagring 1993/94 Utgift 724 500 1994/95 Anslag 1 750 000 1995/96 Förslag 2 625 000 varav 1 750 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under l987 års internationella naturgummiavtal och det ersättningsavtal, som f.n. är under förhandling. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret l995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 625 000 kr. B 8. Övriga internationella organisationer m.m. 1993/94 Utgift 2 258 330 1994/95 Anslag 2 964 000 1995/96 Förslag 5 040 000 varav 2 752 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas bidrag till vissa internationella organisationer som arbetar för att främja de mänskligarättigheterna och folkrättens ställning. Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är ovärderligt. Anslaget belastas också med kostnader för skattejustering av pensioner för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 040 000 kr. B 9. Fredsbevarande verksamhet 1993/94 Utgift 898 274 878 Reservation 225 401 032 1994/95 Anslag 836 294 000 1995/96 Förslag 1 341 948 000 varav 889 907 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget används för att möjliggöra svenskt deltagande i och stöd åt FN:s och OSSE:s konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsfrämjande verksamhet inklusive sanktionsövervakning, planerings- och förhandlingsarbete, deltagande i övervaknings- eller missionsverksamhet samt utbildning och förberedelser härför. Från anslaget kan också bekostas svenskt deltagande i EU:s gemensamma aktioner inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Under budgetåret 1993/94 har avvecklingen skett av den svenska underhållsbataljonen om 494 man i FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil samt av det resterande svenska deltagandet i FN:s fredsbevarande operation på Cypern, Unificyp. Försvarsmakten har på regeringens uppdrag avvecklat det svenska deltagandet om 260 man i det nordiska stabs- och trosskompaniet vid Unprofor i Makedonien. Av tabellen i bilaga 4:3 framgår det svenska deltagandet med personal i fredsbevarande verksamhet per den 15 december 1994. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens överväganden | | | | De frivilliga insatser som tidigare budgeterats under anslaget | | B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) | | kommer fr.o.m. nästa budgetår att bekostas från anslaget | | Fredsbevarande verksamhet. Med ett samlat anslag utanför | | biståndsramen under Utrikesdepartementets huvudtitel kan | | regeringen fatta beslut om snabba, utrikespolitiskt motiverade | | insatser eller verksamhet, vare sig dessa sker inom ramen för | | FN, OSSE, EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt | | samarbete. | | I likhet med vad som gäller för andra verksamheter inom | | Försvarsmakten tas ett generellt effektivitetskrav ut på | | organisationen Försvarets internationella centrum budgetåret | | 1995/96. | | Som en del av regeringens besparingsarbete kommer det svenska | | deltagandet i FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, | | Unprofor, att under budgetåret 1994/95 reduceras i någon del av | | Unprofors olika operationer. | -------------------------------------------------------------------- Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 341 948 000 kr. B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)1 1993/94 Utfall 14 863 883 1994/95 Anslag 32 894 000 1995/96 Förslag 13 823 000 varav 12 133 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1 Tidigare redovisat under anslaget B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till OSSE:s reguljära budget, till den enligt OSSE-konventionen om förlikning och skiljedom upprättade skiljedomstolen och till OSSE:s missioner. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel. Sveriges andel uppgår till 3,55% av OSSE:s reguljära budget.Utvecklingen av OSSE:s budget blir därför avgörande för utgiftsnivån. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling, varför även kronans kurs är betydelsefull. En viss eftersläpning i uttaxeringarna har konstaterats vilket givit ett visst överskott för budgetåret 1993/94. Denna eftersläpning kommer sannolikt att medföra motsvarande ökning av kostnaderna för de båda följande budgetåren. OSSE har för närvarande långtidsmissioner i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien (f.n. vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Sarajevo, Tadjikistan och Ukraina (under upprättande). För sanktionsövervakning har förutom en koordinator och ett kommunikationscentrum i Bryssel följande fältgrupper inrättats, nämligen i Albanien, Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien, Ukraina och Ungern. OSSE är som permanent organisation fortfarande under uppbyggnad sedan år 1990 både vad avser de centrala institutionerna och vad avser verksamheten på fältet. Av stor betydelse för utgiftsnivån blir frågan om det blir möjligt att inom OSSE:s ram upprätta en fredsbevarande styrka i Nagorno Karabach. OSSE:s toppmöte i Budapest i december 1994 beslutade att förstärka samarbetets organisatoriska struktur. Bland konkreta nya uppgifter uppnåddes enighet om att fortsätta planeringen för en insats i Nagorno Karabach. OSSE:s roll som aktivt forum för regional samverkan och säkerhetspolitisk dialog i Europa med central uppgift att verka konfliktförebyggande förstärktes. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 823 000 kr. B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU 1994/95 Nytt anslag (förslag) 12 633 000 varav 8 422 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget får betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU. Fördelningsnyckel fastställs i varje enskilt fall, oftast med BNP som grund. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 633 000 kr. C. Internationellt utvecklingssamarbete Regeringens politik Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet, säkerhet och demokrati Senare års snabba omvärldsförändringar och växande ömsesidiga beroenden tydliggör Sveriges regionala och globala gemenskap med andra nationer. Mer än tidigare krävs en helhetssyn, en sammanhållen svensk utvecklingspolitik för säkerhet, solidaritet och demokrati. I dagens värld angår allt alla. Stormaktsrivaliteten försvårade det internationella samarbetet på område efter område. Kalla krigets slut ger nya möjligheter till global samverkan. I det historiska skifte vi nu lever i är det ännu svårt att urskilja dragen i den världsordning som håller på att växa fram. Nya säkerhetsproblem, nya ekonomiska, sociala och miljömässiga beroenden, nya kommunikationssätt och nya politiska och kulturella möten bildar tillsammans en väv av snabba världsomspännande förändringar. Denna omgestaltning av problemens karaktär kräver i grunden en perspektivförändring. Säkerhet kan inte längre förstås som enbart staters säkerhet utan handlar om människors livsvillkor i bred mening. Ju mindre det handlar om konflikter mellan stater, desto mindre kan vi bygga säkerhet med militär makt. Ju mer det handlar om människors säkerhet, desto mer måste vi främja ekonomisk tillväxt och utveckling samt social sammanhållning inom ramen för ekosystemens bärighet. I grunden betyder utveckling att frigöra människors potential för eget ansvarstagande. Kärnan i solidaritetens idé är de fattigas rätt till människovärde, till frihet från armod och förtryck. Utvecklingssamarbete handlar ytterst om alla människors lika värde och om gemensam säkerhet. Säkerhet och solidaritet blir därmed alltmer sammanflätade begrepp. Vi vet idag mer om varför vissa länder utvecklas väl, och andra inte. Den framväxande samsynen mellan nord och syd om vad som är nödvändiga delar av en fungerande utvecklingsstrategi är ett stort steg framåt och en god grund för utvecklingssamarbetet. En av de stora politiska utmaningarna under kommande år är att bygga en ny bred uppslutning kring behovet och inriktningen av internationellt utvecklingsamarbete. Biståndet måste i högre grad koncentreras till stöd för de fattigaste länderna och för insatser som inte kan finansieras på annat sätt. Den långsiktiga, fattigdomsorienterade inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet skall förstärkas. I tider av krympande resurser är det särskilt viktigt att utvecklingssamarbetet bedrivs effektivt och målmedvetet. En föränderlig omvärld ställer också krav på ett flexibelt bistånd. Den komplicerade organisationsstrukturen i den nuvarande biståndsadministrationen har försvårat ett samordnat agerande för att möta nya utmaningar och prioriteringar. En av regeringens första åtgärder på biståndsområdet var därför att initiera en konsolidering av de fyra biståndsmyndigheterna i syfte att uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och tydlighet gentemot omvärlden. Därigenom kan ett effektivare resursutnyttjande och bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering uppnås. Den nya biståndsmyndigheten skall ansvara för genomförandet av det bilaterala samarbetet och delar av det multilaterala. Det programmerade biståndet skall på sikt koncentreras till färre länder. Långsiktigheten skall ökas bl.a. genom att samarbetsavtal med länderna återinförs. Det svenska biståndets utformning har i många avseenden varit internationellt vägledande och åtnjuter stort anseende både bland andra givarländer och i mottagarländerna. Samtidigt har biståndet här hemma ansatts hårt under senare tid. Både saklig och osaklig kritik har framförts. Den sakliga kritiken har varit pådrivande för en konstruktiv omprövning av inriktningen av vårt utvecklingssamarbete. För att bidra till att vunna erfarenheter tas till vara i syfte att förbättra och effektivisera biståndet, föreslår regeringen bl.a. att en särskild expertgrupp med svensk och internationell expertis tillkallas. Afrika kommer att förbli den viktigaste kontinenten i det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen avser att särskilt uppmärksamma två frågeställningar: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, främst i södra Afrika. Ett analys- och utredningsarbete kring dessa båda frågor kommer att påbörjas snarast möjligt. Det är viktigt att med bistånd stödja övergång till fred och demokrati men också att med hjälp av biståndsinsatser motverka att konflikter bryter ut. Demokratin har gjort snabba framsteg i u-länderna under senare år. Utvecklingssamarbetet bör i ökad utsträckning inriktas på att stärka demokratins ofta svaga strukturer och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Det svenska initiativet att skapa ett internationellt institut för demokrati och fria val har fått starkt internationellt stöd. Stiftandet av detta institut planeras ske i början av 1995. Svenska folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig uppgift i stödet för demokratisk utveckling. I enlighet med betänkandet (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! föreslås att stöd till politiska partier i u- länder och Central- och Östeuropa via organ knutna till svenska partier skall möjliggöras. Samarbetet med Sydafrika, Kambodja och Västbanken/Gaza kommer att intensifieras och i ökad utsträckning programmeras. Biståndet till Kap Verde, Lesotho och senare även Botswana kommer att övergå till andra mer ändamålsenliga former. Konflikterna i det f.d. Jugoslavien måste få politiska lösningar. Förberedelser för efterkrigstiden bör nu inledas. Ett omfattande internationellt stöd krävs för att bidra till att försona folken och återuppbygga länderna på Balkan. Sverige vill bidra till framväxten av ett demokratiskt samhällssystem, till rehabilitering och återuppbyggnad samt genom stöd underlätta för bosniska flyktingar som så önskar att återvända hem. Att stärka kvinnors rättigheter är ett mål i sig och en nyckel till både högre produktivitet och bättre social standard för alla. Genom kvinnorna når man också barnen. Friska och välutbildade barn är de fattigas kapital. Regeringen kommer att samråda med riksdagens partier i syfte att utarbeta ett förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas och förstärkas i de biståndspolitiska målen. Därigenom skall kvinnans ställning inom ramen för vårt utvecklingssamarbete stärkas. Långsiktigt hållbar utveckling är målet för allt utvecklingssamarbete. Den nyligen framlagda arbetsgruppsrapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED kommer att ligga till grund för det intensifierade arbetet med integration av miljöaspekter i utvecklingssamarbetet. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i dessa frågor. Den breda synen på befolkningsrelaterade frågor som framkom på den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo i september 1994 är ett viktigt bidrag till möjligheterna att uppnå en hållbar utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är av avgörande betydelse för en hållbar befolkningsutveckling. Det breda angreppssättet måste nu operationaliseras i konkreta insatser och policyförslag både i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet. Medlemskapet i EU kommer att innebära nya uppgifter och dimensioner för svenskt utvecklingssamarbete. Tillsammans står EU-länderna för mer än hälften av världens samlade bistånd till u-länderna. Den del av EU-ländernas bistånd som kanaliseras via EG-kommissionen genomgår ett dynamiskt och formbart skede och kommer genom sin storlek att spela en allt viktigare roll i både enskilda mottagarländer och i de internationella organisationerna. Sverige kan i EU- samarbetet ta tillvara andras erfarenheter, men har också mycket att ge. Det förutsätter att vi utnyttjar vårt medlemskap aktivt och konstruktivt och i nära samarbete med likasinnade unionsländer på biståndsområdet. Ett aktivt engagemang i EU måste gå hand i hand med ett fördjupat globalt samarbete. De internationella organisationernas kapacitet att leda och samordna arbetet på utvecklings- och katastrofområdena måste stärkas och bli mer effektivt. Reformarbetet inom det Nordiska FN-projektets ram skall kraftfullt följas upp. Det gäller införandet av nya styr- och finansieringsformer för FN:s biståndsverksamhet samt bättre och effektivare samordning av FN:s och andras insatser på katastrofområdet. Inom ramen för de förhandlingar som nu startar om ytterligare påfyllnad av Världsbankens fond för utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna (IDA) skall Sverige tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder aktivt verka för att bankens fattigdomsorienterade strategi får ökat genomslag i verksamheten. Reformambitionerna måste också sträcka sig längre än till de mest uppenbara bristerna i det multilaterala systemet. Det gäller bl.a. frågor som kräver att FN:s stadgar förändras, så att hela systemet av internationella instrument kan utvecklas. Ett viktigt initiativ i det avseendet är Kommissionen för globalt samarbete. Dess rapport Our Global Neighbourhood kommer att presenteras i februari 1995. De frågor som behandlas i rapporten gäller bl.a. att i breda termer främja säkerhet, att hantera ekonomiska beroenden och att ytterligare effektivisera FN. Det pågående reformarbetet kommer att intensifieras under 1995 i samband med världsorganisationens 50-årsjubileum. Med den aktiva roll Sverige och övriga Norden hittills spelat i olika reformsammanhang och i synen på FN och det multilaterala systemet blir det en stor utmaning att medverka till ett sammanfogande av de många reformprocesser som pågår. Sveriges utgångspunkt är att 50-årsfirandet måste bli mer än ett jubileum - det bör bli startpunkten för en ny era för det globala samarbetet. Utvecklingen i världen - framsteg men ökande orättvisor Aldrig någonsin har levnadsnivåerna i u-länderna stigit så snabbt som under de senaste trettio åren. Livslängden har ökat med drygt en tredjedel. Barnadödligheten har halverats och läskunnigheten bland vuxna har ökat från drygt 40 % till drygt 60 %. Över 80 % av barnen börjar i skolan. Demokratin har också gjort stora framsteg under det senaste årtiondet. För första gången lever en övervägande del av världens befolkning i länder där regeringarna är tillsatta efter fria val. Tillväxten har i u-länderna som helhet under de senaste åtta åren bara under ett år varit lägre än 4%, medan i-länderna som grupp bara ett år överskridit denna tillväxttakt. Variationen i utvecklingen mellan olika länder är dock mycket stor. Medan många länder lämnat u-landsstadiet bakom sig, bl.a. till följd av god ekonomisk politik, drabbas samtidigt allt fler stater av långvarig ekonomisk nedgång, där felaktig ekonomisk politik kombinerats med sönderfallande statsapparater, förtryck och stegvis ökande motsättningar mellan olika grupper inom respektive land. Många statsbildningar befinner sig idag i en ömtålig situation. Risken för våldsamma konflikter i dessa länder har ökat. I krisdrabbade länder har fattigdomen ofta ökat i hela samhället. I länder med tillväxt är framstegen ojämnt fördelade. Fattigdomen blir där allt mer koncentrerad till landsbygden, särskilt dess avlägsna delar, till kvinnor och barn, till handikappade och till minoriteter. På längre sikt avtecknar sig väldiga utmaningar. Även om varje par hädanefter inte får fler än två barn, kommer världens befolkning år 2050 att uppgå till över tio miljarder människor. Med all sannolikhet kommer dock antalet att vara långt högre. Detta ställer frågan om hållbar utveckling i fokus. Även på kortare sikt är miljöhoten mycket allvarliga i vissa länder. Tillgången på brukbar mark och användbart vatten är i många länder redan knapp. Fattigdomen är mest utbredd i Afrika. Runt 60 % av människorna i Afrika söder om Sahara lever i djup fattigdom. Halva befolkningen är analfabeter. Ett av tio födda barn dör före ett års ålder. Medellivslängden är 51 år. Den ekonomiska tillväxten har under en längre tid varit alltför låg för att kompensera befolkningstillväxten. Många länder brottas med tunga skuldbördor. Samtidigt har länder som genomfört ekonomiska reformer kunnat uppvisa en högre tillväxt. Asien är en kontinent full av kontraster. Under trettio år har BNP per capita i Ost- och Sydostasien ökat med över 5 % per år, en ekonomisk tillväxt utan motstycke i världshistorien. Denna utveckling har också omsatts i förbättrade levnadsvillkor. Framstegen har spridit sig från de länder, som nu sedan länge lämnat u-landsstadiet, till folkrika och fortfarande fattiga länder som Kina. En fjärdedel av Asiens befolkning lever dock alltjämt i djup fattigdom, främst i Sydasien. De utgör mer än hälften av jordens fattiga. I Latinamerika fortsätter de ekonomiska reformer som initierades i skuldkrisens spår, vilket har lett till kraftigt ökande privata kapitalflöden och ekonomisk tillväxt. Även läget beträffande medellivslängd, undernäring och läskunnighet har förbättrats. Utvecklingen skiljer sig dock avsevärt mellan olika länder och inom länder. BNP per capita är betydligt högre i Latinamerika än i Asien och Afrika. Detta döljer dock att 35 % av Latinamerikas befolkning lever i djup fattigdom, till följd av en extremt ojämlik inkomstfördelning. Sammantaget lever idag mer än en miljard människor i världen i djup fattigdom, dvs. utan att ens de mest elementära behoven uppfylls. En växande skara är på flykt till följd av fattigdom, förtryck, krig, resursutarmning eller naturkatastrofer. Handikappade far ofta särskilt illa. Den övervägande delen av världens flyktingar lever i Asien eller Afrika under mycket svåra förhållanden. Fattigdom handlar om hunger, undernäring, analfabetism och dålig hälsa. Det är också en fråga om osäkerhet, maktlöshet och förtryck. Inte minst handlar det om kvinnans svaga ställning i förhållande till mannen och barnens utsatthet i förhållande till de vuxna. Utveckling handlar om att ge människor möjligheter att av egen kraft förbättra sina liv - en frigörelse från fattigdomens tyranni och förnedring. Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas rätt till utveckling Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå innefattas människors möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Utvecklingssamarbete handlar om att stärka människors och samhällens förmåga att själva utforma sin och kommande generationers framtid. De av riksdagen fastslagna målen - svenskt utvecklingssamarbete skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön - kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor. Fattigdomens börda bärs oproportionerligt tungt av kvinnor. Misshushållningen med kvinnliga resurser och kvinnors svaga ställning utgör allvarliga hinder för u-ländernas utveckling. För att betona dessa frågor i det internationella utvecklingssamarbetet, avser regeringen att tillsammans med riksdagspartierna se över de biståndspolitiska målformuleringarna. Utvecklingssamarbetet skall främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Medel i kampen mot fattigdomen Inget land har kraftigt kunnat minska fattigdomen utan en längre period av ekonomisk tillväxt. Den mängd resurser som ett samhälle kan generera för att satsa på hälsa, utbildning, sociala försäkringssystem och andra insatser som påverkar människors levnadsnivåer är också direkt förknippad med den totala mängden resurser som skapas i ekonomin. Ekonomisk tillväxt underlättar vidare rättsstatens och demokratins utveckling i vid mening. En ökad samsyn på vilka faktorer som är av betydelse för ekonomisk tillväxt har vuxit fram under det senaste årtiondet, bl.a. tack vare erfarenheterna från ett antal u-länder, många i östra Asien, som lyckats i sina utvecklingsansträngningar. För att uppnå varaktig ekonomisk tillväxt krävs investeringar. En politisk ledning som har legimitet och en kompetent statsförvaltning och ett trovärdigt regelverk till sitt förfogande och som för en ekonomisk politik som syftar till makroekonomisk stabilitet, bidrar till att reducera osäkerhet och skapa förutsättningar för långsiktig planering och privata investeringar. Offentliga satsningar på infrastruktur bidrar till att öka avkastningen på, och därmed också ofta omfattningen av investeringar i ekonomin. Erfarenheten visar att nivån på det inhemska sparandet är av avgörande betydelse för tillväxttakten. Makroekonomisk stabilitet främjar ökat sparande. Åtgärder som ökar förtroendet för bankväsendet och som gör det åtkomligt för nya kategorier av sparare är också en förutsättning för ökat inhemskt finansiellt sparande. I så gott som alla u-länder är dock det inhemska sparandet otillräckligt för nödvändiga investeringar. Dessa måste därför delvis finansieras med utländskt kapital, dvs. privata flöden eller bistånd i form av gåvor eller förmånliga krediter. Erfarenheten visar att tillgången på s.k. humankapital, dvs. mänskliga resurser, är av central vikt för att förklara varför vissa ekonomier uppnår tillväxt och inte andra. Insikten växer sig allt starkare om att människors utbildning, hälsa och möjlighet att delta i utvecklingsprocessen inte bara är mål i sig utan även medel för att ytterligare höja potentialen för tillväxt. I de u-länder som lyckats i sina utvecklingsansträngningar synes höjningen i tillväxttakten i många fall ha föregåtts av satsningar på breda, grundläggande utbildnings- och hälsoprogram. En effektiv användning av resurser kommer oftast till stånd där marknader tillåts existera utan inblandning från staten. Men då marknader saknas, eller inte uppfyller sin funktion på ett effektivt sätt, finns det skäl för staten att intervenera, t.ex. på miljöområdet. Detta kräver dock bl.a. att det finns kompetens och kapacitet i statsförvaltningen att handha interventioner på ett utvecklingsfrämjande sätt. Erfarenheten visar att statsförvaltningens kompetens också är av central betydelse för att staten skall kunna fungera som en rättstat. Tillgång på kompetent arbetskraft krävs inte bara i statliga institutioner utan även inom företag, bl.a. som kanaler för överförande av tekniskt kunnade från utlandet. Högre utbildning och forskning är således viktiga instrument för att stat och näringsliv skall kunna fungera effektivt och bidra till ekonomisk tillväxt. I analyser av ekonomisk aktivitet i olika ekonomier studeras oftast hushåll, sällan individer. Skillnaden mellan kvinnor och män har bl.a. därför uppmärksammats i otillräcklig omfattning. Ökad kunskap och medvetenhet om kvinnors aktiviteter och bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen stärker förutsättningarna för att kvinnors potential skall kunna utnyttjas effektivare. Den kan därmed, i högre omfattning än hittills, bidra till ekonomisk tillväxt, samtidigt som kvinnors ställning stärks och välfärden höjs för alla. Länder som uppnått ekonomisk tillväxt har i flertalet fall stimulerat sin export och i högre omfattning än andra u-länder fört en relativt sett öppen och liberal utrikeshandelspolitik. Insatser som ökar u-länders deltagande i världshandeln är därför viktiga beståndsdelar i en samlad u-landspolitik. Jordbrukssektorn är den viktigaste sektorn i flertalet u-länder och den sektor i vilken flest människor är sysselsatta. En politik måste föras som samtidigt ger jordbruket förutsättningar att öka sin produktion, skapar sysselsättning och som främjar miljömässigt hållbara produktionssätt. Erfarenheten visar att det inte behöver råda motsättning mellan åtgärder som syftar till att skapa ekonomisk tillväxt och åtgärder som syftar till att skydda miljön. Fattiga människor som lever i en värld med stor osäkerhet om framtida möjligheter att försörja sig, tvingas ofta välja kortsiktiga lösningar för sitt handlande med negativ återverkan på miljön. Tillväxt, som reducerar fattigdom, i kombination med andra åtgärder som reducerar människors osäkerhet inför framtiden, kan därför leda till förändringar i människors beteende som skonar miljön. Ökad integration av miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att åstadkomma ekonomisk tillväxt är dock påkallad. Många exempel finns som visar att hög befolkningstillväxt försämrar möjligheterna att uppnå tillväxt i per capita-termer. Detta beror inte bara på att tillgängliga resurser måste delas på fler, utan i många fall även på att befolkningstillväxten i sig kan ha negativa effekter på miljö och naturresurser. Fattigdomens spridning och djup i ett land bestäms inte bara av hur mycket resurser som finns att tillgå per individ i ekonomin utan också av hur resurserna är fördelade. Fattigdomen är ojämnt fördelad både mellan och inom nationer. Även i ekonomier med väl fungerande marknader färgas fördelningen i hög grad av de historiska förutsättningarna. För att förstå skälen till varför olika grupper av människor är fattiga krävs en analys av olika målgruppers situation, där institutionella hinder liksom kulturella, sociala, ekonomiska och politiska faktorer identifieras och uppmärksammas. Behovet av att även studera fördelningen inom familjen, dvs. både mellan kvinnor och män och mellan olika generationer uppmärksammas allt mer. En ökad kunskap om inkomstfördelningen och dess bestämningsfaktorer är av central betydelse för en bedömning av hur ekonomiskt-politiska reformprogram och projekt och program inom utvecklingssamarbetet återverkar på fattigdomens spridning och djup. Analysen av fördelningsaspekterna måste innefatta ett långsiktigt perspektiv där samspelet mellan ekonomisk tillväxt, inkomstfördelning, befolkningsutveckling och en hållbar utveckling åskådliggörs. Det finns inga generella lösningar på fattigdomsproblemet som är giltiga för alla u-länder. Den mest ändamålsenliga utvecklingspolitiken måste utgå från de förutsättningar som råder i respektive land och anpassas varefter dessa förändras. Inom utvecklingssamarbetet måste sammansättningen av åtgärder på motsvarande sätt vara flexibel och förändras i takt med förutsättningarna. Ett dynamiskt, långsiktigt landstrategiskt angreppssätt krävs, där länkarna till huvudmålet, minskning av fattigdomen, klarläggs. För att åtgärda och förebygga den fattigdom som skapats som ett resultat av katastrofer och konflikter krävs ofta fler verktyg än de som normalt inkluderas i det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Regeringen betonar behovet av en helhetssyn i utrikespolitiken och i det internationella samfundets agerande. Stöd till den demokratiska utvecklingen och skyddet av mänskliga rättigheter är av central betydelse. I länder, som uppnått en viss grad av utveckling, har utvecklingssamarbetet ofta en viktig katalytisk roll att fylla för att bredda vägen för ökade privata flöden och investeringar. Här kan förmånliga krediter spela en viktig roll. När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet i de fattigaste samarbetsländerna betonar regeringen behovet av att på djupet belysa fattigdomens orsaker inte bara på landnivå utan även på målgruppsnivå. Det analysarbete som bedrivs inom SIDA, liksom i OECD:s biståndskommitte (Development Assistance Committee, DAC), Världsbanken och EU, kommer att utgöra viktiga bidrag till en samlad fattigdomsstrategi. Regeringen avser att återkomma till riksdagen om arbetet med dessa frågor. Förutsättningar för utvecklingssamarbetet Minskade resurser och ökad koncentration Det totala nettoresursflödet till u-länderna ökade enligt DAC från 153 miljarder år 1992 till 160 miljarder US dollar år 1993, den högsta nivån någonsin. Ökningen förklaras av en kraftig ökning av privata investeringar och ett återupptagande av den kommersiella långivningen till främst Asien, men också Latinamerika. Krisdrabbade, skuldsatta låginkomstländer erhåller endast en försumbar andel av dessa flöden. De är fortfarande mycket beroende av bistånd. DAC-statistiken visar att de totala biståndsflödena minskade med 10% år 1993, från 61 miljarder till 55 miljarder US dollar år 1992. Biståndets andel av de totala resursflödena till u-länderna fortsätter således att minska. Samtidigt har den andel som avsätts för långsiktigt utvecklingssamarbete minskat till förmån för en ökad andel katastrofbistånd. USA, som varit det störste biståndsgivaren, stod för omkring halva minskningen i det totala biståndsflödet. Därmed blev Japan den största givaren med utbetalningar på 11,3 miljarder US dollar. Sverige innehade nionde plats med 1,75 miljarder dollar. Biståndets andel av DAC-ländernas bruttonationalinkomst (BNI) minskade från 0,33 % år 1992 till 0,29 % år 1993. En så låg notering har inte gjorts mer än en gång (1973) sedan 1950-talet. Endast Norge, Danmark, Sverige och Nederländerna uppfyllde FN:s mål att minst 0,7% av BNI skall avsättas till internationellt utvecklingssamarbete i de industriellt utvecklade länderna. Danmark uppnådde den högsta nivån med 1,03 % av BNI, medan Sverige nådde 0,97 %. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för internationellt utvecklingssamarbete bibehålles nominellt oförändrade på 13 360 miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret 1995/96 beräknas detta utgöra 0,87 % av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå målet 1 % av BNI, när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Internationellt kommer regeringen att med kraft fortsätta verka för uppfyllandet av FN:s mål att i-länderna skall avsätta minst 0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. I syfte att förstärka fattigdomsinriktningen avser regeringen att på sikt koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till färre länder och att förstärka långsiktigheten i samarbetet. Regeringen avser att även på det internationella planet verka för ökad fattigdomsorientering. Kreditvärdiga länder, som uppnått en relativt hög utvecklingsnivå, bör inte erhålla omfattande gåvobistånd. Härmed avses framför allt mer utvecklade länder i Ost- och Sydostasien samt i Latinamerika. På sikt bör det långsiktiga gåvobiståndet till dessa länder avslutas och samarbetet utvecklas i andra former. Fattiga, men kreditvärdiga, länder har under senare år erhållit ett starkt ökat flöde av privata lån och investeringar. Biståndets relativa betydelse för resursflödet har således minskat. Till denna kategori hör framför allt de stora asiatiska länderna med Kina och Indien i spetsen. Samtidigt finns många av världens absolut fattiga i dessa länder. Biståndet bör i ökad utsträckning inriktas på överföring av kunskaper och teknologi samt nyskapande insatser till förmån för socialt eftersatta grupper. I många fall bör insatser för att stärka en demokratisk utveckling vara prioriterade. För fattiga, mindre kreditvärdiga länder ökar däremot behoven av bistånd. I denna grupp finns flertalet svenska programländer. Det internationella biståndet bör i ännu högre grad än hittills gå till dessa länder. Sverige kommer i förhandlingarna om ny påfyllnad för IDA att verka för att en hög andel allokeras till Afrika. Viktigt är också att verka för att dessa länder återvinner sin kreditvärdighet så att de kan attrahera utländska privata resurser. Mottagarens ansvar och givarens roll Avgörande för huruvida utvecklingssamarbetet skall kunna nå avsedda resultat är ansvarstagandet för den egna utvecklingen och den politiska viljan i mottagarlandet att uppfylla vissa förutsättningar avseende mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk politik m.m. Av stor vikt är att givare och mottagare är överens om dessa förutsättningar. Dialog och förtroende mellan givare och mottagare är därför nödvändigt. Avvikelser från överenskomna förutsättningar bör tas upp i dialogen men också, om nödvändigt, påverka utbetalning av bistånd. I den internationella policyutvecklingen diskuteras olika vägar att förstärka incitamenten i utvecklingssamarbetet. Regeringen anser att denna diskussion bör fördjupas i syfte att bidra till ökat ansvarstagande i mottagarländerna. Samtidigt förutsätts insikt, realism och långsiktighet från givarna. Genomslaget för givarnas krav stärks om de kan uppträda gemensamt. Givarna måste också avstå från alltför mångskiftande och detaljerade krav. Ökad koncentration och samordning är förutsättningar för att mottagarna skall ha möjlighet att samarbeta effektivt med givarna. Biståndsformer som sektorstöd och programbistånd, vilka ofta är mer lättadministrerade både för givare och mottagare, kräver dock ökad samverkan och samsyn i analys och uppföljning. Framsteg har gjorts, bl.a. inom ramen för Världsbankens Special Program for Assistance to Sub-Saharan Africa (SPA). DAC:s arbete med att ta fram sammanhållna riktlinjer för bästa biståndsmetodik bör få stort genomslag bland givarna. Världsbankens ledande roll i givarsamordningen har alltmer stärkts och samsynen om utvecklingens villkor har ökat under det senaste årtiondet. Reformer av FN-systemet, och särskilt av UNDP, ökar förutsättningarna för FN att spela en viktig roll i biståndssamordningen. Det är regeringens avsikt att öka ambitionerna att utveckla och påverka det omfattande policyarbete som bedrivs internationellt. Sveriges inträde i EU ger vidgade möjligheter att verka i denna riktning. Det svenska samhället i utvecklingssamarbetet Vad som händer i u-länderna angår oss direkt. Biståndet bygger på en bred förankring i det svenska samhället. Solidariteten med fattiga människor är grunden för bistånd. Den internationella solidariteten finner ökat stöd om vi också värnar om solidariteten mellan medborgare i Sverige. Också biståndets resultat är en central fråga för biståndsopinionen. Regeringen och biståndsförvaltningen bör genom saklig information stimulera intresse och bygga upp insikt om frågornas natur och vikten av vårt bidrag. I förankringen av biståndet i det svenska samhället har enskilda människor den avgörande betydelsen. En mycket stor del av Sveriges bistånd kanaliseras via enskilda organisationer. Den främsta anledningen är att enskilda organisationer är bra på att genomföra insatser i samband med katastrofer, nå eftersatta grupper och bidra till att bygga ett pluralistiskt samhälle. Genom dessa insatser får också många människor i Sverige direkt kontakt med frågorna. Detta är ett ovärderligt stöd för hela det svenska utvecklingssamarbetet. Erfarenheter och resurser i hela det svenska samhället har en mycket viktig uppgift i den snabba moderniserings- och utvecklingsprocess som pågår i u- länderna, oavsett om kunskapsöverföringar och samarbete finansieras av bistånd, tar formen av handel och direktinvesteringar eller av annat utbyte. Biståndets katalytiska roll ökar. Regeringen kommer att verka för att den svenska resursbasen utnyttjas i det internationella utvecklingssamarbetet. Återflödet av det stora svenska stödet till multilaterala organisationer har varit litet. EU-kommissionens biståndsverksamhet är därtill en helt ny marknad för svenskt näringsliv. Regeringen kommer att verka för att förbättra svensk kunskap om och tillträde till dessa marknader. De viktiga delfrågorna - biståndets roll Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett självklart egenvärde. Fred, demokrati och utveckling är också ömsesidigt beroende. Utveckling kräver bl.a. säkerhet för människor och företag. Demokratins samhälle kan bättre än andra ge ökad säkerhet. Fred är det första villkoret för demokrati. Utvecklingen i södra Afrika, där demokrati och fred gjort stora framsteg, är hoppingivande. Framstegen är dock ännu bräckliga. Regeringen avser därför särskilt uppmärksamma två frågor: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning, särskilt i södra Afrika. Utvecklingssamarbetet syftar till att stödja mottagarländernas demokratiska utveckling. Avbrott i demokratisk utveckling eller av regeringar utförda eller sanktionerade övergrepp mot mänskliga rättigheter, kan leda till att vissa typer av samarbete måste upphöra. En öppen och uppriktig politisk dialog är en naturlig del av utvecklingssamarbetet. Humanitära insatser dominerades tidigare av stöd till dem som kämpade mot förtryck. Idag kan en ökande andel gå till stöd för reformering av stater och till demokratiskt samhällsbyggande. Svenskt bistånd ges till ett mycket brett spektrum av insatser. Som exempel kan nämnas stöd till väljarregistrering, valövervakning, utarbetande av grundlagar, parlament, rättsväsende, polisutbildning, rättshjälp, media, uppbyggnad av enskilda organisationer. Antalet insatser är mycket stort. Regeringen anser att en koncentration på färre och mer långsiktiga insatser bör eftersträvas. Främjande av mänskliga rättigheter berör även reformering av statsförvaltningen och stärkandet av det civila samhället. På båda dessa områden kan biståndet spela en stor roll. Grundläggande för demokrati är respekt för mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att vara med och formulera förutsättningarna för sin egen framtid. De rapporter om barnens situation som lämnas av världens länder till FN- kommittén för barnets rättigheter och UNICEF i enlighet med FN:s konvention om barnens rättigheter skapar underlag för en internationell dialog om vad som bör göras för barnets bästa. Detta är av vikt vid svenska biståndsförhandlingar med enskilda programländer och även för det svenska agerandet i internationella fora. Barn drabbas svårt vid katastrofer och kriser. Detta kommer särskilt att beaktas vid den förestående prövningen av svenska och multilaterala program för katastrofbistånd. Aktivt stöd kommer att ges till den FN-utredning om barn och väpnade konflikter som bl.a. syftar till att stärka det folkrättsliga skyddet för barn i krig och att samordna internationella humanitära aktioner. En del av stödet till de enskilda organisationerna kanaliseras till grupper som arbetar för barnets rättigheter, bland annat för att förebygga och motverka barnarbete och barnprostitution. Demokrati bygger på fria val. I länder utan demokratiska traditioner kan stöd utifrån behövas för att upprätthålla processens trovärdighet. Behov finns av samordning och av att erfarenheter analyseras och sprids. Det svenska initiativet för ett internationellt institut för demokrati och val har fått brett internationellt stöd. En stiftarkonferens är planerad till början av år 1995, varefter verksamheten skall kunna ta sin början. Det föreslagna institutets övergripande uppgift bör vara att främja hållbar demokrati. En demokrati kräver livskraftiga partier. Många av partierna i u-länder har svag förankring. Även partier som tidigare haft regeringsmakten under lång tid tenderar att upplösas efter en valförlust. Det är viktigt att partier företräder bredare intressen än en liten, ofta huvudstadsbaserad elit, inom vilken maktkampen får ett egenvärde. Oppositionens roll är av vital betydelse. I syfte att utreda möjligheterna till bistånd från organ, knutna till partier i Sverige, till partier i mottagarländerna tillsatte regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad, vars betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! överlämnades i maj 1994 och därefter remissbehandlades. Utredningen föreslår dels ett direkt stöd via organ med anknytning till svenska partier, dels att biståndet via enskilda organisationer öppnas för partinära organ, i syfte att stödja partiuppbyggnad i u-länder och Central- och Östeuropa. Förslaget redovisas närmare under avsnittet Utredningar m.m. Regeringen avser att inleda en försöksverksamhet i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. I uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle har de enskilda organisationerna en nyckelroll. Starka folkrörelser och sammanslutningar bidrar till att aktivera människor och att skydda dem från övergrepp från staten och andra makthavare. Nya tankesätt sprids lättare genom organisationer än genom statliga kampanjer. Kvinnans ställning bör förstärkas genom integrering i befintliga strukturer och genom tillgång till egna sammanslutningar. Ungdomars integrering i samhället sker ofta bäst genom folkrörelser. Stödet genom de svenska enskilda organisationerna är kanske det enskilt viktigaste bidraget från Sverige i detta arbete. Även direkt stöd till inhemska enskilda organisationer i u-länder är viktigt i detta sammanhang. Utvecklingssamarbetet bör generellt främja demokratisering av stat och samhälle. En fungerande rättsstat är ett villkor både för skyddet av de mänskliga rättigheterna och för en väl fungerande marknadsekonomi. Grundläggande utbildning för alla är en förutsättning såväl för livaktig demokrati, som för att enskilda organisationer skall kunna bli demokratiskt styrda folkrörelser. Ökat privat och kooperativt företagande ger alternativ till en dominerande stat. För att öka det folkliga deltagandet behövs en demokratiskt förankrad lokal förvaltning. Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning Ett samhälles främsta resurs är och förblir människan. När människan kämpar för sin överlevnad, utan tillgång till tillräckligt med mat, kläder, hälsovård och utbildning kan hon inte fullt ut ta del i utvecklingsprocessen. En långsiktigt, självbärande utveckling förutsätter omfattande investeringar i mänskliga resurser. Åtgärder som förstärker människors kapacitet vad avser hälsa, utbildning och möjligheter till inflytande och deltagande i utvecklingsprocessen är av central betydelse för att skapa produktiv sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Regeringen ser det därför som viktigt att bl.a. de hälsomässiga effekterna beaktas inom ramen för nationella och lokala utvecklingsstrategier och att satsningar i de sociala sektorerna ses i samband med övriga offentligt finansierade verksamheter. FN:s rapport Human Development Report 1994, liksom Världsbankens strategier redovisar samma övergripande slutsats. Frågan står i centrum vid världstoppmötet för social utveckling i Köpenhamn år 1995. Hälsosituationen i ett land och för olika befolkningsgrupper bestäms i hög grad av de livsvillkor som präglar människans vardag. Speciell uppmärksamhet måste ges de grupper, inte minst bland kvinnor och barn, som löper störst risk att drabbas av ohälsa och tidig död. Personer med funktionshinder har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället. På många håll i världen finns emellertid hinder som gör det omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter. Trots detta har handikappfrågorna länge varit lågprioriterade inom FN-systemet. Dessa frågor bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s ekomiska och sociala verksamhet. På den svenska regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN arbete för att få till stånd internationella regler, Standard rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler finns nu antagna av FN:s generalförsamling. Till reglerna har knutits ett system för aktiv övervakning och uppföljning av dem. Sverige har tillsammans med ett antal andra länder gett ekonomiskt stöd för att finansiera uppföljningsarbetet. En av de bästa investeringar ett land kan göra är att satsa på flickors och unga kvinnors utbildning. Betydelsen av investeringar i utbildnings- och hälsosektorerna har lett till att Världsbanken idag i nästan hälften av sina program har komponenter som stärker kvinnans deltagande. Detta är en utveckling som Sverige och de nordiska länderna aktivt drivit i samarbetet med Världsbanken. Inom FN-systemet kommer UNICEF under år 1995, efter förslag från bl.a. Sverige, att se över sin strategi på utbildningsområdet. Även det bilaterala samarbetet omformas enligt detta synsätt. Särskilda utbildningsinsatser för flickor stöds i bl. a. Indien. Viktigt är att satsningar i ökande utsträckning inriktas på verksamheter som samarbetslandet på sikt kan driva utan omfattande utländskt stöd. Alltmer av stödet utgår därför som sektorstöd istället för som projekt: ett fungerande skolväsende sätts i centrum. En viktig uppgift är även att främja tillgången på högre utbildad arbetskraft bl.a. genom att bistå mottagarländerna i att bygga upp en egen forskningskapacitet. I det svenska utvecklingssamarbetet är insatser på utbildnings- och hälsoområdena en förutsättning för att våra insatser inom andra områden skall leda till en långsiktig och stabil utveckling i samarbetsländerna. Spridningen av HIV/AIDS är ett växande globalt problem. Antalet HIV-smittade i världen beräknas öka från nuvarande 16 miljoner till 40 miljoner år 2000. Drygt 90 % av de smittade finns i utvecklingsländerna. Spridningen av HIV/AIDS är inte bara ett medicinskt problem utan också ett ekonomiskt och socialt. WHO:s aidsprogram har lett det internationella arbetet mot aids. I takt med att problemet har ökat har behovet av andra FN-organs aktiva medverkan i det globala arbetet accentuerats. I juli 1994 beslöt FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) att bilda ett integrerat FN-program mot aids. I programmet skall WHO, UNDP, UNICEF, UNFPA, UNESCO och Världsbanken föra samman personella och finansiella resurser. Syftet är att det nya programmet skall utveckla globala tvärsektoriella strategier som sedan skall genomföras i de olika organisationernas reguljära verksamhet. Programmet skall också se till att verksamheten i fält samordnas. Det nya programmet skall börja fungera fr.o.m. år 1996. Sverige har varit ett av de länder som drivit fram bildandet av detta program. Jämställdhet som mål och medel Ett perspektiv som utgår både från kvinnors och mäns situation är nödvändigt för förståelsen av orsakerna bakom och lösningarna av globala ödesfrågor som fattigdomen, miljöhoten, befolkningstillväxten, migrationsproblemen och spridningen av HIV/AIDS. FN:s konferens för miljö och utveckling år 1992 betonade kvinnans betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling. FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna år 1993 lyfte fram diskriminering av kvinnor som ett av de stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna. FN- konferensen om befolkning och utveckling år 1994 slog fast att en stärkt ställning för kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att minska befolkningstillväxten. Jämställdhet utgör en central faktor i analysen av demokrati och mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att påverka sin egen framtid och få del av de sociala, ekonomiska och politiska resurserna i samhället. Ett effektivare utnyttjande av kvinnors potential skulle bidra till en väsentligt ökad tillväxt i ekonomin som helhet. Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i många länder från att ta del av och bidra till ekonomisk tillväxt. Det kan ta sitt uttryck i att kvinnan har ålagts hela ansvaret för tillsyn av barn och åldringar eller i förbud för kvinnor att äga mark och teckna krediter. Dessa hinder bidrar till att kvinnor ofta är speciellt utsatta avseende osäkerhet kring sina försörjningsmöjligheter. Kunskapen om dessa hinder och om kvinnors och mäns skilda sociala och ekonomiska roller måste förstärkas i det internationella utvecklingssamarbetet. För att stärka kvinnornas roll i samhället krävs betydande attitydförändringar, och ofta en omprövning av urgamla sedvänjor. Inte sällan krävs ändringar av diskriminerande lagar och regler. Ett internationellt normativt arbete är ett viktigt bidrag för att åstadkomma djupgående och permanenta förändringar. FN:s kvinnokonferens år 1995 är ett mycket viktigt tillfälle att bidra till detta arbete. Regeringen anser att det internationella utvecklingssamarbetet skall inriktas på att eliminera våld och andra övergrepp mot kvinnor, som t.ex. könsstympning och att kvinnor skall ges lika tillgång som män till politiska och ekonomiska resurser, utbildning, arbetsutveckling och sociala tjänster som t.ex. hälsovård. Det könsrelaterade perspektivet skall genomsyra hela biståndet från hälso-, jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstöd till infrastruktur och makroekonomiskt stöd. I dialogen med mottagarländerna bör kvinnans ställning lyftas fram som en viktig och central förutsättning för hållbar utveckling. Under år 1995 avser regeringen att utarbeta en politik som utgår från både kvinnors och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet och en strategi för dess implementering. I januari 1995 anordnar regeringen i samarbete med SIDA ett internationellt idéseminarium om stärkande av kvinnornas roll i utvecklingsprocessen. Som nyss nämnts kommer regeringen att med riksdagspartierna inleda en översyn av de biståndspolitiska målen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader En tung skuldbörda och brist på sund makroekonomisk politik bidrar till att undergräva den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-länder. Genom det s.k. policybaserade biståndet, framförallt betalningsbalansstöd, kopplas finansiellt stöd till krav på såväl politiska som ekonomiska reformer. De ekonomiska reformprogrammen syftar till att minska de makroekonomiska obalanserna och genom strukturella och institutionella reformer skapa ett gynnsamt klimat för investeringar och en grund för ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. I många samarbetsländer har genomgripande reformer visat sig vara en förutsättning för att andra samarbetsprojekt skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. För att reformerna skall kunna genomföras krävs politisk vilja och ett utvecklingsfrämjande ledarskap i samarbetsländerna. Dessutom krävs tillräcklig extern finansiering i form av betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Genom en sådan finansiering kan ett land undvika kraftiga nedskärningar i den löpande importen och därmed bättre utnyttja den befintliga kapaciteten, samtidigt som intäkter tillförs statsbudgeten. Det policybaserade stödet utgör således ett incitament till nödvändiga reformer samtidigt som det bidrar med nödvändiga finansiella resurser för genomförandet av reformerna. Fattigdomsbekämpning och sociala frågor såsom utbildning, hälsovård och vattenförsörjning har givits ökad prioritet i reformprogrammen under de senaste åren. Samtidigt som ekonomiska reformer genomförs pågår i många länder en känslig demokratiseringsprocess, en balansgång som ibland kan vara svår att hantera. Regeringen betonar vikten av att reformprogrammen inte bara skall vara ekonomiskt motiverade utan också vara politiskt, socialt och miljömässigt hållbara. Mottagarlandets administrativa kapacitet att genomföra programmen är ofta svag. I reformprogrammen ökar betoningen på strukturella reformer, i vilka reformeringen av statsförvaltningen har en central plats. Reformprogrammen bör därför ofta kompletteras med förvaltningsbistånd. Jordbrukets centrala betydelse nödvändiggör att särskild uppmärksamhet ägnas åt effekterna av liberalisering inom jordbruket, framförallt för småbönderna. Regeringen understryker vidare vikten av det arbete som görs i olika fora att föra fram både kvinnors och mäns villkor i analysen av programmens effekter. Detta perspektiv är nödvändigt inte bara för att bedöma programmens effekter på fattigdomens utbredning utan även för en bedöming av programmens tillväxteffekt. Regeringen anser att det finns anledning att närmare följa reformprogrammen samt att fördjupa analysen av deras samlade effekt på fattigdom och utveckling både på kort och lång sikt. SIDA:s skrift Strukturanpassing - bistånd och utveckling är ett viktigt bidrag i detta arbete. Flertalet av de svenska samarbetsländerna genomför reformprogram, om än i olika takt. Regeringen anser att stöd till ekonomiska reformprogram är av central betydelse i samarbetet med de länder där mottagarlandets regering tar reellt ansvar för att genomföra programmen. Trovärdigheten i policybiståndet kan endast bevaras om givarländerna genom ett samlat agerande inställer stöd i de fall mottagarlandets ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga briser. På motsvarande sätt måste beredskap finnas att ge additionellt stöd med kort varsel om påtagliga ansträngningar att genomföra programmen kan påvisas. Denna flexibilitet belyser stödets specifika karaktär, vilket kan föranleda hög variation i utnyttjandet av anslagna medel. En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till dessa länder bör utgöras av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har sedan flera år internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska reformprogram. En del av biståndet används också direkt för att lindra dessa länders skuldbörda. För att analysera och diskutera de fattigaste ländernas skuldproblem arrangerade Sverige tillsammans med Schweiz ett internationellt skuldseminarium i Genève i maj 1994. En av de viktigaste slutsatserna vid seminariet var att även om en omfattande skuldminskning av bilaterala skulder genomförs i Paris-klubben, enligt hittills medgivna villkor, finns det mellan 10 och 15 låginkomstländer som fortfarande kommer att ha en ohållbar skuldsituation. Ytterligare åtgärder måste därför vidtas för dessa länder, vilket alltså innebär exceptionell skuldlättnad i Parisklubben samt särskilda finansieringsinsatser för att minska bördan av deras skuld till multilaterala institutioner. Något generellt angreppssätt är emellertid svårt att föreslås, utan lösningarna måste istället utformas land för land. Sverige kommer att fortsatt aktivt driva frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för dessa länder i olika fora, med utgångspunkt bl.a. från de slutsatser som drogs vid det svensk-schweiziska skuldseminariet om behovet av en samordnad strategi för att hantera olika länders skuldproblem. Utgångspunkten bör vara att åstadkomma en hållbar skuldsituation med avseende på bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder och medverka till nödvändiga ekonomisk- politiska reformer. Stöd till jordbruk, infrastruktur och näringsliv Jordbruket var basen för utveckling i vårt land och så är det i flertalet fattiga länder idag. Ökad produktion och bättre fungerande marknader krävs för att förbättra livsmedelsförsörjningen. Ökad produktivitet i jordbruket är avgörande för fattigdomsbekämpningen i många länder. Den samlade jordbruksmarken, en ändlig resurs, måste brukas på ett uthålligt sätt. Varje dag försvinner stora arealer jordbruksmark till följd av erosion, försaltning och urbanisering. Potentialen för nyodling är begränsad. I Afrika söder om Sahara har torka och inbördeskrig bidragit till att hindra jordbrukets utveckling. Den politik som förts i många länder har förvärrat situationen genom att hålla priserna nere. I vissa länder har bönderna fått mindre än halva världsmarknadspriset för sina grödor. Produktionen har då gått ner och länderna har i vissa fall tvingats importera livsmedel. Böndernas köpkraft har minskat liksom deras sparande. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker istället behovet av satsningar på jordbruket. Avgörande för en hållbar lösning på många länders hungerproblem är bl.a. att ge jordbruket förutsättningar att utvecklas. Det gäller att göra det möjligt också för småbönderna att förbättra produktivitet och därmed inkomster. I många fall krävs ekonomiska reformer. Samtidigt krävs direkt stöd, t.ex. insatser för att förbättra infrastruktur och rådgivning, utveckling av system för äganderätter och tillgång till krediter. Handelshinder i i-länderna gör dessutom att u-landsjordbruken har svårt att hävda sig. Genom subventioner blir livsmedel på världsmarknaden alltför billiga och tränger ut u-ländernas inhemska produktion. Uppgörelsen inom GATT:s handelsförhandlingar, den s.k. Uruguayrundan, i slutet av år 1993 samt bildandet av WTO innebar steg i rätt riktning i fråga om begränsning av i-ländernas subventioner liksom handelsliberaliseringar som ger u-länderna ökat marknadstillträde. En effektiv infrastruktur är av central betydelse för jordbrukets och näringslivets utveckling samt för den enskilda människans levnadsnivå. Den är en resurskrävande del av varje lands utveckling; ungefär 20 % av u-ländernas investeringar, motsvarande 200 miljarder US dollar, går årligen till dessa ändamål. Framstegen har varit remarkabla, men mycket återstår att göra. Andelen hushåll med tillgång till rent vatten har fördubblats på femton år, men en miljard människor saknar fortfarande rent vatten. Produktionen av elektricitet per capita har fördubblats, men två miljarder saknar helt tillgång. Mycket bistånd har gått till infrastruktur, såväl bilateralt som genom utvecklingsbankerna. Resurser har framförallt satsats på investeringar, medan effektivitet, underhåll och kostnadstäckning ofta ignorerats. Genomgripande reformer krävs. Hållbara framsteg kräver självbärande verksamheter. Världsbanken uppskattar underskottet i u-länderna bara i el-, järnvägs- och vattenverksamhet till 123 miljarder US dollar. Infrastruktur är ett område där statens roll håller på att omprövas. Staten och den privata sektorn bör i allt större utsträckning komplettera varandra. I allt fler länder öppnas sektorerna, särskilt el och tele, för privata investeringar. Staten har en viktig reglerande uppgift för att motverka missbruk av monopolställning och främja tillgång för alla. När det gäller infrastruktur som riktar sig till fattiga, t.ex. vatten och sanitet, är decentraliserad brukarstyrd verksamhet ofta att föredra. Även dessa verksamheter bör vara självbärande, annars kommer underhållet att bli eftersatt. Många undersökningar visar att betalsystem för tillgång till grundläggande samhällsservice är funktionella också för de fattiga. I detta sammanhang bör också frågan om lokalsamhällets roll aktualiseras. Sverige bör såväl multilateralt som bilateralt verka för att göra infrastruktursektorn mer effektiv, både genom privata och statliga initiativ. Sverige bör särskilt inrikta sig på insatser för att stärka underhåll av infrastruktur. Biståndets roll inom infrastruktur behöver dock ytterligare klargöras. SIDA:s skrift Staten, marknaden och biståndet är ett synnerligen förtjänstfullt bidrag till denna diskussion. Sedan mitten av 1980-talet har ett nytt synsätt vuxit fram baserat på vunna erfarenheter. Detta betonar marknadsekonomi och privatsektorutveckling genom skapandet av livskraftiga företag och utvecklande av inhemska kapitalmarknader. Den privata sektorn är grundläggande för ekonomisk utveckling, vari privat ägande, marknader, konkurrens, företagsamhet och risktagande allt mer utgör drivkrafter. Erfarenheterna visar på vikten av väl fungerande balans mellan den offentliga och privata sektorn. Medan den privata sektorns roll som utvecklingsmotor bekräftas alltmer, växer insikten om behovet av en effektiv offentlig sektor inriktad på främjande av människors hälsa och kunskaper, miljöskydd, administrativ och fysisk infrastruktur m.m. Detta tankesätt ställer krav på såväl givare som mottagare. Mottagarländernas vilja och förmåga att utveckla den privata sektorn genom en sund och hållbar politik är avgörande. För givare innebär utvecklingen också nya utmaningar som kommer att kräva förändringar i existerande bistånd.Bl.a. måste effekterna på den privata sektorn av insatser i andra sektorer analyseras. Sysselsättning och sociala skyddsnät Det råder ett starkt samband mellan fattigdom, arbetslöshet och undersysselsättning. I många u-länder växer antalet arbetsföra betydligt snabbare än antalet arbetstillfällen. Ett allt större antal människor i dessa länder saknar säkra försörjningsmöjligheter. Speciellt utsatta är ofta lantarbetare, outbildad arbetskraft i städerna, ungdomar och en stor andel av den kvinnliga arbetskraften. Möjligheterna att skapa säkra försörjningsmöjligheter är intimt förknippade med ekonomisk tillväxt och resursernas fördelning. Av avgörande betydelse är tillväxtens karaktär, dvs. dess förmåga att via arbetskraftsintensiva lösningar skapa sysselsättning i de formella och informella sektorerna. Satsningar på småskalig industri, krediter och infrastruktur kan bidra till att fler arbetstillfällen skapas i den informella sektorn. Utbildningsinsatser bör ägnas speciell uppmärksamhet. De hinder som existerar för kvinnor att delta på lika villkor på arbetsmarknaden måste elimineras. Regeringen finner det angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt hur ökad sysselsättning i u-länder kan främjas och kommer att ge den nya myndigheten i uppdrag att uppmärksamma denna fråga. Orsakerna bakom arbetsbrist är olika mellan olika regioner och länder och även inom länder. Ett landstrategiskt angreppsätt är nödvändigt, där uppmärksamheten fokuseras på speciellt utsatta gruppers situation. Många människor i våra samarbetsländer lever inte bara i osäkerhet om huruvida de har arbete eller ej. De tvingas också leva i osäkerhet om vad som händer med dem i det fall de blir gamla, sjuka, handikappade eller av andra skäl inte kan försörja sig. Ofta finns, inom familjen eller i en större krets, informella system som till en del säkerställer att den som drabbas blir omhändertagen. Det är när de traditionella systemen är i upplösning, som människors utsatthet blir akut. Kvinnor är ofta särskilt utsatta. I de flesta mottagarländer saknas privata och statliga institutioner som kan träda in i de informella systemens ställe. Regeringen anser att lämpliga åtgärder som förstärker sociala skyddsnät för utsatta grupper i våra samarbetsländer bör identifieras. FN:s sociala toppmöte 1995 utgör ett viktigt tillfälle att precisera policyarbetet kring fattigdom, sysselsättning och social säkerhet. Bistånd för gemensam säkerhet Gemensam säkerhet är ett övergripande mål för Sveriges utrikespolitik. I denna strävan berörs många aspekter av utvecklingssamarbetet. Långsiktigt hållbar utveckling och demokrati kräver fred och stabilitet. Ett av de övergripande målen med det svenska utvecklingssamarbetet måste vara att förebygga och förhindra uppkomsten av väpnade konflikter. Slutet på det kalla kriget har givit oss förutsättningarna för att på sikt bygga en tryggare värld. De historiska konflikter som blossat upp efter att ha legat djupfrysta under årtionden har dock lett till nya problem och utmaningar. Situationen i f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda är bara några exempel på de utmaningar vi står inför. Dessa komplexa katastrofer är genom sin omfattning och karaktär globala överlevnadsproblem som direkt påverkar vår säkerhet. Det gäller att i första hand förhindra att väpnade konflikter bryter ut både mellan och inom stater. Dessa frågor måste betonas mer i hela utvecklingssamarbetet. Inte minst viktigt är demokratisering och skydd av mänskliga rättigheter. Just mänskliga rättigheter kränks ofta särskilt svårt i den process som leder fram till s.k. komplexa katastrofer. En snabb utveckling, som även når de fattiga, undanröjer många konfliktorsaker och stärker samhällets och statens förmåga att motstå och att lösa konflikter. Om konflikten ändå är ett faktum gäller det att ha metoder för konfliktlösning som svarar mot dagens komplexa katastrofer. Enbart militära insatser är ingen framkomlig väg. Ofta kan t.ex. insatser för att främja respekten för mänskliga rättigheter vara en förutsättning för fred. Insatser för att förebygga och lösa konflikter samt att främja varaktig fred och långsiktig utveckling kräver för att vara framgångsrika en helhetssyn som involverar insatser av såväl politisk, militär som humanitär och civil natur, samt ett nära samarbete mellan stater, internationella och enskilda organisationer. Det finns ett behov av nytänkande, såväl vad gäller förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som mellan humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till katastrofer. Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ nivå som fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet och utveckling samt angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt sätt. Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom FN som det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden har pågått under flera års tid. Inte desto mindre återstår mycket arbete innan katastrofbiståndet kan uppfylla de krav som bör ställas vad gäller långsiktighet, effektivitet och professionalitet i insatserna. Under det kommande året avser regeringen driva särskilt följande områden: - konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och långsiktiga lösningar på komplexa katastrofer. En svensk policy bör utarbetas för konflikthantering inom FN-systemet och Sveriges roll. Utrikesdepartementet kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Särskilt bör sambanden mellan de humanitära, politiska och fredsbevarande aktiviteterna belysas. Vidare bör för varje uppkommande eller pågående komplex katastrof en strategi för svenskt agerande utarbetas; - reformeringen av FN:s katastrofbistånd i syfte att uppnå tydliga styrformer, finansieringsformer som möjliggör långsiktig planering samt en helhetssyn på FN:s katastrofarbete; - sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad och utveckling. Praktiska former bör utvecklas för att inom katastrofbiståndet underlätta övergången till mer långsiktiga utvecklingsinsatser genom bl.a. samverkan mellan FN-systemet, utvecklingsbankerna samt givar- och mottagarländerna; - åtgärder för minröjning. Landminor är i många länder i eller efter en konflikt ett akut utvecklingshinder. Kvarliggande minor innebär personligt lidande, hinder för bl.a. jordbruk och en kvarstående konfliktrisk. Sverige kommer att fortsätta driva frågan om internationellt förbud mot s.k. antipersonella landminor. Sverige skall också fortsätta bidra till minröjningsinsatser, som nu sker t.ex. i Angola. Den forskning som görs i Sverige för att ta fram nya metoder för minröjning bör stödjas; - fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna. Detta kräver bl.a. utveckling av den svenska resursbasen samt stärkt bevakning och uppföljning av de insatser som görs inom ramarna för FN och de olika FN-organ som är verksamma inom katastrofområdet. Bland Sveriges viktigaste insatser till stöd för gemensam säkerhet ingår stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och beredskap för stöd till försoning och återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien. Syftet med stödet är att genom t.ex. sysselsättningsskapande åtgärder påskynda och sprida de positiva effekterna av fredsprocessen i Mellanöstern. I f.d. Jugoslavien är Sverige berett att dels genom stöd till oberoende organisationer, media m.m. bidra till försoning, dels bidra till återuppbyggnad av de krigshärjade områdena, särskilt i Bosnien- Hercegovina, när omständigheterna medger detta. Sveriges stöd till fredsprocessen i El Salvador och beredskap till insatser efter en fredsöverenskommelse i Guatemala är ytterligare bevis för det allvar med vilket Sverige stöder gemensam säkerhet, konfliktlösning och fredsuppbyggande. Befolkningsfrågan efter Kairo Balansen mellan resurser och folkmängd är av avgörande betydelse för att uppnå hållbar utveckling. Fördelningen av resurser inom och mellan länder är därför väsentlig. Under de kommande femtio åren kommer jordens befolkning att åtminstone fördubblas. Det övervägande flertalet kommer att födas i fattiga länder. Hur många som slutligen kommer att födas påverkas av en mängd olika faktorer och den folkökning som faktiskt kommer att ske får återverkningar på hela utvecklingsprocessen. I detta perspektiv är åtgärder inom många områden centrala för att skapa bättre livskvalitet och hållbar utveckling. Ett stort steg på vägen togs av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling, som hölls i september 1994 i Kairo. Ett nytt synsätt har nu lagts fast, som innebär att befolkningsfrågorna ses som en helhet och där utgångspunkten är individens behov och miljö. De insatser som är nödvändiga utgör komponenter i en bred befolkningsrelaterad politik. Den demografiska utvecklingen i ett samhälle är således beroende av en rad åtgärder och politik på många områden. Insatserna görs i deras egen rätt och inte primärt för att påverka folkmängden. Att stärka kvinnors inflytande och status är en avgörande faktor, liksom att ändra på traditionella mansroller. Stort avseende fästs vid individens valfrihet och avsaknaden av tvång. Tonåringarnas situation och deras behov av stöd uppmärksammas. Reproduktiv hälsa etablerades som ett samlingsbegrepp för individens välbefinnande i relation till sexualitet och reproduktion och inte enbart som ett hälsoproblem. I detta ligger att människor måste få möjlighet att själva besluta i frågor som rör sexualitet och fertilitet. Konferensens rekommendationer innefattar även en rad andra utvecklingsfrågor som har att göra med människors fattigdom, hälsa, boende och migration. Regeringen avser att verka för att konferensens beslut följs upp och får genomslag i enlighet med dess breda sysnätt. Det innebär att såväl den normativa som den operativa verksamheten i det multilaterala och bilaterala utvecklingssamarbetet kommer att påverkas i denna riktning. En hållbar utveckling Dagens utveckling är inte långsiktigt hållbar. Det gäller i såväl u-länderna som i-länderna. Här vilar ett ansvar både på i- och u-länder att förändra miljöbelastande livsmönster och att finna former för en hållbar utveckling. I u- länderna förvärras hoten mot mark, skog och vatten av fattigdomen. Den snabba industrialiseringen och urbaniseringen producerar också föroreningar som i många u-länder är svåra att förebygga och hantera. Samtidigt pågår en hänsynslös exploatering av naturresurserna i många u-länder. Principen att hållbar utveckling måste bygga på att utvecklingen är både socialt och miljömässigt hållbar slogs fast vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Hållbar utveckling är inte möjlig i en värld som präglas av djupa sociala och ekonomiska orättvisor. Därför är det av avgörande betydelse att förändra de politiska, ekonomiska och sociala systemen. Demokrati och ekonomisk utveckling som gagnar flertalet och social rättvisa framstår därvid som grundstenar i en nationell och internationell politik för hållbar utveckling. Regeringen avser att fortsatt verka för att omforma det svenska och det internationella biståndet så att hållbar utveckling främjas. Uppmärksamhet skall särskilt ägnas åt fattigdomsbekämpning. Hållbar utveckling är inte möjlig utan kraftigt minskad fattigdom, samtidigt som denna fattigdom inte kan bekämpas långsiktigt om inte förslitningen av naturresurserna hejdas och miljöbelastningen begränsas. Biståndet måste koncentreras till insatser som initierar och påskyndar positiva processer, där inhemska resurser inte räcker till. Särskilt viktiga aspekter för hållbar utveckling är stärkande av kvinnans ställning, nya metoder för ett hållbart jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång, säker äganderätt för småbönder, fungerande marknader, m.m. Detta gäller också insatser för att bidra till att möta de nya utmaningar som urbaniseringen och industrialiseringen ställer u-länder inför. Den svenska resursbasen kommer att utvecklas och utnyttjas i dessa syften. Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsatte regeringen en arbetsgrupp för att lämna förslag hur UNCED-besluten skulle integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Gruppen hade till uppgift att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hållbar utveckling. Rapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED presenterades i november 1994. Den kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet för en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor. Rapporten kommer att behandlas närmare nedan. Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet Effektivitet Erfarenheterna av över trettio års internationellt utvecklingssamarbete är en ovärderlig tillgång vid utformning och genomförande av dagens och morgondagens biståndsverksamhet. Samtidigt visar upprepade utvärderingar att ett betydande antal insatser inte fått avsedd verkan. Orsakerna är ofta att viktiga förutsättningar för samarbetet har förbisetts, framför allt i planeringsskedet men inte sällan även i senare faser. Kunskapen och insikten om utvecklingssamarbetets förutsättningar och problem har onekligen förbättrats under senare år. Mycket återstår dock. För det första måste insikten om att utvecklingssamarbete är ett långsiktigt samhällsbyggande i en ofta mycket komplex miljö förstärkas. Som en direkt följd fordras, för det andra, tillgång till analyser för att rätt förstå och bedöma dessa skeenden. För det tredje, behövs tillgång till metoder och personell kompetens för att genomföra och löpande följa verksamheten. De nu redovisade tre faktorerna är av central betydelse vid alla bedömningar av verksamheters effektivitet, dvs. förmågan att nå uppställda mål. Effektivitet är dock inget absolut eller endimensionellt begrepp. Inom det internationella utvecklingssamarbetet är dessutom målen ofta sammansatta, mycket långsiktiga och ibland olika på givar- och mottagarsidan i fråga om en och samma insats. Av bl.a. dessa skäl är det angeläget att operationalisera och tydliggöra de olika programmens och insatsernas mål. En relativt snabb utveckling av systemen för styrning och uppföljning av utvecklingssamarbete pågår både i svenska och i internationella biståndsorgan. Inom ramen för SIDA:s verksamhet görs t.ex. detta i form av ett nytt planerings- och styrsystem. Samtliga system har den gemensamma utgångspunkten att styrningen tydligare bör utgå från de resultat verksamheterna uppnår. Resultatinriktningen är i sin tur ett medel för att förbättra möjligheterna till omprövning och att bidra till ökad effektivitet i användningen av tillgängliga resurser. Regeringen kommer att verka för en ökad effektivitet i utvecklingssamarbetet, dels i beredning och genomförandet av svenska biståndsinsatser, dels i organisationen av den svenska biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra givare, inom EU och i det multilaterala samarbetet. Organisationen av den svenska biståndsförvaltningen Den statliga förvaltningsstrukturen på biståndsområdet har vuxit fram successivt under en trettioårsperiod. Idag finns fyra myndigheter (BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp) och ett aktiebolag (Swedfund International AB) som är ansvariga för genomförandet av det svenska biståndet. Med undantag för SAREC är samtliga dessa också viktiga genomförare av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Särskilda anslag utgår även till Sandö U-centrum och Nordiska afrikainstitutet. Slutligen har Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete myndighetsliknande uppgifter bl.a. i det multilaterala biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa. I takt med att antalet samarbetsländer och samarbetssektorer ökat har rollfördelningen mellan de olika myndigheterna blivit otydligare. Från att inledningsvis ha arbetat i olika länder - och i stor utsträckning också i olika sektorer - har breddningen av det svenska biståndet gjort att det blivit allt vanligare att flera myndigheter verkat i samma länder, i samma eller närliggande sektorer, men med olika samarbetsinstrument. För mottagarländerna och de multilaterala institutionerna har den svenska biståndsorganisationen kommit att framstå som splittrad och otydlig. Bristen har blivit än tydligare inför det svenska EU-medlemskDenna otydlighet har gjort att det inte alltid varit möjligt att på ett flexibelt och effektivt sätt kombinera kompetenser och samarbetsinstrument, vilka rätt utnyttjade har en stor potential för att förmedla ett bistånd anpassat efter behoven i skilda länder och situationer. Problemet har påtalats i ett antal utredningar under senare år. I avsikt att lösa detta problem tillsatte utrikesdepartementet i oktober 1994 en arbetsgrupp med uppgift att föreslå hur en konsoliderad biståndsmyndighet skulle kunna skapas. Under hösten har denna arbetsgrupp, med generaldirektörerna för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp samt representanter från utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, analyserat förutsättningarna för att konsolidera myndigheterna till en sammanhållen organisation som kan möta de nya utmaningar som biståndet ställs inför. Arbetsgruppen redovisade den 17 november 1994 sina överväganden. Arbetsgruppen har koncentrerat sin analys till organisatoriska frågor. Man har diskuterat olika alternativa organisationsmodeller som svarar mot kraven på en flexibel, effektiv och tydlig organisation och som förenar fördelarna med en sammanhållen organisation med behovet av att ge skilda verksamheter klara konturer. Arbetsgruppen betonar vikten av att myndigheten kan arbeta på ett sätt som gör att nya frågor som aktualiseras kan hanteras. I samarbetet med olika länder krävs olika typer av insatser (långsiktigt/kortsiktigt, gåva/kredit etc.), där kraven dessutom förändras över tiden. Ett effektivt bistånd förutsätter dessutom en flexibel fältorganisation anpassad efter samarbetets innehåll och förhållandena i mottagarländerna. Arbetsgruppen anser att myndigheten bör organiseras enligt följande huvudprinciper: Regionavdelningar (varav Central- och Östeuropa utgör en) ansvarar för att, på basis av regeringens direktiv, formulera inriktningen av samarbetet med enskilda länder. Regionavdelningarna fattar beslut om samarbetets inriktning. Insatser bereds och beslutas sedan av insatsansvariga sektoravdelningar med ansvar för: - utveckling av de mänskliga resurserna, - utveckling av industri, handel, infrastruktur, urbana miljöer och finansiella sektorer, - utveckling och hållbart utnyttjande av naturresurser. Handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa motiverar att detta hålls samman i en särskild avdelning som fattar beslut om såväl samarbetets inriktning som insatser. I myndigheten bör också finnas en särskild forskningsavdelning med ett övergripande ansvar för myndighetens insatser på forskningsområdet. Handläggningen av katastrofbistånd samt stöd genom enskilda organisationer bör likaså hanteras i en särskild avdelning. I övrigt bör finnas en administrativ avdelning samt ett särskilt sekretariat för analys och metodutveckling, verksledningsstöd m. m. Arbetsgruppen konstaterar att verksamheten i den nya myndigheten kommer att ställa kompetenskrav som i stor utsträckning motsvaras av den kompetens som idag finns i myndigheterna. Inom vissa sakområden finns dock behov av att förstärka myndigheten. Samtidigt innebär den ökade delegeringen av uppgifter till myndigheten att verksamhetsvolymen kommer att öka. Konsolideringen skapar också utrymme för högre effektivitet, rationalisering och synergi. Arbetsgruppens bedömning är att den fulla effekten av dessa besparingar inte kan uppnås omedelbart utan bör ses över ett treårsperspektiv. Arbetsgruppen understryker att det är önskvärt att omorganisationen genomförs den 1 juli 1995 eller snarast möjligt därefter. Myndigheten bör lokaliseras centralt i Stockholm. Att inrymma den i någon av de nuvarande myndigheternas lokaler bedöms som mindre önskvärt. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp konsolideras till en ny sammanhållen myndighet. I denna bör också Sandö U-centrum integreras som en separat resultatenhet. Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en myndighet som är i huvudsak organiserad enligt arbetsgruppens förslag har goda förutsättningar att uppfylla kraven på effektivitet, flexibilitet och tydlighet. Förutsatt riksdagens godkännande avser regeringen i vår att fatta beslut om en ny myndighetsordning. Myndigheten bör, i enlighet med rådande praxis, själv utforma sin organisation. Regeringen understryker vikten av att myndigheten får en tydlig identitet utåt, samtidigt som de olika samarbetsinstrument och arbetsformer som idag präglar de olika myndigheterna bevaras i den nya myndigheten. Myndigheten bör med hänsyn till verksamhetens stora finansiella omfattning ledas av en styrelse. Inom myndigheten bör också finnas en särskild styrelse för forskningsfrågor som inom vissa ramar får beslutsrätt vad gäller forskningsbiståndet. Fältorganisationen bör vara flexibel och säkerställa att myndigheten kan utföra de uppgifter som ålagts den. Ett samlat svenskt agerande i samarbetsländerna säkerställs genom de integrerade biståndsambassaderna. Samtidigt som Sandö U-centrum härmed upphör som självständig myndighet kan verksamheten drivas vidare med samma inriktning som idag, men med en närmare knytning till den övriga biståndsförvaltningen. Regeringen avser att i januari 1995 tillsätta en organisationskommitté med uppdrag att förbereda - och efter bemyndigande av riksdagen - genomföra omorganisationen. Kommittén bör arbeta med sikte på att den nya myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 1995. Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att myndigheten bör lokaliseras till Stockholm. EU:s internationella utvecklingssamarbete Medlemskapet i EU ger tillgång till en ny och mycket viktig samarbetsform i det svenska utvecklingssamarbetet. Det ger Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av ett bistånd som till sin volym är mer än dubbelt så stort som den svenska biståndsbudgeten, som når över hundra länder och som täcker ett stort antal samarbetsområden. Genom att delta i den allt intensivare dialogen i EU om utvecklingsfrågor får Sverige dessutom möjlighet till ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte med en grupp länder som tillsammans svarar för över hälften av världens samlade bistånd. Genom Maastrichtavtalet har en traktatsmässig grund lagts för EU:s internationella utvecklingssamarbete. I avtalet slås fast att fattigdomsbekämpning skall stå i centrum för samarbetet och att detta skall bidra till: - varaktig ekonomisk och social utveckling i u-länderna, särskilt i de mest fattigaste av dessa, - harmonisk och successiv integration av u-länderna i världsekonomin, - utveckling och konsolidering av demokrati, rättsstat samt respekt för mänskliga rättigheter. Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska målen. De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är att det gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas nationella biståndsinsatser. Komplementaritet, konsistens och samordning skall genomsyra gemenskapens politik gentemot tredje världen. Genom Maastrichtavtalet läggs också en grund för en aktiv samordning av medlemsländernas bistånd. Genom bättre samordning på policynivå och i genomförandet av biståndsprogram skall förutsättningar skapas för ett effektivare utnyttjande av biståndsresurserna. Maastrichtfördraget innebär således ett steg i riktning mot ett fördjupat samarbete mellan EU:s medlemsländer. Däremot väntas det inte leda till att en större andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras genom kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom biståndsområdet. Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete har, som en förberedelse för ett svenskt medlemsskap i EU, gjort en jämförande analys av prioriteringar i EU:s bistånd och i det svenska biståndet. En allmän slutsats av detta arbete är att EU:s och Sveriges mål och prioriteringar stämmer överens i betydande utsträckning. EU:s bistånd inkluderar såväl finansiellt som tekniskt bistånd, katastrofbistånd, strukturanpassningsstöd och forskningsbistånd samt stöd till enskilda organisationer. Det utgår i allt högre grad som sektor- eller programstöd efter att ha varit starkt projektinriktat. Livsmedelsbiståndet som tidigare utgjorde en dominerande del av biståndet och huvudsakligen bestod av livsmedelsöverskott har relativt sett minskat i betydelse. Det inriktas alltmer på att främja tryggad livsmedelsförsörjning. Fortfarande utgör livsmedelsbiståndet dock ca 20 % av kommissionens bistånd, vilket i en internationell jämförelse är mycket högt. Även katastrofbiståndet är betydande. En viktig utvecklingstendens är den ökade betoningen av mänskliga rättigheter och demokrati, liksom krav på att mottagarlandet för en ansvarsfull ekonomisk politik. Miljöfrågor, kvinnofrågor och näringslivsfrågor är andra områden som betonas allt mer i EU-biståndet. Effektivitetsfrågor har i EU-biståndet, liksom i det svenska biståndet, fått ökad betydelse. EU:s bistånd fördelar sig på mer än 100 mottagarländer. Liksom i det svenska biståndet ligger tyngpunkten på Afrika söder om Sahara. År 1992 gick ca 70 % av EU-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25 största mottagarländer upptar elva länder som är huvudmottagarländer också av svenskt bistånd. Mot bakgrund av den jämförelse som gjorts mellan EU:s bistånd och det svenska biståndet vill regeringen peka på ett antal sakfrågor som Sverige bör särskilt prioritera inom ramen för EU-samarbetet. Till dessa hör: - kvalitets- och effektivitetsfrågor i biståndet inklusive utökade möjligheter till insyn och öppenhet, förbättrade procedurer för genomförande av program och projekt, förbättrad samordning, förstärkt planering och programmering, utveckling av landstrategier, förbättrat utnyttjande av utvärderingar och erfarenhetsanalys samt effektivare organisation i Bryssel och i fält, - fortsatt utveckling av en långsiktig fattigdomsstrategi, - förstärkt integrering av miljö- respektive jämställdhetsaspekter, - utveckling av former för att bidra till demokratisering, en fungerande rättsstat samt respekt för mänskliga rättigeter, - utveckling av former för stöd till en ekonomiskt-politiskt stabil utveckling inklusive stöd till strukturanpassningsprogram och ekonomisk-politisk dialog, - effektivare samordning och hantering av katastrof- och konfliktförebyggande insatser, - ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser, inklusive hälso- och utbildningsstöd, insatser för handikappade samt insatser på befolkningsområdet, - utveckling av ett starkare samband mellan katastrof- och livsmedelsbistånd samt långsiktigt utvecklingssamarbete. Globalt samarbete genom multilaterala institutioner För att tackla utmaningarna i det internationella utvecklingssamarbetet krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. Det gäller inte minst inom FN:s humanitära, ekonomiska och sociala verksamhet. Det gäller även multilaterala utvecklingsbanker som Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika och den Europeiska utvecklingsbanken som verkar i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Tillsammans bildar dessa organ stommen i ett vittförgrenat multilateralt system på utvecklings- och katastrofområdet. Först under senare år har det blivit möjligt att börja reformera de internationella organisationerna. Här har Sverige, ofta i samarbete med övriga nordiska länder, varit aktivt på en rad centrala områden under senare år. Viktiga bidrag har lämnats inom ramen för Nordiska FN-projektet för att stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och katastrofområdena. Konkreta och genomförbara reformer har eftersträvats, medan en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan undvikits. Flera av de nordiska reformförslagen har redan lett till genomgripande förändringar i medlemsländernas styrning av arbetet i bl.a. FN:s utvecklingsprogram, UNDP och i FN:s barnfond, UNICEF. Även på katastrofområdet har Sverige drivit fram organisatoriska förändringar, så att FN snabbare och mer koordinerat skall kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer. Sverige och Norden har även verkat för att minska klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN- systemet och de resurser som ställs till förfogande. De nordiska förslagen till nya finansieringslösningar bearbetas f.n. av FN:s generalsekreterare. Norden är också representerad i en s.k. Task Force som gör en översyn av de multilaterala utvecklingsbankernas roll på uppdrag av Utvecklingskommittén, som är Världsbankens och Internationella valutafondens gemensamma policyorgan. Utredningen, som omfattar Världsbanken och de fyra större regionalbankerna, skall bl.a. granska hur ekonomiska förändringar, t.ex. den privata sektorns växande roll, påverkar bankernas prioriteringar och verksamhet, hur goda exempel på utformning och genomförande av projekt kan överföras mellan institutionerna och procedurer för koordinering såväl mellan bankerna som visavi andra parter i utvecklingssamarbetet. Den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor och ett målmedvetet agerande har också spelat en viktig roll för att förändra Världsbankens verksamhet. Den framtidsdagordning, som banken presenterade vid sitt 50-årsjubileum under hösten 1994, lägger fast fattigdomsbekämpning och ökad levnadsstandard genom hållbar tillväxt och satsningar på mänskliga resurser som central målsättning. I denna vävs de sociala dimensionerna och miljöfrågorna samman till ett synsätt om människorna som både mål och medel i utvecklingsprocessen. Staternas roll måste förändras i syfte att ge mer utrymme för den privata sektorn, stimulera produktiva investeringar och skapa arbetstillfällen. Banken skall bli mer selektiv i sin dubbla roll som finansiär och rådgivare för att bättre svara upp mot u-ländernas skiftande behov och åstadkomma ett mer effektivt samarbete med andra parter i utvecklingssamarbetet. Arbetet med att utveckla och reformera FN:s funktion som mötesplats, dess normativa roll i att forma debatten om utvecklingsfrågorna och dess operativa roll på utvecklings- och katastrofområdet gör framsteg, om än i varierande takt. Trögheterna i förvandlingen av det multilaterala systemet är betydande. Det beror ofta på klara intressekonflikter mellan olika grupper av medlemsstater, men också på organisationerna själva är motvilliga mot förändringaar. Sverige har tillsammans med allt fler bidragsländer klargjort att det finns en koppling mellan bidrag, reformer och effektivitet. Det är en utveckling som förstärks av den allt mer påtagliga knappheten på biståndsresurser. Organisationer med otydliga mandat och roller och uppenbar ineffektivitet i resursanvändningen kommer att drabbas hårt. För medlemsländerna gäller att tydliggöra varje organisations uppgift inom det multilaterala systemet. I vissa fall kan även sammanslagningar av organisationer bli aktuella för att undvika överlappning och för att skapa synergieffekter. Utmaningen för de internationella organisationerna är att finna vägar att nå de uppställda mål medlemsländerna anvisar. Medan målformuleringarna skiljer sig åt från organisation till organisation, kan några mer generella riktlinjer formuleras rörande effektiviteten. Det gäller bland annat selektivitet och fokus på organisationens komparativa fördelar; partnerskap med andra multi- och bilaterala organisationer liksom med frivilligorganisationer och näringslivet; resultatorientering med klar koppling mellan analystiska, normativa och operativa aspekter; flexibilitet och förändringsbenägenhet i förhållande till omvärldsförändringar; kostnadseffektivitet i den administrativa och operativa verksamheten; en öppnare redovisning av förvaltning av resurser. Ökade krav måste emellertid inte bara ställas på varje enskild organisation. I växande utsträckning inriktas reformsträvanden på bredare systemfrågor. Det gäller samverkan mellan olika organisationer inom FN-systemet, inom det multilaterala banksystemet och mellan dem. Inom FN-systemet är bristerna fortfarande påtagliga bl.a. på katastrofområdet. FN:s agerande i olika uppkommande konflikter har ofta kommit alltför sent, varit för långsamt och genomförts utan tillräckliga personella och finansiella resurser. Orsakerna är bl.a. otydliga mandat. Oklarheter i ansvarsfördelningen råder även i det multilaterala banksystemet. Det gäller särskilt mellan Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. Många organisationer präglas också av påtagliga problem med att omsätta övergripande mål och stategier i den operativa verksamheten på fältet. Det gäller bl.a. Världsbanken, som kommer att få växande problem med att genomföra sina satsningar inom de sociala sektorerna, om inte en decentralisering av verksamheten sker. Kopplat till sådana ansträngningar måste fördjupad folklig förankring eftersträvas i projekt och program genom samarbete med enskilda organisationer och även med det privata näringslivet. En systemfråga av avgörande betydelse är marginaliseringen av FN:s långsiktiga utvecklingsarbete. I accelererande takt har främst Världsbanken tagit över uppgifter från många FN-organisationer. Det framstår alltmer som en viktig uppgift att klargöra olika organisationers komparativa fördelar. Först då kan hela det multilaterala systemets utvecklingseffekter maximeras. Om inte FN och Världsbanken kan samordnas finns risker för en fortsatt marginalisering av FN- systemet på utvecklingsområdet. Vad som behövs är ett ännu bredare och mer sammanhållet grepp från medlemsländerna kring reformfrågorna i hela det multilaterala systemet. Utredningar m.m. Under det gångna året har ett antal utredningsuppdrag redovisats till regeringen. Biståndets anpassning till hållbar utveckling Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsattes en arbetsgrupp för att se över det samlade svenska biståndet. Gruppen hade till uppgift att lämna förslag till hur utvecklingssamarbetet kunde förstärkas mot en miljömässigt hållbar utveckling, både på det normativa och operativa området. Den skulle dessutom lämna förslag till arbetsmetoder och beredningsformer med sikte på hållbar utveckling i UNCED-beslutens anda. Arbetsgruppens slutsatser och förslag Sammanfattningsvis konstateras i arbetsgruppens rapport (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED att de svenska biståndsmålen ligger i linje med Agenda 21, om tillväxtmålet tolkas som hållbar utveckling. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör bestå. Principerna för hållbar utveckling som ingår i Rio-deklarationen skall beaktas i biståndet. Mottagarlandets perspektiv är avgörande. Särskilda miljödiskussioner bör inledas med mottagarländerna. Den svenska miljöpolitiken bör beaktas även i biståndet. Detta kräver utbildning inom biståndsförvaltningen. Krav bör ställas på att mottagarländer tillträder miljökonventioner m.m. Möjligheterna för ömsesidiga avtal om hållbar utveckling bör utredas. Vissa sektorer anges som särskilt väsentliga för svenskt utvecklingssamarbete. De kan grupperas i två övergripande komplex: vatten- och matförsörjning respektive miljöproblem förknippade med urbanisering och den moderna sektorn. Med utgångspunkt i Agenda 21 bör genomgång av det samlade svenska biståndet i varje mottagarland göras, motsvarande det som gjorts för Indien och Zambia. Arbetsgruppen redovisar ingående överväganden och förslag inom de ovannämnda insatsområdena. Sammanfattningsvis behöver en mer systematisk satsning på kapacitets- och institutionsutveckling göras. Stödet till miljöekonomi bör öka för att höja kompetensen i u-länderna, integrera miljöekonomiska aspekter i biståndet och öka kunnandet i biståndsförvaltningen. Stödet till enskilda organisationer som arbetar inom området bör höjas på sikt. Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet kräver en sektorövergripande organisation. Kvalitativt och kvantitativt förstärkta resurser krävs på centralt berörda departement och myndigheter. Arbetsgruppen ger förslag i denna riktning. Regeringens överväganden Arbetet med att analysera arbetsgruppens rekommendationer har just inletts. Regeringen delar den övergripande slutsatsen att strävan mot hållbar utveckling på ett mer uttryckligt sätt bör genomsyra utvecklingssamarbetet. Övervägandena kommer att ligga till grund för regeringens arbete med att utforma det framtida utvecklingssamarbetet på detta område. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor. Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad I syfte att utreda möjligheterna till biståndsfinansierat stöd från organ knutna till partier i Sverige till partier i mottagarländerna, tillsatte regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad. Utredningens betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier! överlämnades i maj 1994. Betänkandet har därefter remissbehandlats. Utredningens slutsatser och förslag Utredningen föreslår i betänkandet insatser av organ med anknytning till svenska politiska partier i syfte att stödja partiuppbyggnad i utvecklingsländer och Central- och Östeuropa. Förslagen innebär att nu gällande regler för bistånd ändras, så att stöd till insatser med politiska organisationer som givare och mottagare kan beviljas. Utredningen anser att finansieringen av den nya formen av demokratibistånd bör ske på två sätt: - Ett särskilt anslag inom biståndsbudgeten inrättas för fördelning till organ knutna till de riksdagspartier som vill bedriva demokratifrämjande bistånd. Fördelningen av medel föreslås grundas på ett fast belopp om 300 000 kronor till varje riksdagsparti, samt ett tillägg om 25 000 kronor per riksdagsmandat. En särskild samrådsnämnd bör inrättas. UD föreslås bli myndighetsansvarig. - Anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer, som administreras av SIDA, bör öppnas för finansiering av demokratibistånd genom ovannämnda partianknutna organ på samma villkor som för andra organisationer. Remissinstansernas yttranden Hälften av de sexton svarande remissinstanserna är positiva eller utan invändningar mot utredningens förslag om en utvidgning av demokratibiståndet till att omfatta partipolitiskt stöd. Vissa ambassader framhåller risken för politiska komplikationer och att förutsättningarna för att samarbetsformen skall lyckas är osäker. Fyra remissinstanser, däribland RRV och SIDA, anser att demokratibiståndet även fortsättningsvis bör bedrivas utan direktstöd till politiska partier samt att de folkrättsliga och politiska aspekterna bör prövas ytterligare. Fem remissinstanser är kritiska till en fördelning grundad på antal riksdagsmandat. Flertalet som kommenterat förslaget om UD:s myndighetsansvar förordar att den nya myndigheten ansvarar för anslaget. Regeringens överväganden och förslag Politiska partier är avgörande för fungerande demokratier. I många länder har under det senaste årtiondet helt nya förutsättningar vuxit fram för politiska partiers verksamhet. I likhet med utredningen anser regeringen att samarbetet mellan partier över gränserna är ett viktigt inslag i utvecklingen av demokratins kultur. Regeringen anser att det är mycket angeläget att utveckla det demokratifrämjande biståndet. Ett stöd till utveckling av partier i såväl u- länder som i Central- och Östeuropa bör införas. Regeringen avser att under år 1995, givet riksdagens godkännande och i samråd med riksdagspartierna, fastställa formerna för en tidsbegränsad försöksverksamhet för bistånd till partier från organ knutna till svenska partier, i huvudsak enligt utredningens förslag. Utredningens förslag innebär inledningsvis ett årligt stöd om ca. 10 miljoner kronor, som torde fördelas i enlighet med utredningens förslag och finansieras från anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning samt från medel för östeuropasamarbetet under littera G. Möjlighet bör även öppnas för partinära organ att erhålla bidrag för bredare demokratifrämjande verksamhet från anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer, varvid de allmänna villkoren om bl.a. egeninsats skall gälla. Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU) KAU redovisade sommaren 1994 sina överväganden i frågan om hur övergripande utvärdering och analys inom biståndsområdet bör bedrivas på längre sikt. Detta gjordes i betänkandet (SOU 1994:102) Analys och utvärdering av bistånd. Remissinstanserna uppvisar en mycket stor samstämmighet vad gäller de förslag kommittén presenterar i betänkandet. Sålunda ges ett mycket starkt stöd för kommitténs slutsats att den analytiska kapaciteten liksom lärandet och förändringsbenägenheten behöver förstärkas inom hela biståndsförvaltningen. Även förslaget att betydligt större vikt bör läggas vid utvärderingar och effektivitetsstudier inom utvecklingssamarbetet röner starkt stöd. KAU framhåller vikten av ett tydliggörande av UD:s strategiska roll och en förstärkning av departementets policy- och analysfunktion. Även i denna del instämmer remissinstanserna kraftfullt. Så gott som samtliga remissinstanser avvisar KAU:s förslag om en ny fristående analys- och utvärderingsfunktion. Beställaransvaret för policystudier och utvärderingar bör enligt remissinstanserna istället ligga hos regeringskansliet och berörda myndigheter. KAU har låtit genomföra en lång rad delstudier. Ett flertal av dessa har involverat ledande internationell expertis och har på ett ingående sätt behandlat för utvecklingssamarbetet centrala temata. De utgör viktiga bidrag till diskussionen om utformningen av det framtida internationella utvecklingssamarbetet. Kommittén redovisar i ett avslutande betänkande vid årsskiftet 1994/95 slutsatserna från dessa studier. Regeringens överväganden Regeringen instämmer i kommitténs och remissinstansernas uppfattning om vikten av att förbättra det analytiska underlaget för biståndspolitiken och att öka erfarenhetsåterföringen. För att åstadkomma detta krävs enligt regeringen åtgärder inom följande områden: - regeringskansliet (främst utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete) bör ges en tydligt markerad styrningsroll i förhållande till myndigheten, utredningsväsendet etc. vad gäller biståndsverksamhetens inriktning. Dessutom bör departementets policy- och analysfunktion förstärkas. - utvärdering och policyanalys inom den nya sammanhållna biståndsmyndigheten bör ges en organisatoriskt stark och självständig ställning. Behovet av ekonomisk-analytisk kompetens betonas. - resultaten av olika analys-, utvärderings- och utredningsinsatser måste på ett mer systematiskt sätt återkopplas till och påverka utformningen av den operativa verksamheten. Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att särskilt beakta de nyss nämnda andra och tredje punkterna. Arbetet med att utveckla departementets styrfunktion och styrinstrument skall fortsätta. Regeringen kommer även att verka för att utvärderingar och analyser av det svenska utvecklingssamarbetet i ökad utsträckning genomförs inom de organ som har till uppgift att granska verksamhet inom det statliga området. Regeringen instämmer även i de synpunkter som framförts från flera håll att den svenska biståndsförvaltningen i högre grad bör dra nytta av och samarbeta närmare med analys- och utvärderingsorgan i andra länder och i internationella organisationer, inte minst inom EU och dess medlemsländer. I likhet med kommittén anser regeringen att en ökad tillgång till fördjupade och från förvaltningen fristående analyser och överväganden beträffande olika delar av det internationella utvecklingssamarbetet vore till fördel. Regeringen kommer i detta syfte att tillkalla en särskild expertgrupp som skall arbeta i form av en kommitté. I kommittén skall ingå kvalificerad analytisk kompetens såväl från Sverige som från utlandet, inklusive från utvecklingsländer. Till kommittén bör knytas ett mindre sekretariat. Demokrati och fria val Regeringen tillsatte år 1992 en utredning för att utröna behovet av ett internationellt institut för valövervakning. Utredningen som beskriver behovet av insatser som betydligt vidare än enbart valövervakning överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:100) Free and Fair Elections - and Beyond den 21 oktober 1993. Utredningens innehåll och dess fortsatta behandling redovisades i föregående års budgetpropositionen (prop.1993/94:100 bilaga 4). Utredningen visar att det finns ett väl underbyggt behov av ett nytt internationellt institut för stöd till demokrati och valprocesser. Det finns också ett betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant institut. Vid en internationell konferens i Stockholm i maj 1994 bildades en internationell arbetsgrupp för att fortsätta planerings- och förankringsarbetet. Efter ett möte med arbetsgruppen i oktober beslutade regeringen att ta initiativ till förhandlingar om det formella stiftandet av ett internationellt institut för demokrati och val. Institutet är avsett att vara en mötesplats för internationella aktörer, med olika erfarenheter och roller, inom området fria val och demokratisk utveckling. Genom att dessa aktörer ges tillfälle att utbyta erfarenheter främjas professionalism och integritet. Institutet skall vidare främja långsiktigt demokratiska processer och internationellt accepterade normer och värderingar. Institutet skall också betona att öppningen mot demokrati är bredare än enbart val och valövervakning. Detta reflekteras i institutets prioriterade verksamhetsfält där bland annat följande återfinns: - upprätta en databank och ett informationsnätverk, - stimulera forskning och knyta samman forskning och praktik, - lägga fast riktlinjer för demokrati och val med utgångspunkt från det existerande internationella regelverket inom området mänskliga rättigheter, - erbjuda bistånd bland annat i form av rådgivning samt kapacitetsuppbyggnad. Institutet planeras bli en mellanstatlig organisation med aktiv medverkan av internationella icke-statliga organisationer (NGO:s). Förslaget om att bilda ett institut har tilldragit sig betydande internationellt intresse. FN:s generalsekreterare har uttryckt stöd för institutet som inom FN ses som ett viktigt komplement till redan pågående arbete. En rad andra internationella organisationer och länder har också uttryckt stöd. Institutet kommer att instiftas i början av år 1995. Verksamheten beräknas komma igång strax därefter. I institutets instiftarkrets kommer att ingå ett tiotal länder från olika världsdelar. WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk förvaltning till Malmö Frågan om att etablera en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk förvaltning i Malmö har diskuterats under de senaste åren. Riksdagen har uttryckt sin positiva syn på förslaget. Som ett led i beredningsprocessen beslöt regeringen att göra en särskild granskning av projektet. Resultatet presenterades för regeringen i början av hösten 1994. Utredningens slutsatser och förslag Utredarens slutsats var att den föreslagna utbildningen, under vissa förutsättningar, skulle kunna fylla ett påtagligt behov i många länder. En biståndsinsats med det föreslagna innehållet skulle vara förenligt med gällande biståndspolitiska riktlinjer. Inom Sverige ansågs övervägande skäl tala för ett förläggande till Malmö. Efter kontakter med WHO framkom att man stöder förslaget och ställer i utsikt råd och bistånd till den tänkta högskolan i alla avseenden utom finansiering. WHO är emellertid berett att deltaga i ansträngningarna att få ekonomiskt stöd från andra håll. Utredaren förutser svårigheter i detta avseende. Svenskt stöd bör i likhet med vad som gäller för WMU i Malmö uppgå till högst en tredjedel av budgeten. Två tredjedelar av institutets budget bör långsiktigt garanteras genom stöd från andra intressenter, exempelvis andra länder och den privata industrin. En betydande och fortgående anstränging måste till, troligen med tämligen intensivt svenskt deltagande, för att från år till år få institutets budget finansierad. Regeringens överväganden Regeringen avser att fortsatt undersöka förutsättningarna för en eventuell etablering av en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk förvaltning i Malmö. Mot bakgrund av finansieringssvårigheterna förknippade med ett internationellt institut bör även andra modeller undersökas. En möjlighet är att institutet får svenskt huvudmannaskap men ges internationell prägel och förankring genom att det knyts till WHO som ett samarbetscentrum. Regeringen avser att närmare utreda förutsättningarna och formerna för ett sådant internationellt samarbetscentrum. Övrigt utrednings- och analysarbete Flera av de faktorer som bildar utgångspunkt för den konsolidering av biståndsmyndigheterna som regeringen initierat behandlades av Biståndsförvaltningsutredningen i dess betänkande (SOU 1994:19) Rena roller i biståndet. Utredningens överväganden gällde främst regeringens styrning av förvaltningens verksamhet, kompetensförsörjning och behovet av en klar uppgiftsfördelning mellan de statliga biståndsorganen. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter på betänkandet har redovisats (Ds 1994:84). Konsekvenserna av ett svenskt medlemsskap i EU har analyserats ingående under året. Slutsatserna har redovisats ovan och kommer att i sin helhet publiceras i en särskild rapport. I 1993 års forskningspolitiska proposition aviserade regeringen en översyn av stödet till u-landsforskningen m.m. Resultaten av denna översyn redovisades sommaren 1994 i betänkandet (Ds 1994:106) SAREC:s svenska u-landsforskning - en utvärdering. Översynens slutsats är att verksamheten uppfyller sina mål och sköts väl. Den bör därför enligt utvärderaren utvecklas vidare, inte minst vad gäller stödets omfattning. Betänkandet har remissbehandlats. En översyn av biståndsarbetares sociala villkor påbörjades under hösten 1994. Översynen är inriktad på frivilligorganisationernas utsända fältpersonal. Dessas sociala villkor, bl.a. i fråga om socialförsäkringar och folkbokföring, skiljer sig i flera viktiga avseenden från de som statligt utsända tjänstemän har. En annan utredning har analyserat krav på innehåll samt utformning och produktion av statistik rörande det internationella utvecklingssamarbetet. Målet är att ett heltäckande system för att redovisa den svenska statligt finansierade verksamheten skall kunna tas i drift den 1 juli 1995. En analys av informationsverksamheten hos Utrikesdepartementets IU-avdelning och biståndsmyndigheterna utmynnade i ett förslag om en informationsstrategi. De förslag som presenterats i de fyra sistnämnda utredningarna kommer att beredas vidare inom ramen för det arbete som inletts i syfte att konsolidera biståndsmyndigheterna till en organisation. Biståndsanslagen m.m. Biståndsramens storlek Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1995/96 uppgår till 20 040 miljoner kronor, varav 13 360 miljoner kronor avser juli 1995 t.o.m. juni 1996. Beloppet utgör en oförändrad nominell nivå på årsbasis i relation till budgetåret 1994/95. Detta uppskattas motsvara 0,87% av BNI för budgetåret. Regeringen avser fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter avsätter en procent av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Vidare föreslås i det följande ökade avräkningar för kostnader för flyktingmottagande i Sverige om 300 miljoner kronor per år. I proposition om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen m.m. (1994/95:40), fastställs principen att varje svenskt utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet skall bidra till finansieringen i proportion till områdets andel av avgiften. Tillämpningen av denna princip på biståndsramen ger en kostnad om 707 miljoner kronor per år t.o.m. 1998 för det svenska bidraget till EU:s gemensamma bistånd som finansieras över EG-kommissionens budget. Slutligen föreslås att biståndsramens avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra utgifter ökas med 20 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och ytterligare 20 miljoner kronor budgetåret 1998. Således begränsas utrymmet för verksamheten med 1027 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och 1047 miljoner kronor budgetåret 1998. Till följd av den minskade resursramen har omprioriteringar i verksamheten varit nödvändiga. På det multilaterala området har anslaget minskat med ca 3 %. Under den kommande treårsperioden förutses dock betydande förändringar. Omprioriteringarna genomförts bl.a. med beaktande av respektive organisations effektivitet. Sverige fortsätter att vara en av de största bidragsgivarna till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, trots att Sverige möjligen över perioden 1996-98 kan komma att behöva sänka årsbidrag om i genomsnitt 20 %. Ytterligare nedskärningar skulle dock försvaga Sveriges position i det fortsatta reformarbetet, liksom i FN-arbetet i stort. Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna är avtalsbundna. På det bilaterala området har omprioriteringar ägt rum utifrån den politik som redovisats i det föregående. Ett sammanhållet anslag för hela det bilaterala biståndet föreslås. Det totala bilaterala biståndet föreslås minska med knappt 11 %. En koncentration sker till det landprogrammerade samarbetet. Sålunda föreslås verksamhet som tidigare finansierats under t.ex. demokrati- och katastrofanslagen framdeles finansieras under de landprogrammerade anslagsposterna. Vidare har större nedskärningar ålagts de anslagsposter som genom medlemskapet i EU ges nya och omfattande finansieringsmöjligheter. Således har anslagsposterna stöd till ekonomiska reformer och strukturanpassning, samarbete via enskilda organisationer samt katastrofbistånd påverkats i högre grad än andra. Det sparbeting om 5 % av förvaltningskostnaden för budgetåret 1995/96 som ålagts samtliga statliga myndigheter har även tillämpats på den nedan föreslagna nya biståndsmyndigheten. De tidigare myndigheternas ramanslag har inför sammanslagningen (se nedan: C 3. Den nya myndigheten) ålagts effektivitetskravet. SIDA, BITS, SAREC och SwedeCorp har dessutom mot bakgrund av förväntade effektivitetsvinster vid sammanslagningen ålagts ytterligare en procentenhet. Den därmed uppnådda besparingen på biståndsmyndigheten uppgår till 26,5 miljoner kronor. Anslagsstruktur Mot bakgrund av den omorganisation av svensk biståndsadministration som planeras föreslår regeringen att anslagen under littera C omstruktureras. Regeringen avser med den nya strukturen återspegla den tydlighet som har skapats genom den nya myndigheten. Reservationsanslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram är oförändrat från föregående år. Anslagsposterna därunder har dock indelats i tre grupper. Under anslagsposten C 1.1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet anvisas medel för basbudgetstöd till FN:s program och fonder. Under anslagsposten C 1.2. Internationella finansieringsinstitutioner anvisas medel för förhandlade bidrag till Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner. Under C 1.3. Övrigt multilateralt samarbete anvisas bl.a. stöd till verksamhetsområden som inte är kopplade till särskilda multilaterala organ eller som på annat sätt skiljer sig från de ovan nämnda. Reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten består av de tidigare sakanslagen C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB (med undantag för Swedfund International AB som består som separat anslag, se nedan). Anslagsposterna har strukturerats så att de föregående 27 landrelaterade anslagsposterna grupperats till tre regionala anslagsposter. Ramanslaget C 3. Den nya myndigheten utgör den nya myndighetens förvaltningsanslag. Detta består av de tidigare myndigheternas ramanslag. Under reservationsanslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd anvisas bidragen till EG:s bistånd genom Lomékonventionerna. I texterna om anslaget redogörs även för det mot biståndsramen avräknade biståndet genom EG- kommissionens gemensamma budget. Förslagsanslaget C 5. Bidrag till Swedfund International AB utgörs av den del av det tidigare reservationsanslaget för bidraget till SwedeCorp och Swedfund International AB som rör Swedfund International AB. Ramanslaget C 6. Nordiska afrikainstitutet är oförändrat från tidigare. Reservationsanslaget C 7. Övrigt utgörs av verksamhet från det tidigare anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder, m.m., förutom anslagsposten C 13.1. Projektbistånd till vissa länder, som upphör och stödet till organisationer under C 13.4. Övrigt som överförs till C 2.5. Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Anslagsbenämningar och anslagsbelopp framgår av följande tabell (tusen kr): 1995/96 1995/96 12 mån 18 mån C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 3 175 000 4 762 500 C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten 7 724 400 11 586 600 C 3. Den nya myndigheten och Sandö U-centrum 413 277 619 916 C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd 60 000 90 000 C 5. Swedfund International AB 1 1 C 6. Nordiska afrikainstitutet 6 055 9 083 C 7. Övrigt 48 887 73 331 Littera C 11 427 620 17 141 431 Avräkningar 1 932 380 2 898 569 EG gemensamma bistånd 707 000 1 060 500 Asylkostnader 965 000 1 447 500 Övriga biståndskostnader under andra anslag 260 380 390 569 Biståndsramen totalt 13 360 000 20 040 000 Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera C. Internationellt utvecklingssamarbete t.o.m. 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 beräknat besparing besparing jul 95 - 19971 19981 jun 96 12 881,8 12 457,2 17 141,4 11 427,6 of -20 1 - Prisnivå 1995/96 Samtliga anslagsförslag i texterna under anslagen nedan avser 18 månader. C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 1993/94 Utgift 3 063 326 000 Reservation 4 878 000 000 1994/95 Anslag 3 295 000 000 1995/96 Förslag 4 762 500 000 varav 3 175 000 000 avser juli 1995 - juni 1996 Av reservationen var bud budgetåret 1993/94:s utgång 4 777 000 000 kronor intecknade, varav 3 029 000 000 kronor i form av skuldsedlar i Riksbanken. Merparten av de icke utbetalade budgetmedlen under anslaget ligger under anslagsposten C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner. På grund av det budgeteringssystem som tidigare använts har budgeterade medel ackumulerats. Medel har budgeterats i form av årsbidrag i enlighet med svenska förhandlade åtaganden till dessa institutioner. Genom att budgetering enligt faktiska utbetalningar gradvis implementeras, så kommer successivt de ackumulerade medlen att reduceras för att vara fullt utbetalda ungefär vid sekelskiftet. De reservationer som finns på anslagsposterna för FN:s frivilligfinansierade organ har uppstått i avvaktan på genomförandet av vissa åtgärder. Multilateralt utvecklingssamarbete Inledningsvis har regeringen angett sin syn på det multilaterala systemets centrala roll för att möta de globala utmaningarna. Sverige har alltid varit anhängare av multilateralism och verkat för ett starkt FN. Sverige verkar vidare aktivt för att de multilaterala systemen skall effektiviseras i syfte att få en högre grad av globalt ansvarstagande för den ekonomiska och sociala utvecklingen. Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete liksom till de internationella finansieringsinstitutionerna är omfattande. Av den totala biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringens förslag för 1995/96 innebär att denna fördelning skall bestå. Kraven på de multilaterala organisationernas aktiva medverkan ökar kontinuerligt. Samtidigt minskar resurserna. Denna situation gäller samtliga multilaterala organ, men i synnerhet FN-systemet. Genom de olika FN- konferenserna har och kommer behovet av multilateralt samarbete att accentueras ytterligare. FN:s utvidgade roll inom det fredsskapande och inte minst inom det humanitära området har också ställt stora krav på organisationen. I allt högre utsträckning understryks samtidigt vikten av att FN ger ett långsiktigt stöd för ekonomisk och social utveckling för att risken för konflikter och katastrofer skall minska. I detta perspektiv framstår vikten av att medlemsländerna ger FN-systemet det stöd som det behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter. Sverige är en stor bidragsgivare till FN och har under lång tid argumenterat för att andra medlemsländer skall ge ökat stöd i syfte att få en solid finansiell bas med en jämnare bördefördelning. Samtidigt som krav ställs på ökat stöd till FN krävs också ökad effektivitet och mer påvisbara resultat. I det multilaterala systemet förs dessa krav fram i första hand i respektive organs styrelse. Krav på effektivitet måste finnas inom organisationerna. Men samtidigt måste medlemsländerna ha möjlighet att kontinuerligt ge riktlinjer för inriktningen av verksamheten liksom att följa upp och värdera resultat. Medlemsländerna måste också ha möjlighet att kontinuerligt verka för att verksamheten effektiviseras. Kraven på effektivitet från medlemsländerna måste därför i första hand riktas mot organisationens styrformer som ett medel att effektivisera verksamheten. Styrning och finansiering av multilaterala organ De styrformer som finns i de internationella finansieringsinstitutionerna, dvs. främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är i huvudsak ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsinstitutionerna styrelser står verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom förekommer återkommande kapitalpåfyllnader respektive förhandlingar om bidrag till institutionernas mjuka fönster där medlemsländerna respektive givarna kommer överens om resursvolymen, sina individuella bidrag och organisationens policyinriktning. I dessa finansieringsinstitutioner finns det således en tydlig koppling mellan finansiering och styrning av verksamheten. Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och verkat pådrivande i policyfrågor i dessa institutioner. Den verksamhet som bedrivs har också stor överensstämmelse med svenska biståndspolitiska mål. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna aktivt bidragit till en utvecklad syn på de sociala sektorernas roll, de mänskliga resurserna, särskilt kvinnans betydelse i utvecklingsprocessen och vikten av att miljöaspekter är en central bedömningsgrund för verksamheten. Styrsystemen i FN:s operativa organ har inte präglats av samma effektivitet som i de internationella finansieringsinstitutionerna. Det finns en tydlig tendens att FN:s verksamhet inom det ekonomiska och sociala området har fragmentiserats och marginaliserats. I det Nordiska FN-projektet har de nordiska länderna utvecklat förslag som kan leda till att denna utveckling stoppas genom att styr- och finansieringssystemen reformeras. FN-projektets analys och förslag låg till stora delar till grund för generalförsamlingens fattade beslut om reformer. Härigenom har ett viktigt steg tagits för att skilja den övergripande policystyrningen från den operationella. FN:s ekonomiska och sociala råds (ECOSOC) roll stärks. Ett årligt högnivåmöte äger nu rum i ECOSOC för att ge riktlinjer för FN:s biståndsverksamhet. En central del i beslutet är bildandet av exekutiva styrelser för FN:s program och fonder. De nya styrelserna består av 36 medlemmar. Sverige driver tillsammans med de övriga nordiska länderna att samtliga medlemsländer organiseras i olika valgrupper. Inriktningen skall vara att samtliga medlemsländer skall kunna följa och påverka styrelsernas arbete, utan att själva behöva vara närvarande i samtliga styrelsemöten. De tidigare styrelserna kunde samla 200-300 deltagare vid årliga möten som pågick i tre till fyra veckor. De nya styrelserna sammanträder nu regelbundet under året vid två till fem dagars möten. Förutsättningar har därmed skapats för att medlemsländerna skall kunna ta ett större ansvar för verksamheten och kontinuerligt granska och ge riktlinjer för hur den skall bedrivas. Församlingens beslut innehöll också en överenskommelse om att förhandlingar skall inledas om ett nytt finansieringssystem för FN:s biståndsverksamhet. Våren 1994 presenterade generalsekreteraren en rapport som utgör underlag för dessa förhandlingar, vilka kommer att pågå till sommaren 1995. De nordiska länderna har i inledningen av förhandlingarna upprepat förslagen från Nordiska FN- projektet. Målet är att skapa en jämnare bördefördelning mellan givare liksom en högre grad av förutsägbarhet i bidragsgivningen. Den nuvarande formen med frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två nya former. Den första utgörs av uttaxerade bidrag från samtliga länder där hänsyn skall tas till betalningsförmågan. Den andra föreslås vara förhandlade bidrag. Den pågående reformprocessen är i första hand inriktad på hur FN:s biståndsverksamhet skall effektiviseras. Parallellt med denna process har generalförsamlingen börjat en diskussion om en "Dagordning för utveckling". Generalsekreteraren har utarbetat ett underlag för denna diskussion som påbörjades under höstens församlingsmöte. Från svensk sida har betonats att en Dagordning för utveckling ger stora möjligheter att närmare precisera vad FN skall prioritera inom det ekonomiska och sociala området. Med minskade resurser för operativ verksamhet måste FN-systemet finna klarare avgränsningar och fokus för sin samlade verksamhet. En tydligare arbetsfördelning bör också göras mellan FN och utvecklingsbankernas verksamhet. Generalförsamlingen har tillsatt en arbetsgrupp för att fortsätta diskussionen om en Dagordning för utveckling. Anslag och anslagsbelopp Anslagsbenämningar och anslagsbelopp (i miljoner kronor) framgår av nedstående tabell. 1994/95 1995/96 1995/96 12 mån 18 mån 1. FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 1 856 1 808 2 712 UNDP 610 600 900 UNFPA 140 140 210 UNICEF 350 340 510 WFP 270 252 378 UNRWA 146 150 225 UNHCR 275 270 405 ITC 15 12 18 Narkotikabekämpning gm FN-systemet 50 44 66 2. Internationella finansieringsinstitutioner877 901 1 351,5 Världsbanksgruppen 639 636 954 Regionala utvecklingsbanker 133 134 201 Övriga utvecklingsfonder 105 131 196,5 3. Övrigt multilateralt samarbete 562 466 699 Miljöinsatser 150 145 217,5 IPPF 89 72 108 WMU 18 18 27 Multilateral rekrytering 62 48 72 FN:s aktioner för fred och 150 100 150 återuppbyggnad Övriga insatser 93 83 124,5 C 1. Totalt 3 295 3 175 4 762,5 C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet De frivilliga årsbidragen till FN-organen betalas vanligen under kalenderårets andra hälft. Således skulle i normala fall under tidsrymden juli 1995 t.o.m. december 1996 två fulla årsbidrag ha utbetalats till FN-systemet. Eftersom omräkningen av budgetåret till 18 månader endast tillåter 50 % uppräkning av medel saknas för kalenderåret 1996 motsvarande ett halvt årsbidrag till FN- organen, vilket motsvarar ca 850 miljoner kronor. Då ett sådant utrymme inte går att infoga inom biståndsramen avser regeringen att mildra effekten av minskningen för FN-organen genom att fördela bidragsgivningen i princip jämnt under en treårsperiod. Detta medför bidrag motsvarande i genomsnitt ca 80 % av dagens volym. FN-bidragen skall enligt denna modell beräknas så att de faktiska bidragen under 2,5 års perioden juli 1995 - december 1997 fördelas som årsbidrag för de tre kalenderåren 1995 - 1997. Effekten för FN organisationerna av denna budgetering framgår av följande tabell som redovisar en möjlig utveckling av de årliga bidragen till FN:s program och fonder 1994/95 - 1997, milj kr: 1994/95 1995, 1996 budgetår 1997 UNDP 610 492 UNFPA 140 116 UNICEF 350 283 WFP 270 200 UNRWA 146 115 UNHCR 275 220 ITC 15 12 Narkotikabekämpn gm FN 50 35 Regeringen förutser således anslag till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält till totalt 4 419 miljoner kronor för kalenderåren t.o.m. år 1997, varav 2 712 miljoner kronor föreslås utbetalas under budgetåret 1995/96. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) - Ordinarie bidrag till UNDP 850 miljoner kronor - FN:s kapitalutvecklingsfond 50 miljoner kronor FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala organ för finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd om och finansierar insatser inom flertalet samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och territorier. UNDP är ett centralt FN-organ för multilateralt utvecklingssamarbete. UNDP:s verksamhet är starkt fattigdomsinriktad genom att 87 procent av dess resurser fördelas till länder med en per capita inkomst på högst 750 dollar. Nästan hälften av UNDP:s medel används för verksamhet i Afrika. UNDP har arbetat mycket målmedvetet med att föra över ansvaret för verksamheten till mottagarländerna för att nationell kapacitet skall kunna utvecklas. Omkring 30 procent av UNDP:s resurser går idag till miljörelaterad verksamhet. Verksamheten har också i allt större utsträckning inriktats på kvinnans situation i mottagarländerna. Vidare arbetar UNDP mycket aktivt för att stärka samordningen av FN-biståndet på landnivå. UNDP har dock inte kunnat spela den centrala rollen som finansiär av FN- biståndet. Verksamheten har därtill varit allt för splittrad på många små projekt. Rollen som samordnare av FN-biståndet på landnivå har också varit svår att uppfylla, delvis beroende på obenägenhet hos andra FN-organ att delta i en samordnad och integrerad FN-strategi. Den femte programperioden kommer att vara slutförd i och med år 1995 års utgång. Från svensk sida betonas inför nästa programperiod vikten av att organisationen renodlar sitt arbete till verksamhet som har strategisk betydelse för en hållbar mänsklig utveckling. UNDP skall således främst stödja kompetensutveckling och institutionsbyggande i de fattigaste länderna. UNDP:s roll i FN:s katastrofarbete inriktas på katastrofinsatsernas samordning med åtgärder som leder till varaktig utveckling samt på återuppbyggnad. UNDP har också en viktig uppgift i att integrera det långsiktiga utvecklingssamarbetet med FN:s arbete att skapa fred och säkerhet. Vidare driver regeringen mycket aktivt frågan om att stärka UNDP:s samordning av FN-biståndet på landnivå. UNDP:s landrepresentant har fått generalförsamlingens uppgift att utarbeta integrerade landstrategier för samtliga FN-organs verksamhet. I detta arbete måste mottagarländerna spela en avgörande roll och deras ansvar för utvecklingsinsatserna bör betonas ytterligare. UNDP har en viktig uppgift att svara för en analytisk och tvärfacklig kompetens inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett exempel på UNDP:s arbete inom detta område är årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report). UNDP har en viktig roll i uppföljningen av FN:s konferens om befolkning och i utveckling och av det sociala toppmöte som kommer att hållas i Köpenhamn i mars i år. Regeringen driver också att UNDP skall fortsätta att utveckla sitt arbete med att stödja mottagarländernas kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF). UNDP är också verksamt i Central- och Östeuropa. Sverige har i detta sammanhang betonat att FN-systemets roll måste tydliggöras i förhållande till bilaterala och andra multilaterala biståndsgivare. Vidare understryks att UNDP:s landrepresentant skall samordna FN-insatserna i de berörda länderna. Genom generalförsamlingens beslut om reformer av FN:s biståndsverksamhet har UNDP fått en ny exekutiv styrelse. Nästa steg i UNDP:s reformprocess måste vara att organisationen får ett nytt finansieringssystem som innebär att givarna gemensamt förhandlar om nivån och fördelningen av organisationens bidrag. FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling och bedrivs på ett innovativt och kreativt sätt. Fondens verksamhet är ett viktigt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är en av de större bidragsgivarna till UNDP och UNCDF. Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1995/96 uppgår till 850 miljoner kronor och till UNCDF till 50 miljoner kronor. FN:s befolkningsfond(UNDP) Befolkningsfrågorna inom FN samordnas av FN:s befolkningsfond, UNFPA. Organisationen har till syfte att bygga upp kunskap och kapacitet inom områden som rör befolkning inklusive familjeplanering såväl nationellt som regionalt och globalt. Målet för verksamheten är också att sprida kunskap i i- och u-länderna om sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en obalanserad befolkningsutveckling samt att utarbeta strategier för att bemästra dessa problem. Handlingsprogrammet som antogs av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo anlägger ett helhetsperspektiv på befolkningsfrågorna. Ett resultat är att verksamheten i alla berörda FN- organisationer inklusive UNFPA kommer att påverkas. Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta arbetet som rör FN-systemets vidare hantering av frågor om befolkning och utveckling. Vilka konsekvenser dessa beslut får för UNFPA är ännu inte möjligt att förutse. Exekutivdirektören kommer vid årsmötet 1995 att föreslå prioriteringar för fondens framtida verksamhet baserade på konferensens rekommendationer och styrelsens synpunkter. Fondens inriktning på familjeplanering bör, enligt svensk uppfattning, vidgas. Det nya begreppet sexuell och reproduktiv hälsa bör ersätta begreppet familjeplanering. Stärkande av kvinnans ställning, omvandlingen av mannens roll samt en ökad koncentration på ungdomars situation är andra viktiga frågor som konferensen betonat. Handlingsprogrammet från Kairo kommer att vara en viktig utgångspunkt för vårt utvecklingssamarbete. UNFPA:s verksamhet är en del av detta samarbete. Sverige kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt hur UNFPA på ett effektivt sätt kan bidra till att följa upp konferensens resultat. UNFPA har under året fått en ny styrelseform. Den nya styrelsen för UNFPA har hittills endast haft två möten. Det är angeläget att den nya styrelseordningen får fullt genomslag även inom UNFPA. Regeringen föreslår att 210 miljoner kronor avsätts för bidrag till UNFPA under budgetåret 1995/96. FN:s barnfond (UNICEF) UNICEF:s verksamhet är inriktad på att förbättra barns, och i viss mån kvinnors, ställning och livsvillkor. Organisationen är det ledande multilaterala utvecklingsorganet inom de sociala sektorerna. Förutom traditionella biståndsinsatser i u-länder verkar fonden också globalt som opinionsbildare för barnets rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter och uppföljningen av barntoppmötet år 1990 har resulterat i att över 130 länder i världen tagit fram nationella handlingsplaner för att förbättra sina barns livsvillkor. Sverige har varit en drivande kraft i denna process. Inför FN:s generalförsamling 1995 kommer UNICEF att presentera en sammanställning om hur barnens situation utvecklats i hela världen. Två viktiga roller präglar UNICEF:s arbete på 1990-talet. En roll är katalytisk, som policyskapare och rådgivare på alla områden som berör barn. Den andra är operativ, med landbaserade utvecklingsprogram och punktinsatser i katastrofsituationer. Kvinnans viktiga roll, både som resurs och som individ, skall genomsyra all verksamhet. Sverige är sedan femtiotalet en av UNICEF:s mest aktiva samarbetspartner, både när det gäller att driva policyfrågor och att stödja verksamheten med ett avsevärt finansiellt bidrag. UNICEF kan redovisa mycket goda resultat på kort sikt men det är viktigt att långsiktigheten i de operativa insatserna får en mer framträdande roll i verksamheten. Regeringen lägger stor vikt vid det pågående arbetet när det gäller implementering av nya arbetsformer i linje med FN:s reformbeslut. Regeringen prioriterar barnfondens arbete med att förbereda och följa upp de aktuella FN-konferenserna med tonvikt på kvinnans betydelse för utvecklingen. UNICEF har fått en allt viktigare roll i arbetet med komplexa katastrofer. Regeringen driver att fonden utvecklar en form för detta arbete som både uppfyller de akuta behoven och har ett hållbart långsiktigt perspektiv. Regeringen avser nära följa den nya strategi för utbildning som UNICEF skall utarbeta under 1995. Vidare spelar arbetet med att implementera barnets rättigheter på alla nivåer en fortsatt viktig roll. Det svenska samarbetet med UNICEF måste ses som en helhet. Sveriges totala bidrag över främst anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och C 2. utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) uppgick budgetåret 1993/94 till 883 miljoner kronor, en ökning med 118 miljoner från föregående år. Ökningen utgörs av stöd till extrabudgetära insatser via landprogrammen för svenska programländer. 1993 stod Sverige för nästan 42 % av UNICEF:s budget för extra programstöd. Därtill betalade Sverige 10 % av katastrofinsatserna. Ett multilateralt organ bygger på samverkan och delat ansvar. Sverige har sedan 1986, med undantag för två år, varit den största enskilda givaren till UNICEF. En betydelsefull och viktig insats är därutöver det arbete Sverige gör på det normativa planet. Regeringen kommer att intensifiera arbetet att få en jämnare bördefördelning i bidragsgivningen till UNICEF. Det svenska basbudgetstödet föreslås uppgå till 510 miljoner kronor. Världslivsmedelsprogrammet (WFP) WFP ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s flyktingkommissaries mandat och till utvecklingsprojekt där livsmedel utgör en delkomponent. Idag kanaliseras ca 25 % av världens totala livsmedelsbistånd genom WFP. WFP:s verksamhet har ökat kraftigt under senare år, beroende främst på det ökande antalet katastrofer i världen, men också på att man sedan 1992 övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens flyktingar från UNHCR. Omsättningen uppgår till ca 1,5 miljarder US dollar (1993). Det är av stor vikt att givarna samordnar sina insatser, så att lokal och regional produktion och handel inte slås ut. Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall bli större, samt för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Sverige driver också att WFP skall stärkas i sin roll som policyorgan i frågor om livsmedelssäkerhet och fungera som ett forum för dialog i livsmedelsbiståndsfrågor. WFP har en stor och väl fungerande organisation för transporter och logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd, vilket skapar obalans och ineffektivitet i organisationen därför att det försvårar samordningen av, och prioriteringen mellan, olika insatser och minskar flexibiliteten. Regeringen driver därför att WFP:s multilaterala karaktär skall stärkas samt att WFP tydligare definierar sin verksamhet utifrån en analys av livsmedelsbiståndets roll, för att nå en hållbar utveckling. Den kraftiga förändringen i externa faktorer som påverkar WFP:s verksamhet, främst det ökade antalet katastrofer, har aktualiserat förändringar i organisationens struktur och administration. Även en rad interna faktorer, bl.a. en mindre väl utvecklad finansieringsstruktur har inneburit att behovet av en omstrukturering av organisationen blivit stort. På bl.a. nordiskt initiativ har en process påbörjats avseende såväl riktlinjer för verksamheten som utveckling av nya administrativa och finansiella rutiner. Det är synnerligen angeläget att den långsiktiga finansieringen av WFP kan lösas på ett tillfredsställande sätt . Genom det svenska medlemskapet i EU kommer Sverige även att bidra till WFP genom det bidrag som lämnas till organisationen från EU. Detta ger även möjligheter att inom ramen för EU-samarbetet indirekt påverka WFP:s organisation och dess arbete. Resultatet av organisationens reformsträvanden kommer att ha stor betydelse för fortsatta överväganden om det svenska bidraget och dess periodicering till WFP. Regeringen avser fortsatt driva reformering av WFP i linje med det Nordiska FN- projektet. Vidare kommer utvecklingen av livsmedelsbiståndets omfattning och karaktär inom EU att ha betydelse för övervägandena rörande stödet till WFP. En ny konvention om livsmedelshjälp träder i kraft i början av år 1995, i huvudsak baserad på 1986 års konvention. Genom konventionen har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år i tre år. Därefter skall den ses över i ljuset av konsekvenserna av Uruguayrundans slutavtal om multilateral handel för livsmedelsförsörjningen i världen. Det konventionsbundna svenska årsbidraget, som motsvarar 40 000 ton vete inklusive kostnader för administration och frakt, ingår i bidraget till WFP. Regeringen beräknar att medel för bidrag till WFP om 378 miljoner kronor bör avsättas under budgetåret 1995/96. FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) UNRWA skapades av FN:s generalförsamling 1949 och startade sin verksamhet i maj 1950. UNRWA:s mandat har förlängts efterhand och löper f.n. till den 30 juni 1996. Organisationens uppgift är att ge utbildning, hälsovård och social service till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza samt i Libanon, Syrien och Jordanien. Palestinska flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967. Genom att flyktingstatusen ärvs är idag ca 3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger. Fredsprocessen i Mellanöstern möjliggör en successiv avveckling av UNRWA. Genom sin unika ställning i regionen spelar UNRWA en viktig roll i fredsprocessen, dels genom att agera som "kommunal förvaltning" för främst utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för att snabbt förbättra palestiniernas levnadsvillkor. UNRWA:s verksamhet integreras nu alltmer med administrationen i de palestinska självstyrande områdena. Som ett led i denna process kommer UNRWA:s huvudkvarter under 1995 att successivt flyttas från Wien till Gaza. Därvid kommer också viss omorganisation att äga rum. UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza. UNRWA:s roll som utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär organisation bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som många flyktingar har efter många år av internationell hjälp. Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt stöd. UNRWA är en viktig kanal för Sverige för detta stöd. I takt med att fredsprocessen fortskrider och det svenska bilaterala stödet till regionen utökas bör man successivt under de närmaste åren kunna räkna med en nedtrappning. Regeringen beräknar att medel för UNRWA bör avsättas med 225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) UNHCR:s ursprungliga uppgift är att ge skydd och bistånd till personer som flytt undan förföljelse samt att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingproblem. Det ursprungliga mandatet har dock utvidgats genom såväl tillkomsten av regionala överenskommelser som genom särskilda beslut av FN:s generalförsamling. Vidare har flyktingkommissariens mandat kommit att även inkludera skydds- och hjälpbehövande grupper i flyktingarnas ursprungsländer. Genom denna utveckling har UNHCR blivit ett av de viktigaste FN-organen inom katastrofområdet. UNHCR har en central roll inom FN-systemet för att medverka till att förhindra uppkomsten av flyktingströmmar. Grundorsakerna till att människor flyr måste angripas genom utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Mot denna bakgrund avser regeringen under det kommande budgetåret framförallt verka för att: - stärka flyktingkommissariens roll vad gäller att medverka till att såväl förebygga uppkomsten av flyktingströmmar som att möjliggöra repatriering av flyktingar inom ramen för samordnade insatser inom FN-systemet avseende fred, säkerhet och utveckling, - utveckla UNHCR:s roll i flyktingarnas ursprungsländer i samverkan med relevanta multilaterala organ genom att koppla förebyggande insatser till rehabiliterings- och utvecklingsinsatser. - UNHCR måste ta ett ökat ansvar för att FN uppträder på ett samordnat och effektivt sätt. - existerande skillnader i behandling av olika grupper i behov av internationellt skydd och humanitär hjälp i såväl asyllandet som ursprungslandet måste successivt utjämnas. FN-organens och de enskilda organisationernas roll att tillhandahålla internationellt skydd bör framhävas. Former för ökad samverkan mellan flyktingkommissarien och andra organisationer inom skyddsområdet, bl.a. högkommissarien för mänskliga rättigheter, bör undersökas. När det gäller skydd och hjälp i enlighet med 1951 års konvention uppfyller UNHCR väl sina åtaganden. I sina egna katastrofinsatser är UNHCR förhållandevis snabb och effektiv. Organisationen behöver dock utveckla insatser för långsiktig rehabilitering samt samordningsfunktioner med övriga delar av FN. Det ökande antalet katastrofer med mycket stora flyktingströmmar har inneburit att UNHCR:s verksamhet ökat mycket snabbt. Under den senaste fyraårsperioden har omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar år 1990 till 1 307 miljoner US dollar år 1993. Operationerna i framförallt f.d. Jugoslavien och Rwanda har utsatt organisationen för stora påfrestningar. Det är därför angeläget att finna nya finansieringsformer, att stärka UNHCR:s administrativa kapacitet och att finna former för att anpassa organisations-, programmerings- och personalstrukturen till den existerande verksamheten. Regeringen avser driva en sådan fortsatt reformprocess i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag. Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska stödet till UNHCR för budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 405 miljoner kronor. UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för u-länderna. Organisationen erhåller sina finansiella resurser för den administrativa budgeten från UNCTAD och GATT och för projektverksamheten från UNDP och enskilda länder. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala bidragsgivaren. Verksamheten syftar till att stödja u-länders exportinsatser och finna lösningar på handelsproblem. U-ländernas behov av denna typ av bistånd tilltar, bl.a. på grund av de nya möjligheter som öppnar sig som ett resultat av uppgörelsen inom GATT:s multilaterala handelsförhandlingar samt de marknadsekonomiska landvinningarna i det tidigare östblocket. Sverige inledde under år 1991 en diskussion om ITC:s framtida struktur och organisation i enlighet med reformtankarna inom det nordiska FN-projektet. Svenska förslag om att inrätta en rådgivande kommitté för bättre styrning av verksamheten samt att skapa en global bidragsfond godtogs i princip. Den nyvalde exekutivdirektören är starkt engagerad i reformprocessen och Sverige avser därför verka för en förstärkt roll för ITC på det handelsfrämjande området. Förutsättningen för detta är att reformprocessen kan slutföras. Regeringen beräknar medelsbehovet till 18 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Utbetalningen av bidrag till ITC skall göras avhängigt bl.a. av utvecklingen vad gäller de svenska reformförslagen om förbättrade styrformer och global bidragsfond. Narkotikabekämpning genom FN-systemet FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet och svara för uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet. Narkotikaproblemet är omfattande och globalt och kräver internationellt samarbete. I många utvecklingsländer är problemet nära kopplat till bl.a. bristande respekt för mänskliga rättigheter och fattigdom. Regeringen avser verka för att stärka UNDCP:s roll för att engagera hela FN-systemet, inklusive de internationella finansieringsinstitutionerna, i narkotikabekämpningen. Särskilt viktigt är arbetet att försöka få till stånd integrerade FN-insatser på landnivå. Regeringen driver linjen att UNDCP måste inrikta sin verksamhet på strategiska program, som sedan kan tas över av andra FN-organ. Vidare verkar regeringen för en jämnare bördefördelning och att en större andel av bidragen bör ges i form av programstöd istället för som projektstöd. Narkotikakommissionen, som är UNDCP:s styrande organ, har beslutat att genomföra en studie av samordningen av narkotikafrågorna inom FN-systemet. Studien kommer att behandla många av de frågor Sverige bedömer som centrala i syfte att kunna presentera riktlinjer för hur UNDCP på ett bättre sätt skall kunna utöva en katalytisk roll. WHO:s program mot beroendeframkallande substanser, WHO/PSA, skall utgöra ett kunskapscentrum med betoning på att samla in, utveckla och sprida information kring frågor om missbruk av alkohol, narkotika och tobak. Det ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor. Regeringen beräknar medelsbehovet för bidrag till den multilaterala narkotikabekämpningen för budgetåret 1995/96 till 66 miljoner kronor för insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och WHO. C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner Budgetering av internationella förhandlade bidrag Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna utgörs av åtaganden för perioder om flera år. Medlemsländerna förhandlar normalt vart tredje år om storleken av påfyllnad till de olika bankernas utvecklingsfonder. Resurserna från en sådan påfyllnad används sedan successivt över en längre period, i Världsbankens fall ungefär åtta år. Medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna sina respektive bidrag för hela påfyllnadsperioden. Budgetering av bidragen till Världsbanken har tidigare skett så att det i varje års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska årsbidraget. Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då organisationen begärt att få tillgång till dessa resurser har medel dragits från summan på skuldsedeln. Dessa dragningar har gjorts först när organisationen behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Genomgående har dock de anslagna medlen överstigit bankernas utbetalningar varför budgetmedel har ackumulerats under en följd av år. Dessa medel härrör från åtaganden i tidigare påfyllnader som på detta sätt kommit att byggas upp under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Budgeteringssystemet för det svenska bidraget till Internationella Utvecklingsfonden (IDA) ändrades budgetåret 1991/92. Numera anslås endast ett belopp motsvarande IDA:s beräknade dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret. Samtidigt minskar de ackumulerade budgetmedlen i takt med att dragningar från tidigare påfyllnader fortsätter. Det nya systemet innebär att anslagen till varje IDA-påfyllnad fördelas över ett större antal år genom att medel anslås så länge som IDA:s dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel anslås för dragningar från flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer dock de årliga anslagen och de beräknade dragningarna att ligga på samma nivå. Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala utvecklingsfonderna; Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond. Världsbanken (IBRD, IDA och IFC) Världsbanken utgör idag den i särklass största enskilda källan för offentligt utvecklingsbistånd och lån till u- och östländer. Världsbanken har också fått en viktig roll att stödja omvandlingen av planekonomierna i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Sedan dessa länder blivit medlemmar har banken blivit en global institution där nästan alla världens länder ingår. Världsbanken består av den internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella utvecklingsfonden (IDA). I Världsbanksgruppen ingår även det internationella finanseringsbolaget (IFC), det multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) samt det internationella centret för biläggande av investeringstvister (ICSID). Världsbankens övergripande mål är att bistå utvecklingsländerna att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsstandarden genom hållbar tillväxt och investeringar i mänskligt kapital. Sedan slutet på 1980-talet har Världsbanken förstärkt sin inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktiga utvecklingsfrågor, vilket överensstämmer väl med svenska biståndspolitiska mål. Banken ger lån till projekt i den offentliga sektorn och strukturanpassningprogram, tillhandahåller ekonomisk rådgivning och experthjälp samt verkar som katalysator för andra investeringar och som samordnare av multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå. IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor till låg- och medelinkomstländer. Budgetåret 1993/94 uppgick IBRD:s nya låneåtaganden till 14,2 miljarder US dollar. IDA ger lån till de fattigaste u-länderna på särskilt förmånliga villkor. De nya åtagandena under budgetåret 1993/94 uppgick till 6,6 miljarder US dollar. Målen för IDA-utlåningen ligger väl i linje med Sveriges biståndspolitiska mål. I samband med den nionde påfyllnaden fastslogs följande tre riktlinjer som kom att gälla även för den tionde påfyllnaden: fattigdomsbekämpning, ekonomisk anpassning och tillväxt, samt en miljömässigt hållbar utveckling. Dessa huvudprioriteringar bör ligga fast även för den elfte påfyllnaden som kommer att börja förhandlas i början av år 1995. En av huvudfrågorna under IDA 11 förutses bli hur banken praktiskt ska gå tillväga för att genomföra de riktlinjer för utlåningen som fastställdes under IDA 9 och 10. Sverige innehar sedan augusti 1994 exekutivdirektörposten för den nordisk/baltiska valgruppen i Världsbanken för en period av tre år. Sverige har under denna period även det nordiska samordningsansvaret. År 1992 genomförde Världsbanken en utvärdering av sin totala låneportfölj, den s.k. Wapenhansrapporten. Utvärderingen visade på ett antal brister, t.ex. att många projekt var otillräckligt förankrade i låntagarländerna och att uppföljningen av genomförandet inte var tillfredsställande. Detta har lett till en starkare betoning av behovet av att banken och mottagarlandet gemensamt utformar projekt samt på att förbättra och stödja genomförandet av projekt. Sverige och Norden har varit mycket aktiva i denna process. Regeringen avser bevaka att utvärderingens rekommendationer fortsatt följs upp i bankens arbete. Sveriges sedan länge drivna politik om behovet av långsiktighet och hänsyn till de sociala och miljömässiga dimensionerna har vunnit god genomslagskraft i Världsbanken och utgör numer principer att beakta i all verksamhet. Satsning på utveckling av mänskliga resurser genom t.ex. utbildning, hälsobefrämjande åtgärder och insatser för att stärka kvinnors och flickors situation har fått allt större tyngd i bankens verksamhet. Världsbanken har sedan ett antal år tillbaka alltmer markerat betydelsen av miljö och dess koppling till utveckling. Banken betonar vikten av att miljöhänsyn fullt ut integreras i verksamheten. Regeringen avser att driva att denna helhetssyn får fullt genomslag i alla led av bankens verksamhet. Världsbankens kritiserade finansiering av ett antal stora vattenkraftprojekt där befolkningsomflyttningar varit nödvändiga har lett till att banken genomfört en översyn av samtliga berörda projekt för perioden 1986-1993. Översynen visar bl.a. att bankens riktlinjer för befolkningsomflyttningar, som är de mest långtgående och genomarbetade man kan finna hos en utvecklingsinstitution, inte helt har kunnat följas. Som en följd av översynen har efterlevnaden skärpts. Sverige kommer att noga följa hur dessa riktlinjer följs upp. Från svenskt och nordiskt håll har man i bankens styrelse sedan länge förespråkat en större öppenhet. Den nya informationspolicy som bankens styrelse godkänt gör betydligt mer material tillgängligt för en intresserad allmänhet. Den bl.a. nordiska linjen om ökad selektivitet i bankens verksamhet har fått genomslag. Som ett resultat av detta förväntas bankens verksamhet alltmer fokuseras på hållbar miljö, mänskliga resurser, och den privata sektorns utveckling. Den privata sektorns centrala roll för ett lands utveckling förutses bli en av bankens största utmaningar i framtiden då alltmer av resursöverföringen kommer att bestå av privata kapitalflöden direkt till den privata sektorn. En annan fråga som man från nordiskt håll drivit under en längre tid är att banken bör eftersträva en bättre arbetsfördelning och ett samarbete med andra aktörer på den internationella arenan. Bankens komparativa fördelar borde därigenom bättre kunna användas. IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och tionde påfyllnaden avser den treårsperiod som började 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Sverige har utfäst drygt 2,8 miljarder kronor under tre år. I början av 1995 kommer förhandlingar om den elfte påfyllnaden för perioden 1996-1999 att påbörjas. Förhandlingarna förutses avslutas före 30 juni 1996. Givet att IDA:s inriktning och utformning även framledes ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen, bör bidragsandelen till IDA 11 fortsatt ligga på en rimlig nivå. Riksdagen har i några fall beslutat att delar av budgeterade och outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda önskemål (i Central- och Östeuropa och det forna Jugoslavien och för katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor av tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana insatser. Dessa medel måste successivt budgeteras som återlägg för IDA, så att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden skall ske. Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1999 dvs. sista året för dragningar på IDA 8. Denna process påbörjades under budgetåret 1994/95 med en första återläggning på 112 miljoner kronor. Det återstående beloppet kommer att fördelas under de kommande budgetåren fram t.o.m. budgetåret 1998/99. Under budgetåret 1995/96 kommer det tredje årsbidraget till IDA 10 samt det första årsbidraget till IDA 11 att erläggas. Dragningarna sker över en åttaårsperiod. För IDA 9 används i huvudsak tidigare uppbyggda reserver. Regeringen beräknar 946,5 miljoner kronor under budgetåret för bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA). IFC bildades år 1956 och har som målsättning att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder. Den allt viktigare roll som privata investeringar spelar för länders utveckling har lett till att IFC kommit att få en allt större betydelse. Varje investering måste bidra till utvecklingen av ekonomin i mottagarlandet samt ge avkastning. IFC arbetade under verksamhetsåret aktivt med att söka uppnå en högre grad av diversifiering av såväl land- som sektorfördelning. IFC strävar efter att öka sin verksamhet i Afrika, bl.a. genom de specialverksamheter inom IFC, s.k. faciliteter, som är riktade mot Afrika. Det betydande antal länder som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC Antalet specialverksamheter inom IFC ökar. Dessa spelar en viktig roll för utveckling av små- och medelstora företag i u-länder. Specialverksamheterna finansieras med särskilda medel från medlemsländer. Utrikesdepartementet ansvarar för samordning av dessa insatser medan beredning och uppföljning f.n. främst sker genom SwedeCorp. IFC är en av de effektivaste kanalerna för multilateralt bistånd till privatsektorutveckling. Sverige bör därför fortsätta att stödja IFC:s verksamhet. IFC bör dock eftersträva en bättre arbetsfördelning och ökat samarbete med t.ex. Världsbankens privatsektoravdelning, regionalbankerna och FN-systemet, för att bättre utnyttja sina komparativa fördelar. IFC:s aktiekapital är nu uppe i 2,45 miljarder dollar. Sveriges andel i den allmänna kapitalökningen är 1,17 procent dvs. 11,7 miljoner dollar. Detta bidrag skall inbetalas under fem år. Under budgetåret kommer det fjärde årsbidraget att betalas. En viss reservation finns på anslagsposten. Regeringen beräknar medelsbehovet för samarbetet enligt ovan till 7,5 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden Afrikanska utvecklingsbankens målsättning är att främja ekonomisk utveckling och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Fattigdomsbekämpningen utgör en central del i denna målsättning. Under 1980-talet ökade bankens utlåning kraftigt och det finns nu allvarliga kvalitetsbrister i bankens utlåning. Banken har haft en överdriven utlåning till icke kreditvärdiga länder, vilket medfört omfattande betalningseftersläpningar. Sverige verkar för kvalitetsförbättring i bankens utlåning i enlighet med en nyligen redovisad utvärdering liksom för en ökad reservuppbyggnad och en minskning av låneportföljen i icke kreditvärdiga länder. Någon ny ökning av bankens kapital under det närmaste året är inte aktuell, varför något medelsbehov ej föreligger under denna delpost. Den senaste överenskommelsen om en resurspåfyllnad i Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och omfattade ca 3,3 miljarder dollar. Samtidigt fastställdes principerna för verksamhetens inriktning under 1991-93. Fördelningen av fondens medel mellan olika låntagarländer baseras på en löpande värdering av ländernas förmåga att uppnå resultat avseende ekonomisk politik, resursfördelning och fattigdomsbekämpning samt en miljömässigt hållbar utveckling. AfDFs verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl med den svenska synen. Kvalitetsproblem i AfDBs utlåning gäller även för AfDF. Förhandlingar om en sjunde påfyllnad av AfDF:s resurser inleddes under våren 1993. Sverige verkar för en förbättrad kvalitet i AfDF:s verksamhet och åtgärder för att stärka Bankgruppens finansiella ställning. Den svenska bidragsandelen till AfDF VII kommer att vara beroende av i vilken mån påfyllnadsförhandlingarna leder till ett tillfredsställande resultat i dessa frågor. Förhandlingarna är ännu inte avslutade och för budgetåret 1995/96 förutses således inget medelsbehov under denna delpost. Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Sedan slutet av 1980-talet har verksamheten allt mer kommit att förändras från mer traditionell projektfinansiering till ett bredare angreppssätt för att främja fattigdomsbekämpning, kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling av de mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling. Denna utveckling har accentuerats under de senaste åren inte minst i överenskommelsen om en fjärde ökning av bankens kapital. Där fastslås att minst 40 % av bankens totala utlåningsvolym före årtiondets slut skall styras till de sociala sektorerna eller användas för miljöändamål. Bankens främsta interna mål är att öka kvaliteten på långivningen för att därigenom uppnå största möjliga utvecklingseffekt. Detta har resulterat i en omorganisation av verksamheten där den strategiska planeringen för varje låntagarland sätts i centrum. Sverige ingår i en valgrupp som består av de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Kanada. Valgruppen har under kapitalökningsförhandlingarna spelat en klart pådrivande roll för att åstadkomma denna breddning av bankens verksamhet. De principer som nu ligger till grund för långivningen speglar i stor utsträckning de svenska biståndsmålen, och dessa principers genomslagskraft har förstärkts genom den senaste kapitalökningen. Under det kommande budgetåret förväntas den sjunde påfyllnadsförhandlingen av Asiatiska utvecklingsfondens resurser ta sin början. Från givarländerna finns inför förhandlingarna ett uttalat att banken skall stärka sin profil som utvecklingsinstitution. Utgångspunkten för det svenska agerandet bör vara hur banken hittills implementerat det övergripande fattigdomsmålet och hur denna roll kan stärkas. I maj 1994 slutfördes förhandlingarna om den fjärde ökningen av bankens kapital, som därmed fördubblades till 47 miljarder US dollar. Av ökningen skall 2 % betalas in och resten utgörs av garantikapital. Sverige bibehöll sin tidigare kapitalandel på 0,35 %, vilket innebär att ett belopp på 1,7 miljoner US dollar skall betalas in under en period på 5-6 år. Det är troligt att det första bidraget till den Asiatiska utvecklingsbanken kommer att inbetalas under budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas inom för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1995/96 föreligger således inget medelsbehov under denna delpost. Regeringen beräknar att det fjärde och sista årsbidraget till den Asiatiska utvecklingsfondens sjätte påfyllnad under budgetåret uppgår till 172,5 miljoner kronor. Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) Den interamerikanska utvecklingsbankens verksamhet har under nästan ett årtionde i stor utsträckning präglas av målsättningen att främja den pågående strukturanpassningen i låntagarländerna. Samtidigt skall en betydande del av utlåningen riktas till de allra fattigaste befolkningsgrupperna, stöd att stärka kvinnornas roll i utvecklingsprocessen, miljö och främjande av småföretagande. Den åttonde ökningen av bankens kapital och påfyllnaden av fondens resurser (IDB 8) grundar sig fortfarande på samma mål, men syftar därutöver till att ytterligare fördjupa bankens fattigdomsorientering. Detta uttrycks som att medan problemen med den finansiella skulden i Latinamerika är på väg att lösas, måste under resten av 90-talet den "sociala skulden" åtgärdas. De mål man sätter upp för detta arbete är fattigdomsreduktion, social jämställdhet, modernisering och integration samt en miljömässigt hållbar utveckling. Bankens interna mål är att förändra sin beredningsprocess så att den förstärker den strategiska planeringen på landnivå. Detta har resulterat i en ny organisation med ökad landfokusering och en stärkt roll för de landkontor som finns i varje mottagarland. Banken kan därmed spela en konstruktiv roll i dialogen med sina låntagarländer. Under det kommande budgetåret bör Sverige prioritera implementeringen av IDB 8, såväl organisatoriskt som på policyområdet. Särskilt bör bankens val av målgrupper för projekt uppmärksammas för att garantera att de fattigaste befolkningsgrupperna nås. I april 1994 avslutades förhandlingarna om IDB 8. Mot bakgrund av förhandlingarnas överensstämmelse med svenska prioriteringar och det faktum att möjligheter gavs för att förändra styrkebalansen i banken till de icke-regionala ländernas fördel, ökade Sverige sin andel till 0,3 %. Denna förstärkning av bankens multilaterala karaktär resulterade också i ytterligare en icke-regional plats i styrelsen. Totalt ökades bankens kapital med 40 miljarder US dollar, av vilka 2,5 % skall betalas in. Det sammanlagda aktiekapitalet uppgår därmed till ca 100 miljarder US dollar. Åtaganden om totalt 1 miljard US dollar till Bankens koncessionella fond (FSO) avsedd för de fattigaste låntagarländerna fastställdes också. För Sveriges vidkommande innebär förhandlingsresultatet totalt utfästelser om bidrag på 18 miljoner US dollar, vars dragningar fördelas över en tioårsperiod. Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet under budgetåret 1995/96 till 28,5 miljoner kronor. Övriga utvecklingsfonder - Nordiska utvecklingsfonden (NDF) NDF är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social utveckling i u-länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilaterala finansieringsinstitutioner. Fondens grundkapital uppgår till 250 miljoner SDR. Den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet i enlighet med etablerad nordisk bördefördelning. NDF har undertecknat avtal om drygt fyrtio krediter till ett sammanlagt värde av ca 160 miljoner SDR. Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska andelen av ännu inte inbetalt kapital uppgår till 40 miljoner SDR, vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 650 miljoner kronor. NDF:s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen. De mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument i synnerhet i fattigare länder. Fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn och strävan att förbättra kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i kreditgivningen. NDF har etablerat ett gott samarbete med andra multilaterala finansieringsinstitutioner och på det sättet bidragit till den nordiska profileringen i dessa viktiga institutioner. Nordiska Ministerrådet kommer att under 1995 utvärdera NDF:s verksamhet. Resultatet av utvärderingen kommer att ligga till grund för det svenska agerandet vid de förhandlingar om kapitalpåfyllnad av NDF som väntas genomföras under budgetåret. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 171 miljoner kronor. - Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) IFAD:s huvudmålsättning är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruksproduktion. IFAD kännetecknas bl.a. av att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens stadgar samt av den relativt betydande roll som mottagarländerna har i organisationens styrning. Verksamheten präglas av småskalighet och innovation. Det finansiella ansvaret för IFAD har delats mellan OPEC- och OECD-länderna. OPEC-ländernas försämrade ekonomier har emellertid medfört att denna form av biståndssamarbete utsatts för allt större påfrestningar. För att skapa förutsättningar för framgångsrika påfyllnadsförhandlingar har under 1994 en särskild kommitté gjort en översyn av struktur-, inflytande- och resursbehovsfrågorna inom IFAD. Kommittén har föreslagit genomgripande reformer, bl.a. övergång från ett kategoriindelat medlemssystem till ett kategorilöst samt ändringar i fråga om röstfördelningsregler och styrelserepresentation. Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad för 1995-1997 har därmed kunnat återupptas och förutses avslutas i början av år 1995. IFAD:s inriktning av verksamheten sammanfaller väl med svenska biståndspolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på organisationens tjänster och den är välskött och bedriver sin verksamhet effektivt. Sverige har engagerat sig starkt i IFAD och spelar en framträdande roll i processen mot en uppgörelse om reformer och kapitalpåfyllnad. Beredskap bör finnas för ett svenskt deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad. Den svenska andelen av OECD-ländernas samlade bidrag till påfyllnad bör ligga nära den som gällde för den tredje påfyllnaden (5,8 %). Med hänsyn till att OECD- och i viss mån mottagarländerna förutses ta över en del av OPEC-ländernas finansiella börda i ett reformerat IFAD, kan OECD-ländernas andel av den fjärde påfyllnaden komma att uppgå till ungefär 75 %. 600 miljoner US dollar kvarstår som ett rimligt antagande angående påfyllnadens totala storlek. Under dessa förutsättningar kan det första och andra svenska årsbidraget till den fjärde kapitalpåfyllnaden beräknas till sammanlagt 130 miljoner kronor. Med hänsyn tagen till en från budgetåret 1992/93 ingående reservation beräknar regeringen ett medelsbehov på 25,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete Miljöinsatser Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) är en väsentlig komponent i det internationella utvecklingssamarbetet. En särskild UNCED- proposition har närmare utvecklat det svenska uppföljningsarbetet. Som ett led i uppföljningen av propositionen upprättade regeringen en arbetsgrupp som skulle granska hur besluten vid UNCED och andra globala miljöfrågor kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Dessa förslag har nyligen lämnats. Regeringen avser att noga värdera dessa planer. Syftet är att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för ett mer integrerat och fokuserat perspektiv på hållbar utveckling. Regeringen avser återkomma till Riksdagen om arbetet med dessa frågor. De mål som antagits av riksdagen om en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön är grundpelare i regeringens arbete med dessa frågor. Miljöhänsyn måste integreras i all utvecklingsverksamhet. Därutöver fordras vissa riktade bidrag till särskilda miljöfonder och -program, vilka finansieras under denna anslagspost. Den globala miljöfaciliteten (GEF), som administreras gemensamt av UNDP, UNEP och Världsbanken, vars verksamhet nyligen omstrukturerats och permanentats, finansierar insatser inom områdena globala klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av internationellt vatten samt uttunning av ozonskiktet. GEF är också interimistisk finansiell mekanism för de globala konventionerna om klimatförändringar och biologisk mångfald, som tillkom som ett resultat av UNCED-processen. Förhandlingar pågår om GEF:s roll i uppföljningen av dessa konventioner. Den påfyllnadsförhandling som resulterat i en fond på sammanlagt 2 miljarder US dollar för perioden 1994-97 innebär för Sverige en andel om 2,88%, vilket motsvarar 450 miljoner kronor. För perioden 1995/96 kommer ca hälften av det svenska bidraget att utbetalas. Ytterligare ett resultat av UNCED är att en konvention mot ökenspridning nyligen framförhandlats. Regeringen avser att under våren lägga fram en särskild proposition för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Den beräknas kunna träda i kraft under 1997. Under interimsperioden kommer förhandlingar att föras, som bl.a. skall ta ställning till finansieringen av de åtaganden som är förbundna med konventionen. Under det närmaste året kommer således behovet av finansiering främst att gälla interimsåtaganden. Ett särskilt initiativ gäller omedelbara åtgärder i Afrika. Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond finansierar u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet. Under året utökades fondens budget från 160 miljoner US dollar till 240 miljoner US dollar. Sveriges andel till fonden bibehölls vilket innebär att det svenska åtagandet f.n. utgör 1.9 miljoner US dollar per år. En internationell utvärdering av Montrealprotokollets verksamhet har inletts. Insatser inom fonden har visat sig ge positiva resultat. Det finns genom dessa insatser stora möjligheter för att en återhämtning av ozonskiktet skall kunna ske. Detta förutsätter dock att arbetet fortgår åtminstone under den närmaste tioårsperioden. SIDA har under flera år haft i uppdrag att handha genomförandet av vissa multilaterala miljöinsatser inom ramen för denna delpost. Inriktningen har varit långsiktiga insatser som kräver kontinuitet och som ligger i linje med UNCED- besluten. Den föreslagna minskningen på delposten påverkar även denna del. Regeringen föreslår ett bidrag med 217,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) Det övergripande målet för IPPF är att främja ett ansvarsfullt föräldraskap. IPPF:s strategiska plan för nittiotalet ("Vision 2000"), som antogs för två år sedan framhåller den mänskliga rättigheten för alla kvinnor, män och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Man betonar också federationens roll som ledare inom området genom sin starka fältnärvaro. Sveriges inställning till planen är positiv. Särskilt betydelsefullt är att man hävdar kvinnornas rättigheter samt uppmärksammar tonåringar och deras situation. Organisationen har dock haft svårt att föra ut planens budskap till sina relativt självständiga medlemsorganisationer. Det handlingsprogram som antogs av FN:s konferens om befolkning och utveckling är av stor relevans för IPPF:s verksamhet. Enskilda organisationer har på ett mycket aktivt sätt bidragit till det lyckosamma resultatet av konferensen. De utgör nu parter i det omfattande arbete som vidtar för att följa upp konferensens rekommendationer och får därmed en mer betydelsefull och sjävständig roll. IPPF:s verksamhet som bedrivs av deras globala nätverk får en väsentlig roll i genomförandet. Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till IPPF. En mer balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå. Regeringen föreslår ett bidrag till IPPF om 108 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU) WMU, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Utbildningen har för alla kurser moment av marin miljökunskap. Varje årskurs består av ca 100 studenter som till 90-95 % kommer från utvecklingsländer. Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad länder. Sverige skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1995/96 förutser regeringen ett bidrag om 27 miljoner kronor. Multilateral rekrytering Svensk representation i FN-organ på olika ansvarsnivåer är av stort värde för Sverige. Vårt land är underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligfinansierade multilaterala organ. Det är viktigt att finna effektiva former för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka antalet svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet. Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter inom internationella organisationer, särskilt FN-systemet.Under budgetåret 1994/95 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala biträdande experter. Under budgetåret 1993/94 har SIDA i samråd med Utrikesdepartementet utvärderat programmet. Utvärderingen visar bl.a. att hälften av deltagarna i programmet haft åtminstone ytterligare ett uppdrag inom det internationella biståndet och mer än hälften är intresserade av att få sådana uppdrag i framtiden. Cirka 10 % av de tidigare biträdande experterna har enligt utredningen fått fast anställning inom FN-organisationer. Det är dock oklart hur effektivt programmet varit för att bidra till ett ökat antal svenskar i internationell tjänst. Det är väsentligt att finna former för rekrytering och för att på ett bättre sätt utnyttja nationella och internationella erfarenheter. Regeringens bedöming är att programmet i nuvarande skede är i behov av konsolidering och en betydligt klarare målsättning än tidigare. Ett genomgripande nytänkande krävs i syfte att fokusera insatserna och utnyttja programmet effektivare än hittills. Regeringen avser att tillsammans med den nya myndigheten utveckla nya riktlinjer för programmet. Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i internationella organisationer. För budgetåret 1994/95 förutser regeringen ett anslag för ovan redovisade ändamål på 72 miljoner kronor. FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad De senaste årens utveckling i länder som f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda har visat på behovet av att utveckla effektivare metoder för att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt att i alla led främja varaktig fred och långsiktig utveckling. Framgångsrik konflikthantering kräver samordning av insatser av såväl politisk, militär som civil och humanitär natur. FN bör ha en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar att finna såväl kortsiktiga som långsiktiga lösningar på konflikter och s.k. komplexa katastrofer. FN saknar dock idag en organisation som möjliggör effektiv samverkan och samordning. Det är angeläget att från svensk sida intensifiera arbetet med att åstadkomma förändringar som krävs för en effektiv och framgångsrik konflikthantering. Betydande framsteg har gjorts inom det civila och humanitära området vad gäller samverkan och samordning mellan de FN-organ och andra organisationer som är verksamma i katastrofsituationer. Inom ramen för den övergripande reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet har en omfattande översyn och omorganisation gjorts av FN:s katastrofarbete. Dock har förhållandevis lite åstadkommits vad gäller att anpassa FN:s fredsbevarande operationer till dagens komplexa katastrofer och det övriga FN-systemets civila och humanitära insatser. Det är därför angeläget att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna till att även inkludera åtgärder som syftar till att främja varaktig fred, respekt för mänskliga rättigheter, demokratisering och långsiktig civil utveckling. Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall även fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och humanitära aspekterna av de fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna. Under budgetåret 1995/96 bör ökad uppmärksamhet ägnas åt att utveckla FN:s organisation och arbetsmetoder i syfte att på såväl kort som lång sikt främja effektivare samverkan mellan FN:s civila, humanitära och fredsbevarande insatser. Särskilt avseende bör fästas vid att utveckla och förbättra FN:s förmåga att förebygga, förhindra och lösa konflikter samt organisationens möjligheter att främja övergången till varaktig fred och långsiktig utveckling. Vidare bör särskilt avseende fästas vid FN:s organisation och arbetsmetoder i framförallt s.k. komplexa katastrofer. Användande av medel under denna anslagspost får ske i de länder vilka enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Anslagsposten kan vidare utnyttjas för insatser av utvecklingskaraktär (organisations- och metodutveckling, etc.) inom FN och andra organisationer, som bidrar till att utveckla FN:s konflikthanteringsförmåga. Insatser för konfliktlösning, demokratistöd, humanitär hjälp och återuppbyggnad bör i ökad utsträckning finansieras under anslaget C2. För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen ett belopp om 150 miljoner kronor för denna anslagspost. Övriga insatser Under delposten finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling. Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande svenskt bidrag. Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Regeringen uppskattar att samarbetet för övriga multilaterala insatser förutsätter en resursram om 124,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Denna ram kommer bl.a. att nyttjas till följande insatser: - Internationella rödakorskommittén (ICRC) ICRC arbetar efter de principer som fastställts i Genèvekonventionerna. Verksamheten, som traditionellt är inriktad på att ge skydd och bistånd till i första hand krigsfångar och civila internerade samt på familjeåterföreningsåtgärder, har på senare tid alltmer inriktats på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. Regeringen förutser ett fortsatt årligt bidrag till organisationens administrativa budget på 8 miljoner kronor. - FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) Genom HABITAT ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrågor i u-länder. Detta inkluderar den globala strategi man driver om tak över huvudet för alla till år 2000 (Global Strategy for Shelter) och uppföljning av boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige ger stöd till den reguljära tekniska biståndsverksamheten inom HABITAT med 5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Tonvikten i HABITAT-programmet lägger Sverige på frågor som berör de fattigaste slumområdena i storstäderna samt på kvinnans situation i boendemiljön. Regeringen förutser ett bidrag till HABITAT med 7,5 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Sverige driver ett aktivt förarbete inför HABITAT II-konferensen år 1996 genom den förberedelsegrupp som bildats. HABITAT II skall särskilt behandla två tema: godtagbart boende för alla och utveckling av hållbara bosättningar i en urbaniserande värld. Bland de frågor Sverige prioriterar kan nämnas alla människors basbehov av ett hem, vikten av att sätta den enskilda människan och hushållet i fokus samt vikten av demokrati på lokalplanet. Regeringen beslutade under våren 1994 om ett bidrag på 3 miljoner kronor till förberedelsearbetet, särskilt i utvecklingsländer, inför HABITAT II-konferensen. Sverige bör ha beredskap att, tillsammans med andra givare, ytterligare stödja förberedelsearbetet inför konferensen 1996 samt kunna stödja vissa mindre insatser för att följa upp konferensens resultat. - FN:s fjärde kvinnokonferens Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking år 1995. Visst stöd över biståndsbudgeten har tidigare utgått till förberedelsearbetet i utvecklingsländer, men Sverige bör ha beredskap att dels ge ytterligare bidrag till de svenska förberedelserna, dels för uppföljande insatser. - FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) Den katalytiska och innovativa rollen för FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) har illustrerats med ett sandkorn i ett ostron: genom att konstant skrapa på ytan och irritera, skapas till sist en pärla. UNIFEM är en av de minsta fonderna i FN systemet, men med ett mycket starkt mandat. Fonden verkar organisatoriskt som en självständig enhet i samarbete med UNDP. UNIFEM arbetar med en rad experimentella insatser inom ett brett verksamhetsfält såsom kvinnans rätt, tillgång till krediter, teknik och vetenskap, rätten att välja när och hur många barn kvinnan vill föda. Alla de stora FN-konferenserna under 1990-talet har en gemensam nämnare - kvinnornas situation. Inför kvinnokonferensen i Peking har UNIFEM en given roll. I denna ingår ett aktivt stöd på landnivå, främst i Latinamerika och Asien, till att ta fram nationella underlag. Fonden tog under förra året ett särskilt ansvar för arbetsgruppen "Kvinnor i vetenskap och teknik - nya visioner för 2000- talet". Sverige har sedan fondens tillkomst stött verksamheten med ett årligt bidrag till basbudgeten. Regeringen driver att UNIFEM:s arbete anammas och får genomslag i andra FN-organs verksamhet. Regeringen beräknar ett stöd om 8 miljoner kronor att fördelas dels som basbudgetstöd, dels som riktat stöd att användas av organisationen i syfte att utvärdera dess katalytiska påverkan på de operativa utvecklingsorganen. - Internationella programmet för kommunikationsutveckling (IPDC) UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling har till uppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Under de senaste åren har verksamheten aktiverats och koncentrerats på ett sätt som väl stämmer överens med svenskt synsätt. Regeringen beräknar ett bidrag om 3 miljoner kronor. - Internationella juteorganisationen (IJO) IJO är en organisation för internationell handel och råvarusamarbete som bl.a. har till uppgift att förbättra de strukturella förhållandena för världens jutemarknad. Organisationen bedriver projekt inom jordbruk, industri och marknadsstödjande verksamhet. Det svenska bidraget var för år 1994/95 ca 20 000 kronor. Regeringen förutser ett årligt bidrag i samma storleksordning för kalenderåren 1995 och 1996. - Gemensamma fonden för råvaror Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två konton, varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna. Det första kontot har till följd aldrig utnyttjats eftersom det är svårt att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Till det andra kontot har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner kronor anvisats. Regeringen bedömer att resterande 8 miljoner kronor bör anvisas budgetåret 1997. - Tekniskt bistånd genom UNCTAD UNCTAD lämnar tekniskt bistånd för att stödja u-ländernas ansträngningar att öka avsättningen av sin produktion och förenkla handelsprocedurerna. Regeringen räknar med en ram om 3 miljoner kronor för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område. - Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) ACBF upprättades genom en överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt enskilda givarländer. Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Verksamheten styrs av en styrelse där bl.a. en svensk ledamot ingår. Regeringen fäster stor vikt vid fondens verksamhet. Sverige verkar för att fonden effektiviserar sin projektimplementering och att informationsflödet till givarna förbättras. Sverige har utfäst bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor, vilket anslagits i fyra lika poster under åren 1991/92-1994/95. Ytterligare bidrag till ACBF kommer vara beroende av hur tillfredsställande tidigare års bidrag till fonden utnyttjats. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner de riktlinjer för bidrag till internationella biståndsprogram som förordas i det föregående, 2. godkänner de utfästelser som redogjorts för, 3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats, 4. till Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 4 762 500 000 kronor. C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten 1993/94 Utgift 9 218 000 000 Reservation 3 409 462 851 1994/95 Anslag 8 665 000 000 1995/96 Förslag 11 586 600 000 varav 7 724 400 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Av reservationen hänförs 2 146 miljoner kornor till det tidigare anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Hela detta belopp utom 209 miljoner kronor är intecknat genom utfästelser och avtal för olika projekt. Det tidigare anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en reservation på 1 673 miljoner kronor. 891 miljoner kronor av detta belopp hänförs till verksamheten inom SAREC, BITS och SwedCorp. I stort sett hela detta belopp är intecknad genom gjorda utfästelser och åtaganden. Ca 800 miljoner kronor hänförs till stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Stora delar av detta anslag väntas förbrukas under budgetåret 1994/95. Regeringen avser att stärka fattigdomsinriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet. För budgetåret 1995/96 innebär de nödvändiga omprioriteringarna betydande nedskärningar av det bilaterala biståndet. Inom det reducerade anslaget har i första hand eftersträvats att bevara landprogrammens ställning. Det ligger emellertid också i Sveriges intresse att bedriva utvecklingssamarbete med ett stort antal länder. På tio år har antalet mottagarländer ökat från ca sextio till över hundra. Omfattningen av samarbetet varierar dock starkt. De flesta u-länder får svenskt bistånd enbart via svenska enskilda organisationer eller FN, medan bilateralt utvecklingssamarbete av betydande omfattning äger rum med ett trettiotal länder. Denna ökande mångfald ställer stora krav på överblick och samordning, på tydlig ansvarsfördelning och på klara prioriteringar. Regeringen har genomfört och planerar att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka det bilaterala biståndets planeringsprocess. Den viktigaste åtgärden är bildandet av en sammanslagen biståndsmyndighet, nedan kallad den nya myndigheten, som under en samlad ledningsfunktion och med god strategi- och analyskapacitet kan ansvara för genomförandet av hela det bilaterala biståndet och delar av det multilaterala. Härigenom uppnås en bättre samordning och betydande synergieffekter, samtidigt som konkreta besparingar på sikt kan göras inom biståndsförvaltningen. Regeringen avser också att utveckla det planeringssystem för det bilaterala utvecklingssamarbetet, som riksdagen beslutade om under år 1993. Huvudinriktningen skall vara att stärka landprogrammens ställning, dvs. det programmerade, fattigdomsinriktade biståndet till ett mindre antal mottagarländer, och således minska biståndet till dessa länder via andra anslagsposter. Samarbetsavtalen återinförs. Därigenom ökas långsiktigheten i biståndet och mottagarländerna ges större möjligheter att planera och ta ansvar för sin utveckling. På vissa punkter föreslås i denna budgetproposition förändringar med den inriktningen, och ytterligare steg kommer att tas i regeringens anvisningar för biståndsmyndighetens anslagsframställning för budgetåret 1997. Det stora antalet mottagarländer i det bilaterala biståndet ställer ökade krav på flexibilitet i planeringsmetodiken beroende på biståndets storlek och karaktär. Den mest krävande biståndsformen är det programmerade bilaterala gåvobiståndet som f.n. lämnas till ett tjugotal länder. Regeringen kommer att under de kommande åren minska antalet mottagarländer för denna typ av bistånd. I år föreslås att biståndet till Kap Verde och Lesotho övergår i andra former. I ett något längre perspektiv förutses även biståndet till Botswana och ytterligare några länder övergå i andra former. Den nya biståndsmyndigheten bör lämna förslag till i vilka länder myndighetens medverkan kan begränsas till att exempelvis granska förslag om insatser jämte bedöma kompetensen hos de parter som skall genomföra verksamheten. Det är också väsentligt att en fortlöpande koncentration sker inom landprogrammen. I syfte att öka flexibiliteten föreslår regeringen följande förändringar i anslagsstrukturen. Landprogrammen för länderna i Afrika, Asien och Latinamerika förs samman till var sin anslagspost, vari de enskilda landprogrammen utgör delposter. Anslagsposten för utvecklingssamarbete med Latinamerika inrymmer därtill insatser som under budgetåret 1994/95 finansieras över anslagsposten demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika, Västbanken/Gaza och Kambodja bryts ur anslagsposterna för Demokrati och mänskliga rättigheter respektive Katastrofer och återuppbyggnad och görs till särskilda landprogram (totalt 424 miljoner kronor). Den tidigare anslagsposten Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter benämns i fortsättningen Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning och inrymmer vissa insatser i syfte att främja fred och försoning, vilka tidigare finansierats över katastrofanslaget. De två tidigare anslagsposterna Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt Vissa landprogramkostnader har slagits samman till en, Kostnader för fältpersonal. Enligt nu gällande bestämmelser (regeringsbeslut 940623) äger SIDA rätt att, om ej annat angivits, utan regeringens godkännande fatta beslut om biståndsinsats till en kostnad om högst 15 miljoner kronor. SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit att verket i stället ges rätt att besluta om insatser oavsett belopp om dessa insatser ligger inom ramen för regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen instämmer i att en sådan ordning ligger i linje med principerna om mål- och resultatstyrning i biståndet, och kommer i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 att upphäva 15- miljonerregeln för de länder för vilka landstrategi beslutats av regeringen samt för vissa andra anslagsposter. Regeringen avser också att öka långsiktigheten i biståndet genom att bemyndiga biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet i de fall där landstrategi föreligger. För övriga landprogram och anslagsposter gäller normalt tre gånger årsbeloppet. Biståndsmyndigheten kommer också att ges rätt att överskrida enskilda landprogram eller anslagposter med högst 5 % under förutsättning att anslaget inte överskrids. Regeringen föreslår följande struktur inom anslaget och beräknar medelsbehovet till följande belopp (miljoner kronor): 1994/95 1995/96 1995/96 Anvisat Förslag Förslag 12 mån 18 mån 1. Afrika 1 795 1 650 2 475 Angola 60 140 210 Botswana 55 40 60 Eritrea 30 20 30 Etiopien 130 130 195 Guinea-Bissau 0 35 52,5 Kenya 80 65 97,5 Moçambique 245 245 367,5 Namibia 85 75 112,5 Sydafrika 220 230 345 Tanzania 295 260 390 Uganda 95 95 142,5 Zambia 135 125 187,5 Zimbabwe 135 120 180 Övriga länder 65 0 0 Regionala insatser 165 70 105 2. Asien 989 935 1 402,5 Bangladesh 130 120 180 Indien 305 300 450 Kambodja 100 80 120 Laos 100 90 135 Sri Lanka 50 40 60 Vietnam 180 170 255 Västbanken/Gaza 104 120 180 Reg insatser 20 15 22,5 3. Latinamerika 540 500 750 Centralamerika & Karibien 260 260 390 Nicaragua 155 120 180 Sydamerika 125 120 180 4. Demokrati, MR & konfl.lösn. 206 185 277,5 5. Tekn. sam. & kapa.utveckling 1 430 1 335 2 002,5 Tekniskt samarb. & int. kurser 335 375 562,5 Näringslivssamarbete 135 115 172,5 Särskild miljöinsatser 230 205 307,5 Forskningssamarbete 425 400 600 Särskilda program 305 240 360 6. Katastrofer & återuppbyggn 1 140 1 000 1 500 7. Folkrörelser & ensk org 1 000 850 1 275 8. Eko. reformer & skuldlättn. 1 000 800 1 200 9. Krediter för utveckling 480 395 585 U-krediter 430 340 510 Biståndskrediter 50 50 75 10. Kostnader för fältpers 60 55 82,5 11. Information 25 24,4 36,6 Summa C 2 8 665 7 724,4 11 586,6 Det bör uppmärksammas att i tabellen ovan för budgetåret 1994/95 har hänsyn tagits till de anslagspostförändringar som föreslagits tidigare. C 2.1 Afrika Omvärldens syn på Afrika präglas ofta av bilder på människor utsatta för terror i länder som Rwanda, Liberia och Somalia. Detta mänskliga lidande är inte bara upprörande utan hotar också stabiliteten i hela Afrika, vilket i sin tur kan påverka även vår kontinent. Olika initiativ som tas i fredsbyggande, konfliktlösande och förtroendeskapande syfte är därför angelägna och förtjänar svenskt stöd. Särskilt bör framhållas de ansträngningar som görs inom ramen för bl.a. OAU och SADC att skapa regionala mekanismer för att förebygga och motverka konflikter. Samtidigt finns det en annan bild av Afrika, som symboliseras av köerna av sydafrikaner som tålmodigt väntar på att få avge sin röst i landets första fria val. Huvuddelen av länderna söder om Sahara har påbörjat en utveckling mot demokrati. Men insikten tilltar om att flerpartival endast är en komponent i demokratisk utveckling. Det gäller att främja framväxten av en demokratisk kultur med folklig bas. För detta krävs ökad pluralism liksom ett starkt civilt samhälle, vilket förutsätter en långsiktig utveckling av institutioner som folkrörelser, partier, fristående massmedia, opartiskt rättsväsende, m.m. Bistånd kan främja en sådan utveckling, bl.a. genom att stödja institutionsuppbyggnad. Med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen söder om Sahara att ha ökat från en halv miljard år 1990 till 1,3 miljarder år 2025. Det är svårt för de afrikanska ekonomierna att expandera i takt med befolkningsökningen. Därmed kommer sannolikt arbetslösheten att stiga ytterligare och risken för social och politisk oro att öka, vilket kan leda till minskad investeringsvilja och kapitalflykt. Det innebär också att Afrika vid sekelskiftet riskerar att vara fattigare än vid mitten av 1960-talet. De afrikanska länderna är relativt sett de mest skuldsatta. Internationella, samordnade aktioner är nödvändiga för att möjliggöra ekonomisk återhämtning. Kvinnornas situation i Afrika är ofta mycket svår. De svarar ofta för familjens försörjning. Flickor utsätts i vissa regioner för s.k. könsstympning. AIDS drabbar i Afrika främst kvinnor. En stärkt ställning för kvinnorna är en nödvändig förutsättning för framsteg, bl.a. för en lägre befolkningstillväxt. I allt utvecklingssamarbete måste därför vikten av att stärka kvinnans ställning beaktas. Biståndet behöver också utveckla nya former för att förändra sedvänjor och förbättra kvinnors situation. Miljöproblemen i Afrika är i första hand resultatet av fattigdom. Snabbt ökande befolkningar innebär ökat slitage på miljön, om detta inte kompenseras av t.ex. förbättrade brukningsmetoder. De afrikanska statsförvaltningarna är svaga och överbelastade. Genomgripande reformer innebärande bl.a. koncentration på verkligt centrala uppgifter är nödvändiga. Alltfler länder försöker komma tillrätta med ekonomiska problem genom reformprogram, i regel uppbackade med internationellt bistånd. Världsbanken menar, att de länder som under längre tid genomfört sådana program kan uppvisa ökad tillväxt. Åtgärder för att skapa ekonomisk tillväxt riskerar dock att på kort sikt drabba de svaga grupperna. Därför spelar biståndet en betydelsefull roll för att möjliggöra en ekonomisk återhämtning i socialt acceptabla former. Angola Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att främja demokratisk samhällsomdaning, nationell konsolidering samt varaktig social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen i landet har hittills gjort det nödvändigt att koncentrera samarbetet till insatser av katastrofkaraktär. FN beräknar att flera hundra tusen människor dött och att två miljoner människor befinner sig på flykt sedan inbördeskriget återupptogs i slutet av år 1992. Under år 1993 minskade produktionen med nästan en fjärdedel och inflationen var 1800 %. Den statliga förvaltningen och de redan tidigare eftersatta sociala sektorerna har försvagats ytterligare och korruptionen utgör ett stort problem. Landprogrammet - inom hälsovård, fiske och telekommunikationer - har inskränkts till vad som är möjligt att genomföra. Under budgetåret 1994/95 avsattes 115 miljoner kronor till katastrofinsatser, varav 75 miljoner kronor ur basprogrammet. Efterlevnaden av fredsöverenskommelsen kommer att bli avgörande för utvecklingen i landet. I avsikt att stödja utvecklings- och återuppbyggnadsarbetet i Angola föreslår regeringen ett landprogram på på 210 miljoner kronor inklusive katastrofinsatser genom främst FN. Utanför landprogrammet görs insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö. Botswana Målen för utvecklingssamarbetet med Botswana är att bidra till att förbättra villkoren för landets fattiga samt att medverka till produktivitetshöjning inom ekonomin. Regeringen fattade den 9 juni 1994 beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet med Botswana för perioden till och med kalenderåret 1998. Den sammanfattande bedömningen är att Botswana uppfyller de kriterier som riksdagen lagt fast för det bilaterala utvecklingssamarbetet: en utvecklingsfrämjande ekonomisk politik, utveckling av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter samt hög effektivitet i biståndet. Botswana är idag ett medelinkomstland, vilket motiverar att det landprogrammerade biståndet fasas ut och att utvecklingssamarbetet övergår i andra former. Regeringen bedömer att det belopp som angetts i landstrategin för utfasning kan minskas något. För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram på 60 miljoner kronor.Härutöver omfattar utvecklingssamarbetet bl.a. tekniskt samarbete och forskningsbistånd. Eritrea Målet med utvecklingssamarbetet med Eritrea är att bidra till landets återuppbyggnad och en demokratisk samhällsutveckling. Eritrea är självständigt sedan maj 1993. Arbetet med landets författning har inletts, och nationella val planeras inom fyra år. Landets ekonomi är slagen i spillror efter trettio år av inbördeskrig. Återuppbyggnad har högsta prioritet liksom repatriering av ca 400 000 eritreanska flyktingar från Sudan. SIDA har föreslagit ett långsiktigt utvecklingssamarbete inriktat på energi och förvaltning. För innevarande budgetår har detta bistånd inte avtalsfästs. Det fortsatta stödet till Eritrea är för närvarande under diskussion. En möjlighet är stöd till humanitära insatser, såsom repatriering av eritreanska flyktingar från Sudan. Regeringen föreslår att 30 miljoner kronor avsätts för samarbetet med Eritrea. Etiopien Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den demokratiska och ekonomiska reformprocessen. Allmänna val till ett nytt parlament planeras under våren 1995. Den politiska basen för övergångsregeringen har krympt genom att flera grupper dragit sig ur samarbetet. Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats avsevärt men är ännu inte tillfredsställande. Etiopien är ett av världens absolut fattigaste länder. Nedslitningen av miljön är både en orsak till och en konsekvens av fattigdomen. Den höga befolkningstillväxten försvårar ekonomisk utveckling. I november 1992 inledde övergångsregeringen ett ekonomiskt reformprogram som fått omfattande stöd från givarsamfundet. Resultaten är hittills goda. Förutsättningarna att bedriva ett effektivt långsiktigt utvecklingssamarbete med Etiopien bedöms som positiva, men decentraliseringen av statsförvaltningen samt reformerna av landets ekonomi har minskat kapaciteten att planera och genomföra insatser. Under år 1995 kommer en landstrategi för samarbetet att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att nuvarande mål och inriktning för samarbetet bibehålls. Landprogrammet omfattar insatser inom undervisning, hälsovård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, samt hushållning med naturresurser. Regeringen föreslår ett landprogram på 195 miljoner kronor. Utöver landprogrammet förutses fortsatt stöd till forskningssamarbete, stöd för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt framväxten av en rättsstat, samt AIDS-bekämpning. Betalningsbalansstöd kan komma ifråga. Guinea-Bissau Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att stödja landets ekonomiska och sociala utveckling, framför allt genom att bygga upp fungerande institutioner och förvaltning. I juli 1994 genomförde Guinea-Bissau framgångsrikt landets första fria parlaments- och presidentval. Den ekonomiska reformprocessen har inte varit lika framgångsrik. Ett nytt strukturanpassningsprogram för åren 1995-97 har utarbetats. Den ekonomiska politiken kompliceras av att Guinea-Bissau är ett av världens relativt sett mest skuldsatta länder. Landprogrammet har under senare år koncentrerats till insatser som syftar till att förstärka institutioner och höja kompetensen inom jordbruks-och undervisningsmyndigheterna. Därtill kommer utbildnings- och rådgivningsinsatser, t.ex. till det nationella folkhälsolaboratoriet, samt betalningsbalansstöd. Utanför landramen lämnas stöd till Guinea-Bissaus industriutveckling. Den låga mottagningskapaciteten har medfört låg effektivitet i samarbetet. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är under utarbetande. Den kommer bl.a. att beakta de slutsatser som drogs i utredningen av SAU. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 52,5 miljoner kronor. Kenya Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas villkor på landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att främja de mänskliga rättigheterna. Demokratiseringsprocessen efter de allmänna valen år 1992 har ännu inte konsoliderats. Den kenyanska regeringen är överens med IMF och Världsbanken om det fortsatta strukturanpassningsprogrammet. Kenya har följt programmet vad gäller stabilisering men framstegstakten vad gäller strukturella reformer är ej tillfredsställande. Landets utvecklingspolitik hämmas av brister inom förvaltningen och av korruption. Samordnade ansträngningar görs från givarnas sida för att få till stånd ett bättre system för kanalisering av biståndsmedel, där biståndet är inkluderat i såväl budget som redovisningssystem. Landprogrammet är inriktat på stöd för landsbygdens sociala och ekonomiska utveckling. Det långvariga miljö- och markvårdssamarbetet har varit framgångsrikt. Biståndet genom enskilda organisationer spelar en viktig roll. En förvaltningsreform har inletts. Denna är mycket viktig för att landprogrammet inom de tre huvudsektorerna skall kunna decentraliseras. Revisioner av vissa biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt inställts i avvaktan på klargöranden och rättelser. Regeringen föreslår ett landprogram på 97,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Tillsammans med ingående reservation förutses detta täcka utbetalningarna för det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya under det kommande budgetåret. Därutöver förutses insatser avseende mänskliga rättigheter och demokrati, miljö samt särskilda program. Moçambique Målet för utvecklingssamarbetet med Moçambique är att bidra till fred, säkerhet och stabilitet samt att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och demokratisk utveckling. Sedan fredsöverenskommelsen i oktober 1992 pågår ett intensivt internationellt arbete för att stödja fredsprocessen. Under FN:s ledning, och med bl.a. svenskt stöd, har de väpnade styrkorna demobiliserats. I oktober 1994 hölls de första fria parlaments- och presidentvalen. Landet är svårt sargat efter många års inbördeskrig. Barnadödligheten är bland de högsta i världen. Den stora förekomsten av landminor är ett svårt utvecklingsproblem. Miljontals människor har tvingats på flykt, och behovet av internationellt stöd för att återuppbygga landet är stort. Moçambique befinner sig i en övergångsfas från centralplanerad till marknadsbaserad ekonomi. Många av de institutionella förutsättningarna för en fungerande marknadsekonomi saknas dock. Korruption utgör fortfarande ett problem. Landprogrammet består av stöd till förvaltning, undervisning och jordbruk. Härutöver ges forskningsbistånd. Regeringen anser att denna inriktning bör bibehållas men att biståndsmyndigheten härutöver skall planera för att i landprogrammet ge prioritet åt insatser som syftar till att främja fred, säkerhet och stabilitet. Regeringen föreslår ett landprogram på 367,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Namibia Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja landets strävanden att förbättra levnadsförhållandena för landets fattiga samt till att stärka den demokratiska utvecklingen. Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet är goda. Namibia för en politik som ligger väl i linje med kriterierna för biståndssamarbetet. Den ekonomiska politiken är försiktigt marknadsekonomisk, konstitutionen genomsyras av demokratiska ideal och respekten för mänskliga rättigheter är god. De första valen sedan självständigheten genomfördes i december 1994. Den statliga administrationen fungerar väl, men det ökande antalet rapporter om finansiell vanskötsel inger oro. Namibia har en för afrikanska förhållanden hög BNP per capita, nästan 1 300 US dollar. Regeringen bereder beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet med Namibia till och med kalenderåret 1998. Regeringen föreslår ett landprogram på 112,5 miljoner kronor. Sydafrika Utvecklingssamarbetet med Sydafrika skall inriktas på att stödja en fortsatt demokratisk utveckling och bidra till landets sociala reformarbete.En avsiktsförklaring med huvuddragen i utvecklingssamarbetet med Sydafrika undertecknades i november 1994 i Stockholm av de båda regeringarna. Följande fem prioriteringar överenskoms: främjande av demokrati och mänskliga rättigheter; främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor; stöd till gott regeringsutövande och reform av statsförvaltningen; stöd till nyckelinsatser för att underlätta ekonomisk utveckling; samt bidrag till utveckling av ett rättvisare undervisningsväsende. Samarbetet skall huvudsakligen ske inom ramen för Sydafrikas eget utvecklingsprogram. Detta är mycket omfattande, varför svenskt utvecklingssamarbete måste koncentreras till insatser inom områden där Sverige är särskilt lämpat att ge effektivt stöd. Ett stort mått av flexibilitet är nödvändigt med tanke på den snabba transformeringsprocessen. Den nya sydafrikanska regeringens huvuduppgift är att lindra verkningarna av apartheidpolitiken. Ett huvudmål för biståndet till Sydafrika är att medverka i strävandena att stärka den demokratiska utvecklingen. Detta sker bl.a. genom fortsatt stöd, främst genom svenska enskilda organisationer, till många av de sydafrikanska organisationer som växte upp i kampen mot apartheid. Dessa organisationer har alltjämt en viktig uppgift som påtryckare och kritiska granskare. Utvecklingssamarbetet kommer därtill bl.a. att fokuseras på stöd till den statliga och lokala förvaltningen och till utbildningssektorn. Insatser för att främja ekonomisk utveckling för befolkningsflertalet kan också bli aktuella. SIDA har fått i uppdrag att i januari 1995 inkomma med underlag för utformningen av utvecklingssamarbetet med Sydafrika för perioden 1 juli 1995 till den 31 december 1998. Regeringen föreslår ett landprogram på 345 miljoner kronor. Tanzania Målen för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja de ekonomiska och politiska reformprocesserna och skapa förbättrade levnadsförhållanden för befolkningen genom insatser inom sociala sektorer och infrastruktur. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Tanzania för perioden till och med år 1997 är under beredning. I strategin konstateras att resultaten i utvecklingssamarbetet delvis är otillfredsställande. Regeringen betonar vikten av att Tanzania i högre grad tar hand om biståndets samordning och genomförande samt fortsätter att bekänna korruption. Landprogrammet omfattar insatser för stöd till förvaltning, undervisning, vattenförsörjning, skog- och markvård, stöd till det nationella nutritionsinstitutet samt telekommunikationer och energi. Ansträngningarna att koncentrera insatserna till färre områden måste fortsätta. Forskningssamarbetet bör bibehållas på nuvarande nivå under förutsättning att insatserna kan koncentreras och att det tanzaniska ansvarstagandet ökar. Kapacitets- och institutionsuppbyggnad bör ges hög prioritet. Stöd för att utveckla den privata sektorn, särskilt organisationer och institutioner som har till uppgift att stödja små och medelstora företag, samt utveckling av samriskföretag bör prioriteras. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 390 miljoner kronor. Därtill kan komma stöd till den ekonomiska strukturanpassningen genom betalningsbalansstöd. Uganda Målet för utvecklingssamarbete med Uganda är att bekämpa fattigdomen genom stöd till ekonomisk reformpolitik, till uppbyggnad av social infrastruktur samt till ökad respekt för mänskliga rättigheter. Uganda har under senare år fått ett brett erkännande för sin marknadsorienterade ekonomiska politik. Viktiga reformer har inletts, till vilka hör rationalisering av den offentliga förvaltningen och demobilisering av soldater. Skuldbördan är dock betungande. Landet är ett av det hårdast AIDS-drabbade i världen. På grund av Ugandas svårigheter att administrera bistånd från många givare kanaliseras det svenska biståndet i huvudsak via multilaterala och andra organisationer, bl.a. Världsbanken och UNICEF. Huvuddelen av biståndet är inriktat på sociala sektorer. Stöd till främjande av de mänskliga rättigheterna förutses bli en viktig komponent. Även betalningsbalansstöd kan komma ifråga. Utöver landprogrammet lämnas stöd till institutionsutveckling på näringslivsområdet samt investeringsfrämjande insatser. En u-kredit har beviljats för finansiering av ett kraftverk. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram om 142,5 miljoner kronor. Zambia Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den ekonomiska reformprocessen, demokratisering och social utveckling. En landstrategi för biståndssamarbete med Zambia t.o.m. år 1996 beslutades av regeringen den 9 juni 1994. Resultaten av det svensk-zambiska utvecklingssamarbetet har varit blandade främst beroende på den begränsade institutionella kapaciteten. En starkare zambisk ansträngning att genomföra den nödvändiga omstruktureringen av den offentliga sektorn har efterlysts. Utöver landprogrammet bör stöd i första hand lämnas till företagsledarutbildning, privatisering och kommersialisering, småindustriutveckling samt deltagande i internationella kurser. Inom forskningssamarbetet förutses fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande nivå under strategiperioden. Landprogrammet skall koncentreras till insatser inom jordbruk, hälsovård, undervisning samt infrastruktur med betoning på energi. Krav på ökat ansvarstagande från zambisk sida skall framföras. För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram på 187,5 miljoner kronor. Därtill kan betalningsbalansstöd komma ifråga. Zimbabwe Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt och främja social och ekonomisk utveckling. Allmänna val till parlamentet ska hållas under år 1995. Respekten för de mänskliga rättigheterna är relativt god. Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda. Givarnas insyn i budgethanteringen är dock otillfredsställande, trots en ökad öppenhet i övrigt i samhället. Landprogrammet domineras av stödet till det ekonomiska reformprogrammet genom förvaltningsstöd, personal- och konsultfonden samt betalningsbalansstöd. Stödet till utbildning, hälsovård och transporter är inriktade på fattiga och eftersatta grupper på landsbygden. Utöver landprogrammet utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia, miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS. Stödet via enskilda organisationer är omfattande. Zimbabwe får vidare del av svenska bidrag till regionala insatser inom transport- och teleområdet. Tekniskt samarbete och kapacitetuppbyggnad omfattar bl.a. miljöinsatser i industrin, tekniskt samarbete och forskningssamarbete inom teknik och naturresursförvaltning. Dessa insatser, liksom stöd till demokrati och mänskliga rättigheter bör i framtiden så långt möjligt inkluderas i landprogrammet. Under budgetåret 1995/96 kommer en landstrategi för utvecklingssamarbetet med Zimbabwe att fastställas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att målen och inriktningen för utvecklingssamarbetet bibehålls. Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts för landprogrammet. Beredskap för fortsatt betalningsbalansstöd bör finnas. Övriga länder i Afrika I den följande texten redovisas biståndet till vissa övriga länder i Afrika. Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade anslagsposter inom anslaget C 2. Utöver nedan redovisade landavsnitt förutser regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingssamarbete bl.a. också med: Egypten (tekniskt samarbete, krediter), Liberia (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Tunisien (tekniskt samarbete, möjligen krediter) och Zaire (katastrofinsatser, enskilda organisationer). - Kap Verde Utvecklingssamarbetet med Kap Verde syftar till att främja ekonomisk tillväxt och på sikt öka landets möjligheter till självförsörjning. Det svenska biståndet består till övervägande del av betalningsbalansstöd i form av importstöd. Den utvärdering som gjorts av detta bistånd visar på betydande problem. Bl.a. har stödet snedvridit konkurrensen genom att subventionera statliga företag, och i realiteten ökat landets budgetunderskott. Mot denna bakgrund och i syfte att i övrigt koncentrera det bilaterala biståndet föreslår regeringen en avveckling av landprogrammet. Under förutsättning att de institutionella förutsättningarna för ett effektivt stöd förbättras, främst genom att ett marknadsbaserat fördelningssystem för utländsk valuta införs, kan betalningsbalansstöd kunna utgå. Möjlighet för insatser genom anslagsposten t.ex. för tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling bör finnas. - Lesotho Den politiska utvecklingen i Lesotho präglas fortfarande av stor osäkerhet. Mot bakgrund av den politiska osäkerheten, förändrade regionala förutsättningar samt låg genomförandekapacitet finner regeringen det rimligt att det landprogrammerade biståndet avvecklas för att därefter övergå till stöd för vissa insatser inom områdena infrastruktur, markvård och demokratisk utveckling. - Rwanda och Burundi I Rwanda föll den hutudominerade regeringen och rebellarmén tog makten över landet i juli 1994. Ca 700 000 dödades och omkring 2 miljoner människor, framför allt tutsis, flydde inom landet i samband med de blodiga massakrerna. Närmare 2 miljoner ur den dominerande folkgruppen hutus flydde samtidigt ur landet. Den humanitära situationen är mycket svår. Sverige bör i samarbete med FN-systemet och likasinnade stater bidra till i första hand försonings- och konfliktförebyggande insatser. Fortsatt katastrofhjälp kommer att behövas. Sverige bör sträva efter att i samarbete med andra bidra till att förhindra en utveckling i Burundi liknande den i Rwanda. Konfliktrisken måste minskas och försoningsfrämjande insatser stödjas. Beredskap bör finnas för katastrofinsatser. Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas med undantag för försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att verka samt utvecklingsamarbete genom enskilda organisationer. - Somalia och Sudan I Somalia råder ej längre massvält men försoningsarbetet och de politiska förhandlingarna om Somalias framtida styre går allt trögare på grund av rivalitet mellan krigsherrarna. Inbördeskriget i Sudan fortsätter med oförminskad styrka mellan den av muslimsk fundamentalism inspirerade regimen i norr och SPLA/SPLM-oppositionen i den kristna och animistiska södra delen. De försök till fredssamtal som Sudans grannländer i öst och söder tagit initiativ till har hittills inte lett till något genombrott. I såväl Somalia som Sudan kommer fortsatt katastrofbistånd via internationella organisationer samt enskilda organisationer att behövas. Regionala insatser i Afrika Det regionala biståndet syftar till ökat samarbete och integration mellan länderna i olika regioner i Afrika samt till att bidra till konfliktlösning och minskad regional obalans. Det regionala biståndet har i huvudsak varit koncentrerat till Southern African Development Community (SADC). Trots stora svårigheter har viktiga steg tagits mot samarbete och regional integration. Sydafrika har nyligen inträtt som elfte medlem i SADC. Sveriges bistånd till SADC har främst inriktats på transport, energi och kommunikation, områden där den svenska resursbasen är betydande. En förändring av biståndet från investeringar till satsningar på drift, underhåll och marknadsanpassning har ägt rum under de senaste åren. Det s.k. Norden/SADC- initiativet inom bl.a. det handelspolitiska området har ej motsvarat förväntningarna och denna verksamhet bör på sikt fasas ut med undantag av Norsad-fonden. Det regionala biståndet skall inriktas på att stödja initiativ och åtgärder som syftar till att underlätta regionala ansträngningar att lösa konflikter i regionen. Ett sådant arbete pågår inom OAU och SADC. Som en följd av den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum inom det regionala biståndet genom SADC har medelsbehoven minskat. Regeringen föreslår 105 miljoner kronor för regionala insatser i Afrika. C 2.2 Asien I Asien lever huvuddelen av världens befolkning. Befolkningstillväxten har dock minskat kraftigt under de senaste decennierna samtidigt som stora ekonomiska framsteg gjorts på många håll. Fortfarande lever en stor del av världens fattiga i Asien. I Ost- och Sydostasien, det s.k. Stillahavsasien, har tillväxten varit över 5 % per capita per år under 30 år. Länderna får en allt större andel av världshandeln, både som exportörer och importörer. Kvinnornas situtation i Asien varierar kraftigt mellan olika kulturkretsar. I Sydasien och i Kina är läget traditionellt värre än i Sydostasien. En förstärkning av kvinnornas ställning är inte bara en viktig del av utvecklingen, utan en nödvändig förutsättning för framsteg. Inte minst gäller det befolkningstillväxten. Enskilda organisationer och demokratisering av samhället har stor betydelse i detta avseende. Utvecklingssamarbetet med de asiatiska länderna måste i ökad utsträckning inråktas på att stärka kvinnans ställning. Miljöproblemen är allvarliga i de tättbefolkade asiatiska länderna. Fattigdomen sliter hårt på miljön. Den höga tillväxten bygger i vissa länder på snabb exploatering av naturresurser, bl.a. regnskog. Industrialiseringen medför nya, allvarliga miljöhot. Den utvecklingsmodell som använts i Stillahavsasien kombinerar exportorienterad kapitalism med en stark stat. Statens roll är dock mindre i de länder som senare inlett sin utveckling. Korruption är ett ökande problem. Tillväxten har byggt på sysselsättningsintensiva strategier, vilket bidragit till att fattigdomen minskat i takt med den hastigt ökande produktiviteten. Fortfarande finns dock de flesta av världens absolut fattiga i Asien, främst i Sydasien där utvecklingen inte har varit lika dynamisk. Reformer i marknadsekonomisk riktning har dock givit snabb effekt och visat sig kunna överleva politisk och samhällelig oro. Mycket återstår dock att göra för att minska fattigdomen. I Mellanöstern har fredsprocessen gjort fortsatta framsteg. Det är viktigt att uppbyggnaden av palestinskt självstyre ges stöd utifrån. En vidgad fredsprocess kan ge impulser till hela regionens utveckling. I de åtta länder som uppstått ur Sovjetunionen i Centralasien och Kaukasus domineras situationen av en svår övergång från den centraliserade kommandoekonomin. Läget förvärras av våldsamma etniska motsättningar och krig. Svenskt bistånd i form av katastrofinsatser, insatser för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, tekniskt samarbete samt multilaterala insatser kan komma ifråga. Av SIDA:s utbetalningar gick under 1993/94 ca 1,5 miljarder kronor till Asien, vilket motsvarar ungefär en femtedel av det totala biståndet via SIDA. Vissa länder i Asien är huvudmottagare av u-krediter genom BITS. Bangladesh Målet för biståndet är att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga, med särskild inriktning på kvinnor på landsbygden. Regeringens ekonomiska politik, i samverkan med Världsbankens strukturanpassningsprogram, har varit framgångsrik. Halva befolkningen lever dock under den av FN definierade fattigdomsgränsen. Bangladesh har sedan år 1991 ett parlamentariskt demokratiskt system. Landprogrammet är koncentrerat till undervisning, landsbygdsutveckling och hälsovård. Omfattande stöd ges även till svenska och lokala enskilda organisationer. Inom forskningssamarbetet stöds ett diarréforskningsinstitut i Dhaka. Det svenska biståndet har fattigdomsfokus med goda spridningseffekter. Flera innovativa metoder för att nå de fattigaste grupperna, särskilt kvinnor, har utvecklats. Stödet till hälsosektorn är i första hand inriktat på att förbättra hälsonivån för kvinnor och barn. En stor del av detta bistånd kanaliseras via UNICEF och Världsbanken. Demokratisering och ekonomiska reformer har skapat förbättrade förutsättningar för effektivt bistånd till Bangladesh. En landstrategi skall utarbetas under 1996. Regeringen föreslår ett landprogram för Bangladesh på 180 miljoner kronor. Därutöver förutses bl.a. insatser till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och miljöskydd. Indien Målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsförhållandena på landsbygden, särskilt för kvinnor. Andra viktiga mål är att bidra till Indiens energiförsörjning samt till förbättrad miljö. Det ekonomiska reformprogrammet har haft positiva effekter. Världsbanken bedömer att Indien har goda möjligheter att utvecklas i samma riktning som länderna i Sydostasien. Den indiska regeringen har ökat satsningarna på sociala sektorer. De djupgående konflikterna i landet medför dock brutalitet mot Indiens fattiga. Inom landprogrammet stöds bl.a. energi, hälsovård, primärundervisning samt skogs- och markvård. Det svenska biståndet är i hög grad inriktat på att förbättra kvinnornas situation och når därmed en av de mest utsatta grupperna i det indiska samhället. Sverige ger t.ex. via UNICEF omfattande stöd till ett hälsovårdsprogram för barn och mödrar. Inom energisektorn är vattenkraftverket i Uri den största insatsen. I februari 1994 tecknades ett avtal om svensk finansiering av en transmissionslinje i delstaten Maharashtra. Härutöver ges tekniskt bistånd. Nuvarande samarbetsavtal gäller t.o.m. den 30 juni 1996. Regeringen föreslår ett landprogram på 450 miljoner kronor. En landstrategi skall utarbetas under budgetåret 1995/96. Samarbetet med Indien är brett och mångfacetterat med betydande svenska intressen av politisk och handelspolitisk natur. Regeringen har funnit det motiverat att inleda landstrategiarbetet med en särskild utredning, vars resultat skall ligga till grund för utvecklingssamarbetet under de kommande fem-tio åren. Kambodja Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets återuppbyggnad och långsiktiga utveckling. Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av att landet gått genom krig och inbördes stridigheter under mer än 20 år. Framsteg har gjorts, men huvuddelen av befolkningen lever i stor fattigdom. Landets förvaltning är mycket svag. Det svenska biståndet till Kambodja har hittills kanaliserats genom internationella (bl.a. UNICEF och WFP) och enskilda organisationer (bl.a. Röda Korset och Diakonia). Fortsatt svenskt bistånd bör huvudsakligen gå till undervisningssektorn, insatser som stärker landets förvaltning och energiområdet. Det är också viktigt att fortsätta insatser för att förbättra läget vad gäller mänskliga rättigheterna och stabilisera demokratin. Stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet är angeläget. Det svenska biståndet till Kambodja har hittills nästan helt finansierats under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Det svenska biståndet har emellertid i ökande utsträckning kunnat bli mer långsiktigt. Kambodja bör därmed upptas som programland. Regeringen föreslår ett landprogram på 120 miljoner kronor. Laos Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt. Biståndet skall bidra till att lindra fattigdomen på landsbygden, stärka landets oberoende samt främja demokrati och mänskliga rättigheter. Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar positiva resultat. I politiskt hänseende kan dock endast smärre framsteg konstateras. Läget vad gäller mänskliga rättigheter lämnar mycket i övrigt att önska. Den svaga förvaltningen och bristen på utbildad personal hämmar genomförandet av biståndsinsatser. Landprogrammet är koncentrerat till skogs- och vägsektorerna, med särskild betoning på kunskapsutveckling. Därutöver lämnas förvaltningsstöd på statistikområdet. Den framtida inriktningen och omfattningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Laos skall fastställas i en landstrategi under år 1995. I avvaktan härpå föreslås oförändrad inriktning av utvecklingssamarbetet. Landprogrammet för budgetåret 1995/96 föreslås bli 135 miljoner kronor. Sri Lanka Målet för det svenska biståndet är att främja ekonomisk tillväxt och social utveckling, med särskild betoning på fattiga grupper. Vidare syftar biståndet till att värna om demokrati och mänskliga rättigheter. Sri Lanka har uppnått en hög grad av social utveckling. Det politiska läget i Sri Lanka är relativt stabilt trots inbördeskrig och terrordåd. Brister i respekten för de mänskliga rättigheterna har kritiserats internationellt. Antalet mord och försvinnanden har dock minskat markant under de senaste åren. Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka baserar sig på en landstrategi för perioden till och med år 1997. Landstrategin anger att stödet till landsbygdsutveckling och primärundervisning kan fasas ut. Sri Lankas ekonomiska utveckling motiverar ökade infrastrukturella insatser och näringslivssamarbete. Därtill kommer forskningssamarbete. Regeringen föreslår ett landprogram för Sri Lanka på 60 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, vartill kommer stöd till rättshjälp och MR-organisationer och miljöinsatser. Vietnam Målet för utvecklingssamarbetet med Vietnam är att stödja den pågående ekonomiska och politiska reformprocessen samt att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva utvecklingen vidare i marknadsekonomisk riktning. Hög tillväxt, ökande export och utländska investeringar samt relativt låg inflation är positiva faktorer. Oroväckande är däremot stora underskott i bytesbalans och statsbudget, hög arbetslöshet, ökande sociala klyftor samt växande miljöhot. En utveckling pågår mot ökad öppenhet i samhället. Utvecklingen mot politisk pluralism har emellertid gått långsamt. Det snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam innebär växande krav på samordning. Landprogrammet omfattar förvaltningsbistånd och fortsatta insatser inom skogs- , hälso- och energisektorerna och för miljövård. Vid en bedömning av det svenska biståndets fortsatta inriktning bör stor vikt läggas vid den ekonomiska reformprocessen, utbyggnad av sociala sektorer samt tydliga förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram för Vietnam på 255 miljoner kronor. Därutöver förutses ökade insatser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter samt stöd genom svenska enskilda organisationer. Regeringen förutser även tekniskt samarbete, näringslivssamarbete samt biståndskrediter, särskilt inom telekommunikations- och energisektorerna. Inom forskningssamarbetet kommer miljö, hälsa samt forskning om ekonomiska och sociala reformer att prioriteras. Betalningsbalansstöd bör även kunna komma ifråga för budgetåret 1995/96. Västbanken/Gaza Målet för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att stödja fredsprocessen och att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor. Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel och PLO samt Gaza/Jericho-planen i september 1993 skapade helt nya förutsättningar för internationellt bistånd till Västbanken och Gaza. Fredsplanens genomförande förutsätter omfattande, väl samordnat och snabbt utbetalat internationellt bistånd. Förutsättningarna för att palestinierna själva skall leda och driva utvecklingsarbetet är goda, även om det under en övergångsperiod krävs internationellt stöd för att bygga upp, stärka och finansiera administrativa strukturer. Det svenska biståndet till det palestinska folket går dels genom multilaterala organisationer, främst UNRWA, dels genom bilaterala insatser. Erfarenheterna av svensk-palestinskt samarbete är goda. Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt internationellt stöd. Utvecklingen hittills har visat att svårigheterna är betydande men att parterna funnit att fortsatta ansträngningar genom förhandlingar och praktiskt arbete är enda vägen till fred. På sikt torde området inte behöva internationellt bistånd, men under en övergångsperiod, som stöd till fredsprocessen, är det nödvändigt. Regeringen avser att öka det svenska engagemanget till stöd för fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat bistånd. Det svenska biståndet till Västbanken och Gaza skall inriktas på att bidra till: - att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och humanitära insatser; - att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och samhällsstrukturer för självstyre; - att främja ekonomisk utveckling och sysselsättning, såväl på lång sikt som genom snabba sysselsättningsfrämjande åtgärder främst i Gaza; - att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna; - att stödja den multilaterala fredsprocessen genom att samordna frågor som rör de palestinska flyktingbarnens välfärd. Det svenska landprogrammet föreslås under budgetåret 1995/96 öka till 180 miljoner kronor. Härutöver förutses fortsatt stöd främst genom UNRWA, men också över andra anslagsposter. Regionala insatser i Asien Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja samarbete i regionen och att framförallt stärka de svenska programländernas möjligheter att delta i detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är Mekongkommittén och Asian Institute of Technology. Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller utnyttjandet av Mekongfloden. I samarbetet deltar Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam. Det svenska stödet har tyngdpunkten på miljöområdet. Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och forskning. Sverige lämnar bidrag främst för stipendiegivning och för att stärka institutets verksamhet på miljöområdet. Sverige ger också bidrag till UNDP och Världsbankens regionala vattenkontor i New Delhi och Jakarta. Under senare år har förutsättningarna för ett utvidgat regionalt samarbete i Sydöstasien förbättrats, vilket gjort det möjligt för Asiatiska utvecklingsbanken att planera ett samarbete mellan Thailand, Kambodja, Myanmar (Burma), Vietnam, Laos och Yunnan-provinsen i södra Kina. Detta samarbete skulle kunna omfatta sektorer såsom transporter, telekommunikation, energi, miljö, kompetensutveckling, handel och investeringar. Sverige planerar ett begränsat stöd för detta samarbete i form av finansiering av konsulttjänster. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett bidrag på 15 miljoner kronor under anslaget C 2. Därutöver finansieras miljörelaterat stöd till Mekongkommittén och Asian Institute of Technology från anslaget C 1 samt från posten för miljöinsatser under delposten C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling. Övriga länder i Asien I den följande texten redovisas riktlinjer och motiveringar för vissa andra större samarbetsländer i Asien. Insatserna i dessa länder finansieras över icke- länderfördelade anslagsposter. Utöver insatserna nedan förutser regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingsinsatser också i bl.a. Irak (katastrofinsatser), Libanon (katastrofinsatser, enskilda organisationer), Malaysia (tekniskt samarbete), Thailand (tekniskt samarbete, enskilda organisationer, miljö, katastrofinsatser). - Afghanistan De inbördes konflikterna i Afghanistan fortgår med oförminskad intensitet. SIDA föreslår oförändrad inriktning och fördelning av biståndet mellan Svenska Afghanistankommittén och olika FN-organ. Regeringen delar SIDA:s bedömning att det politiska läget tills vidare omöjliggör en övergång från katastrofhjälp till mera långsiktiga återuppbyggnadsinsatser. Regeringen förutser ett medelsbehov på 90 miljoner kronor från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. - Filippinerna Det svenska biståndet till Filippinerna inriktas på sociala projekt och på att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Härtill kommer tekniskt samarbete och u-krediter främst för infrastrukturprojekt samt näringslivssamarbete. Den politiska och ekonomiska utvecklingen har stabiliserats under det gångna året. De sociala problemen är dock fortfarande stora. Tekniskt samarbete har ökat kraftigt under senare år, främst inom energi- och miljösektorerna. Under år 1993 har ett eltransmissionsprojekt inletts i samfinansiering med Världsbanken, som innebär ett åtagande om bistånd från BITS om ca 100 miljoner kronor per år under 1994-1997. Det övriga biståndet förmedlas främst genom enskilda svenska organisationer. Insatser för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna bör fortsätta. - Indonesien Den ekonomiska och sociala utvecklingen i Indonesien har varit framgångsrik. Den politiska utvecklingen är mera ojämn. Omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Utvecklingssamarbetet med Indonesien har under många år varit obetydligt. Biståndet har begränsats till en miljöinsats, indonesiskt deltagande i BITS internationella kurser, smärre biståndsprojekt via svenska enskilda organisationer samt insatser för att främja mänskliga rättigheter. Riksdagen beslutade under år 1994 om en viss öppning för tekniskt samarbete med Indonesien. Vad gäller u-krediter kvarstår förbehållet att varje enskilt ärende skall underställas regeringens prövning. Omfattningen av utvecklingsamarbetet med Indonesien är avhängig den politiska utvecklingen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Fortsatt tonvikt bör läggas på insatser till gagn för miljön och för de mänskliga rättigheterna. - Kina I det svenska samarbetet med Kina ingår insatser för att främja ekonomisk tillväxt, social utveckling, skydd av miljön samt demokrati och mänskliga rättigheter. Kina har under femton år av ekonomiska reformer uppnått rekordartad tillväxt. Landet har öppnats för omvärlden. Fattigdomen är dock fortfarande utbredd. Reformeringen av det politiska systemet är långsam. Läget för de mänskliga rättigheterna är dåligt. Miljöproblemen är bland världens svåraste. Det svensk-kinesiska biståndssamarbetet växte fram under 1980-talet. Biståndet består främst av u-krediter, som i huvudsak använts för utbyggnad av landets telekommunikationer. Efter ett stopp för nya biståndsåtaganden som följd av händelserna på Himmelska fridens torg, återupptogs från år 1991 restriktivt samarbete med huvudsaklig inriktning på miljöområdet, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den sociala sektorn. Det svenska telekommunikationsbiståndet har kommit att inriktas mot de fattigaste delarna av Kina. Ett stöd till rättsväsendet i samarbete med UNDP förbereds. Insatser bl.a. via enskilda organisationer inom den sociala sektorn samt för mänskliga rättigheter och demokrati bör särskilt beaktas. För biståndet till Tibet bör, på grund av svårigheten att hitta lämpliga lokalt förankrade kanaler, stöd via internationella enskilda organisationer övervägas. - Nepal Nepal har sedan år 1991 en demokratiskt vald regering. Tillväxten har varit hög under senare år, men landet är ett av världens fattigaste. Den dåligt utvecklade infrastrukturen bedöms vara ett av de största hindren för utveckling. Krediter, främst inom energisektorn, kan komma att aktualiseras. Det svenska biståndet har social inriktning och förmedlas huvudsakligen genom enskilda organisationer. Inom det bredare tekniska samarbetet lämnas stöd till exportfrämjande verksamhet och insatser inom energisektorn. - Pakistan Den pakistanska regeringen har deklarerat att den ämnar fortsätta de ekonomiska reformerna och öka satsningarna på energiförsörjning, infrastruktur och de svårt eftersatta sociala sektorerna. Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt samarbete och u-krediter, stöd till samriskföretag, näringslivsbistånd och humanitära insatser via enskilda organisationer. C 2.3 Latinamerika Regeringen föreslår en anslagspost på 750 miljoner kronor för utvecklingssamarbete med Latinamerika. För Centralamerika och Karibien föreslås 390 miljoner kronor, för Nicaragua 180 miljoner kronor och för Sydamerika 180 miljoner kronor. Centralamerika och Karibien I Centralamerika vill Sverige bidra till att undanröja hinder för fred, demokrati, social utjämning och ekonomisk tillväxt. Detta sker bäst genom ett långsiktigt och processinriktat biståndssamarbete. Arbetsformerna skall stärka givarsamordning, FN:s centrala roll i fredsprocessen och det civila samhällets roll i demokratiseringsprocessen. Insatser som omfattas av fredsavtal och framförhandlade samförståndslösningar ger en god grund för ett stabilt och väl utformat bistånd. Riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993. Fred har uppnåtts i Nicaragua och El Salvador. I Guatemala finns förhoppningar om ett fredsavtal inom en snar framtid. I formell mening styrs nu samtliga länder i Centralamerika av demokratiskt valda regeringar. Svåra sociala förhållanden, svaga eller obefintliga rättsväsenden, outvecklade kreditsystem, korruption och ökande narkotikahandel hämmar dock såväl den ekonomiska som demokratiska utvecklingen. Centralamerikas akuta fattigdomsproblem och dess ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelning kvarstår. Problemen är intimt relaterade till den politiska situationen i regionen, med stora befolkningsgrupper som i praktiken saknar politiskt inflytande. Sammantaget befinner sig Centralamerika alltjämt i ett osäkert och sårbart läge. Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande integration och samarbete på en rad områden. Länderna är små och utvecklingen i enskilda länder påverkar påtagligt grannländerna. Det av Sverige sedan många år anammade regionala synsättet på de bilaterala insatserna i regionen blir alltmer relevant. Utbyggnaden av regionala institutioner och ökat samråd är liksom utvecklingen av handelsutbytet inom regionen positiva inslag i den regionala integrationen. Utvecklingen på MR-området varierar mellan länderna och kräver fortsatt internationell uppmärksamhet. Länderna i Centralamerika är för närvarande inte utsatta för externa militära hot. I fredsprocessens spår pågår nedrustning och avmilitarisering. Som första region har Centralamerika utarbetat en uppföljningsplan efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992. Samtliga länder i Centralamerika har skrivit på klimatkonventionen. Alla länder, utom Panama, har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald. Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom och förtryck. De har ofta hela ansvaret för barn och familjeförsörjning. Framsteg kräver fred men också sociala satsningar och sysselsättningsintensiva satsningar inom näringslivet. Fredligare och mer öppna samhällen är också en förutsättning för kvinnors integrering på lika villkor och för ändrade attityder. Det svenska samarbetet med Centralamerika berör samtliga länder i regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetsprogram. Ett stort antal svenska enskilda organisationer är aktiva. Regeringen förutser en fortsatt koncentration på freds- och demokratiseringsprocesserna, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till det ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika. De regionala perspektiven på samarbetet med Centralamerika bör markeras genom att de medel, som avsatts för Centralamerika under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter överförs till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralamerika. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, särskilda miljöinsatser liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som arbetar i Centralamerika. - El Salvador och Guatemala I El Salvador utgjorde de allmänna valen i mars 1994 en viktig milstolpe i freds- och demokratiseringsprocessen. Det finns anledning att hysa förhoppningar om en varaktig, civil och demokratisk process, vilket dock förutsätter betydande insatser för att omdana ekonomin, reformera armén, poliskåren, rättsväsendet och för att inlemma de tidigare väpnade kontrahenterna i det civila samhället. Betydande insatser krävs alltjämt för att förbättra situationen för återvändande flyktingar och internflyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av avgörande betydelse. Även i Guatemala har Sverige under ett drygt decennium varit mycket verksamt med såväl humanitära som fredsfrämjande insatser. Där görs betydande framsteg i fredsprocessen och förhoppningar finns om ett fredsavtal inom en nära framtid. En FN-mission, Minugua, har redan inrättats för att i ett första skede övervaka de mänskliga rättigheterna. I missionen ingår svensk personal. Om ett fredsavtal kommer till stånd finns anledning för Sverige att höja ambitionsnivån för att skapa trovärdighet och stadga i den komplicerade fredsprocess som då ska ta vid. I Guatemala, liksom i södra Mexico och Belize, finns stora skaror av flyktingar och internflyktingar, vars situation kräver fortsatt internationell uppmärksamhet i linje med principerna, som utvecklades mellan 1988 och 1994 inom ramen för det s.k. CIREFCA-programmet. Såväl i El Salvador som i Guatemala kommer FN liksom de enskilda organisationerna att spela en viktig och avgörande roll i biståndssamarbetet. Sverige verkar aktivt för en effektiv samordning av FN:s insatser i dessa länder. - Costa Rica Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt ekonomiska reformer, vilka dock i ett inledande skede har mindre gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Sverige genomför större insatser på energi-, bostads- och naturresursområdena. Regeringen förutsätter att det relativt omfattande tekniska samarbetet utvecklas ytterligare. Insatser för att bygga upp och förstärka forskningskapacitet har hög relevans liksom näringslivsutvecklande insatser. - Karibien Sveriges biståndsåtaganden i Karibien är begränsade och omfattar främst tekniskt samarbete med Jamaica och Dominikanska Republiken samt en regional miljöinsats. Beredskap bör finnas för stöd till de demokratiska reformprocesserna i Haiti och Kuba. Personer från regionen bör inbjudas att delta i den internationella kursverksamheten. I övrigt bör beredskap finnas för katastrofbistånd, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom de enskilda organisationer som arbetar i Karibien. Nicaragua Viktiga framsteg har gjorts för att nå politiskt samförstånd kring centrala frågor. Landet befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger långt under grannländernas. Den prekära politiska och ekonomiska situationen i Nicaragua utgör ett hot mot stabiliteten i regionen som helhet. Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju länderna i regionen blir det allt mer konstlat att göra en skarp gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Det är därför naturligt att bedöma förutsättningarna för bistånd även till Nicaragua i ett regionalt sammanhang. Sverige har finansierat projektering av ett kraftverksbygge. Frågan om eventuell svensk delfinansiering av kraftverket bereds för närvarande av SIDA. Landprogrammet omfattar naturbruk, miljö och markvård, hälsovård, befolkningsfrågor, vatten och sanitet, försoning, demokratisering och insatser på människorättsområdet, flyktinginsatser, bostadsbyggande samt institutionell uppbyggnad inom finanssektorn. Därtill kommer forskningsstöd. Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av biståndet till Nicaragua, spelar en viktig roll för att komma till rätta med landets skuldsituation. En landstrategi för Nicaragua kommer att fastställas under år 1995. Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts till landprogrammet. Sydamerika Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är att ge stöd till demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till att stödja demokratiska regeringars reformpolitik, nydanande utvecklingspolitik och framsynta miljöpolitik. Inom Sydamerika prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs betydande tekniskt samarbete med Ecuador, Colombia och Chile. Sverige lämnar ett ansenligt stöd inom regionen till främjande av barns rättigheter med gatubarn som särskild målgrupp. Det tekniska samarbetet med Ecuador bör fortsätta. Den tidigare aviserade ambitionshöjningen avseende biståndet till Paraguay bör av resursskäl ej genomföras. Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet. Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program. Medel, som tidigare avsatts för Sydamerika under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd bör överföras till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, miljöinsatser, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som arbetar i Sydamerika. Utöver de nedan redovisade förutser regeringen utvecklingssamarbete bl.a. även med Honduras, Mexico, Argentina, Brasilien, Colombia och Peru, i huvudsak via enskilda organisationer och FN-organ. Det svenska stödet avser i främst insatser för demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter och gatubarn. - Bolivia Bolivias nya ledning, som tillträdde i juni 1993, förväntas fortsätta den utvecklingspolitik, som inneburit en rad strukturreformer i riktning mot marknadsekonomi. Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs enligt riktlinjer fastställda av regeringen i februari 1993. Biståndets inriktning och omfattning är avhängiga fortsatt åtagande från Bolivias regering att fullfölja reformpolitiken samt att befästa demokratin. Utvecklingssamarbetet syftar till att stärka den sociala infrastrukturen och skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till icke-statliga organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet skall så långt möjligt ha karaktären av programstöd till regeringens sociala reformer och investeringar. Biståndet bör samordnas med andra givare och koncentreras ytterligare. Beredskap bör finnas att i begränsad omfattning lämna betalningsbalansstöd. Det tekniska samarbetet syftar till att främja ekonomisk utveckling och omstrukturering av ekonomin genom insatser inom infrastruktur, gruvdrift och miljö. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet kan krediter komma att aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga infrastrukturprojekt som stöds av Världsbanken eller IDB. Ett avtal har ingåtts med landets industriförbund och stöd ges till ett sekretariat för investeringsfrämjande verksamhet. - Chile Utvecklingssamarbetet med Chile har främst inriktats på att ge stöd åt övergången till demokrati. Biståndet övergick med 1993 års utgång till tekniskt samarbete enligt de riktlinjer som regeringen fastställde den 2 maj 1991, inklusive fortsatt stöd till chilenska program för att stärka kvinnans ställning. C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning Biståndet under denna anslagspost har som mål att främja utvecklingen av demokratiskt samhällsskick och ökad respekt för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Under budgetåret 1993/94 har bistånd utgått till ca 570 insatser fördelade på demokratisk samhällsutveckling, uppbyggnad av rättsstaten och kamp mot förtryck. Biståndet till stöd för demokratisk samhällsutveckling svarar för över 40% av insatserna. Huvuddelen går till Afrika, främst Sydafrika. Biståndet till uppbyggnad av rättsstaten har främst riktats till Latinamerika. En viktig del har varit folkbildning, lagskydd och insatser som särskilt avser kvinnor, barn och minoriteter. Stöd till kampen mot förtryck sker dels där kränkningar av mänskliga rättigheter utförs eller medvetet tolereras av landets regering, dels där ett lands regering vill förbättra respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna. Genomförandet av insatser för demokrati och mänskliga rättigheter sker med hjälp av ett stort antal samarbetsorganisationer. Svenska enskilda organisationer spelar en mycket stor roll. Under budgetåret 1995/96 föreslås biståndet till Centralamerika och Sydamerika, Sydafrika och Västbanken/Gaza överföras till land- och regionprogram. Under 1994/95 uppgår denna del av stödet till 115, 220 respektive 54 miljoner kronor, totalt 389 miljoner kronor. I förhållande till föregående år innebär således förslaget nedan en minskning med 21 miljoner. Biståndet föreslås i huvudsak behålla ovan beskrivna inriktning och former under budgetåret 1995/96. De ändrade förutsättningarna i många länder leder till att en ökande andel av insatserna i framtiden bör göras inom den offentliga sektorn i syfte att t.ex. stärka rättsväsendet. En större koncentration av biståndet till vissa huvudområden bör eftersträvas. Den nya biståndsmyndigheten skall i samarbete med biståndsambassaderna i Afrika, Asien och Latinamerika under budgetåret 1995/96 ta fram en handlingsplan för hur demokratisk samhällsutveckling och respekt för mänskliga rättigheter bör stödjas. Ökad vikt skall ges till insatser för barn och kvinnor. Stöd till partier i u-länder och Central- och Östeuropa genom partianknytna organisationer i Sverige kommer att införas, enligt ovan under avsnittet Utredningar m.m. redovisade förslag. Utrymme bör också reserveras inom anslagsposten för stöd till det internationella institutet för demokrati och val. Inom ramen för anslagsposten bör särskild prioritet att ges till insatser som förebygger konflikter samt främjar fred och försoning. Vissa insatser för konfliktlösning och försoning har överförts från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Stöd kommer bl.a. att kunna ges till insatser som skyddar medborgare mot förföljelse, till observatörer, upprättande av krigstribunaler, medlingsinsatser och preventiv diplomati. Särskild vikt kommer att läggas vid insatser som har goda förutsättningar att bidra till försoning mellan etniska grupper, t.ex. olika former av nätverksbyggande och mötesverksamhet. Fortsatt stöd förutses till det forna Jugoslavien för insatser som avser demokratisk utveckling, försoning och respekt för mänskliga rättigheter. Möjligheten till humanitära insatser till Östtimor bör särskilt beaktas. Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår regeringen att 277,5 miljoner kronor avsätts för insatser under anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning. C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling Under denna anslagspost redovisas verksamheter som hittills finansierats från skilda sakanslag för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp. Anslagsposterna har sammanförts eftersom verksamheterna formellt och innehållsmässigt har betydande likheter. Inte minst är arbetssättet likartat. Det rör sig om projekt som syftar till att bygga upp kunskaper, institutioner, kapacitet i u-länder, ofta genom samarbete med organisationer och institutioner i Sverige. SAREC:s forskningsstöd intar i många avseenden en särställning. Men som flera utredningar har visat ingår även i forskningsstödet insatser som liknar det tekniska samarbetet. De tidigare anslagen redovisas nedan åtskilt. Det finns dock en betydande överlappning mellan dem. Den framtida utformningen av verksamheterna inom den nya myndigheten bör ta tillvara synergieffekter, vilket kan leda till en annorlunda uppdelning. Strävan bör därtill vara att så långt lämpligt integrera verksamheterna i landprogrammen, i linje med regeringens allmänna strävan att förstärka dessas ställning. Regeringen avser att ge myndigheten närmare anvisningar därom. Regeringen föreslår för anslagsposten 2 002,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, fördelat enligt följande. Tekniskt samarbete och internationella kurser Under budgetåret 1993/94 gjordes utfästelser om stöd inom ramen för det tekniska samarbetet till 147 insatser om sammanlagt 294 miljoner kronor till 34 länder. 63 olika svenska företag är parter i samarbetet. 67 internationella kurser har genomförts med sammanlagt 1699 deltagare från 102 länder. Under den senaste fyraårsperioden har 13 nya kurser introducerats i programmet. 10 av dessa avser områdena miljö eller demokrati. Efterfrågan på internationella kurser har ökat starkt under senare år. Under budgetåret 1993/94 utbetalades 247 miljoner kronor för det tekniska samarbetet och 108 miljoner kronor för den internationella kursverksamheten. BITS föreslår att 675 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete inklusive internationella kurser. På årsbasis innebär förslaget en ökning med 115 miljoner kronor jämfört med anslaget under innevarande budgetår och med 95 miljoner kronor jämfört med utbetalningarna under budgetåret 1993/94. Den föreslagna höjningen motiveras med att efterfrågan på tekniskt samarbete ökat mycket kraftigt som en följd av att antalet samarbetsländer blivit fler och att genomsnittsstorleken på projekten ökat. En stor del av tillgängliga medel för budgetåret 1994/95 är intecknade av projekt under beredning. BITS räknar med att den utgående reservationen den 30 juni 1995 kommer att vara liten. Det tekniska samarbetet är ett viktigt instrument för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. BITS resultatredovisning visar att uppställda målsättningar i flertalet fall har infriats. BITS har under budgetåret 1993/94 utvärderat ett tjugotal insatser. Bl.a. har en genomgång gjorts av resultatet av 10 års samarbete med Uruguay, vilken visar att praktiskt taget samtliga 32 insatser genomförts på ett tillfredställande sätt. Projektmålen har uppfyllts i samtliga avslutade insatser och långsiktiga utvecklingseffekter har noterats i hälften av fallen. I fem fall har de förväntade utvecklingseffekterna uteblivit medan en effektbedömning i övriga fall ej varit möjlig på grund av att insatsernas avslutande legat alltför nära i tiden. Insatser som kombinerat tekniskt samarbete med deltagande i internationella kurser har visat störst måluppfyllelse. Resultaten av de internationella kurserna utvärderas genom enkäter till kursdeltagarna vid kursavslutningen. Långsiktiga effekter mäts genom enkäter till kursdeltagare och deras arbetsledare några år efter kursavslutningen. Båda typerna av enkätundersökningar visar på mycket hög grad av måluppfyllelse. Regeringen föreslår att 562,5 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete och internationella kurser för budgetåret 1995/96. Vidare föreslår regeringen att den nya myndigheten bemyndigas att utfästa tre gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete och internationella kurser. Näringslivssamarbete Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1995/96 - 1998. SwedeCorps verksamhet skall bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för näringslivsutveckling i samarbetsländerna. SwedeCorp skall inom sitt samarbetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Verksamheten är indelad i tre grenar; kompetensutveckling, affärsutveckling och kapitalförsörjning. Den huvudsakliga målgruppen är små- och medelstora företag samt institutioner som främjar deras intressen. Verksamheten omfattar insatser i ett 40-tal länder. Fördjupat samarbete pågår med 14 u-länder samt Estland, Lettland, Litauen och det ryska närområdet. Huvuddelen av SwedeCorps verksamhet består av väl avgränsade projekt. Därtill kommer de generella tjänster som erbjuds inom området marknadsinformation och marknadsintroduktion. SwedeCorp strävar efter en så låg subventionsnivå som möjligt för att undvika konkurrenssnedvridande effekter och långsiktigt biståndsberoende. Insatserna är förhållandevis personalintensiva. - Resultatanalys Verksamheten inom näringslivsbiståndet befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede, varför det är svårt att göra någon helhetsbedömning av dess utvecklingseffekter. SwedeCorp arbetar på att utveckla en modell, baserad på det s.k. Logical Framework-konceptet, för mål- och resultatanalys på projektnivå. Kompetensutveckling är den volymmässigt största av SwedeCorp:s verksamhetsgrenar. Flertalet projekt inom verksamhetsområdet har påbörjats under 1993-94. För dessa är det ännu för tidigt att analysera resultat och effekter. De effektbedömningar som hittills kunnat göras avser huvudsakligen insatser för företagsutvecklingen i vissa länder i Afrika. Utvärderingar har också gjorts av utbildningsstödet till tre av Swedfunds samriskföretag i Afrika, vilket har visat sig ha en positiv inverkan på företagens utveckling. Insatser inom området affärsutveckling utvärderas löpande. Resultaten är i huvudsak positiva inom såväl marknadsinformation som marknadsintroduktion. Kapitalförsörjning genom oberoende finansieringsinstitut är en ny verksamhetsgren som utvecklats i samverkan med Swedfund International AB. SwedeCorp arbetar utifrån ett företagsnära perspektiv "nedifrån och upp", vilket innebär ett nära och direkt samarbete med målgruppen på mikronivå. SwedeCorps erfarenheter har visat att ett meningsfullt samarbete på mikronivån förutsätter en fungerande "miljö" för näringslivsutveckling på såväl mellan- som makronivån. I fattigare länder, där de institutionella och makroekonomiska förhållandena lägger hinder i vägen för en utveckling av näringslivet, bör därför biståndet i större utsträckning omfatta den institutionella nivån samt även inkludera förvaltningsuppbyggnad och strukturanpassning. Tyngdpunkten i verksamheten bör i dessa länder ligga på kompetensutveckling, för näringslivets aktörer såväl som för offentliga institutioner som styr förutsättningarna för näringslivet, kompletterat med stöd till utveckling av kapitalförsörjningssystemen. I mer utvecklade länder bör arbetet inriktas på att skapa ömsesidiga affärsförbindelser. De huvudsakliga verksamheterna i dessa länder blir affärsutveckling och kapitalförsörjning. SwedeCorp förordar att regeringen fastställer den föreslagna verksamhetsindelningen och inriktningen på det svenska näringslivsbiståndet. De föreslagna verksamhetsmålen är: - förbättra kompetensen i näringslivet; - främja bra affärer och uthålliga affärsallianser; - underlätta företagens kapitalförsörjning. För budgetåret 1995/96 föreslår SwedeCorp att 236,5 miljoner kronor anvisas för näringslivssamarbete med u-länder. Vidare begärs bemyndiganden att göra åtaganden som tillsammans med tidigare utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställts till förfogande. SwedeCorp föreslår även att garantiramen utöver marknadsföringsåtgärder skall omfatta också garantier inom kapitalförsörjningsprogrammet. Ramen bör därför höjas från 12 miljoner kronor till 30 miljoner kronor. - Resultatbedömning I enlighet med SwedeCorps slutsatser bör landstrategiarbetet vara den centrala processen för helhetsanalysen av mottagarlandets utvecklingsnivå och behov. SwedeCorps resultatanalys visar på behovet av stor flexibilitet i arbetssätt och metodval för att näringslivsbiståndet skall kunna anpassas till skilda förutsättningar i mottagarländerna. Analysen pekar också på vikten av ett gynnsamt inhemskt näringslivsklimat för att insatser på mikronivån skall lyckas. En viktig uppgift för det svenska biståndet på näringslivsområdet inom ramen för den nya myndigheten är således att bidra till att villkoren för inhemsk resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Den nya organisationen av biståndsadministrationen kommer att underlätta en helhetssyn på näringslivssamarbetet, där insatser på mikronivån kan kompletteras med institutions- och förvaltningsstöd. - Slutsatser Regeringen tillstyrker SwedeCorps förslag till verksamhetsindelning och inriktning på näringslivsbiståndet. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 172,5 miljoner kronor. Den nya myndigheten bör vidare bemyndigas att göra utfästelser som motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Garantiramen bör inkludera även garantier inom kreditförsörjningsprogrammet och utökas till 30 miljoner kronor. Särskilda miljöinsatser Insatserna koncentreras till tre områden: kapacitetsutveckling i mottagarländerna, uthålligt utnyttjande av naturresurser samt integration av miljöaspekter i biståndsinsatser med annan huvudsaklig inriktning. Inom dessa huvudområden fokuseras insatserna på tolv program som rör bl.a. miljöplanering, miljölagstiftning, miljöekonomi, vattenresurser, jordbruk och markvård, biologisk mångfald m.m. Utveckling av den svenska resursbasen ingår som ett viktigt led. Många av de högt prioriterade insatserna är under uppbyggnad. Det gäller särskilt kapacitetsutveckling i bred bemärkelse, bl.a. miljöekonomi, institutionsutveckling och insatser inriktade på vissa ämnesområden som t.ex. vattenresurser och uthålligt jordbruk. Utvecklingen av verksamheten skall ses mot bakgrund av den nyligen överlämnade arbetsgruppsrapporten om det svenska biståndet efter UNCED. Regeringen föreslår 307,5 miljoner kronor för Särskilda miljöinsatser under budgetåret 1995/96. Forskningssamarbete De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-ländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från anslagsposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u-länder, internationella forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u- landsrelaterade problem samt stöd till u-landsforskning i Sverige. SAREC föreslår i sin enkla anslagsframställning att 721 miljoner kronor anvisas för forskningssamarbete under budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis motsvarar detta en ökning med 40 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet bidrar SAREC huvudsakligen till uppbyggnaden av forskningskapacitet i samarbetslandet. Som ett komplement till de bilaterala programmen stöds resultatinriktad forskning som ej getts tillräckligt utrymme inom landprogrammen. Inom ramen för regionala program stöds såväl kapacitetsutveckling som resultatinriktad forskning där uppbyggnaden av regionala nätverk är av stor betydelse för länder som saknar en nationell bas för att genomföra forskning i egen regi. SAREC:s stöd till internationella program domineras av det internationella jordbruksforskningsprogrammet (CGIAR) och forskning inom hälsoområdet (WHO). Målsättningen med dessa insatser är att producera forskningsresultat inom för u- länderna centrala områden. Stödet till svensk forskning har som målsättning att utveckla relevant forskningskapacitet vid svenska universitet. SAREC genomförde under 1993/94 ett flertal utvärderingar och studier av olika insatser. Bl.a. har på regeringens uppdrag stödet till svensk u-landsforskning utvärderats. I syfte att förbättra kvaliteten i resultatredovisningen har SAREC under året utvecklat en metod för att bättre kunna mäta och följa upp resultat inom forskningbiståndet. Regeringen föreslår att den nya myndigheten ges till uppgift att stärka u- ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för den svenska biståndspolitiken. Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Detta bör ske genom stöd till forskningssamarbete med u-länder, forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram och särskilda forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem. Under föregående budgetår har SAREC påbörjat ett arbete med att dels rationalisera och koncentrera verksamheten. De åtgärder som vidtagits är bl.a. följande: - minskning av antalet samarbetsländer, - minskning av antalet delinsatser främst inom de bilaterala programmen, - strävan att fasa in särskilda program/insatser i de bilaterala programmen, - synnerligen restriktiv hållning till helt nya insatser och en kritisk prövning av alla insatser som skall förlängas. I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96, föreslår SAREC, förutom viss volymökning för hela sakverksamheten, ökat stöd till den svenska u- landsforskningen. Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Regeringen ställer sig bakom den allmänna inriktning av forskningssamarbetet som SAREC anger och föreslår att den nya myndigheten ges i uppgift att stärka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för det svenska utvecklingssamarbetet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt forsningsinsatser med inriktning på ekonomisk utveckling, demkratiska samhällsskick, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, miljö, naturresursutnyttjande och naturhushållning. Inom myndigheten bör ett särskilt beslutsorgan inom vissa ramar ges beslutsrätt vad gäller forskningsbiståndet. Regeringen betonar vikten av fortsatt stöd till svensk u-landsforskning. Stödet till svensk u-landsforskning är betydelsefull dels för att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i det europeiska forskningssamarbetet inom detta område, dels för att kunna bredda den svenska resursbasen för utvecklingssamarbetet med u-länder. Regeringen föreslår 600 miljoner kronor för forskningssamarbetet under budgetåret 1995/96. Särskilda program Insatserna inom Särskilda program skall bidra till att öka effektiviteten i det svenska utvecklingssamarbetet. Utveckling av långsiktiga strategier och nya metoder inom särskilt viktiga områden, kompetensutveckling i u-ländernas institutioner och analyser av genomförda biståndsinsatser är viktiga inslag. Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom följande tre huvudområden. Huvuddelen bör utgöras av s.k. Ämnesinriktad verksamhet. Denna bör huvudsakligen bestå av insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede och där de enskilda insatserna är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i ett långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete med enskilda u-länder. Under budgetår 1994/95 prioriteras insatser med inriktning på energi-, hälsovårds- och befolkningsområdena, genderaspekter, handikappades situation samt kultur och massmedia. Denna inriktning bör enligt regeringen bibehållas. Den andra delen bör avse Försöksverksamhet och metodutveckling. Dess syfte är att identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och tekniker inom olika sektorer. Det tredje verksamhetsområdet bör utgöras av Insatsförberedelser och resultatvärdering. Här genomförs analyser och utvärderingar av effekter och prestationer inom utvecklingssamarbetet. Resultat och överväganden används i stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten. Det är viktigt att erfarenheterna tas till vara i de bilaterala programmen, av andra u- länder, internationella organisationer, enskilda organisationer och andra organ. I görligaste mån bör svenska resurser utnyttjas. Regeringen föreslår 360 miljoner kronor för särskilda program under budgetåret 1995/96. C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m. Katastrofbiståndet utgår främst för insatser i ett 15-tal s.k. komplexa katastrofer, varav flertalet är följden av inbördeskrig. F.d. Jugoslavien, Moçambique, Angola, Rwanda, Somalia, Sudan, Irak, Afghanistan är exempel på länder som har varit eller är drabbade av inbördeskrig och som erhåller betydande katastrofhjälp. I de komplexa katastroferna samverkar ofta rena katastrofinsatser med t.ex. insatser för att främja efterlevnaden av mänskliga rättigheter, försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera fall militära insatser. Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas av interna konflikter och göra vad som är möjligt för att undvika att konflikten bryter ut. Sverige kommer i internationella fora att verka för att FN förbättrar sina möjligheter att tidigt identifiera uppkommande konflikter och - ännu viktigare - även inleda förebyggande åtgärder. Även när det gäller naturkatastrofer bör betydligt mer förebyggande åtgärder vidtas. Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår inom FN för att förbättra samordningen mellan katastrofhjälpen och de politiska och de militära insatserna i dessa komplexa katastrofer. Regeringen avser också att fortsatt stödja Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till uppgift att inom FN koordinera de olika FN-organens katastrofhjälp. Under budgetåret 1993/94 och innevarande budgetår har vissa försonings- och demokratiinsatser i Somalia och Sudan finansierats över anslagsposten. För budgetåret 1995/96 föreslås sådana insatser finansieras över anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning. Ett nätverk för svenska katastrofhjälpsorganisationer har nyligen bildats, bl.a. med syftet att kunna erbjuda FN-organ svensk personal, antingen enstaka personer eller grupper. Regeringen kommer att stödja nätverket och verka för att fler svenskar deltar i det internationella katastrofhjälpsarbetet på olika nivåer. Regeringen har gett SIDA i uppdrag att lägga fram förslag om hur ett system för lagring av internationellt efterfrågade katastrofvaror bäst kan organiseras. Katastrofhjälpen bör även fortsättningsvis prioritera röjning av landminor. Det svenska katastrof- och flyktingbiståndet i f.d. Jugoslavien uppgår sedan krisens början till närmare 900 miljoner kronor. De humanitära behoven måste även framdeles finansieras parallellt med att vissa långsiktiga insatser av återuppbyggnadskaraktär sätts igång. Sådana kan redan göras i den muslimsk- kroatiska federationen i Bosnien-Hercegovina. Sverige kommer att delta i FN:s återuppbyggnadsplan för Sarajevo och EU:s administration av Mostar, men insatser i centrala Bosnien och i Tuzlaregionen prioriteras. Bistånd planeras till t.ex. bostäder, vatten, energi, telekommunikationer och hälsovård. Projekt som underlättar för bosniska flyktingar i Sverige att återvända kommer att särskilt beaktas. Katastrofbiståndet beräknas efter hand fasas ut till förmån för insatser för återuppbyggnad i takt med fredsprocessen. Förutom katastrofbistånd till Makedonien har Sverige under år 1994 bidragit med 15 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. En viss beredskap bör finnas för tekniskt samarbete och multilaterala insatser. Katastofbistånd har under de senaste åren förmedlats till Albanien. Under budgetåret 1993/94 utbetalades 10 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. BITS finansierar några projekt i Albanien. En beredskap för fortsatta insatser bör finnas. Insatser för mänskliga rättigheter, försoning och demokrati planeras för hela f.d. Jugoslavien. Här ingår bl.a. stöd till massmedia, lokala fredsinitiativ, organisationer för mänskliga rättigheter m.m. Huvuddelen av stödet sker genom svenska organisationer, som verkar i området. Insatserna bör finansieras över anslagsposten Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning. Regeringen avserverka för ökade möjligheter till återvandring för flyktingar, i kontakter med UNHCR och andra internationella organisationer. Återvandringsprogram bör även avse internflyktingar. Stor vikt bör läggas på att katastrofbiståndet stöder återvandring i kombination med insatser för återuppbyggnad. Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att bidra till EG- kommissionens omfattande katastrofbistånd, som kanaliseras genom European Commission's Humanitarian Office (ECHO). Regeringen föreslår en medelsram på 1 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Katastrofinsatser i Angola och Moçambique föreslås finansierade i huvudsak genom landprogrammen för dessa länder. Insatser i Västbanken/Gaza samt Kambodja finansieras framgent över de anslagsposter som upprättas för dessa länder. C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer Över denna anslagspost finansieras mer än 600 utvecklings- och informationsprojekt samt cirka 675 volontärer. Mer än 300 enskilda organisationer får statligt stöd till utvecklingssamarbete. Övergripande mål är att höja de fattigas levnadsnivå samt bidra till ett mer folkligt deltagande i samhällsbyggandet i u-länderna. Ett annat mål är att ge stöd för att bygga upp nationella institutioner och inhemsk kompetens. Av stor betydelse är att utvecklingssamarbetet via folkrörelser och andra enskilda organisationer bidrar till att öka förståelsen och stödet för utvecklingsfrågor bland allmänheten i Sverige. Bidragsgivningen till folkrörelser och andra enskilda organisationer har övergått från projektstöd till i huvudsak ramavtal med 14 organisationer. SIDA har idag ramavtal med följande organisationer: Afrikagrupperna, Diakonia, LO/TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Internationella Centrum, Pingstmissionens U- landshjälp, Rädda Barnen, Handikapporganisationernas Biståndsstiftelse (SHIA), Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission, Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd, SCC/Utan gränser, Svenska Röda Korset, Svensk Volontärsamverkan/SVS, Utbildning för biståndsverksamhet/UBV samt Föreningen Bistånd och Information genom Frivilliga Organisationer (BIFO). Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer 924,8 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Den ointecknade reservationen ökade från ca 31 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till ca 39 mkr budgetåret 1993/94. Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter cirka 1,9 miljarder kronor till enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser, samt insatser för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta motsvarar närmare 25 % av det totala bilaterala biståndet. Projekten är av mycket varierande art och spänner över ett brett fält från mycket små och konkreta insatser på bynivå till stöd för demokratiutveckling och fredsprocesser. Utvecklingssamarbetet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer bygger i hög grad på idealitet och frivilligt arbete. En viktig förutsättning för detta är fortsatt krav på egeninsats, som är ett mått på organisationernas vilja och förmåga till engagemang och en garanti för deras självständiga ställning i förhållande till statsmakterna. Många organisationer både eftersträvar och bidrar med en väsentligt högre egeninsats än minimikravet på 20 %. Flera organisationer har dock svårigheter att med egna medel finansiera denna egeninsats. Organisationernas kapacitet påverkas även av det avsevärda bistånd från främst katastrof- och demokratianslagen som genomförs av enskilda organisationer och som inte normalt kräver egeninsats. Sådana medel beräknas för budgetåret 1993/94 ha uppgått till ca 980 miljoner kronor utöver folkrörelseanslaget. Partier och partianknytna organisationer i Sverige bör ges möjlighet att erhålla bidrag för insatser i u-länder på samma villkor som andra svenska folkrörelser och enskilda organisationer. Biståndet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer är arbetsintensivt och kvalitetsinriktat, eftersom det bl.a. syftar till att bygga upp och förstärka lokala organisationer och institutioner. En alltför snabb volymutveckling tenderar till att stimulera till en ökad andel kapitalintensiva projekt, t.ex. byggnation, till förfång till det mer kvalitetsinriktade organisationsarbetet. Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom svenskt utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Volontärarbetet inriktas allt mera på insatser för demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn pågår i syfte att skapa mera flexibla och ändamålsenliga bidragsregler för att volontärer med fälterfarenhet skall kunna nyttiggöras för korttidsinsatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser. Regeringen vill i detta sammanhang också understryka ungdomars särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör demokrati, miljö, överlevnad och utveckling. Det är angeläget att engagera ungdomar både som mottagare och förmedlare av bistånd. Svenska ungdomsorganisationer kan medverka i utvecklingssamarbetet genom t.ex. utbyten, seminarier, kampanjer tillsammans med organisationer i u-länder. Insatser kan avse bl.a. hälsovård, utbildning, demokrati och mänskliga rättigheter. Ungdomsorganisationer har dock ofta svårigheter att nå upp till den normala egeninsatsen på 20 %. Utan att ge avkall på kvaliteten, bör därför biståndsmyndigheten kunna medge en lägre egeninsats för ungdomsorganisationer. Ungdomsutbytesprogrammet World Youth of Sweden (WYS), vilket administreras av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte (SIU), har pågått i form av en försöksverksamhet under två år. Försöket avslutas under våren 1995. Den hittillsvarande verksamheten har utvärderats under hösten 1994 och därvid befunnits ha en hög grad av måluppfyllelse. De planerade utbytena med Costa Rica och Thailand genomförs enligt plan, vilket innebär att sammanlagt 70 svenska och lika många u-landsungdomar hittills deltagit i programmet. För den tvååriga försöksverksamheten har regeringen sammanlagt anslagit knappt 8 miljoner kronor. SIU har i sin anslagsframställning för verksamhetsåret 1995/96 beräknat de sammanlagda kostnaderna för tio-elva utbytesgrupper till ca 12,3 miljoner kronor. För denna verksamhet begär SIU ett bidrag om 11 437 000 kr. Regeringen ser positivt på denna verksamhet och anser att det bör fortsätta. Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att bedöma bidragagets storlek och ingå avtal med SIU om detta. Stödet till utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda organisationer har ökat kraftigt under flera år. Organisationernas kompetens är väl dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök, seminarier och andra former av systematisk uppföljning. Överlag bedöms insatserna uppvisa goda resultat. Många människor i Sverige engageras genom de enskilda organisationerna aktivt i utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små insatser, bedöms de enskilda organisationerna ha god förmåga att nå de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Genom verksamhetens uppläggning stöds också framväxten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas. Även om huvuddelen av utvecklingssamarbetet sker inom de sociala sektorerna, så kan nya insatser skönjas av opinionsbildande karaktär, för kompetens-och organisationsutveckling samt för speciellt utsatta grupper. Hit hör insatser som berör barnens situation i tredje världen, aktiviteter som är nära länkade till insatser för att hävda barnens mänskliga rättigheter. Under anslaget skall framdeles även finansieras stöd till enskilda organisationer som tidigare utbetalades under anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m., delposten övriga insatser. Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras genom ett samarbetsavtal mellan UNICEF och de nationella kommittéerna. Normalavtalet förutsätter att den nationella kommittén utgörs av en från staten fristående enskild organisation. Svenska UNICEF-kommittén kommer, som aviserades i förra årets proposition och mot bakgrund av bl.a. det nämnda avtalet, att under innevarande budgetår få en förändrad associationsform. Arbetet med detta pågår. UNICEF:s starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete breddats. Kommittén har påbörjat uppbyggnaden av ett nätverk av lokala verksamhetsgrupper för att ge stöd och informera om UNICEF:s verksamhet och främja insamlingsverksamheten. Budgetåret 1993/94 redovisade Stiftelsen svenska UNICEF- kommittén ett bidrag till UNICEF om 12,8 miljoner kronor (1992/93 16,8 mkr). För att säkerställa en bas och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak de administrativa kostnaderna. Mot bakgrund av den förändrade associationsform som förestår kan anslagsbehovet ännu ej beräknas. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga. Under denna anslagspost förutses även finansiering av bidrag till Svenska FN- förbundet samt svenska UNIFEM-kommittén Botilda för ändamål som informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet och för förberedelsearbetet inför FN-konferenser. Sverige är sedan år 1990 anslutet till Europarådets Nord-sydcenter. 1994 års bidrag till centret uppgick till ca 500 000 kronor. Med Sveriges inträde i EU öppnas möjligheter att erhålla stöd från EU:s biståndsbudget. EU:s krav på egeninsats är normalt 50 % men reglerna tillåter att upp till 35 procentenheter av denna finansieras av annan givare. Regeringen ser det som angeläget att svenska organisationer tar tillvara möjligheterna till finansiering av insatser genom EU. Den nya myndigheten kommer att ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur sådana insatser skall samordnas. Regeringen föreslår en medelsram på 1 275 miljoner kronor för anslagsposten Utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda organisationer för budgetåret 1995/96. C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad Ekonomiska reformer är i många länder en förutsättning för tillväxt och långsiktig utveckling. Ett viktigt sätt för Sverige kan främja reformerna är genom s.k. betalningsbalansstöd, vilket antingen kan ta formen av obundet stöd till import eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för import. Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder om Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna finns. De huvudsakliga mottagarna har varit Tanzania, Moçambique, Zambia, Uganda, Zimbabwe och Etiopien. Mottagarländer utanför Afrika är t.ex. Nicaragua och Vietnam. En stor del av betalningsbalansstödet samordnas med Världsbankens särskilda program för Afrika, som har visat sig mycket framgångsrikt för att mobilisera och samordna resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram. SPA omfattar ökad utlåning från IMF och Världsbanken på förmånliga villkor och betalningsbalansstöd från bilaterala givare. Stor vikt läggs även vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och fattigdomsfrågor. Sverige har aktivt deltagit i policydialogen och är en av de största bidragsgivarna till SPA. Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem. För att importstödet skall bidra till framväxten av en privat sektor i mottagarlandet är det viktigt att valutafördelningen inte är centralstyrd och att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Regeringen anser att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgå till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformprogram. Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste ländernas skuldtjänst. Det gäller de fattiga länder som numera endast har tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men som har har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa bidrag är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör därför fortsätta stödet till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer. En motsvarande typ av skuldlättnad avseende lån från Afrikanska utvecklingsbanken diskuteras för närvarande mellan bankens medlemsländer. Under förutsättning att en tillfredsställande mekanism kommer till stånd, kan svenska bidrag övervägas. Regeringen anser att SPA-samarbetet bör drivas vidare och har gjort en indikativ utfästelse om 2 400 miljoner kronor under SPA- samarbetets tredje fas som sträcker sig över perioden 1994-1996. Mot bakgrund av det strama budgetläget i Sverige, vilket tvingat fram besparingar även på biståndsområdet, förutser regeringen ett behov att revidera denna utfästelse. IMF:s särskilda lånerrangemang på mjuka villkor, ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility), har skapats för att stödja de fattigaste ländernas reformansträngningar. ESAF finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet varit ett viktigt instrument för att främja reformprocessen i mottagarländerna. Budgetåret 1993/94 utfäste Sverige ett bidrag om totalt 400 miljoner kronor till en utvidgning och förlängning av ESAF över den närmaste femårsperioden, d.v.s. 80 miljoner kronor per år. Det första årsbidraget betalades i juni 1994. Budgetåret 1995/96 belastas med 160 miljoner kronor. Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Därigenom utestängs länderna från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker reda upp sina betalningseftersläpningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har under innevarande budgetår bidragit till stödgruppsoperationer för Vietnam, Kambodja och Makedonien. Sverige bör även fortsättningsvis bidra till stödgruppsoperationer, baserat på en bedömning från fall till fall avseende mottagarlandets uppfyllande av de generella kriterier som gäller för betalningsbalansstöd. Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främst exportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste mest skuldtyngda länderna. Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i Parisklubben. Villkoren har successivt förbättrats och betydande framsteg har nyligen gjorts när det gäller att under vissa förutsättningar medge mer heltäckande överrenskommelser i form av reduktion av hela skuldstocken och ytterligare skuldtjänstminskning. Många fattiga länder har en begränsad, men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder på andrahandsmarknaden. Under föregående budgetår deltog Sverige i en skuldreduktionsoperation för Zambia. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår och Sverige har utfäst bidrag till en del av dessa. Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader för de fattigaste länderna i olika internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben: IMF:s och Världsbankens Utvecklingskommittén, IDA och SPA. Därutöver har Sverige tillsammans med Schweiz arrangerat ett internationellt skuldseminarium för att med andra fordringsägare och biståndsgivare diskutera de fattigaste ländernas skuldsituation. Regeringen vill därför understryka vikten av att ha en beredskap för att finansiera nya skuldlättnadsinitiativ från betalningsbalansstödet. Regeringen anser att det är angeläget att bibehålla ett omfattande betalningsbalansstöd. Det svenska betalningsbalansstödet skall även fortsättningsvis utgå till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken och det internationella givarsamfundet. Stöd skall kunna utgå till länder som för en utvecklingsfrämjande politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati och som leder till en ansvarsfull social och ekologisk utveckling. Vidare skall svenskt stöd under dessa förutsättningar också kunna utgå till länder med vilka överenskommelser nåtts i Parisklubben. Det totala betalningsbalansstödet har minskat under de senaste budgetåren. Budgetåret 1991/92 uppgick det till ca 1 450 miljoner kronor, budgetåret 1992/93 minskade det till 1 220 miljoner kronor och budgetåret 1994/95 drogs det ned till 1 000 miljoner kronor. Behoven av insatser förväntas vara fortsatt omfattande. Stödet skall fördelas på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna reformprogram samt av hur det internationella samarbetet utformas. Mot bakgrund av betalningsbalansstödets starka konditionalitet kan reservationer uppstå under vissa år. Regeringen föreslår att 1 200 miljoner kronor anslås till stöd för ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1995/96. Beredningen skall fortsatt bedrivas i enlighet med gällande riktlinjer för denna typ av beredning. Stödet skall utformas i enlighet med de riktlinjer som har utarbetats av DAC, SPA och SIDA. Regeringen anser det angeläget att samråd sker mellan SIDA och departementet när det gäller bedömningar av reformprogrammens genomförande. Detta gäller även beslut om att tillsvidare inställa betalningar på grund av att de villkor som uppställts för reformprogrammen inte har uppfyllts. Uppföljning av betalningsbalansstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet samt genom en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. De gemensamma granskningar av valutaallokeringssystemen som görs av de bilaterala givarländerna och Världsbanken är ett viktigt instrument för uppföljning och kontroll. Den nya myndigheten bör även göra egna utvärderingar av betalningsbalansstödet till mottagarländerna. C 2.9 Krediter för utveckling U-krediter Under budgetåret 1993/94 har BITS tecknat låneavtal om 11 krediter till ett sammanlagt värde av 1 333 miljoner kronor. Gåvoandelen i dessa krediter uppgår till 506 miljoner kronor. Den utgående reservationen minskade därmed från 562 miljoner kronor till 455 miljoner kronor. Reservationen är överintecknad av beviljade, ännu ej kontraktstecknade utfästelser, med ett gåvoelement på totalt ca 700 miljoner kronor. BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter för 18-månadersperioden 1995/96. Förslaget innebär en minskning jämfört med innevarande budgetår. En förklaring till minskningen är att förutsättningarna för u-kreditfinansiering har förändrats genom den s.k. Helsingforsöverenskommelsen om användningen av bundna krediter. Äskandet skall enligt BITS ses i sammanhang med förslaget om ökad medelstilldelning för biståndskrediter. Genom u-krediter finansieras projekt som prioriteras av låntagarlandet, som bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga. BITS redovisar resultat i form av installerad kapacitet för u- kreditfinansierade projekt och utvecklingseffekter för mottagarlandet på basis av genomförda utvärderingar. BITS resultatredovisning visar en hög grad av måluppfyllelse. Finansierade projekt genomförs som regel inom givna tekniska och ekonomiska ramar. Under budgetåret 1993/94 har BITS utvärderat utvecklingseffekterna för ett antal slutförda projekt. Utvärderingarna har visat på mycket goda utvecklingseffekter för fyra telekommunikationsprogram i Kina och ramkrediter till utvecklingsbanker i fyra länder. För de senare har positiva effekter på sysselsättning, omsättning och lönsamhet konstaterats. Detta gäller i synnerhet en indisk ramkredit som varit den mest omfattande. Förutom positiva effekter i mottagarlandet har ramkrediterna också bidragit till att bredda kretsen av svenska företag som medverkat i u-kreditfinansierade projekt. Utvärderingen av fyra avloppsreningsverk i Tunisien har visat på god teknisk måluppfyllelse. På grund av att den planerade takten i utbyggnaden av avloppsledningar ej kunnat hållas, har kapacitetsutnyttjandet i reningsverken hittills varit lågt. En utvärdering av en renovering av ett egyptiskt värmekraftverk har visat att detta ej lett till planerade utvecklingseffekter bl.a. på grund av höjda bränslepriser och eltariffer. Verket används idag endast vid toppbelastning och ej som kontinuerlig elleverantör. U-krediter är ett effektivt instrument för att finansiera angelägna utvecklingsprojekt i mottagarländerna. De teknisk-ekonomiska resultaten är mycket goda och utvecklingseffekterna betydande. U-krediter bör därför också fortsättningsvis ingå som ett viktigt samarbetsinstrument i det svenska biståndet. Regeringen föreslår att 510 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u- krediter för budgetåret 1995/96 samt att den nya biståndsmyndigheten bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de tillgängliga medlen. Biståndskrediter Biståndskrediter är ett komplement till u-kreditsystemet. Krediterna lämnas på mycket förmånliga villkor och normalt i obunden form. Systemet med biståndskrediter infördes den 1 juli 1994 för en försöksperiod av två år. BITS föreslår att 150 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis innebär förslaget en ökning med 50 miljoner kronor jämfört med innevarande år. En utvärdering av biståndskreditsystemet skall företas efter den tvååriga försöksperiodens utgång. Regeringen föreslår att 75 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret 1995/96 samt att den nya myndigheten bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med ett belopp om högst två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Regeringen avser att under budgetåret uppdra åt den nya myndigheten att närmare analysera förutsättningarna för att medel som avsatts under vissa andra anslagsposter skall kunna utgå i form av krediter. C 2.10 Kostnader för fältpersonal Anslagsposten används i huvudsak för att rekrytera och utbilda fältpersonal i syfte att komplettera mottagarlandets egna resurser. För närvarande är ett 50- tal personer kontraktsanställda på nyckelposter i mottagarländernas förvaltningar. Denna kategori av personal har minskat betydligt under senare år, framför allt till förmån för konsulter. Därtill kommer kostnaden för ca 25 biträdande bilaterala experter och ett program för mindre fältstudier. Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid att förbli en viktig del av utvecklingssamarbetet. En successiv föryngring och breddning av kåren av biståndsarbetare är både nödvändig och angelägen. Därför bör programmen för biträdande bilaterala experter och mindre fältstudier expanderas. Det är särskilt viktigt att fler kvinnor engageras som fältarbetare. Även andra förändringar bör vidtas. I första hand bör riktade informations-, rekryterings- och utbildningsinsatser komma ifråga. I takt med att andelen konsulter i personalbiståndet ökar är det väsentligt att konkurrensen mellan konsultföretagen förstärks. Över anslagsposten skall också finansieras kostnader för skatter och sociala avgifter i Sverige för fältpersonal. Det gäller även vissa kostnader för säkerhetsfrågor. Regeringen föreslår att 82,5 miljoner kronor anslås till Kostnader för fältpersonal under budgetåret 1995/96. C 2.11. Information Målet för u-landsinformationen är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. För att bibehålla och på sikt stärka biståndsviljan hos det svenska folket är ett brett samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor av stor betydelse. Den nya myndigheten kommer att få det övergripande ansvaret för information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet. Nordiska afrika-institutet har som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om Afrika. Dessutom spelar folkrörelser och enskilda organisationer en betydelsefull roll när det gäller att sprida information om u-länder och biståndsfrågor. Det är också viktigt att t.ex. skolor och universitet, medier och det svenska näringslivet både får tillgång till och möjligheter att bidra med information om det svenska utvecklingssamarbetet. Att informera om andra länder och andra länders kulturer är ett viktigt led i det arbete som bedrivs för att motverka de tendenser till främlingsfientlighet och rasism som finns i vårt samhälle. För att nå långsiktiga effekter bör informationsverksamheten huvudsakligen inriktas mot ungdomar. Nya kanaler bör prövas för att även nå ungdomar utanför skolan. Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på insatser gentemot skolungdomar. Detta bör bl.a. ske inom skolor och universitet för att ge en bättre undervisning och kunskapsspridning om internationella utvecklingsfrågor och biståndets roll. Här har de regionalt ansvariga informatörerna för undervisningens internationalisering en viktig uppgift. Den tidigare försöksverksamheten med regionansvariga permanentas och förutses fördubblas inom tre år. Svenskt näringsliv, organisationer och enskilda individer med biståndserfarenhet samt massmedier är också viktiga grupper i informationsspridningen. Som aviserades i förra årets proposition har en kartläggning och analys av den statliga biståndsinformationen, både vad gäller bilateralt och multilateralt bistånd, gjorts. Syftet med denna kartläggning var att få underlag för en bedömning av behoven av förstärkta informationsinsatser. Utredaren föreslår bl.a. att SIDA behåller ett övergripande ansvar för information om Sveriges utvecklingssamarbete. Utrikesdepartementet (UD) har dock huvudansvar för information om det multilaterala utvecklingssamarbetet. Dessutom föreslår utredaren att en formaliserad grupp för samråd och samverkan på informationsområdet mellan SIDA, övriga biståndsmyndigheter och Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete (UD/IU) upprättas. UD/IU bör enligt utredaren öka sin informationskapacitet i syfte att stärka informationen om multilateralt utvecklingssamarbete samt om sitt eget arbete och möjliggöra ett kvalificerat samarbete med den nya myndigheten. Efter presentationen av denna utvärdering har regeringen initierat en sammanslagning av biståndsmyndigheterna, vilket underlättar genomförandet av en mer samlad informationsstrategi på biståndsområdet. Roll- och ansvarsfördelning mellan Utrikesdepartementet och den nya myndigheten, t.ex. vad avser information om multilateralt bistånd, bör dock klargöras med utgångspunkt från utredarens förslag. Den nya myndigheten bör ta ett större ansvar för att informera om multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringen föreslår att 36,6 miljoner kronor anvisas för information under budgetåret 1995/96. Informationsverksamhet som tidigare belastat SAREC:s, SwedeCorps och BITS sakanslag bör under kommande budgetår få belasta motsvarande anslagsposter och delposter. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten som förordas i det föregående, 2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas, 3. till Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 11 586 600 000 kronor. C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) 1993/94 Utgift 371 200 000 Reservation 41 197 000 1994/95 Anslag 424 200 000 1995/96 Förslag 619 916 000 varav 413 277 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Översiktlig struktur Redovisningen av myndigheternas verksamhet under föregående och innevarande budgetår sker samlat med hänsyn till de förändringar av förvaltningens struktur som regeringen föreslår. Den nuvarande statliga biståndsförvaltningen består under regeringen (Utrikesdepartementet) av följande fyra förvaltningsmyndigheter, de s.k. biståndsmyndigheterna: Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u- landsforskning (SAREC). Till "biståndsfamiljen" räknas även Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) vars verksamhet dock är av delvis annan karaktär. Sandö U- centrum bedriver utbildningsverksamhet med anknytning till svenskt utvecklingssamarbete. Omfattningen av myndigheternas verksamhet kan dels belysas genom de ramanslag de disponerar för sin förvaltning, dels genom de sakanslag de disponerar för sin verksamhet. Ramanslag Sakanslag milj kr milj kr Utfall Anslag Utfall Anslag 1993/94 1994/95 1993/94 1994/95 SIDA 282,8 314,7 7 635 6 500 BITS 15,8 20,7 861 815 SwedeCorp 27,7 29,0 92 135 SAREC 23,9 27,0 430 425 Sandö U-centrum 21,0 32,3 - - Myndigheternas övriga bemyndiganden m.m. vad gäller förvaltningsändamål (budgetår 1994/95) framgår (milj kr) av följande tabell: Anslagskredit Räntekontokredit Låneram SIDA 16,00 31,47 12,00 BITS 1,00 2,07 3,50 SwedeCorp - 2,90 1,00 SAREC 1,40 2,75 0,43 Sandö U-centr 1,62 3,23 Regeringens bedömning av myndigheternas årsredovisningar SIDA, BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum har för första gången samtliga inkommit med årsredovisningar under budgetåret. - Verksamhetsgrenar och verksamhetsmål Samtliga myndigheter redovisar en indelning i verksamhetsgrenar som är tydlig och logisk i förhållande till respektive myndighets uppdrag. Myndigheterna har med utgångspunkt från de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen och regeringens uppdrag i respektive myndighets instruktion och regleringsbrev, fastställt verksamhetsmål för de olika grenarna. För SIDA:s del bör noteras att indelningen, och därmed redovisningen, innebär en viss dubblering beroende på att verksamheten styrs genom en anslagsstruktur som är både land- och ämnesinriktad, till skillnad från SwedeCorp, BITS och SAREC, där enbart sektorn eller sakfrågan utgör grund för verksamhetsindelningen. - Resultatredovisning Myndigheternas definitioner av begreppet resultat varierar, vilket återspeglas i årsredovisningarna. Redovisningarna från BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U- centrum är huvudsakligen inriktade på redovisning av myndigheternas interna effektivitet. SIDA fokuserar istället på den externa effektiviteten och redovisningen av resultat för det slutliga ledet, dvs. den genomförda biståndsverksamheten. Prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna redovisas i enlighet med förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning av samtliga myndigheter. För de mindre myndigheterna innebär det i princip antal beslut, kontrakt, etc. som myndigheten har presterat under året. SIDA:s redovisning ger för respektive verksamhetsgren en sammanfattande bedömning av slutprestationer i biståndsinsatserna. Däremot är redovisningen av SIDA:s interna prestationer föhållandevis begränsad. Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av prestationer från myndigheterna i allmänhet är svagt relaterad till någon form av mål, vilket gör det svårt att bedöma verksamhetens resultatet och redovisningens relevans. Styckkostnader redovisas i olika omfattning för myndigheternas prestationer. Enligt den ovan nämnda förordningen skall en jämförelse göras med de tre föregående verksamhetsåren. I många fall görs jämförelser bakåt i tiden, men i vissa fall saknas ännu underlag för tidsserier. Myndigheten skall i sin årsredovisning även redovisa eventuella direkta effekter av verksamheten. En total effektredovisning varken bör eller kan genomföras årligen, vilket överenstämmer väl med behoven av långsiktighet i det internationella utvecklingssamarbetet. Effektbegreppet används i vid bemärkelse för redovisning av myndigheternas sakverksamhet. Definitionen innebär att redovisningens innehåll avseende resultat i sakverksamheten kommer att variera från år till år, beroende på vilka utvärderingar etc. som genomförts det aktuella budgetåret. Utgångspunkten för SwedeCorp, BITS och SAREC har varit att redovisningen av sakverksamheten främst skall avse resultat i form av effekter. Följden är att redovisningarna av sakverksamheterna utgör en förhållandevis liten del i respektive årsredovisning. Liksom för prestationsredovisningen kan inte heller de delar som avser effekter relateras till tydliga mål, vilket försvårar en bedömning. Detsamma gäller SIDA:s redovisning av direkta effekter som i viss utsträckning ingår i de sammanfattande bedömningarna för respektive verksamhetsgren. SIDA:s redovisning av långsiktiga effekter lämnas dock huvudsakligen genom en separat årsbok över utvärderingar vilken ingår som en del i myndighetens årsredovisning. - Återkoppling till mål För att årsredovisningarna skall ha såväl ett informationsvärde som kunna tjäna som utgångspunkt för framtida styrning måste "resultaten" kunna relateras till mål. I samtliga årsredovisningar ger myndigheternas verksamhetsmål en klar bild av vad respektive verksamhet syftar till på en övergripande nivå. Däremot saknas myndigheternas bedömning av det gångna årets verksamhet i relation till dessa mål. - SIDA:s nya planerings- och styrsystem SIDA redovisar i årsredovisningen vissa utgångspunkter för verkets nya planerings- och styrsystem, ROPPS (Resultat orienterad projekt planering och styrning). Systemet bygger på det i internationella biståndskretsar numer väl etablerade konceptet Logical Framework. Bakgrunden till ROPPS är behoven av att systematisera metodiken för resultatstyrning av verksamheten på program- och projektnivå. Syftet är att effektivisera resursanvändningen inom biståndet, förbättra informationen till regering, riksdag och allmänhet samt att tydliggöra och stärka mottagarlandets ansvar för verksamheten. Uppföljningsmetodiken i ROPPS bygger dels på en kontinuerlig uppföljning, dels på en fördjupad analys av verksamheten, normalt var tredje år. De årliga genomgångarna fokuserar främst på uppföljning av uppnådda produktionsmål (prestationer) och utgör underlag för resultatredovisningen i årsredovisningen. De fördjupade genomgångarna innebär uppföljning av insatsernas projektmål (effekter), som underlag för resultatanalys i samband med bl.a. landstrategiarbetet. I sin nuvarande utformning är ROPPS framförallt användbar i utvecklingsinsatser där biståndet har en katalytisk roll. Riktlinjerna är i mindre utsträckning anpassade till biståndsformer som katastrofbistånd, stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära insatser, strukturanpassning samt bistånd genom multilaterala och enskilda organisationer. SIDA avser att fortsätta utvecklingen av formerna för resultatredovisning inom dessa verksamhetsområden. Regeringen förutser att den nya myndigheten i hög grad kommer att tillgodogöra sig de erfarenheter som vunnits genom ROPPS. - Regeringens behov av information Centralt i fråga om myndigheternas resultatredovisningar är vad som är relevant för regeringens bedömning av respektive myndighets verksamhet. Vad gäller myndighetens interna effektivitet kan prestationsmål sättas upp i en del fall, i andra inte. Till exempel kan antalet beslut under året ifrågasättas som mått. Statistik kan dock vara intressant och användbar för att analysera och jämföra administrativa kostnader för olika typer av biståndsformer. Hur mycket resurser skall avsättas för mer administrativt krävande insatser? Vilka administrativa kostnader finns i övriga led (konsulter, organisationer etc.)? Hanterar myndigheten sin verksamhet på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt med hänsyn till vad som åstadkoms i det slutliga ledet, dvs. effekterna av de olika biståndsinsatserna? Först när väsentliga slutprestationer har definierats kan en bedömning av styckkostnadernas utveckling leda till ifrågasättande av verksamheten och mer konkreta direktiv och mål från regeringens sida om att antingen utvidga, förändra eller avveckla verksamheten inom ett visst område. Myndigheternas information om den egna verksamheten är omfattande. Endast en liten del av denna information är relevant och hanterlig för regeringen, och i nästa steg även för riksdagen. I anslutning till arbetet med att konsolidera biståndsmyndigheterna till en organisation är detta en angelägen fråga i dialogen mellan den nya myndigheten och regeringen. Målet skall vara att vidareutveckla och förändra myndighetens system för resultatstyrning av olika verksamhetsområden. - Riksrevisionsverkets revisionsberättelser Riksrevisionsverket (RRV) har granskat myndigheternas årsredovisningar avseende räkenskaps- och verksamhetsåret 1993/94. RRV:s bedömning av årsredovisningarna från SIDA, SwedeCorp, SAREC och Sandö U- centrum är att dessa i allt väsentligt är rättvisande. I revisionsberättelserna för BITS och Nordiska afrikainstitutet säger RRV att balans- och resultaträkningarna inte kan läggas till grund för en bedömning huruvida årsredovisningarna är rättvisande. Regeringens bedömningar kommer att redovisas i 1995 års kompletteringsproposition. Stöd till Sandö u-centrum Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av utbildning hos olika personalkategorier i det internationella utvecklingssamarbetet. Härvid skall Sandö U-centrum aktivt anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas inom detta område. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och organisation skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning möjliggörs. Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs) och språkutbildning. Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts. Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på självkostnadstäckningsgrad är goda. Beträffande terminskursen blev utfallet att 18 % av kursdeltagarna hade ett u- landsarbete i anslutning till genomgången kurs. Beträffande Volontärkursen disponerade SVS över 90 % av utbildningsplatserna. Nedgången de senaste åren i volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har nu vänt. Uppgången kan hänföras till dels ökad efterfrågan från enskilda organisationer, dels ett ökande intresse för personalutvecklingsinsatser hos företag och organisationer. Anslagssparandet uppgår till 14,122 miljoner kronor, vilket utgör ca 45% av det tilldelade ramanslaget. I sin förenklade anslagsframställning beskriver styrelsen i korthet sitt förnyelsearbete, som innebär utveckling av dels den egna organisationens kompetens och konkurrenskraft, dels verksamhetens tjänsteutbud och verksamhetsfält. Utveckling av den egna organisationen torde vara en grundläggande förutsättning för att myndigheten skall ha en roll på den mycket konkurrensutsatta marknaden för internationellt utvecklingssamarbete. Samtidigt sker en breddning och förnyelse av kurs- och tjänsteutbudet, bl.a. utvecklas förslag till en ny fortbildningskurs för personer yrkesverksamma inom utvecklingssamarbetet i syfte att fördjupa den teoretiska kunskapen och höja färdigheten inom vissa yrkesrelaterade områden. Kursen skall ligga på en jämförelsevis högre nivå än nuvarande biståndsmetodikkursen. De övergripande mål som gällde för treårsperioden 1991/92-1993/94 kompletterade medregeringsbeslut den 23 juni 1994 och som gäller för budgetåret 1994/95 ligger fast. Regeringen har den 23 juni 1994 beslutat att komplettera verksamhetsmålen enligt följande: Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas på marknaden. Sandö U-centrum räknar i anslagsframställningen med att fortsätta det påbörjade och hittills framgångsrika förändrings- och rationaliseringsarbetet. Regeringens bedömning är att de riktlinjer för Sandö U-centrums verksamhet som lades fast i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 5, bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) bör gälla även för budgetåret 1995/96. Detta innebär bl.a. en fortsatt marknadsanpassning av utbildningsutbudet. Organisatoriskt föreslås Sandö U-centrum ingå som en separat resultatenhet i den nya myndigheten. Sandö U-centrum upphör därmed som självständig myndighet, samtidigt som den verksamhet som idag bedrivs i Sandö fortsätter. Förslaget ligger i linje med de tankar som framfördes i biståndsförvaltningsutredningen "Rena roller i biståndet" (SOU 1994:19). Även Sandö U-centrum har efterlyst ett närmare samarbete med SIDA. Genom att integrera Sandö U-centrum i den nya myndigheten skapas förutsättningar för att bedriva en verksamhet som i högre grad än idag kan tillgodose behovet av utbildning och kompetensutveckling i det svenska biståndet. Ett särskilt råd bör kunna knytas till u-centret för att bistå ledningen av verksamheten. Regeringens överväganden Den nya myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter på statlig konsumtion. Dessutom föreslår regeringen ett utökat krav om en procentenhet på myndigheten för utom Sandö U-centrum till följd av de förväntade effektivitetsvinster som förväntas till följd av myndigheternas sammanslagning. Budgetåret 1995/96 har anslaget således minskats med 26,423 miljoner kronor. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 11% (totalt ca. 44 miljoner kr). Utöver besparingskravet har sedvanliga uppräkningar för omkostnader tillämpats på myndigheten. Resultatet återfinns i tabellen nedan. Samtliga siffror utom ramen 1994/95 är baserade på 18 månader. Ram Eff. krav Övrigt Ram 12 mån 18 mån 18 mån 18 mån 1994/95 1995/96 Myndigheten 424 200 -26 423 10 039 619 916 varav Sandö 32 300 -1 115 4 483 51 818 SIDA begärde i sin anslagsframställan kompensation för tre tjänster till följd av utökade arbetsuppgifter i samband med ett svenskt EU-medlemskap. Regeringen anser att myndigheten i likhet med övrig statlig förvaltning bör bereda plats för den tillkommande verksamheten inom befintliga resurser. SIDA föreslår i sin anslagsframställan vidare att tre tjänster vid ambassaden i Pretoria som finansieras över anslaget C 2. Bistånd genom SIDA från budgetåret 1995/96 förs över till förvaltningsanslaget. Regeringen anser att den nya myndigheten i sin anslagsframställan skall se över det långsiktiga personalbehovet och därvid bl.a. inkomma med förslag om att föra över samtliga sakanslagsfinansierade tjänster som inte till innehållet är klart tidsbegränsade. SIDA föreslår i sin anslagsframställan att de resurser (3 miljoner kronor per år) som de tre senaste budgetåren ställts till myndighetens förfogande för kompetensutveckling permanent tillförs förvaltningsanslaget. BITS har under liknande villkor disponerat 1 miljon kronor per år i samma syfte. Regeringen finner det lämpligt att i enlighet med SIDA:s förslag permanent tillföra basen för den nya myndigheten 4 miljoner kronor. Därvid avser regeringen att myndigheten fortlöpande skall bedriva aktiv kompetensutveckling av personalen. Regeringen anser att den nya myndigheten bör få tillgodogöra sig de tidigare myndigheternas anslagssparande, inte minst mot bakgrund av att omorganisationen kommer att medföra vissa kostnader av engångskaraktär. Regeringen beräknar således behovet för myndighetens förvaltning till 619 916 000 kronor för budgetåret 1995/96, varav 51 818 000 kronor för Sandö U-centrum. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 619 916 000 kr, varav 51 818 000 kronor för verksamheten inom Sandö U-centrum. C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd Nytt anslag (förslag)90 000 000 varav 60 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 (Benämningen EU används som övergripande begrepp för de helhet som omfattas av Maastrichfördraget, medan EG avser det traditionella ekonomiska samarbetet som bl.a. omfattar bistånd). EU-länderna svarar tillsammans för över hälften av världens samlade bistånd. Ca 12-14 % av medlemsländernas biståndsbudgetar kanaliseras genom EG:s gemensamma biståndsprogram. År 1993 uppgick utbetalningarna genom gemenskapens program till sammanlagt 3 164 miljoner ECU (drygt 28 miljarder kronor). Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till europeiska utvecklingsfonden (EDF). Biståndet över den reguljära budgeten Från EG:s reguljära budget finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda organisationer och samarbetet med Asien och Latinamerika (ALA- länderna) samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet. År 1993 utbetalades sammanlagt 1,8 miljarder ECU för bistånd över den reguljära budgeten. Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika går tillbaka till år 1974 och omfattar handelspreferenser, program- och projektbistånd, livsmedelsbistånd, katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer samt stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster främst inom jordbruksområdet. Stödet inriktas på de fattigaste länderna och de fattigaste delarna av befolkningen samt på regioner eller länder med betydande kommersiell potential. Tio procent av resurserna har avsatts för miljöinsatser, särskilt bevarandet av Amazonas regnskogar. För perioden 1991-95 har ett totalbelopp om 2,75 miljarder ECU avsatts för samarbete med Asien och Latinamerika. Av detta är 65 % avsett för Asien och 35 % för Latinamerika. Stora mottagarländer i Asien är Indien, Bangladesh och Vietnam. I Latinamerika intar Bolivia, Peru, Honduras, Guatemala och Colombia framskjutna platser. Samarbetet med medelhavsländerna har formen av handelsavtal som medger fritt tillträde för industriprodukter och finansiella protokoll omfattande en femårsperiod för finansiering av utvecklingsprojekt. För perioden 1992 - 1996 har 4,4 miljarder ECU avsatts för de finansiella protokollen samarbete med anslutna länder (Mahgrebstaterna, Marocko, Tunisien och Algeriet, Mashreqstaterna, Egypten, Jordanien, Libanon och Syrien, samt Israel). Av beloppet 4,4 miljarder ECU härrör 1,3 miljarder från kommissionen och 3,1 från den Europeiska investeringsbanken i form av lån. Sverige skall genom medlemskapet fr.o.m. den 1 januari 1995 bidra till det biståndssamarbete som finansieras över den reguljära budgeten. För budgetåret 1995/96 beräknas det svenska bidraget till 707 miljoner kronor. Finansiering sker genom avräkning mot biståndsramen. Bistånd finansierat genom Europeiska utvecklingsfonden (EDF) Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EG med 70 länder i Afrika, Karibien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till den Europeiska utvecklingsfonden (EDF). Ungefär hälften av biståndet inom ramen för Lomésamarbetet är landprogrammerat genom femåriga landramar. Utöver detta utgår stöd genom icke-landprogrammerat strukturanpassning- och importstöd, samarbete genom enskilda organisationer samt katastrofbistånd. Bistånd utgår också inom ramen för STABEX och Sysmin för att utjämna fluktuationer i exportintäkter inom jordbruks- och gruvnäringarna. Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden 1990 - 1999. För att finansiera den första femårsperioden har avsatts 12 miljarder ECU varav 10,8 miljarder ECU inom ramen för EDF (EDF VII) och 1,2 miljarder ECU från Europeiska investeringsbanken (EIB). Förhandlingar om den finansiella ramen (EDF VIII) för samarbetet under den andra hälften av Lomé IV inleds i januari 1995. Sverige skall genom medlemskapet bidra till finansieringen av EDF VIII. Storleken på det svenska bidraget fastställs i de ovan nämnda förhandlingarna. EDF VIII skall träda i kraft den 1 mars 1995. De första dragningarna från EDF VIII förväntas dock ske först mot slutet av år 1996 till följd av fördröjningen till dess de första projekten under den nya fonden kommer igång. Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov om 90 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner de riktlinjer för bidrag till EG:s gemensamma bistånd som förordas i det föregående, 2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas, 3. till Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 90 000 000 kr. C 5. Swedfund International AB 1993/94 Utgift 25 000 000 Reservation 0 1994/95 Anslag 0 1995/96 Förslag 1 varav 1 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i samarbetsländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv. Under budgetåret 1993/94 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtagande till ett belopp om 49 miljoner kronor i 12 projekt. Tre av besluten avsåg projekt i u- länder till ett värde av 20 miljoner kronor. Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i u-länder under budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Swedfunds u-landsverksamhet uppvisar ett positivt rörelseresultat för budgetåret 1993/94. Regeringen har tidigare (prop. 1993/94:100, bil. 4) gjort bedömningen att ett realistiskt resultatmål för verksamheten är att projektintäkterna skall täcka 40 % av projektkostnaderna över en rullande treårsperiod. För budgetåret 1993/94 motsvarar projektintäkterna 31 % av projektkostnaderna. - Slutsatser Swedfunds resultat visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar bistånd med affärsmässighet. Det uppsatta resultatmålet bör kunna nås. Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen kapitalpåfyllnad behövs för u- landsverksamheten under kommande budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för bistånd genom Swedfund international AB som förordas i det föregående och anvisar ett förslagsanslag om 1 000 kronor för budgetåret 1995/96. C 6. Nordiska afrikainstitutet 1993/94 Utgift 9 129 471 Reservation -52 070 1994/95 Anslag 6 100 000 1995/96 Förslag 9 083 000 varav 6 055 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Den negativa reservationen uppstod till följd av av regeringen medgivet överskridande av anslaget p.g.a. chefbyte. Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124, senast ändrad 1993:1261) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden: - främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika, - främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare, - utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika, - informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. De mål och riktlinjer för Nordiska afrikainstitutets verksamhet som regeringen redovisade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. 1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) utgör utgångspunkt för institutets enkla anslagsframställning. I denna budgetproposition betonas vikten av att institutet under treårsperioden 1993/94 - 1995/96 ges möjlighet att konsolidera rollen som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen genom fortsatt satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska forskningsprogrammen. Regeringen gav den 7 oktober 1993 institutet i uppdrag att göra en översyn av dess organisationsform och därvid undersöka olika alternativ till den nuvarande myndighetsformen. Uppdraget redovisades till regeringen den 22 augusti. Institutet föreslår efter en genomgång av olika associations- och organisationsformer, att institutet omvandlas från svensk statlig myndighet till stiftelse. Stiftelseformen skulle tillåta institutet att arbeta som hittills. Övergången betecknas som inte helt okomplicerad, framför allt vad avser personalpolitiska frågor m.m. Då flera liknande förändringar av myndigheter nyligen gjorts eller pågår finns modeller och exempel att följa. Budgetmässigt skulle en övergång till stiftelseform innebära att anslagsfinansiering utgår och ersättes med bidragsfinansiering. Regeringen överväganden - Resurser Ramanslag 9 083 000 kronor Planeringsram 11 900 000 kronor - Resultatbedömning Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat. De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets budgetproposition bör därför äga fortsatt giltighet. - Slutsatser Nordiska afrikainstitutet bedriver en gemensamt nordiskt finansierad program- och forskningsrådsverksamhet. Den svenska delen av finansieringen av denna verksamhet sker över detta anslag. Beloppet har beräknats till 2 400 000 kronor. Nordiska afrikainstitutet är sedan ett 30-tal år ett uttryck för praktiskt nordiskt samarbete. Enligt regeringens mening bör detta även tydligt återspeglas i institutets organisation, ledning och finansiering. I likhet med det uppdrag regeringen tidigare givit institutet vad gäller organisationsformen anser regeringen att en fortsatt verksamhet av hög kvalitet och relevans fordrar ett starkare gemensamt nordiskt ansvar. Ny lagstiftning på stiftelseområdet i förening med regeringens principer för en effektiv statligt finansierad verksamhet gör att den föreslagna stiftelseformen förefaller mindre lämplig i detta fall. Regeringen anser att frågan därför bör beredas ytterligare. Målsättningen att stärka det gemensamma nordiska ansvarstagandet bör härvid alltjämt gälla. En fördjupad diskussion med övriga nordiska länder behöver därför ske. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under budgetåret 1995/96 om förändringen blir av sådan art att riksdagens medgivande fordras. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för bistånd genom Nordiska afrikainstitutet enligt ovan och föreslår att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 083 000 kronor. C 7. Övrigt 1993/94 Utgift 14 500 000 Reservation 171 300 000 1994/95 Anslag 66 900 000 1995/96 Förslag 73 331 000 varav 48 887 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Under budgetåret 1995/96 kommer den största delen av reservationen ha förbrukats. Anslagsposten bidrag till vissa länder m.m. som tidigare fanns under anslaget har upphört. C 7.1. Utredningar m.m. Under budgetåret fortsätter flera av de aktiviteter under anslagsposten som påbörjats under föregående budgetår och som berörts i inledningen till Littera C. Kostnader som regeringen förutser kommer att belasta anslaget är exempelvis arrangerandet av ett kvinnoseminarium i syfte att klargöra den svenska linjen inför kvinnokonferensen i Peking. Vidare kommer uppföljningar av gjorda utredningar att belasta anslagsposten. Den expertgrupp som regeringen ämnar sammankalla med uppgift att förbättra och effektivisera biståndet kommer att finansieras under anslagsposten samt det arbete som avser utvecklandet av departementets policy-, analys och styrfunktion. Från anslagsposten kommer att finansieras utredningar, seminarier, konferenser, m.m. som uppkommer under det förlängda budgetåret. För utredningar m.m. uppskattas behovet till 37,5 miljoner kronor. C 7.2. Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI) gäststipendieprogram för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder samt person- och erfarenhetsutbyte med u-länder. SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA, även för kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1993/94 utvecklat kontakterna på kulturområdet med tredje världen genom stöd och olika initiativ för att befrämja såväl u-ländernas presentation i Sverige som svenska samarbetsprojekt på kulturområdet i u-länder. I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 säger sig SI ha för avsikt att under anslagsperioden bibehålla antalet stipendier till sökande från u-länder. SI avser vidare att förstärka och utvidga utbytet till nya länder, däribland nya länderna i Kaukasus och Centralasien under iakttagande av de av statsmakterna uppsatta biståndsmålen. Dessutom förutses ett vidgat samarbete med Sydafrika och den palestinska myndigheten. Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige ingår i det svenska stödet till u-ländernas högre utbildning och forskning. Det är dock viktigt att framhålla att detta stöd aldrig bör eller kan ersätta olika insatser för att bygga upp och vidmakthålla institutioner för högre utbildning och forskning i u- länderna. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett komplement till dessa insatser. Stipendie- och utbytesverksamheten fyller en viktig roll när det gäller den ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från u- och i- länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs genom SI ges i första hand forskare och högskolestuderande i u-länder vissa sådana möjligheter. Stiftelsen Svenska institutet har ansökt om bidrag för personal- och administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-stipendiater. Regeringen föreslår att till gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet och till administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-stipendiater anvisa 15 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. C 7.3. Övriga insatser Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver sedan ett stort antal år en verksamhet med mycket högt internationellt anseende. Under de senaste åren har en stor del av DHF:s verksamhet inriktats på behoven av ett reformerat FN- system. I perspektivet av ett aktivt svenskt engagemang i dessa frågor är DHF:s insatser och kompetens av stort värde. Ett bidrag om 6,15 miljoner kronor föreslås för budgetåret 1995/96. De bidrag till ett antal organisationer, program och internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling som tidigare finansierades under anslagsposten föreslås flyttas till anslaget C 2.7. Bidrag till folkrörelser och andra enskilda organisationer. Under anslagsposten medges fortsatt utrymme för att möta angelägna behov som uppstår under pågående budgetår. För verksamheten enligt ovan uppskattas kostnaden för budgetåret till 20,831 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordas i det föregående, 2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas, 3. till Övrigt för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 73 331 000 kronor. D. Information om Sverige i utlandet m.m. Genom den statligt finansierade Sverige-informationen underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Ekonomiska förbindelser och handelsutbytet med utlandet och turismen till Sverige främjas. De statliga informationsinsatserna skall komplettera den allmänna internationella nyhetsförmedlingen genom att belysa den svenska samhällsutvecklingen samt utvecklingen inom sektorer som högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfacetterade kulturlivet och Sveriges miljösatsningar. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär ett historiskt steg. Det är av största vikt att svenskt samhälle och svenska ståndpunkter blir mer kända i vår omvärld. Detta gäller både i det globala perspektivet och i den krets av länder som ingår eller kommer att ingå i EU. Därför förbereds en aktivering av informationsinsatser och kulturutbyte inom ramen för en långsiktig strategi. I övergången från industri- till informationssamhället är det viktigt att framhålla Sverige som ett framstående land när det gäller informationsteknik och informationsteknologi bl.a. genom att kunna erbjuda en samlad Sverige- information på data. Det är också viktigt att hävda Sverige som ett intressant kulturland som det är attraktivt att samarbeta med och väl värt att besöka. Det statsfinansiella läget gör att prioriteringen av de insatser som staten skall stödja blir extra viktig. Det råder en utbredd uppfattning om att samordningen bör stärkas mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser. En förstärkt samverkan mellan allmän Sverige-information, kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, exportfrämjande, investeringsfrämjande samt turism håller på att utvecklas genom ett tätare informationsutbyte mellan berörda myndigheter och organisationer. Regeringen avser att inom Utrikesdepartementet för detta ändamål inrätta en nämnd för Sverige-information i utlandet. Under budgetåret 1995/96 föreslås besparingar på området Information om Sverige i utlandet m.m. på sammanlagt 9 miljoner kronor inkl. effektivitetskrav för statlig konsumtion och den generella minskningen av bidragsanslag. För budgetåren 1997 och 1998 föreslås ytterligare minskning med 900 000 kr utöver de besparingar som anges nedan under anslagen D 1 och D 2. Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Information om Sverige i utlandet m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Mkr ------------------------------------------------------------------ |Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad | |1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för|utgift |utgift | | | | |juli 95- |19971 |19981 | | | | |juni 96 | | | ------------------------------------------------------------------ |78,0 |74,0 |105,2 |69,8 |-2,6 |-2,6 | ------------------------------------------------------------------ 1 Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder vad avser Information om Sverige i utlandet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar inom detta verksamhetsområde. D 1. Svenska institutet 1993/94 Utgift 64 918 806 Reservation 3 056 446 1994/95 Anslag 60 264 000 1995/96 Förslag 88 784 000 varav 58 857 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 1 807 000 1998 Beräknad besparing 1 808 000 Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att handlägga frågor om information om Sverige i utlandet. Stiftelsens direktör, som utses av regeringen, är chef för Svenska institutet. Ordföranden och ledamöterna i stiftelsens styrelse utses av regeringen. Institutet har ca 100 anställda. Det övergripande målet för Svenska institutets verksamhet är, i enlighet med institutets stadga, att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt stödja svenskundervisningen i andra länder. Anslaget, som är Svenska institutets huvudanslag, finansierar genomförandet av informations-, kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet i samverkan med bl.a. de svenska utlandsmyndigheterna. Därutöver har institutet anslag och uppdragsmedel för biståndsrelaterade insatser i Östeuropa och tredje världen (IIIHT G respektive C), för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet (VIII HT C respektive D) och för insatser som rör internationellt kulturutbyte (XIHT C). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag. D1-anslaget budgetåret 1993/94 utgjorde 40,5 % av de totala anslags- och uppdragsmedlen till Svenska institutet (163,4 milj. kr). Samtidigt svarade anslaget för 84,2 % av hela verksamhetens personalinsatser och övriga förvaltningskostnader (förvaltnings- och verksamhetskostnaderna för Svenska kulturhuset i Paris redovisas särskilt). Svenska institutet har med utgångspunkt från de övergripande målen uppdelat verksamheten i sex delområden: Sverigeinformation, kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, svenskundervisning i utlandet, Svenska kulturhuset i Paris samt administration. I stort sett fördelas samtliga anslag och uppdragsmedel ut på de olika verksamhetsområdena. I årsredovisningen mäts verksamheten i prestationstermer: volymer, spridning, publiksiffror o.d., sambandet åtgärd-kostnad och åtgärd-effekt (när så är möjligt). Revisionsberättelsen från Regeringskansliets revisionskontor innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | | | Övergripande mål | | | | De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga | | fast. | | | | Resurser 1995/96 | | | | Reservationsanslag 88 784 000 kr | | | | Övrigt | | | | Svenska institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter | | för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats | | ned med 3 014 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en | | nivåsänkning på 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 6 629| | 000 kr eller 11%. Till följd av det statsfinansiella läget bör | | ytterligare neddragning av institutets resurser ske med 2 442 | | 000 kr budgetåret 1995/96. Vid anslagsberäkningen har vidare | | beaktats förändringar i priser och löner, vissa tekniska | | justeringar samt förändrad beräkning av lokalkostnader. | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning Svenska institutets årsredovisning visar att verksamheten har svarat mot de av regeringen fastställda övergripande målen och de mål för verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Verksamhetsmedlen har använts för avsedda ändamål och hållit sig inom angivna ramar. Institutet har - trots besparingskrav - lyckats upprätthålla i stort sett jämförbar produktivitet på flera verksamhetsområden. I vissa fall har produktiviteten ökat. Möjligheter till effektiviseringar och rationa-liseringar har tillvaratagits. Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Svenska institutet. Slutsatser Efterfrågan på informations- och kulturutbytesversamheten har ökat markant från omvärlden. Inte minst gäller detta i förhållande till Väst- och Östeuropa inkl. Baltikum. Det finns en starkt ökad efterfrågan från utlandet, liksom uttalade önskemål från svenska intressenter om att göra Sverige mer känt och förankrat som internationell samarbetspartner vid denna historiskt så viktiga tidpunkt. Svenska institutets roll som hemmabas för informations- och kulturutbytesverksamheten vid utlandsmyndigheterna har även fått ökad betydelse genom personalneddragningar inom utrikesrepresentationen. Informationsmaterialet om Sverige, liksom andra informations-aktiviteter, kulturevenemang etc. i utlandet, måste hålla en kvalitativt hög nivå för att uppmärksammas internationellt. Tidigare besparingskrav har medfört att anslagets andel för informations- och kulturutbytesverksamhet har krympt. Till exempel har den för utlandsmyndigheterna i informationsarbetet viktiga utställningsproduktionen fått läggas ner och filmverksamheten har reducerats. Institutets personal har i ökad utsträckning kommit att tas i anspråk för att verkställa de uppdrag som finansieras med andra anslag och uppdragsmedel. För att kunna uppfylla de övergripande målen med ett reducerat anslag måste Svenska institutet öka samarbetet med andra intressenter. Den nya tekniken för beräkning av ersättning för lokalkostnader innebär att institutet måste se över sitt lokalbehov och sin framtida lokalisering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-anslag på 88 784 000 kr. D 2. Övrig information om Sverige i utlandet 1993/94 Utgift 13 044 0871) Reservation 3 480 379 1994/95 Anslag 13 754 0002) 1995/96 Förslag 16 386 000 varav 10 924 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 344 000 1998 Beräknad besparing 344 000 1) varav 1 140 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 2) varav 1 100 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien Det övergripande målet för anslaget är att medverka till att information sprids om det svenska samhället och därmed bidra till ökat samarbete mellan Sverige och omvärlden. Anslaget finansierar och bidrar till särskilda, av regeringen prioriterade, informationsinsatser främst genom de svenska utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och journalistinbjudningar samt seminarier och kulturutbyte. Det råder bred enighet om behovet i dagens läge av intensifierade kontakter med Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås att anslaget, förutom den generella minskningen av bidragsanslagen med 10% eller 1 375 000 kr t.o.m. år 1988, minskas med 3 558 000 kr budgetåret 1995/96 bl.a. genom indragning av bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandetför budgetåret 1995/96anvisar ett reservationsanslag på 16 386 000 kr. E. Utrikeshandel och exportfrämjande Inledning Handelspolitik Anslutningen till EU innebär att Sverige omfattas av EU:s handelsregim gentemot andra länder och av EU:s gemensamma handelspolitik. Konsekvenserna för svenskt vidkommande har utförligt redovisats i prop. 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen kommer att lägga stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i utformningen av den gemensamma handelspolitiken med utgångspunkt i svenska nationella intressen och utifrån en frihandelsinriktad grundsyn. Regeringen avser upprätthålla en nära dialog med viktigare handelsnationer både inom och utanför EU i handelspolitiska frågor. Vidare kommer stor vikt att läggas vid sådana officiella kontakter med andra regeringar som kan främja svenska exportintressen. Dessa uppgifter ställer stora krav på svensk utrikesförvaltning. USA är den i särklass största exportmarknaden för Sverige utanför EU och tar emot närmare en tiondel av den svenska exporten. De handelspolitiska relationerna med USA är fortsatt mycket goda. Med undantag för amerikanska åtgärder på antidumpningsområdet, som drabbar framför allt svensk stålexport, förekommer inga bilaterala handelsproblem. Sverige ses av USA som en stark förespråkare för frihandel och ett öppet, multilateralt handelssystem och USA:s intresse för Sverige som samtalsparter på det handelspolitiska området kan förväntas öka ytterligare när Sverige blir EU-medlem. USA:s tullsänkningar i Uruguayrundan får betraktas som mycket förmånliga för svensk export. När tullsänkningarna genomförts erhåller övervägande delen av svensk export till USA en tullbehandling som är mycket näraliggande den som Kanada och Mexico åtnjuter under det nordamerikanska frihandelsavtalet, NAFTA. Även tullsänkningarna i Kanada är betydande. NAFTA trädde i kraft den 1 januari 1994. Erfarenheterna hittills är begränsade, men handeln mellan de i avtalet ingående parterna - USA, Mexico och Kanada - har ökat markant sedan årsskiftet. På längre sikt kommer NAFTA sannolikt att ha positiv inverkan också på svenskt näringsliv och svenska exportmöjligheter, inte minst eftersom NAFTA:s dynamiska effekter kommer att spela en avgörande roll för den långsiktiga utvecklingen av den mexikanska ekonomin. Japan är efter USA världens största ekonomi och fortsatt den ekonomiska motorn i Asien. Den bilaterala handeln Sverige - Japan är stadd i stark tillväxt och potentialen för ytterligare expansion är betydande. Exportmöjligheterna har förbättrats genom den fortsatta öppningen och avregleringen av den japanska marknaden. De tullsänkningar som Japan genomför som ett resultat av Uruguayrundan medför tullfrihet för nästan hela den svenska industrivaruexporten. Den svenska exporten till de snabbt växande ekonomierna i Ost- och Sydostasien uppvisar mycket höga ökningstal. Även här har liberaliseringar och ekonomiska reformer spelat stor roll, inte minst i Kina. På motsvarande sätt har liberaliseringar och reformer på andra håll i världen skapat möjligheter som svenska företag har dragit nytta av, bl.a. i Latinamerika och i Indien. De svenska företagens exportansträngningar på dessa marknader understöds av insatser via Exportrådet och Exportkreditnämnden, samt av kontakter på regeringsnivå. Krigsmateriel Sedan den den första januari 1993 tillämpas den nya lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Mot bakgrund av försvarsindustrins växande internationalisering har regelverket utvidgats till att omfatta tillståndsplikt för samarbetsavtal med utlandet rörande utveckling och produktion av krigsmateriel. Den nya lagen innebär framför allt att fler produkter än tidigare är underkastade kontroll, eftersom definitionen av krigsmateriel har breddats för att bättre motsvara internationell praxis på området. Bland annat har stor hänsyn tagits till hur olika EU-medlemsstater definierar begreppet. Denna utvidgning har medfört en kraftig ökning av antalet utförselärenden. Ytterligare anpassningar av de svenska krigsmateriellistorna är att vänta som resultat av de internationella förhandlingarna för att hindra spridningen av vapen och vapenteknologier. Exportkontroll Sverige samverkar med ett stort antal, främst västliga, industriländer i flera internationella regimer för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen. Samverkan sker inom exportkontrollregimen för missilteknologi (Missile Technology Control Regime, MTCR), inom den s.k. Australiengruppen som syftar till att kontrollera insatsämnen och utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska stridsmedel, samt Nuclear Suppliers' Group (NSG) inom vilken de samverkande länderna kontrollerar utrustning. materiel och teknologi som både har användning inom civil kärnteknologi och för framställning av kärnladdningar. Fram till oktober 1995 innehar Sverige ordförandeskapet i MTCR. Vidare deltar Sverige i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k. New Forum, för kontroll av sådan högteknologi som normalt har civil användning men som kan komma till användning för vapenutveckling (s.k. dual use). EU väntas inom kort ta beslut om en förordning som kommer att etablera fri rörlighet inom unionen samt exportkontroll gentemot tredjeland av huvudparten av de dual use-produkter och -teknologi som kontrolleras inom ramen för ovannämnda internationella regimer. I samband härmed avses för svensk del en lag om strategiska produkter träda i kraft i enlighet med proposition 1993/94:176 om ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. Ekonomiska sanktioner Under tiden den 1 januari 1978 - den 26 maj 1994 tillämpade Sverige ekonomiska sanktioner mot Sydafrika, som omfattade ett handelsembargo jämte investeringsförbud. Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 661(1990) om ekonomiska sanktioner mot Irak och Kuwait. Sanktionerna mot Irak är fortfarande i kraft och omfattar ett totalt handelsembargo. Undantaget är varor för medicinskt bruk, livsmedel, samt varor av s.k. humanitär art. Sanktionerna mot Irak omfattar även finansiella transaktioner. De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak. FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattade då endast handeln med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Den 1 december 1993 skärptes sanktionerna mot Libyen. Sanktionerna omfattar frysning av libyska finansiella tillgångar utomlands, förbud mot export av viss utrustning för oljeindustrin i Libyen samt skärpta sanktioner rörande luftfart. De svenska bestämmelserna finns i förordningen (1992:187) om vissa sanktioner mot Libyen. Den 30 maj 1992 införde FN ekonomiska sanktioner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel med varor samt finansiella transaktioner. Sanktionerna har sedan skärpts med strängare regler i fråga om transitering av gods och andra transporter och genom frysning av penningmedel tillhörande Serbien och Montenegro, samt förbud mot tjänstehandel. Undantag görs för läkemedels- och livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. FN:s säkerhetsråd medgav lättnader i sanktionerna den 23 september 1994. Lättnaderna avser civil flygtrafik till och från Belgrad för passagerare och deras personliga bagage samt att en färjelinje har öppnats mellan Bar i Serbien- Montenegro till Bari i Italien likaledes endast för civila passagerare och deras personliga bagage. De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1992:470) om vissa sanktioner mot "Förbundsrepubliken Jugoslavien" (Serbien-Montenegro). FN:s säkerhetsråd införde totala handelssanktioner mot områden i Bosnien- Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll den 23 september 1994 i resolution 942 (1994). De svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1994:1307) om vissa sanktioner avseende områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll. Under tiden den 1 juli 1993 - den 16 oktober 1994 hade Sverige på grund av beslut av FN:s säkerhetsråd ekonomiska sanktioner mot Haiti. FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska sanktioner som riktar sig mot oppositionspartiet Unita i Angola. Sanktionerna är begränsade till vapen samt olja och oljeprodukter. Sanktionsbestämmelserna innebär att dessa produkter endast får införas på angolanskt territorium på platser som den angolanska regeringen angivit till FN:s generalsekreterare. Enligt de svenska bestämmelserna, som återfinns i förordningen (1993:1061) om vissa sanktioner avseende Angola, måste regeringen ge tillstånd till utförsel från Sverige till Angola av ifrågavarande produkter. Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa internationella sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som beslutas inte bara inom FN utan också inom OSSE och EU. Exportfrämjande, exportfinansiering m.m. Verksamheterna vid Kommerskollegium, Sveriges Exportråd, Exportkreditnämnden, Stiftelsen Östekonomiska Institutet, Krigsmaterielinspektionen, AB Svensk Exportkredit och Europainformation m.m. redovisas under respektive anslag under denna littera. _________________________________ Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Utrikeshandel och exportfrämjande år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Mkr -------------------------------------------------------------------------- |Utgift |Anvisat |Förslag |varav |Beräknad |Beräknad | | | | |beräknat för|besparing1 |besparing1 | -------------------------------------------------------------------------- |1993/94 |1994/95 |1995/96 |juli 1995- |1997 |1998 | | | | |juni 1996 | | | -------------------------------------------------------------------------- | 708,6 | 281,6 |357,0 |236,9 |-18,0 |-22,0 | -------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------- 1 Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar under anslagen E 1, E 2 och E 9. E 1. Kommerskollegium 1993/94 Utgift 47 770 387 1994/95 Anslag 41 740 000 1995/96 Förslag 61 275 000 varav 40 548 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 1 252 000 1998 Beräknad besparing 1 252 000 Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt revisorsfrågor. Med undantag av revisorsverksamheten överfördes den 1 juli 1994 kollegiets näringsrättsliga verksamhet till andra myndigheter. Revisorsverksamheten ligger kvar i kollegiet i avvaktan på en särskild proposition. Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. Kollegiets uppgift är dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningstaganden, dels att uföra vissa myndighetsfunktioner. Kommerskollegium har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområden. Vad gäller utredningsverksamheten har kollegiet som mål att förse regeringen med underlag av hög kvalitet inför beslut och förhandlingar på det handelspolitiska området. För kollegiets myndighetsutövande verksamhet är målen på de olika områdena bl.a. att snabbt och med hög rättssäkerhet handlägga de licenskrav eller andra regleringar som regeringen beslutar om, att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedurområdet samt att trygga den utrikeshandel som krävs för försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning i händelse av kris eller krig. För informationsverksamheten gäller målet bl.a. att förmedla ökad kunskap i det svenska samhället om det handelspolitiska regelverket i EU genom att snabbt och med hög serviceanda lämna opartisk information av hög kvalitet samt när det gäller tekniska regler att granska utformningen så att de inte blir handelshindrande. På det näringsrättsliga området är målet att tillgodose samhällets behov av kvalificerade revisorer och att auktoriserade och godkända revisorer utför revision som är av hög kvalitet, oberoende av partsintressen och uppfyller höga etiska krav. Liknande mål har gällt för tolkar och translatorer och när det gäller resegarantier har målet varit att skydda köpare av paketresor mot ekonomisk förlust om researrangören eller återförsäljaren inte genomför avtalade resor. De båda sistnämnda verksamhetsområdena har överförts till Kammarkollegiet den 1 juli 1994. Anslagssparandet uppgick budgetåret 1993/94 till ca 2,5 miljoner kronor. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | De övergripande mål som gäller för kollegiets verksamhet för | | perioden t.o.m. 1995/96 ligger fast. | | | | Resurser 1995/96 | | | | Ramanslag 61 275 000 kr | | Beräknade avgiftsinkomster ca 7 400 000 kr | | (revisorsverksamheten) | | | | Övrigt | | | | Det svenska EU-medlemskapet innebär att kollegiets verksamhet | | måste förstärkas på flera områden. Regeringen avser återkomma till| | riksdagen i denna fråga under våren 1995. Pris- och | | löneomräkningen uppgår till 1 782 000 kr och återlägg för räntor och| | amorteringar avseende låneramen i Riksgäldskontoret till 784| | 000 kr. Kommerskollegium omfattas av regeringens sparkrav på | | utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget| | räknats ned med 2 087 000 kr. Vid årets utgång motsvarar | | besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha| | sänkts med 4 591 000 kr. Anslaget har därutöver reducerats med 1| | 814 000 kr för justering av medel för lokalkostnader. | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning Under verksamhetsåret 1993/94 har EES-avtalets ikraftträdande, överenskommelsen inom GATT:s Uruguayrunda och slutförandet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap präglat den handelspolitiska verksamheten. Kollegiet har varit starkt involverat i de svenska insatserna på dessa områden och försett regeringen med analyser och utredningar som har utgjort ett viktigt underlag för regeringens ställningstaganden. På det näringsrättsliga området har ärendemängden ökat samtidigt som verksamheten varit föremål för utredning och beslut om ändrad organisationstillhörighet. Överföringen av näringsrättslig verksamhet till Kammarkollegiet genomfördes på ett smidigt sätt. Kollegiets årsredovisning visar att de uppsatta målen i stort sett har uppfyllts under perioden. Den finansiella delen av årsredovisningen innehåller den information som krävs för regeringens bedömning av verksamheten. Sammantaget kan konstateras att kollegiet har redovisat sin verksamhet i enlighet med uppställda krav och på ett lättillgängligt sätt. Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium. Slutsatser Budgetåret 1995/96 utgör det sista budgetåret i nu gällande planeringsperiod. Inför budgetåret 1997 bör kollegiet lämna en fördjupad anslagsframställning. Direktiv om en sådan har utfärdats i december 1994. Regeringens avsikt att aktivt medverka i utformningen av den gemensamma handelspolitiken inom EU och att tillse att svenska intressen tillvaratas så långt som möjligt innebär nya uppgifter och krav för den handelspolitiska förvaltningen. Den kompetens och kontinuitet som Kommerskollegium står för spelar härvid en viktig roll. Trots det statsfinansiella läget gör regeringen mot denna bakgrund bedömningen att vissa resurstillskott är motiverade inom kollegiet. Resurstillskottet motiveras främst av det faktum att anslutningen till den gemensamma handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet importlicenser, i synnerhet på tekoområdet. Vidare behöver resurserna förstärkas vad gäller handelspolitiskt beslutsunderlag, handelsprocedurfrågor och informationsinsatser. För budgetåret 1994/95 har regeringen därför i december 1994 beslutat om ett resurstillskott på 7 350 000 kr till kollegiet. När det gäller budgetåret 1995/96 avser regeringen återkomma till riksdagen under våren. Sedan den 1 juli 1994 består kollegiets näringsrättsliga verksamhet endast av auktorisation och tillsyn av revisorer och revisionsbolag. Formerna för denna verksamhet har utretts och ett förslag har presenterats i promemorian Tillsyn över revisorer (Ds 1994:125). Utredningen har nyligen remissbehandlats. Regeringen avser att lämna förslag om regler och organisation för den framtida revisorsverksamheten i en särskild proposition i februari 1995. Anslagsfrågorna rörande revisorsverksamheten kommer att tas upp i detta sammanhang. I avvaktan på ett förslag har den del av anslaget som avser revisorsverksamheten hos Kommerskollegium beräknats med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr. E 2. Exportfrämjande verksamhet 1993/94 Utgift 180 760 444 Reservation 30 398 849 1994/95 Anslag 149 785 000 1995/96 Förslag 231 439 000 varav 154 292 000 beräknad för juli 1995 - juni 1996 1997 Beräknad besparing 3 745 000 1998 Beräknad besparing 8 744 000 Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området. Sveriges Exportråd Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges Exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekreterarorganisationen och inom utrikesrepresentationen. Företagen deltar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag. Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför allt på marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet. Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt dylikt stöd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). De statliga medlen inriktas i första hand på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Detta gäller främst insatser för att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora, företags export, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet. Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1995/96. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig prisomräkning av innevarande års anslag. Budgetförslaget för budgetåret 1994/95 uppgår till 221 500 000 kr (anslagsposten 1 exportfrämjande åtgärder). Regeringens överväganden Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engagemang från statens sida i Exportrådet. Samtidigt har statsmakternas syn på inriktningen av rådets verksamhet preciserats. En avsevärd neddragning har företagits av det statliga anslaget sedan år 1992. De två huvudmännen för Sveriges Exportråd, staten och Sveriges allmänna exportförening, har lagt fast en gemensam syn på Exportrådets verksamhet i det avtal som utgör grunden för verksamheten. Den nuvarande verksamhetens inriktning utgör enligt huvudmännen en god grund för Exportrådets verksamhet som centralt serviceorgan för exportfrämjande även på sikt. Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete genomförts i syfte att anpassa verksamheten och organisationen till de förändrade förutsättningarna sedan beslutet år 1992. Ett omfattande besparingsarbete har givit viktiga resultat och företagsintäkterna i verksamheten har ökat samtidigt som servicenivån till svenska företag har höjts. Vidare har tjänsteutbudet definierats tydligare av rådet mot bakgrund av de mål och uppgifter som har lagts fast i avtalet mellan huvudmännen. Det statliga uppdraget har också definierats tydligare. Uppföljningen vad gäller det statliga anslagets användning och resultat är enligt regeringens mening av särskild betydelse. Ett arbete har inletts inom rådet som syftar till ytterligare förbättringar härvidlag. Regeringen avser noga följa rådets fortsatta arbete med effektivisering av verksamheten. Exportfrämjande kommer även i fortsättningen att ges stor vikt inom utrikesrepresentationen för att effektivt och kompetent fungera som Exportrådets utlandsorganisation i länder som saknar handelssekreterare eller samarbetsavtal med handelskammare. Det finns också goda skäl att eftersträva ett utökat samarbete med handelskammare utomlands. Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges Exportråd beräknas till totalt 216 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för exportfrämjande verksamhet. Medelsbehovet uppskattas till 15 439 000 kr för det förlängda budgetåret 1995/96. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen. För budgetåret 1995/96 uppgår medelsbehovet till totalt 231 439 000 kr. Kostnadsutvecklingen och därmed anslagsbehovet styrs bl.a. av kronkursens utveckling. Vid anslagsberäkningen har bl.a. beaktats de besparingar om totalt 10 % som har ålagts detta anslag under den kommande treårsperioden. Den sammanlagda besparingen uppgår år 1998 till ca 20 miljoner kronor. -------------------------------------------------------------------- | Anslag Förslag | | 1994/95 1995/96 | -------------------------------------------------------------------- |1. Exportfräm- | 132 500 000 |216 000 000 | |jande åtgärder | | | -------------------------------------------------------------------- |2. Till | 17 285 000 | 15 439 000 | |regeringens | | | |disposition | | | -------------------------------------------------------------------- |Summa anslag | 149 785 000 |231 439 000 | -------------------------------------------------------------------- Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr. E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar 1993/94 Utgift 496 942 718 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget används för att ge EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin upplåning avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli 1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar. Exportkreditnämnden EKN har med skrivelse den 13 oktober 1994 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning. Ramar för EKN-garantier Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 90 000 miljoner kronor, varav 30 000 miljoner kronor har reserverats för n- garantier och 60 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 25 000 miljoner kronor för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1994 till ca 14 300 miljoner kronor för n-garantier, ca 36 200 miljoner kronor för LT-garantier och drygt 200 miljoner kronor för investeringsgarantier. För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen höjs från 30 000 miljoner kronor till 35 000 miljoner kronor. För LT-garantier föreslås en höjning från 60 000 miljoner kronor till 65 000 miljoner kronor. EKN föreslår oförändrad ram för investeringsgarantier. Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av förändrade beräkningmetoder av EKN:s engagemang och av behov av utrymme för vissa större affärsprojekt. EKN och det europeiska integrationsarbetet I enlighet med sitt uppdrag har EKN bevakat utvecklingen inom EU i syfte att bedöma vilka krav på förändringar i verksamheten som EU-medlemskapet kan innebära. Kommissionen förbereder f.n. särskilda konkurrensregler beträffande statligt stöd till exportkreditförsäkring. De planerade reglerna syftar till att hindra statlig eller statligt stödd exportkreditförsäkringsverksamhet att konkurrera på ojämlika villkor med privata försäkringsbolag på det s. k. konkurrensutsatta området. Ett utkast till s.k. meddelande har under hösten 1994 diskuterats inom kommissionen och i ministerrådets arbetsgrupp för exportkrediter. Det är oklart när regler på detta område kan komma att antas. Efter publicering väntas medlemsstaterna ha ett år på sig för att ändra sina system. Vad gäller icke konkurrensutsatt exportkreditförsäkring arbetar EU sedan år 1991 med att söka harmonisera medlemsstaternas verksamhet i syfte att skapa lika konkurrensvillkor vid export såväl inom som utanför EU. Kommissionen har i juli 1994 lämnat förslag till direktiv på detta område, som berör garantivillkor, premier samt utbud av garantier. Till de grundläggande principerna hör att premier skall vara riskavspeglande och i huvudsak kostnadstäckande samt att det skall finnas en självrisk. Det är oklart när ett slutligt direktiv kan komma att antas. Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier Ansträngningarna att åstadkomma internationella riktlinjer inom OECD för premier och därtill relaterade faktorer fortsätter. Den s.k. consensus-gruppen tillsatte i slutet av september 1994 en arbetsgrupp med mandat att utarbeta förslag till gemensamma riktlinjer för landriskklassificering och premiesättning samt förbättrat informationsutbyte om de premienivåer som tillämpas. Strävan är att lämna en redovisning till OECD:s ministermöte på försommaren 1995. Sverige har genom EKN spelat en pådrivande roll i dessa diskussioner. Flera länder har de senaste åren genomfört förändringar i sina premiesystem, som lett till ökad premiedifferentiering. Därmed har dessa system blivit mer lika det svenska. Särskilt betydelsefullt är att premiesystemet i Tyskland förändrats i riktning mot EKN:s. Matchning Statsmakterna har angivit att EKN i enstaka fall och när särskilda skäl föreligger skall kunna erbjuda samma villkor som ett konkurrerande företags garantiinstitut. EKN tar i sin skrivelse upp frågan om när sådan matchning skall kunna ske. EKN noterar bl.a. att matchning skall ske inom ramen för begränsningen att garantigivningen skall gå ihop. EKN gör sammanfattningsvis bedömningen att man inom ramen för gällande riktlinjer har svårt att verka för konkurrensneutralitet genom att matcha andra länders garantiinstitut. Någon enstaka matchning i samband med mindre affärer anses dock vara möjlig. Skuldlättnadsåtgärder EKN har som resultat av omförhandlingar inom Parisklubben skrivit av fordringar på ett antal länder. Vad gäller Polen har 1 900 miljoner kronor skrivits av för vilket EKN över statsbudgeten erhållit ersättning med 774 miljoner kronor. För Egypten finns en villkorad avskrivning om ca 430 miljoner kronor som kommer att genomföras när tredje och sista steget i skuldlättnadsoperationen är avklarad. För de två första stegen har EKN över statsbudgeten erhållit ersättning om 63 miljoner kronor. För det tredje steget beräknas ersättningen uppgå till 42 miljoner kronor. För de fattigaste och mest skuldtyngda länderna ges inom Parisklubben sedan några år 50 % skuldminskning. Kreditorerna är ense om att öka koncessionaliteten och omförhandla ländernas hela utestående skuldstock. Hittills har närmare 200 miljoner kronor skrivits av på dessa länder för vilket EKN ersatts med ca 50 miljoner kronor via biståndsanslaget. Enligt den modell för ersättning som utarbetats erhåller EKN en ersättning som uppgår till ca en tredjedel av avskrivet belopp. När räntefrihet beviljas, har EKN ersatts till fullo för detta via biståndsanslaget, hittills med ca 140 miljoner kronor. Medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar EKN framför i sin skrivelse önskemål om att erhålla bemyndigande att medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger och när intresse härför finns hos svenska företag eller banker och i gäldenärslandet. De principiella betänkligheter som kan finnas att bistå företag som underlåtit att söka garanti bör enligt EKN kunna övervinnas genom avgifter, som dels täcker kostnaderna för verksamheten ifråga, dels undanröjer potentiella risker för att den egna verksamheten skall påverkas negativt. Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för det kassamässiga resultatet under verksamhetsåren 1994/95 och 1995/96 samt bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet enligt tre alternativ: normal, optimistisk och pessimistisk. Såväl de kassamässiga som riskmässiga värderingarna präglas enligt EKN av betydande osäkerhet bl.a. till följd av att en stor del av garantiengagemanget och fordringarna är koncentrerade till ett fåtal länder. För den gamla verksamheten pekar prognoserna i normalalternativet mot ett kassamässigt överskott om ca 110 miljoner kronor budgetåret 1994/95 följt av överskott om ca 200 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (i beloppet för 1994/95 ligger en ersättning från statsbudgeten på 40 miljoner kronor). Det optimistiska alternativet förutser ett överskott på ca en miljard kronor budgetåret 1995/96 medan det pessimistiska i stället räknar med en förlust på drygt två miljarder kronor. Vad gäller det ackumulerade riskmässiga resultatet per den 30 juni 1994 pekar EKN:s normalalternativ mot ett slutresultat på plus en miljard kronor medan de pessimistiska och optimistiska alternativen visar på underskott respektive överskott om ca 5 miljarder kronor. I beloppen ingår inte vissa kostnader som under åren ersatts över statsbudgeten, tillsammans ca 3,5 miljarder kronor. Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s normalalternativ mot ett kassamässigt underskott budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor följt av överskott på drygt 300 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Det pessimistiska alternativet visar för budgetåret 1995/96 ett underskott på ca 900 miljoner kronor medan det optimistiska anger ett överskott på närmare 800 miljoner kronor. Det riskmässiga resultatet i den nya verksamheten per den 30 juni 1994 pekar mot ett resultat strax under noll. De optimistiska och pessimisiska alternativen pekar i stället mot överskott på 0,5 miljarder kronor respektive underskott på 3,1 miljarder kronor. Finansiering av verksamheten EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla verksamheten sänks till 2 700 miljoner kronor (från 3 700 miljoner kronor). Vidare föreslås att lånerätten i utländsk valuta höjs till motvärdet av 1 500 miljoner kronor (från 1 000 miljoner kronor). För den nya verksamheten föreslår EKN att krediten hos Riksgäldskontoret förblir oförändrad - 1 400 miljoner kronor - medan en höjning till motvärdet av 500 miljoner kronor föreslås för upplåningsrätten i valuta (från 200 miljoner kronor). Nämnden föreslår att ytterligare finansieringsbehov täcks via anslaget om det skulle visa sig att den föreslagna upplåningsrätten skulle vara otillräcklig. EKN föreslår vidare att nämnden, i likhet med innevarande budgetår, får räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla verksamheten. Kostnaderna för detta under budgetåret 1995/96 väntas uppgå till 275 miljoner kronor. EKN har i sin skrivelse också behandlat vissa frågor rörande den särskilda garantiramen för Baltikum och Ryssland. Regeringens överväganden Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda ramarna för exportkreditgarantiverksamheten bör utökas. Regeringen delar även EKN:s bedömning vad gäller de rörliga krediterna hos Riksgäldskontoret och upplåningsbehovet i utländsk valuta. Skuldlättnader inom Parisklubben kan medföra avsevärd minskning av utestående fordringars nominella belopp. Regeringen delar EKN:s uppfattning att nämnden bör ersättas för dessa. Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla verksamheten. Utvecklingen inom EU på exportkreditområdet är av stor betydelse för EKN. Det är angeläget att EKN noga följer denna utveckling och att nämnden förbereder och lämnar förslag till nödvändiga anpassningsåtgärder. Det internationella samarbetet på exportkreditområdet har varit av stor betydelse för att minska subventioner och åstadkomma förbättrad konkurrensneutralitet. EKN har spelat, och spelar, en framträdande roll i detta arbete, både inom OECD och Bern-unionen. För svenskt vidkommande är det av särskild betydelse att verka pådrivande vad gäller premier och kostnadstäckning. Regeringen instämmer i EKN:s bedömning i frågan om matchning av andra instituts garantivillkor. Regeringen anser att EKN bör bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger. EKN bör därvid bemyndigas att ta ut avgifter som täcker nämndens kostnader för verksamheten i fråga och som undanröjer risken att den egna garantiverksamheten skall påverkas negativt. Frågor rörande den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska länderna och Ryssland, vilken administreras av EKN, kommer att behandlas av regeringen i en särskild proposition om samarbetet med Central- och Östeuropa våren 1995. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för n-garantier och 65 000 000 000 kr för LT- garantier, 2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, 3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten, 4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten, 5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning, 6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan medverkan, 7. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för EKN:s medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar, 8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. E 4. Krigsmaterielinspektionen 1994/95 Utgift 4 708 701 1994/95 Anslag 5 084 000 1995/96 Förslag 8 204 000 varav 5 446 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av sådan materiel. Under krigsmaterielinspektören lyder vidare verksamhet rörande exportkontroll av strategiskt känsliga produkter. Denna verksamhet finansieras dock inte över detta anslag. KMI har till sitt förfogande dels det tekniskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, dels den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor, som har inrättats för att främja ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. Kostnaderna för verksamheten, exklusive nämnderna, täcks av avgifter, som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från tillverkare av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde och tas ut i slutet av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel ur riket erläggs av exportörer, som inte har tillverkningstillstånd. För budgetåret 1994/95 har KMI undantagits från reglerna i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) om räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall tillämpa förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. I en intern promemoria, daterad den 28 september 1994, har KMI sammanställt anslagsredovisning för budgetåret 1993/94, övriga uppgifter avseende kalenderåret 1993 samt förslag rörande anslags- och investeringsbehov för budgetåret 1995/96. Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till ca 4,7 miljoner kronor budgetåret 1993/94, varav 55 000 kr avsåg nämnderna. Anslagskrediten uppgick till ca 285 000 kr. Under kalenderåret 1993 behandlade inspektionen 2 028 st utförselansökningar. Värdet av under år 1993 meddelade utförselbevis för försåld krigsmateriel uppgick till 6 105 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1993/94 hade 175 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser | | | | Ramanslag 8 204 000 kr | | | | Övrigt | | | | Anslaget har reducerats med 510 000 kr som utgjorde | | engångsbelopp för viss ADB-utrustning budgetåret 1994/95. Pris- | | och löneomräkningen uppgår till 180 000 kr. För ökat resursbehov för| | bl.a. ökade lokalkostnader och resor har anslaget därutöver | | räknats upp med 1 163 000 kr. | -------------------------------------------------------------------- Slutsatser Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om årsredovisning och anslagsframställning. Följaktligen redovisar regeringen inte heller någon bedömning av verksamhetens resultat. Den interna anslagsredovisningen m.m. som har upprättats utgör dock tillräckligt underlag för regeringens ställningstagande angående anslagsbehovet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 204 000 kr. E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 1993/94 Utgift 2 250 000 1994/95 Anslag 2 500 000 1995/96 Förslag 5 118 000 varav 2 564 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området. Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidraget från staten uppgår budgetåret 1994/95 enligt avtalet till 2,5 miljoner kronor. Var och en av de övriga intressenterna bidrar med 150 000 kr. Beloppen räknas upp årligen med hänsyn till prisutvecklingen. För budgetåret 1995/96 beräknas statens bidrag till 5 118 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 5 118 000 kr. E 6. Europainformation m.m. 1993/94 Utgift 51 236 511 Reservation 9 968 699 1994/95 Anslag 21 000 000 1995/96 Förslag 9 000 000 varav 6 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. Målsättningen är att förse svensk allmänhet med en omfattande och saklig information. En saklig och bred informationsverksamhet behövs även efter folkomröstningen om det fortsatta europeiska integrationsarbetet. Verksamheten kommer också fortsättningsvis att omfatta publikationer av olika slag om EU och eventuellt EES. Bland annat kommer grönböcker att utgöra en del av denna verksamhet. Särskilda medel - 21 000 000 kr - har under budgetåret 1994/95 funnits för en sådan verksamhet inkl. verksamheten vid Sekretariatet för Europainformation fram till folkomröstningen om EU. Det här beräknade medelsbehovet för budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 9 000 000 kr. Regeringen torde emellertid få anledning att återkomma till riksdagen i frågan om den fortsatta EU- informationen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Europainformation m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 9 000 000 kr. E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit 1993/94 Utgift -118 494 305 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut år 1978 samt 1990. Systemet innebär att SEK har givits möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överensstämmer med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att utlåningsräntorna ligger under upplåningskostnaderna. Staten täcker eventuell skillnad mellan utlåninggsränta och upplåningskostnad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av bolagets verksamhet och redovisar en särskild balansräkning för denna kreditgivning. Villkoren för krediterna står i överensstämmelse med den överenskommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, den s.k. consensus-överenskommelsen inom OECD. Förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse har nyligen resulterat i att villkoren för de statsstödda krediterna ytterligare marknadsanpassats. Ändringarna innebär bl. a. att den subventionerade SDR-räntan avvecklas efter en ettårig övergångsperiod och att länderklassificeringen ändras. Den statsstödda verksamheten beräknas verksamhetsåret 1994/95 ge ett överskott i storleksordningen 90 miljoner kronor. Regeringen har efter bemyndigande från riksdagen beslutat att den s.k. löftesprovisionen inom det statsstödda systemet skall utgå med normalt 0,25 %. Regeringens överväganden SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexport infördes för att möta de kraftiga subventioner av villkoren vid exportkrediter som andra länder började tillämpa under 1970-talet. Efter förhandlingar inom OECD har subventionsinslagen gradvis reducerats. Den senaste ändringen innebär i princip att endast marknadsräntor eller s.k. CIRRar (commercial interest reference rates) är tillåtna efter en viss övergångsperiod. Samtidigt har SEK i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten. SEK har också lyckats erbjuda svenska exportörer mycket konkurrenskraftiga kreditvillkor i marknadssektorn. Regeringen ser positivt på denna utveckling och Sverige har inom OECD aktivt arbetat för att räntesubventionering skall avvecklas. Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan i vissa fall vara utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order. För svenska exportörer är det väsentligt att ha tillgång till de kreditofferter med fast ränta som SEK kan erbjuda inom det statsstödda systemet. Regeringen anser också att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor som motsvarar vad företag i konkurrentländerna kan erhålla. Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket medfört att intresset för statsstödda krediter åter ökat. Detta medför sannolikt enligt SEK:s beräkningar att under år 1994 beviljade statsstödda krediter kommer att leda till kostnader för staten under budgetåret 1995/96. Beräkningen av utfallet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. 1993/94 Utgift -12 956 546 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare gjorda åtaganden. Genom att volymerna sjunker i takt med att skulderna återbetalas minskar statens kostnader. Kreditgivningen förväntas budgetåret 1994/95 uppvisa ett överskott på 10 miljoner kronort. Anslaget kan dock komma att belastas och bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder 1993/94 Utgift 56 388 886 1994/95 Anslag 50 000 000 1995/96 Förslag 42 000 000 varav 28 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 13 000 000 1998 Beräknad besparing 12 000 000 Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u-krediter infördes den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med kostnader för åtaganden som har gjorts intill utgången av år 1984. Kostnaderna kommer successivt att minska. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Regeringen beräknar kostnaderna för budgetåret 1995/96 till 42 000 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr. F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Inledning Under littera F finansieras verksamhet som direkt stöder svensk utrikespolitik samt information och kunskapsinhämtande i nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor. Det första området utgörs av Utrikesdepartementets anlitande av Försvarets forskningsanstalts (FOA) sakkunskap vid förhandlingar om nedrustnings- och säkerhetspolitik samt stöd åt studier, konferenser m.m. av utrikespolitisk betydelse. På det andra området sker verksamheten genom bidrag till organisationer och stiftelser för information, studier och forskning om säkerhetspolitisk och fredsbefrämjande utveckling, stöd åt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet. Verksamheten vid dessa institut är inriktad på forskning och information, främst genom utgivandet av publikationer. Den beräknade utgiftsutvecklingen på det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Mkr -------------------------------------------------------------------- |Utgift |Anvisat |Förslag |varav be- |Beräknad |Beräknad | |1993/94 |1994/95 |1995/96 |räknat för|besparing |besparing | | | | |juli 95- |19971 |19981 | | | | |juni | | | | | | |96 | | | -------------------------------------------------------------------- |64,8 | 60,5 |92,5 |59,8 |-1,6 |-1,6 | -------------------------------------------------------------------- 1 Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området 1993/94 Utgift 2 770 011 Reservation 783 979 1994/95 Anslag 2 511 000 1995/96 Förslag 3 641 000 varav 2 427 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 63 000 1998 Beräknad besparing 63 000 Från anslaget lämnas stöd till seminarier, utredningar, studier, publikationer m.m. av utrikespolitisk betydelse. Som exempel på stöd från anslaget budgetåret 1994/95 kan nämnas arrangerandet av ett internationellt seminarium om landminor, värdskapet för den internationella missilkontrollregimens årskonferens i Sverige samt studiebesök i Sverige av FN:s kurs för diplomater med inriktning på nedrustning. Det föreslagna beloppet för budgetåret 1995/96 samt de beräknade utgifterna kommande budgetår innebär en besparing med 10% eller 252 000 kr jämfört med innevarande budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 641 000 kr. F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling 1993/94 Utgift 16 529 393 Reservation 5 649 9181994/95 Anslag 10 000 0001 1995/96 Förslag 17 000 000 varav 9 667 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 250 000 1998 Beräknad besparing 250 000 1 Utöver detta anslag disponeras för ändamålet drygt 3 000 000 kr från Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriet AB. Anslaget disponeras enligt förordningen (1993:983) om statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling till svenska organisationer och stiftelser som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Bidrag lämnas i form av organisationsstöd och projektbidrag. En beredningsgrupp utsedd av regeringen granskar ansökningar och ger yttrande till regeringen. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens överväganden | | | | Regeringen anser att det är väsentligt att kunskap och intresse | | för frågor som rör fred och säkerhetspolitik stimuleras. Stödet | | till organisationer för detta ändamål fyller därför en viktig | | funktion. Aktiva medlemsinsatser är en förutsättning för att | | bidragen skall nå sitt syfte. Som en del av regeringens | | sparplan föreslås att anslaget under en kommande treårsperiod | | minskas med 10% eller 1 000 000 kr. Vid fördelningen av | | anslaget över tolv respektive arton månader kommande budgetår har| | hänsyn tagits till att huvuddelen av utbetalningarna sker under | | andra hälften av kalenderåret. | -------------------------------------------------------------------- Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr. F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) 1993/94 Utgift 21 396 000 1994/95 Anslag 21 850 000 1995/96 Förslag 32 360 000 varav 21 444 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 656 000 1998 Beräknad besparing 656 000 Stockholms internationella fredsforskningsinstitut skall i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt bedriva forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet. Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för en stabil fred. SIPRI har väl redovisat verksamheten under perioden 1993/1994 med beskrivning över institutets aktiviteter, skrifter och organisation. I revisionsberättelsen för verksamhetsåret 1993/94 har några anmärkningar inte framkommit. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens överväganden | | | | SIPRI:s forskning och publikationer och övrig | | informationsverksamhet röner stor internationell uppmärksamhet. | | Som en följd av den förändrade omvärlden har SIPRI förändrat | | inriktningen i sin forskning. Nya forskningsprogram som icke- | | spridning av massförstörelsevapen, efterlevnad av | | nedrustningfördrag samt fredsbevarande och regional säkerhet | | faller väl inom ramen för regeringens prioriteringar på | | nedrustningsområdet. | | SIPRI omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig | | konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med | | 1 092 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av | | nivåsänkning med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 2| | 404 000 kr eller 11%. Externa bidragsgivare beräknas | | innevarande budgetår svara för knappt tre miljoner av | | institutets finansiering. Det är av vikt att en större del av | | institutets finansiering gradvis söks från andra källor än | | statsbudgeten. | -------------------------------------------------------------------- Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 32 360 000 kr. F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 1993/94 Utgift 9 883 228 1994/95 Anslag 12 259 000 1995/96 Förslag 18 711 000 varav 12 401 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 368 000 1998 Beräknad besparing 367 000 Målet med anslaget är att tillföra departementet teknisk och vetenskaplig sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om nedrustning, rustningsbegränsningar och internationell säkerhet . Anslaget belastas med utgifter för verksamhet inom: - kärnvapenfrågor omfattande studier av kärnvapenspridning samt insamling och analys av luftburen radioaktivitet, - seismisk provövervakning vars huvudsakliga syfte är att ge tekniskt underlag för de internationella förhandlingarna om ett fullständigt stopp för kärnvapenprov, - frågor som rör biologiska och kemiska vapen, - europeisk säkerhet omfattande studier av den politiska, militära och ekonomiska utvecklingen i Europa i syfte att ge bättre beslutsunderlag för konfliktprevention, krishantering, deltagande i internationella operationer m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens överväganden | | | | Med hänsyn till att huvuddelen av FOA:s verksamhet finansieras | | av Försvarsdepartementet faller det sig naturligt att | | årsredovisningen domineras av denna verksamhet. Årsredovisningen| | ger dock en god beskrivning av det arbete som utförts för UD:s | | räkning. | | Fördelningen på olika områden får anses ha följt de riktlinjer som| | angivits i regleringsbrevet. | | I revisionsberättelsen utförd av Riksrevisionsverket anmärks att| | anslaget överskridits med 65 728 kr. Överskridandet noteras även| | i FOA:s årsredovisning. FOA har erinrats om nödvändigheten av att| | använda sig av sådana redovisningsrutiner att anslaget i | | fortsättningen inte överskrids. | | Regeringen anser att FOA:s sakkunskap är en förutsättning för att| | upprätthålla hög kompetens i förhandlingar på nedrustningsområdet.| | Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för | | statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned | | med 613 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av | | nivåsänkning med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1| | 348 000 kr eller 11%. I första hand bör besparingen falla på de | | administrativa kostnaderna. | -------------------------------------------------------------------- Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 18 711 000 kr. F 5. Utrikespolitiska Institutet 1993/94 Utgift 10 889 706 1994/95 Anslag 10 340 000 1995/96 Förslag 15 579 0001 varav 10 325 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1997 Beräknad besparing 310 000 1998 Beräknad besparing 310 000 1 varav 100 000 kr engångsanvisning Målet med Utrikesdepartementets anslag till Utrikespolitiska Institutet är att främja intresse för och kunskap om internationella frågor samt att stödja forskning rörande internationell politik. Institutets informationsverksamhet inriktas framför allt på utgivande av skrifter och nyhetsbrev samt tillhandahållande av ett bibliotek och arkiv. Sedan tjugo år bedrivs forskning i internationell politik. Utrikespolitiska Institutet har väl redovisat verksamheten och räkenskaperna för kalenderåret 1993. I revisionsberättelse för år 1993 finns inga anmärkningar mot årsredovisningen. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens överväganden | | | | Utrikespolitiska Institutets information om internationella | | frågor och den forskning och studier, som institutet bedriver, | | fyller en viktig funktion. Av det föreslagna anslaget föreslås | | 100 000 kr avsättas för att finansiera forskningsprojektet "The | | European Security Order and the Common Foreign and Security | | Policy of the European Union". Utrikespolitiska Institutet | | omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig | | konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 517 | | 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning med| | 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 137 000 kr | | eller 11%. Det är därför angeläget att institutet fortsätter sina| | ansträngningar att finna nya finansieringskällor. | -------------------------------------------------------------------- Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 15 579 000 kr. F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse 1993/94 Utgift 3 323 996 Reservation 176 004 1994/95 Anslag 3 588 000 1995/96 Förslag 5 248 000 varav 3 499 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under anslaget stöds forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse med Utrikespolitiska Institutet som den störste bidragsmottagaren för ett treårigt forskningsprogram. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 248 000 kr. G. Samarbete med Central- och Östeuropa Regeringen avser att under våren presentera ett flerårigt sammanhållet program för samarbetet med Central- och Östeuropa i en särproposition. Till programmet kommer att föras insatser från Miljödepartementet motsvarande 145 800 000 kr för budgetåret 1994/95. Propositionen kommer bl.a. att grundas på den utvärdering som har gjorts av Kommittén för analys av utvecklingssamarbetet (Ds 1994:134 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa). Riksdagen har i avvaktan på utvärdering av nuvarande program bemyndigat regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret l994/95 intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret l995/96. Beloppet avser en period på 12 månader. G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa För innevarande budgetår har ett anslag på 756 499 000 kr anvisats för samarbetet med Central- och Östeuropa. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 855 999 000 kr. Beloppet avser en period på 18 månader. I anslagsbeloppet ingår överförda medel från Miljödepartementet motsvarande 219 000 000 kr. Från anslagsbeloppet har avdragits 503 miljoner kr för avgift till EU. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret l995/96 beräknar ett reservationsanslag på 855 999 000 kr. G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 1 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret l995/96 beräknar ett förslagsanslag på 1 000 kr. G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier För innevarande budgetår har ett anslag på 240 000 000 kr anvisats. I avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 360 000 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Beloppet avser en period på 18 månader. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredit- garantier för budgetåret l995/96 beräknar ett reservationsanslag på 360 000 000 kr. Bilaga 4.1 SVERIGES SAMLADE BIDRAG TILL FN Myndighet FN-organisation Utfall 93/94 Obl/friv/ind 1. JUSTITIEDEPARTEMENTET WIPO 1 232 550 obl. 2. UTRIKESDEPARTEMENTET FN:s reguljära budget 92 847 483 obl. FN:s fredsbev. operationer 268 400 001 " UNIDO 9 786 391 " Kemvapenkonventionen 1 624 364 " FN:s konferens om miljö och utveckling 12 640 000 friv. * FN:s rasdiskriminerings- kommitté 25 420 obl. Fredsbevarande insatser 878 431 963 friv/ind* Befolkningskonferensen 1 981 250 " * ECOSOC 22 326 " * FAC 53 000 000 " * IDA 780 435 886 " IEFR/PRO 105 000 000 " ** IFAD 46 582 514 " ** ICPO 2 000 000 " * ITC 1 500 000 " * UNCDF 40 000 000 " ** UNCTAD 2 021 250 " * UNDA 1 500 000 " * UNDCP 40 000 000 " ** UNDP 560 000 000 " ** UNEP 200 000 " * UNESCO 4 000 000 " * UNETPSA 1 250 000 " * UNFPA 140 000 000 " ** UNHCR 331 500 000 " ** UNICEF 350 000 000 " ** UNIFEM 4 000 000 " ** UNRWA 130 000 000 " ** UNSO 950 000 " * UNTF 3 000 000 " * * = projektstöd, ** = basbudgetstöd Myndighet FN-organisation Utfall 93/94 Obl/friv/ind WFP (FAC,IEFR/PRO) 270 000 000 " ** WHO 73 500 " * SIDA FAO 148 249 217 friv. * " HABITAT 2 000 000 " * " IAEA 6 414 285 " * " IFAD 553 013 " * " ILO 15 019 817 " * " IMO 4 051 948 " * " ITC 6 747 057 " * " Mekong k 11 234 000 " * " UNCTAD 900 000 " * " UNDCP 1 805 000 " " UNDHA 34 018 603 " " UNDP 100 767 889 " " UNEP 8 750 000 " " UNESD 1 250 000 " " UNESCO 13 077 785 " " UNFPA 4 572 260 " " UNHCR 281 075 499 friv. " UNICEF 512 860 448 " * " UNIDO 478 562 " * " UNIFEM 400 000 " * " UNRWA 6 250 000 " * " UNSO 34 769 559 " * " UNV 3 548 165 " * " WFP 69 380 332 " * " WHO 112 324 078 " * " WIPO 1 630 000 " * " WMU 20 888 418 " * " Övrigt 57 877 440 " " IDA 338 933 380 " SAREC ICTP 4 000 000 " * " UNESCO 2 255 000 " ** " UNRISD 5 000 000 " * " WHO 36 670 328 " * SwedeCorp ILO 6 250 153 " * " ITC 1 808 680 " * BITS UNDESD 364 800 " * 5 829 096 336 3. FÖRSVARSDEPARTEMENTET UNPROFOR ca 460 000 000 indir. 4. SOCIALDEPARTEMENTET WHO 36 646 83 obl. " för rapportering om läkemedelsbiverkning 2 591 000 " FN:s familjeår, projekt 5 096 800 " /indir . Folkhälsoinstitutet WHO:s aktion mot tobak 100 000 friv. Övrigt 853 656 " * 45 288 290 5. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET IMO 1 482 256 obl. OTIF 1 613 469 " IRCA 10 069 " Luftfarts- verket ICAO 3 592 186 " Post-& Tele- styrelsen ITU 9 215 144 obl. " " VGE/ITU 156 938 friv. * Posten UPU 2 548 500 obl. SMHI WMO 4 168 000 " " " 689 000 friv. * 23 475 562 6. FINANSDEPARTEMENTET SCB FN 3 300 000 ind. Boverket UNESCO 100 000 friv. * 3 400 000 7. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET UNESCO 30 944 686 obl. 8. JORDBRUKSDEPARTEMENTET FAO 31 669 609 obl. 9. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET ILO 20 360 782 obl. 10. KULTURDEPARTEMENTET UNHCR 295 162 friv. * UNHCR/IOM 780 000 " * 1 075 162 11. NÄRINGSDEPARTEMENTET WIPO 3 536 242 obl. Internat. studiegruppen för bly och zink 168 417 " Internat. studiegruppen för nickel 182 244 " 3 886 903 12. MILJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET Kemikalie- inspektionen IPCS 600 000 friv. * Miljöfonden 22 000 000 " ** 22 600 000 TOTALT SUMMA 6 473 029 880 Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1995. I. Beskickningar (sidoackrediteringar inom parentes) --------------------------------------------------------------------------------------------- Abidjan Seoul (Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Singapore Addis Abeba (Bandar Seri Bagawan) (Djibouti) Sofia Alger Tallinn Amman Teheran Ankara Tel Aviv Athen (Nicosia) Bagdad**) Tokyo Bangkok Tripoli (Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh) Tunis Beirut**) Vientiane*) Belgrad Vilnius Bern Warszawa (Vaduz) Washington Bissau*) Wellington Bonn (Apia, Nuku'alofa, Suva) Brasilia Wien Bryssel (Ljubljana) (Luxemburg) Windhoek Budapest Zagreb Buenos Aires (Asunción, Montevideo) Bukarest Canberra (Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas (Bridgetown, Port of Spain) Colombo*) Damaskus (Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone (Maseru) Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen (San Marino) Helsingfors Islamabad (Malé) Jakarta Kairo (Khartoum) Kiev Kinshasa*) Kuala Lumpur Kuwait (Abu Dhabi, Doha, Manama) Köpenhamn Lagos (Accra) Lima (La Paz) Lissabon (Praia) London Luanda (Sao Tomé) Lusaka (Lilongwe) Madrid Managua (San José, Panamá) Manila Maputo (Mbabane) Mexico Moskva (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek, Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Nairobi (Bujumbura, Kampala, Kigali) New Delhi (Colombo, Kathmandu, Thimphu) Oslo Ottawa (Nassau) Paris Peking (Pyongyang, Ulan Bator) Prag (Bratislava) Pretoria Pyongyang*) Rabat Reykjavik Riga Riyadh (Muscat, Sana) Rom (Tirana) Santa Fé de Bogotà (Quito) Santiago de Chile *) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires **) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad II. Ambassadkansli Berlin III. Delegationer Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Genève Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien IV. Karriärkonsulat a) Generalkonsulat b) Konsulat Hamburg Mariehamn Hongkong (Macau) Istanbul Jeddah Jerusalem Los Angeles Milano New York S:t Petersburg Sydney V. Stockholmsbaserade ambassadörer De fem sändebuden har följande ackrediteringar: 1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Bissau (Guinea-Bissau), Brazzaville (Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun). 2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia). 3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien). 4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna). 5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown (St Vincent och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St Georg s (Grenada), St John s (Antigua och Barbuda). Bilaga 4.3 1994-12-15 Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande operationer, FN:s och OSSE:s sanktionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15 december 1994 _____________________________________________________________________________ OMRÅDE OPERATION LAND/ORT TYP AV INSATS ANTAL KOSTNAD MANDAT- PERSONER MILJ KR PERIOD ÅRSBASIS (ANSLAG) ***************************************************************************** Ö UNPROFOR Kroatien Stabskompani 161 47,0 (B9) S t.v. Milobs T Civilpoliser 18,5 (C1) E Militärpolis U R UNPROFOR Bosnien- Mek.skyttebataljon 1 063 626,0 (B9) O t.v. Hercegovina Milobs P Militärpolis A Mek.inf.komp UNPROFOR Makedonien Skyttepluton 40 16,0 (B9) t.v. C ICFY Fd Gränsövervakning 15 13,0 (B9) E t.o.m. Jugoslavien N mars 95 T A OSSE Sarajevo Stöd till om- 1 0,2 (B10) L t.o.m. budsmanna- E dec. 94 institutionen U R ECMM Kroatien Monitorer 8 8,0 (B10) O t.v. Bosnien- P Hercegovina A OSSE/SAM Makedonien Sanktions- 2 0,9 (B10) t.o.m. övervakning dec. 94 OSSE/SAM Ungern Sanktions- 2 0,9 (B10) t.o.m. övervakning dec. 94 OSSE/SAM Ukraina Sanktions- 6 3,0 (B10) t.o.m. övervakning dec. 94 OSSE Korttidsuppdrag m.m. 3 1,7 (B10) _____________________________________________________________________________ K A U K A UNOMIG Georgien Milobs 6 4,4 (B9) S t.v. I E N _________________________________________________________________________________________________________________________________________________ B A L OSSE Lettland Prev.dipl 1 0,6 (B10) Tt.o.m. I dec. 94 K U M ___________________________________________________________________________ M Ö UNTSO Mellersta Milobs 17 10,8 (B9) E S t.v. Östern L T L E UNIKOM Kuwait Milobs 7 4,2 (B9) A R t.v. N N ____________________________________________________________________________ A UNMOGIP Kashmir Milobs 8 5,0 (B9) S t.v. I E NNSC Korea Milobs 6 5,5 (B9) N t.v. ____________________________________________________________________________ A F R UNAVEM II Angola Milobs 3 2,1 (B9) I t.v. K A ____________________________________________________________________________ C A E M N E MINUGUA Guatemala Milobs 2 1,1 (C1) T Rt.o.m. R I maj 95 A K L A ____________________________________________________________________________ TOTALT 1 351 768,9 Förkortningar ECMM = EU:s övervakningsmission i f.d. Jugoslavien ICFY = Jugoslavien-konferensen Mek.skyttebataljon = Mekaniserad skyttebataljon Mek.inf.komp. = Mekaniserat infanterikompani Milobs = Militära observatörer NNSC = Neutrala staters övervakningskontingent Prev.dipl. = Preventiv diplomati SAM = Sanktionsövervakning (främst tulltjänstemän) Anslagsförteckning A. Utrikesförvaltningen m.m. A 1. Utrikesförvaltningen, ramanslag 2 666 663 000 A 2. Kursdifferenser, förslagsanslag 1 000 A 3. Honorärkonsuler, förslagsanslag 26 999 000 A 4. Nordiskt samarbete, förslagsanslag 2 115 000 A 5. Utredningar m.m., reservationsanslag 15 809 000 A 6. Officiella besök m.m., förslagsanslag 13 770 000 A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag 6 410 000 2 731 767 000 B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 1. Förenta nationerna, förslagsanslag 351 353 000 B 2. Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 472 500 000 B 3. Europarådet, förslagsanslag 36 339 000 B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag 46 460 000 B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag 1 000 B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 17 515 000 B 7. Internationell råvarulagring, förslagsanslag 2 625 000 B 8. Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag 5 040 000 B 9. Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 1 341 948 000 B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), förslagsanslag 13 823 000 B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU, förslagsanslag 12 633 000 2 300 237 000 C. Internationellt utvecklingssamarbete C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag 4 762 500 000 C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten, reservationsanslag 11 586 600 000 C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u- landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag 619 916 000 C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, reservationsanslag 90 000 000 C 5. Swedfund International AB, förslagsanslag 1 000 C 6. Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 9 083 000 C 7. Övrigt, reservationsanslag 73 331 000 17 141 431 000 D. Information om Sverige i utlandet m.m. D 1. Svenska institutet, reservationsanslag 88 784 000 D 2. Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 16 386 000 105 170 000 E. Utrikeshandel och exportfrämjande E 1. Kommerskollegium, ramanslag 61 275 000 E 2. Exportfrämjande verksamhet, reservations- anslag 231 439 000 E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 1 000 E 4. Krigsmaterielinspektionen, ramanslag 8 204 000 E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag 5 118 000 E 6. Europainformation m.m., reservationsanslag 9 000 000 E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000 E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000 E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 42 000 000 357 039 000 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikes- politiska området, reservationsanslag 3 641 000 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 17 000 000 F 3. Bidrag till Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag 32 360 000 F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, anslag 18 711 000 F 5. Utrikespolitiska Institutet, anslag 15 579 000 F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag 5 248 000 92 539 000 G. Samarbete med Central- och Östeuropa G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag 855 999 000* G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag 1 000* G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 360 000 000* 1 216 000 000 Summa kr 23 944 183 000 *beräknat belopp Innehållsförteckning Utrikesdepartementet Inledning 3 Gemensam säkerhet och global solidaritet 4 En fri handel 7 Sverige i Europa 8 Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet 11 Sveriges samlade bidrag till FN 12 Budgetförslaget 13 A. Utrikesförvaltningen m.m. 15 A 1. Utrikesförvaltningen 18 A 2. Kursdifferenser 19 A 3. Honorärkonsuler 19 A 4. Nordiskt samarbete 20 A 5. Utredningar m.m. 20 A 6. Officiella besök 20 A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet 21 B. Bidrag till vissa internationella organisationer 23 B 1. Förenta nationerna 25 B 2. Nordiska ministerrådet 29 B 3. Europarådet 30 B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 30 B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) 31 B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. 32 B 7. Internationell råvarulagring 34 B 8. Övriga internationella organisationer m.m. 34 B 9. Fredsbevarande verksamhet 35 B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) 36 B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken inom EU 37 C. Internationellt utvecklings- samarbete 38 Regeringens politik 38 Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld 38 En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet, säkerhet och demokrati 38 Utvecklingen i världen - framsteg men ökande orättvisor 41 Mål och medel i det svenska utvecklings- samarbetet 42 Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas rätt till utveckling 42 Medel i kampen mot fattigdomen 43 Förutsättningar för utvecklingssamarbetet 45 Miskade resurser och ökad koncentration 45 Mottagarens ansvar och givarens roll 46 Det svenska samhället i utvecklings- samarbetet 47 De viktiga delfrågorna - biståndets roll 48 Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat 48 Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning 50 Jämställdhet som mål och medel 51 Stöd till ekonomiska reformer och skuld- lättnader 52 Stöd till jordbruk, infrastruktur och näringsliv 54 Sysselsättning och sociala skyddsnät 56 Bistånd för gemensam säkerhet 56 Befolkningsfrågan efter Kairo 58 En hållbar utveckling 59 Effektivitet och organisation inom utvecklings- samarbetet 60 Effektivitet 60 Organisationen av den svenska bistånds- förvaltningen 61 EU:s internationella utvecklingssamarbete 63 Globalt samarbete genom multilaterala institutioner 65 Utredningar m.m. 67 Biståndets anpassning till hållbar utveckling 67 Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad 68 Kommittén för analys av utvecklings- samarbete (KAU) 69 Demokrati och fria val 71 WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk förvaltning till Malmö 72 Övrigt utrednings- och analysarbete 72 Biståndsanslagen m.m. 73 C 1. Bidrag till internationella bistånds- program 76 C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet 79 C 1.2 Internationella finansierings- institutioner 87 C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete 95 C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten 102 C 2.1 Afrika 105 C 2.2 Asien 115 C 2.3 Latinamerika 122 C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättig- heter och konfliktlösning126 C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitets- utveckling 127 C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad m.m.133 C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer135 C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuld- lättnad 138 C 2.9 Krediter för utveckling140 C 2.10 Kostnader för fältpersonal142 C 2.11 Information 142 C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u- landsutbildning i Sandö (Sandö u-centrum)144 C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd 150 C 5. Swedfund International AB 152 C 6. Nordiska afrikainstitutet153 C 7. Övrigt 154 C 7.1 Utredningar m.m. 155 C 7.2 Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet155 C 7.3 Övriga insatser 156 D. Information om Sverige i utlandet m.m. 157 D 1. Svenska institutet158 D 2. Övrig information om Sverige i utlandet161 E. Utrikeshandel och exportfrämjande 162 E 1. Kommerskollegium 166 E 2. Exportfrämjande verksamhet 169 E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar171 E 4. Krigsmaterielinspektionen176 E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 178 E 6. Europainformation m.m. 178 E 7. Kostnader för statsstödd exportkredit- givning genom AB Svensk Exportkredit 179 E 8. Kostnader för statsstödd exportkredit- givning avseende export av fartyg m.m.180 E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder181 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. 182 F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området182 F 2. Information och studier om säkerhets- politik och fredsfrämjande utveckling183 F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)184 F 4. Forskning till stöd för nedrustnig och internationell säkerhet185 F 5. Utrikespolitiska Institutet186 F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse187 G. Samarbete med Central- och Östeuropa 189 G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa 189 G 2. Täckande av eventuella förluster i anled- ning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa189 G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier190 Bilaga 4.1 Sveriges samlade bidrag till FN191 Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges utlands- myndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms- baserade ambassadörerna per den 1 januari 1995 195 Bilaga 4.3 Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande operationer, FN:s och OSSE:s sank- tionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15 december 1994 198 Anslagsförteckning 200 Innehållsförteckning 203