Regeringskansliets rättsdatabaser

Prop. 1994/95:100 Bilaga 8 Bilaga 8 till budgetpropositionen 1995 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Inledning Uppgifterna inom Finansdepartementets område fördelar sig på följande verksamhetsområden: skatteförvaltningen och exekutionsväsendet, fastighets- förvaltning och statlig lokalförsörjning, Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning, vissa centrala myndigheter, statliga arbetsgivar- frågor, Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet, kommunal ekonomi, lagstiftning och utveckling, Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten och övriga ändamål. Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som följer av gällande skatteförfattningar. Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god tillgänglighet. Den exekutiva verksamheten syftar till att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. I verksamheten ingår även att genom information och liknande förebyggande åtgärder, verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. Det övergripande målet för fastighetsförvaltningen är att för statens räkning förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras. Den statliga lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet och för varje myndighet effektivt och ekonomiskt sätt. Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. För tullverksamheten är det övergripande målet att faställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. I verksamheten ingår även att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmeler om in- och utförsel av varor efterlevs samt att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Riktlinjerna för den statliga statistikförsörjningen framgår av Lagen om den officiella statistiken (SFS 1992:889). I lagen ställs krav på att statistiken skall vara objektiv, allmänt tillgänglig och offentliggöras med beaktande av skyddet för den enskilde. Redovisning och revision ingår i Riksrevisionsverkets verksamhet. Den årliga revisionen skall bl.a. granska och bedöma kvaliteten i årsredovisningarna. Effektivitetsrevisionen skall granska effektivieteten i statliga åtaganden och statlig verksamhet. Inom verksamhetsområdet Ekonomi och Resultatstyrning skall RRV stödja och utveckla den ekonomiska styrningen i den statliga verksamheten. Verksamheten inom statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndigheterna Arbetsgivarverket och Statens löne- och pensionsverk dels anslag som tillkommit med anledning av avtal och överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets- och anställningsvillkor för de statligt anställda. Det övergripande målet för bankstödsverksamheten är att genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga som möjligt. De övergripande kommunala frågorna kommer från den 1 januari 1995 att vara samlade i Finansdepartementet. Det gäller frågor om kommunal ekonomi och lagstiftning samt indelnings- och utvecklingsfrågor. Det övergripande målet för statens åtgärder i förhållande till kommunsektorn är att skapa goda förutsättningar för den kommunala verksamheten så att den utifrån medborgarnas behov kan uppfylla de uppsatta målen inom en ekonomisk ram som ligger i linje med samhällsekonomiska krav. Sveriges avgift till EG-budgeten utgör en del av åtagandena enligt anslutningsfördraget om medlemskap i Europeiska unionen (EU). EU:s viktigaste finansiella instrument för gemensam politik utgörs av EG-budgeten. Den omfattar samtliga inkomster och utgifter som EU enligt Romfördraget har eller kan ha inom den Europeiska gemenskapen. Medlemsländerna ansvarar för finansieringen av budgetens utgifter genom avgifter, budgetens s.k. egna resurser. När det gäller jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde är målsättningen en ökad kvinnorepresentation i myndigheternas styrelser eller råd, och i nämnder och kommittéer så att lika könsfördelning uppnås. Under budgetåret kommer ansträngningarna att intensifieras för att få fram kvinnliga kandidater med adekvat, d.v.s. främst ekonomisk och juridisk, kompetens till departementets olika organ - myndigheter, stiftelser, statligt ägda bolag. Vidare kommer en uppföljning att göras av hur kvinnorna upplever arbetsförutsättningarna i olika styrelser inom departementets verksamhetsområde. Förändringar t.o.m. budgetåret 1998 I propositionen (1994/95:25) Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. presenterade regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing (bet. 1994/95FiU:1). Regeringen föreslår att myndigheternas förvaltningskostnader och övrig statlig konsumtion inom Finansdepartementets verksamhetsområde minskas med 1 455 miljoner kronor fram till och med år 1998. För budgetåret 1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 1 100 miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 915 miljoner kronor. Ett svenskt EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller gränsformalitet och kontroll. Generaltullstyrelsen har regeringens uppdrag att se över behovet av organisatoriska förändringar inom Tullverket med anledning av ett svenskt EU-medlemskap. Av Generaltullstyrelsens utredning framgår att EU-medlemskapet leder till en kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer, framför allt vad gäller klarering av gods och transporter. Förändringarna i tullarbetet innebär bl.a. minskade antal dokument och transportmedel som behöver klareras. Uppskattningsvis 60-65% av all klarering av gods och transporter bortfaller vid ett EU-medlemskap. Med hänsyn till att klareringsverksamheten utgör mer än 50% av Tullverkets operativa verksamhet är minskningen av verkets arbetsbelastning därmed mycket stor. Förändringen av Tullverkets arbetsvolym innebär att verkets dimensionering måste anpassas till de nya förutsättningarna. Anpassning av organisationen skall inte i negativ riktning påverka Tullverkets möjligheter att fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom narkotikabekämpningsområdet. Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som bedrivs inom EU och de åtaganden som är förknippade med medlemskapet. Sverige kommer som fullvärdig medlem i EU få större möjligheter att påverka den konkreta ut- formningen av detta system. Flera myndigheter deltar i utvecklingen av ett europeiskt statistiskt system. Statistiska centralbyrån har dock en central roll i samordningen av de svenska insatserna. Genom svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken (EIB) kommer Sverige under åren 1995-1998 att betala in sammanlagt 4 500 miljoner kronor i bankens kapital samt till olika reservfonder i banken. Under budgetåret 1995/96 beräknas inbetalningarna uppgå till 2 850 miljoner kronor. Besparingsåtgärder 1995/96 1998 (12 mån) Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 141 408 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 86 98 Resterande myndigheter inom Finans- departementets verksamhetsområde 165 427 Statliga arbetsgivarfrågor 101 101 Besparingar till följd av ett EU-medlemskap 421 421 Summa besparingar brutto 914 1455 Utgiftsutvecklingen inom Finansdepartementets område blir sammantaget följande (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95-juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Skatteförvalt- ningen och exe- kutionsväsendet 5 401,0 6 032,4 9 038,9 6 035,5 -138,6 -128,5 Fastighetsför- valtning och statlig lokal- försörjning 200,4 180,0 142,2 94,8 -6,0 -6,0 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 909,0 1 157,2 1 835,2 1 362,0 -2,1 -2,1 Vissa centrala myndigheter m.m. 1 895,8 1 976,1 2 763,1 1 861,6 -166,2 -79,0 Statliga arbets- givarfrågor 3 081,2 2 705,1 3 694,2 2 462,8 of. of. Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet 24 037,8 14,0 16,5 10,9 -0,4 -0,4 Bidrag och er- sättningar till kommunerna 46 746,0 45 568,5 68 413,5 45 609,5 of. of. Sveriges avgift till gemenskaps- budgeten - 9 950,0 29 700,0 19 800,0 +800 +700 Övriga ändamål 17,1 962,1 2 864,9 1 909,9 -0,2 -0,2 Totalt för Fi-dep 82 288,3 68 545,4 118 468,5 79 147,0 486,5 483,8 1) Prisnivå 1995/96 1 En effektivare statlig förvaltning 1.1 Utgångspunkter Utgångspunkterna för regeringens förvaltningspolitik redovisas i bilaga 1. Regeringens förvaltningspolitik skall ge riktlinjer för arbetet med förvaltningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer samt styrningen av statliga verksamheter. Den skall ge vägledning såväl för dem som arbetar i den löpande verksamheten som för dem som har till uppgift att utveckla och förändra verksamheten i den statliga förvaltningen. Det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturförän- dringar i den statliga förvaltningen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförligare redovisning av den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas under mandatperioden. Inom Finansdepartementets verksamhetsområde kommer åtgärder att vidtas för att förbättra styrningen och uppföljningen av organisations- och strukturförändringar. Uppföljningarna skall vara återkommande och redovisas för riksdagen. De erfarenheter som hittills har vunnits i omstruktureringsarbetet skall tas till vara på ett konstruktivt sätt i det fortsatta förändringsarbetet. Erfarenheterna ger ett bra underlag för ytterligare förbättringar i kompetens och rutiner. Personalkonsekvenserna vid strukturförändringar har hittills kunnat hanteras på ett bra sätt därför att det på statliga området finns ett väl fungerande trygghetssystem. Den öppna arbetslösheten inom det statliga trygghetsavtalets tillämpningsområde uppskattas till under två procent. Regeringen kommer att noga följa den fortsatta utvecklingen. I regeringens ansvar för styrningen av myndigheterna är en aktiv chefsförsörjning av avgörande betydelse som ett instrument för att uppnå de förvaltningspolitiska målen. Regeringen har för avsikt att under nuvarande mandatperiod lägga ökad vikt vid professionell rekrytering, introduktion och chefsutveckling för myndighetscheferna. Den informationstekniska utvecklingen ger tillsammans med övriga förvaltningspolitiska åtgärder möjligheter till nya och effektivare arbetssätt i den offentliga verksamheten. Därmed skapas ytterligare förutsättningar såväl för en rationellare administration som för en effektivare service till medborgare och företag. 1.2 Strukturförändringar inom statsförvaltningen 1.2.1 Bättre styrning av förändringsarbetet Inom statsförvaltningen har under den senaste femårsperioden mer omfattande strukturförändringar genomförts på kort tid än någonsin tidigare. Renodlingen av den statliga verksamheten inleddes omkring år 1990 med principbesluten om bolagisering av flera av de stora affärsverken. I fråga om förvaltningsmyndigheterna togs det första samlade greppet på strukturfrågorna år 1991. Riksdagen fattade då beslut om ett program för omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150, del II,bet. 1990/91:FiU37, rskr.1990/91:390), det s.k. Administrationsprogrammet. Programmet sågs som ett uttryck för inledningen till ett långsiktigt och kontinuerligt förnyelsearbete inom staten. Vid riksdagsbehandlingen underströk Finansutskottet att det är viktigt att se omstruktureringsarbetet som en fortlöpande process. Riksdagen bör ges tillfälle till en kontinuerlig och samlad uppföljning av organisations- och strukturförändringar. En sådan uppföljning bör innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare bör de verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenserna analyseras. Även i andra sammanhang har riksdagen uttryckt önskemål om att få bättre information om strukturförändringarna inom statsförvaltningen. Riksdagen har bl.a. gett till känna att regeringen bör redovisa de åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med de brister i arbetet med strukturförändringar som riksdagens revisorer (1992/93:RR3) har påtalat. Revisorerna ansåg bl.a. att det fanns generella brister i regeringskansliets hantering av förvaltningspolitiska frågor. Departementen har ansvaret för att förbereda och planera omstruktureringar inom sina ansvarsområden. En ny vägledning om organisations- och strukturförändringar har utarbetats till hjälp för chefer och handläggare i regeringskansliet. I vägledningen understryks vikten av att riksdagen får ett väl genomarbetat beslutsunderlag. Motiven till omstruktureringen bör klart framgå, liksom konsekvenserna vad gäller verksamhet, personal och kostnader. Styrningen av organisations- och strukturförändringar är utomordentligt viktig. Mål- och resultatdialogen mellan regeringskansliet och avvecklingsorganisationen är därvidlag ett centralt inslag. I regleringsbrev eller andra regeringsbeslut, som också är viktiga styrinstrument, skall bl.a. anges vad en avveckling högst får kosta, hur redovisningen av kostnaderna skall ske, formerna för dialog och rapportering o.s.v. Vägledningen för regeringskansliet kommer fortlöpande att utvecklas så att regeringskansliet ges bättre förutsättningar att arbeta med organisations-och strukturförändringar. Regeringens avsikt är att förbättra möjligheterna för dem som ansvarar för avvecklingar att få det stöd och de råd som behövs för att de skall kunna genomföra avvecklingar på ett för verksamheten och personalen ändamålsenligt sätt samt under god hushållning med statens resurser. Dialogen mellan regeringskansliet och myndigheter under avveckling måste utvecklas ytterligare och föras under hela förändringsperioden. Vidare avser regeringen att se till att avvecklarna förordnas i god tid före avvecklingsprocessen och att de tillförsäkras nödvändigt stöd bl.a. i form av ekonomi- och personaladministrativ kompetens. 1.2.2 Uppföljning av strukturförändringar Regeringen redovisade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8) en uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen sedan år 1980. Uppföljningen utgick från det s.k. Administrationsprogrammet, vars mål var att efter genomförandeperioden 1991/92-1993/94 ha åstadkommit en årlig nettobesparing på statsbudgeten om ca 2 miljarder kronor. Statskontoret har regeringens uppdrag att återkommande redovisa bl.a. resultaten av genomförda organisations- och strukturförändringar. I delrapporten "Administrationsprogrammets besparingsresultat" konstaterar emellertid Statskontoret att det f.n. saknas tillräckligt underlag för att bedöma om besparingsmålet har uppnåtts. Statskontoret redovisar i sin rapport också allmänna erfarenheter av strukturarbetet inom statsförvaltningen. Detta ger regeringen anledning att ytterligare betona vikten av att systematiska uppföljningar görs så att effekterna av strukturförändringar skall kunna bedömas med avseende på ekonomiska, verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenser. Regeringen avser att vidta åtgärder för att uppföljningen av organisations- och strukturförändringar skall fungera på avsett sätt. Regeringen har i finansplanen framhållit att det statsfinansiella läget ställer krav på fortsatta besparingar. En följd av detta är att fortlöpande organisations- och strukturförändringar måste genomföras inom den offentliga sektorn. Även EU-medlemskapet ställer krav på ändamålsenliga organisations- och arbetsformer. Resultatinformation som tas fram inom ramen för budgetprocessen bör ge väsentligt bättre förutsättningar än tidigare att i budgetprocessen ta fram underlag för omprövningar av den omfattning som den ekonomiska politiken kräver. I bilaga 1 till budgetpropositionen redovisar regeringen erfarenheter från och regeringens bedömning av resultatstyrningen. En vägledning har som tidigare nämnts utarbetats till stöd för regerings- kansliets arbete med organisations- och strukturförändringar. Vägledningen innehåller riktlinjer för systematisk uppföljning av organisations- och strukturförändrande beslut, bl.a. rekommendationer för hur underlaget för sådana beslut bör utformas för att göra det möjligt att följa upp om avsett resultat har uppnåtts. Enligt riktlinjerna skall en systematisk uppföljning, som ett led i genomförandet, alltid utmynna i en bedömning av förändringsresultatet. De myndigheter som är ansvariga för att driva en verksamhet skall också normalt svara för redovisning av resultaten. Departementen svarar för att de organisations- och strukturförändringar följs upp som regering och riksdag har beslutat om. De har också ett ansvar för att åtgärder vidtas för att rätta till brister. Regeringens uppfattning är att uppföljningen av förändringsarbetet väsentligt måste förbättras för att riksdagen och regeringen skall få nödvändig information. 1.2.3 Bedömning av personalkonsekvenserna vid strukturförändringar Allmänt I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8) redogjordes för de bedömningar som gjorts inom regeringskansliet beträffande de personalkonsekvenser som blir en följd av pågående strukturförändringar inom statsförvaltningen. Bedömningarna utgick från förhållandena våren 1993 och avsåg de närmaste tre budgetåren. Bedömningarna var mycket grova på grund av många osäkra faktorer, bl.a. pågående organisationsutredningar. Inom regeringskansliet har nu en uppföljning gjorts av de redovisade personalkonsekvenserna. Vidare har en bedömning gjorts av de per- sonalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i denna budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern, bl.a. propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25). Hänsyn har också tagits till nya myndigheter och arbetstillfällen för att få en heltäckande bild. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna. Staten hade cirka 250 000 anställda den 1 september 1994. Under budgetåren 1995/96-1998 beräknas överslagsmässigt cirka 9 200 statsanställda komma att avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet. Trygghetsstiftelsen Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen har, per den 1 december 1994, drygt 37 000 personer registrerats som uppsagda sedan starten i april 1990. Enligt uppgifter från Trygghetsstiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till drygt 500 miljoner kronor. Av dessa skall drygt 200 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda. Under verksamhetsåret 1993/94 utbetalades cirka 385 miljoner kronor som stöd till uppsagda. Sammanfattning - Antalet statsanställda har minskat med cirka 62 000 under periodenden 1 september 1993 - den 1 september 1994. Orsaken till minskningen är främst bolagiseringen av Posten och AMU. - Sedan Trygghetsstiftelsen påbörjade sin verksamhet i april 1990 ochfram till den 1 december 1994 har drygt 37 000 personer registreratssom uppsagda. Av dessa sades 13 242 upp under år 1992 och 12 069under år 1993. Under år 1994 har antalet uppsagda minskat ochberäknas komma att uppgå till mellan 4 000 och 5 000 för helakalenderåret. - I departementens bedömningar finns det i åtskilliga fall en betydande osäkerhet. Inom en del områden har konsekvenserna av besparingarna överhuvudtaget inte kunnat anges. Detta skall ses mot bakgrundav attdet är omfattande besparingar som genomförs, och det råder iregeringskansliet och myndigheterna oklarhet om hur besparingarnakommer att tas ut. Neddragningarna kommer också att indirektpåverka avgiftsfinansierade myndigheter och verksamheter eftersomdessa i stor utsträckning har sina kunder inom den offentliga sektorn.Det är omöjligt att idag bedöma omfattningen av de personal- minskningar som uppstår till följd av den minskade statliga konsumtioneni detta avseende. I avsnitt 2 redovisas de departementsvisa bedömningarna av personalkon- sekvenserna. 1.2.4 Erfarenheter från omställnings- och avvecklingsarbete Statskontoret har regeringens uppdrag att sammanställa erfarenheterna från större omställningar som har genomförts inom statsförvaltningen för att analysera bl.a. omställningskostnader, i vad mån myndigheterna använder sina utökade beslutsbefogenheter för att effektivisera sin verksamhet och hur produktiviteten påverkas av förändringarna. Arbetet pågår och regeringens avsikt är att återkomma till riksdagen med en information så snart tillräckligt underlag finns. Genom en fortlöpande dialog mellan regeringskansliet och avvecklingsmyndigheter och genom rapporter från avvecklare har regeringen fått en allmän bild av hur förändringsarbetet fungerar. Även Trygghetsstiftelsens erfarenheter är ett viktigt underlag för regeringens bedömning liksom RRV:s iakttagelser vid revisionen. Regeringens bedömning är att det fortfarande finns brister som måste rättas till. Dessa gäller bl.a. styrningen av strukturförändringarna. Enligt myndighetsföreträdare och avvecklare är styrningen en mycket viktig faktor för att ett avvecklingsarbete skall ha framgång. Informationen till myndigheter och avvecklare får inte leda till missförstånd. Uppdrag måste därför formuleras så att statens avsikter med och intressen vid en ombildning eller avveckling klart framgår. En klar och entydig ansvars- och uppgiftsfördelning mellan aktörerna i avvecklingsarbetet är mycket viktig liksom att en kontinuitet i arbetet kan upprätthållas. Avvecklingar som genomförs i en särskild organisation anses av många fungera bättre än avvecklingar som genomförs i en befintlig organisation, d.v.s. avveckling av en verksamhet bör organisatoriskt skiljas från utveckling av en verksamhet. Erfarenheterna tyder också på att särskilda avvecklare bör utses mycket tidigt i avvecklingsprocessen. Till de positiva erfarenheterna hör att regeringskansliets arbete med organisations- och strukturförändringar i förhållande till myndigheter och avvecklare anses ha blivit bättre. Sedan starten år 1990 har Trygghetsstiftelsen registrerat över 37 000 uppsagda och varit i kontakt med cirka 3 000 arbetsplatser som avvecklat personal. Stiftelsen har därmed en betydande praktisk erfarenhet av statligt omstruktureringsarbete. Trygghetsstiftelsens uppgift är att bistå de uppsagda med att snabbast möjligt få nytt arbete. För att nå detta mål sker en anpassning efter förutsättningarna i det enskilda fallet och i samverkan med många andra aktörer. De viktigaste aktörerna är den uppsägande arbetsgivaren, som enligt trygghetsavtalet har att tillsammans med de lokala fackliga organisationerna spela en aktiv roll, och arbetsmarknadsmyndigheterna. Men även aktiviteten hos de uppsagda har mycket stor betydelse. Stiftelsens övergripande erfarenhet är att samarbetet med de lokala parterna fungerar bra och att statliga arbetsgivare överlag sköter av- vecklingsarbetet väl. Men det finns behov av stöd och en ytterligare utveckling av kompetens för avvecklingsarbetet. Det är de stora, mer dramatiska nedläggningarna som får störst uppmärksamhet och som drar till sig resurser från arbetsgivare och arbetsmarknadsmyndigheter och som skildras i rapporter och uppföljningar. Men Trygghetsstiftelsen har också en annan verklighet att utgå ifrån, nämligen de många och små förändringarna med få uppsagda per arbetsgivare och uppsägningstillfälle. Av de underrättelser om uppsägningar som inkom till stiftelsen under verksamhetsåret 1993/94 avsåg 71% fall där högst fem personer sades upp vid samma tillfälle. Andelen fall med få uppsagda har successivt ökat de senaste åren. Detta beror bl.a. på att omstruktureringarna har ändrat karaktär. För Trygghetsstiftelsens del är dessa fall mer tungarbetade genom att arbetsgivaren har sämre resurser och kompetens. Dessutom skall vanligen ordinarie verksamhet bedrivas samtidigt med avvecklingsarbetet. Dessa arbetsgivare och uppsagda har ofta behov av mycket stöd. Enligt Trygghetsstiftelsens erfarenheter är det av stor betydelse för resultatet hur avvecklingsarbetet organiseras och läggs upp. Det är en av anledningarna till att det finns skillnader i resultat mellan olika om- struktureringar. En annan orsak är att förutsättningarna för avvecklingsarbetet varierar kraftigt. Det går därför inte att ange en modell som fungerar vid alla omstruktureringar. Ur stiftelsens synvinkel är det viktigt att man snabbt kommer i gång med bl.a. kartläggning av de uppsagda, planering av åtgärder och att hitta nya arbeten. Ju bättre man lyckas med att aktivera de uppsagda, desto mindre blir avvecklingskostnaden för bl.a. uppsägningslön. Trygghetsstiftelsen har till uppgift att så långt möjligt försöka lösa de uppsagdas situation innan uppsägningstiden har löpt ut. Arbetsmarknads- situationen de senaste åren har dock lett till att bl.a. långtidsarbetslösa har prioriterats inom arbetsmarknadspolitiken. Detta har i en del fall försvårat lösningar under uppsägningstiden, eftersom uppsagda statsanställda kunnat påräkna stöd från arbetsförmedlingen först efter en tids arbetslöshet. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil. Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Trygghetsstiftelsen uppskattar den öppna arbetslösheten inom det statliga trygghetsavtalets område till under två procent. Regeringens bedömning är att mycket görs för att motverka arbetslöshet vid strukturrationaliseringar. Mer kan säkert göras. Men det bör inte ske genom att särregler skapas för att skydda statsanställda mer än andra på arbetsmarknaden. Det bör istället ske genom att de statliga arbetsgivarna i än högre grad tar sitt arbetsgivaransvar enligt trygghetsavtalet och använder sig av avtalets förmåner. Regeringen anser det utomordentligt angeläget att de erfarenheter som olika aktörer har från arbetet med strukturförändringar följs upp och tas tillvara på ett konstruktivt sätt i det fortsatta förändringsarbetet. 1.3 Förvaltningsmyndigheternas ledning Riksdagen har godkänt nya riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer enligt förslag i propositionen Förvaltningsmyndigheternas ledning (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). I propositionen anmälde den dåvarande regeringen att den hade för avsikt att i 1995 och 1996 års budgetpropositioner låta riksdagen ta del av hur regeringen avsåg att ändra ledningsformen för olika myndigheter. Den nuvarande regeringen har gjort vissa allmänna överväganden om vilka ledningsformer som kan vara lämpliga för olika myndigheter. De ledningsformer som regeringen bedömer kan bli aktuella att tillämpa är följande: enrådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, styrelse med fullt ansvar för verksamheten och även styrelse enligt hittillsvarande modell. Regeringen överväger även behovet av någon form av partssammansatt styrelse för vissa myndigheter inom arbetsmarknadsområdet. Ytterligare tid behövs dock för en närmare prövning av dessa frågor i samband med att en genomgång görs av myn- digheterna inom varje departementsområde. Regeringen avser därför att senare återkomma till riksdagen med en redovisning av planerade ändringar i myndigheternas ledningsform. Mot bakgrund av vad som då redovisas kan regeringen också komma att föreslå en omprövning av de ovan nämnda riktlinjerna i något avseende. 1.4 Aktiv chefsförsörjning Regeringens chefsförsörjningsansvar har genom riksdagens beslut renodlats till att i huvudsak gälla myndighetschefer (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). I regeringens ansvar för de statliga myndigheterna är en aktiv chefsförsörjning av avgörande betydelse som ett instrument för att uppnå de förvaltningspolitiska målen. Regeringen har för avsikt att under nuvarande mandatperiod lägga ökad vikt vid professionell rekrytering, introduktion och chefsutveckling för myn- dighetscheferna. Som ett led i denna strävan kommer också kontakterna mellan departementsledningarna och myndighetscheferna att intensifieras och utvecklas bl.a. genom regelbundna mål- och resultatdialoger och olika former av temaseminarier kring aktuella frågor. I regeringen svarar numera samordningsministern för regeringens chefsförsörjningsprogram och dess genomförande. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att markant öka andelen kvinnliga myndighetschefer. I dag utgörs ca 20 % av de regeringsutnämnda myndighetscheferna av kvinnor. Betydligt fler kvinnliga verkschefer bör kunna anställas. Regeringen kommer i rekryteringsprocessen att införa den ordningen att det så långt möjligt alltid skall finnas en kvinnlig kandidat med i det slutliga urvalet inför en nyutnämning. Vad avser rekrytering av nya myndighetschefer inom den civila statsförvaltningen skall målet vara att minst hälften av dem är kvinnor. Regeringen utgår från att myndighetscheferna i sin tur sätter upp motsvarande mål för andelen kvinnliga chefer inom den egna myndigheten. 1.5 Verksamhetsförnyelse genom användning av informationsteknik I sin samlade redovisning av omprövningen och förnyelsen av offentlig sektor (bilaga 1) har regeringen pekat på den offentliga sektorns roll i utvecklingen av en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning. Allt fler myndigheter upptäcker att användningen av informationsteknik (IT) har en nyckelroll i arbetet med att effektivisera, förnya och vitalisera arbetsprocesserna i den egna organisationen och att förbättra samarbetet med aktörer utanför den egna organisationen. Gamla invanda arbetsmetoder och organisationsmönster ställs på ända. Genom en bred och konsekvent användning av IT i offentlig sektor kan myndigheter till oförändrade eller lägre kostnader ge en snabbare, bättre och mer individorienterad service till allmänheten, företag och andra offentliga organ. Det ökande behovet av att kunna kommunicera "elektroniskt" aktualiserar ett antal krav på förnyelse av den offentliga förvaltningen. Den offentliga förvaltningen bör emellertid vidga det snäva perspektivet, från att enbart fokusera på begreppet informationsteknik, till att tala om en övergripande strategi för informationsförsörjning i offentlig sektor. Inte minst det europeiska samarbetet föranleder offentliga sektorn att formulera och förankra en sådan strategi. Denna inbegriper också elektronisk kommunikation mellan den offentliga förvaltningen, näringslivet och medborgarna. Arbetsprogram för förvaltningens informationsförsörjning Våren 1994 inledde Finansdepartementet ett program för att förnya den offentliga förvaltningen genom ökad användning av IT. Arbetsprogrammet tog sin utgångspunkt i de riktlinjer för förvaltningens informationsförsörjning som presenterades i 1994 års budgetproposition och de överväganden om den offentliga förvaltningens IT-användning som gjordes av IT-kommissionen. Programmet omfattar stat, kommun och landsting. En av de viktigaste målsättningarna är att skapa en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning inom offentlig förvaltning. Arbetsprogrammet har fastställts av en informell samverkansgrupp benämnd Toppledarforum. Samverkansgruppen, som leds av samordningsministern, består av ett drygt tiotal chefer för myndigheter med omfattande IT-användning samt de verkställande direktörerna i Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Ett antal förstudier kommer att avrapporteras under våren 1995. Rapporterna kommer företrädesvis att innehålla rekommendationer och riktlinjer för hur arbetet med att sprida användningen av IT i den offentliga sektorn ska bedrivas vidare. Kort beskrivning av arbetsprogrammets förstudier Arbetsprogrammets första fas omfattar förstudier inom tre huvudområden; informationsförsörjning, informatikplattformar och verksamhetsförnyelse. Förstudierna inom området informationsförsörjning fokuserar på frågor som rör krav på rättsligt förändringsarbete samt informationspolicy för offentlig förvaltning. Syftet med förstudierna är att inventera och redovisa författningsmässiga och andra hinder som bromsar förnyelsen av offentlig förvaltning genom användningen av informationsteknik. I rapporterna kommer att lämnas förslag till åtgärder som syftar till att åstadkomma gemensamma regler och riktlinjer för att begränsa dessa hinder. I förstudien avseende en informationspolicy för offentlig sektor beaktas frågor som rör ansvarsfördelningen mellan olika aktörer inom förvaltningen, ett effektivare utnyttjande av gemensam information samt prisfrågor. Medborgarperspektivet styr förslagen. Ett mål är bl.a. att genom samverkan över myndighetsgränser uppnå snabbare handläggning. En ökad återanvändning av information innebär minskat uppgiftslämnande för näringsliv och medborgare och därmed lägre kostnader samt högre kvalitet. I dag lagras likvärdiga uppgifter i onödigt många databaser vilket ofta medför att det uppstår felaktigheter i informationen. Ett annat något mer tekniskt orienterat område är informatikplattformar i offentlig förvaltning. Förstudierna inom detta område syftar till att beskriva den offentliga förvaltningens behov av gemensamma standarder och normer som krävs för en väl fungerande infrastruktur för informationsutbyte. Rent konkret innebär detta krav på utveckling av elektroniska "adresser och telefonkataloger". En målsättning är att skapa generella förutsättningar för säker och tillförlitlig överföring av elektronisk post enligt principen "alla-till-alla", i första hand internt mellan myndigheter, men också externt såsom i förhållande till EU, näringslivet och enskilda medborgare. Ett tredje område handlar om verksamhetsförnyelse med stöd av informationsteknik. Här belyses hur kommuner, landsting och hela förvaltningssektorer i samverkan kan effektivisera verksamheten med gränsöverskridande informationssystem. Ett centralt begrepp är principen om rätt information till rätt person vid rätt tidpunkt. Ett tjugotal "goda exempel" på lyckad användning av IT kommer inledningsvis att redovisas. En annan specifik tillämpning av IT som rymmer en stor potential av förnyelse är elektronisk upphandling av varor och tjänster inom offentlig förvaltning. Den offentliga sektorns kostnader för adminstration i samband med upphandling av förbrukningsvaror, t. ex. landstingens livsmedelsinköp, är betydande. Genom en ökad användning av IT skulle den offentliga sektorns adminstrativa kostnader för hantering av upphandling och fakturering m.m., kunna reduceras betydligt. Samverkan viktigt Arbetsprogrammet fokuserar på åtgärder som är generella och mer eller mindre lika för förvaltningen, men som rimligen ingen enskild myndighet, kommun eller landsting kan vidta på egen hand, alltså sådana fall där samverkan mellan flera myndigheter är nödvändigt för att åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar. Frågorna som behandlas berör många aktörer. Alla deltagare förutsätts göra egna åtaganden genom att aktivt bidra med egna insatser för att genomföra arbetsprogrammet. "Närhetsprincipen" tillämpas strikt, vilket innebär att förvaltningen så långt det är möjligt måste lösa sina egna IT-problem men, om det oundgängligen krävs, kan statsmakterna besluta om övergripande inriktning, riktlinjer, tekniska standards, rättsliga frågor, grundläggande investeringar i infrastruktur, etc. Ökat informationsutbyte till följd av EU-medlemskapet Genom EU-medlemskapet ökar behoven av informationsutbyte mellan myndigheter och EU:s institutioner liksom mellan förvaltningarna i EU-länderna. En rad informationssystem utvecklas inom ramen för EU-samarbetet inom olika samhällssektorer. Ett rådsbeslut fattades den 20 juni 1994 om samordning när det gäller informationsutbyte mellan förvaltningar. Ett samlat EU-program som syftar till att stödja uppbyggnaden av informationssystem mellan förvaltningarna i EU-länderna, det s. k. IDA-programmet, kommer att inledas under år 1995. Som framhållits i regeringsförklaringen vill Sverige medverka i planerna på en utveckling av nätverk för information och kommunikation mellan medlemsländerna. Den svenska statsförvaltningen skall medverka i denna utveckling av s. k. trans-europeiska nätverk mellan administrationer. I den aktionsplan som kommissionen presenterade i juli 1994 ges den offentliga förvaltningen en viktig roll i arbetet med att föra in Europa i informationssamhället och därmed skapa förutsättningar för ökad konkurrenskraft och tillväxt. Den svenska förvaltningen kommer på olika sätt att engageras i de aktiviteter som pågår eller planeras inom ramen för denna aktionsplan. 2 Departementens redovisningar av personalkonsekvenserna Regeringskansliets uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i 1994 års budgetproposition samt de bedömningar som respektive departement gjort av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern redovisas härmed. Som tidigare understrukits är bedömningarna även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer. Inom Justitiedepartementets område redovisas följande. Polisväsendet omfattas nu av en faktisk neddragning av resurser. Rikspolisstyrelsen måste med stöd och råd till länen medverka till att nödvändiga avvecklingsåtgärder kan genomföras. Vidare måste Rikspolisstyrelsen underlätta för polispersonal att flytta till län som p.g.a. hög arbetsbelastning har behov av ytterligare polispersonal. Regeringen gör dessutom bedömningen att det inte finns något ekonomiskt utrymme för rekrytering av polisaspiranter under budgetåret 1995/96. Under budgetåret 1993/94 har ett 60-tal personer sagts upp p.g.a. övertalighet. För budgetåret 1994/95 beräknas cirka 30 personer att behöva sägas upp. Vad gäller åklagarväsendet pågår för närvarande ett förändringsarbete i flera plan i syfte att skapa en effektiv organisation. Som ett led i detta arbete har Riksåklagaren i oktober 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till omorganisation av åklagarväsendet. I redovisningen anmärks att förslaget beräknas leda till en viss minskning av personalen. Riksåklagaren har uppgett att han avser att se över beslutsstrukturen inom åklagarväsendet. Enligt regeringens uppfattning hör frågan om åklagarväsendets organisation nära samman med frågan om beslutsstrukturen. Regeringen har därför idag gett Riksåklagaren i uppdrag att i samband med sin översyn av beslutsstrukturen göra en översyn av åklagarväsendets organisation i dess helhet. I avvaktan på denna utredning kommer den föreslagna organisationsförändringen inte att genomföras. En senare organisationsförändring är emellertid att vänta. Den kommer sannolikt att innebära viss minskning av den administrativa personalen. Omfattningen härav kommer att avgöras tidigast under hösten 1995. År 1993 entledigades inom domstolsväsendet 21 personer till följd av arbetsbrist. Motsvarande siffra för perioden januari-november 1994 är likaså 21 personer. Inom domstolsväsendet pågår för närvarande ett omfattande reformarbete som syftar till en mer effektiv och resurssnål handläggning av mål och ärenden. Som exempel kan nämnas förändringen av instansordningen inom de allmänna förvaltningsdomstolarna och ett ökat användande av prövningstillstånd i både hovrätt och kammarrätt. Vissa frågor förs bort från domstolsprövning, ett exempel härpå är den ändrade beslutsgången i körkortsmål, samtidigt tillkommer ett stort antal nya måltyper, bl.a. till följd av medlemskapet i EU och tidigare anslutning till EES-avtalet. Till detta kommer det rationaliseringsarbete med avseende på arbetsmetoder och rutiner som pågår. Ett exempel på detta är införande av ett databaserat målhanteringssystem i underrätterna och senare också i överrätterna vilket kan få ganska stora personalkonsekvenser. Personal- situationen är således mycket svåröverblickbar. Domstolsverket har därför fått i uppdrag att analysera domstolsväsendets behov av personal av olika kategorier på både lång och kort sikt. Detta arbete skall vara slutfört senast den 31 december 1994. Kriminalvården har ålagts ett femårigt rationaliseringsuppdrag för budgetåren 1991/92-1995/96. Rationaliseringskravet uppgår till totalt 150 miljoner kronor och har fram till oktober 1994 lett till en personalminskning med omkring 350 personer. Under budgetåret 1995/96 beräknas ytterligare cirka 100 personer få lämna organisationen till följd av det pågående rationaliseringsarbetet. Det effektivitetskrav som regeringen avser att ålägga kriminalvården för budgetåret 1995/96 kommer att medföra ytterligare neddragningar med i storleksordningen 160 personer. Den 1 juli 1994 bildades Brottsoffermyndigheten genom att Brottsskadenämnden omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Vidare omlokaiserades verksamheten från Stockholm till Umeå. I samband med omlokaliseringen har 14 personer sagts upp. Under perioden juli-november 1994 har 12 personer anställts vid Brotts- offermyndigheten. Inom Utrikesdepartementets område redovisades i förra årets budgetproposition att drygt 100 personer inom utrikesförvaltningen hade sagts upp under budgetåret 1992/93. Därefter har inga ytterligare uppsägningar hittills skett. I årets budgetproposition redovisas i bilaga 4 att de effektivitetskrav som läggs på departementet får till följd att en rad sparåtgärder måste vidtas under mandatperioden. Bland dessa åtgärder finns nedläggning av utlandsmyndigheter, vilket innebär att lokalanställd personal vid berörda myndigheter kommer att sägas upp. Om övriga redovisade sparåtgärder skulle visa sig vara otillräckliga, kan uppsägning av UD-tjänstemän inte uteslutas på sikt. Inom biståndsområdet föreslår regeringen en sammanslagning av biståndsmyndig- heterna Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för inter- nationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) och Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP). På kort sikt medför detta inga konsekvenser när det gäller personantalet inom biståndsförvaltningen. Den ökade effektiviteten i biståndet som eftersträvas med sammanslagningen av myndigheterna torde dock under mandatperioden ge möjligheter till rationaliseringar inom personalen. I proposition (1993/94:138) Kommerskollegium m.m. redovisade regeringen förslag om en renodling av kollegiet (KK) som handelspolitisk myndighet. Förslagen, som genomfördes den 1 juli 1994, innebar att en stor del av KK:s näringsrättsliga verksamhet fördes till Kammarkollegiet. Övervägande delen av den berörda personalen följde med sina arbetsuppgifter och har fått anställning i Kammarkollegiet. Till följd av de många och stora strukturförändringarna inom Försvarsde- partementets område har under det senaste året ett omfattande avvecklingsarbete pågått som numera till stora delar också avslutats. I det följande lämnas en redovisning av detta avvecklingsarbete som genomförts inom dels Försvarsmakten, dels övriga myndigheter. Med anledning av främst 1992 års försvarsbeslut har personalen inom Försvarsmakten under de senaste två åren minskats med 5 200 personer. Av dessa är 3 000 civilanställda och resterande 2 200 yrkesofficerare. Avvecklingen av yrkesofficerare har skett samtidigt som rekrytering och nyanställning har fortsatt. Detta sammanhänger med behovet av yngre officerare i grund- och krigsorganisationen. Nettominskningen utgörs sålunda av cirka 1 200 yrkesofficerare, vilket innebär att antalsmässig balans - då hänsyn tagits till krigsorganisationens behov har uppnåtts. De myndigheter som avvecklats i anslutning till försvarsmaktsreformen är Försvarets datacenter, Försvarets mediecenter, Försvarets civilförvaltning, Försvarets sjukvårdsstyrelse och Fortifikationsförvaltningen. För Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter innebar avvecklingen att myndigheternas verksamhet privatiserades medan det för de övriga myndigheterna innebar att en stor del av deras verksamhet fördes över till andra statliga myndigheter och i Fortifikationsförvaltningens fall också till ett statligt bolag. I samband med att statsmakterna beslutat att inrätta Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995 kommer samtidigt Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen att avvecklas. Regeringen har inrättat en särskild myndighet, Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret, med instruktion att ha hand om uppgifter som föranleds av att myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs ned. Myndigheten har ansvarat och ansvarar för avvecklingen av övertalig personal vid nämnda myndigheter samt för Försvarets datacenters och Försvarets mediecenters del även ansvarat för övrig avveckling. Sammanlagt har 389 personer sagts upp vid de olika myndigheterna. Av dessa har 105 erhållit arbete eller startat eget, 53 erhållit pension medan 231 personer vid uppsägningstidens slut fortfarande var arbetslösa. Härtill kommer 44 personer vid Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen som inte fått anställning i Pliktverket och där uppsägningstiden ännu inte gått ut. Regeringen har i prop. 1994/95:25 lagt fast nya utgiftsbegränsningar för Försvarsdepartementets verksamhetsområde som innebär att en besparing om 2 000 miljoner kronor skall uppnås senast 1998. Regeringens inriktning är, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, att det försvarsbeslut som fattas hösten 1996 och som omfattar perioden 1997-2001, skall leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 000 miljoner kronor. Utan att hänsyn tas till eventuella framtida organisationsförändringar kommer en fortlöpande avveckling av äldre yrkesofficerare att vara nödvändig för att skapa en åldersstruktur som motsvarar den som eftersträvas i krigsorganisationen. Vidare kommer under de närmaste åren enligt Försvarsmakten antalet civilanställda att minska med ytterligare cirka 1 000 personer. Inom Socialdepartementets område har antalet anställda ökat under budgetåret 1993/94 till följd av att staten den 1 april 1994 övertog huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen från kommuner och landsting. Enligt Statens institutionsstyrelse, som svarar för planering, ledning och drift av hemmen, rör det sig om drygt 5 000 anställda, vilket på grund av relativt frekvent deltidsarbete motsvarar cirka 2 800 årsarbetare. Inom socialförsäkringsadministrationen har cirka 150 personer varslats om uppsägning under budetåret 1993/94. I övrigt har personalförändringarna - åt båda hållen - rört sig om en till två tjänster hos vissa myndigheter, t.ex. Jämställdhetsombudsmannen och Handikappombudsmannen (i samband med nedläggningen av Statens handikappråd). Den 1 januari 1995 inrättas två nya myndigheter, dels Alkoholinspektionen med uppgifter av tillstånds- och tillsynskaraktär inom det alkoholpolitiska området, dels Alkoholsortimentsnämnden som skall pröva Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Vid inspektionen kommer cirka 15 årsarbetare att sysselsättas medan nämnden endast får en sekreterartjänst på deltid. Ett omfattande utredningsarbete pågår för närvarande på stora verksam- hetsområden inom socialförsäkringsområdet. Det förändrade pensionssystem som är under utveckling kommer att påverka socialförsäkringsadministrationen. En beredning för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna kommer att lämna förslag under 1995. Vidare avser regeringen att låta göra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. Det är mot den bakgrunden svårt att bedöma vilka personal-förändringar som kan bli aktuella. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) skall Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) utvärdera behandlingsmetoder inom psykiatrin. Detta kommer att medföra vissa förstärkningar vid SBU. Det är dock inte möjligt att nu närmare redovisa de personalpolitiska konsekvenserna. SBU skall senast den 1 mars 1995 inkomma med en redovisning över hur detta arbete skall läggas upp och genomföras. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd föreslås få ökade medel bl.a. för ytterligare personal vid nämndens kansli. Medlen beräknas täcka kostnader för cirka fem handläggare och en ställföreträdande ordförande på heltid. Rättsmedicinalverket (RMV) föreslås låta avveckla den rättspsykiatriska vård som verket bedriver på uppdrag av Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun. Totalt berörs 55 personer men det är omöjligt att med bestämdhet ange övertaligheten. Ambitionen är att så många som möjligt skall kunna beredas plats hos den sjukvårdshuvudman som har ansvar för vården. Inom Kommunikationsdepartementets område omfattar redovisningen både myndighe- ter, affärsverk och aktiebolag. Både Posten AB och Telia AB ingår för närvarande i Trygghetsstiftelsens verksamhetsområde. Inom Kommunikationsdepartementets område var antalet anställda i slutet av 1994 över 121 000 personer, varav 35 500 var anställda vid myndigheter och affärsverk. De förändringar av per- sonalstyrkan som redovisas för perioden fram till 1998 kan sannolikt endast i begränsad omfattning härledas till de besparingar som skall genomföras. Framför allt tycks det ständigt pågående rationaliseringsarbetet skapa de mest omfattande personalförändringarna. Besparingarna kommer främst att ske genom neddragningar av investeringsanslagen för vägar och järnvägar vilket innebär senareläggning av nybyggnadsprojekt. Eftersom en betydande del av infrastrukturutbyggnaden sker genom att utomstående entreprenörer anlitas av Banverket och Vägverket, kommer sannolikt därför en stor del av effekterna av dessa besparingar att märkas utanför den statliga sektorn. Myndigheter, affärsverk och aktiebolag inom Kommunikationsdepartementets område har själva bedömt behovet av personalförändringar under de kommande åren vilka redovisas i det följande. Vägverket förväntas genomföra en minskning av antalet anställda under år 1995 med cirka 800 personer och påverkas av konkurrensutsättningen av Vägverkets produktionsverksamhet. Även Banverket förväntas minska antalet anställda med nästan 800 personer jämnt fördelade under perioden t.o.m. år 1998. Luftfartsverket planerar en neddragning med cirka 200 anställda under år 1995 samt kan i övrigt inte förutse eventuella personalförändringar bortom nuvarande treårsplaneperiod, dvs. efter år 1997. Teliakoncernen planerar en minskning med cirka 4 700 anställda under perioden 1994-1998 som dock bedöms kunna genomföras utan risk för uppsägningar. Postkoncernen bedömer att antalet anställda minskar med cirka 7 900 t.o.m. år 1997, som dock inte kan klaras utan risk för omfattande uppsägningar på i storleksordningen 3 800 personer. SJ bedömer att antalet anställda behöver minskas med cirka 1 200 personer med tyngdpunkt till åren 1995-1996. SMHI anger att cirka 170 personer riskerar uppsägning under år 1995 som bedöms vara en relativt omfattande minskning i förhållande till nuvarande personalstyrka på drygt 700 personer. Övriga myndigheter anger i några fall att antalet anställda minskas något eller att det finns risk för uppsägningar i mindre omfattning till år 1998. Sammanfattningsvis bedöms risken för uppsägningar enligt myndigheternas, affärsverkens och aktiebolagens egna bedömningar vara i storleksordningen drygt 4 000 personer, varav huvuddelen inom Posten AB och SMHI samt med tyngdpunkt till åren 1995-1996. Totalt bedöms dock antalet anställda minska med cirka 15 900 t.o.m. år 1998, vilket således innebär att förändringarna i 75 % av fallen kommer att ske genom andra åtgärder än uppsägning, exempelvis genom naturlig avgång. Inom Finansdepartementets område redovisas följande. I 1994 års budgetproposition redovisades att Riksskatteverket (RSV) räknade med en minskning av personalstyrkan inom skatteförvaltningen under budgetåret 1994/95 motsvarande 275-300 årsarbetskrafter. Enligt vad som inhämtats från RSV ser denna prognos ut att stämma. Av personalminskningen hänför sig 145-160 års- arbetskrafter till uppsägningar och 130-140 årsarbetskrafter till avgångar av andra skäl, främst pensionering. Samtliga uppgifter gäller kategorin assistenter. För övriga personalkategorier väntas inte någon nettominskning. För budgetåret 1995/96 redovisades en beräknad personalminskning med knappt 400 årsarbetskrafter. Den osäkerhet som råder om effekterna på verksamheten av de ytterligare förenklingarna i deklarationsförfarandet fr.o.m. 1995 års taxering, har lett till att skattemyndigheterna hittills har varit återhållsamma med beslut om uppsägning. En bedömning utifrån tidigare aviserade besparingskrav skulle därför ha blivit att den siffran fått revideras något nedåt. Med de förslag till besparingar som nu läggs fram måste emellertid antas att den tidigare prognosen ligger fast. Personalminskningen kommer till viss del att slå igenom först under den senare delen av det förlängda budgetåret 1995/96. För kronofogdemyndigheterna har RSV i den tidigare redovisade prognosen inte räknat med någon minskning av personalstyrkan. Med de förslag till besparingar som nu läggs fram bör man dock räkna med en personalminskning under den senare delen av det förlängda budgetåret. Ett svenskt EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller bl.a. klarering av gods och transporter. Regeringen har gett Generaltullstyrelsen i uppdrag att se över behovet av organisatoriska förändringar inom Tullverket som kan behövas vid ett svenskt EU-medlemskap. Av Generaltullstyrelsens utredning framgår att EU-medlemskapet leder till en kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer. Förändringarna i tullarbetet innebär främst minskade antal dokument och transportmedel som behöver klareras. Uppskattningsvis 60-65 % av all klarering av gods och transporter bortfaller vid ett EU-medlemskap. Med hänsyn till att klareringsverksamheten utgör mer än 50 % av Tullverkets operativa verksamhet är minskningen av arbetsbelastningen avsevärd. Förändringen av Tullverkets arbetsvolym innebär att verkets dimensionering måste anpassas till de nya förutsättningarna. Generaltullstyrelsen har, enligt vad regeringen erfarit, vidtagit ett antal åtgärder för att minska utgifterna, och därmed antalet anställda, inför EU-medlemskapet. Anpassningen av Tullverkets organisation kan likväl inte uppnås utan betydande personalreduktion. Personalreduktionen kan uppskattas till 1 000-1 200 årsarbetskrafter under budgetåret 1995/96. Anpassning av organisationen skall inte försämra Tullverkets möjligheter att fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom narkotikabekämpningsområdet. Statistiska centralbyrån (SCB) minskade antalet anställda under budgetåret 1993/94 med 77 personer, exkl. tidsbegränsat anställda. Personalminskningen berodde i huvudsak på pensionering. SCB har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att dels pressa kostnadsläget, dels klara den ändrade ansvarsfördelning för den statliga statistiken som infördes den 1 juli 1994. De besparingar på SCB:s anslag som föreslås i årets budgetproposition förväntas därför på kort sikt endast få begränsade konsekvenser för personalen. Den ändrade ansvarsfördelningen innebär att ett 20-tal sektorsmyndigheter har beställaransvar för officiell statistik. Myndigheterna kan välja mellan att producera statistiken själva eller att lägga ut produktionen på uppdrag till SCB eller någon annan statistikproducent. Stora besparingar på be- ställarmyndigheterna får sannolikt till följd att antalet uppdrag till SCB minskar. Detta kan på sikt innebära att SCB tvingas säga upp personal. För att ge de statliga arbetsgivarna bättre möjligheter att ta sitt arbetsgivaransvar ombildades Statens arbetsgivarverk (SAV) till Arbets- givarverket (AgV) den 1 juli 1994. AgV är en avgiftsfinansierad myndighet, som verkar på myndigheternas villkor. Det är myndigheterna som dimensionerar och finansierar AgV. Verkets organisation har krympts med drygt 20 personer, varav tiotalet avgått med pensionsersättning eller fått andra arbeten och tio sagts upp. Inom Utbildningsdepartementets område har strukturförändringar m.m. fått följande personalkonsekvenser. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) kommer under budgetåret 1994/95 att utöka antalet konsulenttjänster med 13,5 tjänster, främst för elever med flerhandikapp i särskolan. Dessutom inrättas 0,5 administrativa tjänster. I och med att Chalmers Tekniska Högskola och Högskolans i Jönkö-ping övergång till stiftelse fr.o.m. den 1 juli 1994, övergick samtlig personal, cirka 2 380 personer, till att vara anställd hos enskild huvudman. Verket för Högskoleservice (VHS) har under budgetåren 1993/94-1994/95 minskat sin personal med 31 personer främst med anledning av uppdragsfinansiering av antagning och upphandling. Regeringen kommer att i en särproposition senare under budgetåret 1994/95 föreslå att en ny central myndighetsorganisation för universitet och högskolor inrättas. Propositionen kommer att beröra VHS, Kanslersämbetet, Överklagandenämnden för högskolan, Rådet för grundläggande högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universitet och högskolor. Några personalkonsekvenser av omstruktureringen inom universitet och högskoleområdet kan ännu inte förutses. Centrala studiemedelsnämnden (CSN) har under budgetåren 1993/94 och 1994/95 haft tillfälliga förstärkningar av sin personal för handläggning av ärenden om bl.a. vuxenstudiestöd för arbetslösa. Även under budgetåret 1995/96 föreslås CSN få en förstärkning av personalen. Inom Jordbruksdepartementets område redovisas följande. Fiskeriverket har för närvarande en personal på cirka 210 personer. Till följd av medlemskapet i EU kommer Sverige att delta i EG:s gemensamma fiskeripolitik fr.o.m. den 1 januari 1995. Mot denna bakgrund kommer personalstyrkan vid Fiskeriverket att behöva förstärkas under budgetåret. För Jordbruksverket innebär den nya situationen med ett EU-medlemskap inte några stora personalförändringar. Viss finansiering kommer dock att flyttas från sakanslag till ramanslaget, vilket gör att detta blir högre. Den höjningen innebär således inte att personalsituationen förändras nämnvärt. Besparingar på forskningen inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde leder till att antalet arbetstillfällen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) minskar med cirka 350 som en följd av dels besparingar som görs på SLU, dels besparingarna på anslaget till Skogs-och jordbrukets forskningsråd. Ytterligare 50 arbetstillfällen vid andra forskningsutförande instanser försvinner som en följd av besparingarna. Sametinget har som aviserades i förra årets budgetproposition anställt sju personer och har för avsikt att anställa ytterligare två personer under kommande budgetår. Inom Arbetsmarknadsdepartementets område angavs i förra årets budgetproposition hur många som sagts upp och att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bör minska sina lönekostnader. Inom Arbetsmarknadsverket (AMV) fortsätter omfördelningen av resurser från AMS och länsarbetsnämnder till arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Personalminskningarna på länsarbetsnämnderna har endast undantagsvis skett genom uppsägningar. På AMS har personalminskningarna kunnat genomföras helt utan uppsägningar. De stora omstruktureringarna i länen, t.ex. på grund av arbetsmarknadsinstitutsförändringarna, har skett tidigare. Av de 1 090 personer som slutade i AMV exkl. AMS under förra budgetåret var cirka 100 hänförliga till omstruktureringar. AMS hade i juni 1994 399 årsarbetare, vilket är fem fler än ett år tidigare. Ökningen härrör framför allt ifrån utökningen av ADB-verksamheten, där personal anställts istället för att köpa konsulttjänster. De nu aktuella besparingskraven på elva procent på statlig konsumtion gäller Arbetsmarknadsverket. Regeringen har valt en uppläggning i tiden på dessa nedskärningar som innebär att huvuddelen av besparingarna tas ut budgetåret 1998. Regeringen kommer att i en särproposition under våren 1995 föreslå att en ny myndighetsorganisation för arbetslivspolitik inrättas. Propositionen kommer att beröra Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för Arbetslivsforskning och Arbets- miljöfonden. Några personalkonsekvenser av omstruktureringen kan ännu inte förutses. Avvecklingen av Arbetslivsfonden till den 30 juni 1995 sker successivt i enlighet med riksdagens beslut från den 13 maj 1993 (prop. 1992/93: 100; bet. 1992/93 AU:12). Läget i slutet av november 1994 innebär att i det närmaste samtliga tillsvidareanställda har sagts upp. I princip kommer en handläggare per län att sluta senast den 31 december 1994. I huvuddelen av länen kommer därför personalen att bestå av tre personer - en chef, en handläggare och en assistent - från den 1 januari 1995 fram till nedläggningen den 30 juni. I två fall har länsdirektören förordnats som chef i två län. Projektanställningarna upphör vid utgången av 1994. Vissa tidigare projektanställda kommer dock att utnyttjas för vikariat för att nå upp till den ovan beskrivna bemanningen på tre personer. Den grundläggande faktorn som bestämmer hur stor organisation som skall finnas vid Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden är antalet personer som söker asyl i Sverige. Antalet asylsökande utlänningar som redan nu befinner sig i Sverige och antaganden om hur många som framöver kommer att söka sig hit, dimensionerar de båda myndigheternas bemanning för handläggning av asylärenden och dessutom Statens invandarverks resurser för asylmottagningen vid förläggningar eller i eget boende. De utlänningar som efter asylprövningen får uppehållstillstånd i Sverige skall tas emot i kommunerna. En ytterligare dimen- sioneringsfaktor för Invandrarverket är därför omfattningen av kommun- mottagandet. Den tidigare extremt omfattande tillströmningen av asylsökande upphörde sommaren 1993 sedan viseringskrav för medborgare från Bosnien-Hercegovina införts. Därefter ligger antalet asylsökande på nivån 15 000 - 20 000 per år. Regeringen har vid anslagsberäkningarna utgått ifrån att det i fortsättningen kan handla om uppemot 20 000 asylsökande på årsbasis. Ärendebalansen är i stort sett avarbetad hos Statens invandrarverk, medan Utlänningsnämnden, som är överprövningsinstans, fortfarande har en mycket lång kö av överklagade avvisningsbeslut. Utlänningsnämnden bedöms inte vara klar med balansavarbetningen förrän under nästa budgetår. Så länge ärendena inte är slutligt avgjorda försörjs de asylsökande av Invandrarverket i verkets förläggningar eller i eget boende. Först mot slutet av budgetåret 1995/96 kan Invandrarverkets asylmottagande gå ner till en nivå som motsvaras av ett årligt tillflöde om 20 000 asylsökande. En osäkerhetsfaktor när det gäller att bedöma personalbehovet för asylmottagningen är att de asylsökande fr.o.m. den 1 juli 1994 har möjlighet att bo på egen hand i stället för på förläggning under utredningstiden. De ringa erfarenheterna hittills av detta system gör det svårt att bedöma förhållandena längre fram i tiden. En ytterligare osäkerhetsfaktor är i vilken utsträckning Invandrarverket kommer att driva förläggningarna i egen regi alternativt upphandla dessa tjänster. Den tidigare regeringen har fattat sådana beslut som medför att ett mycket stort antal av de personer som under tidigare år sökt asyl i Sverige har fått, eller kommer att få, uppehållstillstånd i Sverige. Kommunmottagandet av dessa personer är därför mycket omfattande och väntas förbli så åtminstone fram till hösten 1995. Mot denna bakgrund kan bara grova antaganden göras om konsekvenser för personalen hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Den 1 juli 1994 hade Statens invandrarverk totalt 3 075 personer anställda, varav 1 890 i förläggningsverksamheten. Antalet anställda väntas minska till 2 100 personer den 1 juli 1995, varav cirka 1 000 skulle arbeta i förläggningsverksamheten. Ett år senare skulle verkets personal kunna uppgå till 1 600, varav 600 i förläggningsverksamheten. Några förändringar därefter förutses inte. Den 1 juli 1994 hade Utlänningsnämnden 169 personer anställda. Under innevarande budgetår kommer antalet anställda att successivt minska till omkring 150, för att budgetåret 1995/96 - efter balansavarbetningen - gå ned till cirka 120 personer. Några förändringar därefter förutses inte. Beparingar på utgifter för statlig konsumtion inom Kulturdepartementets verksamhetsområde kan innebära personalkonsekvenser. Eftersom det för närvarande inte är känt om besparingar kommer att tas ut på lönekostnader eller andra delar av verksamheten går det inte att i detalj beräkna vilka personalkonsekvenserna blir. Inte heller om eventuella personalminskningar kommer att ske genom naturlig avgång eller genom avskedanden. Den 1 juli 1994 ersattes Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd av Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och tv. Vid omorganisationen fick sex personer sägas upp eller entledigas p.g.a. arbetsbrist. Den parlamentariska utredningen som har i uppgift att se över kulturpolitiken skall redovisa sina förslag före utgången av maj 1995. Uppdraget innebär bl.a. att se över kultursektorns myndighetsstruktur och statens ansvarstagande för all kulturverksamhet. Inom Näringsdepartementets område överfördes den 1 juli 1994 ansvaret för de statliga civila krigslagren av olja från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) till den nyinrättade myndigheten Statens oljelager. Cirka 55 anställda på NUTEK berördes av omorganisationen, varav cirka 15 personer centralt och återstoden i en regional organisation. Alla som så önskat har fått anställning hos den nya myndigheten. Den nya skogspolitiken har trätt i kraft den 1 januari 1994. Omställ- ningsarbetet som pågår inom Skogsvårdsorganisationen, som en följd av riksdagens skogspolitiska beslut redovisades i prop. 1993/94:100 (bil. 8, s. 29). Omställningsarbetet under åren 1993 och 1994 har huvudsakligen koncentrerats till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. I årets budgetproposition föreslås ett effektivitetskrav på 9 miljoner kronor på anslaget till Skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter. Det motsvarar för Skogsstyrelsen kostnaderna för cirka 15 årsarbetskrafter. Vid Boverket har tio personer sagts upp. Nu föreslagna effektivitetskrav på Boverket kan komma att beröra cirka nio personer. Inför budgetåret 1995/96 görs följande bedömning. Styrelsen för Sverigebilden föreslås upphöra som myndighet den 30 juni 1995. Avvecklingen berör fyra personer. Vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) föreslås verksamheten avseende maringeologisk undersökning avvecklas. Cirka tolv personer berörs. En ny myndighet föreslås inrättas den 1 juli 1995 med ansvar för investeringsfrämjande verksamhet. Myndigheten skall genom information och kontakter verka för att utländska företag i olika former investerar i Sverige eller samverkar med svenska företag. Personalbehovet beräknas till cirka fem årsarbetskrafter. Inom Civildepartementets område har länsstyrelserna under tiden den 1 juli 1993 - den 30 juni 1994 vidtagit en rad åtgärder för att minimera antalet avgångar från länsstyrelserna. Stora resurser har avsatts för kompetensutveckling av personalen, vilket inneburit att övertalig personal inom en verksamhetsgren kunnat omplaceras till andra arbetsuppgifter inom myndigheterna. Länsstyrelserna har under det gångna året avvecklat sina lokalvårdsorganisationer vilket inneburit att personal sagts upp, men flertalet av dessa har återanställts av privata städbolag. För budgetåret 1995/96 är det svårt att bedöma effekterna av neddragningarna och de tillkommande arbetsuppgifterna med administration av EU-stöd. Sannolikt kommer dock mellan 400 och 500 personer att få söka anställning utanför länsstyrelsernas verksamhetsområde. Regionberedningen (C 1992:06) som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och indelning är inne i ett slutskede och beräknas lämna sitt slutbetänkande under mars 1995. För Konsumentverkets del tas en besparing ut på ca 5 % för budgetåret 1995/96. Detta motsvarar en besparing på ungefär 3,4 miljoner kr. Åren 1997 och 1998 tas en besparing ut med sammanlagt fyra miljoner.Lotterinämnden omvandlas den 1 januari 1995 till Lotteriinspektionen. Förändringen kan beräknas kräva ytterligare tio årsarbetskrafter. Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har regeringen tillsatt en särskild utredare (M 1994:04) med uppgift att förbereda genomförandet av den av riksdagen beslutade nya organisationen för lantmäteri- och fas- tighetsdataverksamheten m.m. Inom några år beräknas totalt cirka 300 personer vid berörda myndigheter inte kunna beredas plats i den nya organisationen. Ett mindre antal kan komma att sägas upp redan under nästa budgetår. Regeringen avser att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk. Miljöor- ganisationsutredningen (M 1993:04) har därför fått tilläggsdirektiv (dir. 1994:134). Utredningen skall utveckla och komplettera tidigare förslag till miljöbalk (prop. 1994/95:10) genom att lämna förslag till en närmare integrering av olika delar av miljölagstiftningen. Detta påverkar myndighetsuppgifterna inom många områden som rör miljö- och hälsoskydd. Utredningen har vidare i uppgift att se över ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, arbetet med generella föreskrifter, tillsyn inom det område som balken täcker och vissa frågor som rör tillståndsprövning m.m. Förslagen förväntas leda till besparingar och rationaliseringsvinster. Utredningen skall senast till sommaren 1996 redovisa resultatet av sitt arbete. 3 Ägarpolicy för av Finansdepartementet förvaltade aktier Finansdepartementet förvaltar för statens räkning aktier i ett antal företag som är aktiva på bl.a. kapitalmarknaden, fastighetsmarknaden och spelmarknaden. Företagen är ofta viktiga aktörer på den marknad där de agerar. Det är därför angeläget att de ges förutsättningar att utvecklas och konkurrera på samma villkor som övriga företag på marknaden inom de ramar som riksdagsbeslut och marknadsförutsättningar ger. För att skapa dessa förutsättningar krävs att staten är en professionell och aktiv ägare. Inom Finansdepartementet har för att tydliggöra ägarrollen en ägarpolicy tagits fram. Policyn utgår bl.a. ifrån att det ställs särskilda krav på staten som ägare med tanke på statens allmänna roll i samhället. Staten har angett de grundläggande förutsättningarna och satsar medborgarnas kapital i verksamheten. Detta kapital är en bristvara. Det är därför angeläget att företagen är långsiktigt ekonomiskt lönsamma för att inte detta kapital skall förbrukas. Staten som ägare skall ställa konkreta och uppföljningsbara finansiella mål samt inte ålägga bolagen att bedriva olönsam verksamhet, såvida inte särskilt beslut fattas av riksdagen. Aktiebolagsformen innebär att styrelsen har verksamhetsansvaret vilket bl.a. innebär att utifrån bolagsordning och beslut på bolagsstämma besluta om företagets strategiska inriktning. Det är angeläget att styrelse och ledning har kännedom om ägarens intentioner med verksamheten. Detta kräver en kontinuerlig dialog samt uppföljning av verksamheten från ägarens sida. Valet av styrelse är tillsammans med bolagsordningen ägarens viktigaste instrument för att påverka företagets framtida utveckling. Målsättningen är därför att styrelsens kompetens skall vara bred och befrämja verksamheten så mycket som möjligt samt att bolagsordningen är ändamålenligt utformad. Den ideologiskt baserade försäljningen av aktier som genomfördes av den förra regeringen avbryts. Erfarenheten visar dock att de förutsättningar och motiv, som ursprungligen var aktuella när en viss verksamhet tillkom, förändras över tiden. Motiven för statens aktieägande i enskilda företag bör därför fortlöpande analyseras och vid behov omprövas. Övergripande frågor om förvaltning av statligt ägda företag behandlas under tolfte huvudtiteln. Förslag till riksdagsbeslut återfinns i bilaga 13, inledningen till Littera A, Näringspolitik m.m. samt anslaget A 13. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. 4 Kommuner och landsting Inledning Kommuner och landsting har ett betydande ansvar för välfärdstjänster som vård, omsorg och utbildning. Dessa tjänster är avgörande för att alla människor skall kunna leva ett tryggt, värdigt och rikt liv. Genom att den kommunala verksamheten i huvudsak är skattefinansierad och står under demokratisk ledning och kontroll skapas garantier för att välfärden är tillgänglig för alla och att medborgarna får ett inflytande över resursanvändningen. Statens roll gentemot kommuner och landsting är främst att formulera nationella mål och att genom bl.a. lagstiftning ange de formella ramarna för verksamheten. Staten måste också, på grund av sektorns omfattning och betydelse, kunna påverka den kommunala konsumtionsutvecklingen och finansieringen genom att ange finansiella ramar för verksamheten. Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom kommunsektorn måste samtidigt kombineras med respekt för den kommunala självstyrelsen. Den kommunala självstyrelsen i vårt land är en demokratisk tillgång. De förtroendevalda i kommuner och landsting har ansvaret för att verksamheten bedrivs under demokratiska former och att den håller en god kvalitet och effektivitet. Under den omställning som nu präglar den kommunala verksamheten är det viktigt att dialogen mellan de förtroendevalda och medborgarna intensifieras. Detta förutsätter att verksamheten i kommuner och landsting präglas av insyn och stor öppenhet. I regeringskansliet kommer de kommunala frågor som hittills legat inom Civildepartementets område att föras över till Finansdepartementet den 1 januari 1995. Därigenom kommer nu samtliga övergripande kommunala frågor att vara samlade i ett departement. Det gäller frågor om kommunal ekonomi och lagstift- ning, indelningsfrågor samt utvecklingsfrågor. Detta ger en förbättrad möjlighet till samordning av de övergripande kommunala frågorna i regeringsarbetet. Dialogen mellan regeringen och företrädare för kommunsektorn kan därmed också förenklas och förbättras. Kommunsektorn i samhällsekonomin Kommuner och landsting svarar som nämnts för en betydande del av den offentliga välfärden framför allt i form av vård, omsorg och utbildning. Den kommunala verksamheten är samtidigt starkt beroende av en stabil samhällsekonomi. En god tillväxt och en hög sysselsättning innebär att utvecklingen av den kommunala skattebasen tryggas. Låga räntor och låg inflation minskar trycket på de kommunala kostnaderna. Den kommunala sektorn har genom sin omfattning också stor samhällsekonomisk betydelse, bl.a. för skattetrycket och sysselsättningen och genom att verksamheten till inte obetydlig del finansieras över statsbudgeten. Det ekonomiska läge som rått under några år har fått en del negativa effekter för kommunala sektorn. Kostnader som påverkas av arbetslöshet och räntor har ökat kraftigt och delvis trängt ut kostnader för övriga verksamheter av betydelse för välfärden. Till följd av bl.a. den höga arbetslösheten har kommunernas skatteintäkter ökat mycket svagt. Den ekonomiska situationen har framtvingat en anpassning av volymen men också lett till en tydlig förbättring av produktiviteten i verksamheten. Kommunernas och landstingens roll i saneringen av den svenska ekonomin Som tidigare redovisats är ett av de största problemen i den svenska ekonomin en ökande statlig skuldsättning, som riskerar att helt underminera de offentliga finanserna och motverka en ekonomisk återhämtning. Genom omfattande budgetförstärkningar läggs den ekonomiska politiken nu om för att skapa en hållbar utveckling av de offentliga finanserna, vilket i sin tur skapar förutsättningar för en stark och uthållig återhämtning av produktion, sysselsättning och välfärd. För att balansera en bibehållen välfärd mot en nödvändig stram ekonomi måste en avvägning göras av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn. Prövningen av utrymmet bör ske både utifrån samhällsekonomiska hänsyn och behoven i de aktuella verksamheterna. De statliga budgetförstärkningar som nu åstadkommes genom utgiftsminskningar utformas på ett sådant sätt att den kommunala verksamheten prioriteras före nivåerna i transfereringssystemen. Statsbidragen till kommuner och landsting berörs således inte nu av utgiftsminskningarna. Sektorn kan därför tills vidare räkna med nominellt oförändrat bidrag, vilket ställer krav på en produktivitetsökning som åtminstone motsvarar de ökade behov som kan antas följa av den demografiska utvecklingen. Framöver kan dock inte uteslutas att bidragen kan behöva minskas till följd av det statsfinansiella läget. Möjligheterna till ytterligare effektiviseringar och omprioriteringar mot de verksamheter där behoven ökar måste då tas till vara. Genom att kommunsektorn successivt får del av den förväntade tillväxten i ekonomin, som leder till ökad sysselsättning och ökade skatteinkomster, bör kärnverksamheterna i kommunsektorn ändå kunna värnas. Många kommuner och landsting lever med en ansträngd ekonomisk situation. Vissa höjer skatten år 1995, vilket för tillfället kan vara en acceptabel anpassning som ett led i saneringen av en kommuns eller ett landstings ekonomi. På sikt kommer dock ytterligare höjningar av det kommunala skatteuttaget att ge skadliga effekter på samhällsekonomin och bör därför kraftfullt motverkas. Arbetet med kostnadsanpassning måste fortsätta. Arbetslösheten är ett stort socialt problem som också medför ökade kostnader för socialbidrag m.m. Det statsfinansiella läget innebär emellertid att den offentliga sektorn inte i någon nämnvärd utsträckning kan bidra till den nödvändiga sysselsättningsökningen. En ekonomisk politik som leder till ökad tillväxt och samhällsekonomisk balans är därför den viktigaste faktorn för att minska arbetslösheten och skapa förbättrade ekonomiska förutsättningar för kommunsektorn. Förutsättningar för ett förbättrat utnyttjande av kommunsektorns resurser Den övergång från specialdestinerade till generella, utjämnande statsbidrag som ägde rum år 1993 samt den avreglering som skett under de senaste åren har givit kommuner och landsting större möjligheter att själva prioritera mellan verksamheter och att söka de mest effektiva och ändamålsenliga organisations- och verksamhetsformerna. Arbetet med att effektivisera verksamheten har varit framgångsrikt. Därigenom har de kraftiga kostnadssänkningarna i många kommuner och landsting kunnat ske samtidigt med en ökning av produktiviteten. Det har också varit möjligt att, trots betydande besparingar, undvika stora kvalitets- försämringar i den kommunala verksamheten. Det är av ytterligt stor vikt att resurserna i den kommunala sektorn används effektivt. En rättvis fördelning av välfärden förutsätter att alla som så behöver, oberoende av betalningsförmåga, kan erbjudas barnomsorg, hälso- och sjukvård, utbildning, äldreomsorg och annan offentligt finansierad service av god kvalitet. Detta måste gälla även i en tid när den kommunala verksamheten måste bedrivas inom snävare ekonomiska ramar. Av stor betydelse för kommunsektorn är fördelningen av befintliga resurser, dvs. skattemedel och bidrag, mellan kommuner respektive landsting. Ett nytt förslag till bidrags- och utjämningssystem har nyligen presenterats i betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144). Detta syftar till att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet och upfylla de nationella mål som finns uppställda för olika kärnverksamheter. Statlig styrning av verksamheten i kommunsektorn Ett generellt bidragssystem ger i sig inga garantier för att kommuner och landsting gör de från nationell synpunkt önskvärda prioriteringarna av viktiga kärnverksamheter. Vissa verksamheter har reglerats genom en mer eller mindre långtgående rättighets- eller annan lagstiftning som ålägger kommunerna uppgifter. Andra viktiga verksamheter är inte föremål för en lika långtgående reglering. Vilken betydelse detta har för de olika verksamheterna och prioriteringarna mellan dem finns det för närvarande ingen helhetsbild av. Det är framöver knappast en framkomlig väg att öka den statliga styrningen genom återgång till specialdestinerade bidrag. Det är inte heller rimligt att öka kraven på kommuner och landsting genom ytterligare rättighetslagstiftning om de nödvändiga resurserna saknas eller måste tas från andra angelägna områden som inte är föremål för sådan lagstiftning. Dessa avvägningsproblem bör ägnas stor uppmärksamhet framöver. Ett stort ansvar vilar på de enskilda kommunerna och landstingen att klara avvägningarna på ett för medborgarna acceptabelt sätt, med bibehållande av den basala välfärden. Utformningen och erfarenheterna av rättig- hetslagstiftningen på olika områden behöver studeras vidare. Som redovisas i det följande avses en översyn av den rättsliga regleringen av den kommunala själv- styrelsen i bl.a. dessa hänseenden att göras. Det är angeläget att från statsmakternas sida följa utvecklingen inom olika verksamheter. Det är av stor vikt att det finns en rimlig balans mellan krav och resurser och att kvaliteten i kärnverksamheterna upprätthålls. En förändrad styrning av den kommunala verksamheten är inte nu aktuell. Den kommunala självständigheten och ambitionerna i kommuner och landsting att leva upp till de nationella målen är den viktigaste grundpelaren. Statsmakterna skall i första hand ställa upp dessa mål och skapa bästa möjliga förutsättningar för att de skall kunna uppnås. Uppföljningen får visa i vilken riktning utvecklingen går. Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för likvärdiga förutsättningar I 1995 års kompletteringsproposition avses också frågan om ett nytt bidrags- och utjämningssystem att behandlas. Mot bakgrund av den osäkerhet som rått de senaste åren i detta avseende är det nu ytterst nödvändigt att införa ett system som skapar stabila spelregler för åren framöver. Det nya bidrags- och utjämningssystemet bör uppfylla vissa grundläggande krav. Ett sådant är att så långt möjligt skapa likvärdiga förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. En viktig komponent är att utjämningen av skatteinkomster blir mer långtgående än i nuvarande system, vilket främst innebär att alla kommuner och landsting måste inordnas i systemet. Det är också viktigt att inkomstutjämningen blir hållbar på sikt och oberoende av nivån på de statliga bidragen. En annan viktig komponent är utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader. Denna fråga innehåller ett antal svåra avvägningsproblem, bl.a. när det gäller vilken typ av strukturella förhållanden som skall vägas in i systemet. En ytterligare fråga är hur övergången till ett nytt system skall ske. Drastiska och omedelbara omfördelningar av bidrag bör undvikas, och ett nytt system införas stegvis. Förbättrade förutsättningar för planering och utveckling av en god ekonomisk hushållning Stabila spelregler är också nödvändiga när det gäller sådana förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat och kommunsektor som föranleder tillämpning av finansieringsprincipen. Tillämpningen måste vara tydlig och öppen. Det är angeläget att undvika lösningar som innebär att ansvarsfördelningen mellan stat och kommunsektor är oklar. Frågan om hanteringen av sådana förändringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget behandlades i 1994 års kompletterings- proposition. Sådana förändringar skall inte regleras enligt finansierings- principen, utan skall i stället beaktas i samband med bedömningen av skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn. Det är angeläget att verka för en god ekonomisk hushållning i kommuner och landsting. Problem som blivit aktuella på senare tid är t.ex. kommunernas och landstingens hantering av sina pensionsåtaganden, stora borgensåtaganden som måst infrias samt svårigheter att få kontroll över kostnaderna och anpassa dem till intäkterna. I den nya kommunallagen som infördes år 1992 infördes olika bestämmelser med syfte att förbättra den ekonomiska styrningen och att ge redovisningen och revisionen ökad betydelse. En viktig fråga är om reglerna för kommunernas ekonomiska förvaltning uppfyller alla de krav som bör kunna ställas. En utvärdering av befintliga regler i den nya kommunallagen bör därför göras i syfte att skapa ännu större förutsättningar för en god ekonomisk hushållning och att underlätta fortsatt effektiviseringsarbete. Uppföljning och utvärdering av den kommunala verksamheten Det påbörjade arbetet med att förbättra den nationella uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten fortsätter. Uppföljningen bör avse måluppfyllelsen i förhållande till nationella mål varvid även frågor om fördelningspolitiska effekter bör uppmärksammas. Under våren 1995 kommer regeringen att för riksdagen redovisa en samlad bild av den kommunala verksamhetens resultat och kvalitet i relation till nationella mål. Denna redovisning kommer också att utgöra en del av underlaget för bedömningar av det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn som regeringen avser att redovisa i kompletteringspropositionen i april 1995. Den nationella uppföljningen av den kommunala verksamheten bör i första hand avse resultaten. I övrigt bör uppföljningen anpassas efter de regelverk som fastställts av riksdag och regering för olika verksamheter. Inom vissa centrala välfärdsområden finns behov av att förbättra uppföljningen genom att mått på den kommunala verksamhetens resultat utarbetas. Uppföljningen av den kommunala verksamheten sker främst av sektorsmyndigheterna men även av länsstyrelser, kommunförbund och forskare. Ansvaret för och innehållet i en systematisk och sektorsövergripande uppföljning behöver preciseras. Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen hemställt om en översyn av systemet för nationell uppföljning av kommunerna. Kommunförbundet anser bl.a. att det finns brister i samordningen av statens uppgiftsinsamling som medför orationell produktion av underlaget för den nationella uppföljningen samt brister i kvalité avseende lämnade uppgifter. Regeringen har mot denna bakgrund givit Statskontoret i uppdrag att kartlägga statens uppgiftsinhämtande från kommunerna och redovisa vilka samordnings- möjligheter som finns för att underlätta uppgiftsinsamlingen och förbättra kvaliteten på de insamlade uppgifterna. Riksdagsutredningen föreslog att regeringen bör genomföra en närmare analys av den statliga revisionens roll rörande den kommunala sektorn. Såväl Konstitutionsutskottet (bet. 1992/93:KU18) som Finansutskottet (bet. 1992/93:FiU19) har efterlyst regeringens redovisning av sina överväganden i hithörande frågor. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Utveckling och förnyelse i den kommunala sektorn Det har under de senaste åren skett stora förändringar i sättet att styra och organisera den kommunala verksamheten. Den kommunala tjänsteproduktionen sker i allt större utsträckning i andra former än den traditionella förvaltningsformen och verksamheten utsätts för konkurrens.Erfarenheterna av hittills genomförda förändringar av organisations- och verksamhetsformer visar att konkurrens i vissa fall kan vara ett verksamt medel för att höja effektiviteten. I andra situationer kan effektiviteten höjas genom ändringar i regelverk eller andra typer av åtgärder. De snabba förändringarna i kommuner och landsting har givit upphov till en diskussion om konsekvenserna av dessa. I samband med behandlingen av riksdagens proposition 1993/94:188 om lokal demokrati uttalade riksdagen (bet. 1993/94:KU40) att en samlad uppföljning och utvärdering bör göras av de omfattande förändringar och reformer som har genomförts inom den kommunala verksamheten. I syfte att ge underlag för ett fortsatt arbete med att förnya och effektivisera den kommunala verksamheten har regeringen, i enlighet med riksdagens önskemål, beslutat att tillsätta en parlamentarisk utredning för att göra en samlad uppföljning och utvärdering av de reformer och omfattande förändringar som har skett i kommunernas organisation och verksamhetsformer. Utredningen skall också lämna förslag till åtgärder som ökar medborgarnas möjligheter att utöva ett inflytande över det fortsatta förnyelsearbetet. I åtskilliga kommuner och landsting finns en strävan att vidga medborgarnas inflytande över den kommunala verksamheten samt att skapa fler valmöjligheter och en bättre individuell anpassning av samhällsservicen. Det pågår också diskussioner om och förberedelser för att stärka medborgarnas ställning genom att kommunen informerar medborgarna om vilket serviceutbud som finns, vilken servicenivå som kommer att erbjudas och vilken kvalité som garanteras. Denna utveckling bör följas. En väsentlig fråga är därvidlag hur man utformar informationen till medborgarna om den offentliga servicens kvalitet. En sådan information har betydelse inte bara för medborgarna utan också för de förtroendevalda som ska styra verksamheten och för de statliga myndigheter som utövar tillsyn över den kommunala verksamheten. Ett annat viktigt utvecklingsområde för gemensamma statliga och kommunala insatser är användningen av informationsteknologins möjligheter inom såväl administration, vård, utbildning som samhällsinformation och demokratisk dialog. Enligt regeringens bedömning finns stora möjligheter både att göra den kommunala verksamheten bättre och billigare genom ett offensivt arbete med informationsteknologi. Det är regeringens ambition att göra den offentliga verksamheten effektivare genom att stimulera samverkan över sektorsgränser. Under senare år har det startats intressanta försök med samordning av det finansiella ansvaret för vården, sjukförsäkringen och socialtjänsten. Regeringen ser positivt på ytterligare initiativ att pröva en ökad samverkan mellan kommuner/landsting och statliga myndigheter. Den femåriga försöksverksamhet med s.k. medborgarkontor som inleddes den 1 juli 1994 är ett exempel på samordning av statlig och kommunal verksamhet. En särskild utredare kommer under våren 1995 att lägga fram förslag som syftar till att ge ytterligare rättsliga förutsättningar för försöksverksamheten. Regeringen anser att särskilda ansträngningar bör göras för att den pågående forskningen om den offentliga sektorn görs tillgänglig för dem som arbetar med förnyelse och effektivisering i kommuner och landsting. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) kommer vidare att arbeta för att de kommunala förnyelsefrågorna ges en ökad uppmärksamhet. Utvecklingen av den kommunala demokratin Den kommunala demokratin måste ständigt utvecklas och anpassas till tidens krav. De problem som uppmärksammas i den allmänna debatten måste mötas av konkreta åtgärder. Medborgarnas krav på insyn i och påverkan på den offentliga verksamheten måste tas på allvar. Detta gäller t.ex. när nya verksamhetsformer prövas. Tillämpningen av offentlighetsprincipen och det grundlagsfästa skyddet för yttrandefriheten är viktig i den kommunala verksamheten. Därför kommer en informationsverksamhet om offentlighetsprincipens tillämpning att genomföras. Ett särskilt utredningsarbete kommer att genomföras i syfte att se över be- stämmelserna om ersättning och ledighet i samband med förtroendeuppdrag och beträffande möjligheterna att genomföra nyval till fullmäktige vid större ändringar i den kommunala indelningen. För närvarande bereds i regeringskansliet förslagen från Lokaldemokrati- kommittén om kommunal uppdragsverksamhet (SOU 1992:128) och förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109). Resultatet av beredningsarbetet i dessa frågor kommer att redovisas i särskilda departementspromemorior i början av år 1995. Förslaget från Lokaldemokratikommittén om sekretesslagen i en fri kommunal nämndorganisation (SOU 1992:140) bereds för närvarande med inriktning på att göra en större samlad översyn av sekretesslagen. Riksdagen har begärt (bet. 1992/93:KU1) att regeringen ska överväga frågan om hur publiceringen av kommunernas och landstingens författningar lämpligen bör ske. Resultatet av regeringskansliets beredning av denna fråga kommer att redovisas i en departementspromemoria i början av år 1995. Kommuner och landsting svarar för merparten av den service inom bl.a. vård, omsorg och utbildning som också är en väsentlig del av den nationella politiken. De många sambanden mellan staten och den kommunala sektorn förutsätter därför ett samförstånd och ett samarbete som bygger på respekt för folkviljans kanalisering både via riksdagen och kommunfullmäktige/kommunala nämnder. En särskild översyn kommer att göras av den rättsliga regleringen av den kommunala själstyrelsen. Därvid skall bl.a. en kartläggning göras av de nationella och internationella regler som har betydelse för den kommunala självstyrelsen. Överväganden bör ske om nuvarande regelverk ger ett reellt skydd för den kommunala självstyrelsen och alternativa möjligheter att tydliggöra den rättsliga regleringen av den kommunala självstyrelsen bör redovisas. Det är viktigt att kommunernas ansvar i förhållande till staten och i förhållande till allmänheten är tydligt och klart formulerad i den lagstiftning som riktar sig till kommunerna. Kommunerna och internationaliseringen Den kommunala verksamheten påverkas allt mer av den internationella utvecklingen. Sveriges inträde i den Europeiska Unionen kommer att på flera sätt beröra kommuner och landsting. Det finns inte anledning att på någon väsentlig punkt ändra bedömningarna som gjordes i konsekvensutredningen - Kommunerna, Landstingen och Europa (SOU 1994:2). Regeringens bedömning är att det är viktigt att Sveriges agerande i olika beslutsorgan är väl förankrade i det svenska samhället. Därigenom kommer Sveriges ståndpunkter att kunna hävdas mer kraftfullt. En konsekvens av detta synsätt är regeringens beslut att inrätta en beredningsgrupp för att behandla kommunala och regionala frågor inom den Europeiska Unionen (Dep. PM C 940420). Gruppen skall utgöra forum mellan regeringen och kommunförbunden för information och samråd i frågor som aktualiseras med anledning av EES-avtalet och i övrigt har betydelse för kommuner och landsting vid ett medlemskap i den Europeiska Unionen. I gruppen finns ledningarna för kommun- och landstingsförbunden representerade liksom företrädare för närmast berörda delar av regeringskansliet. Företrädare för kommunerna och landstingen har genom Sveriges inträde i Europeiska Unionen fått föreslå 12 ledamöter i Regionala kommittén. Inom Europeiska Unionen har under hösten pågått ett arbete med direktiv om rösträtt och valbarhet i kommunala val. Ett beredningsarbete har inletts kring frågan om hur de av fullmäktige utsedda revisorerna i de kommunala företagen rättsligt skall regleras för att inte komma i konflikt med förskrifterna i revisorsdirektivet (83/349/EEG av den 10 april 1984). En departementspromemoria kommer att redovisas under våren 1995. Kommunerna och landstingen har genom ändringar i lagstiftningen våren 1994 givits större möjligheter att delta i internationell biståndsverksamhet. Regeringen ser positivt på att kommuner och landsting deltar i uppbyggnaden av en demokratisk förvaltning i andra länder bl.a. i Central- och Östeuropa. Kommuner och landsting har genom särskild lagstiftning möjlighet att delta i tjänsteexport. Enligt regeringens uppfattning bör det finnas goda möjligheter att öka tjänsteexportens omfattning. A. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Skatteförvalt- ningen och exe- kutionsväsendet 5 401,0 6 032,4 9 038,9 6 035,5 -138,6 -128,5 1) Prisnivå 1995/96 A 1. Riksskatteverket 1993/94 Utgift 162 027 000 1994/95 Anslag 357 796 000 1995/96 Förslag 486 917 000 varav 341 348 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 A 2. Skattemyndigheterna 1993/94 Utgift 4 135 852 000 1994/95 Anslag 4 395 149 000 1995/96 Förslag 6 532 463 000 varav 4 351 735 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 A 3. Kronofogdemyndigheterna 1993/94 Utgift 1 103 138 000 1994/95 Anslag 1 171 844 000 1995/96 Förslag 1 880 579 000 varav 1 249 771 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 A 4. Förrättningskostnader m.m. (nytt anslag fr.o.m. 1994/95) 1994/95 Anslag 97 648 000 1995/96 Förslag 123 972 000 varav 82 648 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 A 5. Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. (nytt anslag fr.o.m. 1994/95) 1994/95 Anslag 10 000 000 1995/96 Förslag 15 000 000 varav 10 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Riksskatteverket Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val. Skatteförvaltningen Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor. Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som följer av gällande skatteförfattningar. Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god tillgänglighet. Exekutionsväsendet Inom exekutionsväsendet finns på regional nivå 24 kronofogdemyndigheter med verksamhet på sammanlagt ca 110 orter. Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. RSV:s resultatredovisning RSV har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 i de delar som avser resultatredovisningen redovisat utfallet av verksamheten inom skatteför- valtningen och exekutionsväsendet. I enlighet med vad regeringen särskilt beslutat avser redovisningen i första hand verksamheten under 1993. Där så varit möjligt och meningsfullt med hänsyn till den kalenderårsbundna skattecykeln har även utvecklingen under första halvåret 1994 belysts. Av skatteförvaltningens totala utgifter 1993 svarade administrationen av inkomstskatten för 64 procent, mervärdesskatten för 10 procent och arbetsgivaravgifterna för 11 procent. Punktskatteadministrationen svarade bara för ca 1 procent. Folkbokföringens andel var 9 procent och arbetet med fastighetstaxering svarade för 5 procent av utgifterna. Vad gäller skatteförvaltningen gör RSV bedömningen att det mesta talar för att denna under 1993 har passerat en vändpunkt. Den nya organisationen, de nya arbetsformerna och det nya regelverket håller på att trimmas in. Samtidigt med vissa resursminskningar totalt sett har det varit möjligt att föra över resurser till kontrollverksamheten och på det sättet öka kontrollfrekvensen. Det mesta talar enligt RSV också för att den direkta kontrolleffekten i form av ändrade debiteringar har förbättrats. Produktivitetsutvecklingen är svårbedömd, något som utvecklas närmare bl.a. i en bilaga till årsredovisningen. Enligt RSV torde dock de rationaliseringar som genomförts under de senaste åren ha lagt en god grund för produktivitetsförbättringar kommande år. RSV anför vidare att det är svårt att generellt uttala sig om kvaliteten på förvaltningens prestationer men att en ökad uppmärksamhet på kvalitetsfrågor är en faktor som i sig verkar i positiv riktning. Inom exekutionsväsendet är indrivning i allmänna och enskilda mål den dominerande verksamhetsgrenen och svarade under 1993 för 73 procent av den totala resursförbrukningen. Summarisk process svarade för drygt 13 procent, medan andelen för exekutiv fastighetsförsäljning var 8,1 procent och andelen för konkurstillsyn 4,7 procent. Förebyggande verksamhet svarade för 0,7 procent och lönegarantiärenden för 0,3 procent. Indrivningsverksamhetens andel har minskat något jämfört med 1992, vilket främst förklaras av arbetet med fastighetsförsäljning. Även summarisk process, konkurstillsyn och förebyggande verksamhet har ökat sin resursandel något. Vad gäller lönegaranti återstår efter 1992 års reform på området endast avverkning av äldre ärenden och andelen av den totala resursförbrukningen har minskat kraftigt. I årsredovisningen förs de produktivitetsberäkningar för perioden 1980 -1992 som Statskontoret gjort, och som nyligen redovisats i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Ds 1994:24, Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992), fram till 1993. Redovisningen pekar på en produktivitetsförbättring jämfört med 1992 för alla verksamhetsgrenar utom indrivningsverksamheten. För denna noteras en viss försämring, som bedöms vara hänförlig till indrivningen i allmänna mål. Förändringen förklaras av den fördröjning av överlämnandet för indrivning som inträffade under 1993 och var orsakad av tekniska svårigheter i samband med införandet av en rörlig dröjsmålsavgift som ersatte den tidigare fasta restavgiften. Vad gäller kvaliteten redovisas främst utvecklingen av handläggningstiderna, där det fortfarande finns stora svårigheter med fastighetsförsäljningen. Däremot har handläggningstiderna i den summariska processen förkortats avsevärt, om man bortser från de mål där delgivningen drar ut på tiden. I årsredovisningen redovisas en negativ kapitalförändring för året på 644,2 miljoner kronor. Beloppet består av periodiseringsdifferenser. Av anslagsredovisningen framgår att det totala anslagssparandet var 588,7 miljoner kronor. Verksamhetsöverskottet för den särskilda resultatenheten RSV DataService var 53 miljoner kronor. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. RRV har nyligen, bl.a. i en revisionsrapport från avdelningen för effektivitetsrevision, behandlat kontrollen av mervärdesskatten och pekat på ett behov av tydligare prioriteringar samt ökad och bättre samordnad försöksverk- samhet, utvecklat erfarenhetsutbyte och översyn av uppföljningen. Inom ramen för den årliga revisionen har RRV också framfört synpunkter på det maskinella systemet för kontroll av mervärdesskatten. Vidare har RRV på senare tid granskat dels RSV:s ledning och styrning av exekutionsväsendet (RRV:s rapport F 1993:29), dels tillsyn vid konkurs (RRV 1994:13). I den förstnämnda rapporten föreslår RRV bl.a. att RSV ges viss möjlighet att avväga resurserna mellan skattemyndigheterna och den del av kronofogdemyndigheternas anslag som kan anses vara avsedd för indrivning av allmänna mål. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Riksskatteverket Ramanslag 487 miljoner kronor Skattemyndigheterna Ramanslag 6 532 miljoner kronor Kronofogdemyndigheterna Ramanslag 1 881 miljoner kronor Förrättningskostnader m.m. Ramanslag 124 miljoner kronor Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. Ramanslag 15 miljoner kronor Resultatbedömning Regeringen gör i stort inte någon annan bedömning av verksamhetens resultat än den som RSV redovisat. Regeringen delar uppfattningen att produktivitetsutvecklingen inom skatteför- valtningen är svårbedömd. Frågan har emellertid, vilket RRV också har framhållit i bl.a. sin revisionsrapport med anledning av granskningen av årsredovisningen, belysts i denna på ett förtjänstfullt sätt. Svårigheterna, vad gäller exeku- tionsväsendet, att väga utvecklingen av målavverkningen mot kvalitetsaspekter vid stora förändringar i målvolymerna kvarstår (jfr prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40). En jämförelse mellan 1992 och 1993 visar att det inom ramen för en måttlig utveckling av den totala prestationsmängden har skett avsevärda föränd- ringar vad gäller enskilda typer av mål och ärenden. Regeringen anser att RSV bör intensifiera arbetet med att utveckla metoderna för att mäta produktiviteten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Även eventuella skillnader mellan bl.a. olika län i fråga om produktivitet och produktivitetsutveckling bör belysas och analyseras. Kvalitetsaspekterna bör belysas ytterligare. Regeringen konstaterar också att det i dag finns en osäkerhet om vilka som är de mest relevanta och rättvisande måtten på verksamhetens resultat. Detta gäller både skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Det är mot den bakgrunden som regeringen i regleringsbrevet för innevarande budgetår har uppdragit åt RSV att, vad gäller skatteförvaltningens verksamhet, senast den 31 januari 1995 redovisa ett förslag till modell för årlig resultatuppföljning och resultatanalys, som skall ligga till grund för resultatredovisningen i årsredovisningen. Regeringen avser att inom kort ge RSV ett motsvarande uppdrag vad gäller exekutions- väsendet. RSV bedriver sedan någon tid ett s.k. utvecklingsprogram för kvinnliga chefer. Bakgrunden är att det inom RSV:s område finns ganska många kvinnliga chefer på lägre nivåer, men få på högre nivåer. Programmet vänder sig till sektions- och kontorschefer eller motsvarande och innefattar dels utbildning, dels vikariat på högre tjänster, t.ex. som länsskattechef eller länskronodirektör. Deltagande i programmet har i flera fall redan lett till befordran. Slutsatser Allmänt Regeringen anser att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av den fördjupade prövning som redovisades i 1993 års budgetproposition bör gälla även för återstoden av den fastlagda planeringsperioden. Det innebär bl.a. för skatteförvaltningen att resursåtgången för grundhantering skall minska. För kronofogdemyndigheterna är det en viktig uppgift att nu komma till rätta med de fortfarande långa handläggningstiderna vid fastighetsförsäljning, men också att så snabbt som möjligt återföra de resurser till indrivningsverksamheten som man tillfälligt tvingats omdisponera till andra uppgifter. Pris- och löneomräkningen uppgår till 18,5 miljoner kronor under anslaget till RSV, 226,2 miljoner kronor under anslaget till skattemyndigheterna och 61,3 miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndigheterna. Liksom för andra anslag för förvaltningskostnader har en justering gjorts av den del av anslagen som avser lokalkostnader. Denna justering har medfört att anslagen för det förlängda budgetåret 1995/96 minskats med knappt 7 miljoner kronor såvitt gäller RSV, 77 miljoner kronor såvitt gäller skattemyndigheterna och drygt 12 miljoner kronor såvitt gäller kronofogdemyndigheterna. Inkomster i form av ersättning från Allmänna pensionsfonden har beräknats med 331,2 miljoner kronor under anslaget till skattemyndigheterna och med 5,7 miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndigheterna. En väl fungerande beskattnings-, folkbokförings- och indrivningsverksamhet är av avgörande betydelse såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för att de offentliga finanserna skall utvecklas på det sätt som är önskvärt. Mot bakgrund av den ambition som regeringen uttalat att stärka insatserna mot skatteundan- dragande och ekonomisk brottslighet finns det skäl att förbättra såväl de resursmässiga förutsättningarna som förutsättningarna i övrigt för skatte- kontroll och skatteindrivning. Samtidigt visar utvecklingen inom RSV:s verksam- hetsområde, så som den redovisats bl.a. i årsredovisningen, att det finns inte obetydliga möjligheter till besparingar. Det gäller bl.a. ADB-stödet, där en ändrad ansvarsfördelning och finansieringsform samt den omstrukturering i övrigt som genomförts av RSV givit betydande kostnadsminskningar. Vidare leder de förändringar på fastighetstaxeringens område som beslutats till kostnads- minskningar främst i anslutning till 1996 års allmänna fastighetstaxering. Det som nu har sagts leder fram till att för det förlängda budgetåret 1995/96 bör tillämpas ett besparingskrav på RSV och skattemyndigheterna sammantagna som motsvarar tre procent av anslagen. Samtidigt bör RSV och skattemyndigheterna tillföras resurser för de nya arbetsuppgifter vad gäller främst hanteringen av mervärdesskatten som följer med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Förändringarna i fråga om redovisningen från företagen ökar resursåtgången för såväl grundhantering som utökad kontroll. Vidare krävs bl.a. att det vid RSV byggs upp en s.k. CLO-funktion (Central Liaison Office) för kontakterna med övriga medlemsländers förvaltningar. Regeringen beräknar utgifterna för de nya arbetsuppgifterna till knappt 70 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Regeringen gör bedömningen att det med den nu angivna tillämpningen av bespa- ringskravet kommer att finnas utrymme för en fortsatt överföring av resurser till kontrollverksamheten. Dessutom fullföljs nu den tidigare aviserade och påbörjade särskilda satsningen på effektivare skattekontroll genom att skatte- förvaltningen tillförs resterande förstärkning upp till nivån 200 miljoner kronor per år för detta ändamål (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 42 f). Regeringen kommer att senast i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ange närmare riktlinjer för och återrapporteringskrav vad gäller användningen av dessa medel. Redan nu kan sägas att behovet av förbättringar vad gäller kontrollen av mervärdesskatten kommer att ägnas särskild uppmärksamhet. Även med beaktande av vad som nyss har sagts om betydelsen av en väl fungerande indrivningsverksamhet gör regeringen bedömningen att ett besparingskrav på fem procent bör tillämpas på kronofogdemyndigheterna för det förlängda budgetåret 1995/96. Utgångspunkten för den bedömningen är att arbetsläget nu stabiliseras på det sätt som den senaste tidens verksamhetsstatistik ger en antydan om, och att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av måltill- strömningen. Vidare bör det tillfälliga resurstillskott som myndigheterna disponerar innevarande budgetår på grund av ökade mål- och ärendevolymer nu kunna dras ned. Tillskottet uppgår innevarande budgetår till 25 miljoner kronor och bör för budgetåret 1995/96 bestämmas till 15 miljoner kronor. Regeringen gör bedömningen att en avvägning av resurstilldelningen mellan skattemyndigheternas verksamhet och den del av kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser indrivning i allmänna mål kan göras bara i ett längre tidsperspektiv. Mot den bekgrunden är det svårt att se några nämnvärda fördelar med att låta avvägningen ske i någon form än genom den budgetprövning som statsmakterna svarar för. RRV:s förslag i en av de tidigare nämnda rapporterna att ge RSV möjlighet till en sådan avvägning bör därför inte genomföras. För budgetåren 1997 och 1998 anser regeringen att inriktningen bör vara att genomföra ytterligare besparingar motsvarande 2 procent per år vad gäller anslagen till Riksskatteverket och skattemyndigheterna och, med den utgångspunkt som tidigare angivits, 3 procent per år vad gäller anslaget till kronofogdemyndigheterna. Regeringen avser att inom kort besluta särskilda direktiv för den fördjupade prövning av skatteförvaltningens och exekutionsväsendets verksamhet som skall äga rum inför 1996 års budgetproposition. I direktiven kommer bl.a. att anges vilka omprövningar regeringen anser bör göras för att de nu angivna bespa- ringarna skall kunna genomföras utan men för verksamheten. Det bör emellertid redan nu göras klart att regeringen bedömer det som nödvändigt att i det sammanhanget ta upp vissa frågor om myndighetsorganisationen i länen och lokaliseringen av vissa delar av verksamheten, med sikte på att skapa en orga- nisation som bättre svarar mot kraven på att upprätthålla dagens verksamhet med minskad resursåtgång. I detta sammanhang kommer vidare bl.a. att övervägas vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av vad som kommit fram vid RRV:s gransk- ning av kontrollen av mervärdesskatten. Fordonsskatten Regeringen har tidigare i dag beslutat en proposition där det bl.a. föreslås att bilregistret skall föras över från länsstyrelserna till Vägverket. I propositionen sägs också att fordonsbeskattningen samtidigt bör föras över från länsstyrelserna till skatteförvaltningen. För denna uppgift har i budgetförslaget under anslaget till skattemyndigheterna beräknats ett resurstillskott på 9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Samlokalisering med Polisen m.m. På ett antal orter är skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten, eller bådadera, samlokaliserade med Polisen. I vissa fall har därvid medel för nyttigheter som utnyttjas gemensamt av de berörda myndigheterna budgeterats under anslaget till Polisen. Avsikten är att Polisen i fortsättningen skall debitera användarmyndigheterna för deras andel i detta sambruk. Motsvarande anslagsmedel skall därför omdisponeras till berörda användarmyndigheter. Omdispositionen innebär för budgetåret 1995/96 ett tillskott på 6,4 miljoner kronor under anslaget till skattemyndigheterna och 2,3 miljoner kronor under anslaget till kronofogdemyndigheterna. Samtidigt omdisponeras 0,5 miljoner kronor från anslaget till skattemyndigheterna till anslaget till länsstyrelserna på grund av justerad hyresdebitering vad gäller länsstyrelsens resp. skattemyndighetens lokaler i Nyköping. Vidare har anslaget till kronofogdemyndigheterna tillförts 0,4 miljoner kronor med anledning av att täckningsanslaget avskaffas fr.o.m. budgetåret 1995/96. Stämningsmannadelgivning Som framgår av bilaga 3 (Justitiedepartementet) kommer regeringen under våren 1995 att besluta om en utökad avgiftsfinansiering av Polisens stämningsmannadelgivning. Med anledning härav föreslås kronofogdemyndigheterna, som är den största uppdragsgivaren och svarar för ca tre fjärdedelar av delgivningsuppdragen, få en resursförstärkning med 173 miljoner kronor budgetåret 1995/96. De uppdrag som kronofogdemyndigheterna lämnar avser i allt väsentligt delgivning av förelägganden i mål om betalningsföreläggande och handräckning. Regeringen kommer under våren också att besluta om den justering av avgiftssättningen vid kronofogdemyndigheterna i mål om betalningsföreläggande och handräckning som föranleds av den ändrade finansieringsformen. Riksskatteverkets totalförsvarsuppgift Riksskatteverket ansvarar för funktionen Skatte- och uppbördsväsende. Uppgifterna vid höjd beredskap överensstämmer i stort med fredsuppgifterna. Som övergripande mål gäller den inriktning som anges i 1992 års försvarsbeslut. Regeringen avser att under våren 1995 lämna en proposition till riksdagen med förslag till ny lagstiftning om beskattningen under kriser och krig. I detta sammanhang kommer riktlinjer för den fortsatta planeringen inom funktionen att anges. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Riksskatteverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 486 917 000 kr, 2. till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 6 532 463 000 kr, 3. till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 880 579 000 kr, 4. till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 123 972 000 kr. 5. till Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. för budget- året 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 000 000 kr. 6. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. B. Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning Regeringen redovisar årligen en treårig investeringsplan för Statens fastighets verksamhet. Investeringsverksamheten berör huvudsakligen inrikes- och utrikes- fastigheter samt de s.k. väntelägesfastigheterna som f.n. förvaltas av Statens fastighetsverk och avses att senare överlåtas till Statliga Akademiska Hus AB. Investeringarnas fördelning framgår av texten under anslaget B 3. Statens fastighetsverk. Det övergripande målet är att Statens fastighetsverk för statens räkning skall förvalta det fastighetsbestånd på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmi- ljövärden bevaras. Statens lokalförsörjningsverk som är en stabs- och servicemyndighet har av regeringen åsatts ett övergripande mål som innebär att den statliga lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet och för varje myndighet effektivt och ekonomiskt sätt. Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Fastighetsförvaltning och statlig lokalför- sörjning 200,4 180,0 142,2 94,8 -6,0 -6,0 1) Prisnivå 1995/96 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt B 1. och B 2.). B 1. Statens lokalförsörjningsverk 1993/94 Utgift 14 450 986 1994/95 Anslag 34 048 000 1995/96 Förslag 31 176 000 varav 20 240 000 beräknat för juli 95 - juni 96 Statens lokalförsörjningsverk inledde sin verksamhet den 1 januari 1993. Budgetåret 1993/94 var det första hela verksamhetsåret för verket. Statens lokalförsörjningsverk är en efterfrågestyrd stabs- och service- myndighet, med huvuduppgift att lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigheterna ifråga om lokalförsörjning. Det övergripande målet för stabsfunktionen är att på uppdrag av regeringen tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalförsörjningsom- rådet. Det övergripande målet för servicefunktionen är att erbjuda statliga förvaltningsmyndigheter de tjänster de efterfrågar på lokalförsörjningsområdet. Resultatbedömning Verksamheten inom lokalförsörjningsverket redovisas uppdelad på två områden: Affärsområden Stab och Service. Dessa redovisas som två separata resultatenheter. Under året har verksamheten byggts upp. Det var först den 1 oktober 1993 som Byggnadsstyrelsen lades ned och verksamheten kunde startas på allvar. Under det första halvåret ägnade verket mycket tid åt internt uppbyggnadsarbete samt åt utveckling av kundkontakter. Under den andra delen av året avslutades det initiala uppbyggnadsarbetet av organisationen. De totala kostnaderna för verksamheten under 1993/94 uppgick till 20,8 miljoner kronor och fördelades med 62% på Affärsområde Stab och 38% på Affärsområde Service. Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten, konsultuppdrag och utbildning, uppgick till 2,8 miljoner kronor. Inom Affärsområde Stab har betydande insatser lagts ned på kompetensutveckling metodutveckling, uppbyggnad av informationssystem, insamling av underlag, m.m. vilka syftat till att skapa en bred kunskapsbas för verksamheten. Affärsområdet har kontinuerligt och i stor omfattning biträtt ett flertal departement med utredningar i lokalförsörjningsfrågor samt arrangerat flera konferenser och kurser om den nya lokalförsörjningsordningen. Inom Affärsområde Service har verksamheten byggts upp successivt och bemanningen har skett i takt med att uppdrag erhållits. Affärsområdet inriktar sig på de områden där man genom sin kunskap och överblick över den statliga sektorn har naturliga fördelar jämfört med andra konsulter eller serviceföretag. Affärsområdet har delats in i två huvudområden: Utbildning och konsulttjänster. Under året har 106 personer gått på utbildningar i verkets regi. Antalet konsultuppdrag har uppgått till 123. Knappt hälften av konsultuppdragen var från myndigheter i Stockholmsområdet, resterande utgjordes av uppdrag från myndigheter i övriga delar av landet. Verksamheten Statens lokalförsörjningsverk har i sin anslagsframställning föreslagit att ramanslaget för verket minskas till 33,7 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Verket räknar även med att den avgiftsfinansierade verksamheten skall vara i full gång och att full kostnadstäckning nås över tiden för denna del. Verket har också i sin årsredovisning föreslagit att anslagssparandet om 35 miljoner kronor kan dras in som en engångsbesparing. Regeringens överväganden Regeringen föreslår, baserat på en analys av behoven i verksamheten, att ett ramanslag på 31 176 000 kronor anvisas. Verkets anslagssparande på ca 35 miljonor kronor dras in som en besparing. Sammantaget har därmed anslaget till Statens lokalförsörjningsverk minskats med ca 34 miljoner kronor under de senaste två budgetåren. Verket budgeterades ursprungligen med utgångspunkt i utgifterna för motsvarande verksamhet i Byggnadsstyrelsen. Regeringen bedömer nu att den föreslagna anslagsnivån i stort avspeglar verkets övergripande uppgifter. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 23 miljoner kronor. Fram till och med år 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ytterligare 1 miljon kronor per år. Jämställdhet Statens lokalförsörjningsverk har en personal- och jämställdhetspolicy som redovisats för verkets personal. Jämställdhetsplan är utarbetad för den operativa verksamheten inom lokalförsörjningsverket. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 31 176 000 kr. B 2.Täckning av merkostnader för lokaler m.m. 1993/94 Utgift 143 904 000 1994/95 Anslag 95 000 000 1995/96 Förslag 35 000 000 varav 23 332 800 beräknat för juli 95 - juni 96 Byggnadsstyrelsen ansvarade tidigare för hyreskontrakt när lokaler tomställts till följd av att myndigheter avvecklats, ombildats eller flyttats. Kostnaderna belastade resultatet i Byggnadsstyrelsen. I samband med omläggningen av den statliga lokalförsörjningen har ansvaret överförts på Statens lokalförsörjningsverk för att administrera denna typ av avtal och för att bevaka statens intressen i dessa frågor. Anslaget disponerars av Statens lokalförsörjningsverk för att täcka de merkostnader för lokaler som är hänförliga till beslut före november 1992 eller merkostnader för lokaler som är hänförliga till beslut av riksdag och regering. Vidare skall verket utveckla strategier och aktivt ta tillvara möjligheterna att minimera statens kostnader för de hyreskontrakt som verket administrerar. Statens lokalförsörjningsverk skall varje halvår redovisa vilka utgifter som skall belasta anslaget B 2. Täckning av merkostnader för lokaler m.m. till Finansdepartementet. Regeringens överväganden Antalet kontrakt på tomma lokaler sjunker successivt genom att hyrestiden löper ut samt genom förtida avlösen. Regeringen bedömer att behovet för täckande av merkostnader för lokaler kan sänkas till nivån 35 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Anslaget omfattas av regeringens sparkarv på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 107,5 miljoner kronor. Fram till och med år 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ytterligare 5 miljoner kronor per år. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Täckning av merkostnader för lokaler m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. B 3. Statens fastighetsverk 1993/94 Utgift 1 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Statens fastighetsverk har till uppgift att förvalta merparten av statens fasta egendom och på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras. Verksamhetsmålen för fastighetsförvaltningen skall vara att ge verkets hyresgäster bra och ändamålsenliga lokaler till marknadsrelaterade prisnivåer. I detta ingår att vårda och utveckla de natur- och kulturvärden av nationell betydelse som verket givits ansvar för. Det fastighetsbestånd som Statens fastighetsverk förvaltar består i huvudsak av två delar, fastigheter som ger intäkter i form av hyror, s.k. hyresfastigheter och fastigheter som inte ger någon avkastning, s.k. bidragsfastigheter. Till de senare hör bl.a. befästningar, monument och de kungliga slotten där hyresintäkterna normalt inte täcker de löpande drifts- och under- hållskostnaderna. Verket skall vid förvaltningen av sitt fastighetsbestånd på lång sikt åstadkomma ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat för de fastigheter som ger normala hyresintäkter. Överskottet från denna del av verksamheten används för investeringar och finansierar till viss del underskottet i bidragsfastigheterna. Resterande finansiering av bidragsfastigheterna sker via det föreslagna anslaget B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar. Fastighetsbeståndet inom riket består av fastigheter tillhörande det nationella kulturarvet såsom de kungliga slotten och vissa andra slott, monument, museer, nationalteatrarna, residens, kulturfastigheter, befästningar, regerings- byggnaderna samt vissa donationsfastigheter. Statens fastighetsverk ansvarar fr.o.m. den 1 oktober 1993 för samtliga statsägda fastigheter utomlands. Utrikesdepartementet (UD) hyr 95 % av lokalerna. Övriga hyresgäster är SIDA, Sveriges Tekniska Attachéer, Exportrådet, Svenska institutet m.fl. Avtal har tecknats med UD om förvaltning av de inhyrda objekt som UD hyr av externa hyresvärdar utomlands samt om inredning av kanslilokaler och representationsutrymmen i chefsbostäder. Den 1 januari 1994 övertog Statens fastighetsverk förvaltningsansvaret för domänfonden. I domänfonden ingår sådan mark som riksdagen beslutat skall vara kvar i statlig ägo, bl.a. markområden väster om odlingsgränsen i norra Sverige, vissa älvsträckor, kronoholmar m.fl. AssiDomän AB skall enligt avtal t.o.m. den 30 juni 1996 sköta den faktiska förvaltningen av de markområden som fortsättningsvis skall vara kvar i statlig ägo. Statens fastighetsverk och AssiDomän AB har dock undertecknat ett avtal om upphörande per den 31 december 1994 av det faktiska förvaltningsuppdraget för AssiDomän AB avseende vissa kulturegendomar och kronoholmar som finns bokförda på domänfonden. Statens fastighetsverk har dessutom i sin förvaltning för statens räkning ett antal fastigheter som av olika skäl inte kunnat överlåtas till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag eller andra organisationer, fastigheter under utredning, de s.k. väntelägesfastigheterna, de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen avsedda för Statens institutionsstyrelses verksamhet samt fastigheter avsedda för statens civilförsvarsförråd. Investeringar m.m. I 1993 års budgetproposition uttalades att regeringen avsåg att årligen redovisa en rullande treårig investeringsplan för Statens fastighetsverk. Investeringsverksamheten berör inte de kungliga slotten och rikets fästningar. Investeringar kommer att behöva göras även under budgetåret 1995/96 i de s.k. väntelägesfastigheterna som verket förvaltar. Statens fastighetsverk övertog per den 1 oktober 1993 de lån som Byggnadsstyrelsen hade i Riksgäldskontoret den 30 september 1993 och som inte ersattes med lån i Riksgäldskontoret till Vasakronan Holding Aktiebolag eller till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag. För budgetåret 1994/95 uppgick den totala låneramen för investeringar till 7 miljarder kronor. Investeringsbehovet för Statens fastighetsverks ordinarie verksamhet under budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor. För de fastigheter som förvaltas av Statliga Akademiska Hus Aktiebolag beräknas investeringsbehovet också uppgå till ca 600 miljoner kronor. Den tidigare ramen för upplåning i Riksgäldskontoret har satts något högre än det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa förändringar av investeringsvolymer. Regeringen föreslår därför att Statens fastighetsverks ram för upplåning fastställs till 7 miljarder kronor även för budgetåret 1995/96 eftersom de redovisade investeringarna bedöms kunna rymmas inom denna ram och att det bör ankomma på regeringen att vid oförutsedda händelser eller mindre förändringar få justera ramen i erforderlig omfattning. Treårsplanen är rullande. Inom ramen för treårsplanen bör följande byggprojekt över 50 miljoner kronor kunna påbörjas under perioden 1995/96 - 1998. - Ombyggnad av Kemiskt övningslaboratorium vid Stockholmsuniversitet. - Återuppbyggnad av vallar vid Vadstena slott. - En samnordisk ambassadanläggning byggs i Berlin. - Ombyggnad av Nordiska museet, etepp 2. - Ombyggnad av gamla Riksarkivet. Statens fastighetsverk har föreslagit att följande projekt skallgenomföras inom kostnadsramar om 20 - 50 miljoner kronor. - Ombyggnad av kv. Johannes större, östra delen för regeringskansliets byggnader. - Ombyggnad av stora Tyghuset, Artillerigården, Stockholm. - Nybyggnad av kansli och chefsbostad för ambassaden i Kiev. - Nybyggnad av bostäder för ambassadpersonal i Peking. Investeringar över 50 miljoner kronor i de s.k. väntelägesfastigheterna som senare avses att säljas till Statliga Akademiska Hus AB är följande. - Ny- och ombyggnad av Kungl. Tekniska Högskolan. - Ny- och ombyggnad av Evolutionsbiologi vid Uppsala universitet. - Ombyggnad av kv. Kemicum vid Uppsala universitet. - Nybyggnad av centrum för experimentell biomedicin vid Göteborgsuniversitet. Projekt som föreslås inom kostnadsramar mellan 20 - 50 miljoner kronor för de s.k. väntelägesfastigheter är följande. - Ombyggnad av Södra husen, etapp IV-VI vid Stockholms universitet. - Ombyggnad av institutionen för orientaliska språk vid Stockholmsuniversitet. - Ombyggnad av f.d. hästkirurgi vid Stockholms universitet. - Om- och tillbyggnad av Ekonomicentrum, Uppsala universitet. - Ombyggnad av djurhus för immunologi vid Karolinska institutet. - Tillbyggnad för Botaniska institutionen vid Göteborgs universitet. - Ombyggnad av Idrottshögskolan. Resultatbedömning Verksamheten ger enligt regeringens bedömning ett tillfredsställande resultat för verksamhetsåret 1993/94. Det totala överskottet i verksamheten uppgick till 344 miljoner kronor. Överskottet är hänförligt till följande verksamhetsområden. - Hyresfastigheter med 168 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på det disponerade verkskapitalet på 8,4 %. - utrikesfastigheter med 21 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på det disponeradeverkskapitalet på 1,9 %. - Väntelägesfastigheter med 173 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på det disponerade verkskapitalet på 11,0 %. - Övriga fastigheter med 14 miljoner kronor vilket motsvarar en avkastning på det disponerade verkskapitalet på 7,4 %. Överskottet är därefter belastat med kostnaderna för bidragsfastigheterna vilka uppgår till 34 miljoner kronor. Sammantaget är resultatet på samtliga områden tillfredsställande utom för utrikesfastigheterna där resultatet är svagt. Det svaga resultatet för utrikesfastigheterna är delvis en följd av deprecieringen av den svenska kronan. Nivån på det totala överskottet under 1993/94 kommer inte att bestå under de kommande verksamhetsåren. Stora delar av överskottet från väntelägesfastig- heterna överförs troligtvis till Statliga Akademiska Hus AB i enlighet med tecknade avtal. Verkets hyresavtal skall till viss del omtecknas och anpassas därmed till den gällande hyresnivån vilket troligtvis leder till minskade intäker. Det eftersatta underhåll som framför allt bidragsfastigheterna belastas med kommer enligt verket att uppgå till totalt ca 1,5 miljarder kronor vilket kommer att belasta resultatet under den kommande 10-års perioden. En stor del av åtgärderna är planerade inom de närmaste åren. Sammantaget innebär ovanstående faktorer att det samlade resultatet för Statens fastighetsverk kommer att minska kraftigt under den närmaste 5-års perioden. Den långsiktiga intjäningsförmågan i verket bedöms dock som god, vilket innebär att någon belastning på verkskapitalet inte bedöms vara aktuell. Verkets soliditet på ca 50 % är med den utgångspunkten väl balanserad i relation till verkets övergripande uppgift att vårda och utveckla de natur- och kulturvärden av nationell betydelse som verket givits ansvar för. Jämställdhet Planen omfattar fyra långsiktiga mål för jämställdhetsarbete. Dessa avser rekrytering och löner där åtgärder vidtagits under 1993/94, bl.a. har en utredning skett av löneskillnader mellan kvinnor och män, vilket lett till särskilda insatser för kvinnor i löneförhandlingarna. Vidare omfattar målen arbetsmiljö där den psykiska arbetsmiljön vid datorarbeten avses förbättras till kommande verksamhetsår. I målen ingår också årligen återkommande chefsseminarier i jämställdhetsfrågor, vilka kommer att starta innevarande år. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. till Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat, 2. godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k. väntelägesfastigheterna i enlighet med vad regeringen förordat, 3. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m .i enlighet med vad regeringen förordat, 4. till Statens fastighetsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar 1993/94 Utgift 50 000 000 1994/95 Anslag 50 000 000 1995/96 Förslag 75 000 000 Regeringen har tidigare i budgetpropositionen 1992/93 bil. 8. redogjort för Statens fastighetsverks förvaltning av de kungliga slotten och rikets fästningar m.m. där omfattande restaureringsarbeten kommer att ske under den närmaste tioårsperioden. Riksdagen godkände regeringens förslag om restaurerings- och investeringsplaner om 630 miljoner kronor för de kungliga slotten och rikets fästningar. Kostnaderna för dessa arbeten skall enligt riksdagens beslut anslagsfinansieras. Fastigheterna är inte hyressatta vilket innebär att Statens fastighetsverk inte kommer att erhålla några intäkter för dessa fastigheter. Eftersom det eftersatta underhållet för detta fastighetsbestånd är så omfattande uppger Fastighetsverket att finansiering av åtgärderna sker dels genom anvisat anslag, dels via ianspråktagande av del av resultatet från förvaltningen av inrikes hyresfastigheter och dels via beviljade medel för sysselsättningsskapande åtgärder. Regeringens överväganden Finansieringen av dessa restaureringsarbeten och investeringar i de kungliga slotten samt rikets fästningar även fortsättningsvis i huvudsak bör vara anslagsfinansierade och föreslår därför att 75 miljoner kronor anvisas för detta ändamål budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr. C. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Fördjupad prövning av verksamheten vid Riksgäldskontoret Inledning Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån i Sverige och i utlandet samt att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som möjligt. Det ankommer vidare på Riksgäldskontoret att tillhandahålla viss kreditgivning till och motta inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskontoret ansvarar även för att utfärda garantier som riksdagen och regeringen har beslutat om och att samordna den statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall dessutom verka för en god kassahållning inom det statliga området. Inom Rikgäldskontoret är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden med inriktning på hushållsupplåning, penning- och obligationsupp-låning, valutaupplåning, garantigivning samt in- och utlåning. Därutöver finns funktioner för ekonomi och administration samt prognoser och utredningar. Riksgäldskontorets verksamhet finansieras med anslag under sjunde och sextonde huvudtitlarna. Medel för de olika verksamhetsområdena anvisas innevarande budgetår under följande anslag: Finansdepartementet, sjunde huvudtiteln C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 71 149 000 C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1 086 030 000 C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 1 000 C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet 1 000 Räntor på statsskulden, m.m., sextonde huvudtiteln 1. Räntor på statsskulden m.m. 85 000 000 000 Den beräknade utgiftsutvecklingen inom området Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning är t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition följande: Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens för- valtning 909,0 1 157,2 1 835,2 1 362,0 -2,1 -2,1 1) Prisnivå 1995/96 Riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 5,4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 7,8 miljoner kronor, motsvarande en nivåsänkning på 11 %. Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96 -1998 redovisat sin verksamhet inom verksamhetsområdena Penning- och obligationsmarknad, Privatmarknad, Utlandsmarknad, In- och utlåning, Garantier som utfärdats eller övertagit av Riksgäldskontoret, Samordning och kost- nadsuppföljning av lån och garantier lämnade av andra statliga myndigheter samt Kassahållning. Regeringen har i sin fördjupade prövning av Riksgäldskontoret i allt väsentligt följt denna indelning av verksamhetsområden. Den fördjupade prövningen av garanti- samt in- och utlåningsverksamheten sker nedan under anslagen C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet och C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet. Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld Det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning är enligt riksdagens beslut att minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. Statsskulden och dess fördelning Vid halvårsskiftet 1990 uppgick den svenska statsskulden till 580 miljarder kronor, vilket motsvarade 45 % av BNP. I ett internationellt perspektiv var det att betrakta som en låg nivå, betydligt under genomsnittet i OECD-området på 58 %. Den därefter snabba försämringen av statsfinanserna tillsammans med ökad statlig kreditgivning och en högre räntebelastning på statsskulden resulterade i kraftigt ökade lånebehov. Under 1993 var svenska staten den relativt sett största låntagaren inom OECD-området med ett lånebehov som uppgick till 13 % av BNP. Vid halvårsskiftet 1994 uppgick statsskulden till närmare 1 179 miljarder kronor, vilket motsvarade 80 % av BNP. Internationellt finns ingen motsvarighet till den kraftiga svenska skuldökningen. Genomsnittet inom OECD-området låg vid samma tidpunkt på 70 % av BNP. Tabellen nedan åskådliggör statsskuldens sammansättning under perioden juli 1990 - juni 1994. Den andel av skulden som finansierats i utländsk valuta uppvisar störst förändringar. Valuta-skulden minskade kontinuerligt under perioden 1984 - 1992 som en följd av valutalånenormen. I samband med valutakrisen hösten 1992 ålades Riksgäldskontoret på Riksbankens begäran att låna upp stora volymer utländsk valuta, totalt 225 miljarder kronor, i syfte att förstärka valutareserven. Kontoret blev därmed en betydande låntagare på den in- ternationella kapitalmarknaden. Riksdagens beslut i december 1992 att avskaffa valutalånenormen innebar att Riksgäldskontoret kunde utnyttja valutaupplåningen till finansiering av underskotten i statsbudgeten. Vid två tillfällen, januari 1993 och juni 1993, överfördes sammanlagt 215 miljarder kronor till kontorets kontokredit i Riksbanken. Tabell 1 Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp. år 1990 1991 1992 1993 1994 1994 Procentuell andel mdkr Statsobligatinoer, nominella 41 39 40 43 43 510 Statsobligationer, reala - - - - - 3 Statsskuldväxlar 15 21 32 24 13 150 Kontokredit 3 1 -1 -17 - 8 Summa penning- och obligationsmarknaden 59 61 71 50 57 671 Premieobligationslån 8 8 7 6 5 58 Sparobligationslån/ Riksgäldskonto 4 3 2 1 1 10 Allemansspar 9 9 9 7 5 63 Summa hushållsmarknaden 21 20 18 13 11 132 Inlåning 6 8 3 1 - - Lån i utländsk valuta 14 12 8 35 32 376 Summa 100 100 100 100 100 Total statsskuld, mdkr 582 627 711 961 1179 1179 Efter det att valutalånenormen avskaffats beslutade riksdagen om nya rikt- linjer för den statliga valutaupplåningen. Riktlinjerna innebär att en del av lånebehovet kan finansieras i utländsk valuta. Beslut fattas av regeringen efter samråd med Riksbanken. För perioden april 1993 - december 1994 angav regeringen ett lånebeting på sammanlagt 80 miljarder kronor netto, varav 20-30 miljarder kronor för kalenderåret 1994. Vid halvårsskiftet 1993/94 uppgick valutaskulden till sammanlagt 375 miljarder kronor, vilket motsvarade 32 % av den totala statsskulden. En konsekvens av att kontoret kunde utnyttja behållningen på kontokrediten som härröde från valutaupplåningen för att finansiera lånebehovet var att upplåningsvolymerna på den svenska penning- och obligationsmarknaden kunde hållas nere. Samtidigt gjordes bedömningen att det fanns skäl att förlänga löptiden på kronskulden. I januari 1993 beslutade därför Riksgäldskontorets styrelse att förlänga den genomsnittliga räntebindningstiden i kronskulden. Från januari 1993 till juni 1994 ökade räntebindningstiden från 2,5 år till 4,3 år, vilket reflekteras i kronskuldens stockförändringar. Under perioden januari 1993 - juni 1994 minskade den utelöpande stocken statsskuldväxlar från 268 till 150 miljarder kronor medan statsobligationsstocken ökade från 337 till 510 miljarder kronor. Totalt svarade upplåningen på penning- och obliga- tionsmarknaden för 57 % av den totala statsskulden per den 30 juni med 1994. Upplåningen på privatmarknaden har volymmässigt hållit sig relativt stabil under en längre period, men minskat andelsmässigt i takt med att statsskulden har ökat. Utgifter för statsskulden Finansieringen av Riksgäldskontorets kostnader för statsskuldsförvaltningen sker huvudsakligen från anslag på statsbudgeten utifrån utgiftsmässiga principer. Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1990/91-1993/94 redovisas i nedanstående tabell. Tabell 2 Utgifter för statsskulden budgetåren 1990/91-1993/94 mdkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Räntor på statsskulden m.m., brutto1 63,34 63,65 79,26 105,81 Kostnader för upplåning och låneförvaltning 0,53 0,49 0,68 0,85 Riksgäldskontorets förvaltningskostnader 0,06 0,06 0,07 0,06 Summa utgifter 63,93 64,21 80,01 106,72 Utgifter i relation till statsskuldens storlek, procent2 10,51 9,50 10,22 9,75 1 Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk- samheten. 2 Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret. Utgifterna för räntor på statsskulden m.m. ökade betydligt under budgetåret 1993/94 jämfört med föregående budgetår. Samtidigt föll, om än marginellt, utgifterna i förhållande till statsskuldens storlek. Såväl ränteutgifterna för lån i svenska kronor som i utländsk valuta ökade till följd av de ökade upplåningsvolymerna. Samtidigt redovisas ökade nettoutgifter för växelkurs- förändringar på upplåningen i valuta. Därtill redovisar Riksgäldskontoret ökade utgifter för underkurser under budgetåret 1993/94. Detta uppvägdes emellertid av att även inkomsterna ökade till följd av ökade överkurser. Över- och underkurser uppkommer när marknadsräntan understiger resp. överstiger kupongräntan på de lån som emitteras. Ökad utlåning till statliga bolag och andra statliga myndigheter medförde ökade ränteinkomster på lån i svenska kronor. Statsskuldens kostnader och Riksgäldskontorets bokslut Riksgäldskontoret har för andra budgetåret i rad lämnat en resultat- och balansräkning med kostnads- och intäktsbaserad redovisning. Kontoret har för budgetåret 1993/94 ändrat vissa redovisningsprinciper. En större förändring är att över- och underkurser redovisas enligt kostnadsmässiga principer och inte som tidigare utifrån kassamässiga principer. Detta har gett upphov till en periodiseringseffekt i resultaträkningen på sammanlagt 9,6 miljarder kronor. Denna redovisas som en extraordinär kostnad. Tabell 3 Riksgäldskontorets balansräkning mkr 1993-06-30 1994-06-30 Omsättningstillgångar Avräkning med statsverket 823 809 1 026 853 Kortfristiga lånefordringar 48 303 95 310 Upplupna intäkter 11 444 18 209 Övrigt 361 927 Anläggningstillgångar Långfristiga lånefordringar 56 600 53 135 Övrigt 22 168 Totala tillgångar 940 539 1 194 964 Kortfristiga skulder Kortfristiga låneskulder - 22 685 Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter 51 118 71 458 Övrigt 1 634 2 857 Långfristiga låneskulder Långfristiga låneskulder 3 584 1 579 Statsskulden Lån i svenska kronor 621 264 801 063 Lån i utländsk valuta 339 859 375 775 Verkskapital Övrigt 404 -73 444 Årets kapitalförändring -73 738 -7 011 Totala skulder 940 539 1 194 964 Ansvarsförbindelser Grundfondsförbindelser och kreditgarantier 47 494 65 852 Skuld- och garantiförbindelser 4 882 5 247 Nedan följer en kort förklaring till Riksgäldskontorets balansräkning. Skill- naden mellan budgetåren i avräkningen med statsverket består huvudsakligen av det kassamässiga utfallet på statens checkräkning. Enkelt uttryckt visar det skillnaden mellan statens alla in- och utbetalningar under budgetåret. Av- räkningen består därutöver av en periodiseringsdifferens mellan utgifter som belastat statsbudgeten och betalningar från statens checkräkning. De kortfristiga lånefordringarna är fordringar som uppstår i kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna. Under budgetåret 1993/94 nära för- dubblades dessa fordringar, vilket huvudsakligen förklarades av ökade krediter till Arbetsmarknadsfonden. Upplupna intäkter består främst av upplupna ränteintäkter i kreditgivningen och skuldskötselåtgärder vid upplåning i utländsk valuta. De långfristiga lånefordringarna är fordringar som uppkommer i kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter består främst av upplupna räntekostnader i samband med upplåning och skuldskötselåtgärder. Årets kapitalförändring består främst av en periodiseringsdifferens mellan redovisade kostnader och finansiering från statsbudgeten. Under budgetåret 1992/93 var periodiseringsdifferensen mycket stor, vilket huvudsakligen förklarades av att orealiserade valutaförluster och upplupna räntekostnader redovisades som en kostnad för verksamheten men inte som en utgift i avräkningen mot statsbudgeten. Riksgäldskontoret Resultat statsskuldsförvaltning Kostnaderna för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet och förvaltning av statsskulden utvärderas sedan budgetåret 1990/91 mot kostnaderna för två s.k. riktmärkesportföljer, en portfölj för kronskulden och en för valutaskulden. Riktmärkesportföljerna är konstruerade så att de avspeglar standardiserade upplåningsstrategier avseende instrument, löptider och valutor. Målet för upp- låningsverksamheten, som regeringen har angett för perioden 1 juli 1991 - 30 juni 1995, är att de faktiska kostnaderna skall understiga riktmärkesport- följernas kostnader. Utvärderingsmodellen med riktmärkesportföljer bygger på en marknadsvärdering av statsskulden. Det innebär att aktuella marknadsräntor på avstämningsdagen får ett relativt stort genomslag i resultatet för de olika portföljerna beroende på skillnader i räntebindningstid. Exempelvis medför en räntenedgång orealiserade kursförluster i skuldportföljerna, där den portfölj med jämförelsevis längst räntebindningstid drabbas av störst förluster. Genom att jämföra kostnaderna för den faktiska portföljen och riktmärkesportföljen erhålles ett mått på hur pass väl Riksgäldskontoret har lyckats med sin uppgift att förvalta statsskulden till låg kostnad. Utvärderingsmodellen med riktmärkesportföljer har sedan den infördes modi- fierats i flera steg. Syftet med dessa förändringar har varit att korrigera för betydande avvikelser mellan den faktiska upplåningen och riktmärkesportföljernas upplåning (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 59). Ett viktigt komplement i resultata- nalysen är att Riksgäldskontoret låter externa förvaltare ansvara för sammansättningen av en del av valutaskulden, vilket möjliggör en jämförelse med en alternativ skuldförvaltning. I tabellen nedan framgår att Riksgäldskontorets kostnader för statsskuldsför- valtningen totalt sett har utvecklats fördelaktigt i jämförelse med kostnaderna för riktmärkesportföljerna. Sammanlagt under perioden juli 1990 - juni 1994 uppgår besparingarna till 23,8 miljarder kronor, varav 4,8 miljarder kronor kan hänföras till budgetåret 1993/94. Fördelningen av upplåningskostnaderna visar att de procentuella kostnaderna för valutaskulden överstiger de procentuella kostnaderna för kronskulden för andra året i rad. Budgetåret 1992/93 förklarades det av att kronförsvagningen gav upphov till betydande valutakursförluster på valutaskulden. Att kostnaderna för valutaskulden var större än för kronskulden även det senaste budgetåret förklaras av kortare räntebindningstid på valutaskulden och mindre uppgång i internationella räntor jämfört med svenska räntor. Under budgetåret 1993/94 har kostnaderna för upplåningen på penning- och obligationsmarknaden varit förhållandevis låga till följd av den kraftiga ränteuppgången under våren. Stigande räntor medförde att Riksgäldskontoret kunde bokföra stora orealiserade kursvinster på fastförräntade lån samtidigt som marknadsvärdet på statsskulden föll. Detta förklarar varför kostnaderna i förvaltningen av den faktiska kronskulden endast uppgår till 2,26 % av statsskulden budgetåret 1993/94, jämfört med 15,86 % det föregående budgetåret. Det bör dock noteras att resultatförbättringen inte är liktydig med att de kassamässiga utgifterna för kronskulden har minskat, vilket redovisades i avsnittet om utgifter för statsskulden. Upplåningen på privatmarknaden var jämfört med upplåningen på penning- och obligationsmarknaden inte lika kostnadseffektiv, vilket huvudsakligen förklaras av en kortare räntebindningstid i privatmarknadsupplåningen och att premieobli- gationskurserna inte anpassades till det högre ränteläget i samma utsträckning som kurserna på statsobligationer. Tabell 4 Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs kostnader under budgetåren 1991/92-1993/94 Procentuell kostnad1 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Upplåning i svenska kronor Penning- och obligationsmarknad 15,88 11,11 15,86 2,26 Hushållsmarknad 12,38 9,71 12,73 6,99 Total upplåning i svenska kronor netto 14,96 10,76 15,17 2,62 Riktmärkesportföljen i svenska kronor 16,01 10,64 16,10 3,14 Upplåning i utländsk valuta Lån i utländsk valuta 10,72 9,24 21,20 8,05 Riktmärkesportföljen i utländsk valuta 11,66 9,89 25,20 8,30 Total besparing, mdkr 6,09 -0,315 13,20 4,80 1 Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till genom- snittlig marknadsvärderad skuld. Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler. Riksgäldskontoret bedömer att upplåningsverksamheten har bedrivits balanserat och kostnadseffektivt under budgetåret 1993/94. Inriktningen på långfristig upplåning på den inhemska obligationsmarknaden har bidragit till den positiva kostnadsutvecklingen, men även till minskad refinansieringsrisk. I förvaltningen av valutaskulden har Riksgäldskontoret framgångsrikt utnyttjat förmånliga internationella upplåningsvillkor. Upplåningen på privatmarknaden har inte minskat i volym nämnvärt trots ökad konkurrens från andra sparformer för hushållen. Resultat penning- och obligationsmarknad I det ekonomiska resultatet för upplåningen på penning- och obligationsmarknaden ingår även privatmarknadens andel av kronskulden och räntenettot från in- och utlåningsverksamheten i jämförelsen med riktmärkesportföljen. Totalt under perioden juli 1990 - juni 1994 har kostnaderna för upplåningen därvid understigit kostnaderna för riktmärkesportföljen med 9 miljarder kronor, varav merparten kan hänföras till de två senaste budgetåren. Resultatförbättringen budgetåret 1993/94 förklaras huvudsakligen av att den faktiska upplåningen på penning- och obligationsmarknaden i högre grad än riktmärkesupplåningen var förlagd till löptider där ränteuppgången var som störst. Riksgäldskontoret påpekar dock att resultatet inte är uttryck för ett kortsiktigt agerande i syfte att minimera kostnaderna i förhållande till riktmärket. Kontorets dominerande ställning som emittent på den svenska marknaden, till följd av lånebehovets storlek, i kombination med vårens ränteturbulens har i stället ökat kraven på att upplåningen präglas av förutsägbarhet och långsiktighet. Härigenom bidrar Riksgäldskontoret till stabilitet och förtroende på marknaden vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla hög likviditet. Den ordinarie emissionsverksamheten på den svenska penning- och obliga- tionsmarknaden har, enligt Riksgäldskontoret, fungerat tillfredställande. Inriktningen mot likvida benchmarklån synes vara en modell som passar den svenska marknaden och som samtidigt utgör grunden för kontorets marknadsvårdande insatser[1]. Emissionsplanerna har med enstaka undantag kunnat fullföljas. I samband med valutaturbulensen hösten 1992 blev vissa emissioner av stats- skuldsväxlar inte fulltecknade och under ränteoron 1994 har marknadens intresse varit begränsat vid några emissioner av statsobligationer. Under budgetåret 1993/94 introducerade kontoret ett realräntelån som ett komplement till de nominella benchmarklånen. Realräntelånen bjöds ut till den svenska marknaden via kontorets återförsäljare vid fem tillfällen under april och juni 1994. Uttryckt som likvidbelopp kunde dock endast 3,1 miljarder kronor av planerade 10 miljarder kronor placeras på marknaden. Oacceptabelt höga real- räntekrav på de bud som inkom i kombination med en turbulent marknad var huvud- skälen till det negativa emissionsresultatet. Sedan halvårsskiftet 1994 har Riksgäldskontorets kreditmöjligheter i Riksbanken upphört. Kontorets kontokredit i Riksbanken har ersatts med likviditetshantering på marknaden. Genom avvecklingen av kontokrediten blev statens betalningar en integrerad del av banksystemet och därmed upphörde dess påverkan på Riksbankens likviditetsstyrning. Resultat privatmarknad Upplåningen på privatmarknaden har sedan budgetåret 1990/91 genererat besparingar på uppskattningsvis 6,5 miljarder kronor jämfört med om upplåningen skulle ha skett på penning- och obligationsmarknaden. Det senaste budgetåret redovisades dock ett negativt resultat på 1,3 miljarder kronor, vilket huvudsakligen orsakades av att kurserna på andrahandsmarknaden för premieobligationer i stort sett har legat stilla under budgetåret samtidigt som kurserna på jämförbara statsobligationer har fallit kraftigt till följd av vårens ränteuppgång. Även sparformen Riksgäldskonto redovisade ett negativt resultat jämfört med alternativupplåningen. Lånestocken för Riksgäldskonto på totalt 10,3 miljarder kronor per den sista juni 1994 anses vara för liten för att räntebesparingarna skall visa överskott efter avdrag för marknadsförings- och administrationskostnader. Hushållens nettoinsättningar i allemansspar minskade under det senaste budgetåret med 8 miljarder kronor. Riksgäldskontorets olika sparformer behöll dock sammanlagt en oförändrad andel av hushållens finansiella tillgångar. Resultat utlandsmarknad Riksgäldskontoret lyckades under budgetåret 1992/93 väl med sin uppgift att låna upp omfattande volymer på den internationella kapitalmarknaden, trots inhemsk och internationell valutaturbulens samt försämrade kreditbetyg från ratinginstitut för konungariket Sverige. Kontoret valde en delvis ny lånestra- tegi för att klara av upplåningsbehovet i syfte att förstärka valutareserven. Strategin baserades på likvida benchmarklån som emitterades på centrala marknader via internationellt välkända och starka ledarbanker. Sedan lånebehovet i utländsk valuta minskat under det andra halvåret 1993 riktade kontoret även upplåningen mot mindre lån på mer perifiera marknader. I kombination med utnyttjande av derivatinstrument har detta bidragit till mycket förmånliga lånekostnader (kontoret utnyttjar derivatmarknaden i syfte att öka flexibiliteten i valutaupplåningen). Till detta bidrog även att Riksgäldskonto- ret valde att styra om stora delar av den kortfristiga upplåningen från den amerikanska marknaden till den europeiska, som erbjöd lägre kostnad för statliga låntagare. Generellt underlättades upplåningen av en stor investerarefterfrågan så länge den internationella ränteutvecklingen var fallande. Riksgäldskontorets målsättning vid årsskiftet 1993/94 var att klara av merparten av nyupplåningen 1994 under första halvåret, delvis mot bakgrund att man förutsåg riskerna med sjunkande efterfrågan från institutionella investerare om de internationella räntorna skulle börja stiga. Efter vårens ränteuppgång visade sig denna strategi vara framgångsrik. Förvaltningen av valutaskulden har under en fyraårsperiod resulterat i besparingar på sammanlagt 8,1 miljarder kronor jämfört med kostnaderna för riktmärkesportföljen, varav huvuddelen kan hänföras till budgetåret 1992/93. Även inledningen av budgetåret 1993/94 innebar en kraftigt positiv utveckling gentemot riktmärkesportföljen till följd av fördelaktiga räntepositioner på den europeiska marknaden. Ränteuppgången under våren 1994 medförde dock förluster gentemot riktmärkesportföljen men genom att öka ränterisken i den faktiska valutaskulden kunde kontoret begränsa förlusterna. Ökad ränterisk innebär längre räntebindningstid i den faktiska portföljen vilket vid en ränteuppgång medför lägre kostnader jämfört med riktmärkesportföljen. Totalt för budgetåret 1993/94 var kostnaderna för den faktiska valutaskulden 900 miljoner kronor lägre än kostnaderna för riktmärkesportföljen, där räntepositioner har bidragit positivt med 1,5 miljarder kronor medan valutapositioner har resulterat i förluster på totalt 600 miljoner kronor. De externa fondförvaltare som anlitats för en mindre del av valutaskulden visade generellt ett betydligt sämre resultat än Riks- gäldskontoret. Resultat kassahållning Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för staten. Riksgäldskontoret har under de senaste budgetåren inriktat verksamheten på de större betalningsflödena. I samverkan med Riksrevisionsverket (RRV) har Riksgäldskontoret gjort en större översyn av statliga betalningstidpunkter. Enligt översynen skulle det vara möjligt att uppnå besparingar för staten på drygt 2 miljarder kronor genom ändrade betalningstidpunkter. I juni 1994 överlämnade skattebetalningsutredningen delbetänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) till regeringen. Till grund för utredningens förslag låg RRV:s och Riksgäldskontorets översyn. I oktober överlämnade regeringen en proposition på området till riksdagen (prop. 1994/95:92). En annan viktig uppgift har varit arbetet i anslutning till införandet av räntebeläggning av anslagsmedel. Riksgäldskontoret bedömer att potentialen för ytterligare effektiviseringar inom den statliga kassaförvaltningen är betydande. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som har gällt för Riksgälds- kontorets statsskuldsförvaltning och kassahåll- ningsverksamhet under perioden 1991/92 - 1994/95 bör i allt väsentligt ligga fast. Målet blir där- med att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. Resurser 1995/96 Följande medel föreslås under anslagen C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltnings- kostnader 114 844 000 kr C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1 720 442 000 kr Resultatbedömning Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått målen inom verksamhetsområdena statsskuldsförvaltning och kassahållning. När det gäller målet att minimera kostnaderna för statsskulden grundas bedömningen bl.a. på de senaste fyra budgetårens resultat i förhållande till riktmärkesport- följerna. Regeringen vill dock betona att utvärderingen av statsskuldsförvalt- ningen inte enbart bör göras utifrån en resultatjämförelse med riktmärkesport- följerna. De marknadsvårdande insatserna i syfte att säkerställa likviditeten på penning- och obligationsmarknaden är också viktiga för arbetet med att lång- siktigt minimera kostnaderna för statsskulden. Att upplåningen på den inhemska marknaden koncentreras till ett system med s.k. benchmarklån bedömer regeringen vara en väl avvägd strategi. Regeringen välkomnar vidare nya försök att emittera realräntelån som komplement till de nominella benchmarklånen, under förutsätt- ning att upplåningen kan säkerställas till rimliga realräntenivåer. Riksgäldskontorets möjligheter att finansiera ett växande och stort lånebehov har till stor del vilat på en väl fungerande marknad. Trots de senaste årens stora fluktuationer i prissättningen på den svenska kapitalmarknaden har marknaden effektivt fyllt sin funktion att allokera sparande från framför allt svenska och internationella institutioner, och under senare tid även från svenska hushåll, till underskotten i statens finanser. En fungerande emission- sverksamhet bidrar till marknadens effektivitet och är av central betydelse för hanteringen av statens lånebehov. Regeringen ser det som värdefullt att Riksgäldskontoret fortlöpande utvärderar kontakterna med befintliga och potentiella återförsäljare. Regeringen anser vidare att det är positivt att Riksgäldskontoret har vidareutvecklat de adminstrativa rutinerna i emissionsverksamheten, bl.a. genom att reducera tidsskillnaden mellan det att bud lämnas från återförsäljarna och att kontoret meddelar vilka bud som accepteras. Regeringen bedömer att verksamheten inom avdelningen utlandsmarknad har bedrivits effektivt och ändamålsenligt. Trots den uppmärksamhet som har riktats mot de svenska statsfinanserna, såväl i Sverige som utomlands, har inte svenska statens internationella upplåningsvillkor försämrats nämnvärt. Avdelningens förmåga att utnyttja mångfalden av olika finansiella instrument och strategin att sprida upplåningen på olika delmarknader bedöms som viktiga bidrag till denna utveckling. Upplåningen på privatmarknaden har enligt regeringens bedömning skett tillfredsställande mot bakgrund av de restriktioner som gäller för verksamheten, dvs. att kostnaderna för privatmarknadsupplåningen skall understiga kostnaderna för motsvarande upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Riksgäldskontoret bör dock eftersträva en fortsatt effektivisering av verksamheten och undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att öka de olika upplåningsformeras konkurrenskraft på privatmarknaden. Regeringen välkomnar kontorets förslag om emission av nya premielån i registrerad form. Regeringen konstaterar att RRV inte har haft någon invändning mot Riks- gäldskontorets resultatredovisning i årsredovisningen. Regeringen anser dock i likhet med RRV att resultatredovisningen i fortsättningen bör kompletteras med analyser som förklarar och bedömer utfallet i förhållande till rikt- märkesportföljerna för att få ett bättre bedömningsunderlag för jämförelse mellan åren. Vidare bör resultatredovisningen utvecklas i de delar som behandlar resultatet av de åtgärder som Riksgäldskontoret vidtar för att hålla kostnaderna nere, t.ex. åtgärder i marknadsvårdande syfte. Fördjupad prövning I direktiven till Riksgäldskontorets fördjupade anslagsframställning gav regeringen kontoret i uppdrag att analysera riktmärkesportföljernas roll som utvärderingsinstrument i framtiden. Nedan sammanfattas de viktigaste slutsatser- na av Riksgäldskontorets analys. Konstruktionen med riktmärkesportföljer har medfört att målet att minimera kostnaderna för upplåningen har kunnat operationaliseras. Enligt Riksgäldskontorets instruktion har styrelsen i uppgift att fastställa ramar och riktlinjer för upplåningen, vilket huvudsakligen sker genom att ange riktmärkesportföljer och vilka avvikelser som kan tillåtas mellan riktmärkes- portföljerna och den faktiska skulden. Riksgäldskontoret anser att modellen har bidragit till ökad flexibilitet i upplåningen och samtidigt skapat förutsättningar för ett decentraliserat beslutsfattande i statsskuldspolitiska frågor. Erfarenheterna av modellen under de år den har tillämpats har dock inte varit odelat positiva, enligt Riksgäldskontoret. Ett problem är att modellen vilar på en strikt marknadsvärdering av statsskulden. På avstämningsdagen får aktuella marknadsräntor relativt stort genomslag i resultatet beroende på avvikelser i räntebindningstid mellan riktmärkesportföljerna och den faktiska skulden. Riksgäldskontoret anser att detta tenderar att öka fokuseringen på skillnader i kostnader. Väl så viktigt är att långsiktigt bedöma om räntebindningstiden i den faktiska skulden har varit lång eller kort under perioder med hög eller låg marknadsränta. Riksgäldskontoret möjligheter att aktivt styra den inhemska upplåningen utifrån egna förväntningar om den långsiktiga ränteutvecklingen är dock begränsade, bl.a. genom kontorets dominerande ställning som emittent på den svenska penning- och obligationsmarknaden. Motsvarande restriktioner finns inte i förvaltningen av valutaskulden där möjligheterna att fritt välja nivåer för valuta- och ränterisker är stora. Ytterligare ett problem är, enligt kontoret, avsaknaden av övergripande riktlinjer för statsskuldens struktur. Såsom systemet för närvarande är utformat har riksdag och regering gett Riksgäldskontoret stora befogenheter att på egen hand utforma förvaltningen av statsskulden, vilket innebär att riksdag och regering har begränsat inflytande över de kostnader som ränteförändringar åsamkar statsbudgeten. Så länge de finansiella marknaderna var relativt out- vecklade, i bemärkelsen att antalet upplåningsalternativ var få, fungerarade detta styrsystem väl. Men utvecklingen på de finansiella marknaderna har under senare år medfört att allt fler upplåningsalternativ står till buds. Därtill kan kontoret använda olika typer av derivatinstrument för att påverka räntebind- ningstiden i skulden. Därigenom kommer inte enbart statsskuldens storlek och det allmänna ränteläget att påverka kostnaderna för statsskulden utan även skuldens struktur. Riksgäldskontoret anser mot denna bakgrund att styrsystemet måste kompletteras på så sätt att regeringen i fortsättningen tar ställning till den övergripande strukturen i statsskulden. Enligt kontoret kan detta ske genom att regeringen anger ett specificerat intervall för durationen i statsskulden. Därmed skall regeringen kunna kontrollera skuldens ränterisk, dvs. hur kostnaderna i statsskuldsförvaltningen påverkas av förändrade marknadsräntor. RRV har genomfört en förvaltningsrevision av Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden (rapporten Statsskuldsförvaltningen, F 1992:38). Enligt RRV borde vissa delar av Riksgäldskontorets verksamhet ses över och utredas, bl.a. målformuleringen för statsskuldsförvaltningen samt Riksgäldskontorets upplåningsstrategi och riskhantering. I andra delar fungerar skuldförvaltningen huvudsakligen tillfredsställande, enligt RRV. Regeringen har beaktat vissa av RRV:s förslag i samband med den fördjupade prövningen av Riksgäldskontoret. Slutsatser Enligt regeringens uppfattning bör det övergripande målet för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning ligga fast, dock med en precisering avseende tidsaspekten. Målet blir därmed att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav. Mot bakgrund av att lånebehoven sannolikt kommer att vara stora de närmaste åren, såväl netto som brutto, är det av central betydelse att Riksgäldskontoret ges klara riktlinjer för statsskuldsförvaltningen. Utan klara riktlinjer finns risk att statsskuldspolitiken bidrar till ökad osäkerhet på de finansiella marknaderna. Tydlighet i statsskuldspolitiken torde även vara nödvändigt för att möjliggöra en fortsatt breddning av investerarbasen i svenska statspapper. Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en utredning med uppdrag att analysera statsskuldspolitiska frågor. Detta innebär att regeringen inte nu tar ställning till Riksgäldskontorets förslag om intervall för statsskuldens duration. Förslaget bör i stället ingå i utredningsuppdraget för vidare överväganden. Utredningen bör ta upp och analysera för- och nackdelar med att regeringen bestämmer statsskuldens duration samt beslutsformer för en sådan ordning. I utredningsuppdraget bör även ingå att analysera riktmärkesport- följernas lämplighet som utvärderingsinstrument. Ytterligare ett område som bör belysas är fördelningen mellan upplåning i svenska kronor och utländsk valuta. Detta innebär, i avvaktan på utredningens förslag och regeringens ställnings- taganden till dessa, att kostnadsjämförelsen även fortsättningsvis bör genom- föras enligt gällande ordning med befintliga riktmärkesportföljer. Kontorets styrelse har därmed fortsatt bemyndigande att besluta om ramar och riktlinjer för upplåningen och vilka avvikelser från riktmärket som kan tillåtas. Riksgäldskontoret har därigenom mandat för en flexibel upplåningsverksamhet. Även inom kassahållningsområdet anser regeringen att det övergripande målet bör ligga fast, dvs. att Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för staten. Verksamheten skall inriktas på de större betalningsflödena. Utvecklingen har varit intensiv på det finansiella området inom staten under de senaste åren. Den förändrade budgetprocessen, det nya anslagssystemet och räntebeläggningen av statliga medelsflöden har varit viktiga drivkrafter. Myndigheterna har bl.a. fått större frihet och befogenheter inom det finansiella området. Härigenom ökar även kraven på de myndigheter som har uppgifter inom området. Samtidigt är det viktigt att roll- och uppgiftsfördelningen mellan dessa är tydlig. Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning föreslagit att kontorets uppgifter inom kassahållningsområdet skall vidgas. Förslaget innebär att kontoret får en mer uttalad roll som statens internbank. Detta skulle innebära ett samlat ansvar för kassahållningsområdet inom staten. Riksgäldskontoret anser att det är lämpligt att samordna detta inom kontoret eftersom det är nära knutet till upplåningen på marknaden. Inom staten är finansfunktionen uppdelad mellan RRV och Riksgäldskontoret. Enligt kontorets uppfattning bör kontoret ha det samlade ansvaret för statens finansfunktion. RRV har fått ett regeringsuppdrag att utarbeta ett förslag till nytt statligt betalningssystem. Arbetet skall bedrivas i samråd med Riksgäldskontoret. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 31 januari 1995. Förslaget kan få betydelse för hur statens finansfunktion bör organiseras framöver. Regeringen är således inte beredd att nu fatta något principbeslut om ansvarsfördelningen när det gäller ansvaret för statens finansfunktion. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Riksgälds- kontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i avsnittet Inledning, 2. godkänner att den övergripande målsättningen för Riksgäldskontorets statsskuldsfinansiering skall vara i enlighet med vad regeringen förordnar i avsnittet Slutsatser. C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 1993/94 Utgift 63 163 000 1994/95 Anslag 71 149 000 1995/96 Förslag 114 844 000 varav 76 050 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret. Vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick anslagssparandet till ca 15,4 miljoner kronor. RRV:s revisionsberättelse över Riksgäldskontorets årsredovisning innehåller inte någon erinran. Riksgäldskontoret Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96-1998 föreslagit realt oförändrad anslagsnivå. Under perioden bör en kompetensförändring ske inom Riksgäldskontoret. Genom rationaliseringar, omprioriteringar och besparingar bedömer kontoret att detta är möjligt att genomföra utan reala anslagsökningar. Regeringens överväganden Riksgäldskontoret har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat en strategi för personalförsörjning. Denna syftar bl.a. till att öka andelen handläggare. För att kunna behålla och rekrytera kvalificerad personal kommer kontoret att sträva efter att erbjuda goda utvecklingsmöjligheter. Riksgäldskontoret upprättar dessutom årligen en särskild jämställdhetsplan i samband med verksamhetsplaneringen. Särskild uppmärksamhet riktas mot möjligheterna att öka andelen kvinnor på högre chefsbefattningar. Regeringen anser att det är angeläget att kontoret fortsätter sina ansträngningar inom båda dessa områden Riksgäldskontoret omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 5,4 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 7,8 miljoner kronor. Regeringen föreslår att löner och andra förvaltningskostnader för Riksgälds- kontorets garantiverksamhet i fortsättningen skall belasta detta anslag i stället för anslaget C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Regeringen har beräknat dessa kostnader till 10,5 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 som därmed skall tillföras anslaget. Regeringens överväganden rörande förslaget återfinns under anslaget C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 114 844 000 kr. C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1993/94 Utgift 845 879 000 1994/95 Anslag 1 086 030 000 1995/96 Förslag 1 720 442 000 varav 1 286 030 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget disponeras för andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella utgifter och Riksgäldskontorets förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låneförvaltning. Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats enligt följande under budgetåren 1990/91-1993/94. Tabell 5 Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1990/91-1993/94 mkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Upplåning i svenska kronor 480 459 390 397 Upplåning i utländsk valuta 52 33 294 448 Totalt 532 492 684 845 Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är starkt beroende av upplåningens struktur. De ökade kostnaderna under budgetåret 1992/93 berodde på den kraftigt ökade valutaupplåningen för vilka provisionskostnaderna är betydligt högre än vid upplåning på den inhemska marknaden. Anslaget överskreds under budgetåret 1992/93 på grund av den ökade valutaupplåningen med 129 miljoner kronor. Under våren 1994 beviljades Riksgäldskontoret på tilläggsbudget (prop. 1993/94:125, bet 1993/94:FiU21, rskr. 1993/94:340) sammanlagt 500 miljoner kronor för kostnader för upplåning och låneförvaltning. Totalt under budgetåret uppgick anslaget till 1 023 miljoner kronor varav 845 miljoner kronor utnyttjades. Riksgäldskontorets anslagsframställning för budgetåret 1994/95 bygger på antagandena i 1994 års kompletteringsproposition vad gäller statens lånebehov, dvs. att perioden kommer att karaktäriseras av hög upplåningsaktivitet. Till följd av den upplåningsstrategi som kontoret tillämpar på den internationella kapitalmarknaden, med låneformer där räntorna är låga men provisionskostnaderna är höga, kommer provisionskostnaderna för upplåning i valuta vara fortsatt höga. Däremot sker besparingar inom den inhemska upplåningen genom att provisioner till återförsäljare på penning- och obligationsmarknaden slopades under budget- året 1994/95. Statens utgifter för upplåning och låneförvaltning under detta anslag beräknar regeringen i likhet med Riksgäldskontoret till 1 720 442 000 kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 720 442 000 kr. C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Under anslaget redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster som uppkommer i samband med Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag. Hittills har lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommit i verksamheten belastat anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel har använts till att täcka verksamhetens kostnader. Överskott i verksamheten har förts mot inkomsttitel. Regeringen kommer i det följande att föreslå vissa förändringar vad gäller finansiering och redovisning av Riksgäldskontorets garantiverksamhet. Riksgäldskontoret Riksgäldskontorets garantiåtagande uppgick vid utgången av budgetåret 1993/94 till 65,9 miljarder kronor, vilket innebar en ökning av åtagandet med 18,5 miljarder kronor jämfört med utgången av föregående budgetår. Den största delen av ökningen avsåg dels pensionsåtaganden för Telia AB, dels övertagandet av bor- gensförbindelser som Televerket utfärdat, dels garantier för finansiering av infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen och Öresundsbron. Garantier har också utfärdats till Domän AB, Statens provnings- och forskningsinstitut AB, SKD-företagen, Nordiska Investeringsbanken samt till Rumänien, Bulgarien och Lettland. Det sammanlagda beloppet för dessa garantier var ca 2,5 miljarder kronor. En garanti till SKD-företagen om 75 miljoner kronor har infriats under budgetåret. Riksgäldskontoret har skrivit ned fordran på denna till 0 kronor eftersom möjligheten till framtida återvinning bedömts som mycket osäker. En tidigare gjord avsättning för förlustrisk har återförts med 90 miljoner kronor. Under budgetåret 1993/94 har garantiverksamheten gett ett överskott på 384 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 222 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1992/93. Tabell 6 Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1990/91-1993/94 mkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Inkomster/Intäkter Inkomster Intäkter Intäkter Intäkter Garantiavgifter 148 144 166 235 Uppskrivning infriade garantier - 96 4 66 Övriga inkomster/intäkter 4 1 8 165 Summa 152 241 178 466 Utgifter/Kostnader Utgifter Kost. Kost. Kost. Avsätting för framtida förlustrisker - 90 - - Nedskrivning av fordran - - 10 75 Löner och övr. förvalt.kostn. 6 5 6 6 Övriga utgifter/kostnader 4 2 - - Summa 8 10 16 81 Netto 142 144 162 384 För vissa garantier beslutar inte Riksgäldskontoret om avgiftens storlek. För dessa uppskattar kontoret eventuellt subventionsinslag genom att beräkna hur stor avgiften borde ha varit med utgångspunkt från kontorets bedömningar. Enligt Riksgäldskontorets beräkningar uppgick subventionsbeloppet till närmare 75 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. I detta belopp ingår emellertid inte garantiåtaganden till utländska stater, Nordiska Investerings- banken och Öresundsbron, för vilka garantiåtagandena sammantagna är ca 3,1 miljarder kronor. Enligt kontoret är osäkerheten för stor när det gäller dessa åtaganden för att det skall vara meningsfullt att göra riskbedömningar. Eftersom beräkningarna inte omfattar hela garantistocken torde det verkliga subventions- beloppet således vara högre än 75 miljoner kronor. Riksgäldskontoret har under budgetåret gjort riskanalyser av sina garanti- åtaganden och av utlåningen till statliga bolag. Enligt dessa är riskerna för infrianden låga under de närmaste åren. Verksamheten med att samordna andra myndigheters lån och garantier har inriktats dels på att utarbeta lämpliga fördelningsgrunder för dessa garantier och lån, dels på att i samverkan med Riksrevisionsverket (RRV) ta fram en ny finansierings- och redovisningsmodell. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet för Riksgäldskontorets garantigivning är att på ett effektivt sätt till- handahålla och bevaka garantier enligt beslut av riksdag och regering. Kostnaderna för garanitverk- samheten skall täckas av dess intäkter, sett över en längre tidsperiod. Riksgäldskontoret skall även bidra till att andra myndigheters lån- och garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt. Resurser 1995/96 Förslagsanslag 1995/96 1 000 kr Övrigt: Löner och andra förvaltningskostnader för garanti- verksamheten flyttas över till Riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag, dvs. bruttobudgeteras. Resultatbedömning och fördjupad prövning Regeringen delar Riksgäldskontorets bedömning att det ännu är för tidigt att bedöma graden av måluppfyllelse i garantiverksamheten. Den tidsperiod som hittills har förflutit, och för vilken det finns tillgång till uppgifter om kostnader och intäkter, är för kort för att en sådan bedömning skall vara meningsfull. Såvitt nu kan bedömas finns dock ingen anledning att nu förutse något annat än en god måluppfyllelse. Även Riksgäldskontorets riskanalyser indikerar detta, eftersom riskerna i garantistocken bedöms ha minskat. Beträffande det andra målet, dvs. att bidra till att andra myndigheters garanti- och långivning sker på ett effektivt sätt, kan konstateras att Riksgäldskontoret hittills kraftsamlat kring kunskapsuppbyggnad inom området. Enligt regeringens uppfattning bör Riksgäldskontoret i fortsättningen spela en mer aktiv och pådrivande roll. Inriktningen av detta arbete redovisas i avsnittet nedan. Slutsatser Avsikten med den statliga kreditgarantigivningen är att tjäna som ett komplement till finansieringsmöjligheterna på den allmänna kreditmarknaden för finansiering till vissa av statsmakterna bestämda önskemål. Enligt regeringens uppfattning bör de övergripande målen för Riksgäldskontorets garantiverksamhet vara oförändrade, dock med tillägget att målet för kontorets garantigivning är att på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka garantier enligt beslut av riksdag och regering. Både Riksgäldskontoret och RRV har uppgifter inom det statliga kreditgaranti- området. Den principiella ansvarsfördelning mellan myndigheterna som lades fast av riksdagen för fyra år sedan (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38) är alltjämt aktuell och bör även gälla i fortsättningen. Detta innebär att Riksgäldskontoret skall ansvara för samordning av garantivillkor och uppföljning av kostnader för garantiverksamheten, medan RRV skall ansvara för frågor som rör redovisning och revision. Genom kostnadsuppföljning, föreskrifter och samordning skall Riksgäldskontoret verka för att andra myndigheters lån- och garantigivning bedrivs effektivt. Kontoret skall därvid löpande utvärdera statens totala garantiverksamhet med avseende på riskexponering, effektivitet och resultat samt fr.o.m. budgetåret 1995/96 årligen till regeringen redovisa sina bedömningar och förslag inom dessa områden i en särskild rapport. För RRV:s del innebär den årliga rapporteringen till regeringen att RRV skall informera om garantiramar, gjorda utfästelser, garanterad kapitalskuld samt inkomster och utgifter till följd av lämnade garantier. Mot bakgrund av ovanstående gör regeringen följande bedömning beträffande garantiverksamhetens framtida inriktning. Riksgäldskontoret bör prioritera arbetet med att utveckla mått som anger faktiska och förväntade kostnader, effektivitet och riskexponering i statlig garantiverksamhet. Vidare bör metoder för riskbaserade avgifts- och subventionsberäkningar tas fram. Slutligen bör kontoret uppmärksamma och i samverkan med RRV dels analysera de krav på förändringar i det statliga finansierings- och redovisningssystemet som kan aktualiseras, dels öka de garantigivande myndigheternas kompetens genom olika informations- och utbildningsinsatser. Vidare föreslår regeringen att löner och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten flyttas över till Riksgäldskontorets förvaltningskostnads- anslag, dvs. bruttobudgeteras. Skälet är främst att riksdagen i flera samman- hang begärt att statens verksamhet i större utsträckning skall bruttoredovisas. Enligt gällande principer och riktlinjer inom statsförvaltningen är huvudregeln att förvaltningsutgifter som skall budgetstyras skall finansieras under raman- slag, och inte under s.k. sakanslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för Riksgäldskontorets garantiverksamhet skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser, 2. till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Under anslaget redovisas Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet, dvs. avgifter från in- och utlåningen, löner och övriga förvaltningskostnader. Under anslaget redovisas också avgifter för godkännande av handlingar för andra statliga myndigheters låneavtal och därtill anslutande finansiella avtal samt garantiåtagande på utländska marknader. Ränteinkomster från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln. Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamheten i uppdragsform. Det övergripande målet för verksamheten är att ge lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamheter subventioneras. Med kunder avses i första hand myndigheter, men också affärsverk, statliga bolag, fonder och stiftelser. Verksamhetens kostnader skall täckas av dess intäkter. Överskott i verksamheten förs mot inkomsttitel. Riksgäldskontoret Verksamhetens omfattning har ökat kraftigt de senaste åren. De bakomliggande faktorerna till detta är främst myndigheternas tillämpning av kapitalförsörjningsförordningen och räntekontomodellen. Vidare har Riks- gäldskontoret gett krediter under en övergångsperiod då vissa affärsverk om- bildats till statliga bolag. Tabell 7 Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet budgetåren 1990/91 - 1993/94 mkr 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Avgifter 10,6 27,1 40,6 68,1 Adm.kostnader 2,3 2,3 5,6 7,8 Netto 8,3 24,8 35,0 60,3 Under perioden visar resultatet på ett stabilt överskott. De viktigaste resurspåverkande faktorerna är antalet kunder och hur många ärenden dessa anhängiggör. Intäkterna har ökat betydligt till följd av den snabba ökningen av utlåningen, trots att avgifterna har sänkts. En ny avgiftsmodell har tagits fram som skall införas successivt under budgetåret 1995/96. I den nya avgiftsmodellen kommer avgiften baseras dels på beloppsstorleken, dels på servicegraden. I den nuvarande avgiftsmodellen baseras avgiften endast på beloppsstorleken. En undersökning som kontoret genomfört visar att kontorets kunder till övervägande delen är nöjda med det sätt på vilket verksamheten bedrivs. Många kunder har emellertid angett önskemål om mer rådgivning och information från kontoret. Regeringens övervägande Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som har gällt för Riksgälds- kontorets in- och utlåningsverksamhet under perioden 1991/92-1994/95 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Obetecknat anslag 1995/96 1 000 kr Resultatbedömning och fördjupad prövning Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret bedrivit in- och utlånings- verksamheten i enlighet med de mål som regering och riksdag ställt upp. Även kontorets fördjupade anslagsframställning indikerar detta. Överskotten i verk- samheten har emellertid varit för stora. Regeringen anser att det är positivt att Riksgäldskontoret åtgärdat detta genom att byta avgiftsmodell. Riksgäldskontoret har nyligen utvecklat produktivitetsmått för in- och ut- låningsverksamheten. För att kunna använda dessa krävs emellertid mätdata från flera budgetår, vilket saknas för närvarande. När sådana föreligger blir det således möjligt att analysera produktivitetsutvecklingen i verksamheten. Regeringen vill understryka vikten av att detta arbete fortsätter och vidareutvecklas. I sin fördjupade anslagsframställning tar Riksgäldskontoret upp frågan om verksamhetens framtida inriktning. Riksgäldskontoret pekar på olika tänkbara handlingsvägar, t.ex. att kontoret får en mer uttalad roll som internbank inom staten. Regeringen har i ett tidigare avsnitt redogjort för sina bedömningar i denna fråga. **Fotnot** [1]Riksgäldskontoret fördelar upplåningen på penning- och obliga- tionsmarknaden på ett fåtal obligationslån, s.k. benchmarklån, för att därigenom säkerställa god likviditet. Slutsatser Enligt regeringens uppfattning bör de övergripande målen för Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamheten vara oförändrade i avvaktan på att en översyn görs av statens finansfunktion. Regeringen anser vidare att Riksgäldskontoret bör stäva efter att erbjuda sina kunder ett utökat utbud av tjänster, med syfte att skapa incitament för ett rationellare beteende inom staten vad gäller kassahållningsområdet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. D. Vissa centrala myndigheter Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Vissa centrala myndigheter m.m. 1 895,8 1 976,1 2 763,1 1 861,6 -166,2 -79,0 1) Prisnivå 1995/96 D 1. Tullverket 1993/94 Utgift 1 180 078 000 1994/95 Anslag 1 226 406 000 1995/96 Förslag 1 667 380 000 varav 1 111 586 666 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Generaltullstyrelsen Tullverkets ansvarområde är att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter som tas ut vid import och export av varor. Vidare ansvarar verket för uppgiften att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmeler om in- och utförsel av varor efterlevs. Till verksamheten hör också att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Som prioriterade uppgifter har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 angetts bekämpning av narkotikasmuggling, att medverka i arbetet med internationella frågor och förhandlingar inom sitt verksamhetsområde, att genomföra datorisering av tullverksamheten, att verka för att de som enligt 13 § tullagen (1987:1065) godkänts som ombud att avge tulldeklarationer snarast övergår till att lämna deklarationer i elektronisk form, samt att ge möjligheter till ökade klarerings- och kontrollinsatser för näringslivets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer m.m.Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen samt regionala och lokala tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom Tullverket och svarar därmed bl.a. för ledning av tullens verksamhet. Generaltullstyrelsens huvudsakliga uppgift är därvid att utforma ramar och direktiv samt göra prioriteringar beträffande de uppgifter som åvilar Tullverket. De fyra tullregionerna (Norra, Östra, Södra och Västra) leds av var sin tulldirektion i Haparanda, Stockholm, Malmö och Göteborg. Tulldirektionerna är regionala ledningsorgan. De 35 tulldistrikten är de lokala tullmyndigheterna. Det finns sju tulkammare i Norra regionen, tio i Östra, sju i Södra och elva tullkammare i Västra tullregionen. Tullkamrarna är de lokala, självständiga tullmyndigheterna vid vilka det mesta av den operativa verksamheten sköts, exempelvis handläggning av export- och importärenden samt gränskontroll. Under tullkamrarna finns ett tjugotal tullstationer, som är till annan ort lokaliserade delar av tullkammare. Tullens verksamhet styrs till stor del av flödet av gods och trafikanter över gränserna. Under budgetåret 1993/94 var verkets operativa arbetsuppgifter i första hand: - att faställa, uppbära och redovisa tull, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter som belöper sig på varor som förs in i eller ut ur Sverige. När kommersiellt gods passerar gränsen får tullen de uppgifter som behövs för att uppbörden skall kunna fastställas och debiteras. Uppgiftsinsamlingen sker antingen på pappersdokument eller elektroniskt. Merparten av uppbörden kommer från företag som har kredit för sin import. För budgetår 1993/94 utgjorde tullklareringen den enskilt största slutprestationen. Den helt dominerande delen av uppbörden består av mervärdesskatt. Av den debiterade uppbörden 1993/94 på sammanlagt 95,4 mdkr uppgick mervärdesskatten till 93%. - att övervaka och kontrollera trafiken så att in- och utförselbestämmelser efterlevs. Tullverket hade att övervaka ett fyrtiotal olika in- och utförselregleringar. - att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Underlaget för Statistiska Centralbyråns (SCB) månatliga utrikeshandelsstatistik utgjordes bl.a. av uppgifter som importörer och exportörer lämnade till Tullverket för bearbetning. Tullverket har även vissa uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret. Uppgifterna är kopplade till funktionerna Ordning och säkerhet m.m., Utrikeshandel, Skatte- och uppbördsväsende samt Flyktingverksamhet. Inom samtliga funktioner förutom Skatte- och uppbördsväsende är Tullverket beredskapsmyndighet. Per den 30 juni 1994 hade Tullverket 3 367 årsarbetskrafter inkl. övertid. Tullverket hade budgetåret 1993/94 ett ramanslag på 1 231 191 tkr. Tabellen nedan visar hur kostnaderna fördelade sig på Tullverkets olika verksamhetsområden. Verksamhetområden Andel av kostnaderna Klarering och kontroll av transportmedel 10% Klarering och kontroll av gods 57% Kontroll i resandetrafiken 15% Efterkontroll av företag 5% Övervakning, allmän tillsyn 2% Tullkriminaltjänst 11% Summa 100% Av årsredovisningen för budgetår 1993/94 framgår att bokslutet visar ett underskott i årets kapitalförändring med 89 703 tkr. Underskottet beror i huvudsak på periodiseringsdifferenser. Anslagsredovisningen visar ett anslagssparande på 98 168 tkr. Riksrevisionsverket (RRV) har granskat Tullverkets årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94. Årsredovisningen har upprättats i enlighet med de krav som uppställts i regleringsbrevet eller i andra beslut för Tullverket och i förordningen om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställning. RRV:s revisionsberättelse innehåller invändningar med avseende på Tullverkets sätt att sköta uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning samt att löpande redovisning mot inkomsttitlar i riksredovisningen ej tillämpas fullt ut. Enligt RRV bör Tullverkets ledning i framtiden ge hög prioritet åt att åtgärda dessa brister. Rutiner, arbetsformer och systemstöd bör förbättras i syfte att säkerställa reglementsenlig, effektiv och enhetlig uppbördsbevakning. Organisationsöversyn Tullverkets framtida roll påverkas i mycket stor utsträckning av ett svenskt EU-medlemskap. Mot bakgrund av detta har regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 uppdragit åt Generaltullstyrelsen att redovisa behovet av organisatoriska förändringar. Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 1 december 1994 i anledning härav överlämnat en reviderad anslagsframställning för budgetår 1995/96 och bifogat rapporten Förslag till organisation av Tullstaten vid ett svenskt medlemskap i EU. Generaltullstyrelsen har lämnat följande förslag till Tullverkets organisation och resurstilldelning: - Tullverkets nuvarande organisationsstruktur förblir i princip oförändrad. Generaltullstyrelsen som chefsmyndighet svarar för ledning av tullens verksamhet. Fyra tullregioner med en tulldirektion i varje region svarar för regionala ledningsfunktioner och adminstrativt stöd. Ett större antal lokala, självständiga enheter svarar för en heltäckande tullverksamhet inom ett givet geografiskt område. - Begreppen tullkammare och tullstation ersätts av benämningen tullmyndighet. Myndighetsbegreppet innebär i organisatoriskt hänseende att denna ansvarar för all verksamhet inom distriktet och att myndigheten definieras av sitt geografiska område, tulldistriktet. Antal tulldistrikt är inte detsamma som antal orter där det finns tullnärvaro. I de fall myndigheten har närvaro på olika platser i ett distrikt blir dessa en del av myndighet. - Den fasta tullnärvaron på lokal nivå minskar från 56 till 52 platser. - Antal årsarbetskrafter minskar med 522 under budgetåret 1995/96. - Som ett resultat av minskningen av årsarbetskraften kan Tullverkets ramanslag minskas med 140 940 tkr beräknat på 12-månaders basis. Generaltullstyrelsen hemställer att regeringen godkänner den föreslagna inriktning av organisationen samt att Tullverket tilldelas ett ramanslag för 1995/96 med 1 711 687 tkr. Slutligen har Generaltullstyrelsen hemställt att regeringen lägger fram förslag om tullens tillgång till flygföretagens m.fl. bokningsdatorer. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Med utgångspunkt i Tullverkets uppgifter enligt förordningen (1991:1524) med instruktion för Tull- verket anges följande mål för tullverksamheten: - att effektivt fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas; - att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och ut- försel av varor efterlevs; - att samla in och bearbeta uppgifter för utrikes- handelsstatistikenså att ett underlag av en god kvalititet kan inges. Resurser 1995/96 Ramanslag 1 667 380 000 kr Resultatbedömning Tullverkets styrmodell är välutvecklad och anpassad till de åtgärder som vidtagits inom regeringskansliet för att förändra budgetprocessen, där tidigare detaljstyrning av verksamhet har ersatts av rambudgetering samt mål- och resultatstyrning. Inom Tullverket tillämpas ett system för styrning och ledning av verksamheten som bygger på en kedja av verksamhets-överenskommelser, som går från verkschef till regionchef och vidare utåt i organisationen. Systemet baseras på styrning via mätbara prestationsmål, integrering av verksamhet och ekonomi samt delegering av ansvar. En viktig förutsättning för att systemet skall fungera tillfredsställande är regelbunden uppföljning och utvärdering. Systemet med styrning och ledning med hjälp av verksamhetsövenskommelser har införts successivt. Budgetåret 1993/94 var andra året som systemet tillämpades inom hela verket. Erfarenheterna visar bl.a. att systemet medför ökat kostnadsmedvetande och bättre förutsättningar för långsiktig planering. Enligt regeringens mening är det av stor vikt att detta arbete fortsätter. Regeringen anser att resultatstyrningen kan förbättras genom en vidareutveckling av sådana resultatmått som gör det möjligt att mäta effekterna av insatta resurser. Tullverket bör överväga att i ökad utsträckning strukturera redovisning och målformuleringar med utgångspunkt i de olika verksamhetsgrenarna. Tullverket bör också i årsredovisningen tydligare redogöra för sambandet mellan verksamhetsmål och övergripande mål. Vidare bör ett större antal väsentliga slutprestationer redovisas och kommenteras. Tullverkets uppbörd är i huvudsak ett resultat av klarering av det kommersiella godset. Fastställande av uppbörd och debitering sker i dag, på grundval av uppgifter från företagen, antingen på pappersdokument eller elektroniskt. Under 1994 uppnåddes ett av statsmakterna tidigare formulerat mål att hälften av tulldokumenten skulle överföras elektroniskt. Den höga andelen måste dock delvis förklaras av att tullupplagens rätt att utföra myndighetsuppgifter har kopplats till att de anslutit sig till tulldatasystemet för elektronisk överföring. Denna koppling finns inte inom EU. Det är av vikt att också i det nya läget få en stor andel av företagen som lämnar sina meddelanden på detta sätt. Genom det svenska medlemskapet frigörs kapacitet i tulldatasystemet som även kan användas av andra myndigheter för uppgiftsinsamling från företag. Tullverket bör ge hög prioritet åt genomförande av den del tulldatasystemet som avser att möjliggöra utfärdande av tullräkningar på elektronisk väg. Detta skulle ge rationaliseringsvinster inom Tullverket men framför allt inom de företag som är anslutna till systemet. Ett införande av elektroniska tullräkningar ger också ytterligare företag incitament till att använda tulldatasystemet. RRV:s revisionsberättelse innehåller invändningar med avseende på Tullverkets sätt att sköta uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning. I revisionsberättelsen har RRV påvisat stor eftersläpning i överlämnandet av förfallna fordringar till Kronofogdemyndigheten och även vad gäller anmälan till konkursförvaltare eller Tingsrätt avseende bevakning av statens fordran i konkurser. Detta är särskilt allvarligt med beaktande av att Skattemyndigheten bygger sin kontroll av att utbetalningen av överskjutande skatt och mervärdesskatt ej sker till företag eller privatpersoner som står i skuld till staten, på de uppgifter som finns hos Kronofogdemyndigheten. RRV är kritisk till att uppföljning och bevakning avseende uppbördsfordringar ej regelbundet tas fram och analyseras inom Tullverket. För att kunna åstadkomma detta krävs säkerhet i system, rutiner och organisation. RRV:s granskning visar att Tullverket i hög grad saknar systemstöd för bevakning av uppbörd. Vidare saknas dokumenterade riktlinjer och rutiner för hur verksamheten ska bedrivas. I revisionsrapporten påtalar RRV vidare brister i tulldatasystemet, som lett till att betydande belopp ej löpande avräknats mot inkomsttitlar. Efter kontakter med RRV har schablonmässig korrigering av detta skett. Felet har ackumulerats under budgetåret och påverkat beräkningar av statens budgetutfall. Regeringen delar RRV:s bedömning att Tullverket bör prioritera uppbördsuppföljning och uppbördsbevakning. Rutiner, arbetsformer och systemstöd inom uppbördsverksamheten bör förbättras i syfte att säkerställa reglementsenlig, effektiv och enhetlig uppbördsbevakning. Vidare bör hög prioritet ges åt att åtgärda bristerna i tulldatasystemet. Generaltullstyrelsen har i sin reviderade anslagsframställning påpekat att man vidtagit åtgärder för att komma till rätta med av RRV angivna problem. Med anledning av effektiviseringar till följd av genomförda investeringar i tulldatasystemet har Tullverket under femårsperioden 1991/92 till 1995/96 ett rationaliseringskrav på drygt 300 mkr. Vid beräkning av anslaget har regeringen tagit hänsyn till ovan nämnda besparingsbeting. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingen till ca 18 mkr. I konsekvens med ändringarna i Jämställdhetslagen pågår f.n. ett arbete med att i samverkan med arbetstagarorganisationerna ta fram en ny jämställdhetsplan för Tullverket. Jämställdhetsarbetet ingår som en del i verksamhetsöverenskommelserna mellan Generaltullstyrelsen och regionala/lokala myndigheter och följs sedan upp i den årliga verksamhetsredovisningen. En strävan är bl.a. att tillsätta fler kvinnliga chefer. Tullverkets organisation Europeiska Unionen grundar sig bl.a. på en tullunion som innebär att medlemsländerna skall ha enhetliga regler, särskilt när det gäller att fastställa tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder och exportpolitik samt när det gäller att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder. Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken är centrala inslag i EG-samarbetet och förutsättningarna för en fungerande inre marknad. Genom den nu helt genomförda tullunionen har EU blivit ett enda tullområde, i vilket varor i princip kan röra sig fritt på samma sätt som i ett enskilt land. På denna inre marknad har begreppen import och export förlorat sin betydelse: någon tullklarering av kommersiellt gods förekommer inte längre vid passering av de inre gränserna, utan klareringsverksamheten inriktas primärt på gemenskapens yttre gräns. Ett svenskt EU-medlemskap leder således till mycket stora förändringar för Tullverket. Regeringen konstaterar att ett omfattande förberedelsearbete har utförts inom Tullverket, varför myndigheten får anses vara väl förberedd för de nya uppgifter ett medlemskap innebär. Vid en bedömning av Tullverkets framtida verksamhet är det viktigt att skilja mellan arbetssituationerna vid yttre resp. inre gräns. Med yttre gräns avses EU:s gräns mot tredje land, medan inre gräns avser gräns mellan medlemsländer. Vid ett svenskt medlemskap i EU innebär begreppen yttre och inre gräns följande. Landgränsen mot Norge är yttre gräns, medan landgränsen mot Finland är inre gräns. Den svenska kusten är yttre gräns. Svenska hamnar är en del av yttre gräns, frånsett del av hamn där det bara förekommer reguljär trafik med andra EU-medlemsstater vilken blir inre gräns. Flyplatserna blir yttre gräns för varor till/från tredje land och inre gräns vad gäller flygningar till/från EU-området. Vid yttre gräns kommer Tullverkets arbetsuppgifter att i huvudsak vara de samma som idag. Gränskontrollen kommer dock inte längre att vara enbart en nationell angelägenhet eftersom den syftar till att ta tillvara hela unionens intresse. En stark yttre gränskontroll är på så sätt en av förutsättningarna för den fria rörligheten över de inre gränserna. Det finns ingen enhetlig uppfattning inom EU om vad som är att anse som en stark kontroll. Yttre gränskontrollutredningen (SOU 1994:124) konstaterar att det inte krävs någon omedelbar förändring av formerna för yttre gränskontroll vid ett EU-medlemskap. Det faktum att kontrollen skall göras i alla medlemsländers intresse kan dock göra tullens uppgifter mer komplexa än för närvarande, särskilt vad gäller tillämpning av EU:s tulltariff och procedurer samt jordbrukspolitik, tredjelandsavtal och handelsregleringar. Regeringen bedömer, i likhet med Yttre gränskontrol- lutredningen, att någon omedelbar förändring av Tullverkets arbetsformer vid den yttre gränsen inte är påkallad. Generaltullstyrelsen redovisar att arbetsvolymen för Tullverket vid den inre gränsen minskar betydligt vid ett EU-medlemskap. Förändringarna i tullarbetet innebär främst minskade antal dokument och tranportmedel som behöver klareras. Gentemot övriga medlemsstater inom EU upphör klarering av kommersiellt gods. Uppskattningsvis 60-65% av tulldokumenten har avsett handel med EU-länder inkl. Finland och Österrike. Enligt Tullverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94 läggs drygt 53% av arbetstiden inom Tullverkets verksamhetsområden på klarering (stödfunktioner m.m. ej inräknade). Detta innebär följaktligen att en mycket stor del av Tullverkets uppgifter bortfaller vid ett EU-medlemskap. Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att utnyttja de möjligheter till besparingar som Sveriges deltagande i Europaintegrationen medför. Ett av de mest uppenbara områdena för sådana besparingar är tullverksamheten. Utgångspunkten för ett ställningstagande om Tullverkets framtida dimensionering bör vara vad som är en lämplig omfattning till följd av de arbetsuppgifter som bortfaller vid ett EU-medlemskap. Den besparing som staten kan göra genom minskad dimensionering av Tullverket är direkt en effekt av ett EU-medlemskap. Som nyss nämnts försvinner en mycket stor del av Tullverkets verksamhetsvolym vid ett medlemskap i EU. I samband med EU-medlemskapet flyttas mervärdesbeskattning av EU-handeln från Tullverket till skatteförvaltningen. Enligt vad regeringen erfar har Tullverket och Riksskatteverket (RSV) kommit överens om att Tullverket skall medverka i insamling av vissa uppgifter för RSV:s räkning avseende momsuppgifter om handeln med EU-länder. En av Tullverkets huvuduppgifter är att samla in primäruppgifter till den svenska utrikeshandelsstatistiken. Vid ett EU-medlemskap kommer inte längre statistikuppgifter som rör EU-handeln att hämtas från tullhandlingar. I stället har EU:s statistikmyndighet (Eurostat) utvecklat ett nytt statistiksystem (Intrastat) för uppgiften. Statistiska Centralbyrån (SCB) och Generaltullstyrelsen har föreslagit en arbetsfördelning som innebär att SCB fastställer vilka företag som skall lämna uppgifter samt vilka uppgifter som de skall lämna. Enligt förslaget skall Tullverkets uppgift vara att samla in uppgifterna och kontrollera att de är rimliga. SCB svarar sedan för publicering och vidarebefordran till Intrastat. Regeringen har i ett särskilt beslut angett att denna arbetsfördelning mellan myndigheterna skall gälla tills dess Tullverkets organisationsstruktur fastställts. Regeringen anser att huvudansvaret för Intrastat bör ligga på SCB. Enligt regeringens bedömning är det emellertid inte möjligt att redan för budgetåret 1995/96 lägga över hela ansvaret på SCB. Således bör för budgetåret 1995/96 den nuvarande ansvarfördelningen bestå. Regeringen förutsätter att Tullverket genomför erforderligt datautvecklingsarbete för Intrastat. Vad gäller kontroll av gods, transportmedel och resandetrafiken svarar den för ca 26% av Tullverkets resursåtgång (stödfunktioner m.m. ej inräknade). Den fria rörligheten inom EU bygger bl.a. på principen att det inte skall förekomma någon kontroll vid inre gränsen. Denna princip är dock inte undantagslös och innebär inte att all kontroll vid inre gräns försvinner. Regeringen har i olika sammanhang deklarerat att Sverige som EU-medlem inte kommer att tolerera en sänkt ambitionsnivå vad gäller smuggling av narkotika, vapen m.m. Regeringen har därför i proposition Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34, bet. 1994/95:SkU 8, rskr. 1994/95:96) föreslagit bl.a. att tullens befogenheter att ingripa mot illegal införsel av bl.a narkotika och vapen skall behållas tills vidare i avvaktan på att nya kontrollsystem och arbetsmetoder införts och att tullmyndigheternas nuvarande befogenheter att göra s.k. stickprovskontroller av personer och fordon vid gränsen skall bibehållas. Av propositionen framgår dock att stickprovskontroller inte får tillämpas så att objekten uttas slumpmässigt, då detta torde vara otillåtet mellan EU-länder. Däremot ger reglerna i tullagen stöd för selektiv kontroll, också sådan som inte grundar sig på brottsmisstanke. Enligt propositionen bör det vara en uppgift för Generaltullstyrelsen att se till att kontrollen utövas på ett sätt som inte står i strid med EU-reglerna. Generaltullstyrelsen konstaterar vidare att en mycket betydande del av lastbilstrafiken till och från Sverige rör EU. Detta innebär en kraftig minskning av verksamhetsunderlaget för dokumentkontroll, framför allt vid färjeorter med trafik till och från Danmark, Tyskland och Finland samt landgränsen mot Finland. Även när det gäller efterkontroll av företag innebär ett medlemskap i EU en minskning av antal företag som behöver kontrolleras. De förslag som framförts av Tullverket angående kompensatoriska åtgärder, dvs utbyggd underrättelseverksamhet och ökad satsning på revisionsverksamhet innebär enligt regeringens bedömning inga omfattande personalbehov och bör, inte minst mot bakgrund av den kraftiga minskningen av verksamhetsunderlaget, kunna rymmas inom befintliga resursramar för kontroll-, övervakning- och tullkriminaltjänst. En minskning av Tullverkets organisation bör således inte i negativ riktning påverka Tullverkets möjligheter att fullgöra sina övriga uppgifter, bl.a. inom gränskontrollen och narkotikabekämpningsområdet. Regeringen har den 22 december 1994 beslutat att flygplatserna Arlanda, Landvetter och Sturup inkl. svävarterminalen i Malmö vid ett svenskt medlemskap i EU skall utgöra internationella gemenskapsflygplatser enligt förordningen (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om en tullkodex för gemenskapen artikel 190 b. Regeringen gav samtidigt Generaltullstyrelsen i uppdrag att i samråd med Luftfartsverket utreda om ytterligare svenska flygplatser bör ges denna benämning. Regeringens beslut innebär inte någon prövning av på vilka flygplatser trafik till och från andra länder skall tillåtas eller av omfattningen av sådan trafik. Dessa frågor skall även vid ett medlemskap i EU hanteras på samma sätt som idag. Mot bakgrund av den grundläggande förändringen vad gäller bl.a. gränsformaliteter bör Tullverkets nuvarande organisationstruktur ifrågasättas. Verket är idag uppdelad i tre organistoriska nivåer med ett stort antal, ofta små, lokala myndigheter som har totalansvar och resurser för en heltäckande tullverksamhet inom ett givet geografiskt område. Det kan diskuteras om behovet finns av tre organisatoriska nivåer inom verket. Nedläggningar av lokala organisatoriska enheter bör minska behovet av en uppdelning på lokal och regional nivå. Enligt regeringens bedömning kommer det i framtiden att ställas allt högre krav på det nya tullverk som blir följden av en EU-anpassning. Dagens organisation med ett stort antal relativt små enheter får svårt att hålla den kompetens nivå som krävs. Dessutom innebär det stora antalet myndigheter att ad- minstrationen blir relativt kostsam. Utvecklingen av tekniken har möjliggjort kommunikation mellan Tullverket och företagen via olika IT-media. Samtidigt har tullens rörlighet i arbetet ökat. Detta innebär enligt regeringens mening att kravet på Tullverkets fasta fysiska närvaro har minskat, vilket i sin tur bör få konsekvenser för antalet bemannade tullplatser samt dessas geografiska placering. Regeringen bedömer att tullen genom tulldatasystemet kan behålla en god servicenivå gentemot näringslivet även där tullnärvaron upphör. Sammanfattningsvis ställer sig regeringen tveksam till Generaltullstyrelsens organisationsförslag som innebär att Tullverkets befintliga organisationsstruktur i princip bibehålls, trots att ett EU-medlemskap leder till grundläggande förändringar vad gäller såväl gränsformaliteter som arbetsvolymer. Enligt regeringens mening bör Generaltullstyrelsen på nytt överväga om den befintliga organisationsstruktur är den mest ändamålsenliga och optimala. Det bör emellertid inte ankomma på vare sig regeringen eller riksdagen att exakt fastställa Tullverkets organisationsstruktur. I stället är det trafikens och näringslivets behov av tullinsatser samt statsmakternas krav på effektivitet och rationell klarerings- och kontrollverksamhet hos Tullverket som bör vara styrande för hur tullverksamheten organiseras och lokaliseras. Enligt regeringens mening bör det ankomma på Generaltullstyrelsen att i enlighet med det tidigare organisera och forma de nya tullmyndigheterna. Vad gäller Generaltullstyrelsens hemställan om resurstilldelning för budgetår 1995/96 motsvarande 1 711 687 tkr är regeringen inte beredd att ställa sig bakom den. I Generaltullstyrelsens förslag ingår besparingar till följd av ett svenskt EU-medlemskap motsvarande en årskostnad på 140 940 tkr vad gäller personalminskningar samt 2 110 tkr för övriga kostnader. Som tidigare redogjorts för leder ett svenskt EU-medlemskap till en kraftig minskning av Tullverkets klareringsverksamhet, inkluderande uppbördsverksamhet och verksamhet som rör utrikeshandelsstatistiken. Utöver detta innebär ett EU-medlemskap förändringar inom kontrollverksamheten som leder till ytterligare minskning av tullens verksamhetsunderlag, framför allt vad gäller företags- och dokumentkontroll. Vidare bör, enligt regeringens bedömning, en mer anpassad organisationsstruktur kunna leda till effektivitetsvinster. Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att redan under nästa budgetår utnyttja möjligheter till besparingar som ett svenskt medlemskap i EU medför. Tullverket omfattas också av regeringens program för minskning av statlig konsumtion. Budgetåren 1995/96 och 1997 har anslaget räknats ned med 150 000 tkr vardera. År 1998 räknas anslaget ned med 62 800 tkr. Följaktligen beräknas anslagsnivån år 1998 ha sänkts med totalt 362 800 tkr. Huvuddelen av den totala nivåsänkningen kan hänföras till minskade verksamhetsvolymer med anledning av EU-medlemskapet. En mindre del är ett resultat av regeringens krav på effektiviseringsvinster i samband med omorganisationen av myndigheten. Generaltullstyrelsen har, enligt vad regeringen erfarit, vidtagit ett antal åtgärder för att minska utgifterna, och därmed antalet anställda, inför EU-medlemskapet. Besparingen kan likväl inte uppnås utan en genomgripande förändring av myndigheten samt betydande personalreduktion. Regeringen har noterat att Generaltullstyrelsen har ett betydande anslagssparande vid ingången av innevarande budgetår och har erfarit att detta torde vara lika stort vid utgången av budgetåret. Regeringens förslag om besparing på Tullverket innebär att besparingen fördelas ut på tre och ett halvt år. Detta ger myndigheten flexibilitet vid genomförandet av omorganisationen. Enligt trygghetsavtalet har Trygghetsstiftelsen och myndigheterna möjligheter att vidta olika åtgärder för att så långt som möjligt skapa förutsättningar för att förhindra att anställda blir arbetslösa till följd av arbetsbrist. Myndigheterna bestämmer själva om vilka åtgärder inom ramen för trygghetsavtalet som skall vidtas. Regeringen bedömer att Generaltullstyrelsen har erforderliga ekonomiska resurser för att tillämpa trygghetsavtalet vid den personalminskning som kommer att bli följden av regeringens förslag. Vilka åtgärder som kan bli aktuella är en fråga för Generaltullstyrelsen att avgöra inom ramen för de ekonomiska resurser som verket förfogar över. Generaltullstyrelsen har i den förenklade anslagsframställning för budgetåret 1995/96 begärt särskilda resurser för EU-konsekvenser dels för fortsatt systemanpasning av datastödet och dels för ökade kostnader för resor. Vidare begärs särskilda resurser som kompensation för minskade intäkter till följd av minskad försäljning av trycksaker m.m. Regeringen har inte funnit det möjligt att nu bevilja de ytterligare medel som begärts. Det får ankomma på Generaltullstyrelsen att finansiera detta inom sin totalram. Generaltullstyrelsen har i skrivelsen till regeringen hemställt om att få tillgång till flygföretagens m.fl. bokningsdatorer som ett led i utvecklingen av nya kontrollmetoder. Enligt regeringens mening är det för tidigt att i detta skede ta ställning till denna fråga. Förslaget förs fram även i EU-gränskontrollutredningens betänkande (SOU 1994:131). Betänkandet är f.n. föremål för remissbehandling. Tullverkets anslagsframställning och bokslut ger inte någon anledning att ompröva inriktningen av verksamheten utöver EU-förändringen. Slutsatser Ett svenskt medlemskap i EU leder till kraftigt minskade arbetsvolymer inom Tullverket. Minskningen rör främst klareringsverksamheten, men även andra verksamhetsområden inom verket berörs. Enligt regeringens mening bör Tullverkets anslagsnivå minskas med motsvarande 362 800 tkr under budgetperioden 1995/96 - 1998. För budgetåret 1995/96 bör minskningen av Tullverkets anslag vara 150 000 tkr. Besparingen kan inte uppnås utan en genomgripande förändring av myndigheten samt betydande personalreduktion. Tullverkets fasta närvaro kan komma att minska. Detta kan kompenseras med ytterligare ökad rörlighet och flexibilitet i verksamheten. Det bör ankomma på Generaltullstyrelsen att organisera och forma de nya tullmyndigheterna. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 667 380 000 kr. 2.godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Tullverket för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. D 2. Konjunkturinstitutet 1993/94 Utgift 25 096 000 1994/95 Anslag 28 017 000 1995/96 Förslag 41 899 000 varav 27 854 000 beräknat för juli 1995-juni 1996. Anslaget för budgetåret 1994/95 justeras med 490 000 kr till följd av minskade lokalkostnader. Det blir därmed 27 527 00 kr. Konjunkturinstitutets inkomster beräknas till 1,8 miljoner kronor för bud- getåret 1995/96 (innevarande budgetår 1,3 miljoner kronor). Inkomsterna dispo- neras av Konjunkturinstitutet. Anslagskrediten uppgår till 2,1 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (innevarande budgetår 1,4 miljoner kronor). Konjunkturinstitutet skall följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning därtill. Verksamheten omfattar tre huvudområden: analys- och prognosverksamhet, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar. Inför budgetåret 1994/95 beslöt Riksdagen att de övergripande målen för Konjunkturinstitutets verksamhet skall ligga fast under perioden 1994/95-1996/97. En omprioritering av den löpande verksamheten skall ske så att ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp. Planeringsramen för Konjunkturinstitutets verksamhet för perioden 1994/95-1996/97 fastställdes till 84 051 000 kr. Vad beträffar den löpande verksamheten angavs i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 att ökad vikt skall läggas vid analys av de ekonomiska förloppen och prisutvecklingen samt sambanden mellan ekonomins finansiella och reala delar. Forskningens inriktning skall vara sådan att den i största möjliga mån främjar den övriga verksamheten hos institutet och Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Modellutvecklingsarbetet skall bedrivas med sikte på att åstadkomma mer användarvänliga modeller för såväl kort- som långsiktiga beräkningar som är väl förankrade i ekonomisk teori. Den särskilda utredningsverksamheten bör vidareutvecklas. Institutet skall aktivt bidra till att förbättra den ekonomiska statistiken. Institutet har för innevarande budgetår tilldelats 400 000 kr för färdig- ställande av en finansiell modell med endogent beräknade räntor. I den för- enklade anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 har institutet begärt ytterligare 300 000 kr för detta ändamål. För att utveckla metoder för miljöräkenskaper i monetära termer har institutet för innevarande budgetår tilldelats 600 000 kr. För nästa budgetår äskas en ökning av anslaget med 900 000 kr för detta ändamål. Konjunkturinstitutet har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 följt bokföringsförordningen (1979:1212, med ändringar 1991:1026 och 1994:353). Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål för Konjunkturinstitutets verksamhet som gäller för perioden 1994/95-1996/97 bör ligga fast. Resurser 1995/96: Ramanslag 41 899 000 Beräknade avgiftsinkomster 1 800 000 Den bedömning som gjorts av Konjunkturinstitutets verksamhet ger inte anledning att ompröva verksamhetsinriktningen. Den har bedrivits i stort sett med en sådan inriktning att de uppsatta målen uppnås. I enlighet med den besparingsprincip som generellt tillämpas i årets budgetförslag har ramanslaget för budgetåret 1995/96 räknats ned med 5 procent i förhållande till innevarande budgetår. En engångsvis förstärkning av anslaget med 300 000 kr budgetåret 1995/96 för att Konjunkturinstitutet skall kunna slutföra regeringsuppdraget om en finansiell modell är emellertid motiverad. Dessutom bör anslaget räknas upp med 900 000 kr budgetåret 1995/96 för att institutet skall kunna utföra regeringsuppdraget om miljöräkenskaper. Dessa förstärkningar innebär att den totala minskningen av ramanslaget 1995/96 till följd av det generella besparingskravet blir förhållandevis begränsad. Till följd av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion beräknas anslagsnivån år 1998 ha sänkts med 1,7 miljoner kronor från budgetåret 1995/96. Slutsatser De övergripande mål och de riktlinjer för inriktningen av Konjunkturinstitutets verksamhet som lagts fast för budgetåret 1994/95 bör gälla även för budgetåret 1995/96. Anslaget bör i enlighet med det generella besparingskravet räknas ned med 5 procent. För slutförande av modellprojekt samt för utförande av miljörä- kenskapsprojekt bör anslaget förstärkas med 300 000 kr respektive 900 000 kr. För budgetåren 1997 och 1998 bör anslaget räknas ned med 843 000 kronor båda åren. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 41 899 000 kronor, 2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Konjunkturinstitutets verksamhetsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar i avsnittet "Regeringens överväganden". D 3. Finansinspektionen 1993/94 Utgift 89 277 000 1994/95 Anslag 98 147 000 1995/96 Förslag 150 463 000 varav 99 396 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en sammanslagning av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen och är enligt sin instruktion (1992:102) central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd. Inspektionen bedriver sin verksamhet uppdelad i fyra avdelningar, försäkrings- marknadsavdelningen, kreditmarknadsavdelningen, värdepappersmarknadsavdelningen och administrativa avdelningen. Därutöver finns gemensamma enheter för EU-, konsumenträtts- och redovisningsfrågor. Finansinspektionen fullgör även kanslifunktionen åt Bokföringsnämnden (BFN). Från anslaget betalas löne- och övriga förvaltningskostnader m.m. samt lokalkostnader vid Finansinspektionen. Innevarande budgetår har inspektionen anvisats ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Avgiftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under in- komsttitel och skall överensstämma med storleken på ramanslaget. För inspek- tionen tillämpas således s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten. Vid utgången av budgetåret 1993/94 uppgick anslagssparandet till ca 3,7 miljoner kronor. RRV:s revisionsberättelse över Finansinspektionens årsredovisning innehåller inte någon erinran. Finansinspektionen tillhör de myndigheter som ingår i budgetcykel tre. Detta innebär att inspektionen lämnade sin första årsredovisning till regeringen den 1 oktober 1994. Enligt tidigare beslut skall resultatredovisningen ske avdelningsvis. Avdelningarna utgör således inspektionens olika verksamhetsgrenar. Inspektionen har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat bl.a. följande verksamhet. Försäkringsmarknadsavdelningen. Den operativa tillsynen har bl.a. omfattat platsundersökningar av olika slag. Dessutom har omfattande utredningar av tre konkursdrabbade försäkringsbolag avslutats. Gota Banks s.k. finansiella försäkring har granskats. Verksamheten inom försäkringskoncerner är föremål för granskning och analys. Rapportgranskning och finansiell analys har utförts av material från instituten. Nyckeltal har utvecklats för att bättre belysa bolagens ekonomi. Ändringarna i försäkringsrörelselagstiftningen till följd av EES-avtalet har medfört ett omfattande föreskriftsarbete. Koncessions- och tillståndsverksamheten har innefattat bl.a. koncessionsansökningar och ärenden om gränsöverskridande verksamhet. Vidare har ärenden om registrering av försäk- ringsmäklare handlagts. Kreditmarknadsavdelningen. Under budgetåret har platsundersökningar genomförts hos kreditinstitut verksamma såväl i Sverige som i utlandet. I ett särskilt projekt har inspektionen kartlagt hur institut övertagit pantsatt egendom till skyddande av fordran och utarbetat särskilda rapporteringsrutiner för detta. För att utreda om ekonomisk brottslighet förekommit hos de banker som sökt statligt stöd har inspektionen genomfört speciella undersökningar av större kreditförlustengagemang. Inspektionen har givit ut nya riktlinjer för åtgärder mot penningtvätt inom kreditmarknaden. Tillsynen av instituten har utvecklats från en institutionell till en funktionsinriktad tillsyn. Förslag till allmänna råd som innehåller riktlinjer för att säkerställa tillfredsställande styr-, in- formations- och kontrollsystem hos instituten har utarbetats. Den tillsyn av kreditinstitut som inspektionen utövar genom granskning och analys av inkommande rapporter har alltmer koncentrerats på sådana uppgifter som speglar risker inom institutens olika verksamhetsområden. Samarbetsavtal har träffats med tillsynsmyndigheter i Storbritannien, Frankrike och Luxemburg samt med övriga nordiska tillsynsmyndigheter. Inspektionen har behandlat ett ökat antal ansökningar om tillstånd att driva bankrörelse. Värdepappersmarknadsavdelningen. Den operativa tillsynen har omfattat bl.a. platsundersökningar på värdepappersbolag och bankers värdepappersrörelser för att öka kunskapen om marknadens bedömning av väsentliga risker inom värdepappersområdet. Vidare har en kartläggning genomförts av den riskrapportering som sker internt i instituten. Granskningen har även innefattat kontroll av bolagens rutiner för kreditgivning/bevakning och rutiner avseende registrering och makulering av värdepappersaffärer. Också resultatutveckling och riskexponering har undersökts hos ett antal penningmarknadsaktörer. Regelbundna tillsynsmöten har hållits med företrädare för de tre auktoriserade börser som för närvarande finns på marknaden och med Värdepapperscentralen VPC AB. Avdelningen har också tagit emot och bearbetat rapporter från värde- pappersinstitut, fondbolag och värdepappersfonder som står under inspektionens tillsyn. Vidare har auktorisationer av pensionssparinstitut skett inom ramen för den nya sparformen individuellt pensionssparande. Avdelningens arbete har härutöver bl.a. innefattat handläggning av frågor om sammanläggning av värdepappersfonder och granskning av emissions- och erbjudandeprospekt. Vissa övriga frågor, m.m. Finansinspektionen har på uppdrag av regeringen utarbetat en sammanställning över kostnader som uppstått för inspektionen till följd av den s.k. finanskrisen. Enligt inspektionens beräkningar har finanskrisen medfört direkta merkostnader på 4,2 miljoner kronor och indirekta kostnader på 60,2 miljoner kronor från och med september 1990 till och med juni 1994. Inom det civila försvaret ansvarar Finansinspektionen för funktionen Finansiella tjänster (f.d. funktionerna Enskild försäkring m.m. och Betalningsväsende). En viktig uppgift under budgetåret 1993/94 har varit att, vid sidan av uppföljning av bolagens beredskapsplanering, förbereda en funktionskonferens med beredskapsövning under hösten 1994. Finansinspektionen har länge haft som praxis att kräva att kvinnors högre genomsnittliga livslängd skall återspeglas i premiesättningen för livförsäkringar. Emellertid finns det många andra kända skillnader mellan olika personkategorier där inspektionen inte krävt motsvarande differentiering i premiesättningen. Inspektionen har därför ändrat sin hittillsvarande praxis. I fortsättningen får försäkringsbolagen själva bestämma om skillnaden i genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor skall beaktas vid premiesättningen. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 1995/96 150 463 000 kr Resultatbedömning Av resultatredovisningen framgår att inspektionen under budgetåret 1993/94 gjort flera viktiga insatser inom sina olika verksamhetsgrenar. Ett problem med inspektionens resultatredovisning, som bl.a. påpekats av RRV, är att den inte innehåller någon analys av utfallet av verksamheten i förhållande till regeringens verksamhetsmål eller egna resultatmål. Denna omständighet försvårar regeringens möjlighet att göra en samlad bedömning av resultatet av inspektionens verksamhet. Regeringen förutsätter att inspektionen åtgärdar detta i kommande resultatredovisningar. Regeringen noterar vidare med tillfredsställelse att inspektionen under budgetåret genomfört en långtgående omstrukturering av myndigheten med syfte att effektivisera tillsynsarbetet, och att detta klarats inom givna resursramar trots vissa personalkonsekvenser. Slutsatser De övergripande målen för inspektionens verksamhet bör även i fortsättningen vara att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd. Inom inspektionens samtliga verksamhetsgrenar bör verksamheten även fort- sättningsvis i första hand inriktas på att vidareutveckla effektiva metoder för finansiell analys och operativ tillsyn. En prioriterad uppgift är också att ytterligare utveckla samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder. För t.ex. värdepappersmarknadsavdelningens vidkommande innebär införlivandet med den svenska lagstiftningen av direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster inom värdepappersområdet att den inre marknaden fullt ut förverkligas på detta område. Som en följd av detta ökar också kraven på samarbete med tillsynsmyndigheter i andra länder. Inom försäkringsområdet bör system utvecklas för kontroll av de nya EG-harmoniserade placeringsreglerna för försäkringsbolag som snart kommer att införas. Dessutom bör försäkringsmäklarnas ökade betydelse på försäkringsmarknaden beaktas. Sveriges medlemskap i EU kommer att innebära ett ökat engagemang i för unionen gemensamma frågor även inom inspektionens ansvarsområde. Det gäller i första hand i samband med deltagande i EU:s kommittéer och arbetsgrupper samt ökade krav på medverkan i beredningen av olika frågor i anslutning till EU-arbetet. Utrymme för dessa nya uppgifter måste skapas genom ett delvis förändrat arbetssätt och genom omprioriteringar. Under några år tilldelades de tidigare inspektionsmyndigheterna ett antal nya arbetsuppgifter utan att ytterligare resurser tillfördes i någon större utsträckning. Finansinspektionen har dock sedan bildandet 1991 erhållit ökade resurser varje budgetår. Inspektionen har nyligen genomfört en genomgripande omorganisation och i samband med detta sett över verksamhetens innehåll och inriktning. I likhet med inspektionen anser regeringen att inspektionen mot bakgrund av dessa förhållanden bör bli föremål för fördjupad prövning inför perioden 1997-1999. Regeringen har för avsikt att i en sådan prövning långsiktigt analysera ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen. RRV har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till nytt avgiftssystem för Finansinspektionens tillsynsverksamhet m.m. Avsikten är att förslaget skall remissbehandlas under första delen av 1995. En fråga om överflyttning av viss del av kapitalmarknadsstatistiken från Finansinspektionen till Statistiska centralbyrån (SCB) är under beredning i regeringskansliet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 150 463 000 kr. D 4. Riksrevisionsverket 1993/94 Utgift 151 149 000 1994/95 Anslag 173 743 000 1995/96 Förslag 257 157 000 varav 170 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet för statlig revision och redovisning. De övergripande målen för RRV är att verka för effektivitet i staten och i statliga åtaganden samt en säker och ändamålsenlig ekonomiadministration i statlig verksamhet. Revisionen skall bedrivas oberoende, även i förhållande till den normerande verksamheten vid verket. Avgiftsinkomsterna som RRV disponerar beräknas för budgetåret 1995/96 till 332,0 miljoner kronor varav 221,3 miljoner kronor beräknas för perioden juli 1995 till och med juni 1996. Innevarande budgetår beräknas avgiftsinkomsterna som verket disponerar till 233,0 miljoner kronor. Verkets avgiftsinkomster härrör till största delen från systemverksamheten. Riksrevisionsverket RRV har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna Årlig revision, Effektivitetsrevision samt Ekonomi och resultatstyrning. För vardera av dessa har regeringen formulerat verksamhetsmål. Budgetåret 1993/94 innebar nya förhållanden för verket. Främst gällde detta införlivandet av delar av tidigare Försvarets civilförvaltning enligt riksdagens beslut. Denna förändring innebar bl.a. en högre omslutning av den avgiftsfinans- ierade verksamheten, som budgetåret 1993/94 uppgick till närmare 60 procent av verkets omslutning. RRV har enligt god revisionssed granskat och avlämnat revisionsberättelser för samtliga statliga myndigheter samt ca 100 stiftelser och bolag. RRV har vidare genomfört 20 effektivitetsrevisionella projekt och ett antal regeringsuppdrag samt avlämnat ca 120 remissvar. Den tidplan som lades fast för genomförandet av förändringarna av redovisning och finansiering i staten har hållits. RRV har till regeringen redovisat en samlad bedömning av det ekonomiadministrativa läget i statsförvaltningen och revisionens resultat, vilken redovisas i bilaga 1. I årsredovisningen har RRV redovisat arbetet med att utveckla kvaliteten i verksamheten. För den årliga revisionen redovisas externa bedömares synpunkter på kvaliteten i RRV:s insatser. Sammantaget ges en positiv bild av RRV:s insatser. Anslagssparandet för budgetåret 1993/94 uppgår till 11,0 miljoner kronor, vilket innebär att det utgående anslagssparandet uppgår till 19,8 miljoner kronor. Medlen har reserverats för att täcka kostnader främst i samband med RRV:s flytt till nya lokaler i augusti 1994. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som beslutades år 1993 ligger fast och omfattar även budgetåret 1995/96. Resurser 1995/96: Ramanslag 257 157 000 Beräknade avgiftsinkomster 332 000 000 Resultatbedömning RRV:s årsredovisning visar att verksamhetsmålen för 1993/94 har nåtts. Därmed kan också de övergripande målen nås. Införlivandet av delar av tidigare Försvarets civilförvaltning har skett enligt de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition. Arbete pågår inom verket med att utveckla interna metoder för kvalitets- uppföljning och att inom den årliga revisionen låta utomstående, främst klienterna/uppdragsgivarna, bedöma kvaliteten i verksamheten. Det är angeläget att utvecklingsarbetet med intern kvalitetssäkring och en löpande uppföljning fortsätter och att utomståendes bedömningar av RRV:s verksamhet framdeles redovisas i verkets årsredovisning. Effektivitetsrevisionen redovisar årligen resultatet av de senaste tre årens granskningar. RRV:s uppföljning av effekterna av effektivitetsrevisionens granskningar visar att det i stor utsträckning vidtas åtgärder i linje med RRV:s förslag vilket leder till statsfinansiella och strukturella effekter. Uppföljningen har förbättrats bl.a. genom seminarier med deltagare från de reviderade myndigheterna men även med deltagare från regeringskansliet. När det gäller resultatet av den årliga revisionen har regeringen bl.a. i 1994 års kompletteringsproposition redovisat vilka åtgärder som har eller skall vidtas. Regeringen konstaterar att myndigheterna i stor utsträckning rättar sig efter revisionens iakttagelser och rekommendationer. RRV:s insatser för att genomföra förändringarna i den finansiella styrningen och resultatstyrningen har under budgetåret 1993/94 varit omfattande och genomförts enligt plan. Verksamhetsmålet att utvecklings- och genomförandeinsatserna skall vara avslutade vid utgången av budgetåret 1994/95 har således redan uppnåtts. En fortsatt positiv utveckling inom dessa områden kräver även framdeles insatser såväl i form av utbildning och rådgivning som ytterligare utveckling av metoder och tekniker för finansiell styrning och resultatstyrning. Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor, som granskat RRV:s årsredovisning, inte haft några invändningar. Slutsatser Verksamhet och finansiering Riksdagen beslutade i juni 1993 att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition skall gälla även för budgetåret 1995/96. Samtliga myndigheter har hösten 1994 lämnat årsredovisningar enligt den nya modellen med ökade krav på redovisningen. Antalet årsredovisningar som RRV granskar har därmed ökat väsentligt. Det totala antalet objekt som RRV granskar har ökat från 332 under budgetåret 1990/91 till 434 under budgetåret 1993/94. Ökningen av antalet granskade stiftelser och bolag från ca 10 till ca 100 innebär vidare att komplexiteten i granskningen ökat. Enligt regeringens bedömning kommer kraven på RRV:s verksamhet fortsätta att öka. Det är därför angeläget att arbetet med kompetensutveckling fortsätter. Regeringens avsikt är att göra en förnyad analys av RRV:s resursbehov på längre sikt. Regeringen avser därför besluta att RRV skall genomgå fördjupad prövning för budgetåren 1997-1999. I avvaktan på fördjupad prövning av RRV:s verksamhet är det väsentligt att arbetet med granskningen av årsredovisningarna kan fullföljas med god kvalitet. Regeringen bedömer därför att särskilda medel behöver tillföras under det kommande budgetåret för revision av årsredovisningarna. Högst 7,0 miljoner kronor har beräknats under anslaget D5. Utvecklingsarbete för att finansiera dels de ytterligare insatser som behövs under budgetåret 1995/96 för granskningen av årsredovisningarna, dels de utökade krav som ställts på att RRV:s granskning skall omfatta även myndigheternas förvaltning. Regeringen noterar att RRV mot bakgrund av det ekonomiska läget avser att prioritera effektivitetsrevisionen mot områden av stor ekonomisk betydelse och där avkastningen av insatserna bedöms vara störst. RRV:s granskningar skall även kunna ge underlag för regeringens arbete med att ompröva statliga åtaganden. Insatserna för införande av ny finansiell styrning har varit framgångsrika. Fortsatt utvecklingsarbete är angeläget, bl.a. inom området statens betalningssytem samt i anslutning till övergången till kalenderbudgetår. För uppdrag till RRV inom området finansiell styrning har därför ett särskilt med- elstillskott från anslaget D5. Utvecklingsarbete beräknats på högst 5,0 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Det är vidare angeläget att RRV, inom ramen för befintliga resurser och sitt ansvar att bedriva oberoende revision och att utveckla och stödja ekonomi- och resultatstyrningen, ger ett bredare och fördjupat stöd till såväl myndigheterna som regeringskansliet, framför allt vad gäller kraven på resultatinformationens utformning och innehåll. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 13,2 miljoner kronor. Vid budgetårets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning med 5 procent. Besparingens effekter på verksamheten måste mötas med effektiviseringar och rationaliseringar. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 23,7 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Riksrevisionsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 257 157 000 kr, 2. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom Riksrevisionsverket som regeringen förordar i avsnittet Slutsatser. D 5. Utvecklingsarbete 1993/94 Utgift 24 074 576 Reservation 13 581 424 1994/95 Anslag 32 570 000 1995/96 Förslag 56 355 000 varav 37 570 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 I anslaget har bl.a. beräknats medel för utvecklingsarbete avseende styrning, budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. Vidare ingår medel för chefsutveckling inom statsförvaltningen, viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt för insatser för att utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för statsförvaltningens informationsförsörjning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utvecklingsarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 56 355 000 kr. D 6. Statskontoret (tidigare Uppdrag till Statskontoret) 1993/94 Utgift 37 669 000 1994/95 Anslag 68 308 000 1995/96 Förslag 86 010 000 varav 57 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statskontoret tillhandahåller inom ramen för sina stabsuppgifter kansliresurser åt Statens person- och adressregisternämnd. Inkomster från statens person- och adressregister (SPAR), som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet, beräknas till 10,2 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 6,2 miljoner kronor). Statskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig och statligt finansierad verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet. Det övergripande målet för myndigheten är att stödja regeringen i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet. Statskontoret har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredo- visningen redovisat verksamheten i delområdena Stabsuppgifter och Uppdrag. I stabsuppgifterna ingår bl a vissa instruktionsenliga uppgifter, löpande kontakter och beredningsstöd till departementen samt remissverksamhet. För uppdragsverksamheten har målen för 1993/94 varit att i första hand kunna tillhandahålla stöd inom följande huvudområden: - analyser i samband med omprövning av statliga åtaganden och engagemang inom olika samhällssektorer och verksamhetsområden - mål- och resultatstyrning av statlig och statligt finansierad verksamhet - den statliga förvaltningens struktur och verksamhetsformer - ansvarsfördelning och samverkan mellan stat, kommun och andra icke statliga organ - vissa för statsförvaltningen koncerngemensamma frågor avseende myndigheternas informationsförsörjning och användning av informationsteknologi - europaintegrationens konsekvenser för den statliga förvaltningen. Av resultatredovisningen framgår att efterfrågan på Statskontorets insatser varit hög. Uppdrag har utförts inom samtliga områden och åt alla departement. Finansdepartementet har varit Statskontorets största uppdragsgivare, eftersom de årliga uppdragen och de uppdrag som rör generella och koncerngemensamma frågor i regel är mer omfattande än uppdragen från fackdepartementen. Av uppdragskost- naderna svarar Finansdepartementet för nära 80 procent, varav sekretari- atsfunktionen åt STATTEL-delegationen och övriga IT-uppdrag utgör drygt 60 procent. Andra resurskrävande uppdrag från Finansdepartementet har bl. a. rört uppföljning av organisations- och strukturförändringar i statsförvaltningen, utveckling av metod för och genomförande av sektorövergripande analyser samt sektorsvisa produktivitetsberäkningar. Antalet nya, pågående och avslutade uppdrag har varit i stort sett oförändrat jämfört med tidigare år. Av den ekonomiska redovisningen framgår att Statskontoret redovisar ett anslagssparande 1993/94 på totalt 26 331 000 kr, varav 15 821 kr hänför sig till ramposten för omställning och avveckling och resten till ramposten för stabsuppgifter. Den 1 november 1993 sade Statskontoret upp 59 personer som blivit övertaliga till följd av beslutet om ny inriktning och minskade resurser. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. I sin enkla anslagsframställning har Statskontoret på regeringens uppdrag redovisat erfarenheterna av den nya finansieringsmodell och anslagskonstruktion som infördes budgetåret 1993/94. Syftet med den nya finansieringsmodellen var att den skulle understödja renodlingen av Statskontorets uppgift till att vara ett stabsorgan som på uppdrag av regeringen och regeringskansliet biträder med underlag för omprövnings-och effektiviseringsarbetet. Departement och kommittér skulle som beställare av tjänster från Statskontoret också ha ett kostnadsansvar. Enligt statskontorets mening har den nya anslagskonstruktionen inte fungerat som ett effektivt styrinstrument utan snarast varit administrativt betungande och minskat flexibiliteten i verksamheten. Beställarna har haft svårt att förstå den nya finansieringsmodellen, som är en kombination av anslags- och avgiftsfinansiering. Uppdragsdialogen har betungats av diskussioner kring taxekonstruktionen och frågor kring finansieringen. Modellen har också varit ekonomiadministrativt arbetskrävande. Statskontoret föreslår för budgetåret 1995/96 en oförändrad resursram, men att särskilda medel anvisas för uppdraget att återkommande redovisa resultaten av genomförda organisations- och strukturförändringar liksom för insatser inom informationsförsörjning och informationsteknologi. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1992/93 bör ligga fast. Resurser 1995/96 Ramanslag 86 010 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 12 300 000 kr Övrigt Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 4,3 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparningen en nivåsänkning på 5%. Resultatbedömning Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret trots omfattande personalminskning genomfört i stort sett lika många uppdrag som tidigare år. Även om andelen kortare uppdrag ökat tyder detta på att Statskontoret på ett tillfredsställande sätt kunnat upprätthålla produktionen och öka produktiviteten samtidigt som man genomfört ett krävande omställnings- och avvecklingsarbete. Myndighetens ekonomiska resultat visar att Statskontoret redovisar ett avsevärt anslagssparande. Orsaken är att avvecklingskostnaderna blir lägre än beräknat och att medlen för stabsuppgifter till följd av omställningen inte utnyttjats fullt ut. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att Statskontoret genomfört omställningen till sin nya roll på ett bra sätt och att verket nu bör ha förutsättningar att ytterligare utveckla sin kompetens inom ramen för den huvudinriktning av verksamheten som tidigare lagts fast. Eftersom den finansieringsmodell som tillämpats de två senaste budgetåren inte varit något bra styrinstrument bör Statskontoret fortsättningsvis disponera ett ramanslag som en basfinansiering av såväl stabsuppgifter som uppdrag. En sådan basfinansiering utgör dock inget hinder för att uppdrag även kan finansieras i annan ordning över utrednings- och utvecklingsanslag som beställande departement disponerar. Dialogen mellan Statskontoret och regeringskansliet måste utvecklas i samband med beslut om uppdrag eller andra stabsuppgifter. För att underlätta dialogen bör Statskontoret i ökad utsträckning informera beställarna om vilken kompetens och vilka tjänster verket kan tillhandahålla. Statskontoret bör också överväga formerna för en mera systematisk kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring av sin utrednings-och utvecklingsverksamhet. Statskontoret skall i första hand ge stöd inriktat på följande huvudfrågor i förändringsarbetet: - att ompröva statlig och statligt finansierad verksamhet - att utveckla och verksamhetsanpassa mål- och resultatstyrningen - att förändra den statliga förvaltningens struktur, utveckla verksamhets- formerna för statlig verksamhet och främja en ökad användning av anbudskon- kurrens i statlig verksamhet - att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun - att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsformer inför ett ökat europeiskt förvaltningssamarbete till följd av EU-medlemskapet - att i samverkan med andra statliga myndigheter, kommuner ochlandsting utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för effektiv informationsförsörjning inom den offentliga förvaltningen och i det europeiska förvaltningssamarbetet. Uppdrag som inte ligger inom ramen för dessa huvudfrågor bör i första hand finansieras över departementens utredningsanslag. Beträffande STATTEL-delegationen har regeringen gett delegationen i uppdrag att slutföra upphandlingen av en telefonitjänst för de statliga myndigheterna. Statskontoret skall därför ge fortsatt biträde åt delegationen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statskontoret för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 86 010 000 kr. D 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser 1993/94 Utgift 422 427 000 1994/95 Anslag 342 634 000 1995/96 Förslag 494 557 000 varav 327 993 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den officiella statistiken och för annan statlig statistik samt ansvarar för pro- duktion av sektorövergripande statistik. SCB producerar även statistik på uppdrag under anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet. Verksamheten bedrivs i Stockholm och Örebro samt vid regionala kontor i Luleå, Göteborg och Malmö. SCB har dessutom en riksomfattande intervjuarkår. SCB har till uppgift att ansvara för statistikproduktion som inte åligger någon annan myndighet samt svara för samordning av den statliga statistikproduktionen och svara för samordning av den internationella statistikrapporteringen. SCB skall utarbeta statistiska nomenklaturer och klassifikationer. SCB skall vidare verka för att den statliga statistiken är objektiv och görs allmänt tillgänglig samt på olika vägar underlätta uppgiftslämnandet och se till att lämnade uppgifter på ett effektivt sätt skyddas genom anonymitet och sekretess. Statistiska centralbyrån SCB har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat anslagsverksamheten indelad i statistikprogram. Verksamheten har i stort sett följt planerna. Anslagssparandet minskade med 9,3 miljoner kronor. Det ackumulerade anslagssparandet från 1993/94 uppgår till 26,4 miljoner kronor, vilket utgör 6,3 % av det tilldelade ramanslaget. SCB framhåller att verket har klarat huvuddelen av besparingskravet enligt treårsplanen på sammanlagt 45 miljoner kronor (ca 9 % av anslaget) och att rymma bidraget till programsamarbetet på statistikområdet enligt EES-avtalet med ca 6 miljoner kronor, utan allvarliga inskränkningar i statistiken. Detta har varit möjligt tack vare det aktiva besparingsarbete som inleddes under 1991/92 och som givit full effekt 1993/94. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. SCB lämnade 1992 en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. Regering och riksdag följde i princip huvudförslaget i SCB:s treårsplan vid beräkning av anslaget både för budgetåret 1993/94 (prop.1992/93:182, bet.1992/93:FiU22, rskr.1992/93:304) och 1994/95 (prop. 1993/94:100, bet.1993/94:FiU15, rskr. 1993/94:269), men SCB tilldelades ingen treårsram i avvaktan på utredning och senare beslut om en ny ansvarsfördelning för den statliga statistiken. I sin enkla anslagsframställning har SCB utgått från att den allmänna inriktningen i huvudförslaget skall gälla även under budgetåret 1995/96 för den del av verksamheten som SCB ansvarar för fr.o.m. 1994/95. SCB anmäler även vissa förslag till ny statistik samt ett ökat medelsbehov för genomförande av förvaltningsuppgifter. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet för den verksamhet som SCB ansvarar för överensstämmer med de mål som hit- tills gällt och skall vara - att verka för att den statliga statistiken håller en god kvalitet, ärobjektiv och görs all- mänt tillgänglig med beaktande av att uppgifts- lämnandet underlättas och att lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet och sekretess, - att ansvara för statistikproduktion och interna- tionell statistiskrapportering som inte åligger annan myndighet. Resurser 1995/96 Ramanslag 494 557 000 kronor Övrigt Medelsberäkningarna bygger på SCB:s budgetförslag. SCB omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har an- slaget räknats ned med 25 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 36,6 miljoner kronor. Beredskap för begräns- ning av verksamheten måste finnas om det bespa- ringskrav som åläggs SCB inte kan uppnås. Even- tuella neddragningar av statistik får inte drabba verksamhet som regleras genom författningar och avtal eller som har central betydelse för andra verksamheter. Utveckling av EG:s regelverk måste också beaktas. Därutöver har 375 000 kronor beräknats för arbetet med statistik avseende offentliga ut- gifter inom utbildningssektorn, och 218 000 kronor har beräknats med anledning av att ansvaret för dricksvattenstatistik förs över från Naturvårds- verket till SCB fr.o.m. den 1 juli 1995. Mot bakgrund av att SCB år 1996 skall inkomma med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1997-1999 prövas verksamheten endast för ett år. Resultatbedömning Regeringen ser positivt på att verksamheten genomförts enligt planerna samtidigt som kostnaderna kunnat hållas nere och statistikens kvalitet förbättrats. Regeringen delar också SCB:s uppfattning att arbetet med att öka tillgänglig- heten till statistiken bör ges hög prioritet. Den nya ansvarsfördelningen för statlig statistik som infördes den 1 juli 1994 innebar att SCB:s centrala förvaltningsuppgifter fått ökad betydelse. I anslags- framställningen redovisar SCB sin bedömning av förvaltningsuppgifternas inriktning. Regeringen delar SCB:s uppfattning om inriktningen av uppgifterna, men anser att nödvändiga resursförstärkningar måste genomföras genom omprioriteringar inom anslaget. Anpassning till ett europeiskt statistiskt system Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som bedrivs inom EU. EES-avtalet innebar att ett gemensamt europeiskt statistiskt system började att byggas upp. I och med att Sverige är fullvärdig medlem i EU ges nu möjlighet att i ökad utsträckning ta initiativ och delta i beslut om den konkreta utformningen av detta system. Den svenska statistiken har också goda förutsättningar att fungera väl i detta system. Den är sedan tidigare internationellt väl anpassad och fyller höga kvalitetskrav. Eurostat, som är en del av EU-kommissionen, är EU:s statistikkontor. Det är detta organ som mottar statistiska uppgifter från medlemsländerna och sammanställer dem till den EU-statistik som sedan publiceras och görs tillgänglig på andra sätt. Uppgiftslämnandet till Eurostat och innehållet i de sammanställningar som sänds vidare till Eurostat grundas på en omfattande regelgivning i EG-författningar. Enligt övergångsbestämmelserna i EES-avtalet skulle ett drygt 50-tal rättsakter på statistikområdet implementeras den 1 januari 1995. Som en följd av medlemskapet tillkommer ytterligare ett 20-tal rättsakter som är relevanta för Sverige. De områden som berörs är ekonomisk och finansiell statistik, arbetsmarknadsstatistik, energi- och industristatistik, statistik över jordbruk, skog och fiske, utrikeshandel och betalningsbalanser samt statistik över företag, tjänster, transporter och miljö. Med den nya ansvarsfördelningen som gäller för statlig statistik kommer därför förutom SCB även andra myndigheter att involveras i det europeiska integrationsarbetet på statistikområdet. Rättsakterna införlivas med svensk lagstiftning på så sätt att regeringen bemyndigas att med stöd av statistiklagen (SFS 1992:889) föreskriva att berörda myndigheter uppfyller de åtaganden som resp. rättsakt förutsätter. De nu aktuella rättsakterna har inte bedömts innehålla några åtaganden som kräver ändringar i lagen. Anpassningen av statistiken till EG:s regelverk har hittills kunnat göras med små förändringar av uppgiftslämnandet för svenska företag och hushåll. För statistik över handel med varor och tjänster mellan medlemsländerna är dock förändringarna mer omfattande. Märkbara anpassningar har också genomförts i statistikbearbetningarna. En följd av den omfattande regelgivningen på statistikområdet är dessutom att utrymmet för omprioriteringar inom SCB:s anslag begränsas. Framtida folk- och bostadsräkningar Samordnade folk- och bostadsräkningar (FoB) har genomförts vart femte år sedan 1960. I samband med 1990 års FoB tillsatte regeringen en kommission, FoB 90-kommissionen, som fick till uppgift att dels följa det löpande arbetet med FoB 90, dels utreda framtida FoB:ar. FoB 90-kommissionen föreslog i betänkandet "Folk och bostadsräkningar år 1990 och i framtiden" (SOU 1993:41) att FoB:ar av hittills traditionell inriktning och omfattning inte genomförs oftare än vart tionde år. Remissbehandlingen av FoB 90-kommissionens förslag har visat att det inte längre finns ett brett stöd för traditionella FoB:ar med femårsintervall. Den visade emellertid också att förslaget kan få allvarliga konsekvenser för de användare som är beroende av aktuell statistik över hushåll och yrke. I den vidare beredningen av ärendet har konstaterats att en långsiktig registerlösning nu bör prövas. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen i denna fråga. Någon FoB 1995 föreslås inte. Slutsatser Mot bakgrund av den prövning som gjorts av verksamheten i anslutning till SCB:s anslagsframställning drar regeringen följande slutsatser. De övergripande målen ligger fast. De besparingskrav som åläggs SCB kan medföra ambitionssänkningar i statistikproduktionen. Sådana neddragningar får inte drabba statistik som regleras genom författningar och avtal eller som är av central betydelse för andra verksamheter. Andra restriktioner som utgör hinder för att anpassa verksamheten till de ekonomiska förutsättningarna, med bl.a. krav på besparingar och ökad effektivisering, bör undvikas. En sådan restriktion är den av riksdagen beslutade procentuella fördelningen av personalantalet mellan Stockholm och Örebro. Mot bakgrund av att verksamheten nu är så väl etablerad på bägge orterna och de ekonomiska förutsättningarna bör ett så detaljerat krav inte längre vara styrande. Dessutom är en sådan restriktion inte förenlig med principerna för mål- och resultatstyrningen. Regeringen föreslår därför att denna restriktion skall upphöra som ett absolut krav för verksamheten. Eftersom SCB skall inkomma med en fördjupad anslagsframställning inför nästa budgetår föreslås ingen treårsram. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner de riktlinjer för besparingsarbetet inom SCB som regeringen förordat i avsnittet Slutsatser, 2. till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 494 557 000 kr. D 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 På uppdrag av en myndighet skall SCB inom sitt ansvarsområde och i mån av resurser - utföra statistiska undersökningar, - utföra statistisk databehandling, - hålla statistikdatabaser tillgängliga för bearbetningar, - bedriva statistisk konsultationsverksamhet, - bistå vid internationell rapportering av statistiska uppgifter, - tillhandahålla de tjänster i övrigt som har samband med ett uppdrag. SCB får också åta sig sådana uppdrag från andra uppdragsgivare och bedriva tjänsteexport. Statistiska centralbyrån SCB har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Anslagsverksamhet och Uppdragsverksamhet. Uppdragsverksamheten svarade för ca 34 % av SCB:s hela omsättning och intäkterna uppgick till 232 miljoner kronor. Verksamheten gav ett överskott på 15 miljoner kronor. Överskottet innebär att SCB:s ackumulerade överskott nu uppgår till 33 miljoner kronor vilket motsvarar 14 % av omsättningen 1993/94 eller ca 10 % av den beräknade omsättningen 1994/95. Överskottet beror dels på det rationaliseringsarbete SCB genomfört under en rad år, dels på viss försiktighet på investeringssidan som följd av tidigare års underskott. SCB sänkte taxorna inför 1993/94. Detta ger inte fullt genomslag förrän 1994/95. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål SCB skall genom sin uppdragsverksamhet öka stati- stikens och de statistiska datalagrens tillgäng- lighet och användning. Verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt. Resurser SCB skall ha ett formellt 1000-kronorsanslag för uppdragsverksamheten. Verksamheten skall finan- sieras till fullo av beställaren enligt principen om full kostnadstäckning som ekonomiskt mål. Resultatbedömning SCB:s årsredovisning visar på ett tillfredsställande sätt att de åtgärder verket vidtagit för att förbättra lönsamheten i den uppdragsfinansierade verksamheten varit framgångsrika och bl.a. kommit statistikanvändarna till godo genom taxesänkningar. Regeringen noterar att intäkterna från uppdragsverksamheten ökade med 12 %, exklusive de uppdrag som fördes över från anslag. SCB:s mål var att öka omsättningen med minst 5 % per år. Slutsatser Regeringens beslut om ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken innebär att uppdragsverksamheten förväntas öka kraftigt fr.o.m. budgetåret 1994/95. SCB har redan vidtagit vissa åtgärder, t.ex. utbildning av personalen, för att anpassa sina rutiner till de nya kraven. SCB bör fortsätta med översynen och anpassningen av sina rutiner. Regeringen kommer först efter att SCB inlämnat ytterligare underlag att ta ställning till hur det ackumulerade överskottet bör disponeras. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kronor. D 9. Nämnden för offentlig upphandling 1993/94 Utgift 3 821 000 1994/95 Anslag 6 317 000 1995/96 Förslag 9 285 000 varav 6 153 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har till uppgift att utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt lagen om offentlig upphandling LOU (1992:1528) och förordningen (1980:849) om tillämpningen av GATT-överens- kommelsen om statlig upphandling. De övergripande målen för nämnden är att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med LOU, EG:s rättssystem på området (fr.o.m. 95-01-01) och GATT- överenskommelsen om statlig upphandling. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) inrättades den 15 mars 1993 och har således avgett sin första årsredovisning. NOU har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Informations- och rådgivning, Tillsyn inkl. GATT-frågor, Utveckling och Regeringsstöd. NOU:s verksamhet under det första verksamhetsåret har inriktas mot dels informations- och rådgivning i syfte att underlätta införandet av lagen om offentlig upphandling för alla dem som skall följa lagen dels påverkan av själva lagstiftningsarbetet. Direktivförändringar m.m. har inneburit ett omfattande inläsnings- och kartläggningsarbete samt upparbetande av ett kontaktnät även internationellt. Mer än 47 % av den totala arbetstiden har ägnats åt informationsverksamhet vilket är betydligt mer än planerat. Detta hänger samman med den stora efterfrågan som finns på NOU:s tjänster. Det finns inga tecken på att efterfrågan minskar. När det gäller tillsynsverksamheten har ännu inga allmänna råd lämnats från NOU. I första hand har NOU valt att arbeta med kommentarer till lagstiftningen och koncentrerat sina insatser till områden där det största behovet har funnits med utgångspunkt i förfrågningar och klagomål. NOU ger ut nyhetsbrev 4 ggr/år. NOU:s kostnader för verksamheten var 4 352 000 kr. De låga kostnaderna beror på att nämnden fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede och att personalstyrkan därför inte varit fullständig. Dessutom har NOU skjutit upp nödvändiga investeringar till budgetåret 1994/95. Anslagssparandet uppgår därför till 2 162 000 kr. Enligt regeringens beslut skall investeringar i anläggningstillgångar finansieras med anslagsmedel under budgetåret 1994/95 eftersom NOU inte har någon låneram. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1994/95 bör ligga fast. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) skall verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med LOU, EG:s rättssystem och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling (GATT-ÖS). Resurser Ramanslag 1995/96 9 285 000 kr Beräknade avgiftsinkomster 1 200 000 kr Övrigt Nämnden omfattas av regeringens sparkrav på ut- gifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 500 000 kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5%. Resultatbedömning NOU:s årsredovisning visar att verksamheten utvecklas mot de uppsatta målen. Det första verksamhetsåret har präglats av att NOU är under uppbyggnad. Trots detta förhållande har NOU enligt regeringens bedömning presterat ett gott resultat. Regeringen konstaterar att Revisionskontoret vid regeringskansliet inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende NOU. Slutsatser Regeringen anser att de övergripande målen för NOU:s verksamhet som gäller för budgetåret 1994/95 bör gälla även för budgetåret 1995/96. Anslagssparandet bör bl.a. användas till investeringar, köp av konsulttjänster och utgifter i samband med statistikrapportering. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 285 000 kr E Statliga arbetsgivarfrågor Inledning Verksamheten inom Statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndigheterna Arbetsgivarverket (AgV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) dels anslag som tillkommit med anledning av avtal och överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets- och anställningsvillkor för de statligt anställda. AgV:s övergripande mål skall vara att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Motsvarande mål för SPV är att verka för att dess verksamhet bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensionerm.fl. förmåner skall vara korrekta. Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95-juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Statliga arbetsgivarfrågor 3 081,2 2 705,1 3 694,2 2 462,8 of. of. 1) Prisnivå 1995/96 E 1. Arbetsgivarverket 1993/94 Utgift 54 672 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Arbetsgivarverket (AgV) är enligt sin instruktion (1994:272) förvaltningsmyn- dighet för statliga arbetsgivarfrågor. Det övergripande målet för AgV:s verksamhet skall vara att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Arbetsgivarverket Statens arbetsgivarverk (SAV) ombildades den 1 juli 1994 till Arbetsgivarverket (AgV). En förutsättning för ombildningen var att ett system med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader infördes. Detta innebär bl.a. att myn- digheterna övertar det dagliga ansvaret som arbetsgivare. För att ge de statliga arbetsgivarna bättre möjligheter att ta detta arbetsgivaransvar ombildades Arbetsgivarverket den 1 juli 1994 till en avgiftsfinansierad myndighet, som arbetar på uppdrag av myndigheterna. AGV:s högsta beslutande organ är arbetsgivarkollegiet. Arbetsgivarkollegiet har 120 ledamöter. Kollegiets huvuduppgift är att besluta om verksamhetens inriktning och att fastställa medlemsavgiftens storlek. De 120 ledamöterna väljs av myndigheterna och utses av regeringen. Styrelsen, bestående av högst 15 ledamöter, beslutar inom de ramar som arbetsgivarkollegiet fastställt, vilket bl.a. innebär att styrelsen fungerar som central förhandlingsdelegation. Arbetsgivarkollegiet utser varje år en ledamot till ordförande och en till vice ordförande i styrelsen. Generaldirektören är myndighetens chef och utses av styrelsen. General- direktören ansvarar under styrelsen för myndighetens löpande verksamhet och förvaltning. Ombildningen av den statliga arbetsgivarorganisationen innebär att riksdagens finansutskott och regeringen inte längre behöver godkänna avtal i frågor om anställningsvillkor som gäller statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning. Undantag skall gälla för huvudavtalen, såvitt avser bl.a. skyddet mot samhällsfarliga konflikter, och medbestämmandeavtalet för regeringskansliet (MBA-R). Denna ändring träder i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:77, bet. 1994/95:KU2-3, rskr. 1994/95:5 och 8). Utvärdering I riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1993/94:77 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området underströk konstitutions- utskottet i sitt betänkande 1993/94:KU19 behovet av att organisationen av nya arbetsgivarorganisationen följs upp och att en utvärdering av verksamheten sker ganska snart. Regeringen kommer under våren att fatta beslut om en sådan utvärdering. Anslagsframställning och årsredovisning AgV har för budgetåret 1995/96 lämnat en enkel anslagsframställning till vilken man bifogat en rapport om verksamhetens inriktning. Av denna framgår att myndigheterna skall betala 0,14 % av sina respektive bruttolönesummor till AgV. Utgifter exkl. avvecklingskostnader beräknas för budgetåret 1994/95 att uppgå till 69 000 000 kr, och för budgetåret 1995/96 till 68 700 000 kr (103 050 000 kr för 18 månader). AgV har i sin årsredovisning under resultatredovisningen redovisat följande aktivitetsområden (verksamhetsgrenar) - arbetsgivarsamverkan - central förhandlingsverksamhet - stöd- och rådgivningsverksamhet - intressebevakning och opinionsbildning - regeringsuppdrag. AgV:s verksamhet budgetåret 1993/94 har i stor utsträckning präglats av förberedelsearbete inför ombildningen den 1 juli 1994. Det gångna året, med både en central avtalsrörelse och lokala förhandlingar på alla myndigheter, verk och bolag, har ställt stora krav på AgV när det gäller att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Av den "servicebarometer", som AgV låtit IMU-testologen göra framgår att de insatser som gjorts för en bredare arbetsgivarsamverkan och då det gäller att förankra förhandlingsfrågorna har utvecklats positivt. Den årligen återkommande servicebarometern möjliggör jämförelser över tiden. Regeringen instämmer emellertid i RRV:s bedömning att servicebarometern bör utvecklas för att ge underlag för kvalitetssäkring. Detta arbete bör lämpligen kunna kopplas till arbetet med att ta fram verksamhetsmål. AgV redovisar ett överskott på sitt ramanslag med drygt 6,5 miljoner kr. RRV:s granskning visar brister i den interna kontrollen och i förvaltningen. Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändning mot AgV:s årsredovisning. I revisionsberättelsen påpekar RRV att gällande regler och vedertagen praxis för den finansiella redovisningen i vissa fall inte följts. Regeringen instämmer i RRV:s påpekanden som bl.a. innebär att AgV behöver tillföras en fast resurs med ekonomisk kompetens. Regeringen avser att i kommande mål- och resultatdialog med AgV:s ledning bl.a. följa upp AgV:s åtgärder. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande målet för AgV:s verksamhet skall vara att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Resurser: AGV skall vara en avgiftsfinansierad myndighet och ha ett 1 000-kronorsanslag. Resultatbedömning AgV:s resultatredovisning avseende budgetåret 1993/94 innebär en förändring i negativ riktning jämfört med föregående år. Information saknas och det förekommer avvikelser vid avstämning av de kostnader och intäkter som redovisas i resultatredovisningen mot uppgifterna i resultaträkningen. I likhet med förra året handlar effektbeskrivningarna i första hand om de lönepolitiska frågorna. Det underlag som redovisas för de slutsatser som dras i detta sammanhang borde ha varit fylligare. AgV angav i kommentarerna till RRV:s rapport förra året att kravet på uppföljningsbara mål kommer att kunna uppfyllas budgetåret 1993/94. AgV har dock inte dokumenterat sådana mål i årsredovisningen. Regeringen har i regleringsbrevet för innevarande budgetår angett att AgV bör formulera sina verksamhetsmål och redovisa dessa i årsredovisningen. Slutsatser Budgetåret 1993/94 har inneburit ett omfattande förberedelsearbete för AgV inför ombildningen den 1 juli 1994. AgV:s nya och delvis unika organisation ställer särskilda krav på mål- och resultatdialogen. Detta tillsammans med att AgV agerar i relation till arbetstagarnas fackliga organisationer ställer särskilda krav på hur årsredovisningen bör utformas. Regeringen avser att i kommande dialog med AgV:s ledning diskutera denna fråga. AgV har inkommit med en skrivelse där man redovisar vilka åtgärder som har vidtagits och vilka anmärkningar som är föremål för åtgärder med anledning av RRV:s revisionsberättelse. Regeringen konstaterar att åtgärder redan vidtagits för flertalet av anmärkningarna och att AgV:s styrelse i de återstående frågorna avser återkomma till regeringen vid kommande dialog med förslag till åtgärder. Sammantaget innebär bedömningen av AgV att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gällan även för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Arbetsgivarverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. E 2.Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 3 830 000 1995/96 Förslag 5 745 000 varav 3 830 000 för juli 1995-juni 1996 Anslaget kom till den 1 juli 1994 i samband med ombildningen av SAV till AgV. Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos AgV och som normalt inte ingår i AgV:s arbete, såsom särskilda statistikbearbetningar, särskilda uppdrag, utvärderingar etc. inom ramen för den statliga arbetsgivarpolitiken. Regeringens överväganden Anslaget bör ligga kvar på oförändrad nivå. Bl.a. kommer kostnader för den av riksdagen begärda utvärderingen av den nya arbetsgivarorganisationen samt AgV:s kostnader för beräkningar av justeringstal avseende myndigheternas lönekostnader att belasta detta anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett ramanslag på 5 745 000 kr. E3. Statens löne- och pensionsverk 1993/94 Utgift - 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster. Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksamheten bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i resultatområdena Statlig Pensionsförvaltning, Pension Försäkring och Lön/PA. För resultatområdena anges följande mål. Statlig Pensionsförvaltning: - att handlägga alla pensions- och grupplivärenden som kommer in till SPV så att rätt belopp betalas ut till rätt person i rätt tid - att kvantitativt handlägga lika många ärenden som inkommit under året Pension Försäkring: - att behålla nuvarande kunder samt öka marknadsandelarna - att erbjuda kringtjänster Lön/PA: - att tillhandahålla produkter och tjänster som medverkar till en rationell lön/PA- hantering hos kunderna - att genom kombinationen av ett förbättrat centralt lönesystem (SLÖR/PIR) och ett lokalt modernt löne- och personaladministrtivt system (Picea) behålla befintliga kunder och samtidigt bli tillräckligt konkurrenskraftigt för att få nya kunder. SPV:s omsättning för budgetåret 1993/94 var 209 miljoner kronor, en ökning med cirka 5 % jämfört med budgetåret 1992/93. Ökningen kan helt hänföras till det nya resultatområdet Pension Försäkring. För budgetåret 1993/94 redovisas ett totalt överskott på 27 077 000 kronor. Resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning visar ett underskott på cirka 205 000 kronor och resultatområdena Pension Försäkring och Lön/PA överskott på 25 688 000 kronor respektive 1 594 000 kronor. Överskottet inom Pension Försäkring beror enligt SPV på att nya kundgrupper har anslutits och att ett antal affärsverk som bolagiserats har valt att låta SPV ta hand om hela eller delar av sin pensionsadministration. Andelen kvinnor uppgår till 73 % av SPV:s personal och andelen kvinnliga chefer till 48 %. I jämställdhetsplanen för 1993/94 anges bl.a. att SPV skall - eftersträva en jämnare köns- och åldersfördelning vid nyanställningar - uppmuntra kvinnor att söka utvecklingstjänster - företa lönejämförelser före och efter löneförhandlingar - pröva om skillnader i prestationer, meriter och rekryteringssituation motiverar förekommande löneskillnader mellan kvinnor och män med likvärdiga arbetsuppgifter. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vissa uppgifter om SPV:s resultat m.m. framgår av följande tabell. (Belopp i tusen kr). Balansräkning Tillgångar 1993/94 1992/93 Skulder och Kapital 1993/94 1992/93 _________________________________ ______________________________________ Omsättnings- Kortfristiga tillgångar 1 118 721 1 062 888 skulder 1 036 555 1 001 083 Anläggnings- Verkskapital 85 467 66 390 tillgångar 5 701 4 584 Summa 1 124 422 1 067 473 Summa 1 124 422 1 067 473 Resultaträkning1993/94 1992/93 _________________________________ Intäkter 201 016 186 654 Verksamhetens kostnader 181 786 161 552 Finansiellt netto 7 847 12 238 Verksamhets- resultat 27 077 37 340 Extraordinära kostnader - - Årets kapital förändring 27 077 37 340 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96 bör ligga fast. Resurser SPV skall vara en uppdragsfinansierad myndighet och ha ett formellt 1000-kronorsanslag. Resultatbedömning SPV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Inom resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning intar SPV en monopolställning. De avgifter myndigheterna betalar för administration av pensioner m.m. fastställs av regeringen. Det totala avgiftsuttaget per arbetsgivare för pensionsadministration m.m. har hållits oförändrat sedan föregående budgetår. Verksamheten är till stor del ärendestyrd. Cirka 43 000 ärenden har inkommit under året och cirka 42 000 har expedierats. Det av SPV uppställda kvantitetsmålet att handlägga lika många ärenden som kommer in under året har således inte uppnåtts helt. En förklaring är att antalet inkomna ärenden varit fler än beräknat. SPV har kommit långt då det gäller att uppfylla kvalitetsmålet att handlägga alla pensions- och grupplivärenden som kommer in till SPV så att rätt belopp betalas ut till rätt person i rätt tid. Den stickprovsrutiner som införts under året för kontroll av ärendenas handläggning visar enligt Riksrevisionsverket att knappt 2 % av de kontrollerade ärendena varit behäftade med fel som lett till felaktiga utbetalningar. Utvecklingen av styckekostnaden för SPV:s tjänster inom resultatområdet Statlig pensionsförvaltning är positiv. Uttryckt som kostnad per ärende, har styckekostnaden sjunkit sedan föregående budgetår. Den positiva kostnadsutvecklingen för statlig pensionsförvaltning är enligt SPV ett resultat av effektivisering av verksamheten. Dessutom anges att stordriftsfördelar vunnits genom att verksamheten utökats och nya kundgrupper tillkommit. SPV syftar på utvecklingen inom resultatområdet Pension Försäkring, vars betydelse har ökat markant från föregående år. Det gäller såväl ekonomiskt som resursmässigt. Resultatområdets andel av SPV:s totala omsättning har ökat från cirka 14 % till drygt 35 %. Antalet anställda har samtidigt nära nog fördubblats och uppgår till 65 av SPV:s totalt drygt 337 anställda. Resultatområdet är konkurrensutsatt och priserna sätts genom förhandlingar med kunderna. Riksrevisionsverket granskar principerna för hur ersättningarna bestäms. Av SPV:s redovisning framgår att man inte lyckats öka sina marknadsan- delar som planerat inom ett affärsområde. Verksamheten inom resultatområdet har emellertid genererat betydande överskott, drygt 25 miljoner kronor mot cirka 5 miljoner under budgetåret 1992/93. En förklaring till att överskott skapats, vid sidan av effekterna av ökade volymer m.m., är SPV:s låga kostnadsläge och prissättningen av verkets tjänster inom resultatområdet. Marknadens priser, som varit högre än SPV:s självkostnader, har delvis varit vägledande vid prissättningen. Effektiviteten inom resultatområdet är svårbedömd, då det i årsredovisningen saknas uppgifter om t.ex. styckekostnad per årsarbetare. Det kan nämnas att pensionsbesked, med information om den kompletterande ålderspensionen, KÅPAN, skickats ut till 370 000 personer under hösten 1994. SPV bör klarare redovisa vilken betydelse resultatområdet Pension Försäkring har för kostnadsutvecklingen inom resultatområdet Statlig Pensionsförvaltning. På Lön/PA-området har SPV regeringens uppdrag att utveckla ett nytt lokalt löne- personaladministrativt system för staten. Utvecklingsarbetet, som har försenats cirka ett år, skall slutföras under verksamhetsåret 1994/95. Verksamheten är konkurrensutsatt och regeringen kommer att följa hur det nya löne-/PA-systemet utvecklas med avseende på bl.a. kundunderlag och beräknat pris för kostnadstäckning. Slutsatser De riktlinjer för SPV:s verksamhet som redovisades i den fördjupade prövningen i 1993 års budgetproposition bör ligga fast. Som övergripande mål gäller att verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV skall administrera statens pensioner och tillhandahålla löne- och personaladministrativa system anpassade efter de behov som den statliga verksamheten ställer. Förvaltningen av statliga pensioner utgör ett krympande affärsområde på grund av nedskärningar, bolagiseringar, nedläggningar av statliga myndigheter m.m. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att SPV bör få åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med dessa uppdrag skall vara att uppnå stordriftsfördelar som gör det möjligt att sänka kostnaderna för den statliga pensionsförvaltningen. Uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s verksamhet ökar i omfattning, avser regeringen att pröva under vilka förutsättningar verksamheterna inom SPV bör bedrivas i framtiden. Arbetet med att utveckla ett nytt lokalt löne- personaladministrativt system för staten skall slutföras under verksamhetsåret 1994/95. Regeringen kommer att särskilt följa hur det nya löne-/PA-systemet utvecklas. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr. E 4.Vissa avtalsstyrda anslag 1994/95 Anslag 132 501 000 1995/96 Förslag 21 751 000 varav 14 501 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget har två anslagsposter, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt och Administration av statens personskadeförsäkring m.m. Avgångsbidrag på grund av vilande rätt Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars 1990 ett avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångsavtalet reglerar bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har en arbetstagare, som senast den 31 mars 1990 övergick till annan icke-statlig anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom fem år sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslös. Medlen disponeras av Arbetsgivarverket (AgV) för utbetalning efter beslut av Statens trygghetsnämnd. Regeringens överväganden Mot bakgrund av vad som sagts ovan torde inget avgångsbidrag utbetalas efter den 31 mars 1995. Det kan dock inte uteslutas att beslut drar ut på tiden och att utbetalning blir aktuell även efter den 1 april 1995. Det är svårt att förutsäga storleken på en sådan utgift och endast ett formellt belopp på 1 000 kr har beräknats för budgetåret 1995/96. Administration av statens personskadeförsäkring m.m. Statens trygghetsnämnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknads- försäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande Statens förhandlingsnämnd och AMF. Statens arbetsgivarverket (SAV) har fr.o.m. 1993 p.g.a. de pågående förändringarna inom arbetsskadeområdet sagt upp avtalet om samarbete angående administration av personskadeärenden. Detta innebär att avtalet upphör att gälla vid utgången av 1995. Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För år 1994 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan SAV och AMF till 14 500 000 kr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingarna för år 1995 är ännu inte slutförda. Regeringens överväganden Regeringen finner det angeläget att Arbetsgivarverket, inför slutande av nytt samarbetsavtal, gör en noggrann kartläggning av vad marknaden har att erbjuda. I avvaktan på förhandlingsresultatet för år 1995 har kostnaderna beräknats utifrån innevarande års överenskommelse till 21 750 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 21 751 000 kr. E 5. Tjänstepensioner för skolledare och lärare 1993/94 Utgift 2 444 492 000 1994/95 Anslag 2 444 492 000 1995/96 Förslag 3 666 738 000 varav 2 444 492 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall medlen på detta anslag tillföras inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto på statsbudgetens inkomstsida. Statens kostnader för tjänstepensionsförmåner till bland andra skolledare och lärare belastar nämnda inkomsttitel. I kostnaderna ingår, i enlighet med en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet å andra sidan, kostnader för bland andra skolledare och lärare för vilka arbetsgivaransvaret fr.o.m. den 1 januari 1991 övergått från staten till kommuner och landsting. Arbete pågår med att förbereda en ny överenskommelse. I avvaktan på en permanent lösning bör anslaget uppföras med samma belopp som uppförts för innevarande budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 666 738 000 kr. F. Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet Inledning Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det finan- siella systemet (prop.1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr. 1992/93:155). Beslutet innebär att staten garanterar att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Syftet med den statliga garantin är att trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Statens åtagande är temporärt och skall enligt riksdagens beslut kvarstå så länge det behövs och avvecklas, genom riksdagsbeslut, när så kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras. Målen för bankstödsverksamheten är att - trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen, - statliga stödåtgärder så långt som möjligt, inom ramen för effektivitet, konkurrens och mångfald, skall präglas av affärsmässighet, - statens långsiktiga kostnader skall hållas så låga som möjligt, - stödet så långt möjligt skall återvinnas. Omfattningen av problemen i den finansiella sektorn under åren 1991-1993 saknar jämförelse i modern tid. Regeringen har till riksdagen i två skrivelser (1993/94:61 resp. 1993/94:238) redovisat utvecklingen vad gäller stödverksamheten. En relativt utförlig beskrivning finns också i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 8 s. 140-151). För närvarande är verksamheten avseende statens bankstödsåtaganden inriktad på att återvinna så mycket som möjligt av utbetalat stöd och att följa upp ingångna avtal samt förvalta erhållna tillgångar. Samtliga anhängiggjorda stödärenden är avgjorda. Den beräknade utgiftsutvecklingen inom området Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet är t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt förslagen i 1995 års budgetproposition följande: Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95 - juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det fi- nansiella systemet 24 037,8 14,0 16,5 10,9 -0,4 -0,4 1) Prisnivå 1995/96 Bankstödsnämndens förvaltningskostnadsanslag omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 1 miljon kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 1,5 miljoner kronor, motsvarande en nivåsänkning på 11 %. Härutöver har anslaget minskats med ca 3,6 miljoner kronor budgetåret 1995/96 till följd av verksamhetens minskade omfattning. Nedan redovisas vilka stödärenden och ägarfrågor som fortfarande är aktuella. Därefter följer en kort sammanfattande redogörelse av hela bankstödet och en kostnadsmässig redovisning. Slutligen anger regeringen sina överväganden. Bankstödsnämnden och den statliga garantin Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993 för att hantera stödet. Nämnden övertog vid sin tillkomst den verksamhet som tidigare bedrivits inom Finansdepartementet. Nämnden har hanterat fyra stödärenden, Gota Bank, Sparbanken Sverige, S-E-Banken och Föreningsbanken. Inom ramen för bankstödet har nämnden för närvarande enbart avtal med Föreningsbanken. Gota Bank rekonstruerades och såldes till Nordbanken. S-E-Banken och Sparbanken Sverige återtog sina stödansökningar. Utöver detta har Bankstödsnämnden ett avtal om stöd med elva sparbanksstiftelser. Bankstödsnämnden har också till uppgift att i den utsträckning regeringen bestämmer förvalta aktier och andra tillgångar som staten äger eller har fått som säkerhet i samband med att stöd lämnats. I denna del av nämndens verksamhet har en stor del av dess resurser använts till att hantera ägarfrågorna i Nordbanken, Securum och Retriva. De frågor som är av störst ekonomisk betydelse och som fortsättningsvis kommer att vara viktiga för Bankstödsnämndens verksamhet redovisas kortfattat nedan. Stödärenden Under budgetåret 1993/94 avslutades i princip samtliga stödärenden som anhängigjorts hos Bankstödsnämnden. De två stödavtal som fortfarande löper skall förvaltas och följas upp av nämnden. I samband med detta skall Bankstödsnämnden se till att betalningar sker till staten i enlighet med de villkor som avtalats. Föreningsbanken Bankstödsnämnden slöt i november 1993 ett avtal med Föreningsbanken om statligt stöd. Avtalet innebär att Föreningsbanken får ett skydd för sin kapitaltäckning under åren 1994-1996. Någon utbetalning av detta stöd har inte skett. Utbetalning kommer endast att ske om Föreningsbankens förväntade kreditförluster blir större än beräknat och att kapitaltäckningen samtidigt går under 9 %. Stöd kan endast ges för uppkomna förluster i redan existerande engagemang. Statens engagemang består av en garanti som uppgår till 2,5 miljarder kronor. Före- ningsbanken betalar en avgift om 1 % per år för denna garanti, dvs. 25 miljoner kronor för innevarande verksamhetsår. Om hela eller delar av garantin skulle utnyttjas blir staten ägare till prefe- rensaktier i banken. Dessa är konstruerade så att Föreningsbanken kan lösa in dem fram till 1998. Staten har försäkrat sig om full kontroll om banken inte skulle kunna lösa in aktierna. Sparbanksstiftelserna Staten gav under budgetåret 1991/92 en garanti på 3,8 miljarder kronor till Första Sparbanken som senare omvandlades till ett lån till sparbanks- stiftelserna. Ytterligare stöd krävdes och staten fick gå i borgen för ett annat lån på 3,5 miljarder kronor till sparbanksstiftelserna. Staten fick i ett senare skede infria en mindre del av sitt garantiåtagande. Detta återbetalades dock senare. Regeringen gav i november 1993 Bankstödsnämnden i uppdrag att uppta förhandlingar om vissa erforderliga ändringar i avtalet med sparbanksstiftel- serna. I den nya konstruktionen av stödet har de aktier som staten har fått i pant för tidigare givna lån till sparbanksstiftelserna lagts i ett särskilt förvaltningsbolag. Bolaget förvaltar panten som består av aktier i Sparbanken Sverige AB. Bolaget har också övertagit de två lån som upptogs i det ursprung- liga stödavtalet. Dessa lån är nu omplacerade på marknaden till marknadsmässiga villkor och räntor. Staten har garanterat lånen. Garantiavgiften till staten är minst 0,5 % enligt en särskild konstruktion i stödavtalet. I samband med omplaceringen av lånen till marknadsmässiga villkor minskade staten sin fordran med drygt 1 miljard kronor motsvarande nuvärdet på de räntesubventioner som staten lämnat på ett av lånen i enlighet med det ursprungliga avtalet. Sparbanksstiftelserna har dessutom i mars 1994 sålt aktier i Sparbanken Sverige AB. Försäljningssumman har delvis använts till att ersätta staten för nyss nämnda infriande av den ursprungliga garantin. Det nya avtalet har en mer affärsmässig utformning och innebär att statens åtagande har minskat från 8 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor. Staten har försäkrat sig om insyn i det nya förvaltningsbolaget genom två styrelseplatser av sju. Staten har dessutom rätt att förvärva samtliga aktier i bolaget om bankens kapitaltäckning understiger det lagstadgade kravet eller om stiftelserna bryter mot avtalet. Bankstödsnämnden anser att några nya stödärenden inte är att förvänta. Det kan emellertid inte uteslutas att nya ärenden kan bli aktuella varför det bör finnas kvar en beredskap på Bankstödsnämnden för eventuella stödinsatser. Denna beredskap kan delvis upprätthållas genom att personalen och styrelsen i Bankstödsnämnden tills vidare arbetar med ägarfrågor. En delvis likartad kompetens behövs för dessa uppgifter. Ägarfrågor Ägarfrågorna är inriktade på att utöva statens ägande i Nordbanken, Securum och Retriva. I utövandet av ägarrollen skall Bankstödsnämnden förvalta statens aktier och andra finansiella instrument som ges ut av instituten. Nämnden får inte utan regeringens samtycke sälja eller på annat sätt förfoga över aktierna och andra finansiella instrument som ges ut av Nordbanken och Securum. Bankstödsnämnden skall utföra sitt uppdrag i nära samarbete med Finansdepartementet och hålla departementsledningen fortlöpande informerad om arbetet. Nordbanken Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken. Bankstödsnämnden har på uppdrag av regeringen genomfört en upphandling av konsultstöd. Securum och Retriva Securum och Retriva övertog vid resp. bolags bildande Nordbankens resp. Gota Banks s.k. problemtillgångar. Målet för deras verksamhet är att avveckla dessa tillgångar med ett för staten så gynnsamt utfall som möjligt. Securum har kommit långt i denna process och är att beteckna som ett tillgångsförvaltande bolag med karaktär av konglomerat. Retriva började sin verksamhet den 1 januari 1994, ungefär ett år efter Securum, och har därför inte kommit lika långt med hanteringen av kredit- portföljen. Retriva arbetar i huvudsak efter samma principer som Securum och kan förväntas nå en struktur liknande Securums nuvarande under budgetåret 1995/96. Sammanfattning av samtliga stödinsatser De statliga stödåtgärderna i form av direkta stöd till stödsökande institut och garantier samt åtaganden när staten har medverkat till rekonstruktioner redovisas i föjande tabell. I tabellen är samtliga stödinsatser redovisade per institut. Kolumnen utbetalt visar i vilken utsträckning stödet har påverkat statens lånebehov. Kolumnen belastat statsbudgeten visar i vilken utsträckning stödet påverkat statsbudgeten. Stödåtgärder uppgående till 65 miljarder kronor har betalats ut av staten. Den totala belastningen för statsbudgeten för stödåtgärder har varit 60 miljarder kronor. Skillnaden i vad som har belastat statsbudgeten och vad som är utbetalat av staten består i huvudsak av räntebetalningar på lånefinansierade kapitaltillskott till Securum och Retriva. För dessa kapitaltillskott har Bankstödsnämnden erhållit aktier i bolagen. Det statliga bankstödet Belastat mkr Totalt åtagande Utbetalt statsbudgeten Sparbanksstiftelserna garanti(1 6 803 0 0 räntesubventioner 1 028 1 028 1 028 Totalt 7 831 1 028 1 028 Nordbanken aktieteckning 1991 4 191 4 191 4 191 aktieköp 1992 2 055 2 055 2 055 kapitaltillskott 1992 10 000 10 000 10 000 Totalt 16 246 16 246 16 246 Securum garanti 1 1992 9 850 9 850 9 850 garanti 2(2 1992 13 150 13 150 13 150 aktieköp 1993 1 000 1 000 0 borgen 1993 10 000 0 0 Totalt 34 000 24 000 23 000 Gota Bank kapitaltillskott 1993 20 000 20 000 20 000 garanti eget kapital(3 231 231 231 Totalt 20 231 20 231 20 231 Retriva kapitaltillskott 1993 3 800 3 800 0 borgen 1993 3 500 0 0 Totalt 7 300 3 800 0 Föreningsbanken kapitaltäckningskydd 1993 2 500 0 0 Totalt 2 500 0 0 TOTALT BANKSTÖD 88 108 65 305 60 505(4 1)Garantin till Sparbanksstiftelserna uppgick vid avtalstidpunkten nuvärdebe- räknat till ca 5,5 mdkr. 2)Garantin till Securum har minskats med 1 mdkr jämfört med föregående års redo- visning genom att Securum efter upprättandet av bokslutet för 1993 avstått från detta anspråk. 3)Den tidigare garantin om 3 mdkr för det egna kapitalet i Gota Bank till Nord- banken, har efter bokslutets fastställande infriats med 231 mkr. 4)Utöver ovanstående belastning på statsbudgeten på 60 505 mkr har anslaget för åtgärder för att stärka det finansiella systemet belastats med ytterligare finansieringskostnader om 3650 mkr för lån i Riksgäldskontoret samtidigt som anslaget gottskrivits med erhållna garantiavgifter, Nordbankens utdelning m.m. om 928 mkr, dvs nettobelastningen är 2 722 mkr. Mest stöd har getts till Nordbanken (inkl. Securum) och Gota Bank. För att få en mer kostnadsmässig redovisning av stödet där samtliga kostnader för statens insatser är medtagna och där hänsyn tagits till att staten erhåller tillgångar genom stödåtgärderna krävs en annorlunda ansats än den ovanstående. Ekonomisk redovisning av bankstödet En fullständig redovisning av bankstödets ekonomiska effekter för staten kräver dels att hänsyn tas till vissa kostnader som ännu inte har gett upphov till några utgifter för staten, dels att hänsyn tas till de tillgångar resp. åtaganden som bankstödet har medfört för staten. De totala utgifterna för bankstödet har t.o.m. budgetåret 1993/94 uppgått till 67 miljarder kronor. Statens nettokostnader för stödåtgärder under föregående budgetår var 22 miljarder kronor. Staten hade ett garantiåtagande till Gota Bank på 20 miljarder kronor som infriades. Sparbanksavtalet har kostat staten drygt 1 miljard kronor vilket utgör nuvärdet av de räntesubventioner som lämnades till Sparbanken i det ursprungliga avtalet 1991. Bankstödsnämndens räntekostnader för lånefinansiering av kapitaltillskott i Securum och Retriva samt kostnader för förtida inlösen av lån uppgick förra budgetåret till 1,9 miljarder kronor. Sammantaget uppgår dessa kostander till 5,8 miljarder kronor. Ekonomiska konsekvenser av bankstödet budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94 mkr 1991/92 1992/93 1993/94 Totalt Kostnader Aktieköp Nordbanken 4 191 2 055 6 246 Kapitaltillskott - Nordbanken 10 000 10 000 - Securum garanti 1 9 850 9 850 - Securum garanti 2 13 150 13 150 Gota Banks ianspråktagande av garanti 20 000 20 000 Förtidsinlösen subven- tionerade lån Sparbanken 1 028 1 028 Infriade garantier 400 231 631 Räntekostnader och kostnader för förtida inlösen av lån 3 922 1 896 5 818 Förvaltningskostnader 4 16 20 Konsultkostnader 5 92 70 167 Summa 4 196 37 455 23 367 66 918 Intäkter Garantiavgifter 100 174 274 Nordbanken aktieutdelning 591 591 Återbetalning av infriad garanti 400 400 Övriga intäkter 80 183 263 Summa 180 1 348 1 528 Summa, netto 4 196 37 275 22 019 65 390 Tillgångar i Bankstödsnämnden Aktier - Nordbanken 12 900 - Securum 3 300 - Retriva 1 500 Delsumma 17 700 Bankstödet totalt, netto 47 690 Staten har börjat återvinna en del av det utlagda bankstödet. Nordbanken går nu med vinst och gjorde en utdelning till staten på netto 360 miljoner kronor föregående budgetår. Bruttoutdelningen var 231 miljoner kronor högre men dessa användes för att kvitta mot den fordran på staten som Nordbanken hade genom att staten garanterat nivån på Gota Banks kapital per den 31 december 1993. Värdet av Nordbanken, Securum och Retriva uppgår nu till betydande belopp. Deras sammanlagda bokförda värden hos Bankstödsnämnden är ca 18 miljarder kronor. Det egna kapitalet i de tre institutens kvartalsrapporter den 30 september 1994 var väsentligt högre, sammanlagt 32 miljarder kronor (Nordbanken 16,3 och Securum 12,3 samt Retriva 3,8 miljarder kronor). Regeringens överväganden Återhämtningen i den finansiella sektorn har gått snabbare än vad som kunde förutses och läget idag synes stabilt. Stödverksamheten inriktas för närvarande på eftervård. De ingångna stödavtalen som fortfarande löper skall bevakas och värdena i Nordbanken, Securum och Retriva skall på bästa sätt tillvaratas för att kunna återvinna utbetalt stöd i så stor utsträckning som möjligt. För Bankstödsnämndens del innebär detta att resurserna bör fokuseras på dessa områden. Nettoutgifterna för bankstödet har hittills varit ca 65 miljarder kronor. Det bokföringsmässiga värdet på tillgångarna i Nordbanken, Securum och Retriva gör emellertid att nettostödet med hänsyn tagen till detta bokförda värde av tillgångarna kan beräknas till 47 miljarder kronor. Det egna kapitalet i instituten uppgår till 32 miljarder kronor vilket innebär att nettostödet vid denna värdering av tillgångarna för närvarande kan beräknas till ca 33 miljarder kronor. Den statliga garantin som infördes för betalningssystemet skall bestå så länge den behövs. Riksdagen har att fatta beslut om när den skall avvecklas. Det är inte möjligt att nu bestämma när avvecklingen skall ske. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat i avsnittet Inledning. F 1. Bankstödsnämnden 1993/94 Utgift 15 745 338 1994/95 Anslag 14 031 000 1995/96 Förslag 16 500 000 varav 10 989 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Anslaget får disponeras för löne- och andra förvaltningskostnader som upp- kommer i verksamheten. Bankstödsnämndens förvaltningskostnader skall täckas med årliga avgifter från de institut vars ansökan om stöd bereds av Bankstödsnämnden eller som ingått avtal om stöd. De kostnader som inte täcks av stödsökande institut skall täckas av samtliga företag som omfattas av bankstödet. Avgifterna bruttoredovisas mot inkomsttitel. Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stöd- åtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i betalningssystemet garanteras och att kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall Bankstödsnämnden - kontrollera att de institut som erhållit stöd uppfyller villkor om återbetalning, - förvalta fordringar och andra tillgångar som erhållits så att statens rätt på bästa sätt tillvaratas, - avveckla tillgångar som staten övertagit så snart det är affärsmässigt lämpligt, - utveckla metoder för en överskådlig och heltäckande rapportering till regeringen av vidtagna åtgärder och de ekonomiska konsekvenserna för staten. Bankstödsnämnden har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i verk- samhetsgrenarna stödärenden och ägarfrågor. Bankstödsnämnden konstaterar i årsredovisningen att utan den snabba för- bättringen av ekonomin under 1993-1994 och de lägre räntorna hade inte banksystemet återhämtat sig lika snabbt. Bankstödsnämnden bedömer att nämndens insatser resulterat i bl.a följande effekter - bildandet av Securum och Retriva har bidragit till att minska prisfallet på fastighetsmarknaden, - principen om att det statliga stödet inte skall gynna aktieägarna i stödsökande institut har sannolikt lett till att bankerna aktivt sökt andra vägar. Insatser från Bankstödsnämnden har bidragit till att bankerna valt att ta in riskkapital från aktiemarknaden genom nyemissioner, - Bankstödsnämndens avtal har varit mer affärsmässiga och fördelaktiga för staten än de avtal som ingicks innan nämnden bildades, - Bankstödsnämndens undersökningar har bidragit till att bankerna har fått ett högre medvetande om bristerna i bl.a. riskkontrollsystemen. Bankstödsnämnden förvaltar betydande värden. Tillgångarna uppgår till 20,4 miljarder kronor. De största tillgångarna består av aktierna i Nordbanken, Securum och Retriva. Aktiernas bokförda värden uppgår till sammanlagt 17,7 miljarder kronor. Övriga tillgångar i balansräkningen motsvaras i allt väsentligt av skulder. Bankstödsnämndens ansvarsförbindelser uppgår till sammanlagt 20,3 miljarder kronor. Ansvarsförbindelsen för Securum är en statlig garanti för ett förlagslån i Nordbanken. Avsikten är att omplacera detta lån till institutionella långivare på den svenska marknaden. Statens åtagande minskar därmed såvitt avser garantins längd. Den nuvarande garantin har en löptid på 15 år varav 12 år återstår från årsskiftet 1994/95. Den nya garantin får en löptid på 10 år. Staten har vidare lämnat en garanti för Retriva som avser ett förlagslån i Nordbanken med ett belopp om 3,5 miljarder kronor. Statens åtagande mot Sparbanksstiftelserna har minskat under året med 1,2 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor. RRV:s revisionsberättelse över Bankstödsnämndens årsredovisning innehåller inte någon invändning. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verk- samhet är att genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabili- teten i betalningssystemet garanteras och kredit- försörjningen tryggas. Vidare skall statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga som möjligt. Resurser 1995/96 Följande medel föreslås under anslagen F 1. Bankstödsnämnden: Förvaltnings- kostnader 16 500 000 kr F 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1 000 kr Resultatbedömning Bankstödsnämnden har i allt väsentligt bedrivit verksamheten i enlighet med de av regeringen uppställda målen. Genom Securums och Retrivas verksamhet möjliggörs betydande återvinningar av bankstödet för staten. Rekonstruktionen av Nordbanken har gått planenligt och banken är i stort sett klar för försäljning. Bankstödsnämnden kommer inte att få sina förvaltningskostnader täckta av avgifter för budgetåret 1993/94. Endast de kostnader som är hänförliga till ett stödärende kan utdebiteras till stödsökande institut. Ungefär 5 miljoner kronor utdebiteras inte. Fr.o.m. den 1 juli 1994 kan Bankstödsnämndens samtliga kostnader för verksamhet som rör bankgarantin debiteras ut på alla institut som omfattas av den statliga garantin. I Bankstödsnämndens årsredovisning bör en större fokusering ske på nämndens verksamhet och resultat. En återkoppling till målen för verksamheten är därvid önskvärd. Avsnittet om bankernas resultat kan göras mer översiktligt. I resultatredovisningen bör Banskstödsnämnden, vilket även RRV påpekat, ägna stor omsorg åt redovisningen av nettokostnaderna för bankstödet. I övrigt konstaterar regeringen att RRV inte har haft några invändningar mot nämndens verksamhet. Slutsatser Det övergripande målet för Bankstödsnämndens verksamhet är att genom stöd- åtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vidare skall statens långsiktiga kostnader för stödet hållas så låga som möjligt. Den statliga garantin som infördes för att trygga stabiliteten i betalningssystemet är temporär. Bankstödsnämndens verksamhet och uppgifter är därför också av tillfällig art. Även om den finansiella krisen i stort sett kan anses vara över har Bankstödsnämnden fortfarande en viktig funktion att fylla. Betydande värden finns i Nordbanken, Securum och Retriva. Ägarfrågorna måste därför skötas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt för att så mycket som möjligt av det stöd som utbetalats skall kunna återvinnas. Bankstödsnämndens verksamhet bör därför inriktas på att sköta ägarfrågorna i Nordbanken, Securum och Retriva. Någon förändring i de krav som ställs på myndigheten är inte aktuella. Däremot bör myndigheten anpassa organisationen efter de uppgifter som nu föreligger. Bankstödsnämnden omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 1 miljon kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med ca 1,5 miljoner kronor. Härutöver har anslaget minskats med ca 3,6 miljoner kronor budgetåret 1995/96 till följd av verksamhetens minskade omfattning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Bank- stödsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet Slutsatser, 2. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 16 500 000 kr. F 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1993/94 Utgift 24 022 080 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Anslaget disponeras för att täcka utgifter för åtgärder som avser att stärka det finansiella systemet och som uppkommer vid infrianden av utställda garantier, betalningar av ränta på lån i Riksgäldskontoret som tagits upp för att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riksgäldskontoret när lån eller tillgångar skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än dess bokförda värde. Vidare får anslaget disponeras för utgifter för konsulter som anlitas för att skapa underlag för beslut om stöd och hantering av beviljat stöd. Anslaget får därutöver användas för att täcka sådana kostnader hos Bank- stödsnämnden som inte rimligen bör tas ut av de stödberättigade instituten enligt 7 § förordningen (1993:890) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Anslaget får även belastas med eventuella infrianden av utställda garantiåtaganden för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB. Regeringen har bemyndigats (prop. 1993/94:228, bet. 1993/94:BoU20, rskr. 1993/94:374) att uppdra åt Riksgäldskontoret att utfärda en statlig garanti till Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB som medför att nivån på det egna kapitalet alltid överstiger den enligt lag angivna kapitaltäckningsgraden på 8 %. SBAB kommer under verksamhetsåret 1995 troligtvis inte att kunna upprätthålla en kapitaltäckningsgrad över nivån 8 % utan att det statliga garantin belastas. Belastningen på anslaget för budgetåret 1995/96 till följd av garantin till SBAB är i dagsläget svår att bedöma. Löpande inkomster som skall redovisas under anslaget är influtna garanti- avgifter, räntebetalningar på lån som staten lämnat, aktieutdelningar, garantier, ersättningar till staten för att lån har löpt med en ränta som understiger marknadsränta, återvinningar av förluster på lån som skrivits ned samt vinster när tillgångar sålts till ett högre pris än vad de förvärvats till. Vidare skall inkomster från ersättning för konsultinsatser redovisas under anslaget. I likhet med Bankstödsnämnden anser regeringen att nämnden bör anvisas ett förslagsanslag på 1 000 kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. G. Bidrag och ersättningar till kommunerna Den kommunala verksamheten utgör en grundläggande del av välfärden i form av vård, omsorg och skola. Den kommunala sektorn har genom sin omfattning också en stor samhällsekonomisk betydelse. Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning och därigenom minskad arbetslöshet. Kommunsektorn är särskilt gynnad av en god allmänekonomisk politik. En sådan politik främjar sektorn genom att sysselsättningen ökar vilket medför ökade skatteinkomster och minskade kostnader för socialbidrag. Regeringen har i tidigare propositioner föreslagit förändringar som får ekonomiska effekter för kommunsektorn. Regeringen föreslår i denna proposition ytterligare åtgärder som påverkar kommunsektorn. Regering- en avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn år 1996 samt en bedömning av hur bl.a. de ekonomiska regleringarna till följd av verksamhetsförändringar bör behandlas. Statligt utjämningsbidrag till kommuner Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningarna (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till den verksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidraget består av tre delar: - ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till engenerell garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medel-skattekraft för bidragsåret, - tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbara skillnader i strukturella förhållanden samt - tillägg för befolkningsminskning. Under åren 1993 och 1994 tillämpades särskilda övergångsregler för bidragen.För år 1995 har riksdagen i avvaktan på pågående utredningsarbete beslutat om en "frysning" av 1994 års bidrag. Beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn har haft till uppgift att lämna förslag om ett långsiktigt och stabilt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Beredningen har nyligen lämnat sitt betänkande, Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144), till regeringen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser därefter att återkomma med förslag om ett nytt system för statsbidrag och utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting som avses kunna träda i kraft fr.o.m. år 1996. Skatteutjämningsbidrag till landsting Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Skatteutjämningsbidrag ges till landsting (och landstingsfria kommuner) i syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Varje landstings garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfattar följande delar: - grundgaranti, - tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets kostnader för sjukvård, - tillägg för befolkningsminskning. Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskattekraften. Skatteutjämningsbidraget för landsting har varit föremål för översyn av en särskild utredare. Den ovan nämnda beredningen har i sitt betänkande även tagit hänsyn till den särskilde utredarens förslag. Regeringen avser som nämnts att även vad gäller landstingen återkomma till riksdagen med förslag om ett nytt bidrags- och utjämningssystem med ikraftträdande fr.o.m. år 1996. Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95-juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Bidrag och ersätt- ningar till kommunerna 46 746,0 45 568,5 68 413,5 45 609,5 of. of. 1) Prisnivå 1995/96 G 1. Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1993/94 Utgift 39 486 000 000 1994/95 Anslag 38 013 500 000 1995/96 Förslag 57 109 500 000 varav 38 073 500 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för utgifter för statligt utjämningsbidrag till kommunerna enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningarna (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Riksrevisionsverkets första budgetprognos för budgetåret 1994/95 visar på en utgiftsutveckling som väl överensstämmer med det belopp som finns uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Utjämningsbidraget till kommuner fastställs för ett kalenderår i sänder. I 1994 års budgetproposition angavs den totala bidragsramen för år 1995 till 37 954 miljoner kronor. Därutöver har nu vid beräkningen av ramen hänsyn tagits till fr.o.m. år 1995 gällande huvudmannaskapsförändringar. Det innebär att den totala bidragsramen för kalenderåret 1995 beräknas till 38 073 miljoner kronor, varav hälften faller på budgetåret 1994/95 och hälften på 1995/96. Regeringen avser som nämnts, att återkomma i kompletteringspropositionen med en närmare bedömning av hur bl.a. de ekonomiska regleringarna till följd av verksamhetsförändringar bör behandlas. Därför beräknas inte nu några för- ändringar av medel på anslaget. För år 1996 beräknar regeringen således preliminärt bidragsramen till oförändrade 38 073 miljoner kronor. Halva beloppet för kalenderåret 1995 respektive hela beloppet för kalenderåret 1996, sammanlagt 57 109,5 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1995/96. Regeringen avser att återkomma med nya beräkningar för utjämningsbidraget till kommuner i samband med kommande förslag till nytt system för utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 57 109 500 000 kr. G 2. Skatteutjämningsbidrag till landsting 1993/94 Utgift 7 260 000 000 1994/95 Anslag 7 555 000 000 1995/96 Förslag 11 304 000 000 varav 7 536 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för utgifter för skatteutjämningsbidrag till landstingen och de landstingfria kommunerna enligt lagen (1992:671) om skatteutjämnings- bidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Riksrevisionsverkets första budgetprognos för budgetåret 1994/95 visar på en utgiftsutveckling som är högre än det belopp som finns uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Riksrevisionsverket har i sin prognos inte tagit hänsyn till de skatteväxlingar som beslutats för år 1995 till följd av huvudmannaskapsförändringar. Regeringens överväganden Skatteutjämningsbidragen till landstingen fastställs för ett kalenderår i sänder. Den totala bidragsramen för år 1995 beräknas uppgå till 7 536 miljoner kronor, varav hälften faller på budgetåret 1994/95 och hälften på 1995/96. Bidraget antas i denna anslagsberäkning bli oförändrat år 1996 jämfört med år 1995 Medelsbehovet under budgetåret 1995/96 avser bidrag som utbetalas under andra halvåret 1995 och hela kalenderåret 1996. Halva beloppet för kalenderåret 1995 respektive hela beloppet för kalenderåret 1996, sammanlagt 11 304 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1995/96. I likhet med vad som nämnts beträffande kommunerna avser regeringen att återkomma i kompletteringspropositionen med en närmare bedömning av hur kommande ekonomiska regleringar för åren 1995 och 1996 bör behandlas. Därför beräknas inte nu några förändringar av medel på anslaget. Regeringen avser även vad gäller detta anslag att återkomma med nya beräkningar i samband med kommande förslag till nytt system för utjämning av kostnader och intäkter för kommuner och landsting. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 11 304 000 000 kr. H. Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten Gemenskapens allmänna budget (eller EG-budgeten) omfattar alla inkomster och utgifter den Europeiska Gemenskapen enligt gällande fördrag kan ha. I proposition 1994/95:40 har regeringen redogjort för det regelverk som styr budgetens innehåll och struktur. Budgeten finansieras av de sk egna resurserna, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Som medlem i Europeiska unionen kommer Sverige alltså att betala dessa avgifter till gemenskapsbudgeten. Den sammanlagda avgiften till gemenskapsbudgeten består av fyra komponenter: tullar, jordbruks- och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift och en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. Avgiften beräknas per kalenderår och betalas månatligen enligt de regler som gäller för vart och ett av avgiftsslagen. Tullavgift samt jordbruks- och sockeravgifterna betalas i enlighet med faktisk uppbörd, medan mervärdesskatttebaserade avgiften och BNI-aviften betalas enligt i gemenskapsbudgeten budgeterade belopp, omräknade till kronor enligt en fastställd valutakurs. De budgeterade beloppen korrigeras dock i efterhand. Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen budgeteras under inkomstitel 7111. Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad utgift 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95-juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Sveriges avgift till gemenskaps- budgeten - 9 950,0 29 700,0 19 800,0 +800 +700 1) Prisnivå 1995/96 Utöver avgiften till EG-budgeten 1995 ikläder sig Sverige för samma år ansvar för bemyndiganden. EG-budgetens totala bemyndigande 1995 uppgår till 80 943 miljoner ecu. Den svenska andel av dessa kan beräknas till ca 2,5 %, eller 2 024 miljoner ecu. Med kronkursen 9 kr/ecu innebär detta ett åtagande om ca 18 200 miljoner kronor. För 1996 beräknas taket för bemyndigandena uppgå till 83 602 miljoner ecu, med samma andel och kurs som för 1995 alltså ca 18 800 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 innebär detta ett totalt svenskt åtagande om 27 900 miljoner kronor. Bemyndiganden får inte ianspråktas med mindre än att anslag finns avsatta och disponibla i EG-budgeten. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen för budgetåret 1995/96 ikläder sig de åtaganden som följer av EG-budgeten avseende bemyndiganden. H 1. Tullavgift 1994/95 Anslag 2 250 000 000 1995/96 Förslag 6 700 000 000 varav 4 500 000 000 för juli 1995-juni 1996 Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna resurser för Europeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsländerna får dock behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa kostnader i samband med uppbörden. Anslaget avser inbetalningen till EG-kommissionen, dvs de nittio procent av uppbörden som tillfaller gemenskapsbudgeten. Uppbörden budgeteras och redovisas i sin helhet under inkomsttitel 1471 Tullmedel. Mot bakgrund av de prognoser som gjorts av Generaltullstyrelsen och Statens Jordbruksverk beräknar regeringen anslaget till 6 700 000 000 för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Tullavgift för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kr. H 2. Jordbruks- och sockeravgifter 1994/95 Anslag 700 000 000 1995/96 Förslag 1 100 000 000 varav 900 000 000 för juli 1995-juni 1996 Importavgifter på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på sockerproduktionen som tas ut i enlighet med EG:s regelverk utgör i likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudgetens egna resurser. Även för dessa avgifter gäller att medlemslandet får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörden. Anslaget avser inbetalningarna till EG-kommissionen. Den svenska uppbörden av dessa avgifter förs upp på inkomsttitel 1480. Mot bakgrund av de prognoser som gjorts av Statens Jordbruksverk beräknar regeringen anslaget till 1 100 000 000 kronor för budgetåret 1995/96. Till skillnad från budgetåret 1994/95 beräknas tullar inom jordbruksområdet under anslaget H1. Tullavgift. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Jordbruks- och sockeravgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 100 000 000 kr. H 3. Mervärdesskattebaserad avgift 1994/95 Anslag 4 100 000 000 1995/96 Förslag 12 000 000 000 varav 8 000 000 000 juli 1995-juni 1996 Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EG:s budget beräknas som en procentuell andel av en prognos av medlemslandets mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen korrigeras härvid för avvikelser från och variationer inom EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålles. Uttaget är för 1995 högstsatt till 1,32 % av momsbasen och för 1996 till 1,24 %. Det faktiska uttaget fastställs i EG-budgeten för respektive år. Efter avslutat budgetår korrigeras utfallet för avvikelser från den prognosticerade basen så att fastställt procentuellt uttag vidmakthålles. Regeringen beräknar avgiften för budgetåret 1995/96 till 12 000 000 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Mervärdesskattebaserad avgift för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 000 000 000 kr. H 4. Avgift baserad på bruttonationalinkomsten 1994/95 Anslag 2 900 000 000 1995/96 Förslag 9 900 000 000 varav 6 400 000 000 juli 1995-juni 1996 Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas på en prognos av medlemslandets BNI till marknadspriser för budgeteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan övriga avgifter beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn till utfall. Regeringen beräknar BNi-avgiften för 1995/96 till 9 900 000 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Avgift baserad på bruttonationalinkomsten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 900 000 000 kr. I.Övriga ändamål Utgiftsutvecklingen (miljoner kronor): Utgift Anvisat Förslag varav beräknat Beräknad besparing 1993/94 1994/95 1995/96 för juli 95-juni 96 1997(1 1998(1 Absoluta tal Relativa tal Övriga ändamål 17,1 962,1 2 864,9 1 909,9 -0,2 -0,2 1) Prisnivå 1995/96 I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon 1993/94 Utgift 8 000 000 1994/95 Anslag 2 000 000 1995/96 Förslag 1 000 Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, som enligt SFS 1988:358 upphört att gälla vid utgången av september 1988 men alltjämt tillämpas övergångsvis i vissa fall, betalas bidrag till sådana handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från fordonsskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd bensin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår. Ärenden om bidrag handläggs fr.o.m. den 1 juli 1993 av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988 medför att utbetalningarna på detta anslag minskar successivt. Förbrukningen på anslaget har visserligen de senaste budgetåren varit större än budgeterat belopp. Det hänger emellertid bl.a. samman med att bidragsbelopp för det gångna budgetåret delvis har belastat anslaget för det nya budgetåret. Regeringen finner därför inte skäl att nu ändra det tidigare gjorda antagandet att förbrukningen på anslaget i princip skall upphöra efter utgången av budgetåret 1994/95. Med hänsyn till den tidigare konstaterade eftersläpningen bör emellertid anslaget föras upp i statsbudgeten även budgetåret 1995/96, men då med ett formellt belopp på 1 000 kr. Förslag till Riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. I 2. Exportkreditbidrag 1993/94 Utgift 0 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd. En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl. a. att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i första hand hos Exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bidrag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras hos Riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft. Någon tillförlitlig beräkning av kostnaderna för denna bidragsform kan inte göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är beroende av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli aktuellt föreslår regeringen att anslaget förs upp med ett formellt belopp på 1 000 kr också i statsbudgeten för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Exportkreditbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m. 1993/94 Utgift 1 892 000 1994/95 Anslag 3 112 000 1995/96 Förslag 2 016 000 varav 1 344 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Från anslaget betalas kostnader - i regel arvoden till ledamöter och ersättare m.m. - för Statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), Statens tjänste- bostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen, Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser statsverket), Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa pensions-frågor, Statens utlandslönenämnd, Statens krigsförsäkrings- nämnd, Statens krigsskadenämnd och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd upphör fr.o.m. den 1 juli 1995 och att Ekonomiska rådet har brytits ut och anges under anslaget I 8. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med 2 015 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 015 000 kr. I 4. Bokföringsnämnden 1993/94 Utgift 3 219 000 1994/95 Anslag 4 446 000 1995/96 Förslag 6 551 000 varav 4 340 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovis- ningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunk- tion fullgörs av Finansinspektionen. Bokföringsnämnden Med hänsyn till att BFN inte tidigare har formulerat några specifika delmål för verksamheten och med hänsyn till att nämndens ekonomiska redovisning i stor utsträckning är integrerad med Finansinspektionens redovisning har det varit det svårt att göra en detaljerad resultatredovisning för budgetåret 1993/94. För att förbättra möjligheterna till nedbrytning av kostnaderna har bl.a. tidsredovisningen lagts om inför budgetåret 1994/95. BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden hos de små företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att utarbeta en bokföringshandledning för nyblivna företagare. En första upplaga trycktes i juni 1993 och fram till och med juni 1994 har tre nytryckningar gjorts. I frågor avseende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden initierat projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande bokföring med ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmaterial och telefax samt nya lagringsmedia. Ett annat angeläget område där det finns ett stort behov av vägledning är enskilda näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt med inriktning på gränsdragningen mellan företagarens näringsverksamhet och privatekonomi. Nämnden har initierat ett projekt som är avsett att leda fram till en eller ett par rekommendationer och till kompletterande informationsmaterial. Liknande behov finns beträffande handelsbolagens bokföring. Ett ytterligare problemområde är bokföring i samband med fusioner, företagsombildningar m.m. BFN:s verksamhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men det kan förväntas att det behövs betydande insatser för denna verksamhet. Den verksamhet som planeras kommer enligt nämndens bedömning att medföra ungefär samma personalbehov som för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet. Särskilt under perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det viktigt att dessa har en välordnad bokföring som underlag för beslut. De redovisningsnormer som BFN har utfärdat har bidragit till att förbättra kvaliteten på företagens löpande bokföring och bokslut. Detta har underlättat för finansiärer, anställda och det allmänna (bl.a. skatteförvaltningen) att korrekt bedöma företagens ställning och resultat. Utfärdade normer avseende värderings- och bokslutsfrågor har medfört att möjligheterna att jämföra olika företags bokslut ökat. De har också medfört förbättrade förutsättningar för analys av företagens ekonomiska ställning eftersom nämndens kompletterande normgivning begränsat möjligheterna för företagen att välja egna lösningar vid värdering av tillgångs- och skuldposter. En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen tillkallades under år 1991 (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppdrag att också utreda frågan om BNS:s ställning. Den övergripande inriktningen av nämndens verksamhet bör därför vara oförändrad. Myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med ca 0,3 miljoner kronor. Vid årets utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5 %. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 6 551 000 kr. I 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed 1993/94 Utgift 600 000 1994/95 Anslag 600 000 1995/96 Förslag 900 000 varav 600 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed, som bildades gemensamt av staten genom Bokföringsnänmden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 900 000 kr. I 6. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken 1993/94 Utgift 334 516 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Anslaget disponeras av Finansdepartementet och Bankstödsnämnden och skall användas till kostnader som uppkommer vid förberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Nordbanken. Regeringen har ännu inte beslutat om tidpunkt för försäljning av statens aktier i Nordbanken. Ett förslagsanslag på 1 000 kronor bör anvisas även för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. I 7. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken 1994/95 Anslag1) 950 000 000 1995/96 Förslag 2 850 000 000 varav 1 900 000 000 kr för en 12-månadersperiod 1) Förslag i tilläggsbudget (proposition 1994/95:40) till budgeten för 1994/95. Svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt med medlemskap i Europeiska unionen. I propositionen 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. redogörs för den svenska kapitalinsatsen i banken. Sveriges kapitalandel uppgår till 2 026 miljoner ecu. Av kapitalinsatsen skall 7,5 procent inbetalas till banken vilket motsvarar ca 152,0 miljoner ecu. Sverige skall även göra inbetalningar till bankens reservfonder och andra avsättningar av vinstmedel. Bidraget skall uppgå till knappt 3,52 procent av reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31 december året innan anslutningen. Totalt kan detta bidrag beräknas till ca 354,0 miljoner. De sammanlagda inbetalningarna kan därmed beräknas till drygt 4,5 miljarder kr (växelkurs 1 ecu = 9,00 kr) enligt följande: miljoner ecu miljoner kr Grundkapital 152,0 1 368 Reservfonder och avsättningar 354,0 3 186 Summa inbetalningar 506,0 4 554 Beloppen skall företrädesvis betalas in i fem lika stora rater halvårsvis den 30 april och 31 oktober. En mindre del av inbetalningen av grundkapitalet, 14,1 miljoner ecu (ca 127 miljoner kr), skall dock betalas in i enlighet med det tidsschema som gäller för en pågående kapitalpåfyllnad i banken. Dessa inbetalningar pågår under perioden 1994 t o m 1998 med två inbetalningar per år. De svenska inbetalningarna kommer att verkställas i ecu. Inbetalningarna fördelas enligt följande under åren 1995-1998 (värden i miljoner ecu): år april oktober totalt 1995 100,1 100,1 200,2 1996 100,1 100,1 200,2 1997 100,1 1,8 101,9 1998 1,8 1,8 3,6 En första inbetalning om 100,1 miljoner ecu skall ske under budgetåret 1994/95. Under budgetåret 1995/96 (18 månader) skall tre delinbetalningar om sammanlagt ca 300,3 miljoner ecu äga rum. Beloppet kan preciseras med säkerhet först i samband med bankens årsmöte i juni 1995 då balansräkningen per 31 december 1994 fastställes. Med hänsyn till detta samt till eventuella förändringar i kronans värde i förhållande till ecu bör ett anslag på 2 850 miljoner kr anvisas för detta ändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 850 000 000 kr. I 8.Ekonomiska rådet Nytt anslag (förslag) 2 500 000 varav 1 655 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet består av nationalekonomiska forskare. Verksamheten syftar till att initiera forskning och utredningarbete samt att bistå Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor. Resultat av rådets forsknings- och utredningsarbete presenteras löpande i rapporter och vid internationella symposier. Kostnaderna för Ekonomiska rådets verksamhet redovisas under innevarande budgetår som en del av förslagsanslaget I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m. Verksamhetens karaktär innebär dock att utbetalningarna inte återkommer med samma storlek varje år, då projekten som Ekonomiska rådet bedriver ofta löper över flera budgetår. Regeringen föreslår därför att ett särskilt reservationsanslag förs upp på statsbudgeten för Ekonomiska rådet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ekonomiska rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 2 500 000 kr. I 9. Bonusränta för ungdomsbosparande 1993/94 Utgift 3 107 000 1994/95 Anslag 2 000 000 1995/96 Förslag 3 000 000 varav 2 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 År 1988 beslutade riksdagen att ett speciellt ungdomsbosparande skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, bet. 1987/88:FiU21, rskr. 1987/88:395). Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 % från det att sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet. Regeringens överväganden Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta utbetalas först sedan kontot avslutas. Enligt Riksgäldskontoret är för närvarande ca 50 000 ungdomar anslutna till sparformen vilka sammanlagt är berättigade ca 14 miljoner kronor i bonus. Därtill kan ersättningen öka med 6,5 miljoner kronor om samtliga kontinnehavare uppfyller kravet på tre års anslutning. Statens utgifter för bonusränta för ungdomsbosparande beräknar regeringen till 3 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. I 10. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån 1993/93 Utgift 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorteringstid 10 år. Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet. Regeringens överväganden I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91: AU18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari 1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan. Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast ett formellt belopp på 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Register Sid. 1 Inledning 5 1 En effektivare statlig förvaltning 5 1.1 Utgångspunkter 5 1.2 Strukturförändringar inom statsförvaltningen 5 1.2.1Bättre styrning av förändringsarbetet 7 1.2.2Uppföljning av strukturförändringar 8 1.2.3Bedömning av personalkonsekvenserna vid strukturförändringar 9 1.2.4Erfarenheter från omställnings- och avvecklingsarbete 11 1.3 Förvaltningsmyndigheternas ledning 12 1.4 Aktiv chefsförsörjning 12 1.5 Verksamhetsförnyelse genom användning av informationstek- nologi 15 2 Departemensvisa redovisningar av personalkonsekvenserna 26 3 Ägarpolicy för av Finansdepartement förvaltade aktier 27 4 Kommuner och landsting 36 A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 36 1 Riksskatteverket 486 917 000 36 2 Skattemyndigheterna 6 532 463 000 36 3 Kronofogdemyndigheterna 1 880 579 000 36 4 Förrättningskostnader m.m. 123 972 000 37 5 Ersättning för kostnader i ärenden 15 000 000 och mål om skatt Summa 9 038 931 000 45 B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 45 1 Statens lokalförsörjningsverk 31 176 000 47 2 Täckning av merkostnader för lokaler m.m. 35 000 000 48 3 Statens fastighetsverk 1 000 52 4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar 75 000 000 Summa 141 177 000 54 C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret: 69 1 Förvaltningskostnader 114 844 000 70 2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1 720 442 000 72 3 Garantiverksamhet 1 000 76 4 In- och utlåningsverksamhet 1 000 Summa 1 835 288 000 79 D Vissa centrala myndigheter m.m. 79 1 Tullverket 1 667 380 000 90 2 Konjunkturinstitutet 41 899 000 92 3 Finansinspektionen 150 463 000 96 4 Riksrevisionsverket 257 157 000 100 5 Utvecklingsarbete 56 355 000 100 6 Statskontoret 86 010 000 Statistiska centralbyrån: 105 7 Statistik, register och prognoser 494 557 000 110 8 Uppdragsverksamhet 1 000 112 9 Nämnden för offentlig upphandling 9 285 000 Summa 2 763 107 000 115 E Statliga arbetsgivarfrågor 115 1 Arbetsgivarverket 1 000 119 2 Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter 5 745 000 119 3 Statens löne- och pensionsverk 1 000 123 4 Vissa avtalsstyrda anslag 21 751 000 125 5 Tjänstepensioner för skolledare och lärare 3 666 738 000 Summa 3 694 236 000 126 F Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet 133 1 Bankstödsnämnden 16 500 000 136 2 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1 000 Summa 16 501 000 138 G Bidrag och ersättningar till kommunerna 140 1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner 57 109 500 000 141 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting 11 304 000 000 Summa 68 413 500 000 142 H Sveriges avgift till gemenskaps- budgeten 143 1 Tullavgift 6 700 000 000 143 2 Jordbruks- och sockeravgifter 1 100 000 000 144 3 Mervärdesskattebaserad avgift 12 000 000 000 144 4 Avgift baserad på bruttonational- inkomst 9 900 000 000 Summa 29 700 000 000 146 I Övriga ändamål 146 1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon 1 000 147 2 Exportkreditbidrag 1 000 147 3 Kostnader för vissa nämnder m.m. 2 015 000 148 4 Bokföringsnämnden 6 551 000 150 5 Bidrag till stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed 900 000 150 6 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken 1 000 151 7 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken 2 850 000 000 152 8 Ekonomiska rådet 2 500 000 153 9 Bonusränta för ungdomsbosparande 3 000 000 153 10 Statlig kreditgaranti för bostads- anskaffning 1 000 Summa 2 864 968 000 Totalt för Finansdepartementet 118 467 709 000