Post 6809 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:143 ·
Vissa ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 143
Prop.
1994/95:143 Regeringens proposition
1994/95:143
Vissa ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 februari 1995
Mona Sahlin
Ingela Thalén
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i läkemedelslagen (1992:859) och lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika. Ändringarna i läkemedelslagen föranleds i
huvudsak av Sveriges anslutning till Europeiska unionens system med
gemenskapsgodkännanden av läkemedel och möjligheten att erkänna godkännanden för
försäljning av läkemedel som meddelats i andra medlemsstater i Europeiska
unionen. Ändringarna i lagen om kontroll av narkotika syftar till att undanröja
den dubbelreglering som blir följden av att vissa EG-förordningar som innehåller
regler om kontroll av ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning
vid Sveriges anslutning till Europeiska unionen blir direkt tillämpliga här i
landet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut..................3
2 Lagtext......................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i läke-
medelslagen (1992:859)...................3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika......8
3 Ärendet och dess beredning..................12
4 Läkemedelslagen.............................13
5 Kemiska ämnen som kan användas vid olaglig
tillverkning av narkotika...................20
6 Kostnader och resursbehov...................23
7 Ikraftträdande m.m..........................23
8 Författningskommentar.......................23
8.1 Förslaget till ändring i läkemedels-
lagen...................................23
8.2 Förslaget till ändring i lagen om
kontroll av narkotika...................27
Bilaga 1 EG-rättsakter.........................29
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag..........103
Bilaga 3 Lagrådets yttrande...................112
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 2 februari 1995...........................113
Rättsdatablad.................................116
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
2. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till
Lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs1 att 2, 5 - 7, 9, 20, 23, 25, 26 och 29 §§ läkemedels-
lagen (1992:859) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Denna lag tillämpas Denna lag tillämpas
inte på djurfoder som inte på djurfoder som
innehåller antibiotika innehåller antibiotika
eller andra eller kemoterapeutiska
kemoterapeutiska medel. medel.
Bestämmelserna i 5 - 12 §§
och 24 § gäller inte i
fråga om läkemedel för
vilka ansökan om god-
kännande prövas eller har
prövats av Europeiska
gemenskapen enligt rådets
förordning (EEG) nr
2309/93 av den 22 juli
1993 om ge-
menskapsförfaranden för
godkännande för försäljning
av och tillsyn över
humanläkemedel och
veterinärmedicinska
läkemedel samt om
inrättande av en euro-
peisk
läkemedelsmyndighet.
Med undantag för 25, 28 och 29 §§ tillämpas inte denna lag på varor som
beretts i enlighet med en erkänd homeopatisk metod och som registrerats av
Läkemedelsverket.
1 Jfr. rådets direktiv 93/39/EEG av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv
65/65/EEG, 75/318/EEG och 75/319/EEG avseende läkemedel (EGT nr L 214, 24.8.93,
s. 22, Celex 393L0039/S), rådets direktiv 93/40/EEG av den 14 juni 1993 om
ändring av direktiv 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel (EGT nr L 214, 24.8.93,
s. 31, Celex 393L0040/S) och rådets direktiv 93/41/EEG av den 14 juni 1993 om
upphävande av direktiv 87/22/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas åtgärder
vad gäller meddelande av försäljningstillstånd för högteknologiska läkemedel på
marknaden, särskilt sådana som framställts genom bioteknologi (EGT nr L 214,
24.8.93, s. 40, Celex 393L0041/S).
2 Senaste lydelse 1994:83.
En vara som beretts enligt en erkänd homeopatisk metod och som inte påstås ha
viss terapeutisk effekt och som är avsedd att intas genom munnen eller avsedd
för yttre bruk skall på ansökan registreras om graden av utspädning garanterar
att varan är oskadlig. Särskilt skall beaktas att varan inte får innehålla mer
än en tiotusendel av modertinkturen eller mer än en hundradel av den lägsta
använda dos av en sådan aktiv substans som i läkemedel medför receptbeläggning.
Om det är påkallat Om det är påkallat från
från hälso- och sjuk- hälso- och sjukvårdssyn-
vårdssynpunkt får punkt får regeringen
regeringen eller, efter eller, efter regeringens
regeringens bemyndi- bemyndigande,
gande, Läkemedelsverket, Läkemedelsverket före-
föreskriva att lagen skriva att lagen helt
helt eller delvis skall eller delvis skall
tillämpas på varor som tillämpas på varor som
avses i andra stycket. avses i tredje stycket.
5 §3
Ett läkemedel får Ett läkemedel får säljas
säljas först sedan det först sedan det godkänts
godkänts för för- för försäljning eller sedan
säljning. Sådant läke- ett godkännande, som har
medel som tillverkas på meddelats i en annan
apotek för viss patient medlemsstat i Europeiska
får dock säljas utan unionen, har erkänts här i
godkännande. landet. Sådant läkemedel
som tillverkas på apotek
för viss patient får dock
säljas utan godkännande.
Om det finns sär- Om det finns särskilda
skilda skäl får till- skäl får tillstånd lämnas
stånd lämnas till för- till försäljning av ett
säljning av ett sådant sådant antroposofiskt me-
antroposofiskt medel, del, som inte avses i 2 §
som inte avses i 2 § fjärde stycket.
tredje stycket.
Om det finns särskilda skäl får tillstånd till försäljning av ett läkemedel
lämnas även i andra fall.
6 §
Ett läkemedel skall godkännas om det uppfyller kraven enligt 4 §. Godkännande
av ett läkemedel och tillstånd enligt 5 § får förenas med särskilda villkor.
Godkännande av ett
läkemedel som har med-
delats i en annan
medlemsstat i Europeiska
unionen skall erkännas här
i landet, om det saknas
anledning att anta att
läkemedlet kan medföra
risk för människors eller
djurs hälsa eller för
miljön. När ett sådant er-
kännande har beslutats
betraktas läkemedlet som
godkänt här i landet.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndi-
gande, Läkeme-
delsverket får meddela
ytterligare föreskrifter
om erkännande av ett
godkännande som meddelats
i en annan medlemsstat.
Ett godkännande gäller i fem år.
Ett godkännande får förnyas för femårsperioder.
3 Senaste lydelse 1994:83.
7 §4
Läkemedelsverket Läkemedelsverket prövar
prövar frågor om god- frågor om godkännande
kännande enligt 5 § enligt 5 § första stycket.
första stycket. Läkemedelsverket prövar
Regeringen eller, även frågor om erkännande
efter regeringens av ett godkännande som
bemyndigande, Läke- har meddelats i en annan
medelsverket prövar medlemsstat i Europeiska
frågor om tillstånd unionen. Regeringen
enligt 5 § andra eller eller, efter regeringens
tredje stycket. bemyndigande, Läkemedels-
verket prövar frågor om
tillstånd enligt 5 § andra
eller tredje stycket.
Ansökan om förnyelse av ett godkännande skall ha kommit in till
Läkemedelsverket senast tre månader innan godkännandet upphör att gälla. Ett
godkännande gäller under tiden för prövning av ansökan om förnyelse.
9 §
Den som har fått ett Den som har fått ett
läkemedel godkänt skall läkemedel godkänt skall
följa utvecklingen på följa utvecklingen på
läkemedelsområdet, läkemedelsområdet,
informera informera
Läkemedelsverket om nya Läkemedelsverket om nya
uppgifter av väsentlig uppgifter av väsentlig
betydelse för kontrollen betydelse för kontrollen
av läkemedlet och inom av läkemedlet och inom
ramen för godkännandet ramen för godkännandet änd-
ändra läkemedlet om det ra läkemedlet om det
behövs. behövs. Det åligger den
som har fått ett läkemedel
godkänt att till sitt
förfogande ha en
sakkunnig med tillräcklig
kompetens som fortlöpande
ansvarar för säkerhets-
övervakning av läkemedlet.
20 §
Beslut av Läkemedels- Beslut av
verket som avses i 5 §, Läkemedelsverket som
6 § tredje stycket, avses i 5 §, 6 § fjärde
12 § andra stycket, stycket, 12 § andra
14 §, 16 §, 17 § första stycket, 14 §, 16 §, 17 §
stycket eller 18 § första stycket eller 18 §
tredje stycket skall tredje stycket skall
fattas inom den tid som fattas inom den tid som
regeringen föreskriver. regeringen föreskriver.
Ett tillstånd enligt Ett tillstånd enligt 5 §
5 § andra stycket, andra eller tredje
14 §, 16 §, 17 § första stycket, 14 §, 16 §,
stycket eller 18 § 17 § första stycket eller
tredje stycket får åter- 18 § tredje stycket får
kallas om någon av de återkallas om någon av de
väsentliga förutsätt- väsentliga förutsättningar
ningar som förelåg när som förelåg när tillståndet
tillståndet meddelades meddelades inte längre
inte längre föreligger föreligger eller om något
eller om något krav som krav som är av särskild
är av särskild betydel- betydelse för kvalitet
se för kvalitet och och säkerhet inte följts.
säkerhet inte följts.
Särskilda bestämmelser finns om handläggning av sådana ärenden som har
anknytning till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
4 Senaste lydelse 1994:83.
23 §
Läkemedelsverket har Läkemedelsverket har
tillsynen över tillsyn över
efterlevnaden av denna efterlevnaden av för-
lag samt de föreskrifter ordning (EEG) nr
och villkor som har 2309/93, av denna lag
meddelats med stöd av samt av de föreskrifter
lagen. och villkor som har
meddelats med stöd av
lagen.
25 §5
Den som ansöker om Den som ansöker om
godkännande för för- godkännande för försäljning
säljning av ett läke- av ett läkemedel, om
medel eller om sådan erkännande av ett
jämkning av ett god- godkännande som meddelats
kännande att indika- i en annan medlemsstat i
tionerna för läkemedlet Europeiska unionen, om
utvidgas eller ansöker sådan jämkning av ett
om tillstånd att få godkännande att indika-
utföra en klinisk läke- tionerna för läkemedlet
medelsprövning skall utvidgas eller om
betala ansökningsavgift. tillstånd att få utföra en
Så länge godkännandet klinisk läkemedelsprövning
eller tillståndet gäller skall betala
skall årsavgift betalas. ansökningsavgift.
Även den som ansöker om
eller har tillstånd att
tillverka en sådan medi-
cinsk gas, på vilken
denna lag är tillämplig,
och den som ansöker om
eller innehar registre-
ring av ett homeopatiskt Så länge ett godkännande
medel skall betala eller ett tillstånd
ansöknings- och årsav- enligt första stycket
gift. eller ett godkännande
Årsavgift får också enligt förordning (EEG)
tas ut för läkemedel nr 2309/93 gäller skall
för vilka har meddelats årsavgift betalas.
tillstånd till försälj- Årsavgift får också tas
ning enligt 5 § andra ut för läkemedel för vilka
eller tredje stycket. har meddelats tillstånd
till försäljning enligt
5 § andra eller tredje
stycket.
Även den som ansöker om
eller har tillstånd att
tillverka en sådan medi-
cinsk gas, på vilken denna
lag är tillämplig, och den
som ansöker om eller
innehar registrering av
ett homeopatiskt medel
skall betala ansöknings-
och årsavgift.
Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare
föreskrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får
Läkemedelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte
gäller avgifternas storlek.
5 Senaste lydelse 1994:83.
26 §
Den som med uppsåt Den som med uppsåt
eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet
bryter mot 5, 14 eller bryter mot artikel 3.1,
16 - 19 §§ döms till 12.2 eller 34.2 i
böter eller fängelse i förordning (EEG) nr
högst ett år, om gär- 2309/93 eller 5, 14
ningen inte är belagd eller 16 - 19 §§ denna lag
med straff enligt döms till böter eller
brottsbalken eller fängelse i högst ett år, om
enligt lagen (1960:418) gärningen inte är belagd
om straff för varu- med straff enligt
smugglingen. brottsbalken eller en-
ligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Den som ger sig ut för att vara behörig att förordna läkemedel för att få ett
läkemedel utlämnat i strid mot vad som är föreskrivet, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med strängare straff
enligt brottsbalken.
Detsamma gäller den som i sådan avsikt åberopar ett recept från en obehörig
person.
29 §
Regeringen får be- Regeringen får be-
sluta om ytterligare sluta om ytterligare
föreskrifter som behövs föreskrifter som behövs
för att skydda enskildas för att skydda människors
liv och hälsa. eller djurs hälsa eller
miljön.
Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket att besluta om sådana
föreskrifter.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
2.2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs1 att 7 a, 7 c, 8, 9 a, 10 - 11 a och 13 §§ lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §2
Bestämmelserna i 8 - Bestämmelserna i 8 - 14 §§
14 §§ skall tillämpas skall tillämpas även på
även på kemiska ämnen kemiska ämnen som kan
som kan användas vid användas vid olaglig
olaglig tillverkning av tillverkning av
narkotika. Regeringen narkotika. Regeringen
meddelar föreskrifter om meddelar föreskrifter om
vilka ämnen det gäller. vilka ämnen det gäller.
Bestämmelser som rör
import, export och sän-
dande genom tullområdet
(transit) av sådana ämnen
finns i rådets förordning
(EEG) nr 3677/90 av den
13 december 1990 om åtgär-
der för att försvåra av-
ledningen av vissa ämnen
för olaglig framställning
av narkotika och psyko-
tropa ämnen.
7 c §3
Regeringen får meddela Regeringen får meddela
föreskrifter om att föreskrifter om att
yrkesmässig verksamhet yrkesmässig verksamhet
avseende import, avseende tillverkning,
export, sändande genom handel, transport och
tullområdet (transit), förvaring av ämne som
tillverkning, handel, avses i 7 a § får bedrivas
transport och förvaring endast efter tillstånd
av ämne som avses i 7 a eller efter anmälan om
§ får bedrivas endast verksamheten.
efter tillstånd eller
efter anmälan om verk-
samheten.
8 §4
Läkemedelsverket Läkemedelsverket prövar
prövar frågor om till- frågor om tillstånd enligt
stånd enligt denna lag. denna lag och enligt
förordning (EEG) nr
3677/90.
1 Jfr. rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och
utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av
narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EGT nr L 370, 19.12.92, s. 76, Celex
392L0109/S) och kommissionens direktiv 93/46/EEG av den 22 juni 1993 om ersätt-
ning och ändring av bilagorna till rådets direktiv 92/109/EEG om tillverkning
och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning
av narkotiska preparat och psykotropa substanser (EGT nr L 159, 1.7.93, s. 134,
Celex 393L0046/S).
2 Senaste lydelse 1993:361.
3 Senaste lydelse 1993:361.
4 Senaste lydelse 1993:361.
Tillstånd skall förenas med de villkor som behövs. Vid prövningen skall verket
särskilt ta hänsyn till innehållet i de överenskommelser om narkotika och om
kemiska ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika som Sverige
har biträtt. Ett tillstånd får återkallas av verket, om det behövs för att
förebygga missbruk av narkotika eller för att förebygga att ett ämne används
till olaglig tillverkning av narkotika. Ett tillstånd får också återkallas om
tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter eller villkor som har meddelats med
stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.
Anmälan som avses i Anmälan som avses i
7 c § skall göras hos 7 c § och i förordning
Läkemedelsverket. (EEG) nr 3677/90 skall
göras hos Läkemedels-
verket.
9 a §5
Den som yrkesmässigt Den som yrkesmässigt
importerar, exporterar, importerar, exporterar,
transiterar, tillverkar transiterar, tillverkar
eller handlar med eller handlar med
narkotika eller ämne som narkotika eller
avses i 7 a § skall på tillverkar, handlar med,
varans förpackning genom transporterar eller för-
märkning eller på annat varar ämne som avses i 7
sätt ange narkotikans a § skall på varans för-
eller ämnets namn. packning genom märkning
eller på annat sätt ange
narkotikans eller ämnets
namn.
10 §
Läkemedelsverket har Läkemedelsverket har
tillsynen över efterlev- tillsynen över efterlev-
naden av denna lag samt naden av förordning (EEG)
de föreskrifter och nr 3677/90, av denna lag
villkor som har samt av de föreskrifter
meddelats med stöd av och villkor som har
lagen. meddelats med stöd av
lagen.
11 §6
Läkemedelsverket har Läkemedelsverket har
rätt att på begäran få rätt att på begäran få de
de upplysningar och upplysningar och
handlingar som behövs handlingar som behövs för
för tillsynen och får tillsynen och får meddela
meddela de förelägganden de förelägganden och förbud
och förbud som behövs som behövs för att
för att denna lag eller förordning (EEG) nr
föreskrifter som har 3677/90, denna lag eller
meddelats med stöd av föreskrifter som har
lagen skall efterlevas. meddelats med stöd av
lagen skall efterlevas.
För tillsyn har Läkemedelsverket rätt till tillträde dels till områden, lo-
kaler och andra utrymmen som används i samband med import, export, transit,
tillverkning, handel, transport, förvaring eller annan hantering av narkotika
eller förpackningsmaterial till narkotika, dels till utrymmen där prövning av
narkotikans egenskaper utförs. Detsamma gäller sådana utrymmen som används i
samband med import, export, transit, tillverkning, handel, transport och förva-
ring av ämne som avses i 7 a § eller andra utgångsämnen till narkotika. Verket
får i sådana utrymmen göra undersökningar och ta prover. Läkemedelsverket har
dock inte med stöd av denna lag rätt till tillträde till bostäder.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn enligt denna
paragraf.
På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i andra stycket
lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget prov betalas inte
ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om
tillträde eller biträde vägras får Läkemedelsverket också förelägga vite.
5 Senaste lydelse 1993:361.
6 Senaste lydelse 1993:361.
11 a §7
För att täcka statens För att täcka statens
kostnader för kontrollen kostnader för kontrollen
av narkotika och av av narkotika och av ämnen
ämnen som kan användas som kan användas vid
vid olaglig tillverk- olaglig tillverkning av
ning av narkotika narkotika skall den som
skall den som söker söker eller har erhållit
eller har erhållit tillstånd enligt 3 - 5 §§
tillstånd enligt 3 - 5 betala särskilda avgifter
§§ betala särskilda som bestäms av
avgifter som bestäms av regeringen. Detsamma
regeringen. Detsamma gäller den som söker eller
gäller den som söker har erhållit tillstånd
eller har erhållit till- eller gör anmälan som
stånd eller gör anmälan avses i 7 c § eller i
som avses i 7 c §. förordning (EEG) nr
3677/90.
13 §8
Till böter eller Till böter eller
fängelse i högst ett år fängelse i högst ett år
döms, om gärningen inte döms, om gärningen inte är
är belagd med straff belagd med straff enligt
enligt narko- narkotikastrafflagen
tikastrafflagen (1968:64) eller enligt
(1968:64) eller enligt lagen (1960:418) om
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,
straff för den som uppsåtligen eller
varusmuggling, den som av oaktsamhet
uppsåtligen eller av 1. bedriver sådan
oaktsamhet verksamhet som avses i 7
1. bedriver sådan c § eller i förordning
verksamhet som avses i (EEG) nr 3677/90 utan
7 c § utan erforderligt erforderligt tillstånd
tillstånd eller utan att eller utan att
föreskriven anmälan om föreskriven anmälan om
verksamheten gjorts, verksamheten gjorts,
2. bryter mot 6 § andra
stycket, 9 § eller 9 a §,
2. bryter mot 6 § eller mot bestämmelserna
andra stycket, 9 § om dokumentation, an-
eller 9 a §, teckningar eller märkning
i förordning (EEG) nr
3677/90,
3. åsidosätter före- 3. åsidosätter före-
skrift som meddelats skrift som meddelats
med stöd av denna lag, med stöd av denna lag,
eller eller
4. lämnar oriktig 4. lämnar oriktig
uppgift i ärende om uppgift i ärende om
tillstånd eller i an- tillstånd eller i anmälan
mälan om verksamhet om verksamhet enligt
enligt denna lag. denna lag eller enligt
förordning (EEG) nr
3677/90.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
7 Senaste lydelse 1993:362.
8 Senaste lydelse 1994:955.
3 Ärendet och dess beredning
Enligt EES-avtalet är ett antal av Europeiska gemenskapens rättsakter rörande
läkemedelskontroll bindande för Sverige. Den nya läkemedelslagen (1992:859) har
utformats för att vara förenlig med innehållet i rättsakterna (se prop.
1991/92:107, bet. 1991/92:SoU21, rskr. 1991/92:342). Genom anslutningen till
Europeiska unionen blir ytterligare några rättsakter bindande för Sverige. Dessa
rättsakter rör tillskapandet av en europeisk läkemedelsmyndighet och införande
av ett system med gemenskapsgodkännanden av läkemedel m.m. För att anpassa den
svenska läkemedelslagen till innehållet i dessa rättsakter krävs vissa ändringar
i läkemedelslagen. Ett förslag till ändring i denna lag har därför upprättats.
Genom anslutningen till Europeiska unionen blir också vissa rättsakter rörande
kontroll av kemiska ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning
bindande för Sverige. Svenska bestämmelser om sådana ämnen har genom en
lagändring införts i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika (SFS 1993:361 och
362, prop. 1992/93:186, bet. 1992/93:SoU24, rskr. 1992/93:323). Dessa
bestämmelser är i huvudsak förenliga med innehållet i EG:s rättsakter rörande
sådana ämnen. EG:s rättsakter rörande sådana ämnen utgörs dock till stor del av
förordningar. Sådana är direkt bindande för och tillämpliga i medlemsstaterna,
vilket efter det svenska medlemsskapet innebär en viss dubbelreglering av de
aktuella frågorna. Detta är inte förenligt med EG-rätten. För att undanröja
denna dubbelreglering har ett förslag till ändring i lagen om kontroll av
narkotika upprättats.
De nämnda EG-rättsakterna rörande läkemedel och kemiska ämnen som kan användas
vid olaglig narkotikatillverkning återfinns i bilaga 1.
Lagförslagen har upprättats efter samråd med Läkemedelsverket.
Regeringen beslutade den 12 januari 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
lagförslagen. Lagrådsremissens lagförslag återfinns i bilaga 2. Lagrådet har
yttrat sig över lagförslagen. Lagrådets yttrande återfinns i bilaga 3.
Regeringen har följt Lagrådets förslag på alla punkter. Detta har föranlett
vissa ändringar i lagförslagen. Vidare har vissa redaktionella jämkningar
gjorts.
4 Läkemedelslagen
Regeringens förslag: Vissa ändringar görs i läke-
medelslagen för att anpassa reglerna till inne-
hållet i EG-förordningen om gemenskapsförfaranden
för godkännande av försäljning av och tillsyn över
humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel
samt om inrättande av en europeisk läkemedels-
myndighet. Vidare görs några ändringar för att
uppfylla bestämmelserna i EG-direktiven om att ett
godkännande för försäljning som har meddelats i en
annan medlemsstat i Europeiska unionen skall kunna
erkännas i andra medlemsstater och om att den som
innehar ett godkännande för försäljning skall ha
en person med ansvar för säkerhetsövervakning av
läkemedlet.
Skälen för regeringens förslag:
Läkemedelslagens regler om godkännande för försäljning av läkemedel
Ett läkemedel skall enligt 4 § läkemedelslagen (1992:859) vara av god kvalitet
och vara ändamålsenligt. Ett läkemedel är ändamålsenligt om det är verksamt för
sitt ändamål och vid normal användning inte har skadeverkningar som står i
missförhållande till den avsedda effekten. Ett läkemedel skall vidare vara
fullständigt deklarerat, ha godtagbar och särskiljande benämning samt vara
försett med tydlig märkning. Enligt 5 § får ett läkemedel säljas först sedan det
godkänts för försäljning. Ett sådant läkemedel som tillverkas på apotek för viss
patient får dock säljas utan godkännande. Även i vissa andra fall får tillstånd
till försäljning av ett icke godkänt läkemedel ges förutsatt att det föreligger
särskilda skäl. Ett läkemedel skall enligt 6 § godkännas om det uppfyller kraven
enligt 4 §. Godkännande av ett läkemedel och tillstånd enligt 5 § får förenas
med särskilda villkor. Ett godkännande gäller i fem år och får förnyas för
femårsperioder. Läkemedelsverket prövar frågor om godkännande av läkemedel (7
§). Enligt 8 § skall den som ansöker om godkännande eller tillstånd enligt 5 §
visa att kraven enligt 4 § är uppfyllda. Dokumentation som bifogas ansökan skall
ha utarbetats av någon som har tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande
över innehållet i dokumentationen. Den som har fått ett läkemedel godkänt skall
följa utvecklingen på läkemedelsområdet, informera Läkemedelsverket om nya
uppgifter av väsentlig betydelse för kontrollen av läkemedlet och inom ramen för
godkännandet ändra läkemedlet om det behövs (9 §). Läkemedelsverket skall enligt
10 § fortlöpande kontrollera ett läkemedel som har godkänts och pröva om
godkännandet fortfarande bör gälla. Verket får ålägga den som fått godkännandet
att visa att läkemedlet fortfarande uppfyller kraven för godkännande. I 11 och
12 §§ behandlas återkallande av ett läkemedel från den som innehar det
respektive upphörande av ett godkännande för försäljning. Den som ansöker om
godkännande av ett läkemedel skall enligt 25 § betala ansökningsavgift. Så länge
godkännandet gäller skall årsavgift betalas. Regeringen beslutar om avgifternas
storlek. I 26 § finns bestämmelser om straff bl.a. för brott mot 5 §.
Läkemedelslagens regler är förenliga med EG:s direktiv rörande läkeme-
delskontroll (främst 65/65/EEG, 75/318/EEG, 75/319/EEG, 81/851/EEG och
81/852/EEG med de ändringar som gjorts genom senare tillkomna direktiv). Dessa
direktiv gällde även tidigare för Sverige genom EES-avtalet.
EG:s nya regler
Under år 1993 antog EG på området för läkemedelskontroll det s.k. new system.
Reglerna för detta finns i rådets förordning (EEG) nr 2309/93 om
gemenskapsförfaranden om godkännande för försäljning av och tillsyn över
humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en
europeisk läkemedelsmyndighet, rådets direktiv 93/39/EEG om ändring av direktiv
65/65/EEG, 75/318/EEG och 75/319/EEG avseende läkemedel, rådets direktiv
93/40/EEG om ändring av direktiv 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel och rådets direk-
tiv 93/41/EEG om upphävande av direktiv 87/22/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas åtgärder vad gäller meddelande av försäljningstillstånd för
högteknologiska läkemedel på marknaden, särskilt sådana som framställts genom
bioteknologi. Ingen av dessa rättsakter ingår i EES-avtalet. Rättsakterna skall
tillämpas från den 1 januari 1995.
Genom förordningen (EEG) nr 2309/93 inrättas en europeisk läkemedelsmyndighet
med uppgift att i första hand genom vetenskapliga utlåtanden av högsta möjliga
kvalitet bistå gemenskapens institutioner och medlemsstaterna i utövandet av de
befogenheter inom läkemedelsområdet som de tillerkänts genom
gemenskapslagstiftning i fråga om godkännande och kontroll av läkemedel. Den
europeiska läkemedelsmyndigheten skall bestå av kommittén för humanläkemedel
(den europeiska läkemedelsnämnden), kommittén för veterinärmedicinska läkemedel,
ett sekretariat, en verkställande direktör och en styrelse.
Genom förordningen (EEG) nr 2309/93 införs vidare formella gemen-
skapsförfaranden för godkännande av läkemedel vid sidan av medlemsstaternas
nationella förfaranden, som redan har harmoniserats genom bl.a. direktiv
65/65/EEG, 75/319/EEG och 81/851/EEG. I ett första skede är kravet att tillämpa
det nya gemenskapsförfarandet begränsat till vissa läkemedel, nämligen vissa
bioteknologiskt framställda läkemedel. Sådana läkemedel får släppas ut på
marknaden inom gemenskapen endast om gemenskapen har meddelat godkännande för
försäljning enligt bestämmelserna i förordningen. För vissa andra
högteknologiska läkemedel som innehåller nya verksamma beståndsdelar och är
avsedda att användas på människor eller livsmedelsproducerande djur skall det
inte vara nödvändigt men däremot möjligt för den som vill släppa ut läkemedlet
på marknaden att ansöka om att gemenskapen skall bevilja godkännande för
försäljning i enlighet med bestämmelserna i förordningen istället för att ansöka
om godkännande i respektive medlemsstat. En närmare beskrivning av de läkemedel
på vilka det nya gemenskapsförfarandet skall vara tillämpligt finns i en bilaga
till förordningen.
För att erhålla ett godkännande för försäljning enligt förordningen skall den
som ansvarar för att ett läkemedel släpps ut på marknaden lämna in en ansökan
till den europeiska läkemedelsmyndigheten (artikel 4). Det är dock inte
myndigheten utan Europeiska gemenskapen genom kommissionen eller rådet som
fattar beslut i fråga om godkännande. Ansökan skall vara åtföljd av samma
dokumentation som enligt EG:s regler krävs vid godkännande för försäljning
enligt de nationella systemen (artikel 6 respektive 28). Ansökan skall granskas
av kommittén för humanläkemedel respektive av kommittén för veterinärmedicinska
läkemedel och kommittén skall yttra sig till kommissionen inom 210 dagar. Ett
godkännande för försäljning som har meddelats enligt förfarandet i förordningen
skall gälla inom hela gemenskapen. Det skall ge samma rättigheter och
skyldigheter i varje medlemsstat som ett godkännande för försäljning som
medlemsstaten själv har beviljat enligt gemenskapens rättsregler (artikel 12
respektive 34). Om kommittén finner att ansökan om godkännande inte bör bifallas
skall sökanden underrättas. Sökanden har möjlighet att begära omprövning av
kommitténs yttrande. Kommitténs slutliga yttrande skall sedan lämnas till
kommissionen. Kommissionen skall inom 30 dagar efter det att den mottagit
kommitténs yttrande utarbeta ett beslutsförslag. Detta skall överlämnas till
medlemsstaterna och sökanden. Kommissionen skall själv fatta beslut om dess
förslag är förenligt med kommitténs yttrande. Om förslaget inte är förenligt med
kommitténs yttrande eller om något yttrande inte avges av kommittén skall
kommissionen föreslå rådet vilka åtgärder som bör vidtas. Om rådet inte fattar
beslut inom tre månader efter det att förslaget mottagits skall kommissionen
själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas om inte rådet med enkel
majoritet har avvisat förslaget (artikel 9 och 10 respektive 31 och 32 samt 73).
Om gemenskapen inte meddelar ett godkännande för försäljning får läkemedlet inte
släppas ut på marknaden inom gemenskapen (artikel 12.2 respektive 34.2). Ett
godkännande skall gälla i fem år och kan förnyas för femårsperioder.
När ansökan ges in till den europeiska läkemedelsmyndigheten skall också
ansökningsavgift betalas (artikel 6 respektive 28). Inom rådet pågår f.n. arbete
med en förordning i vilken avgifternas storlek m.m. regleras. Förordning (EEG)
2309/93 innehåller också bestämmelser om förutsättningarna för att vägra, ändra,
innehålla eller återkalla - tillfälligt eller slutgiltigt - ett godkännande som
har meddelats enligt förordningen.
Läkemedelsmyndigheten i det land eller de länder som har meddelat
tillverkningstillstånd för ett läkemedel skall vara tillsynsmyndighet för
läkemedlet (artikel 16 respektive 38). När det gäller läkemedel som importeras
från tredje land är det myndigheten i det land till vilket de importeras som
skall utöva tillsynen. Varje medlemsstat skall fastställa vilka sanktioner som
skall gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen. Sanktionerna
skall vara tillräckliga för att främja efterlevnaden av bestämmelserna.
Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen varje gång sådana
överträdelser förs inför rätta (artikel 69).
De nya rättsakterna omfattas som tidigare nämnts inte av EES-avtalet men i och
med Sveriges medlemsskap i EU blir gemenskapens samlade regelverk gällande rätt
även här i landet. EG:s förordningar har allmän giltighet, är i alla delar
bindande och är direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Förordningar skall i sin
gemenskapsrättsliga form omedelbart tillämpas av medlemsstaternas domstolar och
förvaltningsmyndigheter.
För de läkemedel för vilka ansökan om godkännande för försäljning prövas
enligt gemenskapsförfarandet gäller reglerna i rådets förordning (EEG) nr
2309/93. I 2 § läkemedelslagen bör därför anges att lagens bestämmelser om
försäljning av läkemedel m.m. (5 - 12 §§) och om hur tillsynen över läkemedel
skall bedrivas (24 §) inte skall tillämpas på dessa läkemedel. Tillsynen över
efterlevnaden av förordningen skall handhas av den nationella myndigheten enligt
förordningens tillsynsbestämmelser (artikel 16 - 18 respektive 38 - 40).
Regeringen föreslår därför att det i 23 § anges att Läkemedelsverket utövar
denna tillsyn. Förordningen innehåller inga regler om sanktioner utan i dessa
avseenden hänvisas till nationella bestämmelser (se artikel 69). De förfaranden
som kan bli aktuella att straffbelägga i detta sammanhang är försäljning av
läkemedel som inte har godkänts för försäljning. Regeringen föreslår därför
också att läkemedelslagens sanktionsregel (26 §) görs tillämplig även på brott
mot de artiklar i EG-förordningen som föreskriver att endast läkemedel för vilka
ett godkännande för försäljning gäller får släppas ut på marknaden.
EG-förordningen innehåller regler om att sökanden skall betala ansökningsavgift
när ansökan om godkännande för försäljning ges in. Någon bestämmelse om avgifter
för tillsynen av läkemedel som har godkänts enligt förordningen finns inte i
denna. I det förslag till rådsförordning angående avgifter som f.n. föreligger
(12276/1/94, Rev 1) regleras bl.a. frågor om storleken på ansökningsavgifter,
förnyelseavgifter och avgifter för den inspektion som kan initieras av den euro-
peiska läkemedelsmyndigheten. Däremot finns inga bestämmelser om årsavgifter för
den tillsyn som enligt förordning (EEG) nr 2309/93 skall utföras av de
nationella läkemedelsmyndigheterna. Något förbud mot att Läkemedelsverket tar ut
sådana avgifter för sin tillsyn kan inte anses föreligga så länge avgifterna
inte överstiger verkets självkostnader. Något som hindrar att sådana avgifter
tas ut finns alltså inte. Vid avgiftsuttaget får dock inte göras någon skillnad
mellan utländska och svenska operatörer.
Erkännande av beslut rörande godkännande för försäljning av ett läkemedel
Genom rådets direktiv 93/39/EEG inrättas ett system för erkännande av
godkännanden för försäljning av läkemedel som har beslutats av en annan
medlemsstat i EU. Detsamma gäller enligt rådets direktiv 93/40/EEG för
veterinärmedicinska läkemedel. Enligt artikel 9 i direktiv 75/319/EEG i dess
lydelse enligt artikel 3 i direktiv 93/39/EEG respektive artikel 17 i direktiv
81/851/EEG i dess lydelse enligt artikel 1 i direktiv 93/40/EEG gäller att den
som innehar ett godkännande för försäljning av ett läkemedel kan ansöka om att
få godkännandet erkänt i en eller flera andra medlemsstater. Den medlemsstat som
har meddelat godkännandet skall underrättas om ansökan. På begäran av sökanden
skall den medlemsstat som meddelat godkännandet utarbeta en prövningsrapport
eller uppdatera en redan befintlig prövningsrapport beträffande läkemedlet.
Detta skall ske inom 90 dagar från begäran och prövningsrapporten skall
överlämnas till den eller de medlemsstater som ansökan om erkännande har getts
in till. Erkännandet skall meddelas inom 90 dagar efter mottagandet av ansökan
och prövningsrapporten. Om medlemsstaten finner skäl att anta att läkemedlet
skulle kunna medföra hälsorisker om det tilläts, skall den tillämpa ett särskilt
förfarande som regleras i artikel 10 - 14 och 37b i direktiv 75/319/EEG i dess
lydelse enligt artikel 3 i direktiv 93/39/EEG. Motsvarande gäller enligt
artiklarna 18 - 22 och 42j i direktiv 81/851/EEG i dess lydelse enligt artikel 1
i direktiv 93/40/EEG om det finns skäl att anta att ett veterinärmedicinskt
läkemedel skulle kunna medföra risk för människors eller djurs hälsa eller för
miljön. Frågan om ett läkemedel är förenat med sådana risker skall enligt
direktiven bedömas utifrån läkemedlets kvalitet, säkerhet och verkan. Om den
aktuella medlemsstaten finner att läkemedlet är förenat med sådana risker skall
den underrätta sökanden, den medlemsstat som beviljade det ursprungliga
godkännandet, eventuella övriga medlemsstater som berörs av ansökan och
kommittén för humanläkemedel respektive kommittén för veterinärmedicinska läke-
medel. Medlemsstaterna skall försöka nå enighet inom viss tid om vilka åtgärder
som skall vidtas. Om detta inte lyckas skall ärendet hänskjutas till kommittén
för humanläkemedel respektive kommittén för veterinärmedicinska läkemedel
(artikel 10.1 och 10.2 respektive artikel 18.1 och 18.2). Kommittén skall avge
ett yttrade i frågan till läkemedelsmyndigheten inom 90 dagar. Läkemedelsmyndig-
heten skall i sin tur, efter att viss tid för överklagande av yttrandet har gått
ut, överlämna detta till medlemsstaterna, kommissionen och den som är ansvarig
för att läkemedlet släpps ut på marknaden (artikel 13 respektive artikel 21).
Kommissionen skall inom 30 dagar utarbeta ett förslag till beslut vilket skall
överlämnas till medlemsstaterna och sökanden (artikel 14 respektive artikel 22).
Kommissionen skall därvid biträdas av den ständiga kommittén för humanläkemedel
respektive den ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel, vilka båda
är knutna till kommissionen. Om kommissionens förslag är förenligt med
kommitténs yttrande skall kommissionen själv anta det. I annat fall skall frågan
hänskjutas till rådet. Om rådet inte fattar beslut inom tre månader skall
kommissionen själv besluta såvida inte rådet förkastat förslaget med enkel
majoritet (artikel 37b respektive artikel 42j). Rådets eller kommissionens
beslut är bindande för medlemsstaterna och skall omsättas i nationella beslut.
I artikel 7 och 7a i direktiv 65/65/EEG i dess lydelse enligt artikel 1 i
direktiv 93/39/EEG respektive i artikel 8 och 8a i direktiv 81/851/EEG i dess
lydelse enligt artikel 1 i direktiv 93/40/EEG finns också bestämmelser om
godkännande av beslut om prövningsrapporter som meddelats av en annan
medlemsstat.
Direktivens regler om erkännande av godkännande som meddelats i en annan
medlemsstat föranleder vissa ändringar i läkemedelslagen. I 5 § första stycket
anges att ett läkemedel får säljas först sedan det godkänts för försäljning.
Regeringen föreslår att paragrafen ändras så att förutom läkemedel som godkänts
för försäljning skall även de för vilka ett godkännande som meddelats i en annan
medlemsstat har erkänts att gälla här i landet få säljas. Vidare föreslås att
förutsättningarna för meddelande av ett erkännande anges i 6 § andra stycket. Av
de svenska översättningarna av direktiven följer att dessa förutsättningar är
att det saknas skäl att anta att läkemedlet skulle kunna medföra risk för män-
niskors hälsa respektive risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön.
Lagrådet har hänvisat till vissa versioner av direktivet på andra språk och har
förordat att i den svenska lagtexten bör ordet "kan" användas istället för
"skulle kunna" för att inte bestämmelsen skall ge ett alltför stort utrymme för
att vägra erkännande. Regeringen godtar detta förslag. Det saknas i detta
sammanhang anledning att göra någon skillnad mellan humanläkemedel och
veterinärmedicinska läkemedel eftersom någon sådan uppdelning inte görs i övrigt
i läkemedelslagen. När ett erkännande har meddelats betraktas läkemedlet som
godkänt här i landet och läkemedelslagens övriga bestämmelser som rör godkända
läkemedel, t.ex. om kontroll av läkemedlet (9 - 10 §§), återkallande från
innehavaren och upphörande av godkännande (11 - 12 §§), tillsyn (23 - 24 §§),
avgifter (25 §) samt ansvar och förverkande (26 - 28 §§), blir således
tillämpliga.
Regeringen anser att förfarandet i ett fall då ett läkemedel kan medföra risk
för människors eller djurs hälsa eller för miljön och ett erkännande av ett
annat lands godkännande för försäljning därför inte kan meddelas bör regleras i
läkemedelsförordningen. I ett sådant fall skall medlemsstaten underrätta den
sökande, den medlemsstat som beviljade det ursprungliga godkännandet, eventuella
övriga medlemsstater som berörs av ansökan och kommittén för humanläkemedel
respektive kommittén för veterinärmedicinska läkemedel varefter förfarandet
enligt artiklarna 10 - 14 i direktiv 75/319/EEG i dess lydelse enligt artikel 3
i direktiv 93/39/EEG respektive enligt artiklarna 18 - 22 i direktiv 81/851/EEG
i dess lydelse enligt artikel 1 i direktiv 93/40/EEG inleds. Frågor om inne-
hållet i en ansökan om erkännande och den dokumentation som skall bifogas an-
sökan m.m. kan efter bemyndigande av regeringen regleras i föreskrifter av
Läkemedelsverket. Föreskrifterna måste givetvis stå i överensstämmelse med
direktiven. Direktivens bestämmelser om erkännande av beslut om
prövningsrapporter kan genomföras genom en ändring i läkemedelsförordningen.
Säkerhetsövervakning m.m.
Genom rådets direktiv 93/39/EEG införs i direktiv 75/319/EEG bl.a. vissa regler
om skyldighet för den som släpper ut ett läkemedel på marknaden att ha en
säkerhetsansvarig person och att rapportera biverkningar m.m. Reglerna gäller
inte för läkemedel som godkänns enligt förordning (EEG) nr 2309/93. För dessa
finns motsvarande regler i förordningen.
Enligt den nya artikel 29c som införs i direktiv 75/319/EEG skall den som är
ansvarig för att ett läkemedel släpps ut på marknaden fortlöpande och oavbrutet
till sitt förfogande ha en person som är ansvarig för säkerhetsövervakning och
som har lämpliga kvalifikationer. Den ansvariga personen skall upprätta ett
system för insamling och granskning av information om biverkningar, utarbeta
rapporter om biverkningar till ansvarig myndighet och se till att
framställningar om ytterligare information från ansvarig myndighet besvaras m.m.
Enligt den nya artikel 29d i samma direktiv skall den som är ansvarig för att
ett läkemedel släpps ut på marknaden vara skyldig att registrera samtliga
misstänkta allvarliga biverkningar som anmäls till honom av sjukvårdspersonal.
Biverkningarna skall rapporteras till ansvarig myndighet inom 15 dagar. Vidare
skall vederbörande vara skyldig att föra detaljerade anteckningar över samtliga
biverkningar som anmäls. Sådana anteckningar skall med vissa intervall
överlämnas till ansvarig myndighet.
Enligt artikel 29f skall de nationella myndigheterna lämna rapporter om
misstänkta allvarliga biverkningar till den europeiska läkemedelsmyndigheten och
till den som är ansvarig för att läkemedlet släpps ut på marknaden.
Motsvarande regler om säkerhetsövervakning m.m. finns för veterinärmedicinska
läkemedel i rådets direktiv 81/851/EEG i dess lydelse enligt direktiv 93/40/EEG
(artiklarna 42c, 42d och 42f).
Enligt 9 § läkemedelslagen åligger det den som har fått ett läkemedel godkänt
att följa utvecklingen, informera Läkemedelsverket om nya uppgifter av väsentlig
betydelse för kontrollen av läkemedlet och inom ramen för godkännandet ändra
läkemedlet om det behövs. Regeringen föreslår att paragrafen kompletteras med en
skyldighet för vederbörande att ha en sakkunnig med tillräcklig kompetens som
fortlöpande skall ansvara för säkerhetsövervakning av läkemedlet (jfr. 8 § och
15 § andra stycket läkemedelslagen). Direktivets krav på förande av anteckningar
om biverkningar och rapportering om sådana kan redan anses tillgodosett genom 9
§ i dess gällande lydelse.
Närmare föreskrifter i detta hänseende, liksom beträffande säkerhetsöver-
vakning, kan meddelas av Läkemedelsverket med stöd av bemyndigandet i 29 §
läkemedelslagen och 17 § läkemedelsförordningen.
Vad gäller rapportering enligt artikel 29f respektive 42f av misstänkta
biverkningar av Läkemedelsverket till den som är ansvarig för att läkemedlet
släpps ut på marknaden avser regeringen att ta in bestämmelser om detta i
läkemedelsförordningen.
5 Kemiska ämnen som kan användas vid olaglig
tillverkning av narkotika
Regeringens förslag: De regler i lagen om kontroll
av narkotika som rör kontrollen av kemiska ämnen
som kan användas vid olaglig tillverkning av nar-
kotika ändras för att upphäva den dubbelreglering
som blir följden av att vissa av EG:s rättsakter
vid EU-medlemsskapet blir giltiga och direkt till-
lämpliga här i landet.
Skälen för regeringens förslag: Den 19 december 1988 antog FN en konvention
mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. Förutom bestämmelser
som rör narkotika innehåller konventionen också bestämmelser om sådana ämnen som
utan att i sig utgöra narkotika ofta ingår som beståndsdelar vid framställning
av narkotika och som samtidigt i många fall har en omfattande legal användning.
I fråga om dessa ämnen föreskrivs i konventionen ett kontrollsystem. Sverige har
deltagit i internationellt samarbete (den s.k. Chemical Action Task Force, CATF)
i syfte att skapa mer detaljerade regler än i FN-konventionen. CATF:s arbete
utmynnade i ett antal rekommendationer till de deltagande staterna. För att
uppfylla dessa rekommendationer har i Sverige antagits lagstiftning om kontroll
över ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika. Dessa regler
återfinns i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika.
Även inom EG har antagits rättsregler i syfte att åstadkomma kontroll över
sådana ämnen. EG:s regler finns i rådets förordning (EEG) nr 3677/90 om åtgärder
för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av
narkotika och psykotropa ämnen, rådets förordning (EEG) nr 900/92 om ändring av
förordning (EEG) nr 3677/90, kommissionens förordning (EEG) nr 3769/92 om
tillämpning och ändring av rådets förordning (EEG) nr 3677/90, kommissionens
förordning (EEG) nr 2599/93 om ändring av förordning (EEG) nr 3769/92 om till-
lämpning och ändring av rådets förordning (EEG) nr 3677/90, rådets direktiv
92/109/EEG om tillverkning av och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som
används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen och
kommissionens direktiv 93/46/EEG om ersättning och ändring av bilagorna till
rådets direktiv 92/109/EEG. Rådets förordning (EEG) nr 3677/90 utgör den
ursprungliga rättsakten medan de senare tillkomna rättsakterna innehåller
ändringar och tillämpningsföreskrifter till denna. Vad gäller direktiven utgör
direktiv 92/109/EEG den grundläggande rättsakten medan direktiv 93/46/EEG
innehåller vissa ändringar och tillägg till denna.
I förordningarna behandlas import, export och transitering av vissa uppräknade
ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning medan direktiven
behandlar annan hantering - dvs. hantering inom ett lands gränser - av sådana
ämnen. De svenska bestämmelserna är i huvudsak desamma som reglerna i
EG-rättsakterna. Förordningarna ingår dock, till skillnad från direktiven, inte
i EES-avtalet.
Innehållet i rättsakterna är i korthet följande:
De kontrollerade ämnena är för närvarande 22 stycken och upptas i en
förteckning där de indelas i tre kategorier. Graden av kontroll är beroende av
till vilken kategori ett ämne har hänförts. Enligt rådets förordning (EEG) nr
3677/90 skall de som sysslar med import, export eller transitering av ämnen i
kategori I ha tillstånd till verksamheten medan de som sysslar med sådan
verksamhet beträffande ämnen i kategori II eller sysslar med export av ämnen i
kategori III skall göra anmälan om sin verksamhet. Individuella tillstånd krävs
också för varje exporttransaktion av ämnen som ingår i kategori I. För ämnen i
kategori II krävs sådant tillstånd om exporten är avsedd för ett land där risk
finns att ämnet kan komma att användas till illegal narkotikatillverkning. Vilka
dessa länder är anges i en särskild förteckning. I övriga fall av export av
ämnen i denna kategori krävs att exportören har ett allmänt individuellt
tillstånd. Vad gäller export av ämnen i kategori III krävs individuella
exporttillstånd i de fall då en överenskommelse om detta har träffats mellan
export- och importlandet. I övriga fall krävs ett allmänt individuellt
exporttillstånd även beträffande ämnena i denna kategori. Förordningarna inne-
håller också bestämmelser om dokumentation, förande av anteckningar och om
märkning. Vidare anges att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning skall
ha regler om tillsyn och om straff för brott mot bestämmelserna.
Direktiv 92/109/EEG innehåller, som nämnts tidigare, regler om hantering inom
ett lands gränser av de kontrollerade ämnena. Direktivet är tillämpligt på
verksamhet rörande tillverkning, bearbetning, handel eller distribution av ämnen
liksom angränsande verksamheter. I direktivet finns bestämmelser om
dokumentation, förande av anteckningar och om märkning vid transaktioner rörande
ämnen i kategori I och II. För verksamhet rörande ämnen i kategori I krävs
särskilt tillstånd av behörig myndighet medan en anmälningsskyldighet åvilar den
som sysslar med verksamhet rörande ämnen i kategori II. Vidare innehåller
direktivet regler om samarbete mellan myndigheter och hanterare. Direktivet
ålägger medlemsstaterna att ha bestämmelser om tillsyn och om straffsanktioner
för att kontrollera och sanktionera efterlevnaden av bestämmelserna.
På grund av Sveriges medlemsskap i EU har EG:s samlade regelverk blivit
gällande rätt i Sverige. EG:s förordningar har allmän giltighet, är i alla delar
bindande och är direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Förordningar skall i sin
gemenskapsrättsliga form omedelbart tillämpas av medlemsstaternas domstolar och
förvaltningsmyndigheter. Till den del den svenska lagstiftningen innehåller
bestämmelser i samma avseenden som de EG-förordningar som reglerar frågor om
ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning innebär detta en
dubbelreglering. Denna dubbelreglering måste upphävas. Detta fordrar en viss
omarbetning av lagtexten.
När det gäller tillståndsprövning, mottagande av anmälningar beträffande
hantering av kontrollerade ämnen, myndighetstillsyn m.m. föreslås Läke-
medelsverket ha dessa uppgifter även när det gäller sådana frågor som regleras i
förordning (EEG) 3677/90. Förordningen innehåller inga regler om tillsyn och
sanktioner. Vad gäller tillsyn anges att medlemsstaterna inom ramen för den egna
lagstiftningen skall föreskriva åtgärder som är nödvändiga för att behöriga
myndigheter skall ges befogenhet att inhämta uppgifter om beställningar och
transaktioner, att få tillträde till lokaler för att säkra bevisning om
oegentligheter och att förbjuda införsel eller utförsel av listade ämnen om det
finns misstankar om att de kan komma att användas för olaglig narkotikatill-
verkning (artikel 6). Läkemedelsverkets tillsyn samt möjlighet att meddela
förelägganden och förbud föreslås därför avse även förordningens bestämmelser,
vilket föranleder ändringar i 10 och 11 §§ lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika.
Beträffande sanktioner föreskrivs att varje medlemsstat skall fastställa de
påföljder som skall gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen.
Påföljderna skall vara tillräckliga för att tillförsäkra att bestämmelserna
efterlevs (artikel 8). Detta föranleder en ändring i lagens 13 §.
Förordningen innehåller inte heller några regler om avgifter för ansökan om
tillstånd, för ingivande av anmälan eller för kontroll av den som erhållit
tillstånd eller gjort anmälan. Något hinder mot att de nationella myndigheterna
tar ut sådana avgifter kan inte anses föreligga. Det föreslås därför att det
anges i 11 a § att Läkemedelsverket får ta ut avgifter för sin verksamhet enligt
EG-förordningarna. Dessa avgifter får dock inte vara olika för utländska och för
svenska operatörer och får inte överstiga självkostnaden för
tillsynsverksamheten.
Vad gäller direktivet rörande kemiska ämnen som kan användas vid olaglig
narkotikatillverkning uppfyller den svenska lagstiftningen i allt väsentligt
bestämmelserna i dessa. De regler i lagstiftningen som motsvaras av direktiven
bör därför finnas kvar som ett genomförande av dessa. Det anges i 7 c § lagen om
kontroll av narkotika att en förutsättning för att tillstånd för eller anmälan
om viss verksamhet skall krävas är att verksamheten är yrkesmässig. Vid
tillkomsten av bestämmelsen angavs i författningskommentaren att många av de
aktuella ämnena har ett stort användningsområde och en omfattande legal
användning. Det är därför inte möjligt att föreskriva att all verksamhet med
sådana ämnen skall vara tillstånds- eller anmälningspliktig. Exempelvis, angavs
det, kan det inte komma i fråga att föreskriva tillstånds- eller anmälningsplikt
för enskilda att använda sådana ämnen huvudsakligen för privat bruk. Istället
borde det krävas att verksamheten är yrkesmässig, (se prop. 1992/93:186 s. 44).
Ordalydelsen i direktiv 92/109/EEG talar inte emot att det uppställs ett sådant
krav på yrkesmässighet för att en verksamhet skall vara tillstånds- eller
anmälningspliktig. Regeringen anser i likhet med vad som angavs i den tidigare
propositionen att det skulle föra för långt med ett krav på att även icke
yrkesmässig verksamhet skall vara tillstånds- eller anmälningspliktig.
För att bättre ansluta till direktivets bestämmelser bör uppräkningen i 9 a §
av de verksamheter som medför krav på märkning kompletteras med transport och
förvaring av aktuella ämnen.
6 Kostnader och resursbehov
Läkemedelsverkets uppgifter enligt de föreslagna lagändringarna faller inom
ramen för de uppgifter inom läkemedelskontrollen och kontrollen av ämnen som kan
användas vid olaglig narkotikatillverkning som redan nu utövas av verket.
Läkemedelsverkets verksamhet finansieras helt genom avgifter. Någon ändring i
detta förhållande föreslås inte i de nu aktuella lagändringarna. Förslagen kan
inte antas medföra någon ytterligare belastning på rättsväsendet eller på övriga
myndigheter.
7 Ikraftträdande m.m.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 1995. Några övergångs-
bestämmelser har inte ansetts nödvändiga.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till ändring i läkemedelslagen (1992:859)
2 §
I första stycket görs en smärre ändring för att anpassa paragrafens lydelse till
vad som gäller enligt 4 § lagen (1985:295) om foder i paragrafens lydelse enligt
lagen (1992:1681) om ändring i nämnda lag.
I ett nytt andra stycke anges att läkemedelslagens regler om godkännande av
läkemedel för försäljning (5 - 8 §§), kontrollen av ett läkemedel som godkänts
för försäljning m.m. (9 - 10 §§), återkallande av ett läkemedel från den som
innehar det och upphörande av ett godkännande (11 - 12 §§) och tillsyn (24 §)
inte gäller för sådana läkemedel för vilka ansökan om godkännande prövas eller
har prövats av Europeiska gemenskapen. Stycket har utformats efter Lagrådets
förslag. För de angivna läkemedlen gäller istället reglerna i rådets förordning
(EEG) nr 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskapsförfaranden för godkännande
för försäljning av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska
läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet. Enligt
förordningen skall ett godkännande som har meddelats av gemenskapen gälla inom
hela gemenskapens område och ge samma rättigheter och skyldigheter i varje
medlemsstat som ett godkännande för försäljning som medlemsstaten själv har
meddelat enligt gemenskapens regler (artikel 12). Förordningen innehåller inga
bestämmelser om sanktioner utan för sådana hänvisas till nationella
bestämmelser. Vad gäller läkemedelslagens regler om ansvar och förverkande m.m.
(26 - 28 §§), kommer dessa enligt förslaget därför att gälla för alla läkemedel
oavsett om ansökan om godkännande prövas eller har prövats av Läkemedelsverket
eller av Europeiska gemenskapen, vilket föranleder en ändring i 26 §. Reglerna i
25 § om avgifter görs tillämpliga även på läkemedel som omfattas av
förordningen. (Se vidare författningskommentarerna till 25 och 26 §§).
5 §
Enligt paragrafens nuvarande lydelse får ett läkemedel med vissa undantag säljas
först sedan det godkänts för försäljning. Ett godkännande för försäljning kan
meddelas av Läkemedelsverket med tillämpning av läkemedelslagen. Det kan numera
också meddelas av Europeiska gemenskapen med tillämpning av förordning (EEG) nr
2309/93 (jfr. 7 §) såvitt gäller sådana läkemedel som anges i bilagan till
förordningen. Förevarande paragraf ändras såtillvida att förutom de läkemedel
som godkänts för försäljning skall även läkemedel för vilka ett godkännande i en
annan medlemsstat i den europeiska unionen har erkänts här i landet få säljas.
Förutsättningen för ett sådant erkännande anges i 6 § och bygger på reglerna i
rådets direktiv 93/39/EEG och 93/40/EEG.
6 §
I ett nytt andra stycke regleras förutsättningen för att här i landet erkänna
ett godkännande för försäljning av ett läkemedel som meddelats i en annan
medlemsstat i den europeiska unionen. Den föreslagna lydelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag. Genom direktiv 65/65/EEG m.fl. har
medlemsstaternas regler om förutsättningarna för godkännande för försäljning av
läkemedel harmoniserats. Det enda som krävs för att ett erkännande av ett
godkännande meddelat av en annan medlemsstat skall ges enligt den nya
bestämmelsen är att det saknas anledning att anta att läkemedlet kan medföra
risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön. I artikel 10 i direktiv
75/319/EEG i dess lydelse enligt direktiv 93/39/EEG talas om "risk för
människors hälsa" medan det i artikel 18 i direktiv 81/851/EEG i dess lydelse
enligt direktiv 93/40/EEG talas om "risk för människors eller djurs hälsa eller
för miljön". I läkemedelslagen görs dock ingen uppdelning mellan humanläkemedel
respektive veterinärmedicinska läkemedel på det sätt som görs i EG:s rättsakter
och därför har inte gjorts skillnad mellan dessa båda kategorier vid
utformningen av paragrafen. Enligt direktiven skall uttrycket "risk för
människor eller djurs hälsa eller för miljön" hänföra sig till läkemedlets
kvalitet, säkerhet och verkan. Om en medlemsstat finner skäl att anta att
läkemedlet kan medföra risker av angivet slag skall förfarandet enligt
artiklarna 10 - 14 och 37b i direktiv 75/319/EEG i dess lydelse enligt enligt
artikel 3 i direktiv 93/39/EEG respektive artikel 18 - 22 och 42j i direktiv
81/851/EEG i dess lydelse enligt artikel 1 i direktiv 93/40/EEG tillämpas (se
allmänmotiveringen). Detta kan slutligen utmynna i en anmodan av rådet eller
kommissionen på Europeiska gemenskapens vägnar till medlemsstaten att meddela
eller inte meddela ett erkännande. Ett beslut i en sådan fråga är bindande för
berörda medlemsstater. Dessa skall inom 30 dagar efter anmälan av beslutet
antingen meddela eller återkalla ett godkännande för försäljning eller ändra
villkoren i nödvändig utsträckning för att följa beslutet (artikel 14.4 respek-
tive 22.4). En bestämmelse om att Läkemedelsverket är bundet av ett sådant
beslut bör införas i läkemedelsförordningen. När ett godkännande som har
meddelats i en annan medlemsstat har erkänts här i landet betraktas läkemedlet
som godkänt här. Erkännandet skall således ha samma rättsverkningar som ett
godkännande som meddelats här i landet. Övriga bestämmelser i läkemedelslagen
som rör godkända läkemedel, t.ex. om kontroll av läkemedlet (9 - 10 §§), åter-
kallande från innehavaren och upphörande av godkännande (11 - 12 §§), tillsyn
(23 - 24 §§), avgifter (25 §) samt ansvar och förverkande (26 - 28 §§), gäller
alltså även för sådana läkemedel. Regeringen eller, efter bemyndigande av
regeringen, Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter rörande
erkännande av ett godkännande som meddelats i en annan medlemsstat. Regeringen
avser att i läkemedelsförordningen meddela närmare bestämmelser om förfarandet i
de fall då Läkemedelsverket kommer fram till att ett läkemedel kan medföra risk
för människors eller djurs hälsa eller för miljön och att något erkännande
därför inte kan meddelas (se vidare allmänmotiveringen) och att överlåta till
Läkemedelsverket att meddela närmare föreskrifter om den utredning m.m. som
sökanden skall tillhandahålla i ett sådant ärende. Föreskrifterna måste givetvis
stå i överensstämmelse med de aktuella EG-rättsakterna.
7 §
I paragrafen görs ett tillägg vilket innebär att Läkemedelsverket blir behörigt
att pröva frågor även om erkännande av ett godkännande för försäljning som har
meddelats i en annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt bestämmelserna i
direktiv 93/39/EEG och 93/40/EEG. Ändringen har utformats efter Lagrådets
förslag.
9 §
I paragrafen har till de åligganden som gäller för den som har fått ett
läkemedel godkänt för försäljning lagts att vederbörande till sitt förfogande
skall ha en sakkunnig med tillräcklig kompetens som fortlöpande ansvarar för
säkerhetsövervakning av läkemedlet, se artikel 29c i direktiv 75/319/EEG i dess
lydelse enligt direktiv 93/39/EEG respektive artikel 42c i direktiv 81/851/EEG i
dess lydelse enligt direktiv 93/40/EEG. Den sakkunnige skall ha till uppgift att
upprätta ett system för insamling och granskning av biverkningsrapportering och
att handha kontakten med kontrollmyndigheten i detta avseende. Närmare
föreskrifter i frågan bör utfärdas av Läkemedelsverket med stöd av bemyndigandet
i 29 § läkemedelslagen och 17 § läkemedelsförordningen.
20 §
Hänvisningen i första stycket 6 § tredje stycket ändras till fjärde stycket i
samma paragraf och hänvisningen i andra stycket till 5 § andra stycket ändras
till 5 § andra eller tredje stycket.
23 §
Genom ett tillägg till denna paragraf klargörs att det är Läkemedelsverket som
har tillsynen även över sådana läkemedel för vilka ansökan om godkännande för
försäljning prövas eller har prövats av Europeiska gemenskapen. Regler om
tillsynen över dessa finns i artiklarna 16 - 18 respektive 38 - 40 i förordning
(EEG) nr 2309/93. Som Lagrådet anfört ligger det i sakens natur att den svenska
läkemedelslagstiftningen inte kan omfatta tillsyn i ett annat land. Paragrafen
har utformats efter Lagrådets förslag.
25 §
I paragrafen införs en möjlighet att ta ut ansökningsavgifter i ett ärende om
erkännande av ett godkännande för försäljning som har meddelats i en annan
medlemsstat i EU. Sedan ett sådant erkännande meddelats betraktas läkemedlet som
godkänt här i landet (6 §). Detta medför även att årsavgift kan tas ut så länge
godkännandet gäller. Något som hindrar de nationella myndigheterna att ta ut
årsavgifter för sin tillsyn av ett läkemedel som har godkänts enligt förordning
(EEG) nr 2309/93 finns inte. I paragrafen har därför uttryckligen angetts att
sådana årsavgifter får tas ut. Paragrafen har också omredigerats med anledning
av de nya bestämmelserna. Vid utformningen av paragrafen har Lagrådets förslag
följts.
26 §
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om straff för brott mot läkemedelslagens
bestämmelser, görs tillämplig även på brott mot bestämmelserna i förordning
(EEG) nr 2309/93 om att ett läkemedel inte får säljas förrän det har godkänts
för försäljning.
29 §
Läkemedelslagen är tillämplig både på humanläkemedel och på veterinärmedicinska
läkemedel. Paragrafen har ändrats för att möjliggöra att föreskrifter meddelas
både till skydd för människors och djurs hälsa och till skydd för miljön. Detta
överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 93/40/EEG. Stöd för bemyndigandet
till regeringen finns i 8 kap. 7 § 1. och 4. regeringsformen.
8.2 Förslaget till ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
7 a §
I paragrafen har i upplysningssyfte lagts till en hänvisning om att bestämmelser
om import, export och transit rörande ämnen som kan användas vid olaglig
narkotikatillverkning finns i förordning (EEG) nr 3677/90. Förordningens
bestämmelser är bindande och direkt tillämpliga i Sverige och får inte
transformeras till svensk rätt.
7 c §
Paragrafen ändras såtillvida att regeringens möjlighet att meddela föreskrifter
om tillståndskrav eller krav på anmälan beträffande verksamhet avseende export,
import och transit beträffande ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning
av narkotika tas bort. Istället gäller de regler om sådana förfaranden som finns
i förordning (EEG) nr 3677/90. I denna förordning anges i vilka fall krav på
tillstånd respektive på anmälan ställs upp beträffande verksamhet avseende
import, export och transit och de fall då krav på särskilt tillstånd för
individuella exporttransaktioner ställs upp, se den närmare beskrivningen i
allmänmotiveringen. De fall då tillstånd krävs för verksamhet beträffande de
aktuella ämnena inom ett lands gränser anges närmare i förordningen (1992:1554)
om kontroll av narkotika i enlighet med direktivets regler.
8 §
Ändringarna i paragrafen innebär att Läkemedelsverket blir behörigt att pröva
frågor om tillstånd och att ta emot anmälningar inte bara enligt lagen om
kontroll av narkotika (7 c §) utan även enligt förordning (EEG) nr 3677/90. Vid
utformningen av paragrafen har Lagrådets förslag följts.
9 a §
Paragrafen reglerar krav på märkning av narkotika och ämnen som kan användas vid
otillåten narkotikatillverkning och gäller den som yrkesmässigt bedriver viss
verksamhet med sådana varor. När det gäller export, import och transit av ämnen
som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning regleras sådana förfaranden i
förordning (EEG) nr 3677/90 och lagreglerna om krav på märkning när det gäller
sådan verksamhet tas bort för att undvika dubbelreglering. Samtidigt görs
bestämmelsen om märkning tillämplig inte bara på den som yrkesmässigt tillverkar
eller handlar med ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning utan
även på den som yrkesmässigt transporterar eller förvarar sådana ämnen.
10 och 11 §§
Paragraferna ändras såtillvida att det anges att Läkemedelsverket utövar
tillsynen även vad gäller de förfaranden som regleras i EG-förordningen.
EG-förordningen innehåller inga regler om tillsyn utan det anges att
medlemsstaterna själva skall fastställa sådana regler inom ramen för sin
nationella lagstiftning, artikel 6 i förordning (EEG) nr 3677/90. Som lagrådet
har anfört ligger det i sakens natur att den svenska lagstiftningen i detta
sammanhang inte kan omfatta tillsyn i ett annat land. 10 § har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.
11 a §
Paragrafen ändras såtillvida att Läkemedelsverket får ta ut avgifter även av den
som söker eller har erhållit tillstånd eller som gör anmälan i enlighet med
bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3677/90.
13 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för brott mot bestämmelserna i
lagen om kontroll av narkotika. I förordning (EEG) nr 3677/90 anges att varje
medlemsstat skall fastställa de påföljder som skall gälla vid överträdelse av
bestämmelserna i förordningen. Påföljderna skall vara tillräckliga för att
tillförsäkra att bestämmelserna efterlevs (artikel 8). Lagens straffbestämmelse
görs därför tillämplig även på brott mot bestämmelserna i förordningen.
Straffbestämmelsens territoriella räckvidd får avgöras med hjälp av allmänna
straffrättsliga principer på det området.
Lagrådsremissens lagförslag
2.1 Förslag till
Lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
Härigenom föreskrivs1 att 2, 5 - 7, 9, 23, 25, 26 och 29 §§ läkemedelslagen
(1992:859) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
Denna lag tillämpas Denna lag tillämpas inte
inte på djurfoder som på djurfoder som inne-
innehåller antibiotika håller antibiotika eller
eller andra kemotera- kemoterapeutiska medel.
peutiska medel. Bestämmelserna i 6 §,
7 § andra stycket, 8 - 12
§§ och 24 § tillämpas inte
på läkemedel för vilka
ansökan om godkännande
prövas eller har prövats
av Europeiska gemenskapen
enligt rådets förordning
(EEG) nr 2309/93 av den
22 juli 1993 om gemen-
skapsförfaranden för god-
kännande för försäljning
av och tillsyn över
humanläkemedel och vete-
rinärmedicinska läkemedel
samt om inrättande av en
europeisk läkemedels-
myndighet.
Med undantag för 25, 28 och 29 §§ tillämpas inte denna lag på varor som
beretts i enlighet med en erkänd homeopatisk metod och som registrerats av
Läkemedelsverket.
En vara som beretts enligt en erkänd homeopatisk metod och som inte påstås ha
viss terapeutisk effekt och som är avsedd att intas genom munnen eller avsedd
för yttre bruk skall på ansökan registreras om graden av utspädning garanterar
att varan är oskadlig. Särskilt skall beaktas att varan inte får innehålla mer
än en tiotusendel av modertinkturen eller mer än en hundradel av den lägsta
använda dos av en sådan aktiv substans som i läkemedel medför receptbeläggning.
1 Jfr. rådets direktiv 93/39/EEG av den 14 juni 1993 om ändring av direktiv
65/65/EEG, 75/318/EEG och 75/319/EEG avseende läkemedel (EGT nr L 214, 24.8.93,
s. 22, Celex 393L0039/S), rådets direktiv 93/40/EEG av den 14 juni 1993 om
ändring av direktiv 81/851/EEG och 81/852/EEG om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel (EGT nr L 214, 24.8.93,
s. 31, Celex 393L0040/S) och rådets direktiv 93/41/EEG av den 14 juni 1993 om
upphävande av direktiv 87/22/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas åtgärder
vad gäller meddelande av försäljningstillstånd för högteknologiska läkemedel på
marknaden, särskilt sådana som framställts genom bioteknologi (EGT nr L 214,
24.8.93, s. 40, Celex 393L0041/S).
2 Senaste lydelse 1994:83.
Om det är påkallat om det är påkallat
från hälso- och sjuk- från hälso- och sjuk-
vårdssynpunkt får rege- vårdssynpunkt får rege-
ringen eller, efter ringen eller, efter
regeringens bemyndigan- regeringens bemyndigan-
de, Läkemedelsverket, de, Läkemedelsverket,
föreskriva att lagen föreskriva att lagen
helt eller delvis skall helt eller delvis skall
tillämpas på varor som tillämpas på varor som
avses i andra stycket. avses i tredje stycket.
5 §3
Ett läkemedel får Ett läkemedel får
säljas först sedan det säljas först sedan det
godkänts för försälj- godkänts för försälj-
ning. Sådant läkemedel ning eller sedan ett
som tillverkas på apotek godkännande för för-
för viss patient får säljning som har med-
dock säljas utan god- delats i en annan med-
kännande. lemsstat i Europeiska
unionen har erkänts att
gälla här i landet.
Sådant läkemedel som
tillverkas på apotek för
viss patient får dock
säljas utan godkännande.
Om det finns särskilda Om det finns särskilda
skäl får tillstånd skäl får tillstånd
lämnas till försäljning lämnas till försäljning
av ett sådant antroposo- av ett sådant avtroposo-
fiskt medel, som inte fiskt medel, som inte
avses i 2 § tredje avses i 2 § fjärde
stycket. stycket.
Om det finns särskilda skäl får tillstånd till försäljning av ett läkemedel
lämnas även i andra fall.
6 §
Ett läkemedel skall godkännas om det uppfyller kraven enligt 4 §. Godkännande
av ett läkemedel och tillstånd enligt 5 § får förenas med särskilda villkor.
Ett godkännande för
försäljning av ett läke-
medel som har meddelats
i en annan medlemsstat i
Europeiska unionen skall
erkännas här i landet om
det saknas anledning att
anta att läkemedlet
skulle kunna medföra risk
för människors eller
djurs hälsa eller för
miljön. När ett sådant
erkännande har skett
betraktas läkemedlet som
godkänt här i landet.
Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
Läkemedelsverket får
meddela ytterligare före-
skrifter om erkännande
av ett godkännande som
meddelats i en annan
medlemsstat.
Ett godkännande gäller i fem år.
Ett godkännande får förnyas för femårsperioder.
3 Senaste lydelse
7 §4
Läkemedelsverket I andra fall än som
prövar frågor om god- avses i förordningen
kännande enligt 5 § (EEG) nr 2309/93 prövas
första stycket. Rege- frågor om godkännande
ringen eller, efter enligt 5 § första
regeringens bemyndigan- stycket av Läkemedels-
de, Läkemedelsverket verket. Läkemedelsverket
prövar frågor om till- prövar även frågor om
stånd enligt 5 § andra erkännande av ett god-
eller tredje stycket. kännande för försäljning
av ett läkemedel som har
meddelats i en annan
medlemsstat i Europeiska
unionen. Regeringen
eller, efter regeringens
bemyndigande, Läkemedels-
verket prövar frågor om
tillstånd enligt 5 §
andra eller tredje stycket.
Ansökan om förnyelse av ett godkännande skall ha kommit in till Läkemedels-
verket senast tre månader innan godkännandet upphör att gälla. Ett godkännande
gäller under tiden för prövning av ansökan om förnyelse.
9 §
Den som har fått ett Den som har fått ett
läkemedel godkänt skall läkemedel godkänt skall
följa utvecklingen på följa utvecklingen på
läkemedelsområdet, in- läkemedelsområdet, in-
formera Läkemedelsverket formera Läkemedelsverket
om nya uppgifter av om nya uppgifter av
väsentlig betydelse för väsentlig betydelse för
kontrollen av läkemedlet kontrollen av läkemedlet,
och inom ramen för god- inom ramen för god-
kännandet ändra läke- kännandet ändra läke-
medlet om det behövs. medlet om det behövs och
till sitt förfogande ha
en sakkunnig med till-
räcklig kompetens som
fortlöpande ansvarar för
säkerhetsövervakning av
läkemedlet.
23 §
Läkemedelsverket har Läkemedelsverket har
tillsynen över efterlev- tillsynen här i landet
naden av denna lag samt över efterlevnaden av
de föreskrifter och förordning (EEG) nr
villkor som har med- 2309/93, av denna lag
delats med stöd av samt de föreskrifter och
lagen. villkor som har med-
delats med stöd av lagen.
4 Senaste lydelse 1994:83.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §5
Den som ansöker om Den som ansöker om
godkännande för försälj- godkännande för försälj-
ning av ett läkemedel ning av ett läkemedel,
eller om sådan jämkning erkännande av ett god-
av ett godkännande att kännande för försäljning
indikationerna för läke- av ett läkemedel som
medlet utvidgas eller meddelats i en annan
ansöker om tillstånd medlemsstat i Europeiska
att få utföra en kli- unionen, om sådan jämk-
nisk läkemedelsprövning ning av ett godkännande
skall betala ansöknings- att indikationerna för
avgift. Så länge god- läkemedlet utvidgas
kännandet eller till- eller om tillstånd att
ståndet gäller skall få utföra en klinisk
årsavgift betalas. Även läkemedelsprövning skall
den som ansöker om betala ansökningsavgift.
eller har tillstånd att Detta gäller inte ären-
tillverka en sådan den om godkännande för
medicinsk gas, på vil- försäljning som prövas
ken denna lag är till- av Europeiska gemen-
lämplig, och den som skapen enligt förordning
ansöker om eller inne- (EEG) nr 2309/93.
har registrering av ett
homeopatiskt medel
skall betala ansöknings-
och årsavgift.
Årsavgift får också Så länge ett god-
tas ut för läkemedel kännande eller ett till-
för vilka har meddelats stånd enligt första
tillstånd till försälj- stycket eller ett god-
ning enligt 5 § andra kännande enligt förord-
eller tredje stycket. ning (EEG) nr 2309/93
gäller skall årsavgift
betalas. Årsavgift får
också tas ut för läkeme-
del för vilka har med-
delats tillstånd till
försäljning enligt 5 §
andra eller tredje
stycket.
Även den som ansöker
om eller har tillstånd
att tillverka en sådan
medicinsk gas, på vilken
denna lag är tillämplig,
och den som ansöker om
eller innehar registre-
ring av ett homeopatiskt
medel skall betala an-
söknings- och årsavgift.
Regeringen beslutar om avgifternas storlek och får meddela ytterligare
föreskrifter om sådana avgifter. Efter bemyndigande av regeringen får
Läkemedelsverket meddela sådana ytterligare föreskrifter om avgifter som inte
gäller avgifternas storlek.
5 Senaste lydelse 1994:83.
26 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot 5, 14 eller 16 - 19 §§ döms till böter eller fän-
gelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med
straff enligt brottsbalken eller enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot artikel 3.1, 12.2 eller 34.2 i förordning
(EEG) nr 2309/93 eller 5, 14 eller 16 - 19 §§ denna
lag döms till böter eller fängelse i högst ett år, om
gärningen inte är belagd med straff enligt
brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Den som ger sig ut för att vara behörig att förordna läkemedel för att få ett
läkemedel utlämnat i strid mot vad som är föreskrivet, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med strängare straff
enligt brottsbalken.
Detsamma gäller den som i sådan avsikt åberopar ett recept från en obehörig
person.
29 §
Regeringen får besluta om ytterligare
föreskrifter som behövs för att skydda enskildas liv
och hälsa.
Regeringen får besluta om ytterligare
föreskrifter som behövs för att skydda människors
eller djurs hälsa eller miljön.
Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket att besluta om sådana
föreskrifter.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
2.2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs1 att 7 a, 7 c, 8, 9 a, 10-11 a och 13 §§ lagen (1992:860)
om kontroll av narkotika skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §2
Bestämmelserna i 8 - 14 §§ skall tillämpas även på
kemiska ämnen som kan användas vid olaglig till-
verkning av narkotika. Regeringen meddelar
föreskrifter om vilka ämnen det gäller.
Bestämmelserna i 8 - 14 §§ skall tillämpas även på
kemiska ämnen som kan användas vid olaglig till-
verkning av narkotika. Regeringen meddelar
föreskrifter om vilka ämnen det gäller. Bestämmelser
som rör import, export och sändande genom
tullområdet (transit) av sådana ämnen finns i rådets
förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december
1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa
ämnen för olaglig framställning av narkotika och
psykotropa ämnen.
7 c §3
Regeringen får meddela föreskrifter om att
yrkesmässig verksamhet avseende import, export,
sändande genom tullområdet (transit), tillverkning,
handel, transport och förvaring av ämne som avses i
7 a § får bedrivas endast efter tillstånd eller
efter anmälan om verksamheten.
Regeringen får meddela föreskrifter om att yr-
kesmässig verksamhet avseende tillverkning,
handel, transport och förvaring av ämne som avses i
7 a § får bedrivas endast efter tillstånd eller
efter anmälan om verksamheten.
8 §4
Läkemedelsverket prövar frågor om tillstånd enligt
denna lag.
Läkemedelsverket prövar frågor om tillstånd enligt
denna lag och, såvitt gäller verksamhet här i
landet, enligt förordning (EEG) nr 3677/90.
1 Jfr. rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och
utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av
narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EGT nr L 370, 19.12.92, s 76, Celex
392L0109/S).
2 Senaste lydelse 1993:361.
3 Senaste lydelse 1993:361.
4 Senaste lydelse 1993:361.
Tillstånd skall förenas med de villkor som behövs. Vid prövningen skall verket
särskilt ta hänsyn till innehållet i de överenskommelser om narkotika och om
kemiska ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika som Sverige
har biträtt. Ett tillstånd får återkallas av verket, om det behövs för att
förebygga missbruk av narkotika eller för att förebygga att ett ämne används
till olaglig tillverkning av narkotika. Ett tillstånd får också återkallas om
tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter eller villkor som har meddelats med
stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.
Anmälan som avses i 7 c § skall göras hos
Läkemedelsverket.
Anmälan som avses i 7 c § och, såvitt gäller
verksamhet här i landet, i förordning (EEG) nr
3677/90 skall göras hos Läkemedelsverket.
9 a §5
Den som yrkesmässigt importerar, exporterar,
transiterar, tillverkar eller handlar med
narkotika eller ämne som avses i 7 a § skall på
varans förpackning genom märkning eller på annat sätt
ange narkotikans eller ämnets namn.
Den som yrkesmässigt importerar, exporterar,
transiterar, tillverkar eller handlar med
narkotika eller tillverkar, handlar, transpor-
terar eller förvarar ämne som avses i 7 a § skall på
varans förpackning genom märkning eller på annat sätt
ange narkotikans eller ämnets namn.
10 §
Läkemedelsverket har tillsynen över efterlevnaden
av denna lag samt de föreskrifter och villkor som
har meddelats med stöd av lagen.
Läkemedelsverket har tillsynen här i landet över
efterlevnaden av förordning (EEG) nr 3677/90, av
denna lag samt de föreskrifter och villkor som har
meddelats med stöd av lagen.
11 §6
Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för till-
synen och får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.
Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för till-
synen och får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att förordning (EEG) nr 3677/90, denna
lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen skall efterlevas.
För tillsyn har Läkemedelsverket rätt till tillträde dels till områden, lo-
kaler och andra utrymmen som används i samband med import, export, transit,
tillverkning, handel, transport, förvaring eller annan hantering av narkotika
eller förpackningsmaterial till narkotika, dels till utrymmen där prövning av
narkotikans egenskaper utförs. Detsamma gäller sådana utrymmen som används i
samband med import, export, transit, tillverkning, handel, transport och för-
varing av ämne som avses i 7 a § eller andra utgångsämnen till narkotika. Verket
får i sådana utrymmen göra undersökningar och ta prover. Läkemedelsverket har
dock inte med stöd av denna lag rätt till tillträde till bostäder.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn enligt denna
paragraf.
På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i andra stycket
lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget prov betalas inte
ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om
tillträde eller biträde vägras får Läkemedelsverket också förelägga vite.
5 Senaste lydelse 1993:361.
6 Senaste lydelse 1993:361.
11 a §7
För att täcka statens kostnader för kontrollen av
narkotika och av ämnen som kan användas vid olaglig
tillverkning av narkotika skall den som söker
eller har erhållit tillstånd enligt 3 - 5 §§ betala
särskilda avgifter som bestäms av regeringen.
Detsamma gäller den som söker eller har erhållit
tillstånd eller gör anmälan som avses i 7 c §.
För att täcka statens kostnader för kontrollen av
narkotika och av ämnen som kan användas vid olaglig
tillverkning av narkotika skall den som söker
eller har erhållit tillstånd enligt 3 - 5 §§ betala
särskilda avgifter som bestäms av regeringen.
Detsamma gäller den som söker eller har erhållit
tillstånd eller gör anmälan som avses i 7 c § eller i
förordning (EEG) nr 3677/90.
13 §8
Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om
gärningen inte är belagd med straff enligt narko-
tikastrafflagen (1968:64) eller enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bedriver sådan verksamhet som avses i 7 c §
utan erforderligt tillstånd eller utan att före-
skriven anmälan om verksamheten gjorts,
2. bryter mot 6 § andra stycket, 9 § eller 9 a §,
3. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av
denna lag, eller
7 Senaste lydelse 1993:362.
8 Senaste lydelse 1994:955.
4. lämnar oriktig uppgift i ärende om tillstånd
eller i anmälan om verksamhet enligt denna lag.
Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om
gärningen inte är belagd med straff enligt narko-
tikastrafflagen (1968:64) eller enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bedriver sådan verksamhet som avses i 7 c §
eller i förordning (EEG) nr 3677/90 utan erfor-
derligt tillstånd eller utan att föreskriven anmälan
om verksamheten gjorts,
2. bryter mot 6 § andra stycket, 9 § eller 9 a §,
eller bestämmelserna om dokumentation, anteck-
ningar eller märkning i förordning (EEG) nr
3677/90,
3. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av
denna lag, eller
4. lämnar oriktig uppgift i ärende om tillstånd
eller i anmälan om verksamhet enligt denna lag
eller enligt förordning (EEG) nr 3677/90.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-01-23
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 12 januari 1995 (Socialdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
2. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Sundberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen
2 §
Enligt det nya andra stycket tillämpas inte vissa uppräknade bestämmelser på
läkemedel för vilka ansökan om godkännande prövas eller har prövats av
Europeiska gemenskapen enligt rådets förordning (EEG) nr 2309/93. För sådana
läkemedel gäller i stället reglerna i den angivna förordningen.
Bland de i andra stycket uppräknade lagrummen ingår inte 5 § och 7 § första
stycket. 5 § innehåller bestämmelser om godkännande eller tillstånd såsom
förutsättning för försäljning av läkemedel. I 7 § första stycket anges vilken
myndighet som prövar frågor om godkännande och tillstånd. I den nämnda
EG-förordningen finns det emellertid föreskrifter av detta slag beträffande
läkemedel som avses i förordningen. Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att
till de uppräknade lagrummen i förevarande paragraf fogas 5 § och 7 § första
stycket. Om detta förslag följs blir den i 7 § första stycket första meningen
föreslagna ändringen onödig.
6 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att ett läkemedel skall godkännas om det
uppfyller kraven enligt 4 §. Vidare anges bl.a. att godkännande får förenas med
särskilda villkor. Av nuvarande andra och tredje styckena framgår att
godkännande gäller i fem år och att det får förnyas för femårsperioder.
I lagrådsremissen föreslås att ett nytt stycke förs in mellan första och andra
stycket. Det nya stycket reglerar förutsättningen för ett erkännande här i
landet av ett godkännande som meddelats i en annan medlemsstat i Europeiska
unionen. Vad som krävs för ett erkännande är att det saknas anledning att anta
att läkemedlet skulle kunna medföra risk för människors eller djurs hälsa eller
för miljön.
Denna bestämmelse avser att i svensk rätt implementera artikel 10 i direktivet
75/319/EEG i dess lydelse enligt direktiv 93/39/EEG respektive artikel 18 i
direktivet 81/851/EEG i dess lydelse enligt direktiv 93/40/EEG. I den svenska
översättningen av artiklarna används uttrycket "skulle kunna medföra risk". Det
kan emellertid konstateras att den engelska versionen använder ordalagen "may
present a risk" och den franska versionen "peut présenter un risque". I dansk
rätt används uttrycket "kan indebære sundhedsfare". Enligt Lagrådets mening bör
i den svenska lagtexten med hänsyn härtill användas ordet "kan" i stället för
"skulle kunna". I annat fall kan bestämmelsen ge ett alltför stort utrymme för
att vägra erkännande.
På grund av det anförda förordar Lagrådet att första meningen i paragrafens
andra stycke ges - efter också en viss redaktionell jämkning - följande lydelse:
"Godkännande av ett läkemedel som har meddelats i en annan medlemsstat i
Europeiska unionen skall erkännas här i landet, om det saknas anledning att anta
att läkemedlet kan medföra risk för människors eller djurs hälsa eller för
miljön."
Insättandet av det nya andra stycket innebär att det tidigare tredje stycket
nu blir fjärde stycke. Detta medför i sin tur att hänvisningen i 20 § till "6 §
tredje stycket" måste ändras till "6 § fjärde stycket".
7 §
Om vad Lagrådet har föreslagit beträffande 2 § godtas, blir den föreslagna
ändringen av första stycket första meningen i förevarande paragraf onödig.
23 §
I denna paragraf, som behandlar Läkemedelsverkets tillsynsuppgifter, föreslås
ett tillägg som innebär att verket skall ha tillsynen i Sverige även över sådana
läkemedel för vilka ansökan om godkännande prövas av Europeiska gemenskapen. I
den föreslagna lydelsen anges att Läkemedelsverket har tillsynen här i landet
över efterlevnaden av förordning (EEG) nr 2309/93, av denna lag samt de
föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.
Att tillsynen över efterlevnaden av nämnda EG-förordning föreslås skola
begränsas till att gälla i Sverige skall uppenbarligen ses mot bakgrund av att
förordningen gäller även i övriga EG-stater. Det ligger emellertid i sakens
natur att den svenska läkemedelslagstiftningen inte kan omfatta tillsyn i ett
annat land. Denna begränsning får anses ligga i själva bestämmelsen om tillsyn
och torde inte behöva slås fast uttryckligen. Det förtjänar understrykas att vad
nu sagts torde överensstämma med sedvanlig lagstiftningsteknik samt att en
uttrycklig begränsning av det slag som förslaget innehåller kan medföra oklarhet
beträffande andra bestämmelser.
Det kan tilläggas att, såsom bestämmelsen har utformats i förslaget, uttrycket
"här i landet" syftar även på vad som föreskrivs om tillsyn i övriga hänseenden,
vilket framstår som helt omotiverat.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att orden "här i landet" får
utgå ur bestämmelsen. Vidare föreslår Lagrådet i formellt hänseende att närmast
efter "samt" läggs till ordet "av".
25 §
Denna paragraf reglerar frågan om avgifter i ärenden rörande läkemedel. I första
stycket första meningen i förslaget anges att ansökningsavgift skall betalas
bl.a. av den som ansöker om godkännande för försäljning av ett läkemedel eller
erkännande av ett godkännande för försäljning av ett läkemedel som meddelats i
en annan medlemsstat i Europeiska unionen. I en andra mening föreskrivs att
detta inte gäller ärenden om godkännande för försäljning som prövas av
Europeiska gemenskapen enligt förordning (EEG) nr 2309/93.
I första meningen talas visserligen utan uttrycklig begränsning om den som
ansöker om godkännande för försäljning av ett läkemedel. Det är emellertid
tydligt att bestämmelsen inte kan anses omfatta andra ansökningar än sådana som
görs hos den svenska myndigheten. Det finns därför inte någon anledning att göra
undantag för ansökningar som görs hos Europeiska gemenskapen. (Jfr vad Lagrådet
har anfört i anslutning till 23 §.) Den nämnda EG-förordningen innehåller för
övrigt bestämmelser om ansökningsavgift i ärenden om godkännande som avses i
förordningen. På grund av det anförda förordar Lagrådet att det berörda
undantaget i andra meningen får utgå.
I fråga om vad som sägs i första meningen om erkännande av ett godkännande för
försäljning av ett läkemedel som meddelats i en annan medlemsstat i Europeiska
unionen föreslår Lagrådet i formellt hänseende dels att ett "om" sätts in
omedelbart före ordet "erkännande", dels att orden "för försäljning av ett
läkemedel" får utgå såsom onödiga.
Förslaget till lag om ändring i lagen om kontroll av narkotika
8 och 10 §§
I 8 § första och tredje styckena i förslaget anges uttryckligen, beträffande
Läkemedelsverkets prövning av frågor om tillstånd enligt förordning (EEG) nr
3677/90 och anmälan som avses i denna förordning, att bestämmelserna gäller
såvitt avser verksamhet här i landet. I 10 § i förslaget föreskrivs att
Läkemedelsverket har tillsynen "här i landet" över efterlevanden av nyss nämnda
förordning.
Under hänvisning till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 23 och 25 §§
förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen förordar Lagrådet att nämnda
uttryckliga begränsningar får utgå ur lagtexten.
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hellström, Thalén,
Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Andersson,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Thalén
Regeringen beslutar proposition 1994/95:143 Vissa ändringar i läkemedels-
lagstiftningen m.m.
Rättsdatablad
_____________________________________________________
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, bakomliggande
upphäver eller EG-regler
upprepar ett
normgivningsbe-
myndigande
____________________________________________________
Lag om ändring i 2, 6, 25, 29 §§ 393L0039/S
läkemedelslagen 393L0040/S
(1992:859) 393L0041/S
Lag om ändring i 7 a, 7 c, 11 a §§ 392L0109/S
lagen (1992:860) 393L0046/S
om kontroll av
narkotika