Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 10 till budgetpropositionen 1995 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Inledning En svensk och europeisk jordbrukspolitik måste ha sin utgångspunkt i det globala livsmedelspolitiska perspektivet. I en värld där de rika länderna dumpar sin överskottsproduktion i bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i dessa delar av världen att accelerera och en fortsatt ensidig exportproduktion av specialgrödor att ytterligare utarma landsbygden och jordarna. Ländernas förmåga att försörja sig själva minskar. Därför måste den nationella livsmedelspolitiken inte bara integreras i EU:s. Den måste, liksom EU:s, ses och förstås i sitt globala sammanhang. Bara så kan vi bidra till minskad fattigdom och mindre beroende. Sveriges medlemskap i EU innebär att vi skall samordna vår politik på livsmedelsproduktionens område med EU:s jordbrukspolitik. Den gemensamma jord- brukspolitiken - Common Agricultural Policy (CAP) - är ett av EU:s viktigaste samarbetsområden. Dess budget utgör ca hälften av EU:s samlade budget. EU:s och Sveriges jordbrukspolitik har stora likheter och en likartad historia med en politik som har skyddat näringen, främjat livsmedelsförsörjningen och garanterat bönderna en viss inkomstnivå. Detta har skett genom marknads- regleringar, prisgarantier och gränsskydd. Målet var ökad produktion och bättre effektivitet i jordbruket. Detta kom också att sätta sin prägel på den gemensamma jordbrukspolitik som utformades inom EG. När Romfördraget undertecknades var de ursprungliga medlemsländerna sammantaget nettoimportörer av livsmedel och jordbruksråvaror. Den gemensamma jordbrukspolitiken utformades successivt genom att de olika ländernas stödordningar jämkades samman. Resultatet blev ett komplicerat system av pris- och marknadsreglering, struktur- och regionalpolitiska stödordningar. Åtgärderna var effektiva så till vida att produktionen ökade. Redan i början av 1970-talet var EG självförsörjande när det gäller livsmedel och jordbruks- råvaror och blev snart överskottsproducent, trots att antalet jordbrukare minskade. Även i Sverige fick vi med tiden en kostsam överproduktion, hög miljöbelast- ning och en prisutveckling på livsmedel som översteg inflationen. Detta ledde till en kraftig kritik av jordbrukspolitiken. År 1990 gick det att med en stor politisk enighet i riksdagen genomföra ett livsmedelspolitiskt beslut som syftade till en avreglering av jordbruket. Lantbruket och industrin skulle bli en näring med samma villkor som övriga näringar i vårt land. Riksdagen uttalade dock att avregleringen inte fick leda till nämnvärt minskad lönsamhet för jord- bruket i norra Sverige. Det svenska jordbruket måste nu inordnas i de marknadsordningar och bidragssystem som tillämpas inom EU. För Sveriges del innebär det i viss mån en återgång till den jordbrukspolitik som rådde före 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Inom EU har kritiken mot den gemensamma jordbrukspolitiken och dess negativa verkningar framför allt i form av kostsam överskottsproduktion lett till ett beslut år 1992 att genomföra reformer i samma riktning som det svenska livsmedelspolitiska beslutet år 1990. I ett första skede innefattar reformen framför allt vegetabiliesektorn. Belastningen på EU-budgeten och viljan att bereda medlemskap åt länder i Central- och Östeuropa liksom GATT-avtalet, innebär att reformarbetet kan komma att utvidgas efter år 1996. Beslutet i Sverige om en ny livsmedelspolitik utgick från att konsumenternas val skall styra produktionen. De varor som produceras skall finna avsättning på marknaden av egen kraft. Kvalitets- och prisfrågor blir därmed centrala inom politiken. Den svenska livsmedelsproduktionen måste i fortsättningen hävda sig på marknaden både nationellt och inom EU. Detta kan ske inte minst med hög kvalitet och miljövänlig produktion. Konsumenternas intressen skall stå i centrum för livsmedelspolitiken. Det innebär att de skall ges reella möjligheter att välja den mat de vill ha på marknaden. Information om ursprungsland, produktionssätt, djurskydd, användning av bekämpningsmedel och tillsatser är viktiga faktorer för valet av livsmedel. Överskådlig prismärkning och utförliga innehållsdeklarationer är berättigade konsumentkrav. Särskilt med hänsyn till allergikerna är det viktigt att upprätthålla en hög standard när det gäller innehållsdeklarationerna. EU:s direktiv på detta område är för närvarande inte så långtgående som de krav vi ställer i Sverige. Det innebär att vi får upprätthålla vår högre märk- ningsstandard på frivillig väg. För detta krävs en medveten konsumentpolitik och en ökad konsumentupplysning på det livsmedelspolitiska området. Hur detta skall uppnås är en viktig strategisk fråga för regeringen. Förslag om åtgärder kommer att presenteras under våren 1995. Ett medlemskap i den Europeiska unionen innebär fri tillgång till dess mark- nad. Detta är en stor utmaning för svensk livsmedelsindustri. Regeringen avser att spela en aktiv roll i arbetet med att introducera svenska livsmedels- produkter på den europeiska marknaden.Våra höga krav på rena livsmedel bör därvid vara en tillgång. Såväl spannmålsodlingen som trädgårdsnäringen kan dra nytta av att vi i vårt land har goda förutsättningar för att bedriva en miljö- vänlig odling. Behovet av bekämpningsmedel i jordbruket är mindre i vårt land tack vare klimatet. Vi har också höga krav på god djurhållning och djurhälsa, något som bör kunna ge konkurrensfördelar i Europa, med den ökande medveten- heten om att det finns såväl kvalitetsskäl som etiska skäl för förbättringar av djurhållningen och djurhälsan. Regeringen föreslår att särskilda medel beräknas för att främja konsumentin- tressen på det livsmedelspolitiska området och för att marknadsföra svenska livsmedel i utlandet. De miljöåtgärder inom EU som kompletterar den gemensamma jordbrukspolitiken skall tillämpas i Sverige som ett miljöprogram i tre delar, nämligen bevarande av, från kultur- och miljösynpunkt, värdefulla odlingslandskap, återställande av miljön i miljökänsliga områden och ekologisk odling. Principerna för dessa program har tidigare presenterats i regeringens prop. 1994/ 95:75 Vissa livs- medelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen. Stödnivåerna och anslagens storlek redovisas i littera B. Det är viktigt att det finns ett levande jordbruk i landets alla delar. Jordbrukspolitiken har starka regionalpolitiska inslag även inom EU. En ofta förbisedd fråga i dessa sammanhang är jordbrukets betydelse som arbetsmarknad för kvinnorna. Kvinnornas roll i jordbruket tas för given. Deras ekonomiska betydelse för näringen underskattas ofta. Den regionalpolitiska betydelsen av en näring som ger arbetsmöjligheter åt både män och kvinnor är föga uppmärksammad. Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt sina kunskaper och erfarenheter i framgångsrik företagsamhet inom jordbruk och livsmedelsindustri, inte minst i glesbygder. De kvinnliga nätverk och arbetsgrupper som vuxit fram under de senaste åren arbetar med annorlunda och spännande metoder i landsbygdsutvecklingen. De strukturstöd som nu blir tillgängliga kan bidra till att ytterligare stödja en sådan utveckling. Vi måste utforma en smidig administration av de olika stödordningarna. De olika strukturstöden som rör jordbruket skall administreras inom länsstyrel- serna. Detta innebär att länsstyrelserna får en mycket viktig roll i den regionala utvecklingen. Genom de nya funktioner som nu tillförs länsstyrelserna får de ansvar för områden som på ett gynnsamt sätt stödjer och kompletterar varandra i utvecklingen av ett mångfasetterat och miljövänligt lantbruk med kulturmiljövård som ett viktigt inslag. Till denna bild hör också de extra resurser som avsatts för att stimulera kvinnligt företagande i hela landet och som mycket väl kan kombineras med de olika insatserna inom jordbrukspolitikens område. Dessa frågor sorterar under olika departement, främst Jordbruksdeparte- mentet, Arbetsmarknadsdepartementet, Miljö- och naturresursdepartementet och Kulturdepartementet. Genom att länsstyrelserna har ansvaret för frågorna på länsnivå finns goda förutsättningar för att insatserna skall kunna samordnas så att de kompletterar och stödjer varandra. Administrationen inom livsmedelsområdet behöver förenklas och renodlas vid ett EU-medlemskap. Det finns även i fortsättningen ett stort behov av att rationalisera verksamheten och begränsa de administrativa kostnaderna. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning under våren 1995 med uppdrag att granska den samlade administrationen inom livsmedelsområdet och utforma ett förslag som ger Sverige en funktionell och effektiv administration där modern teknik och samordningseffekter medverkar till avsevärt sänkta administrations- kostnader. EU-medlemskapet kommer att innebära betydande förändringar för det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin. Stödnivån till jordbruket beräknas (enligt OECD:s PSE-modell), med regeringens budgetförslag, öka från ca 15 miljarder kronor år 1993 till ca 16,6 miljarder kronor år 1995. PSE uttryckt i procent kommer att ligga kvar på en nivå kring 52 %. Detta innebär en förstärkning av de resurser som står till jordbrukets förfogande, en förstärkning som är avsevärd i jämförelse med vad som skulle ha blivit resultatet av ett fullföljande av 1990 års beslut. Den är också betydande i jämförelse med situationen åren 1993 och 1994. Det är mot denna bakgrund som förslagen till besparingar på jordbruksområdet skall bedömas. Det är sålunda rimligt att jordbruket skall bära sin del av kostnaderna för att återställa samhällsekonomisk balans och trygga sysselsättning och välfärd. Den fortsatta utvecklingen kommer i allt väsentligt att bestämmas av den svenska ekonomins stabilitet och utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken framför allt efter år 1997. De förslag som läggs i det följande till kompletterande miljöåtgärder, stöd till mindre gynnade områden och olika direktbidrag ger oss möjlighet att på ett balanserat sätt, utan alltför omfattande snedvridningar mellan olika produktionssektorer och regioner, hantera de problem som kan uppstå i samband med införandet av CAP. Regeringen har medvetet strävat efter att prioritera miljö- och regionalpolitiska hänsyn samt incitament till en inriktning mot kvalitet i stället för kvantitet. Därmed stärks det svenska jordbrukets ställning på EU-marknaden och vi kan lägga grunden till ett långsiktigt uthålligt jordbruk. Regeringen har med det förslag som nu läggs fram haft ambitionen att skapa goda planeringsförutsättningar för dem som är verksamma inom livsmedels- branschen. Det är en bransch som under senare år levt under ovisshet om de framtida villkoren för verksamheten. Genom att riktlinjerna nu läggs fast, EU- medlemskapets effekter slår igenom direkt och besparingarna presenteras för hela mandatperioden bör det nu gå att med större säkerhet planera för framtiden. Merparten av besparingarna tas ut i samband med övergången till EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Sverige har i samband med avtalet om ett EU-medlemskap förhandlat fram olika stödformer som är av frivillig art och enbart till en del finansierade över EU:s budget. Dessa utnyttjas i dag bara till en del, medan de direktbidrag som utgår givetvis utnyttjas fullt ut. Skälet till att regeringen föreslår att de frivilliga bidragen skall utnyttjas i begränsad utsträckning är att den svenska medfinansieringen skulle utgöra en alltför stor belastning på statsbudgeten. Den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige är en av de faktorer som kommer att avgöra hur dessa stödformer utnyttjas i framtiden. Besparingsåtagandet inom jordbruksområdet fram till år 1998 utöver de besparingar som presenteras för budgetåret 1995/96 omfattar ca 500 miljoner kronor. Besparingspotentialen finns framför allt på administrationen. I övrigt kan besparingar hämtas hem genom förändringar i den gemensamma jordbruks- politiken som resulterar i utgiftsminskningar på svenska statsbudgeten. Regeringen presenterade i prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde minskas med 332 miljoner kronor fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/ 96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 349 miljoner kronor. För en 12 månadersperiod blir besparingen 232 miljoner kronor. Besparingsåtgärder (miljoner kronor) 1995/96 1998(1 (12 mån) Miljöersättningar inom jordbruket 974 974 Stöd till mindre gynnade områden 150 150 Forskning och utbildning 200 200 Övrigt 172 672 Summa besparingar brutto 1 496 1 996 Reformer - 389 - 389 Summa besparingar netto 1 107 1 607(1 1 De bestående besparingarna budgetåret 1998 beräknas uppgå till 500 miljoner kronor utöver vad som föreslås för budgetåret 1995/96 (12 månader). Sammanställning Utgiftsutvecklingen på Jordbruksdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor): Beräknad Beräknad Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för besparing besparing 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 1997 1998 Absoluta tal Relativa tal A. Internatio- nellt sam- arbete 40,1 36,0 40,0 36,0 - - B. Jordbruk och trädgårds- näring 3 787,6 3 738,5 14 254,8 7 684,8 - - C. Fiske 106,0 88,0 279,9 186,4 - - D. Sametinget och rennä- ringen m.m. 97,5 87,2 130,7 87,6 - - E. Djurskydd och djur- hälsovård 252,1 266,2 363,6 240,6 - - F. Växtskydd och jord- brukets miljöfrågor 52,1 47,8 50,4 33,4 - - G. Livsmedel 586,0 556,3 425,8 282,8 - - H. Utbildning och forsk- ning 1 317,2 1 318,5 1 736,3 1 152,8 - - Övrigt - 500,0 Totalt för Jordbruks- departementet 6 238,6 6 138,5 17 281,5 9 704,4 - - 500,0 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar inom Jordbruks- departementets ansvarsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. A. Internationellt samarbete Inledning Svenskt jordbruk och fiske i Europa Det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) innebär att Sveriges jordbrukspolitik från den 1 januari 1995 i väsentliga delar övergår i EU:s. Sverige övertar EU:s gränsskydd och får del av EU:s importkvoter, möjlighet till exportstöd, miljöprogram, struktur- och regionalstöd etc. Eftersom Sverige, till skillnad från övriga nya medlemsländer, inte begärt några övergångsåtgärder vad gäller tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) kommer vi i princip att delta i CAP från första medlemskapsdagen. Vissa beslut, som fastställande av svenska mindre gynnade områden (MGO), kan dock inte ske förrän tidigast i mars/april 1995 eftersom dessa frågor måste behandlas av rådet efter medlemskapet. Genom 1990 års reform av den svenska livsmedelspolitiken och senare vidtagna anpassningsåtgärder står svenska jordbrukare väl rustade inför denna uppgift. Anslutningen till EU ger möjligheter att genom olika stöd vidmakthålla jordbruket i Norrland. Sveriges bilaterala jordbruksavtal med de baltiska staterna, en rad andra central- och östeuropeiska länder samt Turkiet och Israel upphör i samband med att Sverige blir medlem i EU. I stället får vi del av EU:s delvis omförhandlade bilaterala avtal med dessa och andra länder. Även på fiskets område innebär anslutningen till EU att Sverige från den 1 januari 1995 fullt ut deltar i den gemensamma fiskeripolitiken, som omfattar resurs-, marknads- och strukturpolitik. Resurspolitiken innefattar bl.a. avtal med tredje land. För Sveriges del har detta betydelse främst för fisket i Östersjön. De viktigaste delarna i marknadspolitiken är överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar till investeringar och aktiviteter inom bl.a. fiskeflottan, hamnar och vattenbruk. Genom tullfriheten, det något utökade tillträdet till resurser och tillgången till EU:s strukturstöd kommer villkoren för den svenska fiskerinäringen att förbättras vid EU-medlemskapet. Samarbetet med länder i Baltikum, Central- och Östeuropa Sverige har vidareutvecklat och fördjupat kontakterna och samarbetet på jordbruks-, skogs- och fiskeområdena med de baltiska staterna och andra länder i Central- och Östeuropa. Fortsatt stöd har lämnats för anpassningen av jordbruks-, skogs- och fiskesektorerna till ett marknadsekonomiskt system. Det har liksom tidigare år skett bl.a. genom de bilaterala handels-, jordbruks- och fiskeavtalen, besöksutbyte, utbildningsprogram och stöd till uppbyggnaden av en effektiv förvaltning. Kontakterna och erfarenhetsutbytet mellan myndigheter, utbildningsinstitutioner, organisationer och företag i Sverige och grannländerna har stadigt ökat i omfattning. Sveriges lantbruksuniversitet har med särskilda medel finansierat miljöinsatser på jordbruksområdet inom ramen för programmet för Östersjöns miljö. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa sker också via mellanstatliga organisationer som OECD, FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) och FAO. Samarbetet skall fortsätta men i delvis nya former med Sverige som EU-medlem. Även om EU-arbetet av naturliga skäl kommit att dominera Jordbruksdeparte- mentets verksamhet under året, har de bilaterala kontakterna med en rad andra länder utanför EU vidareutvecklats, bl.a. med Estland, Lettland, Litauen, Förenta staterna, Polen och Ryssland. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) Jordbruksdepartementet har huvudansvaret för Sveriges agerande i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Detta centrala fackorgan väntas under sin nya ledning fortsätta sitt operativa och normativa arbete utan någon markant kursförändring. Dess jordbrukskommitté följer upp besluten som togs vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Fiskerikommittén väntas under nästa år slutföra arbetet på en uppförandekod för ansvarsfullt fiske. Ett första steg var avtalet mot utflaggning av fiskefartyg. Ett annat steg blir det expertmöte om försiktighetsprincipens tillämpning vid fiskeriförvaltning som skall hållas i Sverige under våren 1995. Skogskommittén skall förstärkas och kommer bl.a. att intensifiera uppföljningen av UNCED:s skogsprinciper. Under år 1995 anordnas - för första gången i FAO - både skogsministermöte och fiskeriministermöte. Förberedelserna för 1995 års konferens om växtgenetiska resurser intensifieras. Vidare skall FAO följa upp den deklaration och det handlingsprogram för ett förbättrat näringstillstånd hos världens befolkning, som antogs vid FAO:s och WHO:s gemensamma nutritionskonferens (ICN) i Rom år 1992. Förberedelser har inletts för FAO:s 50-årsjubileum som äger rum i Quebec i oktober 1995. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Tre områden ges ökat utrymme inom OECD:s jordbrukskommitté, nämligen jordbruks- problemen i Central- och Östeuropa och deras effekter på OECD-länderna, jord- brukets miljöeffekter och landsbygdsutveckling. Den centrala uppgiften för jordbrukskommittén är dock att övervaka och under- lätta jordbrukspolitiska reformer i medlemsländerna i enlighet med 1987 års åtaganden. Således fortsätter ansträngningarna att förbättra metoderna för att mäta jordbruksstödets storlek, att ytterligare belysa strukturanpassningseffek- terna, att genomföra ytterligare analyser bl.a. av Island, Mexico och östeuropeiska länder samt att analysera effekterna av GATT-överenskommelsens jordbruksdel. Studien om den svenska jordbrukspolitiska reformens effekter beräknas bli publicerad vid årsskiftet 1994/1995. I OECD:s fiskerikommitté koncentreras arbetet kring en förvaltningsstudie, vars övergripande mål blir utbyte av information, erfarenhet och forsknings- resultat vid förvaltning av levande marina resurser. Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) Jordbruket var ett nyckelområde i GATT:s multilaterala handelsförhandling, den s.k. Uruguay-rundan (UR). Det främsta syftet med förhandlingarna på jordbruksområdet var att liberalisera handeln och stärka konkurrensen. Internstöd, gränsskydd och exportsubventioner för jordbruksprodukter skall därför reduceras. Alla gränsskydd omvandlas till vanliga tullar och sänks med i genomsnitt 36 %. Internstödet sänks med 20 % och exportsubventionerna med 30 % i värde och 21 % i kvantitet. Reformperioden är sex år. Visst stöd med begränsad effekt på produktionen undantas från neddragningsförpliktelserna. Överenskommelsen avses träda i kraft med början år 1995. Som EU-medlem kommer Sverige att påverkas av GATT-avtalet på jordbruksområdet på samma sätt som övriga EU-medlemmar. EU:s reform år 1992 av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär att större delen av de anpassningar av stödsystem som krävs på grund av UR redan har skett. Några omedelbara drastiska effekter uppstår därför inte i EU på grund av jordbruksuppgörelsen i GATT. Miljöfrågor Ett arbete pågår i OECD och GATT om handelns effekter på miljöområdet. Inom OECD har en gemensam arbetsgrupp för jordbruk och miljö inrättats där bl.a. frågor rörande ett uthålligt jordbruk skall behandlas. Ytterligare intensifiering av detta arbete väntas. De beslut som togs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 berör i hög grad jordbruket och fisket. Det gäller dels konventionerna om klimat och biologisk mångfald, dels åtgärdsprogram i Agenda 21. Jordbruksdepartementet medverkar i uppföljningen av strategin för biologisk mångfald både på nationell och internationell nivå genom bl.a. berörda myndigheter och Sveriges lantbruksuniversitet. Den beräknade utgiftsutvecklingen för Internationellt samarbete till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 40,1 36,0 40,0 36,0 A 1. Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 1993/94 Utgift 40 107 272 1994/95 Anslag 36 000 000 1995/96 Förslag 40 000 000 varav 36 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Regeringens överväganden Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 enligt följande sam- manställning. 1995/96 1. FAO - Världslivsmedelsrådet 30 500 000 2. Internationella råvaruorganisationer 250 000 3. Internationella rådet för havsforskning 2 100 000 4. Internationella organisationer och för- handlingar på fiskets område 1 000 000 5. Unionen för skydd av växtförädlings- produkter 400 000 6. Nordiskt samarbete 1 100 000 7. Bilateralt samarbete 1 350 000 8. Diverse internationella organisationer och kongresser 3 300 000 40 000 000 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. B. Jordbruk och trädgårdsnäring Inledning Bakgrund Livsmedelspolitiken är ett område där ett medlemskap i EU innebär en tydlig förändring. Vid Sveriges förhandlingar med EU om villkoren för ett medlemskap har en målsättning varit att Sverige fullt ut skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken från medlemskapets första dag. Detta är också innebörden av förhandlingsresultatet. Arbetet inom sektorn har därmed naturligen varit inriktat på förberedelser inför ett medlemskap. Genom beslut av den förra regeringen och riksdagen har detta lett till avsteg från 1990 års livsmedelspo- litiska beslut om en intern avreglering av den svenska jordbrukspolitiken bl.a. genom att exportstöd har återinförts. I den förra regeringens prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen presenterades också förslag till tillämpningen av olika regleringar och nationella program inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Vi har i olika sammanhang redovisat våra synpunkter på såväl den anpassning som vidtagits samt de förslag som presenterades i nämnda proposition. Riksdagen har nu också fattat beslut om olika åtgärder på livsmedelspolitikens område vid ett medlemskap. Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut skall en utvärdering av om- ställningsarbetet föreläggas riksdagen vid årsskiftet 1994/1995. Redovisning har de gångna åren lämnats löpande i budgetpropositionen. I enlighet med regeringens uppdrag har Statens jordbruksverk, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden och Konsumentberedningen redovisat uppföljningar av reformen (SJV:s rapport 1994:16 Uppföljning av livsmedelspolitiken, LES rapport Den livsmedelspolitiska reformen samt Konsumentberedningens betänkande SOU 1994:19 Livsmedelspolitik för konsumenterna - Reformen som kom av sig). OECD:s jordbrukskommitté har i rapporten "Agricultural Policy Reform and Adjustment; The Swedish Experience" analyserat erfarenheter av den svenska reformen år 1990. Vidare har det s.k. LiM-projektet lämnat en rapport till regeringen år 1994 Utvärdering av den nya livsmedelspolitikens miljöeffekter. Det fortsatta arbetet Konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser bör dominera livsmedels- politiken. Ett medlemskap i EU kommer sannolikt att innebära en viss mat- prissänkning som en följd av den förändrade jordbrukspolitiken som innebär att prisstöd ersätts med direktstöd samt att våra gränser öppnas för import. En framtida sänkning av tullar och införselavgifter till följd av GATT-avtalet kommer att inleda en friare handel också på en större världsmarknad. Det kan skapa ytterligare vinster för konsumenterna. Frågor som rör livsmedel, landsbygdsutveckling och regionalpolitik har stor betydelse inom EU. EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och regionalstöd över strukturfonderna har gradvis utvecklats sedan början av 1960-talet. Större delen av den gemensamma budgeten går till dessa ändamål. Den politik som i dag förs inom livsmedelsområdet har enligt vår uppfattning en rad brister. Vi vill därför arbeta för att förändra politiken på en rad viktiga punkter. Det är dock viktigt att understryka att våra förslag ligger i linje med det förändringsarbete som pågår inom gemenskapen. Den gemensamma jordbrukspolitiken är i dag en källa till budgetproblem och kan komma att förhindra ett närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Som tidigare nämnts har vi föreslagit en rad förändringar i förhållande till den förra regeringens förslag vad gäller åtgärder på det jordbrukspolitiska området. Det övergripande syftet med dessa förslag är att - få till stånd en mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets kostnader och intäkter mellan konsumenter, skattebetalare och bönder, - bidra till en minskning av utgifterna över statsbudgeten till jordbruket, - begränsa jordbrukets negativa påverkan på miljön genom att bl.a. använda miljöavgifter som ekonomiska styrmedel, - öka jordbrukets positiva påverkan på miljön genom att prioritera åtgärder för landskapsvård och bevarande av den biologiska mångfalden, samt - öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft genom en mer offensiv konkurrenspolitik och en satsning på kvalitetsproduktion i stället för kvan- titetsproduktion. I det följande redovisar vi vår uppfattning av hur Sverige skall arbeta för en fortsatt reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik på olika områden. Vegetabiliesektorn EG:s reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som inleddes år 1992 innebär att priserna till bonden på spannmål och oljeväxter fram t.o.m. år 1997 skall närma sig världsmarknadspriset. Producenterna skall kompenseras genom ett generellt arealbidrag. Samtidigt skall en viss andel av arealen tas ur livsmedelsproduktionen. För år 1995 gäller andelen 12 %. Programmet bygger på en kombination av prissänkningar, direkta inkomststöd och produktionsbegränsningar. Riskerna för att kostnaderna blir högre än väntat samtidigt som produktionen inte begränsas i tillräcklig omfattning utgör starka skäl att fördjupa reformen inom vegetabilieområdet. Priserna bör sänkas till världsmarknadsnivå och gränsskyddet avskaffas. Arealbidragen bör riktas till mindre jordbruk och bidragens värde begränsas kraftigt för de stora producenterna med intensiv produktion. Miljöaspekterna bör ges en starkare ställning bl.a. genom införande av avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel enligt principen att nedsmutsaren skall betala. En framtida inriktning av CAP enligt dessa utgångspunkter skulle gynna jordbruket i länder där merparten av arealen finns hos små och medelstora jordbruk och där kemikalieanvändningen begränsats. Animaliesektorn Inom animaliesektorn finns i EU en rad kvotsystem med syfte att reglera produktionen t.ex. inom mjölksektorn. Enligt vår uppfattning är kvotsystem ineffektiva och bidrar till bristande konkurrens, högre priser och en låg förändringstakt inom jordbruket. Kostnaderna bärs till stora delar av konsumen- terna. En annan effekt av kvotsystem är att en ineffektiv industristruktur be- varas. Sverige bör aktivt arbeta för att kvotsystemen avskaffas. Strukturåtgärder inom jordbruket I det följande föreslås att vissa resurser avsätts på statsbudgeten för generella strukturstöd. Sådana generella strukturstöd som ökar livsmedelssektorns konkurrenskraft, genom att utveckla produktionen inom de områden där Sverige har fördelar genom kunnande, teknisk utveckling eller klimat, bör prioriteras. Regeringen har tidigare lämnat förslag till hur regionala strukturstöd skall tillämpas i norra Sverige (prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen). När det gäller regionala stöd till jordbruket i södra Sverige bör vissa resurser kunna avsättas till områden med särskilt svåra brukningsförhållanden. Sådana områden finns företrädesvis på det småländska höglandet. Även på Gotland och Öland bör stöd kunna lämnas i form av stöd till mindre gynnade områden. Inriktningen på tillämpningen av EG:s miljöprogram i Sverige har också redovisats i prop. 1994/95:75. Vi återkommer nu till frågan om vilka resurser som bör ställas till förfogande för programmet. Ett program av särskild betydelse för landsbygdens möjligheter att vidareut- vecklas är EG:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet. En tilllämp- ning av detta stöd i Sverige bör i första hand riktas till skogsbygderna i södra och mellersta Sverige. Även öarna Gotland och Öland bör vara aktuella för denna stödform. Den beräknade utgiftsutvecklingen för perioden 1993/94-1995/96 för olika stödformer redovisas i det följande. Utvecklingen är för vissa stödformer beroende av den fortsatta utvecklingen av jordbrukets konkurrenskraft. Vid sidan av strukturutvecklingen inom jordbruks- och livsmedelssektorn har därvid såväl förändringar av kronans värde som ränteutvecklingen en avgörande betydelse. Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 3 787,6 3 738,5 14 254,8 7 684,8 B 1. Statens jordbruksverk 1993/94 Utgift 95 411 879 1994/95 Anslag 112 250 000 1995/96 Förslag 244 500 000 varav 163 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Statens jordbruksverk är central förvaltningsmyndighet som har som över- gripande mål att verka för en positiv utveckling av jordbruksnäringen, träd- gårdsnäringen och rennäringen på ett sätt som tar hänsyn till kraven på en god miljö, en god hushållning med naturresurserna, ett gott djurskydd och en regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Verket har i uppgift att dels handlägga frågor kring den av riksdagen beslutade omställningen av jordbruket, dels följa utvecklingen inom sitt område med anledning av denna. Jordbruksverkets organisation m.m. framgår av förordningen (1991:375) med instruktion för Statens jordbruksverk. Regeringen har satt upp följande verksamhetsmål för Jordbruksverkets verk- samhet: - att planera verksamheten så att en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik kan ske vid ett svenskt EU-inträde samt vidta åtgärder för att främja utvecklingen av ett konkurrenskraftigt jordbruk. Verket skall därvid beakta de villkor som ett medlemskap i EU innebär. - att följa och analysera utvecklingen i jordbrukssektorn och på marknaderna för jordbrukets produkter. - att medverka i arbetet med internationella frågor och förhandlingar inom sitt verksamhetsområde. - att medverka till att förutsättningar skapas för ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige. - att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa växtskadegörare och smittsamma husdjurssjukdomar. - att säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren. - att inom ramen för myndighetens sektorsansvar för miljön svara för uppföljning av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED. - att i enlighet med miljömålet för livsmedelspolitiken verka för ett rikt och varierat odlingslandskap med en bevarad biologisk mångfald och att minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. - att verka för bevarande och hållbart nyttjande av växt- och husdjursraser. - att förstärka bevakningen av det internationella samarbetet som har särskild relevans för verkets uppgift att verka för en långsiktigt hållbar användning av naturresurser främst såvitt avser bevarandet av den biologiska mångfalden och miljöskyddet. De åtgärder som vidtagits för att förstärka bevakningen bör redovisas i samband med verkets årsredovisning. Jordbruksverket har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. Riks- revisionsverket (RRV) har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende denna. Jordbruksverket har delat in målen för verksamheten i fem verksamhetsområden: - omställning av jordbruksnäringen samt övriga åtgärder inom näringarna. (Redovisas under anslagen B 4. Rådgivning och utbildning och B 5. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.). - god miljö och långsiktig hushållning med naturresurser. (Redovisas under anslaget F 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket). - gott hälsotillstånd bland djuren och säkerställda djurskyddskrav. (Redovisas under anslagen E 2. Distriktsveterinärorganisationen, E 5. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder och E 7. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar). - EES/EG och övriga internationella frågor. (Redovisas under detta anslag). - beredskap. (Redovisas under anslaget G 4. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.). Verksamhetsområdena har i sin tur indelats i elva verksamhetsgrenar för vilka utarbetats mer detaljerade mål. Verksamheten för att nå dessa mål redovisas bl.a. i form av utförda prestationer. Jordbruksverket har i sin uppföljning av omställningens effekter redovisat den omställning som pågår inom jordbruks- sektorn dels generellt, dels med koppling till de olika åtgärdsprogram som verket har att administrera. Detta redovisas i Jordbruksverkets årsredovisning där resultaten kommenteras och värderas av verket. Verksamhetens omslutning exkl. bidrag m.m. under budgetåret 1993/94 var 3 317 miljoner kronor. I detta belopp ingår, utöver normal förvaltningsverksamhet, bl.a. inlösen av oljeväxter med 1 304 miljoner kronor och inlösen av spannmål med ca 1 186 miljoner kronor. Omslutningen av verksamheten har ökat med 1 461 miljoner kronor i förhållande till verksamhetsåret 1992/93. Av förändringen sammanhänger 1 154 miljoner kronor med en kraftigt ökad kvantitet spannmål mot vad som producerades under den extrema torkan år 1992. Kostnaderna för inlösen av oljeväxtfrö har ökat med 173 miljoner kronor. Under verksamhetsåret har kostnaderna för arbetet med EG-frågor ökat i stor omfattning, från 25 miljoner kronor 1992/93 till ca 45 miljoner kronor 1993/94. Denna ökning har främst finansierats genom tidigare sparade medel under anslaget. Övrig verksamhet har ökat netto med 114 miljoner kronor. Under verksamhetsåret 1993/94 har bidrag m.m. uppgått till 9 656 miljoner kronor. Totalbeloppet för bidrag m.m. har ökat med 149 miljoner kronor i förhållande till verksamhetsåret 1992/93. De största förändringarna är att utbetalningar av inkomststöd, omställningsstöd och omställningsprogram för mjölkproduktion har upphört eller minskat. Arealbidrag, som tillkom budgetåret 1993/94, har utbetalats med 850 miljoner kronor. Av de totala utgifterna på 12 973 miljoner kronor finansierades 4 439 miljoner kronor med anslag och 8 534 miljoner kronor med avgifter m.m. Antalet anställda vid verksamhetsårets utgång var 450 personer. Härutöver tillkommer 327 fast anställda veterinärer samt ytterligare personal för vikariat och beredskap inom det veterinära området. Jordbruksverket anser att 1,5 miljoner kronor per år behövs till skötsel av genbanksverksamheten på husdjursområdet. För budgetperioden räknar dock verket med att kunna klara verksamheten utan extra tilldelning av medel. Jordbruksverket har följt utvecklingen inom EG och medverkat i arbetet med förhandlingarna om medlemskap. Verket har också analyserat konsekvenser för olika produktionsgrenar inom jordbrukets produktionsled och för livsme- delsindustrin. Jordbruksverket har den 30 mars 1994 överlämnat en rapport om ekonomiska och administrativa konsekvenser för Jordbruksverket av ett EU-medlemskap. Kunskapsuppbyggnaden och analysarbetet har tagit stor del av verkets samlade resurser i anspråk. Arbetet har bedrivits dels i projektform, dels genom ett aktivt deltagande i förhandlingsarbetet. Jordbruksverkets verksamhet har i hög utsträckning berörts av ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Verket har utarbetat underlag till medlemskapsför- handlingarna, gjort konsekvensanalyser samt förberett ett inträde. Efter att avtalet om medlemskap blev klart har verkets arbete koncentrerats på praktiska och administrativa förberedelser i ett tjugotal projekt för ett EU-medlemskap. EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. I den veterinära delen trädde avtalet i kraft först den 1 juli 1994. Detta har medfört ändringar och omarbetningar av stora delar av det svenska regelverket på berörda områden. Den totala resursförbrukningen för arbetet med internationella frågor har mellan budgetåren 1991/92-1993/94 ökat med 42,8 miljoner kronor till 50 miljoner kronor. Anslagssparande Statens jordbruksverks anslagssparande på förvaltningskostnader uppgick för budgetåret 1993/94 till 58 836 000 kr och totalt på anslaget B 1 till 73 053 000 kr. Anslagssparandet kommer under budgetåret 1994/95 att användas till ökade arbetsinsatser med anledning av ett EU-medlemskap, vilket medför att anslags- sparandet snabbt minskar och beräknas ta slut under år 1995. Avgiftsfinansierad verksamhet Avgiftsinkomsterna inom växtinspektion, foderkontroll, vattenhushållning, införsel av djur till Sverige, inkomster till följd av försäljning av material och avgift för köttklassificering beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till 27,1 miljoner kronor. Verket föreslår att verksamheten under budgetåret 1995/96 bör få bedrivas i oförändrad omfattning. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Regeringen anser att de övergripande målen för Jordbruksverkets verksamhet kan behöva förändras till följd av EU-medlemskapet. Verkets instruktion kommer därför att omarbetas under våren 1995. Resurser 1995/96 Ramanslag 244 500 000 kr Medel för tillsyn enligt 6 a och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark bör även fortsättningsvis anvisas under detta anslag. Från anslaget bör även Veterinära ansvarsnämndens verksamhet finansieras. Resultatbedömning Regeringen anser att årsredovisningen för budgetåret 1993/94 uppfyller de krav som ställts. Verket har inlett arbetet med att finna en metod att presentera kvaliteter hos och effekter av verksamheten vilket betydligt har ökat värdet av årsredovisningen. Slutsatser Jordbruksverket har i en väl sammanhållen och strukturerad årsredovisning pre- senterat resultaten av sin verksamhet. De analyser som finns i årsredovisningen kan förbättras ytterligare när verket har utvecklat sin kvalitetsredovisning. Verket har bedrivit ett konstruktivt arbete med att uppfylla de verksamhetsmål som regeringen beslutat för verksamheten både på kort och lång sikt. Jordbruksverket bör tills vidare få bedriva den avgiftsfinansierade verksam- heten i samma omfattning som föregående budgetår. Jordbruksverkets planeringsperiod har genom regeringsbeslut den 10 juni 1993 bestämts till att omfatta budgetåren 1993/94-1995/96. Regeringen gav i beslut den 26 augusti 1993 Jordbruksverket i uppdrag att analysera de ekonomiska och administrativa konsekvenserna som uppkommer för verket vid ett svenskt EU-medlemskap. Verket lämnade den 16 december 1993 en delredovisning av de administrativa konsekvenserna. En slutlig rapport har som nämnts lämnats den 30 mars 1994. I rapporten presenterar Jordbruksverket sina principiella ställningstaganden om den centrala administrationens utformning och gör en bedömning av de resurser som verket behöver vid ett EU-medlemskap. I rapporten beräknas de ökade kostnaderna för administrationen för verket vid ett medlemskap till 170 miljoner kronor. Härav kan enligt verket 75 miljoner kronor finansieras genom att medel för administration som i dag finns på sakanslag m.m. och som faller bort vid ett medlemskap förs till ramanslaget. Den faktiska ökningen av belastningen på statsbudgeten skulle därför uppgå till 95 miljoner kronor. Jordbruksverkets utgångspunkt för förslaget är att huvuddelen av handläggningen av EG:s stöd till jordbruket handläggs av verket. Vidare har Jordbruksverket i en kompletterande anslagsframställning den 24 november 1994 beräknat anslagsbehovet för 18 månader till ca 250 miljoner kronor. Resursberäkningen bygger på att SJV:s ansvar inom områdena djurbidrag, miljöstöd och stöd finansierade från utvecklingssektionen inskränker sig till enbart utbetalningsansvar. Resurser för handläggning av mjölkkvoter har inte medräknats. Verket utgår också från att kvarvarande arbete med övergångsåtgärder enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut får finansieras på oförändrat sätt. Regeringen har i prop. 1994/95:75 föreslagit att länsstyrelserna får det admi- nistrativa ansvaret för flertalet EU-stöd. De nya uppgifter som tillkommer för Jordbruksverkets del vid EU-medlemskapet är bl.a. handläggning av ärenden som berör intervention, exportbidrag och mjölkkvoter. Vidare skall verket svara för samtliga utbetalningar till jordbrukare genom ett centralt ADB-system som verket ansvarar för. Verket skall även bedriva internkontroll av EG-stöd inom alla berörda myndigheter. Jordbruksverket bör också utses till fondkoordinator för det fall att EU-kommissionens förslag om ändring av förordningen (EEG) 729/70 antas av rådet. Fondkoordinatorns uppgift blir i så fall bl.a. att svara för att EU:s bestämmelser tillämpas enhetligt och att alla stödmottagare behandlas lika. Som central sektorsmyndighet har Jordbruksverket på regeringens uppdrag en särskild samordnande, stödjande och rådgivande roll gentemot länsstyrelserna. Regeringen beräknar de totala resurserna för Jordbruksverket under 18 månadersperioden till 244 500 000 kr. Verkets resurser kommer därmed i stort sett att vara oförändrade som en följd av EU-medlemskapet, eftersom man tidigare haft särskilda resurser för omställningsprogrammet enligt 1990 års beslut. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 %. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 244 500 000 kr. B 2. Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m. 1993/94 Utgift 1)42 838 665 1994/95 Anslag 1)50 001 000 1995/96 Förslag 67 500 000 varav 45 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1 Anslagen Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., Markförvärv för jordbrukets rationalisering och Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti. Från anslaget betalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt för- ordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (omtryckt 1988:999). Bidrag lämnas också enligt förordningen (1987:606) om statligt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Därutöver används anslaget för vissa speciella ändamål. På jordfonden bokförs kostnaderna för länsstyrelsernas förvärv, överlåtelser och förvaltning av jordfondsfastigheterna samt köpeskillingen för försålda fastigheter. Jordfondsfastigheterna skall användas främst för att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och träd- gårdsnäringen. Fastigheterna skall också användas för att främja bosättning och sysselsättning i glesbygd. För budgetåret 1994/95 disponeras en rörlig kredit om 35 miljoner kronor för jordfondsändamål. Från anslaget betalas också utgifter för att täcka förluster på grund av statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, för- värv och drift av jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårdsnäringens rationalisering m.m. och rennäringens rationalisering m.m. samt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag i norra Sverige. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att anslagen Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., Markförvärv för jordbrukets rationalisering och Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti slås samman till ett nytt anslag, som benämns Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. och Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti bör redovisas under särskilda anslagsposter. Någon anslagspost för Markförvärv för jordbrukets rationalisering behövs inte. Regeringen gör följande bedömning vad gäller de olika ändamålen. Bidrag till jordbrukets rationalisering Bidragsramen för yttre rationalisering bör vara 5 miljoner kronor. För när- varande lämnas framför allt stöd till vissa omarronderingsprojekt i Kopparbergs län. Stöd till dessa projekt bör lämnas i den utsträckning det är möjligt. För budgetåret 1995/96 bör anslagsposten föras upp med 7,5 miljoner kronor. Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti I och med det svenska EU-inträdet kommer det inte längre att finnas något gräns- skydd gentemot övriga EU-länder medan EU:s gränsskydd kommer att tillämpas vid import till Sverige från tredje land. Eftersom större delen av den med svenska produkter konkurrerande importen härrör från länder inom EU, får tullavvecklingen omedelbara effekter i form av ökad konkurrens på den svenska marknaden. Konkurrensen kan förväntas bli särskilt stor inledningsvis, eftersom många exportörer troligen anstränger sig för att ta marknadsandelar genom initialt låga priser. Omkring hälften av kostnaderna på anslaget belöper på trädgårdsbranschen. Regeringen föreslår att möjligheten att erhålla statliga kreditgarantier begränsas till trädgårdsföretag. Behovet för jordbruksföretagen att erhålla dessa kreditgarantier torde vara betydligt mindre då jordbruksföretagen har lättare att erhålla vanliga banklån. Den föreslagna begränsningen i tillämpningen leder inte till någon omedelbar besparing och de kostnader som uppstår på anslaget hänför sig till redan beviljade garantier. Engagemangsramen bör vara 2,2 miljarder kronor. Anslagsposten bör föras upp med 60 miljoner kronor. Markförvärv för jordbrukets rationalisering Jordfondsverksamheten bör på sikt avvecklas. Den 1 juli 1995 bör disponibelt statskapital minskas med 30 miljoner kronor. Därefter bör avvecklingen fullföljas genom försäljning av befintliga fastigheter. Det bör ankomma på regeringen att besluta om den regionala prioriteringen av verksamheten under avvecklingsperioden. Det föreligger inte längre något behov av rörlig kredit då likviditeten har förbättrats med anledning av försäljning av äldre fastigheter. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen anfört om utnyttjandet av statlig kreditgaranti, 2. godkänner vad regeringen anfört om avvecklingen av jordfonden, 3. till Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 67 500 000 kr. B 3. Stöd till jordbrukets företagshälsovård 1993/94 Utgift 1)435 000 000 1994/95 Anslag 1)535 000 000 1995/96 Förslag 37 500 000 varav 25 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1 Anslaget Stöd till avbytarverksamhet m.m. Anslaget disponeras för företagshälsovård till jordbrukare. Regeringens överväganden Regeringen har i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. med hänsyn till det ekonomiska läget föreslagit att de statliga subventionerna till avbytarverksamheten inom jordbruket bör avvecklas. Enligt propositionen bör en avtrappning ske med början den 1 juli 1995 med 100 miljoner kronor. Regeringen anser dock att den situation Sveriges ekonomi befinner sig i inte medger att några subventioner för verksamheten lämnas under kommande budgetår. Regeringen föreslår således att stödet till avbytarverksamheten upphör. Förslaget innebär en besparing med ytterligare 100 miljoner kronor under 12 månader. Regeringen för nu diskussioner med företrädare för Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Svenska lantarbetareförbundet med syfte att finna en lösning som garanterar verksamhetens fortbestånd. Regeringen avser att under våren 1995 återkomma till riksdagen i denna fråga. I detta sammanhang kommer regeringen särskilt att uppmärksamma problemen för avlägset boende jordbrukare. Bidrag till produktionsanpassningsåtgärder inom mjölkproduktionen bör fr.o.m. budgetåret 1995/96 redovisas under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket. Under förevarande anslag kommer därmed endast att anvisas medel för bidrag till jordbrukets företagshälsovård. Anslaget bör fortsättningsvis benämnas Stöd till jordbrukets företagshälsovård. Stödet bör uppgå till 25 miljoner kronor per år. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till jordbrukets företagshälsovård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 37 500 000 kr. B 4. Rådgivning och utbildning 1993/94 Utgift 33 774 264 Reservation 20 316 382 1994/95 Anslag 29 785 000 1995/96 Förslag 28 296 000 varav 28 296 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget utbetalas medel för informations-, rådgivnings-, utbildnings- och utvecklingsinsatser för att underlätta jordbrukets omställning och för landskapsvård som ett led i omställningen av jordbruket. Regeringens överväganden Anslaget tillkom som en del i det livsmedelspolitiska beslutet år 1990. Genom rådgivning och utbildning skulle jordbrukets omställning och det nya programmet för landskapsvård underlättas. Anslaget skall enligt beslutet upphöra den 1 juli 1996. Jordbruket står inför stora förändringar i och med Sveriges medlemskap i EU. En väl fungerande rådgivning och utbildning såväl som inledande informationsin- satser kommer att spela en stor roll för det svenska jordbrukets möjligheter att klara dessa förändringar. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anslaget bör finnas kvar under budgetåret 1995/96 och föras upp med 28 296 000 kr. Medlen bör liksom hittills i huvudsak disponeras av länsstyrelserna. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning om 5 %. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva- tionsanslag på 28 296 000 kr. B 5. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. 1993/94 Utgift 2 116 930 045 1994/95 Anslag 1 417 003 000 1995/96 Förslag 72 502 000 varav 60 002 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget disponeras huvudsakligen för de olika omställningsåtgärder som vidtas inom jordbruket, bl.a. inkomststöd, omställningsstöd och anläggningsstöd inom vegetabilieproduktionen samt omställningsåtgärder inom mjölk- och köttproduktionen. Regeringens överväganden Följande anslagsposter bör finnas på anslaget. 1994/95 Beräknad ändring 1995/96 Regeringen Anslag Omställningsstöd 1 000 - Anläggningsstöd 1 000 - 1 000 Exportkostnad för spannmål 100 000 000 - 100 000 000 Inlösen av oljeväxter 210 000 000 - 210 000 000 Köttexport 1 000 - 1 000 Avvecklingsersättning till mjölkproducenter 175 000 000 - 2 500 000 Vallfröstöd, m.m. 22 000 000 - 22 000 000 Direktbidrag 1 060 000 000 -1 060 000 000 Övriga stöd - + 1 000 Summa 1 467 003 000 -1 394 501 000 1 Inkluderar Produktionsanpassningsåtgärder från anslaget Avbytarverksamhet m.m. Regeringen föreslår att den del av medlen för Produktionsanpassningsåtgärder som tidigare anvisats under anslaget Stöd till avbytarverksamhet m.m. sammanförs med anslagsposten Avvecklingsersättning för mjölkproducenter under detta anslag. Möjligheten för äldre mjölkproducenter att erhålla avvecklingsersättning har i enlighet med riksdagsbeslut förlängts så att anslutning till systemet är möjlig t.o.m. år 1996. Vidare bör de medel för objektiva skördeuppskattningar som tidigare anvisats under ifrågavarande anslag i stället tas upp under anslaget Livsmedelsstatistik. Sammantaget bör anslaget tas upp med 72 502 000 kr för budgetåret 1995/ 96. Kostnader för administration av kvarvarande omställningsåtgärder bör liksom hit- tills belasta anslaget. Under anslagsposten Övriga stöd skall särredovisas eventuellt resterande ut- gifter för anläggningsstöd, exportkostnader för spannmål, inlösen av oljeväxter och direktbidrag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 72 502 000 kr. B 6. Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. 1993/94 Utgift 12 500 000 1994/95 Anslag 12 500 000 1995/96 Förslag 12 500 000 varav 12 500 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under detta anslag anvisas stöd till sockerproduktionen på Gotland. Statens jordbruksverk föreslår att 12,5 miljoner kronor tas upp för budgetåret 1995/96 under förutsättning att Roma sockerbruk är i drift. Regeringens överväganden Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:JoU25, rskr. 1990/91:283) bl.a. att under en övergångsperiod ge stöd till sockerbruket på Gotland. Beslutet fattades mot bakgrund av avskaffandet av sockerregleringen och konstaterandet att det därmed var Sockerbolaget som ansvarade för företagsekonomiska bedömningar i fråga om möjligheter till fortsatt drift av sockerbruket på Gotland. Sockerbolaget gjorde bedömningen att sockerbruket på Gotland skulle läggas ned. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande (bet. 1994/95:JoU2y) med anledning av regeringens förslag i prop. 1994/95:19 anfört att den sockerkvot Sverige tillde- lats i förhandlingarna i möjligaste mån bör delas upp så att det även fortsätt- ningsvis blir möjligt att producera socker på Gotland. Sockerproduktionen är av vital betydelse för öns näringsliv. Utskottet bedömer att det finns goda förutsättningar för att det även framdeles skall kunna bedrivas en ekonomiskt hållbar sockerproduktion på Gotland. Regeringen bör fortsätta sina ansträngningar att nå en överenskommelse med EG-kommissionen i detta syfte. Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets yttrande (rskr. 1994/95:63). Regeringen fortsätter att driva frågan om en regional fördelning av socker- kvoten för att nå en överenskommelse med EU i denna fråga. Mot bakgrund av riksdagens uttalande förändras förutsättningarna för det övergångsvisa stödet till fortsatt sockerproduktion på Gotland. Med hänvisning till pågående överläggningar med EG-kommissionen som sålunda tar sikte på fortsatt sockerproduktion på Gotland bör anslaget kunna användas också för andra åtgärder än stöd till sockerbruket. Åtgärderna skall dock syfta till fortsatt sockerproduktion på Gotland. Regeringen bedömer samtidigt att medel från EG:s strukturfonder i ett längre perspektiv bör kunna användas för att stödja sockerproduktionen på Gotland. Anslaget bör i likhet med Jordbruksverkets förslag föras upp med 12,5 miljoner kronor. Anslaget upphör efter utgången av budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 500 000 kr. B 7. Strukturstöd inom livsmedelssektorn Nytt anslag (förslag) 58 500 000 varav 39 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under anslaget bör medel anslås för de av EG:s horisontella strukturstöd som Sverige avser att införa. De stöd som bör utnyttjas är startstöd till yngre jordbrukare enligt förordningen (EEG) nr 2328/91. Vidare bör stöd lämnas till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter enligt för- ordningarna (EEG) nr 866/90 och nr 867/90. Startstöd till yngre jordbrukare Bidrag lämnas för närvarande till en nystartande jordbrukare under en tid av högst fem år och med högst 50 000 kr per år under de tre första åren och med högst 25 000 kr per år under de därpå följande två åren. Stödet är frivilligt inom EU, men det tillämpas av alla länder utom Nederländerna. EU medfinansierar stödet med 50 %. Stödet kan bestå av dels en startpremie, dels ett räntebidrag baserat på skulden till följd av etableringen. Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter Målsättningen för stödet till bearbetning och avsättning av jord- och skogs- bruksprodukter är att stödja investeringar som förbättrar och rationaliserar behandlingen, bearbetningen och avsättningen av jordbruks- och skogsbruks- produkter. Stödet är avgränsat till förädlingsledet. Stödet får inte verka produktionshöjande och kan differentieras mellan produkter och regioner. De investeringar som får stöd skall bidra till att råvaruproducenterna får del av de ekonomiska förbättringar som investeringen medför. EU medfinansierar stödet med ca 70 %. Stödet är frivilligt. Regeringens överväganden Startstöd till yngre jordbrukare Startstöd underlättar yngre brukares etablering som självständiga företagare. Yngre jordbrukare anses mer öppna för förändringar och ett startstöd kan därmed främja den anpassning och effektivisering som jordbruket är i behov av. Inte minst under anpassningen till de förändrade förutsättningar för jordbruksföretagande som följer av ett svenskt EU-inträde torde denna stödform vara viktig. Stödet bör på sikt riktas till jordbrukare i Norrland och i skogs- och mellanbygd. Stöd bör också kunna lämnas till trädgårds- och ren- näringsföretag. Den långsiktiga nivån för startstödet bör vara totalt 20 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 bör dock Jordbruksverkets beräkning av det nuvarande startstödet ligga till grund för kostnadsberäkningen. I huvudsak utgör beloppet en beräkning av kostnaderna för redan fattade beslut om startstöd enligt nu gällande regler. Vid de fortsatta överläggningarna med EG bör en så stor andel av kostnaderna som möjligt krävas från EG-budgeten. Beräkning av kostnader för nuvarande startstöd 1993/94 Utgift (12 mån) 30 171 000 1994/95 Anslag (12 mån) 42 000 000 1995/96 Förslag (18 mån) 56 000 000 (12 mån) 38 000 000 Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruksprodukter Regeringen anser att stödet är ett effektivt sätt att förbättra förutsättningarna för avsättning av jordbruks- och skogsbruksprodukter. Stödets finansiering från EG-budgeten är dessutom förmånlig. Stödets totala omfattning bör vara 70 miljoner kronor per år. Totalt beräknas kostnaderna för stöden för 12 månader till 108 miljoner kronor, varav EG förutsätts finansiera 69 miljoner kronor. Ett belopp mot- svarande EG:s finansiering bör anvisas under ett särskilt anslag benämnt Från EG-budgeten finansierat strukturstöd. Regeringens förslag till omfattningen av strukturstöden innebär en besparing mot den tidigare regeringens förslag i prop 1994/95:19 med 44 miljoner kronor för 12 månader. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Strukturstöd inom livsmedelssektorn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 58 500 000 kr. B 8. Från EG-budgeten finansierat strukturstöd Nytt anslag (förslag) 103 500 000 varav 69 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Med hänvisning till vad som har anförts under anslaget B 7. Strukturstöd inom livsmedelssektorn bör ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Från EG-budgeten finansierat strukturstöd för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 103 500 000 kr. B 9. Regionala stöd till jordbruket Nytt anslag (förslag)1 452 000 000 varav 861 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Stöd till jordbruk och livsmedelsindustri i norra Sverige har t.o.m. budget- året 1994/95 lämnats under anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsin- dustrin i norra Sverige. Stöd har lämnats i form av pristillägg eller direkt- bidrag inom det s.k. stödområdet. Stödområdet består av 5 delområden med be- teckningarna 1, 2a, 2b, 3 och 4. Regeringen har i prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att en utgångspunkt för det fortsatta stödet vid ett EU-medlemskap skall vara att kostnadstäckningsgraden behålls i stort sett oförändrad i förhållande till 1990 års situation. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (JoU 1994/95:7, rskr. 1994/95:126). Avtalet mellan Sverige och EU innebär att Sverige har möjlighet att lämna ett nationellt stöd i vissa delar av norra Sverige. De regioner som omfattas av be- stämmelserna är de nuvarande stödområdena 1-3. Inom EU finns möjlighet att ge stöd till s.k. mindre gynnade områden. Dessa stöd skall lämnas som areal- eller djurbidrag. För att utnyttja dessa stöd krävs medfinansiering från medlemslandet. Stöd kan lämnas till de områden som fastställts i förhandlingar med övriga medlemsstater. Regeringens förslag innebär att högst 600 miljoner kronor avsätts för natio- nellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Det nationella stödet skall kom- plettera andra stödformer till jordbruket i områdena 1-3. För stöd till jordbruket i mindre gynnade områden för budgetåret 1995/96 bör avsättas 320 miljoner kronor från den svenska statsbudgeten. Det totala stödet beräknas därmed uppgå till ca 462 miljoner kronor för den första 12 månaders- perioden. Härav beräknas finansiering från EG:s budget uppgå till ca 142 miljoner kronor. Stödens omfattning, finansiering och fördelning framgår av följande sammanställning. LFA-region Svensk EU Totalt finansiering finansiering Stödområde 1-3 158 52 210 exkl. mål 6 Mål 6 52 53 105 Stödområde 4 60 20 80 Summa 270 125 395 Södra LFA 50 17 67 Summa LFA 320 142 462 Det södra LFA-området kommer att omfatta stora delar av södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Trots det stora budgetunderskottet är det enligt regeringen angeläget att stödja främst animalieproduktionen i dessa svagare bygder. Det stöd som skall kunna utgå bör koncentreras till de rena skogsbygderna samt Gotland och Öland. Från den svenska statsbudgeten bör således 50 miljoner kronor avsättas för stöd inom detta område. Detta innebär en besparing med 150 miljoner kronor i förhållande till vad som föreslogs i prop. 1994/95:19. För 18 månadersperioden 1995/96 beräknas anslagsbehovet till 1 452 miljoner kronor. Därvid har beräknats att stöd motsvarande två årsbelopp kommer att utgå vad gäller LFA-stöd. Hänsyn har också tagits till att avräkning motsvarande utbetalda särskilda direktbidrag i stödområdena 1-3 avseende första halvåret 1995 skall avräknas från det nationella stödet. Det nationella stödet bör utbetalas med ett fjärdedels årsbelopp per kvartal. Överläggningar pågår för närvarande med EG-kommissionen om den närmare utformningen och infasningen av det nationella stödet. Under ett särskilt anslag benämnt Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, bör anvisas ett belopp motsvarande den andel av stöden som finansieras av EG. Till följd av periodiseringen av utbetalningar kommer det faktiska återflödet från EG-budgeten under perioden att uppgå till 142 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Regionala stöd till jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett för slagsanslag på 1 452 000 000 kr. B 10. Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket Nytt anslag (förslag) 284 000 000 varav 142 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Med hänvisning till vad som anförts under punkten B 9 bör under detta nya anslag anvisas ett belopp motsvarande EG:s finansiering av regionala stöd till jordbruket. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 284 000 000 kr. B 11. Miljöersättningar inom jordbruket Nytt anslag (förslag) 800 000 000 varav 400 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under detta nya anslag bör medel anslås för ett miljöprogram enligt EG:s regler i den omfattning som anges nedan. Regeringens överväganden Vid ett EU-medlemskap skall Sverige införa ett miljöprogram i enlighet med förordningen (EEG) nr 2078/92 bestående av tre delprogram. Ett delprogram skall stödja bevarandet av vissa från natur- och kultur- miljösynpunkt särskilt värdefulla odlingslandskap och naturområden. Nuvarande program för bevarande av sådana områden bör därvid vidareutvecklas på basis av bl.a. det förslag som tagits fram av utredningen om förstärkta miljöinsatser i jordbruket. I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126) skall också ett generellt arealstöd till vall och betesmarker kunna utgå inom miljöprogrammet i stödområdena 1-4 som i södra Sveriges s.k. LFA-om- råden. Inom ramen för anvisade resurser bör ett sådant stöd kunna lämnas inom detta första delprogram. Delprogrammet kommer således att inriktas på marker som från miljösynpunkt är viktiga att bevara och där ersättningarna medför att miljöförbättringar kan åstadkommas. I ett andra delprogram skall stöd lämnas för att återställa och bevara miljön i miljökänsliga områden. I ett tredje delprogram skall stöd lämnas för ekologisk odling. Det nuvarande systemet med landskapsvårdande åtgärder och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) under fjortonde huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet) införlivas i det nya systemet. Sammanlagt bör för miljöprogrammet beräknas ett belopp av 800 miljoner kronor. Preliminärt beräknas fördelningen på de tre delprogrammen bli följande. Delprogram för landskapsvårdande åtgärder 500-550 miljoner kronor Delprogram för miljökänsliga områden 50-100 miljoner kronor Delprogram för stöd till ekologisk odling 150-200 miljoner kronor Regeringen kommer att utarbeta ett detaljerat förslag till miljöprogram som snarast skall föreläggas EG-kommissionen för godkännande. Under ett särskilt anslag benämnt Från EG-budgeten finansierade miljö- ersättningar, bör anvisas ett belopp motsvarande den andel av ersättningarna som finansieras av EG. Av programmet finansieras ca 50 % från EG-budgeten. Inom mål 6-området i norra Sverige är finansieringsgraden högre. Kostnaderna för den svenska statsbudgeten blir således ca 400 miljoner kronor. Under budgetperioden kommer dock att utbetalas miljöstöd vid två tillfällen, varför kostnaden på statsbudgeten blir 800 miljoner kronor. I förhållande till det förslag som presenterades i prop. 1994/95:19 bil. 9 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen innebär regeringens förslag en besparing på ca 1 000 miljoner kronor på årsbasis. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Miljöersättningar inom jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 800 000 000 kr. B 12. Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar Nytt anslag (förslag) 800 000 000 varav 400 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Med hänvisning till vad regeringen har anfört under punkten B 11. Miljö- ersättningar inom jordbruket bör ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 800 000 000 kr. B 13. Arealersättning och djurbidrag m.m. Nytt anslag (förslag) 8 540 000 000 varav 4 270 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från det nya anslaget föreslås att direktbidrag utbetalas i form av areal-, trädes- och djurbidrag. Bidragen bör redovisas under tre särskilda anslags- poster. Bidragen finansieras helt från EG-budgeten. Arealersättning och ersättning för uttagen areal Arealbidrag lämnas för odling av spannmål, oljeväxter, baljväxter och oljelin. Vidare finns arealbaserade stöd för bl.a. spånadslin, odling av vicker m.m. En grundläggande förutsättning för stödet är att minst 15 % av åkermarken tas ut livsmedels- och foderproduktion. För år 1995 har dock beslutats att kravet skall vara minst 12 %. Även för denna mark erhålls arealbidrag. Arealbidraget skall kompensera jordbrukare för de sänkta spannmålspriserna som CAP-reformen innebär. Bidraget är begränsat till en maximalareal som kallas basareal. Basarealen utgörs av medeltalet för faktisk odling av spannmål, oljeväxter, baljväxter och areal som ingick i offentligt trädesprogram under perioden 1989-1991. Den svenska basarealen uppgår till ca 1,8 miljoner ha. Omställningsarealen ingår i basarealen men för att få EU:s stöd kan arealen inte stå kvar i det inhemska systemet. Arealersättningen är 45 ecu multiplicerat med fastställd avkastning per hektar av spannmål och bidraget för uttagen areal är 57 ecu multiplicerat med spannmålsavkastningen per hektar. Följande stödbelopp per hektar kan beräknas vid en avkastning på 4 ton per hektar: spannmål ca 2 000 kr baljväxter ca 2 900 kr uttagen areal ca 2 500 kr oljelin ca 3 700 kr oljeväxter ca 3 400 kr Differentieringen av arealersättning och ersättning för uttagen areal Genom en indelning av landet i produktionsregioner med olika avkastningsnivåer kan areal- och trädesersättningarna lämnas med olika belopp i de olika regionerna. För Sveriges del skall enligt riksdagens beslut (rskr. 1994/95: 63) tre ersättningsnivåer tillämpas. Anslagsberäkning Kostnaderna för areal- och trädesersättningarna är till viss del beroende på hur basarealen utnyttjas. På årsbasis beräknas tills vidare arealersättningarna uppgå till 2 700 miljoner kronor och trädesersättningarna till 850 miljoner kronor. Under 18 månadersperioden kommer ersättningarna att lämnas för två växtsäsonger förutom slutbetalningen av stödet till oljeväxter. Den totala kost- naden kan därmed uppgå till 7 100 miljoner kronor. Ersättningarna förskotteras av det enskilda medlemslandet och utbetalas till största delen i slutet på det år som ersättningarna avser. Från EG:s jordbruksfond erhålls motsvarande belopp ca 1,5 månader efter att utbetalning skett. Djurbidrag Djurbidrag lämnas för am- och dikor, handjur av nöt, tackor och getter. Sverige har erhållit följande bidragsrätter enligt EU-avtalet, nämligen am- och dikor 155 000 handjur 250 000 tackor 180 000 Bidragen från EG är följande amkopremie 120ecu/ko och år ungnöt 10 mån 90ecu/tjur ungnöt 22 mån 90ecu/tjur Bidragen för tackor räknas fram med utgångspunkt i marknadspriserna och fastställs efter marknadsårets slut. Den totala kostnaden för djurbidrag har beräknats till 720 miljoner kronor per år. Under 18 månadersperioden kommer ersättningarna att lämnas för två år. Den totala kostnaden kan därmed uppgå till 1 440 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Arealersättning och djurbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 8 540 000 000 kr. B 14. Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter 1994/95 Anslag 1)525 000 000 1995/96 Förslag 1)575 000 000 varav 1 050 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 1 Anslaget B 11. Intervention m.m. Under anslaget finansieras kostnaderna för intervention (dvs. offentlig lagring m.m.) och exportbidrag i enlighet med EG:s regler. Anslaget bör redo- visas under två särskilda anslagsposter. Anslaget finansieras helt från EG- budgeten. Intervention Intervention innebär en påverkan på utbudet av och efterfrågan på jordbruks- produkter. Interventionsregleringarna syftar till att stödja vissa prisnivåer. Med intervention avses sådana åtgärder som EG:s uppköp och lagring av olika produkter samt stöd till privat lagring som innebär att företag förbinder sig att mot ersättning svara för lagring av bestämda produkter. Vid intervention är det EG som köper upp produkten från producenten eller från något efterföljande handelsled. Beslut om interventionsköp fattas av EG- kommissionen. Exportbidrag För att täcka skillnaden mellan gemenskapspris och världsmarknadspris och möjliggöra export från EU till tredjeland kan exportbidrag lämnas. Det är kommissionen som bestämmer storleken på bidraget. Regeringens överväganden Intervention Interventionsköp kommer för Sveriges del i första hand att omfatta spannmål. Inom animaliesektorn torde interventionsköp inte bli av någon större omfattning. Avgörande för belastningen på anslaget torde bli årsmånsvariationer inom Sverige såväl som inom andra medlemsstater. Av betydelse är också det svenska jordbrukets och den svenska livsmedelsindustrins konkurrensförmåga. Kostnader för intervention täcks i efterskott av EG:s jordbruksfonds garantisektion. Anslagsposten bör föras upp med 900 miljoner kronor. Exportbidrag Liksom vad gäller intervention är en avgörande faktor för omfattningen på verksamheten det svenska jordbrukets och livsmedelsindustrins konkurrenskraft samt utvecklingen på den inre marknaden i sin helhet. Anslagsposten bör föras upp med 675 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 575 000 000 kr. B 15. Köp och försäljning av mjölkkvoter Nytt anslag (förslag) 1 000 Det nya anslaget föreslås användas för Jordbruksverkets köp och försäljning av mjölkkvoter till ett administrativt satt pris. Regeringens överväganden För att en mjölkproducent skall ha rätt att sälja mjölk måste producenten inneha en mjölkkvot i enlighet med förordningen (EEG) nr 804/68. Enligt förordningen är det möjligt att under vissa förutsättningar överlåta sin mjölkkvot. Vid behandlingen av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har riksdagen gett till känna (bet. 1994/95:UU5, rskr. 1994/95:63) att ett administrativt pris på mjölkkvoter bör tillämpas vid försäljning av dem. Detta innebär att staten kan komma att köpa och sälja frigjorda mjölkkvoter. Statens handläggning av kvoterna bör organiseras så att det inte uppstår några kostnader för staten. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Köp och försäljning av mjölkkvoter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B 16. Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m. 1994/95 Anslag 1)20 000 000 1995/96 Förslag 179 000 000 varav 120 000 000 beräknat för juli 1995-juni1996 1 Anslaget Räntekostnader för förskotterade bidrag, m.m. Under anslaget finansieras de räntekostnader som uppstår för staten till följd av att ersättning för utbetalda bidrag betalas ut från EG-budgeten i efterhand. Regeringens överväganden Ersättning för stöd som finansieras från EG:s garantisektion men som förskotteras från statsbudgeten avräknas i princip inom 1 1/2-2 månader. De stöd som är aktuella är arealersättningar, ersättning för uttagen areal och djurbidrag, intervention och exportbidrag samt miljöersättningar. För de stöd som betalas ut från EG:s utvecklingssektion gäller två olika metoder. För Mål 5a utom stödet till förädling och marknadsföring förskotterar medlemsstaten utvecklingsfondens andel av stödet och avräkning sker för avslutat kalenderår. För stödet till förädling och marknadsföring inom Mål 5a betalar utvecklingsfonden 80 % av sin andel i förskott och resterande 20 % då ett program är avslutat. På anslaget bör föras upp 179 miljoner kronor för räntekostnader. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m. för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 179 000 000 kr. C. Fiske Inledning Den statliga verksamheten inom fiskets område utgörs i huvudsak av regleringar med stöd av lagstiftning och att ge ekonomiskt stöd till fisket, vattenbruket, fiskevården och forskningen.Vidare ingår internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar, rådgivning och information. Det övergripande målet för fiskeripolitiken är att verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bl.a. så att den biologiska mångfalden bevaras. Vidare är målet att verka för tillgång på fisk av god kvalitet och utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och vattenbruket. Fiskeriverket som är den ansvariga centrala förvaltningsmyndigheten för fisket har visat att måluppfyllelsen i stort har varit god under senare år och att de verksamhetsmål som regeringen har ställt upp har tillgodosetts i allt väsentligt. Riksdagen beslutade våren 1993 om en ny fiskelag (1993:787). Den trädde i kraft den 1 januari 1994. I lagen görs bl.a. rätten att bedriva ett yrkesmässigt fiske beroende av yrkesfiskelicens. Vidare ges möjlighet att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för fritids- fisket. Krav kan ställas på särskilt tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske. De föreskrifter som utfärdas av Fiskeriverket med stöd av fiskelagen och fiskeförordningen (1993:1097) har förenklats och begränsats kraftigt. EU-avtalet medför att Sverige från den 1 januari 1995 fullt ut deltar i den gemensamma fiskeripolitiken. Den består av resurs-, marknads- och struktur- politik. Resurspolitiken reglerar fördelningen av fiskresurser mellan medlems- länderna samt avtal med tredje land. De viktigaste delarna i marknadspolitiken är överskottsreglering och importreglering. Strukturpolitiken syftar bl.a. till anpassning och modernisering av fiskeflottan samt investeringar i fiskberedning och vattenbruk. Härutöver finns det inom fiskeripolitiken regler om kontroll på fiskets område. EG:s gemensamma fiskeripolitik beskrivs utförligare i prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen Del 2. Regeringen har i prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen lämnat förslag i vissa lagstiftningsfrågor för att möjliggöra tillämpningen av EU:s regelverk bl.a. inom den gemensamma fiskeripolitiken. Riksdagen har antagit förslagen (bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126 och bet. 1994/95:UU5, rskr. 1994/95:63). De tekniska förutsättningarna för ett yrkesfiskaravdrag liknande det i Danmark utreds. Det svenska yrkesfiskets fångster uppgick år 1993 till ca 335 000 ton till ett värde av drygt 700 miljoner kronor. Det är en värdeminskning med 2 % jämfört med föregående år. Det svaga beståndet av torsk i Östersjön och den fortsatt svaga marknaden för sill och strömming gör sammantaget att yrkesfisket för närvarande befinner sig i en bekymmersam situation. Sjukdomen M 74 utgör ett allvarligt hot mot den vilda laxen i Östersjön. Försäljningsvärdet av vattenbrukets produktion uppgick år 1993 till ca 130 miljoner kronor. Under innevarande budgetår inriktas arbetet på fiskets område på en fortsatt integrering i och anpassning till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Den beräknade utgiftsutvecklingen på fiskets område till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 106,0 88,0 279,9 186,4 Den föreslagna kraftiga utgiftsökningen inför budgetåret 1995/96 hänför sig dels till en förstärkning av Fiskeriverkets resurser inför medlemskapet i EU, dels till ett väntat stort återflöde från EU på fiskets område. C 1. Fiskeriverket 1993/94 Utgift 48 574 362 1994/95 Anslag 53 272 000 1995/96 Förslag 93 459 000 varav 62 160 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Fiskeriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fiskerinäringen, fritidsfisket och fiskevården. Fiskeriverkets organisation och uppgifter framgår av förordningen (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket. Det övergripande målet för Fiskeriverket är att verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bl.a. så att den biologiska mångfalden bevaras. Vidare skall verket verka för tillgång på fisk av god kvalitet och utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och vattenbruket. Fiskeriverket har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 delat in sin verksamhet i fiskevård, resursutnyttjande, europasamarbete och internationellt utvecklingssamarbete. För vart och ett av dessa verksamhetsgrenar har följande verksamhetsmål lagts fast. - Fiskeriverket skall vårda och bevara de nationella fiskbestånden. - Fiskeriverket skall verka för ett långsiktigt ansvarsfullt nyttjande av de nationella fiskbestånden. - Fiskeriverket skall på fiskets område förbereda ett svenskt medlemskap i EU. - Fiskeriverket skall stödja utvecklingsländers förmåga att utveckla ett bärkraftigt nyttjande av havet samt av kust- och inlandsvatten. Fiskeriverket har i anslagsredovisningen redovisat ett anslagssparande på 646 637 kr. Riksrevisionsverket bedömer i sin revisionsberättelse att årsredovisningen inte i allt väsentligt är rättvisande. Till grund för bedömningen ligger att Fiskeriverket inte redovisat samtliga intäkter på ett rättvisande sätt samt att väsentligt belopp kostnadsförts utan någon utredning som styrker att beloppet utgör en kostnad för räkenskapsåret. Fiskeriverket har i särskild ordning redovisat konsekvenserna för verket av ett svenskt EU-medlemskap. Fiskeriverket har beräknat det ökade resursbehovet till drygt 15 miljoner kronor för förstärkning inom områdena marknadsreglering, resurspolitik, strukturpolitik, FoU-verksamhet och kontroll på fiskets område. På regeringens uppdrag har Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån utrett statistiken på fiskets och vattenbrukets områden. Statskontoret har utrett vissa frågor rörande kontroll på fiskets område. Uppdragen har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 93 459 000 kr Övrigt RRV:s invändningar mot Fiskeriverkets årsredovis- ning är av sådan art att verket bör vidta åtgärder snarast. Ett sådant arbete har inletts och de grunder som orsakat revisionsanmärkning kommer att undanröjas. Resultatbedömning Regeringen har under hösten 1994 för riksdagen redovisat konsekvenserna på fiskets område vid ett medlemskap i EU (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95: KU17, rskr. 1994/95:64 och bet. 1994/95:UU5, rskr. 1994/95:63). Fiskeriverket har för första gången lämnat en årsredovisning. Verksamheten under det redovisade budgetåret 1993/94 präglades av dels förberedelser för och förhandlingar om ett medlemskap i EU, dels anpassningar av föreskrifterna på fiskets område till följd av att en ny fiskelag gäller från den 1 januari 1994. Regeringen bedömer att Fiskeriverket på ett förtjänstfullt sätt har presen- terat resultaten av sin verksamhet i årsredovisningen. Den knyter väl an till de specifika krav regeringen presenterat i regleringsbrevet. Verket har i allt väsentligt uppfyllt de verksamhetsmål som regeringen beslutat om. Innehållet i nästa årsredovisning bör koncentreras på en redogörelse av uppnådda resultat mer än på en detaljerad beskrivning av verksamheten. Årsredovisningens omfång bör därför kunna begränsas. Analysen bör kompletteras med en utvärdering av prestationernas kvalitet och där så är möjligt styckkostnadsberäkningar. I fortsättningen bör Europasamarbete inte presenteras som en särskild verk- samhetsgren. Regeringen har för avsikt att i regleringsbrevet för Fiskeriverket för budgetåret 1995/96 precisera verksamhetsmålen. Konsekvenser för Fiskeriverket av ett EU-medlemskap Sverige kommer fullt ut att delta i EG:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari 1995. Konsekvenserna av medlemskapet blir stora för fiskeriad- ministrationen. Arbetsuppgifterna blir mer omfattande och i många fall ställs krav på kortare handläggningstid än i dag. Den svenska fiskeripolitiken har genom EES-avtalet delvis anpassats till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Prisregleringen på fisk har avskaffats och en ny marknadslag på fiskets område har införts. Med stöd av denna har fyra producentorganisationer bildats. Pro- ducentorganisationerna utgör grundpelare inom EG:s gemensamma marknadsordning på fiskets område. Fiskeriverket tillfördes genom 1992 års budgetproposition 5,9 miljoner kronor avseende bl.a. kompetensförstärkning, informationsinsatser och investeringar i dataprogram. Fiskeriverket bör mot denna bakgrund och med tanke på det statsfinansiella läget tillföras ett betydligt mindre belopp än vad verket i sin rapport har ansett vara motiverat av ett medlemskap i EU. Enligt regeringens bedömning bör Fiskeriverket förstärkas med 9 miljoner kronor inför medlemskapet, varav 1 miljon kronor utgör förstärkning av kvalitetskontrollen på fiskets område. Regeringen har i prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen bl.a. lämnat förslag till en lag om EG:s förordningar inom den gemensamma fiskeripolitiken. Den svenska regleringen kommer i stor utsträckning att ersättas av dessa förordningar. Det finns emellertid behov av vissa kompletteringar. Fiskeriverket har ansvaret för att genom granskning av fiskeloggböcker över- vaka att fastställda kvoter inte överskrids. Merparten av fisketillsynen sker dock till sjöss genom Kustbevakningens försorg. Tillsynen innefattar bl.a. kontroll av att fisket sker på tillåten tid och plats och med tillåtna redskap. Ett medlemskap i EU föranleder inte Sverige att förändra denna betoning på att fisketillsynen huvudsakligen skall ske till sjöss. Fisk som landas skall vara sorterad efter storlek och färskhet samt vara märkt. Fiskeriverket disponerar i dag 1,5 miljoner kronor för att utföra denna kvalitetskontroll. EG:s fiskeripolitik anger inte någon nivå för hur omfattande den nationella kontrollen skall vara. Den svenska kvalitetskontrollen är klart mindre omfattande än i jämförbara medlemsländer. Det är emellertid väsentligt att kontrollen organiseras så att en effektiv kontroll kan åstadkommas med så begränsade ekonomiska resurser som möjligt. För att nå en godtagbar kontrollnivå bör därför kvalitetskontrollen förstärkas med 1 miljon kronor. Kvalitetskon- trollen bör dessutom förstärkas genom att Kustbevakningen vid vissa tillfällen, som ett led i sin ordinarie verksamhet, bistår Fiskeriverket. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen, efter att Sjöverksam- hetskommittén (dir. 1993:136) har lämnat sitt förslag, med definitiva förslag till ansvarsfördelning mellan olika myndigheter vad gäller kontroll på fiskets område och dimensioneringen av den. Riksdagen beslutade hösten 1992 om principer för ansvarsfördelning och finansiering av den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 1992/93:122). Med anledning härav beräknades i 1994 års budgetproposition under detta anslag 3 828 000 kr för fiskestatistik. Det förslag som har presenterats av Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån (SCB) utgör ett gott underlag för Fiskeriverkets fortsatta arbete att förbättra det nuvarande systemet. Det ankommer vidare på Fiskeriverket att inom ramen för myndighetsanslaget besluta om statistik på fiskets och vattenbrukets område. EG:s förordningar på fiskets område kräver bl.a. rapportering av fångstupp- gifter till ansvarig myndighet. De nuvarande svenska informationskällorna (loggbok och avräkningsnota) behöver därför modifieras och integreras. I prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen har regeringen föreslagit att länsstyrelserna får det administrativa ansvaret för flertalet EU-stöd inom Jordbruksdepartementets område och att Statens jordbruksverk och Fiskeriverket skall svara för samtliga utbetalningar. EU-stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, dvs. anpassningen av fiskerisektorns struktur. Även EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet bör kunna vara aktuellt för vissa fiskeberoende områden. EU-stöden på fiskets område är relativt begränsade till sin omfattning jämfört med stöden på jordbruksområdet. Den svenska målsättningen med stöden för den kommande fyraårsperioden kommer att presenteras för EU-kommissionen under våren 1995 i form av en sektorplan för fiskeri- och vattenbruksnäringen. Planen arbetas fram gemensamt av Jordbruksdepartementet och Fiskeriverket i nära samarbete med berörda näringsorganisationer samt med underlag från länsstyrelserna. Om planen skall fungera som det styrinstrument det är tänkt är det nödvändigt att handläggning av EU-stöd sker både på den centrala nivån (Fiskeriverket) och hos länsstyrelserna. Det är viktigt att de regionala och lokala aspekterna får en framträdande roll vid bedömningen av vilka projekt som skall genomföras. Även på fiskets område är det angeläget att de regionala insatserna sker samordnat med de strukturfonder inom vilka länsstyrelserna verkar. Administrationen av de EU-stöd som hänförs till mål 5a på fiskets område bör därför fördelas mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör handlägga och besluta om stöd till vattenbruk, beredningsindustrin och infrastruktur. Häri kan ingå att finna utrymme för regional eller lokal delfinansiering av projekt. Fiskeriverket skall ange inom vilka ramar verksamheten skall ske så att projekten bidrar till att uppfylla de krav som ställts i den av Gemenskapen godkända sektorsplanen liksom att de står i överensstämmelse med övergripande nationella mål. Fiskeriverket bör besluta om stöd till övriga strukturåtgärder inom mål 5a, huvudsakligen frågor om omstrukturering av fiskeflottan. Som central sektorsmyndighet har Fiskeriverket en särskilt samordnande, stödjande och rådgivande roll gentemot länsstyrelserna inom det fiskeripolitiska området. Länsstyrelserna granskar uppgifterna i fiskeloggböckerna innan dessa skickas vidare till Fiskeriverket för registrering. Mot bakgrund av EU:s krav på snabb inrapportering av fångstuppgifterna bör loggböckerna i fortsättningen skickas direkt till Fiskeriverket för granskning. Även i övrigt bör Fiskeriverket verka för att hanteringen av loggboksblanketterna blir så snabb och smidig som möjligt. Länsstyrelsernas uppgifter i denna del upphör därmed. Länsstyrelserna har uppskattat att sammanlagt tre årsarbetskrafter har behövts för loggboksgranskning. Av denna anledning bör det överföras 1,2 miljoner kronor från länsstyrelseanslaget till Fiskeriverket. Regeringen beslutade den 10 november 1994 att uppdra åt generaldirektören Per Wramner att lämna förslag till en allmän fiskevårdsavgift. Uppdraget har redovisats och remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 återkomma till riksdagen i denna fråga. Länsstyrelserna förordnar i dag fisketillsynsmän som har till uppgift att övervaka fisket utefter kusterna och i insjöar. Finansiering av fisketillsynen bör som ett led i regional och lokal fiskevård beaktas då ställning tas till införandet av en allmän fiskevårdsavgift. Laxfisket i Östersjön Fiskeriverket redovisade den 16 maj 1994 på regeringens uppdrag en utvärdering av de åtgärder som har vidtagits för att skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön och föreslog en handlingsplan för det fortsatta arbetet. Fiskeriverket beslutade den 2 juni 1994 att avlysa laxfisket under år 1994 i samtliga älvar med vild lax i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län och i de befintliga fredningsområdena utanför dessa älvar. Vid mötet med Fiskerikommissionen för Östersjön i september 1994 agerade Sverige kraftfullt för en begränsning av havsfisket efter lax men lyckades inte fullt ut få gehör för ståndpunkterna bland övriga Östersjönationer. Kommissionen beslutade dock att rekommendera att 1995 års totaluttag begränsas från 600 000 laxar till 500 000 laxar i Östersjön. Kommissionen beslutade också att tillsätta en särskild arbetsgrupp under svenskt ordförandeskap med uppgift att se över förvaltningen av lax i Östersjön. Fiskeriverket beslutade den 18 november 1994 att allt svenskt fiske efter lax i södra Östersjön är förbjudet t.o.m. den 31 mars 1995. Verket beslutade vidare att förbjuda fiske efter lax under hela år 1995 i samtliga älvar med vild lax i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län och i de befint- liga fredningsområdena utanför dessa älvar. Fiskeriverket bedriver tillsammans med bl.a. Naturvårdsverket ett omfattande forskningsprojekt med syfte att undersöka orsakerna till sjukdomen M74 bland laxungar och finna åtgärder för att komma till rätta med överdödligheten. Fiskeriverket arbetar även med uppbyggnad av genbanker för den vilda laxen. Regeringen avser att inom EU verka för en långsiktig strategi för laxfisket och vården av den naturreproducerande laxen i Östersjön. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren 1995 med övergripande riktlinjer för laxfisket. Slutsatser Fiskeriverkets verksamhet kommer i hög grad att påverkas av ett EU-medlemskap. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om de administrativa konsekvenserna av ett EU-medlemskap bör de nuvarande verksamhetsmålen för Fiskeriverket endast omfatta budgetåret 1995/96. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 %. Vad gäller RRV:s invändningar mot Fiskeriverkets årsredovisning finner rege- ringen att RRV:s påpekanden är av sådan art att dessa skyndsamt bör föranleda åtgärder. Ett sådant arbete har inletts och vad som orsakat revisionsanmärkning kommer att undanröjas. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Fiskeriverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 93 459 000 kr. C 2. Främjande av fiskerinäringen 1993/94 Utgift 4 243 204 Reservation 1 309 665 1994/95 Anslag 3 684 000 1995/96 Förslag 5 684 000 varav 3 769 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget används för bidrag till främjande av fiskerinäringen och för att täcka kostnader för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet på fiskets område. Fiskeriverket föreslår att medel för bidrag till fisketillsyn bör överföras till myndighetens förvaltningsanslag i syfte att finansiera en förstärkning av statistikhanteringen. Bestämmelserna om bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten är inte längre ändamålsenliga. Regeringens överväganden Medel för bidrag till länsstyrelserna för fisketillsyn bör i fortsättningen inte föras upp under detta anslag. Möjligheterna att lämna bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten är inte längre aktuella, varför möjlighet till bidrag för ändamålet inte bör finnas i fortsättningen. Medlen för forskning bör i så stor utsträckning som är möjligt och lämpligt användas i kombination med forskningsmedel från EU:s budget för att öka effekten och utbytet av dem. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva- tionsanslag på 5 684 000 kr. C 3. Strukturstöd till fisket m.m. 1993/94 Utgift 24 711 960 1994/95 Anslag 26 391 000 1995/96 Förslag 53 837 000 varav 35 891 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget lämnas statligt stöd till investeringar i fiskeföretag, fångst- begränsning, skrotning av fiskefartyg samt skador på fiskeredskap och vatten- bruksanläggningar. Stödet lämnas i form av bidrag och statlig garanti för lån. Betämmelser om detta finns i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Från anslaget lämnas också ersättning i samband med is- brytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov. Från anslaget täcks vidare kostnader för förluster på grund av statlig garanti för lån till fiskeföretag och fiskberedningsföretag. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Regeringens överväganden Under år 1993 lade EU fast nya riktlinjer för strukturpolitiken på fiskets område och inrättade en särskild fond för denna, Financial Instrument for Fisheries Guidance (FIFG). FIFG finansierar den del av fiskets strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, dvs. anpassningen av fiskerisektorns struktur. De mål som gäller för strukturpolitiken är - att bidra till att uppnå en varaktig balans mellan resurser och dess utnyttjande, - att stärka utvecklingen av ekonomiskt livskraftiga företag inom sektorn, samt - att förbättra marknadsutbudet och förädlingsvärdet för fiskets och vattenbrukets produkter. Strukturstödet kan ges till följande områden, nämligen - omstrukturering och förnyelse av fiskeflottan, - modernisering av fiskeflottan, - förbättring av de villkor under vilka fiskets och vattenbrukets produkter förädlas och marknadsförs, - utveckling av vattenbruket samt skydd och utveckling av marina resurser i kustvatten, - försöksfiske, - utrustning i fiskehamnar, samt - studier av nya marknader. EU har även slagit fast mål och regler för hur gemenskapens fiskerisektor skall omstruktureras under perioden 1994-1996 i syfte att uppnå en varaktig balans mellan fiskresurserna och dess utnyttjande. EU:s medlemsländer skall i ett s.k. programdokument redogöra för kommissionen hur man avser att praktiskt utforma strukturpolitiken. Det nuvarande programdokumentet gäller för åren 1994-1999. Planen skall bl.a. innehålla en beskrivning av fiskerisektorn, de mål landet har fastslagit för sin struk- turpolitik samt de medel man avser använda för att nå de fastställda målen. Det övergripande målet för den svenska fiskeripolitiken stämmer väl överens med de mål som EU har lagt fast för strukturpolitiken på fiskets område. Det övergripande målet bör därför bestå och vara utgångspunkt för strukturplanen. De medel som finns under detta anslag bör användas för att uppnå målet. Medfinan- sieringen från EU varierar beroende på om åtgärden är offensiv i form av t.ex. ett nybygge eller defensiv i form av t.ex. skrotning av fiskefartyg. Medlen bör användas i första hand för att engångsvis eller under en kort period stödja en småskalig företagsamhet inom fisket och vattenbruket. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Strukturstöd till fisket m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett för- slagsanslag på 53 837 000 kr. C 4. Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. Nytt anslag (förslag) 120 000 000 varav 80 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Med hänvisning till vad regeringen har anfört under punkten C 3 bör ett nytt anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. för budget året 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 120 000 000 kr. C 5. Bidrag till fiskevård C 6. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. Regeringen beslutade den 10 november 1994 att uppdra åt generaldirektören Per Wramner att lämna förslag till en allmän fiskevårdsavgift. Uppdraget har redovisats och remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 återkomma till riksdagen i denna fråga. I avvaktan på att beredningen slutförs bör ifrågavarande anslag föras upp med oförändrade belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, 1. till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1995/96 beräknar ett reserva- tionsanslag på 5 418 000 kr, 2. till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 1 500 000 kr. D. Sametinget och rennäringen m.m. Inledning Samerna har bebott norra delarna av Skandinavien innan de nordiska staterna växte fram. Deras viktigaste näringar har varit jakt, fiske och renskötsel. Samerna har i betydande grad lämnat sina traditionella bosättningsområden. Endast en minoritet av den samiska befolkningen i Sverige ägnar sig numera åt renskötsel. Av en total samisk befolkning på omkring 17 000 personer är endast ca 2 500 sysselsatta inom renskötseln. Det finns 4 000-5 000 samer i Finland, 30 000-50 000 i Norge och 2 000 i Ryssland. Samerna är sålunda spridda över fyra länder. Även om de som medborgare i resp. land deltar i samhällslivet där har de bevarat en egen kultur, särskilt de samer som ännu ägnar sig åt de gamla näringarna. Till denna kultur hör också samiskt språk. Det område inom vilket rennäringen utövas i Sverige sträcker sig från Idre i Dalarna till Treriksröset och från riksgränsen mot Norge till Norrlands kustland. Detta område är uppdelat på 51 samebyar. En sameby är dels ett geografiskt område, dels en ekonomisk och administrativ sammanslutning. Samebyn har bl.a. till ändamål att för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln. Renskötselrätten är en för den samiska befolkningen kollektiv rätt som bygger på urminnes hävd. Samernas rättigheter när det gäller att låta sina renar beta över stora områden liksom rätten att jaga och fiska grundas inte primärt på lagstiftning eller på upplåtelser i särskilda avtal. Däremot är renskötsel- rättens utövande reglerad och preciserad genom den vid varje tid gällande lagstiftningen. Renbeteslagstiftningen har delat upp samerna i renskötande och icke ren- skötande samer, en uppdelning som fortfarande har stor betydelse i olika avseenden. Bl.a. förutsätts medlemskap i sameby för rätten att bedriva ren- skötsel. Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet som inträttades år 1993. Leda- möterna utses genom val bland den samiska befolkningen. Sametinget har till uppgift att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Vidare skall Sametinget medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, bl.a. rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten. Bidrag till samisk kultur, forskning och samiska organisationer anvisas på elfte huvudtiteln. Kultur- och organisationsbidrag anvisas också ur Samefonden. Det är Sametinget som beslutar om dessa bidrag. Nordiska samerådet inrättades år 1956. Samerådet är samernas gemensamma organ som har att tillvarata samernas ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Nordiska samarbetsorganet för same- och rennäringsfrågor bildades år 1964 med anledning av en rekommendation i Nordiska rådet. I syfte att stärka och bevara den samiska kulturen skall samarbetsorganet behandla för samebefolkningen i Finland, Norge och Sverige gemensamma frågor som rör rennäringen, kulturen, språken samt skol- och undervisningsförhållandena. Nordiskt organ för renforskning upprättades av regeringarna i Finland, Norge och Sverige den 1 juli 1980. Grönland blev medlem år 1988. Organet skall främja utveckling och samordning av renforskning till nytta för rennäringen i de nordiska länderna. Enligt 1972 års svensk-norska renbeteskonvention har svenska samer viss rätt till renbete sommartid i Norge och norska samer rätt till bete vintertid i vissa områden i Sverige. Konventionen gäller till år 2002. Visst arbete har påbörjats inför en omförhandling av konventionen. Den beräknade utgiftsutvecklingen för Sametinget och rennäringen m.m. till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 97,5 87,2 130,7 87,6 D 1. Sametinget 1993/94 Utgift 6 077 517 1994/95 Anslag 9 677 000 1995/96 Förslag 15 082 000 varav 9 978 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Sametinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. Enligt same- tingslagen (1992:1433) har Sametinget till uppgift att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas. Sametinget föreslår att anslaget förs upp med 20 437 000 kr för att öka insatserna för att stärka det samiska språket och för ökade kostnader för informationsverksamhet, arkiv, partistöd samt för utredningar och utbild- ningsinsatser. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Sametinget skall verka för en levande samisk kultur, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas. Resurser 1995/96 Ramanslag 15 082 000 kr Riksrevisionsverket har vid sin granskning av Sametingets årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av medel på detta anslag har betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt verkets uppfattning får anslaget inte disponeras för partistöd. Enligt villkoren i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 får anslaget användas till lönekost- nader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Regeringen gör följande bedömning. Sametingets medel bör inte få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör även i fortsättningen användas de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Sametinget för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 082 000 kr. D 2. Främjande av rennäringen 1993/94 Utgift 8 726 527 Reservation 6 908 225 1994/95 Anslag 11 017 000 1995/96 Förslag 18 025 000 varav 12 517 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 En del av anslaget fördelas på användningsområden genom beslut av Statens jordbruksverk efter årliga överläggningar med Sametinget. Användningsområdena skall avse åtgärder till främjande av rennäringen. Exempel på åtgärder som finansierats från anslaget är upplysning och rådgivning, katastrofskadeskydd vid svåra renbetesförhållanden, konsulentverksamhet vid Svenska samernas riksför- bund, inventering och kartläggning av vinterbetesmarker, utvecklingsprogram för samebyar samt särskilda ändamål i övrigt som gagnar renskötande samer. Anslaget används också för underhåll av riksgränsstängsel med anledning av bl.a. 1972 års svensk-norska renbeteskonvention, för underhåll av vissa renskötselanlägg- ningar samt för statens del av kostnaderna för samebyarnas utvecklings- och markanvändningsplanering. Regeringens överväganden Renbetesinventeringar Bakgrund I skrivelse den 17 mars 1994 (rskr. 1993/94:186) har riksdagens talman anmält riksdagens beslut med anledning av bostadsutskottets betänkande (bet. 1993/94:BoU11) Anslag till främjande av rennäringen m.m. Beslutet innebär bl.a. att riksdagen som sin mening har gett regeringen till känna vad utskottet har anfört om renbetesinventering. Utskottet har uttalat att det är viktigt att arbetet med renbetesinventeringarna fortsätter. Inventeringarna måste utföras så att de kan tjäna sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta renantal inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod som används ger ett adekvat och vederhäftigt resultat. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen, skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet bör metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna åtgärder bör föreläggas riksdagen. Regeringen har, mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande, uppdragit åt Jordbruksverket att utarbeta en plan för renbetesinventeringar och därvid ange lämpliga metoder för inventeringarna. Planen skall bygga på en ekonomisk ram som skapas av dels de medel som avsätts vid de årliga överläggningarna mellan verket och rennäringen om användningen av de medel som anvisas under detta anslag, dels andra medel som med säkerhet ställs till förfogande för ändamålet. Möjligheterna att utnyttja utförda och pågående inventeringar som görs för annat ändamål skall tas tillvara. Jordbruksverkets redovisning av uppdraget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Statens fastighetsverk, Sametinget, Skogsstyrelsen, Statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen Skogsindustrierna och Skogsägarnas Riksförbund. Regeringens bedömning: Renbetesinventeringar bör även i fortsättningen ligga till grund för fast- ställande av det högsta tillåtna renantal i en sameby som vegetationen långsiktigt kan tåla. Inventeringen bör kunna användas även i miljööver- vakningen. Jordbruksverket fortsätter sitt utveck- lingsarbete tillsammans med Sametinget, Natur- vårdsverket och berörda länsstyrelser för att åstadkomma en lämplig metodik. Jordbruksverkets förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Sametinget, Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att befintliga vegetationskartor bör användas som grund för inventeringsarbetet. I Västerbottens län bör det enligt dessa myndigheter undersökas om satellitbilder kan användas. Naturvårdsverket och Skogsägarnas riksförbund anser att satellitbilder bör ligga till grund för renbetesinventeringen. Skälen för regeringens bedömning: Dagens situation Länsstyrelsen bestämmer enligt 15 § andra stycket rennäringslagen (1971: 437) det högsta antal renar som får hållas på bete inom en samebys betesområde. När det högsta renantalet fastställs skall hänsyn tas till andra intressen. De högsta renantal som gäller för närvarande har till stor del baserats på mycket översiktliga bedömningar. Lantbruksuniversitetet prövade under 1970-talet olika metoder för linjetaxering för beräkning av lavförrådet per hektar. Renens näringsbehov bedömdes med hjälp av resultat från renforskningen. Vissa av dessa inventeringar lades till grund för beslut om högsta tilllåtna renantal. År 1981 påbörjades renbetesinventeringar baserade på vegetationskartor fram- ställda med hjälp av infraröda flygbilder och kompletterade med fältundersökningar. För varje sameby räknas sedan fram hur många renar som kan hållas på bete utan att lavtillgångarna minskar. Vegetationskarteringen har slutförts i Norrbottens län. I Jämtlands län beräknas arbetet vara klart om fyra år. Renbetesinventeringar avseende vinterbetesmarkerna har på detta sätt gjorts i 13 samebyar i Norrbottens län och en i Jämtlands län. De har inte lett till nya beslut om högsta tillåtna renantal eftersom de har bedömts som alltför osäkra. Det är främst beräkningarna om den årliga tillväxten och renarnas betesintag som har ifrågasatts. Det finns flera tänkbara kunskapskällor för renbetesinventering. Vegetationskartan i skala 1:100 000 omfattar 26 vegetationstyper och täcker hela fjällområdet men inte de skogsområden där rennäringens vinterbetesmarker i huvudsak finns. En annan vegetationskarta i skala 1:50 000 omfattar ett 50-tal vegetations- typer och täcker den del av Norrbottens län som inte täcks av den nyss nämnda kartan. Hela Jämtlands län nedanför fjällområdet kommer att vara täckt av denna karta före år 1999. Kartan visar renarnas vinterbetesmarker och har lagts till grund för de nämnda renbetesinventeringarna. Stora delar av renarnas barmarks- beten finns inte med. För närvarande finns det inget beslut om att ta fram motsvarande karta för Västerbottens län. I Västerbottens län finns det en lavmarkskarta ("skogstypskarta") i skala 1:100 000 som täcker en del av länet. Kartan, som visar utbredningen av lavmarker, täcker inte alla vinterbetesmarker. Flygfotografering med svartvit film sker kontinuerligt som underlag för framställning av allmänna kartor. Samma områden fotograferas ungefär vart femte år. Infraröd flygfotografering genomfördes under 1980-talet över hela landet. Någon kontinuerlig sådan omfotografering sker inte. Satellitdata från Landsat- och Spotsatelliterna registreras kontinuerligt. Riksskogstaxeringen genomför löpande en heltäckande provytetaxering av skogarna i Sverige. Tillsammans med satellitdata och kartor är det bl.a. möjligt att skatta skogs- och vegetationstyp för mycket små områden (30x30 m). I Norrbottens län finns en databas genom vilka flera GIS-system inom länet är tillgängliga samtidigt. Detta system omfattar bl.a. den grundläggande redovisningen för hur samebyarna använder markerna samt uppgifter om skogsavverkningar och våtmarksinventering. Krav som bör ställas på renbetesinventeringar Renbetesinventeringarna bör tillgodose sektorns behov av underlag för att bedriva en bärkraftig och långsiktigt uthållig rennäring. Inventeringarna bör samtidigt kunna utgöra ett objektivt underlag för skiftande användningsområden. De bör kunna användas både för att ompröva det högsta tillåtna renantalet och för andra ändamål, t.ex. naturvården. Riksdagen har beslutat om en strategi för biologisk mångfald som behandlar även frågan om högsta renantal. Strategin anger att antalet renar inte får överskrida vad naturen kan bära i form av betestryck (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87). När högsta renantal bestäms skall utgångs- punkten vara vad naturen tål för att den biologiska mångfalden skall kunna behållas och att ett uthålligt nyttjande av betesresurserna inte skall även- tyras. Renantalet skall anpassas till den varierande tillgången på bete. Endast tillväxten får användas för bete, så att vegetationen inte utarmas och så att representativa naturtyper bevaras i tillräcklig omfattning. Tillgodoses inte dessa grundläggande krav är renantalet för högt och måste omprövas. Renantalet skall inte styras bara av ekologiska förutsättningar utan också av hänsyn till andra samhällsintressen, t.ex. skogsbruk. Riksdagen har lagt fast en ny ren- näringspolitik som i allt väsentligt bygger på dessa förutsättningar (prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m., bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115). Renbetesinventeringar är ett värdefullt hjälpmedel t.ex. vid samråd mellan rennäringen och skogsbruket om avverkningsplaner m.m. och vid skogsvårdsstyrelsens handläggning av ärenden om tillstånd till vissa avverkningar. En inventering kan också utnyttjas som underlag för samebyarnas planering av hur betesmarkerna bäst skall användas. Uppgifterna i en inventering om betets fördelning inom olika årstidsområden kan användas när länsstyrelsen fastställer gränser mellan samebyar. Renbetesinventeringarna skall också kunna användas i miljöövervakningen, t.ex. för att studera förändringar av den areella utbredningen av olika natur- eller vegetationstyper till följd av rennäringens markanvändning eller annan miljöpåverkan. Då är det viktigt att det finns uppdaterade underlag som är framtagna vid olika tidpunkter. Det är lättast att jämföra underlag som är av samma slag, t.ex. satellitbilder tagna vid olika tidpunkter. För miljöövervakning är det i första hand markerna ovanför barrskogsgränsen som är av intresse. Uppgifter om dessa marker har mindre betydelse för fastställande av högsta tillåtna renantal. Inventeringarna kan också behövas för bedömningar i frågor som rör den hänsyn som skall tas vid renskötseln till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifter om detta får inte inverka på de grundläggande förut- sättningarna för renskötsel med tillåtet renantal, men begränsningar i renskötseln får göras med hänsyn till vad naturen faktiskt tål. Om inventeringarna visar att skador har uppstått kan begränsningar i renskötseln således göras genom föreskrifterna. Tillämpningen av föreskrifterna bör också följas upp fortlöpande. De uppgifter som tas fram i en renbetesinventering kan alltså användas för flera olika ändamål. Användbarheten är beroende av vilken metod som används och hur ofta man önskar följa upp förändringar i vegetationen. En inventering med flera syften blir sannolikt billigare än flera separata inventeringar. Hur renbetesinventeringar bör göras Den långsiktiga beteskapaciteten kan enligt Jordbruksverket beräknas med hjälp av uppgifter om sammansättning och utbredning av olika vegetationstyper och graden av betning. Sammansättningen och utbredningen kan beräknas med hjälp av fältinventering, flygbilder eller satellitbilder. Olika slag av vegetationsytor har olika tillväxthastighet. Enligt Jordbruksverket finns det betydande kunskaper internationellt och nationellt om hur man kan utnyttja flygbilder för beräkning av tillväxten. Dessa kunskaper bör ställas samman så att de kan tillämpas för renbetesinventeringarna. Även kunskaperna om renarnas årliga betning av olika växter bör uppdateras enligt verket. I Norge används satellitbilder för att kartlägga vegetationen. Satellitdata överförs till en vegetationskarta och viss kontroll sker i fält. Denna vegetationskartläggning används för planering och kontroll av rennäringen. Jordbruksverket och Reindriftsadministrasjonen i Norge har ingått ett avtal om att de områden som får användas för norsk renskötsel i Sverige, och områden som får användas för svensk renskötsel i Norge, skall inventeras med den norska metoden. Inventeringen beräknas vara slutförd sommaren 1995. Inventeringarna avses utgöra underlag för tillämpning av den svensk-norska renbeteskonventionen. Lantbruksuniversitetet har föreslagit en inventeringsmetod som grundas på analys av satellitbilder i kombination med en objektiv provytetaxering och kartering av renbetesenheter. Information från satellitbilder sammanställs med kartdata och grupperas i inventeringsenheter som inventeras genom objektiv mätning på provytor i fält. Information om många områden kan också hämtas från riksskogstaxeringen. Med utgångspunkt i betets täckningsgrad och andra mätvärden beräknas mängden bete och produktionen av bete. Även betets tillgänglighet för renarna uppskattas. En andel av provytorna återinventeras årligen för att mäta olika förändringar. All information lagras i digital form för att lätt kunna ajourhållas. På karta anges och beskrivs renskötselenheter om ca 25-500 ha. Till varje enhet kopplas tabellinformation av betydelse för renskötsel, skogsbruk och naturvård. Informationen kan avse betestyp, tillgänglighet för renbete, betningsgrad, känslighet för olika typer av skogsbruksåtgärder och restriktioner beslutade med stöd av naturvårdslagen. Stickprovsinventeringen sker löpande med fullständig täckning under en omdrevsperiod på 3-5 år. Detta gör det möjligt att få en årlig uppföljning och ajourhållning. Jordbruksverket anför sammanfattningsvis att en inventeringsmetod grundad på satellitbilder inte är tillräckligt prövad i skogsområden. Möjligheten att använda Lantbruksuniversitetets förslag till inventeringsmetodik måste klarläggas och kostnadsberäknas genom förstudier och praktiska försök innan beslut kan fattas om den metoden skall användas. Vegetationskartor som täcker hela renskötselområdet finns tillgängliga tidigast om 4-5 år. Det går inte att nu avgöra när renbetesinventeringen i Västerbottens län kan vara klar om den skall grundas på vegetationskartor. Rennäringen är främst intresserad av produk- tionen av lavar i vinterbetesområdena och avbetningen där. Rennäringsmyndighetens sektorsansvar för miljön innebär dock att den skall följa utvecklingen av hela betesresursen inkl. barmarksbetet och slitage i de områdena. Jordbruksverket drar den slutsatsen att det saknas kunskapsunderlag för ett snabbt beslut om lämplig inventeringsmetodik. En sådan metod kan dock utvecklas genom uppdatering av forskningsunderlag om betesproduktion och betning. När detta har skett är det lättare att bedöma vilket underlag som behövs i form av exempelvis vegetationskartor eller satellitbilder och vilken användbarhet informationen i redan utförda inventeringar har. En samordning med norska inventeringar bör eftersträvas och inventeringen av konventionsområdena i Sverige bör utvärderas så att det går att avgöra om metoden direkt kan tillämpas på övrig renbetsmark i Sverige. Förstudier och försök kan behöva göras i fält. Dessa bör då omfatta både sommar- och vinterbete. Jordbruksverket kan givetvis inte ange kostnaderna för en metod för renbetesinventering som ännu inte har valts ut. Verket avser att utveckla den inventeringsmetod som beaktar behovet av såväl en beräkning av högsta tillåtna renantal som miljöövervakning. Med den ambitionsnivån kan kostnaderna kanske komma att uppgå till 5 miljoner kronor per år under några år och därefter till kanske 2 miljoner kronor per år. Regeringen anser att det är angeläget att en inventeringsmetod skapas som kan användas både för rennäringens behov och för miljöövervakning i övrigt. Det kommer då att ställas särskilda krav på inventeringen eftersom de skilda intressena måste tillgodoses på olika sätt. Satellitbilder tagna vid olika tid- punkter borde av praktiska och ekonomiska skäl vara att föredra som underlag. Det är en fördel om inventeringar görs enligt en metod som är accepterad i både Sverige och Norge och som utgår från en samsyn i fråga om strategi för bevarande av biologisk mångfald. Jordbruksverket bör mot denna bakgrund fortsätta sitt utvecklingsarbete i samarbete med Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser. För att detta skall vara möjligt bör Jordbruksverket tillföras ett engångsbelopp på 1,5 miljoner kronor. Riksgränsstängsel Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om renbetning m.m. anslutande protokoll, skall Sverige och Norge bekosta och underhålla vissa stängsel. Stängslen utsätts för stora påfrestningar vilket leder till avsevärda skador, främst i samband med snösmältningen. Vissa sträckningar bör byggas om. Mot bakgrund av konventionen bör staten fortlöpande betala de verkliga kostnaderna för att hålla stängslen. Katastrofskadeskydd och rådgivning Jordbruksverket och Sametinget utreder gemensamt under vilka förutsättningar katastrofskadestöd till bl.a. utfodring vid svåra vinterbetesförhållanden bör lämnas av staten och i vilken utsträckning det kan medfinansieras av rennäring- en. Rådgivningen är huvudsakligen inriktad på att uppnå en bättre hjordsammansättning genom individmärkning och strategiskt slaktuttag. Genom vägning av individuella djur får samebyarna bättre förutsättningar att inrikta renskötseln på hög köttproduktion och samtidigt begränsa renantalet till vad markerna tål. För den långsiktiga hushållningen och rennäringens ekonomiska avkastning är det väsentligt att denna rådgivning kan fortsätta och sålunda inriktas mot att förebygga de effekter som betesbrist kan ge upphov till. Överläggningar m.m. Sametinget har tidigare meddelat att förutsättningar för överläggningar med Jordbruksverket om användning av medel under anslaget inte föreligger. Myndigheterna har emellertid för budgetåret 1994/95 kommit överens om att avsätta medel till rådgivning, konsulentverksamhet vid Svenska samernas riksförbund och till premie för trygghetsförsäkring för renskötande samer för resten av budgetåret. Därigenom erhöll förbundet tid att överväga en annan lösning av frågan om försäkringsskyddet. Anslaget bör ökas med 1,5 miljoner kronor för arbetet med att ta fram en inventeringsmetod för renbetet och således föras upp med sammanlagt 18 025 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva- tionsanslag på 18 025 000 kr. D 3. Prisstöd till rennäringen 1993/94 Utgift 29 844 249 1994/95 Anslag 38 000 000 1995/96 Förslag 57 000 000 varav 38 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget används för pristillägg på renkött. Bestämmelser om prisstödet finns i förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött. Antalet slaktade renar under budgetåret 1993/94 uppgick till ca 98 300. Av dessa godkändes ca 86 600 vid köttbesiktning. Prisstöd lämnas under budgetåret 1994/95 med 11 kr per kilo slaktad vikt för vuxen ren och med 17 kr per kilo för renkalv. Jordbruksverket har beslutat att 50 öre per kilo av pristillägget för såväl ren som renkalv skall avsättas för marknadsföringsåtgärder. Enligt Jordbruks- verket bör prisstödet även i fortsättningen vara 6 kr högre för renkalv än för ren. En sådan differentiering förstärker effekterna av de rådgivningsinsatser som görs och som skall leda till en begränsning av renantalet till vad renbetes- markerna tål, samtidigt som en större köttproduktion stimuleras. Jordbruksverket skall lämna förslag till prisstödets storlek efter överläggningar med Sametinget. Sametinget har meddelat att förutsättningar för överläggningar saknas. Överläggningar har därför inte kunnat hållas. Jordbruksverket föreslår att prisstödet behålls oförändrat. Regeringens överväganden Riksdagen har beslutat att Sametinget skall företräda rennäringen vid överläggningarna med Jordbruksverket om vilka stödformer pristillägget skall användas till (prop. 1993/94:100 bil. 10, bet. 1993/94:BoU11, rskr. 1993/ 94:186). Om Sametinget inte önskar överläggningar, bör det ankomma på Jordbruksverket att besluta om stödformerna. Anslaget bör föras upp med 57 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 57 000 000 kr. D 4. Ersättningar för viltskador m.m. 1993/94 Utgift 27 643 779 1994/95 Anslag 27 000 000 1995/96 Förslag 38 300 000 varav 25 533 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas ersättning för förluster som uppkommer till följd av angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra tamdjur. Bestämmelser om sådan ersättning finns i förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur. Från anslaget lämnas vidare ersättning enligt 17 § förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Från den 1 januari 1995 finns den bestämmelsen i 29 a § jaktförordningen (1987:905). Dessutom bekostas från anslaget vissa åtgärder för att förebygga skador av vilt m.m. Regeringens överväganden Ersättning för rovdjursrivna renar Regeringens förslag: Det av riksdagen tidigare be- slutade nya systemet för ersättning av rovdjurs- rivna renar skall börja tillämpas först från den 1 januari 1996. I prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. tog regeringen upp frågan om ersättning för rovdjursrivna renar. Enligt förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur lämnas ersättning för varje ren som skadats eller dödats genom angrepp av björn, varg, järv, lo eller örn. I propositionen föreslog regeringen att ett nytt ersättningssystem införs från den 1 juli 1995. Det nya systemet innebär i korthet att rennäringen årligen får disponera ett belopp motsvarande det skäliga värdet av de renar som har rivits av rovdjur. Fördelningen av ersättningen skall baseras på rovdjursförekomst. Sametinget svarar för administrationen och fördelningen i samverkan med Statens naturvårdsverk. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115). Regeringen uppdrog åt Naturvårdsverket och Sametinget att gemensamt redovisa förslag till den närmare utformningen av systemet för insamling, bearbetning och redovisning av de rapporterade rovdjursobservationerna. Naturvårdsverket och Sametinget anmälde emellertid i en gemensam skrivelse under våren 1994 att de metoder som skall användas för insamling och rovdjursobservationer behöver prövas praktiskt under mer än en enda vinter. Myndigheterna begärde därför att få redovisa uppdraget senast den 31 december 1994. Regeringen biföll framställningen och uttalade samtidigt att det nya ersättningssystemet bör, under förutsättning av riksdagens godkännande, införas först den 1 januari 1996. För ersättning för rovdjursrivna renar under andra halvåret 1995 bör således gälla samma bestämmelser som hittills. Sedan nya bestämmelser om kontroll vid anmälan av rovdjursriven ren införts från den 1 november 1992 sjönk antalet anmälda rovdjursrivna renar från ca 12 500 under budgetåret 1992/93 till ca 5 500 renar budgetåret 1993/94. Utbetalningarna har därigenom minskat med ca 17,5 miljoner kronor till knappt 14 miljoner kronor. Regeringen bedömer att antalet anmälda rovdjursrivna renar kommer att vara i stort sett oförändrat i förhållande till budgetåret 1993/94. För ersättning för rovdjursrivna renar under andra halvåret 1995 kan därför beräknas 7 miljoner kronor. För tiden därefter bör följande gälla. Regeringen bedömde i den nämnda propositionen antalet rovdjursdödade renar till knappt 20 000, varav 16 000 är kalvar. I likhet med vad som gäller vid ersättning för annan skada av vilt bör rennäringen vara skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Som ett fast belopp för ersättning för rovdjursrivna renar kalenderåret 1996 bör anvisas 14 miljoner kronor, vilket får anses motsvara de rivna renarnas slaktvärde. Ersättning för annan skada av vilt Enligt 17 § förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. kan ersättning lämnas för skador som åstadkoms av annat vilt än vissa rovdjur. Ersättning lämnas om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för kostnaden. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga sådana skador. Regeringen föreslog i prop. 1991/92:9 om jakt och viltvård att möjligheten till ersättning för skada av annat vilt än vissa rovdjur enbart bör finnas kvar när det gäller arter där på grund av beståndens ringa storlek jakt inte är tänkbar i någon form. Som exempel nämns skador förorsakade av tranor eller sälar. I sådana fall bör enligt propositionen även i fortsättningen ersättning kunna lämnas av statsmedel för såväl skada som till förebyggande åtgärder. Riksdagen godtog förslaget (1991/92:JoU5, rskr. 1991/92:48). Riksdagen uttalade emellertid senare att man i skälighetsprövningen bör kunna ta hänsyn även till andra faktorer, som omfattningen av inträffade skador och vilka praktiska möjligheter som föreligger att genomföra en effektiv skyddsjakt för att före- bygga skador. Det finns enligt riksdagen därvid anledning att särskilt upp- märksamma de skador som jordbruket drabbas av genom vissa arter av betande vildgäss (bet. 1993/94:JoU1). Även när det gäller skador som rovdjuren orsakar andra tamdjur än renar föreslogs i prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. att ett fast belopp anvisas för ersättning av dessa skador. En viss del av beloppet bör liksom hittills kunna användas för skadeförebyggande åtgärder. Riksdagen godtog även det förslaget. Ersättningarna för skada av annat vilt än rovdjur uppgick under budgetåret 1993/94 till ca 11,1 miljoner kronor. Den helt övervägande delen av beloppet avsåg ersättning till yrkesfiskare för skador som säl förorsakat på fångst och fiskeredskap. Skadornas omfattning varierar något från år till år bl.a. på grund av klimatförhållandena men bedöms bli i huvudsak oförändrade. Er- sättningarna för skador av vissa rovdjur på andra tamdjur än ren uppgick under budgetåret 1993/94 till ca 425 000 kr. Ersättningarna avsåg till den helt övervägande delen rivna får. Skadorna av rovdjur bedöms bli i huvudsak oförändrade. För ersättning för de viltskador som uppkommit från den 1 juli 1995 och som inte avser rovdjursrivna renar bör ett belopp på 17,3 miljoner kronor beräknas. I enlighet med riksdagens beslut skall en del av beloppet kunna användas till förebyggande åtgärder. Åtgärderna kan avse bidrag för att utveckla fiskeredskap som säl inte kan skada, inköp av gasolkanoner som kan lånas ut för att vid behov skrämma iväg fåglar eller arrende av mark för odling av gröda avsedd för vildgäss. De förebyggande åtgärderna innebär vanligen att skadorna uteblir eller att kostnaderna blir väsentligt lägre än för de förebyggande åtgärderna. Principen skall därför vara att viltskador skall förebyggas oavsett om bidrag härför lämnas eller inte. Ersättning skall inte lämnas för skador som det är möjligt att försäkra sig mot. Det gäller exempelvis skada på vissa husdjur förorsakad av rovdjur. Ersättning skall inte heller lämnas när det varit möjligt att genom skadeförebyggande åtgärder förhindra skadan. Naturvårdsverket prövar frågor om ersättning och bidrag enligt 17 § förord- ningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Ansökningen ges dock in till länsstyrelsen som utreder ärendet och yttrar sig till verket. Natur- vårdsverkets beslut kan inte överklagas. Frågor om ersättning vid vissa skador av rovdjur prövas däremot av länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen för skada inom länet och av Naturvårdsverket för landet i övrigt. Beslut om ersätt- ning kan överklagas hos kammarrätten. I fortsättningen skall alla ärenden om bidrag till skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skada handläggas av länsstyrelsen. Besluten skall inte kunna överklagas. Naturvårdsverket skall fördela det anvisade beloppet på länsstyrelserna, varvid hänsyn bl.a. skall tas till skadekostnaderna föregående år. Det skall ankomma på Naturvårdsverket att meddela närmare bestämmelser om bidrag för skadeförebyggande åtgärder och om ersättning för skada. Detta bör öka intresset för att vidta önskvärda skadeförebyggande åtgärder. Liksom hittills skall gälla att var och en är skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikten mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Inte heller i fortsättningen kan därför full ersättning för en viltskada påräknas. Sammanfattningsvis bör anslaget föras upp med 38,3 miljoner kronor, varav 14 miljoner kronor får användas för ersättning för rovdjursrivna renar kalenderåret 1996 och 17,3 miljoner kronor får användas till förebyggande åtgärder och som ersättning för annan skada än rovdjursrivna renar om skadan inträffat efter den 1 juli 1995. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. med ändring av vad den tidigare beslutat bestämmer att ett nytt system för ersättning av rovdjursrivna renar skall tillämpas från den 1 januari 1996, 2. till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 38 300 000 kr. D 5. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall 1993/94 Utgift 29 762 787 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Från detta anslag täcks kostnader med anledning av beslut om ersättning enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan. Konsekvenserna av nedfallet av radioaktivt cesium till följd av Tjernobyl- olyckan år 1986 fortsätter att påverka i första hand rennäringen. Även kött- produktionen med nöt och får påverkas i vissa delar av norra Sverige. Alltsedan olyckan vidtas varje år omfattande åtgärder för att förhindra att livsmedel kasseras och för att förebygga hälsorisker från livsmedel. De åtgärder som vidtas är tidigareläggning och planering av slakt, utfodring, plöjning m.m. Djurens cesiumupptagning varierar kraftigt från ett år till ett annat, bl.a. beroende på nederbörd, temperatur och svampförekomst. Behovet av saneringsåtgärder och den mängd livsmedel som måste kasseras kommer därför att variera i motsvarande grad liksom kostnaderna för ersättningar till berörda företag. Tidigareläggning av renslakt och utfodring av renar är från kostnadssynpunkt att föredra framför kassation. Kassationerna har tidigare kunnat minskas väsent- ligt genom de nya bestämmelser om ersättning som införts. Under budgetåret 1993/94 kasserades ca 11 600 renar. Inför slakten hösten 1994 har informations- åtgärder vidtagits för att de lokala förutsättningarna skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt för att hålla nere andelen kasserade renkroppar. Möjlig- heterna att i fortsättningen minska kassationerna genom regeländringar är begränsade. Ersättningsreglerna har anpassats till prisutvecklingen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. D 6. Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. 1993/94 Utgift 1 584 937 Reservation 1 679 253 1994/95 Anslag 1 538 000 1995/96 Förslag 2 307 000 varav 1 538 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget används i huvudsak för bidrag till investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar på fjällägenheter, till underhåll och upprustning av dessa lägenheter, till avvecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av fjällägenheter, till gästgiveribestyr samt till inlösen av byggnader m.m. i vissa fall. Regeringens överväganden Bakgrund Statens mark ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län samt på renbetesfjällen i Jämtlands län uppgår till ca 6,4 miljoner ha exkl. national- parkerna. Marken förvaltas sedan den 1 januari 1994 av Statens fastighetsverk. Frågor om upplåtelse av nyttjanderätt prövas dock av länsstyrelsen enligt 33 § rennäringslagen (1971:437) och 2 § rennäringsförordningen (1993:384). Frågor om försäljning av mark prövas av regeringen. Jordbruksverket prövar däremot frågor om friköp av fjällägenhet eller del därav. På de aktuella markerna uppläts förr mark för bebyggelse i form av fjällägenheter. Numera sker upplåtelserna med stöd av bestämmelserna i jordabalken. Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i lagstiftning ända från år 1915. Lagstiftningen har ändrats vid flera tillfällen. Det finns tre huvudtyper av fjällägenheter, nämligen norrländska fjällägenheter, odlings- lägenheter för samer och jämtländska arrendelägenheter. Staten äger i regel befintliga byggnader på de norrländska fjällägenheterna och de jämtländska arrendelägenheterna. Arrendatorerna till odlingslägenheterna anses i allmänhet vara ägare till byggnaderna där. Det finns totalt 101 fjällägenheter, varav 29 i Norrbottens län, 15 i Västerbottens län och 57 i Jämtlands län. Antalet har minskat med 176 sedan Fjälllägenhetsutredningen redovisade sin inventering år 1980. Fjällägenheterna var ursprungligen avsedda för jordbruksdrift med jakt och fiske som komplement. De är till ytan mellan 5 och 60 ha. Det är vanligt att fjällägenheterna har mellan 10 och 20 ha ängs- och betesmark samt brukad åker. Ett villkor om bedrivande av jordbruk var tidigare intaget i alla arrendekontrakt. Detta villkor finns inte i kontraktet som avser fjällägenheter med övergångskontrakt eller som vid förnyat kontrakt gjorts om till bostadsarrenden. För närvarande används endast ett 30-tal fjällägenheter för jordbruksändamål. Vid fem fjällägenheter finns det mjölkkor, vid sju finns getter och vid ca 20 finns andra djurslag, t.ex. får och köttdjur. Mjölkkobesättningarna varierar mellan 5 och 35 kor. Det är vanligt att fjällägenheter med djurhållning har flera olika djurslag. Vid två fjällägenheter bedrivs jordbruk utan djurhållning. Turistnäringen har blivit allt mer viktig för fjällägenhetsarrendatorerna. Den bedrivs vid drygt 30 fjällägenheter i form av uthyrning av övernattningsbäddar. Flera har kompletterande inkomster från uppdrag som väderrapportör, transporter av turister med båt, uthyrning av båtar och husvagnsplatser. Vid ett 50-tal fjällägenheter bedriver lägenhetsinnehavaren ingen näringsverksamhet. Lägenheten fungerar då endast som permanent- eller fritidsbostad åt arrendatorn. Samtliga arrendatorer, även de som har enbart bostadsarrende, har rätt till jakt och fiske som komplement till försörjningen. Närmare hälften av fjällägenhetsinnehavarna är över 65 år. Arrendeavgifterna varierar mellan 10 kr och 12 000 kr. Det sammanlagda arrendebeloppet uppgår till ca 146 000 kr. En justering sker vanligen endast när staten har genomfört investeringar på lägenheten eller då en ny arrendator övertar lägenheten. Inkomsterna tillförs detta anslag. Inom det nu aktuella området har staten även upplåtit mark för bostadsändamål i andra former såsom tomträtt, bostadsarrende och för renskötarbostäder. Tomträtter har upplåtits endast i Jämtlands och Norrbottens län. Totalt finns det ca 40 upplåtelser, de flesta för bostadsändamål. Det finns också tomträttsupplåtelser för en kombination av bostads- och annat ändamål. Avtalet kan t.ex. ha gett en rätt att uppföra uthyrningsstugor på fastigheten. Vissa tomträtter omfattar endast campingplats, sportanläggning eller slakteri. Många renskötande samer bor utanför tätorterna på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. I vissa byar bor endast renskötande samer som har erhållit upplåtelser av mark för bostadsändamål (renskötarbostäder) på livstid och för efterlevande makes livstid. Upplåtelserna är avgiftsfria. Det finns också ett litet antal upplåtelser för bostadsändamål till samer som ägnar sig åt andra samiska näringar som fiske och slöjd. Deras nyttjanderätt kan vara tidsbegränsad. Antalet renskötarbostäder ovanför odlingsgränsen är ca 400. Det finns inga fullständiga förteckningar på bostadsupplåtelser till samer. För en mycket stor del av upplåtelserna saknas kontrakt eller annan skriftlig dokumentation. Den enskilde samen äger husen. Slutligen finns det på den nu aktuella marken ca 100 bostadsarrenden för permanent bostadsbebyggelse som inte är renskötarbostäder. Arrendatorn äger husen. Arrendena kan vara kombinerade med upplåtelse för annat ändamål. Gällande bestämmelser om fjällägenheter och köp av mark Fjällägenhetsutredningen lämnade åren 1979 och 1980 förslag till regeringen om den framtida dispositionen och förvaltningen av fjällägenheterna. Frågan behandlades därefter av riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 13, bet. 1980/81: JoU18, rskr. 1980/81:207). Föredragande statsrådet anförde i fråga om fjällägenheternas fortbestånd att enbart den omständigheten att jordbruksdriften upphört eller kommer att upphöra på en lägenhet inte var ett skäl att lägga ned lägenheten. Bedömningen av vilka lägenheter som bör behållas eller läggas ned måste främst ses mot bakgrund av hur starkt det allmänna behovet är av en fast bosättning på platsen. Det ansågs vara ett allmänt intresse att det även i framtiden finns stadigvarande bosättningar i de mest glest bebyggda delarna av landet där marken ofta ägs av staten. För bl.a. de renskötande samerna, jägare, fiskare och turister är det värdefullt att fasta bosättningar finns kvar i dessa områden. Dessutom har staten under en följd av år gjort betydande insatser för att behålla en fast bosättning i dessa bygder bl.a. genom glesbygdsstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Avvecklingen av lägenheterna borde enligt föredraganden ske med stor hänsyn till de nuvarande innehavarnas önskemål. I de fall en fjällägenhet läggs ned efter kontraktstidens utgång och en ny markupplåtelse inte kan påräknas för ägaren eller en ny ägare av husen bör staten lösa in byggnaderna så att innehavaren hålls skadelös. Föredragande statsrådet ansåg i likhet med utredningen när det gällde upplåtelse, avyttring och exploatering av markerna ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen att friköp även i fortsättningen borde ske efter prövning i varje enskilt fall under hänsynstagande till berörda intressen. I den mån friköp inte bör få ske kan enligt föredraganden tomträtt i enstaka fall vara ett lämpligt alternativ när besittningsskyddet för bl.a. lägenhetsinnehavare som bedriver någon form av kapitalkrävande näringsverksamhet behöver förstärkas. Regeringen uppdrog den 13 maj 1993 åt Statens jordbruksverk att göra en över- syn av dispositionen av den statligt ägda mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen som har bebyggelse för permanent bruk. Jordbruksverkets förslag har remissbehandlats. Sametinget, Glesbygdsmyndigheten, Riksantikvarieämbetet, Statens naturvårdsverk, Statens fastighetsverk, Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har avgett yttranden. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr Jo93/2114). Ändrade principer för upplåtelse och försäljning av annan mark för bostadsändamål, tomträtter och renskötarbostäder på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen än befintliga fjällägenheter Regeringens förslag: Friköp skall kunna medges om den upplåtna marken används för permanent boende eller för näringsverksamhet om inte särskilda skäl talar mot en försäljning. Vid friköp av renskötar- bostäder skall särskild hänsyn tas till den samiska kulturmiljön. Upplåtelse med tomträtt skall ske endast för näringsverksamhet med stort markbehov eller om den som marken upplåtits till inte önskar förvärva marken med äganderätt. Upplåtelse av mark skall även i fortsättningen ske restriktivt. Jordbruksverkets förslag: Det bör från fall till fall övervägas den lösning som kan minimera statens kostnader för mark som upplåtits med tomträtt, till bostadsarrende för bebyggelse och till renskötarbostad. Det kan gälla exempelvis friköp eller försäljning på den öppna marknaden. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att permanentboende som så önskar skall få friköpa marken. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker friköp av tomt för permanentbostad under förutsättning att försäljningen sker med stor restriktivitet efter prövning i varje enskilt fall och endast till den som har sin huvudsakliga utkomst i glesbygd ovanför odlingsgränsen. När det gäller tomträtt anser Länsstyrelsen i Jämtlands län att sådan upplåtelse endast bör bli aktuell undantagsvis för större markområden som stugbyar och campingplatser. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker friköp av tomträtt för permanent boende, i förekommande fall även mark där mindre näringsverksamhet bedrivs och att tomträtt därför bör bli aktuell endast undantagsvis. Sametinget avstyrker förslaget och anser att det är fråga om samisk mark. Naturvårdsverket anser att försäljning bör vara möjlig endast i rena undantagsfall. Skälen för regeringens förslag: Regeringen beslutar årligen i ett antal ärenden om upplåtelse med tomträtt eller köp av statens mark ovanför odlings- gränsen och på renbetesfjällen. Det vanligaste skälet för bifall till en ansökan är att arrendatorn behöver använda fastigheten som säkerhet för lån till sin näringsverksamhet. Andra skäl kan vara att marken är belägen i en tätort, i anslutning till privat mark eller nära odlingsgränsen eller gränsen för renbetesfjäll. Tomträtt eller friköp medges endast för permanentboende eller för näringsverksamhet. De skäl som angavs år 1980 för återhållsamhet när det gäller att sälja eller exploatera de aktuella markerna gäller alltså fortfarande. Markerna kan närmast oinskränkt disponeras av renskötseln och det rörliga friluftslivet. Från den utgångspunkten kan det vara mindre rationellt att skapa enklaver av enskild mark inom området. Mark som redan är upplåten med nyttjanderätt bör emellertid kunna vara möjlig att i större utsträckning än hittills köpa. En sådan försäljning innebär ju inte någon negativ utveckling i förhållande till dagsläget. Genom att friköpa fastigheten får ägaren möjlighet att använda den som belåningsunderlag. Det minskar boendekostnaden och ger dessutom möjlighet att ta lån för näringsverksamhet till lägre kostnad. Liksom hittills bör dock köp medges endast för permanentboende och för näringsverksamhet på i första hand mark runt befintliga byggnader. I lagstiftningen finns olika bestämmelser till skydd för rennäringen. Mark som har betydelse för rennäringen skall enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen skall vidare skyddas mot sådana åtgärder. Dessa regler skall bl.a. tillämpas vid prövning av bygglov. På mark som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen får enligt 32 § rennäringslagen (1971:437) nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Enligt 30 § lagen får den som inom renskötselns åretruntmarker äger eller brukar fastighet vid användningen av marken inte vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av ett förordnande av regeringen om renskötselrättens upphävande för ett visst område. Bestämmelsen i 30 § hindrar dock inte att mark används i enlighet med detaljplan eller för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning. När nu ifrågavarande mark första gången uppläts med nyttjanderätt och vid förlängningen av arrenden, prövades om upplåtelsen var förenlig med gällande bestämmelser. Hänsyn har således redan tagits till andra intressen och rennäringen har vid behov anpassats till den uppförda bebyggelsen och den verksamhet som bedrivs där. En förutsättning för friköp bör vara att permanentboendet har en rimlig förutsättning att bestå. Detta kräver att det finns en möjlighet till utkomst i bostadens närområde. Inom områden som är känsliga för rennäringen och naturvården bör prövningen inför en försäljning fortfarande vara restriktiv. Upplåtelser och köp avsedda för fritidsändamål bör även i fortsättningen medges restriktivt. Upplåtelse av tomträtt får avse endast en hel fastighet. Avstyckning av marken runt byggnaderna måste därför normalt ske innan en upplåtelse kan ske. Förrättningskostnaden betalas vanligen av tomträttshavaren. En tomträtt kan intecknas och därmed utgöra belåningsunderlag för tomträttshavaren. Tomträtten får fritt överlåtas av tomträttshavaren. Tomträtten för bostad kan sägas upp av fastighetsägaren efter tidigast 60 år och därefter tidigast efter 40 år. Tomträtt medger en viss styrning från samhällets sida när det gäller markan- vändningen eftersom marken kan återtas utan expropriation efter kontraktstidens utgång. I tomträttskontraktet kan det också tas in villkor om bebyggelsens ut- formning och om hinder mot att ändra markanvändningen. Ett område som upplåtits med tomträtt kan inte avstyckas eller säljas till annan. Tomträtt kan mot denna bakgrund vara ett alternativ till äganderätt. Detta gäller speciellt i sådana fall när en nyttjanderätt inte ger arrendatorn möjlighet till en långsiktlig planering eller när ett friköp inte bedöms angelägen från samhällelig synpunkt. Endast ett fyrtiotal upplåtelser med tomträtt har skett och då huvudsakligen för bostadsändamål. I Jordbruksdepartementet bereds några ärenden där myndig- heterna föreslagit upplåtelse med tomträtt, men där arrendatorn i stället önskar friköpa fastigheten. Enligt regeringens uppfattning bör tomträttshavare, om så önskas, få friköpa tomträtt som avser bostadsändamål om bostaden används för permanent boende. Friköp bör även kunna omfatta mark av mindre omfattning om den används för näringsverksamhet i kombination med permanent boende. För större markområden för exempelvis turistverksamhet bör även i fortsättningen upplåtelse ske med tomträtt. Tomträtt blir därför i fortsättningen aktuell endast undantagsvis. Det förekommer att innehavaren av en renskötarbostad önskar friköpa tomten till bostaden eller att den upplåts med tomträtt. Det saknas egentlig anledning att behandla sådana köp på annat sätt än köp av bostadsarrende. På renbetes- fjällen i Jämtlands län och ovanför odlingsgränsen i Norrbottens län finns emellertid flera byar med i huvudsak samisk bosättning. Från samiska utgångs- punkter torde det finnas ett intresse att behålla och förstärka den samiska gemenskapen och att åstadkomma levande samiska miljöer i dessa byar. Friköp skulle kunna innebära en försvagning av den speciella samiska kulturmiljön i byar som bara bebos av samer och göra det svårare för andra renskötare att finna bostäder som är lämpligt belägna med hänsyn till deras arbete. Samerna bör därför ges ett betydande inflytande över ärenden som avser köp av mark i sådana områden. Detta sker lämpligen genom att berörd sameby och Sametinget hörs i ärendet. I likhet med vad som uttalades i samband med att Domänverket bolagiserades bör en försäljning föregås av lämpligt bevarandeskydd om fastig- heten besitter ett högt kulturhistoriskt värde. De allra mest värdefulla fastigheterna bör behållas i statens ägo. Fjällägenheter Regeringens bedömning: En inventering av fjäll- lägenheternas värden från naturvårds- och kultur- miljösynpunkt bör göras innan slutlig ställning tas till lägenheternas framtid. Jordbruksverkets förslag: Kostnaderna för underhåll och administration av fjällägenheterna motsvarar inte längre samhällsintresset. Lägenheterna bör därför avvecklas så snart som möjligt. De nuvarande fjällägenhetsinnehavarna bör erbjudas att friköpa mark och byggnader. Om innehavaren inte önskar friköpa lägenheten bör den bjudas ut på den öppna marknaden. Om en lägenhet av kulturmiljö-, naturvårds- eller beredskapsskäl inte bör säljas bör staten behålla lägenheten om det är statsfinansiellt möjligt. Vid fortsatt upplåtelse bör sedvanliga arrendeformer tillämpas, t. ex. jordbruksarrende. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att vissa fjällägenheter bör bevaras och att bevarandeintressena utreds närmare. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att antalet fjällägenheter i länet kan reduceras. Det finns dock ett klart samhällsintresse att vissa lägenheter av naturvårds- och kultur- miljöskäl behålls i statens ägo. En närmare bedömning av lägenheternas be- varandevärden bör genomföras innan beslut om avveckling fattas. Om friköp medges bör den inte omfatta eventuell fäbodvall. Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att länsstyrelsen upprättar en detaljerad plan för varje fjällägenhet där även rennäringsintressena vägs in. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att minst 12 fjällägenheter i länet kan anses värdefulla från samhällets synpunkt och därför bör ges förutsättningar att bestå som hittills. En noggrann genomgång av lägenheterna bör göras för att få ett tillfredsställande beslutsunderlag . Marken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen bör enligt Naturvårds- verket så långt som möjligt vara oexploaterad och fri från privata intressen som inte är förenade med rennäringen. För näringsändamål bör markerna främst förbehållas renskötseln. Systemet med fjällägenheter bör förändras. Ett urval bosättningsmiljöer med höga naturvårds- och kulturmiljövärden bör bevaras för framtiden. Lägenheter som är lämpliga för jordbruk, men saknar höga bevarandevärden, bör omföras till jordbruksarrende. Övriga ej bevarandevärda fjällägenheter bör avvecklas. För att genomföra detta krävs enligt verket en fördjupad dokumentation av natur- och kulturmiljövärdena, där även bosättningarnas betydelse för friluftsliv och fjällsäkerhet behandlas. Riksantikvarieämbetet framför liknande synpunkter och anser att samtliga fjällägenheter bör behållas i statens ägo till dess länsstyrelsen har utrett vilka som bör behållas av bevarandeskäl. Statens fastighetsverk avstyrker förslaget och anser att dispositionen av fjällägenheterna bör utredas ytterligare. Sametinget anser att fjällägenheterna är belägna på samisk mark. Konsekvenserna och kostnaderna för den samiska verksamheten har inte utretts. En samisk förköpsrätt bör enligt Sametinget införas för de fjällägenheter som läggs ned. Glesbygdsmyndigheten avstyrker förslaget och anser att fjällägenheterna skall ses i ett vidare perspektiv där bevarandeintressena bör ingå i ett offentligt ansvar. Skälen för regeringens bedömning: När staten äger bostadshuset på en fjällägenhet skall staten enligt villkor i arrendekontrakten svara för underhåll som inte är att anse som ringa. Däremot skall arrendatorn ombesörja att mindre underhåll som t.ex. målning och tapetsering genomförs. Statens underhållsplikt är större för fjällägenhetena än vid vanligt jordbruksarrende. Likaså är statens skyldigheter vad gäller nybyggnader större för fjällägenheterna. Det finns fortfarande ett stort ackumulerat behov av underhåll och stort investeringsbehov för att uppnå en mer godtagbar standard. Vid genera- tionsskiften på fjällägenheterna blir sådana behov särskilt påtagliga. Med tanke på att ungefär hälften av arrendatorerna är över 65 år kan kostanderna för staten de närmaste åren komma att bli mycket stora om systemet behålls. Medlen under detta anslag räcker inte för att tillgodose dessa behov. Det förhållandet att fjällägenheten inte ägs av arrendatorn medför dessutom att intresset från arrendatorernas sida är litet för att genomföra åtgärder på egen bekostnad. Fjällägenheten kan inte heller användas som belåningssäkerhet eftersom den inte utgör en särskild fastighet. Det finns även andra anslag som kan användas för fjällägenheterna, t.ex. glesbygdsstöd samt anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och landskaps- vårdsstöd. Sammanlagt har det varit fråga om 0,5-3 miljoner kronor om året, i huvudsak glesbygdsstöd och AMS-medel. Därtill kommer länsstyrelsernas kostnader för administration av fjällägenheterna. De uppgår till ca 160 000 kr om året och belastar länsstyrelsens förvaltningsanslag. Jordbruksverkets administrationskostnader uppgår till ca 40 000 kr om året. Statsfinansiella skäl talar för att systemet med fjällägenheter avvecklas. De skäl som Fjällägenhetsutredningen angav för en fast bosättning ovanför odlings- gränsen och på renbetesfjällen har minskat i styrka genom utbyggnad av bilvägar, ökningen av antalet terrängfordon och utvecklingen inom mobiltelefonin. Även från jordbrukssynpunkt saknas skäl att behålla fjällägenheterna. Någon egentlig anledning för staten att behålla upplåtelseformen finns således inte. Vid remissbehandlingen av Jordbruksverkets förslag har det emellertid påpekats att vissa fjällägenheter har stora bevarandevärden från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt. En försäljning bör i dessa fall föregås av lämpligt bevarandeskydd i form av byggnadsminnesförklaring, förordnande om naturreservat eller liknande. De mest värdefulla bör behållas i statlig ägo. En fördjupad dokumentation bör därför göras av fjällägenheternas natur- och kulturvärden innan slutlig ställning tas till eventuella försäljningar. Regeringen avser att uppdra åt Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och berörda länsstyrelser att göra en sådan dokumentation. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen har förordat om friköp av viss statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, 2. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 2 307 000 kr. E. Djurskydd och djurhälsovård Inledning De övergripande målen för djurskydds- och djurhälsovårdsområdet är ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och ett gott djurskydd samt en begränsning av användningen av försöksdjur i Sverige. Djurskydd och djurhälsovård inom departementets ansvarsområde omfattar verksamhet vid Statens veterinärmedicinska anstalt och Statens jordbruksverk, inkluderande distriktsveterinärverksamheten samt vid Centrala försöksdjursnämnden. Under det senaste året har sjukdomsläget förändrats på några punkter både i vår omvärld och inom landet. Rabiesproblemet med olika utbredning av sjukdomen inom Europa har varit svår att lösa i frihandelsdiskussionerna mellan Europas länder. Sedan den 1 maj 1994 krävs dock rabiesvaccination med serologisk upp- följning för införsel av hund och katt från större delen av EES-området. En ny svinsjukdom, allmänt kallad blåöronsjukan (PRRS), är spridd i flera europeiska länder. I slutet av juli bröt mul- och klövsjuka ut i nordöstra Grekland med utbrott i såväl nötkreaturs- som fårbesättningar. I övrigt karaktä- riseras den epizootiska bilden framför allt av klassisk svinpest med utbrott i bl.a. Tyskland och Belgien. Både vad gäller nötkreatur, svin, fjäderfä och odlad fisk förekommer i Europa sjukdomar av allvarlig karaktär som inte existerar i Sverige. En öppning av Sveriges gränser mot Europa kommer således att få konsekvenser för smittskyddet, bl.a. genom ett ökat smittryck och en ökad risk för utbrott av sjukdomar som i dag inte förekommer i Sverige. En ökad svensk beredskap och aktivitet kommer därför att behövas på detta område. Budgetåret 1993/94 gjordes stora insatser för att kontrollera och följa upp de fall av paratuberkulos på nötkreatur som påvisades hösten 1993. Undersökningar av tankmjölksprov från alla mjölkkobesättningar har visat att ytterst få besättningar är smittade med IBR (infektiös bovin rhinotracheit). Ett omfattande bekämpningsprogram har påbörjats och detta har även godkänts av ESA (EFTA Surveillance Authority). Bekämpningsprogrammen för leukos hos nötkreatur och AD (Aujeszkys sjukdom) hos svin fortlöper tillfredsställande och målet är att friförklara landet från sjukdomarna under budgetåret 1995/96. Riksdagen har beslutat om huvuddragen för den framtida distriktsveterinär- organisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94: JoU32, rskr. 1993/94: 403). I beslutet ligger bl.a. att det statliga huvudmannaskapet behålls tills vidare och att det under budgetåret 1994/95 anvisas 15 miljoner kronor för inrättande av ytterligare ca 50 veterinärstationer. Riksrevisionsverket har därefter utrett frågor beträffande den regionala och lokala organisationen, veterinär- stationernas driftsform och uppbördssystemet. Uppdraget redovisades till rege- ringen i september 1994. Mot bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets rapport arbetar Jordbruksverket för närvarande för att den förändrade distriktsveteri- närorganisationen skall kunna verka från den 1 juli 1995. Den utvärdering av Centrala försöksdjursnämndens forskningssatsningar under perioden 1988-1992, som genomförts av en extern expert, slutredovisades i december 1993. Utvärderingen visar bl.a. att de forskningsprojekt som erhållit stöd genomgående varit av hög vetenskaplig kvalitet med en klar inriktning mot alternativa metoder. I utvärderingen framhålls att Centrala försöksdjursnämnden i huvudsak har använt de begränsade ekonomiska resurserna på ett riktigt och effektivt sätt. Den beräknade utgiftsutvecklingen på djurskydds- och djurhälsovårdsområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposi- tion är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 252,1 266,2 363,6 240,6 E 1. Statens veterinärmedicinska anstalt 1993/94 Utgift 66 011 806 1994/95 Anslag 67 834 000 1995/96 Förslag 102 697 000 varav 68 119 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda med uppgift att bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och sprid- ningssätt. SVA skall vara ett veterinärmedicinskt centrallaboratorium samt ut- föra viss rutinmässig diagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivt medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande. Till stöd för dessa funktioner skall SVA utföra forsknings- och utvecklingsarbete. Det övergripande målet för SVA är att främja djurhälsan och folkhälsan genom att förebygga, diagnostisera och bekämpa infektionssjukdomar hos djur. SVA:s organisation m.m. framgår av förordningen (1994:537) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt. Verksamheten består av myndighetsuppgifter som finansieras med bidragsanslag från staten samt uppdragsverksamhet som finansieras med avgiftsintäkter. SVA framhåller i sin enkla anslagsframställning att myndigheten bör erhålla en resursförstärkning med 1,8 miljoner kronor per år för utökad samverkan i EU-arbetet. SVA hemställer även om att 950 000 kr per år överförs från statsanslaget hos Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med hänvisning till att SVA övertagit foderlaboratoriet från lantbrukskemiska laboratoriet vid SLU. Därutöver skall medel för verksamheten i övrigt tilldelas enligt den planeringsram som angivits i prop. 1992/93:100 bil. 10. SVA begär vidare un- dantag från regeln att finansiera investeringar i anläggningstillgångar via lån i Riksgäldskontoret. SVA har för budgetåret 1993/94 uppfyllt avkastningskravet på statskapitalet. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra det övergripande målet som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96. Resurser 1995/96 Ramanslag 102 697 000 kr Resultatbedömning Det är första året som SVA lämnar en årsredovisning. Sammantaget är årsredo- visningen välgjord och informativ. Behovet av fortsatt utveckling är dock stort. För att förbättra resultatredovisningen anser regeringen att preciseringar bör ske av prestationer och effekter. Dessa bör även kopplas till verksamhetens mål och därefter analyseras. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende SVA. Slutsatser Kostnaderna för SVA:s verksamhet beräknar regeringen för budgetåret 1995/ 96 till 256 887 000 kr. Dessa finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten med 102 697 000 kr, dels med intäkter från uppdragsverksamheten med 154 190 000 kr. SVA:s verksamhet är uppdelad på en myndighetsdel och en uppdragsdel. I verksamheten uppkommer en mängd gemensamma kostnader som skall fördelas på dessa två verksamheter. För att ge incitament till god hushållning av statsmedel samt att säkerställa en korrekt redovisning anser regeringen att ett ramanslag i stället för hittillsvarande förslagsanslag införs för SVA:s verksamhet. Regeringen har inga invändningar mot att foderlaboratoriet vid SLU överförs till SVA och har för detta ändamål överfört 1 425 000 kr från SLU till SVA. SVA bör enligt regeringens uppfattning inte medges undantag från regeln att finan- siera investeringar i anläggningstillgångar via lån i Riksgäldskontoret. På grund av dagens statsfinansiella läge tvingas regeringen minska anslaget med 5 % jämfört med föregående år. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 102 697 000 kr. E 2. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet 1993/94 Nettoinkomst 5 831 058 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksamhet vid Statens jordbruksverk för djurens hälso- och sjukvård. Statens jordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisationen och skall bl.a. säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren. Jordbruksverket har som chefsmyndighet ansvaret när det gäller ledning av och samordning inom distriktsveterinärorganisationen. Verket ansvarar bl.a. för central budget, löne- och taxesättning, arvodesuppbörd, tjänstetillsättningar, avtalsfrågor och de förhandlingar som behövs. Länsstyrelsen svarar för distriktsveterinärorganisationen i länet och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar. Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används i jord- och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl eller där annan veterinärvård inte kan anvisas, är en distriktsveterinär skyldig att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisationen skall, i samarbete med bl.a. den av lantbruksnäringen organiserade hälso- kontrollverksamheten, medverka vid förebyggande åtgärder. Driftskostnaderna för distriktsveterinärorganisationen har visat en nedåt- gående trend under perioden 1991/92-1993/94. De minskade kostnaderna beror främst på rationaliseringsåtgärder inom organisationen och ett lägre utnytt- jande av vikarier. Anslaget uppvisar för budgetåret 1993/94 en nettoinkomst på drygt 5,8 miljoner kronor. Under budgetåret 1994/95 beräknas kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen m.m. uppgå till 114 180 000 kr och kostnaderna för inrättande av veterinärstationer till 15 miljoner kronor. I de beräknade kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen ingår inte kostnader för distriktsveterinärernas arvoden, då djurägarna betalar dessa direkt till resp. veterinär. Inte heller ingår kostnader för sociala avgifter på veterinärernas arvoden. Verksamheten finansieras genom bidrag över statsbudgeten med 88 734 000 kr och beräknade intäkter från djursjukvårdsavgifter med 40 466 000 kr. Riksdagen har tagit ställning till bl.a. att det statliga huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen behålls tills vidare samt att finansieringen av organisationen läggs om den 1 juli 1995 genom att djursjukvårdsavgiften avskaffas och att ett ökat veterinärarvode skall erläggas av djurägaren (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403). Regeringens överväganden Jordbruksverkets årsredovisning visar att kostnaderna för distriktsveterinärorganisationen har minskat under senare år, vilket främst får tillskrivas ett minskat vikariebehov och därmed lägre lönekostnader. Enligt det förslag till en förändrad distriktsveterinärorganisation, som Jordbruksverket överlämnade till Jordbruksdepartementet i oktober 1993, minskar statens årliga budgeterade kostnader för organisationen med ca 10 miljoner kronor per år. De minskade kostnaderna kan hänföras främst till rationaliseringar av organisationen, som innebär personalminskning genom att behovet av externa vikarier ytterligare reduceras, samt till en minskning av distriktsveterinärernas fasta tjänstelön. Riksdagen har tagit ställning bl.a. till finansieringen av distriktsveterinärorganisationen (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403). Regeringen beräknar att kostnaderna i fråga om djurens hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 uppgår till ca 368 miljoner kronor. I detta belopp ingår även kostnader för distriktsveterinärernas arvoden inkl. sociala avgifter. Rege- ringens beräkningar beträffande lönekostnaderna för distriktsveterinärorganisa- tionen baserar sig på preliminära uppgifter. Kostnaderna finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten med 101 289 000 kr, dels med intäkter från verksam- heten, dvs. i huvudsak avgifter från djurägarna för djursjukvård. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. E 3. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 1993/94 Utgift 75 055 000 1994/95 Anslag 88 734 000 1995/96 Förslag 101 289 000 varav 67 114 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisationen. Jordbruksverket föreslår i sin anslagsframställning att regeringen anvisar verket ett förslagsanslag mot bakgrund av Jordbruksverkets översyn av distrikts- veterinärorganisationen och prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403. Regeringens överväganden Med hänvisning till vad regeringen anfört under punkten E 2 beräknar regeringen bidraget till 101 289 000 kr. Regeringen anser att anslaget bör ändras från förslagsanslag till ramanslag. Förändringen motiveras av att Jordbruksverket därigenom ges bättre möjligheter att över tiden planera och styra verksamheten genom de möjligheter till anslagssparande och kreditutnyttjande som ett ramanslag medger. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 101 289 000 kr. E 4. Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård 1993/94 Utgift 6 650 530 1994/95 Anslag 6 000 000 1995/96 Förslag 7 500 000 varav 5 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under anslaget anvisas medel för att minska avlägset boende djurägares kost- nader för veterinärvård. Medel från anslaget har tidigare utgått i enlighet med veterinärtaxeförordningen (1975:539). Veterinärtaxeförordningen upphörde att gälla den 1 januari 1995 då förordningen (1994:1313) om avgifter vid veterinär yrkesutövning trädde i kraft. Enligt denna förordning meddelar Jordbruksverket föreskrifter om avgifter vid sådan veterinär yrkesutövning som står under verkets tillsyn och som avser arbetesuppgifter som utförs av bl.a. en distriktsveterinär. Jordbruksverket föreslår i sin anslagsframställning att regeringen anvisar verket ett förslagsanslag mot bakgrund av Jordbruksverkets översyn av distrikts- veterinärorganisationen och prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:JoU32, rskr. 1993/94:403. Regeringens överväganden Regeringen anser att beloppet 7,5 miljoner kronor är väl anpassat till be- lastningen på anslaget under de senaste budgetåren. Jordbruksverket förutsätts vid meddelandet av föreskrifter om bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård beakta storleken på de medel som budgeterats för ändamålet. För- slaget innebär en besparing på 1 miljon kronor, beräknat på 12 månader. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 7 500 000 kr. E 5. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 1993/94 Utgift 26 683 946 Reservation 6 794 733 1994/95 Anslag 25 911 000 1995/96 Förslag 39 151 000 varav 26 063 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Under anslaget anvisas medel för kostnader för prövning från djurskyddssyn- punkt av djurhållningsmetoder, inredningsdetaljer i stallar, m.m. och utbild- ning i djurskyddstillsyn. Under anslaget anvisas också medel för en del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ramen för jordbruksprisregleringen. Statens jordbruksverks verksamhet beträffande djurskyddsfrämjande åtgärder har under budgetåret 1993/94 främst inriktats mot forskning, försök och utveck- lingsarbete för framtagning av alternativa inhysningssystem för värphöns. Dess- utom har medel gått till den vidareutbildning i djurskydd som Sveriges lantbruksuniversitet anordnar för djurskyddsinspektörer samt till projekt för olika djurslag inom animalieproduktionen. För att täcka kostnader för provning från djurskyddssynpunkt av djurhåll- ningsmetoder, inredningsdetaljer i stallar m.m. och kostnader för utbildning i djurskyddstillsyn bör 9 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1995/96, vilket är en förstärkning av anslaget med 846 000 kr för att kunna bibehålla en hög nivå på fjäderfäforskningen. För den del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ramen för jordbruksprisregleringen bör anvisas 31,2 miljoner kronor, vilket är en ökning med 43 000 kr för att förstärka kanslifunktionen i hästkontrollen. Övriga medel skall disponeras för arbetet med djurhälsovård hos Svensk husdjursskötsel och hos Sveriges slakteriförbund samt för djursjukdata, fårhälsovård och stöd till biodlingen. Regeringens överväganden Enligt verksamhetsmålen skall Jordbruksverket säkerställa genomförandet av de skärpta djurskyddskraven och verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren. Regeringen anser att insatser för att ta fram alternativa inhysningssystem för höns är mycket viktiga mot bakgrund av att förbudet mot att inhysa värphöns i bur träder i kraft den 1 januari 1999. De fortsatta insatserna bör finansieras inom ramen för befintliga resurser. Regeringen beräknar anslaget för budgetåret 1995/96 till 39 151 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 39 151 000 kr. E 6. Centrala försöksdjursnämnden 1993/94 Utgift 5 878 269 1994/95 Anslag 5 613 000 1995/96 Förslag 10 110 000 varav 5 770 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22, rskr. 1987/88:327) om Centrala försöksdjursnämndens (CFN) roll som myndighet. Nämndens uppgifter framgår av förordningen (1988:541) med instruktion för Centrala försöksdjursnämnden. De övergripande målen för myndigheten är att samordna och planera frågor som rör försöksdjur. Nämnden har bl.a. till uppgift att verka för att användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa metoder samt svara för planeringen av försöksdjursverksamheten och företa åtgärder för att förbättra situationen inom försöksdjursområdet, samman- ställa statistik över försöksdjursförbrukningen samt följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av frågor om användning av försöksdjur. CFN har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redo- gjort för resultaten inom de tre områden i vilka verksamheten kan indelas. I fråga om finansiellt stöd och initiering av forskning kring alternativa metoder till djurförsök har insatserna inriktats främst mot sådana forskningsområden som bedömts som särskilt viktiga för att nå försöksdjursbesparande effekter. De områden som prioriterats är bl.a. toxikologi och farmakologi. I september 1993 genomförde CFN en internationell kongress om immunotoxikologi bl.a. för att initiera forskning inom allergiområdet i syfte att på sikt kunna ersätta djurtester. De forskningsrön som presenterades vid symposiet har publicerats. Utvärderingen av CFN:s forskningssatsningar åren 1988-1992, som genomförts av en extern expert, slutredovisades för CFN i december 1993. I forskningsutvärde- ringen framhålls bl.a. att CFN i huvudsak har använt de begränsade ekonomiska resurserna på ett riktigt och effektivt sätt. Den redovisade statistiken över försöksdjursanvändningen tyder på att förbrukningen av fåglar ökat under perioden 1990-1993. Den övervägande delen av dessa fåglar har använts för framställning av hyaluronsyra ur tuppkammar samt för selektionsstudier och beteendestudier samt produktionsförsök vad gäller höns och kycklingar. Flertalet av de båda senare försökstyperna ligger till grund för utvecklingen av alternativa burhållningssystem. För tiden före år 1990 ingick fåglar som använts i försök endast i liten utsträckning i statistikredovis- ningen. Om fåglarna undantas vid sammanräkningen har den totala användningen av försöksdjur undergått relativt små förändringar under tidsperioden. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga anmärkningar. Avtalet mellan staten, AB Astra och Pharmacia AB, rörande stöd till forsk- ningen i fråga om framtagandet av alternativa metoder till djurförsök, löpte ut den 30 juni 1993. För tiden därefter har något avtal ännu inte träffats. Som en följd av den avtalslösa situationen sedan den 1 juli 1993 har CFN för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kunnat anvisa enbart egna budgetmedel i forskningsstöd. Förhandlingar med läkemedelsföretagen om ett samarbete för att även under kommande år stödja framtagningen av metoder som kan ersätta djurförsök har dock fortsatt. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95. Regeringen har den 4 november 1993 beslutat att de riktlinjer för verksamhetsin- riktningen som gällt för perioden 1992/93-1994/95 samt att de övergripande mål som anges i regle- ringsbrevet för budgetåret 1993/94 även skall gälla för budgetåret 1995/96. Resurser 1995/96 Ramanslag 10 110 000 kr Planeringsram 1995/96 10 110 000 kr Resultatbedömning CFN:s årsredovisning visar att verksamheten under budgetåret 1993/94 bedrivits i enlighet med nämndens instruktion och de övergripande mål och verksamhetsmål som angivits i regleringsbrevet. Ett av de verksamhetsmål som anges i regleringsbrevet är att nämnden skall verka för att minska försöksdjurs- användningen bl.a. genom att främja utvecklingen av alternativa metoder. Regeringen konstaterar att det vid bedömningen av hur försöksdjursanvändningen förändrats under en följd av år är viktigt att hänsyn tas till dels vilka kriterier som under olika år gällt för inrapporteringen av försöks- djursanvändningen, dels hur omfattningen av den forskning inom vilken djurförsök eller alternativa metoder är aktuella har förändrats. Med beaktande av detta bedömer regeringen att utvecklingen av försöksdjursanvändningen varit tillfredsställande under senare år. Regeringen noterar med tillfredsställelse att det i den externa utvärderingen av CFN:s forskningssatsningar åren 1988-1992 framhålls att CFN i huvudsak har använt de begränsade ekonomiska resurserna på ett riktigt och effektivt sätt. Regeringen noterar att något fortsatt avtal ännu inte kunnat slutas med läkemedelsföretagen AB Astra och Pharmacia AB avseende forskningsstöd i fråga om alternativa metoder till djurförsök. Regeringen anser att denna forskning är viktig och att forskningsinsatserna även i fortsättningen bör ligga på en så hög nivå som möjligt. Eftersom en stor del av djurförsöken utförs inom den kon- kurrensutsatta sektorn, är det angeläget att denna sektor bidrar med medel till ifrågavarande forskning. För att bibehålla forskningen avseende alternativ till djurförsök på en tillfredsställande nivå bör en avgiftsbeläggning av den etiska prövningen av djurförsök övervägas. Härigenom kan resurser frigöras för forskningen om alternativa metoder. Regeringen har för avsikt att inom kort ge CFN i uppdrag att utreda bl.a. förutsättningarna och principerna för en sådan avgiftsbeläggning. Slutsatser Regeringen anser att resultaten av CFN:s verksamhet är positiva i fråga om inverkan på försöksdjursanvändningen och bedömer därför att de riktlinjer för verksamhetsinriktningen som lades fast i 1992 års budgetproposition samt de övergripande mål som senast angivits i regleringsbrevet för budgetåret 1994/ 95 bör gälla även för budgetåret 1995/96. Regeringen beslutade också den 4 november 1993 att giltighetstiden för gällande riktlinjer skall förlängas och omfatta även budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram anslag på 10 110 000 kr. E 7. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 1993/94 Utgift 77 642 492 1994/95 Anslag 72 150 000 1995/96 Förslag 102 874 000 varav 68 583 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget finansierar kostnader och ersättningar i samband med bekämpande av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar. Från anslaget utbetalas också ersättning för kostnader som uppkommit genom beslut om förintande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m.m. Vidare anvisas under anslaget medel för bekämpande av leukos och Aujeszkys sjukdom. Budgetåret 1993/94 innebar ett omfattande arbete för att kontrollera och följa upp de fall av paratuberkulos på nötkreatur som påvisades hösten 1993. Som en följd av utbrotten beslöt verket att utreda samtliga importer av nötkreatur från Danmark under perioden 1989-1992. Arbetet pågår fortfarande och målet är att bekämpa sjukdomen och härigenom kunna friförklara landet. Under året har även ett kontrollprogram för hjorttuberkulos utarbetats och programmet trädde i kraft den 1 juli 1994. Huvudman för kontrollprogrammet är Svenska djurhälsovården. På salmonellaområdet har den fortsatta låga frekvensen av smitta i husdjursproduktionen kunnat vidmakthållas. De pågående kontrollprogrammen avseende leukos hos nötkreatur och Aujeszkys sjukdom hos svin följer de uppgjorda tidsprogrammen. Målsättningen är i dag, vad gäller båda kontrollprogrammen, att alla besättningar skall vara friförklarade avseende de två sjukdomarna budgetåret 1995/96. Jordbruksverket har beräknat kostnaderna för bekämpande av smittsamma hus- djurssjukdomar till 37,5 miljoner kronor. Jordbruksverket har hemställt om att 8 miljoner kronor anslås som bidrag till obduktionsverksamhet, vilket innebär en ökning med ca 4,8 miljoner kronor. Bak- grunden till detta är att verket för budgetåret 1995/96 beräknar att den ordinarie obduktionsverksamheten ökar när obduktionsverksamheten inom tuberkulosbekämpningsprogrammet kommer i gång i full skala. Jordbruksverket har beräknat de årliga kostnaderna för de sjukdomskontroller som krävs med anledning av ett EES-avtal till 10 miljoner kronor. För bekämpande av leukos, Aujeszkys sjukdom och maedi-visna hos får har Svensk husdjursskötsel och Djurhälsovården, som är huvudmän för bekämpningsprogrammen, beräknat kostnaderna för budgetåret 1995/96 till 31 000 000 kr, 5 400 000 kr resp. 8 250 000 kr. Jordbruksverket föreslår vidare att bekämpningsprogram för sjukdomarna bovin virusdiarré, infektiös bovin rhinotracheit (IBR) och tuberkulos hos hägnad hjort inrymms under anslaget. Programmen är delvis en följd av tilläggsgarantiansökningar i EES-avtalet och EU. För dessa begär myndigheten sammanlagt 28 605 000 kr. Jordbruksverket föreslår därför att 47 149 000 kr anslås till anslagsposten. Inom tidigare angiven kostnadsram bör även bekämpningsprogram för maedi-visna bekostas. Regeringens överväganden Regeringen beräknar kostnaderna för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar till 37,5 miljoner kronor. Bekämpningsprogrammen för leukos och Aujeszkys sjukdom löper under 5 resp. 10 år. Bekämpningen sker inom ramen för lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. Sjukdomarna kan orsaka betydande produktionsförluster och förekomst av sjukdomarna i landet kan leda till handelsrestriktioner från andra länder. Regeringen anser det viktigt att bekämpningsprogrammen fullföljs. Regeringen anser det även viktigt att bekämpningsprogram för sjukdomarna bovin virusdiarré, IBR och bovin hjorttuberkulos kan inrymmas under anslagsposten. Under förevarande anslag bör därför beräknas en post på 47 149 000 kronor för bekämpning av sjukdomar. Sverige har i ett internationellt perspektiv ett mycket gott läge i fråga om antalet fall av smittsamma husdjurssjukdomar. Obduktioner av djur är ett viktigt medel för att kontrollera och dokumentera sjukdomsläget i landet. Regeringen föreslår att 2 150 000 kr avsätts som bidrag till obduktionsverksamheten. En höjning av anslagsposten i enlighet med Jordbruksverkets hemställan, bör däremot inte ske. Obduktionerna med avseende på tuberkulos hos hjortdjur får således rymmas inom ramen för dessa medel. Regeringen bedömer att 10 miljoner kronor bör anvisas för utveckling av sjuk- domskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller som krävs för att infria de krav som förväntas med anledning av EES-avtalet. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med 102 874 000 kr. Förslaget inne- bär en besparing på 3 567 000 kr, beräknat på 12 månader. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 102 874 000 kr. F. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor Inledning Verksamheten inom växtskyddsområdet omfattar frågor om utsädeskontroll, frågor om intagning av växtsorter på sortlista samt växtförädlarrättsärenden, frågor om funktionsprovningar och tekniska utvärderingar m.m. av lantbruks- och entreprenadmaskiner samt frågor om bekämpning av växtskadegörare. De övergripande målen för verksamhetsområdet är beträffande utsädes-, sort- liste- och växtförädlarrättsfrågor att förse lantbruksnäringen med utsäde och sorter av fullgod kvalitet för att därigenom främja ett effektivt jordbruk. Anslaget för bekämpande av farliga växtsjukdomar syftar till att möjliggöra en snabb och effektiv bekämpning av till landet introducerade karantänsskadegörare, vilket i förlängningen kan bidra till en minimerad användning av bekämpnings- medel. Funktionsprovningar och tekniska utvärderingar m.m. av lantbruks- och entreprenadmaskiner syftar till att säkerställa att föreskrivna arbetarskyddskrav uppfylls av vissa typer av maskiner i drift samt att via opartiska provningar och tekniska utvärderingar av maskiner och teknisk utrustning medverka till en minimerad påverkan på naturmiljön, djurmiljön och arbetsmiljön av dessa maskiner och tekniska utrustningar. På maskinprovningsområdet återkommer regeringen med särskild proposition i ämnet. För budgetåret 1995/96 föreslås inga förändringar i övrigt av verksamheten eller av verksamhetsinriktningarna på området. Under anslaget F 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket har tidigare anvisats medel till ekologisk odling, åtgärder för att bevara biologisk mångfald samt natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Dessa områden kommer framöver att behandlas i det svenska miljöprogrammet inom ramen för förordningen (EEG) nr 2078/92. Detta innebär att det framför allt är frågor om bekämpningsmedelsanvändning, näringsläckage samt ammoniakavgång inom jordbruket och trädgårdsnäringen som kommer att behandlas under ifrågavarande anslag. Detta är prioriterade områden vad gäller det svenska miljöarbetet inom EU och i andra internationella sammanhang. För budgetåret 1995/96 föreslås oförändrad medelstilldelning till bekämpningsmedels- och näringsläckageprogrammet. 4,2 miljoner kronor föreslås satsas på ett handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljöfrågor. Den beräknade utgiftsutvecklingen på växtskydds- och miljöområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 52,1 47,8 50,4 33,4 F 1. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksamhet vid Statens utsädeskontroll (SUK). SUK är centralt organ för den statliga utsädeskontrollverksamheten med uppgift att mot fastställda avgifter verkställa analysering, provtagning och certifiering m.m. av utsädesvaror samt att bedriva viss försöksverksamhet. SUK:s organisation m.m. framgår av förordningen (1988:860) med instruktion för Statens utsädeskontroll. De övergripande målen för myndigheten är att verka för att ett fullgott utsäde används i landet med syfte bl.a. att få till stånd en minskad användning av bekämpningsmedel för att på så sätt främja en effektiv växtodling i landet. SUK har i sin årsredovisning i den del som avser resultatredovisningen redo- visat den avgiftsfinansierade verksamheten i fem verksamhetsområden; certi- fiering, analysering, sortkontroll, sortprovning och övrigt. Den avgiftsfinansierade verksamheten skall medverka till en höjning av utsädeskvaliteten främst från sundhetssynpunkt. Vidare skall kontrollkostnadens andel av utsädespriset nedbringas till en nivå som motsvarar den som rådde budgetåret 1988/89. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål För perioden 1994/95-1996/97 bör det övergripande målet för utsädeskontrollen vara att verka för att fullgott utsäde används för att bl.a. minimera användningen av bekämpningsmedel. Därmed kan en effektiv växtodling främjas. Resurser 1995/96 Anslag 1 000 kr Förslagsanslag 691 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 24 000 000 kr Resultatbedömning SUK:s årsredovisning visar att den resultatmässiga nedåtgående trenden för myndigheten har brutits. I tabellform redovisas olika nyckeltal såsom fakturering, driftsbidrag, resultat, balansomslutning samt antal anställda under en femårsperiod. Samtidigt som faktureringen under perioden har minskat har också övriga nyckeltal som resultat, likviditet och balansomslutning varit vikande. Personalnedskärningar och andra rationaliseringar har dock från budgetåret 1992/93 vänt utvecklingen. Omsättningen per årsanställd är budgetåret 1993/94 den högsta för femårsperioden. För de olika verksamhetsområdena är kostnadstäckningsgraden över 100 % utom för analysering vilket beror på sjunkande volymer. Den genomsnittliga kontrollavgiften under en femårsperiod redovisas och SUK konstaterar att priset på myndighetens tjänster inte har förändrats jämfört med föregående verksamhetsår. Beträffande kvaliteten på det utsäde som certifieras anför SUK att en översyn av SUK:s ADB-baserade registreringssystem kommer att ske vilket kommer att ge möjlighet till sammanställningar beträffande förändringar av utsädeskvaliteten. Myndighetens ekonomiska resultat innebär ett överskott på 1 480 000 kr. Statens förräntningskrav har således uppnåtts. Resultatet belastas med omställningskostnader på 2,6 miljoner kronor för avvecklingen av lokaler i Skara. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende utsädeskontrollen. Slutsatser SUK har under en följd av år framgångsrikt arbetat med att rationalisera och effektivisera den statliga utsädeskontrollverksamheten. Från att år 1990 varit lokaliserade till fyra platser (Umeå, Skara, Landskrona och Lund) med ca 100 anställda samt dragits med betydande underskott i verksamheten är i dag personalstyrkan reducerad till ca 40 personer och lokaliserade till en enhet i Svalöv. Verksamhet som tidigare varit anslagsberoende har i ökad utsträckning avgiftsbelagts. SUK:s kapitalförsörjningsmodell för investeringar i anläggningstillgångar (avkastningspliktigt statskapital med konsolideringsansvar) kommer från budgetåret 1995/96 att ersättas med lån i Riksgäldskontoret. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 an- visar ett anslag på 1 000 kr. F 2. Bidrag till Statens utsädeskontroll 1993/94 Utgif 2 385 000 1994/95 Anslag 819 000 1995/96 Förslag 691 000 varav 455 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget disponeras för rådgivning och upplysning, tillsyn av efterlevnad av lagar och förordningar på området, deltagande i de internationella orga- nisationerna på området såsom Internationella frökontrollorganisationen (ISTA) och OECD samt arbete med samordning av frökontrollverksamhet i landet. SUK har i sin årsredovisning i den del som avser resultatredovisningen redo- visat den anslagsfinansierade verksamheten i tre verksamhetsområden; tillsyn, internationell verksamhet och utredningar. Den anslagsfinansierade verksamheten skall renodlas till att i huvudsak endast omfatta utsädeskontrollens internationella verksamhet. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Anslaget omfattade budgetåret 1993/94 11 % av den totala verksamheten inom utsädeskontrollen och uppgick till 2 850 000 kr. Tillsynsverksamheten omfattar huvudsakligen regler om kvalitetsdeklaration av utsäde av växtslag som inte omfattas av EG:s certifieringssystem. Kostnaden för denna verksamhet har av SUK uppskattats till ca 400 000 kr. Regeringen anser att det är rimligt att kvaliteten på denna typ av utsäde kan upprätthållas utan statlig medverkan. Utsädesförordningen bör därför förändras i enlighet härmed. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 691 000 kr. F 3. Statens växtsortnämnd 1993/94 Utgift 288 140 1994/95 Anslag 647 000 1995/96 Förslag 1 002 000 varav 665 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Nämnden skall enligt sin instruktion handha uppgifter enligt växtförädlar- rättslagen (1971:392) och utsädesförordningen (1993:1375). Nämnden fullgör de skyldigheter som åligger myndighet enligt konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter. Växtsortnämnden har av regeringen undantagits från reglerna om resultatredo- visning i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslags- framställning. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl att ändra på de över- gripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96. Resurser 1995/96 Ramanslag 1 002 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 1 100 000 kr Resultatbedömning Den ekonomiska rapportering som upprättats bedömer regeringen vara tillfredsställande. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invändningar i revisionsberättelsen. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåren 1995/96 och 1997. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 002 000 kr. F 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet F 5. Bidrag till Statens maskinprovningar För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats för uppdragsverksamhet vid Statens maskinprovningar, F 4, samt ett förslagsanslag på 5 165 000 kr anvisats för bidrag till Statens maskinprovningar. Med stöd av regeringens bemyndigande den 3 februari 1994 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för verksamheten vid Statens maskinprovningar. Den särskilde utredaren har i mars 1994 avlämnat betänkandet (Ds 1994:47) Bolagisering av Statens maskinprovningar. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med utredarens förslag slutförs beräknas anslaget F 4 till 1 000 kr samt anslaget F 5 till 8 106 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, 1. till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 beräknar ett anslag på 1 000 kr, 2. till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på 8 106 000 kr. F 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 1993/94 Utgift 40 770 271 Reservation 53 802 146 1994/95 Anslag 38 513 000 1995/96 Förslag 36 634 000 varav 24 250 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Medel ur anslaget disponeras för att genom försöks-, utvecklings-, informa- tions- och rådgivningsverksamhet styra utvecklingen inom jordbruket och trädgårdsnäringen mot minskat växtnäringsläckage, säkrare och minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och bevarande av biologisk mångfald. För budgetåret 1994/95 har anvisats 38,5 miljoner kronor, varav 5,4 miljoner kronor för minskat växtnäringsläckage, 15,4 miljoner kronor för minskade risker vid användning av bekämpningsmedel, 7,8 miljoner kronor för ekologisk produktion samt 10 miljoner kronor som en engångsanvisning för en informationskampanj om biologisk mångfald i odlingslandskapet. Jordbruksverket föreslår att oförändrat 28,5 miljoner kronor jämte pris- och löneomräkning anslås under anslaget för att med oförändrad ambitionsnivå genomföra miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och trädgårdsnäringen. Enligt verket är det möjligt att vid denna resurstilldelning nå de miljömål som är uppsatta. Jordbruksverket har enligt regeringsuppdrag presenterat ett handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljöfrågor. För att kunna genomföra detta program yrkar verket på en utökad medelstilldelning om 11 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Medlen skall i första hand utgå under en treårsperiod. Verket anser det angeläget att under år 1995 lägga fast vilka mål som skall ställas upp för användningen av bekämpningsmedel efter år 1996. Regeringens överväganden Jordbruksverket har bedömt att uppsatta miljömål skall kunna nås vid oförändrad medelstilldelning under anslaget. För budgetåret 1994/95 anslogs 7,8 miljoner kronor till ekologisk produktion under anslaget. Denna tilldelning skall tas bort från detta anslag och behandlas framöver i det svenska miljöprogrammet inom ramen för EG:s förordning 2078/92. Regeringen anser att 4,2 miljoner kronor skall anslås för handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljöfrågor. Därutöver användes inom ramen för anslaget drygt 5,2 miljoner kronor för trädgårdsnäringens miljöfrågor. Oförändrat 23,1 miljoner kronor skall anslås för bekämpningsmedelsprogrammet och 8,1 miljoner kronor för näringsläckageprogrammet. Vad gäller biologisk mångfald och odlingslandskapet behandlas dessa frågor framöver i det svenska miljöprogrammet inom ramen för EG:s förordning 2087/92. Regeringen avser att under år 1995 återkomma till frågan om vilka mål som skall gälla för användningen av bekämpningsmedel efter år 1996. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 36 634 000 kr. F 7. Bekämpande av växtsjukdomar 1993/94 Utgift 866 203 1994/95 Anslag 2 629 000 1995/96 Förslag 3 943 000 varav 2 629 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget utbetalas ersättningar för kostnader till följd av åtgärder mot växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster till följd av sådana åtgärder. Kostnader för beredskapsåtgärder mot karantänsskade- görare betalas också från detta anslag, liksom kostnader för undersökningar av växtprover som av växtinspektionen överlämnas för laboratoriemässig diagnosti- sering. Statens jordbruksverk föreslår att anslaget förs upp med 5 250 000 kr under budgetåret, och att verket bemyndigas att använda högst 1 miljon kronor för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion. Regeringens överväganden Regeringen föreslår att anslaget tas upp med 3 943 000 kr under perioden. Regeringen har därvid räknat med högst 900 000 kr för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 3 943 000 kr. G. Livsmedel Inledning Livsmedelsfrågorna är viktiga för konsumenterna. Konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser bör dominera livsmedelspolitiken och konsumenten skall stå i centrum för livsmedelspolitiken. En fri handel med livsmedel inom EU förutsätter en effektiv livsmedelskontroll. Konsumenterna har ett intresse av att varorna märks tydligt och att skadliga ingredienser och tillsatser utesluts. Sverige skall aktivt verka för att inom EU bl.a. förstärka livsmedelskon- trollen, minimera användningen av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav. En av Statens livsmedelsverks huvudsakliga uppgifter är att bevaka konsument- intresset inom livsmedelsområdet. Enligt regeringens mening bör konsument- intresset i verksamheten understrykas ytterligare. Regeringen föreslår därför i det följande att det övergripande målet för Livsmedelsverket skall vara att i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Konsumenterna skall känna trygghet och ha de kunskapsmässiga förutsättningarna att kunna välja fullgoda livsmedel för en näringsriktig och prisvärd kost. Det finns ett starkt samband mellan kosten och hälsan. Livsmedelsverket har, i samarbete med Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, den 31 oktober 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till nationell handlingsplan för nutrition. Huvudmålet för handlingsprogrammet skall enligt förslaget vara att genom förbättrade mat- och motionsvanor befrämja hälsa samt förebygga sjuklighet och för tidig död i kostrelaterade sjukdomar samt att minska de sociala klyftorna med avseende på dessa sjukdomars förekomst. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har fr.o.m. den 1 juli 1993 beställaransvaret för jordbruks- och viss livsmedelsstatistik. En stor del av nämndens arbete under 1993 och 1994 har därför varit att anpassa den svenska jordbruks- och livsmedelsstatistiken till de krav som EG ställer för motsvarande statistik. Ett fortsatt anpassnings- och utredningsarbete förutses för den första tiden av ett EU-medlemskap. För budgetåret 1995/96 görs vissa besparingar på de objektiva skördeuppskattningarna. De ökade kostnader som en anpassning till EG:s krav medför beräknas täckas av medel från EG. Det svenska systemet för industrins råvarukostnadsutjämning upphör vid ett EU-medlemskap. Det gäller även rabatteringssystemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk. Vissa utbetalningar kan dock finnas kvar efter den 1 juli 1995 varför anslaget ändå bör vara kvar. Den beräknade utgiftsutvecklingen på livsmedelsområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 586,0 556,3 425,8 282,8 G 1. Statens livsmedelsverk 1993/94 Utgift 81 285 167 1994/95 Anslag 91 420 000 1995/96 Förslag 136 294 000 varav 90 112 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Statens livsmedelsverk är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand- lägga frågor om livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas av någon annan myndighet. Verket är chefsmyndighet för besiktningsveterinär- organisationen. Livsmedelsverkets organisation m.m. framgår av förordningen (1988:857) med instruktion för Statens livsmedelsverk. De huvudsakliga uppgifterna för verket är att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna livsmedelskontrollen, verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor, medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, informera om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för konsumenterna samt godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar. De övergripande mål som lagts fast för verksamheten är följande. Livsmedelsverket skall - utforma reglerna för produktion och hantering av livsmedel och livsmedels- kontroll så, att de livsmedel som saluhålls är av god kvalitet och konsumenterna skyddas mot hälsorisker och oredligt förfarande, - genom information och utbildning om sambanden mellan kosten och hälsan ge konsumenterna de kunskapsmässiga förutsättningarna att göra ett totalt sett hälsosamt val av olika livsmedel, samt - underlätta för konsumenterna att välja livsmedel som tillgodoser deras önskemål. Livsmedelsverkets inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central tillsyn som överförs till ver- ket från kommunerna, avgifter för provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhålls in- komster för uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet. Inkomsterna utgör ca 65 % av verkets finansiering. Livsmedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksam- heterna inom delområdena normarbete, livsmedels- och dricksvattentillsyn, laboratorietillsyn, kontroll av främmande ämnen och bekämpningsmedelsrester i animalier resp. vegetabilier, utåtriktad informationsverksamhet, kost- och hälsaarbete, toxikologisk verksamhet samt utveckling av analysmetoder för livsmedelstillsyn. Livsmedelsverket har under perioden 1990/91-1992/93 ökat sin omsättning med 20 % mätt i fasta priser. Intäkterna har ökat med 42 % under motsvarande period. Ökningen beror till stor del på den skärpta livsmedelskontrollen samt på den utvecklade kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och läkemedelsrester m.m. i animaliska livsmedel. Besiktningsveterinärorganisationen redovisar en ökad produktivitet under perioden med 22 %. De utökade tillsynsuppgifter som beslutet om den skärpta livsmedelskontrollen inneburit, har enligt verket kunnat lösas på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Verksamheterna vid kontrollslakterierna och exportanläggningarna bedöms uppfylla lagstiftningens krav. Förutsättningar har skapats för småskalig slakt. Egenkontrollprogram har fastställts för alla livsmedelsanläggningar som Livsmedelsverket har tillsynsansvar över. På ett flertal anläggningar har även revision av egenkontrollprogrammen utförts. Livsmedelsverkets stöd till kommunerna vid uppbyggandet av den skärpta livsmedelskontrollen var i den inledande fasen otillräckligt. De rekryteringar som verket gjort under treårsperioden har huvudsakligen inriktats på att förstärka detta stöd. Under det senaste verksamhetsåret redovisar Livsmedelsverket ett omfattande stöd till kommunerna. I genomsnitt har varje livsmedelsinspektör fått 3-4 dagars utbildning av verket. Kommunernas tillsyn över livsmedelsanläggningar har ökat genom införandet av den skärpta livsmedelskontrollen. Egenkontrollprogram har fastställts för ca 65 % av de anläggningar som skall ha sådana program. Livsmedelsverkets underlag tyder på att kommunerna inte alltid använt tillsynsavgifterna som avsetts, nämligen för provtagning och undersökning. Vad gäller dricksvattentillsynen är dricksvattenproducenterna och kommunerna enligt verket väl medvetna om gällande bestämmelser. De riskinventeringar som gjorts visar emellertid att producenterna måste engageras i större omfattning när det gäller förebyggande åtgärder inom egentillsynen samt att egenkontrollprogrammen bör ses över och kompletteras. Livsmedelsverket har under perioden utvecklat ett tjugotal analysmetoder för veterinärmedicinska preparat. Inom bekämpningsmedelsområdet har analysmetoder utvecklats för sex olika substansgrupper vilket innebär att ett stort antal enskilda bekämpningsmedel kan analyseras. Vidare har en s.k. multimetod utvecklats och anpassats så att ca 160 olika bekämpningsmedel kan analyseras. Resultaten från kontrollen av läkemedelsrester i svenskt producerat kött tyder på att bruket av läkemedel har en sådan begränsad omfattning och handhas på ett sådant sätt att det mycket sällan finns rester i köttet. När det gäller kontrollen av importerat kött befinner den sig i ett uppbyggnads- och utvecklingsskede. De resultat som hittills erhållits tyder emellertid på att det kött som importeras ytterst sällan innehåller läkemedelsrester. Enligt resultaten av kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier under perioden innehöll mellan 3,0-4,2 % av de undersökta proven halter över gällande gränsvärden. Bekämpningsmedelsrester påträffades oftare i importerade produkter jämfört med de inhemskt odlade. Verket bedömer att importkontrollen fungerar väl, men att kommunernas kontroll av livsmedel som inte omfattas av reglerna om särskild införselkontroll är bristfällig. Resultaten från kost- och hälsaarbetet visar bl.a. att majoriteten av befolkningen har goda kunskaper om sambandet mellan kost och hälsa och vilka förändringar som från hälsosynpunkt bör göras i konsumtionen av olika livsmedel. I sin anslagsframställning har Livsmedelsverket hemställt att ytterligare 5,4 miljoner kronor tillförs anslaget för att finansiera tio nya tjänster med anledning av ett svenskt medlemskap i EU. Enligt verket finns behovet av de nya tjänsterna för den normgivande verksamheten. Vidare har verket anfört att finansieringen av kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och främmande ämnen i animaliska livsmedel måste ses över vid ett svenskt medlemskap i EU. I sin årsredovisning redovisar Livsmedelsverket resultatredovisningen i verksamhetsområdena normgivning, tillsyn och kontroll, information och påverkan samt kunskapsuppbyggnad. Av redovisningen framgår bl.a. att verket under året i stort sett slutfört arbetet med att anpassa svensk livsmedelslagstiftning till EG:s bestämmelser i enlighet med EES-avtalet. Besiktningsveterinärorganisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i verksamheten, redovisar ett ekonomiskt resultat på 853 615 kr för budgetåret 1993/94. Det ackumulerade underskottet för verksamheten har därmed reducerats till 4 915 000 kr. Det ekonomiska målet full kostnadstäckning uppnåddes således för verksamheten i sin helhet. För vissa verksamheter, bl.a. renkontrollslakterier redovisas dock underskott i verksamheterna. Den avgiftsfinansierade kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier redovisade ett underskott med 3 004 671 kr, vilket reducerade det ackumulerade överskottet till 14,6 miljoner kronor. För kontrollen av läkemedelsrester i animaliska livsmedel redovisades ett underskott med 346 475 kr, vilket reducerade det ackumulerade överskottet till 4,5 miljoner kronor. Livsmedelsverkets anslagssparande uppgick för budgetåret 1993/94 till 11 655 585 kr, vilket utgör drygt 12 % av det tilldelade ramanslaget. Av dessa medel utgör dock 7 832 000 kr förutbetalda årliga tillsynsavgifter avseende budgetåret 1994/95 som i enlighet med ändrad redovisningsprincip förts som inkomst mot anslaget. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Enligt förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem kan statliga bidrag lämnas till kostnader för åtgärder i syfte att minska radondotterhalten i en- och tvåbostadshus som bidragstagaren äger och själv bor i (egnahem). Bidrag lämnas med högst 15 000 kr. Boverket har i sin anslagsframställning föreslagit att bidrag i fortsättningen även skall kunna lämnas för radonsanering av vatten. Enligt verket kan radonhalten i vatten sänkas genom filtrering av vattnet, vilket innebär en investering om ca 30 000 kr per vattenbrunn. Boverkets anslagsframställning har överlämnats till Jordbruksdepartementet i denna del. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Följande övergripande mål skall gälla för den verksamhet som Livsmedelsverket ansvarar för. Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlig- het i livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Resurser 1995/96 Ramanslag 136 294 000 kr Anslag 1 000 kr Planeringsram 1995/96 136 294 000 kr Resultatbedömning och fördjupad prövning Livsmedelsverkets årsredovisning och fördjupade anslagsframställning är välstrukturerade, mycket informativa och ger en god bild av verksamheten. Resul- tatredovisningen bedömer regeringen som tillfredsställande. De resultatanalyser som finns i årsredovisningen kan dock utvecklas ytterligare och göras tydligare. Årsredovisningen och den fördjupade anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att de verksamhetsmål som gällt bör kunna nås. Mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden har en förenkling av reglerna på livsmedelsområdet dock inte varit möjlig. Livsmedelsverkets besparingsprogram har fullföljts under verksamhetsåret. Regeringen noterar vidare med tillfredsställelse att verket genom olika åtgärder lyckats uppnå väsentliga besparingar inom besiktningsveterinärorganisationen. Organisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i verksamheten, har budgetåret 1993/94 uppnått balans i ekonomin för verksamheten som helhet. Enligt regeringens mening finns inte skäl att föreslå någon ändring i inriktningen av verksamheten. Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövningen gör regeringen sammantaget den bedömningen att verksamheten vid Livsmedelsverket har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt. En av Livsmedelsverkets uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet. Enligt regeringens bedömning bör konsumentintresset i verksamheten understrykas ytterligare. Övergripande mål för den verksamhet som Livmedelsverket ansvarar för skall vara följande. Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Regeringen föreslår således inte någon förändring i inriktningen av verksamheten. Det är angeläget att konsumentintresset betonas i verksamheten, särskilt mot bakgrund av ett svenskt medlemskap i EU. Frågor om märkning av livsmedel och användningen av tillsatser i livsmedelsproduktionen är enligt regeringens mening exempel på områden där det är viktigt att Livsmedelsverket aktivt verkar för att söka påverka EU:s regler i en konsumentvänlig riktning. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har medelsbehovet beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 %. Resursförstärkningarna för den normgivande verksamheten får lösas genom omprioriteringar och ianspråktagande av anslagssparande. Som inledningsvis nämnts har regeringen för avsikt att under våren 1995 tillsätta en utredning med uppdrag att bl.a. granska den samlade administationen inom livsmedelsområdet. Mot bakgrund härav har någon planeringsram för Livsmedelsverket inte angetts. När det gäller finansieringen av kontrollen av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och främmande ämnen i animalier har regeringen för avsikt att ge Livsmedelsverket ett uppdrag i fråga om finansiering av kontrollen. Livsmedelsverket arbetar för närvarande i samråd med Statens strålskyddsinsti- tut och Socialstyrelsen med att fastställa ett gränsvärde för radon i dricks- vatten. Vidare är, enligt vad regeringen erfarit, metoderna för en effektiv radonsanering av vatten ännu inte färdigutvecklade. Mot bakgrund därav vidtar regeringen ingen åtgärd med anledning av Boverkets framställning att bidrag i fortsättningen även skall kunna lämnas till radonsanering av vatten. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens livsmedelsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser, 2. till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr. G 2. Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Från detta anslag avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontroll- slakterierna m.m. Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. Statens utgifter för ändamålet täcks enligt särskild taxa av bl.a. slakteri- företagen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. G 3. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden 1993/94 Utgift 3 237 961 1994/95 Anslag 3 825 000 1995/96 Förslag 5 647 000 varav 3 740 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens uppgift är att göra kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket och de senare leden i livsmedelskedjan. Nämnden ansvarar för stora delar av jordbruks- och livsmedelsstatistiken. Samarbetsnämndens sammansättning framgår av förordningen (1988:862) med instruktion för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i olika huvudom- råden. Dessa avser utvecklingen inom det egentliga jordbruket, prisutvecklingen för jordbrukets produkter och insatsvaror samt produkter i förädlingskedjans olika led, utvecklingen i de senare leden i livsmedelskedjan samt analys av den livsmedelspolitiska reformen. Statistikfrågan, som utgjort ett viktigt inslag i LES arbete under verksamhetsåret, har i huvudsak behandlats inom det förstnämnda huvudområdet. Anslagsredovisningen visar ett ackumulerat anslagssparande på 1 576 000 kr. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. LES har i regle- ringsbrevet erhållit dispens från att finansiera investeringar i anlägg- ningstillgångar för förvaltningsändamål med lån i Riksgäldskontoret enligt kapitalförsörjningsförordningen. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96. Resurser 1995/96 Ramanslag 5 647 000 kr Resultatbedömning Årsredovisningen visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppgifter som åligger LES genom dess instruktion kan fullgöras. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens årsredovisning. Slutsatser Regeringen förutser ett ökat utredningsbehov inom nämndens verksamhetsområde under första tiden av EU-medlemskapet. Bl.a. bör utredas vidare huruvida det administrativa företagsregistret som används för stödutbetalningar inom EU (s.k. IAKS-registret) kan användas som statistikregister. Om så är fallet torde stora resursbesparingar kunna göras. Regeringen bedömer att de kostnader som detta ökade utredningsbehov medför bör kunna rymmas inom det här föreslagna anslagsbeloppet och sparade medel under detta anslag samt under anslaget Livsmedelsstatistik. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 647 000 kr. G 4. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. 1993/94 Utgift 222 834 820 1994/95 Anslag 216 500 000 1995/96 Förslag 189 589 000 varav 118 565 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Livsmedelsförsörjningen är enligt beredskapsförordningen (1993:242) en sär- skild funktion inom det civila försvaret. Statens jordbruksverk är funktionsan- svarig myndighet. I funktionsansvaret ingår bl.a. att samordna beredskapsför- beredelser, genomföra krigsplanläggning och regelbundet för regeringen redovisa beredskapsläget inom funktionen. I programplanen för det civila försvaret 1995/96-1999/2000 anges att beredskapsläget för funktionen i stort sett är tillfredsställande vad gäller livsmedelsförsörjningen. Förmågan att uppnå en tillfredsställande dricksvatten- försörjning är inte godtagbar med hänsyn till vattenreningsprocessens elbe- roende. Vidare finns svårigheter att i tid upptäcka sabotage. Från anslaget betalas driftkostnaderna för beredskapslagring av livsmedel m.m. samt kostnader för andra beredskapsåtgärder än lagring. Under anslaget Statens jordbruksverk anvisas medel för lönekostnader m.m. för viss personal. Mot bakgrund av den analys om vilka kvantiteter som kan anskaffas under ett återtagningsskede föreslår Jordbruksverket att de fredstida lagringsmålen kan sänkas. Härmed delas lagringsmålen upp i ett mål för den fredstida lagringen och ett mål för kompletteringsanskaffningen under ett återtagningsskede. Lagringsmålet är fortfarande det totala lagringsbehovet, men detta kommer inte att uppnås förrän återtagningen är genomförd. Härmed uppnås en besparing under den kommande femårsperioden. Även investeringar av insatsvaror föreslås minska. Vad gäller lagring av veterinära läkemedel syftar denna till att upprätthålla livsmedelsproduktionen med så lite störningar av sjukdomar som möjligt samt till att upprätthålla de nödvändigaste delarna av djurskyddet. En lageruppbyggnad pågår och lagringsmålet kommer att vara uppnått under kalenderåret 1997. Jordbruksverket föreslår att 1,5 miljoner kronor får disponeras för ABC-skydd under perioden den 1 juli-31 december 1995. Medlen används för kunskapsuppbyggnad, utbildning och övning för att öka handlingsberedskapen samt för anskaffning av viss skyddsutrustning för veterinärer. Medlen är avsedda för hela livsmedelsfunktionen. Jordbruksverket föreslår att 44 460 000 kr tilldelas verket för nyinveste- ringar i insatsvaror under perioden den 1 juli 1995-den 31 december 1996. Storleken på driftskostnaderna för beredskapslagringen den kommande 18 månadersperioden blir en direkt följd av nya investeringar och omsättningar av tidigare gjorda investeringar. Medelsbehovet de kommande åren påverkas avsevärt av verkets förslag till såväl sänkta totala lagringsmål som sänkta fredstida lagringsmål. Jordbruksverket föreslår att verket tilldelas 268 586 000 kr för driftkostnader och andra beredskapsåtgärder under perioden den 1 juli 1995-den 31 december 1996. Regeringens överväganden Regeringen har i prop 1994/95:25 föreslagit att en besparing på livs- medelsberedskapens område bör göras med 200 miljoner kronor. Besparingen är möj- lig mot bakgrund av de förändrade planeringsförutsättningarna i 1992 års totalförsvarsbeslut och den förändrade importsituation som uppstått i och med förändringarna i Europa. Det svenska EU-medlemskapet är också av stor betydelse för möjligheten till en säkrare import under ett krisskede. Regeringen anser därför att beredskapslagringen bör koncentreras på behoven i krig. Således kan stora besparingar göras på områden som har effekt på andra skeden än kriget. För att uppnå en permanent besparing på 200 miljoner kronor måste beredskapslagren reduceras väsentligt. Jordbruksverket måste därför snarast starta en utförsäljning av de lager som inte är helt nödvändiga för krigsskedet. Utförsäljningen skall ske på ett sådant sätt att staten inte åsamkas onödiga förluster. Jordbruksverket skall beakta 1992 års försvarsbeslut då prio- riteringar för beredskapslagringen görs. Regeringen har mot bakgrund av besparingskravet på verksamheten den 22 december 1994 fattat beslut om att stoppa alla nyinvesteringar i insatsvaror under budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att 189 589 000 kr anvisas för verksamheten. Jordbruks- verket får använda det disponibla överskott som finns för lagringsverksamheten. En minskning av lagren bör ske i en takt som innebär att onödiga förluster undviks och som samtidigt innebär att den permanenta besparingen på 200 miljoner kronor upptas fr.o.m. budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av de förändrade förutsättningarna och inför 1996 års total- försvarsbeslut kommer regeringen att besluta om en särskild översyn av livs- medelsfunktionen. Den särskilda planeringsramen för det civila försvaret ger stadga åt plane- ringen under en försvarsbeslutsperiod och är ett viktigt avvägningsinstrument vid programplanearbetet när det gäller resursfördelningen. För att förbättra de totala avvägningsmöjligheterna anser regeringen att ramen bör tillföras in- vesteringar och driftkostnader för livsmedelsberedskapen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen anfört beträffande disposition av medlen under anslaget, 2. till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 189 589 000 kr. G 5. Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. 1993/94 Utgift 169 132 456 1994/95 Anslag 156 001 000 1995/96 Förslag 1 000 Från anslaget täcks dels delar av kostnaderna för industrins råvarukostnadsut- jämning (RÅK), dels kostnaderna för rabatteringssystemet för svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk. Regeringens överväganden Syftet med anslaget upphör vid ett EU-medlemskap, eftersom Sverige fr.o.m. den 1 januari 1995 ingår i EG:s system för icke annex II-produkter dvs. förädlade livsmedel som innehåller reglerade jordbruksprodukter men som inte finns upptagna i Romfördragets bilaga II. Eftersom vissa utbetalningar kan finnas kvar efter den 1 juli 1995 finns dock behov av ett förslagsanslag på 1 000 kr. Även kostnaderna för restitution av betalda införselavgifter bör täckas från detta anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. G 6. Livsmedelsstatistik 1993/94 Utgift 20 100 000 1994/95 Anslag 23 790 000 1995/96 Förslag 55 304 000 varav 34 357 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget disponeras av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för statistik om jordbruks- och livsmedelsfrågor samt lantbruksregistret och därmed samordnad statistikproduktion. Medel för jordbruks- och livsmedelsstatistik finns i dag anvisade på anslagen Livsmedelsstatistik och Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. Regeringens överväganden Regeringen anser att anslagen som avser statistik inom området bör sammanföras till ett anslag. Medel för objektiva skördeuppskattningar som för närvarande anvisas under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. bör därför i stället anvisas under anslaget Livsmedelsstatistik. 18 miljoner kronor bör därför anvisas för detta ändamål för det förlängda budgetåret 1995/96. Det innebär en besparing på 7,8 miljoner kronor på de objektiva skördeuppskatt- ningarna. Sammantaget beräknas kostnaden för jordbruks- och livsmedelsstatistik uppgå till 64 304 000 kr. Medel från EG:s budget beräknas finansiera 9 miljoner kronor av denna kostnad. På ett särskilt anslag benämnt Jordbruks- och livs- medelsstatistik finansierad från EG-budgeten bör anvisas ett belopp motsvarande den beräknade EG-finansieringen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 55 304 000 kr. G 7. Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten Nytt anslag (förslag) 9 000 000 varav 6 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Regeringens överväganden Med hänsyn till vad som anförts under anslaget G 6. Livsmedelsstatistik bör ett anslag tas upp på statsbudgeten med en beräknad utgift motsvarande EG:s finansiering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 000 000 kr. G 8. Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet Nytt anslag (förslag) 30 000 000 Regeringens överväganden Ett svenskt medlemskap i EU torde innebära en ökad konkurrens och ett ökat varuutbud på den svenska livsmedelsmarknaden. Ökningen av varor och aktörer kan medföra att behovet av livsmedelskontroll ökar. Regeringen anser därför att vissa åtgärder bör vidtas för att bättre ta till vara konsumenternas intressen. Det kan t.ex. gälla insatser för förstärkt information till konsumenter, livsmedelskontroll, tydligare varumärkning, kvalitetsförbättringar, minimering av kemiska tillsatser etc. Konsumenter med särskilda behov t.ex. allergiker bör särskilt uppmärksammas. Vi måste vidare fullfölja vårt arbete med att förbättra livsmedelskvaliteten. Det kan t.ex. gälla åtgärder för att minimera användningen av bekämpningsmedel, konserveringsmedel och färgämnen i produktionen, förbättra djurhållningen och förbjuda bestrålning av livsmedel. Mottagare av medel från detta anslag kan t.ex. vara konsumentorganisationer och branschorganisationer. Sveriges konsumentråd är exempel på en paraplyorganisation som bl.a. verkar för upplysning och opinionsbildning i konsumentpolitiska frågor. Regeringen har för avsikt att göra en bredare översyn av konsumentfrågornas ställning och innehåll vid ett svenskt medlemskap i EU. En ökad konkurrens på den svenska marknaden ställer krav på ökad effektivitet inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Svenska företag inom dessa områden måste profilera sig mer än tidigare och större insatser krävs vad gäller marknadsföring av svenska livsmedel med hög kvalitetet. Till detta hör en satsning på ekologiskt framställda produkter. Sverige har goda förutsättningar att profilera sig på EU-marknaden inom detta område. Regeringen avser att tillsammans med näringen medverka till att utarbeta en strategi för marknadsföring av svenska kvalitetsprodukter liksom utveckling av regionala varumärken och insatser för att marknadsföra ekologiskt framställda livsmedel. Det skall dock betonas att huvudansvaret för insatser på detta område alltid ligger på näringen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få besluta om fördel- ningen av medel under detta anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr. H. Utbildning och forskning Inledning Jordbruksdepartementet har ansvaret för högre utbildning och forskning inom det område som rör vård och utnyttjande av biologiska naturresurser. Utbildningen inom detta område bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). SLU erbjuder förutom långa yrkesinriktade utbildningar till agronom, hortonom, jägmästare, landskapsarkitekt och veterinär även kortare yrkesutbildningar samt kandidat- och magisterexamina inom vissa huvudämnen. Forskningen inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde skall värna om vården och utnyttjandet av de biologiska naturresurserna och har ett särskilt ansvar för att kunskaperna inom naturresursområdet utvecklas för kommande generationers behov. Medel för denna forskning anvisas dels via anslag till SLU och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), dels till kollektivforskningsprogram som rör viss skogsforskning och forskning inom det jordbrukstekniska området. Ca hälften av programkostnaderna finansieras av resp. bransch. Forskning inom det areella området omfattas av EU:s fjärde ramprogram och är organiserad i delprogrammet lantbruk och fiske. Delprogrammet innehåller forskning inom jordbruk, trädgårdsbruk, skogsbruk, livsmedel, fiske, vattenbruk samt landsbygdsutveckling. Det överordnade målet för forskningen är att skapa en grund för en konkurrenskraftig, effektiv och hållbar produktion, att stödja den gemensamma EU-politiken inom området och att svara för samhällets behov av sunda livsmedel och andra bioråvaror som producerats med minimal miljöpåverkan. Forskningen skall också avse sociala och ekonomiska frågor för landsbygden och kustsamhällen. SJFR har ansvaret för Sveriges medverkan i programmet. Mot bakgrund av de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslagen för forskning och utbildning inom Jordbruksdepartementets område räknas ner med 200 miljoner kronor, beräknat på 12 månader. Den beräknade utgiftsutvecklingen på utbildnings- och forskningsområdet till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition är följande: Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 1 317,2 1 318,5 1 736,3 1 152,8 26 H 1. Sveriges lantbruksuniversitet 1993/94 Utgift 976 026 563 1994/95 Anslag 1 013 464 000 1995/96 Förslag 1 420 657 000 varav 943 623 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget bekostas utbildning, forskning och försöksverksamhet samt djur- sjukvård vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). De övergripande målen för SLU är att genom utbildning, forskning och informa- tion öka kunskaperna om förutsättningarna för en varaktig och effektiv biologisk produktion och om hur denna skall bedrivas och nyttjas. SLU har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena undervisning, forskning, information och annan verksamhet. Regeringen har för dessa verksamhetsområden lagt fast följande verksamhetsmål för perioden 1993/94-1995/96. Verksamhetsmålet för utbildningen skall under perioden vara 5 300 helårspres- tationer, varav 300 skall avse fristående kurs. Examinationen vid den lantbruksvetenskapliga fakulteten skall öka med 10 % under perioden. Kostnaderna för de kortare utbildningarna vid SLU skall minska. Målet skall vara att kostnaderna för utbildningarna skall vara i nivå med kostnaderna för jämförbara utbildningar vid andra universitet. Forskarutbildningen skall effektiviseras så att antalet examinerade under perioden ökar med minst 50 %. SLU skall under perioden omvandla sina utbildningsbidrag till doktorand- tjänster. SLU har under budgetåret 1993/94 redovisat en positiv kapitalförändring på 196,8 miljoner kronor. Denna summa utgör drygt 10 % av den totala omsättningen som var 1 883,6 miljoner kronor. SLU har i sin anslagsframställning redogjort för vissa kostnader som upp- kommit i samband med förändringar av anslagskonstruktionen och för kostnader som har samband med förändringar i fastighetsförvaltningen. SLU har också redo- visat möjligheten att utöka antalet studieplatser vid universitetet. Vidare har SLU redovisat behov av en utökad låneram för investeringsbehovet vid universi- tetet. SLU har i en skrivelse den 11 februari 1994 hos regeringen begärt tillstånd att bedriva verksamhet i bolagsform. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 1 420 657 000 kr Resultatbedömning SLU:s årsredovisning visar att SLU i allt väsentligt kommer att uppfylla de verksamhetsmål som regeringen har lagt fast. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte har haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende SLU. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forskningspolitiska proposition (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU13, rskr. 1992/93:389) bör gälla även för det förlängda budgetåret 1995/96. Det är viktigt att SLU fortsätter den påbörjade förändring av verksamheten som inriktar sig på att stödja och utveckla förutsättningarna för ekologiskt riktigt bruk av de biologiska naturresurserna. Innevarande budgetår har överföringen av stallchefsutbildningen i Flyinge till universitetet inletts. Överföringen kommer att vara slutförd nästa budgetår. Med hänsyn till de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslaget till SLU räknas ner med 104 miljoner kronor. En sådan kraftig besparing medför stora ingrepp i verksamheten. Den personalminskning och avveckling av verksamheter som blir följden av besparingen måste ske i socialt acceptabla former. SLU bör därför använda det överskott som skapats i verksamheten för att överbrygga de problem som uppstår. SLU har även möjligheter att disponera viss anslagskredit för att utjämna besparingseffekterna över de närmaste åren. Det ankommer på SLU att självt besluta om hur besparingarna skall genomföras. SLU bör därvid särskilt uppmärksamma att unga människors möjligheter till utbildning är avgörande för Sveriges framtid. Det är därför angeläget med en fortsatt hög kvalitet på SLU:s utbildningar. Det är vidare nödvändigt att frågan om den kortare skogsutbildningen snarast blir löst. Besparingarna måste i vissa fall leda till regionala koncentrationer. SLU måste i dessa frågor ta ett regionalpolitiskt ansvar. Det kan ske på olika sätt. I samband med att den kortare skogliga utbildningen omformas är det t.ex. viktigt att garantera fortsatt verksamhet av något slag i Bispgården. Det är vidare viktigt att SLU betonar det globala perspektivet på livsmedelsförsöjningen så att biståndsfrågor och landsbyggdsutveckling i tredje världen ges ett tillräckligt utrymme i undervisningen. SLU bör i besparingssyfte kunna dels avyttra delar av sitt fastighetsinnehav, dels koncentrera sin verksamhet till en minskad lokalyta. Det arbete som styrelsens framtidsgrupp utför bör kunna underlätta de väsentliga omprioriteringar som kommer att behöva göras. Under anslaget har, som en del av statens arbetsmarknadsåtgärder, 8,4 miljoner kronor beräknats för ytterligare 150 studieplatser under kommande läsår. SLU har i en skrivelse till regeringen begärt tillstånd att bedriva verksam- het i bolagsform. Bolaget Agriuniverse bildades år 1987 och bedriver tjänste- export. Aktiekapitalet uppgår till 97 000 kr och aktierna ägs av SLU, anställda och f.d. anställda. Bolagets verksamhet är av liten omfattning. Intäkterna upp- går till ca 3 miljoner kronor och fem personer var anställda utomlands under budgetåret 1992/93. RRV som har yttrat sig i ärendet anser i första hand att bolaget skall avvecklas och att SLU får köpa motsvarande tjänster av befintligt bolag eller att vid SLU anställd personal stationeras utomlands med avtal enligt SIDA-avtalet Bi Arv eller enligt Utrikesdepartementets avtal. Tjänsteexport- förordningen (1992:192) tillåter detta. Personalen kan också vara anställd vid SLU med skattebefrielse. 54 § kommunalskattelagen (1928:370) ger tjänsteexpor- terande myndighet denna möjlighet. Regeringen anser för sin del att SLU bör avveckla sitt engagemang i bolaget. SLU:s verksamhet på området bör bedrivas som en avgiftsfinansierad verksamhet. Frågan om personalens beskattning får SLU lösa på lämpligt sätt. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram- anslag på 1 420 657 000 kr. H 2. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning 1993/94 Utgift 171 658 222 Reservation 50 677 690 1994/95 Anslag 198 160 000 1995/96 Förslag 229 935 000 varav 152 111 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 De övergripande målen för Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) är att främja och stödja i första hand grundläggande och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av biologiska naturresurser med särskild inrikt- ning på de areella näringarna. Rådet skall verka för att informationen om forskning och forskningsresultat sprids. Skogs- och jordbrukets forskningsråd har i sin anslagsframställning pekat på de ökade kostnaderna för forskningssamarbetet med EU. SJFR har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena forskningsadministration, internationellt samarbete och information. Regeringen har för dessa verksamhetsgrenar lagt fast följande verksamhetsmål. SJFR skall i det internationella arbetet verka för att de medel Sverige ställer till förfogande för internationella forskningsorganisationer får största möjliga nytta för svensk forskning. SJFR skall verka för att ett ökat antal artiklar av svenska forskare publi- ceras i vetenskapliga tidskrifter. SJFR skall med beaktande av förutsättningarna inom resp. forskningsområde - öka stödet till yngre forskare, - stimulera ökad rörlighet av forskare mellan institutioner och lärosäten, - förbättra informationen om forskning och forskningsresultat, - vidga det internationella samarbetet. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Reservationsanslag 229 935 000 kr Resultatbedömning SJFR har i sin årsredovisning redovisat sådana undersökningar som i framtiden kommer att kunna utgöra en god grund för resultatbedömning. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende SJFR. Slutsatser Med hänsyn till de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör anslaget till SJFR räknas ner med 54 miljoner kronor, beräknat på 12 månader. Av anslaget finansieras 42,2 miljoner kronor med miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Denna summa bör i fortsättningen tillgodoräknas statskassan. Resterande besparingar får göras på SJFR:s ordinarie forskningsmedel. De program som finansieras med avgiftsmedel får avslutas vid tidpunkter som SJFR finner lämpliga eller finansieras helt eller delvis med ordinarie medel. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 229 935 000 kr. H 3. Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader 1993/94 Utgift 6 126 678 1994/95 Anslag 18 097 000 1995/96 Förslag 15 399 000 varav 10 211 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget skall täcka SJFR:s förvaltningskostnader. Under anslaget har beräknats vissa kostnader för medverkan i EU:s forskningsprogram. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader för budget- året 1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 399 000 kr. H 4. Stöd till kollektiv forskning 1993/94 Utgift 79 241 250 Reservation 10 574 885 1994/95 Anslag 88 000 000 1995/96 Förslag 69 000 000 varav 46 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget anvisas medel till stöd för kollektiv jordbruksteknisk forskning samt stöd till viss skogsforskning. Vidare anvisas medel för kollektivt forsk- nings- och utvecklingsarbete inom jordbruks- och växtförädlingsområdena. Kollektiva program 1994/95 11995/96 Jordbruksteknik 3 700 000 3 700 000 Skogsforskning 24 300 000 24 300 000 Trädgårdsforskning 11 000 000 11 000 000 Växtförädling 7 000 000 7 000 000 Stiftelsen Lantbruksforskning 42 000 000 - Summa program 88 000 000 46 000 000 1 Juli 1995-juni 1996. SJFR har träffat avtal med Stiftelsen Jordbruksteknisk forskning om gemensam finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet på det jordbrukstekniska området. Avtalet avser tiden den 1 juli 1993-den 30 juni 1996. Enligt avtalet medverkar SJFR i finansiering av verksamheten genom att under avtalsperioden bidra med 11,1 miljoner kronor, varav 3,7 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Stiftelsen åtar sig att under samma period tillskjuta lägst motsvarande belopp, varav sammanlagt minst 7,5 miljoner kronor i form av direkt bidrag. Jordbrukstekniska institutet har ansvaret för genomförandet av det avtalade programmet. Tilläggsavtal har träffats om viss kompetensuppbyggnad vid institutet. SJFR har vidare träffat avtal med Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut om gemensam finansiering av viss skogsforskning. Avtalet avser tiden den 1 juli 1993-den 30 juni 1996. Enligt avtalet medverkar SJFR i finansiering av verksamheten genom att under avtalsperioden bidra med 72,9 miljoner kronor, varav 24,3 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Stiftelsen åtar sig att under samma period tillskjuta lägst motsvarande belopp i form av direkt bidrag. Avsikten är att förlänga gällande avtal till utgången av år 1996. För insatser inom områdena hemträdgårdar och grönytemiljöer, inkl. verksam- heten inom det s.k. MOVIUM-sekretariatet vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, har beräknats 11 miljoner kronor. Inom ramen för detta program bör det göras en analys över frågan hur alla som så önskar skall genom kommunernas försorg tillförsäkras odlingslotter. För insatser för förädling av specifika norrlandsgrödor och trädgårdsväxter samt för viss annan jordbruksforskning har det beräknats 7 miljoner kronor. Mot bakgrund av de omfattande besparingar som måste göras på statsbudgeten bör bidraget till Stiftelsen Lantbruksforskning avvecklas. Bidraget hade sitt ursprung i 1990 års livsmedelspolitiska beslut och har utgjort en kompensation för de s.k. inomramsmedlen som då avvecklades. Då Sverige nu övergår till den Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik CAP gäller inte längre 1990 års beslut. Den typ av forskning som hittills har finansierats med dessa medel via stif- telsen bör i allt väsentligt kunna komma till stånd genom svenska forskares och företags deltagande i fjärde ramforskningsprogrammet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva- tionsanslag på 69 000 000 kr. H 5. Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien 1993/94 Utgift 811 000 1994/95 Anslag 832 000 1995/96 Förslag 1 287 000 varav 853 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Skogs- och lantbruksakademiens uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jord- och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet. Från anslaget betalas kostnader för akademiens ordinarie tjänstemän, ersättning åt skoglig expertis, bidrag till bibliotek m.m. samt vissa kostnader för utländskt forskarutbyte och utländska forskarkontakter. Under det gångna året har akademien belyst aktuella skogs- och jordbruksfrågor vid ordinarie månadssammankomster, vid seminarier samt genom arbete inom och rapporter från utskott, kommittéer och arbetsgrupper. Akademien har under året satsat väsentliga personella resurser på att i första hand medverka till den kunskapsöverföring som sker till de baltiska staterna. För det förlängda budget- året 1995/96 hemställs om ett anslag på 1 370 000 kr för bidrag till lönekostna- der. Regeringens överväganden Anslaget bör räknas upp med 21 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 287 000 kr. Register Sid. 3 Inledning A. Internationellt samarbete 9 Inledning 11 1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag 40 000 000 40 000 000 B. Jordbruk och trädgårdsnäring 13 Inledning 16 1 Statens jordbruksverk, ramanslag 244 500 000 21 2 Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 67 500 000 23 3 Stöd till jordbrukets företagshälsovård, förslagsanslag 37 500 000 24 4 Rådgivning och utbildning, reservationssanslag 28 296 000 24 5 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag 72 502 000 26 6 Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag 12 500 000 27 7 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, förslagsanslag 58 500 000 29 8 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, förslagsanslag 103 500 000 29 9 Regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag 1 452 000 000 31 10 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag 284 000 000 31 11 Miljöersättningar inom jordbruket, förslagsanslag 800 000 000 32 12 Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, förslagsanslag 800 000 000 33 13 Arealersättning och djurbidrag m.m., förslagsanslag 8 540 000 000 34 14 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, förslagsanslag 1 575 000 000 36 15 Köp och försäljning av mjölkkvoter, förslagsanslag 1 000 36 16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m., förslagsanslag 179 000 000 14 254 799 000 C. Fiske 38 Inledning 39 1 Fiskeriverket, ramanslag 93 459 000 44 2 Främjande av fiskerinäringen, reserva- tionsanslag 5 684 000 45 3 Strukturstöd till fisket m.m., förslagsanslag 53 837 000 47 4 Från EG-budgeten finansierade struktur- stöd till fisket m.m., förslagsanslag 120 000 000 47 5 Bidrag till fiskevård, reservationsanslag *5 418 000 47 6 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag *1 500 000 279 898 000 D. Sametinget och rennäringen m.m. 48 Inledning 49 1 Sametinget, ramanslag 15 082 000 50 2 Främjande av rennäringen, reserva- tionsanslag 18 025 000 57 3 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag 57 000 000 58 4 Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag 38 300 000 61 5 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag 1 000 62 6 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag 2 307 000 130 715 000 E. Djurskydd och djurhälsovård 70 Inledning 71 1 Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag 102 697 000 73 2 Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet 1 000 75 3 Bidrag till distriktsveterinärorganisa- tionen, ramanslag 101 289 000 75 4 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag 7 500 000 76 5 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag 39 151 000 77 6 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 10 110 000 80 7 Bekämpande av smittsamma husdjurs- sjukdomar, förslagsanslag 102 874 000 363 622 000 F. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor 82 Inledning 83 1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet 1 000 85 2 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag 691 000 85 3 Statens växtsortnämnd, ramanslag 1 002 000 86 4 Statens maskinprovningar: Uppdrags- verksamhet *1 000 86 5 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag *8 106 000 87 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 36 634 000 88 7 Bekämpande av växtsjukdomar, för- slagsanslag 3 943 000 50 378 000 G. Livsmedel 90 Inledning 91 1 Statens livsmedelsverk, ramanslag 136 294 000 96 2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. 1 000 96 3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag 5 647 000 98 4 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag 189 589 000 100 5 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 1 000 100 6 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag 55 304 000 101 7 Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten, för- slagsanslag 9 000 000 102 8 Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet, reservationsanslag 30 000 000 425 836 000 H. Utbildning och forskning 103 Inledning 104 1 Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag1 420 657 000 106 2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag 229 935 000 108 3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader, ramanslag 15 399 000 108 4 Stöd till kollektiv forskning, reserva- tionsanslag 69 000 000 110 5 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag 1 287 000 1 736 278 000 * Beräknat belopp