Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 14 till budgetpropositionen 1995 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Prop. 1994/95:100 Bil. 14 INLEDNING Ansvarsområden Civildepartementets verksamhet omfattar länsstyrelserna och länsindelningen, Kammarkollegiet, Svenska kyrkan och andra trossamfund, konsumentfrågor, ungdomsfrågor, folkrörelserna och kooperationen, lotterier samt frågor om allmänna samlingslokaler. Från och med den 1 januari 1995 kommer också idrottsfrågor, som nu hör till Finansdepartementets ansvarsområde, att höra till Civildepartementet. Detsamma gäller Marknadsdomstolen som förs över från Näringsdepartementet. Samtidigt förs frågor om kommuner och landsting från Civildepartementet till Finansdepartementet. Verksamheten omfattar även de kungliga hov- och slottsstaterna, som redovisas i bilaga 2 till budgetpropositionen. Till Civildepartementet hör också Revisionskontoret vid regeringskansliet. Huvuddelen av de frågor som Civildepartementet har ansvar för handlar om de enskilda människornas möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället. Civildepartementet har därför getts ett övergripande ansvar för utvecklingsarbetet i sådana frågor. Allmän inriktning Ett övergripande mål för verksamheten inom Civildepartementets ansvarsområden är att förbättra de enskilda människornas möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället. Det handlar om att underlätta och stimulera samverkan mellan människor, myndigheter och organisationer för att lösa gemensamma frågor. Det gäller också att utveckla former för samarbete mellan verksamheten i frivilliga organisationer och den offentliga sektorns organ. En väsentlig uppgift är att fördjupa dialogen och kontakterna med dem som är verksamma inom skilda samhällsområden på regional och lokal nivå. Det är viktigt att vara lyhörd för ny kunskap och nytänkande. Förnyelse- och utvecklingsarbete inom departementets ansvarsområden kommer därför att ha en framträdande plats. En kontinuerlig dialog skall föras med forskare och med praktiskt verksamma inom olika områden för att ta till vara kunskap och erfarenheter. Internationaliseringen och särskilt Sveriges medlemskap i EU får ökad betydelse inom de olika verksamhetsområdena. Övergripande mål är att verka för demokratins utveckling, medborgarnas intressen och ökad öppenhet i det internationella samarbetet. Det nordiska samarbetet kommer också att vara viktigt. Länsstyrelserna Länsstyrelserna har en viktig roll som regeringens företrädare och ansvariga för samordningen av statlig verksamhet på länsnivå. De övergripande målen för länsstyrelserna ligger fast även under 1995/96. Verksamheten utvecklas och förändras dock ständigt. Det svenska medlemskapet i EU medför t.ex. att nya arbetsuppgifter tillförs länsstyrelserna. Länsstyrelsernas övergripande mål och uppgifter, kompetens och tvärsektoriella arbetssätt utgör goda förutsättningar för att behandla och lösa frågor som hänger samman med Sveriges medlemskap i EU. Regionberedningen (C 1992:06) har i uppdrag att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Resultatet av utredningsarbetet skall redovisas till regeringen inom kort. Kyrkopolitiska frågor Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan är inne i ett viktigt skede. På grundval av betänkandet Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) avser regeringen att till 1995 års kyrkomöte redovisa förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Regeringen räknar också med att under år 1995 till riksdagen lägga fram förslag om nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan. En översyn av systemet för ekonomisk utjämning mellan kyrkokommunerna pågår. Arbetet beräknas vara slutfört i början av år 1996. Konsumentpolitik Regeringen kommer att verka för en kraftfull konsumentpolitik både nationellt och inom EU. Konsumentinflytandet i den europeiska standardiseringen är därvid viktigt. Marknadskontrollen måste också förstärkas. Nya mål för konsumentpolitiken bör fastställas. Förslag kommer att föreläggas riksdagen under våren 1995. De konsumentpolitiska insatserna har ofta en fördelningspolitisk inriktning. Problemen för ekonomiskt utsatta konsumenter måste uppmärksammas och hushållsekonomisk rådgivning och skuldsanering är fortsatt angelägen. Möjligheterna för människor med funktionshinder att utnyttja ny teknik bör också ges en framskjuten plats i arbetet. Det är vidare av stor betydelse att konsumenterna i största möjliga utsträckning har tillgång till en väl utvecklad lokal konsumentverksamhet. Ungdomspolitik Regeringens ungdomspolitik syftar till att förbättra ungdomars livsvillkor och att underlätta ungdomars etablering i vuxenlivet. Detta förutsätter ett sektorsövergripande arbete som bygger på en helhetssyn på ungdomars situation samt de behov, förutsättningar och problem som de själva upplever. Målen för ungdomspolitiken skall ses över. Möjligheterna till god utbildning, arbete och bostad är grundläggande förutsättningar för ungdomars inträde i vuxenlivet. Ungdomars inflytande och delaktighet i samhället, förebyggande arbete bland utsatta ungdomar samt insatser för att stärka ungdomsperspektivet i det politiska beslutsfattandet är andra frågor som kommer att ges hög prioritet. Dagens olika åldersgränser kommer att ses över. Folkrörelse- och föreningsfrågor Det svenska föreningslivet har genom sin bredd, omfattning och demokratiska uppbyggnad haft stor betydelse för samhällsutvecklingen. Föreningslivets förnyelse och utveckling är centrala inslag i en levande demokrati. Folkrörelser och föreningar som verkar utan vinstintressen skall ges goda förutsättningar att utveckla sin verksamhet. Insatserna kommer särskilt att inriktas på en utveckling av det lokala föreningslivets verksamhet. Idrott Svensk idrottsrörelse organiseras i över 20 000 idrottsföreningar och 17 000 korpklubbar. Idrotten är landets största folkrörelse och engagerar ett stort antal ungdomar. Dess betydelse för folkhälsan genom motionsverksamheten är betydande. Rehabilitering av handikappade är ett annat område där idrotten har betydelse. Insatserna på elitnivå skapar samhörighet på olika nivåer och är samtidigt en viktig faktor i rekryteringen av ungdomar till idrottsverksamhet. Riksidrottsförbundet får disponera ett nytt anslag för specialidrottsverksamhet vid riksidrottsgymnasierna. Detta syftar bl.a. till att förbättra kvaliteten på elitidrottarnas träningsmöjligheter vid riksidrottsgymnasierna. Lotterier Den 1 januari 1995 träder en ny lotterilag i kraft. Bland nyheterna märks möjligheter till högre penningvinster i folkrörelselotterier. Spel på s.k. värdeautomater tillåts. Överskotten av spelen skall i enlighet med riksdagens beslut gå till det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet. Lotterinämnden byter den 1 januari 1995 namn till Lotteriinspektionen och får samtidigt fler och mer omfattande arbetsuppgifter. Myndigheten övertar bl.a. tillsynen över de båda statliga spelbolagen AB Tipstjänst och Penninglotteriet liksom över AB Trav och Galopp. Kooperativa frågor Kooperativt småföretagande har under senare år bidragit till utveckling av nya arbetstillfällen i glesbygden, där byar kunnat överleva tack vare nya arbetstillfällen skapade av kooperativa företag. Den etablerade kooperationen spelar en viktig roll i denna utveckling bl.a. genom stödet till de lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) i landet. De kooperativa företagsformernas villkor i förhållande till andra företagsformer kommer att utredas. Jämställdhetsarbete Målsättningen för jämställdhetsarbetet är en ökad kvinnorepresentation i myndigheternas styrelser, råd och nämnder samt kommittéer så att lika könsfördelning uppnås. Under året kommer en intensifiering att ske för att få fram kvinnliga kandidater med adekvat kompetens. Som ett led i jämställdhetsarbetet kommer en jämnare könsfördelning att eftersträvas när ledande befattningar tillsätts. En uppföljning skall göras av hur kvinnor upplever förutsättningarna för sitt arbete i departementets olika styrelser. Med utgångspunkt från denna kommer åtgärder att vidtas för att underlätta fullgörandet av uppdragen. En uppföljning skall också göras av hur jämställdhet mellan kvinnor och män beaktas vid fördelningen av bidragsanslag inom departementets område. Sammanfattning av budgetförslaget Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar för utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (1994/95:FiU1). Inom Civildepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar motsvarande 367 miljoner kronor till utgången av år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingarna till 159 miljoner kronor. För tolvmånadersperioden juli 1995 - juni 1996 blir besparingen 137 miljoner kronor. Besparingarna i den statliga konsumtionen avser i huvudsak åtgärder som berör länsstyrelserna. I övrigt berörs Kammarkollegiet, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Vidare görs besparingar på statsbidragen till ideella organisationer. Nära hälften av neddragningarna görs på de bidrag som innehåller lokalstöd. Vid överväganden om hur besparingarna inom Civildepartementets ansvarsområde bör genomföras har två huvudprinciper varit vägledande. Den första är att det under mandatperioden måste läggas ett besparingskrav på den statliga konsumtionen motsvarande 11 procent på anslag till myndigheter. Den andra principen är att det är viktigt att värna om de delar av organisationsbidragen som går till organisationernas lokala verksamhet. Stöd till dessa verksamheter är enligt regeringens uppfattning viktigt ur rättvise- och demokratisynpunkt. Utgiftsutvecklingen på Civildepartementets område blir sammantaget följande. Sammanfattningen omfattar inte förvaltningsanslaget för departementet samt den kungliga hov- och slottsstaten som redovisas i bilaga 2 till budgetpropositionen. Inte heller anslaget till Marknadsdomstolen som kommer att flyttas över till Civildepartementets ansvarsområde omfattas. Marknadsdomstolen redovisas i bilaga 13. Beloppen anges i miljoner kronor Littera Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95 - 1997(1 1998(1 juni 96 Absoluta tal Relativa tal A. 1 676,8 1 820,4 2 721,2 1 810,2 61,0 119,0 B. 70,0 69,5 94,5 63,5 0,5 1,0 C. 92,4 117,9 138,3 91,3 2,1 3,2 D. 123,6 124,1 194,6 122,9 0,0 0,0 E. 601,6 627,3 1 019,4 585,3 16,0 5,0 Totalt 2 564,4 2 759,2 4 168,0 2 673,2 79,6 128,2 1)Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Civildepartementets verksamhetsområde fram till och med 1998 som regeringenförordar. A. Länsstyrelserna m.m. Littera A. Länsstyrelserna m.m. omfattar länsstyrelserna och Kammarkollegiet. Länsstyrelserna Länsstyrelserna är regeringens företrädare och svarar för den statliga samordningen på länsnivå. Vid sidan av länsstyrelserna finns vissa regionala sektorsmyndigheter, såsom skogsvårdsstyrelser och länsarbetsnämnder. Länsstyrelserna har tre huvuduppgifter. Den första är att inom ett stort antal verksamhetsområden fastställa regionala mål utifrån de nationella målen och tillståndet i länet. Inom dessa områden skall länsstyrelserna svara för tillsyn samt uppföljning och utvärdering av hur de nationella målen nås. Resultatet skall utgöra grunden för det fortsatta arbetet. Den andra huvuduppgiften för länsstyrelserna är att främja respektive läns utveckling. Inom länen skall länsstyrelserna verka för att statlig, landstingskommunal och kommunal verksamhet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen samt att kravet på en långsiktig god hushållning med naturresurserna upprätthålls. Det senare förutsätter en förstärkt samverkan med andra aktörer både inom länet och över länsgränserna. Den tredje uppgiften är att svara för en effektiv förvaltning även på områden som inte har direkt koppling till de båda övriga huvuduppgifterna. Länsstyrelserna bör ta sådana initiativ att arbetet kan utföras till lägre kostnad och med bibehållen kvalitet. Länsstyrelsernas huvuduppgifter, kompetens och arbetssätt skapar förutsättning för att hänsyn tas till såväl nationella som regionala krav och intressen. Därmed främjas att frågor behandlas och löses i ett brett samhällsperspektiv. Det finns därför anledning att överväga en fortsatt reformering av den regionala statliga nivån. Regionberedningen (C 1992:06), som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och indelning beräknas lämna sitt slutbetänkande i början av 1995. I övergripande frågor etableras samverkansmönster såväl inom länen som över länsgränserna. Infrastrukturplaneringen och den regionala utvecklingen är exempel på detta. Det svenska medlemskapet i EU medför att behovet av sådan samverkan ökar. Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att leda arbetet med att utarbeta ett program för användningen av medel från EU:s strukturfonder i Mål 6-regionen (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län berörs). Arbetet skall ske med bred medverkan och ett inflytande från samhällsmedborgarna och olika intressen i regionen, s.k. partnerskap. Det ankommer på länsstyrel- serna i regionen att svara för att partnerskapet i respektive län involveras i arbetet. Det svenska medlemskapet i EU medför nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna. Dessa uppgifter innebär att länsstyrelsernas tvärsektoriella arbetssätt kan tillvaratas fullt ut, då myndigheterna har kompetens inom ett stort antal samhällssektorer. En stor del av det ekonomiska återflödet av medel från EU till Sverige kommer att hanteras av länsstyrelserna. Det gäller framför allt administration av jordbruksstöden. Förslag om regionalpolitikens inriktning avser regeringen att återkomma till i ett senare sammanhang. Frågan om länsstyrelsernas framtida uppgifter på detta område med anledning av Sveriges medlemskap i EU kommer då att klargöras. Internationaliseringen är betydelsefull för den regionala nivån. Länsstyrelserna utvecklar nu sina kontaktnät från gränsregionalt samarbete inom Norden till att omfatta vänlän i andra delar av världen och även genom kunskapsöverföring till regionala organ i Baltikum och Polen samt det ryska närområdet. Delar av detta kontaktnät utgör också en utgångspunkt för interregional samverkan inom EU. Inom länsstyrelseområdet pågår och initieras utvecklingsinsatser, för att ge bättre underlag och metoder för mål- och resultatdialog. En Utvecklingsgrupp för länsstyrelsefrågor finns i Civildepartementet för att bl.a. arbeta med dessa frågor. Under år 1995 kommer ytterligare sex länsstyrelsers arbete att följas upp vid de länsbesök som genomförs av Civildepartementet med företrädare för andra berörda departement. Efter varje besök avser samordningsministern att ha ett uppföljande samtal med landshövdingen om mål och resultat i verksamheten. Bland insatserna kan vidare nämnas utveckling av länsstyrelsernas tvärsektoriella arbetssätt, vilket är angeläget bl.a. med hänsyn till de nya uppgifter för länsstyrelserna som följer av ett svenskt medlemskap i EU. Regeringens krav på besparingar på länsstyrelsernas utgifter för statlig konsumtion innebär att anslagsnivån vid utgången av år 1998 beräknas ha sänkts med 269 miljoner kronor eller 15 procent. För budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ner med 135 miljoner kronor, vilket motsvarar en nivåsänkning på 5 procent vid budgetårets utgång. Regeringens krav kan endast till del tillgodoses genom generella åtgärder. I propositionen (1994/95:126) Den framtida trafikadministrativa verksamheten lämnas förslag som innebär att länsstyrelsernas arbete med bilregistret upphör. Av den totala minskning som görs av anslaget, 83,5 miljoner kronor, tillgodoräknas länsstyrelserna en besparing på 40 miljoner kronor som en del av det totala besparingskravet för budgetåret 1995/96. För budgetåren 1997 och 1998 kommer regeringen att överväga vilka ytterligare strukturella förändringar i verksamhetens innehåll och organisation som erfordras för att uppnå regeringens krav. Kammarkollegiet De förslag till besparingar i enlighet med propositionen (1994/95:25) Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., som baseras på generella direktiv som regeringen beslutat om, innebär att anslagsnivån vid utgången av år 1998 beräknas ha sänkts med 3 miljoner kronor för Kammarkollegiet. Ett allmänt effektivitetshöjande krav för budgetåret 1995/96 på 5 procent har lagts ut på kollegiets förvaltningskostnader, vilket motsvarar 2 miljoner kronor vid utgången av budgetåret. Beräknad utgiftsutveckling Den beräknade utgiftsutvecklingen för Littera A.1 Länsstyrelserna m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95 - 1997(1 1998(1 juni 96 Absoluta tal Relativa tal 1 676,8 1 820,4 2 721,2 1 810,2 61,0 119,0 1) Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder för littera A Länsstyrelserna m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringenförordar. A 1.Länsstyrelserna m.m. 1993/94 Utgift 1 661 113 000 1994/95 Anslag 1 796 346 000 1995/96 Förslag 2 686 773 000 varav 1 787 110 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Länsstyrelserna är regeringens företrädare och statens samordningsorgan i länen. Länsstyrelsernas uppgifter framgår av förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion (omtryckt 1993:1294, senast ändrad 1994:514). Länsstyrelserna har följande verksamhetsgrenar: A. Näringsliv och infrastruktur - Regionalekonomi och näringslivsutveckling - Konkurrensfrämjande verksamhet och näringsrättsliga frågor - Kommunikationer - Utbildning - Jämställdhet B. Areella näringar och veterinära frågor - Lantbruk - Rennäring - Jakt och fiske - Livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor C. Livsmiljö - Miljövård - Planväsende, hushållning med naturresurser - Kulturmiljövård D. Social omvårdnad E. Civilt försvar och räddningstjänst F. Regional polisverksamhet G. Allmän förvaltning och bostadsfinansiering En fördjupad prövning av länsstyrelsernas verksamhet gjordes inför budgetåret 1993/94. Riksdagen beslutade om länsstyrelsernas övergripande mål och verksamhetsmål för tvåårsperioden 1993/94 - 1994/95. De övergripande målen för länsstyrelsernas verksamhet är att - fullfölja de nationella målen genom att dels vara regionalt statligt organ inom ett antal sektorer, dels göra sammanvägningar mellan sektorerna. - främja länets utveckling dels genom att samordna statens regionala utvecklingsinsatser, dels genom att verka för att statlig, kommunal, och landstingskommunal verksamhet samordnas i länet och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen och till kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresurserna samt - bedriva en effektiv förvaltning Länsstyrelserna skall särskilt - inom sina verksamhetsområden utveckla formerna för uppföljning och utvärdering av den nationella politikens genomslag - ytterligare utveckla det tvärsektoriella arbetssättet samt - ytterligare utveckla arbetet med förvaltningsärenden så att det utförs på ett rättssäkert, effektivt och serviceinriktat sätt med en tydlig koppling till de nationella målen inom olika samhällssektorer Inkomster hos länsstyrelserna, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under olika inkomsttitlar, beräknas till ca 200 miljoner kronor för nästa budgetår. Länsstyrelserna Länsstyrelserna har lämnat årsredovisningar för första gången. I årsredovisningarna har länsstyrelserna bl.a. redovisat hur kostnaderna fördelar sig på de olika verksamheterna. Redovisningarna har inte i alla delar gjorts på ett enhetligt sätt, men ger ändå en god bild av länsstyrelsernas samlade verksamhetskostnader. En sammanställning redovisas nedan. Länsstyrelsernas verksamhetskostnader budgetåret 1993/94 Fördelat på sakområden och finansieringstyp (miljoner kronor) Sakområde Verksamhetskostnader Ram- Annan Totalt anslag finan- siering Näringsliv och infrastruktur 319 114 433 Areella näringar och 206 153 359 veterinära frågor Livsmiljö 319 213 532 Social omvårdnad 73 10 83 Civil beredskap och 125 29 154 räddningstjänst Regional polisverksamhet - - - Allmän förvaltning och 102 22 124 bostadsfinansiering Myndighetsövergripande 320 31 351 verksamhet Intern administration 209 26 235 Resurssamverkan 22 140 162 Summa 1 695 738 2 433 Riksrevisionsverkets revisionsberättelser för länsstyrelserna innehåller i två fall (Kristianstads och Gotlands län) invändningar. Årsredovisningen från Länsstyrelsen i Kristianstads län saknade finansieringsanalys. Invändningen för Länsstyrelsen i Gotlands län avser användningen av medel från anslagen Regionala utvecklingsinsatser under tionde huvudtiteln, Kulturstöd vid ombyggnad under elfte huvudtiteln samt Landskapsvårdande åtgärder under fjortonde huvudtiteln. Länsstyrelsen i Kristianstads län har därefter redovisat en finansierings- analys. Länsstyrelsen i Gotlands län har till regeringen redovisat de förhållanden som lett fram till revisionens invändning samt vidtagit åtgärder som bl.a. avser att förbättra de administrativa rutinerna. Länsstyrelserna har lämnat enkla anslagsframställningar. Några länsstyrelser anser att det bör ske en översyn av kriterierna för fördelningen av anslaget mellan länsstyrelserna. Flera framhåller att reglerna för att belasta sakanslagen med kostnader för administrationen behöver ses över. Enligt länsstyrelserna bör fortsatta besparingar grundas på förändrade arbetsuppgifter. Åtskilliga länsstyrelser föreslår att den särskilda minimiramen för lantbruksverksamheten skall slopas. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1994/95 bör utsträckas till att omfatta även budgetåret 1995/96. Resurser 1995/96 Ramanslag 2 686 773 000 kr Resultatbedömning Med hänsyn till att länsstyrelserna nu lämnat sina första årsredovisningar får dessa anses som tillfredsställande. En tydlig koppling mellan de övergripande målen och de regionala målen saknas dock. Bedömningar av huruvida de särskilda verksamhetsmålen för innevarande tvåårsperiod har utvecklats saknas, särskilt vad gäller det tvärsektoriella arbetssättet. Formerna för uppföljning och utvärdering av den nationella politikens genomslag har utvecklats väl inom framför allt verksamhetsgrenarna social omvårdnad och civil beredskap och räddningstjänst. Flertalet länsstyrelser har på ett ambitiöst sätt vidtagit åtgärder för att höja effektiviteten i arbetet med förvaltningsärenden. Regeringen konstaterar att RRV riktat invändning mot årsredovisningen från två länsstyrelser. Länsstyrelsen i Kristianstads län har nu åtgärdat bristen i redovisningen. Regeringen avser att följa upp de åtgärder som Länsstyrelsen i Gotlands län vidtar samt överväga om ytterligare åtgärder bör vidtas med anledning av revisionens invändningar. Slutsatser Regeringen har inte funnit skäl att nu förändra de övergripande mål som gäller för länsstyrelserna. Redovisningen av arbetet mot de särskilda verksamhetsmålen för innevarande tvåårsperiod visar dock att en tyngdpunktsförskjutning bör ske under kommande period. För att länsstyrelserna på ett framgångsrikt sätt skall medverka till att uppfylla de krav som bl.a. ett EU-medlemskap ställer, behöver insatserna ifråga om utvecklingen av det tvärsektoriella arbetssättet ökas väsentligt. Förändringar och tyngdpunktsförskjutningar sker ständigt i länsstyrelsernas verksamhet. Arbetsuppgifter upphör och nya tillkommer, främst som resultat av de omprövningar som löpande sker av den statliga verksamheten inom olika samhällssektorer. I det följande anges nu aktuella förändringar. A. Näringsliv och infrastruktur 1. Regionalekonomi och näringslivsutveckling Länsstyrelserna har ett övergripande ansvar för näringslivsutvecklingen i länen. De svarar för analyser, strategisk planering och samordning. Medlemskapet i EU innebär att Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per år. Detta kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser inom olika politikområden, t.ex. insatser för kompetensutveckling, FoU, näringslivsutveckling och IT-insatser m.fl. områden. För att kunna nyttja medel från strukturfonderna krävs ett omfattande programarbete. Som ett led i detta skall också frågan om medfinansiering med statliga, kommunala och landstingskommunala medel lösas. Detta kan komma att beröra anslag på Civildepartementets huvudtitel. Regeringen avser att under våren 1995 lämna förslag om regionalpolitikens inriktning och kommer då att bl.a. behandla frågan om länsstyrelsernas framtida uppgifter med anledning av det svenska EU-medlemskapet. 2. Konkurrensfrämjande verksamhet och näringsrättsliga frågor Länsstyrelserna fick den 1 juli 1992 i uppgift att främja konkurrensen. Verksamheten har följts upp under våren 1994. I uppföljningen konstateras att första året ägnades åt en egen kompetensuppbyggnad. Den formella kompetensen är nu god. När det gäller arbetssättet framgår det av uppföljningen och årsredovisningarna att formerna behöver utvecklas ytterligare. Det ankommer på Konkurrensverket och länsstyrelserna att gemensamt göra detta. En särskild utredare har nyligen sett över reglerna för pantlåneverksamheten. Förslaget om Pantbankernas kreditverksamhet (SOU 1994:61) har remissbehandlats. Det innebär bl.a. att länsstyrelserna behåller tillstånds- och tillsynsupp- gifterna och att regelsystemet förenklas. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet. Länsstyrelsernas tillståndsprövning av vissa spel upphör den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415). Vidare upphör länsstyrelsernas ansvar för prövningen av fastighetsmäklare den 1 juli 1995 enligt ett förslag till ny fastighetsmäklarlag (prop. 1994/95:14). 3. Kommunikationer En översyn av bil- och körkortsregistren m.m. har genomförts. Regeringen föreslår i propositionen (1994/95:126) Den framtida trafikadministrativa verksamheten åtgärder som skall medföra minskade kostnader för registren. Förslaget innebär bl.a. att länsstyrelsernas arbete med bilregistret upphör den 1 januari 1996. Ökade krav ställs på länsstyrelsernas arbete med tillsyns- och tillståndsprövningen av den yrkesmässiga trafiken till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition (1993/94:168) om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Lagstiftningen har ändrats i flera olika avseenden så att tillsynen kan bli mer effektiv. 4. Jämställdhet I propositionen (1993/94:147) Jämställdhetspolitiken Delad makt - delat ansvar gavs länsstyrelserna i uppgift att främja jämställdheten inom länet. Vidare skall det finnas en expert för området vid länsstyrelserna. Målet för verksamheten har i regleringsbrevet för innevarande år beskrivits på följande sätt. Länsstyrelserna skall utifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken bedriva ett initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och uppföljande jämställdhetsarbete i länen. Länsstyrelserna skall med utnyttjande av sin tvärsektoriella kompetens prioritera arbetet med en jämställdhetsstrategi för det utåtriktade arbetet. I strategin skall mål och riktlinjer för länet preciseras. B. Areella näringar och veterinära frågor Sveriges medlemskap i EU innebär att EU:s jordbrukspolitik skall tillämpas. Denna innebär för jordbrukarnas del bl.a. att de stöd som erbjuds inom EU erhålls efter ansökan. Antalet ansökningar kan komma att uppgå till över 200 000. Länsstyrelserna kommer att bereda och fatta beslut i övervägande delen av dessa ärenden. Stora insatser kommer att krävas vad gäller handläggning, kontroll, uppföljning och information. Regeringen föreslår därför att särskilda resurser tillförs länsstyrelserna. Detta möjliggör för länsstyrelserna att bl.a. förstärka sin kompetens avseende odlingslandskapets kultur- och naturvärden. Kvarvarande omställningsåtgärder kommer att kräva insatser även under budgetåret 1995/96. I EU:s jordbrukspolitik ingår ett miljöstöd till miljövänliga brukningsmetoder, extensifiering, biologisk mångfald, ekologisk odling, utrotningshotade husdjursarter och bevarande av odlingslandskapet. Varje medlemsland är skyldigt att utarbeta ett eget miljöprogram. Miljöstöden är kvalitetsprogram som kräver rådgivning, uppföljning och utbildning för att målen med programmen skall kunna uppfyllas på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelserna har sedan år 1990 arbetat med liknande program för landskapsvård för att bevara vissa ur nationell synpunkt värdefulla odlingslandskapsmiljöer med höga natur- och kulturmiljövärden. Länsstyrelserna har utarbetat program för landskapsvård, beslutat om stöd och skrivit 15 000 avtal som omfattar drygt 300 000 ha. En utvärdering av verksamheten visar att den uppfattas som positiv av jordbrukarna, men att en mer medveten styrning och uppföljning är nödvändig. EU-avtalet medför att Sverige från den 1 januari 1995 fullt ut deltar i den gemensamma fiskeripolitiken, som består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. Resurspolitiken reglerar fördelningen av fiskeresurser mellan medlemsländerna samt avtal med tredje land. Viktiga delar i marknadspolitiken är överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar till investeringar inom bl.a. fiskeflottan, hamnar och vattenbruk. Härutöver finns inom fiskeripolitiken regler om kontroll på fiskets område som syftar till att säkerställa efterlevnaden av den gemensamma fiskeripolitiken. På fiskets område är det angeläget att de regionala insatserna samordnas inom ramen för den av EU godkända sektorplanen på fiskets område. Administrationen av de EU-stöd som hänförs till mål 5a på fiskets område bör därför fördelas mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör inom givna ramar besluta om stöd till vattenbruket, beredningsindustrin och infrastrukturen. Fiskeriverket bör däremot besluta om stöd till övriga insatser inom mål 5a, framför allt stöd till fiskeflottan. Fiskeriverket svarar vidare för att uppgifter från yrkesfiskarnas loggböcker och försäljningsnotor upprättade i hamnarna samordnas. Länsstyrelserna skall därför inte fortsättningsvis samla in loggböckerna för kontroll. Riksdagen har tagit beslut om huvuddragen för den framtida distriktsveterinärorganisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403). Riksrevisionsverket har därefter utrett frågor beträffande den regionala och lokala organisationen, veterinärstationernas driftsform och uppbördssystemet. Uppdraget redovisades till regeringen i september 1994. Mot bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets rapport arbetar Statens jordbruksverk för att den förändrade distriktsveterinärorganisationen skall kunna verka från den 1 juli 1995. Detta innebär ingen förändring av länsstyrelsernas instruktionsenliga uppgifter på det veterinära området. C. Livsmiljö Av länsstyrelsernas årsredovisningar för budgetåret 1993/94 framgår att arbetet i hög grad har präglats av genomförandet av planerade trafikinvesteringar, medverkan i strategiskt inriktade utredningar, såsom strategi för regionala miljöanalyser (STRAM) och miljöanpassat transportsystem (RES), samt av arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. De extra sysselsättningsmedel som gått till kulturmiljövårdens arbete med byggnadsvård har krävt omprioriteringar av länsstyrelsernas administrativa resurser. Flera länsstyrelser redovisar även åtgärder för att effektivisera arbetet med löpande ärenden. Detta arbete bör fortgå med beaktande av kvalitetsaspekten. Länsstyrelserna bör särskilt uppmärksamma att den regionala miljöövervakningen byggs upp och samordnas med den nationella utsläppskontrollen. Sammantaget bör dessa kunskaper och erfarenheter tas till vara för att intensifiera arbetet med mål- och resultatuppföljning. Ett sådant arbete har starka beröringspunkter med uppdraget till Boverket att dels fortlöpande följa upp och utvärdera tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL) och lagen om hushållning med naturresurserna (NRL) , dels redovisa hur den fysiska planeringen kan bidra till att uppnå de miljöpolitiska målen. Länsstyrelsernas arbete med markanvändnings- och planeringsfrågor kommer i flera avseenden att påverkas av medlemskapet i EU, bl.a. genom införlivandet av rättsakter på miljöområdet och ett gränsöverskridande samarbete. Medlemskapet innebär vidare ökade krav på underlag om miljöförhållanden, kulturmiljövärden och om mark- och vattenanvändningen i samband med program för ansökningar till EU:s strukturfonder. Vissa nationella utrednings- och planeringsinsatser inom ramen för EU-samarbetet - infrastrukturen, miljö- och landskapsvården inom jordbrukssektorn m.m. - kommer att förutsätta ett regionalt underlag om miljöfrågor. Rapporten Sverige 2009, ett förslag till en nationell vision för mark- och vattenanvändningen och för den regionala utvecklingen är utarbetad av Boverket, Statens naturvårdsverk och NUTEK. Visionens utgångspunkter för bebyggelsemönster, kulturmiljöer, biologisk mångfald etc. kan anpassas och vidareutvecklas till länets förhållanden. Tillsammans med resultaten från andra strategiskt inriktade utredningar, t.ex. STRAM och RES, kan resultatet utgöra grunden för diskussioner om en långsiktigt hållbar utveckling av tätorter och landsbygd. Regeringen anser att en fortsatt decentralisering av uppgifter från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna förstärker den regionala kulturmiljövårdens verkan. Genom en resursförstärkning skapas förutsättningar för länsstyrelserna att överta prövningen av ärenden om vård och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier fr.o.m. budgetåret 1995/96. Riksantikvarieämbetet har haft i uppdrag att förbereda förändringen. Resursförstärkningen till länsstyrelserna bör därutöver ge möjlighet att tillgodose också andra angelägna utvecklingsfrågor inom kulturmiljövården. Det förutsätts att länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet i hög grad kan grunda sina beslut på länsmuseernas kompetens i frågor om vård och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier. Regeringen har givit Riksantikvarieämbetet ett uppdrag att i samråd med företrädare för länsstyrelserna, de regionala museerna och Statens kulturråd utarbeta ett förslag till hur ansvarsfördelning mellan länsstyrelser och länsmuseer skall utformas. D. Social omvårdnad Länsstyrelsernas uppgift har successivt förskjutits från ärendehandläggning till tillsyn, uppföljning och utvärdering av länets socialtjänst. Däri ingår att bevaka och följa upp att den enskildes rättssäkerhet iakttas. Under innevarande budgetår fördelar länsstyrelserna särskilt avsatta medel till kommuner som behöver utveckla öppenvårdsinsatser inom missbrukar- och ungdomsvården. Vidare har länsstyrelserna fått en aktivare roll vid fördelning av bidrag till länkorganisationerna. Regeringen har den 3 mars 1994 gett länsstyrelserna i uppdrag att ansvara för samordningen mellan berörda myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Det nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolet inom alkoholområdet ersätts fr.o.m. den 1 januari 1995 av ett nytt tillsyns- och tillståndssystem (prop. 1994/95:89) om en ny alkohollag. Länsstyrelserna skall i samverkan med den nyinrättade Alkoholinspektionen svara för en samlad och effektiv tillsyn på detta område. Vidare övertar kommunerna ansvaret för beslut i fråga om serveringstillstånd fr.o.m. den 1 januari 1996. Under övergångsperioden skall länsstyrelserna yttra sig i samtliga tillstånds- och sanktionsärenden samt stödja kommunernas kompetensuppbyggnad. Genom att successivt avlasta länsstyrelserna löpande ärenden inom vissa ärendegrupper skapas utrymme för en mer aktiv och effektiv tillsyn över socialtjänsten inklusive stöd och service för vissa funktionshindrade samt alkoholhanteringen. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen vad gäller det nya tillsyns- och tillståndssystemet i fråga om serveringstillstånd. E. Civilt försvar och räddningstjänst Lagen om civilt försvar, som träder i kraft den 1 juli 1995, innebär att kommunerna får ett samlat ansvar för befolkningsskyddet och räddningstjänsten på den lokala nivån. Länsstyrelsernas uppgift att vidmakthålla den statliga civilförsvarsorganisationen upphör därmed. Länsstyrelsernas nya roll på detta område blir främst att ge kommunerna stöd och underlag för beredskapsåtgärderna i enlighet med de övergripande mål som statsmakterna beslutat och andra planeringsförutsättningar samt att i en fortlöpande dialog med kommunerna följa upp resultatet av de vidtagna beredskapsåtgärderna och det uppnådda beredskapsläget. Överstyrelsen för civil beredskap har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till kompetensprofiler och program för kompetensutveckling av den länsstyrelsepersonal som berörs av den nya rollen. Regeringen avser att ge Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att genomföra de föreslagna åtgärderna under förutsättning att riksdagen beviljar erforderliga medel under fjärde huvudtiteln. F. Regional polisverksamhet Länsstyrelserna ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att polisens verksamhet i länet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade medel. I detta ligger ett ansvar för att det rationaliseringsarbete som länsstyrelserna har lagt en grund för fullföljs och att ett fortsatt förändringsarbete bedrivs så att en generellt sett oförändrad operativ nivå i polisverksamheten kan upprätthållas, trots att polisväsendet nu får vidkännas en faktisk neddragning av resurser. Rationaliseringsarbetet har bl.a. inbegripit strukturförändringar. Genom ändringar i polisförordningen (1993:993) överlämnades bl.a. till länsstyrelserna att besluta om länets indelning i polisdistrikt. Länsstyrelserna har därefter beslutat om stora förändringar av polisorganisationen i respektive län. Antalet polismyndigheter i riket kommer den 1 juli 1995 att uppgå till 51, varav 12 myndigheter kommer att omfatta ett helt län. G. Allmän förvaltning och bostadsfinansiering Tillsynen över överförmyndarna flyttas den 1 juli 1995 till länsstyrelserna (prop. 1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1994/95:29). Sveriges EU-medlemskap medför att direkta val till EU:s parlament skall genomföras. Det innebär uppgifter för länsstyrelsen som regional valmyndighet. Inom bostadsområdet införs i anslutning till de ordinarie stöden för ny- och ombyggnad av bostäder, som beviljas av länsstyrelserna, vissa tidsbegränsade extra stöd. Dessa bidrag för reparations-, om- och tillbyggnadsåtgärder och åtgärder för bättre inomhusklimat avser att stimulera till att sådana åtgärder påbörjas. Länsstyrelserna fattar beslut i dessa ärenden. Vidare föreslås nu ett bidrag till förbättring av inomhusklimatet i skolor och daghem, vilket skall beslutas av länsstyrelserna. Myndighetsövergripande verksamhet Det svenska EU-medlemskapet medför nya uppgifter för länsstyrelserna. Dessa uppgifter förutsätter särskilda kompetenshöjande insatser och en hög aktivitet redan under innevarande budgetår. Försöksverksamheten med ett regionalt samarbete genom länsstyrelserna med regionala organ i Estland och Lettland har följts upp. Verksamheten har numera utvidgats till Litauen samt några andra områden. Länsstyrelsernas arbete innefattar också att verka för regelreformering. För närvarande pågår en kontroll av huruvida länsstyrelsernas föreskrifter överensstämmer med de krav som EU-medlemskapet ställer. En fortsatt uppbyggnad av kunskap om EU:s rättskällor behövs inom hela länsstyrelseorganisationen. Vidare blir regelutformningen särskilt viktig inför den fortsatta internationaliseringen. Länsstyrelserna skall också delta i regeringens avregleringsarbete genom att lämna förslag till förenklingar men också genom att utföra särskilda uppdrag. Mot bakgrund av länsstyrelsens nya ansvar på jämställdhetsområdet är det ofrånkomligt att myndighetens egen jämställdhetsplan utvecklas, så att den kan lyftas fram som ett bra exempel för andra. Resurs- och anslagsfrågor Länsstyrelserna omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 135 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 procent. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 269 miljoner kronor eller 15 procent. Vidare har vissa tekniska justeringar av anslagsbeloppet gjorts (sammantaget 10,6 miljoner kronor) till följd av återlägg för räntor och amorteringar samt att länsstyrelserna övertar kostnadsansvaret för stämningsmannadelgivningen. Länsstyrelsernas uppgift att vidmakthålla den statliga civilförsvarsorga- nisationen upphör den 1 juli 1995. Till följd härav minskas anslaget med 23,25 miljoner kronor. Regeringen har beslutat föreslå att länsstyrelsernas arbete med bilregistret skall upphöra. Den uppgiften skall enligt förslaget skötas av Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1996. Kostnaderna för länsstyrelsernas befattning med bilregistret uppgår till 83,5 miljoner kronor per år. Anslaget minskas med detta belopp varvid tidpunkten för ikraftträdandet beaktas. De avvecklingskostnader som kan bli aktuella får länsstyrelserna täcka inom ramen för anvisade medel. Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition (1993/94:168) om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken ställs ökade krav på länsstyrelsernas arbete med tillsyns- och tillståndsprövningen av den yrkes- mässiga trafiken. För detta arbete tillfördes föregående budgetår 6 miljoner kronor. Särskilda medel för bl.a. lokalkännedomsprövningen för taxiförare anvisas nu engångsvis till Länsstyrelsen i Stockholms län med 1,9 miljoner kronor. Sådana prov, som genomförs endast i Stockholms län, har initialt varit särskilt arbetskrävande. Vidare har medel för prövningen av ärenden om körkortsingripanden räknats upp med ytterligare 8,25 miljoner kronor för verksamheten. Länsstyrelserna skall inte fortsättningsvis samla in yrkesfiskarnas loggböcker för kontroll. Detta innebär att anslaget minskas med 1,8 miljoner kronor. Genom stadgandet i 2 § naturvårdslagen (1964:822) är länsstyrelsen ansvarig för naturvårdsförvaltningen inom länet. Resurser för administrationen av fjällförvaltningen i Norrbottens län har hittills reglerats genom avtal mellan Statens naturvårdsverk och Länsstyrelsen i Norrbottens län. Från och med budgetåret 1995/96 skall i stället 12 miljoner kronor för denna verksamhet tillföras Länsstyrelsen i Norrbottens län under detta anslag. Motsvarande minskning görs av anslag under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet). Genom en resursförstärkning möjliggörs en fortsatt decentralisering av uppgifter från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna. Det gäller främst överförande av beslut om vård och underhåll av kyrkor och kyrkliga inventarier. De länsstyrelser som nu förstärks med 5,25 miljoner kronor är de vilka förra budgetåret inte fick sådan förstärkning. Till följd av länsstyrelsernas uppgifter med EU:s jordbruksstöd ökas anslaget med 120 miljoner kronor. Vidare anslås på anslag B 4 under nionde huvudtiteln (Jordbruksdepartementet) drygt 28 miljoner kronor (avser 12 månader) för rådgivning och utbildning. Medlen bör liksom hittills disponeras av länsstyrelserna och utnyttjas för arbetet med de nya uppgifterna. Under samma huvudtitel finansieras länsstyrelsernas administration av återstående omställningsåtgärder. De resurser som tidigare anvisats för administrativa kostnader för landskapsvårdande åtgärder under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet), utgår.Den särskilda minimiramen och intäktsbetinget för lantbruksverksamheten som infördes budgetåret 1991/92 tas bort. Som tidigare nämnts ökas anslaget med 120 miljoner kronor för arbetet med EU:s jordbruksstöd. Dessa medel avsätts på ramposten Utvecklingsinsatser m.m. Regeringen avser att senare besluta om fördelningen av dessa medel. Utvecklingsåtgärder beräknas bli av sådan omfattning att behovet av nya medel kan begränsas till 1,1 miljoner kronor på ramposten Utvecklingsinsatser m.m. Det ankommer på regeringen att besluta om anslagets fördelning mellan länsstyrelserna. För riksdagens kännedom och för att underlätta länsstyrelsernas verksamhetsplanering redovisas i det följande den fördelning som regeringen, om riksdagen godtar medelsberäkningen, senare avser att besluta om. Vid den slutliga fördelningen av medel kommer regeringen att överväga de behov av omfördelning av resurser som kan komma att bli en följd av länsstyrelsernas arbete med strukturfondsprogrammen. Ramanslagets fördelning på ramposter 1995/96 (1 000-tal kronor) Länsstyrelse Rampost AB Stockholms län 275 821 C Uppsala län 83 119 D Södermanlands län 84 606 E Östergötlands län 108 596 F Jönköpings län 89 906 G Kronobergs län 79 335 H Kalmar län 91 660 I Gotlands län 50 733 K Blekinge län 71 945 L Kristianstads län 96 437 M Malmöhus län 161 493 N Hallands län 81 334 O Göteborgs och Bohus län 156 265 P Älvsborgs län 114 109 R Skaraborgs län 91 711 S Värmlands län 98 839 T Örebro län 93 775 U Västmanlands län 87 970 W Kopparbergs län 103 858 X Gävleborgs län 97 348 Y Västernorrlands län 112 110 Z Jämtlands län 86 643 AC Västerbottens län 108 941 BD Norrbottens län 139 104 Utvecklingsinsatser m.m. 121 115 Summa 2 686 773 varav kostnader för residensen 29 353 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 686 773 000 kr. Kammarkollegiet Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om bl.a. statlig egendom, rikets indelning samt permutation. Vidare har kollegiet till uppgift att i vissa ärenden bevaka statens rätt och allmänna intressen, tillhandahålla fond- och förmögenhetsförvaltning på det statliga och kyrkliga området, bistå med risk- och skadehantering samt förmedla juridisk och administrativ service till myndigheter under regeringen. Kollegiet utför kansli- göromål åt vissa statliga styrelser och nämnder såsom Kyrkofondens styrelse, Fideikommissnämnden, Ansvarsnämnden för biskopar, Resegarantinämnden samt Statens fond för fukt- och mögelskador. Kammarkollegiets verksamhet redovisas under två anslag. Handläggning av mål och ärenden redovisas under anslaget Myndighetsuppgifter. Verksamheten som helt finansieras genom avgifter, bl.a. fond- och förmögenhetsförvaltning, administrativ service till olika myndigheter samt risk- och skadehantering redovisas under anslaget Uppdragsverksamhet.Kammarkollegiet har lämnat en enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96. Utdrag ur Kammarkollegiets årsredovisning: Resultaträkningen Budgetåret Budgetåret 1993/94 1992/93 (tkr) (tkr) Verksamhetens intäkter 115 730 62 729 Verksamhetens kostnader Driftkostnader: personal, lokaler m.m. 60 633 53 566 Skadeersättningar*) 31 521 Konsultuppdrag för Fonden för fukt- och mögelskador 18 562 Avskrivningar 2 241 473 Summa 112 957 54 039 Verksamhetsutfall före finansiella intäkter och kostnader 2 773 8 690 *) Överfördes den 1 juli 1993 från Försvarets civilförvaltning. Av Kammarkollegiets årsredovisning framgår vidare att av myndighetens anställda är 69 procent kvinnor och 31 procent män. A 2.Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter 1993/94 Utgift 15 675 000 1994/95 Anslag 24 028 000 1995/96 Förslag 34 414 000 varav 23 327 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget finansieras Kammarkollegiets myndighetsuppgifter, bl.a. indelningsärenden, permutationsärenden, vattenrättsliga ärenden och ärenden om auktorisation av tolkar och översättare. De övergripande målen för kollegiet vad avser myndighetsuppgifter är konsekvent rättstillämpning samt snabb och korrekt handläggning med en lämplig avvägning av resursinsatser. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast och bör ut- sträckas till att omfatta även budgetåret 1997. Resurser 1995/96 Ramanslag 34 414 000 kr Resultatbedömning Kammarkollegiets årsredovisning visar att det interna arbetet har rationali- serats och effektiviserats väsentligt och att produktiviteten har ökat. Kollegiet har redovisat styckkostnader för skilda ärendegrupper som jämförts med tidigare års resultat. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi- sionsberättelsen avseende Kammarkollegiet: Myndighetsutövning. Slutsats Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997. Kammarkollegiet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 2 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 procent. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 3 miljoner kronor eller 11 procent. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 414 000 kr. A 3.Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet 1995/96 Förslag 1 000 Under anslaget redovisas kostnader för fond- och förmögenhetsförvaltning, administrativ service till andra myndigheter, bevakning av Allmänna arvsfondens rätt, kansligöromål åt vissa styrelser och nämnder, risk- och skadehantering m.m. Kostnaderna för verksamheten betalas med avgifter enligt principen om full kostnadstäckning. De övergripande målen är att kollegiets uppdragsverksamhet skall utföras enligt marknadsmässiga principer och med full kostnadstäckning. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast och bör ut- sträckas till att omfatta även budgetåret 1997. Resultatbedömning Vad avser den avgiftsfinansierade verksamheten har uppsatta verksamhetsmål uppnåtts. Fondförvaltningen redovisar ett överskott på 4,4 miljoner kronor och verksamhetsgrenen administrativ service ett överskott på 0,46 miljoner kronor. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi- sionsberättelsen avseende Kammarkollegiet: Uppdragverksamhet. Regeringen har noterat att kollegiet har vidtagit vissa åtgärder med anledning av RRV:s påpek- ande om kollegiets fondförvaltning, bl.a. genom att förbättra rapporte- ringsrutinerna. Slutsats Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1997. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. B. Trossamfund m.m. Inledning Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan är inne i ett viktigt skede. En ny kyrkolag trädde i kraft den 1 januari 1993. Vissa ändringar har senare beslutats i fråga om bland annat kyrkolagens bestämmelser om förvaltningen av kyrklig jord. Syftet med dessa förändringar har varit att förbättra avkastningen och öka värdebeständigheten hos Svenska kyrkans finansförmögenhet. 1994 års kyrkomöte har vidare hos regeringen föreslagit nya regler om kyrkotillhörighet. Som huvudregel skall gälla att inträde i Svenska kyrkan sker genom dopet. Enligt en övergångsbestämmelse skall emellertid den som den 1 januari 1996, då de nya medlemskapsreglerna föreslås träda i kraft, tillhör Svenska kyrkan behålla sin kyrkotillhörighet utan särskild åtgärd. Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) lagt fram förslag om hur de ekonomiska och rättsliga relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall se ut i framtiden. En utgångspunkt för Kyrkoberedningens arbete har varit att staten så långt möjligt bör hålla sig neutral i förhållandet till de olika trossamfunden. Samtidigt betonar Kyrkoberedningen att förändringar måste ske under stort hänsynstagande till Svenska kyrkans historiskt framvuxna förhållanden liksom till att en övervägande del av svenska folket fortfarande tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoberedningen föreslår bland annat att Svenska kyrkan skall få ställning som ett eget från staten självständigt rättssubjekt, att församlingar och kyrkliga samfälligheter skall behålla sin självständiga ställning som egna rättssubjekt men upphöra att vara kommuner och att kyrkoskatten skall ersättas av en medlemsavgift. Beträffande Svenska kyrkans ekonomi föreslår Kyrkoberedningen att Svenska kyrkan i princip skall jämställas med andra trossamfund när det gäller stöd från staten och att Svenska kyrkan skall få bidrag från staten för vården av kulturhistoriskt värdefull egendom. Kyrkoberedningen föreslår vidare att en särskild rättslig form för trossamfund skapas och att de trossamfund som så önskar skall få utnyttja skatteuppbördssystemet för att ta upp sina medlemsavgifter. En av de viktiga frågor som behandlas av Kyrkoberedningen är ansvaret för begravningsverksamheten. Enligt Kyrkoberedningens förslag skall Svenska kyrkan även fortsättningsvis vara huvudman för begravningsverksamheten. Stiftssamfälligheterna föreslås emellertid bli befriade från sin skyldighet att anordna begravningsplats för den som inte tillhör något kristet samfund. Begravningsverksamheten finansieras genom en allmän statlig begravningsavgift och den som icke är medlem i Svenska kyrkan skall därför inte behöva betala någon skatt eller avgift till kyrkan. Regeringen räknar med att i samband med frågan om ansvaret för begravningsverksamheten även kunna ta upp frågan om den enskildes kostnader för begravningar. Kyrkoberedningens slutbetänkande har skickats ut på remiss till över 3 000 remissinstanser, däribland samtliga pastorat och församlingar inom Svenska kyrkan. Regeringen avser att redovisa förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan och om ansvaret för begravningsverksamheten till 1995 års kyrkomöte. För att Svenska kyrkan skall ha möjlighet att bedriva en rikstäckande verksamhet behövs, oberoende av vilka ställningstaganden som görs i kyrka-statfrågan, ett effektivt inomkyrkligt utjämningssystem mellan kyrkokommunerna genom kyrkofonden. Sommaren 1994 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan och lägga fram förslag till hur detta skall vara utformat i framtiden. Utredningsarbetet beräknas vara slutfört i början av år 1996. En av de största utredningarna inom Civildepartementets ansvarsområde är Bibelkommissionen (U 1972:07), som tillkallades i december 1972 med uppdrag att översätta Nya testamentet. Översättningen av Nya testamentet blev klar år 1981. I juni 1975 fick Bibelkommissionen i uppdrag att även översätta Gamla testamentet. Översättningsarbetet beräknas vara klart i slutet av 1990-talet. De svenska frikyrkosamfunden och andra s.k. fria trossamfund får statsbidrag i form av verksamhetsbidrag, lokalbidrag och utbildningsbidrag. Samlingslokalutredningen har i sitt slutbetänkande Mycket under samma tak (SOU 1994:32) föreslagit vissa förändringar i fråga om lokalbidraget till trossamfund. Betänkandet har remissbehandlats. Förslagen redovisas under anslaget B 1. Stöd till trossamfund. Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Stöd till trossamfund m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95 - 1997(1 1998(1 juni 96 Absoluta tal Relativa tal 70,0 69,5 94,5 63,5 0,5 1,0 1) Prisnivå 1995/96 Besparingarna för såväl budgetåret 1995/96 som budgetåren 1997 och 1998 omfattar huvudsakligen bidragen till lokaler. I fråga om verksamhetsbidraget beräknas endast mindre justeringar. B 1.Stöd till trossamfund m.m. 1993/94 Utgift 70 000 000 Reservation 716 529 1994/95 Anslag 69 500 000 1995/96 Förslag 94 500 000 varav 63 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan för religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), lokaler för sådan verksamhet (lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbildningsbidrag). Föreskrifter om dessa statsbidrag finns i förordningen (1989:271, ändrad 1989:688 och 786, 1993:570 och 1994:1323) om statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan. I förordningen anges vilka trossamfund som har bedömts vara berättigade till statsbidrag enligt de grunder som riksdagen har beslutat (prop. 1988/89:100 bil. 15, bet. 1988/89:KrU10, rskr. 1988/89:111) och till vilka utbildningar bidrag får beviljas. Ursprungligen betalades statsbidrag endast till församlingar som var anslutna till Sveriges frikyrkoråd. Bidrag betalas numera också till Anglikanska kyrkan, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan, de islamiska församlingarna i Sverige, de ortodoxa och österländska kyrkorna, Katolska kyrkan i Sverige och Ungerska protestantiska kyrkan. Frågor om bidrag till de i förordningen angivna samfunden prövas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden består av företrädare för alla dessa samfund. Ledamöterna i samarbetsnämnden utses av regeringen efter förslag från samfunden. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund yrkar att anslaget räknas upp enligt följande för tiden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996. Verksamhetsbidrag + 2 740 000 kr Lokalbidrag + 25 000 000 kr Utbildningsbidrag + 100 000 kr Den föreslagna uppräkningen av verksamhets- och utbildningsbidragen motiveras bland annat med de senaste årens kostnadsstegringar. Samarbetsnämnden anser det särskilt angeläget att samhället ger de trossamfund som betjänar invandrare starkt förbättrade förutsättningar för sin verksamhet. Samarbetsnämnden räknar med att byggnadsvolymen kommer att bli ungefär lika stor som i genomsnitt för de senaste fem åren. Nämnden räknar därför med ett bidragsbehov för lokalbidrag på 37 000 000 kronor. 1993 års Samlingslokalutredning har föreslagit att maximibeloppet för lokalbidrag höjs från 700 000 kronor till 1 000 000 kronor och att bidrag till handikappanpassning skall kunna lämnas med högst 165 000 kronor eller om det finns synnerliga skäl till högst 365 000 kronor. Detta förslag skulle enligt samarbetsnämnden innebära en ökning av medelsbehovet med ytterligare cirka 5 000 000 kronor. Ur anslaget betalas även efter beslut av regeringen statsbidrag till de norska och danska församlingarna i Sverige samt till ekumenisk verksamhet, kyrklig beredskap och restaurering av äldre domkyrkor m.m. Regeringens överväganden Utöver de ordinarie anslagen till trossamfund har av arbetsmarknadspolitiska skäl för budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 anvisats sammanlagt 80 miljoner kronor till lokaler åt trossamfund. En stor del av samfundens byggprojekt har kunnat tidigareläggas genom de extra anslagen, som fått en mycket god sysselsättningseffekt. Tidigareläggandet av dessa projekt gör att medelsbehovet för lokalbidrag minskar något under de närmaste åren. Regeringen kommer senare att ta ställning till förslagen från 1993 års Samlingslokalutredning om ändrade regler för lokalbidrag till trossamfund. Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas för budgetåret 1995/96 till 94 500 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 94 500 000 kr. C. Konsumentfrågor Konsumentpolitiken tillgodoser många olika syften, exempelvis att säkerställa en väl fungerande marknad där det är särskilt viktigt att produkterna som säljs inte är farliga, liksom att uppnå att konsumenterna är välutbildade och välin- formerade . De konsumentpolitiska åtgärderna har ofta en fördelningspolitisk inriktning. Det gäller framför allt den verksamhet som avser att hjälpa hushållen att effektivt utnyttja sina resurser. Sveriges ekonomi är ansträngd. Många hushåll känner av det hårda ekonomiska klimatet. Till detta kommer de särskilda problem som arbetslöshet kan innebära för enskilda hushåll. Det innebär att det måste förbli en viktig uppgift för konsumentpolitiken att ägna särskild uppmärksamhet åt ekonomiskt utsatta hushåll. En annan utvecklingstendens som konsumentpolitiken måste uppmärksamma är internationaliseringen. EU-medlemskapet innebär bland annat att flödet av varor, tjänster och kapital över gränserna kan förväntas öka ytterligare. Detta förväntas medföra ett ökat utbud med lägre priser och hårdare konkurrens som följd. Men det innebär samtidigt att konsumenterna ställs inför nya svårigheter. Marknaden blir mer svåröverskådlig, risken för att dåliga varor och tjänster säljs blir större. Konsumenterna kan också komma att ställas inför nya marknads- förings- och distributionsformer som det kan vara svårt att värja sig emot eller som kan ha andra negativa inslag. Som en följd av bl.a. ny teknik, t.ex. TV-reklam, blir marknadsföringen mera påträngande. Många varor och tjänster produceras inom den offentliga sektorn. Under senare år har denna förändrats bl.a. genom avregleringar. Behovet av att lyfta fram brukarnas intressen inom detta område är tydligt. Sambandet mellan konsumtion och miljö måste vidare uppmärksammas i arbetet för en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Det blir en viktig uppgift för konsumentpolitiken att analysera innebörden av de utvecklingstendenser som regeringen nu har berört och att aktivt verka för att problem förebyggs eller undanröjs. Reformeringen av konsumentpolitiken En konsumentpolitisk översyn har genomförts. Den konsumentpolitiska kommittén avslutade sitt arbete i februari 1994. Betänkandet Konsumentpolitik i en ny tid (SOU 1994:14) har remissbehandlats. Den föregående regeringen lade fram propositionen Den framtida konsumentpolitiken (prop.1994/95:16). I samband med regeringsskiftet återkallade den nya regeringen propositionen, eftersom denna på flera punkter avvek från vår syn på konsumentpolitiken. Det vi tidigare har anfört om utvecklingstendenserna leder emellertid till att vi finner det angeläget att föreslå nya riktlinjer för den framtida konsument- politiken. Regeringen avser mot denna bakgrund att under våren återkomma i frågan. Sveriges medlemskap i EU Det svenska konsumentskyddet har en lång tradition. En statlig konsumentpolitik började utvecklas redan vid mitten av 1940-talet. Flera olika statliga organ har inrättats för att hjälpa hushållen att effektivt utnyttja sina resurser och stärka konsumenternas ställning på marknaden. Det har vuxit fram ett fruktbart samarbete mellan den statliga konsumentverksamhet och den som bedrivs av frivilliga organisationer liksom av den lokala konsumentverksamheten. Det har likaså på många områden etablerats ett konstruktivt samarbete med näringslivet. Här förtjänar frivilliga överenskommelser med Konsumentverket liksom näringslivets egenåtgärder att nämnas. Regeringen anser att myndighetsstrukturen på konsumentområdet med Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden är ändamålsenlig. Konsumentorganisationerna och andra frivilliga organisationer samt den kommunala konsumentverksamheten kompletterar som nämnts de statliga insatserna i viktiga avseenden. Regeringen anser det viktigt att de stöttas i detta arbete. Marknadsdomstolen prövar frågor enligt lagstiftning under såväl Civildepartementets som Näringsdepartementets ansvarsområde. Det övervägande antalet ärenden avser marknadsföring, information, produktsäkerhet och avtalsvillkor och knyter därmed an till lagstiftning under Civildepartementet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde som övervägs - och som kan förmodas leda till ett utökat antal produktsäkerhetsärenden - kommer ansvaret för Marknadsdomstolen att flyttas från Näringsdepartementet till Civildepartementet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med förslag till justeringar på statsbudgeten som detta föranleder. Konsumentpolitiken inom EU har på gemenskapsnivå inte samma bredd, djup och tradition som den i Sverige. Efter en ganska trög start i mitten av 1970-talet har takten i det konsumentpolitiska arbetet ökat, särskilt efter tillkomsten av EG:s s.k. vitbok och enhetsakt. Men fortfarande markeras konsumentfrågornas förhållandevis låga status bland annat genom att det inte har ansetts motiverat med ett särskilt generaldirektorat hos kommissionen. Det som har sagts nu visar att det blir en viktig uppgift för Sverige att driva på mot breddat, fördjupat och mera kraftfullt konsumentskyddssamarbete i Europa. Nordiska och svenska erfarenheter, kunnande och lösningar kommer här att kunna tjäna som förebild. Medlemskapet gör det möjligt för Sverige att spela en mer aktiv roll. Här kan erinras om att vi i regeringsdeklarationen slagit fast att Sverige skall bidra till en förstärkning av konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet och säkerhet. Konsumentinflytande på standardiseringen Den europeiska standardiseringen har i och med EES-avtalet och EU-medlemskapet fått en helt ny betydelse för de regler som rör människors liv, hälsa och säkerhet. Detaljkrav för produkters säkerhet fastställs nu i europastandarder. På konsumentområdet pågår ett omfattande europeiskt standardiseringsarbete. Ett tjugotal kommittéer, flera av dem med underarbetsgrupper, deltar för närvarande i arbetet med att utarbeta Europastandarder. Produkter som berörs är bl.a. möbler,leksaker,fritidshjälmar, barnomsorgsprodukter och flytvästar. Att delta i standardiseringen och få fram bra produktstandarder är ett betydelsefullt före- byggande arbete för att hindra att vi får problem med bristande säkerhet och funktion hos produkter som kommer över våra gränser. Det är angeläget att standarderna är utformade med utgångspunkt i brukarnas/konsumenternas intresse. Det är också viktigt för en effektiv marknadskontroll att standarderna är realistiska och väl definierade. Konsumentverket har framgångsrikt fört ut svenska synpunkter och lyckats påverka det internationella standardiseringsarbetet på konsumentvaruområdet. Enligt regeringens mening bör verket även i fortsättningen spela en aktiv roll i detta sammanhang. Också konsumentorganisationer och andra frivilliga organisationer måste ges tillfälle att medverka i standardiseringsarbetet. Konsumentinflytandet på standardiseringen är enligt regeringens bedömning sålunda mycket viktigt. Marknadskontroll Regeringen anser att skyddet av människors hälsa och säkerhet har avgörande betydelse när man bedömer behovet av marknadskontroll. Resurserna för marknadskontroll bör i första hand användas för att övervaka produkterna från säkerhetssynpunkt och stå i rimlig proportion både till de risker och de personer som är tänkta att använda produkterna. Att barn inte utsätts för onödiga risker bör ha en hög prioritet. Den lokala verksamheten Det är på den lokala nivån som konsumenterna som enskilda individer i de flesta fall kan stödjas bäst. Främst avregleringen, internationaliseringen och det ekonomiska läget ställer konsumenterna inför delvis nya problem. Detta ökar ytterligare betydelsen av en väl utbyggd lokal konsumentverksamhet. Vikten av en kommunal verksamhet med inriktning på hushållens problem har kommit att markeras ytterligare genom tillkomsten av skuldsaneringslagen. Att medla i tvister mellan konsumenter och näringsidkare är också ett betydelsefullt inslag i arbetet på det lokala planet. Ett annat är varu- och serviceförsörjningsfrågor. Den kommunala vägledningen har också en betydelsefull roll att spela gentemot annan lokal verksamhet, exempelvis inom föreningslivets ram. På sikt kan alltså en samverkan med andra verksamheter komma att utvecklas. Ny marknadsföringslag Regeringen har nyligen förelagt riksdagen proposition (1994/95:123) om ny marknadsföringslag som avses träda i kraft den 1 juli 1995. Den nya lagen är tydligare än den nuvarande genom att innehålla preciserade regler om olika former för otillbörlig marknadsföring, såsom vilseledande reklam och förpackningsstorlekar, konkurser, utförsäljningar och realisationer, förmånserbjudanden etc. Ett företag som avsiktligt eller av oaktsamhet överträder någon sådan regel kan dömas att betala en marknadsstörningsavgift. Ett företag skall vidare kunna ådömas att betala skadestånd inte bara till andra företag utan också till konsumenter. I marknadsföringsmål införs ett nytt system där Stockholms tingsrätt blir första instans och Marknadsdomstolen blir andra och sista instans. Produktsäkerhet Produktsäkerhetsutredningen (C 1993:01) lade i september 1993 fram ett förslag med ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1994:610). I delbetänkandet - Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88) - gjorde utredningen en jämförelse mellan ett EG-direktiv om allmän produktsäkerhet (92/59/EEG) och produktsäkerhetslagen. Utred-ningen föreslog emellertid att produktsäkerhetslagen skulle ändras på så sätt att en farlig vara eller tjänst skulle kunna återkallas från innehavaren av en vara eller från den en tjänst utförts åt eller från den som innehar egendom som tjänsten avsett. Detta godtogs av regeringen och riksdagen (prop. 1993/94:203 s.212 ff, bet.1993/94:LU23, rskr.1993/94:367, SFS 1994:610. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 1994 (SFS 1994:1114). Utredningen har fortsatt sitt arbete med frågan om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bör utvidgas så att lagen inte bara - som i dag - gäller varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet utan också varor och tjänster på det offentliga området. Arbetet skall i denna del vara slutfört senast den 31 december 1994. Översyn av resegarantilagen Ett förslag till nya former för resegarantier har presenterats i promemorian (Ds 1994:109) Nya former för resegarantier. Arbetsgruppen föreslår, som alternativ till nuvarande garantisystem med individuella betalningsutfästelser, en kombination av individuell och gemensam säkerhet i form av en fond. En fondlösning tillgodoser, enligt arbetsgruppen, bäst kravet att ge konsumenterna ett bättre skydd än det de nu har. Även vissa andra ändringar i resegarantilagen föreslås som t.ex. en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga reseföretag vid vite att ställa de säkerheter som myndigheten beslutat och en förkortad tid för ansökan om ersättning ur en resegaranti. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i frågan. Miljömärkning På uppdrag av Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor har avdelningen för Industriell Miljöekonomi vid Lunds universitet utvärderat det nordiska miljömärkningssystemet. I uppdraget ingick att särskilt belysa organisations-, arbets- och beslutsformers inverkan på effektiviteten. Ämbetsmannakommittén har inhämtat synpunkter på utvärderingen genom bl.a. de departement som är ansvariga för miljömärkningsverksamheten i de nordiska länderna.I utvärderingen konstateras att den nordiska miljömärkningen i jämförelse med andra länders officiella miljömärkningssystem har lyckats relativt väl beträffande antal fastställda kriterier, utfärdade licenser och produkter på marknaden. Konsumenternas kännedom om den nordiska miljömärkningssymbolen Svanen har vuxit i de nordiska länderna och miljömärket har hög trovärdighet hos både konsumenter och producenter. I utvärderingsrapporten föreslås förändringar i organisation och beslutsordning i syfte att effektivisera arbetet. Under våren 1995 kommer de nordiska konsumentministrarna att ta ställning till behovet av förändringar av verksamheten och om tidsplanen för arbetet. Genom EES-avtalet har det europeiska miljömärkningssystemet införts i Sverige fr.o.m. 1 juli 1994. Det innebär att företag som vill använda EU:s miljömärkningssymbol har möjlighet att begära tillstånd i Sverige att få göra det. Utvecklingen av kriterier inom EU har tagit längre tid än beräknat. Idag finns kriterier för fem produktgrupper fastställda, nämligen för tvätt- och diskmaskiner, toalett- och hushållspapper samt jordförbättringsmedel. Kommissionen har utsatts för kraftig kritik av medlemsländerna och uppmanats att vidta åtgärder för att effektivisera arbetet. I det syftet har kommissionen initierat en diskussion om att göra vissa ändringar i miljömärkningsförordningen, bl.a. i beslutsordningen. Beräknad utgiftsutveckling Den beräknade utgiftsutvecklingen på konsumentområdet t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95 - 1997(1 1998(1 juni 96 Absoluta tal Relativa tal 92,4 117,9(2 138,3 91,3 2,1 3,2 1) Prisnivå 1995/96 2 ) I detta belopp ingår en engångsanvisning på 25 miljoner kronor C 1.Konsumentverket 1993/94 Utgift 71 555 000 1994/95 Anslag 95 284 000 1) 1995/96 Förslag 101 687 000 varav 67 361 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 1)I detta belopp ingår en engångsanvisning på 25 miljoner kronor Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO) enligt lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, marknadsföringslagen (1975:1418) och produktsäkerhetslagen (1988:1604). Verket fullgör vidare uppgifter enligt konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:630), lagen om märkning av textilier (1992:1231), lagen om märkning av hushållsapparater (1992:1232), lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk (1992:1326) och lagen om leksakers säkerhet (1992:1327). Verkets organisation m.m. framgår av förordningen (1990:1179) med instruktion för Konsumentverket. Konsumentverket Konsumentverket redovisar i sin årsredovisning resultatet av verksamheten uppdelat på verksamhetsgrenarna utredning/utveckling/forskning, provning/me- todutveckling, rättslig marknadsbevakning, utbildning, lokal konsumentverksam- het, förlagsproduktion, Råd & Rön och internationell verksamhet. För varje verksamhetsgren har mål ställts upp. Verket har särskilt prioriterat stödet till den lokala konsumentverksamheten - som också är den största verksamhetsgrenen - främst på grund av ett regeringsuppdrag om skuldsanering som verket har påbörjat under verksamhetsåret. Rättslig marknadsbevakning och Råd & Rön är därefter de största verksamhetsgrenarna. Anslagssparandet uppgick till 1 134 000 kronor för budgetåret 1993/94. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redovisningen. I sin anslagsframställning pekar verket på behovet av vissa förändringar av verksamhetsinriktningen under den aktuella budgetperioden. Sådana skulle enligt verkets förslag innebära en utbyggd marknadskontroll, förstärkta utredningsinsatser när det gäller teknikstyrd service, utvärdering av insatserna i anslutning till skuldsaneringslagens ikraftträdande samt ökat stöd till konsumentorganisationer. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Regeringen avser att under våren återkomma med förslag om inriktningen av den framtida konsument- politiken. Konsumentverket beviljas ett anslag för 18 månader för budgetåret 1995/96. Verksamheten bör tills vidare styras av de övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95. Resurser 1995/96 Ramanslag 101 687 000 kr Resultatbedömning Konsumentverkets årsredovisning har utvecklats sedan föregående år. Resultatredovisningen ger ett bra underlag för en prövning av Konsumentverkets verksamhetsinriktning. Redovisningen av prestationer är väl utvecklad. Möjligheten att bedöma i vad mån de övergripande målen har uppfyllts begränsas i viss mån av att den indelning som verket har i verksamhetsgrenar inte är anpassad till målen för verksamheten. Den är istället i huvudsak knuten till de medel som verket använder. Arbetet med att utveckla resultatmått bör fortsätta inom ramen för budgetdialogen. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Konsumentverket. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport framfört vissa förslag till förbättringar av det interna redovisningssystemet. Konsumentverket bör beakta dessa förslag. Slutsatser Regeringen har för avsikt att under våren närmare precisera sin syn på inriktningen av den statliga konsumentverksamheten och de övergripande målen för den. Ett av syftena med detta är att förbättra möjligheten att kunna avläsa effekterna av Konsumentverkets verksamhet. Inom ramen för de övergripande mål som gäller i dag vill regeringen dock redan nu ange några särskilt viktiga verksamhetsområden. De hushållsekonomiska frågorna, särskilt budgetrådgivning och skuldsanering kommer att förbli en mycket viktig uppgift under det aktuella budgetåret. Konsumentverkets insatser i egenskap av tillsynsmyndighet enligt de lagar som reglerar konsumentskyddet inom EU kommer att behöva ökas under budgetperioden. Detta gäller marknadsbevakningen, stickprovskontroll av att produkter uppfyller CE-märkets krav, kontakterna med näringslivet för utarbetande av egenåtgärdssystem och insatserna för att sköta det s.k. notifikationssystemet för farliga varor. I egenskap av tillsynsmyndighet kommer verket dessutom att behöva satsa resurser på europeiskt och annat internationellt samarbete. För att kunna upprätthålla en god produktsäkerhet inom hela EES-området har två informationssystem byggts upp. Det ena är ett notifikationssystem (tidigare kallat RAPEX) varigenom tillsynsmyndigheterna i medlemsländerna snabbt skall kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat land. I EG:s skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas information in från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- eller fritidsolyckor. Tanken är att den information som erhålls från skaderapporteringssystemet skall vara ett underlag för det långsiktiga produktsäkerhetsarbetet. Konsumentverket är kontaktmyndighet för notifikationssystemet om andra farliga varor än livsmedel. Som tidigare har berörts anser regeringen att konsumentinflytande på den europeiska standardiseringen är nödvändigt för att säkerställa att varor som säljs i Sverige är säkra och för att stärka konsumenternas ställning i Europa i enlighet med uttalandena i regeringsdeklarationen. Konsumentverkets insatser på standardiseringsområdet bör därför ligga på en oförändrad hög ambitionsnivå. Särskilda medel har vidare beräknats under tolfte huvudtitelns anslag C 3. Bidrag till Standardiseringskommissionen för s.k. mandaterade standardiseringsprojekt och fördelas med utgångspunkt från myndigheternas prioriteringar. En del av dessa medel kommer bl.a. att kunna användas för att få konsumentinflytande i standardiseringsarbetet. Flertalet av landets kommuner - 234 av totalt 288 - satsar i dag på en lokal konsumentverksamhet. Efter en viss minskning av den kommunala konsumentverk- samheten går nu utvecklingen åt andra hållet, vilket delvis sammanhänger med tillkomsten av skuldsaneringslagen. För att fungera effektivt måste verksamheten få stöd i form av bl.a. informations - och utbildningsinsatser från Konsument- verkets sida. Regeringen anser att en viss besparing bör kunna göras inom Konsumentverket under budgetåret 1995/96 utan att skapa påtagliga problem för verksamheten. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 101 687 000 kr. C 2.Allmänna reklamationsnämnden 1993/94 Utgift 13 195 000 1994/95 Anslag 13 437 000 1995/96 Förslag 20 518 000 varav 13 603 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har enligt förordningen (1988:1583, ändrad senast 1993:1151) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, s.k. konsumenttvister, och ge rekommendationer om hur tvister bör lösas. Nämnden skall också yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstol, stödja den kommunala konsumentverksamhetens medling i konsumenttvister genom bl.a. utbildning, rådgivning och information samt informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis. Det övergripande verksamhetsmålet som fastställdes av regeringen för budgetåret 1993/94 var att ARN på ett snabbt och ändamålsenligt sätt skulle pröva de konsumenttvister som anmälts till nämnden. Anslagssparandet uppgick till 109 000 kronor för budgetåret 1993/94. Av resultatredovisningen framgår att det övergripande målet huvudsakligen har uppnåtts. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redovisningen. Nämnden anför i sin anslagsframställning att den i avvaktan på ett mera övergripande beslut om nämndverksamhetens framtida inriktning och omfattning inte har ansett sig böra överväga någon förändring vad gäller verksamhetsgrenar och verksamhetsmål. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Regeringen avser att under våren 1995 återkomma med förslag om inriktningen av den framtida konsumentpolitiken. Allmänna reklamationsnämnden bör beviljas ett anslag för 18 månader för budget- året 1995/96. Verksamheten bör genomföras med de övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95. Resurser 1995/96 Ramanslag 20 518 000 kr Resultatbedömning ARN:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen till stora delar har uppnåtts. Under året har handläggningstiderna kortats. Väntetiderna har nu sänkts och är drygt fem månader för ärenden som avgjorts med intresseledamöter och två månader för ärenden som avgjorts i ett enklare förfarande utan intresseledamöter. Antalet inkomna ärenden har sjunkit något jämfört med budgetåret innan. Till bank-, rese- och skinnavdelningarna har betydligt färre ärenden kommit in. Tänkbara förklaringar till minskningen av nämndens ärenden inom bankområdet är att nämndens praxis börjar få genomslag, att Konsumenternas bankbyrå har inrättats samt att bankernas reklamationshantering har förbättrats. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Allmänna reklamationsnämnden. Slutsatser Med anledning av att regeringen avser att komma med förslag om inriktningen av konsumentpolitiken under våren 1995 föreslår regeringen att de övergripande mål för nämndens verksamhet som gäller för budgetåret 1994/95 även skall gälla för budgetåret 1995/96. En mindre besparing föreslås på verksamheten. Den bör kunna göras genom en ökad effektivisering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 20 518 000 kr. C 3.Stöd till konsumentorganisationer 1993/94 Utgift 1 466 000 reservation 2 357 1994/95 Anslag 2 100 000 1995/96 Förslag 6 150 000 varav 3 767 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Sedan år 1990 har särskilda medel anslagits till stöd för ideella konsumentorganisationer. Medlen skall bl.a. kunna användas till stöd åt såväl befintliga konsumentorganisationer som för att stödja och stimulera uppbyggnaden av nya organisationer. Medlen disponeras av Konsumentverket. Konsumentverket Konsumentverket anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att stöd till konsumentorganisationer har lämnats till 20 projekt på totalt 2 006 000 kronor. Hälften av det beviljade beloppet avser startbidrag till enskilda konsumentorganisationer. Stöd har främst lämnats för utveckling av lokal verksamhet, livsmedelsfrågor, konsumtion och miljö. Reservationsbeloppet beror på att vissa medel betalas ut först då projekten avslutats. Verket föreslår i sin anslagsframställning en ökning av anslaget till 5 250 000 kronor för budgetåret 1995/96. Ökningen motiveras av att stödet i dag kan användas för fler ändamål än när det inrättades. Konsumentverket pekar också på behovet av fortsatta satsningar på ungdomsprojekt. Sveriges Konsumentråd Sveriges Konsumentråd har ansökt om bidrag för sin verksamhet på 4 800 000 kronor för budgetåret 1995/96. Sveriges Konsumentråd är en paraplyorganisation för frivilliga organisationer som representerar breda brukarintressen. Medlemmar i rådet är ideella och andra organisationer som arbetar med konsumentfrågor. Rådet beräknar att kostnaden för rådets konsumentpåverkande aktiviteter i Europaarbetet uppgår till drygt 2 miljoner kronor. Personalkostnader och administrativa kostnader beräknas uppgå till 3 miljoner kronor. De områden som i dag prioriteras i ett EU-perspektiv är enligt Konsumentrådet framför allt livsmedel, konsumentskydd och finansiella tjänster. Regeringens överväganden Konsumentorganisationer spelar en viktig roll i Europasamarbetet. I sin egenskap av frivilliga organisationer utövar de inflytande genom andra kanaler än dem som EU-ländernas regeringar har. Sveriges Konsumentråd är medlem i den europeiska konsumentorganisationen Bureau Européenne des Union de Consommateur (BEUC) och kommer att representera den svenska konsumentrörelsen i EU:s konsumentråd - The Consumer Consultative Council (CCC). Sveriges Konsumentråd deltar också som svensk representant i den samarbetsorganisation för konsumentdeltagande i det europeiska standardiseringsarbetet, Association de Normalisation Européen pour les Consommateurs (ANEC), som nyligen har upprättats. Sveriges Konsumentråd bör kunna medverka till en fördjupad diskussion och debatt om hur konsumentskyddet skall kunna stärkas i Europa. Rådet har också en viktig uppgift att sprida information om arbetet inom EU till sina medlemsorganisationer. Regeringen anser att Sveriges Konsumentråd bör få särskilt ekonomiskt stöd bl.a. för att företräda konsumenterna i Europaarbetet. Medel för detta har beräknats under anslaget Stöd till konsumentorganisationer. Regeringen kommer att ange de närmare villkoren för detta stöd. Också andra konsumentorganisationer bör liksom hittills kunna få ekonomiskt stöd. Detta stöd bör även i fortsättningen fördelas av Konsumentverket. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisarett reservationsanslag på 6 150 000 kr. C 4.Konsumentforskning 1993/94 Utgift 1 158 000 Reservation 2 172 000 1994/95 Anslag 2 100 000 1995/96 Förslag 3 000 000 varav 1 987 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:LU48, rskr. 1992/93:329) anvisades 2 100 000 kronor till Konsumentverket för att utveckla forskning på konsumentområdet. I avvaktan på översynen av konsumentpolitiken beslutade riksdagen att anslaget till konsumentforskning tills vidare skulle uppgå till ett i huvudsak oförändrat belopp på 2 100 000 kronor för budgetåret 1993/94. Medlen disponeras av Konsumentverket. Konsumentverket Konsumentverket anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att verket har beviljat 1 931 000 kronor till tio nya forskningsprojekt. Huvuddelen av de beviljade medlen har gått till forskning om varudistribution i stadskärnor samt till en utvärdering av försök med skuldsanering. Reservationsbeloppet beror på att alla medel inte utbetalas förrän projekten har avslutats. Verket föreslår i sin anslagsframställning ett oförändrat anslag för budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Det är enligt regeringens mening angeläget att forskningen på konsumentområdet kan utvecklas. Ett område för sådan forskning är hur konsumenternas resurser, attityder och beteenden påverkas av olika förändringar i samhället, däribland EU-medlemskapet. Konsumentforskningen kan också vara värdefull som underlag för insatser på produktsäkerhetsområdet. Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp för att kartlägga den konsumentforskning som finns i dag för att med denna kartläggning som grund utarbeta ett program för konsumentforskningen. Regeringen föreslår mot den angivna bakgrunden att anslaget till konsumentforskningen förs upp med ett - beräknat på årsbasis - i stort sett oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. C 5.Bidrag till miljömärkning av produkter 1993/94 Utgift 5 000 000 1994/95 Anslag 5 000 000 1995/96 Förslag 6 900 000 varav 4 600 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes under år 1989. Den frivilliga miljömärkningen i Sverige inom ramen för detta system organiseras och drivs av SIS-Standardiseringen i Sverige (SIS) och leds av Miljömärkningsstyrelsen. Verksamheten regleras genom ett avtal mellan staten och SIS, som förlängdes med ett år från den 30 juni 1994. Sedan den 1 maj 1992 gäller inom EU en förordning om miljömärkning, vilken ingår i det tilläggsavtal till EES-avtalet som riksdagen beslutat om den 3 juni 1994. EG-förordningen återspeglar i stort de principer som gäller för den nordiska miljömärkningen. Miljömärkningen skall på sikt i huvudsak finansieras genom avgifter och ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta. T.o.m. bud- getåret 1994/95 har sammanlagt 18,6 miljoner kronor anslagits över statsbudgeten. Statsbidraget är förenat med återbetalningsskyldighet när verksamheten ger överskott. SIS-Standardiseringen i Sverige Det nordiska miljömärkningsarbetet har fram till den första juli 1994 resulterat i att kriterier har fastställts för 23 produktgrupper. Under det senaste budgetåret utarbetades kriterier för bl.a. tidningspapper, tvättmaskiner, möbler och gräsklippare. Drygt 650 produkter, märkta med den nordiska svanen, finns på den nordiska marknaden. Miljömärkningen av pappersprodukter har lett till en påtaglig minskning av miljöbelastningen genom att utsläpp av för miljön skadliga ämnen har reducerats kraftigt. Miljömärkta tvättmedel, som svarar för två tredjedelar av tvättmedelsförsäljningen, har bidragit till att belastningen på reningsverk och utsläppen i sjöar och vatten har minskats. Utgångspunkten för den ursprungliga överenskommelsen mellan staten och SIS var att miljömärkningen, efter en igångsättningsperiod om fem år och ett villkorligt återbetalningsskyldigt statsbidrag, skulle vara självbärande. Även om den nordiska miljömärkningen nu ger vissa intäkter, framhåller SIS att osäkerheten är stor beträffande de framtida intäkterna. Samtidigt ökar kostnaderna på grund av marknadens krav på kriterie-utveckling på nya produktområden. Fortsatta statliga anslag är en förut-sättning för miljömärkningsverksamheten. Kostnaden för den planerade verksamheten vad avser såväl det nordiska som EU:s miljömärkningssystem under budgetperioden 1995/1996 har beräknats till 21 582 000 kronor. Märkningsintäkterna beräknas uppgå till 9 900 000 kronor under samma tid. Arbetet med den nordiska miljömärkningen beräknas under budgetåret 1995/96 kunna bedrivas med i det närmaste oförändrat statsanslag, d.v.s.med 5 207 000 kronor. Kostnaderna för att handha uppgiften som behörigt organ för EU:s miljömärkningssystem beräknas uppgå till 6 475 000 kronor. Enligt SIS:s beräkning kommer arbetsinsatser för miljöexperter motsvarande tre manår att krävas samt kostnader för konsultinsatser. Till detta kommer resekostnader för deltagande i EU:s kriterieutvecklingsarbete. För budgetåret 1995/96 bedömer SIS behovet av statsbidrag för sin verksamhet till 11 682 000 kronor. Regeringens överväganden De beslut om en frivillig, enhetlig och positiv nordisk miljömärkning som riks- dagen fattade hösten 1989 har gett konkreta resultat. I dag finns ett stort antal svanmärkta produkter på marknaden, och konsumenterna kan få vägledning för att välja de minst miljöbelastande produkterna. Detta kan i sin tur leda till en produktutveckling som på sikt kommer att bidra till en från miljösynpunkt varaktigt hållbar utveckling. Regeringen anser att en officiell miljömärkning är av ett så stort allmänt intresse att verksamheten tills vidare bör få fortsatt statligt stöd. Enligt EU:s förordning om miljömärkning skall de länder i vilka förordningen gäller utse det eller de organ som ansvarar för de uppgifter som anges i förordningen. Regeringen har utsett SIS att fram till den 1 juli 1995 vara behörigt organ i Sverige. Det får ankomma på det eller de organ som under det aktuella budgetåret i Sverige administrerar EU:s miljömärkningsordning, att inom ramen för beviljade medel se till att den vidare utvecklingen av miljömärkningen främjas och sker i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.Regeringen anser att verksamheten bör kunna bedrivas på en godtagbar nivå även med ett lägre anslag än det SIS har begärt.Regeringen föreslår att den för miljömärkning ansvariga organisationen under budgetåret 1996 får ett bidrag på 6 900 000 kronor för att handha både den nordiska miljömärkningen och EU:s miljömärkningssystem. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 6 900 000 kr. D. Ungdomsfrågor Utvecklingen inom ungdomsområdet Den långsiktiga utvecklingen i Sverige beror i hög grad på vilka framtidsmöjligheter landets ungdomar får. Det är därför väsentligt att stödja en positiv utveckling av ungdomars möjligheter inom olika områden. Viktiga ungdomsfrågor hör till olika departements ansvarsområden. Inom regeringskansliet har Civildepartementet ett övergripande ansvar och en samordnande roll för ungdomspolitiken. Till Civildepartementet hör även Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01), som är ett rådgivande organ till regeringen i bl.a. ungdomsfrågor. Bland myndigheterna har Ungdomsstyrelsen ett sektorsövergripande ansvar för att följa utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på frågor inom olika samhällsområden. Ungdomars livsvillkor Ungdomars etablering i vuxenvärlden, genom att få en egen ekonomi, bostad och familj, har successivt förskjutits framåt i livet. Detta har sin förklaring i en rad långsiktiga förändringar av samhället som i sin tur påverkar ungdomars livsvillkor. Utbildningstiden har ökat avsevärt sedan 70-talet. Denna utveckling har i lågkonjunkturens spår accentuerats under 90-talet som en konsekvens av det tredje gymnasieåret samt bristen på arbetsmöjligheter för ungdomar. I flera yrken ställs vidare högre krav med längre utbildningstid och ett allt senare inträde på arbetsmarknaden som följd. Undersökningar visar att ungdomar sedan 60-talet, oberoende av konjunkturväxlingar, har fått en allt svagare ställning på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten är i dag mer än dubbelt så hög som arbetslösheten bland övriga medborgare. Ungdomars arbetsmarknad präglas också av att de i långt högre grad har vikariat eller annan form av tillfällig anställning och att de i högre grad än andra grupper omfattas av arbetsmarknadsåtgärder. Den längre ungdomsutbildningen och den högre risken för arbetslöshet innebär att inkomster och därmed möjligheter till en självständig ekonomi kommer senare i livet. Ungdomar flyttar ut från föräldrahemmet allt senare. Parbildning och barnafödande sker också allt senare. Särskilt utsatta ungdomar För många ungdomar med trygg uppväxt, god utbildning och ett välutvecklat socialt kontaktnät ser utvecklingen ljus ut. Men det finns också grupper av ungdomar som saknar dessa förutsättningar och för vilka utvecklingen riskerar att bli sämre. Bland förlorarna finns t.ex. invandrarungdomar, särskilt de flyktingungdomar som nyligen kommit till Sverige. Här finns också unga ensamföräldrar, vars ekonomiska situation vanligtvis är mycket bekymmersam. Långtidsarbetslösa ungdomar, ungdomar med funktionshinder och lågutbildade pojkar i glesbygden är andra grupper som alltmer ställs utanför samhället. Prioriteringar inom ungdomspolitiken Demokrati och inflytande Utgångspunkten för regeringens ungdomspolitik är att se ungdomar som fullvärdiga medborgare som har både rättigheter och skyldigheter. En förutsättning för att ungdomar skall ta det ansvar detta innebär är att de också ges möjlighet att bli delaktiga i utvecklingen av samhället och att de får inflytande över sin egen situation. Frågor om demokrati, inflytande och delaktighet är därför centrala för ungdomspolitiken. Delaktighet i samhället handlar om rätten att få vara med, att ha uppgifter, att få och ta ansvar. Möjligheterna till detta är emellertid inte jämnt fördelade. Insatserna för att stärka ungdomars inflytande och motverka vanmakt måste göras så att de omfattar alla oavsett kön, etnisk eller social bakgrund. De insatser som görs för att stärka ungdomars delaktighet får inte innebära att ungdomar bara får ett formellt inflytande på vuxnas villkor. Vuxna måste också vara beredda att ge ifrån sig lite av sin makt. Det handlar för vuxna ofta om att förändra sin attityd; att stödja, inte styra. Arbete och utbildning för ungdomar Den viktigaste insatsen för att stärka ungdomars delaktighet i samhället är att minska arbetslösheten bland de unga. Kraftfulla generella åtgärder måste kombineras med riktade insatser mot grupper av särskilt utsatta ungdomar som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet och successivt ställas utanför samhället. Mot bakgrund av den konjunkturuppgång som kan skönjas har regeringen valt att styra arbetsmarknadsåtgärderna för ungdomar från sysselsättningsåtgärder till utbildnings- och rekryteringsåtgärder med syfte att underlätta en övergång till den reguljära arbetsmarknaden. Fr.o.m. den 1 januari 1995 ersätts ungdomspraktiken med en ny åtgärd för ungdomar i åldern 20-24 år, s.k. ungdomsintroduktion. Denna innebär fyra månaders praktik, följt av sex månaders anställning. Regeringen överväger dessutom olika alternativ för att bereda kommunerna möjlighet att ta över ansvaret för ungdomar under 20 år. Kunskap blir allt viktigare för den enskildes utveckling och möjlighet till sysselsättning. Utbildning måste ses som en investering för såväl samhället som för individen. Det svåra arbetsmarknadsläget innebär att utbildningssamhällets alla resurser måste mobiliseras för att få till stånd ett samlat kunskapslyft i samhället. En av EU:s strukturfonder, socialfonden, har som ett av sina mål att särskilt främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Medel ur strukturfonderna är av särskilt intresse för att utveckla nya initiativ för att motverka ungdomsarbetslöshet och för att stärka ungdomars grundläggande kompetens. Utvecklingsprojekt som utgår från ungdomars egen kreativitet och initiativkraft bör här särskilt uppmärksammas. Ett stärkt ungdomsperspektiv Det är angeläget att insatser för ungdomar präglas av en helhetssyn på ungdomars situation. Det innebär bl.a. att frågorna i ökad utsträckning måste bedömas över de traditionella sektorsgränserna och utifrån ungdomars eget perspektiv. Utgångspunkten för ungdomspolitiken måste vara den samlade verklighet som unga människor lever i samt de behov, förutsättningar och problem som de själva upplever. En viktig uppgift är därför att utveckla metoder för att förstärka ungdomsperspektivet i det politiska beslutsfattandet. I rapporten Ungdomars välfärd och värderingar (SOU 1994:73) ges en samlad bild av utvecklingen av ungdomars materiella villkor och av ungdomars värderingar och attityder i förhållande till andra grupper. Det är viktigt att utveckla metoder som möjliggör en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom detta område. Det är också viktigt att kunna ge en samlad överblick över regeringens insatser för ungdomar. Regeringen har för avsikt att i en skrivelse till riksdagen ge en samlad redovisning av samtliga förslag och insatser i årets budgetproposition som särskilt berör ungdomar. Åtgärder inom ungdomsområdet Riktlinjer och mål för ungdomspolitiken Riksdagen antog i maj 1994 riktlinjer för ungdomspolitiken (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). I enlighet med vad som angavs i propositionen 1993/94:135 Ungdomspolitik bör en återkommande redovisning av utvecklingen inom ungdomsområdet föreläggas riksdagen och i samband med detta bör även frågan om riktlinjernas utformning behandlas. De nuvarande riktlinjerna för ungdomspolitiken bör ses över. En viktig utgångspunkt är att målen bör utformas så att de kan ge vägledning vid utformningen av konkreta insatser på såväl lokal som central nivå. Vidare bör de utformas så att de möjliggör uppföljning och utvärdering av olika insatser. Regeringen avser att återkomma till riksdagen när översynen slutförts. Vid sidan av den nämnda översynen bereds flera frågor som är viktiga för utvecklingen av ungdomspolitiken. I juni 1994 lade Utredningen om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter, den s.k. Generationsutredningen, fram sitt betänkande Tillvarons trösklar (SOU 1994:77). Utredningens uppgift var att ge en helhetsbild av ungdomars livsvillkor och förslag på hur generationsperspektivet bättre skall kunna beaktas i den politiska beslutsprocessen samt förslag som bidrar till att underlätta ungdomars etablering, främst på arbets- och bostadsmarknaden. Betänkandet har under hösten remissbehandlats. Åldersgränserna i samhället är viktiga signaler till de unga om hur den vuxna generationen ser på deras möjligheter att ta ansvar för olika handlingar. Olika åldersgränser har beslutats utifrån de motiv och de specifika problem som funnits inom respektive samhällsområde var för sig. Något samlat synsätt på de åldersgränser ungdomar möter har ännu inte formulerats. I propositionen om ungdomspolitik uttalade den dåvarande regeringen att en samlad översyn bör göras av de åldersgränser som finns och skälen för dessa (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr. 1993/94:354). Regeringen avser att inom kort ta initiativ till en utredning med denna inriktning. Sedan 1991 har ett omfattande samverkansprojekt för utsatta ungdomar i tolv stadsdelar i storstäderna bedrivits med medel ur Allmänna arvsfonden, det s.k. Plus-projektet. Projektet bygger på en samverkan mellan offentliga och föreningsdrivna verksamheter för att förbättra ungdomars situation och syftar till att utveckla nya metoder för såväl individuellt inriktade som allmänt förebyggande insatser. En samlad utvärdering av projektet kommer att redovisas i april 1995. Ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism Vid Europarådets stats- och regeringschefsmöte i oktober 1993 beslutades att en ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism skall bedrivas under perioden 1994-96. Kampanjens inriktning på ungdomar beror inte på att ungdomar är särskilt främlingsfientliga, utan istället på att deras engagemang och initiativkraft är en betydelsefull resurs i arbetet mot främlingsfientlighet och rasism. I april 1994 inrättades en arbetsgrupp med uppgift att genomföra den svenska delen av kampanjen. För att ge kampanjen en från regeringskansliet mer fristående ställning omformades arbetsgruppen i december 1994 till en kommitté. Den svenska ungdomskampanjen består av såväl centrala massmediainriktade insatser som ett aktionsprogram för att stimulera till lokala ungdomsinitiativ. Huvuddelen av kampanjaktiviteterna kommer att ske under år 1995. Internationella ungdomsfrågor Sverige deltar sedan den 1 januari 1994 i EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa. Den 1 januari 1995 inleds fas tre av programmet, vilken sträcker sig fram till utgången av år 1999. Programmets operativa delar sköts i Sverige av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte. Under år 1994 har sammanlagt cirka 1 500 ungdomar från Sverige deltagit i utbyte eller andra aktiviteter inom Ungdom för Europa-programmet. Under den kommande perioden skall den nationella prioriteten för Sveriges del vara att: - nå grupper av ungdomar som i vanliga fall inte skulle ha deltagit i utbytesverksamhet, - utveckla programmet som ett redskap för att bekämpa främlingsfientlighet och rasism, - utveckla kontakterna med de mindre språkområdena i Europa, - stödja projekt som initieras, planeras och genomförs av ungdomar själva, samt - stödja projekt och verksamheter som syftar till att få ungdomar delaktiga i det europeiska samarbetet. Dagens unga generation har i högre grad än tidigare generationer ett globalt perspektiv på olika samhällsfrågor. Det är särskilt viktigt att ungdomars intresse för och engagemang i dessa frågor tas tillvara av samhället. Svenska ungdomar bör i ökad utsträckning kunna delta i det svenska bistånds- och solidaritetsarbetet. Exempel på detta är det utbytesprogram med tredje världen som Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte driver, det s.k. World Youth-programmet. Regeringen anser att programmet i framtiden bör ges en permanent form. År 1995 sammanfaller firandet av Förenta Nationernas 50 års-jubileum, på temat toleransens år, med att det gått 10 år sedan FN:s världsungdomsår. Inom ramen för det svenska firandet görs särskilda insatser för att föra ut kunskap om FN:s arbete och skapa debatt om globala frågor bland ungdomar. Vidare kommer Sverige i augusti 1996 att stå som värd för den första världskongressen om kommersiell sexuell exploatering av barn. Förberedelser och genomförande av kongressen kommer att ske i nära samarbete med folkrörelser och internationella organ inom området. Regeringen avser att inom kort utse en särskild nationalkommitté för ändamålet. Jämställdhet mellan män och kvinnor Arbetet med jämställdhetsfrågor inom ungdomsområdet har främst berört ungdomsorganisationerna. En särskild satsning har gjorts på att stärka unga flickors roll i föreningslivet. Ett antal organisationer arbetar i samarbete med Ungdomsstyrelsen med att utveckla metoder för att stärka flickors inflytande och ställning i det interna föreningsarbetet. Detta arbete bör fortsätta under det kommande budgetåret. Ett av de övergripande målen för statens bidrag till ungdomsorganisationerna är att främja såväl jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper som jämställdhet mellan könen. D 1.Ungdomsstyrelsen 1993/94 Utgift1) 4 959 000(2 1994/95 Anslag 7 923 000 1995/96 Förslag 12 498 000 varav 8 274 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1)Anslag E 1. Statens ungdomsråd 2)Härutöver tillkommer 2 500 000 vilka finansierats under anslaget E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. Statens ungdomsråd omvandlades den 1 juli 1994 och bytte namn till Ungdomsstyrelsen. Ungdomsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ungdomsfrågor. Riksdagen beslutade i maj 1994 om myndighetens övergripande mål och verksamhetsinriktning för perioden 1994/95-1996/97 (prop. 1993/94:135, bet. 1993/94:KrU31, rskr 1993/94:354). Förändringarna av målen innebar bl.a. att myndighetens sektorsövergripande arbete och uppföljningsansvar för statliga och kommunala insatser för ungdomar lyftes fram. De övergripande målen för Ungdomsstyrelsen är att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i samhället. Ungdomsstyrelsen handlägger vidare frågor om stöd till ungdomsorganisationer enligt förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Myndigheten (Statens ungdomsråd) har i sin årsredovisning redovisat verksamheten gentemot följande mål: - att stödja och stimulera en utveckling av ideella barn- och ungdoms- organisationer, - att följa, stimulera och utveckla kommunernas insatser för ungdomar, - att ta fram och sprida kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor och om metoder och strategier i ungdomsarbetet - att följa och utvärdera statliga och kommunala insatser för ungdomar inom i första hand kultur- och fritidssektorn samt genomföra översiktliga utvärderingar inom andra sektorer. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande målen som gäller för perioden 1994/95-1996/97 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 12 498 000 kr Resultatbedömning Myndighetens årsredovisning visar att de mål som formulerats och de resultatkrav som ställts i regleringsbrevet till övervägande delen har uppnåtts. Myndigheten redovisar ett anslagssparande för 1993/94 på cirka 1 miljon kronor. Den administrativa hanteringen av bidragsgivningen har skötts på ett effektivt sätt med förhållandevis korta handläggningstider. Den nya redovisningsmodellen för statlig verksamhet har använts på myndigheten först från och med budgetåret 1993/94, vilket medför svårigheter att få rättvisande kostnadsjämförelser bakåt i tiden. Det finns ett behov av att förbättra mätmetoder och kriterier avseende såväl effekter som kopplingen mellan prestationer och resursåtgång. De nya förutsättningar som gäller för Ungdomsstyrelsen gör emellertid årsredovisningen till vissa delar inaktuell som bedömningsgrund för framtida beslut. Bl.a. har myndigheten givits nya övergripande mål inför budgetåret 1994/95. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Ungdomsstyrelsen. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i proposition 1993/94:135 bör gälla även för budgetåren 1995/96. De förändringar av verksamheten som där lades fast innebär att myndigheten får mer omfattande och krävande arbetsuppgifter. Arbetet med att förändra verksamheten för att möta de nya krav som ställs på myndigheten har nyligen påbörjats. Ungdomsstyrelsen bör därför undantas från generella besparingskrav. Ungdomsstyrelsen bör även kompenseras för vissa merkostnader i samband med organisationsförändringen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ungdomsstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på12 498 000 kr. D 2.Bidrag till nationell och internationellungdomsverksamhet m.m. 1993/94 Utgift1) 111 534 000 Reservation 3 411 077 1994/95 Anslag 111 697 000 1995/96 Förslag 174 303 000 varav 109 422 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1)För budgetåret 1993/94 fanns två anslag uppförda på statsbudgeten som delvis motsvarar ovan nämnda ändamål; E 2. Bidrag till central och lokal ungdoms- verksamhet m.m. och E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete. Anslaget disponeras för statsbidrag till ungdomsorganisationer enligt förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer samt för stöd till viss annan nationell ungdomsverksamhet. Vidare omfattar anslaget också stöd för internationell verksamhet till Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer och Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte. Ungdomsstyrelsen har i sin årsredovisning redovisat utvecklingen för och fördelningen av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas verksamhet. Antalet ungdomsmedlemmar i de organisationer som erhöll reguljärt stöd har minskat med cirka 13 procent under de senaste fyra åren, medan antalet aktiviteter i princip varit oförändrade. Av det särskilda bidraget fördelades cirka 35 procent till nya ungdomsrörelser, generationsövergripande verksamhet och särskilt angelägna projekt. Ungdomsstyrelsen Ungdomsstyrelsen föreslår att bidragen till ungdomsorganisationerna bibehålls på nuvarande nivå. Ungdomsstyrelsen föreslår även att särskilda medel inom anslaget anslås till den särskilda satsningen på unga flickor i föreningslivet och till utmärkelser i enlighet med den nuvarande nivån. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer Landsrådet begär 2 550 000 kronor i verksamhetsbidrag för sin internationella verksamhet. Detta motsvarar en ökning på 250 000 kronor på årsbasis. Ökningen motiveras av en ökad ambitionsnivå för informationsverksamheten, ökade krav på det europeiska ungdomssamarbetet samt ökade kostnader för medlemskap i olika internationella samarbetsorgan. Stiftelsen för internationellt ungdomsarbete Stiftelsen begär 7 450 000 kronor för att driva EU:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa och för information om internationellt ungdomsutbyte, inklusive medel för breddat utbyte och övergripande verksamhet. Detta motsvarar en ökning på cirka 670 000 kronor, vilket främst härrör från ökade kostnader för Ungdom för Europa-programmet samt förslag till ny verksamhet genom ett breddat utbyte, främst riktat till Central- och Östeuropa. Härtill kommer en begäran om 11 437 000 kronor för det s.k. World Youth- programmet. Regeringens överväganden Nationell verksamhet De statliga bidragen till ungdomsorganisationernas verksamhet är av stor betydelse för föreningslivets möjligheter att engagera barn och ungdomar. Bidragen är ett konkret sätt att stödja ungdomars eget engagemang och den demokratiska fostran som blir effekten av att ungdomar själva har inflytande över och styr en omfattande verksamhet. Bidragen består av ett grundbidrag och ett särskilt bidrag. Grundbidraget fördelas till rikstäckande ungdomsorganisationer utifrån antalet medlemmar, aktiviteter och lokalavdelningar. Det särskilda bidraget skall från och med innevarande år främst användas för att stödja förnyelse och utveckling inom föreningslivet, samt till organisationer med särskilt resurskrävande verksamhet. Statens stöd motiveras av att organisationerna och deras verksamhet bidrar till att vissa mål, som är angelägna för samhället i stort, uppfylls. Under de senaste åren har ett antal åtgärder därför vidtagits för att bidragsgivningen i ökad utsträckning skall relateras till de statliga målen för bidragen. Ungdomsstyrelsen har i uppdrag att fram t.o.m år 1997 genomföra en fördjupad bidragsprövning av samtliga organisationer som ansöker om grundbidrag. Ungdomsstyrelsen skall också utvärdera i vilken utsträckning som fördelningen av statsbidrag leder till att målen uppnås. De statliga bidragen till ungdomsorganisationerna uppgår i dag till cirka 103 miljoner kronor. De traditionella ungdomsorganisationerna har haft allt svårare att fånga upp ungdomar i sin verksamhet. Medlemsantalet i de organisationer som får statligt bidrag har stadigt minskat under flera år. Regeringen anser det därför som rimligt att göra en viss besparing på bidragen till ungdomsorganisationerna under 1995/96. Det är emellertid viktigt att föreningarna samtidigt ges möjligheter att förnya sina verksamhetsformer för att bättre kunna möta ungdomars behov och intressen. Denna möjlighet bör finnas genom det särskilda bidraget. Detta bör även kunna användas för att stödja lokalt utvecklings- och förnyelsearbete av principiellt intresse. Besparingarna inom bidragen under budgetåret 1995/96 bör därför ske inom grundbidraget. För verksamhetsåret 1994/95 avsattes under anslaget särskilda medel till Ungdomsstyrelsen för att dela ut utmärkelser inom ungdomsområdet. Då dessa medel inte kommer att förbrukas under innevarande budgetår har regeringen valt att inte lämna förslag om ytterligare medel för denna verksamhet. De särskilda satsningar på unga flickor i föreningslivet och på forskning om ungdom som skett under de senaste två åren bör ges stöd på en oförändrad nivå för budgetåret 1995/96. Härutöver beräknas 1 950 000 kr för aktiviteter inom ungdomsområdet. Dessa medel bör disponeras av regeringen. Internationell verksamhet Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har en viktig uppgift när det gäller att öka kunskapen om internationella frågor bland ungdomar samt bedriva kontaktskapande verksamhet och initiera internationella projekt. Ökade kostnader i det europeiska ungdomssamarbetet och för medlemsskap i internationella ungdomsforum uppvägs av ett generellt effektivitetskrav. Stöd till Landsrådet bör därför ges med ett belopp på 2 175 000 kronor, vilket motsvarar en oförändrad nivå jämfört med budgetåret 1994/95. Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har en viktig uppgift i att bredda det internationella ungdomsutbytet och stödet avser informationsinsatser och administrationskostnader inklusive kostnader för att driva EU-programmet Ungdom för Europa. Stiftelsen bör tillföras ytterligare medel för de merkostnader som fas III av Ungdom för Europa-programmet medför. Stödet till Stiftelsens informationsverksamhet bör successivt trappas ned. Regeringen föreslår inte några medel för breddat utbyte mot Central- och Östeuropa. Insatser inom detta område ryms inom Ungdom för Europa fas III. Stiftelsen bör sammantaget få stöd med 6 850 000 kronor. Medel för World Youth-programmet har föreslagits under tredje huvudtiteln Utrikesdepartementet. Sammanfattningsvis har anslaget för budgetåret 1995/96 räknats ned med 4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 3 procent. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 174 303 000 kr. D 3.EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa 1993/94 Utgift1) 4 000 000 Reservation 1 087 851 1994/95 Anslag 4 500 000 1995/96 Förslag 7 841 000 2) varav 5 200 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1)Nytt anslag fr.o.m. 1994/95. Under 1993/94 fanns en anslagspost (E 3.3) för ungdomsutbyte mellan EFTA-länder och EG, motsvarande Ungdom för Europa-- programmets innehåll. 2)Av förslaget till anslag för 1995/96 beräknas 1 087 851 kr av det totala anslaget finansieras genom den reservation som finns på anslaget E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1993/94. Under detta anslag beräknas medlemsavgiften i EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa. Mot bakgrund av att budgeten för fas III av programmet ännu inte är beslutad kan programkostnaderna inte beräknas. Anslaget bör anvisas förslagsvis. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa för budgetåret 1995/96anvisar ett förslagsanslag på 7 841 000 kr. E. Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativafrågor m.m. Det svenska föreningslivet har genom sin bredd, omfattning och demokratiska uppbyggnad haft stor betydelse när det gäller att utveckla välfärden i landet. Föreningstraditionen, som innebär att många människor engageras måste bibehållas och vidareutvecklas. Vår demokrati har i många avseenden formats inom folkrörelserna. Arbetarrörelsen och andra tidiga folkrörelser var i sin uppbyggnad och sitt arbetssätt demokratiska innan landet som helhet var det. Genom deltagande i föreningslivet har många människor fått sin skolning i demokrati och gemensamt beslutsfattande. Föreningstillhörighet har också inneburit möjligheter för enskilda att delta i samhällsutvecklingen. Omfattande förändringar sker för närvarande i det svenska föreningslivet. Nya typer av föreningar - nätverk och lokala grupper av olika slag -växer fram i olika delar av landet. På landsbygden utvecklar man med gemensamma krafter byns angelägenheter. I tätorterna sker samma sak i människors närområden. Föreningslivet fyller en viktig funktion i många människors liv. Under våren 1994 publicerade Statistiska Centralbyrån (SCB) rapporten Föreningslivet i Sverige (Levnadsförhållanden nr 86). Av denna framgår bl.a. att 92 procent av Sveriges befolkning i åldrarna 16 - 84 år är medlem i någon föreningen. När det gäller andelen aktiva medlemmar är idrottsrörelsen den i särklass största organisationstypen. Av de tillfrågade har 51 procent uppgivit att man är aktiv i föreningslivet och 28,7 procent att man har förtroendeuppdrag. Det är i folkrörelseorganisationer av skiftande karaktär som grunden till en levande demokrati finns. Det är där som människors erfarenheter och kunskaper kan och skall fungera som en avstamp i att påverka ett ständigt föränderligt samhälle. Mycket av det kunnande som samlas i våra olika folkrörelser leder också till konkret förändringsarbete på professionell bas. Detta vill regeringen stödja och uppmuntra. Det är viktigt att pilotprojekt växer fram som söker nya vägar och utmanar etablerade synsätt. Ett sätt att hålla demokratin levande är en tredje sektor i samhället, som arbetar utanför vinstintressen, i en ständig dialog med och utmaning mot de etablerade. Arbete med folkrörelsefrågor syftar bl.a. till att fördjupa demokratin, underlätta utvecklingen av det lokala föreningslivet, stödja kooperationens nyskapande verksamhet och förbättra systemen för offentliga bidrag till föreningslivet. Hit hör också stöden till idrott, allmänna samlingslokaler och kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt utveckling av ideell verksam- het. Insatserna på folkrörelseområdet kommer framdeles inriktas på att understödja en utveckling av det lokala föreningslivets verksamhet. Särskild uppmärksamhet kommer att riktas mot den tredje sektorns roll i förhållande till kommuner och landsting. I det sammanhanget är det också viktigt, både att klarlägga gränserna mellan den tredje sektorn och den offentliga sektorn och att fästa särskild uppmärksamhet på att demokratins räckvidd inte begränsas utan snarare utökas. En central uppgift är att söka vägar för att underlätta för folkrörelser och andra demokratiska föreningar, i mån av intresse, att fungera som innovatörer i samhällsutvecklingen. Viktigt är också att inom ramen för föreningslivet och nykooperationen uppmuntra och underlätta sysselsättningsskapande initiativ. Det är angeläget att uppmuntra lokalt utvecklingsarbete, både bland etablerade folkrörelser och nya typer av organisationer. Detta gäller i synnerhet de lokala initiativ som arbetar för att stärka medborgarnas möjligheter att påverka både den nationella och europeiska politiken. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för kontakt och dialog med kooperationen. Inriktningen av rådets verksamhet övervägs för närvarande. Då den kooperativa företagsformen attraherar många kvinnor bör Kooperativa rådet framdeles arbeta för att utveckla företagsformen ytterligare. Att understödja och vidareutveckla kvinnligt företagande i den kooperativa företagsformen kommer att bli en prioriterad uppgift för Kooperativa rådet. Regeringen har beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över villkor och regler för kooperativa företag. Resultatstyrning av bidrag Basen för verksamheten i våra föreningars och folkrörelsers organisationer är det frivilliga arbetet. För att verksamheten skall kunna fortgå och vidareutvecklas har både stat och kommun sedan många år både givit ekonomiskt och annat stöd. I en tid då det ekonomiska utrymmet krymper är det en prioriterad fråga att närmare studera hur det ekonomiska stödet till föreningslivet skall utformas. Statsbidragsnivåerna uppfattas lätt som en betygssättning av organisationerna. Detta har lett till att organisationernas viktiga funktioner ibland på ett olyckligt sätt kommit i skymundan av diskussioner om bidragsgivare och beräkningsgrunder. En ökad resultatorientering av de statliga bidragen till föreningslivet underlättar fördelningen av bidrag mellan föreningar och ger även föreningslivet självt förbättrade möjligheter att visa värdet av sin verksamhet. Regeringen avser att initiera ett arbete för att utveckla resultatmått för föreningsverksamhet. En förbättrad mål- och resultatuppföljning måste också ses i ljuset av att föreningar i större utsträckning än tidigare tar ett ökat ansvar inom områden som gränsar till viktiga välfärdsområden. Det kan innebära att komplettera offentlig verksamhet eller vara pionjär inom nya välfärdsområden. En viktig uppgift blir därför att försöka finna former för att omvandla stödformer till mera projekt- och resultatinriktade åtgärder. Forskning och utveckling om den tredje sektorn Det finns ett starkt behov av att utveckla forskningen kring den tredje sektorn. Forskningen kan bl.a. ge värdefull information om föreningarnas roll i samhället. Föreningslivet som livsform reser också intressanta frågeställningar. Mot den här bakgrunden utarbetas ett forskningsprogram om den tredje sektorn. En utgångspunkt är att forskningsprojekt med mångvetenskaplig inriktning skall stimuleras. Sverige deltar genom en forskargrupp vid Handelshögskolan i Stockholm i en internationell jämförande studie om den tredje sektorn som initierats av Johns Hopkins University i USA. Projektet stöds genom en finansiell garanti från Civil- och Socialdepartementen. I projektet behandlas bl.a. medlemmarnas funktion i organisationerna och statens roll för utvecklingen av den ideella sektorn. Även Sköndalsinstitutet deltar i en internationell studie - Eurovol - som syftar till att jämföra frivilligheten i ett antal europeiska länder. Under- sökningen sker i tre perspektiv: ett befolkningsperspektiv, ett organisa- tionsperspektiv och ett samhällspolitiskt perspektiv. Projektet är initierat av Volunteer Centre UK, en utbildnings- och forskningsenhet för frivilliginsatser i Storbritannien. Ovanstående forskningsprojekt kommer att arbeta vidare med regeringens stöd. Jämställdhetsfrågor Jämställdhetsfrågorna kommer att ges hög prioritet. Regeringen anser det är av yttersta vikt att jämställdheten beaktas i allt arbete också på det lokala planet och kommer därför att söka olika alternativa åtgärder som syftar till att jämställdhetstänkandet inom folkrörelser och föreningar förbättras. Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställan redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad gäller arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbetet är av mycket stor vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i det gällande jämställdhetsprogrammet kan uppnås. Programmet skall utvärderas vid riksidrottsmötet 1995. Internationella förhållanden Även i Europa har de enskilda organisationerna i allmänhet en stark ställning. Inom EU finns ett omfattande kontaktnät mellan enskilda organisationer och EU-kommissionen. De ger sig ofta till känna som lobbygrupper och engageras på olika sätt för att identifiera behov, utforma program och genomföra insatser. Många svenska organisationer samarbetar med sina motsvarigheter i EU:s medlemsländer eller samverkar genom olika paraplyorganisationer. I internationella sammanhang används ofta begreppen "economie sociale" och "the third sector" som benämning på föreningssektorn. Kooperationen spelar också en stor roll inom EU. Som ett led i förverkligandet av den inre marknaden har EU-kommissionen lagt fram förslag om förordning med tillhörande direktiv om europeiska kooperativa föreningar, europeiska ömsesidiga försäkringsbolag och europeiska ideella föreningar. Syftet med de nämnda förordningarna är att bereda företag och organisationer inom den sociala ekonomin tillträde till den ínre marknaden på samma villkor som andra företagsformer. Förslaget till europakooperativ bereds för närvarande i EU:s ministerråd. Den beräknade utgiftsutvecklingen på folkrörelseområdet t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Beloppen anges i miljoner kronor Utgift Anvisat Förslag varav be- Beräknad Beräknad 1993/94 1994/95 1995/96 räknat för besparing besparing juli 95 - 1997(1 1998(1 juni 96 Absoluta tal Relativa tal 601,6 627,3 1 019,4 585,3 16,0 5,0 1) Prisnivå 1995/96 E 1.Lotteriinspektionen 1993/94 Utgift 5 006 000 1994/95 Anslag1) 2 350 000 1995/96 Förslag 26 124 000 varav 17 400 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 1)Regeringen har genom beslut den 8 december 1994 beviljat Lotteriinspektionen ramanslag på 10 900 000 kronor för första halvåret 1995. Den 1 januari 1995 byter Lotterinämnden namn till Lotteriinspektionen och blir central förvaltningsmyndighet för frågor om spel och lotterier. Lotteriinspektionen utövar tillsyn och kontroll över all lotteriverksamhet i Sverige och skall bl.a. pröva ärenden om tillstånd i riksomfattande lotterier. Flertalet av de tillståndsärenden angående föreningslotterier som tidigare prövats av regeringen skall nu prövas av inspektionen. Inspektionen skall också avge yttranden till de allmänna förvaltningsdomstolarna i de lotteriärenden som överklagats dit. Vidare skall Lotteriinspektionen verka för en ändamålsenlig tillämpning av lotterilagstiftningen. Lotteriinspektionens organisation m.m. framgår av förordningen (1994:1452) med instruktion för Lotteriinspektionen. Ny lotterilag m.m. Riksdagen antog våren 1994 (prop. 1993/94:182, bet. 1993/94:KrU32, rskr. 1993/94:415) en ny lotterilag (1994:1000). Bland nyheterna märks möjligheten till högre penningvinster i folkrörelsernas lotterier samt möjligheter till spel på s.k. värdeautomater. Riksdagen bemyndigade vidare våren 1994 regeringen i enlighet med förslag i prop. 1993/94:243 att förhandla om försäljning av AB Tipstjänst till folkrörelserna (bet.1993/94:FiU24). Regeringen skulle därefter återkomma till riksdagen med förslag grundat på resultatet av förhandlingarna. Någon försäljning av AB Tipstjänst är alltså inte längre aktuell. Regeringen har funnit att det finns skäl att närmare undersöka den svenska spelmarknadens struktur. En särskild arbetsgrupp har genom beslut av regeringen den 22 december 1994 fått ett sådant uppdrag. Vidare har regeringen samma datum beslutat uppdra åt Lotterinämnden att utreda omfattningen m.m. av spel på s.k. lottförsäljningsautomater. Lotteriinspektionen Lotterinämnden byter den 1 januari 1995, i enlighet med riksdagens beslut, namn till Lotteriinspektionen och får samtidigt betydligt fler och mer omfattande arbetsuppgifter. Kontrollen och tillsynen över de båda statliga spelbolagen AB Tipstjänst och Penninglotteriet samt över AB Trav och Galopp har övertagits av Lotteriinspektionen. Denna tillsyn har tidigare varit uppdelad på flera myndigheter. För de utökade uppgifterna krävs resursförstärkning vilket till en del klarats genom övertagande av den kontrollpersonal som varit anställd hos andra myndigheter och hos AB Tipstjänst. Den verksamhet som Lotterinämnden beskriver i sin årsredovisning är med hänsyn till de stora förändringarna från årsskiftet 1994/95 endast delvis tillämplig på Lotteriinspektionen. Myndigheten har även under verksamhetsåret 1993/94 bedrivit utbildning i lotterifrågor för handläggare på länsstyrelser och i kommuner. Utbildningen bedöms som angelägen för att nå bättre kvalitet på besluten hos de olika tillståndsmyndigheterna. Utbildningsmålen kolliderar dock enligt lotterinämnden med principen om full kostnadstäckning. Det har således enligt nämnden inte varit möjligt att under verksamhetsåret uppnå full kostnadstäckning. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga anmärkningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Lotteriinspektionen skall utöva den centrala till- synen över i Sverige bedriven lotteriverksamhet i enlighet med lotterilagen (1994:1000) och lotteri- förordningen (1994:1451). Verksamhetsmål För den innevarande budgetperioden skall Lotteriinspektionen förutom ärendeprövning inrikta sin verksamhet på kontroll och tillsyn av all i Sverige bedriven lotteriverksamhet. Därutöver skall inspektionen bedriva utbildning för lotterihandläggare hos länsstyrelser och kommuner. Även polis- och åklagarmyndigheter bör erbjudas utbildning inom lotteriområdet. Lotteriinspek- tionen skall på lämpligt sätt fortlöpande infor- mera myndigheter, lotterianordnare och andra berörda på lotterimarknaden om sin verksamhet. Kontroll och tillsyn skall ske aktivt och i sam- verkan med polis-, åklagar- och kommunala myndigheter. Lotteriinspektionen skall se till att myndigheten så långt det är möjligt har kontroll över den svenska lotterimarknaden. Tillståndsgiv- ning samt kontroll och tillsyn skall skötas på ett sådant sätt att lotteriverksamheten sker i ordnade former. Lotteriinspektionen skall hålla sig noga underrättad om utvecklingen på lotteriområdet såväl i Sverige som internationellt. Inspektionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt nya tekniska förfaranden på lotteriområdet. Beträffande utbildningverksamheten skall Lotteri- inspektionen arbeta aktivt för att kunskapsnivån om lotterier hos andra berörda myndigheter blir sådan, att myndigheterna kan förväntas fullgöra sina uppgifter i enlighet med lotterilagstift- ningen. All utbildning och information som bedrivs av inspektionen skall vara avgiftsfinansierad. Resurser 1995/96 Ramanslag 26 124 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 26 124 000 kr Resultatbedömning Lotterinämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivits så att de uppsatta målen i stort sett nåtts. De nya förutsättningar som gäller för Lotteriinspektionen gör emellertid det tidigare underlaget osäkert som bedömningsgrund. Kostnadstäckningen på vissa områden är fortfarande inte tillfredsställande. Lotteriinspektionens verksamhet skall bedrivas enligt principen om full kostnadstäckning. Slutsatser Genom den nya lotterilagen och Lotteriinspektionen skapas förutsättningar för en skärpt tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten såväl kvantitativt som kvalitativt. Lotterimarknaden i Sverige befinner sig för närvarande i obalans. Konkurrensen på marknaden har under senare år ökat till en icke önskvärd nivå. Det bör ankomma på Lotteriinspektionen att sörja för en sund utveckling på spelmarknaden. Lotteriinspektionen bör rapportera till regeringen så snart den uppmärksammar tendenser till spelformer eller företeelser på spelmarknaden som motverkar de uppställda målen. Lotteriinspektionen tilldelas för den utökade verksamheten förstärkta resurser. Regeringen anser att samordningsfördelar uppnås genom att kontrollen över spelmarknaden koncentreras till en myndighet i stället för som tidigare vara uppdelad på flera. Verksamheten bör därför bedrivas väsentligt effektivare och sammantaget till lägre totala kostnader. Lotteriinspektionens verksamhet skall vara avgiftsfinansierad. Regeringen har i Lotteriförordningen (1994:1451) angivit vilken avgiftsnivå som skall gälla för olika typer av ärenden. Myndigheten kommer att få i uppdrag att noga följa verksamhetens kostnader och rapportera till regeringen om de angivna avgiftsnivåerna inte är tillfyllest. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Lotteriinspektionen för budgetåren 1995/96 anvisar ett ramanslagpå 26 124 000 kr. E 2.Stöd till kooperativ utveckling 1993/94 Utgift 4 389 000 Reservation 725 000 1994/95 Anslag 6 500 000 1995/96 Förslag 9 750 000 varav 6 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas kostnader för stöd till kooperativ utveckling. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1993:569) om statsbidrag till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt förordningen ges för dels kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels kooperativa projekt. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för kontakt och dialog med kooperationen. Merparten av stödet går till de nu 20 kooperativa utvecklingscentrumen som finns geografiskt spridda i landet. Utvecklingscentrumen sprider information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för statligt bidrag gäller att verksamheten skall finansieras också på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och konsultuppdrag. De etablerade kooperativa företagen inom konsument- och producentkooperationen deltar oftast aktivt i verksamheten på lokal nivå. Uppdragsdelen i de lokala kooperativa utvecklingscentrums finansiering har med åren växt i betydelse. Genom Riksrevisionsverkets utvärdering år 1993 av stödet till kooperativ utveckling och genom de iakttagelser som framkommit via Kooperativa rådet framgår att ett livaktigt och väl fungerande lokalt kooperativt utvecklingscentrum är en förutsättning för kooperativ småföretagsutveckling. Utöver stödet till kooperativ utveckling har vissa medel för särskilda kooperativa projekt inom det regionalpolitiska stödområdet under ett par år ställts till förfogande ur Arbetsmarknadsdepartementets anslag Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder. Utvärdering av de projekt som hittills slutförts med hjälp av dessa medel pågår med hjälp av Statskontoret. Regeringen kan redan nu konstatera att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen skapats. Ett av de projekt som slutförts har haft till syfte att undersöka möjligheterna att med modern informationsteknologi som bas utveckla nya kooperativa småföretag i glesbygd. Projektet har varit mycket framgångsrikt och har väckt ett mycket stort intresse för liknande projekt över hela landet. Regeringen avser därför att stödja ett större projekt där databaserad informationsteknologi skall vara verktyget för ett nätverk av små kooperativa företag. Intresse finns för samprojekt med såväl nordiska som andra europeiska länder. Delfinansiering torde enligt vad regeringen erfarit vara möjlig via en eller flera av EU:s fonder. Antalet utvecklingscentrum har stadigt ökat varje år vilket innebär att det blir flera som måste dela på samma medel. Riksdagens beslut med anledning av förra årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 14, bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:222) medförde en höjning av anslaget med 2 000 000 kronor. I samma beslut gav riksdagen regeringen tillkänna sin åsikt om vikten av att de kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra företagsformer. Regeringen har i dag med anledning av riksdagens uttalande beslutat tillkalla en särskild utredare med uppgift att dels kartlägga hur det förhåller sig med behandlingen av olika företagsformer, dels föreslå de åtgärder som bedöms nödvändiga för att uppnå likvärdiga förutsättningar mellan kooperativa och andra företagsformer. Uppdraget skall redovisas i februari 1996. Regeringen kommer att väsentligt utöka uppdraget för Kooperativa rådet, bl.a. i fråga om initiativrätt. Regeringens överväganden Resultatbedömning De positiva effekterna av kooperativt småföretagande är som Riksrevisionsverket tidigare funnit mycket tillfredsställande. Effekterna bekräftas av andra erfarenheter och iakttagelser. De positiva effekterna har också i stor utsträckning märkts i den regionala utvecklingen, där t.ex. byar kunnat överleva tack vare nya arbetstillfällen som kooperativa företag har skapat. Enligt regeringens bedömning kan kooperativa företag med hänsyn till företagsformens natur komma att bli mycket framgångsrika genom att använda databaserad informationsteknologi i större och mindre nätverk. Slutsatser De riktlinjer som har lagts fast tidigare bör gälla även för budgetåret 1995/96. Metoder för att bättre kunna bedöma effekterna av stödet kvalitativt bör även fortsättningsvis få prövas på försök. Olika samarbetsprojekt mellan före- tagsrådgivare av olika slag bör uppmuntras. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 9 750 000 kr. E 3.Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. 1993/94 Utgift 70 801 000 1994/95 Anslag 80 000 000 1995/96 Förslag 60 000 000 varav 40 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för statsbidrag till - allmänna samlingslokaler - handikappanpassning av allmänna samlingslokaler samt folkparksteatrar - riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler. Föreningar, aktiebolag eller stiftelser som är fristående från kommuner kan få statligt stöd för ny- och ombyggnad samt för köp av allmänna samlingslokaler, enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler (ändrad senast 1993:1273). Stödet lämnas i form av bidrag eller som eftergift av äldre statslån. Stöd kan även ges till handikappanpassning av folkparksteatrar som uppförts eller byggts om med stöd av bygglov som beviljats före den 1 juli 1977. Bidrag lämnas till skäliga kostnader för åtgärderna, dock sammanlagt högst 165 000 kronor enligt förordning (1987:317) om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar (ändrad senast 1993:571). Stödet enligt de båda förordningarna handläggs inom Boverket av en särskild samlingslokaldelegation. För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om statligt stöd till allmänna samlingslokaler samt en ram för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar. Bidrag för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler som söks utan samband med andra åtgärder får lämnas utan rambegränsning. Ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler under budgetåret 1994/95 uppgår till 45 miljoner kronor. Ramen för beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar uppgår till 800 000 kronor. Av sysselsättningsskäl har under innevarande budgetår föreslagits att ytterligare 20 miljoner kronor skall anslås av arbetsmarknadspolitiska medel för om-, till- och nybyggnad samt reparation av allmänna samlingslokaler (Prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU01, rskr. 145). Boverket Resultatbedömning Under budgetåret 1993/94 har 45 miljoner kronor beviljats till ny- och ombyggnad samt köp av allmänna samlingslokaler, och 30 miljoner kronor till 286 olika projekt för stöd till handikappanpassning. Både ansökningar och beviljade bidrag ökade i antal under budgetåret, främst beroende på en informationsinsats som Boverket genomförde hösten 1993. Ytterligare 0,5 miljoner kronor har beviljats till handikappanpassning av fyra folkparksteatrar inom av en ram på 0,8 miljoner kronor. Totalt utbetalades under budgetåret 70,8 miljoner kronor av anslaget. Genom det extra anslaget om 100 miljoner kronor 1993/94 till syssel- sättningsskapande åtgärder (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992:93:447 och bet. 1993:94:AU21, rskr. 1993/94:148) har ytterligare 116 samlingslokalprojekt beviljats bidrag. Hos Boverket fanns den 1 juli 1994 125 bidragsansökningar avseende köp, ny-, till- och ombyggnad samt standardhöjande reparationer till en sammanlagd projektkostnad av ca 1,2 miljarder kronor i 1994 års penningvärde. Kötiden från förhandsbesked till igångsättningsbeslut är f.n. fem år. Boverket föreslår såväl oförändrade ramar för beslut som ett oförändrat anslag för nästa budgetår. Samlingslokalutredningen I februari 1994 överlämnade Samlingslokalutredningen sitt betänkande Mycket under samma tak (SOU 1994:132) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats (Ds 1994:131). Flertalet remissinstanser är allmänt positiva till utredningens förslag. Statskontoret och Riksrevisionsverket (RRV) är dock kritiska och pekar bl.a. på att utredningens analyser och slutsatser inte är fullständiga. Regeringens överväganden Slutsatser De omkring 3 400 föreningsägda allmänna samlingslokalerna i landet har central betydelse för föreningslivet, den sociala samvaron människor emellan, för barn- och ungdomsverksamhet, kultur- och nöjesliv liksom folkbildningen, särskilt på landsbygden och i mindre orter. Cirka 50 procent av de allmänna samlingslokalerna är i behov av tillbyggnad eller upprustning. Det återstår cirka 1 250 lokaler som behöver handikappanpassas enligt Samlingslokalutredningen. Statligt stöd till allmänna samlingslokaler har funnits sedan 1942. Stödet till allmänna samlingslokaler har utretts vid ett flertal tillfällen. Den senaste gången större förändringar av detta anslag genomfördes var 1989. Det primära syftet med det statliga stödet bör även i fortsättningen vara att skapa sådana samlingslokaler för föreningslivet som är ändamålsenliga och som upplåts opartiskt, i skälig omfattning samt på skäliga villkor. De allmänna samlingslokalernas unika upplåtelseskyldighet skiljer dessa lokaler från alla andra lokaler som kan användas av föreningslivet. Den investering som gjorts av staten, kommunerna och enskilda genom frivilliga insatser under mer än femtio år innebär en betydande resurs för samhället. Det finns därför anledning att ta vara på lokalerna samtidigt som de anpassas till dagens behov. Det finns också bland de befintliga byggnaderna kulturhistoriska kvaliteter som bör tillvaratas. Av en rapport från Boverket i augusti 1992 framgår att behovet av helt nya samlingslokaler inte är lika stort som tidigare. Det har heller inte tillräckligt tydligt kunnat styrkas av Samlingslokalutredningen. Det statsfinansiella läget motiverar också en förändring av stödet. Inriktningen av stödåtgärderna bör förskjutas till att ta vara på de nuvarande allmänna sam- lingslokalerna, främst genom att rusta upp och att öka tillgängligheten bl.a. genom handikappanpassning. Stöd bör inte längre kunna beviljas för köp eller nybyggnad av samlingslokaler. I de fall där det inte finns någon annan ändamålsenlig lokal för föreningslivet att tillgå och det bedöms vara av synnerligen stort värde för det lokala föreningslivet på orten bör dock Boverket kunna medge undantag. Vid prövningen skall hänsyn tas till om det finns ekonomiska förutsättningar att driva och förvalta lokalen och om det finns behov av lokalen. Behovet av lokalen bör framgå av en kommunal lokalförsörjningsplan. Beslutsramen för statsbidrag till allmänna samlingslokaler föreslås med hänvisning till det statsfinansiella läget minska till 20 miljoner kronor totalt under budgetperioden. Regeringen bedömer att det inför budgetåret 1995/96 är möjligt att minska anslaget till allmänna samlingslokalerna till 60 miljoner kronor. Det finns många allmänna samlingslokaler som kan tillmätas ett stort kulturhistoriskt värde. Boverket bör därför i samråd med Riksantikvarieämbetet utarbeta vägledning riktad till samlingslokalförvaltarna, om de hänsynsregler som skall beaktas vid upprustning m.m. enligt Plan- och Bygglagen (1987:10) eller i övrigt. Bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar bör i fortsättningen kunna ges enligt samma regler som för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler inom ramen för beviljat anslag. Enligt nuvarande förordning finns möjligheter att bevilja bidrag till utgift för att betala skulder i vissa fall och till eftergift av äldre statslån i enlighet med kungörelsen (1957:367). Det finns inte längre något behov av dessa bidrag. Sådana bör därför inte betalas ut. Bidraget till riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler för att täcka kostnaderna för att biträda samlingslokaldelegationen inom Boverket med handläggning av byggärenden, består främst av lönekostnader. Det föreslås bli oförändrat med 5 625 000 kr för perioden. Av bidraget avser 495 000 kr sådant tekniskt/ekonomiskt utrednings- och utvecklingsarbete som utförs gemensamt av riksorganisationerna. Boverket och dess Samlingslokaldelegation bör få en aktivare roll när det gäller tillämpningen av förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler.Boverket har fått i uppdrag att före utgången av 1995 redovisa ett förslag till uppföljningssystem för stödet till allmänna samlingslokaler. Avsikten är att det skall ske i samverkan med riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler. Senast den 30 juni 1995 skall Boverket redovisa en rapport om arbetsläget. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler förbudgetåret 1995/96 får meddelas inom en ram om 20 000 000 kr, 2. medger att beslut om bidrag till handikappanpassning av allmänna samlingslokaler och folkparksteatrar som söks fristående från andraåtgärder får meddelas utan avräkning mot ramen, 3. till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1995/96anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. E 4.Utveckling av ideell verksamhet 1993/94 Utgift 6 702 000 Reservation 11 097 630 1994/95 Anslag 22 800 000 1995/96 Förslag 23 700 000 varav 15 800 000 kronor beräknat för juli 1995 - juni 1996 Ur anslaget kan bidrag ges till ideella föreningar, ekonomiska föreningar och stiftelser som bedriver utvecklingsarbete i den tredje sektorn. Bidrag kan ges till organisationer för att utveckla formerna för lokal ideell verksamhet liksom för att lämna information och rådgivning i dessa frågor. Föreskrifter om stödet finns i förordningen (1993:568, ändrad senast 1994:550) om statsbidrag till ideell verksamhet. I enlighet med riksdagens beslut våren 1994 har 2 miljoner kronor överförts till anslaget för Stöd till kooperativ utveckling. Regeringens överväganden Resultatbedömning Närmare 1 400 organisationer har sökt bidrag för utveckling av ideell verksam- het. De sökta beloppen omfattar sammantaget mer än 500 miljoner kronor. Det finns således ett mycket stort intresse inom föreningslivet att engagera sig i utvecklingen av den ideella sektorn. Regeringen har beviljat stöd till ett sextiotal utvecklingsprojekt. Regeringen har ur anslaget lämnat bidrag till en bred studiekampanj, Ny Väg, som genomförs av den samlade folkbildningen. Kampanjen kommer att genomföras under två år och har som mål att stimulera till nytänkande, utveckling och förnyelse såväl i tätorter som på landsbygd. I studiekampanjen deltar även Utbildningsradion. Slutsatser Det är angeläget att nya former för lokalt utvecklingsarbete prövas, både bland etablerade folkrörelser och nya typer av organisationer där medborgarna genom handling vill vara med och påverka samhällsutvecklingen. Därför bör den fortsatta inriktningen av stödet vara just att stimulera utveckling och förnyelse av lokala verksamheter. Det bör kunna rikta sig både till pilotprojekt och till organisationer som lämnar information och rådgivning till andra utvecklingsprojekt. I det här sammanhanget är det viktigt att uppmuntra lokala initiativ som vill stärka medborgarnas möjligheter att påverka både den nationella och europeiska politiken. Erfarenheterna från de projekt som har fått stöd skall tas tillvara och utvärderas. För- och nackdelar med den arbetsmetod som projekten valt skall analyseras och beskrivas. Expansionsmöjligheter och analys av eventuella hinder för ett ökat ideellt engagemang skall också belysas genom utvärderingen. Nya erfarenheter, idéer och kunskaper om utveckling av ideell verksamhet kan härigenom spridas till olika sektorer i samhället. Under mandatperioden kommer anslaget att minskas med 10 miljoner kronor, varav 7 miljoner budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett reservationsanslag på 23 700 000 kr. E 5.Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 1993/94 Utgift 3 501 000 Reservation 66 900 1994/95 Anslag 3 432 000 1995/96 Förslag 5 148 000 varav 3 432 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget fördelas bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Medlen disponeras av Civildepartementet efter särskilda beslut av regeringen enligt de riktlinjer som anges i proposition 1981/82:155 om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Föreskrifter om bidragen finns i förordningen (1982:865) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (omtryckt 1987:1053, ändrad senast 1992:661). Statsbidraget består av ett grundbidrag och för organisationer med fler än 3 000 medlemmar ett rörligt bidrag. Bidraget anvisas sedan budgetåret 1992/93 som ett reservationsanslag och fördelas i mån av tillgång på medel för ett år i sänder. Regeringens överväganden Resultatbedömning Under året har 19 organisationer ansökt om statsbidrag. Av dessa har 17 tidigare fått organisationsstöd. Av de två organisationer som sökt stöd för första gången, bedömde regeringen att en av dem uppfyllde kraven enligt förordningen. Under innevarande budgetår har 18 kvinnoorganisationer därmed beviljats stöd. Den ekonomiska basen för att bedriva ett effektivt opinionsbildande arbete när det gäller att stärka kvinnors ställning i samhället och att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män har försvagats för nära hälften av kvinnoorganisationerna. Verksamhetsåret 1993, som ligger till grund för beräkningen av statsbidraget, minskade antalet medlemmar i kvinnoorganisationerna med sammanlagt drygt 10 000. Bilden är emellertid inte entydig. Två av fem politiska kvinnoförbund svarar för nära två tredjedelar av bortfallet, medan ett tredje av dessa kvinnoförbund ökat sitt medlemsantal kraftigt. Bland de mindre kvinnoorganisationerna har medlemsantalet minskat i sex organisationer och ökat i fem, medan tre behåller samma nivå som tidigare. Flera av kvinnoorganisationernas lokalföreningar arbetar med projekt och nätverksgrupper, dvs. även med kvinnor som inte är medlemmar. De står för mycket av den förnyelse av formerna för lokalt föreningsarbete som idag efterfrågas. Slutsatser Det övergripande målet bör även i framtiden vara att genom stödet till kvinnoorganisationerna medverka till att stärka kvinnornas ställning i samhället i syfte att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Under budgetåret 1994/95 har regeringen vid fördelningen av statsbidraget valt att använda det tillgängliga utrymmet för att något höja grundbeloppet, eftersom organisationsstödet är viktigt från jämställdhetssynpunkt för att engagera nya grupper av kvinnor och att utveckla kvinnoorganisationerna. Enligt regeringens mening bör stödet till kvinnoorganisationerna vara oförändrat. I fortsättningen bör stöd också kunna ges för utveckling och förnyelse. Det kan gälla projekt som syftar till att engagera nya grupper av kvinnor, inte minst unga och att stödja de lokala organisationerna i att finna nya former för verksamheten. Det kan också handla om att finna strategier för att stärka den egna organisationens ekonomiska oberoende. En fjärdedel av stödet under artonmånadersperioden bör därför avse stöd till sådana konkreta utvecklingsprojekt och verksamheter. Regeringen kommer att kalla kvinnoorganisationerna till en överläggning under våren 1995 med anledning av den förändrade inriktningen av anslaget och för att diskutera kvinnoorganisationernas fortsatta arbete för att stärka kvinnornas ställning i samhället och att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet förbudgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 148 000 kr. E 6. Stöd till idrotten 1993/94 Utgift 511 173 000 Reservation 11 945 1994/95 Anslag 512 173 000 1995/96 Förslag 894 694 000 varav 502 173 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. För anslagets användning gäller i huvudsak de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291, prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:KrU14, rskr. 1992/93:254). Från anslaget lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Därutöver lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU15, rskr. 1989/90:161) och bidrag till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som bedrivs av förbundet. Sveriges riksidrottsförbund (RF) m.fl. Svensk idrottsrörelse organiseras i över 27 000 idrottsföreningar och 17 000 korpklubbar. Idrotten är en stor och vital folkrörelse, främst en ungdomsrörelse. Bland högstadieungdom är cirka 60 procent av pojkarna och 40 procent av flickorna med i en eller flera idrottsföreningar. Tillsammans bedrivs verksamhet som förutom det idrottsliga utvecklar hundratusentals ungdomar i samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler. Idrottens inbyggda framstegstro är i ekonomiskt svåra tider en motvikt till den pessimism som lätt sprider sig bland befolkningen menar RF. Riksidrottsmötet (RIM) år 1993 fastställde verksamhetsinriktning för perioden år 1994-96. De fyra huvudpunkterna i denna inriktning är individen i idrotten, anläggningstillgänglighet, idrottens finansiering och internationellt agerande. Individen i idrotten skall utvecklas så att alla som deltar i verksamheten får vara med och bestämma om och ta ansvar för sin verksamhet. För att forma morgondagens idrott krävs att alla får chansen att bidra med sina synpunkter. I det arbetet är jämställdhetsarbete, ungdomars inflytande i beslutande församlingar, idrotten som ett gränsöverskridande forum för möten mellan nationer, raser och nationaliteter viktigt. Idrotten vill fortsätta sitt program för elitidrottarnas utveckling samtidigt som man vill utveckla folkhälsoarbetet genom en omfattande motionsverksamhet för alla åldrar. Vidare betonas att de ideella ledarna är idrottsrörelsens motorer och att goda förutsättningar och en utveckling av ledarnas kompetens är avgörande för idrottens framtida utveckling. Det stora antalet allmänt tillgängliga anläggningar är en viktig orsak till svensk idrotts positiva utveckling på såväl bredd- som elitnivå. En fortsatt utveckling mot ökad föreningsdrift av offentliga anläggningar medför ett ökat behov av kompetensutveckling för idrottsrörelsens ledare menar RF. Idrottsrörelsens viktigaste finansieringskälla är enligt RF värdet av medlemmarnas egna insatser genom ideellt arbete. Utöver detta pekar man på att spel och lotterier traditionellt har varit en viktig inkomstkälla. RF betonar att ett stabilt samhällsstöd, från stat och kommun, garanterat idrottsrörelsen en grundläggande ekonomisk trygghet. Det statliga lokala aktivitetsstödet är av avgörande betydelse för idrottens breda barn- och ungdomsverksamhet. På området idrottens internationella agerande vill RF sträva efter att stärka idrottens konkurrensförmåga och genom särskilda insatser förstärka den svenska representationen i internationella beslutande församlingar. Med grunden i ett samlat idrotts-Europa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på demokratiska grunder avser RF att aktivt delta i arbetet att påverka idrottens förutsättningar inom EU. Samarbetet med nya demokratiska nationer i Östeuropa föreslås främst riktas till Lettland och de andra länderna i Baltikum. RF avser att år 1996 stå som värd för en europeisk konferens på tema kvinnor och idrott. Vidare vill man gå vidare i samarbete med idrottsrörelsen i södra Afrika för att efter apartheids fall bidra med svenskt kunnande i den nya och positiva uppbyggnadsfasen. Idrottsrörelsen har flera gemensamma uppgifter. Vid RIM år 1993 beslutades att tillsätta utredningar som inför nästa RIM år 1995 skall genomföra en översyn och lägga förslag till förändringar inom områdena program, organisation och finansiering. I detta sammanhang behandlas bl.a. idrottens mål och inriktning, förslag till idrottens organisationsmodell samt dessutom en översyn av kriterierna för fördelningen av det statliga bidraget till lokal ungdomsverksamhet. Utvärderingen av de mål som fastställdes av 1989 års RIM i idrottens jämställdhetsplan kommer att ske vid RIM år 1995. Majoriteten av de 63 specialförbunden är starkt beroende av det statliga bidraget för sin verksamhet. Svensk idrotts breda verksamhet är viktig för såväl breddidrotten som elitverksamheten. Det är specialförbund som har ansvaret för elitidrottsutvecklingen inom respektive idrott. En viktig del i detta arbete är riksidrottsgymnasierna. RF pekar på vikten av att samla landets resurser för idrottsforskning och deltar i styrelsen för och bidrar till Centrum för idrottsforskning. Under året har riksidrottsstyrelsen anslagit 5 miljoner kronor för detta ändamål. Tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté bedrivs projekt till stöd för svensk elitidrotts utveckling inom ramen för Centrum för prestationsutveckling. Vikten av ett fortsatt kraftfullt anti-dopningsarbete betonas. RF begär medel för att utveckla riksanläggningen Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning för träning, tävling, utbildning och utveckling. För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av ett antal mindre idrottsanläggningar som ägs av idrottsförening lämnas bidrag av RF. För deltagande i de olympiska sommarspelen och paralympics i Atlanta år 1996 begärs ett särskilt bidrag. RF:s anslagsframställning uppgår sammanlagt till 930 miljoner kronor och innefattar nuvarande stödform från AB Tipstjänst. Framställningen omfattar fem utgiftsområden. RF begär 327 miljoner kronor för stöd till lokalt aktivitetsstöd, 527 miljoner kronor för stöd till övrig gemensam verksamhet, 28 miljoner kronor till forskning och utveckling, 25 miljoner kronor för stöd till utveckling av Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning samt 23 miljoner kronor till olympiskt deltagande. De sex utanförstående organisationerna; Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet-Simfrämjandet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet, har tillsammans begärt drygt 35 miljoner kronor. Detta för bidrag till respektive organisations verksamhet och som stöd för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område. Anslags-framställningarna har inlämnats till RF som sammanställt och vidarebefordrat dem utan prioritering till regeringen för ställningstagande. RF har även vidarebefordrat förslag från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) till statligt stöd för studenternas motionsverksamhet vid landets studentkårer vid universitet och högskolor. SFS pekar på att de för sin del föredrar att anslaget beräknas som ett anslag per student. För kommande budgetår uppgår begäran till 14 miljoner kronor. RF har till regeringen inkommit med årsredovisning och revisionsberättelse för förbundet samt med en sammanställning av årsredovisningar från de sex utanförstående organisationerna. I årsredovisningarna har verksamhetens resultat och bidrag till den lokala ungdomsverksamheten särskilt redovisats. En revisionsberättelse utan anmärkning har redovisats från de av riksidrottsmötet valda auktoriserade revisorerna. Sammanfattning Sammantaget uppgår idrottens samlade anslagsframställning till ett belopp om närmare 980 miljoner kronor. Detta innebär ett ökat anslag, inberäknat stödet från AB Tipstjänst, med ca 130 miljoner kronor. Regeringens överväganden Inledning Den svenska idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i samhället. Med nästan tre miljoner medlemmar i föreningar runt om i landet aktiverar idrottsrörelsen fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Varje år genomförs över sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter med över 55 miljoner deltagartillfällen. Idrotten ger mycket för många människor, lust och glädje, underhållning, gemenskap och fostran, välbefinnande och spänning. I sin bästa form ger den alla något av allt detta genom sin förmåga att engagera människor i idrottsaktiviteter, demokratiska beslutsprocesser och social verksamhet. Idrottsrörelsen är en fri folkrörelse som själv ska forma sin framtid. De centrala organisationerna byggda på medlemmarnas frivilliga medlemskap spelar en viktig roll för att utveckla detta. Det är med bakgrund i detta viktigt att staten även i svåra tider ger stöd och bidrar till att underlätta möjligheterna för idrottsrörelsen att utvecklas. Den allra största delen av idrottens finansiering sker genom egeninsatser i form av all den tid och möda som ideellt arbetande ledare lägger på idrotten. En viktig finansieringskälla för idrotten är lotterier. Nedan redovisas förslag om fortsatt stöd från AB Tipstjänst till idrotten. Offentligt stöd till de ideella organisationerna måste också i framtiden utgöra en viktig grundfinansiering för att säkerställa idrottsrörelsens långsiktiga utveckling. Anslagets fördelning Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter att nödvändiga prioriteringar görs. RF har i anslagsframställning pekat på sina ambitioner men ej i tillräcklig omfattning redovisat nödvändiga prioriteringar. Regeringen finner därför att det ankommer på den att särskilt beräkna vissa delar av anslaget. För att idrottsrörelsen skall kunna hushålla med ett krympande statligt bidrag till organisationernas verksamhet är det viktigt att RF, som har minskat kostnaderna för sin centrala administration, går vidare med att se över stödet till idrottsrörelsens organisationer i syfte att frigöra nya resurser genom lägre kostnader och högre effektivitet. RF bör förutom bidrag till den egna verksamheten också se över bidragen till såväl special- idrottsförbunden, distriktsidrottsförbunden som till idrottens eget studieförbund - SISU. RF redovisar idrottsrörelsens ambitioner vad gäller idrottens internationella agerande. Idrottens arbete är av tradition internationellt och utgör en viktig kraft i en tid då världens nationer upplever ett ökat internationellt ömsesidigt beroende. Regeringen noterar med tillfredsställelse idrottens ambitioner inom dessa områden. Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid integrering av handikappade i de ickehandikappades värld. Arbetet med att integrera invandrare sker naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhället. Regeringen vill betona vikten av att ungdomar rekryteras till idrottens beslutande församlingar, här spelar den unga kraften en viktig roll inom svensk idrott. Idrottens utveckling och möjlighet att rekrytera ledare bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för ledare som är representativa för sina medlemmar. RF har redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad gäller arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbete är av mycket stor vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i det gällande Jämställdhetsprogrammet som skall utvärderas vid RIM år 1995 kan uppnås. Om mot förmodan detta inte sker bör det ankomma på RF att under budgetåret se över kriterierna för hur bidragen fördelas och till regeringen redovisa åtgärder för hur de av idrottsrörelsen själv uppställda målen skall uppnås. Stödet till det lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter är särskilt betydelsefullt för den viktiga verksamhet som idrottsrörelsen bedriver bland barn och ungdom. Verksamhetens betydelse för att träna ungdomar i såväl fysiska aktiviteter som deltagande i föreningslivets demokratiska beslutsprocesser är stor. Regeringen har för detta ändamål beräknat ett bidrag om minst 300 miljoner kronor. Elitidrotten är av stor betydelse för såväl ungdomsrekryteringen som människors positiva upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom bevakning från media når elitidrotten alla människor. Idrottens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet är viktig inte minst då elitidrottare utgör förebilder för många barn och ungdomar. Det är en fråga för specialidrottsförbunden att med stöd av anslaget och i samarbete med RF och Sveriges Olympiska Kommitté sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten ges. I detta sammanhang bör särskilt verksamheten vid de riksrekryterande idrottsgymnasierna samt arbetet inom Centrum för Prestationsutveckling nämnas. Det är av vikt att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra anläggningar av olika slag. För att bidra till att möjliggöra detta har tidigare medel till s.k. mindre anläggningar beräknats. Det bör nu ankomma på RF att prioritera denna verksamhet gentemot andra verksamheter och fördela eventuella medel på ett för idrotten lämpligt sätt. Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Idrotten är i grunden en fysisk aktivitet och är ur folkhälsosynpunkt viktig. Medicinsk forskning har lett till nya metoder för både behandling och rehabilitering av skador som inte enbart drabbar idrottsutövare. RF:s beslut att av årets anslag fördela 5 miljoner kronor till verksamheten inom Centrum för idrottsforskning finner regeringen vara en synnerligen angelägen prioritering och har därför beräknat ett motsvarande stöd även under det kommande budgetåret. Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av dopningsmedel och andra droger inom idrotten. Dopningen är i dag främst ett problem utanför den organiserade idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökade spridningen av dopningsmedel. Regeringen instämmer i RF:s bedömning att även fortsättningsvis prioritera idrottens arbete på detta område. RF begär medel för att kunna utveckla riksanläggningen Bosön till en komplett anläggning för svensk och internationell idrott. Regeringen ser positivt på RF:s planer för Bosön och avser att i ett annat sammanhang vidta åtgärder för att möjliggöra en erforderlig utbyggnad av Bosöns idrottsinstitut. Regeringen har beräknat 21 miljoner kronor för svenskt deltagande i olympiska sommarspelen och paralympics i Atlanta år 1996. Regeringen har vidare beräknat ett bidrag för de sex utanförstående or- ganisationerna och där tagit hänsyn till motsvarande besparingar som åläggs andra delar av bidrag till idrottens centrala och regionala organisationer samt omfattningen av de redovisade lokala ungdomsaktiviteterna. Det finns för närvarande angelägna insatser som bör göras på främst internationell nivå på idrottens område utöver det som faller inom idrottsorganisationernas ram att fatta beslut om. Med bakgrund i detta har regeringen beräknat ett oförändrat stöd för internationaliseringsarbete m.m. Dessa medel bör disponeras av regeringen. På grund av förändrad periodisering av utbetalningar från detta anslag avser regeringen att återkomma till riksdagen under våren med förslag till justeringar som därav följer. Detta innebär att från regeringens förslag till stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 skall avräknas 102 miljoner kronor, vilka avser bidrag till verksamhet utanför detta budgetår. Stöd till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna Staten ger för närvarande bidrag till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna att utgå till studentkårer eller studentkårssammanslut-ningar. Under innevarande budgetår utgår ett stöd om 5 611 000 kronor till sammanlagt 23 kårer eller sammanslutningar. Stödet tillkom som ett särskilt stöd för att främja studenternas motionsverksamhet (prop. 1967:48, bet. 1967:SU96, rskr. 220). Efter förslag från utredningen Idrott åt alla (SOU 1969:29) lades detta anslag samman med övriga idrottsanslag och Riksidrottsförbundet fick en samordnande roll (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291), vilket bekräftas av riksdagen (prop. 1982/83:129, bet. 1982/83 SfU25, rskr. 386). Stödet söks av respektive studentkår eller sammanslutning av studentkårer på en och samma ort genom RF vilka också samråder med Sveriges Förenade Studentkårer innan regeringen förelägges ett förslag på stödets fördelning. SFS har uttryckt att detta stöd till motionsidrotten i stället kan beräknas per student och överföras till det statliga bidraget till högskolornas studerandehälsovård. I betänkandet Studenten och tvångsanslutningen (SOU 1990:105) pekas på att studenternas motionsidrott på flera högskoleorter är utestängd från kommunala bidrag och att en orättvisa föreligger i att studenternas motionsidrott inte berättigar till att söka stöd från statens bidrag till lokal ungdomsverksamhet. Utredningen pekar vidare på att det är svårt att bedöma effekterna av borttagande av det statliga stödet till studenternas motionsverksamhet. Bestämmelserna i 11§ folkbokföringslagen (1991:481) innebär att studerande över 18 år skall skrivas på den ort där de har sin vanliga dygnsvila. Denna ändring medför att det tidigare förhållandet, då studenter vid kårorterna i ej ringa omfattning var skrivna i en annan kommun än där studierna bedrevs, inte längre gäller. Kommunerna har i dag således ett tydligare ansvar för stöd också till motionsverksamhet för de studerande vid kårorterna än vad som tidigare var fallet. Redan i dag har studerande vid kårorterna rätt till samma statliga stöd för lokala ungdomsaktiviteter på idrottens område som andra. En förutsättning för detta är att man väljer att organisera sig i en sådan ideell idrottsförening som uppfyller kraven på medlemskap i ett av de 63 specialförbund som för närvarande är medlemmar i Riksidrottsförbundet, alternativt i en av de sex övriga organisationer som får statligt stöd för lokal ungdomsverksamhet på idrottens område. Ett av RF:s medlemsförbund med verksamhet i föreningar vid de flesta av landets studentkårorter är Sveriges akademiska idrottsförbund. Det särskilda bidraget till motionsverksamhet för studerande har bl.a. motiverats av vikten av en god hälsa för studerande vid kårorterna. Om enskilda högskolor vill prioritera ett stöd till denna verksamhet som komplement till respektive högskolas studerandehälsovård ankommer det på respektive högskola att så besluta. Regeringen har, med bakgrund bl.a. i de förändringar som tidigare genomförts i folkbokföringslagen, beräknat att det särskilda bidraget till stöd för motionsverksamhet för studerande vid kårorterna som utgår till studentkårer eller studentkårssammanslutningar skall upphöra från och med den 1 juli 1996. Riksidrottsgymnasier: anslagsfrågor m.m. I syfte att förbättra kvaliteten samt reglera omfattningen och finansieringen av elitidrottares specialidrottsverksamhet vid riksrekryterande idrottsgymnasier föreslår regeringen att en särskild anslagspost inrättas under detta anslag. En närmare bakgrund till förslaget har redovisats i bilaga 9 till denna proposition. Regeringen anser att en särskild ram om 36 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål från och med läsåret 1996/97 och har sålunda här beräknat ett anslag om 18 miljoner kronor. RF bör ansvara för fördelningen av medel ur denna ram. RF:s fördelning av medel till riksidrottsgymnasier utgör myndighetsutövning och förutsätter lagstöd. Inom Civildepartementet har därför upprättats förslag till en lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund. Lagförslaget finns i bilaga 14.1. Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats. RF:s verksamhet bör såvitt angår dessa frågor omfattas av offentlig- hetsprincipen. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen med förslag till erforderlig ändring av bilagan till sekretesslagen (1980:100). Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter för disponering av medel till riksidrottsgymnasierna samt för såväl RF:s som Skolverkets ansvar vad gäller uppföljning och utvärdering av specialidrotten och gymnasieutbildningarna. Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 Vid riksdagens behandling av prop. 1993/94:240 Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 har kulturutskottet uttalat att utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar på vad sätt regeringen i den fortsatta beredningen har uppfyllt de av riksdagen uppställda villkoren för garantin (bet. 1993/94:KrU35, rskr. 1993/94:413). Regeringen har den 20 september 1994 bemyndigat ansvarigt statsråd att för staten teckna avtal med företrädare för Östersunds kommun, Åre kommun och Vinterspelen i Östersund/Åre Aktiebolag om statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002. Den 27 september 1994 undertecknade parterna ett avtal innehållande de villkor riksdagen uppställt. AB Tipstjänst AB Tipstjänst har och har alltid haft ett nära samarbete med idrotten. Bolagets idrottsanknutna spel står för ca hälften av bolagets omsättning och för ca 1/3 av bolagets vinst. En stor målgrupp för Tipstjänsts produkter är idrottspublik varför det också är naturligt att en del av bolagets strikt kommersiella marknadsföringsinsatser styrs mot idrottsevenemang och idrottsföreningar. Om dessa strikt kommersiella insatser beslutar naturligtvis bolaget. Då AB Tipstjänst använder idrottsevenemang som spelobjekt är det rimligt att en del av det statliga idrottsstödet kanaliseras via Tipstjänst. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat sin mening att AB Tipstjänsts bolagsstämma ges möjligheten att besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag om 55 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92:KrU15, rskr. 1991/92:150). Av samma skäl som tidigare bör Tipstjänsts bolagsstämma ges fortsatt möjlighet att besluta om ett sådant bidrag till RF. Ramen bör enligt regeringens uppfattning även framledes uppgå till oförändrade 55 miljoner kronor per år. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca 894 miljoner kronor, varav 21 miljoner kronor engångsvis och 102 miljoner kronor för ändrad periodisering av utbetalningar. Det bör ankomma på regeringen att efter förslag från RF besluta om närmare fördelning av anslaget om ca 792 miljoner kronor. Stödet till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna upphör den 1 juli 1996. En ny beslutsordning där RF med stöd av lag anförtros förvaltningsuppgiften att fördela medel till specialidrottsverksamheten vid de riksrekryterande idrottsgymnasierna föreslås. Till detta kommer regeringens förslag till stöd till idrotten från AB Tipstjänst. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations- anslag på 894 694 000 kr, 2. godkänner det som regeringen förordar angående AB Tipstjänstsstöd till idrotten, 3. antar förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund. Bilaga 14.1 Förslag till Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund Härigenom föreskrivs följande 1 § Sveriges Riksidrottsförbund prövar frågor om fördelning till kommuner av statsbidrag till kostnader för specialidrott inom gymnasieskolan. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Register 3 Inledning 8 A. Länsstyrelserna m.m. 2 721 188 000 10 1 Länsstyrelserna m.m. 2 686 773 000 23 Kammarkollegiet: 24 2 Myndighetsuppgifter 34 414 000 25 3 Uppdragsverksamhet 1 000 27 B. Trossamfund m.m. 94 500 000 28 1 Stöd till trossamfund m.m. 94 500 000 31 C. Konsumentfrågor 138 255 000 36 1 Konsumentverket 101 687 000 38 2 Allmänna reklamationsnämnden 20 518 000 40 3 Stöd till konsumentorganisationer 6 150 000 42 4 Konsumentforskning 3 000 000 43 5 Stöd till miljömärkning av produkter 6 900 000 45 D. Ungdomsfrågor 194 642 000 49 1 Ungdomsstyrelsen 12 498 000 51 2 Bidrag till nationell och internationell ungdoms- verksamhet m.m. 174 303 000 54 3 EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa 7 841 000 55 E. Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativa frågor m.m. 1 019 416 000 58 1 Lotteriinspektionen 26 124 000 61 2 Stöd till kooperativ utveckling 9 750 000 63 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. 60 000 000 66 4 Utveckling av ideell verksamhet 23 700 000 67 5 Bidrag till kvinnoorganisa- tionernas centrala verksamhet 5 148 000 69 6 Stöd till idrotten 894 694 000 Totalt för Civildepartementet 4 168 001 000 Underbilaga 78 14.1 Förslag till Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund