Post 6798 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:150 ·
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret1995/96, m.m. (kompl etteringsproposition)
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150
Bilaga 10 till kompletteringspropositionen 1995
Arbetsmarknadsdepartementet
(Tionde huvudtiteln)
Inledning
Som regeringen framhållit i proposition 1994/95:218 En effektivare ar-
betsmarknadspolitik m.m. är den viktigaste uppgiften att skapa förutsättningar
för näringslivet att expandera så att sysselsättningen kan öka och
arbetslösheten pressas ned. Arbetsmarknadspolitiken spelar här en central roll
för att främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning. Genom
en flexibel och väl fungerande arbetsmarknad undviks inflationsdrivande
flaskhalsar. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste också inriktas mot att
motverka långtidsarbetslöshet och rundgång mellan öppen arbetslöshet och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I nämnda proposition presenteras flera förslag
som innebär en effektivare användning av resurserna, en ökad samverkan, färre
regler och mindre detaljstyrning och därmed en bättre uppföljning. Vidare
föreslås åtgärder som motverkar långtidsarbetslösheten och hävdar arbetslinjen.I
föreliggande proposition föreslår regeringen ytterligare förändringar i samma
riktning.
Under littera A. Arbetsmarknad m.m. föreslås att kompensations- och
ersättningsnivåerna i arbetslöshetsersättningarna sänks. Dessutom föreslås en
skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsersättningen. Detta minskar belast-
ningen på statsbudgeten. Dessutom innebär det en harmonisering med övriga soci-
alförsäkringar då regeringen tidigare i denna proposition föreslagit motsvarande
sänkningar i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen.
Vidare föreslås en begränsning för dem som erhåller arbetslöshetsersättning vid
sidan av tillsvidareanställning på deltid samt vissa förändringar av teknisk na-
tur.
Den reviderade finansplanen föranleder en ny anslagsberäkning för anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. I förhållande till 1995 års
budgetproposition ökar anslaget trots en lägre öppen arbetslöshet och ovan
nämnda besparingar. Detta beror på ökade åtgärdsvolymer i form av
arbetslivsutveckling och datortek samt större räntebetalningar.
Lönegarantifonden avskaffas och ett nytt förslagsanslag, Bidrag till
lönegarantiersättning, förs upp under tionde huvudtiteln. Utan att öka
belastningen på statsbudgeten beräknas den skuld som kvarstår från
lönegarantifonden kunna amorteras av till utgången av budgetåret 1997.
Under littera D. Invandring m.m. föreslår regeringen åtgärder som motverkar den
ökande segregationen i invandrartäta bostadsområden. Vidare föreslås att medel
avsätts för att underlätta bosniska flyktingars hemvändande samt för överföring
av personer från Bosnien-Hercegovina till Sverige för medicinsk vård. Till sist
föreslås mer rättvisa utbetalningsregler för ersättningen till kommunerna för
åtgärder för flyktingar.
A. Arbetsmarknad m.m.
A 5.Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
För budgetåret 1995/96 har riksdagen under anslaget Bidrag till arbets-
löshetsersättning m.m. anvisat ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr (prop.
1994/95:100 bil. 11, bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233).
Vissa förslag i denna proposition och nya prognoser över arbetslöshetens
utveckling m.m. föranleder justeringar av de beräknade kostnaderna.
Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 till 75 %
Regeringens förslag: Kompensationssnivån i
arbetslöshetsförsäkringen sänks fr.o.m. den 1 januari
1996 från 80 till 75 % av dagsförtjänsten före
arbetslösheten.
Skälen till regeringens förslag: Dagpenning lämnas i dag med 80 % av den
försäkrades dagsförtjänst före arbetslösheten upp till högsta dagpenning. För
den som har vissa pensionsförmåner är kompensationsgraden lägre och avdrag görs
för den pension som den arbetslöse uppbär. Regeringens förslag innebär ingen
förändring i pensionsreglerna eller för de fall då den arbetslöse får ersättning
vid arbetslöshet från annan än arbetslöshetskassa.
Huvudsakligen två skäl ligger bakom regeringens förslag till en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Det ena är det statsfinansiella
läget. Arbetslöshetsförsäkringen går med stort underskott trots den förstärkning
av finansieringen som gjorts genom omläggningen av arbetsgivarnas socialavgifter
samt återinförandet av finansieringsavgiften från arbetslöshetskassorna. För det
andra innebär en sänkning av kompensationsnivån en harmonisering i detta
avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Även om det
underlag på vilket dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen beräknas inte är
detsamma som det på vilket sjukersättning och föräldrapenning beräknas bör kom-
pensationsgraden ändå vara densamma.
Regeringen föreslår i denna proposition att kompensationsnivån i sjuk-
ersättningssystemen och föräldraförsäkringen ändras till 75 % av inkomsten. Sam-
ma kompensationsnivå bör gälla i arbetslöshetsförsäkringen. Detta kommer att
medföra en större likhet vad gäller dagpenningen från det olika försäkrings-
formerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något
intresse att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska
skäl. Eftersom arbetslinjen också gäller inom sjukförsäkringsområdet där man
verkar för rehabilitering förstärker likheten i kompensationsnivåerna den
försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden.
Förslaget föranleder en ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och vad gäller inkomstrelaterad ersättning från KAS en ändring av
övergångsbestämmelserna i lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd. Förslaget bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1996.
Grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet sänks
Även de som erhåller kontant arbetsmarknadsstöd bör beröras av motsvarande
sänkning av kompensationsgraden. Regeringen avser därför, under förutsättning
att riksdagen godkänner förslaget om kompensationsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen, att fr.o.m. den 1 januari 1996 sänka grundbeloppet i
det kontanta arbetsmarknadsstödet från 245 till 230 kr per dag. Detta innebär
att den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad
KAS också sänks till 230 kr per dag.
Utbildningsbidragen
Den som är berättigad till dagpenning från arbetslöshetskassa och deltar i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd där utbildningsbidrag lämnas får ett
utbildningsbidrag som motsvarar ersättningen från arbetslöshetskassan.
Motsvarande regler gäller för den som uppbär inkomstrelaterad KAS. En sänkning
av ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen medför således motsvarande sänkning
av utbildningsbidragen. För de personer som inte är berättigade till
inkomstrelaterad ersättning lämnas utbildningsbidrag motsvarande grundbeloppet i
det kontanta arbetsmarknadsstödet. Ett sänkt grundbelopp påverkar således även
dessa utbildningsbidrag.
Besparingens storlek
Den besparing som uppnås genom en sänkt ersättningsnivå till 75 % och sänkt
grundbelopp till 230 kr uppgår under tionde huvudtiteln till sammanlagt 2,5
miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Ersättning vid sidan av deltidsarbete
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 11) föreslog regeringen en
20-årsgräns för rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen
godkände inte förslaget (bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233). För att ändå
minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen att
regeringen ändrar i förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring
avseende ersättning vid sidan av deltidsarbete.
Deltidsarbetslösheten har i många år varit ett stort problem och utbudet av
deltidsanställningar har ökat. Kvinnorna utgör större delen av de
deltidsarbetslösa och det är ett genomgående mönster att deltidsarbetslöshet
återfinns inom kvinnodominerade branscher, dvs. anställda inom den offentliga
sektorn och de delar inom den privata sektorn som har många kvinnor anställda
såsom handel, kontor, turism och övriga servicenäringar. Det finns flera orsaker
till deltidsproblematiken varav reglerna i arbetslöshetsersättningen är en icke
oväsentlig sådan. Arbetsgivaren kan i och med reglerna om utfyllnad från
arbetslöshetsförsäkringen vända sig till en större krets arbetstagare än den som
enbart önskar deltidsarbete. Arbetsgivaren kan också hålla ner sina kostnader
genom att ha deltidsanställda som när arbetsgivaren så önskar tillfälligt
erbjuds mertid. Genom generösa regler för utfyllnad med arbetslöshetsersättning
saknar arbetsgivaren motiv att organisera arbetet så att arbetslöshet inte
uppstår.
För de deltidsarbetslösa arbetstagarnas del innebär reglerna om utfyllnad med
arbetslöshetsersättning att de kan få ekonomisk ersättning för den tid då
arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete i den omfattning som arbetstagaren
tidigare haft och även i fortsättningen önskar. Samtidigt kan det alltså finnas
risk för att arbetsgivarens intresse för att inrätta heltidsarbeten inte är
tillräckligt starkt eftersom arbetstagaren ändå får ekonomisk kompensation, om
än i mindre grad, för den arbetslösa tiden.Större tyngd måste läggas på
arbetsförmedlingens prövning av rätten till ersättning. Enligt 20 § förordningen
(1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring skall en sådan prövning göras var sjätte
månad. I samband med denna prövning bör arbetsförmedlingen ytterligare inventera
möjligheterna att erbjuda heltidsarbete hos annan arbetsgivare eller genom
lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd stötta den deltidsarbetslöse i
möjligheterna att byta arbete.
Regeringen avser att utfärda föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär
inskränkningar i ersättningsrätten för den som har en tillsvidareanställning på
deltid men som tidigare haft en högre sysselsättningsgrad och som begär
utfyllnad från arbetslöshetsersättningen. Den som har en tillsvidareanställning
på deltid får ersättning baserad på tidigare arbete ersättningsperioden ut.
Kvalificerar sig den sökande till en ny ersättningsperiod genom det fasta
deltidsarbetet kommer detta att utgöra grunden för ersättningen i den nya
perioden. För budgetåret 1995/96 beräknas denna inskränkning innebära en
kostnadsminskning på 492 miljoner kronor.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning för översyn av
arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bland annat frågor om
arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till
merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för
arbetsrättskommissionens arbete.
Ytterligare förändringar
Med hänsyn till det statsfinansiella läget och som ett led i att stärka
arbetslinjen kommer regeringen att föreslå ytterligare förändringar inom arbets-
löshetsersättningens område.
Inträde i arbetslöshetskassa beviljas efter ansökan den som arbetar i
genomsnitt minst 17 timmar per vecka inom kassans verksamhetsområde. I det
arbetsvillkor som uppställs för rätt till ersättning från arbetslöshetskassan
kan ingå arbete eller med arbete jämställd tid exempelvis tid med
föräldrapenning eller värnplikt eller arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabitering för vilken statligt utbildningbidrag utgått. Det är
för närvarande alltså möjligt att få arbetslöshetsersättning utan att ha arbetat
annat än under en mycket begränsad tid. Anknytningen till arbetsmarknaden kan
alltså vara mycket svag. Regeringen anser att för att beviljas ersättning för en
första ersättningsperiod skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett
arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för
kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad
utbildning bör kvarstå.
Nu finns regler om avstängning från rätten till ersättning som bland annat
säger att den som frivilligt lämnat sitt arbete utan giltig anledning skall
avstängas från ersättning i 20 ersättningsdagar. För att kraftfullt hävda
arbetslinjen anser regeringen att denna avstängningstid bör utökas till 60
ersättningsdagar. Regeringen återkommer under hösten 1995 med närmare förslag
inom båda dessa områden med ikraftträdande den 1 januari 1996. Förslagen avseen-
de arbetsvillkoret och avstängningsreglerna skall utformas så att en bespa-
ringseffekt om sammanlagt minst 1300 miljoner kronor per år uppnås.
Plikttjänstgöring och arbetslöshetsersättning
Regeringens förslag: Begreppet
"värnpliktstjänstgöring" i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd ersätts fr.o.m. den
1 juli 1995 med begreppet "tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt".
Skälen för regeringens förslag: I lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd får två månader av fullgjord värnplikt jämställas med
förvärvsarbete vid uppfyllandet av arbetsvillkoret. Övrig tid i värnplikt är
överhoppningsbar vid ramtidsberäkningen. Med värnplikt likställs vapenfri
tjänst.
Regler om värnpliktstjänstgöring finns nu i värnpliktslagen. Denna lag kommer,
i och med att lagen om totalförsvarsplikt träder i kraft den 1 juli 1995, att
upphävas. Bestämmelserna om plikttjänstgöring kommer att återfinnas i lagen om
totalförsvarsplikt.
Genom lagen om totalförsvarsplikt införs en för totalförsvaret gemensam
tjänstgöringsskyldighet. Denna tjänstgöringsskyldighet benämns
totalförsvarsplikt. Enligt lagen är en totalförsvarspliktig skyldig att
tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes
kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. Tjänstgöringen fullgörs som
värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Även den som skrivits in för
tjänstgöring och beviljats rätt att vara vapenfri fullgör tjänstgöringen inom
ramen för totalförsvarsplikten.
Kvinnor kan frivilligt ansöka om att få genomgå en antagningsprövning som
motsvarar mönstring. Om en kvinna vid en sådan prövning uppfyller
förutsättningarna för tjänstgöringen kan hon, om hon samtycker till det, skrivas
in för värnplikt eller för civilplikt med längre grundutbildning (lagen
[1994:1810] om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning).
Vidare innebär den del av totalförsvarsplikten som inte kräver mönstring eller
antagningsprövning för kvinnor att alla som är bosatta i Sverige kan åläggas att
tjänstgöra med civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Den allmänna tjänsteplikten
kommer i fråga endast när det råder höjd beredskap förutsatt att regeringen
föreskrivit att allmän tjänsteplikt skall gälla.
En av grundprinciperna i lagen om totalförvarsplikt är att det krigsor-
ganisatoriska behovet av pliktpersonal skall styra antalet inskrivna för
värnplikt och civilplikt. Att kvinnor kan skrivas in för värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning kommer därför inte att innebära att det
faktiska antalet personer som fullgör sådan tjänstgöring utvidgas.
Vad som blir effekten av denna följdändring är en, som regeringen bedömer det,
viss utökning av den personkrets som kan komma i åtnjutande av vissa fördelar
när det gäller uppfyllandet av arbetsvillkoret och beräkningen av ramtiden. I
praktiken rör det sig endast om de personer som fullgör civilplikt med kort
grundutbildning. Denna utbildning varar i regel ett fåtal dagar och det är just
dessa dagar som eventuellt kommer att ingå i arbetsvillkoret eller
ramtidsberäkningen. De eventuella kostnader som denna begränsade utökning av
personkretsen kan komma att medföra torde vara små. Vad det är fråga om är,
såsom framhållits i prop. 1994/95:6, i huvudsak tekniska anpassningar till lagen
om totalförsvarsplikt.
Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslår regeringen att begreppet
"värnpliktstjänstgöring" i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd fr.o.m. den 1 juli 1995 ersätts med begreppet "tjänstgöring
enligt lagen om totalförsvarsplikt".
En mer rättvisande redovisning
När utbetalning av dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen skall ske rekvirerar
AMS medel från staten. Enligt 57 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
skall för finansiering av statens kostnader för utbetalade
arbetslöshetsersättningar en arbetslöshetskassa till staten betala
finansieringsavgift. Enligt samma lagregel skall arbetslöshetskassan betala en
utjämningsavgift för finansiering av ett för kassorna gemensamt
utjämningsbidrag. I enlighet med 12 § förordningen (1988:1400) om
arbetslöshetsförsäkring inbetalas finansieringsavgift varje månad till AMS och
avgiften avräknas det belopp som rekvireras. Statsbidraget speglar därför inte
bruttokostnaden för ersättningen till arbetslöshetskassorna. Utjämningsavgiften
är kopplad till ett utjämningsbidrag på så sätt att de tillsammans är avsedda
att utjämna de olika arbetslöshetskassornas administrationskostnader och
därigenom i viss mån minska de skillnader i medlemsavgifter som annars skulle
uppstå. I enlighet med principerna om bruttobudgetering bör därför
finansieringsavgiften och utjämningsavgiften tas upp på inkomsttitel och
utgifterna under ifrågavarande anslag öka i motsvarande mån.
Kostnader
Arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
Budgetåret 1995/96 beräknas statsbidraget till ersättning till medlemmar i
arbetslöshetskassor uppgå till 40 miljarder kronor och utbetalningarna från KAS
att uppgå till 2,7 miljarder kronor. För samma tid beräknas utjämningsbidraget
uppgå till 64 miljoner kronor.
Arbetslivsutveckling
För budgetåret 1995/96 bör, som regeringen nyligen anfört i proposition
1995/96:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, antalet platser i arbetslivsutveckling omfatta
30 000 personer i genomsnitt per månad. Kostnaderna för utbildningsbidrag till
deltagarna under budgetåret beräknas till 4,7 miljarder kronor.
Datortek
För budgetåret 1995/96 bör, som regeringen också anfört i samma proposition
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, omfattningen av antalet platser
i datortek vara 20 000 personer i genomsnitt per månad. Kostnaderna för
utbildningsbidrag till deltagarna under budgetåret beräknas till 2,3 miljarder
kronor.
Räntekostnader
Till och med innevarande budgetår disponeras en kredit om högst 100 miljarder
kronor hos Riksgäldskontoret för kostnaderna för arbetslöshetsersättning och
permitteringslöneersättning. Vid utgången av budgetåret 1994/95 beräknas skulden
som kvarstår på kontot uppgå till knappt 84 miljarder kronor och räntor på detta
belopp beräknas för budgetåret 1995/96 uppgå till drygt 11 miljarder kronor.
Sammanfattande medelsberäkning
Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen 40 317 925 000 kr
Kontant arbetsmarknadsstöd 2 680 202 000 kr
Utbildningsbidrag vid
- ALU 4 711 552 000 kr
- Datortek 2 306 690 000 kr
Räntekostnader 11 278 509 000 kr
Utjämningsbidrag 63 704 000 kr
Anslagsbehov under budgetåret 1995/9661 358 582 000 kr
Härtill kommer kostnaderna för utbildningsvikariat. För denna åtgärd utgår inte
bidrag som belastar anslaget. I stället ges möjlighet till avdrag från
arbetsgivaravgifterna, vilket påverkar inkomsttitel 1254 Arbetsmarknadsavgift.
För budgetåret 1995/96 beräknas dessa avdrag uppgå till 5 554 400 000 kr.
Lagförslag
Flera av förslagen under anslaget innebär ändringar i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1993:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Förslag till lagändringar har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet.
Förslagen finns i Bilaga 1. Förslagen faller inte inom Lagrådets
granskningsområde.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) omkontant
arbetsmarknadsstöd,
3. med ändring av sitt beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr.1994/95:233),till Bidrag
till arbetslöshetsersättning m.m. förbudgetåret 1995/96anvisar ett
förslagsanslag på 61 358 582 000 kr.
A 6.Bidrag till lönegarantiersättning
Nytt anslag (förslag) 2 419 600 000
varav1 600 200 000är beräknat för juli 1995 - juni
1996
Från anslaget finansieras kostnader enligt lönegarantilagen. Dessa utgifter
finansieras t.o.m. innevarande budgetår från lönegarantifonden. Vidare
finansieras från anslaget avbetalningen av den skuld som kvarstår från
lönegarantifonden.
Bakgrund
När en arbetsgivare har försatts i konkurs kan en arbetstagare under vissa
omständigheter få ersättning för sina lönefordringar genom den statliga
lönegarantin. Utbetalningarna av lönegarantimedel handhas av länsstyrelserna som
i sin tur rekvirerar medel från lönegarantifonden som förvaltas av
Kammarkollegiet. Fondens intäkter består av influtna arbetsgivaravgifter i form
av lönegarantiavgift. Dessutom återbetalas en del av redan utbetalda
lönegarantimedel via utdelning från konkurser till länsstyrelserna som
vidarebefordrar dessa belopp till Kammarkollegiet. På grund av ett stort antal
konkurser under senare år har utgifterna varit större än intäkterna och ett
ackumulerat underskott har uppstått. För att täcka underskottet disponeras en
rörlig kredit hos Riksgäldskontoret.
Lönegarantifonden avskaffas
I 1995 års budgetproposition anmälde regeringen att den avsåg att återkomma i
fråga om lönegarantifondens avskaffande i enlighet med principerna om en ökad
bruttobudgetering. Således bör ett anslag inrättas under denna huvudtitel
varifrån ifrågavarande kostnader skall betalas. Utbetalningarna av
lönegarantimedel bör även fortsättningsvis handhas av länsstyrelserna.
Lönegarantiavgiften förs in på statsbudgeten under en egen inkomsttitel. En
särskild inkomsttitel bör också inrättas för återbetalningarna från
länsstyrelserna. De medel som flyter in på dessa inkomsttitlar beräknas under
nästa budgetår att vara större än utgifterna för lönegarantin. Det
överskott som härigenom uppstår bör användas till att betala av skulden hos
Riksgäldskontoret.
Vid ingången av budgetåret 1995/96 beräknas skulden uppgå till drygt 2,5
miljarder kronor. Med hänsyn tagen till avbetalningen beräknas räntorna för hela
budgetåret uppgå till omkring 250 miljoner kronor. Med dessa förutsättningar
kommer skulden att vara slutamorterad vid utgången av budgetåret 1997. Tills
dess kvarstår behovet av den kredit som enligt riksdagens medgivande får
disponeras i Riksgäldskontoret (bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233).
Den förändrade hanteringen av lönegarantiavgifter kräver en ändring av 4 kap.
10 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Ett förslag till lagändring har
upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget finns i Bilaga 1.
Kostnader
Lönegaranti
Budgetåret 1993/94 utbetalades knappt 2 miljarder kronor i garantibelopp.Under
år 1993 skedde ett trendbrott och antalet företagskonkurser minskade. Även
storleken på de konkursdrabbade företagen har minskat varför färre arbetstagare
berörs. Utgifterna kan förväntas minska ytterligare på grund av de ändringar av
villkoren i lönegarantireglerna som började gälla fr.o.m. den 1 juli 1994 och
för innevarande budgetår beräknas utbetalningarna av lönegaranti att uppgå till
drygt 900 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 beräknas utbetalningarna uppgå
till knappt 800 miljoner kronor.
Amorteringar
Under budgetåret 1995/96 beräknas drygt 1,6 miljarder kronor kunna avsättas till
avbetalning av den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret.
Administrationen
Regeringens förslag: Ersättning till länsstyrelserna
för deras kostnader för utbetalning av lönegaranti
skall lämnas i efterhand och baseras på en
styckkostnad per handlagt lönegarantiärende.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i propositionen 1993/94:208
om förändringar i lönegarantisystemet att kostnaderna för utbetalning av
lönegaranti skulle belasta lönegarantifonden. Regeringen tog dock inte ställning
till hur ersättningen till länsstyrelserna skulle vara utformad i detalj.
Riksdagen har godkänt förslaget (bet. 1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394).
Regeringen uppdrog åt Riksrevisionsverket (RRV) att inkomma med förslag till hur
ersättningen bör vara utformad. RRV föreslår i sin rapport (RRV 1995:14) att
länsstyrelserna ersätts för arbetet med utbetalning av lönegaranti med ett stan-
dardpris (250 kr) per handlagt lönegarantiärende. Betalning föreslås ske i
efterhand utifrån hur många kontrolluppgifter som länsstyrelsen har lämnat till
skattemyndigheterna. Även i de fall då två kontrolluppgifter lämnats för samma
person beroende på att lönegarantiersättning har lämnats på båda sidor om ett
årsskifte bör ersättningen vara 250 kr för ett lönegarantiärende. Regeringen
ansluter sig till detta förslag. Det bör ankomma på regeringen att anpassa det
nu föreslagna beloppet till pris- och löneutvecklingen.
Regeringen föreslår att den nya modellen skall gälla fr.o.m den 1 januari 1996.
Beloppet utbetalas en gång per år efter ansökan från länsstyrelserna med
redovisning av antalet handlagda ärenden. Ansökan görs lämpligen i början av
året i anslutning till att kontrolluppgifterna lämnas till skattemyndigheterna.
Detta innebär att anslaget belastas med dessa kostnader först budgetåret 1997.
En förutsättning för den föreslagna finansieringen av länsstyrelsernas kostnader
för administationen är att länsstyrelsernas förvaltningsanslag minskas.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
2. godkänner vad regeringen har förordat om administrationen avutbetalning av
lönegarantiersättning,
3. till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret 1995/96 undertionde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 419 600 000 kr.
D. Invandring m.m.
Redogörelse för inriktningen på särskilda insatser i invandrartäta
bostadsområden
Regeringens bedömning: Det behövs en rad
samverkande insatser i det lokala arbetet för att
bryta utvecklingen mot ökande segregation i
invandrartäta bostadsområden. En samlad redovisning
lämnas av de särskilda insatser som är aktuella inom
olika departements ansvarsområden.
Långsiktigt perspektiv
En rad rapporter har visat att situationen för invandrare i många avseenden är
sämre än för befolkningen i övrigt. Det gäller särskilt inom vissa
bostadsområden, framförallt i storstadsregionerna, där den starkt tilltagande
etnifieringen i vissa avseenden förstärker den negativa utvecklingen. Arbetet
med att se över invandrarpolitiken har bl.a. mot denna bakgrund intensifierats
och bedrivs nu i en särskild kommitté (Ku 1994:11) om översyn av
invandrarpolitiken. Kommittén (dir. 1994:130) skall bl.a. överväga särskilda
åtgärder i invandrartäta bostadsområden och analysera drivkrafterna bakom och
eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner
samt överväga hur sådana olägenheter kan motverkas.
I slutet av mars 1995 fick dessutom utredningen Levnadsvillkor i stor-
stadsområden nya direktiv (dir. 1995:35) innehållande uppgift att föreslå och
initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för
bostadsområdena i storstäderna att ta tillvara de olika resurser och möjligheter
som finns för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med
svåra uppväxtförhållanden. I mars 1995 tillsattes utredningen för översyn av
bostadspolitiken (dir. 1995:20) som bl.a. ska överväga vilka bostadspolitiska
medel som kan vara nödvändiga för kommunerna för att motverka segregation och
öka valfriheten i boendet. Utredningen skall även överväga förändringar i fråga
om statens stöd vid ombyggnader och andra åtgärder inom områden med särskilda
problem. Uppgiften på bostadsförsörjningens område kommer i stor utsträckning
att gälla att tillföra de redan byggda områdena nya funktioner.
Vidare ska den nyligen tillsatta utredningen (dir. 1995:19) om det inre arbetet
i skolan bl.a. överväga på vilket sätt vårt mångkulturella samhälle kan tas
tillvara som en resurs i skolans arbete. Skolverket har därtill fått i uppdrag
att se över hemspråksundervisningen och de vuxna invandrarnas situation i skolan
kommer att uppmärksammas i en särskild utredning.
Omedelbara insatser
Det mer långsiktigt syftande arbetet måste kompletteras med omedelbara insatser.
Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 föreslagit ett nytt
anslag under littera D. Invandring m.m. på 125 miljoner kronor för särskilda
insatser i invandrartäta bostadsområden och då framförallt i storstadsområdena.
Därtill avses medel från Europeiska socialfonden användas för åtgärder i
invandrartäta områden i storstadsregionerna. Syftet med de särskilda insatserna
är huvudsakligen att öka arbetskraftsdeltagandet och stärka kompetensen hos de
invandrare som bor i dessa områden, men även öka de vardagliga kontaktytorna
mellan invandrare och övriga svenskar för att underlätta inlärningen av svenska
språket och förbättra möjligheterna till inträde på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsdepartementet har tagit fram riktlinjer för de särskilda
insatserna, där berörda kommuner förväntas svara för sammanlagt minst 125
miljoner kronor. Riktlinjerna anger att det ska finnas en övergripande och
samordnad kommunal handlingsplan för de insatser som görs och som ska baseras på
lokala initiativ och behov. Breda samverkansprojekt, nytänkande och
metodutveckling kommer att prioriteras vid bedömningen av kommunernas
handlingsplaner.
I budgetpropositionen aviserades även att det inom andra politikområden kommer
att göras prioriteringar av särskilda åtgärder i segregerade storstadsområden
och ske en viss omfördelning av medel för att ge utrymme för sådana insatser.
Regeringen betonar att de prioriteringar som nu görs måste åtföljas av en bred
och flexibel samverkan i det lokala arbetet i de aktuella bostadsområdena.
Beträffande arbetsmarknadsområdet har regeringen i 1995 års budgetproposition
föreslagit medel att disponera för tillfälliga personalförstärkningar. Riksdagen
har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1994/95:AU11, rskr
1994/95:233). Av dessa medel bör en stor andel användas för personal på arbets-
förmedlingar i invandrartäta områden. Detta bör ske genom att AMS i sin
fördelning till länen avsätter en betydligt större andel än hittills för
personalinsatser i dessa områden.
Inom utbildningsområdet skall ytterligare insatser göras för att underlätta
invandrares integration i det svenska samhället. Vid fördelningen av de medel
som föreslagits i årets budgetproposition för sysselsättningsskapande åtgärder
inom gymnasieskolan och komvux - samt på liknande sätt vad gäller
folkhögskolorna och studieförbunden - prioriteras verksamheter i de fyra
kommunerna - Stockholm, Göteborg, Malmö och Botkyrka. Av särskild betydelse är
även förslaget (prop. 1994/95:174) att svenska som andra språk skall betraktas
som ett eget ämne i alla skolformer.
Regeringen har vidare i en skrivelse till riksdagen (Skr. 1994/95:138)
redovisat inriktningen av stödet från Allmänna arvsfonden. Därvid framhålls att
stöd även framdeles kommer att lämnas till sådana projekt i speciellt utsatta
bostadsområden som drivs i samverkan mellan föreningsdriven och offentlig
verksamhet enligt den modell som utvecklats i bl.a. Plus-projekten. Sedan våren
1994 bedrivs även ett treårigt försök med föreningsbaserat flyktingmottagande i
Stockholm med fem frivilligorganisationer i samverkan med Stockholms stad.
Verksamheten stöds med projektmedel från regeringen.
D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
Regeringens förslag: Ändamålen under anslaget bör även
kunna avse
- bosniska flyktingars förberedelser i Sverige
inför ett framtida återvändande till
Bosnien-Hercegovina,
- överföring av personer från Bosnien-Hercegovina för
medicinsk vård i Sverige.
Skälen för regeringens förslag
Bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande
till Bosnien-Hercegovina
Sverige har gett ca 60 000 personer från Bosnien-Hercegovina tillstånd att
bosätta sig här. Många av dem vill återvända till sitt hemland när så blir
möjligt. Det finns ett allmänt behov i flyktinggruppen av förberedande
information och utbildningar i Sverige. Förberedelserna i Sverige kommer att
underlätta ett återvändande efter ett fredsavtal. Sverige har gjort omfattande
insatser i form av katastrofbistånd och mer långsiktigt stöd inför
återuppbyggnad av Bosnien-Hercegovina. Den svenska regeringen har nyligen gett
SIDA i uppdrag att genomföra återuppbyggnadsprojekt till en kostnad av 150
miljoner kronor. Detta långsiktiga stöd är ett första led i en
återuppbyggnadsprocess. Arbetet skall i görligaste mån bygga på lokal kompetens.
En komplikation är att en stor del av den lokala kompetensen har tvingats fly
till andra länder, däribland Sverige. Regeringen finner det angeläget att skapa
möjligheter för att den speciella kompetens som finns bland de bosniska
flyktingarna i Sverige kan komma till nytta i det framtida samhällsbygget och
att den kompetens som finns kan upprätthållas eller utvidgas under tiden i
Sverige. När svenska organisationer deltar i genomförandet av återuppbyggnaden
bör kompetens bland de bosniska flyktingarna i Sverige kunna tillvaratas, vilket
även kan skapa möjlighet för en framtida återvandring för dem som så önskar.
Centrala myndigheter i Sverige skall tillsammans med relevanta frivil-
ligorganisationer, intresseorganisationer och företrädare för näringslivet
utgöra en samordningsgrupp. Denna skall fungera som en länk mellan flyktingarna
i Sverige och återuppbyggnadsaktiviteter i hemlandet. De enskilda
organisationerna kommer att få en nyckelroll i förberedelsearbetet.
Samordningsgruppen som leds av Statens Invandrarverk skall även vara styrande
för vilken typ av förberedelser som kan göras i Sverige så att flyktingars
kompetens kan tillgodogöras i det framtida Bosnien-Hercegovina. Förberedelserna
i Sverige inför ett framtida återvändande skall i görligaste mån ske inom
befintliga utbildnings- och praktikarrangemang inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen föreslagit att
åtgärder under anslaget - liksom tidigare - också skall kunna omfatta bidrag
till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige. Regeringen föreslår mot
den bakgrunden att högst 5 miljoner kronor får användas till förberedelsearbete
i Sverige inför flyktingars deltagande i återuppbyggnaden av
Bosnien-Hercegovina. Detta innebär ingen förändring av det i budgetpropositionen
föreslagna anslagsbeloppet till D 4. Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m.
Medicinsk vård i Sverige
I krigets Bosnien-Hercegovina är möjligheter till medicinsk vård starkt
begränsade. Ett program för medicinsk evakuering startade hösten 1992 och pågår
fortfarande. Programmet leds av en kommitté "UN Medevac Committée" där FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR), International Organization för Migration (IOM)
m.fl. ingår. Under budgetåret 1993/94 tog Sverige emot ca 40 personer för
medicinsk behandling här.
Möjligheter till medicinsk evakuering är fortfarande mycket angelägna. I årets
budgetproposition har regeringen anfört att ändamålet för åtgärder under
ifrågavarande anslag bör omfatta såväl bidrag till lösningar av
flyktingsituationer utanför Sverige som organiserad överföring hit. Regeringen
gör bedömningen att en överföring hit av ca tio personer för vård här är i linje
med de ändamål som regeringen föreslog i budgetpropositionen för budgetåret
1995/96. Efter framställning av IOM bör således överföring kunna ske av personer
för vilka ingen möjlighet till behandling finns i Bosnien-Hercegovina.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder
för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för
1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande
till Bosnien-Hercegovina och
2. medicinsk evakuering.
D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Regeringens förslag: Nya utbetalningsregler införs
för schablonersättningen till kommunerna för
flyktingmottagandet. Utbetalningarna delas upp i
flera delar än för närvarande och fördelas i tiden så
att de mer ansluter till när kostnaderna uppstår för
kommunen. Vid flyttningar under de första 18
månaderna får utflyttningskommunen totalt 0,1-0,3
schablonbelopp mindre jämfört med i dag.
Inflyttningskommuner får i stort sett samma
ersättning som i dag vid flyttningar inom 18
månader och till skillnad mot i dag viss ersättning
även vid flyttningar som sker efter 18 månader men
inom två år.
Bakgrunden till regeringens förslag
Nuvarande utbetalningsregler
I propositionen om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning
till kommunerna m.m. (1989/90:105, SfU 21, rskr.281) redovisades ett program för
att underlätta för flyktingar att snabbare få en förankring i svenskt arbets-
och samhällsliv. Samtidigt infördes ett nytt system för statlig ersättning för
flyktingmottagandet. Huvudsyftet med förändringen av ersättningssystemet var att
stimulera kommunerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare
skall kunna bli självförsörjande. Vissa förändringar av ersättningssystemet har
därefter genomförts den 1 juli 1994 efter riksdagens beslut (prop 1993/94:100,
bil 12, bet. 1993/94:SfU 14, rskr. 1993/94:263).
Enligt nuvarande regler i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. får den kommun som först tar emot en flykting och som
gör en plan för hans introduktion i det svenska samhället alltid ett halvt
schablonbelopp. Resterande del delas upp på två utbetalningar. Om flyktingen bor
kvar i den första mottagningskommunen och efter sex månader fortfarande är
folkbokförd där, utbetalas ytterligare ett fjärdedels schablonbelopp. Är
flyktingen fortfarande folkbokförd i denna kommun efter tolv månader har
kommunen rätt till ytterligare ett fjärdedels schablonbelopp. Flyttar flyktingen
från den första mottagningskommunen till en annan, lämnas under vissa förut-
sättningar ersättning också till denna kommun.
Regeringen bedömer att det finns vissa problem med nuvarande regler för
utbetalning och fördelning av schablonersättningen. Utbetalningarna och
fördelningen av schablonersättningen ansluter inte i tillräcklig omfattning till
när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. En urvalsundersökning med 41
kommuner som genomförts sommaren 1994 av en arbetsgrupp inom regeringskansliet
visar bl.a. på att små kommuner (25 000 invånare eller färre) och landsbygds-
och glesbygdskommuner har en låg förbrukning av schablonersättningen i
förhållande till många andra kommuner. Dessa kommuner har också en stor
utflyttning av flyktingar. En omfördelning bör, bl.a. med utgångspunkt från
dessa resultat, ske av schablonersättningen från utflyttningskommuner till
kommuner med stor inflyttning så att ersättningen i högre grad sammanfaller med
kommunernas kostnader.
Förslag om ändrade utbetalningsregler
Arbetsmarknadsdepartementet tillsatte den 23 januari 1995 en arbetsgrupp med
uppgift att utforma nya utbetalningsregler för schablonersättningarna. Syftet
var att bl.a. nå en rättvisare fördelning av schablonbidraget mellan olika
kommuner vid flyttningar. I arbetsgruppen har ingått företrädare för
Arbetsmarknadsdepartementet, Finansdepartementet, Riksskatteverket, Statens
invandrarverk och Svenska kommunförbundet. Förslagen har redovisats i
departementspromemorian Översyn av utbetalningsregler för schablonersättningen
enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
(Ds 1995:20). I arbetet med promemorian har arbetsgruppen, genom Svenska
kommunförbundet, inhämtat synpunkter från ett antal kommuner.
I promemorian föreslås ett system där 0,2 schablonbelopp, som skall täcka de
initiala mottagningskostnaderna under de första månaderna, betalas ut månaden
efter det att flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Flyktingar som
tas emot från en förläggning bör, liksom för närvarande, räknas som mottagna när
de flyttar från förläggningen till kommunen. Flyktingar som i övriga fall första
gången tas emot i en kommun efter beviljat uppehållstillstånd för bosättning,
bör räknas som mottagna den dag de enligt skattemyndighetens register över
befolkningen i länet (personbanden) folkbokförts i en kommun.
Utbetalningar bör därefter göras med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m.
den 24:e månaden efter det första mottagandet, till den kommun där flyktingen
enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd vid utgången av respektive
tremånadersperiod.
Om flyktingen flyttar under denna tremånadersperiod bör inflyttningskommunen få
0,2 schablonbelopp i extra ersättning för att kompensera för de initialkostnader
för introduktionen som den nya kommunen kan komma att få. Den extra ersättningen
bör utbetalas för flyttningar som sker t.o.m. den 18:e månaden efter det första
mottagandet i en kommun. Därefter bör inte någon extra ersättning lämnas
eftersom huvuddelen av de direkta introduktionsåtgärderna i form av t.ex.
svenskundervisning då bör vara genomförda. Vid flyttningar bör även
utflyttningskommunen erhålla 0,1 schablonbelopp eftersom flyktingen bott viss
tid av tremånadersperioden där, vilket inneburit vissa kostnader för kommunen.
Dessutom kan vissa fasta kostnader kvarstå en tid sedan flyktingen lämnat
kommunen.
Det nuvarande administrativa förfarandet - med förslagslistor från
Invandrarverket till kommunerna där kommunerna bl.a. skall intyga att en
introduktionsplan har upprättats för flyktingens introduktion i det svenska
samhället - bör, enligt arbetsgruppen, ersättas med en automatisk utbetalning av
schablonersättning till den kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens
personband är folkbokförd. Detta bör kunna ske genom en sambearbetning av
registeruppgifter vid Statens invandrarverk och skattemyndighetens personband.
Statens invandrarverk bör ha rätt att återkräva utbetald schablonersättning,
eller minska framtida ersättningar med motsvarande belopp, om det vid kontroll
skulle visa sig att en introduktionsplan enligt intentionerna i prop
(1989/90:105) om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning
till kommunerna m.m. inte upprättats.
Regeringen har i prop. 1994/95:201 om avisering av folkbokföringsuppgifter
föreslagit att ett nytt register för tillhandahållande av
folkbokföringsuppgifter (aviseringsregistret) skall inrättas. Registret föreslås
ersätta bl.a. personbanden som därigenom kan avskaffas. Det nya registret
beräknas vara klart att tas i drift den 1 januari 1997. Uppgifterna i detta
aviseringsregister bör därefter ligga till grund för utbetalning av
schablonersättningen.
Skälen för regeringens förslag
Regeringen ansluter sig till arbetsgruppens förslag. Utbetalningen av
ersättningarna kommer med de nya reglerna att sträckas ut i tiden och ha bättre
anknytning till när kostnaderna uppstår för kommunerna än för närvarande.
Därigenom skapas ökad rättvisa när det gäller ersättningarna mellan
utflyttnings- och inflyttningskommunen när en flykting flyttar. Vidare
överensstämmer detta med de allmänna principerna för utbetalning av statliga
ersättningar.
Den första inflyttningskommunen och sådana kommuner dit flyttningar sker t.o.m.
den 18:e månaden från det första mottagandet i en kommun, kommer med det
föreslagna utbetalningssystemet alltid att vara garanterade minst 0,3
schablonbelopp för att bl.a. täcka de initiala mottagningskostnaderna under de
första månaderna. I dag är kommunen garanterad 0,5 schablonbelopp även i de fall
flyktingen mycket snart flyttar från kommunen, vilket i många fall innebär en
viss överkompensation.
Vid flyttningar under de första 18 månaderna får utflyttningskommunen totalt
0,1 - 0,3 schablonbelopp mindre jämfört med i dag. Hur mycket lägre ersättningen
blir kommer att vara beroende av när under perioden flyttningen sker.
Inflyttningskommuner får i stort sett samma ersättning som i dag vid flyttningar
inom 18 månader och till skillnad mot för närvarande också ersättning vid
flyttningar som sker mellan den 18:e till 24:e månaden efter det första
mottagandet i en kommun.
Varje flyttning som sker inom 18 månader efter det första mottagandet i en
kommun kommer med det föreslagna utbetalningssystemet att kosta staten 1,3
schablonbelopp vilket jämfört med nuvarande utbetalningssystem (1,5
schablonbelopp) innebär minskade kostnader med 0,2 schablonbelopp. Vid
flyttningar som sker efter den 18:e månaden ökar däremot statens kostnader med
0,1 från nuvarande 1,0 till 1,1 schablonbelopp i det nya systemet. Sammantaget
beräknas statens kostnader minska något för flyktingar som flyttar vidare till
en annan kommun efter det första mottagandet.
Eftersom utbetalning i huvudsak bör kunna ske utan ansökan eller särskilt
uppgiftslämnande från kommunen, bör såväl stat som kommun dessutom kunna minska
sina administrationskostnader. Vidare bör den tätare utbetalningen av
schablonersättningen, direkt baserad på folkbokföringsuppgifter, innebära att
kommunerna snabbare än i dag får vetskap om samtliga flyktingar som bosatt sig i
kommunen och folkbokfört sig där. Därmed ökar förutsättningen för att kommunen
skall kunna påbörja introduktionen av dessa flyktingar utan onödigt glapp mellan
olika åtgärder till följd av flyttningen. Från några kommuner har dock framförts
farhågor om att kommunernas administrationskostnader möjligen kan komma att öka
på grund av de tätare utbetalningarna. Regeringen har därför för avsikt att noga
följa hur kommunernas administration påverkas av det förändrade
utbetalningssystemet. Om det skulle visa sig att systemförändringen sammantaget
leder till ökad administration, kommer åtgärder att vidtas för att komma till
rätta med det.
De nya utbetalningsreglerna bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla
flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. För flyktingar som tagits emot
före den 1 januari 1996 kommer ersättningsutbetalningar enligt det gamla
utbetalningssystemet att ske lång tid efter denna tidpunkt. Särskilda
övergångsregler skulle kunna minska tiden med två parallella system.
Omläggningen av schablonersättningssystemet - som innebär att utbetalningarna
sker under en längre tidsperiod - kan dessutom göra det növändigt att ändra
utbetalningsreglerna på andra områden som omfattas av ersättningsförordningen
(1990:927). Det kan gälla exempelvis sådan ersättning för särskilda kostnader
för ekonomisk hjälp, kostnader för färdtjänst samt stöd och hjälp i boendet som
en kommun har rätt till för vissa gamla, sjuka och funktionshindrade. Det bör
därför ankomma på regeringen att, efter överläggningar med Svenska
kommunförbundet, fastställa de närmare utbetalningsregler, särskilda
övergångsregler samt ändringar i reglerna för ersättning av särskilda kostnader
som kan bli nödvändiga.
Anslagsberäkning
I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat
medelsbehovet för anslaget D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m. till 6 647 700 000 kronor, varav 5 033 700 000 kronor avser
perioden juli 1995 - juni 1996.
De nu föreslagna ändringarna i utbetalningssystemet för schablonbidragen som
avses träda i kraft den 1 januari 1996 medför förlängda utbetalningsperioder och
därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. För flyktingar som flyttar
till en annan kommun efter det första mottagandet blir det som tidigare nämnts
också en viss varaktig minskning av statens kostnader. Tillsammans med justerade
prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar m.fl. minskar det nya
utbetalningssystemet anslagsbehovet budgetåret 1995/96 med 400 miljoner kronor.
För perioden juli 1995 - juni 1996 beräknas anslagsbehovet minska med 70
miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av schablo-
nersättningar
2. under tionde huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för
åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar 400 000 000 kr.
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 11.
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
10 §[1]
Lönegarantiavgifter förs Lönegarantiavgifter förs
till en fond, benämnd till staten för
lönegarantifon-den, med finansiering av
vars tillgångar kost-- kostnader enligt
nader enligt lönegarantilagen
lönegarantilagen (1992:497).
(1992:497) skall
täckas.
_______________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1994:638.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd[1]
dels att 7, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §[2]
Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt 3. fullgjort tjänstgöring
eller åtnjutit enligt lagen (1994:1809)
föräldrapenningförmån om totalförsvarsplikt
enligt lagen (1962:381) eller fått föräldrapen-
om allmän försäkring, i ningförmån enligt lagen
båda fallen dock (1962:381) om allmän
tillsammans högst två försäkring, i båda fallen
månader, dock tillsammans högst två
månader,
4. haft semester, 5. eljest varit ledig
eller av annan anledning än
5. eljest varit ledig sjukdom, tjänstgöring
av annan anledning än enligt lagen (1994:1809)
sjukdom, värnplikts- om totalförsvarsplikt
tjänstgöring eller barns eller barns födelse med
födelse med helt eller helt eller delvis
delvis bibehållen lön. bibehållen lön.
8 §[3]
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden varit hindrad
att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som
har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då
sökanden har åtnjutit sökanden har fått
föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån enligt
enligt lagen (1962:381) lagen (1962:381) om
om allmän försäkring ellerallmän försäkring eller
varit hindrad att varit hindrad att arbeta
arbeta på grund av på grund av
1. 1. tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring, lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs
med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1994:929.
[2]Senaste lydelse 1994:1674.
[3]Senaste lydelse 1994:1674.
9 §[4]
Den som i minst 90 Den som i minst 90
kalenderdagar under en kalenderdagar under en
ramtid av tio månader i ramtid av tio månader i
anslutning till att han anslutning till att han
avslutat utbildning på avslutat utbildning på
heltid som omfattar heltid som omfattar
minst ett läsår och som minst ett läsår och som
berättigar till berättigar till
studiesocialt stöd stått studiesocialt stöd stått
till arbetsmarknadens till arbetsmarknadens
förfogande som förfogande som
arbetssökande genom den arbetssökande genom den
offentliga offentliga
arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingen eller
förvärvsarbetat är förvärvsarbetat är
berättigad till kontant berättigad till kontant
arbetsmarknadsstöd utan arbetsmarknadsstöd utan
att ha uppfyllt att ha uppfyllt
arbetsvillkoret. Vid arbetsvillkoret. Vid
bestämmande av ramtid bestämmande av ramtid
inräknas inte tid då inräknas inte tid då
sökanden har varit sökanden har varit
hindrad att stå till hindrad att stå till
arbetsmarknadens arbetsmarknadens
förfogande på grund av förfogande på grund av
sjukdom, sjukdom, tjänstgöring
värnpliktstjänstgöring, enligt lagen (1994:1809)
havandeskap eller vård om totalförsvarsplikt,
av eget barn eller havandeskap eller vård av
adoptivbarn som inte eget barn eller
har fyllt två år. adoptivbarn som inte har
fyllt två år.
Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha
fullgjort arbetsvillkoret.
_____________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före 2. Den som före
ikraftträdandet påbörjat ikraftträdandet påbörjat en
en ersättningsperiod med ersättningsperiod med
dagpenning har rätt till dagpenning har rätt till
sådan ersättning även sådan ersättning även efter
efter ikraftträdandet, ikraftträdandet, dock
dock längst till och med längst till och med den
den 30 juni 1996. Detta 30 juni 1996.
gäller inte om Ersättningen skall be-
stödtagaren har uppfyllt stämmas enligt 17, 20 och
villkoren för rätt till 21 §§ lagen (1973:370) om
ersättning enligt lagen arbetslöshetsförsäkring.
(1973:370) om Detta gäller inte om
arbetslöshetsförsäkring istödtagaren har uppfyllt
dess nya lydelse. villkoren för rätt till
ersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring i dess nya
lydelse.
Den som blir arbetslös under tiden den 1 januari - den 30 juni 1995 och då
uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall ha rätt till ersättning som bestäms
enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i
bestämmelsernas lydelse efter den 1 januari 1995, om den sökande under 1994
varit skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt under minst sju månader. Detta gäller endast om
stödtagaren inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995. Ersättning som
utges med stöd av denna regel får uppbäras längst till och med den 30 juni 1996.
_____________________
Denna lag träder i kraft i fråga om 7, 8 och 9 §§ den 1 juli 1995 och i övrigt
den 1 januari 1996.
**Fotnot**
[4]Senaste lydelse 1994:1674.
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 20 §§ lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §[2]
Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt 2. fullgjort tjänstgöring
eller åtnjutit enligt lagen (1994:1809)
föräldrapenningförmån om totalförsvarsplikt
enligt lagen (1962:381) eller fått föräldrapen-
om allmän försäkring, i ningförmån enligt lagen
båda fallen dock (1962:381) om allmän
tillsammans högst två försäkring, i båda fallen
månader, dock tillsammans högst två
månader,
3. haft semester, 4. eljest varit ledig
eller av annan anledning än
4. eljest varit ledig sjukdom, tjänstgöring
av annan anledning än enligt lagen (1994:1809)
sjukdom, värnplikts- om totalförsvarsplikt
tjänstgöring eller barns eller barns födelse med
födelse med helt eller helt eller delvis
delvis bibehållen lön. bibehållen lön.
8 §[3]
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då försäkrad varit
hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller
som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem
månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då
försäkrad har åtnjutit försäkrad har fått
föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån enligt
enligt lagen (1962:381) lagen (1962:381) om
om allmän försäkring ellerallmän försäkring eller
varit hindrad att varit hindrad att arbeta
arbeta på grund av på grund av
1. 1. tjänstgöring enligt
värnpliktstjänstgöring, lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs
med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
20 §[4]
Dagpenning lämnas med Dagpenning lämnas med 75
80 procent av den procent av den försäkrades
försäkrades dagsförtjänst,dagsförtjänst, om inte
om inte annat följer av annat följer av 17 § första
17 § första stycket och stycket och andra
andra stycket första stycket första meningen.
meningen. Dagpenning Dagpenning till en
till en försäkrad som harförsäkrad som har
tillerkänts ålderspensiontillerkänts ålderspension
i form av folkpension, i form av folkpension,
allmän tilläggspension allmän tilläggspension
eller annan pension som eller annan pension som
lämnas på grund av lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas medförvärvsarbete, lämnas med
65 procent av den 65 procent av den
försäkrades dagsförtjänst,försäkrades dagsförtjänst,
med den begränsning som med den begränsning som
följer av 17 § första följer av 17 § första
stycket. stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om
försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den
försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var
normal för den försäkrade.
Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden antingen i det
förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes, eller, om detta är
förmånligare för den försäkrade, i allt det förvärvsarbete som utförts under
hela ramtiden enligt 6 §.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall
som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per
arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som
medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena får dagpenning till
försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar
utbildningsbidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan
än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar
skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt första - fjärde
styckena och ersättningen.
______________________
Denna lag träder i kraft i fråga om 7 och 8 §§ den 1 juli 1995 och i övrigt den
1 januari 1996.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:1334.
[2]Senaste lydelse 1994:1673.
[3]Senaste lydelse 1994:1673.
[4]Senaste lydelse 1994:1673.