Post 6875 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:67 ·
Försenade årsredovisningar m.m.
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 67
Regeringens proposition
1994/95:67
Försenade årsredovisningar m.m.
Prop.
1994/95:67
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram förslag som syftar till att komma till
rätta med de aktiebolag som inte ger in årsredovisning eller revisionsberättelse
till Patent- och registreringsverket (PRV) i rätt tid eller som försummar att
anmäla styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering i
aktiebolagsregistret.
Regeringen föreslår att bolag som inte ger in årsredovisning eller revisions-
berättelse i tid skall kunna förpliktas att betala särskilda förseningsavgifter.
Vidare föreslås att bolag som ännu elva månader efter räkenskapsårets utgång
inte har sänt in årsredovisning eller revisionsberättelse skall kunna meddelas
ett likvidationsföreläggande och, om handlingarna ännu vid den förelagda tidens
slut inte är inkomna till verket, kunna förpliktas att träda i likvidation. Det
föreslås också att aktiebolag skall kunna meddelas likvidationsföreläggande och
förpliktas att träda i likvidation på den grunden att behörig revisor inte har
anmälts för registrering. Dessutom föreslås att aktiebolag som saknar till
registret anmäld behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor och som
på den grunden meddelas ett likvidationsföreläggande skall kunna förpliktas att
betala en avgift motsvarande PRV:s kostnader i likvidationsärendet.
I propositionen behandlas vissa andra smärre associationsrättsliga frågor.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 4
2 Lagtext.................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i aktie-
bolagslagen (1975:1385).............. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:802) om ändring av aktiebolags-
lagen (1975:1385).................... 12
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar.. 14
2.4 Förslag till lag om ändring i kommu-
nalskattelagen (1928:370)............ 16
3 Ärendet och dess beredning............... 18
4 Försenade redovisningshandlingar......... 19
4.1 Behovet av skärpta regler............ 19
4.2 Förseningsavgifter................... 21
4.3 Dröjsmål med delårsrapporter......... 27
4.4 Skärpta regler om tvångslikvidation.. 28
5 Frågor om revisorer...................... 31
5.1 När skall ett aktiebolag ha auktori-
serad revisor?....................... 31
5.2 Likvidation på grund av avsaknad av
revisor.............................. 32
6 Särskild avgift i likvidationsärende..... 34
7 Registreringsåtgärder med anledning av
beslut om konkurs m.m.................... 38
8 Ikraftträdande m.m....................... 39
9 Kostnader................................ 39
10 Författningskommentar.................... 42
10.1Förslaget till lag om ändring i ak-
tiebolagslagen (1975:1385)........... 42
10.2Förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:802) om ändring i aktiebolags-
lagen (1975:1385).................... 53
10.3Förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar.. 55
10.4Förslaget till lag om ändring i kom-
munalskattelagen (1928:370).......... 56
Bilaga 1 Patent- och registreringsverkets för-
fattningsförslag..................... 58
Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över
Patent- och registreringsverkets pro-
memoria angående försenade årsredo-
visningar.............................68
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag...........69
Bilaga 4 Lagrådets yttrande....................84
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1994............................87
Rättsdatablad................................. 88
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
2. lag om ändring i lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen(1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987.667) om ekonomiska föreningar, och
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)[1],
dels att 9 kap. 5 §, 11 kap. 3 § samt 13 kap. 1, 4 a, 6, 17 och 19 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragafer, 11 kap. 15 - 20 §§ samt
13 kap. 6 a §, av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före 11 kap. 15 § skall införas en ny rubrik med
lydelsen "Förseningsavgift".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
5 §
Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid sådan stämma skall årsredovisningen och revisionsberättelsen
samt, i moderbolag, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen
framläggas.
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2.om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den
fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktör,
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna lag eller
bolagsordningen.
Med beslut i fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock anstå till fortsatt
stämma, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till en tiondel av
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två
månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tillåtet.
Om beslut som avses i
andra stycket 1 och 2
skall anstå till fortsatt
stämma, skall styrelsen
anmäla detta till regist-
reringsmyndigheten för
registrering. Anmälan
skall göras inom fyra
veckor efter det att
beslut om fortsatt stämma
fattades.
11 kap.
3 §
Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshandlingarna
för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.
Senast en månad efter När resultaträkningen och
det resultaträkningen balansräkningen blivit
och balansräkningen fastställda, skall
blivit fastställda, bestyrkta kopior av års-
skall avskrift av redovisning och
årsredovisning och revisionsberättelse ges
revisionsberättelse in till
insändas till regist- registreringsmyndig-
reringsmyndigheten. På heten. Handlingarna
avskriften av skall ha kommit in till
årsredovisningen skall registreringsmyndigheten
styrelseledamot eller inom en månad från
verkställande direktör fastställelsebeslutet. På
teckna bevis om att kopian av årsredo-
resultaträkning och visningen skall en
balansräkning fastställtsstyrelseledamot eller
med uppgift om verkställande direktören
fastställelsedagen. teckna bevis om att
Beviset skall även inne- resultaträkning och
hålla uppgift om balansräkning har fast-
bolagstämmans beslut ställts med uppgift om
beträffande bolagets fastställelsedagen.
vinst eller förlust. Beviset skall även inne-
hålla uppgift om
bolagsstämmans beslut
beträffande bolagets
vinst eller förlust.
Om avskrift av Om kopia av
årsredovisning och årsredovisning och
revisionsberättelse revisionsberättelse inte,
inte, på sätt som på sätt som anges i
anges i andra stycket, andra stycket, har
har insänts inom femton insänts inom femton
månader efter månader efter
räkenskapsårets utgång, räkenskapsårets utgång,
svarar svarar
styrelseledamöterna och styrelseledamöterna och
verkställande direktören verkställande direktören
solidariskt för de solidariskt för de
förpliktelser som förpliktelser som
uppkommer för bolaget. uppkommer för bolaget.
En styrelseledamot eller verkställande direktör undgår dock ansvar, om han
visar att underlåtenheten att insända årsredovisning och revisionsberättelse
inte beror på försummelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som
uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till
registreringsmyndigheten.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:150.
Förseningsavgift
15 §
Om ett aktiebolag inte
ger in bestyrkta kopior
av årsredovisning och
revisionsberättelse eller
om årsredovisningen
saknar sådant bevis som
avses i 3 §, skall bo-
laget betala försenings-
avgift till staten
enligt bestämmelserna i
16 §. Detsamma gäller om
ett moderbolag inte ger
in bestyrkta kopior av
koncernredovisning och
koncern-
revisionsberättelse eller
om koncernredovisningen
saknar bevis enligt 3 §
om fastställelse av
koncernresultaträkning
och koncernbalansräkning.
Beslut om
förseningsavgift fattas
av
registreringsmyndigheten.
16 §
Ett bolag skall betala
en förseningsavgift om de
handlingar som anges i
15 § inte har kommit in
till registreringsmyndig-
heten inom sju månader
från räkenskapsårets ut-
gång. Har bolaget inom
denna tid gjort anmälan
enligt 9 kap. 5 § fjärde
stycket, skall dock bolaget
betala förseningsavgift
först om handlingarna
inte har kommit in inom
nio månader från räkens-
kapsårets utgång. Avgiften
skall uppgå till 10 000
kr för publika aktiebolag
och 5 000 kr för privata
aktiebolag.
Om de handlingar som
anges i 15 § inte har
kommit in inom två månader
från det att underrättelse
avsändes till bolaget om
beslut om försenings-
avgift enligt första
stycket, skall bolaget
betala en ny för-
seningsavgift. Den nya
avgiften skall uppgå till
10 000 kr för publika
aktiebolag och 5 000 kr
för privata aktiebolag.
Om de handlingar som
anges i 15 § inte har
kommit in inom två månader
från det att underrättelse
avsändes till bolaget om
beslut om försenings-
avgift enligt andra
stycket, skall bolaget
betala en ny försenings-
avgift. Den nya avgiften
skall uppgå till 20 000
kr för publika aktiebolag
och 10 000 kr för privata
aktiebolag.
Har registrering skett
av beslut om att bolaget
försatts i konkurs eller
trätt i likvidation, får
beslut om förseningsavgift
inte meddelas.
17 §
Har bolaget inom tid
som avses i 16 § givit in
kopior av de handlingar
som anges i 15 § men är
kopiorna inte bestyrkta
eller har handlingarna på
annat sätt någon brist som
lätt kan avhjälpas, får
registreringsmyndigheten
meddela beslut om
förseningsavgift endast
om bolaget har under-
rättats om bristen och
fått tillfälle att avhjälpa
den men inte gjort det
inom tid som angetts i
underrättelsen. En sådan
underrättelse får sändas
med posten till den
postadress som bolaget
senast har anmält hos
registreringsmyndig-
heten.
18 §
En förseningsavgift
skall efterges, om
underlåtenheten att inge
handlingen framstår som
ursäktlig med hänsyn till
omständigheter som
bolaget inte har kunnat
råda över. Avgiften skall
också efterges om det
framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om
eftergift skall beaktas
även om något yrkande om
detta inte har fram-
ställts, i den mån det
föranleds av vad som har
förekommit i ärendet.
19 §
Om en förseningsavgift
inte har betalats efter
betalningsuppmaning,
skall avgiften lämnas för
indrivning. Regeringen
får föreskriva att
indrivning inte behöver
begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning
av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
20 §
Ett beslut om
förseningsavgift får
verkställas även om det
inte har vunnit laga
kraft.
Om ett bolag har rätt
att återfå betalad
förseningsavgift på grund
av en domstols beslut,
skall ränta betalas på den
återbetalade för-
seningsavgiften från och
med månaden efter den då
förseningsavgiften
betalades in till och
med den månad då
återbetalning görs. I fråga
om räntans storlek tilläm-
pas 69 § 2 mom. första
stycket uppbördslagen
(1953:272).
13 kap.
1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall träda i likvidation.
Även om bolagsordningen Även om bolagsordningen
skulle föreskriva skulle föreskriva
kvalificerad majoritet kvalificerad majoritet
för beslut om likvida- för beslut om likvida-
tion, fattas sådant be- tion, fattas sådant be-
slut med enkel majori- slut med enkel majori-
tet, när grund för tvån- tet, när grund för tvån-
gslikvidation föreligger gslikvidation föreligger
enligt 2 eller 4 §. Be- enligt 2, 4 eller 4 a §.
slutet har i fall som Beslutet har i fall som
angivits nu omedelbar angivits nu omedelbar
verkan. I annat fall verkan. I annat fall kan
kan bolagsstämman bolagsstämman besluta att
besluta att likvida- likvidationen skall
tionen skall inträda inträda viss senare dag.
viss senare dag.
4 a §[2]
Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om
1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman inte inom
föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
2. bolaget inte har 2. bolaget inte på
anmält till registret föreskrivet sätt till
sådan behörig styrelse registret har anmält sådan
eller verkställande behörig styrelse,
direktör som skall verkställande direktör
finnas enligt denna eller revisor som skall
lag, eller finnas enligt denna lag,
eller
3. bolaget inte har 3. bolaget inte har sänt
sänt in årsredovisning in årsredovisning och
enligt 11 kap. 3 § för revisionsberättelse
något av de senaste två enligt 11 kap. 3 § inom
räkenskapsåren. elva månader från
räkenskapsårets utgång.
Beslut om likvidation Beslut om likvidation
meddelas dock inte, om meddelas dock inte, om
likvidationsgrunden har likvidationsgrunden har
upphört under ärendets upphört under ärendets
handläggning hos handläggning hos
registreringsmyndig- registreringsmyndigheten
heten. och avgift som påförts
enligt 6 a § har
betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyndigheten
självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande
direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att
det finns någon som kan företräda bolaget.
6 §[3]
Har sökanden haft Har sökanden haft
kostnader för delgivning kostnader för delgivning
eller kungörelse samt föreller kungörelse samt för
expeditioner i ärende expeditioner i ärende
enligt 2, 4 eller 4 a §, enligt 2, 4 eller 4 a §,
skall ersättning för skall ersättning för detta
detta lämnas av bolagets lämnas av bolagets medel,
medel, om bolaget om bolaget förpliktas
förpliktas träda i träda i likvidation eller
likvidation eller rätten rätten eller, i fall som
eller, i fall som avses avses i 4 a §,
i 4 a §, registrerings- registreringsmyndigheten
myndigheten annars annars finner det
finner det skäligt. När skäligt.
likvidationsfrågan har
väckts av
registreringsmyndigheten
skall dessa kostnader
ersättas av bolaget
eller, om bolaget
saknar tillgångar, av
staten.
6 a §
Om
registreringsmyndigheten
självmant meddelar
bolaget ett
likvidationsföreläggande
enligt 5 a § på den
grunden att bolaget inte
har anmält behörig
styrelse, verkställande
direktör eller revisor för
registrering, skall
bolaget förpliktas att
betala en särskild avgift
för kostnaderna i
likvidationsärendet.
Bolaget skall förpliktas
betala avgift enligt
första stycket endast om
registreringsmyndigheten
senast sex veckor innan
föreläggandet meddelades
har skickat en påminnelse
till bolaget på dess se-
nast anmälda postadress
om den brist som före-
läggandet avser.
Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning
om att bolaget kan bli
skyldigt att betala en
avgift om bristen inte
avhjälps.
Kommer det fram i
likvidationsärendet att
det inte fanns grund för
tvångslikvidation när
föreläggande enligt 5 a §
meddelades, skall
avgiftsbeslutet upphävas.
Bestämmelserna i 11 kap.
18 och 19 §§ tillämpas även
i fråga om avgift enligt
första stycket.
Regeringen får meddela
föreskrifter om avgiftens
storlek.
17 §
Har bolaget trätt i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut eller, i fall
som avses i 2 §, på grund av rättens beslut, kan stämman sedan revisorerna
avgivit yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet
återupptagas. Sådant beslut får dock ej fattas, om likvidationsanledning på
grund av denna lag eller bolagsordningen föreligger eller om bolagets eget
kapital beräknat enligt 2 § tredje stycket ej uppgår till det registrerade
aktiekapitalet eller om utskiftning ägt rum.
När beslut enligt första stycket fattas, skall samtidigt väljas styrelse.
Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av
likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet får ej verkställas
förrän registrering skett.
Om likvidationsbeslut Om likvidationsbeslut
som avses i 1-4 §§ som avses i 1-4 a §§
blivit upphävt genom blivit upphävt genom
domstols lagakraftägande domstols lagakraftägande
dom eller beslut, skall dom eller beslut, skall
likvidatorerna genast likvidatorerna genast
göra anmälan därom för göra anmälan därom för
registrering samt kalla registrering samt kalla
till bolagsstämma för valtill bolagsstämma för val
av styrelse. av styrelse.
När likvidation upphört enligt denna paragraf, äger 14 § motsvarande
tillämpning.
19 §
Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är
bolaget upplöst när konkursen avslutas.
Finnes överskott, skall Finns överskott, skall
bolagsstämman inom en bolagsstämman inom en
månad från det konkursen månad från det konkursen
avslutades besluta att avslutades besluta att
bolaget skall träda i bolaget skall träda i
likvidation. Fattas ej likvidation. Fattas inte
sådant beslut, gäller något sådant beslut, gäller
4 §. 4 a §.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med överskott.
______________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 15 och 16 §§ tillämpas beträffande årsredovisningar
och revisionsberättelser för räkenskapsår som avslutas den 31 december 1994
eller senare.
3. I fråga om årsredovisningar och revisionsberättelser för räkenskapsår som
har avslutats före den 31 december 1994 tillämpas 13 kap. 4 a § första stycket i
dess äldre lydelse.
**Fotnot**
[2] Senaste lydelse 1993:1495.
[3] Senaste lydelse 1993:1495.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:802) om ändring av
aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 17 § samt 18 kap. 4 och 7 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385)[1] i paragrafernas lydelse enligt lagen (1994:802) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
17 §
Om bolagsstämmobeslut ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot
denna lag eller bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller
ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseledamot
eller verkställande direktör. Sådan talan kan föras även av den som styrelsen
obehörigen vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken.
Talan skall väckas inom Talan skall väckas inom
tre månader från dagen tre månader från dagen för
för beslutet. Väckes beslutet. Väckes icke
icke talan inom tid som talan inom tid som nu
nu sagts är rätten till sagts är rätten till talan
talan förlorad. förlorad.
Talan får väckas senare Talan får väckas senare
än vad i andra stycket än vad i andra stycket
sägs när sägs när
1. beslutet är sådant 1. beslutet är sådant att
att det ej lagligen kan det ej lagligen kan
fattas ens med alla fattas ens med alla
aktieägares samtycke, aktieägares samtycke,
2. samtycke till 2. samtycke till
beslutet kräves av alla beslutet kräves av alla
eller vissa aktieägare eller vissa aktieägare
och sådant samtycke ej och sådant samtycke ej
givits, eller givits, eller
3. kallelse till 3. kallelse till stämman
stämman ej skett eller ej skett eller de för
de för bolaget gällande bolaget gällande bestäm-
bestämmelserna om melserna om kallelse
kallelse väsentligen väsentligen eftersatts.
eftersatts.
Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller inte i fall
som avses i 14 kap. 30 § första stycket.
Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de
aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast
om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering
och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har
genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut ej får
verkställas, skall rätten underrätta registreringsmyndigheten för registrering.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:150.
18 kap.
4 §
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är föreskrivet om
anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga
rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndigheten finner att beslut som
anmäles för registrering eller handling som bifogas anmälningen ej har
tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller
annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något viktigare hän-
seende otydlig eller vilseledande avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma
föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall
intagas i föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9
kap. 17 § andra stycket.
Registreringsmyn- Registreringsmyn-
digheten skall genast digheten skall genast
skriftligen underrätta skriftligen underrätta
bolaget när registre- bolaget när registre-
ringsmyndigheten fattar ringsmyndigheten fattar
beslut enligt 4 kap. 13 beslut enligt 4 kap. 13 §
§ andra stycket, 6 kap. andra stycket, 6 kap. 7 §
7 § tredje stycket, 13 tredje stycket, 11 kap.
kap. 18 §, 14 kap. 15 § 16 eller 18 §, 13 kap. 6
första stycket, 21 eller a eller 18 §, 14 kap. 15 §
29 § eller 19 kap. 2 §. första stycket, 21 eller
29 § eller 19 kap. 2 §.
7 §
Mot myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller 11
§, 10 kap. 2 eller 3 §, 11 kap. 6 § eller 8 § första stycket 1 eller 12 kap. 8 §
föres talan hos regeringen genom besvär.
Mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första
stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär.
Ett beslut av Ett beslut av
registreringsmyndighe- registreringsmyndigheten
ten att avskriva anmälan att avskriva anmälan
eller vägra registre- eller vägra registrering
ring enligt 4 § första enligt 4 § första stycket
stycket överklagas hos överklagas hos kammar-
kammarrätten inom två rätten inom två månader från
månader från beslutets beslutets dag. Detsamma
dag. Detsamma gäller gäller ett sådant beslut
ett sådant beslut av av registreringsmyn-
registreringsmyn- digheten som avses i 4 a
digheten som avses i 4 §, 4 kap. 13 § andra
a §, 4 kap. 13 § andra stycket, 6 kap. 7 §
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 11 kap.
tredje stycket, 13 kap. 16 och 18 §§, 13 kap. 18 §,
18 §, 14 kap. 15 § 14 kap. 15 § första
första stycket, 21 och stycket, 21 och 29 §§ samt
29 §§ samt 19 kap. 2 §. 19 kap. 2 §.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
dels att 15 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 15 kap. 4 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
4 a §
Om styrelseledamot,
verkställande direktör
eller annan ställföreträda-
re för föreningen har
försatts i konkurs, fått
förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken eller
fått näringsförbud, skall
registreringsmyndigheten
avföra ställföreträdaren ur
föreningsregistret. Av-
registreringen skall vid
beslut om konkurs eller
tillfälligt näringsförbud
ske omedelbart. I övrigt
skall avregistrering ske
sedan beslutet har
vunnit laga kraft.
6 §
Myndighets beslut i Myndighets beslut i
tillståndsärenden enligt tillståndsärenden enligt 6
6 kap. 3 eller 4 §, 8 kap. 3 eller 4 §, 8 kap.
kap. 3 - 5 §§, 9 kap. 6 §3 - 5 §§, 9 kap. 6 § eller
eller 8 § första stycket 1 eller8 § första stycket 1 eller
10 kap. 6 § femte 10 kap. 6 § femte stycket
stycket överklagas till får överklagas hos
regeringen genom besvär. regeringen.
Ett beslut av Ett beslut av
registreringsmyn- registreringsmyndigheten
digheten som innebär att som innebär att anmälan
anmälan har avskrivit har avskrivits eller
eller registrering har registrering har vägrats
vägrats enligt 4 § enligt 4 § första och
första och andra stycket andra styckena överklagas
överklagas till kam- hos allmän
marrätten genom besvär förvaltningsdomstol inom
inom två månader från två månader från beslutets
beslutets dag. Detsamma dag. Detsamma gäller ett
ett gäller ett beslut av beslut av registrerings-
registreringsmyndigheten myndigheten som avses i
som avses i 4 § fjärde 4 a §, 11 kap. 18 §, 12
stycket. kap. 7 § tredje stycket
eller 16 kap. 2 §.
Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut
enligt denna lag enligt denna lag
överklagas i övriga fall överklagas i övriga fall
till kammarrätten genom hos allmän
besvär. förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Beslut som har meddelats före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
2.4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §[1]
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har
influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;sådana kostnader för
hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar
till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19
§;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;avgift enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 13 och 14 §§ lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning
av vissa oljeprodukter;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt
till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda
lag;
avgift enligt 11 kap.
16 § och 13 kap. 6 a §
aktiebolagslagen
(1975:1385).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid
1996 års taxering.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1994:581.
3 Ärendet och dess beredning
Alla aktiebolag är skyldiga att upprätta en årsredovisning. Årsredovisningen
skall granskas av bolagets revisorer. Revisorerna skall avge en
revisionsberättelse. Avskrifter av årsredovisningen och revisionsberättelsen
skall inom viss tid ges in till Patent- och registreringsverket (PRV). Aktie-
bolag är också skyldiga att utse en styrelse och en eller flera revisorer samt,
i vissa fall, verkställande direktör. De personer som har utsetts till dessa
poster skall anmälas till PRV för registrering i aktiebolagsregistret.
PRV påtalade i en promemoria som kom in till Justitiedepartementet den 31 mars
1994 att ett stort antal bolag försummar att ge in årsredovisning och
revisionsberättelse till verket i föreskriven tid. PRV föreslog mot den
bakgrunden att det införs regler om förseningsavgifter och skärpta
likvidationsbestämmelser. PRV påtalade vidare att ett betydande antal bolag
saknar föreskriven revisor. PRV föreslog därför att det införs bestämmelser som
gör det möjligt att förplikta bolag som saknar revisor att träda i likvidation.
PRV riktade även uppmärksamheten på problemen med de bolag som saknar till
aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse och verkställande direktör och
föreslog i den delen att sådana bolag, när styrelse och verkställande direktör
väl registreras, skall vara skyldiga att betala en särskild registreringsavgift.
PRV lämnade även andra förslag till författningsändringar. Förslagen finns i
bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (dnr 94-1270).
Regeringen kommer i det följande att behandla PRV:s förslag. Samtidigt kommer
även vissa andra associationsrättsliga frågor att behandlas.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Regeringen kommer att behandla Lagrådets synpunkter i författningskommentaren.
Redan här kan dock sägas att regeringen ansluter sig till vad Lagrådet anfört.
I förhållande till lagrådsremissen har även gjorts vissa andra ändringar,
väsentligen av redaktionell natur.
4 Försenade redovisningshandlingar
4.1 Behovet av skärpta regler
Regeringens förslag: Ytterligare sanktioner införs
mot aktiebolag som försummar att ge in
årsredovisning och revisionsberättelse till PRV i
föreskriven tid.
PRV:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser har tillstyrkt eller förklarat
sig inte ha några invändningar mot att det införs ytterligare sanktioner mot
aktiebolag som inte ger in årsredovisning och revisionsberättelse i tid.
Bakgrund: I 11 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) finns bestämmelser om att
aktiebolag skall avge årsredovisning. Årsredovisningen, som skall bestå av
resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse, skall granskas av
bolagets revisorer samt läggas fram på bolagsstämman. Stämman skall därvid ha
tillgång till en av revisorerna upprättad revisionsberättelse.
Efter det att bolagsstämman har fastställt balansräkningen och resultat-
räkningen, skall en avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen sändas
in till PRV. När handlingarna kommer in till PRV blir de offentliga och var och
en har rätt att ta del av dem.
Bestämmelserna om upprättande och offentliggörande av årsredovisning och
revisionsberättelse syftar till att ge bolagets intressenter tillfälle att få
upplysningar om bolagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter.
Reglerna utgör inte minst ett skydd för bolagets borgenärer. Banker, andra
kreditgivare, leverantörer, kunder m.fl. ges möjlighet till en närmare bedömning
av bolagets kreditvärdighet och förmåga att fullgöra en avtalsförpliktelse.
Också staten i egenskap av skatteborgenär kan ha ett intresse av att ta del av
bolagets redovisning.
Årsredovisningen har givetvis störst informationsvärde om den upprättas och
offentliggörs i nära anslutning till det räkenskapsår som den skall avspegla.
Lagstiftningen uppställer därför vissa tidsramar inom vilka
redovisningshandlingarna måste upprättas och sändas in till PRV. Års-
redovisningen och revisionsberättelsen måste sålunda läggas fram på en
bolagsstämma som hålls inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Bolagsstäm-
mans ställningstagande till resultat- och balansräkningarna kan visserligen
skjutas upp till en fortsatt bolagsstämma, men den måste i så fall hållas inom
två månader från den första bolagsstämman (se 9 kap. 5 § aktiebolagslagen).
Senast en månad från det att bolagsstämman har fastställt resultaträkningen och
balansräkningen, skall en avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen
sändas in till PRV (se 11 kap. 3 §). Detta innebär att redovisningshandlingarna
skall lämnas till PRV senast sju månader eller, om fortsatt bolagsstämma har
hållits, senast nio månader efter räkenskapsårets utgång.
Om årsredovisning och revisionsberättelse inte sänds in inom föreskriven tid,
kan flera olika slag av sanktioner komma i fråga. För det första har PRV
möjlighet att förelägga verkställande direktören eller styrelseledamöterna i
bolaget att fullgöra bolagets skyldighet (se 19 kap. 2 §). Ett sådant
föreläggande, som får förenas med vite, kan meddelas så snart bolaget är i
dröjsmål. Vidare kan bolagets underlåtenhet att avge årsredovisning eller revi-
sionsberättelse leda till att styrelseledamöterna och den verkställande
direktören blir solidariskt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser.
Denna betalningsskyldighet inträder om bolaget ännu femton månader efter
räkenskapsårets utgång inte har sänt in de aktuella handlingarna till PRV (se 11
kap. 3 §). Slutligen kan PRV besluta att bolaget skall träda i likvidation. En
förutsättning för det är att bolaget har försummat att ge in årsredovisning för
de två senaste räkenskapsåren (se 13 kap. 4 a §). Beslutet måste föregås av ett
särskilt likvidationsföreläggande. Föreläggandet kan utfärdas tidigast när två
årsredovisningar är försenade, dvs. 19 månader efter det första räkenskapsårets
utgång. Att bolaget har försummat att ge in revisionsberättelser är inte skäl
nog för att besluta om likvidation.
Skälen för regeringens förslag: I PRV:s promemoria påtalas att många aktiebolag
inte sänder in årsredovisning och revisionsberättelse till verket inom
föreskriven tid. Av den statistik som PRV har redovisat framgår att under åren
1990 - 92 endast cirka hälften av alla aktiebolag gav in årsredovisningar inom
sju månader från utgången av räkenskapsåret. 15 månader efter räkenskapsårets
utgång hade cirka 20 procent av bolagen fortfarande inte givit in
årsredovisningar. Av promemorian framgår att dröjsmål av detta slag förekommer
hos såväl stora som små bolag. PRV har vidtagit olika slag av informations-
åtgärder. Någon förbättring har emellertid inte kunnat märkas.
Det är enligt regeringens mening allvarligt och oroande att en så stor del av
bolagen försummar att ge in årsredovisningar och revisionsberättelser i rätt
tid. En grundläggande princip inom aktiebolagsrätten är att delägarna inte bär
något personligt ansvar för aktiebolagets skulder. Detta kan innebära risker för
bolagets motparter. Lagstiftaren har på olika sätt sökt att minimera dessa
risker. Bland de regler som har uppställts till tredje mans skydd intar
bestämmelserna om offentliggörande av årsredovisning och revisionsberättelse en
central plats. Det är nämligen från borgenärssynpunkt av stor vikt att bolagets
förhållanden fortlöpande genomlyses genom upprättande av årsredovisning och
revisionsberättelse. Det är också av stor betydelse att tredje man ges tillfälle
att ta del av dessa handlingar medan de fortfarande är aktuella. Ett försämrat
borgenärsskydd drabbar till syvende och sist det samlade näringslivet.
I flertalet fall torde bolagens försummelser bero på slarv. Det kan emellertid
antas att försummelserna i en del fall beror på andra förhållanden. Bolagets
ställning kan vara så urholkad att man inte finner det mödan lönt att avge någon
årsredovisning. Ännu allvarligare är de fall där bolagets ekonomi och bokföring
är så bristfällig att styrelsen vill undertrycka den information som års-
redovisningen och revisionsberättelsen skulle ge. Bakom bolag som upprepade
gånger dröjer med ingivandet av redovisningshandlingar kan det ibland dölja sig
olika former av ekonomisk brottslighet. I dessa fall är det givetvis av särskilt
stor betydelse att viss offentlighet ges åt bolagets ekonomiska förhållanden.
Enligt regeringens mening måste alla verkningsfulla och i övrigt lämpliga medel
användas för att motverka den ekonomiska brottsligheten.
Det är mot denna bakgrund angeläget att komma till rätta med de beskrivna
förhållandena. Behovet härav understryks ytterligare av det förhållandet att
dröjsmålen med ingivande av årsredovisningar innebär betydande merarbete och
merkostnader för PRV.
Av den redogörelse som PRV har lämnat i promemorian har framgått att de
sanktionsformer som aktiebolagslagen i dag tillhandahåller inte är tillräckliga.
Ökad information har visat sig verkningslös.
Mot den bakgrunden finns det nu anledning att överväga nya och skärpta
sanktionsbestämmelser. Såsom kommer att utvecklas närmare i följande avsnitt
anser regeringen att båda de nya sanktionsformer som PRV har pekat på, för-
seningsavgifter och skärpta likvidationsbestämmelser, bör användas.
4.2 Förseningsavgifter
Regeringens förslag: Ett aktiebolag som inte har
kommit in med årsredovisning och
revisionsberättelse i rätt tid skall betala en
förseningsavgift. Förseningsavgiften skall för
publika aktiebolag uppgå till 10 000 kr och för
privata aktiebolag till 5 000 kr. Vid ytterligare
två månaders dröjsmål skall bolaget påföras en ny
förseningsavgift med samma belopp. Om
årsredovisning och revisionsberättelse inte har
kommit in inom ytterligare två månader skall en ny,
fördubblad förseningsavgift kunna påföras bolaget.
Förseningsavgifter skall kunna efterges om
förseningen framstår som ursäktlig.
Ett beslut om påförande av förseningsavgift skall
kunna verkställas. Detta skall kunna ske även om
beslutet inte har vunnit laga kraft.
PRV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. PRV har dock
föreslagit att ett bolag skall kunna påföras upp till fyra förseningsavgifter.
Dessutom har PRV inte lämnat något förslag om eftergift av förseningsavgifter.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt PRV:s förslag i
dess väsentliga delar. Åtskilliga remissinstanser har emellertid lämnat
detaljsynpunkter på förslagets utformning. Några har ansett att förse-
ningsavgifter alltid bör föregås av föreläggande eller påminnelse till bolaget.
En del remissinstanser har förordat att PRV skall kunna ge anstånd med ingivande
av redovisningshandlingar och besluta om eftergift av påförda
förseningsavgifter. Ett par remissinstanser har uttryckt tveksamhet om de
föreslagna reglerna bör gälla även revisionsberättelser.
Skälen för regeringens förslag:
Bör förseningsavgifter införas?
Ett sätt att förmå aktiebolagen att i större utsträckning än i dag ge in
redovisningshandlingar i tid är att knyta en ekonomisk sanktion till dröjsmålen.
De nuvarande bestämmelserna om vitesföreläggande mot styrelseledamöter och
verkställande direktör är exempel på sådana sanktioner. Bestämmelserna om vites-
föreläggande har emellertid visat sig inte vara tillräckligt verkningsfulla.
Bland annat kravet på delgivning gör dessutom bestämmelserna besvärliga och
kostsamma att tillämpa
Ett alternativ är att rikta vitesföreläggandet mot själva bolaget. Det medför
emellertid samma kostsamma administrativa rutiner som ett vitesföreläggande mot
en styrelseledamot eller en verkställande direktör. Eftersom vitesföreläggandet
kan meddelas först sedan dröjsmål har inträtt och eftersom vitet kan dömas ut
först en tid efter delgivning av föreläggandet, skulle för övrigt bestämmelser
av detta slag inte vara något hinder för mindre seriösa bolag att medvetet och
utan att drabbas av någon påföljd dröja med ingivandet av
redovisningshandlingarna.
Det synes därför lämpligare med en sanktionsform som kan tillämpas så snart
bolaget har kommit i dröjsmål och som inte fordrar tungrodda administrativa
rutiner i det enskilda fallet. En sanktionsform som har dessa fördelar är
förseningsavgifter som påförs bolaget så snart det föreligger någon form av
dröjsmål. I Norge används en liknande sanktionsform sedan några år tillbaka.
Enligt den norska aksjeloven gäller sålunda att, om årsredovisning och
revisionsberättelse inte har sänts in till Rejneskabsregistret inom sju månader
från räkenskapsårets utgång, blir styreformannen och, efter ytterligare
försening, styrelsens övriga medlemmar skyldiga att betala en förseningsavgift.
Dröjer redovisningshandlingarna ytterligare, svarar även bolaget för avgiften.
Avgiften, som påförs utan något föregående föreläggande, ökar med förseningens
längd. Även i Storbritannien prövas sedan några år ett system med försening-
savgifter. Enligt uppgifter som redovisats av PRV har erfarenheterna varit
goda.
Regeringen anser därför att det bör införas bestämmelser om förseningsavgifter
även i Sverige. Bestämmelserna om förseningsavgift bör omfatta såväl vanliga
årsredovisningar och revisionsberättelser som de koncernredovisningar och
koncernrevisionsberättelser som skall upprättas av moderbolaget i en koncern (se
11 kap. 10 § aktiebolagslagen). Regeringen återkommer i följande avsnitt till
frågan om förseningsavgifter bör tas ut även när bolagen underlåter att ge in
delårsrapport.
En remissinstans har förordat en bestämmelse som gör styrelseledamöterna i
bolaget solidariskt betalningsskyldiga för förseningsavgifter. I avsaknad på
utredning som närmare belyser de följder en dylik bestämmelse skulle få är
regeringen inte beredd att föreslå att en sådan ordning införs. Det bör i
sammanhanget erinras om att Aktiebolagskommittén för närvarande ser över frågor
om styrelsens ansvar (dir. 1990:46). Kommittén avser att avlämna ett
delbetänkande om dessa frågor vid årsskiftet 1994/95.
Bör förseningsavgifter föregås av föreläggande eller påminnelser?
Det kan diskuteras om, såsom PRV har föreslagit, förseningsavgifter skall kunna
påföras utan något föregående föreläggande till bolaget. Flera remissinstanser
har menat att någon avgift inte bör påföras bolaget förrän detta har uppmanats
att ge in de uteblivna redovisningshandlingarna men har försummat detta.
Enligt regeringens mening kan kraven på rättssäkerhet inte anses utgöra hinder
mot ett system med förseningsavgifter som påförs utan föregående föreläggande.
Att ge in årsredovisningshandlingar till PRV är en grundläggande skyldighet för
alla aktiebolag. Det måste krävas av de företagare som väljer den
aktiebolagsrättsliga företagsformen att de har skaffat sig kunskap om denna
skyldighet och följer den även utan uttryckligt föreläggande. Det är därför
enligt regeringens mening rimligt att en förseningsavgift kan påföras bolaget så
snart årsredovisningshandlingar inte har kommit in i tid.
För att underlätta för enskilda företagare att följa bestämmelserna är det
emellertid önskvärt att bolagen får utökad information om skyldigheten att ge in
årsredovisningshandlingar. PRV har förklarat att verket avser att underrätta
alla bolag som ännu sex månader efter räkenskapsårets utgång inte har sänt in
årsredovisningshandlingar till verket om skyldigheten att sända in handlingarna.
Regeringen anser att en sådan ordning är ändamålsenlig och lämplig. I
aktiebolagsförordningen bör därför införas en bestämmelse som ålägger PRV sådan
aviseringsskyldighet.
Förseningsavgifternas utformning
Förseningsavgifterna bör utformas så att regelverket blir lättadministrerat för
PRV och överskådligt för bolagen. Avgiftsnivån bör sättas så att hotet om
avgifter fungerar som en effektiv påtryckning på bolagen. Samtidigt får nivån
givetvis inte sättas så högt att avgifterna framstår som oskäliga.
PRV har föreslagit ett avgiftssystem i vilket bolagen skulle delas in i två
avgiftsklasser, den ena för bolag med ett aktiekapital om minst 500 000 kronor
och den andra för övriga aktiebolag. I den första avgiftsklassen skulle enligt
PRV:s förslag tas ut en avgift om 10 000 kronor vid upp till en månads
försening, därefter ytterligare en avgift om 10 000 kronor vid upp till tre
månaders försening, därefter ännu en avgift om 10 000 kr och slutligen - sedan
PRV utfärdat likvidationsföreläggande enligt 13 kap. 5 a § aktiebolagslagen - en
avgift om 20 000 kr. I den andra avgiftsklassen skulle avgifterna vara
konstruerade på motsvarande sätt men vara endast hälften så stora.
En första fråga är om avgifterna, såsom PRV har föreslagit, bör vara olika
stora för skilda typer av bolag. Att en sådan differentiering görs har inte mött
några invändningar under remissbehandlingen. Även regeringen anser att att
avgifterna bör vara olika stora för skilda slag av bolag. Differentieringen bör
ta sikte på om bolaget är ett större eller ett mindre bolag. Detta kan synas
tala för att avgifterna görs beroende av sådana omständigheter som bolagens
omsättning, nettotillgångar eller liknande förhållanden. Ett sådant system
skulle emellertid vara svårt att tillämpa, eftersom PRV - så länge
årsredovisningen inte har givits in - saknar aktuella uppgifter om förhållanden
av detta slag. Intresset av att få en överskådlig och lätt administrerad ordning
talar i stället för att avgiftsdifferentieringen grundas på mera schematiska
förhållanden som är kända för PRV. Ett sätt är att - såsom PRV har föreslagit -
göra skillnad på bolag med ett aktiekapital på 500 000 kr eller mera och andra
aktiebolag. Regeringen finner det dock lämpligare att anknyta till en
gränsdragning som redan är etablerad i aktiebolagslagen, nämligen indelningen i
publika och privata aktiebolag.
Innan frågan om avgifternas storlek tas upp finns det anledning att behandla
frågan om det antal förseningsavgifter som skall kunna tas ut av ett och samma
bolag med anledning av att årsredovisningshandlingar inte ges in för ett visst
år.
Det kan hävdas att intresset av enkla och överskådliga regler talar för att
enbart en enda avgift bör kunna tas ut. En remissinstans har förordat detta.
Samtidigt är det emellertid viktigt att regelverket utformas så att det även
efter en första förseningsavgift finns verksamma påtryckningsmedel mot de bolag
som struntar i att ge in redovisningshandlingar. Hotet om likvidation utgör i
och för sig ett sådant påtryckningsmedel. Likvidation bör emellertid inte komma
i fråga annat än när ett bolag under en något längre tid har försummat
skyldigheten att ge in årsredovisning och revisionsberättelse till PRV. Enligt
regeringens mening bör ett bolag, som trots en första förseningsavgift dröjer
med ingivandet av redovisningshandlingarna, därför kunna påföras ytterligare två
förseningsavgifter. Flera förseningsavgifter än tre bör dock inte kunna tas ut.
När PRV har fattat ett beslut om förseningsavgift, bör bolaget givetvis genast
underrättas om detta. En sådan underrättelse kommer att utgöra en ytterligare
påminnelse om bolagets skyldighet att ge in årsredovisning och
revisionsberättelse. Ny förseningsavgift bör tas ut först sedan bolaget har haft
möjlighet att vidta de åtgärder som fordras för att de fördröjda handlingarna
skall kunna ges in. Med hänsyn härtill bör en ny förseningsavgift påföras först
sedan det har förflutit två månader från det att underrättelse om föregående
förseningsavgift sändes ut till bolaget. En andra förseningsavgift kommer
därigenom att kunna påföras bolag tidigast nio månader efter räkenskapsårets
utgång och en tredje förseningsavgift tidigast elva månader efter
räkenskapsårets utgång.
När det gäller avgifternas storlek har flertalet remissinstanser godtagit PRV:s
förslag. Några har dock förordat lägre avgifter och från ett par håll har det
hävdats att avgifterna inte bör vara högre än de förseningsavgifter som påförs
om självdeklaration inte lämnas i rätt tid.
För att förseningsavgifterna skall tjäna som ett effektivt påtryckningsmedel är
det enligt regeringens mening nödvändigt att avgifterna är kännbara. I annat
fall finns det en betydande risk för att vissa företag medvetet väljer att
betala avgiften i stället för att ge in årsredovisning och revisionsberättelse.
Det bör också understrykas att det måste ställas högre krav på dem som har valt
att driva verksamhet i aktiebolagsform än vad som generellt kan krävas av
vanliga deklaranter. Detta bör också komma till uttryck i avgifternas storlek.
Med hänsyn härtill anser regeringen att de avgiftsnivåer som PRV har föreslagit
bör godtas. De tre förseningsavgifterna bör därför för publika aktiebolag uppgå
till 10 000 kr, 10 000 kr resp. 20 000 kr och för privata aktiebolag till 5 000
kr, 5 000 kr resp. 10 000 kr.
När bör bolag anses ha fullgjort sina skyldigheter?
Enligt 11 kap. 3 § aktiebolagslagen skall bolaget ha sänt in årsredovisning och
revisionsberättelse senast en månad efter det resultaträkning och balansräkning
har blivit fastställda. Nuvarande lagstiftning kräver alltså inte att
handlingarna också har kommit in till PRV inom den angivna fristen (jfr NJA 1987
s. 619).
Enligt regeringens mening är den nuvarande regleringen ägnad att leda till
osäkerhet, bl.a. i frågan om när ett bolag har kommit i dröjsmål med avgivande
av redovisningshandlingar. I svensk rätt brukar vanligtvis den tidpunkt då en
viss handling har kommit in till en myndighet eller domstol vara avgörande för
om handlingen avgivits i rätt tid eller ej. Allmänt gäller också att det är den
som har att ge in handlingen som svarar för att handlingen kommer myndigheten
eller domstolen tillhanda. Det finns enligt regeringens mening inte anledning
att tillämpa någon annan princip i fråga om ingivandet av redovisningshandlingar
till PRV. Ett par remissinstanser har menat att det kan vara svårt för ett bolag
att styrka att en handling har kommit in till PRV. Med hänsyn till de rutiner
för diarieföring av inkommande handlingar som PRV tillämpar torde dock sådana
svårigheter inte uppkomma.
Regeringen föreslår därför - i huvudsak i enlighet med PRV:s förslag - att 11
kap. 3 § ändras så att redovisningshandlingarna skall ha kommit in inom en månad
från beslutet om fastställelse av balansräkning och resultaträkning.
Ingivandetidpunkten bör också vara avgörande för om förseningsavgifter bör tas
ut eller ej.
Frågor om eftergift och anstånd
Under remissbehandlingen har det rests två frågor som inte har berörts av PRV.
Den ena frågan är om en förseningsavgift skall kunna efterges, t.ex. därför att
dröjsmålet beror på någon omständighet som bolaget inte har kunnat påverka. Den
andra frågan är om bolaget genom ett särskilt beslut av PRV skall kunna få
anstånd med ingivandet av redovisningshandlingar.
Vad först gäller frågan om eftergift kan anmärkas att förseningsavgifter som
har beslutats enligt taxeringslagen (1990:324) kan efterges om underlåtenheten
att ge in självdeklaration beror på sådana förhållanden som gör att den framstår
som ursäktlig. Eftergift kan också medges om det skulle framstå som uppenbart
oskäligt att ta ut avgiften (se 5 kap. 6 § taxeringslagen). Såsom nyss har
framhållits kan det visserligen många gånger vara befogat att ställa högre krav
på dem som har valt att bedriva verksamhet i aktiebolagsform än vad som gene-
rellt kan krävas av deklarationspliktiga personer. Likväl kan det förekomma fall
då det med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut förse-
ningsavgift av bolaget. Så kan t.ex. vara fallet om dröjsmålet beror på någon
omständighet som bolaget inte har kunnat råda över, t.ex. sjukdom hos bolagets
ställföreträdare eller revisorer. Regeringen anser därför att de föreslagna
bestämmelserna om förseningsavgifter bör förenas med regler om att
förseningsavgifter kan efterges när bolagets dröjsmål framstår som ursäktligt
eller det annars skulle vara uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Reglerna bör
emellertid utformas restriktivt. Det är angeläget att PRV inte drabbas av en
omfattande hantering av frågor om eftergift. Förseningsavgifter bör kunna
efterges bara i undantagsfall, främst när bolagets dröjsmål beror på någon
omständighet som ligger utanför bolagets kontroll och som bolaget därför inte
har kunnat undanröja.
Nu gällande regler tillåter inte att PRV ger bolagen anstånd med ingivande av
redovisningshandlingar. Flera remissinstanser har framfört önskemål om sådana
anståndsregler.
Det kan i och för sig hävdas att behovet av anståndsregler ökar i och med de
föreslagna reglerna om förseningsavgifter. Med hänsyn till de intressen som
ligger bakom bestämmelserna om ingivande av redovisningshandlingar är det
emellertid bara i rena undantagsfall, t.ex. vid sjukdom hos bolagets
ställföreträdare eller under liknande extraordinära omständigheter, som det kan
anses acceptabelt att ett bolag dröjer med att ge in redovisningshandlingarna
till PRV. Det rör sig alltså om sådana fall där det bör vara möjligt att besluta
om eftergift. Enligt regeringens mening kan därför dessa situationer hanteras
inom ramen för eftergiftsreglerna. Några bestämmelser om anstånd bör därför inte
införas. Regeringen anser inte heller att det finns skäl att - såsom en remiss-
instans har förordat - generellt förlänga tiden för ingivande av årsredovisning
och revisionsberättelse.
Frågor om överklagande, verkställighet m.m.
Beslut att förseningsavgift skall betalas samt beslut att inte efterge avgiften
bör givetvis kunna överklagas. Överklaganden bör prövas av allmän
förvaltningsdomstol.
För att förseningsavgifterna skall utgöra effektiva påtryckningsmedel även mot
mindre seriösa bolag är det nödvändigt att avgifterna kan tas ut av bolagen så
snart som möjligt. PRV har därför föreslagit att avgiftsbesluten skall vara
verkställbara och att verkställighet skall kunna ske även innan beslutet har
vunnit laga kraft. Regeringen delar PRV:s uppfattning.
Med hänsyn till att förseningsavgifterna utgör en form av sanktionsavgifter
skall de - såsom en remissinstans har påpekat - regleras i lag.
En remissinstans har, för det fall att förseningsavgifter införs, ställt frågan
om inte bestämmelserna om vitesföreläggande i 19 kap. 2 § bör upphävas. Enligt
regeringens mening kan det dock inte utan vidare antas att vitesbestämmelserna
har spelat ut sin roll i och med att förseningsavgifter införs. Regeringen vill
också erinra om att frågor om bolagsorganens ansvar, däribland frågor om straff
och viten, för närvarande är föremål för Aktiebolagskommitténs överväganden
(dir. 1990:46). I avvaktan på kommitténs ställningstagande bör det inte göras
några ändringar i 19 kap. 2 §.
4.3 Dröjsmål med delårsrapporter
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om
förseningsavgifter bör tills vidare inte gälla vid
dröjsmål med ingivande av delårsrapporter.
PRV:s förslag: PRV har föreslagit att förseningsavgift skall kunna påföras
aktiebolag även då delårsrapport inte ges in i rätt tid.
Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt har avstyrkt PRV:s förslag.
Företagarnas Riksorganisation har menat att den föreslagna ordningen inte bör
gälla privata aktiebolag. Övriga remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran.
Skälen för regeringens bedömning Enligt 11 kap. 12 § aktiebolagslagen är vissa
aktiebolag skyldiga att ge in delårsrapporter till Patent- och
registreringsverket. Delårsrapporten skall innehålla bl.a. en översiktlig
redogörelse över bolagets verksamhet och resultatutveckling sedan föregående
räkenskapsårs utgång. Kravet på att delårsrapporter skall ges in till PRV
sammanhänger givetvis med att också delårsrapporterna anses ha ett betydande
allmänintresse och därför bör vara tillgängliga för var och en. Med hänsyn
härtill kan det hävdas att bestämmelserna om förseningsavgift bör omfatta även
delårsrapporter.
Behovet av sanktioner torde emellertid vara något mindre på detta område än i
fråga om årsredovisningar och revisionsberättelser. Härtill kommer att ett
system i vilket PRV har att besluta om förseningsavgifter när delårsrapporter
inte ges in i tid skulle vara förenat med tillämpningssvårigheter. Skyldigheten
att avge delårsrapport är i dag knuten till reglerna i 10 kap. 3 §
aktiebolagslagen om när aktiebolag skall ha auktoriserad revisor. Det innebär
att delårsrapport skall avges dels när bolaget är officiellt noterat vid börs
eller auktoriserad marknadsplats, dels när antalet anställda under de senaste
två räkenskapsåren i medeltal har överstigt 200 och dels när tillgångarnas
nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren
överstiger 200 basbelopp. För PRV torde det i en del fall vara svårt att bedöma
om dessa förutsättningar är uppfyllda. En fullständig kontroll av vilka bolag
som är skyldiga att avge delårsrapport och en fortlöpande bevakning av att
skyldigheten fullgörs skulle bli förhållandevis resurskrävande.
De nu beskrivna tillämpningssvårigheterna har PRV avsett att undvika genom en
föreslagen ändring i reglerna om när ett aktiebolag skall ha auktoriserad
revisor. PRV:s förslag innebär att skyldigheten att ha auktoriserad revisor -
och därmed också skyldigheten att avge delårsrapport - skall göras beroende av
bolagets aktiekapital. Om detta PRV:s förslag genomfördes, skulle ett system med
förseningsavgifter på försenade delårsrapporter bli avsevärt enklare att
tillämpa. Såsom kommer att utvecklas senare (se avsnitt 5.1) anser regeringen
emellertid att den föreslagna ändringen av reglerna om när ett bolag skall ha
auktoriserad revisor för närvarande inte bör genomföras.
Mot den nu angivna bakgrunden bör bestämmelserna om förseningsavgifter tills
vidare inte omfatta delårsrapporter.
4.4 Skärpta regler om tvångslikvidation
Regeringens förslag: Redan dröjsmål med ingivande av
en årsredovisning skall kunna föranleda ett beslut
om att aktiebolaget skall träda i likvidation.
Även dröjsmål med ingivande av revisionsberättelse
skall kunna leda till ett likvidationsbeslut.
PRV skall kunna utfärda likvidationsföreläggande
för bolaget om detta inte har sänt in årsredovisning
och revisionsberättelse inom elva månader från
räkenskapsårets utgång. Ett beslut om likvidation
skall kunna meddelas tidigast två månader från det
att föreläggandet kungjordes i Post- och Inrikes
Tidningar.
PRV:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt PRV:s förslag, i
några fall dock med tillägget att den tidpunkt då likvidation kan komma i fråga
bör sättas senare än vad PRV har föreslagit. Några remissinstanser har ansett
att skärpta likvidationsbestämmelser bör förenas med bestämmelser som gör det
möjligt att upphäva ett likvidationsbeslut när bolaget har fullgjort sina
skyldigheter.
Bakgrund: Om ett aktiebolag inte har givit in årsredovisning för något av de
två senaste räkenskapsåren, kan PRV besluta att bolaget skall träda i
likvidation (se 13 kap. 4 a § aktiebolagslagen). Eftersom bolaget alltid har upp
till sju månader på sig att ge in årsredovisningen, kan frågan om likvidation
tas upp först 19 månader efter utgången av det första räkenskapsåret. Inte
heller då kan beslut om likvidation meddelas genast. Först måste PRV förelägga
bolaget samt dess aktieägare och borgenärer att komma in med skriftligt yttrande
eller efterfrågade handlingar. Föreläggandet skall kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar och delges med bolaget och beslut om likvidation får meddelas tidigast
två månader efter kungörandet (se 13 kap. 5 a §).
Om likvidationsgrunden upphör under ärendets handläggning hos PRV, kan något
beslut om likvidation inte fattas. Det innebär att bolaget kan undgå likvidation
genom att ge in de saknade handlingarna strax innan den förelagda tiden har gått
ut. Eftersom det inte heller finns något krav på att båda de försummade
årsredovisningarna skall ha kommit in inom den förelagda tiden, kan bolaget
undvika likvidation genom att ge in endast den ena årsredovisningen.
De nu redovisade bestämmelserna om tvångslikvidation kan tillämpas när ett
bolag inte har givit in årsredovisning till PRV. Aktiebolag är visserligen
enligt bestämmelserna i 11 kap. skyldiga att ge in även revisionsberättelse. Om
bolaget försummar det, kan det dock inte i något fall leda till ett beslut om
likvidation.
Skälen för regeringens förslag: Som regeringen tidigare har framhållit är det
av stor vikt att aktiebolagens årsredovisningar och revisionsberättelser
offentliggörs fortlöpande. Det finns således ett allmänt intresse av att
aktiebolag som gravt försummar dessa bestämmelser förhindras att bedriva
fortsatt verksamhet. Bestämmelserna om tvångslikvidation spelar härvid en viktig
roll, dels som påtryckningsmedel mot försumliga bolag och dels som instrument
för avveckling av de bolag som trots anmodan inte fullgör sina skyldigheter.
Bestämmelserna torde ha särskilt stor betydelse som påtryckningsmedel på
oseriösa bolag och torde därvid fylla en viktig funktion vid sidan av de nu
föreslagna reglerna om förseningsavgifter.
Det kan emellertid konstateras att de nuvarande likvidationsbestämmelserna inte
är tillräckligt effektiva som påtryckningsmedel.
PRV har sålunda redovisat att det i augusti 1993 fanns 5.807 aktiebolag med
bokslutsdag den 31 december 1992 som var mogna för likvidation på den grunden
att årsredovisning saknades för de senaste två åren. Siffran ger vid handen att
åtskilliga bolag utnyttjar de nuvarande tidsramarna intill det yttersta.
PRV har också framhållit att många aktiebolag har lärt sig att kringgå
bestämmelserna, t.ex. genom att ge in årsredovisning endast vartannat år.
Enligt PRV är det dessutom allmänt känt att det inte är nödvändigt att ge in
revisionsberättelse för att förhindra likvidation. Det är därför inte ovanligt
att aktiebolag underlåter att bifoga revisionsberättelsen när årsredovisningen
skickas in till PRV. En anledning till att revisionsberättelsen inte ges in kan
vara att revisorn har avgett en "oren" revisionsberättelse som bolaget inte vill
ha offentliggjord. Bolaget väljer därför att dölja revisionsberättelsens
innehåll till dess att man ett senare räkenskapsår kan ge in en "ren"
revisionsberättelse.
De nuvarande reglerna ger sålunda inte bolagen tillräckligt incitament att ge
in årsredovisning för varje år. De garanterar inte heller att de årsredo-
visningar som ges in är så aktuella som är önskvärt. Slutligen utgör
bestämmelserna inte något påtryckningsmedel mot bolag som försummar att ge in
revisionsberättelser.
Enligt regeringens uppfattning bör därför bestämmelserna utformas så att redan
dröjsmål med en årsredovisning kan leda till likvidation. Visserligen bör inte
varje dröjsmål föranleda ett likvidationsbeslut. En likvidation är en mycket
långtgående åtgärd som i det enskilda fallet kan leda till betydande
kapitalförstöring. Kortare dröjsmål kan ofta antas bero på mindre försummelser
som inte står i proportion till verkningarna av ett likvidationsbeslut.
Tvångslikvidation bör därför komma till användning enbart vid något längre
dröjsmål.
Den tidsfrist om 15 månader från räkenskapsårets utgång som några remiss-
instanser har förordat framstår emellertid som alltför lång. Det är angeläget
att likvidationsbestämmelserna är utformade så att bolagen förmås att ge in
redovisningshandlingar medan dessa fortfarande har aktualitet. Det är också - av
hänsyn till tredje man - viktigt att aktiebolag, som inte har förmåga att följa
grundläggande aktiebolagsrättsliga regler, avvecklas så snart som möjligt.
Enligt regeringens mening bör därför ett bolag som har dröjt över ett år från
räkenskapsårets utgång med att ge in årsredovisning kunna förpliktas att träda i
likvidation. Liksom hittills bör dock likvidationsbeslutet föregås av ett
likvidationsföreläggande. Genom föreläggandet ges det försumliga bolaget en möj-
lighet att inom två - fyra månader från det att föreläggandet kungjordes
avhjälpa bristen och därigenom undvika likvidation. För att föreläggande-
proceduren inte skall fördröja avvecklingen av de aktiebolag som trots
upprepade påminnelser inte vill eller förmår ge in årsredovisningar till PRV bör
föreläggandet kunna meddelas redan elva månader efter räkenskapsårets utgång.
Härigenom kan ett beslut om likvidation fattas tretton - femton månader månader
efter räkenskapsårets utgång.
Så länge inte också revisionsberättelsen har offentliggjorts är informa-
tionsvärdet av årsredovisningen begränsat. Utan revisionsberättelse går det inte
alltid att avgöra om årsredovisningen är fullständig och rättvisande. Härtill
kommer att revisorn i revisionsberättelsen skall lämna uppgifter som inte
framgår av årsredovisningen. Särskilt stor betydelse har härvid revisorns
uttalande i frågan om styrelse och verkställande direktör skall beviljas
ansvarsfrihet. Mot den bakgrunden och med hänsyn till de missförhållanden som
PRV har pekat på bör enligt regeringens mening ett bolag kunna förpliktas att
träda i likvidation även på den grunden att någon revisionsberättelse inte har
givits in. Bestämmelserna om detta bör ha samma utformning som reglerna för
likvidation på grund av att årsredovisning inte har givits in.
Några remissinstanser har ansett att ett likvidationsbeslut skall kunna
upphävas, om bolaget ger in årsredovisning och revisionsberättelse i efterhand.
Enligt regeringens mening talar emellertid övervägande skäl mot detta. En sådan
ordning skulle i praktiken ge tillfälle att ytterligare "töja" på den tid inom
vilken årsredovisningar skall ges in. Det skulle också leda till ytterligare
administrativ omgång. Eftersom likvidation inte kan komma i fråga annat än vid
något längre dröjsmål och då ett beslut om likvidation alltid har föregåtts av
påminnelser och föreläggande, torde seriöst drivna bolag inte ha något verkligt
behov av en bestämmelse som ger möjlighet att upphäva beslut om likvidation i nu
aktuella fall.
5 Frågor om revisorer
5.1 När skall ett aktiebolag ha auktoriserad revisor?
Regeringens bedömning: De nuvarande reglerna om när
ett aktiebolag skall ha auktoriserad revisor bör
för närvarande inte ändras.
PRV:s förslag: Alla aktiebolag med ett aktiekapital om en miljon kronor eller
mera skall ha auktoriserad revisor.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i denna del har
uttalat sig mot att PRV:s förslag för närvarande läggs till grund för
lagstiftning.
Skälen för regeringens bedömning: I alla aktiebolag skall det finnas en eller
flera revisorer (se 10 kap. 1 § aktiebolagslagen). Minst en av revisorerna skall
vara "kvalificerad", dvs. auktoriserad eller godkänd revisor (se 10 kap. 3 §).
Auktorisation eller godkännande lämnas av Kommerskollegiet i enlighet med
bestämmelserna i förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av
revisorer och i enlighet med föreskrifter som kollegiet beslutar. Dessa
bestämmelser och föreskrifter innebär att en revisor som vill bli auktoriserad
eller godkänd måste uppfylla vissa särskilda krav, bl.a. i fråga om utbildning
och tidigare praktisk verksamhet. Kraven är särskilt höga för de auktoriserade
revisorerna.
I vissa fall måste minst en av bolagets revisorer vara auktoriserad revisor (se
10 kap. 3 § andra stycket). Så är fallet om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger 1.000 basbelopp,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal
överstigit 200, eller
3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auktoriserad
marknadsplats.
PRV har framhållit att dessa bestämmelser är svårtolkade och ger upphov till
tillämpningsproblem. Verket har därför förordat att de båda första punkterna
ersätts med en bestämmelse om att aktiebolag måste ha auktoriserad revisor om
bolagets aktiekapital eller maximikapital uppgår till minst en miljon kr.
Det stora flertalet remissinstanser har avstyrkt förslaget på den grund att den
aktuella frågan berörs av andra pågående lagstiftningsarbeten. Några
remissinstanser har också haft synpunkter i sak på PRV:s förslag.
Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att de aktuella bestämmelserna
tills vidare inte bör ändras. Frågan om vilka krav som skall ställas på
revisorer och vilka bolag som skall ha auktoriserad revisor berörs av det arbete
som har bedrivits inom Revisorsutredningen (se SOU 1993:69). De frågor som
Revisorsutredningen har behandlat bereds för närvarande vidare i
regeringskansliet. Härtill kommer att frågorna om revisorernas roll och
ställning även berörs av det arbete som fortfarande pågår inom
Aktiebolagskommittén. Resultaten av dessa arbeten bör avvaktas innan det görs
några ändringar i 10 kap. 3 § aktiebolagslagen.
5.2 Likvidation på grund av avsaknad av revisor
Regeringens förslag: Om ett aktiebolag saknar
behörig revisor, skall PRV kunna förordna att
bolaget skall träda i likvidation.
PRV:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt och Statskontoret har avstyrkt att
förslaget läggs till grund för lagstiftning. Övriga remissinstanser har
tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran.
Bakgrund: Såsom tidigare har nämnts måste alla aktiebolag ha en eller flera
revisorer. En eller flera av revisorerna skall vara utsedda av bolagsstämman (se
10 kap. 1 § aktiebolagslagen). Minst en av dessa skall vara godkänd revisor
eller, i vissa särskilt angivna fall, auktoriserad revisor (se 10 kap. 3 §).
Bolaget skall anmäla valet av revisor för registrering i aktiebolagsregistret
(se 10 kap. 15 §).
Revisorns främsta uppgift är att granska bolagets årsredovisning tillsammans
med bolagets räkenskaper och att på grundval därav avge en revisionsberättelse
till bolagsstämman (se 10 kap. 7 § och 10 § första stycket).
Om ett aktiebolag har försummat att utse behörig revisor och anmäla dessa för
registrering, kan PRV rikta ett vitesföreläggande mot styrelseledamot eller
verkställande direktör i bolaget (se 19 kap. 2 §). Vidare kan var och en anmäla
till länsstyrelsen att bolaget saknar revisor. Länsstyrelsen är då skyldig att
förordna en behörig revisor (se 10 kap. 6 §).
Avsaknaden av revisor utgör däremot inte grund för att besluta om att bolaget
skall träda i likvidation. Det kan anmärkas att detta däremot är fallet i
Danmark (se § 118 i aktieselskabsloven).
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om revisorer fyller en viktig
funktion i det aktiebolagsrättsliga regelverket. De ger en viss garanti för att
bolaget följer de regler som aktiebolagslagen uppställer och att de
redovisningshandlingar som bolaget publicerar överensstämmer med bolagets
verkliga ekonomiska förhållanden. Bestämmelserna utgör därigenom en viktig del
av aktiebolagslagens tredjemansskydd. Det är därför angeläget att lagen
tillhandahåller effektiva påtryckningsmedel mot bolag som försummar att utse
revisorer och att bolag som trots påminnelse inte utser revisorer avvecklas utan
onödigt dröjsmål.
Emellertid har ingen av de sanktioner som aktiebolagslagen i dag innehåller
visat sig vara något helt effektivt medel för att förmå alla aktiebolag att utse
och anmäla revisorer. Att vitesföreläggande ofta inte ger någon effekt och
dessutom kräver stora arbetsinsatser från PRV:s sida har framhållits i annat
sammanhang. När det gäller förordnande av revisor enligt 10 kap. 6 §, har det
visat sig svårt för länsstyrelserna att finna revisorer som är villiga att åta
sig uppdraget. Om en revisor väl har utsetts, visar det sig inte sällan svårt
att få till stånd ett samarbete mellan denne och bolagets ställföreträdare. PRV
har uppgivit att verket har prövat såväl vitesföreläggande som anmälan till
länsstyrelsen men att antalet aktiebolag som saknar behörig revisor trots detta
uppgår till drygt 8 000.
En bestämmelse som ger möjlighet att besluta om likvidation framstår som mera
ändamålsenlig. Det kan visserligen hävdas att redan de i föregående avsnitt
föreslagna bestämmelserna - att dröjsmål med ingivande av revisionsberättelse
kan leda till att bolaget förpliktas träda i likvidation - indirekt kommer att
få samma verkan. Utan revisor kan ju någon revisionsberättelse inte lämnas och
bolaget kan då tvingas träda i likvidation på den grunden. Om man nöjde sig med
den bestämmelsen, skulle det emellertid vara möjligt för bolaget att under
förhållandevis lång tid vara utan revisor. Detta bör inte komma i fråga. På
grund härav anser regeringen att det bör införas en bestämmelse som gör det
möjligt att besluta om likvidation när bolaget inte har någon behörig revisor.
PRV har föreslagit att bolaget skall vara skyldigt att träda i likvidation när
det saknar "behörig" revisor. Av detta följer bl.a. att ett bolag som enligt 10
kap. 3 § aktiebolagslagen måste ha auktoriserad revisor skall vara likvi-
dationspliktigt om bolagets revisor endast är en godkänd revisor. Som tidigare
har angivits kan det i en del fall vara svårt för PRV att avgöra om ett bolag är
skyldigt att ha auktoriserad revisor. Detta talar för att en likvidations-
bestämmelse inte bör utformas så att den blir beroende av tolkningen av 10 kap.
3 §. Svårigheten att tillämpa 10 kap. 3 § har ju varit det avgörande skälet till
att regeringen har ansett att delårsrapporter inte bör omfattas av reglerna om
förseningsavgifter (jfr avsnitt 4.3). Ett likvidationsbeslut skall emellertid
föregås av ett likvidationsföreläggande. Förfarandet ger därför utrymme för en
fullständig och allsidig belysning av hur bestämmelsen i 10 kap. 3 § bör
tillämpas i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill anser regeringen att regeln
om likvidation på grund av avsaknad av revisor bör utformas på det sätt som PRV
har föreslagit.
Ett par remissinstanser har framhållit att ett aktiebolag som saknar revisor
inte bör förpliktas träda i likvidation utan att först ha fått en påminnelse om
att revisor måste utses. Regeringen vill här erinra om att PRV skall utfärda ett
likvidationsföreläggande i ärendet och om att likvidation inte får beslutas om
bristen avhjälps under ärendets handläggning. Ett aktiebolag kan alltså inte
förpliktas träda i likvidation utan att först ha givits tillfälle att utse och
anmäla behörig revisor.
6 Särskild avgift i likvidationsärende
Regeringens förslag: Om ett bolag inte har anmält
behörig styrelse, verkställande direktör eller
revisor för registrering och PRV till följd därav
meddelar ett likvidationsföreläggande enligt 13
kap. 5 a § aktiebolagslagen, skall bolaget
förpliktas betala en avgift motsvarande
kostnaderna i likvidationsärendet. Avgift skall
dock påföras bolaget endast om
likvidationsföreläggandet har föregåtts av en
skriftlig påminnelse till bolaget.
Avgiften skall kunna efterges om
underlåtenheten att göra registreringsanmälan
framstår som ursäktlig.
PRV:s förslag: PRV har föreslagit att en särskild registreringsavgift skall tas
ut när ett bolag som har saknat behörig styrelse, verkställande direktör eller
revisor och som på grund därav har fått likvidationsföreläggande gör anmälan för
registrering avseende de bolagsorgan som likvidationsföreläggandet har avsett.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt PRV:s förslag.
Några remissinstanser har dock menat att det är fel att ta ut en avgift när
anmälan för registrering sker. Ett par av dem har föreslagit att avgiften i
stället tas ut i samband med likvidationsföreläggandet. Hovrätten över Skåne och
Blekinge har ansett att den särskilda registreringsavgiften förutsätter att
bolaget före likvidationsföreläggandet har fått en skriftlig påminnelse om att
anmälan för registrering måste göras. Ett mindre antal remissinstanser har
avstyrkt förslaget helt och hållet.
Skälen för regeringens förslag: I alla aktiebolag skall det finnas en styrelse.
Styrelsen skall bestå av minst tre ledamöter. I aktiebolag där aktiekapitalet
eller maximikapitalet uppgår till mindre än en miljon kronor får dock antalet
styrelseledamöter begränsas till en eller två. I så fall måste det det finnas
minst en styrelsesuppleant. Styrelsen utses normalt av bolagsstämman, men i
bolagsordningen kan föreskrivas att styrelsen skall utses i annan ordning (se 8
kap. 1 § aktiebolagslagen). Styrelseledamöter och suppleanter skall anmälas för
registrering i aktiebolagsregistret (se 8 kap. 15 §).
Det är inte ovanligt att styrelseledamöter avgår utan att det utses nya
ledamöter i de avgångnas ställe. Detta kan vålla problem för bolagen, t.ex.
genom att styrelsen förlorar sin beslutförhet. Problemen torde dock oftast vara
ännu mera påtagliga för utomstående. Det är normalt styrelsen som företräder
bolaget utåt. Styrelse kan alltid teckna bolagets firma och bolaget anses alltid
delgivet om den handling som skall delges överbringas till en ledamot i
styrelsen. Utan styrelse - eller annan företrädare för bolaget - går det inte
att komma i kontakt med bolaget. Det finns rentav en risk för att redan ingångna
avtal och skedda delgivningar omintetgörs genom ett påstående om att styrelse-
ledamoten vid tidpunkten för avtalet eller delgivningen hade avgått från sin
post.
Aktiebolagslagen innehåller vissa medel att komma tillrätta med sådana
missförhållanden. Om bolaget inte har anmält behörig styrelse för registrering,
kan PRV sålunda vitesförelägga bolagets styrelse eller verkställande direktör
att fullgöra denna skyldighet (se 19 kap. 2 §). PRV kan också besluta om att
bolaget skall träda i likvidation. Innan ett likvidationsbeslut meddelas måste
dock PRV utfärda ett likvidationsföreläggande. Genom föreläggandet, som skall
delges bolaget, får bolaget tillfälle att rätta till bristen (se 13 kap. 4 a och
5 a §§).
PRV har menat att styrelseavhopp i vissa fall sker systematiskt och med
kännedom om hur likvidationsförfarandet fungerar. PRV har nämnt ett exempel på
hur bolagen kringgår likvidationsreglerna: Ett bolag utan behörig styrelse
likvidationsföreläggs. Strax innan ett beslut om likvidation skall fattas,
anmäler bolaget en ny behörig styrelse. Därigenom förfaller frågan om
likvidation. Någon vecka senare avgår styrelsen och bolaget saknar på nytt
behörig styrelse.
Regeringen delar PRV:s uppfattning att det måste vidtas åtgärder för att komma
till rätta med de nu beskrivna förhållandena. Det finns två olika skäl för
detta. För det första synes vissa bolag användas för mer eller mindre kriminell
verksamhet, varvid bolaget gör sig "oanträffbart" genom att inte utse någon
styrelse. Det är synnerligen angeläget att söka komma till rätta med sådana
företeelser. För det andra kräver PRV:s handläggning av ärenden rörande
styrelselösa aktiebolag stora administrativa kostnader, t.ex. för bevakning och
för utsändande av påminnelser och förelägganden. Det är inte rimligt att dessa
kostnader bärs av staten och inte heller att de övervältras på den stora massan
av seriöst verkande bolag.
Rådande missförhållanden har föranlett några remissinstanser att föreslå
bestämmelser av innebörd att en styrelseledamot inte skall kunna avgå så länge
inte någon annan träder i hans ställe.
Enligt regeringens mening bör det dock inte införas några sådana bestämmelser.
Styrelseuppdrag bör bygga på frivillighet. I flertalet fall torde avgående
styrelseledamöter ha fullt godtagbara skäl för att avgå, t.ex. tidsbrist,
sjukdom, jävsförhållanden m.m. Att dra en klar gräns mellan dessa fall och de
fall där skälen är mindre seriösa är inte möjligt. En bestämmelse som förhindrar
ett omedelbart entledigande av en styrelseledamot framstår också från bolagets
synvinkel som vansklig.
Det kan anmärkas att Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren i annat sammanhang
har framställt ett förslag om skärpta likvidationsregler. Förslaget innebär att
ett styrelselöst aktiebolag som inte inom tre månader har anmält ny styrelse
skall försättas i likvidation utan hinder av att bolaget efter tremånaders-
fristens utgång har anmält ny styrelse. Regeringen saknar för närvarande
underlag för att lämna något sådant förslag. Frågan är föremål för
Aktiebolagskommitténs överväganden.
Det förslag som PRV har lämnat innebär att en särskild registreringsavgift om
3 000 kr tas ut vid registrering av ny styrelseledamot. Den särskilda
registreringsavgiften skall enligt PRV:s förslag påföras aktiebolag som tidigare
har saknat behörig styrelse och därför har fått likvidationsföreläggande.
Avgiften skall tas ut vid registreringsanmälan som undanröjer den brist som
likvidationsföreläggandet avser.
Under remissbehandlingen har några remissinstanser ifrågasatt om PRV:s förslag
kommer att få någon effekt. Det har också påtalats att förslaget har en ur
pedagogisk synpunkt olämplig utformning.
Det är enligt regeringens mening rimligt att PRV:s merkostnader i dessa slag av
ärenden bärs av de bolag som har försummat sina skyldigheter och därför har
tvingat PRV att initiera ett likvidationsförfarande. En regel om detta torde
också få en avsevärd förebyggande verkan.
Regeringen delar därför PRV:s uppfattning att en särskild avgift bör tas ut av
de bolag som försummar att anmäla behörig styrelse och därigenom tvingar PRV att
initiera ett likvidationsförfarande. Avgiften bör emellertid konstrueras på ett
annat sätt.
Enligt regeringens mening bör sålunda avgiften inte tas ut såsom en
registreringsavgift. Registrering sker efter anmälan från bolaget. Anmälan
innebär att bolaget avhjälper tidigare brister. Att ta ut en särskild avgift för
registreringen framstår därför som pedagogiskt olämpligt och skulle rentav kunna
motverka sådana anmälningar. I stället bör avgiften tas ut som en ersättning för
PRV:s kostnader i likvidationsärendet. Om PRV har haft skäl för att utfärda
likvidationsföreläggande, bör bolaget sålunda vara skyldigt att betala
ersättning för PRV:s kostnader i ärendet oavsett om föreläggandet leder till ett
likvidationsbeslut eller till att ärendet avskrivs på grund av en senare
inkommen registreringsanmälan.
Det finns emellertid anledning att uppställa ytterligare en förutsättning för
påförande av avgift. Grund för tvångslikvidation - och därmed också grund för
meddelande av likvidationsföreläggande - föreligger så snart bolaget saknar
behörig styrelse. Att ett bolag saknar styrelse kan emellertid bero på
förhållanden för vilka bolaget inte kan lastas. Bolaget bör därför förpliktas
betala kostnadsersättning endast om likvidationsföreläggandet har föregåtts av
en anmaning till bolaget att avhjälpa den aktuella bristen.
Redan idag skickar PRV regelmässigt ut påminnelser till de aktiebolag som
saknar behörig styrelse. Enligt regeringens uppfattning bör de nya reglerna
anknyta till denna ordning. Ett bolag som har likvidationsförelagts på grund av
att behörig styrelse saknas bör därför förpliktas betala ersättning för
kostnaderna i likvidationsärendet endast om PRV sänt ut en påminnelse om att
bristen måste avhjälpas. Av påminnelsen bör framgå att underlåtenhet att anmäla
behörig styrelse kan leda till att en särskild avgift tas ut.
Om bolaget försummar att följa anmaningen, kommer PRV att utfärda
likvidationsföreläggande. Eftersom detta normalt innebär att bolaget kommer att
drabbas av ett kostnadsansvar, kan det hävdas att påminnelsen borde delges
bolaget. Övervägande skäl talar dock mot detta. Ett krav på delgivning - som
skulle bli svårt att tillämpa i de fall då bolaget saknar företrädare som kan
motta delgivning å bolagets vägnar - skulle göra det svårt att använda reglerna
mot mindre seriösa bolag. Till detta kommer att alla bolag är skyldiga att
anmäla sin postadress för registrering i aktiebolagsregistret. Det finns alltså
en adress som enligt vad PRV bör kunna utgå från är korrekt. Det får därför
anses tillräckligt att påminnelsen sänds med vanlig post till bolagets senast
anmälda postadress.
Avsikten med påminnelsen är att bolaget skall vidta åtgärder så att styrelse
kan registreras. Finns det inte tillräckligt antal styrelseledamöter utsedda,
måste bolaget hålla bolagsstämma. Bolagsstämma kan hållas först två - fyra
veckor efter det att kallelse har gått ut. Ytterligare tid kan krävas för att
finna personer som är villiga att åta sig uppdrag i bolaget. För att ge bolaget
möjlighet att vidta de nödvändiga åtgärderna bör kostnadsansvar kunna åläggas
bolaget enbart om likvidationsföreläggandet har meddelats tidigast sex veckor
efter det att påminnelsen avsändes.
Vad som nu har sagts angående de fall då ett aktiebolag saknar behörig styrelse
äger till stora delar relevans även då aktiebolag saknar en behörig revisor
eller verkställande direktör. Också aktiebolag som trots påminnelse underlåter
att anmäla behörig revisor eller verkställande direktör, där en sådan skall
finnas, för registrering, bör därför påföras en särskild avgift som täcker PRV:s
kostnader i likvidationsärendet.
Med den av regeringen föreslagna utformningen av avgifterna kan dessa inte
anses falla in under det bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
avgifter i registreringsärenden som finns i 18 kap. 1 § aktiebolagslagen.
Bestämmelserna om skyldighet för likvidationsförelagda bolag att betala en
avgift i likvidationsärendet bör därför ges lagform. I lagen bör anges principen
för avgifternas bestämmande, dvs. att avgifterna skall motsvara kostnaderna i
likvidationsärenden. Avgifterna avser emellertid ett område där regeringen
enligt 8 kap. 7 § regeringsformen kan bemyndigas meddela föreskrifter. Enligt
regeringens mening är det lämpligt att regeringen ges bemyndigande att faststäl-
la avgifternas storlek. Mot bakgrund av nuvarande kostnadsnivå torde avgifterna
böra fastställas till mellan 2 000 och 3 000 kr.
Varken PRV eller någon av remissinstanserna har tagit upp frågan om eftergift
av den särskilda avgiften. Enligt regeringens mening gör sig samma synpunkter
gällande i fråga om detta slag av avgifter som i fråga om förseningsavgifter.
Det bör således finnas en möjlighet att efterge avgiften.
Även beslut om avgifter av detta slag bör vara verkställbara. För att
ytterligare säkerställa att betalning sker bör sådan betalning vara en förut-
sättning för att ett meddelat likvidationsföreläggande inte skall leda till
likvidationsbeslut.
7 Registreringsåtgärder med anledning av beslut om konkurs m.m.
Regeringens förslag: Om en styrelseledamot, en
verkställande direktör eller en särskild
firmatecknare i en ekonomisk förening försätts i
konkurs eller får förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken eller meddelas näringsförbud, skall
PRV självmant avföra den aktuelle personen från före-
ningsregistret.
PRV har inte lämnat något förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har nyligen beslutat att i
aktiebolagslagen införa en ny paragraf, 18 kap. 4 a §, som innebär att PRV
självmant skall från aktiebolagsregistret avföra styrelseledamot, verkställande
direktör, särskild firmatecknare eller annan ställföreträdare för bolaget, om
denne har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
eller fått näringsförbud (se prop. 1993/94:196 s. 209 f, bet. 1993/94:LU32 och
SFS 1994:802). Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att ställföreträdare av de
angivna slagen inte får vara försatta i konkurs, ha förvaltare enligt 11 kap. 7
§ föräldrabalken eller ha näringsförbud. Beslut om konkurs, förvaltarskap eller
näringsförbud medför därför att ställföreträdaren utan vidare förlorar sin be-
hörighet att vara ställföreträdare för bolaget.
Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar innehåller regler om registrering av
ekonomiska föreningar. Reglerna föreskriver bl.a. att styrelseledamöter,
verkställande direktör och särskilda firmatecknare skall registreras i ett
föreningsregister. Föreningsregistret förs från och med utgången av år 1994 helt
och hållet av PRV.
Av 6 kap. 4 och 11 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar följer att inte
heller styrelseledamot, verkställande direktör eller särskild firmatecknare i
ekonomisk förening får vara i konkurs, ha förvaltare eller vara underkastad
näringsförbud. Försätts han i konkurs, får han förvaltare enligt föräldrabalken
eller åläggs han näringsförbud utgör det därför hinder för honom att
fortsättningsvis vara ställföreträdare för föreningen. Det är givetvis inte
lämpligt att han efter ett sådant beslut finns registrerad i föreningsregistret
som om han fortfarande hade rätt att företräda föreningen. Med hänsyn härtill
bör det även i lagen om ekonomiska föreningar införas en bestämmelse om
skyldighet för PRV att självmant avregistrera personer som har blivit föremål
för beslut av de angivna slagen.
Förslaget har inte varit föremål för något remissförfarande. Med hänsyn till
frågans beskaffenhet och då en motsvarande fråga har behandlats i ett tidigare
lagstiftningsärende har detta inte ansetts nödvändigt.
8 Ikraftträdande m.m.
Regeringens förslag: De nya reglerna skall träda i
kraft den 1 januari 1995. Reglerna om
förseningsavgifter och de nya reglerna om likvida-
tion på grund av att årsredovisning och revisions-
berättelse inte har givits in till PRV skall dock
gälla enbart årsredovisningar och revisions-
berättelser för räkenskapsår som avslutas den 31
december 1994 eller senare.
PRV:s förslag: PRV har föreslagit att de nya reglerna skall träda i kraft den
31 december 1994 och att bestämmelserna om förseningsavgifter skall tillämpas
första gången beträffande den räkenskapsperiod som avslutas nämnda dag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar
mot PRV:s förslag. Två remissinstanser har dock ansett att inte heller de nya
bestämmelserna om likvidation när årsredovisning och revisionsberättelse saknas
bör tillämpas förrän i fråga om den räkenskapsperiod som avslutas den 31
december 1994.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att skyndsamt komma till rätta
med de dröjsmål med ingivande av redovisningshandlingar som förekommer. De nya
reglerna om förseningsavgifter och de skärpta likvidationsbestämmelserna bör
därför gälla redan från ingången av år 1995. Det är emellertid inte lämpligt att
de nya sanktionsformerna görs tillämpliga i sådana fall där det vid tiden för
ikraftträdandet redan har förflutit en del av den tid som fordras för
upprättande och ingivande av handlingarna. Bestämmelserna om förseningsavgifter
och om likvidation bör därför tillämpas först i fråga om årsredovisningar och
revisionsberättelser som hänför sig till räkenskapsår som avslutas den 31 decem-
ber 1994 eller senare.
Även övriga föreslagna bestämmelser bör träda i kraft snarast möjligt, dvs. den
1 januari 1995.
9 Kostnader
Förslaget om förseningsavgifter innebär att PRV tvingas vidta vissa åtgärder som
inte behöver vidtas i dag. Avsikten är bl.a. att PRV skall skicka påminnelser
till bolagen, bevaka att redovisningshandlingar ges in, expediera beslut om
förseningsavgifter samt driva in avgifterna. Detta kommer att medföra vissa nya
kostnader.
Å andra sidan kommer ett system med förseningsavgifter att tillföra staten
vissa ytterligare intäkter. Det går inte att säkert säga hur stora dessa
intäkter är, eftersom det beror på vilken effekt de nya reglerna får. Det finns
emellertid skäl att anta att de nya intäkterna kommer att överstiga de
tillkommande kostnaderna. För staten torde därför bestämmelserna om
förseningsavgifter sammantaget inte medföra några nettokostnader. I sammanhanget
bör också beaktas att ett system med förseningsavgifter torde få vissa positiva
ekonomiska effekter för det samlade näringslivet. Tillgången till färskare
information om bolagens förhållanden ger nämligen bättre underlag för ekonomiska
bedömningar i mellanhavanden mellan olika företag.
PRV har ansett att avgifterna bör få användas för att bära såväl verkets
kostnader för det arbete som är hänförligt till ärenden om årsredovisningar som
kostnaderna för handläggning av sådana likvidationsärenden som sedan den 1 april
1994 handläggs av verket. Om det uppstår ett överskott, bör detta enligt PRV
fonderas för att användas till att betala likvidatorernas arbete när de bolag
som har trätt i likvidation inte kan svara för detta. Detta talar för att
avgifterna bör tillföras PRV.
Riksrevisionsverket har erinrat om att huvudprincipen för redovisning av
kostnader för offentligrättslig avgiftsbelagd verksamhet är att utgifterna
redovisas över ett ramanslag och att motsvarande inkomster tas in på
statsbudgetens inkomstsida. PRV disponerar emellertid för offentligrättsligt
avgiftsbelagd verksamhet och uppdragsverksamhet ett formellt s.k.
1 000-kronorsanslag. Riksrevisionsverket har vidare framhållit att de föreslagna
förseningsavgifterna bör få disponeras av verket endast i den mån de är satta så
att de motsvarar kostnaderna för det arbete som PRV beräknas lägga ner på den
aktuella verksamheten. Om avgifterna däremot inte är kostnadsrelaterade utan
satta i avskräckande syfte, dvs. högre än PRV:s kostnader, skall PRV inte
disponera avgifterna utan intäkterna skall inlevereras till en inkomsttitel på
statsbudgeten. Ersättning för kostnaderna för ifrågavarande arbete borde i så
fall, sett ur ett rättviseperspektiv, egentligen tillföras PRV över ett
ramanslag. En sådan ordning skulle emellertid kunna bli administrativt
betungande. Riksrevisionsverket har därför ansett att det bör accepteras att
avgiftsinkomster från andra verksamheter används för att täcka kostnaderna för
visst arbete med årsredovisningar.
Enligt regeringens uppfattning bör riktmärket för avgiftssättningen vid PRV
vara att varje verksamhetsgren skall bära sina egna kostnader. Detta bör gälla
även för PRV:s administration av ärenden som hänger samman med försenade
årsredovisningar.
Men förseningsavgifterna syftar inte i första hand till att täcka PRV:s
kostnader utan är främst avsedda att ge bolagen ett incitament att lämna in
redovisningshandlingar i tid. Avgiftsintäkerna väntas bli större än kostnaderna.
Överskottet bör därför tillföras statsbudgeten och inte stanna hos PRV. Det
enklaste sättet att åstadkomma detta är att avgifterna betalas till PRV och att
PRV åläggs att leverera överskottet till en inkomsttitel på statsbudgeten. PRV
måste därvid särredovisa både avgifter och kostnader som hänger samman med
ärenden om försenade årsredovisningar.
Förfarandet ryms inom PRV:s 1 000-kronorsanslag och de bestämmelser regeringen
utfärdar i regleringsbrevet. De allmänna kraven på effektivitet och kvalitet som
ställs på PRV:s verksamhet bör garantera att även de nya uppgifterna utförs
kostnadseffektivt.
De föreslagna ändringarna i likvidationsreglerna torde inte föranleda några
beaktansvärda merkostnader för staten.
Förslaget om att aktiebolag skall betala avgifter i likvidationsärenden bygger
på att PRV har skickat ut särskilda skriftliga underrättelser till de bolag för
vilka behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor inte finns
registrerad. Sådana påminnelser skickas regelmässigt redan idag. Förslaget torde
därför inte medföra annat än vissa förhållandevis begränsade merkostnader. Dessa
kostnader kan under alla förhållanden antas uppvägas av de ytterligare
avgiftsintäkter som de föreslagna bestämmelserna kommer att ge. Eftersom detta
slaget av avgifter skall relateras till PRV:s kostnader i likvidationsärendet,
bör avgiftsintäkerna i dessa fall tillföras PRV och i statsbudgeten redovisas
under ett formellt 1 000-kronorsanslag.
Övriga förslag torde inte få några kostnadseffekter.
10 Författningskommentar
10.1Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
9 kap.
5 §
Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid sådan stämma skall årsredovisningen och revisionsberättelsen
samt, i moderbolag, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen
framläggas.
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den
fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktör,
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna lag eller
bolagsordningen.
Med beslut i fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock anstå till fortsatt
stämma, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till en tiondel av
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två
månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tillåtet.
Om beslut som avses i andra stycket 1 eller 2 skall anstå till fortsatt stämma,
skall styrelsen anmäla detta till registreringsmyndigheten för registrering.
Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om fortsatt stämma
fattades.
(Jfr 9 kap. 5 § i PRV:s förslag)
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om fortsatt bolagsstämma.
I paragrafen har infogats ett nytt fjärde stycke. Bestämmelsen i det nya
stycket kompletterar de nya bestämmelserna i 11 kap. om förseningsavgifter. För-
seningsavgift kan påföras ett aktiebolag om årsredovisning eller revi-
sionsberättelse inte har givits in inom sju månader från räkenskapsårets utgång
eller om årsredovisningen saknar bevis om fastställande av balans- och
resultaträkningar eller uppgift om stämmans beslut beträffande vinst eller
förlust (se 11 kap. 15 och 16 §§). Frågor om fastställande av balans- och
resultaträkningar samt beslut beträffande vinst eller förlust kan emellertid
skjutas upp till fortsatt stämma. Den fortsatta stämman måste i så fall hållas
inom två månader. Det har ansetts att, om det har fattats ett sådant beslut om
fortsatt stämma, förseningsavgift inte bör få påföras förrän nio månader efter
räkenskapsårets utgång.
I det nya fjärde stycket - som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag -
har därför föreskrivits att styrelsen skall underrätta registreringsmyndigheten
när bolaget har beslutat att skjuta upp frågan om fastställande av resultat- och
balansräkningar eller frågan om disposition av vinst eller förlust till fortsatt
bolagsstämma. Denna underrättelse ger PRV besked om vilken tidsfrist som gäller
i det enskilda fallet. Det har också ansetts finnas ett visst värde i att
uppgifter om fortsatt bolagsstämma offentliggörs. Paragrafen har därför
utformats så att uppgiften skall registreras i aktiebolagsregistret.
PRV har föreslagit att det skall åligga styrelsen att göra anmälan genast och
att anmälan skall vara PRV tillhanda inom en vecka från beslutet. Det har dock
ansetts att syftet med bestämmelsen tillgodoses även om styrelsen får en något
längre tid på sig. Det har därför föreskrivits att anmälan skall lämnas inom
fyra veckor från det att beslutet om fortsatt stämma fattades.
11 kap.
3 §
Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshandlingarna
för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.
När resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, skall bestyrkta
kopior av årsredovisning och revisionsberättelse ges in till
registreringsmyndigheten. Handlingarna skall ha kommit in till registre-
ringsmyndigheten inom en månad från fastställelsebeslutet. På kopian av
årsredovisningen skall en styrelseledamot eller verkställande direktören teckna
bevis om att resultaträkning och balansräkning har fastställts med uppgift om
fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om bolagsstämmans
beslut beträffande bolagets vinst eller förlust.
Om kopia av årsredovisning och revisionsberättelse inte, på sätt som anges i
andra stycket har insänts inom femton månader efter räkenskapsårets utgång,
svarar styrelseledamöterna och verkställande direktören solidariskt för de
förpliktelser som uppkommer för bolaget.
En styrelseledamot eller verkställande direktör undgår dock ansvar, om han
visar att underlåtenheten att insända årsredovisning och revisionsberättelse
inte beror på försummelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som
uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till
registreringsmyndigheten.
(Jfr 11 kap. 3 § i PRV:s förslag)
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om ingivande av årsredovisning och
revisionsberättelse till PRV. På grund av en hänvisning i 10 § andra stycket
gäller bestämmelserna även koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. I
paragrafens hittills gällande lydelse har föreskrivits att handlingarna skall
sändas in till PRV inom en månad från beslutet att fastställa resultaträkningen
och balansräkningen. Paragrafens lydelse har ändrats så att den nu föreskriver
att redovisningshandlingarna skall ha kommit in till PRV inom en månad från
fastställelsebeslutet.
Den nya lydelsen innebär den förändringen att bolaget tvingas att vidta
åtgärder för ingivande av redovisningshandlingar en eller ett par dagar tidigare
än vad som hittills har varit nödvändigt.Lydelsen ger också klarare uttryck för
att det är bolaget som ansvarar för att årsredovisning och revisionsberättelse
verkligen kommer in till PRV.
I paragrafens nya lydelse har vidare angivits att handlingarna skall ges in i
bestyrkt kopia. Detta innebär inte någon förändring i förhållande till
hittillsvarande handläggningsrutiner hos PRV.
15 §
Om ett aktiebolag inte ger in bestyrkta kopior av årsredovisning och
revisionsberättelse eller om årsredovisningen saknar sådant bevis som avses i 3
§, skall bolaget betala förseningsavgift till staten enligt bestämmelserna i 16
§. Detsamma gäller om ett moderbolag inte ger in koncernredovisning och
koncernrevisionsberättelse eller om koncernredovisningen saknar bevis enligt 3 §
om fastställelse av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning.
Beslut om förseningsavgift fattas av registreringsmyndigheten.
(Jfr 11 kap. 15 och 16 §§ i PRV:s förslag)
I de nya 15 - 20 §§ har intagits bestämmelser om förseningsavgifter, som skall
betalas av bolag som inte ger in redovisningshandlingar i föreskriven tid
Av 15 § första stycket framgår att bolag skall betala förseningsavgifter om
årsredovisning och revisionsberättelse inte har givits in i tid. För-
seningsavgift skall också tas ut om ett aktiebolag som är skyldigt att ge in en
koncernbalansräkning och en koncernrevisionsberättelse till PRV försummar att
göra detta i föreskriven tid.
Av bestämmelsen följer att förseningsavgift kan komma i fråga även i vissa fall
när redovisningshandlingar visserligen har givits in men handlingarna inte är
sådana som anges i 3 § utan har vissa brister. Det kan vara så att ingivna
kopior inte är bestyrkta. I så fall kan förseningsavgift tas ut. Det kan också
vara så att årsredovisningen saknar sådant bevis som avses i 3 §. Ett sådant
bevis skall innehålla ett bestyrkande av att balans- och resultaträkningarna har
fastställts med uppgift om fastställelsedagen och det skall också innehålla
uppgift om bolagsstämmans beslut beträffande vinst eller förlust. Saknas dessa
uppgifter kan förseningsavgift påföras bolaget. Detsamma gäller om en
koncernredovisning saknar bevis om att koncernresultaträkningen och
koncernbalansräkningen har fastställt.
Av 17 § följer dock att bolaget i vissa fall först skall ges tillfälle att
avhjälpa bristen och att förseningsavgift inte skall tas ut om så sker.
I andra stycket anges att beslut om förseningsavgift fattas av registre-
ringsmyndigheten, dvs. PRV.
16 §
Ett bolag skall betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 15 §
inte har kommit in till registreringsmyndigheten inom sju månader från
räkenskapsårets utgång. Har bolaget inom denna tid gjort anmälan enligt 9 kap. 5
§ fjärde stycket, skall dock bolaget betala förseningsavgift först om
handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång.
Avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika aktiebolag och 5 000 kr för
privata aktiebolag.
Om de handlingar som anges i 15 § inte har kommit in inom två månader från det
att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om förseningsavgift enligt
första stycket, skall bolaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften
skall uppgå till 10 000 kr för publika aktiebolag och 5 000 kr för privata
aktiebolag.
Om de handlingar som anges i 15 § inte har kommit in inom två månader från det
att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om förseningsavgift enligt
andra stycket, skall bolaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften
skall uppgå till 20 000 kr för publika aktiebolag och 10 000 kr för privata
aktiebolag.
Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs eller trätt
i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.
(Jfr 11 kap. 15 § aktiebolagslagen och 55 § aktiebolagsförordningen i PRV:s
förslag)
Förseningsavgift skall enligt första stycket i förevarande paragraf tas ut om
årsredovisning och revisionsberättelse inte har givits in inom sju månader från
räkenskapsårets utgång. Om PRV inom sjumånadersfristen har fått meddelande om
att bolaget beslutat att frågan om fastställande av balans- och
resultaträkningar eller frågan om disposition av vinst eller förlust skall anstå
till fortsatt bolagsstämma, skall förseningsavgift dock tas ut först nio
månader efter räkenskapsårets utgång. Den första avgiften uppgår för publika
aktiebolag till 10 000 kr och för privata aktiebolag till 5 000 kr. Avgörande
för om avgift kan tas ut är om handlingarna har kommit in inom sju- resp.
niomånadersfristen.
Det aktiebolag som har ålagts att betala förseningsavgift skall genast
underrättas om beslutet (se 18 kap. 4 §). Underrättelsen, som bör innehålla en
erinran om att ytterligare dröjsmål med ingivande av redovisningshandlingar kan
leda till ytterligare sanktioner, behöver inte delges bolaget utan kan sändas
med posten till bolagets senast anmälda adress.Om bolaget inte heller därefter
ger in handlingarna, skall enligt andra stycket en ny avgift tas ut. Den nya
avgiften får dock inte tas ut förrän det har gått två månader från det att
underrättelsen om den första förseningsavgiften avsändes till bolaget. Härigenom
ges bolaget en möjlighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika
en ny förseningsavgift.
Tredje stycket ger möjlighet att påföra bolag ytterligare en, fördubblad
avgift. En förutsättning för detta är att det har förflutit två månader sedan
PRV sände ut underrättelse om den föregående förseningsavgiften. Fler än tre
förseningsavgifter kan inte tas ut.
På Lagrådets förslag har i fjärde stycket upptagits en bestämmelse om att
förseningsavgift inte får tas ut om bolaget har försatts i konkurs eller trätt i
likvidation och detta beslut har blivit registrerat. Det har ansetts att syftet
med förseningsavgifter inte gör sig gällande sedan ett bolag har försatts i
konkurs eller trätt i likvidation. Det kan dessutom, såsom Lagrådet påpekat,
inte anses ingå i en konkursförvaltares åliggande att sörja för att att
årsredovisning och revisionsberättelse för förfluten tid blir upprättade. Inte
heller torde det ankomma på en likvidator att i styrelsens ställe avge
redovisning till bolagsstämman för den förvaltning som ägt rum innan han
tillträdde uppdraget som likvidator.
17 §
Har bolaget inom tid som avses i 16 § givit in kopior av de handlingar som anges
i 15 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har handlingarna på annat sätt någon
brist som lätt kan avhjälpas, får registreringsmyndigheten meddela beslut om
förseningsavgift endast om bolaget har underrättats om bristen och fått
tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom tid som anges i
underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress
som bolaget senast har anmält hos registreringsmyndigheten.
(Paragrafen har inte någon motsvarighet i PRV:s förslag)
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.Redovis-
ningshandlingar skall ges in till PRV i bestyrkt kopia (se 11 kap. 3 §). Om de
ingivna kopiorna inte är bestyrkta skall alltså i princip bolaget påföras en
förseningsavgift. Det har emellertid ansetts att, om bolaget har givit in
obestyrkta handlingar som i och för sig uppfyller kraven på en årsredovisning
eller revisionsberättelse, förseningsavgift inte bör kunna tas ut annat än om
bolaget har givits tillfälle att inge bestyrkta handlingar men försummat detta.
Det har därför föreskrivits att PRV i dessa fall skall ge bolaget tillfälle att
avhjälpa bristen. Detta skall ske genom en skriftlig underrättelse till bolaget.
Underrättelsen kan sändas med vanlig post till bolagets senast anmälda adress,
dvs. den adress som finns angiven i aktiebolagsregistret eller annars - på grund
av uppgift i ärendet - är känd för PRV.
Ingivna redovisningshandlingar kan även vara behäftade med andra brister. När
det gäller mindre brister som lätt kan botas, t.ex. avsaknad av
fastställelsebevis, får det ofta anses vara naturligt att PRV ger det ingivande
bolaget tillfälle att inom viss kortare tid avhjälpa bristen. I andra fall, när
de ingivna handlingarna inte ens uppfyller de grundläggande kraven på en
årsredovisning eller revisionsberättelse, kan situationen vara den motsatta.
Frågan om bolaget skall beredas tillfälle till komplettering får prövas från
fall till fall. Bestämmelsen tar sikte endast på lätt avhjälpbara brister som
har karaktär av förbiseende.
18 §
En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att inge handlingen fram-
står som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat
råda över. Avgiften skall också efterges om det framstår som uppenbart oskäligt
att ta ut den.
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte
har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Paragrafen innehåller bestämmelser om eftergift av förseningsavgifter.
Bestämmelserna innebär i likhet med de bestämmelser om eftergift som finns i 5
kap. 6 och 7 §§ taxeringslagen (1990:324) att eftergift skall medges när
försummelsen framstår som ursäktlig eller det skulle vara uppenbart oskäligt att
ta ut avgiften. Det ligger dock i sakens natur att frågan om eftergift skall
medges ofta ställer sig annorlunda när den försumlige är ett aktiebolag än när
det är fråga om försenade deklarationer från privatpersoner.
Av lagtexten framgår att eftergift skall medges om försummelsen framstår som
ursäktlig på grund av omständighet som bolaget inte har kunnat råda över. Ett
exempel på detta är att handlingarna inte har kommit in på grund av hinder i
postgången. Vidare bör förseningsavgiften kunna efterges om dröjsmålet med
ingivande av redovisningshandlingar beror på att en styrelseledamot har drabbats
av sjukdom och att det varit omöjligt för honom eller annan i bolaget att vidta
åtgärder för att låta upprätta årsredovisning. En annan situation då det kan
vara befogat att medge eftergift är den då bolagets försummelse beror på att
revisorn har misskött sitt uppdrag och bolaget därför inte har kunnat erhålla
någon revisionsberättelse i tid.
Såsom framgår av lagtexten skall förseningsavgiften också efterges om det
skulle vara uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Frågan om eftergift måste
givetvis prövas med beaktande av förhållandena i det enskilda fallet.
I lagtexten nämns inte något om de fall då bolagets dröjsmål sammanhänger med
arbetsanhopning i bolaget. Det har ansetts att sådana omständigheter endast
undantagsvis kan utgöra skäl för att efterge förseningsavgiften. Det måste
krävas av ett bolag att det organiserar och dimensionerar sin administration så
att det kan fullgöra så viktiga uppgifter som att upprätta årsredovisning inom
föreskriven tid. Om bolagets underlåtenhet att ge in föreskrivna handlingar
beror på oförutsedd arbetsanhopning hos bolagets företrädare och revisorer, kan
detta dock tillsammans med andra omständigheter medföra att dröjsmålet framstår
som ursäktligt.
Av andra stycket framgår att PRV självmant skall pröva om det finns skäl för
eftergift. PRV har därvid att utgå från vad som framgår av handlingarna. Verket
behöver inte göra några särskilda undersökningar för att utröna om avgiften bör
efterges. Självfallet skall PRV också pröva frågan om det bolag som har ålagts
att betala förseningsavgift begär det. Det får då ankomma på bolaget att visa
att förseningen har berott på ett hinder som bolaget inte har kunnat undanröja
eller att det finns något som gör avgiften oskälig.
19 §
Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall
avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
(Jfr 11 kap. 16 § andra och tredje styckena i PRV:s förslag)
Paragrafen innehåller bestämmelser om indrivning och verkställighet. Regeringen
kan föreskriva att belopp som är ringa inte behöver drivas in (jfr prop.
1992/93:198 s. 55). Av andra stycket andra meningen framgår att PRV:s beslut
utgör en exekutionstitel och alltså kan läggas till grund för verkställighet
(jfr 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken).
20 §
Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga
kraft.
Om ett bolag har rätt att återfå betalad förseningsavgift på grund av en
domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från
och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den
månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 69 § 2 mom.
första stycket uppbördslagen (1953:272).
(Jfr 18 kap. 7 a § andra stycket i PRV:s förslag)
Av första stycket följer att ett beslut om förseningsavgift får verkställas
omedelbart och utan hinder av ett eventuellt överklagande. Givetvis utgör inte
heller en begäran om eftergift av avgiften hinder för verkställighet.
Om bolaget betalar avgiften men sedermera efter överklagande befrias från
betalningsskyldigheten, skall erlagt givetvis belopp betalas tillbaka. I så fall
har bolaget också rätt att få ränta på det återbetalade beloppet. Detta framgår
av andra stycket.
13 kap.
1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall träda i likvidation.
Även om bolagsordningen skulle föreskriva kvalificerad majoritet för beslut om
likvidation, fattas sådant beslut med enkel majoritet, när grund för tvån-
gslikvidation föreligger enligt 2, 4 eller 4 a §. Beslutet har i fall som
angivits nu omedelbar verkan. I annat fall kan bolagsstämman besluta att
likvidationen skall inträda viss senare dag.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 april 1994, överflyttades
handläggningen av vissa tvångslikvidationsärenden från tingsrätt till PRV (se
SFS 1993:1495). Ändringen innebar bl.a. att vissa tvångslikvidationsfall som
tidigare hade behandlats i 4 § flyttades över till en ny 4 a §. I 1 § finns en
majoritetsregel som är tillämplig när grund för tvångslikvidation föreligger.
Paragrafen har hittills hänvisat endast till 2 och 4 §§. För att anpassa
paragrafen till de ändringar som gjordes genom SFS 1993:1495 har nu införts även
en hänvisning till 4 a §.
4 a §
Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om
1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman inte inom
föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
2. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har anmält sådan behörig
styrelse, verkställande direktör eller revisor som skall finnas enligt denna
lag, eller
3. bolaget inte har sänt in årsredovisning och revisionsberättelse enligt 11
kap. 3 § inom elva månader från räkenskapsårets utgång.
Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har upphört
under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och avgift som påförts
enligt 6 a § har betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyndigheten
självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande di-
rektör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det
finns någon som kan företräda bolaget.
(Jfr 13 kap. 4 a § i PRV:s förslag)
Ändringarna i paragrafens första stycke innebär dels att ett aktiebolag kan
förpliktas träda i likvidation om det saknar sådan behörig revisor som skall
finnas enligt aktiebolagslagen (se första stycket 2), dels att ett aktiebolag
även kan tvingas till likvidation om det inte ger in revisionsberättelse i tid
(se första stycket 3) och dels att den tid inom vilken årsredovisning och
revisionsberättelse måste ges in till PRV för att likvidation skall kunna
undvikas kortas ner väsentligt (se första stycket 3).
Bestämmelsen om revisor i första stycket 2 innebär för det första att
likvidation kan beslutas när ett aktiebolag helt saknar revisorer. I följande
fall kan likvidation beslutas också då bolaget har en eller flera revisorer:
1) Ingen av revisorerna är auktoriserad eller godkänd.
2) Förhållandena är sådana att det enligt 10 kap. 3 § första - fjärde styckena
skall finnas en auktoriserad revisor i bolaget men någon sådan har inte utsetts.
3)Revisorn är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken och därför obehörig att vara
revisor.
4)Revisorn är ledamot i styrelsen eller på grund av annat förhållande som anges
i 10 kap. 4 § aktiebolagslagen obehörig att vara revisor i bolaget.
5) Ägare till en tiondel av aktierna har med stöd av 10 kap. 3 § femte stycket
begärt att en auktoriserad revisor utses men så har inte skett.
I bolagsordningen kan finnas särskilda bestämmelser om att det skall finnas
flera revisorer och att dessa skall ha särskild behörighet. Om de i
bolagsordningen föreskrivna revisorerna inte är utsedda och anmälda för
registrering utgör det inte skäl för likvidation.
I första stycket 2 har också tillagts orden "på föreskrivet sätt". Orden avser
att markera att ett aktiebolag för att undgå likvidation inte enbart kan lämna
en formlös uppgift om vem som har utsetts till styrelseledamot, verkställande
direktör eller revisor. Bolaget måste också fullgöra de skyldigheter som är
knutna till en registreringsanmälan, t.ex. lämna vederbörliga personuppgifter
för de utsedda personerna (jfr 8 kap. 15 § och 10 kap. 15 §). Fullgör bolaget
inte dessa skyldigheter, kan den anmälde personen inte registreras i
aktiebolagsregistret.
Det har ansetts följdriktigt att ett aktiebolag som inte gör vad på det
ankommer för att få till stånd registrering av styrelse, verkställande direktör
och revisorer skall kunna förpliktas att träda i likvidation såväl då detta
beror på att bolaget över huvud taget inte lämnar någon uppgift till PRV som då
det beror på att uppgifterna är ofullständiga.
Ofta kan bolagets underlåtenhet att ge in rätta handlingar till PRV bero på att
bolagets företrädare saknar närmare insikter om gällande regler. Mot den
bakgrunden och för att likvidationsbestämmelsen inte skall få oskäliga
konsekvenser bör det likvidationsföreläggande som skall föregå varje
likvidationsbeslut innehålla tydliga uppgifter om vad bolaget måste göra för att
fullgöra sina skyldigheter.
Den nya lydelsen av första stycket 3 innebär att ett aktiebolag kan förpliktas
att träda i likvidation även när revisionsberättelsen inte har givits in i tid.
Vidare innebär paragrafens nya lydelse ändrade förutsättningar för likvidation
på den grund att årsredovisning saknas. Hittills har likvidation kunnat beslutas
först när bolaget släpat efter med två årsredovisningar. Den nya lagtexten ger
möjlighet att likvidationsförelägga och besluta om likvidation redan när en
årsredovisning eller revisionsberättelse är försenad. Grund för
tvångslikvidation föreligger om bolaget ännu elva månader efter utgången av
räkenskapsåret inte har sänt in årsredovisning och revisionsberättelse till PRV.
Detta får omedelbar återverkan vad gäller förutsättningarna för att bolaget
självt skall kunna besluta om likvidation eller om att likvidation skall upphöra
(se 1 och 17 §§) Förfarandereglerna i 5 a § är emellertid så utformade att ett
beslut om tvångslikvidation i praktiken inte kan fattas förrän tretton - femton
månader efter utgången av räkenskapsåret. Likvidationsbeslutet måste nämligen
föregås av ett likvidationsföreläggande till bolaget. Detta kan inte utfärdas
förrän grund för tvångslikvidation föreligger och beslut om likvidation får inte
fattas förrän tidigast två månader från det att föreläggandet kungjordes.
Enligt andra stycket skall beslut om tvångslikvidation inte meddelas om grunden
för likvidation har upphört under ärendets handläggning. Om PRV sålunda har
meddelat ett likvidationsföreläggande därför att bolaget inte har anmält behörig
styrelse för registrering, kan bolaget undgå likvidation genom att göra sådan
anmälan innan ärendet avgörs. Att så sker är ganska vanligt. Hittills har de
kostnader som PRV har i likvidationsärendet i sådana fall normalt burits av
staten. Bolaget har kunnat förpliktas ersätta PRV:s kostnader enbart i
begränsad utsträckning (se 6 § i dess hittills gällande lydelse). Genom den nya
6 a § åläggs det bolag mot vilket likvidationsföreläggandet har riktats i vissa
fall ett ansvar för kostnaderna i ärendet. Detta kostnadsansvar har utformats
såsom en avgift vilken kan påföras bolaget i samband med
likvidationsföreläggandet. För att garantera att mindre seriösa bolag inte söker
undandra sig betalningen av denna avgift har i förevarande paragraf uppställts
en ytterligare förutsättning för att likvidationsbeslut inte skall meddelas,
nämligen att avgift som påförts enligt 6 a § har betalats.
6 §
Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för
expeditioner i ärende enligt 2, 4 eller 4 a §, skall ersättning för detta lämnas
av bolagets medel, om bolaget förpliktas träda i likvidation eller rätten eller,
i fall som avses i 4 a §, registreringsmyndigheten annars finner det skäligt.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Ändringen innebär att sista meningen i paragrafen tas bort. Den upphävda regeln
har behandlat ansvaret för PRV:s kostnader i sådana ärenden om tvångslikvidation
som myndigheten själv har initierat. Denna fråga har numera, såvitt gäller vissa
ärenden om tvångslikvidation enligt 4 a §, reglerats i 6 a §. Det har inte
ansetts finnas något behov av regler om PRV:s kostnader i övriga ärenden om
tvångslikvidation.
6 a §
Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett likvidationsföre-
läggande enligt 5 a § på den grunden att bolaget inte har anmält behörig
styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering, skall bolaget
förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget skall förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om
registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har
skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den
brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha innehållit en upplysning om
att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvi-
dation när föreläggande enligt 5 a § meddelades, skall avgiftsbeslutet upphävas.
Bestämmelserna i 11 kap. 18 och 19 §§ tillämpas även i fråga om avgift enligt
första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
(Jfr 52 § aktiebolagsförordningen i PRV:s förslag)
Paragrafen innehåller bestämmelser om att aktiebolag, som trots påminnelse inte
har anmält styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering och
som därigenom har föranlett PRV att utfärda likvidationsföreläggande, skall
påföras en särskild avgift motsvarande PRV:s kostnader i likvidationsärendet.
Bestämmelserna är tillämpliga enbart i sådana fall då PRV självmant har tagit
upp frågan om likvidation. Har likvidationsärendet väckts genom ansökan från
någon utomstående, gäller i stället kostnadsreglerna i 6 §.
Paragrafen har utformats så att avgiften kan påföras bolaget så snart
likvidationsärendet har inletts, dvs. när ett likvidationsföreläggande har
meddelats.
Av andra stycket framgår att avgiften får tas ut av bolaget endast om bolaget
före likvidationsföreläggandet har tillsänts en skriftlig underrättelse om att
behörig styrelse, verkställande direktör resp. revisor saknas. Något krav på att
underrättelsen skall delges bolaget uppställs inte utan det är tillräckligt att
den skickas med vanlig post till den adress som bolaget senast har anmält till
aktiebolagsregistret.
I tredje stycket föreskrivs att ett avgiftsbeslut skall upphävas om det
framkommer att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet
meddelades. Så kan vara fallet om föreläggandet berodde på en felaktig bedömning
från PRV:s sida eller på att en ingiven registreringsanmälan ännu inte hade
kommit vederbörande handläggare tillhanda när föreläggandet meddelades.
Fjärde stycket hänvisar till bestämmelserna i 11 kap. om eftergift, indrivning
och verkställighet. Det innebär att även avgifter enligt denna paragraf kan
efterges om bolagets försummelse framstår som ursäktlig, att indrivning skall
ske enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och att
besluten är verkställbara.
Femte stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att bestämma avgiftens
storlek.
Beslut att påföra ett bolag avgift enligt denna paragraf utgör ett beslut i ett
ärende om likvidation enligt 4 a § och kan därför enligt 18 kap. 8 § överklagas
till tingsrätt.
17 §
Har bolaget trätt i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut eller, i fall
som avses i 2 §, på grund av rättens beslut, kan stämman sedan revisorerna
avgivit yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet
återupptagas. Sådant beslut får dock ej fattas, om likvidationsanledning på
grund av denna lag eller bolagsordningen föreligger eller om bolagets eget
kapital beräknat enligt 2 § tredje stycket ej uppgår till det registrerade
aktiekapitalet eller om utskiftning ägt rum.
När beslut enligt första stycket fattas, skall samtidigt väljas styrelse.
Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av
likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet får ej verkställas
förrän registrering skett.
Om likvidationsbeslut som avses i 1-4 a §§ blivit upphävt genom domstols
lagakraftägande dom eller beslut, skall likvidatorerna genast göra anmälan därom
för registrering samt kalla till bolagsstämma för val av styrelse.
När likvidation upphört enligt denna paragraf, äger 14 § motsvarande
tillämpning.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Fjärde stycket har kompletterats med en hänvisning till 4 a §. Härigenom
åstadkommes en anpassning till de nya likvidationsregler som har införts genom
SFS 1993:1495.
19 §
Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget
upplöst när konkursen avslutas.
Finns överskott, skall bolagsstämman inom en månad från det konkursen
avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fattas inte något
sådant beslut, gäller 4 a §.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med överskott.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
I andra stycket har den tidigare hänvisningen till 4 § ändrats till 4 a §. Jfr
17 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 15 och 16 §§ tillämpas beträffande årsredovisningar
och revisionsberättelser för räkenskapsår som avslutas den 31 december 1994
eller senare.
3. I fråga om årsredovisningar och revisionsberättelser för räkenskapsår som har
avslutats före den 31 december 1994 tillämpas 13 kap. 4 a § första stycket i
dess äldre lydelse.
Av punkterna 2 och 3 följer att de nya sanktionsreglerna mot underlåtenhet att
ge in redovisningshandlingar, bestämmelserna om förseningsavgifter och de
skärpta likvidationsbestämmelserna, inte kan tillämpas om de saknade
redovisningshandlingarna hänför sig till räkenskapsår som har avslutats före den
31 december 1994.
10.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:802) om ändring i aktie-
bolagslagen (1975:1385)
9 kap.
17 §
Om bolagsstämmobeslut ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot
denna lag eller bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller
ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseledamot
eller verkställande direktör. Sådan talan kan föras även av den som styrelsen
obehörigen vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken.
Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes icke talan
inom tid som nu sagts är rätten till talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad i andra stycket sägs när
1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas ens med alla aktieägares
samtycke,
2. samtycke till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke ej givits, eller
3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestämmelserna
om kallelse väsentligen eftersatts.
Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller inte i fall
som avses i 14 kap. 30 § första stycket.
Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de
aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast
om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering
och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har
genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut ej får
verkställas, skall rätten underrätta registreringsmyndigheten för registrering.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Paragrafen ändrades senast genom SFS 1994:802 (se prop. 1993/94:196 och bet.
1993/94:LU32). Därvid uppkom en redaktionell felaktighet, så till vida att de
andra och tredje styckena kom att flyta samman i ett stycke. Den nu gjorda änd-
ringen innebär en rättelse av denna felaktighet.
18 kap.
4 §
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är föreskrivet om
anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga
rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndigheten finner att beslut som
anmäles för registrering eller handling som bifogas anmälningen ej har
tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller
annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något viktigare hän-
seende otydlig eller vilseledande avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma
föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall
intagas i föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9
kap. 17 § andra stycket.
Registreringsmyndigheten skall genast skriftligen underrätta bolaget när regi-
streringsmyndigheten fattar beslut enligt 4 kap. 13 § andra stycket, 6 kap. 7 §
tredje stycket, 11 kap. 16 eller 18 §, 13 kap. 6 a eller 18 §, 14 kap. 15 §
första stycket, 21 eller 29 § eller 19 kap. 2 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Enligt det tredje stycket skall PRV i samband med beslut av skilda slag skicka
skriftlig underrättelse om beslutet till det berörda bolaget. Enligt styckets
nya lydelse skall sådan underrättelse skickas även när PRV har beslutat om
förseningsavgift och om eftergift av sådan avgift (se 11 kap. 16 och 18 §§)
eller sådan särskild avgift som skall utgå då bolaget fått
likvidationsföreläggandet därför att det inte har anmält behörig styrelse,
verkställande direktör eller revisorer (se 13 kap. 6 a §).
7 §
Mot myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller 11 §,
10 kap. 2 eller 3 §, 11 kap. 6 § eller 8 § första stycket 1 eller 12 kap. 8 §
föres talan hos regeringen genom besvär.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första stycket
föres talan hos kammarrätten genom besvär.
Ett beslut av registreringsmyndigheten att avskriva anmälan eller vägra
registrering enligt 4 § första stycket överklagas hos kammarrätten inom två
månader från beslutets dag. Detsamma gäller ett sådant beslut av
registreringsmyndigheten som avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra stycket, 6 kap. 7
§ tredje stycket, 11 kap. 16 och 18 §§, 13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap. 2 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande.
I tredje stycket anges vissa slag av beslut som kan överklagas hos
kammarrätten. Till denna grupp av beslut har nu fogats även beslut om
förseningsavgift. Även beslut om att vägra eftergift av beslutad avgift får
överklagas.
10.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
15 kap.
4 a §
Om styrelseledamot, verkställande direktör eller annan ställföreträdare för
föreningen har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall registreringsmyndigheten avföra
ställföreträdaren ur föreningsregistret. Avregistreringen skall vid beslut om
konkurs eller tillfälligt näringsförbud ske omedelbart. I övrigt skall
avregistrering ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att PRV självmant skall från
föreningsregistret avföra föreningsföreträdare som har försatts i konkurs, fått
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud. Frågan
har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 7. Paragrafens utformning
överensstämmer med den motsvarande bestämmelsen i 18 kap. 4 a §
aktiebolagslagen.
6 §
Myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 6 kap. 3 eller 4 §, 8 kap. 3-5 §§,
9 kap. 6 § eller 8 § första stycket 1 eller 10 kap. 6 § femte stycket får
överklagas hos regeringen.
Ett beslut av registreringsmyndigheten som innebär att anmälan har avskrivits
eller registrering har vägrats enligt 4 § första och andra styckena överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma
gäller ett beslut av registreringsmyndigheten som avses i 4 a §, 11 kap. 18 §,
12 kap. 7 § tredje stycket eller 16 kap. 2 §.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Paragrafen har anpassats till riksdagens tidigare i år fattade beslut om
ändringar i instansordningen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna (se prop.
1993/94:133 och bet. 1993/94:JuU24). Den nu föreslagna lydelsen av 15 kap. 6 §
överensstämmer, såvitt gäller instansordningen, med det förslag som regeringen
har lämnat i prop. 1994/95:27.
I tredje stycket anges vissa slag av beslut som kan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. I paragrafen har klargjorts att även PRV:s beslut att
avregistrera företrädare för ekonomisk förening kan överklagas.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Beslut som har meddelats före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
10.4Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
20 §
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har
influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad
skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll; sådana kostnader för
hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar
till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19
§;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;avgift enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 13 och 14 §§ lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning
av vissa oljeprodukter;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt
till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda
lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385).
(Paragrafen saknar motsvarighet i PRV:s förslag)
Av paragrafens nya lydelse - som har tillkommit i anledning av ett påpekande
från Riksskatteverket - följer att ett bolag som förpliktats att betala
förseningsavgift eller avgift i likvidationsärende inte får göra avdrag för
denna vid taxeringen.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996
års taxering.
Patent- och registreringsverkets författningsförslag
1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreslås i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)[1]
dels att 9 kap. 5 §, 10 kap. 3 §, 11 kap. 3 och 12 §§, 13 kap. 4 a § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 kap. 15 och 16 §§
samt 18 kap. 7 a §, av följande lydelse,
dels att det i lagen, närmast före 11 kap. 15 §, skall införas en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
5 §
Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid sådan stämma skall årsredovisningen och revisionsberättelsen
samt, i moderbolag, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen
framläggas.
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den
fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktör,
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna lag eller
bolagsordningen.
Med beslut i fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock anstå till fortsatt
stämma, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till en tiondel av
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två
månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tillåtet.
Styrelsen skall genast
för registrering
underrätta registrerings-
myndigheten, om fortsatt
stämma skall hållas.
Underrättelsen skall läm-
nas i den form
regeringen eller, efter
regeringens bemyndi-
gande,
registreringsmyndigheten
föreskriver. Den skall
vara myndigheten
tillhanda inom en vecka
efter det att beslut
fattades om fortsatt
bolagsstämma.
10 kap.
3 §
Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller
godkänd revisor.
Minst en av Minst en av
bolagsstämman utsedd bolagsstämman utsedd
revisor skall vara revisor skall vara
auktoriserad revisor om auktoriserad revisor om
1. tillgångarnas 1. bolagets
nettovärde enligt aktiekapital eller
fastställda balans- maximikapital uppgår till
räkningar för de två minst en miljon kronor,
senaste räkenskapsåren eller
överstiger ett
gränsbelopp som motsva-
rar 1.000 gånger det
basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring som gällde
under den sista månaden
av respektive rä-
kenskapsår,
2. antalet anställda
hos bolaget under de två 2. bolagets aktier
senaste räkenskapsåren i eller skuldebrev är
medeltal överstigit 200, noterade vid en börs
eller eller auktoriserad
3. bolagets aktier marknadsplats.
eller skuldebrev är Regeringen eller
noterade vid en börs myndighet som regeringen
eller auktoriserad bestämmer kan i fråga om
marknadsplats. visst bolag, beträffande
Regeringen eller vilket de i andra
myndighet som stycket 1 angivna om-
regeringen bestämmer kan ständigheterna föreligger,
i fråga om visst bolag, förordna att bolaget får
beträffande vilket de i utse viss godkänd revisor
andra stycket 1 eller 2 i stället för auktoriserad
angivna omständigheterna revisor. Sådant beslut är
föreligger, förordna att giltigt i högst fem år.
bolaget får utse viss Vad i andra och tredje
godkänd revisor i styckena föreskrivs gäller
stället för auktoriserad även för moderbolag i en
revisor. Sådant beslut ärkoncern, om koncern-
giltigt i högst fem år. företagens sammanlagda
Vad i andra och tredje aktiekapital eller
styckena föreskrives maximikapital uppgår till
gäller även för moder- minst en miljon kronor.
bolag i en koncern om
nettovärdet av
koncernföretagens
tillgångar enligt
fastställda
koncernbalansräkningar
för de två senaste rä-
kenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som
anges i andra stycket
eller om antalet
anställda vid
koncernföretagen under
nämnda tid i medeltal
överstigit 200.
I annat bolag än som avses i andra och fjärde styckena skall auktoriserad
revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det vid
bolagsstämma, där revisorsval skall ske.
11 kap.
3 §
Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshandlingarna
för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.
Senast en månad efter Senast en månad efter
det resultaträkningen det att resultaträkningen
och balansräkningen och balansräkningen
blivit fastställda, blivit fastställda, skall
skall avskrift av bestyrkt avskrift av
årsredovisning och årsredovisning och
revisionsberättelse revisionsberättelse vara
insändas till registre- registreringsmyndigheten
ringsmyndigheten. På tillhanda. På avskriften
avskriften av av årsredovisningen skall
årsredovisningen skall styrelseledamot eller
styrelseledamot eller verkställande direktör
verkställande direktör teckna bevis om att
teckna bevis om att resultaträkning och
resultaträkning och balansräkning fastställts
balansräkning fast- med uppgift om
ställs med uppgift om fastställelsedagen.
fastställelsedagen. Beviset skall även
Beviset skall även in- innehålla uppgift om
nehålla uppgift om bolagsstämmans beslut
bolagsstämmans beslut beträffande bolagets
beträffande bolagets vinst eller förlust.
vinst eller förlust.
Om avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse inte, på sätt som anges i
andra stycket har insänts inom femton månader efter räkenskapsårets utgång,
svarar styrelseledamöterna och verkställande direktören solidariskt för de
förpliktelser som uppkommer för bolaget.
En styrelseledamot eller verkställande direktör undgår dock ansvar, om han
visar att underlåtenheten att insända årsredovisning och revisionsberättelse
inte beror på försummelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som
uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till
registreringsmyndigheten.
12 §
Aktiebolag som enligt 10 kap. 3 § andra eller fjärde stycket är skyldigt att ha
auktoriserad revisor skall minst en gång under räkenskapsår som omfattar mer än
tio månader avge särskild redovisning (delårsrapport). Rapporten skall avse
bolagets verksamhet från räkenskapsårets början. Minst en rapport skall omfatta
en period av minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret.
Delårsrapport avges av Delårsrapport avges av
styrelsen eller, om styrelsen eller, om
styrelsen bestämmer det, styrelsen bestämmer det,
av verkställande direk- av verkställande
tören. Rapporten skall direktören. Rapporten
hos bolaget hållas till- skall hos bolaget hållas
gänglig för envar och tillgänglig för envar och
genast sändas till genast sändas till
aktieägare som begär det.aktieägare som begär det.
Delårsrapport som avses Delårsrapport som avses i
i första stycket tredje första stycket tredje
punkten skall senast två punkten skall senast två
månader efter rapport- månader efter rapport-
periodens utgång i periodens utgång i
avskrift insändas till bestyrkt avskrift vara
registreringsmyndig- registreringsmyndigheten
heten. tillhanda.
Förseningsavgift
15 §
Ett aktiebolag skall
betala en särskild avgift
(förseningsavgift) till
registreringsmyndigheten,
om
1. årsredovisning och
revisionsberättelse för
det senaste räkenskapsåret
inte har kommit
registreringsmyndigheten
tillhanda inom sju
månader eller, om
underrättelse inom samma
tid lämnats enligt 9 kap.
5 § fjärde stycket, nio
månader efter
räkenskapsårets utgång,
eller
2. delårsrapport, som
bolaget skall sända in
enligt 12 § andra
stycket, inte har kommit
registreringsmyndigheten
tillhanda inom den tid
som där föreskrivs.
Regeringen meddelar
föreskrifter om
förseningsavgiftens
storlek.
16 §
Beslut om
förseningsavgift fattas
av
registreringsmyndighten.
Avgift påförs bolaget
första gången så snart
dröjsmål enligt 15 § före-
ligger.
Förseningsavgift som
registreringsmyndigheten
fastställt till betalning
och som inte betalts
efter
betalningsuppmaning,
skall överlämnas för
indrivning. Regeringen
får föreskriva att
indrivning inte behöver
begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning
av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
13 kap.
4 a §[2]
Registreringsmyndigheten Registreringsmyndigheten
förordnar att bolaget förordnar att bolaget
skall träda i skall träda i
likvidation, om likvidation, om
1. bolaget är i konkurs 1. bolaget är i konkurs
som avslutas med som avslutas med
överskott och bolags- överskott och bolags-
stämman inte inom stämman inte inom
föreskriven tid fattat föreskriven tid fattat
beslut om likvidation beslut om likvidation
enligt 19 §, enligt 19 §,
2. bolaget inte har 2. bolaget inte har
anmält till registret anmält till registret
sådan behörig styrelse sådan behörig och regi-
eller verkställande streringsbar styrelse,
direktör som skall verkställande direktör
finnas enligt denna eller revisor som skall
lag, eller finnas enligt denna lag,
3. bolaget inte har sänt eller
in årsredovisning enligt 3. bolaget inte har sänt
11 kap. 3 § för något av i årsredovisning och
de senaste två räken- revisionsberättelse
skapsåren. enligt 11 kap. 3 § så att
dessa kommit
registreringsmyndigheten
tillhanda inom elva
månader efter
räkenskapsårets utgång
eller om bolaget inte
har sänt in årsredovisning
och revisionsberättelse
för tidigare räkenskapsår.
Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har upphört
under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyndigheten
självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande
direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att
det finns någon som kan företräda bolaget.
18 kap.
7 a §
Beslut om
förseningsavgift får
överklagas hos
kammarrätten. Skrivelsen
med överklagandet skall
ha kommit in till
registreringsmyndigheten
inom två månader från den
dag avgiften
fastställdes.
Överklagandet av
beslutet inverkar inte på
skyldigheten att betala
fastställd förseningsav-
gift.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:150.
[2] Senaste lydelse 1993:1495.
____________
Angående ikraftträdande m.m.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1994. Bestämmelserna om
förseningsavgift för årsredovisning och revisionsberättelse tillämpas första
gången beträffande den räkenskapsperiod som avslutas detta datum. Bestämmelserna
om förseningsavgift för delårsrapport tillämpas första gången från och med den
räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 1995 eller därefter.
2 Förslag till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (1975:1387)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagsförordningen (1975:1387)
dels att 17 och 52 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas två nya paragrafer, 55 och 56 §§, av
följande lydelse,
dels att det i förordningen, närmast före 55 §, skall införas en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §[1]
Vid underrättelse för
registrering enligt 9
kap. 5 § fjärde stycket
aktiebolagslagen
(1975:1385) skall
följande handlingar ges
in:
1. avskrift av
bolagsstämmans protokoll,
Vid anmälan för 2. uppgift om datum när
registrering enligt 9 fortsatt bolagsstämma
kap. 14 § sista stycket skall hållas.
aktiebolagslagen
(1975:1385) av beslut Vid anmälan för
om ändring av bolagsord- registrering enligt 9
ningen skall följande kap. 14 § sista stycket
handlingar ges in: aktiebolagslagen av
1. avskrift av beslut om ändring av
bolagsstämmans bolagsordningen skall
protokoll, följande handlingar ges
2. två exemplar av in:
bolagsordningen i dess 1. avskrift av
nya lydelse, bolagsstämmans protokoll,
3. om ändringen avser 2. två exemplar av
införande av bolagsordningen i dess
avstämningsförbehåll, nya lydelse,
uppgift om den dag från 3. om ändringen avser
vilken förbehållet skall införande av
tillämpas. avstämningsförbehåll,
uppgift om den dag från
vilken förbehållet skall
tillämpas.
52 §[2]
I ärenden som rör I ärenden som rör
registrering enligt registrering enligt
denna förordning skall denna förordning skall för
för registrering och, i registrering och, i
förekommande fall, dess förekommande fall, dess
kungörande, avgifter kungörande, avgifter
betalas med följande betalas med följande
belopp: belopp:
a) vid anmälan för a) vid anmälan för
registrering av registrering av nybildat
nybildat aktiebolag, 1 aktiebolag, 1 000
000 kronor, kronor,
b) vid anmälan av ändringb) vid anmälan av ändring
i firma eller av i firma eller av bifirma
bifirma eller av firma eller av firma i dess
i dess lydelse på lydelse på främmande språk,
främmande språk, 800 800 kronor,
kronor, c) vid anmälan för
registrering av
styrelseledamot,
styrelsesuppleant,
verkställande direktör,
vice verkställande
direktör, revisor och
revisorssuppleant för
bolag där föreläggande
c) vid anmälan enligt 13 enligt 13 kap 5 a §
kap. 7 § första stycket aktiebolagslagen
aktiebolagslagen (1975:1385) utfärdats, 3
(1975:1385) att 000 kronor,
bolagsstämma beslutat om d) vid anmälan enligt 13
likvidation, 800 kro- kap. 7 § första stycket
nor, aktiebolagslagen att
d) vid anmälan enligt 13 bolagsstämma beslutat om
kap. 17 § tredje stycket likvidation, 800 kronor,
aktiebolagslagen, 480 e) vid anmälan enligt 13
kronor, kap. 17 § tredje stycket
e) vid annan anmälan aktiebolagslagen , 480
till aktiebo- kronor,
lagsregistret, 480 f) vid annan anmälan till
kronor. aktiebolagsregistret,
Avgift skall inte 480 kronor.
betalas för registrering
av Avgift skall inte
a) ändrad postadress, betalas för registrering
b) förhållanden som en av
likvidator skall anmäla, a) ändrad postadress,
såvida inte annat följer b) förhållanden som en
av första stycket d, likvidator skall anmäla,
c) eget utträde från såvida inte annat följer
uppdrag som revisor av första stycket e,
eller c) eget utträde från
revisorssuppleant, uppdrag som revisor
d) anmälan från rätten eller revisorssuppleant,
eller kon- d) anmälan från rätten
kursförvaltaren. eller konkursförvaltaren.
Avgift skall inte heller betalas för registrering enligt 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § andra stycket, 13 kap. 18 §, 14 kap. 5 § sista stycket eller
18 kap. 5 § aktiebolagslagen.
Förseningsavgift
55 §
Förseningsavgift enligt
11 kap 15 § första stycket
1 aktiebolagslagen
(1975:1385) fastställs
enligt andra och tredje
styckena på grundval av
dels bolagets dröjsmål med
att ge in en
årsredovisning och en
revisionsberättelse som
kan godtas av
registreringsmyndig-
heten, dels bolagets
aktiekapital.
För bolag med
aktiekapital som uppgår
till 50 000 - 499 999
kronor är
förseningsavgiften 5 000
kronor om dröjsmålet är en
dag - en månad,
ytterligare 5 000
kronor om dröjsmålet är en
månad en dag - tre
månader,
ytterligare 5 000
kronor om dröjsmålet är mer
än tre månader, och
ytterligare 10 000
kronor om bolaget fått
likvidationsföreläggande
som grundas på 13 kap. 4
a § första stycket 3
aktiebolagslagen.
För bolag med
aktiekapital som uppgår
till 500 000 kronor
eller mer är
förseningsavgiften 10 000
kronor
om dröjsmålet är en dag -
en månad,
ytterligare 10 000
kronor om dröjsmålet är en
månad en dag - tre
månader,
ytterligare 10 000
kronor om dröjsmålet är mer
än tre månader, och
ytterligare 20 000
kronor om bolaget fått
likvidationsföreläggande
som grundas på 13 kap. 4
a § första stycket 3
aktiebolagslagen.
56 §
Förseningsavgift enligt
11 kap. 15 § första
stycket 2 aktiebolagsla-
gen (1975:1385)
fastställs enligt andra
stycket på grundval av
bolagets dröjsmål med att
ge in en delårsrapport
som kan godtas av regi-
streringsmyndigheten.
Förseningsavgiften är
10 000 kronor om
dröjsmålet är en dag - en
månad, och
ytterligare 15 000
kronor om dröjsmålet är mer
än en månad.
___________
Angående ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 31 december 1994.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1993:1216.
[2] Senaste lydelse 1994:74.
Remissinstanser som yttrat sig över Patent- och registreringsverkets promemoria
angående försenade årsredovisningar m.m.
Remissyttranden över promemorian har avgivits av Justitiekanslern, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Bokföringsnämnden, Brottsförebyggande rådet, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,
Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Statskontoret, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet,
Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Aktiebolagskommittén,
Redovisningskommittén, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Svenska arbetsgivarföreningen, Svenska Bankföreningen,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk
Handel, Sveriges Ackordscentral, Konkursförvaltarkollegiernas förening,
Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, Stockholms Fondbörs
Aktiebolag, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Revisorssamfundet
SRS, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, Sveriges Bokförings- och
Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Fond-
handlareföreningen, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktiesparares Riksförbund -
Aktiespararna och Svenska Kommunförbundet.
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)[1],
dels att 9 kap. 5 §, 11 kap. 3 § samt 13 kap. 1, 4 a, 6, 17 och 19 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sju nya paragafer, 11 kap. 15 - 20 §§ samt 13
kap. 6 a §, av följande lydelse,
dels att i lagen närmast före 11 kap. 15 § skall införas rubriken "För-
seningsavgift".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
5 §
Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid sådan stämma skall årsredovisningen och revisionsberättelsen
samt, i moderbolag, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen
framläggas.
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2.om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den
fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktör,
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna lag eller
bolagsordningen.
Med beslut i fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock anstå till fortsatt
stämma, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till en tiondel av
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två
månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tillåtet.
Om fortsatt stämma skall
hållas, skall styrelsen
anmäla detta till regist-
reringsmyndigheten för
registrering. Anmälan
skall göras inom fyra
veckor efter det att
beslutet om fortsatt
stämma fattades.
11 kap.
3 §
Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshandlingarna
för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.
Senast en månad efter När resultaträkningen och
det resultaträkningen balansräkningen blivit
och balansräkningen fastställda, skall
blivit fastställda, bestyrkta kopior av års-
skall avskrift av redovisning och
årsredovisning och revisionsberättelse ges
revisionsberättelse in till
insändas till regist- registreringsmyndig-
reringsmyndigheten. På heten. Handlingarna
avskriften av skall ha kommit in till
årsredovisningen skall registreringsmyndigheten
styrelseledamot eller inom en månad från
verkställande direktör fastställelsebeslutet. På
teckna bevis om att kopian av årsredo-
resultaträkning och visningen skall en
balansräkning fastställtsstyrelseledamot eller
med uppgift om verkställande direktören
fastställelsedagen. teckna bevis om att
Beviset skall även inne- resultaträkning och
hålla uppgift om balansräkning har fast-
bolagstämmans beslut ställts med uppgift om
beträffande bolagets fastställelsedagen.
vinst eller förlust. Beviset skall även inne-
hålla uppgift om
bolagsstämmans beslut
beträffande bolagets
vinst eller förlust.
Om avskrift av Om kopia av
årsredovisning och årsredovisning och
revisionsberättelse revisionsberättelse inte,
inte, på sätt som på sätt som anges i
anges i andra stycket, andra stycket, har
har insänts inom femton insänts inom femton
månader efter månader efter
räkenskapsårets utgång, räkenskapsårets utgång,
svarar svarar
styrelseledamöterna och styrelseledamöterna och
verkställande direktören verkställande direktören
solidariskt för de solidariskt för de
förpliktelser som förpliktelser som
uppkommer för bolaget. uppkommer för bolaget.
En styrelseledamot eller verkställande direktör undgår dock ansvar, om han
visar att underlåtenheten att insända årsredovisning och revisionsberättelse
inte beror på försummelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som
uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till
registreringsmyndigheten.
Förseningsavgift
15 §
Om ett aktiebolag inte
ger in årsredovisning och
revisionsberättelse på
det sätt som föreskrivs i
3 §, skall bolaget betala
förseningsavgift till
staten enligt bestämmel-
serna i 16 §. Detsamma
gäller om ett moderbolag
inte ger in
koncernredovisning och
koncern-
revisionsberättelse.
Beslut om
förseningsavgift fattas
av
registreringsmyndigheten.
16 §
Ett bolag skall betala
en förseningsavgift om de
handlingar som anges i
15 § inte har kommit in
till
registreringsmyndigheten
inom sju månader från
räkenskapsårets utgång. Har
bolaget inom denna tid
gjort anmälan enligt 9
kap. 5 § fjärde stycket,
skall dock bolaget
betala förseningsavgift
först om handlingarna
inte har kommit in inom
nio månader från räkens-
kapsårets utgång. Avgiften
skall uppgå till 10 000
kr för publika aktiebolag
och 5 000 kr för privata
aktiebolag.
Om de handlingar som
anges i 15 § inte har
kommit in inom två månader
från det att underrättelse
avsändes till bolaget om
beslut om försenings-
avgift enligt första
stycket, skall bolaget
betala en ny för-
seningsavgift. Den nya
avgiften skall uppgå till
10 000 kr för publika
aktiebolag och 5 000 kr
för privata aktiebolag.
Om de handlingar som
anges i 15 § inte har
kommit in inom två månader
från det att underrättelse
avsändes till bolaget om
beslut om försenings-
avgift enligt andra
stycket, skall bolaget
betala en ny försenings-
avgift. Den nya avgiften
skall uppgå till 20 000
kr för publika aktiebolag
och 10 000 kr för privata
aktiebolag.
17 §
Har bolaget givit in
kopior av de handlingar
som anges i 15 § men är
kopiorna inte bestyrkta
eller har handlingarna på
annat sätt brister som
lätt kan avhjälpas, får det
inte beslutas om
förseningsavgift förrän
bolaget har underrättats
om bristen och fått
tillfälle att avhjälpa
den. En sådan under-
rättelse skall sändas med
posten till den
postadress som bolaget
senast har anmält hos
registre-
ringsmyndigheten.
18 §
En förseningsavgift
skall efterges, om
underlåtenheten att inge
handlingen framstår som
ursäktlig med hänsyn till
omständigheter som
bolaget inte har kunnat
råda över. Avgiften skall
också efterges om det
framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om
eftergift skall beaktas
även om något yrkande om
detta inte har fram-
ställts, i den mån det
föranleds av vad som har
förekommit i ärendet.
19 §
Om en förseningsavgift
inte har betalats efter
betalningsuppmaning,
skall avgiften lämnas för
indrivning. Regeringen
får föreskriva att
indrivning inte behöver
begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning
av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
20 §
Ett beslut om
förseningsavgift får
verkställas även om det
inte har vunnit laga
kraft.
Om ett bolag har rätt
att återfå betalad
förseningsavgift på grund
av en domstols beslut,
skall ränta betalas på den
återbetalade för-
seningsavgiften från och
med månaden efter den då
förseningsavgiften
betalades in till och
med den månad då
återbetalning görs. I fråga
om räntans storlek tilläm-
pas 69 § 2 mom. första
stycket uppbördslagen
(1953:272).
13 kap.
1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall träda i likvidation.
Även om bolagsordningen Även om bolagsordningen
skulle föreskriva skulle föreskriva
kvalificerad majoritet kvalificerad majoritet
för beslut om likvida- för beslut om likvida-
tion, fattas sådant be- tion, fattas sådant be-
slut med enkel majori- slut med enkel majori-
tet, när grund för tvån- tet, när grund för tvån-
gslikvidation föreligger gslikvidation föreligger
enligt 2 eller 4 §. Be- enligt 2, 4 eller 4 a §.
slutet har i fall som Beslutet har i fall som
angivits nu omedelbar angivits nu omedelbar
verkan. I annat fall verkan. I annat fall kan
kan bolagsstämman bolagsstämman besluta att
besluta att likvida- likvidationen skall
tionen skall inträda inträda viss senare dag.
viss senare dag.
4 a §[2]
Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om
1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman inte inom
föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,
2. bolaget inte har 2. bolaget inte på
anmält till registret föreskrivet sätt till
sådan behörig styrelse registret har anmält sådan
eller verkställande behörig styrelse,
direktör som skall verkställande direktör
finnas enligt denna eller revisor som skall
lag, eller finnas enligt denna lag,
eller
3. bolaget inte har 3. bolaget inte har sänt
sänt in årsredovisning in årsredovisning och
enligt 11 kap. 3 § för revisionsberättelse
något av de senaste två enligt 11 kap. 3 § inom
räkenskapsåren. elva månader från
räkenskapsårets utgång.
Beslut om likvidation Beslut om likvidation
meddelas dock inte, om meddelas dock inte, om
likvidationsgrunden har likvidationsgrunden har
upphört under ärendets upphört under ärendets
handläggning hos handläggning hos
registreringsmyndig- registreringsmyndigheten
heten. och avgift enligt 6 a §
har betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyndigheten
självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande
direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att
det finns någon som kan företräda bolaget.
6 §[3]
Har sökanden haft Har sökanden haft
kostnader för delgivning kostnader för delgivning
eller kungörelse samt föreller kungörelse samt för
expeditioner i ärende expeditioner i ärende
enligt 2, 4 eller 4 a §, enligt 2, 4 eller 4 a §,
skall ersättning för skall ersättning för detta
detta lämnas av bolagets lämnas av bolagets medel,
medel, om bolaget om bolaget förpliktas
förpliktas träda i träda i likvidation eller
likvidation eller rätten rätten eller, i fall som
eller, i fall som avses avses i 4 a §,
i 4 a §, registrerings- registreringsmyndigheten
myndigheten annars annars finner det
finner det skäligt. När skäligt.
likvidationsfrågan har
väckts av
registreringsmyndigheten
skall dessa kostnader
ersättas av bolaget
eller, om bolaget
saknar tillgångar, av
staten.
6 a §
Om
registreringsmyndigheten
självmant meddelar
bolaget ett
likvidationsföreläggande
enligt 5 a § på den
grunden att bolaget inte
har anmält behörig
styrelse, verkställande
direktör eller revisor för
registrering, skall
bolaget förpliktas att
betala en särskild avgift
för kostnaderna i
likvidationsärendet.
Bolaget skall förpliktas
betala avgift enligt
första stycket endast om
registreringsmyndigheten
se-nast sex veckor innan
föreläggandet meddelades
har skickat en påminnelse
till bolaget på dess se-
nast anmälda postadress
om den brist som före-
läggandet avser.
Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning
om att bolaget kan bli
skyldigt att betala en
avgift om bristen inte
avhjälps.
Kommer det fram i
likvidationsärendet att
det inte fanns grund för
tvångslikvidation när
föreläggande enligt 5 a §
meddelades, skall
avgiftsbeslutet upphävas.
Bestämmelserna i 11 kap.
18 och 19 §§ tillämpas även
i fråga om avgift enligt
första stycket.
Regeringen får meddela
föreskrifter om avgiftens
storlek.
17 §
Har bolaget trätt i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut eller, i fall
som avses i 2 §, på grund av rättens beslut, kan stämman sedan revisorerna
avgivit yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet
återupptagas. Sådant beslut får dock ej fattas, om likvidationsanledning på
grund av denna lag eller bolagsordningen föreligger eller om bolagets eget
kapital beräknat enligt 2 § tredje stycket ej uppgår till det registrerade
aktiekapitalet eller om utskiftning ägt rum.
När beslut enligt första stycket fattas, skall samtidigt väljas styrelse.
Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av
likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet får ej verkställas
förrän registrering skett.
Om likvidationsbeslut Om likvidationsbeslut
som avses i 1-4 §§ som avses i 1-4 a §§
blivit upphävt genom blivit upphävt genom
domstols lagakraftägande domstols lagakraftägande
dom eller beslut, skall dom eller beslut, skall
likvidatorerna genast likvidatorerna genast
göra anmälan därom för göra anmälan därom för
registrering samt kalla registrering samt kalla
till bolagsstämma för valtill bolagsstämma för val
av styrelse. av styrelse.
När likvidation upphört enligt denna paragraf, äger 14 § motsvarande
tillämpning.
19 §
Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är
bolaget upplöst när konkursen avslutas.
Finnes överskott, skall Finns överskott, skall
bolagsstämman inom en bolagsstämman inom en
månad från det konkursen månad från det konkursen
avslutades besluta att avslutades besluta att
bolaget skall träda i bolaget skall träda i
likvidation. Fattas ej likvidation. Fattas inte
sådant beslut, gäller 4 §.något sådant beslut, gäller
4 a §.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med överskott.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 15 och 16 §§ tillämpas första gången beträffande
årsredovisningar och revisionsberättelser för det räkenskapsår som avslutas den
31 december 1994.
3. I fråga om årsredovisningar och revisionsberättelser för räkenskapsår som
har avslutats före den 31 december 1994 tillämpas 13 kap. 4 a § första stycket i
dess äldre lydelse.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:150.
[2] Senaste lydelse 1993:1495.
[3] Senaste lydelse 1993:1495.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:802) om ändring av aktiebolagslagen
(1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 17 § samt 18 kap. 4 och 7 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) i paragrafernas lydelse enligt lagen (1994:802) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
17 §
Om bolagsstämmobeslut ej tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot
denna lag eller bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller
ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseledamot
eller verkställande direktör. Sådan talan kan föras även av den som styrelsen
obehörigen vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken.
Talan skall väckas inom Talan skall väckas inom
tre månader från dagen förtre månader från dagen för
beslutet. Väckes icke beslutet. Väckes icke
talan inom tid som nu talan inom tid som nu
sagts är rätten till sagts är rätten till talan
talan förlorad. förlorad.
Talan får väckas senare Talan får väckas senare än
än vad i andra stycket vad i andra stycket sägs
sägs när när
1. beslutet är sådant 1. beslutet är sådant att
att det ej lagligen kan det ej lagligen kan
fattas ens med alla fattas ens med alla
aktieägares samtycke, aktieägares samtycke,
2. samtycke till 2. samtycke till
beslutet kräves av alla beslutet kräves av alla
eller vissa aktieägare eller vissa aktieägare
och sådant samtycke ej och sådant samtycke ej
givits, eller givits, eller
3. kallelse till 3. kallelse till stämman
stämman ej skett eller ej skett eller de för
de för bolaget gällande bolaget gällande bestäm-
bestämmelserna om melserna om kallelse
kallelse väsentligen väsentligen eftersatts.
eftersatts.
Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller inte i fall
som avses i 14 kap. 30 § första stycket.
Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de
aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast
om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering
och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har
genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut ej får
verkställas, skall rätten underrätta registreringsmyndigheten för registrering.
18 kap.
4 §
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är föreskrivet om
anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga
rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndigheten finner att beslut som
anmäles för registrering eller handling som bifogas anmälningen ej har
tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller
annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något viktigare hän-
seende otydlig eller vilseledande avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma
föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall
intagas i föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt
föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9
kap. 17 § andra stycket.
Registreringsmyn- Registreringsmyn-
digheten skall genast digheten skall genast
skriftligen underrätta skriftligen underrätta
bolaget när registre- bolaget när registre-
ringsmyndigheten fattar ringsmyndigheten fattar
beslut enligt 4 kap. 13 beslut enligt 4 kap. 13 §
§ andra stycket, 6 kap. andra stycket, 6 kap. 7 §
7 § tredje stycket, 13 tredje stycket, 11 kap.
kap. 18 §, 14 kap. 15 § 16 eller 18 §, 13 kap. 6
första stycket, 21 eller a eller 18 §, 14 kap. 15 §
29 § eller 19 kap. 2 §. första stycket, 21 eller
29 § eller 19 kap. 2 §.
7 §
Mot myndighets beslut En myndighets beslut i
i tillståndsärende enligtett tillståndsärende
2 kap. 1 §, 8 kap. 4 enligt 2 kap. 1 §, 8 kap.
eller 11 §, 10 kap. 2 4 eller 11 §, 10 kap. 2
eller 3 §, 11 kap. 6 § eller 3 §, 11 kap. 6 §
eller 8 § första stycket eller 8 § första stycket 1
1 eller 12 kap. 8 § fö- eller 12 kap. 8 § får
res talan hos regeringen överklagas hos
genom besvär. regeringen.
Mot länsstyrelsens Länsstyrelsens beslut
beslut enligt denna lag enligt denna lag i annat
i annat fall än enligt fall än enligt första
första stycket föres stycket får överklagas hos
talan hos kammarrätten allmän
genom besvär. förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registre- Ett beslut av
ringsmyndigheten att registreringsmyndigheten
avskriva anmälan eller att avskriva anmälan
vägra registrering en- eller vägra registrering
ligt 4 § första stycket enligt 4 § första stycket
överklagas hos kammar- får överklagas hos allmän
rätten inom två månader förvaltningsdomstol inom
från beslutets dag. Det- två månader från beslutets
samma gäller ett sådant dag. Detsamma gäller ett
beslut av registrerings- sådant beslut av
myndigheten som avses i registreringsmyndigheten
4 a §, 4 kap. 13 § andra som avses i 4 a §, 4 kap.
stycket, 6 kap. 7 § 13 § andra stycket, 6
stycket, 6 kap. 7 § tre- kap. 7 § tredje stycket,
dje stycket, 13 kap. 18 11 kap. 16 och 18 §§, 13
§, 14 kap. 15 § första kap. 18 §, 14 kap. 15 §
stycket, 21 och 29 §§ första stycket, 21 och 29 §§
samt 19 kap. 2 §. samt 19 kap. 2 §.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
dels att 15 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 kap. 4 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
4 a §
Om styrelseledamot,
verkställande direktör
eller annan ställföreträda-
re för föreningen har
försatts i konkurs, fått
förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken eller
fått näringsförbud, skall
registreringsmyndigheten
avföra ställföreträdaren ur
föreningsregistret. Av-
registreringen skall vid
beslut om konkurs eller
tillfälligt näringsförbud
ske omedelbart. I övrigt
skall avregistrering ske
sedan beslutet har
vunnit laga kraft.
6 §
Myndighets beslut i Myndighets beslut i
tillståndsärenden enligt tillståndsärenden enligt 6
6 kap. 3 eller 4 §, 8 kap. 3 eller 4 §, 8 kap.
kap. 3 - 5 §§, 9 kap. 6 3 - 5 §§, 9 kap. 6 § eller
§ eller 8 § första 8 § första stycket 1
stycket 1 eller 10 kap. eller 10 kap. 6 § femte
6 § femte stycket över- stycket får överklagas hos
klagas till regeringen regeringen.
genom besvär.
Ett beslut av Ett beslut av
registreringsmyndigheten registreringsmyndigheten
som innebär att anmälan som innebär att anmälan
har avskrivit eller har avskrivits eller
registrering har vägrats registrering har vägrats
enligt 4 § första och enligt 4 § första och
andra stycket överklagas andra styckena överklagas
till kammarrätten genom hos allmän
besvär inom två månader förvaltningsdomstol inom
från beslutets dag. två månader från beslutets
Detsamma gäller ett dag. Detsamma gäller ett
beslut av registrerings- beslut av registrerings-
myndigheten som avses myndigheten som avses i
i 4 § fjärde stycket. 4 a §, 11 kap. 18 §, 12
kap. 7 § tredje stycket
eller 16 kap. 2 §.
Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut
enligt denna lag enligt denna lag
överklagas i övriga fall överklagas i övriga fall
till kammarrätten genom hos allmän
besvär. förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Beslut som har meddelats före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §[1]
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas
från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har
influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;sådana kostnader för
hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar
till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt
19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej
fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare,
när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;avgift enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförore-
ning från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 13 och 14 §§ lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning
av vissa oljeprodukter;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt
till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda
lag;
avgift enligt 11 kap.
16 § och 13 kap. 6 a §
aktiebolagslagen
(1975:1385).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid
1996 års taxering.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1994:581.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-21
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck och
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 1994 om försenade årsredovisningar m.m.
(Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m.fl. lagar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Sten Andersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
9 kap.
5 §
Enligt det föreslagna nya fjärde stycket åläggs aktiebolag att anmäla beslut om
fortsatt bolagsstämma för registrering. Huvudsyftet är att Patent- och
registreringsverket skall få underlag för beräkning av den tidsfrist som gäller
för ingivande till verket av årsredovisning och revisionsberättelse samt bevis
om bl.a. bolagsstämmans beslut beträffande vinst och förlust.
Det angivna syftet gör sig inte gällande i annat fall än då fortsatt
bolagsstämma skall hållas för ändamål som avses i andra stycket 1 eller 2, dvs.
för fastställelse av resultaträkning och balansräkning eller för disposition av
bolagets vinst eller förlust. Anmälningsskyldigheten torde därför kunna
begränsas till att avse beslut om fortsatt bolagsstämma för sådant ändamål. När
fortsatt bolagsstämma skall hållas för annan angelägenhet föreligger knappast
heller något intresse av att beslutet härom offentliggörs genom registrering;
det är att märka att kallelser alltid skall utfärdas till sådan fortsatt
bolagsstämma som avses i förevarande paragraf (jfr 9 kap. 9 §).
På grund av det anförda förordar Lagrådet att stycket ges följande lydelse:
"Om beslut som avses i andra stycket 1 eller 2 skall anstå till fortsatt
stämma, skall styrelsen anmäla detta till registreringsmyndigheten för
registrering. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om
fortsatt stämma fattades."
11 kap.
16 §
I de fall då ett aktiebolag har försummat att lämna in kopior av årsredovisning
och revisionsberättelse i tid torde inte sällan förekomma att bolaget kort efter
tidsfristens utgång försätts i konkurs eller träder i likvidation. Den
principiella skyldigheten att ge in de angivna handlingarna till Patent- och
registreringsverket torde kvarstå även i sådana fall, och den föreslagna
regleringen synes inte ge Patent- och registreringsverket möjlighet att avstå
från att fatta beslut om förseningsavgift enbart på den grunden att det för
verket är känt att bolaget har försatts i konkurs eller trätt i likvidation.
Syftet med förseningsavgifter gör sig emellertid knappast gällande sedan ett
bolag har försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Det kan också vålla
praktiska svårigheter om Patent- och registreringsverket måste fatta kanske
upprepade beslut om förseningsavgifter för sådana bolag. I en konkursförvaltares
åligganden kan sålunda inte ingå att sörja för att årsredovisning och
revisionsberättelse för förfluten tid blir upprättade och inlämnade. Inte heller
torde det ankomma på en likvidator att i styrelsens ställe avge redovisning till
bolagsstämman för den förvaltning som ägt rum innan han tillträdde uppdraget som
likvidator (jfr 13 kap. 9 §). I de fall som här avses torde dessutom
förseningsavgifter sällan kunna indrivas.
På grund av det anförda förordar Lagrådet att förevarande paragraf kompletteras
med ett nytt fjärde stycke av följande lydelse:
"Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs eller trätt
i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas."
11 kap.
17 §
Enligt 11 kap. 3 och 10 §§ skall bestyrkta kopior av årsredovisning,
revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse ges in
till registreringsmyndigheten. Av 11 kap. 16 § första stycket framgår att ett
bolag skall betala en förseningsavgift om angivna handlingar inte kommit in till
registreringsmyndigheten inom sju eller i vissa fall nio månader från
räkenskapsårets utgång. Enligt samma paragrafs andra och tredje stycken skall
ett bolag betala nya förseningsavgifter om handlingarna inte kommit in till
registreringsmyndigheten inom viss tid efter det att underrättelse om tidigare
beslut om förseningsavgift avsändes till bolaget.
Enligt 11 kap. 17 § gäller dock, om ingivna handlingar lider av brister som
lätt kan avhjälpas, att beslut om förseningsavgift inte får fattas förrän
bolaget har underrättats om bristerna och getts tillfälle att avhjälpa dem
Så som 11 kap. 17 § utformats kan inte uteslutas att den hindrar regis-
treringsmyndigheten från att besluta om förseningsavgift även i det fall då ett
bolag först efter tid som anges i 11 kap. 16 § ger in föreskrivna handlingar med
brister som lätt kan avhjälpas. Avsikten får dock antas vara att något sådant
hinder inte skall föreligga. Om en försening redan har inträffat när de
bristfälliga handlingarna kommer in bör hindret i stället gälla beträffande den
förseningsavgift som skall kunna beslutas för därefter inträffade förseningar.
Enligt Lagrådets mening undanröjs tveksamheten om bestämmelsens innebörd om som
en förutsättning för regelns tillämpning anges att de bristfälliga handlingarna
getts in inom tid som avses i 16 §.
Paragrafen i dess föreslagna utformning kan, tillämpad efter ordalydelsen,
tänkas innebära att förseningsavgift kan påföras så snart ett bolag har fått
tillfälle att avhjälpa en påtalad brist, oavsett om bristen avhjälps inom
föreskriven tid eller inte. Bestämmelsen bör utformas så att en sådan
tillämpning inte är möjlig.
I enlighet med vad Lagrådet anfört och efter även redaktionella ändringar kan
paragrafen enligt Lagrådets mening ges följande utformning:
"Har bolaget inom tid som avses i 16 § givit in kopior av de handlingar som
anges i 15 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har handlingarna på annat sätt
någon brist som lätt kan avhjälpas, får registreringsmyndigheten meddela beslut
om förseningsavgift endast om bolaget har underrättats om bristen och fått
tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom tid som angetts i
underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress
som bolaget senast har anmält hos registreringsmyndigheten."
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson.
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:67 Försenade årsredovisningar m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändring i 11 kap. 19 § första
aktiebolagslagen stycket och 13
kap. 6 a § femte
stycket