Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 11 till budgetpropositionen 1995 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Prop. 1994/95:100 Bilaga 11 Inledning Sammanfattning I anslutning till finansplanen har regeringens samlade handlingsplan för ökad tillväxt, höjd sysselsättning och lägre arbetslöshet redovisats. Arbetsmark- nadspolitiken har en viktig roll tillsammans med utbildnings- och närings- politiken för att öka sysselsättningen och pressa tillbaka arbetslösheten och därmed påtagligt underlätta den nödvändiga budgetsaneringen. Inom arbetsmark- nadspolitikens område tar programmet sikte på att ändra arbetsmarknadspolitiken så att den ger ökad aktivitet, tillväxt samt kompetens och blir ett bättre stöd för särskilt utsatta grupper. Bland annat föreslås: - ett nytt anställningsstöd vid fast anställning av arbetslösa, samtidigt som rekryteringsstödet riktas mot dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa, - en ökad omfattning på utbildningen och generösare regler vid utbildnings- vikariat, - ökade insatser så att ungdomar bör kunna få ett erbjudande inom 100 dagars arbetslöshet. Samtidigt tydliggörs de arbetslösas rättigheter och skyldig- heter under arbetslöshetsperioden. I avvaktan på beredningen av det förslag som nyligen överlämnats till departementet om att slå ihop Institutet för Arbetslivsforskning, Ar- betsmiljöinstitutet och Arbetsmiljöfonden till en myndighet för att kunna bedriva en sammanhållen arbetslivspolitik lämnas nu inga förslag inom detta område. De enskilda regionalpolitiska anslagen tas upp med beräknade belopp i av- vaktan på det samlade förslag som kommer att läggas i kompletterings- propositionen våren 1995 om regionalpolitikens mål och inriktning samt hur de regionalpolitiska medlen bör disponeras. En parlamentarisk kommitté har tillsatts för att se över invandrings- och flyktingpolitiken. En utgångspunkt för utredningsarbetet är att i första hand nära anhöriga och de som bäst behöver skydd i vårt land ska tillåtas stanna här. Förslag ska även lämnas till hur asylsökningsprocessen kan göras snabbare. Utredningsarbetet ska leda fram till förslag om besparingar på statsbudgeten under perioden fram till och med år 1998. De övergripande invandrarpolitiska målen har i flera avseenden inte helt kunnat förverkligas. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen tillsatt en särskild parlamentarisk kommitté för att se över invandrarpolitiken. Kommittén ska ägna särskilt intresse åt frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Den ska också överväga särskilda åtgärder i invandrartäta bostadsområden och hur olägenheterna med koncentration av invandrare till vissa kommuner kan motverkas. I denna budgetproposition föreslås att medel avsätts för särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden för att ge invandrare och andra som bor i hårt segregerade områden likvärdiga förut- sättningar vad gäller t.ex. arbete och utbildning. Ansvarsområde Till Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde hör frågor om arbetsmarknad, arbetsliv och regionalpolitik samt från och med den 1 januari 1995 frågor om invandring, flyktingpolitik och invandrarpolitik. Arbetsmarknadspolitiken är ett centralt instrument för att nå regeringens övergripande mål om tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning. Arbetsmarknads- politiken ska ses som en integrerad del av den ekonomiska politiken. Den har till uppgift dels att förmedla lediga platser, dels att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens krav. Därmed kan sysselsättningen höjas och arbetslösheten minskas utan att inflationsdrivande flaskhalsar upp- står (tillväxt). Den har också till uppgift att i samverkan med andra politik- områden utjämna konjunkturerna genom att omfattningen av åtgärderna anpassas till konjunkturutvecklingen (stabilitet). Vidare ska arbetsmarknadspolitiken bidra till att även arbetssökande som har svårigheter, t.ex. i form av arbets- handikapp, får möjlighet att arbeta (rättvis fördelning). Arbetslivspolitikens grundläggande uppgift är att förebygga arbetsskador och ohälsa och härigenom förhindra utslagning samt hjälpa människor som drabbats av ohälsa tillbaka till arbetslivet. Syftet med arbetslivspolitiken är också att arbetslivet ska förändras så att människors arbetsuppgifter blir mer stimulerande och utvecklande. Arbetslivspolitiken ska vidare medverka till att ansvar och befogenheter sprids i organisationen så att fler får lösa sina arbetsuppgifter i samverkan med andra. En annan viktig uppgift för arbetslivspolitiken är att föra erfarenheter och kunskaper vidare så att de positiva förändringar som skett i arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet sprids och används. I takt med att arbetena förbättras kommer utslagningen från arbetslivet att minska. Ett bra arbetsliv ökar produktiviteten på arbetsplatserna och stärker konkurrenskraften. Likaså minskar det samhällets kostnader för ohälsa och utslagning. Regionalpolitiken ska styras av tre övergripande mål: Tillväxt, rättvisa och valfrihet. Regionalpolitiken ska främja tillväxt genom att ta vara på alla resurser som stärker en utbyggnad av näringslivet i olika regioner. En ökad samverkan bör komma till stånd mellan arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitiska åtgärder. Regionalpolitiken ska också medverka till en rättvis och jämn fördelning av resurser mellan landets olika delar. Den bör vidare leda till valfrihet genom att göra det möjligt för människor att bo och arbeta i olika delar av landet. De regionalpolitiska anslagen, den s.k. lilla regionalpolitiken, är viktiga instrument för att uppnå målen. Än viktigare är att de regionalpolitiska målen beaktas och får genomslag inom alla politikområden. Det är sektorspolitiken, eller den s.k. stora regionalpolitiken, som har störst betydelse för hur olika delar av Sverige kan utvecklas. Invandringspolitiken omfattar de principer och regler som anger vilka utlänningar som ska få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Ett övergripande mål är att den reglerade invandringen ska ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden. Flyktingpolitiken består av flera olika element och ansvaret är delat mellan Arbetsmarknads- och Utrikesdepartementen. Mottagandet i Sverige av dem som är i behov av skydd tar i anspråk de största resurserna. Dessutom ingår bl.a. överföring till Sverige av särskilt utsatta personer som behöver fristad undan förföljelse samt stöd till frivillig återvandring. Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att underlätta invandrares introduktion och integration i det svenska samhället. Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan som antogs av riksdagen år 1975. En grundläggande princip är att varje myndighet inom sitt område har ansvar för att särskilda åtgärder vidtas för invandrare när så behövs. Utgiftsutvecklingen på Arbetsmarknadsdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor): Beräknad Beräknad Utgift Anvisat Förslag varav beräknat för besparing besparing 1993/94 1994/95 1995/96 juli 95-juni 96 1997 jmf 1998 jmf 12 mån 1997 95/96 A.Arbets- marknad 25 262,1 31 668,2 98 056,5(1 65 545,6(1 -923,0(2 -1131,0(2 B.Arbets- livs- 12 372,0 13 430,6 20 753,8 13 835,9 -420,0 -301,3 frågor m.m. C. Regional utveckling 1 860,5 3 094,5 3 519,4 2 346,2 0 -2,5 D. Invand- ring m.m. 10 769,3 11 100,4 9 794,9 7 221,7 -580,0 -80,0 Totalt för 50 263,9 59 293,7 132 124,6 88 947,4 -1 923,0 -1 514,8 Arbetsmark- nadsdeparte- mentet 1)I beloppen ingår det nya anslaget A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. som för närvarande är en del av den s.k. arbetsmarknadsfonden. 2)I beloppen ingår reducerade kostnader inom den s.k. arbetsmarknadsfonden som redan redovisats i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. Besparingsåtgärder Besparingarna inom Arbetsmarknadsdepartementets område anges per verksamhetsom- råde i nedanstående tabell. En närmare redovisning av besparingarna lämnas under respektive verksamhetsområde. Besparingar (miljoner kronor) 1995/96 1998 18 mån 12 mån A. Arbetsmarknad m.m.(1 8 045,1(2 5 039,4 27 200,4(2 B. Arbetslivsfrågor m.m. 659,2 439,4 1160,7 C. Regional utveckling 751,1 500,8 502,5 D. Invandring m.m. 184,5 128,3 800,0 Summa tionde huvudtiteln 9 639,9 6 107,9 9 663,6 1)I beloppen för området ingår besparingar som redovisats i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen 2)I beloppen ingår reducerade kostnader inom den s.k. arbetsmarknadsfonden som redan redovisats i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95; FiU1, rskr. 1994/95:145). Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde minskas med 1 284,0 miljoner kronor fram till och med år 1998. För det förlängda budgetåret 1995/96 minskas de berörda förvaltningsanslagen med sammanlagt 326 miljoner kronor. För en tolv- månadersperiod blir besparingen 223 miljoner kronor. A. Arbetsmarknad m.m. En nation i arbete Regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet Arbetslöshet är att misshushålla med landets viktigaste resurs: människors kompetens och deras vilja till arbete och utveckling. Vi riskerar nu att arbetslösheten ska befästa sitt grepp och permanentas på en oacceptabelt hög nivå. Denna utveckling måste brytas. Självfallet är arbetslösheten i första hand en påfrestning för dem som har drabbats. Känslan av att inte vara behövd, av att stå utanför gemenskapen, är deras. Många familjer drabbas direkt av den oro, den ekonomiska omställning och den personliga tragedi som arbetslösheten ofta innebär. Redan det är skäl nog att med alla medel slåss för att återskapa jobben. Med en arbetslöshet på 13,6 procent drabbas alla medborgare. Också för dem som har arbete försämras levnadsvillkoren, inte minst beroende på den enorma ekonomiska kostnad som arbetslösheten är för folkhushållet. Dessutom finns risken för att arbetslöshetens samhälle blir ett hårt samhälle. I spåren följer ökade risker för social utslagning, grogrund för främlingsfientlighet och rasism. Ökat våld på gatorna och i hemmen. Argumenten för en bred samling mot arbetslösheten är många och berör alla medborgare. Därför presenterar regeringen här ett handlingsprogram mot arbetslösheten. En bestående hög arbetslöshet är en av grundorsakerna till en hotande ond cirkel i ekonomin, som gör det mycket svårt att sanera statsfinanserna. Samhällets resurser låses fast i höga kostnader för passiva insatser för de arbetslösa. Samtidigt blir de offentliga inkomsterna otillräckliga. Obalansen i statens finanser bidrar till att ytterligare öka inflationsförväntningarna. Realräntorna ligger kvar på en hög nivå. Staten tvingas till skattehöjningar och utgiftsminskningar som håller tillbaka tillväxten och bromsar uppgången i sysselsättningen. Vid en permanent hög arbetslöshet blir det allt svårare för många arbetslösa att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. De riskerar att fastna i långa perioder av passivitet och bidragsberoende. Dessutom skulle en sådan situation för ekonomin innebära att arbetsmarknaden blev mindre flexibel och det skulle bli allt svårare för företagen att rekrytera arbetskraft med rätt kompetens. Det skapar flaskhalsar på arbetsmarknaden, löner och priser ökar och inflationen drivs upp trots höga arbetslöshetsnivåer. Därmed riskerar arbetslösheten att bli ett kroniskt problem i ekonomin. För samhället leder det till sociala konsekvenser som vi aldrig kan acceptera. Vårt uppdrag är att etablera ekonomins goda cirkel. En cirkel där ökad till- växt, minskad arbetslöshet och förbättrade statsfinanser stöder varandra. En cirkel som därmed leder till att vi kan stabilisera statsskulden och rädda välfärden. Regeringens åtgärder i det här programmet tar därför sikte på att förstärka tillväxten. Uppgiften kräver en övergripande strategi där alla politikområden samverkar. Den ekonomiska politiken måste därför kompletteras med kraftfulla insatser inom närings-, arbetsmarknads- och utbildningsområdena. Läget på arbetsmarknaden Sverige befinner sig i en konjunkturuppgång. Exporten har ökat kraftigt och lönsamheten i näringslivet förbättras nu påtagligt. Industrin ökar sina investeringar och industriproduktionen passerade under år 1994 toppnoteringen år 1989. Detta trots att den sysselsatte ca 220 000 personer färre år 1994 än år 1989. Den ökning av sysselsättningen som skett har endast pressat ner den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa och i åtgärder) med ca 1 procentenhet sedan kulmen i slutet av år 1993. I november 1994 var fortfarande 13,6 procent av arbetskraften öppet arbetslös eller i någon arbetsmarknadsåtgärd, fördelat på 11,2 procent bland kvinnor och 14,1 procent bland män. När arbetslösheten väl släppts upp på denna nivå krävs kraftfulla åtgärder för att arbetslösheten inte ska bita sig fast. Arbete åt alla I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika scenarier för den svenska ekonomin fram till år 1998. I medelalternativet, med en årlig tillväxt på ca 2,5 procent, stabiliseras statsskulden som andel av BNP år 1997 och faller något år 1998. Den öppna arbetslösheten minskar betydligt, men beräknas trots det ligga på en alltför hög nivå i slutet av mandatperioden, närmare 6 procent. Regeringens ambition är att ytterligare ta ner arbetslösheten under mandatperioden. Förutsättningarna är goda för en högre tillväxtbana, och därmed för en lägre arbetslöshet år 1998. Regeringen kommer inte att tveka att vidta ytterligare åtgärder för att sanera statsfinanserna och minska arbetslösheten om det bedöms som nödvändigt. Avgörande härvidlag är bl.a. riksdagens behandling av de nu föreslagna åtgärderna och utfallet i årets avtalsrörelse. Ansvaret delas av alla Det är nödvändigt att nu sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin och att snabbt sätta in åtgärder som tar till vara konjunktur- uppgången och stärker tillväxten. Ansvaret för en sådan tillväxtpolitik delar regeringen med många andra för att inte säga alla medborgare. De åtgärder som föreslås måste leda till ökad sysselsättning och nya jobb för de arbetslösa, utan att det spär på inflationsförväntningarna. Ett brett nationellt åtagande för att ta ner arbetslösheten ökar förtroendet för den ekonomiska politiken. Därigenom skapas också förutsättningar för sänkta räntor och ett mer tillväxt- och investeringsvänligt klimat. Det förutsätter dock en bred samverkan i kampen mot arbetslösheten. Det handlingsprogram som nu presenteras är allas ansvar och bygger på gemensamma ansträngningar. -Arbetsmarknadens parter måste bidra med ansvarsfulla och långsiktiga löneavtal som stabiliserar ekonomin, ökar tillväxten och därmed skapar ny sysselsättning. -Näringslivet måste bidra med att ta ett långsiktigt ansvar för såväl tradi- tionella investeringar som kompetenssatsningar. -Kommunerna måste bidra med insatser som tar sikte på att ge den reguljära utbildningen det extra tillskott som krävs för att ge arbetslösa en chans till ny start. -Individerna måste också bidra. Var och en måste ta ansvar för sin egen utveckling. De arbetslösa måste söka jobb och ta vara på de möjligheter till utbildning och andra åtgärder som erbjuds. Arbete och tillväxt Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera. En uthållig ekonomisk tillväxt och full sysselsättning är det överordnade målet. I den ekonomisk-politiska propositionen i november lämnades förslag till åtgärder som lade grunden för detta program. Insatserna bestod av arbets- marknadpolitiska åtgärder, utbildningsinsatser samt stöd till investeringar. Det var ett första steg med akuta åtgärder för att komma tillrätta med obalanserna på arbetsmarknaden. I denna budgetproposition redovisar regeringen, i ett andra steg, ytterligare förslag till åtgärder. Detta andra steg innehåller såväl kort- som långsiktiga insatser. Det är ett program som tar sikte på att ändra arbetsmarknadspolitiken till mer av aktivitet, flexibilitet och kompetenshöjning för att understödja tillväxten och samtidigt ge utrymme för ökat stöd till de grupper som har särskilt svårt att få jobb. Sammantaget blir det ett kraftfullt handlingsprogram för att stärka tillväxten, öka sysselsättningen och ta ner arbetslösheten. Handlingsprogrammet består av insatser inom fem områden. -Fler företag och fler företagare - åtgärder för en aktivare näringspo- litik för små och medelstora företag. -Nya jobb i näringslivet - åtgärder för att stimulera anställningar. -Kunskapslyft för arbete - åtgärder för att öka arbetskraftens kompetens. -Det ömsesidiga åtagandet - åtgärder för att mobilisera arbetslösa. -100 dagar - åtgärder för att kraftigt minska ungdomsarbetslösheten. Ett jämställt arbetsliv Som en röd tråd genom samtliga ovan presenterade områden löper jämställdheten i arbetslivet. Det är en viktig del av den inriktning som regeringen vill ge arbetsmarknadspolitiken. En viktig förutsättning för jämställdhet är rätten att vara ekonomiskt oberoende och kunna försörja sig själv genom eget arbete. De svenska kvinnorna förvärvsarbetar i dag i nästan lika hög utsträckning som männen - 72 respektive 74 procent. Antalet arbetslösa kvinnor är i dag något färre än antalet arbetslösa män. Men i takt med att sysselsättningen inom de exportorienterade verksamheterna ökar kan emellertid kvinnornas andel av de arbetslösa förväntas öka. Cirka 200 000 kvinnor har också ofrivilligt deltidsarbete. Detta är en följd av den könsuppdelade arbetsmarknaden. En fortsatt återhållsam utveckling inom den offentliga sektorn innebär risker för att fler kvinnor blir varaktigt arbetslösa. Särskilt gäller detta äldre kvinnor som redan i dag har stora svårigheter att få en ny anställning. Därför presenterar regeringen i detta handlingsprogram flera förslag för att stärka kvinnors möjligheter till sysselsättning, utbildning och kompetensutveckling och därmed motverka utslagning från arbetsmarknaden. Flera utredningar visar på omfattande löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta bidrar till att ett stort antal lågavlönade och lågutbildade kvinnor blir beroende av bidrag från det allmänna, trots eget förvärvsarbete. Jämställdhets- ministern avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar för att höra deras uppfattning om vad som kan göras för att komma till rätta med löneskillnaderna. En stark offentlig sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan män och kvinnor, både genom att avlasta kvinnorna traditionella informella vårdande uppgifter och genom att erbjuda arbete åt många kvinnor. Regeringen avser att värna sådana viktiga kommunala och landstingskommunala verksamheter som vård, omsorg och skola. Men regeringen anser också att det är viktigt att bryta den könsuppdelade ar- betsmarknaden, framför allt för att motverka att kvinnornas arbetsmarknad på sikt krymper. Det är också ett avgörande inslag i att göra arbetsmarknaden mer flexibel och utnyttja hela den kompetens som finns bland befolkningen. Handlingsprogrammet Här följer en samlad presentation av alla de åtgärder inom olika områden som regeringen lägger fram i kampen mot arbetslösheten i denna budgetproposition eller kommer att presenteras i kommande propositioner i vår. Sammantaget handlar det om ca 50 olika förslag. Fler företag och fler företagare En förstahandsuppgift för regeringen och en förutsättning för att klara syssel- sättningen är att det skapas nya arbeten. Dessa måste komma i näringslivet. Det måste bli fler företag och fler företagare. Det finns i princip två alternativ för att skapa nya jobb. Det ena alternativet är att Sverige utvecklas mot en ekonomi som bygger på konkurrenskraft i form av låga löner och med lågt värde på vår valuta. Det andra alternativet innebär att vi baserar produktionen på en högkompetent arbetskraft, ständig utveckling av ny teknologi, produktförnyelse och en hög förädlingsgrad. Regeringen kommer att lägga ner all kraft på att hävda det andra alternativet. Därför krävs insatser inom en lång rad områden. Det handlar om en mer aktiv näringspolitik, kompetenssatsningar och en omläggning av arbetsmarknadspolitiken. För näringspolitiken är uppgiften att medverka till en snabb förnyelse och utveckling av företagen samt stimulera till nyföretagande. Investeringarna måste öka markant. Detta förutsätter en lägre räntenivå som möjliggör satsningar som förbättrar produktiviteten, vilket är den långsiktigt viktigaste faktorn för hög tillväxt. Insatser behövs därutöver på alla de områden där i synnerhet små företag möter svårigheter att växa. Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där efterfrågan är mycket svagare än på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket ojämnt fördelat. Det finns därför behov av insatser för att lösa problemen kring de mindre företagens finansiering. Regeringen föreslår därför åtgärder för att bättre tillgodose företagens behov av riskkapital och underlätta småföretagens expansion. Inom näringspolitikens område krävs i första hand åtgärder för att förbättra tillgång på kapital, åtgärder för att främja utländska investeringar och för att hämta hem ny teknologi. Sverige ligger sedan länge bland de främsta länderna när det gäller informationsteknik och teknikanvändning. Den tekniska utvecklingen går mycket snabbt och därför behövs det insatser för att främja en fortsatt utveckling och användning av informationsteknik. Arbetsrätten är ett område där det behövs särskilda lösningar för de mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av arbetsmarknadens parter inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen avser att ge den nya arbetsrättskommission i uppdrag att särskilt uppmärksamma dessa frågor. För att främja jämställdheten i arbetslivet föreslås också ytterligare satsningar på kvinnligt företagande. Fler kvinnliga företagare är avgörande för att nå målet om fler företag, ökad tillväxt och därmed fler jobb. Följande åtgärder föreslås: -Statens engagemang i Atle AB och Investment AB Bure omprövas. Målet är att erbjuda företag som är i ett tidigt utvecklingsskede en finansiering som stärker soliditeten. Genom en sådan förändring kan företagen erhålla krediter i större utsträckning. -För att ytterligare öka tillgången på riskvilligt kapital bör AP-fonderna få ökade möjligheter att förvärva aktier i mindre och medelstora företag. Formerna för detta ska diskuteras med näringslivets organisationer. -Med hänsyn till de små och medelstora företagens riskkapitalbehov kommer regeringen under våren 1995 att överväga ett s.k. riskkapitalavdrag; en möjlighet för privatpersoner att göra avdrag för förvärv av nyemitterade aktier i onoterade bolag. -Det särskilda företagarlånet till kvinnliga företagare har varit efterfrågat. Fler kvinnliga företagare är en förutsättning för att vi ska kunna klara målet om ökad tillväxt och därmed fler jobb. Därför föreslår regeringen att ytterligare resurser avsätts för lån som bidrar till främjande av kvinnligt företagande. -För att locka investeringar till Sverige föreslår regeringen dels bildandet av en självständig organisation för att stimulera till utlänningars investeringar i Sverige, dels större resurser på marknadsföring, kontakter med utländska företag m.m. -Teknikspridning är avgörande för näringslivets möjlighet till utveckling. Det gäller i synnerhet de små och medelstora företagen. För att stimulera till teknikspridning föreslås att Nutek i samverkan med bl.a. ALMI bygger upp ett nätverk av specialister och mäklare som fungerar som en infrastruktur för kunskapsförmedling. -Regeringen avser att ta initiativ till utredningar och åtgärder inom ett antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknik. Det gäller bland annat användningen av tekniken i små och medelstora företag, i arbetslivet, inom utbildningsområdet och inom den offentliga sektorn. -Inom arbetsmarknadspolitiken lämnas ett betydande stöd till nyföretagare genom starta-eget-bidraget. Nu föreslås att ytterligare medel anslås för denna verksamhet. Vidare föreslås att starta-eget-bidraget också skall kunna användas för att starta kooperativa företag. Nya jobb i näringslivet Ett avgörande inslag i regeringens omläggning av arbetsmarknadspolitiken är att ersätta kontant stöd under långa perioder med en tillfällig kraftfull insats för att skapa fasta anställningar i näringslivet. Regeringen kommer därför i början av år 1995 att föreslå ett nytt anställningsstöd för att få fart på nyanställningarna i näringslivet. Stödet har ett dubbelt syfte. För det första bidrar det till att pressa ner arbetslösheten genom att öka och tidigarelägga efterfrågan på arbetskraft och för det andra stimulerar det arbetsgivarna till att fastanställa arbetslösa. Därmed är det möjligt att säkerställa att den ökade sysselsättningen leder till en rejäl nedpressning av arbetslösheten och förbättrade statsfinanser. Långtidsarbetslösheten utgör hela 40 procent av den öppna arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten är ett hot mot regeringens budgetsaneringspolitik. Den måste minska i väsentlig grad för att bryta bidragsberoende, passivitet och en tilltagande brist på flexibilitet som följer i långtidarbetslöshetens spår. Men framförallt är långtidsarbetslösheten ett hot mot de enskilda individerna. Ingen människa klarar i längden av att ständigt bli avvisad och mötas av beskedet att hon inte behövs. För varje dag som går blir risken allt större för att den arbetslöse aldrig mer ska få ett jobb. För att kraftfullt stärka de långtidsarbetslösas ställning på arbetsmarknaden föreslår regeringen att det nuvarande rekryteringsstödet riktas enbart mot dem som är långtidsarbetslösa. Rekryteringsstödet, som kan kombineras med d et nya anställningsstödet, ger dem som varit arbetslösa under lång tid ett kraftfullt stöd. Bland de långtidsarbetslösa återfinns många utomnordiska invandrare. Att ge dem en mer gynnsam plats på arbetsmarknaden är en nödvändig och angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken. Rekryteringsstöd ska påskynda deras inträde på arbetsmarknaden. Dessutom avsätts särskilda medel till s.k. invandrarpraktik. För utbildningsvikariaten, som ger dubbelt positiva effekter i form av höjd kompetens hos dem som har jobb och nya vikariat för dem som är arbetslösa, föreslås förmånligare regler. Särskilt småföretagen uppmuntras till att utbilda sin personal med stöd av utbildningsvikariat. Att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är ett mycket viktigt inslag i regeringens politik, inte minst för att motverka att kvinnornas arbetsmarknad på sikt krymper. Det är också ett avgörande inslag i att göra arbetsmarknaden mer flexibel för att förhindra att s.k. flaskhalsar uppstår. Därför föreslår regeringen att särskilda medel avsätts för projekt som syftar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Följande åtgärder föreslås: -Ett nytt anställningsstöd införs. Arbetsgivare i näringslivet (inklusive offenligt ägda bolag och affärsverk) får reduktion av socialavgifterna med upp till 6 000 kronor per månad i 12 månader. Stödet avser tillsvidareanställning av personer som varit registrerat arbetslösa (öppet eller i åtgärder) samt anvisats av arbetsförmedlingen. Stödet kan omfatta personer som anställs under perioden den 1 januari 1995 till den 30 juni 1995. Stödet ersätter det tidigare anställningsstödet (GAS) och beräknas totalt omfatta cirka 110 000 personer. Förslag om det nya anställningsstödet föreläggs riksdagen i särskild pro- position i början av år 1995. 7 miljarder kronor har avsatts för det nya anställningsstödet. -Det nuvarande rekryteringsstödet riktas in mot dem som är långtidsarbetslösa. Det ska också bli möjligt att kombinera rekryteringsstödet med det nya anställningsstödet. Därmed bör de långtidsarbetslösas möjligheter till tillsvidareanställningar öka markant. Stödet beräknas omfatta i genomsnitt 26 000 långtidsarbetslösa. -Regeringen föreslår fortsatt satsning på arbetsplatspraktik för utomnordiska invandrare. Antalet föreslås bli 5 000 platser i genomsnitt. -Förbättrade regler för utbildningsvikariaten. Regeringen föreslår en höjning av avdraget för vikarie till 500 kronor per dag. Det maximala avdraget för utbildningskostnaden höjs till högst 40 000 kronor per utbildad. -Småföretag som har för låga socialavgifter för att kunna göra fullt avdrag ska också ha möjlighet att utnyttja utbildningsvikariat. Regeringen avser att lägga förslag med den inriktningen under våren. Utbildningsvikariaten beräknas i genomsnitt omfatta 20 000 personer. -Lärlingsplatser eller motsvarande är en metod för att ge unga människor chansen till ett arbete. Tekniken för att underlätta inträdandet i ett yrke kan variera. Det förutsätter att arbetsmarknadens parter tar initiativ till att lösa frågan. Regeringen är beredd att medverka i en sådan utveckling. -För att fortsätta arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden föreslås att AMS får använda en viss del av medlen för arbetsmarknadsutbildning till projektverksamhet inom området. -Arbetsmarknadsverket måste omedelbart mycket aktivt sprida information om åtgärder riktade till arbetsgivare. Regeringen kommer redan under innevarande budgetår att ställa särskilda medel till förfogande för detta ändamål. -För att minska arbetslösheten i byggbranschen och skapa bättre förutsättningar för att upprätthålla kompetens och kapacitet i byggindustrin föreslår rege- ringen att ett 30-procentigt bidrag införs för att förbättra inomhusklimatet i skolor och daghem. Kunskapslyft för arbete Ska Sveriges produktion kunna bygga på högkompetent arbetskraft, ständig utveckling, ny teknologi, produktionsförnyelse och en hög förädlingsgrad finns ingen annan väg än att mobilisera utbildningssam- hällets alla resuser. Utvecklingen av vår välfärd, vår ekonomiska tillväxt och vårt näringslivs internationella konkurrenskraft är helt beroende av arbetskraftens kunskapsutveckling. En god utbildningsnivå lägger grunden för förändringsberedskap, nyfikenhet och vilja till förnyelse och omprövning, egenskaper som i rikt mått är nödvändiga för utvecklingen både i samhället i stort och i näringslivet. Utbildningen har också en central betydelse i regeringens ambition att ge alla människor mer att säga till om i sin vardag, såväl formellt som reellt. Med utbildning växer självförtroende och kunskaper. Därmed ökar de reella möjligheterna att vara med och ha inflytande över sin situation på arbetet, i skolan och på fritiden, i bostadsområdet osv. Utbildningen har en avgörande roll för att tillgodose de expanderande företagens behov av kompetent arbetskraft. Det är främst genom en omfattande satsning på utbildning som det är möjligt att nå den flexibilitet på arbetsmarknaden som är nödvändig. Först med rätt utbildning kan de arbetslösa få de arbeten som erbjuds. Mot den bakgrunden lägger nu regeringen förslag som innebär att inom den reguljära utbildningen skapas över 90 000 årsstudieplatser. Dessutom skapas drygt 70 000 platser i annan utbildning, arbetsmarknadsutbildning. Människor som hotas av arbetslöshet ges chansen att ta steget över i en ny verksamhet inom det tekniskt naturvetenskapliga området. Flexibiliteten i utbildningen förbättras för att motsvara de nya kraven i arbetslivet. Arbetslösa kan i vissa fall få en utbildningsplats i det ordinarie utbildningsväsendet eller i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning under förutsättning att de står till förfogande så snart de behövs för ett ledigt arbete. Det innebär således att ett ledigt arbete kan ha företräde framför fortsatta studier. Sådan utbildning ska kunna återupptas om arbetet senare skulle upphöra, eller på lämpligt sätt kombineras med arbetet. Utbildningssatsningarna kan också spela en avgörande roll i ambitionen att på lång sikt bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Med den föreslagna satsningen på utbildningar och stimulanser för dem som studerar inom områdena naturvetenskap och teknik bör kvinnor i högre grad än tidigare vara motiverade att välja den inriktningen på sina studier. Det särskilda N/T-arvodet medför också att kvinnor som i annat fall avstått från att studera nu uppmuntras till studier inom området naturvetenskap och teknik och därmed bryter den traditionella könsuppdelningen i sina yrkesval. Följande åtgärder föreslås: -Regeringen föreslår en kraftfull satsning på nya platser vid högskolan med inriktning på naturvetenskap, teknik och språk. Det finns en underliggande långsiktig brist på naturvetare och tekniker i näringslivet och särskilt i exportindustrin. Vid sidan av den långsiktiga och planmässiga dimensioneringen av den högre utbildningen behövs insatser av engångskaraktär för att öka antalet naturvetenskapligt och tekniskt utbildade. Särskilt viktigt är det att rekrytera kvinnor till dessa utbildningar. Resurserna föreslås fördelade så att 4 500 personer kan påbörja utbildning hösten 1995 och ytterligare 4 500 våren 1996. Insatser av sådan karaktär är nödvändiga för att långsiktigt öka tillväxtförmågan särskilt bland de små och medelstora företagen. Intag till denna utbildningsväg bör bara göras under läsåret 1995/96, fördelat på ett intag på hösten och ett på våren. För dem som har samhällsvetenskaplig eller ekonomisk gymnasieutbildning bör ett förberedande år - det s.k. basåret - ingå inför påbörjandet av en naturvetenskapligt eller tekniskt inriktad högskoleutbildning. De som antas till naturvetenskapligt/tekniskt inriktade utbildningar på denna utbildningsväg bör erbjudas en ny form av N/T-finansiering, N/T-arvode, under de första två åren. Arvodet föreslås uppgå till ca 12 000 kr/månad. Därmed ökar incitamenten kraftigt för dem som har stadigvarande inkomst och familj. N/T-arvodet kommer att riktas till dem som varit yrkesverksamma minst 5 år och som är högst 45 år. Reglerna för N/T-arvodet ska vara klara och entydiga. Åtagandet för den enskilde att fullfölja utbildningen måste vara tydligt. Ett utbildningsprogram måste därför göras upp inledningsvis. Den här skisserade utbildningsvägen innebär studier på heltid under flera år och beräknas omfatta 9 000 platser. -Det finns redan tendenser till brist på välutbildad arbetskraft inom vissa sektorer, en utveckling som är helt oacceptabel med den höga arbetslöshet som råder. Uppgiften för utbildningsväsendet är att hålla nära kontakt med utveck- lingen på arbetsmarknaden och snabbt gripa in med effektiv yrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning ökades i höstens ekonomiskpolitiska proposition. Denna höga nivå bör ligga kvar. Arbetsmarknadsverket bör i samråd med parterna intensifiera verksamheten med bristyrkesutbildningar. De bör bedriva särskild uppsökande verksamhet för att inventera flaskhalsar som kan uppstå i produktionen inom de närmaste åren. Syftet är att med alla medel förhindra att det uppstår brist på arbetskraft samtidigt som det går arbetslösa som på grund av bristfällig utbildning inte kan ta anvisat arbete. Arbetsmarknadsutbildningen beräknas omfatta 65 300 platser i genomsnitt. -Bidrag till utbildning i företag lämnas till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla och främja sysselsättningen. Bidraget omfattar ca 9 000 personer i genomsnitt. -Omvandlingen av gymnasieskolan till en genomgående treårig utbildning, är snart genomförd. Fortfarande kommer emellertid ett antal elever att gå ut från en tvåårig yrkesinriktad linje. Det är viktigt för dem att de får den fördjupning och breddning som ett tredje gymnasieår ger dem. Därför föreslår regeringen att de erbjuds en plats på det tredje gymnasieåret. Satsningen ger 16 000 nya gymnasieplatser. -Industriprogrammet i gymnasieskolan måste göras bättre och därmed mer attraktivt genom ökad samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet. En arbetsgrupp kommer inom kort att tillsättas inom Utbildningsdepartementet för att analysera orsakerna till det dåliga intresset för industriprogrammet samt lägga förslag på eventuella förändringar beträffande innehåll, organisation och konstruktion. I gruppen ska representanter för arbetsmarknadens parter ingå. -Ett tredje gymnasieår anordnat inom komvux föreslås också. Många som lämnat gymnasieskolans tvååriga linjer är inte så studievana. Det har också gått en tid sedan de lämnade skolan. För denna grupp bör förstärkta komvuxresurser satsas så att de får en undervisning som till innehåll och omfattning motsvarar gymnasieskolans och som alltså ställer något mindre krav på självstudier än vad som gäller normalt i komvux. -Inom komvuxutbildningen har hittills språk, svenska såväl som främmande, och naturvetenskapliga och tekniska ämnen prioriterats. Den ökning av komvux som genomförs under vårterminen 1995 fullföljs. Sammantaget innebär detta att 41 000 extra helårsplatser inrättas inom komvux. -Folkhögskolorna ger ett värdefullt bidrag till utbudet av utbildnings- möjligheter. För många innebär en utbildning vid folkhögskolan en möjlighet till kompetenshöjning genom att den utgör ett alternativ till komvux. 10 000 extra platser för arbetslösa inrättas 1995/96. -Folkbildningen förstärks. Studieförbunden kan spela en stor roll i arbetet med att bereda arbetslösa kompetensutveckling. Studiecirkeln som form lämpar sig väl för många som saknar studievana och har en låg grundutbildningsnivå. För många med invandrarbakgrund kan studiecirklar också vara ett bra alternativ för att förbättra svenskkunskaperna. Möjligheterna att låta arbetslösa vara cirkelledare bör utnyttjas i stor utsträckning. -En ny form av praktikplatser, Europastipendier för arbetslösa ungdomar, bör prövas i samarbete med svenska exportföretag. Arbetskraft med goda språkkunskaper, internationella erfarenheter och kontakter är av stort värde för näringslivet. Ungdomar med erfarenhet av arbete utomlands och med språkkunskaper har en mycket starkare ställning på arbetsmarknaden och därmed bättre förutsättningar att få arbete. Det är därför angeläget att stimulera nya grupper av ungdomar att studera och få praktik utomlands. 10 000 platser under 6 månader föreslås för arbetslösa ungdomar. -En ytterligare åtgärd för att öka andelen naturvetenskapligt/tekniskt utbildade är det s.k. basåret, som ger behörighet för naturvetenskapliga och tekniska studier i högskolan. Hittillsvarande satsning, 1 500 extra platser, inom högskolan behålls. -Vidare föreslås en utvidgning av basåret som förläggs till komvux, så att den geografiska spridningen förbättras. För basår i komvux beräknas 1 500 platser. -En särskild ekonomisk stimulans vid avslutade studier bör införas för denna grupp för att förbättra rekryteringen. -Behovet av att öka kunskapsinnnehållet i produktionen innebär att fler forskarutbildade borde verka inom näringslivet. Fler forskarutbildade i näringslivet innebär också att kunskapsöverföringen mellan forskningen och mer tillämpningsinriktad verksamhet förbättras. För att på lång sikt hävda Sveriges konkurrenskraft är det därför angeläget att öka antalet forskarutbildade. Under budgetåret 1995/96 föreslås därför att studiefinansieringen förstärks så att ytterligare 300-500 doktorander kan antas. -Akademikerpraktiken bör ersättas av en ett-årig aspirantutbildning för arbetslösa akademiker. De med invandrarbakgrund bör särskilt uppmärksammas. I aspirantutbildningen ska utbildning och praktik, i företag och förvaltning, varvas. Utbildningen bör ordnas vid ett antal högskolor i samarbete med företag och förvaltning i regionen. Därmed ges förbättrade möjligheter till fast anställning samtidigt som kontakterna mellan högskolan och arbetslivet förbättras. Aspirantutbildningen föreslås omfatta 1 500 platser. -Inom många områden i högskolan överstiger antalet sökande kraftigt antalet studieplatser. Efterfrågan på högskoleutbildade ökar. Denna starka efterfrågan måste mötas. Detta gäller inte minst de ökade krav på språkkunskaper som ställs inom olika områden på arbetsmarknaden. 3 500 platser föreslås därför under 1995/96. -En mer långsiktig satsning bör göras på utbildning i språk. Många behöver i det dagliga arbetslivet språkkunskaper på en högre nivå än gymnasieskolans. För att tillgodose dessa behov föreslår vi att 1 000 platser i två år avsätts för kvalificerad praktisk språkutbildning. -Samtidigt bör också de 4 000 högskoleplatser som inrättas våren 1995, enligt förslag i den ekonomisk-politiska propositionen, kvarstå så att de antagna kan beredas plats också under hösten 1995. -Efterfrågan på arbetskraft som har en utbildning inom Lantbruksuniversitet är också god och ökande. För att tillgodose denna efterfrågan tillförs Lantbruksuniversitetet ytterligare 150 platser 1995/96. -Även verksamheten vid sommaruniversiteten bör fortsätta och utökas. Detta leder till ett bättre resursutnyttjande genom att utbildning därmed erbjuds större delen av året och minskar också trycket på arbetsmarknaden. De kurser som erbjuds ska vara ur högskolans ordinarie kursutbud. Omfattningen bör sommaren 1995 vara 25 000 platser, vilket är en ökning med 5 000 jämfört med föregående sommar. -För att åstadkomma den önskvärda flexibiliteten mellan utbildning och arbetsliv som gör att ett ledigt arbete får förtur framför fortsatta studier kommer en särskild utredare att tillkallas. Systemet måste utformas så att studierna kan återupptas eller kombineras med arbete. En väg tillbaka - Det ömsesidiga åtagandet Som individer ska vi ha chansen att förverkliga våra livsprojekt. Regeringen vill med det här programmet öka möjligheterna genom fler arbeten och fler utbildningsplatser. Med det batteri av åtgärder som presenteras i detta program borde arbetsförmedlingarna få möjlighet att erbjuda merparten av de arbetslösa arbete, utbildning eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast efter fyra månaders arbetslöshet. Arbetsförmedlingarnas viktigaste uppgift är att förmedla lediga arbeten. Därför kommer Arbetsmarknadsverket att ges utrymme att anställa fler förmedlare. Arbetet kommer vidare att underlättas genom att bidragen blir färre och enklare att hantera samtidigt som drivkrafterna för de arbetssökande att ta de anvisade arbetena kommer att stärkas. För att stärka de arbetslösas kontakt med arbetslivet kommer under våren 1995 att föreslås möjlighet att under kortare tid få pröva olika arbeten via ett system med återkommande arbetsplatskontakter. Ett system med arbetsföretag där arbetslösa engageras för att på heltid söka arbete utreds. Arbetslinjen förstärks. De arbetslösa ska på ett effektivt sätt förmås att bryta sin passivitet till att delta i åtgärder av olika slag som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska utformas så att de inte låser in arbetskraften och försenar ett inträde på den ordinarie arbetsmarknaden. De som omfattas av en åtgärd ska med synnerligen kort varsel kunna ta de lediga arbeten som erbjuds. Tydligheten måste öka i kontraktet melland den arbetslöse och samhället om skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande. Individen måste veta vilka krav, rättigheter och skyldigheter som är förknippade med att få arbetslöshetsersättning. Ett avvisat lämpligt arbetserbjudande ska innebära att den arbetssökande avstängs från ersättning. Syftet med att tydliggöra vilket ansvar som vilar på den arbetslöse är att öka arbetsförmedlingens möjligheter att så tidigt som möjligt sätta in de åtgärder som krävs för att den arbetslöse ska få ett jobb. Regeringen vill också fortsätta satsningarna på att erbjuda de arbetslösa kontakt med arbetslivet genom beredskapsarbeten och i viss mån arbetslivsutveckling. För att stärka arbetslösa kvinnors ställning på arbetsmarknaden bör särskild vikt läggas vid att uppmuntra kvinnor till arbetsförberedande åtgärder som bryter mot det traditionella könsrollsmönstret. Detta bör kunna ske inom ramen för den personliga handlingsplan som skall göras upp gemensamt av den arbetslösa och arbetsförmedlingen. Följande åtgärder föreslås: -Arbetsförmedlingen har en central roll i arbetet med att mobilisera de arbetslösa i att på heltid stå till arbetsmarknadens förfogande. Särskilt stor vikt ska läggas vid att hålla nere vakanstiderna för lediga arbeten. En viss tillfällig personalförstärkning i kombination med färre bidrag att hantera som dessutom förenklas bör bidra till att förstärka förmedlingsarbetet. -Som ett annat led i förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken bör insatserna för att aktivera de arbetslösa i att söka jobb intensifieras. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska pröva förslaget om att de arbetslösa via arbetsföretag ska bedriva arbetssökandet i mer organiserade former och att arbetssökandet inte bara ska syfta till en fast anställning, utan också till kortvarigare uppdrag. Syftet ska vara att ge den enskilde arbetssökande ökade möjligheter till arbete och trygghet och att kunna erbjuda företagen en större grad av flexibilitet vid rekrytering av arbetskraft i en uppgångsfas. Genom att på detta sätt underlätta företagens expansion och stimulera nyanställningar av arbetslösa på de lediga platserna uppnås samtidigt syftet att de övriga åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken i större utsträckning ska användas för dem som har särskilda behov av t.ex. en ny yrkesutbildning eller av rehabilitering, så att de står bättre rustade för de arbetstillfällen som kommer att bli lediga längre fram. En mycket preliminär bedömning tyder på att omfattningen kan bli 20 000 personer i genomsnitt. -Arbetslöshetsersättningens roll som omställningsersättning måste hävdas. Den ska fungera som en central del av tillväxtpolitiken. Ersättningen ska medverka till att aktivera den som drabbas av arbetslöshet. De regler som ligger till grund för ersättningen är tydliga i sina krav. Man måste vara beredd att ta ett anvisat arbete, godta viss lönesänkning, pendla eller byta bostadsort. Men också godta en anvisad åtgärd exempelvis i form av utbildning. Regeringen kommer senare under våren 1995 att föreslå åtgärder som gör att dessa regler får ett tydligare genomslag. -En konkret handlingsplan ska göras upp gemensamt av den arbetslöse och arbetsförmedlingen. Denna dokumenterade plan ska utöver åtgärdsinsatser innefatta preciserade överenskommelser om bland annat kontaktrutiner och skyldigheten att ta anvisade arbeten/åtgärder. Den arbetslöse ska också bekräfta att han eller hon har tagit del av denna överenskommelse. -För att stärka de arbetslösas kontakt med arbetslivet kommer regeringen i början av 1995 att föreslå möjlighet att under kortare tid få pröva olika arbeten via ett system med återkommande arbetsplatskontakter. Syftet är att underlätta anpassningen till ett föränderligt arbetsliv och att understryka att den arbetslöse, genom ett aktivt jobb-sökande, står till arbetsmarknadens förfogande. Systemet beräknas omfatta 15 000 personer per månad. Dessutom föreslås 2 200 platser i genomsnitt per månad i vidgad arbetsprövning (VAP). -Många personer i åtgärder söker i praktiken arbete i endast begränsad omfattning. För att öka sökintensiteten och därmed förkorta arbetslösheten föreslås att tid för ett aktivt arbetssökande regelbundet läggs in under den tid man är i en åtgärd. Förslaget innebär att merparten av dem som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder aktivt ska söka arbete genom arbetsförmedlingen under tiden i åtgärd. -För att upprätthålla arbetslinjen fyller beredskapsarbeten en viktig funktion. Regeringen föreslår 8 000 beredskapsarbeten i genomsnitt per månad. -Regeringen föreslår en begränsad satsning på arbetslivsutveckling (ALU). Antalet beräknas till ca 10 000 platser i genomsnitt per månad i slutet av budgetåret. -LO har föreslagit ett samarbete med arbetsförmedlingen för att stödja arbetslösa medlemmar att aktivt söka arbete. Uppsökande och aktiverande verksamhet är ofta mycket effektiv. Regeringen är beredd att medverka till att olika uppslag i den riktningen kommer till stånd. De förnyelseföretag som TCO initierat har visat sig vara ett bra sätt att kombinera kompetensutveckling med nyföretagande och tillväxt. De vidareutvecklas nu till s.k. Tjänstehus. SACO:s akademikerprojekt som drivs i samverkan med arbetsförmedlingen har visat sig fungera bra. Det övergripande syftet med projektet är att stimulera och effektivisera arbetslösa akademikers arbetssökande. 100 dagar Arbetslöshet är en tragedi vem än det drabbar. För samhället är ungdomsarbets- lösheten särskilt allvarlig. Ett samhälle som inte kan erbjuda sina unga arbete eller utbildning bryts sönder. En ung människa som får beskedet att hon inte behövs riskerar i högre grad att slås ut från - inte bara arbetslivet - utan samhällslivet i dess helhet. Ungdomsarbetslösheten riskerar att bli ett all- varligt hot mot hela samhället. Därför lägger regeringen särskild kraft på att bekämpa ungdomsarbets- lösheten. Samhället måste förhindra att ungdomar hänvisas till bidrag, kontantstöd och sysslolöshet. Ju längre det passiva mottagandet pågår desto större är risken för permanent utslagning. Regeringens mål är att alla ungdomar under 25 år ska vara i arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagars arbetslöshet. Utgångspunkten bör vara att de arbetslösa ungdomarna i första hand ska erbjudas arbete eller i andra hand kompletterande gymnasie- eller arbetsmarknadsutbild- ning. Som ett sista skyddsnät ska andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder erbjudas. Riksdagen har beslutat om en ungdomsintroduktion som började gälla den 1 januari 1995. Därmed är grunden lagd för att öka ungdomars möjlighet att snabbt komma i arbete. För ungdomar upp till 20 år föreslås kommunerna få ett tydligare ansvar. Diskussioner om utformningen av detta pågår med Kommunförbundet. Regeringen föreslår också att ungdomar upp till 25 år bör erbjudas en treårig gymnasieplats samt i så stor utsträckning som möjligt en högskoleutbildning. En ny form av utlandsstipendier för arbetslösa ungdomar ska också bidra till att stärka de ungas kompetens framför allt i språk (se utbildningsavsnittet). För de ungdomar som inte går i reguljär utbildning eller arbetar ska ett personligt utvecklingprogram utformas. Utvecklingsprogrammet ska kräva den arbetslöses aktivitet i samma utsträckning som ett heltidsarbete och kan omfatta en rad skiftande aktiviteter. Bland dem återfinns t.ex. satsningen på s.k. datortek där ungdomar i åldern 20-24 år under tre månader får lära sig att arbeta med moderna program inom ordbehandling, kalkyl, databas m.m. Följande åtgärder föreslås: -Riksdagen har enligt förslag under hösten 1994 redan fattat beslut om införandet av en ungdomsintroduktion som träder i kraft den 1 januari 1995. Introduktionen ger många unga människor goda förutsättningar att få en fast anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Ungdomsintroduktionen beräknas omfatta 50 000 ungdomar varav 26 000 omfattas av det föreslagna ökade ansvarstagandet för kommunerna för ungdomar under 20 år. -Arbetsförmedlingen och kommunen får ett gemensamt ansvar för att kartlägga ungdomarnas verkliga utbildningsbakgrund i syfte att stärka de arbetslösa ungdomarna genom att erbjuda dem den fyllnadsutbildning de saknar. Utbildningsinsatsen bör kompletteras med arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i form av t.ex. praktik på arbetsplatser. -Kommunernas ansvar för ungdomarna utsträcks ytterligare ett år och gäller fram t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år. För dem som saknar arbete eller utbildningsplats bör personliga utvecklingsprogram övervägas. -För att förhindra att ungdomar är öppet arbetslösa mer än 100 dagar föreslås att arbetsförmedlingen får ett ansvar för att se till att alla ungdomar i åldern 20-24 år har tillgång till ett särskilt utvecklingsprogram. Om de inte har arbete eller är i utbildning ska de delta i gruppaktiviteter i arbetsförmedlingens regi i form av till exempel söka-jobb-grupper, kortare praktikperioder, starta-eget-kurser och liknande. Utvecklingsprogrammet ska vara en heltidssysselsättning. Ungdomar som är berättigade till arbetslöshetsersättning uppbär sådan under tiden i utvecklingsprogrammet. Utvecklingsprogrammet beräknas omfatta 53 000 personer i genomsnitt. För att arbetsförmedlingarna ska kunna erbjuda alla ungdomar särskilda utvecklingsprogram inom 100 dagar bör arbetsförmedlingen avdela särskild personal för att enbart arbeta med åldersgruppen 20-24-åringar. Detta gäller bara de ungdomar som inte har ett bestämt yrke. De övriga ska få motsvarande service av den yrkesförmedlande organisationen. -Som ett led i arbetet med att utveckla Sverige till ett ledande land inom informationstekniken föreslås att datortek införs i alla kommuner. Datortek innebär att arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år under en tremånadersperiod får lära sig att arbeta med moderna program inom ordbehandling, kalkyl, data- baser m.m. Regeringen ser det som särskilt angeläget att unga kvinnor genom datorteken får möjlighet att lära sig hantera informationsteknik. Som lärare fungerar arbetslösa i beredskapsarbete eller vars ersättning finansieras genom s.k. otraditionella medel. Kommunerna föreslås vara huvudmän och svara för lokalkostnader o.d. Staten ansvarar för investeringen i persondatorer, programvaror m.m. Datorteken beräknas ge i genomsnitt 30 000 studieplatser. Uppföljning Regeringen föreslår i detta program en långtgående omläggning av de nuvarande insatserna för att bekämpa arbetslösheten. Med en uthållig tillväxt och full sysselsättning som mål blir förändringen av arbetsmarknadspolitiken tydlig. Det handlar bl.a. om att noga följa utvecklingen i näringslivet och omedelbart sätta in åtgärder för att förhindra att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden. Det vore olyckligt om vi fick en situation där det samtidigt uppstår både brist på kompetent arbetskraft och massarbetslöshet. Det får inte inträffa. Närings-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken får i det här programmet en sådan utformning att de arbetslösa slussas in i lediga jobb som nu uppstår i näringslivet. Programmet innehåller också en rad åtgärder för att förhindra att arbetslösa fastnar i bidragsberoende och passivitet. De arbetslösa har en rätt och en skyldighet att vara aktiva under arbetslöshetsperioden. Regeringen ser det som betydelsefullt att denna omläggning av politiken följs upp. Riktlinjer för Arbetsmarknadsverket under budgetåret 1995/96 I Finansplanen har den ekonomiska politiken presenterats. Den centrala uppgiften för den ekonomiska politiken är att få till stånd en varaktig och uthållig tillväxt som möjliggör en hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken ska ses som en viktig resurs i tillväxtpolitiken. Inom den ramen spelar Arbetsmarknadsverket (AMV) en betydelsefull roll. Följande riktlinjer som bygger på att arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken återupprättas bör därför gälla under nästa budgetår. - Utnyttja platsförmedlingens möjligheter till fullo Arbetsförmedlingens viktigaste uppgift är att förmedla lediga arbeten. Matchningen av sökande och platser ska effektiviseras så att företagens potentiella produktionsmöjligheter utnyttjas till fullo. Ambitionen bör vara att vakanstiderna inte får öka påtagligt även om efterfrågan på arbetskraft stiger väsentligt. Företagskontakterna och informationen om åtgärder riktade till arbetsgivarna måste intensifieras. Utgångspunkten måste vara att med alla till buds stående medel förhindra att flaskhalsar uppstår. - De långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna ska prioriteras, rundgången ska brytas Vid utnyttjandet av det förbättrade läget på arbetsmarknaden ska arbetsförmed- lingens insatser i första hand inriktas på dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Rekryteringsfrämjande åtgärder, såsom rekryteringsstödet, ska användas för denna grupp. För att bryta rundgången ska insatserna särskilt inriktas på de arbetslösa som under en längre tid har gått mellan olika arbets- marknadspolitiska åtgärder och arbetslöshet. Vidare ska, vid prioritering av insatser och åtgärder, grupper med en redan svag ställning på arbetsmarknaden uppmärksammas, såsom ungdomar, flyktingar och invandrare samt arbetshandi- kappade. - Mobilisera de arbetslösa genom kompetensuppbyggnad och ökade krav på aktivt arbetssökande De nya åtgärder som nu introduceras och de förändringar som görs inom flera områden ska ge utrymme för genomförandet av de individuella handlingsplaner, som ska upprättas med de arbetssökande. De kraftigt ökade möjligheterna att erbjuda lämplig utbildning åt de sökande ska tillvaratas. Arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år som inte kan få arbete eller utbildning är målet att de inom 100 dagars arbetslöshet ska erbjudas en lämplig insats. Kraven på arbetslösa att själva aktivt söka arbete och arbetslöshetser- sättningens roll som omställningsersättning ska hävdas. Reglernas avsikt och den enskildes ansvar måste tydliggöras för varje sökande. Ett särskilt kontrakt om detta ska upprättas med den sökande. - Medelsanvändningen ska effektiviseras Av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska prioriteras sådana som underlättar för den arbetslöse att snabbt återgå till reguljärt arbete. Det gäller i första hand åtgärder som rekryteringsstödet. Genom ett effektivt utnyttjande av dessa möjligheter kan i konjunkturuppgången arbetslöshetstiderna begränsas och kostnaderna för åtgärderna och kontantstöden hållas tillbaka. Arbetet med att nedbringa kostnaderna för de olika åtgärderna ska fortsätta. Vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste riskerna för konkurrenssned- vridning också beaktas. - Öka jämställdhetssträvandena Utöver att utnyttja de särskilda medel som regeringen föreslår, måste ytterligare information ges till arbetsgivare och sökande rörande tillgången på arbetskraft och lediga platser och om de väsentligt förbättrade möjligheter som kan öppna sig om det traditionella könsbaserade agerandet upphör. Målet att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden kan uppnås endast genom en genomgripande förändring av attityder hos både sökande och arbetsgivare. Utvecklingen på arbetsmarknaden All bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden måste ta sin utgångspunkt i den ekonomiska politik som tidigare förts. Den politiken förstärkte nedgången, fördjupade krisen och försenade uppgången. Denna politiska oförmåga är skälet till att krisen i Sverige blivit djupare och varaktigare än i andra länder. Arbetslösheten förklaras alltså inte bara av den internationella lågkonjunkturen. Arbetsmarknadsläget har successivt ljusnat under loppet av år 1994. Den djupa lågkonjunktur som präglat svensk ekonomi under början av 1990-talet nådde sin botten under år 1993 och konjunkturen befinner sig nu i en uppgångsfas. Sysselsättningen är sedan årsskiftet 1993/1994 på väg upp och arbetslösheten minskar. I november 1994 uppgick arbetslösheten till 7,2 % enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU), vilket kan jämföras med 8,4 % samma månad ett år tidigare. Antalet nyanmälda lediga platser ökar, främst inom industrin, men tillväxtökningen sker från en mycket låg nivå. Antalet varsel är nu nere på den nivå som rådde under senare delen av 1980-talet. Även antalet konkurser har min- skat betydligt. Återhämtningen på arbetsmarknaden sker dock från en extremt låg nivå och vägen tillbaka till ett arbetsmarknadsläge i balans är således lång. Raset i sysselsättningen under de senaste åren har varit mycket stort. Mellan första halvåret 1990 och 1994 har över en halv miljon sysselsättningstillfällen försvunnit, vilket innebär att sysselsättningen nu motsvarar nivån under första hälften av 1970-talet. Arbetslösheten väntas uppgå till knappt 8 % i genomsnitt år 1994. Samtidigt var motsvarande ca 5 % av arbetskraften engagerad i någon åtgärd motiverad av sysselsättningspolitiska skäl. Totalt befann sig således ca 550 000 personer eller motsvarande 13 % av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Även med en god tillväxt de närmaste åren kommer arbetslösheten att ligga på en oacceptabelt hög nivå och vi riskerar att få en permanent hög arbetslöshet och ökad utslagning från arbetsmarknaden. Antalet inskrivna vid arbetsförmedlingen, antingen som arbetslösa eller i åtgärd, har de senaste åren legat på rekordhög nivå. Antalet inskrivna har som mest legat på över en miljon personer. Under loppet av det senaste året har antalet personer vid arbetsförmedlingen minskat något men låg i november 1994 kvar på en hög nivå, 931 000 personer. Andelen av de inskrivna som fått arbete har ökat men ligger kvar på en låg nivå. Det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget under lågkonjunkturåren drabbade i hög grad individer och grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Under lågkonjunkturåren steg arbetslösheten kraftigt bland ungdomar, som ofta är nytillträdda på arbetsmarknaden, samt bland flyktingar och invandrare. Även handikappade har fått en mer utsatt situation på arbetsmarknaden. Trots den relativt kraftiga ökningen av sysselsättningen ligger ung- domsarbetslösheten kvar på en hög nivå. Mycket tyder på att det har blivit allt svårare för ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden och att etableringsfasen har tenderat att förlängas. Kompetenskraven på arbetskraften har generellt höjts, vilket bl.a. kan utläsas i stigande kvalifikationskrav på de lediga arbetena. De ungdomar som har kort eller ingen yrkesutbildning har fått allt svårare att finna ett arbete. Under lågkonjunkturen steg arbetslösheten betydligt mer bland män än bland kvinnor. Som mest var skillnaden ca tre procentenheter. Den ökade arbetskraftsefterfrågan som vi nu ser har främst kommit männen till del och deras arbetslöshet minskar snabbare än för kvinnor. Detta beror till stor del på att sysselsättningen främst ökar inom industrin och industriberoende delar av tjänstesektorn samtidigt som sysselsättningen har minskat inom den offentliga sektorn. Långtidsarbetslösheten (mer än sex månader) ökade kraftigt mellan åren 1990 och 1994 från 16 % av det totala antalet arbetslösa till närmare 40 %. Det tar sig också uttryck i en ökad rundgång mellan arbetslöshet och åtgärd och därmed stigande antal långtidssökande vid arbetsförmedlingen. I november 1994 var det ca 460 000 personer som varit oavbrutet inskrivna vid arbetsförmedlingen i ett år. Av dem hade 250 000 varit inskrivna i mer än två år. Under loppet av år 1994 har såväl antalet långtidsarbetslösa som långtidssökande minskat något. AMV:s uppnådda resultat under budgetåret 1993/94 Det kärva läget på arbetsmarknaden och obalansen i statsfinanserna förklaras inte bara av den internationella lågkonjunkturen. Den gångna treårsperiodens misslyckade ekonomiska politik har fördjupat krisen. De åtstramande åtgärderna i den förda politiken bidrog till ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan, vilket fick starkt negativ effekt på sysselsättningen. Under den senaste treårsperioden har arbetslösheten tredubblats, den offentliga sektorns underskott tiodubblats och statsskulden fördubblats. Arbetslösheten har genom förlorade skatteinkomster samt ökat bidragsberoende och urholkat statens finanser. Arbetsmarknadspolitiken har under lågkonjunkturen fått bära en alltför tung börda. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har inte i tillräcklig utsträckning rustat de arbetslösa för arbetsmarknadens allt högre krav på kompetens och utbildning. Den rekordhöga arbetslösheten har inneburit en stor belastning på AMS som på mycket kort tid fått ställa om sin verksamhet för att hantera den unikt höga omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringens handlingsprogram innebär att arbetsmarknadspolitiken nu läggs om i riktning mot rekryteringsfrämjande och kompetenshöjande åtgärder med omfattande satsningar på utbildning samt åtgärder för att bryta rundgång och långtidsarbetslöshet. Regeringen angav inför budgetåret 1993/94 följande fyra övergripande verksamhetsmål för AMV: - arbetsmarknadens och den reguljära utbildningens möjligheter måste utnyttjas, - långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna skulle prioriteras, - jämställdheten på arbetsmarknaden skulle öka, - medelsanvändning skulle effektiviseras. Utöver dessa övergripande mål angav regeringen sju verksamhetsmål. Verksamhetsmålen knöt an till de övergripande målen och var till sin karaktär dessutom uppföljningsbara. AMV redovisar i sin årsredovisning uppnådda resultat i förhållande till de av regeringen uppställda verksamhetsmålen. Nedan följer en sammanställning av årsredovisningen samt regeringens bedömning av uppnådda resultat. Som utgångspunkt för den bedömningen har regeringen lagt att det inte är möjligt för arbetsmarknadspolitiken att korrigera den ekonomiska politik som faktiskt förts. Mötet mellan de optimistiskt satta målen för AMV och den verklighet som är det faktiska resultatet av den förda politiken visar att uppgiften att nå uppsatta mål minst sagt är svår. I linje med regeringens ambition att stävja långtidsarbetslöshet angavs i ett av verksamhetsmålen att andelen långtidsarbetslösa av samtliga arbetslösa inte skulle överstiga 25 % som genomsnitt under budgetåret 1993/94. För gruppen ungdomar i åldern 18-24 år var målsättningen att andelen långtidsarbetslösa i genomsnitt skulle vara avsevärt lägre än 25 %. Resultatet visas i följande tabell. Den procentuella andelen i genomsnitt av långtidsarbetslösa i olika åldersgrupper under budgetåren 1992/1993 och 1993/94 1992/93 1993/94 18-19 år 12,4 16,4 20-24 år 24,3 27,9 18-24 år 21,4 25,5 18-64 år 24,5 29,5 Som ett led i att stärka utsatta gruppers ställning på arbetsmarknaden angav regeringen att andelarna ungdomar, utomnordiska medborgare samt arbetshandikappade i åtgärder skulle vara betydligt större än resp. grupps andel av samtliga arbetssökande. Tabellen nedan visar utfallet för budgetåret 1993/94. De prioriterade gruppernas andel av arbetslösheten samt av de arbets- marknadspolitiska åtgärderna Andel av Andel av arbetslöshet åtgärder 18- 20 år 5,6 8,8 20- 24 år 20,6 32,0 Arbetshandikappade 9,3 10,7 Utomnordiska medborgare 9,2 9,3 I regeringens strävan att effektivisera medelsanvändningen angavs som verksam- hetsmål omfattningen på antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet personer i lämplig utbildning eller sysselsättning skulle i åtgärder som finansierades via anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i genomsnitt per månad uppgå till minst 241 000. Därutöver var ambitionen att ca 20 000 personer i genomsnitt per månad skulle delta i utbildningsvikariat och minst 65 000 personer i arbetslivsutveckling. Nedanstående tabell visar omfattningen på de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under föregående budgetår. Genomsnittligt antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder varje månad under budgetåret 1993/94 Regeringens Faktiskt beräkningar utfall Arbetsmarknadsutbildning därav - reguljära utbildnings- väsendet 16 200 8 800 - särskilt anordnad 42 100 45 700 Ungdomspraktik 84 500 55 500 Högskolepraktikanter 3 000 600 Beredskapsarbete och rekryteringsstöd m.m. 37 700 29 200 Vidgad arbetsprövning 300 1 200 Jobbsökaraktiviteter 1 400 600 Företagsutbildning 22 700 2 900 Bidrag för att starta eget 4 000 7 600 Åtgärder finansierade 211 900 152 100 inom A 2.-anslaget Utbildningsvikariat 20 000 11 600 Arbetslivsutveckling 65 000 48 300 Åtgärder ej finansierade inom A 2.-anslaget 85 000 59 900 Totalt 296 900 212 000 Vidare angavs som mått på arbetsmarknadsutbildningens kvalitet att andelen deltagare i arbetsmarknadsutbildning som avbryter utbildningen av andra skäl än erhållet arbete skulle minska jämfört med år 1992. Andelen i procent av deltagare som avbröt utbildningen av andra skäl än arbete föll något mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har haft som verksamhetsmål för budgetåret 1993/94 att antalet arbetshandikappade som lämnade arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut (Ami) för att gå till arbete eller utbildning inte fick minska jämfört med budgetåret 1991/92. Av AMS redovisning framgår att det genomsnittliga antalet arbetshandikappade per månad som fick arbete ökade från 1 664 budgetåret 1991/92 till 2 269 till budgetåret 1993/94. Antalet som gick till utbildning minskade dock från 1 052 till 1 018 personer. AMS har vidare haft som verksamhetsmål att antalet arbetshandikappade som hade en anställning med lönebidrag eller sysselsattes i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) skulle uppgå till i genomsnitt 51 000 personer per månad. Det genomsnittliga antalet personer i åtgärden lönebidrag uppgick till 43 400 medan 5 300 var sysselsatta i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Resultatbedömning Under budgetåret 1993/94 var läget på den svenska arbetsmarknaden det svåraste sedan 1930-talet. Arbetslösheten var mycket hög och omfattningen på de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna var rekordstor. Det mycket kärva läget på arbetsmarknaden har inneburit en mycket tung arbetsbelastning på enskilda arbetsförmedlare samt krav på ökad effektivitet inom hela AMV. Den dåvarande regeringen gav en alltför optimistisk bild av den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden samtidigt som den faktiskt förda politiken försämrade förutsättningarna under budgetåret 1993/94. Denna mer optimistiska syn kom dock att ligga till grund för de mål som sattes upp för AMV vilket naturligtvis påverkar bedömningen av resultat och verksamhet. Regeringens uppfattning är att arbetsmarknadens möjligheter mycket väl har tillvaratagits. Antalet personer som under budgetåret lämnat arbetsförmedlingen och fått arbete uppgick till drygt 530 000 personer vilket är en ökning med 110 000 personer jämfört med budgetåret innan. Trots ett ökat antal nyanmälda lediga platser har anmälningstiderna för lediga platser kvarstått på en låg nivå. Resultatet kan tas som inteckning för att AMV gjort stora insatser för att snabbt och effektivt tillgodose den stigande efterfrågan på arbetskraft. Det ökade antalet platser inom det reguljära utbildningsväsendet har gjort det möjligt för AMV att via informations- och vägledningsinsatser slussa arbetslösa vidare till lämplig utbildning. Det har under det gångna budgetåret skett en klar ökning av antalet personer som lämnat arbetsförmedlingen för studier. Ett allvarligare problem är det höga antalet långtidsarbetslösa. Under budgetåret 1993/94 uppgick antalet långtidsarbetslösa inskrivna vid arbetsförmedlingen i genomsnitt till över 110 000 personer. Det var drygt 30 000 fler än föregående budgetår. AMV har inte uppnått det utsatta verksamhetsmålet vad gäller begränsningen av långtidsarbetslösheten. I ett läge med en relativt lång period av hög arbetslöshet och starka inslag av långtidsarbetslöshet är det betydelsefullt att alla krafter inriktas på att förhindra utvecklingen mot en permanent hög arbetslöshet som riskerar att bli strukturell. Att bryta utvecklingen mot ökad långtidsarbetslöshet är avgörande för att detta ska lyckas. AMV:s resurser bör i större utsträckning än tidigare riktas till långtidsarbetslösa, långtidsinskrivna och de som riskerar långa arbetslöshetsperioder. AMV uppfyllde målet att andelen unga i åtgärd skulle överstiga deras andel av arbetslösheten. Det kan till viss del förklaras av den stora omfattningen av ungdomspraktik. Förutom ungdomar utgör arbetshandikappade och utomnordiska medborgare prioriterade grupper. Dessa gruppers andel av åtgärderna översteg inte väsentligt deras andel av arbetslösheten, vilket var målet. AMV har trots det mycket svåra läget på arbetsmarknaden uppnått verksamhets- målet att antalet arbetshandikappade som lämnar arbetsförmedlingen och Ami för arbete eller utbildning skulle vara minst lika stort som under budgetåret 1991/92. Däremot var det inte möjligt att uppnå målet med i genomsnitt 51 000 personer per månad i åtgärden lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA). Mot bakgrund av resultatredovisningen är det regeringens uppfattning att verksamheten bedrivits med en sådan inriktning att målen kunnat uppnås när det gäller de totala insatserna för arbetshandikappade. Trots ett svårt arbetsmarknadsläge har myndigheten lyckats med fler arbetsplaceringar av arbetshandikappade. När det gäller målet om en ökad jämställdhet på arbetsmarknaden, lyckades inte AMV i någon större grad att påverka könsmönstret. Det är självklart ett viktigt mål som måste genomsyra alla samhällets åtgärder om det ska kunna förverkligas. En framgång har dock varit att fler män än tidigare sökt sig till kvinnodominerade områden på arbetsmarknaden. Kvinnor sökte sig dock i långt mindre utsträckning till utbildningar inom traditionellt mansdominerade yrkesområden. AMV måste i detta avseende öka sina ansträngningar. Ett av de övergripande målen innebar att de betydande resurser som ställts till AMV:s förfogande skulle utnyttjats så att ett så stort antal personer som möjligt fick tillfälle till lämplig utbildning eller sysselsättning. Enligt regeringens beräkningar skulle i genomsnitt 212 000 personer per månad sysselsättas med de anvisade anslagsmedlen. Det faktiska utfallet blev 60 000 färre personer. I genomsnitt deltog 152 000 personer per månad i någon av de åtgärder som finansierades via anslaget. Utöver dessa åtgärder beräknade regeringen att 85 000 personer i genomsnitt per månad skulle erbjudas utbildningsvikariat eller arbetslivsutveckling. Det faktiska deltagandet i dessa åtgärder uppgick till ca 60 000 personer. Oavsett det faktum att fler åtgärder borde utmönstrats och ersatts av andra och mer effektiva så är det inte rimligt med så stora skillnader i de krav på omfattning som regeringen fastställt och det som blev utfallet. AMV anger i årsredovisningen flera skäl till varför man inte lyckats uppnå det uppsatta målet. En förklaring är de mindre förmånliga reglerna ur arbetsgivarens synpunkt för ungdomspraktik. Enligt AMV var det utan utökade medel för personalförstärkning inte möjligt att från en redan mycket hög nivå på antalet personer i åtgärder ytterligare öka omfattningen. Den lägre omfattningen innebar en utgående reservation på 3,6 miljarder kronor. AMV utnyttjade ca 85 % av anslagsmedlen och omfattningen på åtgärder utgjorde ca 70 % av den beräknade omfattningen. Inte heller vad det gäller en effektiv medelsanvändning kan målet anses ha uppfyllts. Regeringen beräknade att den genomsnittliga kostnaden för en årsplats i åtgärder skulle uppgå till 118 800 kr. Den faktiska kostnaden blev 141 800 kr. Skillnaden förklaras av att den faktiska åtgärdssammansättningen avvek från den av statsmakterna beräknade. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget är det angeläget att de medel som AMV disponerar kommer en så stor grupp arbetslösa som möjligt till del. Det kan finnas goda motiv för att ändra på sammansättningen av åtgärderna. Den flexibiliteten måste finnas. Men faktum kvarstår att volymfrågorna är viktiga när det gäller att på ett trovärdigt sätt hävda arbetslinjen. Fördyringar på ett område måste i allt väsentligt mötas av att omfattningen av mindre kostsamma åtgärder ökar. I kravet på kostnadseffektivitet i det totala utbudet måste AMV motsvara högt ställda förväntningar. Kravet på kostnadseffektivitet måste dock kombineras med höga krav på kvalitet i insatserna. Alltjämt förkommer vissa brister särskilt i kopplingen mellan verksamhetens resultat och insatta resurser. AMV bör därför förbättra statistikredovisningen. Riksrevisionsverket (RRV) bedömer AMV:s årsredovisning som rättvisande. AMV anger i sin resultatredovisningen att utvecklingsarbeten bedrivs för att förbättra beräkningarna av styckkostnader avseende de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt försök med tidredovisning. AMV har under den gångna lågkonjunkturen fått bära en mycket tung börda. Sysselsättningen ökar nu. Minskningen av arbetslösheten begränsas av att antalet personer som söker ett arbete ökar. Den totala arbetslösheten kommer även under kommande budgetår att vara oacceptabelt hög. Det innebär en fortsatt hård belastning på AMV. Det är ingen tvekan om att AMV ålagts svåra arbetsuppgifter. Dessa har i långa stycken lösts på ett bra sätt. Den kritik som kan riktas måste bilda utgångspunkt för förslag till fördjupat samspel mellan regeringen och AMV. Det gäller bl.a. frågan om att utveckla den löpande utvärderingen, skärpa målstyrningsinstrumenten och att skapa än tydligare resultatindikatorer som kan ge signaler om kompletterande politiska beslut som ökar flexibiliteten och stärker arbetsmarknadspolitiken. Besparingar inom anslag under littera A. Arbetsmarknad m.m. budgetåren 1995/96 och 1998 (miljoner kronor) 1995/96 1998 (12 mån) A 1.Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 37 307 A 2.Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 2 084 2 945 A 5.Bidrag till arbetslöshets- ersättning m.m. 2 918(1 3 948(1 Summa besparingar brutto 5 039 7 200 Indirekta effekter; inkomst- bortfall till följd av bespa- ringar -1 497 -1 909 Summa besparingar netto 3 542 5 291 1) I detta belopp ingår besparingar som redovisats i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 1993/94 Utgift 2 650 727 000 1994/95 Anslag 2 876 516 000 1995/96 Förslag 4 328 452 000 varav 2 885 635 000 är beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas utgifterna för AMV:s förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnder och AMS. I utgifterna ingår verkets kostnader för arbetskraftsplanering under beredskaps- och krigstillstånd. För AMV gäller förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket. AMS är beredskapsmyndighet med ansvar för funktionen Arbetskraft. Det övergripande målet för funktionen är att en till följd av kriser och krig kraftigt ökad rörlighet på arbetsmarknaden ska kunna hanteras så att för totalförsvaret viktiga uppgifter ska kunna upprätthållas. Fördelning av kostnader inom förvaltningsanslaget budgetåret 1993/94 (tusentals kr) Löner Lokaler Övrigt Totalt Arbetsförmedling 1 209 702 255 351 355 860 1 820 914 Länsarbetsnämnder 335 860 45 164 100 887 481 911 AMS 110 881 9 527 24 549 144 957 Övrigt 61 548 13 216 128 181 202 945 Totalt 1 717 991 323 258 609 478 2 650 727 Utgifterna inom anslaget för budgetåret 1993/94 uppgick till 92 % av anvisade medel. Anslagssparandet vid utgången av budgetåret uppgick till 286 miljoner kronor, inkl. kvarstående medel från tidigare budgetår. Utvecklingen av antalet årsarbetare inom AMV 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Arbetsförmedling 4 970 5 447 5 630 6 592 6 609 Arbetsmarknadsinstitut 2 036 2 239 2 305 2 268 2 129 Länsarbetsnämnder 1 652 1 647 1 534 1 502 1 478 AMS 427 437 409 406 407 Övrigt 130 80 250 239 507 Totalt 9 215 9 850 10 128 11 107 11 125 Antalet anställda inom AMV har ökat under lågkonjunkturen. Personalförstärk- ningarna har finansierats med medel från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa medel uppgick under budgetåret 1993/94 till 350 miljoner kronor och finansierade 1 254 anställda. Av det totala antalet årsarbetare finansierades 307 genom uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k. arbetslivstjänster. Personalstrukturen har förändrats kraftigt inom AMV under senare år. Resurser har förts från AMS och länsarbetsnämnder till arbetsförmedlingen och Ami. De tillfälliga medlen för personalförstärkningar har tillförts arbetsförmedlingen och Ami. AMS föreslår att ytterligare 320 miljoner kronor tillförs förvaltningsanslaget. Myndigheten vill minska den höga belastningen på personalen och säkerställa rimliga krav på kvalitet och kontroll av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. AMS framhåller att förvaltningskostnadernas andel av de sammanlagda resurserna för arbetsmarknadspolitiken är mycket låga i ett internationellt perspektiv. AMS föreslår vidare att personalförstärkningen inte längre ska vara tillfällig. Myndigheten bedömer att eftersom arbetsbelastningen förblir fortsatt hög under överblickbar tid kommer behovet av personalförstärkningen att kvarstå. Att ändå behålla medlen som tillfälliga gör personalplaneringen svårare. AMS anser att förevarande anslag och anslaget för Ami bör slås ihop. Myndigheten menar att dessa verksamheter har ett gemensamt uppdrag som skulle lösas effektivare med ett gemensamt förvaltningsanslag. Regeringens överväganden Slutsatser och förslag En stadig ekonomisk tillväxt och en kraftigt ökad sysselsättning förutsätter att uppgången inte bryts i förtid på grund av bristsituationer och överhettningseffekter. Utslagningen av företag och arbetstillfällen under nittiotalets första år har ökat riskerna för en sådan utveckling. De allt längre arbeslöshetstiderna har också medfört en risk för passivitet hos de arbetslösa. AMV:s viktigaste uppgift är därför att tillsätta de lediga platserna. I en konjunkturuppgång är det särskilt viktigt att klara rekryteringen för att undvika flaskhalsar och därmed inflationstendenser som kan äventyra uppgången. Företagens vakanstider måste hållas så korta så möjligt. Det är angeläget att prioriteringen av platsförmedling säkerställs. Det ökade utrymmet för platsförmedling måste skapas genom att på olika sätt lätta trycket på arbetsförmedlingen. Framför allt kommer belastningen minska genom den ökade efterfrågan på arbetsmarknaden. Men regeringen lägger också direkta förslag som ska påverka förmedlingsarbetet positivt. Exempel på sådana åtgärder är incitament för arbetsgivare att anställa arbetslösa genom det nya anställningsstödet, och till arbetssökande att ta anvisade arbeten. Arbetsförmedlingen avlastas även genom förslaget till utökad kommunalt ansvar för ungdomar under 20 år och genom det regelförenklingsarbete som pågår. Arbetsförmedlingen är dessutom för budgetåret 1995/96 undantagen från kravet på att minska förvaltningskostnaderna med fem procent. Fortsatt tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen AMV hade vid ingången av detta budgetår ett betydande anslagssparande, 286 miljoner kronor. Arbetsförmedlingens behov av extrapersonal under innevarande budgetår bör kunna täckas inom ramen för detta anslagsparande, som regeringen också anfört i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25). Anslagssparandet är emellertid av engångskaraktär och bör vara förbrukat vid utgången av detta budgetår. För att kunna upprätthålla en hög aktivitet vid arbetsförmedlingen bör den tillfälliga personalförstärkningen som nu finansierats genom anslagssparandet få verka ytterligare en tid. Möjligheten att disponera medel under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar bör därför kvarstå och utvidgas under nästa år. De tillfälliga medlen bör få omfatta högst 700 miljoner kronor. Av dessa beräknas 500 miljoner kronor för perioden juli 1995 - juni 1996. Regeringen återkommer strax till detta. Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå en permanent personalförstärk- ning. AMV är inte undantaget från det generella kravet på begränsning av den statliga konsumtionen, vilket framgår av nästa avsnitt. AMS disponerar medel för förstärkta förmedlingsinsatser för invandrare och flyktingar. Den alarmerande situationen för dess grupper på arbetsmarknaden gör att dessa särskilda medel bör kvarstå i oförminskad omfattning även under nästa budgetår. Medlen beräknas till 76,6 miljoner kronor. Det är vidare angeläget att fortsätta satsningen på ett grupporienterat arbetssätt på arbetsförmedlingen. De särskilda medlen för jobbsökaraktiviteter bör kvarstå under nästa budgetår. Regeringen beräknar dessa medel till 632,0 miljoner kronor. Begränsning av den statliga konsumtionen Det generella besparingskravet på 11 % på statlig konsumtion fram till budgetåret 1998 gäller även för AMV. Detta innebär en neddragning av detta anslag med 307 miljoner kronor. Regeringen anser emellertid att merparten av neddragningen bör ske först budgetåret 1998 med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Besparingskravet budgetåret 1995/96 föreslås uppgå till 55,5 miljoner kronor. Inriktningen ska vara att besparingen inte ska läggas på arbetsförmedlingen. Omfattningen av besparingen på AMS och länsarbetsnämnderna får då den omfattningen att den inte kan klaras endast med rationaliseringar. En översyn av verksamheten inom AMV måste därför göras. Lokalkostnaderna har dragits ned med 57,5 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Överföring av uppgifter från AMV AMV arvoderar yrkesvalslärare vid särskolor och specialskolor för att bland annat bistå i anskaffning av platser för praktisk yrkeslivsorientering (PRAO). Kommunerna eller skolorna har nu själva ansvaret för anskaffningen av dessa platser och arvoderingen bör därför upphöra. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) bör ta över uppgiften. Förevarande anslag har därför räknats ned med 4 950 000 kr. Motsvarande belopp har i stället beräknats under anslaget Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp under åttonde huvudtiteln. Pliktverket tar över vissa uppgifter för försvarsplanering från AMV. Förevarande anslag har därför räknats ned med 1 100 000 kr. Motsvarande belopp har i stället beräknats under anslaget Totalförvarets pliktverk under fjärde huvudtiteln. Flexibilitet mellan arbetsfömedlingen och Ami AMS får utnyttja högst 50 miljoner kronor under förevarande anslag för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen under innevarande budgetår. Detta ger ett utrymme för flexibilitet mellan insatser inom arbetsförmedlingens ram och vägledning/yrkesinriktad rehabilitering inom Ami. Budgetåret 1995/96 bör högst 75 miljoner kronor kunna omfördelas till den yrkesinriktade rehabiliteringen. På motsvarande sätt bör upp till 25 miljoner kronor kunna omfördelas i omvänd rikt- ning under nästa budgetår. Liksom tidigare ska förutsättningen vara att detta bedöms som mest angeläget vid en prioritering mellan förmedlingsinsatser respektive väglednings- och rehabiliteringsinsatser. Låneramen AMS investeringar i anläggningstillgångar finansieras genom lån i Riksgälds- kontoret. Innevarande budgetår disponerar AMS en låneram på 320 miljoner kronor för investeringar inom anslagen Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, Yrkesinriktad rehabilitering och Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksam- het. AMS föreslår en höjning av låneramen till 420 miljoner kronor. Regeringen beräknar för närvarande en oförändrad låneram, dvs. 480 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen har i ändring av regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 den 22 december 1994 föreskrivit att AMS senast den 1 mars 1995 skall redovisa en preciserad investeringsplan för budgetåret 1995/96. Regeringen återkommer till denna fråga i kompletteringspropositionen våren 1995. Aske kursgård Aske kursgård är en intäktsfinansierad resultatenhet inom AMS. Medel behöver därför inte anvisas till denna verksamhet. Av den totala beläggningen under budgetåret på 66 % utnyttjades 44 % av AMV, resterande 22 % kunde säljas externt. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, 2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr. A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1993/94 Utgift 22 575 274 000 Reservation 6 609 068 000[1] 1994/95 Anslag 28 787 686 000 1995/96 Förslag 33 956 700 000 varav 22 720 800 000 är beräknat för juli 1995 - juni 1996 1 Av denna reservation har 3 610 584 000 kr förts bort från anslaget som en besparing Från anslaget finansieras åtgärderna arbetsmarknadsutbildning, vidgad arbetsprövning samt jobbsökaraktiviteter, bidrag till att starta eget företag och invandrarpraktik. Personer som deltar i dessa åtgärder får ett bidrag i form av utbildningsbidrag som motsvarar vad de annars skulle ha fått från arbetslöshetsförsäkringen eller i kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Vid arbetsmarknadsutbildning betalas förutom ersättningen till den enskilde även kurskostnaden som bl.a. täcker kostnaderna för lärare och lokaler. Rekryteringsstöd, beredskapsarbete och bidrag till utbildning i företag är också åtgärder som finansieras från anslaget. Dessa stöd betalas till arbetsgivare för att subventionera en viss del av lönekostnaden när de anställer en arbetslös person eller utbildningskostnaden när de anordnar utbildning för sin personal. Ungdomsintroduktion, som ska underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, består av en praktikperiod då ungdomen får utbildningsbidrag och en anställningsperiod då arbetsgivaren eventuellt erhåller rekryteringsstöd. Vidare finansieras flyttningsbidrag, utredningskostnader, otraditionella insatser och försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder från detta anslag. Regeringens överväganden 1 Inledning Regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet som tar sikte på att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera och för att öka arbetskraftens kompetens medför vissa förändringar inom anslaget för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste åren ensamt fått bära ett alltför stort ansvar för att hålla arbetslösheten nere. Detta har bl.a. medfört att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat kraftigt. För att minska arbetslösheten behövs emellertid effektiva ekonomisk-politiska insatser inom alla områden i samhället. Regeringen föreslår därför insatser inom arbetsmarknadspolitiken men framförallt också inom det reguljära utbild- ningsväsendet och näringspolitiken. Utöver dessa förslag har betydande investe- ringsåtgärder redan beslutats i anledning av den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) vilka beräknas ge effekt även under budgetåret 1995/96. Det finns anledning att återkomma i frågan i samband med kompletteringspropositionen. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan utifrån regeringens handlingsprogram delas upp i anställnings- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, rörlighetsstimulerande åtgärder samt åtgärder för ungdomar. Med rörlighetsstimulerande åtgärder avses åtgärder som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden både genom att öka arbetskraftens kompetens och geografiska rörlighet. Till dessa åtgärder ska läggas själva arbetsförmedlingen som det viktigaste instrumentet för att snabbt tillsätta lediga platser så att flaskhalsar i produktionen undviks. För att kunna upprätthålla en god kvalitet i platsförmedlingen och åtgärdshanteringen föreslår regeringen därför att de tillfälliga personalförstärkningarna utökas. Innevarande budgetår får AMV använda högst 395 miljoner kronor inom detta anslag för tillfälliga personalförstärkningar (se under anslaget A 1.). För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att detta belopp höjs till 700 miljoner kronor. Härav bör 500 miljoner kronor avse perioden juli 1995 - juni 1996. Nedan redovisas beräknad kostnad för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under budgetåret 1995/96 uppdelat på dels en tolvmånadersperiod, dels en artonmånadersperiod jämfört med beräknad kostnad under innevarande budgetår. Även antalet personer som beräknas sysselsättas i respektive åtgärd i genomsnitt per månad under budgetåret 1995/96 redovisas. Åtgärd Bå 94/95 Bå 95/96 Bå 95/96 Antal 12 mån 12 mån 18 mån personer Kostnad Kostnad Kostnad per månad mkr mkr mkr Anställnings- och sysselsättningsskapande åtgärder Beredskapsarbete 1 512 1 272 1 908 8 000 Rekryteringsstöd 3 453 3 011 4 392 25 400 Arbetslivsutveckling, kringkostnader 420 100 150 Invandrarpraktik 476 441 662 5 000 Starta-eget-bidrag 461 882 1 323 8 000 Rörlighetsstimulerande åtgärder Särskilt anordnad arbetsmark- nadsutbildning 5 097 5 409 8 113 47 100 Utbildningsbidrag vid särskilt anordnad arbetsmarknads- utbildning 5 166 4 713 7 070 Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildnings- väsendet 1 663 1 838 2 757 18 200 Vidgad arbetsprövning 202 191 287 2 200 Jobbsökaraktiviteter 403 361 542 5 000 Bidrag till utbildning i företag1 433 8 611 292 9 000 Utredningskostnader 10 10 15 Flyttningsbidrag m.m. 188 300 450 Ungdomsåtgärder 4 464 3 321 4 982 Ungdomsintroduktion 50 000 Datortek 30 000 Europapraktik 550 Övrigt Försöksverksamhet med syssel- sättningsskapande åtgärder 10 10 15 Totalt 28 788 22 721 33 957 208 450 Åtgärder som får finansieras inom ramen för ovanstående medel 1 420 1 965 _____________________________________ Övriga åtgärder som ej finansieras över anslaget Arbetslivsutveckling 5 520 1 155 1 733 10 000 Utbildningsvikariat 2 850 3 703 5 554 20 000 Summa 8 370 4 858 7 287 30 000 Totalt i arb.markn.pol. åtgärder 37 158 27 579 41 244 238 450 _____________________________________ Övriga åtgärder som redovisats i handlingsplanen Arbetsföretag 3 486 20 000 Anställningsstöd 7 000 110 000 Inom reguljära utb.väsendet 7 426 89 900 Investeringar 4 500 50 000 Ungdomsprogram 3 307 53 000 Totalt i åtgärder 560 450 Av de totala medlen under anslaget bör regeringen få disponera 450 miljoner kronor för särskilda insatser och 15 miljoner kronor för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Vidare bör AMV ha möjlighet att inom anslaget bekosta otraditionella insatser. Stimulanser av byggandet Arbetslösheten i byggbranschen är mycket hög och måste ses med stor oro och risk finns för kapacitetsbrist när byggandet väl kommer igång. Regeringen har under hösten lagt fram en politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd som riksdagen nyligen tagit ställning till. En förutsättning för att byggnadsproduktionen ska komma igång är ett lägre ränteläge än för närvarande. Regeringens ekonomiska politik är inriktad på detta. Betydande resurser omfördelas för att öka byggsysselsättningen under år 1995. Inom bostadsområdet kommer en extra subvention om 15 % att lämnas för reparation, om- och tillbyggnad av bostäder inklusive tillgänglighetsskapande åtgärder. Vidare utvidgas stödet för ombyggnad av bostäder för äldre till att även gälla personer med fysiska och psykiska funktionshinder. Ett särskilt bidrag för klimatförbättring i bostäder har införts. Därutöver ges stöd för insatser inom miljö-, kultur- och kommunikationsområdena samt för offentliga lokaler. Stödet beräknas ge arbete åt 50 000 personer. Regeringen följer noga utvecklingen av sysselsättningen inom byggbranschen och kommer att redovisa övervägandena med anledning av detta i kompletteringspropositionen. Samlad bedömning av åtgärderna Regeringen har tidigare i den ekonomisk-politiska propositionen och nu i budgetpropositionen redovisat ett stort antal förslag som tar sikte på att öka möjligheterna till arbete och utbildning. Sammantaget ökar den volym som står tillgänglig för de arbetssökande med närmare 100 000 platser. Ökning sker framför allt inom insatserna för ungdom, reguljär utbildning och anställningsstöd. Det totala antalet platser uppgår till drygt 500 000. Den volymen skall ge inriktningen på att ge arbetslinjen en reell innebörd. Samtidigt som omläggningen från passivitet till aktivitet fullföljts har tyngdpunkten flyttats till mer av arbete i näringslivet, ytterligare insatser för att mobilisera utbildningssamhället i ett rejält kompetenslyft. 2 Anställnings- och sysselsättningsskapande åtgärder Regeringen har som mål att gå från sysselsättning inom arbetsmarknadspolitikens ram till anställningar i näringslivet. Det är en central del i regeringens tillväxtpolitik. Samtidig är det ett led i arbetet med att ge arbetsförmedlingen möjligheter att engagera sig i de arbetslösa som har särskilda behov och som är viktigt utifrån ett fördelningspolitiskt mål. För att stimulera till en expansion av fasta anställningar i näringslivet kommer regeringen att föreslå att ett nytt kraftfullt anställningsstöd införs. Samtidigt riktas rekryteringsstödet till dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Eftersom dessa båda stöd bör kunna kombineras innebär det att arbetsförmedlingen får ökade möjligheter att hjälpa långtidsarbetslösa till ett arbete. Villkoren för utbildningsvikariaten förbättras. Vidare fullföljs insatser i form av beredskapsarbeten, invandrarpraktik och ett begränsat antal ALU-platser. 2.1 Beredskapsarbetena och rekryteringsstöden Resultatuppföljning - Hanteringen av beredskapsarbeten och rekryteringsstöd I 1993 års kompletteringsproposition anmäldes att en utvärdering skulle göras av arbetsförmedlingsorganisationens och åtgärdernas effektivitet. I mars 1994 uppdrog regeringen åt revisionsbyrån KPMG Bohlin att kartlägga hanteringen av beredskapsarbeten och rekryteringsstöd. Uppdraget redovisades i en rapport till Arbetsmarknadsdepartementet den 9 september 1994. I rapporten framhålls att arbetsförmedlingen arbetar med högt tempo, med god prestationsförmåga och korta handläggningstider. Några beslut som strider mot gällande regler har inte upptäckts i granskningen. KPMG Bohlins pekar på att kvalitetssäkring, internkontroll och resultat- redovisningar inom arbetsförmedling och länsarbetsnämnder inte är riktigt tillfredsställande, men att en positiv förändring är på gång. Delegeringen av beslut är långtgående, men det har inte ställts tydliga motkrav i fråga om internkontroll och resultatredovisning. Många arbetsförmedlingar upplevde, enligt rapporten, en konflikt mellan att prioritera sina resurser på arbetsgivarna eller på de sökande. Tiden till företagskontakter fick ofta stå tillbaka för de sökandes omedelbara behov. KPMG Bohlins uttrycker viss tveksamhet till arbetsförmedlingarnas förmåga att bedöma företag och uppger att företagsbedömningar hade låg prioritet. I rapporten uppges att tiden som stöd lämnades för anställningar med rekryteringsstöd ofta blev lika med den tid som den anvisade fick anställning hos företaget, dvs. anställningen upphörde efter stödperioden. Många arbetsgivare hävdade att de tog emot rekryteringsstöd trots att de skulle anställt även utan stöd. Arbetsförmedlingarna följde inte upp vad som hände med de sökande efter det att stödet hade upphört. Enligt KPMG Bohlins förekommer det liten variation mellan stödnivå och tiden i åtgärderna, trots att möjligheten att förhandla finns. Rekryteringsstödet lämnades vanligtvis med 50 % av lön och lönebikostnad i fyra månader. När det gäller personer i beredskapsarbeten, tog, enligt rapporten, kommunerna ofta över kontakten med beredskapsarbetarna och behandlade dem som om de vore anställda i kommunerna. - Beredskapsarbeten Antalet beredskapsarbeten uppgick till i genomsnitt 14 600 platser per månad under budgetåret 1993/94, en minskning med 700 personer per månad jämfört med budgetåret innan. 43 % av kostnaderna hänförde sig till beredskapsarbeten av tjänstekaraktär, 38 % till investeringsarbeten och 19 % till skogliga arbeten m.m. under perioden. Under budgetåret 1992/93 var fördelningen 56 % för tjänstearbeten, 28 % för investeringsarbeten respektive 16 % för skogliga arbeten m.m. Åtgärden omfattade framför allt personer som riskerade att bli utförsäkrade eller som redan hade utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen. Av dem som deltog i åtgärden var 34 % kvinnor, 13 % arbetshandikappade och 16 % utomnordiska medborgare. Beredskapsarbete kan endast i undantagsfall kan ges till ungdomar. Av dem som hade avslutat åtgärden fick 18 % arbete inom 30 dagar. Beredskapsarbeten av tjänstekaraktär kostade enligt årsredovisningen 7 500 kr per person och månad. I november 1994 kostade investeringsarbeten cirka 1 700 kr per dagsverke, dvs. cirka 28 900 kr per person och månad och skogliga arbeten m.m. kostade 1 000 kr per dagsverke, dvs. cirka 17 000 kr per person och månad. - Rekryteringsstöd Antalet personer i anställning med rekryteringsstöd uppgick till i genomsnitt 14 200 platser per månad under budgetåret. Åtgärden ökade kraftigt under första halvåret 1994, då det i genomsnitt fanns 22 000 personer i åtgärden. Av det genomsnittliga antalet personer under budgetåret utgjorde i genomsnitt 39 % ungdomar, en minskning med 7 procentenheter mot budgetåret innan. Kvinnorna utgjorde 30 % av de anvisade. Arbetshandikappade utgjorde 4 % av dem med anställning med rekryteringsstöd och utomnordiska medborgare utgjorde 5 %. Antalet anvisade med förhöjt rekryteringsstöd uppgick till i genomsnitt 117 personer per månad. Av de personer som hade anställning med rekryteringsstöd under budgetåret var 88 % anställda inom den privata sektorn, en minskning med sex procentenheter mot föregående år. Det är främst inom primärkommunerna som ökningen av platser med rekryteringsstöd har skett. Personer som anvisades till platser med rekryteringsstöd hade i genomsnitt varit arbetslösa i drygt fyra månader (132 dagar) före anvisning (uppgifterna avser första halvåret 1994). Närmare 40 % av de anvisade kom direkt från en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd, t.ex. ungdomspraktik. Drygt 25 % av dem som avslutat åtgärden kom tillbaka till arbetsförmedlingen inom 30 dagar efter avslutad åtgärd. En något högre andel, cirka 30 %, kom tillbaka inom 90 dagar. Ungefär sju av tio som anvisats med stödet kan antas ha fått anställning efter stödtiden. Rekryteringsstöd kostade i genomsnitt 8 400 kr per person och månad under perioden. - Avtalade inskolningsplatser De avtalade inskolningsplatserna upphörde den 1 juli 1994. Åtgärden hade en omfattning på cirka 400 personer per månad under budgetåret. Avtalade inskolningsplatser kostade i genomsnitt 7 400 kr per person och månad under budgetåret 1993/94. - Generellt anställningsstöd I detta sammanhang vill regeringen redovisa de hittillsvarande erfarenheterna av det generella anställningsstödet (GAS), som infördes den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102). Stödet innebär ett avdrag på 15 procentenheter från arbetsgivaravgifterna för tillkommande anställda under kalenderåret 1994. När stödet infördes fick avdraget bara göras på den del av det månatliga avgiftsunderlaget för år 1994 som översteg det för september månad 1993. Den 1 juni 1994 infördes en spärregel (bet. 1993/94:AU23) som innebar att avdraget i stället får göras på den del av det genomsnittliga månatliga avgifts- underlaget för år 1994 som överstiger det genomsnittliga månatliga avgiftsunder- laget för kalenderåret 1993. Stödet beräknas vid ett genomsnittligt avdrag om 1 900 kr per person och månad ha ökat från att omfatta 12 100 personer i februari 1994 till 58 400 personer i juni 1994. Riksskatteverket (RSV) uppskattar att avdrag för GAS har ökat från 23 miljoner kronor i februari 1994 till 111 miljoner kronor i juni 1994 (avdraget görs månadsvis och är inte ackumulerat). Antalet uppbördsdeklarationer med avdrag för GAS, dvs. antalet arbetsgivare som har använt sig av avdraget, har under samma period ökat från 4 700 till 18 200. Det verkliga avdraget är svårt att ange eftersom GAS redovisas tillsammans med avdraget från socialavgifter i det inre stödområdet. När stödet infördes beräknades stödet omfatta i genomsnitt 70 000 personer per månad under kalenderåret 1994. Utfallet under andra halvåret 1994 tyder på att stödet kommer att överstiga det antalet. En utvärdering av stödet pågår och beräknas vara klar i slutet av år 1995. Slutsatser Regeringen beräknade i 1993 års kompletteringsproposition att AMV skulle ha i genomsnitt 41 900 personer per månad i beredskapsarbete, på platser med rekryteringsstöd och i avtalade inskolningsplatser under budgetåret 1993/94. AMS anger i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 att i genomsnitt drygt 29 100 personer per månad fick del av dessa åtgärder. AMV nådde upp till 70 % av den beräknade omfattningen av åtgärderna. AMV anger att orsaken till att verket inte har nått upp till målet var dels att arbetslivsutveckling (ALU) har ersatt en del beredskapsarbeten, dels den svåra ekonomiska situationen för kommunerna och näringslivet som har medfört att åtgärderna har hållits nere. AMV uppger vidare att eftersom omfattningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder var låg under sommaren 1993, påverkade det omfattningen av åtgärder negativt under hösten samma år. Kostnaden för åtgärderna beräknades uppgå till 5,4 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Utfallet blev enligt AMS årsredovisning 4,0 miljarder kronor, fördelat på 2,3 miljarder kronor för beredskapsarbeten, 1,6 miljarder kronor för rekryteringsstöd och 41 miljoner kronor för avtalade inskolningsplatser. Kostnaderna uppgick till 73 % av det belopp som beräknats i 1993 års kompletteringsproposition. Regeringen ser positivt på att AMV i stort har nått den beräknade styckkostnaden för åtgärderna. Regeringens bedömning är att arbetsförmedlingen på ett mer dynamiskt sätt behöver använda sig av möjligheten att förhandla om stödnivåer och tider. Arbetsförmedlingen måste även öka sin kunskap om företagsbedömningar, så att risken minskar för att oseriösa företag kan få del av bidragen. Vad avser personer i beredskapsarbeten är det viktigt att personerna blir mer aktivt arbetssökande. Insatser för att söka arbete får inte bara gå genom kommunernas beredskapshandläggare. Arbetsförmedlingen har det övergripande ansvaret för att de söker arbete. Frågan om kvalitetssäkring, resultatredovisning och internkontroll är viktig. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 givit AMS i uppdrag att redovisa sitt utvecklingsarbete för att nå en förbättrad internrevision och internkontroll. Regeringen kommer att noga följa utvecklingsarbetet. Förslag Regeringen kommer inom kort att presentera ett förslag till ett nytt an- ställningsstöd som införs under våren 1995. Stödet kommer att kunna avse alla tillsvidareanställningar inom näringlivet som sker under första halvåret 1995. Stödet lämnas endast till arbetsgivare som anställer personer som har varit registrerade som arbetslösa arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Rekryteringsstödet bör prioriteras framför beredskapsarbete för att utnyttja den ökande efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet genom att hjälpa dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa till en varaktig lösning. För att rekryteringsstödet ska kunna bli riktigt kraftfullt och leda till ökad tillväxt, kommer det att kunna kombineras med det nya anställningsstödet. Försöksverksamheten med ändrade regler för beredskapsarbeten och rekryteringsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1993, föreslås fortsätta. Förändringen innebar att statsbidraget bestäms som en viss del av lönekostnaden och fastställs i krontalsbelopp redan vid beslutstillfället. Storleken på bidraget begränsas av ett bidragstak. Bidraget reduceras därefter vid frånvaro. Regeringen föreslår dock att det s.k. fyratimmarsavdraget tas bort för beredskapsarbeten fr.o.m. den 1 juli 1995. Bidraget bör därefter beräknas på normal veckoarbetstid. Försöksverksamheten med rekryteringsstöd för högskoleutbildade, som gäller fr.o.m. innevarande budgetår, bör få fortsätta även under budgetåret 1995/96. Regeringen beräknar behovet av antalet beredskapsarbeten och platser med rekryteringsstöd, inklusive förhöjt rekryteringsstöd för invandrare och rekryteringsstöd för högskoleutbildade, till i genomsnitt 8 000 resp. 25 400 per månad under budgetåret 1995/96. Kostnaderna för åtgärderna beräknas uppgå till 6 300 miljoner kronor. 2.2 Arbetslivsutvecklingen Resultatuppföljning I 1993 års kompletteringsproposition beräknades antalet ALU-platser (arbetslivsutveckling) uppgå till minst 50 000 platser per månad under budgetåret 1993/94. I december 1993 (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102) beräknades att ALU-verksamheten skulle uppgå till i genomsnitt 65 000 platser per månad under hela budgetåret 1993/94. Samtidigt avsattes högst 5 miljoner kronor till en ALU-delegation, vars huvudsakliga syfte var att utöka omfattningen av ALU-verksamheten. Inriktningen av verksamheten var i stort den som aviserades i den nyss nämnda propositionen. 37 % av de anvisade var kvinnor, 14 % ungdomar, 10 % arbets- handikappade och 5 % utomnordiska medborgare. Arbetslöshetskassorna betalade ut 5,4 miljarder kronor för utbildningsbidrag åt ALU-anvisade under budgetåret. KAS-regionerna betalade ut ytterligare 90 miljoner kronor för ALU-deltagare som hade rätt till KAS-ersättning. ALU-delegationen lämnade i december 1994 en slutrapport med avseende på uppdraget att utöka antalet ALU-platser. ALU-delegationen rapporterar att den har tagit initiativ till fem lands- omfattande program, som beräknas ge utrymme för ca 6 000 ALU-platser. Delegationen har även varit i kontakt med 1 500 gamla och nya anordnare genom sin konferensserie spridd över hela landet för att diskutera kvalitetsfrågor och undanträngningseffekter samt för att få fram nya idéer och dra i gång och utveckla ytterligare ALU-projekt. Slutsatser I genomsnitt 48 300 personer deltog i ALU-verksamhet per månad under budgetåret 1993/94, dvs. en väsentligt lägre omfattning än den i december 1993 beräknade omfattningen för hela budgetåret. AMV uppger att en större omfattning av åtgärden skulle ha påverkat kvaliteten i ALU-verksamheten. Dessutom har det blivit svårare att hitta projekt som lämpar sig för ALU-verksamhet. De anvisade i ALU hade i genomsnitt varit arbetslösa i över sju månader (218 dagar) innan de fick sin ALU-plats, vilket pekar på att AMV använder ALU som en sistahandsåtgärd. 21 % fick arbete inom 30 dagar efter avslutad åtgärd. AMV förbrukade 217 av de 320 miljoner kronor som var avsatta för kringkostnader i samband med ALU-verksamheten. Fr.o.m. den 1 januari 1994 beräknades högst 15 miljoner kronor av dessa medel till reskostnader. AMV förbrukade 1,7 miljoner kronor av dem. Förslag ALU-verksamheten bör få fortsätta även under nästa budgetår men i minskad omfattning. Inriktningen bör vara den som angavs i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25), dvs. verksamhet främst inom kultur- och miljösektorerna. ALU-verksamheten bör med fördel, liksom tidigare, kunna utnyttjas för att främja nyföretagande. Som exempel kan nämnas MGruppens s.k. tjänstehus för olika grupper, arbetslösa som tjänstemän, långtidsarbetslösa kvinnor och invandrare. Vidare bör ALU kunna utnyttjas i olika projekt som syftar till att aktivera arbetslösa i sökandet efter nya arbeten. Som exempel kan nämnas förslag från Landsorganisationen i Sverige (LO), som innebär ett samarbete med arbetsförmedlingen för att stödja arbetslösa medlemmar att aktivt söka arbete. ALU kan också användas för att stärka individens ställning på arbetsmarknaden. Här kan nämnas SACO:s akademikerprojekt, som syftar till att stärka individens möjligheter att få ett arbete efter ALU-perioden, bl.a. genom kompetenshöjning. Genom att möjligheten till att få arbetslöshetsersättning föreslås vara begränsad till personer som har fyllt 20 år (se anslaget A 5.), kommer möjligheten att få en ALU-plats bara att finnas för personer som har nått den åldersgränsen. Regeringen beräknar att ALU-verksamheten bör omfatta ca 10 000 personer i genomsnitt per månad vid slutet av nästa budgetår. Kostnaden för utbildningsbidrag till deltagarna, som belastar anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. uppskattas till 1 733 miljoner kronor. Regeringen föreslår dessutom att 150 miljoner kronor bör anvisas som kringkostnadsmedel för verksamheten. Härav bör högst 5 miljoner kronor få användas för resebidrag till deltagarna. Medlen för kringkostnader bör anvisas under förevarande anslag. Regeringens förslag om att ALU-verksamheten bör få bedrivas även under nästa budgetår föranleder en lag om arbetslivsutveckling. Lagen bör gälla under budgetåret 1995/96. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1. Lagförslaget är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande torde sakna betydelse. 2.3 Insatserna för flyktingar och invandrare Resultatuppföljning Den relativa arbetslösheten för utländska medborgare var under första halvåret 1994 nästan tre gånger så stor som för svenska medborgare. Arbetslösheten för utländska medborgare var runt 27 %, för vissa nationaliteter ända upp mot 60 %. Även långtidsarbetslösheten var betydligt högre bland invandrare än för totalbefolkningen. Våren 1994 fanns 77 000 utomnordiska medborgare inskrivna vid arbetsförmedlingen, dvs. drygt 30 % av denna befolkningsgrupp i arbetsför ålder. Samtidigt befann sig en relativt stor andel av gruppen utländska medborgare utanför arbetskraften. Detta medförde att relativt få i befolkningsgruppen var sysselsatta. För utländska medborgare uppgick sysselsättningen första halvåret 1994 till 45 %, vilket kan jämföras med 72 % för svenska medborgare. Ett av AMS verksamhetsmål budgetåret 1993/94 var att andelen utomnordiska medborgare i åtgärder skulle vara betydligt större än deras andel av de arbetssökande. AMS lyckades inte nå det målet. AMS rapport för andra kvartalet 1994 visar att i genomsnitt uppgick de utomnordiska medborgarnas andel i åtgärder under budgetåret 1993/94 till 9,7 % vilket endast marginellt översteg deras andel av de arbetssökande som uppgick till 9,5 %. Trots att de utomnordiska medborgarna - vid en jämförelse mellan budgetåren 1993/94 och 1992/93 - fick en ökad andel av varje enskild åtgärd, minskade de utomnordiska medborgarnas andel av de totala åtgärderna. Detta berodde på att arbetsmarknadsutbildning - som utnyttjas mest för de utomnordiska medborgarna - minskade i omfattning medan ALU och utbildningsvikariat ökade i omfattning. An- delen utomnordiska medborgare uppgick till närmare 20 % av samtliga i arbetsmarknadsutbildning. ALU var inte aktuellt för en stor del av de utomnordiska medborgarna eftersom de inte kvalificerat sig för KAS eller ersättning från arbetslöshetskassa. Vidare var ungdomspraktiken endast aktuell för en begränsad del av de utomnordiska medborgarna eftersom denna grupp hade en högre genomsnittsålder än övriga sökande. Utomnordiska ungdomar var under budgetåret 1993/94 underrepresenterade i ungdomspraktiken jämfört med deras andel av det totala antalet arbetssökande. AMS har uppskattat kostnaden för utomnordiska medborgares arbetsmarknads- politiska åtgärder under budgetåret 1993/94 till mellan 2,5 - 3 miljarder kronor. I AMV:s budget har sedan ett antal år funnits särskilda medel för insatser för flyktingar och invandrare som budgetåret 1993/94 uppgick till 150 miljoner kronor. Medlen var avsatta för förhöjt rekryteringsstöd och för andra åtgärder bl.a. i form av olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Medlen har dock utnyttjats i liten omfattning. Endast 21 miljoner kronor, dvs. 14 %, utbetalades under budgetåret 1993/94. Slutsatser och förslag Det faktum att nuvarande arbetsmarknadsläge för invandrare är fortsatt mycket dåligt visar med all önskvärd tydlighet att insatserna är långt ifrån tillräckliga. Kraftfulla ansträngningar måste göras för att öka möjligheterna för invandrare att få arbete. Flera faktorer har sannolikt haft en negativ inverkan på invandrarnas möjligheter till arbete. Exempelvis har lediga arbeten utan krav på utbildning eller erfarenhet minskat. Kraven på svenskkunskaper och specifik kompetens har ökat. Rekryteringsprocessen har förändrats och personkontakter spelar en större roll. Invandringen har ändrat karaktär och är mer heterogen. Dessutom har främlingsrädsla och okunskap om invandrares kompetens försvårat möjligheten för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. Det är angeläget att en större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas för flyktingar och invandrare. Hälften av de utländska medborgarna i Sverige bor i de tre storstäderna. I dessa kommuner har sysselsättningsutvecklingen för invandrare varit mer negativ än i landet i övrigt. För att bryta den negativa utvecklingen måste invandrarna få del av de lediga platserna i betydligt större utsträckning än tidigare. Vidare är det mycket angeläget att omedelbara åtgärder sätts in för att invandrare och andra som är boende i invandrartäta områden får samma förutsättningar som andra för arbete och utbildning. Mot denna bakgrund kommer regeringen föreslå att 125 miljoner kronor avsätts under budgetåret 1995/96 under ett nytt anslag under littera D på denna huvudtitel benämnt Särskilda insatser i invandrartäta områden. Finansieringen av det nya anslaget bör ske genom omfördelning av resurser för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet. Regeringen har för avsikt att föreslå ytterligare särskilda insatser i invandrartäta områden i det program för användning av medel från Europeiska socialfonden som ska överlämnas till EU-kommissionen före den 1 april 1995. Regeringen återkommer under våren med närmare förslag till inriktning av dessa insatser och hur Sveriges medfinansiering ska ske. I många fall har det tagit alltför lång tid innan flyktingarna kan etablera sig i kommunerna. Detta kan medföra risk för att yrkeskunskaper går förlorade och att flyktingarna passiviseras. Den långa etableringsfasen för nyanlända flyktingar behöver förkortas. Den nya invandrarpolitiska utredningen har till uppgift att bl.a. se över om förändringar kan ske i flyktingmottagandet för att underlätta för flyktingar att snabbare kunna försörja sig genom arbete. Svårigheter att få ett vanligt arbete eller en adekvat arbetsmarknadspolitisk åtgärd har medfört att ett betydande antal invandrare väljer att starta eget företag. Det är angeläget att verka för ökat stöd och handledning till de invandrare som önskar starta eget företag. Det är önskvärt att de invandrartäta storstadskommunerna överväger möjligheten att på prov bygga upp ett mångkulturellt företagarutvecklingsinstitut där kunskaper om ekonomisk utveckling bland invandrargrupperna kan tas tillvara och utvecklas. Erfarenheter från länder som USA, Kanada och Australien inom detta område bör tas tillvara. Invandrarpraktik Resultatuppföljning Invandrarpraktik infördes den 1 juli 1994 som en försöksverksamhet under budgetåret 1994/95. Syftet med invandrarpraktiken är att invandrare som har vistats i Sverige i högst fem år och som har yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet, ska få en chans att skaffa sig erfarenhet på en svensk arbetsplats. I en särskild lag föreskrivs att den som anvisats invandrarpraktik inte ska anses som arbetstagare under praktiken. Finansieringen av invandrarpraktiken sker under innevarande budgetår med del av de särskilda medel för insatser för flyktingar och invandrare. För innevarande budgetår har dessa ökat från tidigare 150 miljoner kronor till 476 miljoner kronor. Enligt beräkningarna kan 5 000 personer varje månad sysselsättas inom ramen för invandrarpraktiken. Åtgärden har hittills haft en mycket liten omfattning. Antalet personer uppgick i början av november till cirka 1 000 personer. Slutsatser och förslag Den låga omfattningen av invandrarpraktiken kan inte bero på ekonomiska svårigheter för arbetsgivaren att ta emot invandrarpraktikanter eftersom åtgärden är helt kostnadsfri. Visserligen kräver nya åtgärder en viss tid för att få genomslag, men främlingsrädsla och osäkerhet inför invandrarens kompetens kan ha påverkat omfattningen på invandrarpraktiken. Regeringen ser positivt på invandrarpraktiken som kan komma att betyda mycket för de invandrare som deltar i den liksom för arbetsgivaren och arbetskamraterna som tar emot invandraren. Regeringen bedömer det som angeläget att arbetsförmedlingen aktivt använder denna åtgärd för invandrare. Speciellt bör AMS arbeta för att invandrarpraktiken kommer till användning vid mindre och medelstora företag. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att försöksverksamheten med invandrarpraktiken bör omfatta även budgetåret 1995/96. Regeringen bedömer att medel för invandrarpraktiken bör beräknas för 5 000 personer i genomsnitt per månad. Kostnaden för utbildningsbidrag till praktikanterna beräknas till 662 miljoner kronor. Regeringen kommer senare att uppdra åt AMS att senast i februari 1995 redovisa de dittillsvarande erfarenheterna av invandrarpraktik och då speciellt belysa problem av undanträngningskaraktär. Regeringen föreslår att samtliga särskilda medel för insatser för flyktingar och invandrare används enbart till invandrarpraktiken. Det förhöjda rekryteringsstödet bör i stället beräknas under medlen för rekryteringsstöd. Vidare bör andra åtgärder i form av projekt för flyktingar och invandrare i stället finansieras inom ramen för de otraditionella medlen. Förslaget i fråga om invandrarpraktik föranleder en lag om invandrarpraktik. Lagen bör gälla under budgetåret 1995/96. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1. Lagförslaget är av enkel beskaffenhet varför Lagrådets hörande torde sakna betydelse. 2.4 Starta-eget-bidraget Resultatuppföljning Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget-bidraget en prioriterad åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken. Starta-eget-bidraget ger arbetslösa en möjlighet att starta egen näringsverksamhet och avser att vara ett tillskott till ny- företagarens försörjning under inledningsfasen av verksamheten som egen företagare. Åtgärden har fått en ökad prioritet och omfattning under de senaste åren. Länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingens insatser för att stödja arbetssökande som önskar etablera egna företag har ökat markant. Under budgetåret 1993/94 har starta-eget-bidraget fått en större omfattning än någonsin tidigare. Antalet beslut om starta-eget-bidrag ökade från cirka 9 000 budgetåret 1992/93 till cirka 18 000 budgetåret 1993/94. Mest har bidragen gått till nyföretagande inom handel, restaurang och konsultverksamhet. Det genomsnittliga antalet perso- ner i månaden med starta-eget-bidrag uppgick under budgetåret till cirka 7 600. Totalt var det 16 500 personer som fick bidrag under budgetåret. Kostnaden per månad var 10 300 kr. För budgetåret beräknades 450 miljoner kronor, vilket skulle räcka till i genomsnitt 4 000 personer per månad. Totalt utbetalades 935 miljoner kronor, dvs. mer än dubbelt så mycket medel som beräknats. AMS har under budgetåret utarbetat en strategi för arbetet med arbetssökande som vill starta eget företag. I samarbete med länsarbetsnämnderna och NUTEK har AMS konkretiserat den nya strategin till ett utvecklingsprogram för nyföretagare. Programmet ska betraktas som en miniminivå där regionala avvikelser kommer att finnas, men där ambitionsnivån inte ska underskridas. Målsättningen med programmet är att få en effektivare och mer likformig handläggning av starta-eget-bidraget i hela landet. Programmet ska vara fullt genomfört i hela landet under budgetåret 1994/95. Slutsatser och förslag Inom arbetsmarknadspolitiken lämnas ett betydande stöd till nyföretagare genom starta-eget-bidraget. Omfattningen av starta-eget-bidraget har under budgetåret 1993/94 fördubblats gentemot föregående år. Åtgärden har därmed fått en väsentligt större omfattning än vad som beräknats. Att främja ny- och småföretagandet är viktigt för att skapa ökad sysselsättning i framtiden. De nya arbetstillfällena måste i första hand komma till stånd i näringslivet. Tillväxten måste främjas i främst små och medelstora företag. Bidraget ska så långt som möjligt stimulera nyföretagande på marknader där det bidrar till en förbättrad konkurrenssituation och i övrigt hanteras så att riskerna för snedvridning av konkurrensen minimeras. Den ökade omfattningen av åtgärden kan bl.a. förklaras med att en rad förändringar gjorts. Bidrag får även lämnas till personer som inte är men riskerar att bli arbetslösa. Bidraget kan även lämnas för verksamhet på deltid. Arbetshandikappade som vill börja en verksamhet som egenföretagare kan kombinera starta-eget-bidrag med näringshjälp. Inom ramen för starta-eget-bidraget kan också stöd till kooperativa företagsformer ges. Det är angeläget att uppmuntra och främja kvinnors nyföretagande. De s.k. kvinnolånen som administreras från Industri- och Nyföretagarfonden, med lån på små belopp till nyetableringar och befintliga företag, har visat sig vara mycket efterfrågade. Dessa lån kan i många fall fungera som ett komplement och en förstärkning till det stöd som lämnas via starta-eget-bidraget. För att tydliggöra hur AMV tänker medverka till att stimulera kvinnors företagande kommer regeringen senare att uppdra åt AMS att senast den 1 oktober 1995 redovisa en strategi för hur man avser verka för att öka kvinnors företagande. Av strategin bör också framgå hur AMS avser att samverka med NUTEK inom detta område. Framöver föreslås långivningen ske enbart genom ALMI:s regionala bolag (f.d. utvecklingsfonden). På regional nivå bör det därför ske en samverkan om detta mellan ALMI:s regionala bolag, länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna och lokala nyföretagarcentra i kommunerna. Regeringen kommer under tolfte huvudtiteln, (Näringsdepartementet), föreslå att långivningen fortsätter under nästa budgetår och att 200 miljoner kronor avsätts för sådana lån. Vissa personer kan behöva en förlängd förberedelsetid för att komplettera egna förkunskaper eller brister i affärsplanen. Mot bakgrund av detta infördes under budgetåret 1993/94 möjligheten att förbereda nyföretagaren för starta-eget-bidraget genom arbetsmarknadsutbildning och ALU. ALU-anordnare kan vara ALMI:s regionala utvecklingsbolag och näringslivsorganisation. Dessa möjligheter att förbereda nyföretagaren före start av eget företag bör kvarstå även under nästa budgetår. Öhrling Revekos utvärdering från år 1993 visar att många av dem som söker starta-eget-bidrag är mer beroende av stöd och utbildning än av själva bidraget för att komma i gång med sin verksamhet. Kvinnor, ungdomar och invandrare bör fortsätta att uppmuntras att delta i denna typ av verksamhet eftersom det finns stora, dolda företagsresurser inom dessa grupper. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att medlen för starta-eget-bidraget under budgetåret 1995/96 ökas till 1 323 miljoner kronor, vilket räcker till 8 000 platser per månad. För att effektivisera insatserna och för att stödja nyföretagandet är det angeläget att den operativa nivån samverkar i högre grad. Det bör ske genom att de regionala ALMI-bolagen, länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingarna utformar gemensamma handlingsprogram om hur insatserna ska läggas upp under ett verksamhetsår. Ett samlat program för stöd till personer som vill starta eget företag bör således tas fram i respektive län. 2.5 Informationsinsatser I den konjunkturuppgång som råder ökar företagens behov av ny arbetskraft. Många företag låter i stället ordinarie personal arbeta övertid och väntar med att nyanställa. Arbetsförmedlingen har här en viktig uppgift att informera om de resurser som den har till sitt förfogande för att stödja företagen att nyrekrytera. För att arbetsgivarna ska kunna nås av information om tjänster och åtgärder riktade för nyrekrytering, måste AMV mycket aktivt sprida information om dessa åtgärder. Enligt en uppföljning som IMU Testologen, efter uppdrag från AMS, redovisade i juni 1993 är användningen av och kännedomen om de olika åtgärderna störst bland de stora och medelstora företagen. En stor del av de nya sysselsättningstillfällena förväntas dock bland de mindre företagen. Framför allt dessa företag behöver få del av informationsinsatserna. Därför är det av yttersta vikt att AMV genomför en bred informationskampanj om de stöd som samhället ställer till buds för att underlätta nyanställningar. Redan under innevarande budgetår kommer regeringen att öka möjligheterna för AMV i detta avseende, bl.a. mot bakgrund av det tidigare aviserade nya anställningsstödet. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1995/96 får användas högst 15 miljoner kronor för information i nu nämnda avseenden. 2.6 Ömsesidigt åtagande Regeringen har i handlingsprogrammet "En nation i arbete" redovisat en strategi som lyfter fram det ömsesidiga åtagandet mellan individen och samhället. Samhället tar ansvar för att det finns tillgång till utbildning, åtgärder som ger arbetsträning, rehabilitering och stöd i den omställning som ett nytt arbete kan innebära för att peka på några viktiga inslag. För individen gäller att ta anvisade lämpliga arbeten och stå till förfogande för åtgärder som kan bli aktuella. Det innebär också att den som är arbetslös kan erhålla arbetslöshetsersättning. Respekten för detta ömsesidiga åtagande måste upprätthållas. Regeringen har därför lagt fram särskilda förslag med den innebörden. Det är i korthet frågan om att stärka platsförmedlingen, utveckla förslag om arbetsplatskontakt, tydligt markera de krav som gäller för att få arbetslöshetsersättning, utreda förslag om arbetsföretag, lägga in jobb-sökar-aktiviteter i flertalet åtgärder, utforma särskilda kontrakt mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen, vidgad arbetsprövning och stöd till de fackliga projekt som tar sikte på att mobilisera arbetskraften. 3 Rörlighetsstimulerande åtgärder Det finns tecken som tyder på att de yrkesmässiga- och kompetensmässiga obalanserna på arbetsmarknaden kan ha ökat. För att arbetsmarknaden ska kunna återhämta sig är det av stor vikt att det inte uppstår brist på vissa yrkesgrupper eller på arbetskraft i vissa regioner. En väl fungerande arbetsmarknad ställer stora krav på arbetsmarknadspolitiken och på närliggande politikområden. Flexibiliteten på arbetsmarknaden måste vara så hög att företagen snabbt får den arbetskraft de behöver. Det är endast då som inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas. En tillräcklig flexibilitet kan endast åstadkommas genom en stärkt arbetslinje inom arbetsmarknadspolitiken och en kraftigt utbyggd utbildningskapacitet inom såväl det reguljära utbildningsväsendet som arbetsmarknadspolitiken samt en uppbrytning av den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden. Regeringen föreslår därför en omfattande satsning inom hela utbildningsområdet såsom högskoleutbildning, komvux, gymnasieskolan, och arbetsmarknadsutbildning samt förbättrade villkor för dem som anordnar utbildningsvikariat. 3.1 Arbetsmarknadsutbildningen Resultatuppföljning Inriktningen Av AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildningen avseende budgetår 1993/94 framgår att det genomsnittliga antalet personer som deltog i arbetsmarknadsutbildning var betydligt lägre än under föregående budgetår. Trots detta var omfattningen fortfarande avsevärt högre än vid tiden före den stora ökning som påbörjades under år 1990. Rapporten visar även att stora förskjutningar ägt rum i utbildningens inriktning. Utbildningar med inriktning mot administration/ADB ökade markant, från 18 till 25 %. Detta bekräftar en genomgående tendens på hela arbetsmarknaden, nämligen de ökade kraven på, datakunskaper inom såväl tjänstesektorn som inom industriområdet. Förberedande utbildningar och allmänteoretiska utbildningar minskade med åtta procentenheter från budgetåret innan. Yrkesutbildningarnas andel av arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, ökade till 68 % vilket är en ökning med fyra procentenheter jämfört med budgetåret 1992/93.Av dem som påbörjade en arbetsmarknadsutbildning ökade andelen personer med utbildning och erfarenhet i det sökta yrket. Utvecklingen återspeglar läget på arbetsmarknaden och bekräftar att nya grupper med en starkare yrkesbakgrund blivit arbetslösa samt att andra åtgärder än arbetsmarknadsutbildning har tagits i anspråk för i första hand ungdomar. Omfattningen Enligt AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildningen avseende budgetåret 1993/94 deltog drygt 168 000 personer i arbetsmarknadsutbildning varav 94 % i den särskilt anordnade utbildningen och resten inom det reguljära utbildningsväsendet. I genomsnitt omfattade arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, ca 55 000 deltagare per månad under budgetåret. Motsvarande siffra för budgetåret innan var 74 000 deltagare. De förändringar som ägt rum under det gångna budgetåret visar att omfattningen startade på en låg nivå för att därefter successivt öka under perioden. Det är främst två faktorer som förklarar varför AMS inte lyckats uppnå den höga omfattning av arbetsmarknadsutbildningen som hade behövts under den extremt djupa lågkonjunktur som satte sin prägel på förra budgetåret. Den ena faktorn handlar om efterverkningar av föregående budgetårs expansiva ökning av omfattningen inom arbetsmarknadsutbildningen vilket medförde att ökningen i omfattningen tog längre tid än vad som brukar vara vanligt under hösten. Under år 1994 har dock omfattningen legat på en högre nivå än under motsvarande period året innan. Den andra förklaringen till nedgången finns att söka i de förändringar i studiefinansieringen som ägde rum från och med den 1 juli 1993 för deltagare i utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och för ungdomar under 25 år i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning. Sammanfattningsvis kan konstateras att det i genomsnitt per månad deltog 3 800 färre personer per månad i arbetsmarknadsutbildning under budgetåret än vad regeringen beräknat. Kursanordnarna och kostnaderna Av årsberättelsen framgår vidare att antalet utbildningsanordnare fortsatte att öka. Det innebar att länsarbetsnämndernas möjligheter att sprida sin upphandling på fler utbildningsanordnarna var god. AmuGruppen AB har genom denna utveckling förlorat sin tidigare helt dominerande ställning som utbildningsanordnare. Minskningen för gruppen uppgår till elva procentenheter jämfört med året dessförrinnan. AmuGruppen AB har nu endast 41 % av marknadsandelarna för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningsföretagen ökade i sin tur sin andel med 15 procentenheter till 37 % av marknaden. Även den kommunala uppdragsutbildningen fortsatte att expandera inom denna sektor. Den genomsnittliga kurskostnaden minskade med 7 % i fasta priser för gruppen som helhet. Det finns flera förklaringar till varför kurspriserna fortsatte att sjunka. En sådan var de fördelaktiga avtal som kunde slutas till lägre priser över hela linjen till följd av skickligt genomförda upphandlingar samt en fortsatt konkurrens mellan kursanordnarna. Dessutom har AMS genom utbildning, seminarier och konsultinsatser inför länsgenomgångarna omsorgsfullt arbetat med att förbättra kvaliteten i upphandlingen. Ytterligare effektiviseringar förväntas kunna uppnås under kommande budgetår genom pågående arbete med framtagning av ett nytt åtgärds- och uppföljningssystem som bland annat kommer att förbättra beslutsunderlaget. Anmälningstiden, kursavbrotten och arbetsplaceringarna Den genomsnittliga anmälningstiden före placering i utbildning har enligt AMS ökat under de senaste budgetåren. Under perioden 1988 till 1990 har denna tid varierat mellan 85 och 90 dagar. Sedan budgetåret 1991/92 har anmälningstiden ökat markant och stannade förra budgetåret på 164 dagar. Anledning härtill var den ökade tillströmningen av arbetslösa till förmedlingen samt att antalet utbildningsplatser inte tilläts att öka i samma takt. Det skedde också en tydlig förskjutning av kursdeltagarnas utbildningsbakgrund mot en högre formell utbildning. Andelen deltagare med gymnasial och eftergymnasial utbildning var 60 % budgetåret 1992/93. Under förra budgetåret steg siffran till 69 %. AMS genomför årligen urvalsundersökningar med deltagare i arbets- marknadsutbildningen. Bland annat ställs frågor om kursavbrott och orsaker till dessa. Vid den senaste undersökningen som avsåg situationen under andra kvartalet 1993 fullföljde inte mindre än 91 % av kursdeltagarna utbildningen. Det är uppenbart att kursdeltagarna i allmänhet funnit att det varit rationellt att fullfölja utbildningen med tanke på rådande arbetsmarknadsläge. Endast 3 % av kursdeltagarna avbröt utbildningen på grund av att de fått arbete. Undersökningen visar också att den andel av kursdeltagarna som fick arbete efter utbildningen sjönk under budgetåret 1993/94. Sex månader efter utbildningens slut hade endast 25 % av deltagarna fått arbete, vilket kan jämföras med 60 % vid förra lågkonjunkturen. Andelen av de utbildade som var arbetslösa vid uppföljningstillfället var 45 %, medan 14 % befann sig i nya åtgärder. Resterande 16 % hade lämnat arbetskraften sex månader efter utbildningens slut. Slutsatser och förslag Även budgetåret 1993/94 präglades av vissa störningar i planerings- och budgetarbetet på länsarbetsnämnderna vilket fick konsekvenser för omfattningen på utbildningen i början av budgetåret. Regeringen ser positivt på att den genomsnittliga utbildningstiden inte ökade under förra budgetåret. Det är av stor betydelse att denna utveckling fortsätter och att arbetsmarknadsutbildningen även framledes håller en hög och jämn kvalitet. Regeringen vill understryka att arbetsmarknadsutbildningen i första hand ska ha en klar yrkesinriktning. Allmänteoretisk utbildning ska ges när den är en nödvändig förutsättning för eller en del av en yrkesutbildning. Regeringen vill i detta sammanhang också hänvisa till den beredskap som finns för extra ordinära insatser inom andra utbildningsformer och som tidigare redovisats under åttonde huvudtiteln (Utbildningsepartementet). Dessa innebär i korthet 16 000 platser i gymnasieskolan, 17 000 platser för studier motsvarande det tredje gymnasieåret inom komvux och dessutom ytterligare 17 500 platser inom övriga utbildningsinriktningar inom komvux utöver de 13 000 platser som inrättas under våren 1995 och som ligger kvar under hösten. Folkbildningen föreslås få en tilldelning på 100 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund och folkhögskolor. Dessutom föreslår regeringen att folkbildningen ökas till 10 000 platser vid folkhögskolor under hösten och våren 1995/96 vilket beräknas kosta 439 miljoner kronor. Behörighetsgivande förutbildning s.k. basår för ungdomar som behöver behörighet inför tekniska och naturvetenskapliga högskolestudier kommer att finnas tillgängligt för ytterligare 1 500 studerande nästa budgetår till en totalkostnad av 119 miljoner kronor. Högskolan föreslås få en kraftig ökning av antalet platser. Särskilda resurser föreslås till grundläggande högskoleutbildning med inriktning på i första hand teknik och naturvetenskap samt i viss mån språk. Resurserna innebär att ytterligare 10 000 helårsstudenter i första hand rekryterade bland yrkesverksamma kan beredas plats under flera år framåt. Därutöver föreslås att de 4 000 platser som inrättas under våren 1995 ligger kvar under hösten. 3 500 nya studieplatser inrättas också under 1995/96. Övriga utbildningsinsatser i detta sammanhang är den föreslagna aspirantutbildning inom högskolan som ska varvas med företagspraktik och syfta till en ämnesfördjupning. Denna satsning är i första hand avsedd för arbetslösa invandrare med akademisk utbildning. Denna insats innebär sammanlagt 1 500 platser under hösten 1995 och våren 1996. Vidare gäller det platser vid sommaruniversitet/sommarhögskola som beräknas få en omfattning av 25 000 platser under sommaren 1995. Därutöver föreslås en särskild satsning på forskarutbildning vilket innebär att resurser avsätts för studiefinansiering för ytterligare 300 - 500 doktorander avseende budgetåret 1995/96 (12 månader). Fr.o.m den 1 juli 1996 bör verksamheten finansieras på annat sätt. För budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat en total omfattning för dessa av arbetsmarknadsskäl motiverade utbildningsinsatser som motsvarar över 90 000 extra helårsstudieplatser. Det är nödvändigt med ett fortlöpande utvecklingsarbete inom AMV för att effektivisera upphandlingen, förbättra marknadsanpassningen, öka platsutnyttjandet och förbättra uppföljningen. Regeringen vill därför betona vikten av att AMS fortsätter arbetet med att stärka upphandlarkompetensen inom AMV. Det av AMS påbörjade arbetet med att utveckla en kvalitetspolicy i förmedlingsarbetet bör byggas ut till att omfatta en kvalitetssäkring av arbetsmarknadsutbildningen. Mot bakgrund av de redovisade resultaten och det förbättrade arbetsmarknads- läget föreslår regeringen en utökning med 16 000 platser jämfört med vad som beräknats i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) vilket totalt innebär drygt 170 000 årsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet och arbetsmarknadsutbildningen under kommande budgetår. 3.1.1 Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör under nästa budgetår beräknas för en omfattning på 47 100 deltagare i genomsnitt per månad. Kostnaden för denna utbildning, exkl. utbildningbidrag, beräknas bli 8 113 miljoner kronor. I detta belopp ingår även kostnader för elevsocial verksamhet i form av hälsovårdande och kurativ verksamhet som vid behov kan upphandlas tillsammans med utbildningen. Regeringen vill understryka vikten av att den särskilt anordnade ar- betsmarknadsutbildningen är efterfrågestyrd och anpassas till den lokala arbetsmarknadens behov och krav på kompetens. För att kunna förebygga att flaskhalsar uppstår inom industrin ska den särskilt anordnade utbildningen bygga på en välgrundad marknadsbedömning och en kontinuerlig samverkan med lokala arbetsmarknadsparter. Det är av yttersta vikt att utbildningsverksamheten ständigt anpassas till de expanderande företagens behov av kompetent arbetskraft. Flexibiliteten i utbildningen måste förbättras för att motsvara de nya kraven i arbetslivet. Arbetslösa kan beviljas utbildning av arbetsmarknadsskäl under förutsättning att de står till förfogande så snart de behövs för ett ledigt arbete. Det innebär således att ett ledigt arbete kan ha företräde framför fortsatta studier. Sådan utbildning ska kunna återupptas om arbetet senare skulle upphöra, eller på lämpligt sätt kombineras med arbetet. AMV bör vid sin upphandling av arbetsmarknadsutbildning kräva att all utbildning som köps av utbildningsanordnare ska vara kvalitetssäkrad. I syfte att öka träffsäkerheten i utbildningsvalet, förbättra marknadsan- passningen samt höja kvaliteten i den särskilt anordnade arbetsmark- nadsutbildningen bör AMV kräva att utbildningsanordnarna på lämpligt sätt vid anbudgivningen anger förutsättningarna för att deras utbildningar leder till anställning. Detta bör ge en uppfattning om anordnarnas marknadsvärde på utbildningsmarknaden. 3.1.2 Arbetsmarknadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet Riksdagen beslutade den 20 december 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, yttr. 1994/95:AU3y, rskr. 1994/95:145) att utbildningsbidrag med lånedel ska upphöra från och med den 1 januari 1995. Denna regeländring bör innebära att omfattningen på utbildning inom främst det reguljära utbildningsväsendet kommer att öka samt att ungdomar under 25 år kommer att bli mer motiverade att utbilda sig. För den kommande budgetperioden beräknar regeringen omfattningen till 18 200 deltagare i genomsnitt per månad. Kostnaden härför, som avser endast utbildningsbidrag, beräknas till 2 757 miljoner kronor under nästa budgetår. 3.1.3 Besparingar inom utbildningsbidragen Möjligheter finns att bevilja arbetsmarknadsutbildning i utlandet om motsvarande utbildning inte finns inom landet och om det finns synnerliga skäl. Dessutom finns möjligheter att förlägga del av utbildning utomlands. I dessa fall står AMV för kostnader för resor, traktamente samt för utbildningsbidragen. Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja arbetsmarknadsutbildning utomlands upphör. Dagpenning lämnas med högst 338 kr till kursdeltagare i arbetsmark- nadsutbildning som inte är medlem i arbetslöshetskassa och som har fyllt 20 år eller sådan medlem som har haft en dagsinkomst som understiger nämnda belopp. Dagpenning lämnas med 338 kr per dag dessutom till den som är under 20 år och inte är berättigad till ersättning från en arbetslöshetskassa men som har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn. I andra fall lämnas dagpenning med 245 kr per dag. Regeringen föreslår att dagpenningnivån 338 kronor slopas. Därigenom kommer det i princip bara att finnas två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget. Den som är berättigad till ersättning från en arbetslöshetskassa får vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning m.m. en dagpenning som motsvarar ersättningen från kassan, dock lägst 245 kr. För den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa blir dagpenningen 245 kr. I det nuvarande svåra statsfinansiella läget är kraftiga besparingar nödvändiga. Det är därför angeläget att bättre utnyttja befintliga resurser i form av lokaler, utrustning och lärare genom att erbjuda utbildning under hela året. Regeringen föreslår därför att möjligheten att få utbildningsbidrag under sommaruppehållet begränsas till högst två veckor från nuvarande fyra veckor under perioden juni - augusti. Den totala besparingseffekten av de nu föreslagna regeländringarna beräknar regeringen till 1 838 miljoner kronor under nästa budgetår. AMS hemställer i sin anslagsframställning att länsarbetsnämndernas möjlighet att köpa barnomsorgsplats för deltagare i arbetsmarknadsutbildning och Ami tas bort. Under budgetåret 1993/94 har AMS endast fått in 1 500 kr i barnomsorgsavgifter vilket betyder att möjligheten har utnyttjats i ca 100 dagar för hela riket. Regeringen föreslår därför att möjligheten till betald plats inom barnomsorgen för deltagare i arbetsmarknadsutbildning och Ami slopas. Deltagare i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna vid Ami kan få ersättning för dagliga resor om det finns behov av att pendla till utbildnings- eller inskrivningsorten. Även traktamente och ersättning för kost och logi kan lämnas om den arbetslöse måste bo på annan ort utanför hemorten under utbildningen alternativt inskrivningstiden vid Ami. Särskilt bidrag kan, enligt vissa villkor, även lämnas i form av bidrag till kursavgifter och merkostnader för läromedel vars kostnader inte täcks av kursanordnaren. Dessutom kan kostnader för tal- och punktskriftsböcker ersättas i form av särskilda bidrag. Kostnaderna för särskilda bidrag har uppgått till ca 340 miljoner kronor per budgetår. AMS har i sin anslagsframställning föreslagit att bestämmelserna för de särskilda bidragen bör förenklas och i vissa fall slopas helt. Regeringen ansluter sig till AMS uppfattning av två skäl. Administrationen av de särskilda bidragen är resurskrävande och motverkar den effektivisering av hanteringen av utbildningsbidragen som regeringen eftersträvar. Det statsfinansiella läget kräver också en omprövning av de statliga utgifterna. Vid en samlad bedömning av olika besparingsalternativ har regeringen funnit att de särskilda bidragen bör kunna slopas. Regeringen vill emellertid betona att det bör vara möjligt för AMV att inom ramen för de otraditionella medlen ersätta vissa absolut nödvändiga kostnader för att den enskilde sökanden ska kunna genomgå en arbetsmarknadsutbildning eller delta i rehabiliteringsverksamhet vid Ami. Regeringen återkommer till frågan om särskilda ersättningar till arbetshandikappade under littera B. Arbetslivsfrågor. Medel för särskilt bidrag som för närvarande lämnas från detta anslag till ungdomar bl.a. vid riksgymnasierna för döva och för hörselskadade i Örebro och i utbildning som är speciellt anpassad för svårt rörelsehindrade (Rh-anpassad utbildning) bör i fortsättningen beräknas under anslaget E 6. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar m.m. under åttonde huvudtiteln (Utbildningsdepartementet). De nu föreslagna regelförändringarna bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1995. Vid de fortsatta beräkningarna av kostnaderna för utbildningsbidrag har hänsyn tagits till de nu föreslagna förändringarna av bidragen. 3.1.4 Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildningen Regeringen beräknar den totala kostnaden för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning till 9 827 miljoner kronor under kommande budgetperiod. Härav avser 7 070 miljoner kronor utbildningsbidrag vid särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och 2 757 miljoner kronor vid utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. AMS har i sin anslagsframställning föreslagit att beslut om körkortsutbildning i samband med bilstöd fortsättningsvis ska fattas av försäkringskassan och inte av AMV. Regeringen instämmer i AMS förslag. Kostnaden 10 miljoner kronor avseende körkortsutbildning för handikappade har därför tidigare beräknats under femte huvudtitelns anslag D 9. Bilstöd till handikappade. 3.1.5 Utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning Det har under de senaste budgetåren visat sig att vidgad arbetsprövning (VAP) varit en mycket användbar och välutnyttjad åtgärd bl.a. för att låta unga sökande och handikappade prova på olika arbeten på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår att utbildningsbidrag vid VAP bör beräknas för i genomsnitt 2 200 deltagare varje månad under kommande budgetperiod. Det är oförändrat antal jämfört med innevarande budgetår. Kostnaderna för dessa utbildningsbidrag beräknas till 287 miljoner kronor. 3.1.6 Utbildningsbidrag vid jobbsökaraktiviteter Regeringen bedömer att utbildningsbidrag vid deltagande i jobbsökaraktiviteter (JSA) för ungdomar under 25 år, under kommande budgetperiod, bör beräknas för i genomsnitt 5 000 deltagare varje månad till en kostnad av 542 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Den beräknade omfattningen innebär en svag minskning jämfört med innevarande budgetår och motiveras av att åtgärden inte utnyttjats i den utsträckning som planerats vid tidigare medelstilldelningen. Bidragande orsaker till detta är troligen de extremt låga antalet lediga platser som fanns vid ingången av budgetåret. I samband med jobbsökaraktiviteter ska särskild information ges om yrken som är otraditionella för det egna könet. 3.2 Bidrag till utbildning i företag Resultatuppföljning Under budgetåret 1993/94 uppgick antalet personer som deltog i företagsutbild- ning omräknat till heltid till i genomsnitt ca 2 900 per månad. Vid medelstill- delningen hade regeringen beräknat att i genomsnitt ca 22 700 deltagare skulle beviljas bidrag för utbildning i företag. Av beräknade medel, 2 150 miljoner kronor, för denna åtgärd har endast 419 miljoner kronor utbetalats under budgetåret. Enligt AMS senaste årsredovisning förklaras det låga antalet deltagare med att arbetsförmedlingen har prioriterat andra åtgärder eftersom tillströmningen av arbetslösa var enormt stort under det gångna budgetåret. Vad gäller kriterierna för att bevilja bidraget har utbildning till följd av permitteringsrisk minskat till förmån för flaskhalsutbildningar . Av de beslutade bidragen avsåg 57 % detta villkor för åtgärden. AMS har under budgetåret 1993/94 beviljat 2 miljarder kronor till att anordna utbildning i kommuner och landsting i syfte att bl.a. begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn. Utbildningssatsningarna har för de offentliganställda inneburit att kompetensen har höjts alternativt att möjligheterna till utskolning till andra arbeten har underlättats. Genom denna konstruktion har ca 40 000 personer kommit i åtnjutande av utbildning samtidigt som arbetslösheten inte tillåtits att stiga under samma tid. De flesta avtal har tecknats för en ettårsperiod men även längre tidsperioder förekommer. De längst verkande avtalen upphör emellertid under det första halvåret 1996. Slutsatser och förslag Regeringen anser att det är oerhört viktigt att kontinuerligt utveckla personalens kompetens så att företagen kan hävda sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Av denna anledning måste arbetsgivarna ägna större uppmärksamhet åt kompetens- och utbildningsfrågor än vad som varit fallet hittills. Produktionen måste baseras på en högkompetent arbetskraft och ständig produktionsutveckling för att tillgodose behoven från marknaden. De nu föreslagna utbildningsinsatserna förväntas höja den allmänna utbildnings- och kompetensnivån i arbetslivet något som landet behöver för att kunna dra nytta av den uppåtgående konjunkturen. Regeringen anser därför att det statliga stödet till utbildning i företag bör kunna avvecklas successivt. Detta bör ske stegvis för att de redan gjorda statliga åtagandena ska kunna fullföljas. För nästa budgetår bör det totala bidraget beräknas för i genomsnitt 9 000 personer per månad och minska till 1 292 miljoner kronor. Bidraget bör upphöra helt vid ingången av budgetåret 1998, och då ge en total besparing på 1,4 miljarder kronor. 3.3 Utbildningsvikariaten Resultatuppföljning Utbildningsvikariaten har alltsedan de infördes budgetåret 1991/92 beviljats i störst utsträckning offentliga arbetsgivare. AMS uppger i sin årsberättelse för arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1993/94 att ca 11 600 personer i snitt per månad deltog i utbildningsvikariat och ca 40 000 personer deltog under budgetåret som helhet. Regeringen hade vid medelstilldelningen beräknat att ca 20 000 pesoner per månad skulle delta. Av dem som påbörjade utbildningsvikariat budgetåret 1993/94 var 73 % kvinnor. Slutsatser och förslag Regeringen konstaterar att det fortfarande är svårt att intressera arbetsgivare inom den privata sektorn för möjligheten att använda utbildningsvikariat för kompetenshöjning. För att ytterligare öka stödets attraktivitet föreslår regeringen att arbets- givaren fr.o.m. den 1 juli 1995 får göra avdrag på arbetsgivareavgiften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas som vikarie av förmedlingen. AMV ska härvid särskilt beakta sitt uppdrag att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsgivaren bör dessutom få göra avdrag för utbildningskostnader med högst 40 000 kr per anställd. Denna utbildningssatsning beräknas omfatta i genomsnitt ca 20 000 personer per månad och beräknas kosta 5 554 miljoner kronor i form av avdrag från arbetsgivaravgiften under kommande budgetperiod.Regeringens förslag i fråga om utbildningsvikariat föranleder en lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagen bör gälla under budgetåret 1995/96. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1. Lagförslaget är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande torde sakna betydelse. 3.4 Utredningskostnaderna Arbetslösa kan få ersättning för kostnader i samband med utredning av förutsättningar för arbete. Exempel på sådana kostnader är tolkhjälp, läkarbesök och resor. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 beräknar regeringen till 14,7 miljoner kronor. 3.5 Flyttningsbidragen m.m. I det nu rådande arbetsmarknadsläget med en ökad efterfrågan på arbetskraft är det viktigt att inte bara den yrkesmässiga rörligheten stimuleras utan också att den geografiska rörligheten underlättas. Den är ett viktigt komplement för att motverka att flaskhalsar uppstår i rekryteringen, när nu efterfrågan på arbetskraft ökar. Ett flyttningsbidrag i form av starthjälp införs därför från den 1 januari 1995. Syftet är att underlätta för arbetslösa att ta ett arbete på en annan ort, dit det inte är möjligt att dagpendla. Starthjälpen uppgår till 15 000 kr. Under ett år beräknas 15 000 personer få detta bidrag. Redan existerande bidragsformer för geografisk rörlighet är sökande- och tillträdesresor, bohagstransport, medflyttandebidrag och inlösen av egnahem. Av beräknade medel för flyttningsbidrag m.m, 118 miljoner kronor, utnyttjades 66,7 miljoner kronor under det gångna budgetåret. Bohagstransporterna tillsammans med sökande- och tillträdesresorna utgjorde nästan halva kostnaden vardera. För den nya starthjälpen tillsammans med de existerande flyttningsbidragen beräknar regeringen 450 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, varav 1,5 miljoner kronor avser inlösen av fastigheter och bostadsrätter. 3.6 Jämställdheten på arbetsmarknaden Resultatuppföljning Under budgetåret 1993/94 var arbetslöshetsnivån högre hos män än hos kvinnor. Även bland de långtidsarbetslösa var andelen män något högre. Skillnaden var första kvartalet 1994 ca 5 procentenheter. Skillnaderna är dock stora mellan olika åldersgrupper. Under första kvartalet 1994 hade arbetslösheten hos män stigit till 9,9, %, medan den var 6,5 % hos kvinnor. Däremot var deltidsarbetslösheten avsevärt mycket högre bland kvinnor än män. I mars 1994 uppgick antalet deltidsarbetslösa till 128 000, varav 97 000 kvinnor. Ett sätt att mäta jämställdhetsutvecklingen är i vilken omfattning kvinnor och män väljer otraditionell arbetsmarknadsutbildning. Det har visat sig vara betydligt vanligare att män söker sig in på kvinnodominerande områden än tvärtom. Andelen män som valde otraditionell arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåret till 20 %. Motsvarande siffra för kvinnor var 10 %. Denna utveckling torde dock kunna förklaras av den kraftiga ökning av arbetslösheten som framförallt drabbade branscher som av tradition dominerats av män. Nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner har i hög grad drabbat kvinnor. Över hälften av alla kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn. AMV har genom bidrag för vidareutbildning inom kommuner och landsting kunnat begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn. Ambitionen har varit att dels via yrkesinriktade utbildningar möjliggöra en utskolning till andra sysselsättningar, dels höja kompetensen hos de offentliganställda. AMS arbetar utifrån ett strategidokument som gäller för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Strategin innebär i korthet att genom väglednings- och utbildnings- satsningar påverka de arbetslösas yrkesval. Vidare är avsikten att stimulera kvinnors och mäns nyföretagande. Under budgetåret har AMV fått använda 30 miljoner kronor för olika jämställdhetsprojekt hos landets 24 länsarbetsnämnder. Varje län har drivit minst ett projekt. Sammanlagt har ett 70-tal jämställdhets- projekt beviljats medel under budgetåret 1993/94. Slutsatser och förslag Det är viktigt att försöka bryta könsmönstret på arbetsmarknaden. Detta arbete har visat sig vara mycket svårt. Arbetsförmedlingen och Ami kan endast uppnå marginella bestående förändringar vad gäller yrkesvalet. Det arbete som AMV bedriver för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden är svårt att statistiskt mäta och utvärdera. Det består i huvudsak av information och vägledning i olika former. Från arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det viktigt att kvinnors och mäns yrkesval breddas för att därmed möjligheten till sysselsättning ska öka och risken för arbetslöshet minska. Eftersom utbildning och kompetens är väsentliga förutsättningar för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män är det viktigt att även fortsättningsvis satsa på arbetsmarknadsutbildning, komvux och högskoleutbildning. Den kraftiga utbyggnaden som föreslås inom det reguljära utbildningsväsendet under nästa budgetår kommer att bidra till att utrymmet ökas för AMV:s ansträngningar att bryta könsmönstret på arbetsmarknaden. Det är angeläget att minska det ofrivilliga deltidsarbetet. En stor del av kvinnors deltidsarbete är en följd av de möjligheter som finns för både kvinnor och män att förkorta arbetstiden när barnen är små. Att tvingas till deltidsarbete för att arbetsgivaren inte kan erbjuda ett heltidsarbete är en viktig fråga att komma till rätta med ur jämställdhetssynpunkt. Deltid som anställningsform återfinns nästan uteslutande inom yrkesområden som domineras av kvinnor. Regeringen avser därför att inbjuda till överläggningar med parterna på den statliga och kommunala sektorn samt inom handelsområdet i denna fråga. Utnyttjandet av t.ex. utbildningsvikariat kan vara en väg mot bredare kompetens och den arbetstid som arbetstagaren efterfrågar. Andra viktiga uppgifter för arbetsförmedlingen är fortsatt stöd till kvinnors och mäns nyföretagande. Detta kan ske med hjälp av starta-eget-bidrag, som kan kombineras med de s.k. kvinnolånen från Industri- och Nyföretagarfonden, och/eller nya lösningar genom jämställdhetsprojekten. Regeringen anser att det är angeläget att fortsätta att utveckla arbetet för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Framförallt bör arbetet inriktas på de sämst ställda på arbetsmarknaden såsom lågutbildade kvinnor med funktionshinder och invandrarkvinnor som hotas av utslagning genom att de ofta har monotona arbetsuppgifter med repetitiva rörelser. Regeringen föreslår därför att AMS, av medlen för arbetsmarknadsutbildning, för budgetåret 1995/96 får använda 45 miljoner kronor till projektverksamhet i syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt för utbildning av den egna personalen i jämställdhet. 4 Ungdomsåtgärder I dag står över två årskullar ungdomar under 25 år utan arbete eller utbildning vilket är ett mänskligt och ekonomiskt slöseri såväl för den enskilde som för samhället. Vid en uppgång av efterfrågan på arbetskraft bör ungdomarna ha störst förutsättningar att få ett arbete. Samtidigt vet vi av svenska och utländska erfarenheter att ungdomar som är arbetslösa under en lång tid lätt hamnar i passivitet. Risken är påtaglig att ungdomar som drabbas av lång arbetslöshet aldrig får en möjlighet till ett ordinarie arbete eller ett fast fotfäste på arbetsmarknaden. Därför är det nödvändigt att nu sätta in kraftfulla åtgärder för att öka ungdomarnas möjligheter att snabbt komma i arbete, i utbildning och förhindra att ungdomar passiviseras genom att under lång tid vara hänvisade till bidrag. Regeringens mål är att alla ungdomar i under 25 år ska vara i arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagars arbetslöshet. För ungdomar upp till 20 år föreslås kommunerna få ett tydligare ansvar. Alla ungdomar upp till 25 år ska erbjudas en treårig gymnasieplats samt i så stor utsträckning som möjligt en högskoleutbildning. För de ungdomar som inte går i reguljär utbildning eller arbetar ska ett personligt utvecklingprogram utformas. Utvecklingsprogrammet ska kräva den arbetslöses aktivitet i samma utsträckning som ett heltidsarbete och kan omfatta en rad skiftande aktiviteter. 4.1 Ungdomspraktik m.m. Resultatuppföljning Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992 som en tillfällig åtgärd. Fr.o.m. den 1 januari 1995 ersätts den för ungdomar i åldern 20-24 år av en ny åtgärd, ungdomsintroduktion. För ungdomar i åldern 18-19 år pågår ungdomspraktiken t.o.m. den 30 juni 1995. När det gäller ungdomar under 20 år pågår överläggningar om att föra över ansvaret för dem till kommunerna. Under budgetåret 1993/94 deltog drygt 150 600 personer i ungdomspraktik. I genomsnitt hade 56 100 ungdomar praktikplats, varav 500 akademikerpraktik. Något fler män (53 %) än kvinnor hade ungdomspraktik under denna period. Andelen arbetshandikappade var 4,5 %. Andelen utomnordiska medborgare var mindre än deras andel av de arbetslösa, ca 4,7 %. I genomsnitt fick 33 % av dem, som deltog i ungdomspraktik under budgetåret 1993/94, arbete på den reguljära arbetsmarknaden inom 30 dagar efter avslutad praktikperiod. Ungdomar i samtliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder I Sverige fanns under budgetåret 1993/94 ca 795 600 ungdomar i åldern 18-24 år och 59 % hörde till arbetskraften. 20,3 % av männen i åldern 18-24 år var arbetslösa mot 12,6 % av kvinnorna i samma ålder. 10,3 % av alla ungdomar i åldern 18-24 år befann sig samtidigt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ungdomspraktik har varit den vanligaste åtgärden för ungdomar. Av alla ungdomar i åldern 18-24 år i åtgärder under budgetåret 1993/94 hade drygt två tredjedelar ungdomspraktik. Fördelningen av dessa åldersgrupper i olika åtgärder i november 1994 jämfört med november 1993 (i fråga om vissa åtgärder oktober 1993 resp. oktober 1994) framgår av nedanstående sammanställning. Arbetsmarknadspolitisk Antal Antal Ändring åtgärd november november i % 1993 1994 Ungdomspraktik 73 757 62 680 - 15 Utbildningsvikariat 4 405 5 402 + 23 Arbetsmarknadsutbildning 9 191 10 190 + 11 Arbetslivsutveckling 6 830 5 119 - 25 Beredskapsarbete (20 - 24 år) 240 698 + 191 Ami (20 - 24 år) 1 132 1 326 + 17 Rekryteringsstöd, oktober (20 - 24 år) 4 189 9 575 + 129 Lönebidrag, oktober (20 - 24 år) 1 300 1 542 + 19 Avtalade inskolnings- platser och offentligt skyddat arbete, oktober (20 - 24 år) 184 128 - 30 101 228 96 660 - 5 Akademikerpraktik Akademikerpraktiken för nyutexaminerade 25-29-åriga ungdomar med högskoleutbildning om minst 120 poäng förlängdes den 1 januari 1994 från tre månader till högst sex månader och praktikanordnaren skulle betala ett finansieringsbidrag på 1 000 kr i månaden. Under budgetåret 1993/94 hade ca 600 personer denna särskilda form av ungdomspraktik. Av dessa har nästan 44 % gått från praktiken till arbete. Åtgärden har under budgetåret i genomsnitt bara omfattat ca en femtedel av de 3 000 platser per månad som planerats. Intresset för akademikerpraktiken har dock ökat och i november 1994 hade 950 personer sådan praktik. Akademikerpraktiken upphör den 30 juni 1995. Inom ramen för arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder inom Utbildnings- departementets verksamhetsområde föreslås i stället för akademikerpraktiken för nyutexaminerade ungdomar i åldern 25-29 år som har 120 poäng i en högskole- examen att de fr.o.m. den 1 juli 1995 ska kunna erbjudas ett aspirantår. Året ska ge 40 akademiska poäng och innebära en varvning av studier vid högskola och praktik i näringslivet. Åtgärden ska omfatta ca 1 500 akademiker vid högskolor ute i landet samt invandrarakademiker i storstäderna. Slutsatser och förslag Att arbetslösheten procentuellt är större för ungdomar än för de vuxna är inte något specifikt svenskt problem. I Sverige har dock ungdomsarbetslösheten blivit oproportionerligt stor. Ungdomsarbetslösheten för 20-24-åringar var 15,4 % i november 1994 medan arbetslösheten för åldersgruppen 25 - 64 år var 6,3 %. Att ungdomarnas andel av den totala arbetslösheten är högre i Sverige än i flera andra europeiska länder kan bero på att det är svårare för ungdomar i Sverige att komma in på arbetsmarknaden i lågkonjunktur än för ungdomar i andra länder. Antalet ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har minskat något sedan föregående år. Det är särskilt väsentligt att ungdomarnas andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna motsvarar minst deras andel av de arbetslösa. 4.2 Kommunalt ansvar Förhandlingar pågår med Kommunförbundet om att fr.o.m. den 1 juli 1995 bereda kommunerna möjlighet att ta över ansvaret för ungdomar under 20 år. Redan i dag har kommunerna ansvar att erbjuda alla ungdomar under 20 år en treårig gymnasieutbildning. Hur det kommunala ansvaret ska utformas kommer regeringen att redovisa under våren 1995. AMV:s särskilda insatser för unga handikappade bör dock fortsätta i minst oförändrad omfattning. 4.3 Ungdomsintroduktion Ungdomsintroduktion är en ny åtgärd fr.o.m. den 1 januari 1995 för ungdomar i åldern 20 - 24 år. Den är avsedd att vara en åtgärd för ungdomar som inte lyckats få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Den består av högst fyra månaders praktik med utbildningsbidrag och minst sex månaders anställning hos samme arbetsgivare. Arbetsgivaren kan vid anställningen av den unge eventuellt få rekryteringsstöd. För arbetshandikappade och utomnordiska ungdomar bortfaller kravet på sex månaders anställning och arbetshandikappade ungdomar bereds också möjlighet till längre praktiktid än fyra månader. Antalet ungdomar i ungdomsintroduktion beräknas till 24 000 i genomsnitt per månad under budgetåret 1995/96. Härtill kommer ca 26 000 ungdomar under 20 år som bör omfattas av ett kommunalt ansvar. Regeringen har beräknat den totala kostnaden för dessa 50 000 ungdomar under nästa budgetår till 4 982 miljoner kronor. 4.4 Datortek Som ett led i arbetet med att utveckla Sverige till ett ledande land inom informationstekniken föreslår regeringen en satsning på datortek. Datortek har prövats i Malmö och erfarenheterna därifrån är mycket goda. Datortek innebär att arbetslösa ungdomar i åldern 20 - 24 år under tre månader får lära sig att arbeta med moderna program inom ordbehandling, kalkylering, datahantering m.m. Likaså bör CAD/CAM och programmering ingå för att locka ungdomar att använda sina kunskaper inom industrin. Kursen avslutas med ett specialarbete inom ett tillämpningsområde. Som lärare fungerar arbetslösa i beredskapsarbete eller personer som finansieras inom ramen för de otraditionella medlen. Kommunerna bör vara huvudmän och svara för lokalkostnader m.m. Staten svarar för investeringen i persondatorer, programvaror m.m. Totalt beräknas verksamheten omfatta 30 000 ungdomar i genomsnitt per månad under nästa budgetår. Verksamheten bör omfatta halvtid. Den andra halvtiden ska användas till olika jobbsökaraktiviteter. Kostnaderna för staten beräknas till 120 miljoner kronor för investeringar och har räknats in inom ramen för ungdomsintroduktion. 4.5 Europapraktik Näringslivet behöver arbetskraft med goda språkkunskaper, internationella erfarenheter och kontakter. För ungdomar betyder erfarenhet av arbete utomlands och språkkunskaper att de får en mycket starkare ställning på arbetsmarknaden och därmed bättre förutsättningar för att få arbete. Det är angeläget att stimulera nya grupper av ungdomar att studera och få praktik utomlands. Därför föreslår regeringen utlandsstipendier för arbetslösa ungdomar företrädesvis till dem som har en yrkesutbildning. En ny form av praktikplatser, Europastipendier för arbetslösa ungdomar, bör prövas i samarbete med svenska exportföretag. Regeringen föreslår att 10 000 platser omfattande sex månader inrättas för arbetslösa ungdomar till en kostnad av 110 miljoner kronor. Medlen har beräknats inom dem för ungdomsintroduktion. 4.6 Kartläggning av ungdomars utbildningsbehov Ett sätt att stärka de arbetslösa ungdomarna i åldern 20 - 24 år är att ge dem den kompletterande utbildning som de saknar. Förutsättningen är att deras utbildningsbakgrund kartläggs så att de ges möjlighet att läsa in ämnen där de saknar kunskap eller där kunskaperna är bristfälliga. Arbetsförmedlingen och kommunen bör gemensamt kartlägga ungdomarnas utbildningsbakgrund. Utbildningsinsatsen bör kompletteras med t.ex. praktik på arbetsplatser med bibehållen arbetslöshetsersättning. Inventeringen bör kunna göras inom ramen för befintliga medel. 4.7 Ett utvecklingsprogram För ungdomar i åldern 20 - 24 år som inte inom 100 dagar fått arbete, utbildning eller annan åtgärd föreslår regeringen att arbetsförmedlingen får ett ansvar att se till att de har tillgång till särskilda utvecklingsprogram som en sistahandsåtgärd. Alla arbetsförmedlingar bör avdela särskild personal för att enbart arbeta med åldersgruppen 20 - 24 år. De ungdomar som har yrkesutbildning och erfarenhet bör dock gå via den ordinarie yrkesorganisationen. Arbetsförmedlingen bör bl.a. erbjuda aktiviteter som söka-jobb-grupper, kortare praktikperioder, starta-eget kurser och liknande. Utgångspunkten är att arbetslösa ungdomar alltid ska vara aktiverade på heltid. Om de inte är i arbete eller i utbildning ska de delta i gruppaktiviteter i arbetsförmedlingens regi. Ungdomar som är berättigade till arbetslöshetsersättning uppbär sådan under tiden på samma sätt som inom arbetslivsutveckling. Denna åtgärd kan betraktas som den sista länken i ett skyddsnät som tar sikte på att alla ungdomar ska ha arbete eller utbildning. Ingen ska behöva gå sysslolös. Antalet deltagare i dessa aktiviteter beräknas till i genomsnitt 53 000 personer per månad. 5 Övrigt 5.1 De otraditionella medlen Budgetåret 1993/94 disponerade AMS 250 miljoner kronor för otraditionella insatser. Huvudelen av medlen har AMS lämnat till länen för egna beslut. RRV har i maj 1994 överlämnat en rapport som redovisar resultatet av en granskning av AMV:s hantering av de otraditionella medlen. RRV pekar bl.a. på att det finns en osäkerhet kring hur medlen får användas och att resultaten av projekten i begränsad utsträckning har kunnat föras in i den ordinarie verksamheten. De s.k. otraditionella medlen har medfört att AMV givits möjlighet att mera flexibelt utnyttja de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Även framgent bör verket ha möjlighet att genomföra projekt vid sidan av de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Kvinnors och ungdomars behov ska särskilt uppmärksammas. Redovisning av hur medlen har utnyttjats bör fördelas på kön och ålder. Inom ramen för anslaget för nästa budgetår bör 500 miljoner kronor få användas för otraditionella insatser. 5.2 Försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder Regeringen disponerar 10 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Verksamheten omfattar projekt av olika karaktär och inom olika områden. Som exempel kan nämnas att medel lämnats till projekt rörande kooperativ utbildning, miljöteknik, unga företagare och ungdomar på landsbygden. Regeringen beräknar 15 miljoner kronor för försöksverksamheten under nästa budgetår. 5.3 Europeiska socialfonden Vid svenskt medlemskap i EU kommer troligtvis ungefär 109 miljoner ecu (cirka 981 miljoner SEK) per år under perioden 1995 - 1999 att kunna användas för projekt inom ramen för mål 3 och 4 i Europeiska socialfonden. Mål 3 avser ytterligare insatser för att bekämpa långtidsarbetslöshet och underlätta för ungdomar och för dem som riskerar utslagning att komma in på arbetsmarknaden. Mål 4 syftar till att genom kompetensutveckling av anställda, främst i små och medelstora företag, underlätta omställningar vid strukturförändring och förändring av produktionssystem. Regeringen återkommer under våren med förslag till inriktning av projekten samt den anslagstekniska lösningen för Sveriges medfinansiering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar regeringens förslag till lag (1994:000) om arbetslivsutveckling, 2.antar regeringens förslag till lag (1994:000) om invandrarpraktik, 3.antar regeringens förslag till lag (1994:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, 4.godkänner vad regeringen förordar om tillfällig personalförstärkning inom arbetsförmedlingen (avsnitt 1), 5.godkänner vad regeringen förordar om den bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete (avsnitt 2.1), 6.godkänner att högst 15 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för informationsinsatser (avsnitt 2.5), 7.godkänner vad regeringen förordar om arbetsmarknadsutbildning utomlands (avsnitt 3.1.3), 8.godkänner vad regeringen förordar om nivåerna på dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3), 9.godkänner vad regeringen förordar om rätten till utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning under sommaruppehåll (avsnitt 3.1.3), 10.godkänner vad regeringen förordar om barnomsorg vid arbets- marknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3), 11.godkänner vad regeringen förordar om de särskilda bidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3), 12.godkänner vad regeringen förordar om avveckling av bidraget till utbildning i företag (avsnitt 3.2), 13.godkänner vad regeringen förordar om datortek (avsnitt 4.4), 14.godkänner vad regeringen förordar om stipendier vid Europapraktik (avsnitt 4.7), 15.godkänner vad regeringen förordar om ett utvecklingsprogram för ungdomar (avsnitt 4.5), 16.till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr. A 3. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 1993/94 Utgift 4 500 000 1994/95 Anvisat 4 000 000 1995/96 Förslag 6 000 000 varav 4 000 000 är beräknat för juli 1995 - juni 1996 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten ska under åren 1995 och 1996 få bidrag för att dels finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt sociala insatser för eleverna, dels anpassa utbildningen till de olika ländernas behov (prop. 1993/94:64, bet. 1993/94:AU8, rskr. 1993/94:29). Bidraget ska uppgå till 4 miljoner kronor per år. För budgetåret 1995/96 bör därför anvisas 6 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr. A 4. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. 1993/94 Utgift 31 554 000 1994/95 Anvisat 1 000 1995/96 Förslag 1 000 AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175). Koncernen består av ett moderbolag AmuGruppen AB och ett antal dotterbolag. Överlåtelsen av verksamheten regleras i ett avtal mellan staten och AmuGruppen AB. För budgetåret uppgick kostnaderna för avveckling av personal och lokaler till 31,6 miljoner kronor. Därmed har merparten av avvecklingskostnaderna vad avser personal nu klarats av. Även för nästa budgetår bör det finnas ett formellt anslag för detta ändamål. Regeringens överväganden RRV har i sin revisionsberättelse anmält, att AMU-myndigheten felaktigt tillgodogjort sig en ränta på ca 15 miljoner kronor. Någon reglering har inte skett konstaterar RRV. AmuGruppen AB har underhand meddelat att räntebeloppet, som bolaget bokfört som intäkt, beräknas till 7 miljoner kronor sedan myndigheten AMU-gruppen numera är avvecklad och räkenskaperna är avslutade. Regeringen konstaterar att AmuGruppen AB har tillgodogjort sig ett visst räntebelopp. Beroende på bolagets kommande resultat kan staten genom sitt ägarskap påverka dispositionen av resultatet. Regeringen låter saken bero vid det nu sagda. Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. Nytt anslag (förslag) 59 765 000 000 varav 39 935 000 000 är beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget finansieras statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen, det kontanta arbetsmarknadsstödet och utbildningsbidrag till deltagare i arbets- livsutveckling. Dessa utgifter finansieras t.o.m. innevarande budgetår från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Vidare finansieras från anslaget ränteutgifter som härrör från den skuld som kvarstår från arbetsmarknadsfonden. Regeringens överväganden Så länge den höga arbetslösheten kvarstår kommer kostnader för ersättning till de arbetssökande att belasta statsbudgeten med stora belopp. Det är endast genom en minskad arbetslöshet som dessa kostnader väsentligt kan minska och därigenom bidra till att sanera statsfinanserna och pressa ner inflation och realräntor. Den ökade tillväxt som härav följer skapar nya arbetstillfällen och en god cirkel i samhällsekonomin etableras. En arbetslöshetsförsäkring som ersätter inkomstbortfall under den arbetslöses aktiva sökande efter ett nytt arbete bidrar tillsammans med en i övrigt aktiv arbetsmarknadspolitik till att öka arbetsviljan och arbetskraftens rörlighet och flexibilitet. För att motverka att motsatt effekt erhålles med passivitet och inflationsdrivande flaskhalsar måste det ges klara signaler om att arbetslöshetsersättningen är en omställningsförsäkring. Det är därför av största vikt att tydliggöra vilka rättigheter och skyldigheter den arbetslöse som erhåller ersättning har. Den arbetslöse ska ta anvisat arbete, även om det innebär viss lönesänkning, pendling eller byte av bostadsort. Den arbetslöse ska också anta anvisad utbildning eller rehabilitering. Fusk och manipulering av regelsystemet accepteras inte. Den arbetssökande som godtar dessa villkor erhåller som mest 80 % av den inkomst som gällde före arbetslösheten. Lever den arbetslöse däremot inte upp till dessa krav ska han eller hon stängas av från ersättning. Arbetslinjen måste upprätthållas. Mot bakgrund av ovanstående måste utbetalningarna av arbetslöshetsersättning tillåtas uppgå till de nivåer som styrs av arbetslöshetens nivå. Vissa besparingar på grund av regelförändringar (se nedan) är med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella läget nödvändiga att genomföra. Den stora besparingen kommer dock av den minskade arbetslöshet som blir följden av det handlingsprogram som regeringen presenterat i inledningen till denna bilaga. 1.1 Arbetsmarknadsfonden avskaffas När utbetalning av dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen sker beviljas statsbidrag till hela det utbetalda beloppet. Statsbidraget betalas från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Fonden är egentligen bara ett konto hos Riksgäldskontoret. Till kontot har en kredit knutits om 100 miljarder kronor för innevarande budgetår. Förutom ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen betalas ur fonden även kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), permitteringslöneersättning (PLE) och utbildningsbidrag till deltagare i arbetslivsutveckling (ALU). Därtill kommer utbildningsvikariat som finansieras via avdrag på arbetsgivaravgiften och som därmed ger reducerade inkomster till fonden. Budgetåret 1993/94 utbetalades knappt 50 miljarder kronor via fonden och avdragen för utbildningsvikariat uppgick till knappt 2 miljarder kronor. Arbetsmarknadsfonden finansieras till och med den 31 december 1994 dels av en arbetsmarknadsavgift om 2,12 % av lönekostnaderna, dels av en allmän avgift, som den enskilde betalar, om 1 % av förvärvsinkomsterna. Budgetåret 1993/94 var intäkterna knappt 16 miljarder kronor. För samma period uppvisades ett driftsunderskott om knappt 37 miljarder kronor, varav räntekostnaderna uppgick till knappt 3 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret var det ackumulerade underskottet drygt 53 miljarder kronor. Den 22 december 1994 var den rörliga krediten utnyttjad med 71,7 miljarder kronor. I enlighet med förslaget i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslös- hetsersättningen avskaffas den allmänna avgiften från den 1 januari 1995 och samtidigt, enligt förslaget i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25), höjs arbetsmarknadsavgiften till 4,32 %. Vidare återinförs, i enlighet med förslag i proposition 1994/95:99, den finansieringsavgift som arbetslöshetskassornas medlemmar betalar. Behovet av statsbidrag kommer därför att minska något. För budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna ur fonden uppgå till ca 46 miljarder kronor samtidigt som intäkterna beräknas bli drygt 22 miljarder kronor. Till detta kommer ränteutgifter på över 5 miljarder kronor. Krediten hos Riksgäldskontoret beräknas vid utgången av budgetåret 1994/95 vara utnyttjad med omkring 83 miljarder kronor. I enlighet med principerna om en ökad bruttobudgetering bör den s.k. arbetsmarknadsfonden avskaffas. Arbetsmarknadsavgiften behålls således på statsbudgeten under en egen inkomsttitel och ett anslag bör inrättas under denna huvudtitel varifrån ifrågavarande kostnader ska betalas. Kontot hos Riksgäldskontoret behålls, men får inte längre disponeras. Räntor på den kvarstående skulden den 30 juni 1995 bör belasta anslaget. På grund av de relativt sett stora utgifter som betalas från anslaget är det av stor vikt att prognoser över dessa belopp blir så rättvisande som möjligt. Det är därför angeläget att det statistiska underlag på vilket prognoserna bygger och som lämnas av arbetslöshetskassornas samorganisation och i det s.k. AKSTAT-systemet ytterligare förbättras. 1.2 Statsbidraget till permitteringslöneersättningen upphör Sedan den 1 januari 1985 har det varit möjligt för arbetsgivare som betalat permitteringslön att i vissa fall få statsbidrag till sådan lön. Ett villkor för statsbidraget är att arbetsgivaren genom kollektivavtal är ansluten till ett permitteringslöneersättningssystem som har inrättats enligt överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden. Permitteringslöneersättning utbetalas för högst 45 permitteringsdagar under varje kalenderår för en arbetstagares anställning hos en och samma arbetsgivare. Permitteringslöneersättningen är 375 kr per dag i normalfallet och 290 kr vid väderpermittering. Permitteringslöneersättningen administreras av två bolag: Institutet för utbetalning av partsavtalade ersättningar AB (IUP) och Permitteringslö- neaktiebolaget KFO/KAB-LO. IUP står för mer än 90 % av det belopp som utbetalas i permitteringlöneersättning. Utbetalningarna av statsbidrag till permitteringslöneersättning har varierat under åren, men har under senare år beräknats till 200 miljoner kronor per år. Utbetalningarna av statsbidraget till permitteringslöneersättningen görs ur den s.k. arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår, av besparingsskäl, att statsbidraget till permitte- ringslöneersättningen slopas från den 1 juli 1995. Besparingen blir ca 300 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslaget innebär flera lagändringar. Ett förslag till lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning och ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter samt ett förslag till lag om ändring i lagen (1947:756) om statlig inkomstskatt har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslagen finns i bilaga 11.1. Med hänsyn till att det förstnämnda förslaget är av enkel beskaffenhet samt att de två övriga förslagen är av teknisk natur anser regeringen att Lagrådets yttrande inte behöver inhämtas. 1.3 Arbetslöshetsförsäkringen Budgetåret 1993/94 utbetalades knappt 37 miljarder kronor i arbetslöshetser- sättning till medlemmar i arbetslöshetskassor. Med anledning av förslag i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen har riksdagen helt nyligen tagit beslut (bet. 1994/95:AU5, rskr. 1994/95:124) om regeländringar som minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen. Under budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna uppgå till omkring 34 miljarder kronor. Under budgetåret 1995/96 beräknas ersättningen uppgå till omkring 45 miljarder kronor. 20-årsgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen Som ett led i att begränsa kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, men också för att tydliggöra för de unga att kontantstöd inte är ett alternativ till utbildning och arbete, föreslår regeringen en viss begränsning i möjligheten att få sådant stöd. Regeringen har vid medelsberäkningen för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen tagit hänsyn till förslaget. I Sverige fanns andra kvartalet 1994 drygt 400 000 ungdomar i åldern 16 - 19 år. Av de 25 %, som räknas till arbetskraften, var ca 17 000 arbetslösa (genomsnitt för september - oktober 1994). Knappt 20 000 ungdomar under 20 år befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och av de ungdomarna fanns drygt 18 000 i ungdomspraktik. Någon nedre åldersgräns för inträde i en arbetslöshetskassa finns inte. Enda kravet är att den som söker inträde arbetar i genomsnitt 17 timmar per vecka inom kassans verksamhetsområde vid inträdestillfället. Det är alltså fullt möjligt att få inträde under ett sommararbete eller under ett extraarbete vid sidan av studier. Från och med den 1 januari 1995 krävs att den arbetslöse har varit medlem i kassan under minst ett år innan han eller hon kan få ersättning. Dessutom måste den arbetslöse uppfylla arbetsvillkoret, dvs. ha arbetat eller ha med arbete jämställd tid under minst 80 dagar under en tolvmånadersperiod närmast före arbetslösheten. Ungdomspraktik är ett exempel på vad som jämställs med arbete i detta avseende. En ungdom kan alltså bli medlem i en arbetslöshets- kassa på några veckors sommararbete på deltid och uppfylla merparten av arbets- villkoret med ungdomspraktik. När den unge varit medlem i ett år får han eller hon arbetslöshetsersättning. Regeringen anser att kommunerna bör ha ansvar för alla ungdomar under 20 år (se anslaget A 2.). Alltså även den som varit medlem i en arbetslöshetskassa i ett år och uppfyller arbetsvillkoret. Regeringen anser att samhället bör erbjuda arbetslösa ungdomar under 20 år något annat än enbart ekonomisk ersättning. De kan behöva ytterligare utbildning eller praktik i en eller annan form. Många ungdomar som i dag får ersättning från arbetslöshetskassan har uppfyllt sitt arbetsvillkor med en liten andel arbete och merparten genom någon arbetsmark- nadspolitisk åtgärd, främst ungdomspraktik. Ungdomspraktiken i sig ger inte rätt till inträde i arbetslöshetskassan eftersom den inte är en anställning, men är den unge medlem i kassan före ungdomspraktiken får även ungdomspraktik- tiden ingå i arbetsvillkoret i form av tid jämställd med arbete. Genom att ge kommunerna ett ökat ansvarstagande för ungdomarna minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för denna åldersgrupp. Å andra sidan kan de åtgärdsprogram som kan tänkas komma i kommunerna, på samma sätt som tidigare arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvalificera till arbetslöshetsersättning för den som sedan tidigare är medlem i en arbetslöshetskassa. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetskassa blir 20 år fr.o.m. den 1 juli 1995. Sedan tidigare gäller 20 år som åldersgräns för kontant arbetsmarknadsstöd. 20 år är också åldersgräns för arbetsmarknadsutbildning (med undantag för vissa handikappgrupper). Rätten till arbetslivsutveckling (ALU) har byggt på att personen är berättigad till arbetslöshetsersättning. Om rätten till arbetslöshetsersättning upphör för den som är under 20 år kan inte heller ALU beviljas för denna grupp. Det förhållandet att den unge ännu inte fyllt 20 år bör däremot inte vara något hinder för inträde i en arbetslöshetskassa. Ersättning ska kunna utbetalas från det att den arbetslöse har fyllt 20 år vilket innebär att medlems- och arbetstid som ligger före 20-årsdagen får tillgodoräknas. För budgetåret 1995/96 innebär förslaget att införa en åldersgräns på 20 år för arbetslöshetsersättning en besparing på 1 580 miljoner kronor (inkl. ALU). Förslaget föranleder en ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Ett förslag till lagändring har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i bilaga 11.1. Förslaget är av enkel beskaffenhet varför Lagrådets hörande torde sakna betydelse. 1.4 Det kontanta arbetsmarknadsstödet Sedan januari 1994 har stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) varit 245 kr per dag. Den 1 juli 1994 infördes också regler om en inkomstrela- terad ersättning liknande den i arbetslöshetskassorna. Budgetåret 1993/94 utbetalades omkring 2 miljarder kronor i KAS. I enlighet med förslaget i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen avskaffas den inkomstrelaterade ersättningen i KAS från den 1 januari 1995 och kostnaderna för dessa s.k. statliga kassor faller därför ut under en endast begränsad tid. Under budgetåret 1995/96 beräknas utbetalningarna från KAS att uppgå till drygt 2,7 miljarder kronor. 1.5 Arbetslivsutvecklingen Vid slutet av budgetåret 1995/96 bör, som anförts under anslaget Arbets- marknadspolitiska åtgärder (avsnitt 2.2), antalet platser i arbetslivsutveckling omfatta ca 10 000 personer i genomsnitt per månad vid slutet av nästa budgetår. Kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagarna under budgetåret beräknas till 1,7 miljarder kronor. 1.6 Räntekostnaderna Räntorna på den skuld som kvarstår på kontot hos Riksgäldskontoret bör belasta anslaget. Krediten hos Riksgäldskontoret beräknas vara utnyttjad med 82 895 miljoner kronor den 30 juni 1995. Räntorna på detta belopp beräknas under budgetåret 1995/96 uppgå till 10 320 miljoner kronor. Med hänsyn till att formerna för hur den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret ska hanteras och slutligt regleras inte är tillräckligt utredda avser regeringen att senare återkomma i denna fråga. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning, -lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, -lag om ändring i lagen (1947:756) om statlig inkomstskatt, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 3. till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr. Lönegarantifonden Regeringens förslag: En rörlig kredit får dispone- ras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 för lönegarantiut- betalningar. Skälen för regeringens förslag: När en arbetsgivare har försatts i konkurs kan en arbetstagare under vissa omständigheter få ersättning för sina lönefordringar genom den statliga lönegarantin. Utbetalningarna av lönegarantimedel handhas av länsstyrelserna som i sin tur rekvirerar medel från lönegarantifonden, som förvaltas av Kammarkollegiet. Fondens intäkter består av influtna arbetsgivaravgifter i form av lönegarantiavgift. På grund av ett stort antal konkurser under senare år har utgifterna varit större än intäkterna och ett ackumulerat underskott har uppstått. För att täcka underskottet disponeras en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret. Vid utgången av budgetåret 1993/94 var låneskulden ca 3,3 miljarder kronor. Under samma budgetår utbetalades knappt 2 miljarder kronor i garantibelopp, medan lönegarantiavgifterna uppgick till drygt 1,2 miljarder kronor. Under år 1993 skedde ett trendbrott och antalet företagskonkurser minskade. Även storleken på de konkursdrabbade företagen har minskat varför färre arbetstagare berörs. Fr.o.m. ingången av innevarande budgetår har därför fondens intäkter per månad varit större än utbetalningarna. Utgifterna kan förväntas minska ytterligare på grund av de skärpningar av villkoren i lönegarantireglerna som började gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Det ackumulerade underskottet kvarstår dock och en stor del av driftsöverskottet går åt till räntor på lånet. Med nuvarande regler och en fortsatt låg nivå på antalet konkurser beräknas låneskulden vara amorterad senast vid sekelskiftet. Tills dess kvarstår behovet av den rörliga krediten, som för närvarande uppgår till 5 miljarder kronor. För budgetåret 1995/96 föreslås att krediten uppgår till 4 miljarder kronor. Utbetalningarna för lönegaranti redovisas i dag i Kammarkollegiets årsredovisning. Det är regeringens uppfattning att inkomster och utgifter som påverkar statens lånebehov ska tas upp på statsbudgeten. Lönegarantifonden bör därför avskaffas och ett nytt anslag för lönegarantiutbetalningar upprättas. Med hänsyn till att formerna för fondens avskaffande inte är tillräckligt utredda föreslår regeringen för närvarande ingen sådan förändring utan avser att senare återkomma i denna fråga. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 000 000 kr under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti. B. Arbetslivsfrågor Den aktuella utvecklingen Svenskt arbetsliv har under de senaste tio åren genomgått stora förändringar. Gamla tayloristiska principer har skjutits i bakgrunden till förmån för kompetensutveckling, förändrad arbetsorganisation och införande av ny teknik. Detta har i sin tur inneburit att arbetsplatser har utvecklats och arbetstagarens inflytande över sin egen arbetssituation har ökat. Vi har fått ett konkurrenskraftigare näringsliv. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen inledde i slutet av 1980-talet en offensiv för arbetslivets förnyelse. Stora satsningar gjordes för att minska ohälsan i arbetslivet och förändra arbetsorganisation och arbetsinnehåll så att människans kunskaper och kompetens bättre skulle kunna tas tillvara. Arbetet ledde också till att arbetsskadorna började minska under den högkonjunktur som då rådde. Utvecklingen efter 1991 är dock sådan att förnyelsen av arbetslivet kan komma att stanna upp. Det beror på flera orsaker. Den borgerliga regeringens ekonomiska politik ledde till att onödigt många jobb försvann i lågkonjunkturen. Med massarbetslöshet följer att de anställda blir mer försiktiga att ställa krav och arbetsgivarna kan bli mindre benägna att göra nödvändiga investeringar och utveckla arbete och arbetsorganisation. Det politiska trycket på en förnyelse av arbetslivet försvann under den borgerliga regeringen. Åtgärder vidtogs som i stället verkade mot ett aktivt arbetsmiljöarbete. Det är viktigt att slå fast att arbetet med att öka tillväxten och skapa nya jobb måste gå hand i hand med ett aktivt arbetsmiljöarbete och en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Arbetet med att förbättra arbetsmiljön är på sikt en nödvändig investering som bidrar till ökad produktivitet och konkurrenskraft och till en starkare samhällsekonomi. En viktig uppgift inom arbetslivspolitiken blir att föra erfarenheter och kunskaper från bl.a. Arbetslivsfondens verksamhet vidare och att vidmakthålla de positiva förändringar i arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet som bl.a. denna verksamhet bidragit till. Det är vidare viktigt att motverka att utvecklingen leder till en uppdelning av arbetslivet med stora skillnader mellan olika sektorer och arbeten när det gäller arbetsvillkoren. De förslag som har lämnats av utredningen om kunskapsspridning i arbetslivet (SOU 1994:48) liksom de förslag som föranletts av en översyn av strukturer och resurser inom arbetslivspolitiken kommer att behandlas i en proposition senare i vår. Genom strukturförändringar men även förebyggande åtgärder minskar också risker- na för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Nya problem och risker tillkommer eller får större betydelse. Utvecklingen av samhällsekonomin och arbetslivets struktur kan föra med sig bl.a. ökade psykiska belastningar i många arbeten. Vidare ökar allergier bl.a. orsakade av dålig inomhusmiljö. Förhållandena i många skolor och daghem är därvid ett stort problem och har lett till ingripan- den från Arbetarskyddsverkets sida. Våld och hot i arbetslivet är ett annat växande arbetsmiljöproblem. Det är viktigt att förändringarna i risk- och pro- blembilden uppmärksammas i tillsynen av arbetsmiljön samt i forsknings- och utvecklingsarbetet inom arbetslivssektorn. Det är angeläget att bevaka arbetstagarnas inflytande i planering och genomförande av förändringsarbetet och i det dagliga arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Det aktiva lokala arbetsmiljöarbete som 1991 års reform av arbetsmiljölagen syftade till måste nu i de flesta fall bedrivas utan stöd i centrala avtal. Det är därför en viktig uppgift inom ramen för arbetslivspolitiken att understödja en väl fungerande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetslivspolitiken liksom andra politikområden är beroende av den pågående internationaliseringen. Det svenska medlemskapet i EU innebär i förhållande till EES-avtalet en direkt bindning till EG-rätten och ett inflytande över besluten, bl.a. genom nya regler inom den Europeiska gemenskapen, som får betydelse för regelgivningen och forskningen m.m. inom arbetslivsområdet. Det blir viktigt att bidra med våra erfarenheter och kunskaper i vårt deltagande i EU:s arbete. Arbetsskador m.m. Antalet anmälda arbetsskador har sedan år 1988 minskat i en accelererande takt. Det gäller särskilt sådana som leder till sjukskrivningar högst 14 dagar. Införandet av sjuklöneperioden år 1992, som bl.a. medfört att fallen inte kommer till försäkringskassans kännedom i lika stor utsträckning som tidigare, har bidragit till minskningen under de senaste två åren. Sedan början av 1980-talet har antalet anmälda arbetsolyckor mer än halverats och år 1993 anmäldes ca 42 000 arbetsolyckor. Minskningen är större bland män än bland kvinnor såväl i absoluta tal som i relation till antalet förvärvsarbetande. En typ av arbetsmiljöproblem som ökat under senare år är olyckor till följd av våld och hot. Vårdare inom psykiatrisk vård, väktare, spärrvakter, poliser och socialsekreterare utsätts för höga risker för sådana olycksfall. En hel del arbetsskadeanmälningar görs till följd av post- och bankrån, varav de flesta emellertid inte leder till sjukfrånvaro. Mest utsatta är unga kvinnor, men kvinnor är generellt hårt drabbade. Även antalet anmälda arbetssjukdomar har minskat sedan slutet av 1980-talet och låg år 1992 på samma nivå som i mitten av 1980-talet med ca 30 000 anmälda fall. Under år 1993 ökade dock antalet anmälda arbetssjukdomar dramatiskt. Bakgrunden till ökningen är att arbetsskadebegreppet skärptes den 1 januari 1993, med en övergångsperiod på ett halvår. Det innebar en tillfällig ansamling av anmälningar under det första halvåret 1993. Risken för arbetssjukdomar är numera något större för kvinnor än för män. Anmälningar av vissa arbetssjukdomar har dock ökat även under år 1992. Det gäller sjukdomar orsakade av sociala och organisatoriska faktorer. En större del av dessa gäller ändrad arbetssituation, relationsproblem eller arbets- tidsförhållanden. Ett annat område med ökat antal anmälningar gäller elöverkänslighet och liknande. Vissa yrkesgrupper är mer skadedrabbade än andra. För män förekommer de högsta frekvenserna av såväl arbetsolyckor som arbetssjukdomar huvudsakligen inom den tunga industrin. Kvinnorna har de högsta skaderiskerna inom typiskt mansdominerade yrken inom industrin. Antalet anmälda fall för dessa yrken är dock förhållandevis litet. Bland typiska kvinnoyrken är det framför allt vårdbiträden, hemvårdare m.fl. som har en förhöjd risk för arbetsolycksfall. Bland de stora kvinnoyrkena är lokalvårdare värst utsatta vad det gäller arbetssjukdomar, följt av hemvårdare och köksbiträden. Kvinnors arbetsmiljö Socialstyrelsens folkhälsorapport (1994) konstaterar att de sociala skillnaderna i ohälsa har ökat främst bland yngre kvinnor med arbetaryrken inom vård, service och industrin. Under hela 1980-talet har också konstaterats att en klar polarisering utvecklats när det gäller arbetets innehåll. De stressfyllda arbetena har ökat påtagligt bland kvinnor, men i mycket liten utsträckning bland män. Förändringen har varit mest markant när det gäller kvalificerade arbetaryrken där andelen högstressarbeten mer än tredubblats. Andelen kvinnliga arbetare med i hög grad nedsatt arbetsförmåga på grund av långvarig sjukdom har också ökat under 1980-talet. Den tekniska utvecklingen i arbetslivet har bl.a. bidragit till en arbets- uppdelning som medverkar till uppkomsten av belastningsskador som idag är de dominerade arbetsmiljöproblemen, särskilt bland kvinnor. Regeringen har i olika sammanhang angivit att kvinnors arbetsmiljö måste bli föremål för speciella insatser. Det har bl.a. lett till att kvinnors arbetsmiljö är ett prioriterat område inom Arbetarskyddsverket och att särskilda resurser avsatts för detta. Arbetsmiljöinstitutet driver flera forskningsprojekt som riktar sig mot arbetsplatser där kvinnor är i majoritet och frågor om kvinnors arbetsmiljö integreras i olika forskningsprojekt. På Institutet för arbetslivsforskning är kvinnoforskning ett av fyra prioriterade områden. Arbetsmiljöfondens femåriga program Kvinnor och Män i samverkan (KOM-programmet) avslutades våren 1994 och kommer att följas upp med nya insatser, bl.a. inom det arbetsorganisatoriska området. Fonden har också av regeringen fått i uppdrag att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning i frågor som rör löneskillnader mellan kvinnor och män, lönespridning och arbetsvärde- ring. Inom Arbetslivsfonden finns en särskild arbetsgrupp med uppgift att stödja arbetet med att förbättra kvinnors arbetsmiljö och många arbetsplatsprogram syftar till att skapa bättre arbetsmiljö för kvinnor. Ett antal fallstudier visar dock att kvinnors arbetssituation på bl.a. mansdominerade arbetsplatser inte lyfts fram, trots att det är kvinnorna som har de mest monotona arbetsuppgifterna med små möjligheter till inflytande. Flera studier visar också att många arbetsplatser är utformade enligt manliga normer och inte anpassade efter kvinnors fysiska och ergonomiska behov. Detta påverkar kvinnors arbete och hälsa. I arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna bör samtliga konsekvenser för både kvinnor och män uppmärksammas i fråga om teknik, arbetsorganisation, ansvar, inflytande och möjlighet till utveckling. Det är samtidigt viktigt att föreskrifter, framtagande av hygieniska gränsvärden etc. anpassas till fysiska och biologiska förutsättningar hos både kvinnor och män. Medicinska kontroller I september 1994 tillsatte regeringen en särskild utredare (dir. 1994:111) med uppdrag att utreda frågor om medicinska kontroller i arbetslivet. Utredaren ska kartlägga sådana kontroller i arbetslivet, utreda de risker och problem som kontrollerna kan innebära och vilket berättigat behov av dem som finns. Utredaren ska slutligen föreslå de åtgärder som behövs. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996. Arbetstid EU:s ministerråd antog den 23 november 1993 ett direktiv om arbetstid. Direktivet innehåller regler om veckoarbetstid, veckovila, dygnsvila, raster, normalarbetstid och skyddsregler för nattarbetare samt semesterledighet. I november 1993 tillsattes en arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet med uppdrag att analysera direktivet i förhållande till svensk lagstiftning. Arbetsgruppen har avslutat sitt arbete och överlämnade i maj 1994 rapporten (Ds 1994:74) EG:s arbetstidsdirektiv. Arbetsgruppen konstaterar att ett införlivande av direktivet förutsätter en anpassning av det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet till direktivets bestämmelser i vissa avseenden. På vissa punkter kan det, enligt gruppens uppfattning, finnas anledning att överväga en ändring av arbetstidslagen. Regeringen avser att inom kort tillkalla en arbetstidsutredning. Utredningen kommer att ha till uppgift att dels behandla de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, dels undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning, samt dels utreda konsekven- serna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbets- tidsområdet. Arbetsrätten Regeringen kommer inom kort att tillkalla en kommission för att söka lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter anser föreligger på arbetsrättens område. Syftet är att under medverkan från parterna finna former som medför att arbetsmarknadens parter själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollektivavtal kan ge de arbetsrättsliga reglerna en sådan utformning att de fungerar väl i praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Översyn av ledighetslagstiftningen Den förra regeringen tillsatte i november 1992 en särskild utredare (dir. 1992:98) för att göra en översyn av ledighetslagstiftningen. Utredaren har avslutat sitt arbete och överlämnade i mars 1994 betänkandet (SOU 1994:41). Ledighetslagstiftningen - en översyn till regeringen. Betänkandet som har remissbehandlats bereds för närvarande inom regeringskansliet. Företagshälsovård Statskontoret har på uppdrag av den förra regeringen undersökt hur före- tagshälsovården har påverkats av att det generella statsbidraget avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1993 och av det förhållandet att kollektivavtal om företagshälsovård fortfarande saknas för stora delar av arbetsmarknaden. Resultatet av undersökningen har Statskontoret redovisat i rapporten Företagshälsovård utan statsbidrag (1994:17). Undersökningen pekar bl.a. på stora verksamhetsförändringar och kraftiga personalminskningar inom företagshälsovården samt att gränserna mellan olika former av företagshälsovård har lösts upp. Undersökningen pekar vidare på en viss minskning av antalet anslutna personer till företagshälsovården, men Statskontoret bedömer att en stor del av denna förändring beror på att antalet personer i arbetskraften har minskat. Inom Arbetsmarknadsdepartementet bereds för närvarande frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas för att bygga vidare på och upprätthålla en bra företags- hälsovård som arbetar med förebyggande hälsovård och rehabilitering på våra arbetsplatser. Arbetslivsfonden Riksdagen beslutade våren 1992 (bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) att Arbetslivsfondens verksamhet - liksom dess administration - ska avvecklas successivt med sluttidpunkt den 1 juli 1995. Enligt uppgift från Arbetslivsfonden beräknas minst 600 miljoner kronor återstå av fondens medel vid utgången av juni 1995. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med förslag till hur fondens återstående medel ska användas. Därvid kommer regeringen att föreslå att 600 miljoner kronor ska utgöra delfinansiering av de arbetsmarknadspolitiska satsningar som föreslagits i höstens ekonomisk-politiska proposition. Den dåvarande regeringen har genom särskilt beslut uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att ansvara för avvecklingen. I beslutet har samtidigt angivits vissa riktlinjer för avvecklingen, bl.a. i fråga om bidragsgivningen, samt att avvecklingsarbetet ska avslutas med en rapport. En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad och uppgifter samt inriktningen av fondens verksamhet i huvudsak under perioden efter den 1 april 1994 lämnades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 11, s. 24 - 26). Centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och en årsredovisning för fondens verksamhet vad avser budgetåret 1993/94. Centrala arbetslivsfonden och de Regionala arbetslivsfonderna har t.o.m. november 1994 beslutat om ca 10,9 miljarder kronor som bidrag till drygt 24 500 arbetsplatsprogram. Programmen berör omkring 3,2 miljoner anställda, dvs. omkring 75% av arbetskraften. Fördelningen mellan kvinnor och män är 54 resp. 46%. Beviljade bidrag efter åtgärd Arbetsorganisation ca 51% Fysisk arbetsmiljö ca 23% Rehabilitering ca 17% Utveckling av ny teknik ca 4% Metoder/rutiner m.m. ca 3% Övrigt ca 2% Den privata sektorn har fått ca 71% av de beviljade bidragen (ca 7,7 miljarder kronor till omkring 19 200 arbetsplatsprogram) varav de små företagen (högst 50 anställda) har fått ca 17% (ca 1,9 miljarder kronor till omkring 14 400 arbetsplatsprogram). Återstoden, ca 29% (ca 3,2 miljarder kronor till omkring 5 300 arbetsplatsprogram) har gått till den offentliga sektorn. Den största andelen av de beviljade bidragen har gått till verkstadsindustrin. Handikappfrågor 1989 års Handikapputredning lade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52). Ett samhälle för alla bl.a. fram förslag om en lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder. I 1994 års budgetproposition uttalade den dåvarande regeringen att ett ställningstagande till förslaget borde dröja tills Arbetsrättskommittén hade lagt fram sina förslag bl.a. rörande lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Regeringen anser att det är ytterst angeläget att funktionshindrade människors delaktighet i samhället och möjligheter att aktivt delta i arbetslivet förbättras. Det finns därför anledning att se över vilka hinder som möter funk- tionshindrade i arbetslivet och vilka åtgärder som kan vara framgångsrika för att stärka deras ställning. ILO-frågor I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, ILO-kommittén. ILO:s budget omfattar för perioden 1994 - 1995 totalt 676 miljoner schweizerfranc. Sveriges medlemsavgift uppgår för år 1995 till 1,09 % av budgeten vilket innebär ca 3,6 miljoner schweizerfranc. För första gången på 30 år deltog en trepartsdelegation från Sydafrika i 1994 års arbetskonferens. Konferensen beslöt återkalla ILO:s deklaration om åtgärder mot apartheid, avskaffa konferensens apartheidutskott samt fastställde riktlinjer för ILO:s handlingsplan för Sydafrika. Arbetskonferensen antog en konvention (nr 175) och en rekommendation (nr 182) om deltidsarbete. Dessa instrument kommer att föreläggas riksdagen våren 1995. En allmän diskussion ägde rum om privata arbetsförmedlingsbyråers roll för arbetsmarknaden, vilken utmynnade i krav på revidering av konventionen (nr 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Nya ämnen på 1995 års arbetskonferens är dels hemarbete, i syfte att år 1996 anta ett eller flera nya instrument, dels utsträckning av tillämpningsområdet för konventionen (nr 81) om arbetsinspektion inom industri och handel till verksamhet inom den icke-kommersiella tjänstesektorn. Då ska även de nya instrumenten om arbetarskydd i gruvor slutbehandlas. I ILO:s styrelse innehas den nordiska platsen på regeringssidan för närvarande av Norge. Val till styrelsen för perioden 1996-1999 sker i juni 1996. Sverige står då i tur att kandidera till en nordisk plats på regeringssidan. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd rum. ILO:s konvention (nr 173) och rekommendation (180) om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av arbetsgivarens insolvens, antagna av arbetskonferensen år 1992, anmäldes för riksdagen i skrivelse 1993/94:128 i enlighet med bestämmelser i ILO:s stadga. Något ställningstagande i fråga om ratifikation av konventionen nr 173 ansågs inte lämpligt innan beredningen av lönegarantiutredningens förslag om förändringar i lönegarantisystemet slutförts. ILO-kommittén framförde i det ärendet att utredningens förslag inte syntes innebära några förändringar beträffande Sveriges möjligheter att ratificera kon- ventionen. Kommittén framhöll dock att konventionen kunde innehålla vissa bestämmelser som saknar motsvarighet i svenska förhållanden, varför ett klarläggande borde begäras från ILO. I propositionen 1993/94:208 meddelades att Arbetsmarknadsdepartementet tillskrivit ILO i syfte att klarlägga om svenska förhållanden tillmötesgår konventionens krav. Sedan svar erhållits från ILO har ILO-kommittén för sin del färdigbehandlat ärendet. Kommittén kan inte finna att ILO:s svar ger stöd för en tolkning innebärande att konventionens bestämmelser om avgångsvederlag (severance pay) motsvaras av de svenska bestämmelserna om skydd av fordran på uppsägningslön. Regeringen finner att även om de svenska reglerna synes tillgodose det sociala grundskydd som konventionen syftar till, utgör bestämmelserna i konventionens artiklar 6 d) och 12 d) om skydd för av- gångsvederlag hinder för en svensk ratifikation av konventionen nr 173. Sverige är bundet att tillämpa 69 ILO-konventioner. På senare år har fyra anmälningar riktats mot Sverige beträffande tillämpningen av vissa av dessa konventioner. År 1991 påtalade Tjänstemännens centralorganisation (TCO) i en skrivelse till ILO bristande tillämpning av ILO-konventionerna (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, (nr 98) om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, (nr 151) om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar. Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen m.m., som trädde i kraft den 1 mars 1991 innebärande sänkt ersättning från det statliga ersättningssystemet. Anmälan behandlades av ILO:s expertkommitté våren 1993. Kommittén kunde inte finna någon kränkning av de åberopade konventionerna, men frågan blev ändå föremål för en omfattande debatt i arbetskonferensens trepartiska utskott för konventionstillämpning. Regeringen uppmanades att till ILO lämna detaljerad rapport om den fortsatta utvecklingen. Det svenska arbetsgivarombudet till ILO:s arbetskonferens år 1991 ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämpningen av konventionerna nr 87, 98 samt konventionen (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg. Klagomålet grundades på de ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 ("lex Britannia"). Behandlingen av denna anmälan har av ILO:s styrelse bordlagts i avvaktan på ytterligare utredningsmaterial. Betänkandet (SOU 1994:13) LEX BRITANNIA har därefter tillställts ILO. ILO:s styrelse väntas ta ställning beträffande ärendets fortsatta hantering vid sitt möte i mars 1995. År 1993 riktade Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO och Fria fackförenings- internationalen (FFI) en anmälan beträffande Sveriges tillämpning av konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Anmälan föranleddes av införandet fr.o.m. 1 april 1993 av en karensdag i sjukförsäkringen, som genom samordningen av försäkringssystemen hade kommit att gälla också arbetsskadeförsäkringen. I anmälan påtalades också det förändrade arbetsskade- begreppet. Anmälan behandlades av ILO:s styrelse i november 1993. Styrelsen konstaterade att en karensdag i arbetsskadeförsäkringen inte är förenlig med Sveriges åtagande enligt konventionen nr 121 och rekommenderade Sverige att ändra lagstiftningen ifråga. Regeringen har tidigare under bilaga 6 Socialdepartementet föreslagit att karensdagen i sjukersättningssystemen avskaffas. Om riksdagen beslutar enligt förslaget innebär detta att Sverige tillmötesgått styrelsens rekommendation. Såvitt gäller det ändrade arbetsskade- begreppet konstaterade ILO:s styrelse ingen avvikelse från konventionen nr 121 men beslöt att begära ytterligare upplysningar från Sverige beträffande den praktiska tillämpningen av ändringarna i lagstiftningen. Ärendet bereds forsätt- ningsvis av ILO:s särskilda organ för granskning av konventionstillämpning. I februari 1994 inlämnade LO, TCO och FFI gemensamt en anmälan mot Sveriges regering för överträdelser av konventionerna nr 98 och nr 154. Anmälan föranleddes av en ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd med verkan från 1 januari i år (upphörande av vissa kollektivavtal). ILO:s styrelse konstaterade i juni 1994 att i den mån lagändringen sätter gällande kollektivavtal ur spel innebär detta en inblandning som åsidosätter principen om kollektivavtals- parternas autonomi. Sådan rättslig intervention bör undvikas i framtiden och 1993 års lag bör ändras så att kollektivavtal slutna före dess ikraftträdande inte lämnas utan verkan, anförde styrelsen. ILO har informerats om proposition 1994/95:76 om förändring av vissa arbetsrättsliga regler, vari föreslås att den övergångsregel till ändringarna den 1 januari 1994 som undanröjde vissa kollek- tivavtal upphävs. Utgiftsutvecklingen på arbetslivsområdet Utgiftsutvecklingen på Arbetslivsområdet blir sammantaget följande (miljoner kronor): Beräknad Beräknad Utgift Anvisat Förslag varav beräknat besparing besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95- 1997 1998 juni 96 jmf 12 jmf mån 1997 95/96 B. Arbetsliv 12 372,0 13 430,6 20 753,8 13 835,9 - 420,0 - 301,3 Besparingar på anslag under littera B. Arbetslivsfrågor Inom arbetslivsområdet verkar myndigheter och institutioner med uppgift att på olika sätt förbättra arbetsmiljön och förhållandena i arbetslivet. Deras insatser ska i ett längre tidsperspektiv bidra till bättre folkhälsa och minskad utslagning från arbetslivet. Arbetarskyddsverket svarar för tillsyn av arbetsmiljön och utfärdar föreskrifter om tillämpningen av arbetsmiljölagen. Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden arbetar med forskning på arbetslivsområdet, - de båda förstnämnda är forsk- ningsutförande, medan fonden finansierar forskning som bedrivs av andra institutioner. Myndigheterna på arbetslivsområdet omfattas av regeringens sparkrav bl.a. på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslagen på områdena arbetsmiljö och arbetslivsforskning räknats ned med sammantaget 46,5 miljoner kronor (18 mån.) Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning med fem procent. År 1998 beräknas utgiften för statlig konsumtion ha minskat med 71 miljoner kronor. Regeringen bedömer att det finns möjlighet att förbättra strukturen inom sektorn och få till stånd ett bättre resursutnyttjande och effektivare verk- samheter. Genom beslut den 20 oktober 1994 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att göra en översyn av strukturer, resurser och ansvarsfördelningen inom arbetslivspolitiken (dir. 1994:116). Utredaren har den 20 december 1994 överlämnat en rapport till regeringen. Regeringen återkommer till riksdagen med en särskild proposition på området i februari 1995. I det sammanhanget kommer förslagen om kostnadsminskningar på arbetslivsområdet att redovisas närmare. Besparingar i övrigt på anslag under littera B. Arbetslivsfrågor redovisas i behandlingen av resp. anslag. Besparingar på anslag under littera B. Arbetslivsfrågor budgetåren 1995/96 t.o.m. 1998 (miljoner kronor). Anslag 1995/96 1998 12 mån. Statlig konsumtion Arbetslivs- sektorn 31 71 Yrkesinriktad 42 103 rehabilitering Arbetsdomstolen 0,4 0,7 Övriga besparingar Arbetslivs- sektorn 30 130 Särskilda åtgärder för arbetshan- dikappade 136* 496** Samhall AB 200 360 Summa 439,4 1 160,7 * nettobesparing 97 miljoner kronor. **nettobesparing 457 miljoner kronor. B 1. Arbetarskyddsverket För innevarande budgetår har ett ramanslag på 385 710 000 kr anvisats för Arbetarskyddsverket. I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med 567 739 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Arbetarskyddsverketför budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 567 739 000 kr. B 2. Arbetsmiljöinstitutet För innevarande budgetår har ett ramanslag på 172 744 000 kr anvisats för Arbetsmiljöinstitutet. I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med 251 759 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 251 759 000 kr. B 3. Yrkesinriktad rehabilitering 1993/94 Utgift 744 817 000 1994/95 Anslag 781 448 000 1995/96 Förslag 1 159 484 000 varav 772 989 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. 1 AMS Resultatredovisning I sin årsredovisning har AMS redovisat resultaten av verksamheten vid Ami. Av följande tabell framgår antalet sökande med utbildningsbidrag samt resultatet av insatserna för arbetshandikappade . Sökande med utbildningsbidrag vid Ami samt resultat av insatser för arbetshandikappade ___________________________________________________________ 1991/92 1992/93 1993/94 ___________________________________________________________ Antal sökande med utbild- 7 178 8 063 6 500 ningsbidrag vid Ami snitt/mån) - därav arbetshandikappade 3 415 4 574 4 603 - arbetshandikappade % 48 % 57 % 70 % Inskrivningstid i genomsnitt - samtliga som lämnat Ami 93 dgr 90 dgr 70 dgr - arbetshandikappade 109 dgr 97 dgr 83 dgr Antal arbetshandikappade inskrivna vid af (kat. 1 och 7) som fått - arbete 18 738 20 284 25 000 - arbetsmarknadspolitisk åtgärd 18 485 26 150 30 585 därav: arbetsmarknads- utbildning 12 830 12 569 12 004 beredskapsarbete 4 479 4 443 3 950 ungdomspraktik 783 4 192 4 187 arbetslivsutveckling - 4 259 9 578 utbildningsvikariat 393 687 1 112 ___________________________________________________________ Av tabellen framgår att 6 500 personer i genomsnitt per månad var inskrivna med utbildningsbidrag vid Ami budgetåret 1993/94, vilket är en minskning jämfört med de två föregående budgetåren. Däremot har andelen arbetshandikappade vid Ami ökat. Av tabellen framgår också att inskrivningstiderna har fortsatt att minska för samtliga inskrivna vid Ami. Vidare framgår att antalet arbetshandikappade som fått ett arbete har ökat jämfört med föregående budgetår. Fler arbetshandi- kappade tog del av arbetsmarknadsåtgärder budgetåret 1993/94 än de närmast föregående budgetåren. För åtgärderna beredskapsarbete och ungdomspraktik gäller dock att antalet var lägre resp. ungefär oförändrat jämfört med tidigare budgetår. Regional organisation av arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser AMS har den 20 september 1994 lämnat en slutlig rapport till regeringen om genomförd regional organisation för Ami med särskilda resurser i enlighet med regeringsbeslut den 4 april 1991. Förändringarna har genomförts under perioden den 1 juli 1991 - den 30 juni 1994 och syftade bl.a. till att öka tillgängligheten av dessa Ami-resurser och att bättre anpassa dem till behov och efterfrågan. Sökande med utbildningsbidrag vid Ami med särskilda resurser samt resultat av insatser för arbetshandikappade ___________________________________________________________ 1991/92 1992/93 1993/94 ___________________________________________________________ Antal sökande som 2 000 2 100 3 342 lämnat Ami - andelen som fått arbete eller arbetsmarknads- 40 % 23 % 27 % utbildning __________________________________________________________ Av tabellen framgår att under budgetåret 1993/94 avslutade 3 342 personer, som varit inskrivna med utbildningsbidrag, en yrkesinriktad rehabilitering vid Ami med särskilda resurser. Det är en ökning med 1 242 personer jämfört med året innan. 27 procent gick till arbete eller utbildning. Uppföljning av Ami:s yrkesinriktade rehabiliteringsverksamhet I en rapport den 23 september 1994 har AMS redovisat en uppföljning av Ami:s yrkesinriktade rehabiliteringsverksamhet. Styrelsen redovisar där ett omfattande utvecklingsarbete för att göra verksamheten effektivare genom bättre ledning och styrning. Fler sökande ska kunna få service och arbetshandikappade samt andra utsatta grupper ska ges prioritet. Ett annat viktigt mål för effektiviseringen är också att så långt möjligt förkorta handläggningstider och passiva väntetider för de sökande. I rapporten redovisas också resultatutvecklingen och vissa försök med olika organisationsmodeller för Ami:s verksamhet. 2 Regeringens överväganden Sammanfattning Resurser Ramanslag 1995/96 1 159 484 000 kr Resultatbedömning Av AMS årsredovisning framgår att antalet arbetshandikappade som lämnade arbetsförmedlingen eller Ami för att gå till arbete eller utbildning var fler budgetåret 1993/94 än budgetåren 1991/92 och 1992/93. Regeringens verksamhetsmål har därmed uppfyllts. Det framgår vidare att AMS insatser för arbetshandikappade generellt gett goda resultat. Under budgetåret 1993/94 har andelen arbetshandikappade av de inskrivna vid Ami med utbildningsbidrag ökat. Ami:s kapacitet är dock mycket svårbedömd med hänsyn till att antalet arbetssökande som fått service utan inskrivning har ökat och nu utgör mer än hälften av det totala antalet. Det mer konsultativa arbetssättet innebär att Ami i allt större utsträckning gör kortare utredningar där det slutliga resultatet kommit att redovisas som en arbetsförmedlingsinsats. Det är mot denna bakgrund svårt att jämföra resultaten mellan olika budgetår. Regeringen har uppdragit åt AMS att utveckla ett system för tidsredovisning som visar hur förvaltningsresurserna fördelas på olika prestationer och grupper av arbetssökande vid arbetsförmedlingen och Ami. Syftet är att produktiviteten och effektiviteten i olika arbetssätt och arbetsorganisationer ska kunna redovisas. RRV har även i sin revision av AMS årsredovisning påtalat att totalkostnaderna och utvecklingen av dessa bör redovisas per verksamhetsgren i resultatredovis- ningen. Slutsatser AMS har trots lågkonjunktur och ett dåligt arbetsmarknadsläge lyckats uppnå goda resultat för personer med arbetshandikapp. Det är dock av stor vikt att Ami:s verksamhetsuppföljning utvecklas så att prestationer kan ställas mot kostnaderna och utgöra ett bättre underlag för framtida bedömningar. Vidare är det viktigt att försöksverksamheterna med olika organisationsmodeller för Ami blir jämförbara avseende resultat och prestationer. Tills vidare bör den nuvarande inriktningen av verksamheten även gälla för budgetåret 1995/96. Medelsberäkning Regeringen har i behandlingen av anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förordat att upp till 75 miljoner kronor av under anslaget anvisade medel ska kunna användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen om detta bedöms ge ett bättre resultat än förmedlingsinsatser för motsvarande belopp. På motsvarande sätt bör upp till 25 miljoner kronor av under anslaget B 3. Yrkesinriktad rehabilitering få användas till arbetsförmedlingsinsatser om detta bedöms ge ett ur sökandesynpunkt bättre resultat än Ami-insatser för motsvarande belopp. För budgetåret 1995/96 beräknas ett ramanslag på 1 159 484 000 kr (18 mån.). Vid beräkningen har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen. Ett besparingskrav på statlig konsumtion fram till budgetåret 1998 bör gälla för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Detta innebär att anslaget år 1998 ska ha justerats ned med 103 miljoner kronor (12 mån). Regeringen avser att i nästa års budgetproposition återkomma om fördelningen av besparingskravet för budgetåren 1997 och 1998. Besparingskravet budgetåret 1995/96 föreslås uppgå till 63 miljoner kronor (18 mån). 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, 2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, 3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett raman- slag på 1 159 484 000 kr. B 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k. arbetslivstjänster, riktad till företag och förvaltningar som vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkesinriktad rehabilitering som finns inom Arbetsmarknadsverket. 1 AMS Resultatredovisning AMS övergripande verksamhetsmål för arbetslivstjänster är att hjälpa personer att återgå till arbete och att förebygga utslagning i arbetslivet. För budgetåren 1991/92 - 1993/94 har AMS redogjort för arbetslivstjänsters samlade intäkter och driftkostnader. Vidare framgår resultatet av verksamheten, antal konsulttimmar samt debiteringsgrad. Intäkter, kostnader och resultat samt antalet konsulttimmar för arbetslivs- tjänster under budgetåren 1991/92 - 1993/94 (1 000-tal kronor) 1991/92 1992/93 1993/94 Intäkter 193 166 197 316 201 062 Kostnader 184 785 183 136 191 998 Resultat (efter avskrivningar 7 008 13 245 7 808 finansiella och extraordinära intäkter och kostnader) Antal konsulttimmar 316 200 301 700 345 000 Debiteringsgrad % 62 58 60 De samlade intäkterna för arbetslivstjänster uppgick till 201 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Det innebär en ökning av omsättningen med 4 % i jämförelse med budgetåret 1991/92. Verksamheten har genererat ett överskott under perioden som motsvarar 14,8 % av omsättningen. I AMS årsredovisning framgår att verksamhetens resultat efter avskrivningar och finansiella intäkter och kostnader uppgår till 7 808 000 kr vilket är närmare en halvering av resultatet i jämförelse med föregående budgetår. Av redovisningen framgår vidare att antalet konsulttimmar har ökat under budgetåret 1993/94 medan debiteringsgraden är relativt oförändrad. Försäkringskassan är den största uppdragsgivaren till arbetslivstjänster och står för ca 70 % av rörelseintäkterna. Kommuner, landsting och företag står för vardera ca 12 % av intäkterna. Av följande tabell framgår antalet anställda inom Arbetslivstjänster omräknat till helårsanställda, antal avslutade uppdrag och resultat av de avslutade uppdragen. Antal årsarbetare, antal avslutade individuppdrag samt resultat av uppdragen under budgetåren 1991/92 - 1993/94 ___________________________________________________________ 1991/92 1992/93 1993/94* ___________________________________________________________ Antal årsarbetande 300 325 307 Antal avslutade uppdrag: 13 100 14 437 10 274 - åter arbete hos samma 34 % 32 % 42 % eller annan arbetsgivare - utbildning 28 % 27 % 24 % - övrigt 38 % 41 % 34 % __________________________________________________________ * Utöver i tabellen redovisade uppdrag har 46 500 timmar avsett uppdrag med förebyggande insatser. 2 Regeringens överväganden Resultatbedömning Regeringen ser nu med tillfredsställelse att AMS utfärdat enhetliga redo- visningsregler för verksamheten så att resultaten mellan olika budgetår kommer att kunna jämföras. Debiteringsgraden bör därmed kunna bli ett mer tillförlitligt prestationsmått än tidigare. Som framgår av AMS resultatredovisning gav verksamheten med arbetslivstjänster budgetåret 1993/94 ett överskott på drygt 7 miljoner kronor. Tillsammans med tidigare överskott uppgick det totala överskottet till 14,8 % av verksamhetens omsättning. Enligt kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) får det ackumulerade överskottet vid myndigheter med uppdragsmodell uppgå till högst 10 % av verksamhetens omsättning under räkenskapsåret. Regeringen kommer i särskild ordning att ta ställning till en framställning av AMS om att få behålla hela överskottet. Siffrorna avseende debiteringsgraden är osäkra då beräkningsunderlaget skiljer sig väsentligt mellan länen. Länen skiljer sig dessutom när det gäller att uppnå balans mellan kostnader och intäkter. AMS menar att det först under budgetåret 1994/95 kan finnas tillförlitliga jämförbara redovisningar av verksamheten. RRV konstaterar i sin revision av AMS årsredovisning att en förbättring skett jämfört med föregående budgetår. RRV:s uppfattning är att det vore värdefullt om redovisningen av uppdragen utformas så att volymer och styckkostnader anges. Kvalitetsredovisningen bör även utvecklas till att gälla prestationerna. Slutsatser Regeringen delar RRV:s uppfattning när det gäller redovisningens innehåll. Vidare bör AMS anpassa prissättningen så att ett eventuellt överskott inte överstiger 10 % av omsättningen. Arbetslivstjänsters nuvarande inriktning bör ligga fast. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B 5. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 1993/94 Utgift 6 257 135 866 Reservation 779 211 183 1994/95 Anslag 7 123 169 000 1995/96 Förslag 10 808 081 000 varav 7 205 387 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget omfattar arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) samt utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut (Ami). 1 AMS Verksamhetsmål för lönebidrag och OSA AMS har som ett verksamhetsmål att för de medel som tilldelats under ifrågavarande anslag ska minst 51 000 personer i genomsnitt per månad ges lämplig sysselsättning. Genomsnittligt antal personer med lönebidrag och OSA 1992/93 1993/94 Lönebidrag 42 600 43 400 OSA 5 800 5 300 Summa 48 400 48 700 AMS konstaterar att det inte har varit möjligt att uppnå målet att ge sysselsättning till i genomsnitt 51 000 personer per månad. En orsak har varit att kommunerna haft en ansträngd ekonomisk situation vilket minskat deras möjlighet att utnyttja åtgärden OSA. AMS menar att även om målet inte har uppnåtts för hela budgetåret har antalet beslut om nya lönebidrag successivt ökat till den angivna nivån under budgetåret 1993/94. Anställning med lönebidrag AMS har i sin årsredovisning redogjort för hur de genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos allmännyttiga organisationer och andra arbetsgivare. Genomsnittliga bidragsnivåer för kvarstående i flexibelt lönebidrag ___________________________________________________________ 7/1-92 30/6-93 30/6-94 Arbets- Antal Bidrags- Antal Bidrags- Antal Bidrags- givare nivå % nivå % nivå % ___________________________________________________________ Statliga 1 190 95,5 1 546 93,4 4 175 93,5 Motsv. inst. 76 92,8 76 92,3 316 92,4 Förskassa 114 96,9 172 94,8 292 97,5 Allm.nytt. 3 204 84,6 5 966 84,5 15 433 86,5 Kommuner 1 875 44,6 3 149 46,6 5 734 50,6 Landsting 770 49,6 1 108 39,0 1 875 41,5 Affärsverk 44 48,1 66 48,5 88 59,8 Företag 4 703 60,1 8 515 61,4 14 496 64,2 Övriga 120 66,2 164 74,7 1 594 65,8 Summa 12 096 66,8 20 762 67,4 44 003 72,5 ___________________________________________________________ Av AMS årsredovisning framgår att antalet personer som börjat ett arbete med lönebidrag har ökat markant under hela lågkonjunkturen, från 401 personer per månad i genomsnitt under budgetåret 1988/89 till 1 148 i genomsnitt per månad under våren 1994. Under budgetåret 1993/94 har sammantaget beslutats om 12 700 nya lönebidrag. Under innevarande budgetår har 1 058 personer i genomsnitt per månad fått anställning med lönebidrag. Utvecklingen har varit att beslutsperioderna blivit kortare. AMS har vidare lämnat en redovisning av kostnaderna för åtgärderna lönebidrag och OSA. Utgifterna framgår av tabellen nedan. Utgifter budgetåret 1991/92 - 1993/94 för lönebidrag och OSA 1991/92 1992/93 1993/94 Lönebidrag - kostnad mkr 5 241 4 962 5 069 - antal syssels. i åtgärden snitt/mån 43 590 42 518 43 400 - kr per månad 10 200 9 700 10 300 OSA - kostnad mkr 530 607 540 - antal syssels. i åtgärden snitt/mån 5 531 5 725 5 300 - kr per månad 6 300 8 800 9 800 Unga handikappade AMS riktlinjer för verksamhetsplaneringen för budgetåret 1993/94 anger att länens insatser för unga handikappade ska fortsätta i samma omfattning som tidigare. Insatserna har avsett dels ungdomar med sjukbidrag eller förtidspension födda 1963 eller senare, dels de särskilda insatser som ges till skolungdomar med handikapp i samverkan med skolan. Budgetåret 1993/94 var 2 379 ungdomar ur den förstnämnda målgruppen aktuella vid arbetsförmedlingen eller Ami. Det är en ökning med 362 personer jämfört med föregående budgetår. AMS redovisar vidare att 1 225 ungdomar (51,5 %) gick vidare till aktiva åtgärder, främst ungdomspraktik, lönebidrag eller utbildning. 17 ungdomar fick ett arbete utan lönestöd efter insatserna. Därutöver fick 2 164 skolungdomar med handikapp ta del av väglednings- och planeringsinsatser vid arbetsförmedlingen/Ami. AMS anslagsframställning för budgetåret 1995/96 AMS föreslår ett nytt arbetsgivarstöd i syfte att förenkla regelverket avseende rekryteringsstöd, beredskapsarbete, lönebidrag och OSA. Beräkningsunderlaget ska vara utgående lön. Bidragsgrundande lön bör inte överstiga 14 300 kronor. Bidraget ska fastställas i kronor och ska enligt AMS förslag utgöra högst 150 % av den bidragsgrundande lönesumman när det gäller lönebidrag och OSA. Otraditionella medel AMS föreslår i anslagsframställningen att begreppet otraditionella insatser ändras så att möjlighet ges till en friare användning av åtgärdsmedlen. AMS föreslår vidare att ramen för otraditionella insatser inom anslaget ska höjas till 60 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (12 mån) eller 90 miljoner kronor (18 mån). Särskilt anvisad sysselsättning för flyktingar och invandrare AMS föreslår vidare att invandrare och flyktingar som vistats länge i landet och riskerar långtidsarbetslöshet ska kunna få skyddat arbete med ett bidrag på upp till 100 % av lönekostnaden enligt förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. En förutsättning för att få bidraget ska vara att den anvisade tillåts genomgå utbildning på arbetstid. Anställning med lönebidrag AMS redovisar i sin anslagsframställning att samtliga länsarbetsnämnder bedömer att tillgängliga medel kan utnyttjas i högre utsträckning under 1994/95 och att nämndernas planering bygger på ett anslagsutnyttjande på ca 98-99 %. AMS föreslår en fortsättning av dels försöksverksamheten med särskilda stödpersoner åt handikappade som påbörjades budgetåret 1993/94 samt en förlängning av möjligheten att bevilja lönebidrag för arbetshandikappade som löper risk att slås ut från arbetslivet. AMS anser att verksamheterna bör förlängas t.o.m budgetåret 1997. Utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami AMS förutspår en kapacitetshöjning avseende yrkesinriktade rehabilite- ringsinsatser för budgetåret 1995/96. Styrelsen bedömer att detta sannolikt medför att volymen av utbetalda utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami ökar. 2 Regeringens överväganden Sammanfattning Resurser Reservationsanslag 1995/96 10 808 081 000 kr Resultatbedömning AMV har inte uppnått verksamhetsmålet att för de medel som tilldelas under ifrågavarande anslag minst 51 000 personer i genomsnitt per månad ska ges lämplig sysselsättning. Det genomsnittliga antalet personer i OSA har minskat under budgetåret. Anställning med lönebidrag m.m. Antalet nya beslut om lönebidrag har fortsatt att öka under budgetåret 1993/94. Beslutsperioderna har tenderat att bli kortare. Enligt AMS årsredovisning var i genomsnitt 43 400 per månad aktuella i åtgärden vilket är en ökning med 882 personer jämfört med föregående budgetår. Den genomsnittliga kostnaden per sysselsättningsmånad har samtidigt ökat mellan budgetåret 1992/93 och 1993/94. I redovisningen för hur de genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos olika arbetsgivarkategorier framgår att det skett en ökning av bidragsnivåerna hos flera arbetsgivarkategorier. AMS har redovisat en stickprovsundersökning av andelen övergångar från en anställning med lönebidrag till anställning utan bidrag. Undersökningen visar att en procent fick arbete utan bidrag under en sexmånadersperiod vilket innebär en ökning med 0,4 procentenheter jämfört med året innan. Totala andelen övergångar är dock fortfarande mycket lågt med hänsyn till antalet personer i åtgärden. RRV konstaterar i sin granskning att det finns betydande reservationer på anslagen under tionde huvudtiteln. AMS har inte angett i sin årsredovisning hur stor del av reservationerna som är intecknade genom beslut. Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami Av AMS redovisning framgår att antalet sökande som var inskrivna vid Ami med utbildningsbidrag var i genomsnitt per månad 6 500 personer under budgetåret 1993/94 vilket är en minskning med ca 1 500 personer jämfört med föregående budgetår. Regeringen konstaterar att detta delvis kan vara förklaringen till att utbetalningarna av utbildningsbidrag under första hälften av budgetåret successivt har sjunkit för att vid årsskiftet 1993-1994 ligga ca 30 % lägre än motsvarande tidpunkt ett år tidigare. Minskningen ska sättas i relation till att anslagsförbrukningen under budgetåret 1992/93 översteg anvisade medel med ca 270 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen konstaterar att AMS resultatredovisning visar att verksamheten bedrivits på ett sådant sätt att målen kunnat uppnås när det gäller de totala insatserna för arbetshandikappade. Trots det dåliga arbetsmarknadsläget har myndigheten lyckats med fler arbetsplaceringar av arbetshandikappade. Detta är mycket tillfredsställande. AMS bör nu inrikta sig på att bryta utvecklingen av de ökande ge- nomsnittskostnaderna för åtgärderna lönebidrag och OSA. Pågående försöksverksamhet som innebär att bidragsbeloppen har fastställs i kron- talsbelopp bör underlätta kostnadsuppföljningen. AMS bör vidare verka för att fler personer med arbetshandikapp hänvisas till andra arbetsgivare än statliga myndigheter eller allmännyttiga organisationer. I stället bör placeringar i första hand ske där större möjligheter finns för den arbetshandikappade personen att kunna övergå till icke subventionerat eller lägre subventionerat arbete. AMS redovisning av antalet övergångar från lönebidrag till icke-subventionerade arbeten visar att ökningen inte har varit av någon större omfattning. Det finns anledning att bevaka utvecklingen i takt med att arbetsmarknadsläget förbättras. Verksamheten för unga handikappade ska fortsätta i minst oförändrad omfattning. Regeringens förslag för budgetåret 1995/96 Som regeringen redovisat i det föregående är regeringen inte beredd att tillstyrka AMS förslag om ett arbetsgivarstöd och en ändrad benämning på och inriktning av de s.k. otraditionella insatserna. Regeringen vill understryka att beräkningsunderlaget för lönebidrag och statsbidrag till OSA inte ska inkludera semesterersättningar om inte sådan ersättning faktiskt har utbetalats under bidragsperioden. Flertalet av de berörda arbetstagarna har tillsvidareanställning och uppbär lön under sin semesterledighet. Reglering av semesterersättning sker när anställningen upphör. Regeringen är inte heller beredd att tillstyrka AMS förslag om att flyktingar och invandrare ska kunna anvisas skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Insatser för dessa sökande får istället göras inom ramen för övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen anser det angeläget att de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade förbehålls dessa sökande. Åtgärden OSA är dessutom i hög grad en åtgärd för svårt funktionshindrade personer. Regeringen delar AMS uppfattning att försöken med stödpersoner resp. lönebidrag i vissa fall för redan anställda bör förlängas, tills vidare t.o.m. budgetåret 1995/96. Stöd vid utbildning och rehabilitering Regeringen har i det föregående (anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Besparingar inom utbildningsbidragen) föreslagit ett slopande av utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag till deltagare i arbetsmark- nadsutbildning och inskrivna sökande vid Ami. Som framgått avser det särskilda bidraget bl.a. olika former av stöd till personer med funktionshinder. Det gäller exempelvis kostnader för logi, tal- och punktskriftsböcker och tekniska studiehjälpmedel, som behövs för att kursdeltagaren ska kunna ta del av utbild- ningen eller rehabiliteringen samt merkostnader för läromedel åt personer med funktionshinder, som inte betalas av kursanordnaden eller sjukvårdshuvudmannen. Också vissa reskostnader betalas av det särskilda bidraget. Regeringen finner det angeläget att personer med funktionshinder även i fortsättningen kan få sådant särskilt stöd som de behöver för att kunna delta i en arbetsmarknadsutbildning eller en yrkesinriktad rehabilitering. När det gäller dessa sökande bör därför kostnader för boendet, tekniska hjälpmedel, teckenspråkstolk, elevassistent och liknande merkostnader, som förorsakas av ett funktionshinder hos deltagare, beaktas vid upphandling av arbetsmarknadsutbildningen. Kostnader för den del som avser det handikap- panpassade boendet i samband med inskrivning vid Ami betalas dock från anslaget B 3. Yrkesinriktad rehablitering. Vid utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet får de här angivna anpassningsåtgärderna betalas av utbildningsanordnaren eller förekommande fall tillhandahållas genom det stöd som lämnas till funktionshindrade studerande genom Nämnden för vårdartjänst. Regeringen erinrar i sammanhanget om att många, som fått hjälpmedel utprovade genom Ami, har möjlighet att använda dem i en utbildning eller ett arbete som följt på en Ami-utredning. Personer med funktionshinder har ofta svårare än andra att på hemorten eller inom pendlingsavstånd finna utbildning eller rehabilitering som svarar mot deras behov och förutsättningar. De förändringar som föreslås beträffande utbildningsbidraget får inte innebära en minskad tillgänglighet till utbildning eller rehabilitering för funktionshindrade. Regeringen förordar därför att bidrag enligt förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. även ska kunna lämnas till funktionshindrade personers reskostnader vid arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Det bör gälla kostnader för resor mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten vid utbildningens början och slut samt vid längre studieuppehåll för deltagaren och, om så erfordras, för en ledsagare. Vidare bör bidrag kunna ges till dagliga resor mellan bostaden och utbildningsorten till den del kostnaden överstiger 300 kronor per månad eller för pendlingsresor. Det särskilda bidraget kan i dag betala tal- och punktskriftsböcker, som synskadade behöver i sin utbildning, om de inte tillhandahålls av utbild- ningsanordnaren. Om utbildningen är motiverad av arbetsmarknadsskäl bör kostnaden för sådan kurslitteratur fortsättningsvis kunna betalas av bidraget till arbetshjälpmedel. Det får ankommma på regeringen att lämna närmare förskrifter om dessa stöd till funktionshindrade vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Omfördelning av medel till vissa kulturinstitutioner AMS har den 27 maj 1994 slutligt redovisat den omfördelning av lönebidragsmedel till vissa kulturinstitutioner, som genomförts till följd av riksdagens beslut härom (prop. 1992/93:100), bil. 11, bet. 1992/93:AU 12, rskr 1992/93:203). Syftet med omfördelningen var att kulturinstitutioner med en stor andel anställda med lönebidrag skulle ges förutsättningar att anpassa sig till de nya regler om ett flexibelt lönebidrag, som gäller sedan den 1 juli 1991. Av de 50 miljoner kronor som tilldelats kulturinstitutionerna har 33 miljoner kronor eller 66,5 % använts till en sänkning av bidragsnivåerna för anställda med lönebidrag eller till nya lönebidragsanställningar. Skillnaden mellan tilldelade medel och utnyttjade varierar mellan institutionerna. Regeringen bedömer att det finns anledning att under våren följa upp hur de omfördelade medlen utnyttjats under budgetåret 1994/95. Medel som inte kan utnyttjas av en institution bör kunna fördelas om till andra som har större behov av dem. Det kan exempelvis gälla sådana institutioner, som var mycket nära att uppfylla de kriterier som gällde för att få del av dessa medel, men som blev helt utan. Det är bl.a. angeläget att pengarna används så att de ger fler trygga och bra arbetstillfällen åt personer med funktionshinder. Regeringen avser att i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 närmare ange hur dessa medel ska fördelas. Medelsberäkning Regeringen har beslutat om besparingar i syfte att minska statens utgifter samt effektivisera verksamheten. Inte heller de åtgärder som avser arbetshandikappade sökande kan undantas från besparingskraven. Regeringen föreslår att reglerna för anställning med lönebidrag bör ändras, så att det mer tydligt framgår att högsta bidragsnivåerna ska förbehållas personer med svåra funktionshinder. Detta bör gälla för arbetslösa som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, för arbetslösa som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit borta från det under längre tid samt för arbetslösa med mer än ett svårare funktionshinder. Regeringen föreslår att lönebidrag för sökande som inte tillhör de nyss nämnda grupperna funktionshindrade fr.o.m. budgetåret 1995/96 får lämnas med högst 90 % och fr.o.m. budgetåret 1997 med högst 80 % av lönekostnaden för den anställde. Helårseffekten när förslaget har genomförts fullt ut år 1997 beräknas innebära en besparing på 400 miljoner kronor. Budgetåret 1995/96 beräknas kostnadsminskningen uppgå till 60 miljoner kronor (18 månader) eller 40 miljoner kronor (12 månader). Regeringen föreslår vidare i enlighet med vad som tidigare föreslagits om arbetsmarknadsutbildning att utbildningsbidraget till inskrivna vid Ami, som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa, sänks. Dagpenningen föreslås utgå med 245 kr per dag i stället för 338 kr. Sänkningen av utbildningsbidraget beräknas innebära en nettobesparing på 57 miljoner kronor (12 mån) eller en bruttobesparing på 96 miljoner kronor (12 mån). Till utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami beräknas 1 069 233 000 kronor vilket bör medge en volym på 555 000 deltagarveckor budgetåret 1995/96. Sammantaget beräknas anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade uppgå till 10 808 081 000 kr för budgetåret 1995/96. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, 2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081 000 kr. B 6. Bidrag till Samhall Aktiebolag 1993/94 Utgift 4 804 000 000 1994/95 Anslag 4 900 297 000 1995/96 Förslag 7 074 628 000 varav 4 716 419 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget utgår bidrag till Samhall AB för täckande av merkostnaderna i verksamheten med skyddat arbete m.m. samt till företagsgruppens fastighetsförvaltning. Samhall AB har som uppgift att anordna, leda och samordna verksamhet, som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns. 1 Samhall Aktiebolag Resultatredovisning Inom Samhall-koncernen var 28 499 arbetshandikappade personer anställda den 30 juni 1994, vilket är ett knappt hundratal fler än ett år tidigare. För att behålla antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade på en oförändrad nivå har sysselsättningsvolymen ökats med 1,5 miljoner arbetstimmar i förhållande till den minsta volym på 31,9 miljoner timmar, som statsmakterna kräver av koncernen. Att en så pass stor ökning behövts beror på att frånvaron har fortsatt att minska, från 18,9 % år 1993 till 16,7 % år 1994. Den ökade timvolymen har också gett möjlighet till ökad rekrytering. Första halvåret 1994 anställdes ca 2 000 personer, vilket är 1 000 fler än motsvarande period år 1993. Rekryteringen från prioriterade grupper uppgick 1993/94 till 1 163 personer eller 46 % av nyrekryteringen. De målgrupper som särskilt prioriterats är utvecklingsstörda, psykiskt störda samt flerhandikappade enligt en med AMS överenskommen definition. Under 1993/94 har 1 203 anställda eller 4,2 % av de arbetshandikappade arbetstagarna lämnat Samhall för att övergå till den reguljära arbetsmarknaden. Trots arbetsmarknadsläget har således en kraftig ökning kunnat ske jämfört med 1992/93, då resultatet blev 781 personer. Nu skapas årligen ca 1 000 - 1 200 nya arbetstillfällen inom service- och tjänstesektorn. Samhall eftersträvar vidare att bl.a. etablera fler inbyggda verksamheter, entreprenader och butiker. Uppnådda resultat 1993/94 framgår av nedanstående tabell, som även visar planering för 1995/96 och 1996. Samhallkoncernen resultat/mål Nyckeltal 1979/80 1993/94 1995/96 1996 12 mån. kalen- derår utfall utfall af mål Arbetshandik. 20 900 28 499 29 500 29 800 anställda Arbetade 22,8 32,6 34,4 34,7 timmar (milj.) Prioriterad rekr. 46 % 40 % 40 % Direktanställda 5 450 3 546 < 3 600 < 3 600 Antal arbetsställen 370 ca 800 ca 850 ca 900 Övergångar antal 300 1 203 900 - 900 - 1 800 1 800 Övergångar (%) 1,4 4,2 3-6 3-6 Fakturering (mkr) 893 3 560 3 800 3 950 Resultat efter finansnetto (mkr) 157 254 185 75 Planeringen för verksamhetsåret 1993/94 utgick från en sysselsättningsvolym om 31,9 miljoner arbetstimmar. Vidare förutsattes att stora struktureringar och effektivitetsförbättringar måste genomföras för att svara mot ägarens krav på resultatförbättringar. För 1993/94 har därför resultatet belastats med engångskostnader för företagsfusioner, avveckling av regionala huvudkontor, nedskrivning av fastighetsvärden, nedskrivning av värdet på maskiner och inventarier och andra nödvändiga struktureringar. Antalet direktanställda har fortsatt att minska. Vid Samhalls bildande år 1979 utgjorde andelen arbetshandikappade av de anställda 76 %. Andelen har nu ökat till 89 %. Det har varit en strävan för Samhall att arbetshandikappade ska kunna utföra allt mer även av service och administrativa uppgifter. Samhall erbjuder i hela landet konsulttjänster inom arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetsorganisations- och arbetsmiljöutveckling åt arbetsgivare och försäkringskassor. Affärsområdet Samhall Rehabtjänster är ännu ojämnt etablerat inom dotterbolagen. Den samlade faktureringen uppgick 1993/94 till 51 miljoner kronor, vilket är en ökning med 73 % jämfört med året innan. Förslag för 1995/96 För det 18 månader långa budgetåret 1995/96 begär Samhall en ersättning på 7 150 miljoner kronor, varav 4 875 miljoner kronor avser de första tolv månaderna. För budgetåret 1994/95 beräknas lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna uppgå till 4 150 milj. kr. för de första tolv månaderna och 6 500 miljoner kr. för 18-månadersperioden. Effektiviseringar inom koncernen innebär lägre kostnader för direktanställd personal och omkostnader. I övrigt bedömer Samhall att materialkostnaderna kommer att öka till följd av den svaga kronan samt att konjunkturuppgången kan medföra att leverantörerna tar ut högre priser. Långsiktigt behöver koncernen ha ett resultat efter finansnetto kring 175 - 250 miljoner kronor bl.a. för att möjliggöra återinvesteringar. Beräknad resultaträkning för budgetåren 1994/95 och 1995/96 (miljoner kronor). Resultat- 1994/95 1995/96 1995/96 räkning prognos 12 månader 18 månader Fakturering 3 600 3 800 5 800 Merkostnads- 4 900 4 875 7 150 ersättning Omperiodis. 130 ersättning Summa 8 630 8 675 12 950 rörelse- intäkter Löner arbets- - 4 150 - 4 350 - 6 500 handik. Övr. kostn. - 4 100 - 4 030 - 6 130 Summa rörelse- - 8 250 - 8 380 - 12 630 kostnader Resultat före 380 295 320 avskrivn. Avskrivn. - 250 - 240 - 350 Resultat 130 55 - 30 efter avskrivn. 100 130 190 Finansnetto Resultat 230 185 160 efter finansnetto Fastighetsfonden Samhalls lokaltillgångar i 251 egna fastigheter uppgick den 30 juni 1994 till 896 000 kvm, varav 183 000 förråds-/lagerlokaler. Därutöver förhyrs drygt 200 fastigheter om ca 350 000 kvm. För budgetåret 1995/96 (18 månader) beräknas avskrivningarna på egna fastigheter till 360 miljoner kronor och hyror, räntor samt övriga kostnader till 360 miljoner. kronor. Hyresintäkterna beräknas uppgå till 25 miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till 695 milj. kr. Kostnader och intäkter för fastighetsförvaltningen ingår i beräkningen av merkostnadsersättningen för 1995/96. 2 Regeringens överväganden Resultatbedömning De krav som ställs på Samhall-koncernen är - en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade anställda på 31,9 miljoner arbetstimmar, - minst 40 % av rekryteringen ska ske från de s.k. prioriterade grupperna, dvs utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade, - andelen arbetshandikappade anställda som övergår till arbete på den reguljära arbetsmarknaden ska uppgå till minst 3 % under budgetåret, - ökad kostnadseffektivitet. Av Samhalls resultatredovisning framgår att företagsgruppen väl kunnat uppfylla de uppställda kraven. Trots det svåra arbetsmarknadsläget har drygt 4 % av de arbetshandikappade anställda kunnat gå över till arbete utanför Samhall. Det ekonomiska utfallet blev efter planenliga avskrivningar och finansnetto 254 miljoner kronor för koncernens verksamhetsperiod 1993/94. Slutsats Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast genom riksdagens behandling (bet. 1991/92:AU16, rskr 249) av prop. 1991/92:91 om omvandling av Samhall till aktiebolag m.m. samt 1993 och 1994 års budgetpropositioner (bet. 1992/93:AU12, rskr 1992/93:203 resp. bet. 1993/94:AU12, rskr 1993/94:190)) bör gälla även för budgetåret 1995/96. Resultatkraven bör dock anpassas till att budgetåret 1995/96 är 18 månader långt. Samhall ska således erbjuda minst 47,85 miljoner arbetstimmar och andelen anställda som övergår till arbete utanför Samhall ska uppgå till minst 4,5 % under perioden eller 3 % på årsbasis. Minst 40 % av nyrekryteringen under budgetåret ska avse de s.k. prioriterade grupperna. Regeringens förslag för budgetåret 1994/95 Samhalls koncernbokslut för tiden januari - augusti 1994 visar att den positiva utvecklingen av antalet övergångar till den reguljära arbetsmarknaden har fortsatt. 926 personer lämnade anställningen hos Samhall för annat arbete. Detta är 43 % mer än motsvarande period året innan. Att så många är beredda att ta steget över till den reguljära arbetsmarknaden kan till stor del bero på att dessa anställda alltid erbjuds möjligheten att komma tillbaka till Samhall, om försöket inte faller väl ut. Regeringen anser dock att det finns skäl att se närmare på hur varaktiga dessa övergångar är, d.v.s hur många som efter en period av förslagsvis tolv månader finns kvar i det nya arbetet eller beslutat återgå till anställningen hos Samhall. Regeringen avser därför att begära att Samhall särskilt redovisar detta. Regeringen bedömer att företagsgruppen genom ökad effektivitet och ett bättre resursutnyttjande ska kunna ytterligare minska behovet av statlig ersättning. Riksdagens ovan nämnda beslut om Samhalls verksamhet innebär att Samhall under tidsperioden 1992/93 - 1996/97 ska minska behovet av bidrag från staten, så att ersättningen - exklusive bidraget till fastighetsfonden - högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade anställda. Sedan Samhall bolagiserades den 1 juli 1992 har företagsgruppen genomfört omfattande strukturförändringar både vad gäller organisationen och verksamheternas innehåll. Samhall har också kunnat uppvisa goda ekonomiska resultat de senaste åren, trots successivt sjun- kande bidrag från staten. Företagsgruppen har nu god orderingång och gynnas av en uppåtgående konjunktur. Arbetet med att förbättra effektiviteten i verksamheten fortsätter, bl.a. genom att den mest kostnadskrävande och olönsamma produktionen ersätts med tjänsteverksamhet som är lämplig som sysselsättning för arbetshandikappade. Enligt den tidigare planeringen ska bidraget till Samhall minska med 187,5 miljoner kronor för det 18 månader långa budgetåret 1995/96. Regeringen har nu i beräkningen av bidraget till Samhall AB förutsatt en resultatförbättring budgetåret 1995/96 på ytterligare 300 miljoner kronor (18 mån). För budgetåret 1997 beräknas en ytterligare resultatförbättring på 122,5 miljoner kronor, inklusive den neddragning på 62,5 miljoner kronor för 1997, som planerades i samband med bolagiseringen. Med en ytterligare kostnadsminskning budgetåret 1998 om 100 miljoner kronor uppgår den totala besparingen till 360 miljoner kronor, utöver de tidigare beslutade besparingarna. Vidare bör utbetal- ningen av merkostnadsersättningen till Samhall AB senareläggas till den 25:e varje månad. Regeringen understryker att effektivitetskraven på Samhall-företagen inte handlar om ökade krav på de arbetshandikappade anställda. En enig riksdag ställde inför Samhalls ombildning till aktiebolag ökade krav på att rekryteringen till företagsgruppen till en betydande del ska avse grupper med svåra funktionshinder. Kravet på effektivitetsförbättringar handlar i stället om en effektivare affärsverksamhet och minskade kostnader för administration m.m. Som framgått i det föregående planerar Samhall för en sådan utveckling. Statsmakternas resultatkrav och övriga villkor vad avser Samhalls verksamhet bör regleras i ett särskilt avtal, som ersätter föreskrifter i regleringsbrev. Medelsberäkning För budgetåret 1995/96 beräknas till Bidrag till Samhall Aktiebolag 7 074 628 000 kronor. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, 2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr. B 7. Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. 1992/93Utfall 1 000 1993/94Anvisat 1 000 1994/95Förslag 1 000 Anslaget avser medel för betalning dels av vissa skatter som har samband med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall till aktiebolag, dels av vissa kvarstående skatter som påförts den tidigare stiftelseorganisationen till följd av reformerad företagsbeskattning. 1 Samhall Aktiebolag Samhall har begärt att anslaget till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter ska bibehållas även budgetåret 1995/96, eftersom viss skattebelastning som anslaget avser att betala kan kvarstå från tidigare budgetår. 2 Regeringens överväganden Frågan om Samhall kommer att påföras ytterligare beskattning som följd av bolagiseringen år 1992 är ännu inte slutligt prövad. Om så sker kommer utgiften sannolikt att belasta budgetåret 1995/96. Regeringen förordar därför att ett anslag för ändamålet tas upp även för budgetåret 1995/96. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B 8. Institutet för arbetslivsforskning För innevarande budgetår har ett ramanslag på 34 512 000 kr. anvisats för Institutet för Arbetslivsforskning. I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med 51 760 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Institutet förarbets- livsforskning för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på51 760 000 kr. B 9. Arbetsdomstolen 1993/94Utgift14 773 000 1994/95Anslag14 903 000 1995/96Förslag22 399 000 varav 14 933 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Arbetsdomstolen (AD) prövar mål rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen. De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbetstvister som förs till domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning. 1 Arbetsdomstolen Resultatredovisning Arbetsdomstolen har som ett verksamhetsmål att begränsa handläggningstiderna. I följande tabell redovisas de genomsnittliga handläggningstiderna för inkomna mål. Genomsnittlig handläggningstid för inkomna mål kalenderåren 1992-1993 samt första halvåret, 1994 Handläggningstid 1992 1993 1994 -för det totala antalet avgjorda mål: A-mål 6,7 mån 7,7 mån 7,3 mån B-mål 6.0 mån 6,5 mån 6,3 mån -för mål som avgjorts genom dom eller särskilt beslut: A-mål 9,8 mån 10,7 mån 11,4 mån B-mål 11,8 mån 10,6 mån 9,4 mån I årsredovisningen framgår att den genomsnittliga handläggningstiden för det totala antalet avgjorda mål under kalenderåren 1992 - 1993 och första halvåret 1994 är i det närmaste oförändrad och ligger på ca sju månader för A-mål och ca sex månader för B-mål. När det gäller handläggningstider för mål som avgjorts genom dom eller särskilt uppsatta beslut och under samma period som ovan har den genomsnittliga handläggningstiden ökat en månad för A-mål samt minskat med tre månader när det gäller B-mål. Arbetsdomstolen har vidare redovisat sina prestationer i form av antalet inkomna mål samt belyst produktivitetsutvecklingen. 1991/92 1992/93 1993/94 Antal inkomna mål 499 565 500 Antal avgjorda mål 400 572 552 Antal inneliggande mål314 307 255 vid budgetårets slut Kostnad per avgjort mål30,8 25,4 26,8 i fasta priser (tkr) Avgjorda mål per 22,0 23,9 21,6 årsarbetskraft i genomsnitt Av tabellen framgår att ökningen av antalet inkomna mål mellan budgetåret 1991/92 och 1992/93 uppgick till ca 13 %. Budgetåret dessförinnan kännetecknades av en ännu kraftigare måltillströmning. Antalet inkomna mål har dock under budgetåret 1993/94 upphört att öka. Sammanlagt under perioden kom det in totalt 500 mål vilket är 11 % färre än budgetåret 1992/93. Antalet avgjorda mål har ökat från budgetåret 1991/92 till 1992/93 för att budgetåret därefter minska något. Antal inneliggande mål vid budgetårets slut, dvs. målbalansen, har kontinuerligt fortsatt att minska och balansen under budgetåret 1993/94 uppgår till 255 mål. Styckkostnaden som redovisats som kvoten mellan antalet avgjorda mål och den totala kostnaden för domstolen har sjunkit under den redovisade perioden för att åter öka något under budgetåret 1993/94. Arbetsdomstolen har också redovisat arbetsproduktiviteten i verksamheten genom att beräkna kvoten mellan antalet avgjorda mål och utnyttjad arbetskraft. Antalet avgjorda mål per årsarbetskraft för budgetåret 1993/94 är 21,6 vilket är en minskning jämfört med de två närmast föregående budgetåren. Detta effektivitetsmått bör enligt dom- stolen användas med viss försiktighet då små variationer kan få stor genom- slagskraft vid beräkningarna. 2 Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1994/95-1996/97 bör ligga fast. Resurser Ramanslag 1995/96 22 399 000 kr Resultatbedömning Arbetsdomstolen har inte uppnått verksamhetsmålet att minska handlägg- ningstiderna för de mål som förs till domstolen. Domstolen menar att det finns ett begränsat utrymme att påverka målens handläggningstider då arbetet i stor utsträckning styrs av processuella regler. För planeringsperioden 1994/95-1996/97 har också regeringen ändrat verksamhetsmålet och föreskrivit att domstolen bör eftersträva att under treårsperioden uppnå en målbalans på 150-200 mål per år. Slutsatser Av de redovisade resultaten framgår att domstolen haft svårigheter att uppnå verksamhetsmålet. Det är dock regeringens uppfattning att domstolen bör ha förutsättningar till att begränsa handläggningstiderna. Arbetet med att begränsa handläggningstiderna bör därför fortsätta. De övergripande målen ska ligga fast även för budgetåret 1995/96 och verksamhetsmålet med angiven målbalans kvarstår. Medelsberäkning Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 671 000 kr (18 mån). Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 3 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 745 000 kr (12 mån) eller 5 %. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder avseende Arbetsdomstolen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, 2. till Arbetsdomstolen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 22 399 000 kr. B 10. Statens förlikningsmannaexpedition 1993/94Utgift 1 673 000 1994/95Anslag 1 657 000 1995/96Förslag2 561 000 varav 1 707 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statens förlikningsmannaexpedition är en central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Expeditionen ansvarar vidare för statistiken över arbetsinställelser i riket. För förlikningsmannaexpeditionen gäller förordningen (1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition. 1 Statens förlikningsmannaexpedition Förlikningsmannaexpeditionen föreslår att inriktningen av verksamheten ska ligga fast. Under budgetåret har 28 centrala arbetstvister anmälts till expeditionen där åtta olika medlare varit inkopplade vid flera tillfällen.Stora svårigheter föreligger när det gäller att förutse behovet av medlingsinsatser på central nivå med följd att medelsbehovet alltid är osäkert. Nästan samtliga kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden kommer att löpa ut den 31 mars 1995. Expeditionen förutspår att det sannolikt kommer erfodras stora medlingsinsatser under budgetåret 1995/96. För budgetåret 1995/96 föreslår myndigheten ett förslagsanslag på 2 824 000 kr. 2 Regeringens överväganden Ett stort antal kollektivavtal löper ut den 31 mars 1995. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma omfattningen av antalet arbetskonflikter under det kommande budgetåret bör medel anvisas i oförändrad omfattning. Förlikningsmannaexpeditionen har inte ålagts något besparingskrav vad gäller statlig konsumtion med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning. Anslaget för budgetåret 1995/96 bör föras upp med 2 561 000 kr. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 561 000 kr. B 11. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 1993/94Utgift 46 951 1994/95Anslag 55 000 1995/96Förslag 83 000 varav 55 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. För nämnden gäller förordningen (1988:1140) med instruktion för Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. Nämnden består av ordföranden, sex ledamöter och en sekreterare som erhåller fast arvode. I övrigt finns inte någon personal. Nämnden har av regeringen fått dispens från kravet att lämna resultatredovisning för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Nämnden har hållit två sammanträden under budgetåret. Anslaget för budgetåret 1995/96 bör tas upp med 83 000 kr. Särskilda besparingskrav har inte ålagts nämnden. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 83 000 kr. B 12. Internationella avgifter 1993/94Utgift20 360 782 1994/95Anslag16 130 000 1995/96Förslag24 195 000 Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Internationella avgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett för- slagsanslag på 24 195 000 kr. B 13. Arbetsmiljöfonden Nytt anslag Från anslaget betalas bidrag till forskning och utveckling m.m. från ar- betsmiljöfonden samt administration av bidragsgivningen. I avvaktan på att beredningen slutförs av de förslag som lämnats av den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av arbetslivsområdet (dir. 1994:116) tas anslaget upp med 791 145 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Arbetsmiljöfonden för budgetåret 1995/96 beräknar ett ramanslag på 791 145 000 kr. C. Regional utveckling Regionalpolitiken ska styras av tre övergripande mål; tillväxt, rättvisa och valfrihet. Den ska främja tillväxt genom att ta vara på befintliga resurser och bygga vidare på naturliga förutsättningar för produktionen. En ökad samverkan bör komma till stånd mellan arbetsmarknads-, närings och regionalpolitiska åtgärder. Regionalpolitiken ska också medverka till en rättvis och jämn fördelning av resurser mellan landets olika delar. Den ska vidare leda till valfrihet genom att människor ges möjlighet att bo och arbeta i olika delar av landet. Inom det regionalpolitiska området innebär medlemsskapet i EU en kraftigt förändrad situation. Sverige kommer att få ett återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor per år. För att kunna nyttja dessa medel krävs ett omfattande programarbete. Som ett led i detta arbete skall också frågan om medfinansiering med statliga, kommunala och landstingskommunala medel lösas. Hur stor del av den svenska medfinansieringen som kommer att beröra de regionalpolitiska anslagen kan för närvarande inte anges. EFTA:s övervakningsorgan ESA har ännu inte tagit ställning till alla svenska regionalpolitiska företagsstöd. Vilka ytterligare förändringar som kan bli nödvändiga och påverka anslagens storlek kan heller inte bedömas för närvarande. ESA:s roll kommer för Sveriges del att övertas av EG-kommissionen vid årsskiftet. Genom medlemsskapet i EU och tillgången till de s.k. strukturfonderna förstärks de regionalpolitiska insatserna väsentligt. I det utomordentligt svåra budgetläge vi f.n. befinner oss i måste även de regionalpolitiska anslagen beröras av vissa nedskärningar. Det finns således också utrymme för neddragningar i de nationella åtgärderna, utan att det sammanlagt leder till minskningar av de samlade regionalpolitiska resurserna. Mot bakgrund av de osäkerheter som nämnts i det föregående är regeringen dock inte beredd att nu föreslå hur besparingen bör fördelas mellan olika anslag. Utgiftsutvecklingen på det regionalpolitiska området blir följande (miljoner kronor): BeräknadBeräknad Utgift AnvisatFörslagvarav beräknat besparingbesparing 1993/941994/951995/96för juli 95-juni 961997 jmf1998 jmf 12 mån 1997 95/96 C. Regional utveckling1 860,513 094,53 519,42 346,2 - 0 - 2,5 1 Därutöver fanns medel som inte utbetalats vid budgetårsskiftet men som bundits med beslut I statsbudgeten för innevarande budgetår har 3 094,5 miljoner kronor ställts till regeringens förfogande för regional utveckling. Utav dessa medel utgör sammanlagt 207,3 miljoner kronor engångstillskott till Stiftelsen Norrlandsfonden och Västnordenfonden. Under nästa budgetår minskar dessutom medelsbehovet under anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter med ca 40 miljoner kronor (12 mån) till följd av att nedsättningen för företag i Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner enligt tidigare riksdagsbeslut upphör vid utgången av 1995. I propositionen om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25) angav regeringen att ytterligare budgetförstärkande åtgärder skall vidtas. Återflödet från EU:s strukturfonder innebär ett betydande tillskott till regionalpolitiken. Regeringen anser därför att de regionalpolitiska anslagen bör kunna minskas med sammanlagt 500,8 miljoner kronor räknat på 12 månader, vilket innebär 751,1 miljoner kronor räknat på 18 månader under nästa budgetår. Regeringen aviserade i proposition 1994/95:25 om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för den statliga konsumtionen. Regeringen avser återkomma i kompletteringspropositionen vad gäller inriktningen av en sådan be- sparing inom det regionalpolitiska området. Besparingar (miljoner kronor) 1995/96 1998 18 mån 12 mån C. Regional utveckling751,1 500,8 502,5 Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med ett samlat förslag till hur den framtida regionalpolitiken skall bedrivas samt redovisa medelsbehovet under respektive anslag. Anslagen, med tidigare nämnda undantag, bör i avvaktan på detta föras upp med beräknade belopp för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. i avvaktan på förslag avseende regional utveckling i komplet- teringspropositionen, godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 inom Regional utveckling som regeringen förordar. 2. i avvaktan på förslag avseende regional utveckling i komplet- teringspropositionen, till Regional utveckling för budgetåret 1995/96 beräknar ett anslag på 3 519 383 000 kronor. D. Invandring m.m. Politikområdet och de övergripande målen m.m. Littera D. Invandring m.m. omfattar invandrings-, flykting- och invand- rarpolitiken. Invandringspolitiken omfattar de principer och regler som anger vilka utlänningar som ska få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Ett övergripande mål är att den reglerade invandringen till Sverige ska ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden. Prövning av ärenden enligt utlänningslagstiftningen och lagen om svenskt medborgarskap ska ske på ett rättssäkert sätt. Ansvariga myndigheter är Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden. Flyktingpolitiken består av flera olika element och ansvaret är delat mellan Arbetsmarknads- och Utrikesdepartementen. Mottagandet i Sverige av personer som är i behov av skydd tar de största resurserna i anspråk. Ett övergripande mål är att verksamheten ska präglas av respekt för individen och dennes vilja och förmåga att ta ansvar. Ansvarig statlig myndighet är Statens invandrarverk. Andra element i flyktingpolitiken är ekonomiskt stöd till flyktingarbete utanför Sverige, överföring till Sverige av särskilt utsatta personer och stöd till återvandring. Invandrarpolitiken innefattar de åtgärder som vidtas för att underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället. Målen för invandrarpolitiken är jämlikhet, valfrihet och samverkan. Invandrarpolitiken bygger på en ansvarsfördelning mellan de myndigheter och andra som har sakansvar för olika verksamhetsområden. En grundläggande princip är att varje myndighet inom sitt område har samma ansvar för invandrare som för den övriga befolkningen. Myndigheterna har utöver detta också ett ansvar för att särskilda åtgärder vidtas för invandrare när så behövs. Invandrarfrågorna är därför aktuella inom en rad skilda politikområden. Ansvaret för det praktiska genomförandet ligger i stor utsträckning på kommuner och landsting. Statens invandrarverk har ett särskilt ansvar för att bevaka och samordna de statliga myndigheternas arbete inom området. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ska verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet. Skrivelse om invandrar- och flyktingpolitiken Regeringen avser att i likhet med tidigare år överlämna en skrivelse till riksdagen som redogör för utvecklingen inom invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken, huvudsakligen under förra budgetåret. Riksdagen får härigenom en samlad information om utvecklingen inom politikområdet. Utgiftsutvecklingen Utgifterna för littera D. Invandring m.m.beräknas sjunka med ca 2,4 miljarder kronor från budgetåret 1995/96 till budgetåret 1998 som en följd av tidigare fattade beslut och nedgången i antalet asylsökande utlänningar. Därutöver ska strukturella besparingsåtgärder vidtas som sänker utgiftsnivån. Regeringen redovisade i prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (sid. 23) att utgifterna budgetåret 1998 för Invandring m.m. ska ha minskats med minst 760 miljoner kronor jämfört med tidigare gällande planer (enligt den långsiktiga konsekvenskalkylen i prop. 1993/94:150, bilaga 1). Regeringen bedömer nu att utgiftsminskningen kan bli 800 miljoner kronor. Minskningarna kommer att åstadkommas bl.a. genom en snabbare och effektivare prövning av ansökningar om uppehållstillstånd samt verkställighet av avlägsnandebeslut. Vidare kommer besparingarna att uppnås genom att invandring av personer som inte har en principiell rätt till uppehållstillstånd regleras genom planeringsramar som fastställs av statsmakterna på grundval av bl.a. det samhällsekonomiska läget. Konkreta förslag ska lämnas av den parlamentariska kommitté som ser över invandrings- och flyktingpolitiken. Kommitténs förslag bör kunna ge besparingseffekter fr.o.m. den 1 juli 1996. Minst 140 av de 800 miljoner kronorna i strukturella besparingar faller på budgetåret 1995/96. Beroende på volymutvecklingarna kan de faktiska besparingarna på statsbudgeten komma att avvika från de 800 miljoner kronor som beräknats i form av strukturella besparingar som låsts vid vissa fasta volymantaganden i enlighet med den långsiktiga konsekvenskalkylen. Andra antaganden om volymutveckling av utgiftsstyrande faktorer påverkar storleken av besparingarna. Utgift Anvisat Förslag varav beräknat förBeräknadBeräknad 1993/941994/95 1995/96 juli 95-juni 96besparingbesparing 1997 jmf 1998 jmf 12 mån 1997 95/96 10 796,311 100,89 794,9 7 221,7 -580,0 -80,0 Besparingar (miljoner kronor) 1995/96 1998 18 mån 12 mån D. Invandring m.m. 184,5 128,3 800,0 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. Asylprövning och flyktingmottagande Utgiftsstyrande faktorer Grundläggande för statens utgifter på anslagen för littera D. Invandring m.m. är hur många asylsökande, flyktingar och vissa andra utlänningar som kommer till Sverige. Ansökan från asylsökande utlänningar prövas av Statens invandrarverk. Under utredningstiden svarar Invandrarverket för deras uppehälle och bostad, genom vistelse på förläggning eller kontantersättningar till dem som ordnat eget boende. Målet är att Invandrarverket ska fatta beslut i flertalet asylärenden inom två månader från ansökan. Hur många som beviljas uppehållstillstånd varierar mycket över tiden beroende på varifrån de asylsökande kommer och åberopade skäl. Saknas tillräckliga skäl meddelar Invandrarverket ett avvisningsbeslut. Omkring 95 % av dem som fått avslag på sin asylansökan överklagar avvisningsbeslutet till Utlänningsnämnden. Under den tid det tar för nämnden att pröva överklagandena fortsätter Invandrarverket att ansvara för de asylsökandes försörjning. Avslås överklagandet ska utlänningen lämna landet. Sker inte detta frivilligt ska avvisningen verkställas av polisen. Statens utgifter under den tid asylansökan prövas avser till en mindre del asylprövningsprocessen. De stora utgifterna avser de asylsökandes boende och försörjning. Bestämmande för utgifterna är antalet personer som söker asyl, handläggningstiden, andelen avvisningsbeslut och överklaganden. Råder oklarhet om förhållandena i de asylsökandes hemländer, kan det bli nödvändigt att skjuta upp ärendeprövningen för hela grupper i avvaktan på att grunderna för eventuell asyl klarlagts. Det händer också att avvisningsbeslut tillfälligt inte kan verkställas på grund av hinder i de sökandes hemländer. Statens försörjningsansvar kvarstår då i båda fallen. Av stor betydelse för utgifterna för mottagandet av asylsökande är också Invandrarverkets möjlighet att bedriva förläggningsverksamhet till en låg kostnad. De asylsökande som beviljas uppehållstillstånd ska tas emot för bosättning i någon kommun. Huvuddelen av kommunerna har överenskommelser med Statens invandrarverk om att ta emot ett visst antal flyktingar och andra utlänningar. Kommunerna får statlig ersättning för de faktiskt mottagna flyktingarna. Ersättningen ska i princip täcka kommunens kostnader fram till dess att flyktingarna efter några år förmodats ha blivit självförsörjande. Riksdagen fastställer varje år en kvot för överföring av flyktingar till Sverige. Dessa flyktingar tas som regel emot i en kommun omedelbart efter ankomsten till Sverige. Mottagningskommunen är berättigad till statlig ersättning. Invandringen av anhöriga till flyktingar och utlänningar som av andra skäl fått uppehållstillstånd i Sverige är omfattande. Under vissa förutsättningar berättigar även dessa anhöriga kommunerna till statlig ersättning. Volymutvecklingar Tillströmningen av asylsökande Det stora trycket från nytillkommande asylsökande bröts sommaren 1993 sedan den dåvarande regeringen infört viseringskrav för personer från Bosnien-Hercegovina. Under budgetåret 1992/93 kom drygt 80 000 asylsökande medan de nytillkomna budgetåret 1993/94 uppgick till 17 800. Regeringen bedömer att ungefär lika många som förra budgetåret kommer att söka asyl i Sverige innevarande budgetår. Anslagsberäkningarna för budgetåret 1995/96 baseras på ca 20 000 asylsökande för en tolvmånadersperiod och 30 000 under hela det förlängda budgetåret. Den övervägande majoriteten av asylsökande under budgetåren 1992/93, 1993/94 och hittillsvarande del av 1994/95 har kommit från de stater som uppstått ur det forna Jugoslavien. Asylärendena och handläggningskapaciteten hos myndigheterna Invandrarverket och Utlänningsnämnden är dimensionerade för att handlägga det antal asylärenden som följer av en årlig inströmning av 15 000 - 25 000 asylsökande personer. Som en följd av den mycket stora omfattningen av asylärenden under budgetåren 1991/92-1993/94 har emellertid Invandrarverket och Utlänningsnämnden arbetat med kraftigt förstärkta resurser som nu avvecklas. Invandrarverket började avveckla extraresurserna redan i slutet av år 1993. För Utlänningsnämndens del sker neddragningen senare och är sannolikt inte klar förrän någon gång under budgetåret 1995/96. Förra budgetåret fattade Statens invandrarverk beslut i 75 400 asylärenden (grundärenden) och Utlänningsnämnden prövade 32 400 överklaganden från utlänningar med avlägsnandebeslut. De utgående balanserna av icke avgjorda ärenden omfattade hos Invandrarverket 9 500 och hos Utlänningsnämnden 17 500 personer. Under innevarande budgetår har Invandrarverkets balans efter tre månader kommit ned i 5 600 ärenden. Totalt räknar verket med att avgöra 21 000 grundärenden med en utgående balans den 30 juni 1995 på 3 500 ärenden. Utlänningsnämnden räknar med att innevarande budgetår ta emot 14 500 nya överklaganden från personer som fått avlägsnandebeslut av Statens invandrarverk. Om nämnden som planerat kan avgöra närmare 24 000 personers överklaganden budgetåret 1994/95, skulle den utgående balansen därefter komma att omfatta 8 000 utlänningar med avlägsnandebeslut. Under det förlängda budgetåret 1995/96 väntas Invandrarverket avgöra drygt 29 000 grundärenden, varav 19 000 under de första tolv månaderna. Utlänningsnämnden väntas under samma perioder avgöra överklaganden från 23 000 respektive 16 000 utlänningar. Beviljade uppehållstillstånd för asylsökande Den tidigare regeringen fattade den 21 juni 1993 ett praxisbildande beslut med innebörden att skyddsbehövande medborgare från BosnienHercegovina som sökt asyl här skulle få stanna. Samma regering utfärdade i april 1994 en förordning (1994:189) som innebär att barnfamiljer som sökt asyl före den 1 januari 1993 i normalfallet ska få uppehållstillstånd. Sammantaget beräknas detta leda till att ca 20 000 utlänningar under budgetåren 1993/94 och 1994/95 beviljats eller kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Härtill kommer följdinvandring - främst 1994/95 och 1995/96 av anhöriga med anknytning till dem som beviljats uppehållstillstånd på dessa grunder. Budgetåret 1993/94 beviljades totalt 54 754 uppehållstillstånd för utlänningar som sökt asyl i Sverige, varav merparten (79%) av humanitära skäl. Innevarande budgetår väntas 20 300 personer få uppehållstillstånd efter asylprövning och det förlängda budgetåret 1995/96 13 800 personer, varav 9 200 under perioden 1 juli 1995 - 30 juni 1996. Flyktingkvoten Under förra budgetåret fattades beslut om överföring av 7 340 flyktingar till Sverige inom ramen för den s.k. flyktingkvoten som detta budgetår tillfälligt utökats med 6 000 platser till följd av situationen i f.d. Jugoslavien. Genom att uttagningarna i huvudsak skedde mot slutet av budgetåret, sker inresorna i Sverige och kommunmottagandet innevarande budgetår. Om flyktingkvoten för budgetåret 1994/95 (1 840 personer) utnyttjas i sin helhet kan totalt ca 7 000 flyktingar förväntas resa in i Sverige innevarande budgetår. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen en oförändrad kvot på 12-månadersbasis. För hela det förlängda budgetåret 1995/96 innebär det att kvoten omfattar 2 760 flyktingar. De anslagsmedel som beräknats för flyktingkvoten bör alternativt kunna användas till insatser i närområden. I UNHCR:s arbete att hjälpa till att lösa olika flyktingproblem som uppstår i världen ser även flyktingkommissarien möjligheten att hjälpa flyktingar i deras närområden som mycket viktig. UNHCR ser också överföring till ett tredje land, s.k. "resettlement", som angeläget där det inte går att lösa problemen på annat sätt. Inom UNHCR pågår ett utvecklingsarbete där behoven av "resettlement" ställs mot andra angelägna ändamål. Anslagsmedlen för 1995/96 bör därför kunna användas på ett flexibelt sätt där insatser i närområdet eller andra åtgärder som UNHCR förordar utgör alternativ till överföring och mottagning av flyktingar i Sverige. Regeringen kommer i samråd med UNHCR att mycket noga följa utvecklingen i såväl f.d. Jugoslavien som i övriga världen för att uppmärksamma olika behov. Anhöriginvandringen En väntad effekt av att så många personer från Bosnien-Hercegovina har fått stanna i Sverige var en relativt omfattande anhöriginvandring hit. Denna anhöriginvandring har dock hittills varit väsentligt mindre än beräknat. Förra budgetåret kom 9 250 anhöriga till flyktingar som ska tas emot inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet och innevarande budgetår väntas 10 000 sådana anhöriga komma. Anhöriginvandringen budgetåret 1995/96 bedöms till 7 000 personer. Den anhöriginvandring som avses är sådana anknytningar till flyktingar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. Antal kommunmottagna Under förra budgetåret omfattade det kommunala flyktingmottagandet 52 600 nya utlänningar med uppehållstillstånd, varav 41 300 kom från Invandrarverkets förläggningar. På grundval av gjorda antaganden om beviljade uppehållstillstånd efter asylprövning, överföring av kvotflyktingar samt omfattningen av anhöri- ginvandringen, bedömer regeringen att kommunmottagandet innevarande budgetår kommer att uppgå till 42 000 personer. Antagandena för det förlängda budgetåret 1995/96 leder till att 30 000 personer skulle tas emot i kommunerna, varav 21 000 under de första tolv månaderna. Förläggningssituationen Invandrarverkets förläggningar avvecklas allteftersom anhopningen av asylärenden hos verket och Utlänningsnämnden arbetas bort och i takt med att de personer som beviljats uppehållstillstånd tas emot i kommunerna. Samtidigt har en växande andel asylsökande utnyttjat möjligheten till eget boende utanför förläggningssystemet. Den 1 juli 1994 var ca 38 400 personer registrerade vid Invandrarverkets förläggningar, varav ca 2 000 i eget boende. Tre månader senare fanns 31 700 personer i mottagningssystemet, varav 6 800 i eget boende. Mot slutet av innevarande budgetår bedöms 12 000 asylsökande bo på förläggning och 6 000 i eget boende. Fr.o.m. sommaren 1996 beräknas totalt 12 000 personer komma att finnas i mottagningssystemet. Europeiska Unionen Sveriges medlemskap i EU fr.o.m. år 1995 kommer på sikt att återverka på invandrings- och flyktingpolitiken, främst genom pågående arbete med tre konventioner. Dublinkonventionen uttrycker EU-ländernas gemensamma syn på vilket av länderna som har att pröva en asylansökan som görs i något av länderna inom EU. Denna konvention uttrycker den grundläggande flyktingpolitiska principen om första asylland. Yttre gränskontrollkonventionen avses reglera det gemensamma ansvaret för den yttre gränsen när de inre gränserna länderna emellan avvecklas. Arbetet med den s.k. Europeiska informationskonventionen befinner sig på ett inledande stadium. Konventionsarbetet syftar till att reglera det informationsutbyte länderna emellan som blir en förutsättning för att samarbetet rent praktiskt ska kunna utvecklas. Ingen av dessa konventioner har ännu trätt i kraft. Utredningar och översyner Praxis i utlänningsärenden Regeringen tillkallade den 28 juli 1994 en särskild utredare för att överväga vissa frågor kring regeringens ansvar för praxis i utlänningsärenden och prövningsförfarandet vid ansökan om uppehållstillstånd (dir.1994:75). Utredaren ska belysa hur nuvarande styrmedel fungerar och överväga vilka styrmedel regeringen bör ha i utlänningsärenden. Även frågan om i vilka avseenden rättssäkerheten vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd kan ökas ska utredas. Utredningsarbetet ska vara avslutat den 31 mars 1995. Invandrings- och flyktingpolitiken En parlamentarisk kommitté tillsattes av regeringen den 24 november 1994 med uppgift att se över invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1994:129). Flera av de frågor som hittills åvilat kommittén för översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (Ku 1993:01) förs över till den nya kommittén och den gamla kommitténs arbete upphör därmed. Den nytillsatta kommittén (dir. 1994:129) har som huvuduppgift att göra en översyn av regelsystemen för vilka som får uppehållstillstånd i Sverige och under hur lång tid skydd ska ges. Härvid ska även lämnas förslag till hur uppehållstillstånd för personer som inte har en principiell rätt att stanna kan regleras genom speciella planeringsramar. Förslag ska även lämnas till hur asylsökningsprocessen kan göras snabbare. Kopplingen till utrikespolitiken görs dels genom att kommittén har till uppgift att överväga hur Sverige i internationell samverkan aktivt ska kunna medverka till att undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels genom att man ska lämna förslag till hur åtgärder inom invandrings- och flyktingpolitiken bättre kan samordnas med bistånds- och utrikespolitiken. Vidare har kommittén att lämna förslag till utformningen av en utvecklad återvandringspolitik. Kommittén ska enligt sina direktiv vara klar senast den 30 juni 1995. Verkställighetsutredningen Den 28 juli 1994 beslutade regeringen också att en särskild utredare (dir. 1994:74) skulle tillkallas för att utreda hur beslut om avvisning och utvisning kan verkställas under värdiga former och samtidigt så effektivt som möjligt. Utredaren ska också överväga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verkställigheter och om detta ansvar också bör innefatta kostnadsansvaret samt lägga fram de författningsförslag som behövs. Utredningen ska vara slutförd den 1 maj 1995. Förändringar i mottagandet av asylsökande Enligt de nya regler för mottagande av asylsökande som trädde i kraft den 1 juli 1994 har en asylsökande, till skillnad mot tidigare, samma rätt till dagersättning oavsett om han bor på en förläggning eller ordnar bostad på egen hand. Den som själv ordnar bostad får en bostadsersättning. Regeringen har den 20 oktober 1994 uppdragit åt Statens invandrarverk att redovisa omfattningen av och de effekter som det egna boendet för asylsökande får i olika avseenden. Verket ska också vid behov lämna förslag till åtgärder för att motverka eventuella negativa konsekvenser. Uppdraget har delredovisats den 14 november 1994. Erfarenheterna hittills av eget boende visar att 24 % av de asylsökande valt att utnyttja möjligheten att bo på egen hand i en kommun. Vid utgången av oktober månad 1994 hade 6 740 asylsökande eget boende. Det egna boendet har hittills kraftigt koncentrerats till storstadsområdena, vilket lett till en del problem av bl.a. praktisk natur. Invandrarverket ska senast den 1 februari 1995 överlämna en slutlig redovisning till regeringen. Regeringen har för avsikt att under våren 1995 förelägga riksdagen en proposition med förslag till vissa ändringar i lagen om mottagande av asylsökande. Detta syftar till att underlätta kommunernas mottagande av asylsökande som har eget boende och beviljas uppehållstillstånd. I den mån Invandrarverkets redovisning visar på behov av andra ändringar i lagen, kan det också komma att aktualiseras i detta sammanhang. Det kommunala flyktingmottagandet Den förutvarande regeringen tillsatte den 11 maj 1994 en arbetsgrupp med uppgift att göra en fördjupad uppföljning av flyktingmottagandets kostnader, innehåll och resultat. Syftet var bl.a. att få ett bättre beslutsunderlag för nivå och utformning av den statliga ersättningen till kommunerna. I arbetsgruppen har ingått representanter för Kulturdepartementet, Finansdepartementet, Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen gjorde under sommaren 1994 en urvalsundersökning i 41 kommuner. Kommunerna skulle redovisa sådana kostnader, som bl.a. schablonersättningen avsåg att täcka, för flyktingar som tagits emot under åren 1991-1993. Eftersom många kommuner i dag inte kan följa kostnaderna för de olika flyktingkontingenterna över mottagningsåret och de tre följande åren, finns en osäkerhet i kommunernas redovisningar. I rapporten Hur täcker den statliga ersättningen kommunens kostnader för flyktingmottagandet (Ds 1994:136) belyses i vilken utsträckning kommunernas kostnader täcks av den statliga ersättningen. Arbetsgruppen konstaterar härvid att ersättningen för de flyktingar som togs emot år 1991 hittills täckt avsedda kostnader för flertalet kommuner. Allt tyder också på att bidragen för flertalet kommuner kommer att räcka även för återstående del av den period (mottagningsåret och ytterligare tre år) som ersättningen avser.att täcka. En fortsatt uppföljning av kostnaderna under resterande del av år 1994 bör dock göras. För flyktingar mottagna år 1992 kan arbetsgruppen ännu inte dra någon slutsats om ersättningen kommer att täcka kostnaderna. Uppföljningen fortsätter därför under år 1995. Arbetsgruppen har inte kunnat finna några omständigheter som generellt skulle ha påverkat förbrukningen av schablonersättningen. Små kommuner (25 000 invånare eller färre) och landsbygds- och glesbygdskommuner har dock en låg förbrukning. Dessa kommuner har också stor utflyttning av flyktingar. Reglerna för utbetalning av schablonersättningen ändrades emellertid den 1 juli 1994 vilket innebär att det nu tar längre tid för en kommun att få hela ersättningen. Ändringen bör utjämna skillnaderna i ersättning mellan in- och utflyttningskommuner. Invandrarpolitiken Översyn av invandrarpolitiken Det finns anledning att känna en växande och allvarlig oro inför de stora svårigheter många invandrare har att bli delaktiga i det svenska samhället. Invandrare tycks på de flesta områden befinna sig i sämre läge än befolkningen i övrigt. Invandringens ändrade karaktär och den ekonomiska strukturomvandlingen har gjort att arbetskraftsefterfrågan stämmer allt sämre överens med invandrarnas arbetskraftsutbud. I dag tar det längre tid och kostar mera innan invandrarna kan börja arbeta. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen beslutat att arbetet med att underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället måste intensifieras. Arbetet med att se över och utveckla invandrarpolitiken ska bedrivas av en särskild kommitté. Regeringen har den 24 november 1994 beslutat om direktiv för denna parlamentariska kommitté. Direktiven till den nya utredningen följer i stora delar riktlinjerna för den tidigare översynen såvitt gäller invandrarpolitiken. Det innebär bl.a. att kommittén ska överväga invandrarpolitikens omfattning, inriktning och avgränsning och därvid ägna särskilt intresse åt frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden och hur invandrares svenskkunskaper påverkar deras förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i samhället i övrigt. Härutöver har regeringen i direktiven uppdragit åt utredningen att bl.a. överväga vilka åtgärder som bör vidtagas för att undvika de negativa konsekvenser som kan förekomma inom invandrartäta bostadsområden. Utredningen har också att analysera drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner samt att överväga hur sådana olägenheter ska kunna motverkas. En annan viktig fråga för utredningen blir att analysera nuvarande och förväntade kostnader för flyktingmottagandet och övrig invandring och därvid bl.a. överväga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och mellan olika kommuner är rimlig. I utredningsuppdraget ingår att ta fram ett handlingsprogram med angivande av prioriteringar. Utredningsuppdraget ska vara avslutat den 31 december 1995. Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet Under budgetåret 1994/95 har i enlighet med riktlinjer av den tidigare regeringen Statens invandrarverk, Statens skolverk, Ungdomsstyrelsen (dåvarande Statens ungdomsråd) och Statens kulturråd fortsatt sitt arbete för att motverka främlingsfientlighet och rasism. För ändamålet har myndigheterna erhållit 4 375 000 kronor. En särskild arbetsgrupp för en ungdomskampanj mot rasism och främ- lingsfientlighet inrättades inom Civildepartementet i april 1994. För att ge kampanjen en från regeringskansliet mer fristående ställning omformades arbetsgruppen i december 1994 till en kommitté. Kampanjen kommer huvudsakligen att bedrivas under år 1995. Ungdomskampanjen förfogar över 7 310 000 kronor innevarande budgetår. Därutöver har regeringen ställt medel ur Allmänna arvsfonden till kommitténs förfogande för fördelning till lokala projekt inom föreningslivet. Den förra regeringen beslutade att en särskild kommission mot främ- lingsfientlighet och rasism skulle tillsättas. Den nya regeringen bedömer emellertid hithörande frågor så viktiga att de bör behandlas inom rege- ringskansliet under direkt politisk ledning. I regeringskansliet pågår nu arbete med att lägga fast former för och innehåll i denna verksamhet. I detta arbete ingår bl.a. att utforma en övergripande strategi för arbetet med främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Särskilda insatser i områden med stor koncentration av invandrare En del bostadsområden, i främst storstäderna, har en mycket hög andel invandrare. Några områden domineras till och med helt av invandrare som har ytterst få tillfällen till kontakter med befolkningen i övrigt. Därmed försvåras integrationen i det svenska samhället avsevärt. Bl.a. är möjligheterna att lära sig det svenska språket mycket små. Den redan höga koncentrationen av invandrare till vissa bostadsområden i storstadsregionerna har ökat än mer genom de senaste årens stora flykting- och anhöriginvandring. I storstäderna har sysselsättningen för invandrare utvecklats mer negativt än i övriga landet. Socialbidragsberoendet bland icke svenska medborgare är mycket stort i storstäderna och kostnaderna för socialbidrag har ökat drastiskt. I många av de invandrartäta bostadsområdena i storstäderna bor också andra ekonomiskt svaga grupper och människor med psykosociala problem. I sådana segrerade bostadsområden finns ofta olika slags sociala problem. Regeringen har tillsatt en särskild utredning om Levnadsvillkor i stor- stadsområden (dir. 1994:68) som ska belysa och analysera den sociala ut- vecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna. Att överväga särskilda åtgärder i invandrartäta bostadsområden och hur eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner kan motverkas är som nyss nämnts också en central uppgift för den parlamentariska kommitté som ska se över invandrarpolitiken. Dessa båda utredningar arbetar med att bryta den negativa utvecklingen i ett långsiktigt perspektiv. Det krävs emellertid också omedelbara åtgärder för att ge invandrare och andra som bor i segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller t.ex. arbete och utbildning. Här har såväl kommunerna som arbetsmarknadsmyndigheterna ett stort ansvar och insatser i dessa områden måste ges hög prioritet inom olika verksamhetsområden. Det krävs också en ökad och djupgående samverkan mellan olika myndigheter och en stor flexibilitet i insatserna. Lokalt finns på många håll projektidéer som kan vara svåra att förverkliga inom ramen för ordinarie regelsystem, organisation och resurser. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 125 miljoner kronor nu avsätts till ett nytt anslag på statsbudgeten för budgetåret 1995/96 för särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden. Syftet med insatserna bör vara att stärka kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt att konkret bidra till en god social utveckling och förhindra utanförskap. Finansiering av de nya anslagsmedlen sker genom omfördelning från anslaget för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet, där i första hand Invandrarverkets medel för ersättning av extraordinära kostnader minskas. Regeringen har för avsikt att föreslå ytterligare särskilda insatser i invandrartäta områden i det program för användning av medel från Europeiska socialfonden som ska överlämnas till EU-kommissionen före den 1 april 1995. Regeringen återkommer under våren med närmare förslag till inriktning av dessa insatser och hur Sveriges medfinansiering ska ske. De medel som nu avsatts bör fördelas på insatser av projektkaraktär i ett begränsat antal segregerade och invandrartäta områden i storstadsregionerna. Insatserna bör bygga på lokala initiativ från de aktuella områdena och kommunerna. Respektive kommun bör ha det operativa ansvaret för genomförandet av projekten. I projekten förväntas arbetsförmedling, försäkringskassa, landsting, fackliga och andra organisationer ingå. I den mån det framkommer behov av lag- och regeländringar för att kunna genomföra angelägna samverkansprojekt eller annan försöksverksamhet har regeringen för avsikt att återkomma med sådana förslag. Erfarenheter från det s.k. Plusprojektet inom Civildepartementet bör i detta sammanhang särskilt beaktas. Särskilda projektinsatser från kommunerna av detta slag innebär ett oförändrat ansvar för Arbetsmarknadsverket att svara för och prioritera arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot invandrare. Det är nödvändigt att arbetsförmedlingarna avsätter tillräckliga förvaltningsresurser för att kunna delta i samverkansprojekt. Vid sidan av de här redovisade insatserna i invandrartäta storstadskommuner kommer det också inom andra departements ansvarsområden att göras prioriteringar av särskilda åtgärder i segregerade storstadsområden och ske en viss omfördelning av medel för att ge utrymme för sådana insatser. Inom den särskilda utredning om Levnadsvillkor i storstadsområden som Socialdepartementet tillsatt, förbereds projekt där en förstärkt samverkan mellan t.ex. kommunens socialtjänst, socialförsäkringar och ar- betsmarknadspolitik ska kunna åstadkommas i särskilt invandrartäta storstadsområden. D 1. Statens Invandrarverk 1993/94Utgift475 101 000 1994/95Anslag412 509 000 1995/96Förslag589 200 000 varav391 232 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statens invandrarverk är central förvaltningsmyndighet för utlännings-, flykting-, invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån de inte ska prövas av annan myndighet. Invandrarverket ska bl.a. pröva asyl-, tillstånds- och medborgarskapsansökningar; svara för överföring och mottagande av organiserat uttagna flyktingar, ta emot asylsökande samt främja invandrares integration i det svenska samhället. Från anslaget finansieras Invandrarverkets förvaltning vid huvudkontoret i Norrköping och dess fem regionkontor. Utgifterna för Invandrarverkets förvaltningskostnader har minskat de tre senaste budgetåren. Statens invandrarverk disponerar dessutom följande anslag inom littera D. Invandring m.m.: *D2. Förläggningskostnader m.m. *D3. Åtgärder för invandrare *D4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. *D5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. Under andra huvudtitlar disponeras del i anslagen: *F1. Rättshjälpskostnader *F6. Diverse kostnader för rättsväsendet De övergripande målen för verksamheten är att den reglerade invandringen ska ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden. Prövningen av ärenden enligt utlänningslagstiftningen och lagen om svenskt medborgarskap ska ske på ett rättssäkert sätt. Mottagandet av asylsökande och flyktingar ska präglas av respekt för individen och dennes förmåga och vilja att ta ansvar. Invandrares integration i det svenska samhället ska ske i enlighet med de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Statens invandrarverk har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 lämnat underlag för regeringens uppföljning av myndighetens verksamhet. Invandrarverket har redovisat fem verksamhetsgrenar med bl.a. följande fastlagda verksamhetsmål och uppnådda resultat: VerksamhetsgrenVerksamhetsmål Resultat TillståndsprövningInvandrarverket börDen genomsnittliga bringa ned handläggningstiden har handläggningstiderna.minskat från 64 dagar bå 1992/93 till 55 dagar bå 1993/94. Såväl svårighetsgraden som kostnaderna för tillståndsärenden har ökat. Asylprövning Handläggningstid förDen genomsnittliga ärenden som ej handläggningstiden, berörts av inkl. ärenden som verkställighetsstoppöverlämnats till eller avvaktan på regeringen, har uppgått regeringens prax- till 323 dagar bå isbeslut bör ej 1993/94. Vid ingången överstiga två månader.av budgetåret 1993/94 hade verket en stor balans av ärenden som varit vilande i avvaktan på regeringens praxisbeslut i juni 1993 om bosnier. AsylmottagningDen genomsnittliga Den genomsnittliga förläggnings- förläggningsdygn- dygnskostnaden bör skostnaden har uppgått inte överstiga 235 till 202 kr bå 1993/94. kr. Integration Väntetiden för Väntetiden på verkets mottagning i kommun anläggningar efter bör inte överstiga beslut om sex veckor. uppehållstillstånd har uppgått till 9,4 veckor under bå 1993/94. Medborgarskapspröv-Invandrarverket börDen genomsnittliga ning bringa ned handläggningstiden har handläggningstiderna.minskat från 6 månader bå 1992/93 till 4 månader bå 1993/94. Invandrarverket bedriver översättningsverksamhet som finansieras med avgifter. Avgifternas storlek bestäms och disponeras av Invandrarverket. Verksamhetens intäkter uppgick till 42 928 000 kronor och kostnaderna till 41 279 000 kronor, vilket således innebär ett positivt resultat om 1 649 000 kronor. Kostnadstäckningsgraden uppgår därmed till knappt 104 procent. Statens invandrarverk ansvarar för funktionen Flyktingverksamhet inom det civila försvaret. Invandrarverket ansvarar bl.a. för samordningen med övriga myndigheter som har uppgifter inom funktionen dvs. Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Tullverket och Statens räddningsverk. Av årsredovisningen för Invandrarverket framgår att när det gäller funktionen Flyktingverksamhet finns viss planering för nivåer på flyktingmottagandet som ligger över vad Invandrarverket klarar inom sin ordinarie organisation. Vidare har Invandrarverket medverkat i ett stort antal totalförsvarsövningar under budgetåret 1993/94. Statens invandrarverk tilldelades 521 854 000 kronor för budgetåret 1993/94, medan 475 101 000 kronor avräknades. Detta resulterade i ett anslagssparande på 46 753 000 kronor. Regeringen beslutade den 20 oktober 1994 att Invandrarverket skulle föra bort 16 401 000 kronor som en besparing, vilket i praktiken innebär att anslagssparandet från budgetåret 1993/94 begränsades till 30 352 000 kronor. Invandrarverkets skuld till Riksgäldskontoret för lån till investeringar i anläggningstillgångar uppgick den 1 juli 1994 till 34 641 000 kronor. Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Den dokumentation som utgör underlag till årsredovisningen anses av revisorerna vara föredömlig. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande målen som gäller för perioden 1994/95 - 1995/96 bör ligga fast. Resurser Ramanslag 589 200 000 kr. Resultatbedömning De övergripande invandrarpolitiska målen har i flera avseenden inte helt kunnat förverkligas. Integrationen av invandrare har inte fortlöpt på det sätt som varit tanken, även om variationerna är stora och många invandrare är väl etablerade i det svenska samhället. Invandrarverket ska enligt myndighetsinstruktionen bl.a. fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att främja invandrares situation i Sverige, uppmärksamma berörda myndigheter på sådana behov samt verka för att vidtagna åtgärder samordnas. Som ett av flera medel för att fullgöra denna uppgift bedömer regeringen det som viktigt att Invandrarverket vidareutvecklar arbetet med situationsbeskrivningar om invandrarnas integration. I jämförelse med budgetåret 1992/93 minskade antalet asylsökande budgetåret 1993/94 från drygt 80 000 till 17 800. Invandrarverket påverkades direkt och på ett omfattande sätt av denna utveckling och myndigheten har ställts inför stora krav på att anpassa verksamhet och organisation efter de nya förutsättningarna. Invandrarverket har under budgetåret 1993/94 präglats starkt av neddragningar. Antalet anställda har t.ex. minskat från 5 000 till 3 500 och cirka 160 förläggningar har lagts ned. Inom Invandrarverket har det gjorts stora ansträngningar för att bemästra situationen. Externa faktorer har under budgetåret 1993/94 påverkat möjligheterna att uppnå alla uppställda verksamhetsmål, bl.a. har det inte varit möjligt att uppnå handläggningstiderna för asylprövningen. Regeringen bedömer att det nu finns väsentligt större förutsättningar för att uppnå verksamhetsmålen och ser det som särskilt angeläget att Invandrarverket nedbringar handläggningstiderna i asylärenden. Långa vistelsetider på förläggningar är nedbrytande och kan bl.a. medföra att yrkeskunskaper förloras och flyktingarna passiviseras. Kvaliteten i mottagandet under väntetiden är därför en viktig variabel för att åstadkomma goda förutsättningar för flyktingarnas integration i det svenska samhället alternativt återvändandet till sitt hemland. Under budgetåret 1993/94 har Invandrarverket organiserat särskild undervisning i svenska för bosnier som vistats på förläggningar. Svenskundervisning på förläggningar är ett exempel på att Invandrarverket höjt ambitionsnivån för att förbättra kvaliteten i mottagandet. Den mer generella åtgärden för att höja kvaliteten i mottagandet är att erbjuda samtliga vuxna att delta i s.k. organiserad verksamhet, dvs. studier i svenska, samhällsorientering, skötsel av lokaler m.m. Under budgetåret 1993/94 har huvuddelen av de vuxna deltagit i organiserad verksamhet under minst 1 timma per dag. Regeringen bedömer det som angeläget att arbetet med den organiserade verksamheten intensifieras för att dels höja kvaliteten i mottagandet, dels kunna uppnå målet 20 timmar per vecka och vuxen under budgetåret 1994/95. Kommunerna har under budgetåret 1993/94 tagit emot närmare 53 000 flyktingar, varav ca 41 000 från Invandrarverkets förläggningar. Verkets överenskommelse med kommunerna om flyktingmottagande har ökat med 130 % jämfört med tidigare år. Det ökade flyktingmottagandet har medfört att kontakterna mellan Invandrarverket och kommunerna har intensifierats. Om kommunplaceringarna kan antas ha låg eller hög kvalitet kan bl.a. bedömas genom att mäta andelen flyktingar som efter kort tid - och utan att flyttningen medför förbättrade förutsättningar för t.ex. utbildning eller arbete - flyttar från sin ursprungliga kommunplacering. Regeringen bedömer det som angeläget att kvaliteten på kommunplaceringarna ökar och att andelen flyktingar som flyttar till en ny kommun inom 18 månader - som av Invandrarverket anges uppgå till 13 procent sedan 1991 - minskar till högst 10 procent. Tillsammans med Svenska kommunförbundet och flera centrala frivil- ligorganisationer har Invandrarverket gjort värdefulla insatser i strävan att engagera föreningar och enskilda människor i mottagningskommunerna för att underlätta flyktingars (företrädesvis bosniers) integration i det svenska samhället. Genom ett upprop finns det nu i mer än 150 kommuner speciella grupper som arbetar med att förmedla kontakter mellan invandrare och svenska guider i det s.k. kontaktnätet. Resultatredovisningen i Invandrarverkets årsredovisning har bedömts vara i allt väsentligt rättvisande. Regeringen finner den informativ och välstrukturerad i många avseenden men saknar redovisning och kommentarer av hur resultatet för varje verksamhetsgren har utvecklats med avseende på kvaliteten och i förhållande till övergripande mål. Överväganden med anledning av RRV:s årliga rapport RRV har i sin årliga rapport uppmärksammat regeringen på behovet av åtgärder för styrning och uppföljning vid Invandrarverket. Regeringen avser - innan eventuella åtgärder vidtas - att avvakta utfallet och de rekommendationer som framkommer i RRV:s pågående huvudstudie av Invandrarverkets ekonomi- och resultatstyrning. RRV har även i vissa fall ifrågasatt Invandarverkets tillämpning av långa uppsägningstider och avtal om avgångsvederlag. Regeringen förutsätter att Invandrarverket följer de generella anvisningar som gäller för statliga myndigheter. Medelsberäkning De antaganden om bl.a. antalet asylsökande som redovisats i litterainledningen innebär att Invandrarverket budgetåret 1995/96 bör klara av verksamheten och samtidigt, inom ramen för grundorganisationen, ha en potential för ytterligare ärenden motsvarande 5 000 asylsökande. Regeringen anser att beredskapen inför snabba förändringar i asyltillströmningen motiverar en överkapacitet även på längre sikt. Överkapaciteten bör utnyttjas flexibelt så att personalens kompetens vidgas utöver de normala arbetsuppgifterna. Överkapaciteten bör bl.a. kunna utnyttjas för ökad medverkan i inresekontrollen vid inreseorter och för förstärkning vid utlandsmyndigheter med omfattande hantering av utlännings- ärenden. Anslagsbehovet för Invandrarverkets grundorganisation beräknades i prop 1993/94:100 till 388 809 000 kronor. Omräknat till det förlängda budgetåret 1995/96 uppgår anslaget för grundorganisationen till 583 214 000 kronor. Kompensation för pris- och löneförändringar bör lämnas med 16 900 000 kronor. Invandrarverket har i sin anslagsframställning bl.a. yrkat medel dels för avvecklingskostnader omfattande 6 000 000 kronor, dels för utgivning av publikationen Tema invandrare omfattande 600 000 kronor. Dessa belopp bör engångsvis tillföras anslaget budgetåret 1995/96. De ökade utgiftsbehov som följer av Invandrarverkets övriga förslag, bl.a. arbete inom den Europeiska Unionen, får klaras genom omprioriteringar. En utgångspunkt vid fördelningen av verksamhetsområdets sparbeting är att besparingarna för budgetåret 1995/96 ska gälla alla myndigheters förvaltningskostnader. Invandrarverkets andel utgör 17 500 000 kronor, vilket motsvarar knappt 3 % av grundorganisationen. Regeringen bedömer att Statens invandrarverk även fortsättningsvis har en icke oväsentlig rationaliseringspotential. Övergången från användning av stordatorer med höga driftkostnader till ett nytt datorstöd med betydligt lägre driftkostnader bör exempelvis i framtiden minska kostnaderna för Invandrarverkets grundorganisation. Sammantaget beräknar regeringen Invandrarverkets ramanslag för budgetåret 1995/96 till 589 200 000 kronor. Långsiktigt kan grundorganisationen beräknas till 386 632 000 kronor per budgetår (normalbudgetår om tolv månader) i nu aktuell prisnivå. Detta vid en antagen asylinströmning om 15 000 till 25 000 personer och oräknat eventuella krav på ökade rationaliseringsinsatser/besparingar. Anslagsutrymme för extraordinära situationer Regeringen bedömer det som nödvändigt att Invandrarverket, som hittills, snabbt ska kunna anpassa utrednings- och mottagningskapaciteten till oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande och ärendemängder. Invandrarverket bör därför bemyndigas att vid extraordinära anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget med 25 miljoner kronor - utöver sedvanlig anslagskredit - utan föregående regeringsbeslut. Låneram hos Riksgäldskontoret För närvarande saknas relevant underlag för att bedöma Invandrarverkets behov av låneram för investeringar i anläggningstillgångar. Överväganden om låneram hos Riksgäldskontoret görs därför vid senare tillfälle. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att Statens invandrarverk under vissa extraordinära omständigheter får överskrida ramanslaget med 25 000 000 kr utan föregående regeringsbeslut 2. till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96 anvisar ettramanslag på 589 200 000 kr. D 2. Förläggningskostnader m.m. 1993/94Utgift4 615 504 000 1994/95Anslag2 031 947 000 1995/96Förslag1 756 000 000 varav1 244 000 000beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget finansieras Invandrarverkets förläggningsverksamhet med mottagningscentra vid utredningsslussar och asylförläggningar samt kostnaderna för asylsökande som bor enskilt i kommunerna. Även Invandrarverkets tolk- och översättningskostnader för verksamheten med asylprövningar samt polisens förvarslokaler vid Carlslundsförläggningen finansieras från anslaget. Anslagsprognos för budgetåret 1994/95 Anhopningen av överklagade avvisningsbeslut hos Utlänningsnämnden samt vissa trögheter i kommunmottagandet av flyktingar med uppehållstillstånd väntas leda till en något långsammare utflyttning från förläggningar och eget boende än vad som kunde förutses tidigare i höstas. Med de förutsättningar som givits i litterainledningen kan utgifterna under förläggningsanslaget komma att uppgå till ca 2 350 miljoner kronor budgetåret 1994/95. Detta överstiger anvisat anslag med drygt 300 miljoner kronor. Regeringens överväganden Utgifterna för förläggningsanslaget beräknas till 1 756 000 000 kronor. Som förutsättning gäller att antalet personer i asylmottagningssystemet sjunker från 18 300 den 1 juli 1995 till 12 000 den 31 december 1996. I antagandebilden ingår vidare att 14 300 utlänningar i genomsnitt försörjs i förläggningsvistelse eller i eget boende. Den genomsnittliga dygnskostnaden ska pressas ned med 20 kronor från den nivå som ingick i antagandena för den senaste långsiktiga konsekvenskalkylen. Detta ger en utgiftsminskning på ca 157 miljoner kronor. Den genomsnittliga dygnskostnaden får därvid inte överstiga 220 kronor. I anslagsberäkningen ingår 19 miljoner kronor för tolk- och översätt- ningskostnader (som även inkluderar Invandrarverkets handläggning i asylprocessen) samt 15 miljoner kronor till polisens förvarslokaler i Carlslund. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 756 000 000 kr. D 3. Åtgärder för invandrare 1993/94Utgift21 038 000 Reservation 19 000 1993/94Anslag21 326 000 1994/95Förslag38 420 000 varav 23 276 000 för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för bidrag enligt förordningen (1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer. Vidare finansieras från anslaget sådana bidrag som lämnas enligt förordningen (1990:632) om bidrag till avgränsade invandrarpolitiska projekt. Regeringens överväganden De senaste årens omfattande invandring har dels medfört att vissa befintliga riksorganisationer fått fler medlemmar, dels att nya riksorganisationer växt fram och kvalificerat sig för statsbidrag. Invandrarverket har i sin anslagsframställning redovisat fem nya organisationer som uppfyller kraven i bidragsförordningen och som bör få statsbidrag. Dessa är: Bosnien-Hercegovina riksförbund i Sverige, Chilenska riksförbundet, Makedoniska riksförbundet i Sverige, Riksföreningen Huélen-Chile samt Syriska föreningars riksförbund. Genom en neddragning med 5% av de statsbidragsnivåer som anges i förordningen och ett samtidigt anslagstillskott på 2 925 000 kronor blir det möjligt att lämna stöd till samtliga de riksorganisationer som föreslagits av Invandrarverket. Bosnien-Hercegovina riksförbund i Sverige har redan i tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande budgetår föreslagits erhålla bidrag med 450 000 kronor med hänsyn till förbundets snabba expansion. För projektbidrag beräknas oförändrade medel budgetåret 1995/96. Regeringen bedömer det härvid som angeläget att fortsatt statsbidrag lämnas till Sociala missionens återvändandeprojekt. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 38 420 000 kr. D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. 1993/94Utgift214 776 000 1994/95Anslag1 087 960 000 1995/96Förslag396 420 000 varav262 613 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas organiserad överföring av flyktingar och mottagning i Sverige samt bidrag till vissa hjälpinsatser för flyktingar utanför Sverige. Vidare bekostas bidrag enligt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land, bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige samt bidrag till resor från Sverige för vissa asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är avgjort. Från anslaget avräknas även schablonersättning till de kommuner som tar emot kvotflyktingar. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 avses anslaget bekosta den ersättning för efterforskningsverksamhet m.m. som enligt avtal utgår till Svenska röda korset. Regeringens överväganden I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår, bör ändamålet för åtgärder under detta anslag omfatta såväl bidrag till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige som organiserad överföring hit. Liksom för innevarande budgetår bör insatser komma i fråga som initieras av UNHCR eller av de mellanstatliga organisationer som är verksamma inom flyktingområdet. Överföringskostnaderna för 2 760 flyktingar beräknas till 14 550 000 kronor, medan ersättningskostnaderna till kommunerna för deras mottagande av motsvarande antal flyktingar kan komma att uppgå till 364 000 000 kronor. Till bidrag till flyktingars resa från Sverige, s.k. återvändanderesor, beräknas ett oförändrat medelsbehov om 5 250 000 kronor. Behovet av bidrag till anhörigas resor till Sverige beräknas även det till oförändrad nivå, 4 140 000 kronor. Regeringen bedömer att antalet hemresor för vissa asylsökande kommer att minska i omfattning och att anslaget för detta ändamål därför kan räknas ned. För det förlängda budgetåret beräknas ett belopp om 4 500 000 kr. Enligt avtal med staten bedriver Svenska röda korset viss efterforsk- ningsverksamhet som ersätts genom statsbidrag. Ersättningen har tidigare utgått från fjärde huvudtitelns förslagsanslag G 15. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet. De efterforskningar som bedrivs i fredstid bör emellertid, enligt regeringens mening, i stället finansieras över tionde huvudtiteln och förevarande anslag. Svenska röda korset har yrkat höjd ersättning för budgetåret 1995/96 samt ett särskilt bidrag för investering i ADB. Regeringen bifaller inte dessa yrkanden utan beräknar anslag enligt oförändrad statsbidragsnivå, vilket innebär 3 980 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 396 420 000 kr. D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. 1993/94Utgift4 123 777 000 1994/95Anslag7 322 141 000 1995/96Förslag6 647 700 000 varav5 033 700 000beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för statsbidrag till kommuner och landstingskommuner enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Anslagsprognos för budgetåret 1994/95 Regeringen bedömer att anslagsutbetalningarna under innevarande budgetår bör bli 700 - 800 miljoner kronor lägre än anvisat belopp. Detta beror på att färre personer kommer att tas emot i kommunerna än vad som tidigare antagits. Regeringens överväganden Beräkningsgrunder m.m. Anslagsberäkningarna utgår ifrån de antaganden om kommunmottagandet budgetåren 1994/95 och 1995/96 som redovisats i litterainledningen. Efter nyligen genomförda överläggningar med Svenska kommunförbundet har regeringen beslutat om vissa justeringar av ersättningsnivåerna fr.o.m. den 1 januari 1995. Beräkningarna redovisas i likhet med tidigare år för det totala kom- munmottagandet, dvs även för de utlänningar som tas emot på den s.k. flyktingkvoten. Därefter avräknas ett belopp som motsvarar den beräknade schablonersättningen budgetåret 1995/96 och förs över till anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. 1. Grundersättning Ersättningen för 270 mottagningskommuner beräknas till 123,2 miljoner kronor. 2. Schablonersättning 2.1 Ersättningsbelopp Schablonersättningen för år 1995 har höjts från 144 200 till 147 200 kronor för vuxna och från 88 400 till 90 300 kronor för barn under 16 år. 2.2 Översyn av utbetalningssystemet Som en följd av de överläggningar som nu genomförts med Svenska kommunförbundet avser regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet, Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet för att utforma ett nytt utbetalningssystem för schablonersättningar. Det nya systemet, som bör träda i kraft den 1 januari 1996, syftar till enklare utbetalningsregler, helst utan ansökningsförfarande, och tätare utbetalningsperioder för att dels minska statens kostnader för sekundärflyttningarna, dels nå en rättvisare fördelning av schablonbidraget mellan olika kommuner 2.3 Introduktionsplan De flyktingmottagande kommunerna ska snarast möjligt upprätta en introduktionsplan för varje flykting. Syftet med planen är att underlätta för flyktingarna att leva och verka normalt och självständigt i det svenska samhället. Planen utgör också en förutsättning för att schablonersättning ska betalas ut till kommunerna. Statens invandrarverks erfarenhet - som den redovisats i anslagsframställan - är att introduktionsplanerna ofta brister i innehåll eller genomförande. Invandrarverket har därför föreslagit att ersättningsförordningen (1990:927) ska ändras så att verket vid uppenbara brister kan innehålla eller reducera schablonersättningen. Regeringen delar Invandrarverkets mening att introduktionsplanerna måste fungera på avsett vis men finner för närvarande inte anledning att ändra nu gällande bestämmelser. Regeringen har dock för avsikt att genom Invandrarverkets uppföljningsarbete följa hur introduktionsplanerna upprättas och genomförs i kommunerna. 2.4 Anslagsbehov De utbetalningar budgetåret 1995/96 som följer av kommunmottagandet innevarande budgetår samt av de utlänningar som tas emot budgetåret 1995/96 beräknas medföra schablonersättningar om 6 124 miljoner kronor. 3. Ersättningar för äldre och handikappade För flyktingar som till följd av handikapp eller hög ålder inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande eller på annat sätt bli självförsörjande utgår, enligt nuvarande regler, särskild ersättning till kommunerna. I samband med överläggningarna med Svenska kommunförbundet har förbundet pekat på nuvarande svåra arbetsmarknadsläge och föreslagit att staten, på samma sätt som gäller för flyktingar mottagna under fjärde kvartalet år 1993 och under hela år 1994, bör lämna ersättning för de faktiska kostnaderna för socialbidrag till flyktingar i åldersgruppen 55-60 år. Regeringen delar förbundets mening att sådan ersättning bör lämnas även för flyktingar mottagna år 1995. Förslaget påverkar inte anslagsbelastningen under budgetåret 1995/96. 4. Extraordinära kostnader Statens invandrarverk kan inom ramen för anvisade medel lämna ersättning till kommuner som haft betydande extraordinära kostnader för flyktingmottagandet. Som redovisats i litterainledningen är det nödvändigt att motverka de problem som växer sig allt starkare i invandrartäta bostadsområden. Regeringen föreslår mot den bakgrunden oförändrad ram för extraordinära kostnader budgetåret 1995/96 (150 miljoner kronor) och att den anslagsuppräkning som annars hade varit aktuell kanaliseras via det nya anslaget D 12. Särskilda insatser i invandrartäta områden som bör tillföras 125 miljoner kronor. Bland de kommunmottagna från bl.a. Bosnien-Hercegovina kan finnas personer som har särskilda behov. Vissa extraordinära sjukvårdsinsatser från landstingens sida kan därför även fortsättningsvis vara aktuella. Statens invandrarverk bör därför, liksom under innevarande budgetår, ha möjlighet att använda anslagsmedlen också för detta ändamål. 5. Ersättning för sjukvårdskostnader m.m. Statens invandrarverk får lämna ersättning för hälsoundersökning som ges till en asylsökande under väntetiden och till sådana utlänningar som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av att de har ett behov av skydd här i landet. För anhöriga och andra utlänningar som inte är asylsökande men av särskilda skäl getts rätt att vänta på beslut i Sverige lämnas inte statlig ersättning för hälsoundersökning. Däremot lämnas under vissa förutsättningar ersättning för hälsoundersökning efter det att de har beviljats uppehållstillstånd. Enligt Socialstyrelsen är det otillfredsställande att statlig ersättning i dag inte lämnas i de fall det ur smittskyddssynpunkt finns behov av hälsoundersökning för dessa anhöriga utlänningar. Regeringen delar Socialstyrelsens synpunkt och har mot denna bakgrund beslutat om en ändring av ersättningsreglerna fr.o.m. den 1 januari 1995 så att statlig ersättning lämnas för hälsoundersökning även av dessa utlänningar, förutsatt att de genomförs på grund av smittskyddsskäl. De tillkommande kostnaderna beräknas uppgå till ca 500 000 kronor undet budgetåret 1995/96. Den beslutade förändringen har bedömts som förenlig med de riktlinjer som lagts fram i den förra regeringens proposition (1993/94:94) om mottagande av asylsökande m.m. och senare beslutats av riksdagen. 6. Uppföljning av ersättningssystemet Som tidigare nämnts, bör en fortsatt uppföljning ske av kommunernas kostnader för de flyktingar som tagits emot sedan nuvarande ersättningssystem infördes år 1991. Regeringen bör disponera 1,5 miljoner kronor för en fortsatt uppföljning av ersättningssystemet. Mot bakgrund av vad som tidigare redovisats om kommunernas kostnader i flyktingmottagandet, finner regeringen det angeläget att kommunerna årligen och på ett enhetligt sätt redovisar dessa kostnader. Statens invandrarverk bör därför i samarbete med Svenska kommunförbundet utarbeta särskilda anvisningar för hur en sådan redovisning ska utformas. Regeringen avser att i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. lämna föreskrifter om de årliga kostnadsuppföljningarna. 7. Anslagsberäkning De sammanfattande beräkningarna uppgår i enlighet med nedanstående specifikation till ett totalt anslagsbehov på 7 011 700 00 kronor för budgetåret 1995/96. tusental kronor Ändamål Anvisat Förändring Förslag 1994/95 1995/96 Grundersättning 124 156 -956 123 200 Schablonersättning och sekundärflytt- ningsbidrag 7 266 985 -1 142 985 6 124 000 Äldre och handikappade123 000 97 000 220 000 Barn utan egna vårdnadshavare 80 000 65 000 145 000 Extraordinära kostnader150 000 0 150 000 Bistånd åt andra tillståndssökande än asylsökande 70 000 50 000 120 000 Sjukvårdskostnader105 000 23 000 128 000 Konjunkturtillägg 470 000 -470 000 0 Uppföljning 1 000 +500 1 500 Summa 8 390 141 -1 378 441 7 011 700 8. Kostnadsfördelning till anslag Av de beräknade utgifterna - 7 011 700 000 kronor - avser 364 000 000 kronor schablonersättningar efter mottagning av s.k. kvotflyktingar. Denna utgift bör föras upp på anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., medan resterande utgiftsandel om 6 647 700 000 kronor tas upp under förevarande anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen att till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 647 700 000 kr. D 6. Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen 1993/94Utgift15 589 000 1994/95Anslag15 355 000 1995/96Förslag23 033 000 varav 15 355 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen. Stiftelsen ska, enligt stadgar och avtal med staten, genom tidningsverksamhet för invandrare lämna nyhetsinformation om viktiga händelser och aktiviteter, främst i Sverige. Tidningarna ska också ge invandrare fortlöpande samhällsinformation. För närvarande omfattar utgivningen tidningar på nio olika språk, varav ett är På Lätt Svenska. Stiftelsen har avlämnat verksamhetsberättelse och bokslut för budgetåret 1993/94. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Stiftelsen har under de gångna åren skaffat sig så god soliditet att det egna kapitalet vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick till 65%. Detta har möjliggjorts genom statsbidragen och den finansiella avkastningen därifrån. Budgetåret 1993/94 redovisades dock ett negativt resultat på 165 000 kronor efter avskrivningar och finansnetto. Resultatet för innevarande budgetår väntas bli ett underskott i samma storleksordning, medan underskottet för det förlängda budgetåret 1995/96 av Stiftelsen beräknats till ca en och en halv miljon kronor. Stiftelsen kan tills vidare täcka underskott i rörelsen genom att skjuta till fonderade medel. Detta är dock inte möjligt att fortsätta med i längden och Stiftelsen har därför tillsatt en strategigrupp med uppgift att analysera verksamheten och lämna förslag om hur den ska kunna utvecklas på ett positivt sätt under de närmaste åren. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att Stiftelsen ska kunna få bibehålla statsbidraget på oförändrad nivå även under budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 23 033 000 kr. D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. 1993/94Utgift 2 928 000 1994/95Anslag 4 834 000 1995/96Förslag7 160 000 varav 4 715 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas Ombudsmannen mot etnisk diskriminering med kansli samt Nämnden mot etnisk diskriminering. Det övergripande målet för Ombudsmannen är att etnisk diskriminering inte ska förekomma i arbetslivet eller på andra samhällsområden. Ombudsmannen har i sin årsredovisning delat upp verksamheten i individuella fall och generella åtgärder. Effekterna av Ombudsmannens insatser är svåra att bedöma. Anslagssparandet uppgår till 839 000 kronor. Härav avser regeringen senare i dag besluta att 575 000 kronor ska föras bort från anslaget och ej disponeras av Ombudsmannen. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet som gäller för perioden 1994/95 - 1995/96 bör ligga fast. Resurser Ramanslag 7 160 000 kr. Medelsberäkning För Ombudsmannen och Nämnden mot etnisk diskriminering bör anvisas ett ramanslag på 7 160 000 kronor, varav 65 000 kronor avser Nämnden. Anslaget möjliggör minst samma verksamhetsnivå som innevarande budgetår. Anslagsberäkningen innehåller en pris- och löneomräkning med 272 000 kronor och ett rationaliseringskrav på 5% (-363 000 kronor). Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 160 000 kr. D 8. Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 1993/94Utgift76 733 000 1994/95Anslag108 962 000 1995/96Förslag97 000 000 varav 70 040 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget finansieras räntesubventioner och avskrivningar för lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Hemutrust- ningslånen administreras av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Anslaget innehåller därför också en driftkostnadsdel, avsedd att täcka CSN:s låneadministration. CSN har till regeringen redovisat lånestockens utveckling och gjort en bedömning av anslagsbehovet utifrån nu aktuella antaganden (se litterainledningen) om kommunplacerade flyktingar och vissa andra utlänningar. Regeringens överväganden Regeringen delar CSN:s bedömning av lånestockens utveckling och beräknar härvid i likhet med CSN kostnaderna för räntesubventioner och avskrivningar budgetåret 1995/96 till 79 850 000 kronor. Regeringen delar även CSN:s bedömning av vilka avgifter som kan beräknas inflyta på statsbudgetens inkomstsida. Vad gäller driftkostnaderna, har regeringen utgått ifrån CSN:s beräkning och därefter kompenserat myndigheten med 540 000 kronor i pris- och löneomräkning. I likhet med vad som gäller för övriga myndigheter har sedan ett rationaliseringskrav lagts på CSN. Detta innebär i CSN:s fall en anslagsnedräkning med 5% (-874 000 kronor). Sammantaget leder detta till ett driftkostnadsanslag på 17 150 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 97 000 000 kr. D 9. Utlänningsnämnden 1993/94Utgift66 619 000 1994/95Anslag58 047 000 1995/96Förslag82 450 000 varav 55 070 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996 Utlänningsnämnden är överprövningsinstans för beslut av Statens invandrarverk avseende avlägsnandeärenden, ärenden omfattande flykting- förklaring och resedokument samt medborgarskapsärenden. Det övergripande målet för Utlänningsnämnden är att svara för att överprövningen av ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap sker på ett rättssäkert sätt. Utlänningsnämnden har i sin årsredovisning avseende verksamhetsgrenen Avlägsnandeärenden redovisat svårigheter att uppnå det av regeringen angivna målet att kunna avgöra 16 000 överklagade ärenden. Endast till 75 % har detta verksamhetsmål nåtts. Orsaken är huvudsakligen svårigheter att uppnå tillräckligt hög arbetsproduktivitet samt stor personalrörlighet med genomsnittligt 5% av handläggarbefattningarna vakanta. Målet högst fyra och en halv månads handläggningstid har heller inte gått att uppnå. Den genomsnittliga handläggningstiden har varit sju månader. Orsakerna är att ärendehandläggningen per person varit lägre än beräknat, att överklaganden kommit in i mycket större mängd än vad som kunnat förutses och genom omfattande balansuppbyggnad gjort ärendena - räknat per handläggare - för många och därmed svåra att processa på ett effektivt sätt. Vidare har bl.a. verkställighetsstopp och väntan på regeringsbesked i överlämnade ärenden förlängt den genomsnittliga handläggningstiden. Utlänningsnämnden hade ett anslagssparande på 3 244 000 kronor. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Anslaget möjliggör minst samma verksamhetsnivå som innevarande budgetår. Anslagsberäkningen innehåller en pris- och löneomräkning med 272 000 kronor och ett rationaliseringskrav på 5% (-363 000 kronor). Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 160 000 kr. D 8. Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 1993/94Utgift76 733 000 1994/95Anslag108 962 000 1995/96Förslag97 000 000 varav 70 040 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget finansieras räntesubventioner och avskrivningar för lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Hemutrust- ningslånen administreras av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Anslaget innehåller därför också en driftkostnadsdel, avsedd att täcka CSN:s låneadministration. CSN har till regeringen redovisat lånestockens utveckling och gjort en bedömning av anslagsbehovet utifrån nu aktuella antaganden (se litterainledningen) om kommunplacerade flyktingar och vissa andra utlänningar. Regeringens överväganden Regeringen delar CSN:s bedömning av lånestockens utveckling och beräknar härvid i likhet med CSN kostnaderna för räntesubventioner och avskrivningar budgetåret 1995/96 till 79 850 000 kronor. Regeringen delar även CSN:s bedömning av vilka avgifter som kan beräknas inflyta på statsbudgetens inkomstsida. Vad gäller driftkostnaderna, har regeringen utgått ifrån CSN:s beräkning och därefter kompenserat myndigheten med 540 000 kronor i pris- och löneomräkning. I likhet med vad som gäller för övriga myndigheter har sedan ett rationaliseringskrav lagts på CSN. Detta innebär i CSN:s fall en anslagsnedräkning med 5% (-874 000 kronor). Sammantaget leder detta till ett driftkostnadsanslag på 17 150 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 97 000 000 kr. D 9. Utlänningsnämnden 1993/94Utgift66 619 000 1994/95Anslag58 047 000 1995/96Förslag82 450 000 varav 55 070 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996 Utlänningsnämnden är överprövningsinstans för beslut av Statens invandrarverk avseende avlägsnandeärenden, ärenden omfattande flykting- förklaring och resedokument samt medborgarskapsärenden. Det övergripande målet för Utlänningsnämnden är att svara för att överprövningen av ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap sker på ett rättssäkert sätt. Utlänningsnämnden har i sin årsredovisning avseende verksamhetsgrenen Avlägsnandeärenden redovisat svårigheter att uppnå det av regeringen angivna målet att kunna avgöra 16 000 överklagade ärenden. Endast till 75 % har detta verksamhetsmål nåtts. Orsaken är huvudsakligen svårigheter att uppnå tillräckligt hög arbetsproduktivitet samt stor personalrörlighet med genomsnittligt 5% av handläggarbefattningarna vakanta. Målet högst fyra och en halv månads handläggningstid har heller inte gått att uppnå. Den genomsnittliga handläggningstiden har varit sju månader. Orsakerna är att ärendehandläggningen per person varit lägre än beräknat, att överklaganden kommit in i mycket större mängd än vad som kunnat förutses och genom omfattande balansuppbyggnad gjort ärendena - räknat per handläggare - för många och därmed svåra att processa på ett effektivt sätt. Vidare har bl.a. verkställighetsstopp och väntan på regeringsbesked i överlämnade ärenden förlängt den genomsnittliga handläggningstiden. Utlänningsnämnden hade ett anslagssparande på 3 244 000 kronor. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Resultatinriktning och dimensionering Det är av utomordentlig vikt att Utlänningsnämnden kan snabba upp handläggningstiderna och därmed minska påfrestningarna för de utlänningar som väntar på ett slutligt avgörande av sina ärenden. Alldeles särskilt gäller det avvisningsärendena. Statsfinansiellt kostar väntetiderna i avvisningsärenden mycket stora belopp eftersom de asylsökande försörjs av staten. Det verksamhetsmål som regeringen lagt fast för nämnden innevarande budgetår - högst tre månaders handläggningstid för avlägsnandeärenden som ej berörs av verkställighetsstopp etc. - måste därför utgöra ett minimikrav för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av de under litterainledningen redovisade antagandena om asylinströmning och ärendemängder bör Utlänningsnämnden under början av nästa budgetår ha arbetat av sina balanser i sådan omfattning att organisationen successivt kan bringas ned till att omfatta 10-11 utredningsgrupper. Detta motsvarar den kapacitet för att handlägga de överklagade avlägsnandeärenden som kan väntas följa av en asylinströmning i intervallet 15 000 - 25 000 personer. Medelsberäkning Utlänningsnämnden har beräknat anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 till 83 705 000 kronor. Avgiftsinkomsterna uppgår härvid till 18 000 kronor. Regeringen godtar nämndens beräkningar, men bedömer att utrymme måste finnas för rationaliseringsvinster. Ett rationaliseringskrav på 1,5% (1 255 000 kronor) åläggs därför Utlänningsnämnden. Erforderligt anslag uppgår därmed till 82 450 000 kronor. Nämnden har redovisat ett lånebehov för investeringar i anläggningstillgångar som uppgår till 800 000 kronor. Regeringen delar nämndens bedömning av behovet av låneram hos Riksgäldskontoret. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 82 450 000 kr. D 10. Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. 1993/94Utgift 4 654 000 Reservation 2 681 000 1994/95Anslag 2 000 000 1995/96Förslag5 500 000 varav 3 700 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas kostnader för särskilda migrationspolitiska projekt och för Sveriges deltagande i internationellt samarbete med syfte att utveckla och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier. Av särskild betydelse är samarbetet med östersjöstaterna samt bilaterala samverkansprojekt med de baltiska staterna. Från anslaget ska också betalas Sveriges bidrag till "Nordiskt jämförande utvärderingsprojekt - bosnier". Regeringens överväganden Regeringen beräknar, mot bakgrund av nuvarande anslagsbehållning, ett ökat anslagsbehov till 5,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår att riksdagen till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och mig- rationspolitiken m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 500 000 kr. D 11. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 1993/94Utgift 9 648 000 Reservation 894 000 1994/95Anslag28 000 000 1995/96Förslag27 000 000 varav 18 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas insatser som ska motverka och förhindra främ- lingsfientlighet, rasism och antisemitism. Regeringens överväganden Medel kommer också fortsättningsvis att behövas för insatser mot rasism och främlingsfientlighet, bl.a. för fortsättningen av den s.k. ungdomskampanjen. Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att lägga fast formerna för och innehållet i den fortsatta verksamheten mot främlingsfientlighet och rasism. När detta arbete är slutfört kommer närmare att kunna avgöras hur anslagsmedlen ska användas. Regeringen bedömer medelsbehovet för det förlängda budgetåret till 27 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 27 000 000 kr. D 12. Särskilda insatser i invandrartäta områden Nytt anslag (förslag)125 000 000 varav100 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från det föreslagna anslaget ska bekostas särskilda insatser för att främja utvecklingen i invandrartäta storstadsområden. Regeringens överväganden Som redovisats i litterainledningen bör särskilda medel avsättas för insatser i storstadsområden med hög koncentration av invandrare. Syftet med insatserna ska vara att stärka kompetensen hos och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt att konkret bidra till en god social utveckling och motverka utanförskap. Medlen bör ställas till regeringens förfogande och fördelas på insatser av projektkaraktär i ett begränsat antal segregerade och invandrartäta områden i storstadsregionerna. Aktuella kommuner som bör kunna få del av medlen är i första hand Stockholm, Göteborg, Malmö och Botkyrka. Därutöver kan det finnas ytterligare några kommuner som kan vara aktuella att få del av medlen. Insatserna bör bygga på lokala initiativ från de aktuella områdena och kommunerna. Respektive kommun bör ha det operativa ansvaret för genomförandet av projekten och fördelning av medel bör ske till kommunerna efter ansökan. I den mån landsting, arbetsförmedling, försäkringskassa eller andra myndigheter deltar i projekt med insatser utöver respektive myndighets reguljära verksamhet bör de också kunna få del av projektmedel. Medlen bör då som regel kanaliseras genom den kommun som ansvarar för projektet. Detsamma gäller när frivilligorganisationer deltar. Det bör ankomma på regeringen att utforma närmare riktlinjer för på vilket sätt medlen ska fördelas och vilken typ av insatser som bör prioriteras. Ett alternativ för fördelning kan vara att inrätta en särskild delegation för ändamålet under regeringen. Det är dock mycket angeläget att inte bygga upp onödig administration kring medelsfördelningen och det bör inte bli fråga om att i detalj pröva enskilda projektansökningar. Inriktningen bör snarare vara att kommunerna gör en samlad presentation av sina planerade insatser under en viss period och att denna samlade plan bedöms med utgångspunkt från bl.a. situationen i respektive kommun och riktlinjer för vilken typ av insatser som bör prioriteras. En förutsättning för att en kommun ska kunna erhålla medel bör vara att kommunen också satsar egna medel i projekten. Det måste också ställas krav på kommunerna att de redovisar dels hur medlen använts, dels resultaten av olika insatser i förhållande till uppställda mål. Erfarenheterna av olika åtgärder måste spridas mellan kommunerna. Totalt föreslås att 125 miljoner kronor avsätts för särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden. I den mån det kommer att krävas särskilda resurser på central nivå för fördelning av medlen bör dessa också finansieras från anslaget. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilda insatser i invandrartäta områden för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 125 000 000 kr. 1 Förslag till Lag om arbetslivsutveckling Härigenom föreskrivs följande. 1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbets- livsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för arbetslivsutveckling. 2 § Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbetsliv- sutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en arbetslös enligt 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 6 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelser räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts. 3 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadsutbildning i 31 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §. ______________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och gäller till utgången av december 1996. 2 Förslag till Lag om praktik för invandrare Härigenom föreskrivs följande. De som av länsarbetsnämnden anvisats praktikplatser för invandrare skall inte anses som arbetstagare när de fullgör praktiken. _____________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och gäller till utgången av december 1996. 3 Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter Härigenom föreskrivs följande. 1 § En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning på arbetstid med bibehållna anställningsförmåner och som efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§ från de arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala. 2 § För en ersättare som avses i 1 § får arbetsgivaren göra avdrag med 500 kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd. 3 § Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme, dock sammanlagt högst 40 000 kronor, för varje arbetstagare som deltar i av länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter. 4 § Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt 2 och 3 §§ minska det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7 § nämnda lag. _______________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och gäller till utgången av december 1996. 4 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning Härigenom föreskrivs att lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1995. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet. 5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om socialavgifter[1] skall ha följande lydelse. 4 kap. 7 §[2] Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av 1. Arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 2. bidrag till permitteringslöneer- sättning, 2. kontant 3. kontant arbetsmarknadsstöd enligt arbetsmarknadsstöd en- lagen (1973:371) om ligt lagen (1973:371) kontant om kontant arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsstöd, 3. utbildningsbidrag 4. utbildningsbidrag till sådan deltagare i till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen enligt förordningen (1987:406) om (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad eller yrkesinriktad rehabilitering enligt rehabilitering enligt förordningen (1987:405) förordningen (1987:405) om den om den arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska verksamheten som verksamheten som uppfyller medlems- och uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i 6 § arbetsvillkoren i 6 § lagen om ar- lagen om ar- betslöshetsförsäkring. betslöshetsförsäkring. _________________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om permitteringslöneersättning som avser tid före ikraftträdandet. **Fotnot** [1]Lagen omtryckt 1989:633. [2]Senaste lydelse 1991:330. 6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § 4 mom.[2] Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på samman- slutningarna, sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, regleringsförening som avses i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, allmänna försäkrings- allmänna försäkrings- kassor, erkända arbets- kassor, arbets- löshetskassor, personal- löshetskassor, stiftelser som avses i personalstiftelser som lagen (1967:531) om avses i lagen (1967:531) tryggande av pensions- om tryggande av pen- utfästelse m.m. med ända-sionsutfästelse m.m. med mål uteslutande att lämna-ändamål uteslutande att understöd vid arbets- lämna understöd vid löshet, sjukdom eller arbetslöshet, sjukdom olycksfall, stiftelser eller olycksfall, som bildats enligt stiftelser som bildats avtal mellan or- enligt avtal mellan or- ganisationer av ganisationer av arbets- arbetsgivare och givare och arbetstagare arbetstagare med ändamål med ändamål att utge att utge avgångsersätt- avgångsersättning till ning till friställd ar- friställd arbetstagare betstagare eller främja eller främja åtgärder till åtgärder till förmån för förmån för arbetstagare som arbetstagare som blivit blivit uppsagd eller uppsagd eller löper risk löper risk att bli upp- att bli uppsagd till sagd till följd av följd av driftsinskränk- driftsinskränkning, ning, företagsnedläggelseföretagsnedläggelse eller eller rationalisering rationalisering av av företags verksamhet företagets verksamhet eller med ändamål att eller med ändamål att utge utge permitterings- permitteringslöneer- löneersättning, bolag sättning, bolag eller eller annan juridisk annan juridisk person person som avses i som uteslutande har till lagen (1984:1009) om uppgift att lämna per- beslutanderätt för bolag mitteringslöneersättning, eller annan juridisk sådana ömsesidiga försäk- person med uppgift att ringsbolag som avses i lämna per- lagen om yrkesskadeförsäk- mitteringslöneersättning,ring, sådana ömsesidiga försäk- ringsbolag som avses i lagen om yrkes- skadeförsäkring, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekar- societetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell för- ståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen indu- striellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företags- utveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produkt- utveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin - PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/- högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet - SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Tipstjänst och Aktiebolaget Trav och Galopp frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av nä- ringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet. Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment. _____________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. **Fotnot** [1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. [2]Senaste lydelse 1994:778. 7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring[1] skall ha följande lydelse. 4 §[2] Nuvarande lydelse Förelsagen lydelse Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som 1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, 2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan. 3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver, 4. icke kan erhålla 4. inte kan erhålla lämpligt arbete. lämpligt arbete, och 5. har fyllt 20 år. Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över. En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i fjärde stycket. ________________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dem som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod. **Fotnot** [1]Lagen omtryckt 1991:1334. [2]Senaste lydelse 1994:930 Arbetsmarknadsstatistik Tabell 1 Nyanmälda lediga platser, 1000-tal ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 56,4 80,4 64,2 43,8 37,0 42,8 1991 33,6 46,4 40,2 24,5 23,2 26,3 1992 24,7 32,8 31,1 18,7 16,0 18,0 1993 22,6 22,4 29,8 19,1 19,2 20,5 1994 29,0 36,8 25,8 28,1 Tabell 2 Antal personer i arbetskraften, 1000-tal ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 4 577 4 536 4 545 4 658 4 569 4 562 1991 4 552 4 549 4 551 4 617 4 493 4 471 1992 4 464 4 454 4 479 4 531 4 394 4 392 1992* 4 428 4 418 4 487 4 495 4 359 4 357 1993 4 320 4 296 4 338 4 398 4 248 4 234 1994 4 187 4 266 4 371 4 220 Tabell 3 Antal sysselsatta personer, 1000-tal ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 4 508 4 471 4 493 4 582 4 486 4 474 1991 4 430 4 445 4 453 4 478 4 346 4 329 1992 4 250 4 272 4 282 4 286 4 160 4 156 1992* 4 203 4 216 4 260 4 230 4 106 4 102 1993 3 964 3 983 3 987 3 991 3 894 3 877 1994 3 840 3 939 3 996 3 916 Tabell 4 Relativ arbetslöshet ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 1,5 1,4 1,2 1,6 1,8 1,9 1991 2,7 2,3 2,1 3,0 3,3 3,2 1992 4,8 4,1 4,4 5,4 5,3 5,4 1992* 5,3 4,5 5,1 5,9 5,8 5,9 1993 8,2 7,3 8,1 9,3 8,3 8,4 1994 8,3 7,7 8,6 7,2 Tabell 5 Långtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som andel av total arbetslöshet _______________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 15,7 15,4 18,6 15,2 14,4 16,7 1991 17,6 15,8 19,9 16,1 18,7 18,4 1992 25,7 20,5 25,9 27,0 28,0 26,6 1992* 25,5 20,4 25,9 26,8 27,9 26,5 1993 31,9 26,5 31,1 32,7 36,4 35,7 1994 39,6 40,6 36,7 39,7 Tabell 6 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 38 60042 500 38 300 33 100 40 50041 800 1991 58 60049 300 53 000 53 500 78 70082 900 1992 86 30093 000 85 700 73 800 92 60097 900 1993 53 20073 600 54 900 33 000 51 20055 800 1994 69 700 64 100 43 900 64 600 * Justerade värden med hänsyn tagen till förändringar i metod m.m. som ägt rum fr.o.m. 1993. Tabell 7 Antal personer placerade med rekryteringsstöd ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 2 300 2 100 2 600 2 300 2 300 2 400 1991 4 800 2 400 3 400 4 700 8 800 9 300 199213 500 11 800 15 200 14 700 12 10012 200 1993 9 200 7 600 8 800 9 200 11 10012 100 1994 14 600 22 000 24 900 .. Tabell 8 Antal personer i beredskapsarbete ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 8 100 9 300 9 100 5 800 8 000 8 300 1991 10 8009 500 11 500 8 600 13 40013 800 1992 15 90015 600 18 200 13 100 16 50017 100 1993 14 00016 400 15 300 10 300 13 80014 400 1994 15 500 18 600 15 400 19 200 Tabell 9 Antal personer i utbildningsvikariat. (Ny åtgärd Infördes 1991) ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1991 5 300 5 900 1992 8 300 10 800 9 500 5 000 8 000 8 800 1993 9 800 10 000 9 700 7 400 12 00013 100 1994 14 500 12 700 9 200 15 800 Tabell 10 Antal personer i avtalade inskolningsplatser ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 1 900 2 200 1 700 1 200 2 300 2 500 1991 3 200 2 800 2 500 2 700 4 900 5 200 1992 4 000 5 400 4 800 3 400 2 300 2 400 1993 700 1 200 700 500 400 500 1994 400 300 200 .. Tabell 11 Antal personer i särskilda inskolningsplatser/ungdoms- praktik (ny åtgärd införd sept. 1992) ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 19903 000 2 700 2 600 2 000 4 500 4 900 19919 600 7 400 8 700 7 50014 800 15 300 199230 80018 000 17 400 17 20070 400 73 900 199358 10087 000 49 200 23 90072 100 73 800 1994 77 000 51 300 36 500 62 700 Tabell 12 Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (exklusive handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning) ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 199053 900 58 800 54 300 44 400 57 600 59 900 199187 000 71 400 79 100 77 000125 900132 400 1992158 800154 600150 800127 200201 900212 300 1993180 200205 300176 400127 900210 400220 800 1994243 300217 200167 750 .. Tabell 13 Antal personer placerade med lönebidrag ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 45 00044 700 45 200 45 100 45 00045 200 1991 44 50045 100 45 000 44 600 43 40044 400 1992 42 60043 200 43 100 42 600 41 50042 300 1993 42 60043 100 42 900 42 200 42 30044 000 1994 44 600 42 500 42 600 .. Tabell 14 Antal personer anställda i Samhall ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 30 60031 000 30 700 30 300 30 20030 300 1991 29 60030 100 29 700 29 400 29 30029 300 1992 29 10029 400 29 200 29 000 28 80028 700 1993 28 30028 500 28 500 28 200 28 00028 000 1994 28 000 28 400 28 500 .. Tabell 15 Antal personer i offentligt skyddat arbete (OSA) ____________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 5 7005 700 5 800 5 700 5 600 5 700 1991 5 4005 400 5 400 5 400 5 500 5 600 1992 5 6005 600 5 600 5 500 5 500 5 600 1993 5 7006 100 5 800 5 400 5 300 5 800 1994 5 500 5 000 4 300 .. Tabell 16 Antal personer i arbetsmarknadsinstitutet (AMI) 1990**6 8007 300 7 300 5 600 7 000 7 300 1991 6 7007 100 7 100 5 400 7 000 7 400 1992 7 7008 000 8 400 6 300 8 100 8 700 1993 7 4009 300 8 700 5 200 6 400 7 000 1994 7 100 7 400 6 100 8 700 ** Ny statistik fr.o.m. juli 1990 Tabell 17 Antal personer som någon gång under månaden deltagit i företagsutbildning __________________________________________ juli aug sept 1990 2 137 5 528 4 845 1991 4 873 8 750 9 528 1992 5 988 11 719 14 009 1993 1 392 4 036 4 465 1994 2 268 7 464 7 828 Tabell 18 Antal sysselsatta inom olika branscher i januari-november, 1 000-tal 1993 1994 Förändring Industri 773 762 -11 Jord- o skogsbruk136 135 - 1 Byggnadsindustrin237 219 -18 Privata tjänster1 476 1 484 8 Offentliga tjänster1 3471 327 -20 Totalt 3 969 3 927 -42 Tabell 19 Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen i åldern 16-64 år som tillhör arbetskraften i november Ålder 1993 1994 Förändring 16-19 23,9 22,4 -1,5 20-24 64,7 62,3 -2,4 25-54 88,6 87,5 -1,1 55-64 65,4 65,7 0,3 -------------------------------------- 16-64 77,5 76,6 -0,9 Kvinnor 75,8 74,8 -1,0 Män 79,1 78,2 -0,9 Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder samt EU Relativ Kvinnor <24 år arbetslöshet Danmark 9,5 10,9 10,2 Irland 17,4 19,5 26,0 Italien 11,9 18,0 32,2 Sverige 7,2* 6,1* 14,5* Belgien 10,4 15,1 22,1 Tyskland 6,0 6,5 5,0 Spanien 21,7 29,4 35,6 Frankrike 11,5 14,1 25,1 Storbritannien 9,1 7,3 14,0 EU 10,7 12,9 20,0 * November 1993, övriga siffror avser september 1993 Innehållsförteckning X. Arbetsmarknadsdepartementet Sid 1 Inledning 6 A. Arbetsmarknad 34 Arbetsmarknadsverkets förvaltnings- kostnader, ramanslag 4 328 452 000 39 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag 33 956 746 000 75 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag6 000 000 76 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m., förslagsanslag 1 000 77 Bidrag till arbetslöshetsersättning, förslagsanslag 59 765 000 000 98 056 199 000 84 B. Arbetslivsfrågor 95 Arbetarskyddsverket, ramanslag *567 739 000 95 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag *251 759 000 95 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag1 159 484 000 99 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdrags- verksamhet, förslagsanslag 1 000 102 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 10 808 081 000 110 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservations- anslag 7 074 628 000 117 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslaganslag 1 000 118 Institutet för arbetslivsforskning, ramanslag *51 760 000 118 Arbetsdomstolen, ramanslag 22 399 000 122 Statens förlikningsmannaexpedition, förslags- anslag 2 561 000 123 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslaganslag 83 000 123 Internationella avgifter, förslagsanslag24 195 000 124 Arbetsmiljöfonden, ramanslag * 791 145 000 20 753 836 000 125 C. Regional utveckling * 3 519 383 000 128 D. Invandring m.m. 140 Statens invandrarverk, ramanslag589 200 000 146 Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag 1 756 000 000 147 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag38 420 000 148 Överföring av och andra åtgärder för flyk- tingar m.m., förslaganslag 396 420 000 149 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag6 647 700 000 154 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen23 033 000 155 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag 7 160 000 156 Lån till hemutrustning för flyktingar, m.fl., förslaganslag 97 000 000 157 Utlänningsnämnden, ramanslag 82 450 000 158 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag 5 500 000 159 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag 27 000 000 160 Särskilda insatser i invandrartäta områden, reservationsanslag 125 000 000 9 794 883 000 Summa kr 132 124 301 000 162 Underbilaga 11.1 162 1 Förslag till lag om arbetslivsutveckling. 163 2 Förslag till lag om praktik för invandrare 164 3 Förslag till lag (1994:196) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter 165 4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning 166 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 167 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:756 om statlig inkomstskatt 169 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 170 Underbilaga 11.2 Arbetsmarknadsstatistik