Post 6773 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:166 ·
Finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet
Ansvarig myndighet: Miljödepartementet
Dokument: Prop. 166
Regeringens proposition
1994/95:166
Finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet
Prop.
1994/95:166
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 februari 1995
Lena Hjelm-Wallén
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om finansieringsprinciper för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet och om anslag till Lantmäteriverket m.m. Vidare
föreslås att den nuvarande fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten vid det
statliga lantmäteriet förs över i bolagsform.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 4
2 Ärendet och dess beredning............... 4
3 Nuvarande verksamhet och organisation.... 5
4 Riksdagens beslut om omorganisation ..... 7
5 Allmänna utgångspunkter ................. 7
5.1 Grundläggande infrastruktur.......... 7
5.2 Bakgrund och utgångsläge............. 8
5.3 Förestående huvuduppgifter........... 10
5.3.1Fastighetsområdet............... 10
5.3.2Landskapsinformationsområdet.... 11
5.4 Mot ett ajourhållningsskede.......... 11
5.5 Central samordning................... 12
5.6 Samhällsekonomisk betydelse.......... 13
5.7 Uppföljning.......................... 14
6 Organisationsfrågor...................... 14
6.1 Omfattningen av bolagiseringen....... 14
6.2 Den nya myndighetsorganisationen..... 16
6.3 Ett fastighetsekonomiskt bolag....... 17
7 Finansieringsprinciper................... 18
7.1 Utgångspunkter....................... 18
7.2 Fastighetsområdet.................... 21
7.2.1Fastighetsbildning.............. 21
7.2.2Fastighetsinformation........... 24
7.3 Landskapsinformationsområdet......... 25
8 Anslagsfrågor............................ 26
8.1 Underlagsmaterial.................... 26
8.1.1Anslagsframställningar.......... 26
8.1.2Årsredovisningar................ 27
8.2 Regeringens överväganden............. 35
8.2.1Sammanfattning.................. 35
8.2.2Resultatbedömning............... 36
8.2.3Slutsatser...................... 36
8.3 Anslag för budgetåret 1995/96........ 37
Bilaga 1 Lantmäteri- och inskrivningsutredningens sammanfattning av slutbe-
tänkandet Kart- och fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och
författningsförslag (SOU 1994:90)
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser till slutbetänkandet från Lantmäteri-
och inskrivningsutredningen
Bilaga 3 Utredningens om organisation av lantmäteri- och fastighetsdataverksam-
het (organisationsutredningen) sammanfattning av redovisningen Bolags-
bildning, anslag, organisationsskiss för verksamheten inom lantmäteri-
och fastighetsdataområdet
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser till redovisningen från utredningen om
organisation av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten
Bilaga 5 Organisationsutredningens ställningstagande i den kompletterande
redovisningen Bolagsbildning fastighetsdataverksamhet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1995
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. bemyndigar regeringen att genomföra ombildning av delar av lantmäteri-
organisationens verksamhet med fastighetsekonomi till aktiebolag enligt de
riktlinjer som regeringen förordar och att sälja aktier i det nya bolaget
(avsnitt 6.3),
2. godkänner de finansieringsprinciper för lantmäteri- och fastighetsdata-
verksamhet som regeringen förordar (avsnitt 7),
3. till Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 732 356 000 kronor,
4. till Uppdragsverksamhet vid Lantmäteriverket m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kronor,
5. till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 10 350 000 kronor,
6. bemyndigar regeringen att medge Lantmäteriverket en anslagskredit på 10
procent av ramanslaget C 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m.
2 Ärendet och dess beredning
Riksdagen beslutade den 1 juni 1994 (prop. 1993/94:214, bet. 1993/94:BoU19,
rskr. 1993/94:375) om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. Förslagen i propositionen grundade sig på
Lantmäteri- och inskrivningsutredningens principbetänkande Kart- och
fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99) och remissbehandlingen
av detta (se Ds 1994:68). I propositionen förutsattes att regeringen skulle
återkomma till riksdagen med den närmare utformningen av bl.a. finansierings-
och författningsfrågor, återstående frågor om fastighetsbildningen samt närmare
förslag om bolagsbildning.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har lämnat slutbetänkandet Kart- och
fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering (SOU
1994:90). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Miljödepartementet.
Regeringen beslutade i september 1994 att en särskild utredare (dir. 1994:100)
med uppgift att förbereda genomförandet av den nya organisationen skulle
tillkallas (organisationsutredningen). Genom tilläggsdirektiv i november 1994
(dir. 1994:145) har organisationsutredningen fått en ny tidsplan för arbetet
m.m. Tidpunkten då den nya organisationen skall börja sin verksamhet har därmed
flyttats fram till den 1 januari 1996.
Organisationsutredningen har den 15 januari 1995 lämnat förslag i de delar som
avser anslag och övriga ekonomiska frågor m.m. som kräver ytterligare beslut av
riksdagen. Organisationsutredningens sammanfattning av denna redovisning finns i
bilaga 3. Redovisningen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 4. En sammanfattning av remissyttranderna finns tillgänglig
i Miljödepartementet. Organisationsutredningen har den 6 februari 1995 lämnat en
kompletterande redovisning om bolagsbildning av fastighetsdataverksamheten.
Organisationsutredningens ställningstagande i denna redovisning finns i bilaga
5. I övriga delar skall utredningen lämna förslag senast den 1 maj 1995.
Regeringen beslutade i januari 1995 att en särskild utredare (dir. 1995:9)
skulle tillkallas för att bereda frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbild-
ningen vilket har ett nära samband med den förestående organisationsför-
ändringen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 maj 1995.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med förslag i fråga om
författningsändringar m.m. med anledning av omorganisationen.
3 Nuvarande verksamhet och organisation
Den nuvarande lantmäteriorganisationen grundar sig bl.a. på ett riksdagsbeslut
år 1970 (prop. 1970:188, bet. 1970:SU208, rskr. 1970:423).
Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk, en överlant-
mätarmyndighet i varje län, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och en
statlig fastighetsregistermyndighet i varje län.
Statens lantmäteriverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om
fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssam-
verkan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet och allmän kartläggning.
Statens lantmäteriverk har också samordnande uppgifter beträffande
ortnamnsfrågor, geografiska databaser och inom totalförsvaret.
För att ge Statens lantmäteriverk råd i frågor om de allmänna kartorna finns
ett kartråd. Vidare finns ett ortnamnsråd som har till uppgift att stödja verket
i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick samt ett
mark- och fastighetsråd.
Verksamheten vid Statens lantmäteriverk är i huvudsak förlagd till Gävle. En
del av verksamheten är dock lokaliserad till andra orter.
Överlantmätarmyndigheten har som uppgift att inom länet leda den verksamhet som
skall skötas av de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna, utöva tillsyn över
mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätning och
kartläggning. Överlantmätarmyndigheten tillhandahåller också lantmäteritjänster
inom länsstyrelsen.
Fastighetsbildningsmyndigheten svarar för fastighetsbildningsförrättningar m.m.
Lantmäteridistriktet är fastighetsbildningsmyndighetens verksamhetsområde.
Landet är indelat i 69 lantmäteridistrikt. För särskilda
fastighetsbildningsuppgifter finns ytterligare 12 statliga fastighets-
bildningsmyndigheter, s.k. specialenheter, vilka arbetar främst med frågor med
anknytning till jord- och skogsbruk och infrastruktur.
Fastighetsregistermyndigheten registrerar förändringar i fastighetsför-
hållandena. Det finns en statlig fastighetsregistermyndighet i varje län.
Vid det statliga lantmäteriet arbetar cirka 2 900 personer, varav cirka 900 vid
Statens lantmäteriverk. Verksamheten omsatte budgetåret 1993/94 cirka 1 210
miljoner kronor varav uppdragsverksamheten svarade för cirka 370 miljoner
kronor.
Utanför den nu beskrivna statliga lantmäteriorganisationen, men underordnad
denna i tillsynshänseende, finns 41 kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och
29 kommunala fastighetsregistermyndigheter.
Genom den pågående fastighetsdatareformen införs ett nytt ADB-baserat
fastighetsdatasystem för handläggning av fastighetsregistrering och inskrivning
samt för att enklare ge offentlighet åt de uppgifter som registreras. Riksdagen
beslutade om reformen år 1968 och 1970 (prop. 1968:1 bil. 4, bet. 1968:SU2, bet.
1968:3 LU5, rskr. 1968:80 och prop. 1970:1 bil. 4, bet. 1970:SU2, bet. 1970:3
LU8, rskr. 1970:96). Systemet ersätter flera tidigare manuellt förda register
nämligen, jord- och stadsregistren hos fastighetsregistermyndigheterna samt
fastighets- och tomträttsböckerna hos inskrivningsmyndigheterna. Fastighetsdata-
systemet kommer att omfatta hela landet år 1995.
Centralnämnden för fastighetsdata har huvudansvaret för genomförandet av
fastighetsdatareformen. Med stöd av riksdagens beslut år 1971 (prop. 1971:1 bil.
4, bet. 1971:LU5, rskr. 1971:49) fick Centralnämnden för fastighetsdata sin
nuvarande organisationsform. Reformarbetet bedrivs i samverkan med främst Dom-
stolsverket och Statens lantmäteriverk. Därutöver medverkar bl.a. ett antal
kommuner med registrering av adresser och planbeslut. Centralnämnden för
fastighetsdata skall, förutom att genomföra reformen, också svara för driften av
fastighetsdatasystemet. Verksamheten vid Centralnämnden för fastighetsdata är i
huvudsak lokaliserad till Gävle och sysselsätter cirka 200 personer.
Verksamheten omsatte budgetåret 1993/94 cirka 150 miljoner kronor varav upp-
dragsverksamheten svarade för cirka 50 miljoner kronor.
Till Centralnämnden för fastighetsdata är ett marknadsråd och ett ut-
vecklingsråd knutna.
Under innevarande år kommer fastighetsdatasystemet att kompletteras med
identiteter som är unika för alla byggnader i landet av betydelse och en koordi-
natbestämning av dessa (prop. 1992/93:100 bil. 15, bet. 1992/93:BoU14, rskr.
1992/93:217). Systemet får därmed successivt också karaktären av ett basregister
över byggnader där kommunerna medverkar i uppbyggnaden och ajourhållningen.
Sedan den 1 juli 1994 för Centralnämnden för fastighetsdata ett
pantbrevsregister enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister.
4 Riksdagens beslut om omorganisation
Riksdagens beslut om en ny organisation för lantmäteri- och fastighets-
dataverksamheten m.m. innebär i huvudsak följande.
En ny central myndighet, benämnd Lantmäteriverket, bildas bestående av
Centralnämnden för fastighetsdata och delar av nuvarande Statens lantmäteriverk.
En ny lokal organisation införs som hålls ihop länsvis. I den nya lokala
organisationen förs nuvarande överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastig-
hetsregistermyndigheter samman till en lantmäterimyndighet i länet.
Handläggningen av fastighetsbildning och fastighetsregistrering kommer därmed
att samordnas inom den nya myndigheten. Uppgifter om planer, bestämmelser och
andra uppgifter i fastighetsregistret skall i princip registreras av den
beslutande myndigheten. Den nya organisationen kommer att omfatta både
myndighets- och uppdragsverksamhet. Dessa olika uppgifter skall dock hållas väl
isär.
Uppdrag som kan skada förtroendet för myndighetsutövningen eller som av andra
skäl bör bolagiseras skall skiljas från det statliga lantmäteriet. Sålunda
förutsätts en bolagisering genomföras av den fastighetsekonomiska
uppdragsverksamheten, den kartografiska uppdragsverksamheten och den fristående
förlagsverksamheten.
5 Allmänna utgångspunkter
För att sätta in de nu aktuella besluten i ett vidare sammanhang redovisar
regeringen sin grundläggande syn på de berörda verksamheterna. I det följande
presenteras översiktligt bakgrund och utgångsläge samt regeringens allmänna
överväganden, riktlinjer och prioriteringar m.m. när det gäller den fortsatta
verksamheten inom området.
5.1 Grundläggande infrastruktur
Redan i de utredningsdirektiv (dir. 1993:11) som inledde den nu aktuella
förändringsprocessen framhölls att fastighetsbildning, fastighetsregistrering,
fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan
landskapsinformation utgör en viktig del av samhällets grundläggande
infrastruktur. Att dessa verksamheter bedrivs på ett rationellt sätt och - vad
avser de delar av verksamheten som är myndighetsutövning - med iakttagande av
höga krav på rättssäkerhet konstaterades vara en grundläggande förutsättning för
bl.a. en fungerande marknadsekonomi. Denna grundsyn har bekräftats och befästs i
det följande utredningsarbetet och erhållit ett starkt stöd i de genomförda
remissomgångarna.
Regeringen delar denna grunduppfattning. Den offentliga basverksamheten inom de
aktuella områdena är av avgörande betydelse för många samhällssektorer, t.ex.
kommunikationer och utbyggnad av fysisk infrastruktur, skatte- och
taxeringsverksamhet, försvar, statistik osv. Detsamma gäller kommunernas
verksamhet inte minst i fråga om planering och bebyggelseutveckling. Olika delar
av näringslivet, t.ex. areella näringar, turism samt bank- och kreditväsende, är
i ökande grad beroende av aktuella offentliga register av hög kvalitet och av
ADB-baserad geografisk information. För företags- och sysselsättningsutveckling
inom nya verksamheter grundade på geografisk informationsteknologi m.m. är den
aktuella infrastrukturen en förutsättning. För allmänheten är såväl smidig
tillgång till fastighetsinformation som en god försörjning med kartor till
rimliga priser av stor betydelse.
Genom övergången till ADB-baserade register och digitalt lagrad fastighets- och
landskapsinformation ökar möjligheterna att integrera geografiska grunduppgifter
med annan information i myndighets- eller företagsspecifika tillämpningar. Detta
ställer krav på ökad flexibilitet i utbud och strukturering av informationen men
också på aktualitet, enhetlighet, standardisering och samordning. Säkerhets- och
integritetsfrågorna är också viktiga i detta sammanhang.
Denna infrastrukturella grundsyn på det aktuella verksamhetsområdet får
betydelse för de frågor om organisation och finansiering som behandlas närmare i
det följande. Av vad som nu har sagts följer att ett samhällsekonomiskt synsätt
är en viktig utgångspunkt för ställningstagandena gällande den framtida
lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten.
5.2 Bakgrund och utgångsläge
Fastighetsdatasystemet - dvs. fastighetsregister och inskrivningsregister
överförda till ADB - blir klart hösten 1995. Ett av de större projekten på
informationsteknikens område i Sverige har därmed framgångsrikt fullföljts.
Genom en koncentrerad insats i samverkan mellan Centralnämnden för
fastighetsdata och kommunerna kommer fastighetsdatasystemet från nämnda tidpunkt
också att innehålla identiteter som är unika för alla byggnader av betydelse.
Systemet får därmed också karaktären av ett basregister över byggnader. Detta
kan i sin tur utgöra grund för t.ex. basregister över adresser och lägenheter
m.m. Genom att såväl fastigheter som byggnader är koordinatbestämda utgör
systemet också ett grundläggande underlag för geografisk redovisning av data och
för rumsliga analyser.
Ett pantbrevsregister har skapats i enlighet med lagen (1994:448) om
pantbrevsregister. Härigenom har fastighetsdatasystemet kunnat tillgodose
ytterligare ett behov när det gäller att rationalisera hanteringen av fastig-
hetskrediter inom bank- och kreditväsende.
Fastighetsdatasystemet har lett till att samhällets försörjning med grund-
läggande fastighetsbaserad information har förbättrats. Detta har skett genom
samverkan mellan olika intressenter inom främst stat och kommun. Inom
inskrivningsverksamheten har systemet medfört en minskning av personalbehovet på
upp till 50 procent. Det har också lett till betydligt kortare
handläggningstider och snabbare expediering av beslut.
Fastighetsdatasystemet har inneburit förenklingar och besparingar inom bank-
och kreditväsende. Även framgent föreligger stora förändrings- och ut-
vecklingsmöjligheter i riktning mot en successiv övergång till allt mer
papperslösa system.
Basregistret över byggnader har redan visat sig vara ett hjälpmedel för
rationalisering och samordning i samhället. Nya tillämpningar har visat sig
möjliga inom olika samhällsområden t.ex. registerbaserad fastighetstaxering,
skyddsrumsplanering, vård av kulturhistoriska byggnader och räddningstjänst.
Praktiskt taget alla kommuner har anslutit sig till uppbyggnaden av registret.
Dessa positiva erfarenheter kan konstateras trots att registrets utvecklingspo-
tential ännu knappast har kunnat bedömas fullt ut, bl.a. på grund av de
restriktioner som tills vidare gäller för dess utnyttjande. Användningen av
basregistret över byggnader befinner sig ännu i början av ett utvecklingsskede.
När det gäller lantmäteriets verksamhet med fastighetsbildning och
fastighetsregistrering har tillkomsten av fastighetsdatasystemet också lett till
vissa förenklingar, bl.a. vid upprättande av fastighetsförteckningar. Ett nytt
fastighetsprissystem, dvs. en databas som innehåller information om
fastighetspriser m.m., har utvecklats gemensamt av Statens lantmäteriverk och
Centralnämnden för fastighetsdata. Systemet utnyttjas i myndighetsverksamhet
samt av banker och kreditinstitut.
Någon egentlig integration mellan fastighetsbildning och fastighetsregistrering
har emellertid inte kommit till stånd. Arbetet med att utveckla ADB-stödda
handläggningssystem har varit problemfyllt. Fastighetsbildningsverksamheten
kännetecknas av problem med höga kostnader och risker för köpmotstånd mot för-
rättningar som är av samhällsekonomisk betydelse.
Ett skäl till dessa problem kan vara att det funnits olika huvudmän för
fastighetsbildning och fastighetsregistrering respektive fastighetsdataverksam-
het. Det finns också ekonomiska och tekniska skäl. Kartdelen inom fastig-
hetsregistreringen har inte kunnat föras över i ADB-form parallellt med den
skrivna dokumentationen. Det finns inte heller någon direkt ADB-anknytning
mellan fastighetsdatasystemet och lantmäteriets tekniska system.
Inom landskapsinformationsområdet har genomförandet av 1985 års kartplan under
en tioårsperiod inneburit en förnyelse främst genom en höjning - grundad på
ortofototeknik - av den geometriska kvaliteten i de allmänna kartorna.
Fullföljandet av planen har kommit att bedrivas parallellt med en forcerad
övergång från analoga till digitala system. Det innebär en övergång från
produktion av traditionella kartor till databaser för kartproduktion och
därefter till flexibelt användbara grundläggande geografiska databaser anpassade
för geografiska informationssystem. Knapphet på resurser för att tillgodose alla
behov har lett till bl.a. begränsningar i det kartinnehåll som nu förs över i
databasform samt till förskjutningar i tidsplanerna för utgivning av tryckta
allmänna kartor.
Den geodetiska verksamheten, dvs. arbetet med att exakt bestämma punkter i plan
och höjd m.m., har snabbt anpassats till satellittekniken (Global Positioning
System, GPS). Detta gäller både den interna verksamheten och det statliga
lantmäteriets stödfunktioner - i form av bl.a. så kallade fasta
referensstationer - åt utnyttjandet i samhället i övrigt av denna teknik för
mätning, positionsbestämning och navigering. Insatserna har i stor utsträckning
gjorts som ett led i en fortlöpande utvecklingsverksamhet och kräver i flera
fall uppföljning genom investeringar och andra åtgärder.
5.3 Förestående huvuduppgifter
5.3.1Fastighetsområdet
Mot bakgrund av ovan angivna problem och brister blir det en huvuduppgift under
de närmaste åren att integrera fastighetsbildning och fastighetsregistrering.
Genom en sådan integration kan dessa verksamheter rationaliseras, förenklas och
göras mera kostnadseffektiva. Rationaliseringseffekten av att fastighets-
bildning och fastighetsregistrering integreras har av Lantmäteri- och inskriv-
ningsutredningen beräknats till 45 miljoner kronor per år. Ett viktigt led i
denna utveckling är en teknisk samordning mellan fastighetsdatasystemet å ena
sidan samt handläggningsrutinerna för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering å den andra.
Förrättningsförfarandet kan bl.a. genom dessa åtgärder förstärkas och utvecklas
som ett effektivt och samhällsekonomiskt gynnsamt sätt att lösa frågor om
markåtkomst och ersättning. Genom renodling av myndighetsuppgifterna kan
rättssäkerheten stärkas.
En annan huvuduppgift är att verka för en bred tillämpning av principen om
registrering vid källan inte bara när det gäller registreringen av
fastighetsbildningsåtgärder utan också beträffande planer, bestämmelser,
adresser osv. Även en tillämpning av detta arbetssätt beräknas ge betydande be-
sparingar på sikt.
Dessa uppgifter förutsätter bl.a. en fastighetsregisterkarta i digital form. En
sådan bör utformas enligt den av Statens lantmäteriverk och Svenska
kommunförbundet gemensamt föreslagna formen för nationell geografisk
fastighetsinformation (GFI). Detta skulle göra informationen anpassad för många
tillämpningar bl.a. i geografiska informationssystem. En digital registerkarta i
GFI-form skulle tillsammans med en fullföljd utbyggnad av databaser med
landskapsinformation (geografiska Sverigedata, GSD) komplettera det grund-
material som fastighetsdatasystemet redan erbjuder i form av information om
fastigheter, byggnader och koordinater samt ge ett underlag för verksamhet med
geografiska informationssystem inom kommuner, myndigheter, företag, organisa-
tioner osv. En digital registerkarta i GFI-form kan sägas vara något av en
felande länk i den geografiska dimensionen av det svenska IT-samhället.
Den forcerade uppbyggnaden av den ekonomiska kartans databaser, vilken kommer
att vara helt genomförd mot slutet av år 1997, innebär en viktig grund för
genomförandet av en digital registerkarta i GFI-form. I detta arbete ingår också
att skapa effektiv samverkan med storskaliga kommunala databaser över tätorter.
Regeringen fäster, som framgått ovan, stor vikt vid att särskilda problemom-
råden angrips och att obalanser i utvecklingen mellan skilda delområden så långt
som möjligt arbetas bort. En kraftsamling på sådana områden får dock inte
innebära att den forsatta utvecklingen hämmas av fastighetsdatasystemet och
basregistret över byggnader med inriktning mot inskrivningsverksamhet, bank- och
kreditväsende, fastighetstaxering, statistik, kommunal verksamhet osv. Redan
skisserade utvecklingslinjer inom dessa områden måste fullföljas och nya ut-
vecklingsmöjligheter bearbetas med hög prioritet. Detta är ett gemensamt
intresse för stat, kommuner, kreditväsende och andra delar av samhället. Det är
t.ex. av vikt att utvecklingen av fastighetsprissystemet fortsätts så att det
kan användas som beslutsstöd vid kreditprövning för fastighetsbelåning. Den
stora potentialen till förnyelse och rationalisering inom berörda samhällssekto-
rer får inte ställas i skuggan av den delvis myndighetsinterna verksamheten med
att rationalisera fastighetsbildning och fastighetsregistrering.
5.3.2Landskapsinformationsområdet
En huvuduppgift inom landskapsinformationsområdet är att så snabbt som möjligt
fullfölja uppbyggnaden av grundläggande geografiska databaser samt att
åstadkomma en effektiv ajourhållning och förvaltning, hög tillgänglighet och
effektiv användning av innehållet i dessa. Vidare skall samhället med utgångs-
punkt i dessa databaser förses med tryckta allmänna kartor.
En annan viktig uppgift - också av mycket grundläggande karaktär - är att
konsolidera och vidareutveckla satellittekniken för positionsbestämning. Mycket
av hittills gjorda insatser inom GPS-området har varit ett led i en snabb
utvecklingsprocess som ännu inte anpassats till en rutinbetonad drift. En
tillräckligt kraftfull geodetisk verksamhet är på lång sikt avgörande för
noggrannhet och säkerhet såväl i register- och kartarbete som i tillämpningar
inom navigation m.m. Häri innefattas, som framgått av årets budgetproposition
(prop. 1994/95:100 bil. 15), också insatser för att förtäta riksnäten och att
skapa samband mellan geodetiska referenssystem från internationell till regional
och lokal nivå.
Mot bakgrund också av vad som sagts ovan om sambandet med informationen i
fastighetsdatasystemet blir ett tredje stort insatsområde att lägga bästa
möjliga grund för en bred användning av geografiska informationssystem i
samhället. Detta kräver samverkan med kommuner, länsstyrelser och många sektorer
inom samhället. Ett angeläget exempel är behovet av en ajourhållen grundläggande
vägdatabank av hög kvalitet som tillsammans med GPS-teknik kan utnyttjas för
fordonsnavigering och annan transportinformatik. Om inte en sådan rikstäckande
högkvalitativ bas finns tillgänglig kommer andra lösningar av osäker kvalitet
och med bristande samordning att utvecklas.
5.4 Mot ett ajourhållningsskede
Fullföljandet och vidareutvecklingen av fastighetsdatasystemet och uppbyggnaden
av databaser med landskapsinformation (geografiska Sverigedata, GSD) samt en
digital registerkarta i GFI-form leder successivt till att ajourhållningen blir
en allt viktigare och mera omfattande uppgift. Principen om registrering vid
källan blir grundläggande för denna verksamhet. Gränserna mellan register och
kartor suddas ut.
Samverkan med kommunerna blir en nyckelfråga i detta sammanhang. Väl fungerande
former finns redan för kommunernas medverkan i uppbyggnad och ajourhållning av
basregistret över byggnader. Detta gäller även för andra delar av
fastighetsdatasystemet och inom landskapsinformationsområdet. För en mer
utvecklad samverkan i syfte att undvika dubbelarbete och effektivisera
verksamheten krävs insatser för att skapa en helhetslösning för samarbetet
mellan den nya lantmäteriorganisationen och kommunerna.
Vid sidan av de berörda samverkansfrågorna är det angeläget att också
standardiseringsfrågor och nödvändig teknisk utveckling prioriteras samt att
ekonomiska och rättsliga problem får lämpliga lösningar. Forskningsinsatser är
också av betydelse i sammanhanget.
På motsvarande sätt krävs en ökad samverkan med övriga lokala och regionala
myndigheter och andra intressenter. I dessa hänseenden får de nya
lantmäterimyndigheterna i länen en viktig roll för att förmedla och samordna
fastighets- och landskapsinformation.
5.5 Central samordning
Samverkansbehoven även på central nivå är stora och kommer att accentueras med
utvecklingen mot geografiska informationssystem och samarbete om ajourhållning
av databaser. Samordningen kan, utöver fackmyndigheterna inom respektive
sektorer, gälla producenter av kartor och databaser, som det nya
lantmäteriverket, Sveriges geologiska undersökning, Sjöfartsverket, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut och Satellitbild AB. Den berör också
Statistiska centralbyrån och andra statistikproducenter när det gäller
geografisk redovisning av statistik. Samordningsbehoven berör också
skatteförvaltningens handläggningssystem, Försvarsmakten, Riksantikvarieämbetet,
Posten AB samt Telia AB och andra ledningsägare m.fl.
För att nå ett brett utnyttjande av geografiska informationssystem behövs en
gemensam bas av fastighets- och landskapsinformation i digitalt lagrad form samt
att denna är tillgänglig enligt enkla regelsystem och finansieringsprinciper som
stimulerar en bred användning. Tillräcklig produktion av aktuella data,
dataåtkomst och kostnaderna för nyttjande av data är grundläggande faktorer för
en bred användning i samhället. Produktion och tillhandahållande av
landskapsinformation i digitalt lagrad form är en av det nya lantmäteriverkets
primära och i detta sammanhang mest angelägna uppgifter. De finansieringsförslag
som nu läggs fram har utformats i syfte att stimulera till ökad användning av
grundläggande digital geografisk information. Efter hand som de nu angivna
grundförutsättningarna blir uppfyllda bör frågor om datadistribution m.m. kunna
ses som generella IT-frågor.
Det nya lantmäteriverket kommer att ha centrala samordningsuppgifter inom
fastighets- och landskapsinformationsområdena men bör inte tilldelas funktioner
som är överordnade andra myndigheter utan stöd av riktlinjer från regeringen. De
övergripande samordningsfrågorna behöver därför under de närmaste åren ägnas
särskild uppmärksamhet från regeringens sida. Sambanden med motsvarande
verksamhet inom EU bör därvid uppmärksammas. I de överväganden som aktualiseras
bör naturligtvis såväl det nya lantmäteriverket som övriga berörda myndigheter
på lämpligt sätt innefattas. Lämpliga kontakter bör hållas med företrädare för
kommuner och länsstyrelser samt med organisationer som Utvecklingsrådet för
landskapsinformation och de s.k. SamGIS-grupperna, dvs. användare- och
samverkansgrupper kring verksamhet med geografiska informationssystem, som är
verksamma centralt, regionalt och lokalt.
Utvecklingen inom detta område är en viktig del av den snabbt växande
IT-verksamheten i samhället. De aktuella frågorna bör vara en integrerad del av
regeringskansliets arbete med IT-frågorna i stort. Regeringen avser att ta
erforderliga initiativ i de nu redovisade samordningsfrågorna.
5.6 Samhällsekonomisk betydelse
I avsnitt 5.2 har beskrivits vissa budgetmässiga och samhällsekonomiska vinster
av fastighetsdatasystemet och ett utvecklat basregister över byggnader.
Konsekvent genomförda åtgärder inom övrig fastighetsverksamhet samt när det
gäller digital registerkarta i GFI-form och övergång till databaser med
landskapsinformation anpassade för geografiska informationssystem bör kunna ge
motsvarande ekonomiska fördelar. Dessa kan till och med bli större med tanke på
de synergieffekter som kan uppnås med den redan digitalt tillgängliga
informationen inom eller i anslutning till fastighetsdatasystemet. Den snabba
utvecklingen av den geografiska informationstekniken talar också för ökad
användning och växande samhällsekonomiska vinster.
I dag förekommer ett omfattande dubbelarbete med redovisning av information om
fastighetsindelningen på olika kartverk m.m. Det gäller främst parallella
insatser för ajourhållning som skulle kunna undvikas. Svenska kommunförbundet
har bedömt att rationaliseringspotentialen vad gäller dubbel- och
parallellarbetet är minst 50 miljoner kronor per år. Ett sätt att komma till
rätta med detta är en digital registerkarta i GFI-form (se avsnitt 5.3). Statens
lantmäteriverk och Svenska kommunförbundet har gemensamt bedömt att nyttan av en
digital registerkarta i GFI-form uppgår till i storleksordningen 70 - 100
miljoner kronor per år.
Den i avsnitt 5.2 - 5.4 lämnade redovisningen visar att den här berörda
verksamheten som helhet befinner sig i ett skede av långvarig och omfattande
investeringsverksamhet. De grundläggande investeringarna har i stor utsträckning
genomförts men investeringarna behöver ligga på en fortsatt hög nivå under ännu
några år. För ett genomförande av digital registerkarta i GFI-form krävs 5 - 10
år med tyngdpunkten successivt förskjuten mot tätortsområdena. Investeringsbe-
hoven kan emellertid beräknas minska successivt efter hand som databaserna
färdigställs. Samtidigt bör ökade samhällsekonomiska vinster - med åtföljande
intäktsmöjligheter och budgetbesparingar - kunna tillgodogöras. Fördelar med en
väl utbyggd infrastruktur på detta område kan också i ökad utsträckning komma
näringsliv och företag - och därmed sysselsättningen i privat sektor - tillgodo.
Regeringen har, som framgår av avsnitt 8.3, så långt möjligt beaktat dessa
aspekter vid den nödvändiga avvägningen mot det generella behovet att begränsa
statens utgifter.
5.7 Uppföljning
Den aktuella omorganisationen innebär stora förändringar. Den sker vidare under
en period med betydande budgetrestriktioner, vilket innebär en balansgång mellan
besparingskrav och ambitionen att fullfölja samhällsekonomiskt lönsamma
investeringar. Det är därför särskilt angeläget att alla de samordnings- och
rationaliseringsmöjligheter tas till vara som omorganisationen och övergången
till digital teknik innebär.
Den nya myndigheten bör få i uppdrag att i sin första anslagsframställning -
våren 1996 - göra en ingående analys av hur den inriktning i stort som angetts i
det föregående kan fullföljas. En precisering bör därvid ske av
verksamhetsområdena och av tidsplanerna för genomförandet av olika
delverksamheter. Regeringen återkommer till detta i särskilda direktiv till
myndigheten.
6 Organisationsfrågor
6.1 Omfattningen av bolagiseringen
Regeringens bedömning: Riksdagens beslut om bo-
lagisering av fastighetsekonomisk uppdragsverksam-
het fullföljs. Regeringen anser däremot inte att
någon bolagisering av förlagsverksamhet och karto-
grafisk uppdragsverksamhet bör genomföras nu.
Bolagisering av verksamhet inom fastighetsdataom-
rådet bör inte genomföras.
Utredningens bedömning: Förslaget från organisationsutredningen innebär att ett
bolag bör bildas för fastighetsekonomisk uppdragsverksamhet och att ett bolag
bör bildas för förlagsverksamhet och kartografisk uppdragsverksamhet.
Utredningen har i sin redovisning även gjort vissa överväganden om ett
fastighetsdatabolag innebärande två alternativ med ett mindre respektive större
bolag. Utredningen har därefter redovisat att det inte nu bör ske någon
bolagisering av fastighetsdataverksamheten utan att verksamheten bör föras över
till den nya myndighetsorganisationen.
Remissinstanserna: Statskontoret och Konkurrensverket finner det lämpligt att
bolagisera både den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten och den
kartografiska uppdragsverksamheten med kartförlagsverksamheten.
Riksrevisionsverket framför att det, vad gäller den föreslagna konstruktionen
kring bolaget för kartografisk verksamhet, finns risk för konkurrens mellan
myndighet och bolag samt för korssubventionering av utvecklings- och
distributionskostnader. Av de alternativ som utredningen har presenterat för
fastighetsdataverksamheten förordar Riksrevisionsverket och Konkurrensverket den
större bolagiseringen eftersom det skulle skapa en klarare rollfördelning mellan
bolaget och myndigheten. Riksrevisionsverket anser dock att förslaget inte är
tillräckligt genomarbetat.
Skälen för regeringens bedömning: En utgångspunkt för riksdagens beslut var
att uppdrag som kan skada förtroendet för myndighetsutövningen skulle skiljas
från denna verksamhet. Som konsekvens av detta beslutade riksdagen, i enlighet
med propositionen, att en bolagisering av den fastighetsekonomiska
uppdragsverksamheten skulle genomföras. Riksdagens beslut innebar också att den
kartografiska uppdragsverksamheten och den fristående förlagsverksamheten skulle
bolagiseras. Motivet för denna bolagisering var att skapa bättre
konkurrensförutsättningar. Organisationsutredningen har därutöver efter
tilläggsdirektiv haft möjlighet att överväga bolagisering av verksamhet även
inom Centralnämnden för fastighetsdata.
Vad gäller bolagiseringen av den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten har
ingenting framkommit som bör föranleda en ändring av det tidigare
ställningstagandet. Huvudskälen för en bolagisering är att nuvarande
förhållanden kan vara förtroendeskadliga för myndighetsverksamheten samt att
verksamheten har en sådan karaktär att den är lämpad för en utveckling i
bolagsform. Regeringen återkommer till denna bolagisering i avsnitt 6.3.
Förlagsverksamheten omfattar ett stort sortiment av kartor, bl.a. de allmänna
kartorna, vilket gör att kostnaderna för marknadsföring, försäljning, lager och
distribution kan hållas på en låg nivå. Den kartografiska uppdragsverksamheten
och användaranpassade tillämpningar baserade på geografiska databaser
kompletterar förlagsverksamheten. Ett bolag för de nu berörda verksamheterna
skulle få en stabil omsättning. Dessa förhållanden - liksom önskemålet att
underlätta en jämställd konkurrens inom kartproduktionen - talar för en
bolagisering.
Verksamhetens karaktär av infrastruktur och dess stora betydelse för många
viktiga samhällssektorer är dock omständigheter som talar emot en bolagisering.
Huvudskälet för integrationen mellan basproduktion av allmänna kartor och en
därpå grundad följdproduktion är de synergieffekter som därmed tas till vara.
När statsmakterna för ett tiotal år sedan upphävde det monopol som Liber AB hade
till följdprodukter från det allmänna kartmaterialet blev det möjligt för
Statens lantmäteriverk att ta till vara dessa synergieffekter. Ett annat skäl
var att skapa möjligheter för en över hela landet väl förgrenad verksamhet.
Dessa skäl är fortfarande giltiga och det förstnämnda kan få ökad vikt om
basproduktionens finansiering blir mera beroende av försäljningsintäkter m.m. Om
inte samma situation skall uppkomma som gällde innan Statens lantmäteriverk fick
rätt att arbeta med följdproduktion måste speciella relationer upprätthållas
mellan myndigheten och ett bolag t.ex. genom avtal. Hur dessa relationer skall
regleras kräver ytterligare beredning.
De problem med avgränsningen mellan en kvarstående uppdragsverksamhet i det nya
lantmäteriverket och ett bolag som visar sig i organisationsutredningens förslag
pekar också på att en tydlig uppdelning är svår att åstadkomma. Detta
förhållande har också framhållits av Riksrevisionsverket.
Utvecklingen inom IT-området gör att nya former för produktion och distribution
av geografiska data måste utvecklas. Dessa frågor kan också påverka hur en
lämplig uppgiftsfördelning mellan myndighetsverksamhet och ett bolag bör se ut.
Ett ställningstagande till bolagisering bör utgå från hur en långsiktig strategi
för ADB och informationsförmedling för den nya myndigheten kommer att se ut.
Tillgängliga resurser måste nu prioriteras så att omorganisationen kan genom-
föras och en ny myndighetsorganisation kan byggas upp så effektivt som möjligt.
Frågan om en bolagisering av förlagsverksamheten m.m. bör därför anstå till dess
att den nya myndigheten stabiliserat sina verksamhetsformer och övergången till
digitala databaser har kommit längre. Regeringen anser således att någon
bolagisering av förlagsverksamhet och kartografisk uppdragsverksamhet inte bör
ske nu. Vid ett uppskov med ställningstagande till denna bolagisering är det
angeläget att särskild uppmärksamhet ägnas åt förutsättningarna för andra
aktörer att driva kartografisk följdproduktion på ett konkurrensneutralt sätt.
Någon bolagisering av verksamhet som nu utförs av Centralnämnden för
fastighetsdata bör, mot bakgrund av bl.a. organisationsutredningens ställnings-
tagande, inte genomföras.
6.2 Den nya myndighetsorganisationen
I enlighet med riksdagens beslut skall en ny central myndighet, Lant-
mäteriverket, bildas genom en sammanslagning av Centralnämnden för
fastighetsdata och merparten av Statens lantmäteriverk. Den nya myndigheten
kommer att svara för både myndighetsutövning och uppdragsverksamhet. Dessa
verksamheter skall dock hållas väl isär.
Vid uppbyggnaden av den nya organisationen är det som framgått av avsnitt 5.3.1
angeläget att den verksamhet som Centralnämnden för fastighetsdata nu svarar för
kan bedrivas på ett fortsatt effektivt sätt och ges möjligheter att utvecklas i
myndighetsform. En fortsatt utveckling av fastighetsdatasystemet kan bl.a.
ytterligare effektivisera offentlig verksamhet som adressystem, taxering,
statistik m.m. samt verksamhet med fastighetskrediter. Det är också angeläget
att den nya organisationen tar till vara vinsterna av sammanslagningen i form av
bl.a. effektivare administration och samordning av utvecklingsverksamheten.
Härigenom bör resurser kunna frigöras för att ytterligare tillgodose användarnas
behov och förväntningar på den fortsatta utvecklingen av de olika delarna av
myndighetens verksamhet.
Nya lantmäterimyndigheter bildas med länen som verksamhetsområden genom att
nuvarande överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter
förs samman. Lantmäterimyndigheten i länet får som huvudsaklig uppgift att
ombesörja fastighetsbildning och fastighetsregistrering. I arbetsuppgifterna
kommer också att ingå regional samordning och rådgivning inom såväl
fastighetsområdet som mätnings- och kartområdet.
Som tidigare nämnts har tidpunkten då den nya myndighetsorganisationen skall
påbörja sin verksamhet flyttats fram till den 1 januari 1996. Olika frågor som
rör den närmare organisationen såväl på central som regional och lokal nivå
utreds nu vidare av organisationsutredningen. Regeringen avser att senare ta
ställning till frågor om ledningsformer m.m. för den nya
myndighetsorganisationen. Flertalet organisationsfrågor ankommer det emellertid
på de nya myndigheterna att själva besluta om.Från fackligt håll har framförts
att all personal skall föras över till den nya myndigheten. Enligt direktiven
till organisationsutredningen bör huvudprincipen vara att den personal som har
anställning i nuvarande organisationer erbjuds anställning i den nya myndigheten
eller eventuellt i bolag. Genom ändringar i 7 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd gäller från den 1 januari 1995 att övergång av verksamhet i
sig inte skall utgöra grund för att säga upp arbetstagare. I det fortsatta
arbetet med omorganisationen måste bl.a. en analys göras av de verksamheter som
överförs till det nya lantmäteriverket och de förändringar som genomförs av eko-
nomiska, tekniska eller organisatoriska skäl. Från personalsynpunkt är det
angeläget att detta analysarbete utförs snarast möjligt.
Den förändrade organisationen på länsnivå aktualiserar också frågor om över-
lantmätarens roll i länsstyrelsen. Därvid kan bl.a. samarbetsformer mellan
länsstyrelsen och den nya lantmäterimyndigheten behöva övervägas liksom frågan
huruvida vissa ärenden kan överföras till lantmäterimyndigheten eller på annat
sätt avlastas länsstyrelsen. Dessa frågor behöver också prövas i det fortsatta
arbetet.
Författningsfrågor som sammanhänger med omorganisationen samt övriga frågor som
kräver riksdagsbeslut avses redovisas i en proposition senare under riksmötet
1994/95.
6.3 Ett fastighetsekonomiskt bolag
Regeringens förslag: Den fastighetsekonomiska upp-
dragsverksamheten inom det statliga lantmäteriet
ombildas till ett aktiebolag. Regeringen bemyndi-
gas att genomföra ombildningen och att sälja
aktier i det nya bolaget.
Utredningens förslag: Organisationsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statskontoret och Konkurrensverket finner det lämpligt att
bolagisera den inom lantmäteriet bedrivna fastighetsekonomiska
uppdragsverksamheten. Riksrevisionsverket framför att den föreslagna
bolagsbildningen är ekonomiskt svag och konstaterar brister i utredningens
underlag. Riksrevisionsverket, Konkurrensverket och Riksskatteverket framför
kritik mot det föreslagna avtalet mellan myndigheten och det tilltänkta bolaget
beträffande visst förberedelsearbete för fastighetstaxering.
Skälen till regeringens förslag:Det statliga lantmäteriet bedriver för
närvarande bl.a. en omfattande fastighetsekonomisk uppdragsverksamhet.
Verksamheten omfattar fastighetsvärdering, förberedelsearbeten inom den allmänna
fastighetstaxeringen, fastighetsekonomiska moment i fastighetsbildningen och
övrig verksamhet rörande markåtkomst och ersättning samt kursverksamhet m.m.
Verksamheten omsatte budgetåret 1993/94 cirka 70 miljoner kronor och sysselsatte
cirka 130 årsarbetskrafter fördelade på ett 30-tal lokala kontor.
Regeringen har i avsnitt 6.1 angett de grundläggande skälen för en bolagi-
sering. Regeringen anser vidare att de bedömningar och beräkningar som lagts
fram utgör en tillräcklig grund för ett beslut nu om en bolagisering av denna
verksamhet. Den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten bör därför överföras
till aktiebolagsform.
Organisationsutredningens bedömning är att cirka 100 årsarbetare bör kunna
anställas i bolaget. Kapitaliseringsbehovet för bolaget uppgår enligt orga-
nisationsutredningen till 10 miljoner kronor varav 5 miljoner kronor föreslås
utgöras av aktiekapital och 5 miljoner kronor av reservfond. Soliditeten uppgår
därmed till cirka 30 procent.
Regeringen bör bemyndigas att genomföra en bolagisering av den fastighetsekono-
miska uppdragsverksamheten och att överföra delar av Statens lantmäteriverks
verksamhet med tillgångar och skulder till det nybildade bolaget. Det av Statens
lantmäteriverk disponerade avkastningspliktiga kapitalet för finansiering av
omsättningstillgångar i uppdragsverksamheten bör få användas vid kapita-
liseringen av bolaget. Den affärsmässiga utvecklingen gynnas av om bolaget kan
inleda sin verksamhet redan den 1 juli 1995.
Regeringen bör även bemyndigas att i en nära framtid sälja aktier i det nya
bolaget. En kommande försäljning av aktier i bolaget bör ske under förut-
sättningar som är gynnsamma för staten.
7 Finansieringsprinciper
7.1 Utgångspunkter
Regeringens förslag: Användarna av fastighets- och
landskapsinformation skall i ökande utsträckning
bidra till finansiering av kostnaderna för drift
och utveckling av informationssystemen.
Utredningens förslag: Lantmäteri- och inskrivningsutredningens förslag innebär
att ett nytt finansieringssystem införs för den infrastrukturella verksamheten
som skall bedrivas inom det nya lantmäteriverket. Finansieringssystemet bygger
på en modifierad marginalkostnadsprincip.
Remissinstanserna: Ett stort antal instanser framför att det är angeläget att
åstadkomma ett system för finansiering av fastighets- och landskapsinformation
som medger en bred användning. Flera instanser, bl.a. Konkurrensverket, Sveriges
geologiska undersökning, Statens lantmäteriverk och Sveriges lantmätareförening,
ansluter sig till utredningens förslag om en modifierad marginalkostnadsprincip
för infrastrukturell verksamhet definierad som uttagskostnad och ett bidrag till
den grundläggande produktionen. Några instanser, bl.a. Boverket, Skogsstyrelsen,
Glesbygdsmyndigheten och Statens naturvårdsverk, anser att data som skapats med
offentliga medel bör göras tillgängliga enligt en ren marginalkostnadsprincip.
Statskontoret anger att en övergång till avgifter baserade på marginalkost-
nadsprincipen ställer ökade krav på redovisning av kostnader/intäkter och före-
slår att riktlinjer tas fram för hur det nya lantmäteriverket och andra myndig-
heter skall utforma sin kostnadsredovisning.
Skälen för regeringens förslag: De myndighetsuppgifter inom det nuvarande
statliga lantmäteriet och vid Centralnämnden för fastighetsdata som kommer att
överföras till den nya myndigheten är i huvudsak anslagsfinansierade.
Fastighetsbildningen finansieras dock med avgifter enligt särskild taxa. Vidare
förekommer vissa intäkter från försäljning m.m. inom myndighetsverksamheten. Den
renodlade uppdragsverksamheten finansiseras helt med uppdragsintäkter.
Beträffande fastighetsområdet gäller enligt tidigare riksdagsbeslut (prop.
1983/84:100 bil. 13, bet. 1983/84:BoU18, rskr. 1983/84:192) att statens
kostnader för anslaget till Centralnämnden för fastighetsdata, fastighets-
registermyndigheterna och inskrivningsmyndigheterna samt vissa kostnader hos
Statens lantmäteriverk och Domstolsverket skall täckas genom expeditionsavgifter
som tas ut vid inskrivningsmyndigheterna. Avgifterna har dock inte täckt statens
kostnader. Regeringen anser det angeläget att eliminera underskottet i statens
finansiering av den angivna verksamheten. Om expeditionsavgifterna skall täcka
samtliga kostnader behövs en höjning med cirka 60 procent. Det finns dock skäl
för att expeditionsavgifterna i första hand bör finansiera inskrivningsväsendets
kostnader. Statens kostnader för anslag till det nya lantmäteriverkets fastig-
hetsverksamhet, cirka 200 miljoner kronor, behöver då finansieras på annat sätt.
Regeringen avser att återkomma med ett förslag till sådan finansiering under
våren 1995.
Utgångspunkten för finansieringen av de statliga myndigheternas verksamhet inom
fastighetsområdet bör således fortfarande vara att kostnaderna skall betalas av
dem som har nytta av verksamheten. I ökad utsträckning bör som närmare berörs i
det följande finansieringen ske genom att användarna betalar direkt till
myndigheten för utförda produkter och tjänster.
Uppbyggnaden av fastighetsdatasystemet har skett genom anslag. Systemet kommer
under innevarande år att vara utbyggt över hela landet. Som tidigare berörts
(avsnitt 5.2) har systemets uppbyggnad och successiva utnyttjande inneburit
stora rationaliseringsvinster för olika användare av den information som finns i
de register som ingår i systemet. Enligt regeringens bedömning bör användarna nu
i ökad utsträckning betala för den information som tillhandahålls.
Inom landskapsinformationsområdet fortsätter fortfarande uppbyggnaden av de
ADB-baserade system som successivt kommer att ersätta de hittillsvarande
underlagen till kartprodukterna m.m. De effektivitetsvinster som övergången till
digital teknik bör kunna ge inom detta område kräver ytterligare investeringar.
Även vad gäller landskapsinformationen bör utgångspunkten vara att de användare
som kan göra rationaliseringsvinster genom den nya tekniken bör bidra till kost-
naderna för systemets drift och utveckling.
Både inom fastighetsområdet och när det gäller landskapsinformationen bör
avgiftssättningen av myndighetens tjänster ske enligt principer som innebär att
användarna utöver att betala för de rena uttags- eller expeditionskostnaderna
också skall lämna vissa bidrag till drift och utveckling av informationssys-
temen. Vid avgiftssättningen måste emellertid beaktas att avgiften inte får bli
så hög att den leder till minskad användning av informationen. Det finns
exempelvis en risk för att höga avgifter för uttag ur den ekonomiska kartans
digitala baser, som är under uppbyggnad, hindrar ett samhällsekonomiskt riktigt
utnyttjande av materialet.
Regeringens förslag i det följande innebär att nu angivna allmänna principer
för finansieringen skall tillämpas såväl inom fastighets- som landskapsinforma-
tionsområdet. Det bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, det nya lantmäteriverket att med utgångspunkt i nu redovisade
principer besluta om de avgifter som skall tas ut för myndighetens olika
tjänster. Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att redovisa ett
förslag till hur nya avgifter närmare skall utformas för fastighets- och
landskapsinformationsområdena.
De möjligheter som kan finnas till intressentfinansiering i syfte att tidigare-
lägga produktion av fastighets- och landskapsinformation bör tas till vara.
Intressentfinansiering får dock inte minska innehållet i eller tillgängligheten
till de produkter som finansieras helt eller delvis med anslagsmedel.
Det nu anförda aktualiserar en översyn av författningsregleringen av avgifter
för nyttjanderätt till den aktuella informationen. Bestämmelser om upphovsrätt
och vissa andra rättigheter med avseende på kartmaterial finns i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. I förordningen
(1980:754) om upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m.
finns bestämmelser som skall tilllämpas när staten upplåter material till vilket
staten har upphovsrätt för följdproduktion. Statens lantmäteriverk har rätt att
använda allmänna kartor för framställning av följdprodukter och även medge att
andra använder materialet för samma ändamål mot i förordningen angivna avgifter.
Avgifterna för de allmänna kartorna, tryckta eller lagrade i digital form, bör
anpassas till de principer som redovisats i det föregående. Översynen bör
omfatta både fastighets- och landskapsinformationsområdena.
7.2 Fastighetsområdet
7.2.1 Fastighetsbildning
Regeringens förslag: Kostnaderna för fastighets-
bildningen skall liksom hittills betalas av
berörda sakägare. Den nya lantmäteritaxan skall
baseras på tidsersättning med möjlighet för
sakägare att begära en fast avgift i det enskilda
ärendet.
Utredningens förslag: Lantmäteri- och inskrivningsutredningens förslag överens-
stämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att
en tidstaxa kombineras med ett system med centralt fastställda takpriser för de
vanligast förekommande förrättningsåtgärderna.
Remissinstanserna: Det finns ett brett stöd bland remissinstanserna för en
enkel taxa som kan komma till rätta med köpmotståndet mot vissa typer av för-
rättningar. Några instanser ser positivt på en ökad grad av tidstaxa och
överenskommelser, medan ett par instanser anser att nuvarande taxa är bättre än
förslaget. Några instanser ser positivt på att införa taktaxa. Några instanser
avstyrker denna konstruktion, däribland Statens lantmäteriverk och Sveriges
lantmätareförening. De framför att förslaget kräver en betydande central
administration och ger svaga incitament till rationaliseringar. Flera instanser
påtalar vikten av att resekostnaderna utjämnas i taxan så att förrättningar i
glesbygd inte drabbas onödigt hårt.
Flera instanser ser positivt på att avveckla systemet med återbäring till kom-
munerna. En del kommuner och kommunala intresseföreningar framför att kommunerna
själva bör få fatta beslut om konstruktion och nivån på lantmäteritaxan.
De kommunala remissinstanserna och Svenska kommunförbundet framför att staten
skall finansiera även kommunal fastighetsregistrering. Dessa instanser framför
också att kommunerna skall ha rätt att själva bestämma avgifterna för den
fastighetsbildning som utförs av kommunala organ.
Centralnämnden för fastighetsdata framför att kostnaderna för fastighets-
registrering bör ingå som en del i underlaget för lantmäteritaxan.
Skälen för regeringens förslag: Avgifterna för fastighetsbildning m.m. regleras
i lantmäteritaxan (1971:1101). Principerna för den nuvarande lantmäteritaxan
behandlades av riksdagen år 1971 i samband med då aktuella organisa-
tionsförändringar avseende lantmäteriet (prop. 1971:170, bet. 1971:CU32, rskr.
1971:322).
Principerna för nuvarande lantmäteritaxa är att avgifterna skall täcka kost-
naderna för fastighetsbildningsverksamheten inklusive vissa kostnader för
regional och central stödverksamhet. Huvuddelen av ersättningarna enligt lant-
mäteritaxan baseras redan i dag på tidsersättning. Sakersättning, dvs. avgifter
med särskilt angivna belopp för vissa förrättningsåtgärder främst avstyckningar,
tas ut i cirka 40 procent av förrättningsärendena. Lantmäteritaxan gäller också
för de förrättningar som utförs av kommunal fastighetsbildningsmyndighet.
Avgifterna betalas därvid till Statens lantmäteriverk men kommunen ersätts i
efterhand enligt en särskild s.k. återbäringstaxa.
Registreringen av förrättningsbeslut m.m. i fastighetsregistret utförs i dag av
särskilda länsvisa fastighetsregistermyndigheter. Flertalet av de kommuner som
har egna fastighetsbildningsmyndigheter svarar också för fastig-
hetsregistreringen. Kostnaderna för de statliga fastighetsregistermyndigheterna
finansieras genom anslag. På motsvarande sätt svarar kommunerna för kostnaderna
för de kommunala fastighetsregistermyndigheternas verksamhet.
Regeringen beslutade i januari 1995 att en särskild utredare (dir. 1995:9)
skulle tillkallas för att bereda frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbild-
ningen. Utredaren skall lämna förslag till en på rättssäkerhet grundad, ända-
målsenlig och väl fungerande organisation för fastighetsbildning och fastighets-
registrering. Sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande statlig och
kommunal verksamhet skall härvid beaktas och sakägarnas behov av och tillgång
till lokal service m.m. uppmärksammas.
En ny lantmäteritaxa
Regeringen delar utredningens och flertalet remissinstansers bedömning att en ny
lantmäteritaxa bör ha tidsersättning som huvudprincip. Det innebär att sakägarna
betalar för det faktiskt utförda arbetet i det enskilda ärendet. Sakägarna har
därigenom en direkt ekonomisk vinst av att bidra till en rationell handläggning
av ärendet. Tidstaxa är även lätt att kalkylera och tillämpa för myndigheten. En
renodlad tidstaxa kan emellertid ibland innebära osäkerhet för en sakägare. Den
sakägare som så önskar bör därför ha möjlighet att i förväg få ett bindande
besked om avgiften för en sökt förrättning. Tidstaxan ersätts i sådana fall av
en överenskommelse om en fast avgift i det enskilda ärendet. Som underlag för
sådana överenskommelser kan det vara lämpligt att uppgifter finns tillgängliga
länsvis om normalkostnaden för enklare förrättningsåtgärder och vissa förrätt-
ningsmoment. Ett sådant system bör kunna fungera smidigare än den av utredningen
förordade taktaxan.
En renodlad tidstaxa kan också leda bl.a. till regionala skillnader i avgifts-
uttag. För att förhindra vissa av dessa effekter bör möjligheter finnas till ut-
jämning. Därvid bör främst kostnaden för restid kunna utjämnas.
För att fastighetsregistret skall kunna fylla sin funktion är det viktigt att
uppgifterna i registret så långt som möjligt återspeglar den faktiska marka-
nvändningen. Med hänsyn till kostnaderna för fastighetsbildning avstår
emellertid vissa fastighetsägare från att avveckla fastigheter som är över-
flödiga eller onyttiga. För att underlätta åtgärder som medverkar till att hålla
registret aktuellt kan enligt nuvarande lantmäteritaxa avgiften för en för-
rättning sättas ned med ett visst belopp om ett förrättningsbeslut medför att en
fastighet eller samfällighet kan avföras från fastighetsregistret, det s.k.
nedsättningsbeloppet. För att ytterligare stimulera sakägare att begära sådana
förrättningar föreslår utredningen att nedsättningsbeloppet höjs från nuvarande
550 kronor till 1 500 kronor. Regeringen bedömer dock att det av statsfinans-
iella skäl inte är möjligt att nu höja detta belopp.
Finansiering av kommunal fastighetsbildning
Kommunala fastighetsbildningsmyndigheter tillämpar som tidigare nämnts samma
lantmäteritaxa som de statliga myndigheterna. Det statliga lantmäteriet svarar
dock för uppbörden av avgifterna. Hur mycket som skall återbetalas till kommunen
regleras i den s.k. återbäringstaxan.
Det nuvarande återbäringssystemet bör avvecklas. Kommuner med uppgifter inom
fastighetsbildningen bör i fortsättningen själva svara för uppbörd av avgifter
för de förrättningar som utförs av kommunala myndigheter. En enhetlig lant-
mäteritaxa skall även i fortsättningen gälla för såväl statlig som kommunal
fastighetsbildning. Det bör dock vara möjligt för en kommun att tillämpa en
lägre avgiftsnivå än den som anges i den statliga lantmäteritaxan.
Finansiering av fastighetsregistrering
Genom den nu aktuella omorganisationen kommer huvuddelen av fastighetsregistre-
ringen att samordnas med fastighetsbildningen. De särskilda fastighetsregister-
myndigheterna skall avvecklas och registrering av fastighetsbildningsbeslut
utföras av lantmäterimyndigheterna. Det kan därför, som Centralnämnden för
fastighetsdata framhållit, övervägas att låta också kostnaden för fastighets-
registreringen ingå i underlaget för beräkning av de förrättningsavgifter som
regleras i lantmäteritaxan. Mot bakgrund bl.a. av vad utredningen redovisat om
det köpmotstånd som finns mot vissa förrättningar bedömer regeringen emellertid
att det för närvarande inte är möjligt att låta också kostnaderna för
fastighetsregistreringen ingå i kostnadsunderlaget för lantmäteritaxan.
Principerna för finansieringen av fastighetsregistreringen bör därför inte
ändras nu. När organisationsförändringarna hunnit utvärderas och samordnings-
vinsterna av sammanföringen av fastighetsbildning och fastighetsregistrering
bättre kan bedömas kan det finnas anledning att på nytt ta upp frågan om kost-
nadsunderlaget för förrättningsavgifterna.
Av de 41 kommuner som har fastighetsbildningsmyndighet svarar 29 även för
fastighetsregisterverksamheten. Dessa kommuner svarar därmed också för
kostnaderna för fastighetsregistreringen. Någon förändring av det nuvarande
kostnadsansvaret i denna del bör inte ske. Genom att fastighetsbildnings- och
fastighetsregisterverksamheten samordnas bör möjligheter finnas också för
kommuner med uppgifter inom fastighetsbildning att successivt kunna minska sina
kostnader för fastighetsregistrering.
I detta sammanhang bör framhållas att det är angeläget med ett fortsatt och
utvecklat samarbete mellan den statliga organisationen och kommunerna när det
gäller registrering av annan information än av fastighetsbildningsbeslut, t.ex.
adresser och planbeslut. Det bör vara en uppgift för den nya myndigheten att ta
upp överläggningar om formerna för samverkan i dessa hänseenden med kommunerna
med inriktning mot en sådan helhetslösning som avses i avsnitt 5.4.
7.2.2Fastighetsinformation
Regeringens förslag: Användarna av fastighetsdata-
systemet skall bidra till finansieringen av
systemets drift och utveckling.
Utredningens förslag: Lantmäteri- och inskrivningsutredningens förslag överens-
stämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att
avgiftshöjningen skall avse all den uppdragsverksamhet som bedrivs vid
Centralnämnden för fastighetsdata.
Remissinstanser: Många instanser är negativa till höjning av avgifter på
information från fastighetsdatasystemet. Centralnämnden för fastighetsdata
framför att det borde vara möjligt att behålla nuvarande kostnadsnivå om
förutsättningarna för utveckling av system tillsammans med användare får fortgå
som hittills.
Skälen för regeringens förslag: Centralnämnden för fastighetsdata skall enligt
sin instruktion (1988:278) tillhandahålla den information som finns i
fastighetsdatasystemet. Kostnaderna för denna informationsförmedling täcks genom
avgifter på frågor till systemet. Avgifterna täcker i dag endast kostnaderna för
förmedling av informationen och verksamhetens andelar av de fasta kostnaderna.
Regeringen anser, som framgått av avsnitt 7.1, att användarna av fastighets-
datasystemet också bör bidra till finansieringen av kostnaderna för drift och
utveckling. De avgifter som tas ut för frågor till systemet och som tillförs
myndighetens anslag bör därför höjas. Avgifterna bör självfallet inte vara så
höga att systemet och dess information inte utnyttjas på ett rationellt sätt i
samhället. Vid anslagsberäkningen (se avsnitt 8) har förutsatts en genomsnittlig
höjning av avgiften från 5 kronor till 10 kronor för en enkel fråga till
systemet. Formerna för uttag av bidrag vid särskilda sökningar i fastighets-
datasystemet bör övervägas inom ramen för det aviserade uppdraget i avsnitt 7.1.
Användarna av information från fastighetsdatasystemet gör betydande besparingar
genom att snabbt få tillgång till aktuella uppgifter om fastigheter, ägare,
inteckningar m.m. Det traditionella sättet att få del av uppgifterna är att
beställa fastighets- och gravationsbevis hos inskrivningsmyndigheterna. Ex-
peditionsavgiften för dessa bevis är för närvarande 230 kronor. Även efter en
höjning av avgifterna för frågor är därför kostnaderna för användarna
fortfarande låga i förhållande till systemet med bevis. Utredningen nämner också
som jämförelse att i Norge kostar motsvarigheten till den information som
Centralnämnden för fastighetsdata förmedlar cirka 100 kronor.
7.3 Landskapsinformationsområdet
Regeringens förslag: Avgifterna vid uttag av digi-
talt lagrad information sänks för att främja en
ökad användning. Däremot höjs avgifterna för de
tryckta kartorna.
Utredningens förslag: Lantmäteri- och inskrivningsutredningens förslag samman-
faller i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En mängd instanser framför att det är angeläget att åstad-
komma ett system för finansiering av landskapsinformation som medger bred an-
vändning.
Den föreslagna höjningen av kart- och nyttjanderättsavgifter tillstyrks av
Statistiska centralbyrån, Statens lantmäteriverk och Sveriges lantmätareförening
men avstyrks av bl.a. Statens räddningsverk och länsstyrelsen i Västmanlands
län.
En mängd instanser är positiva till den föreslagna sänkningen av avgifter och
licenser för digitalt lagrad information. Många av dessa instanser framför att
det finns behov av ytterligare prissänkning för att informationen skall komma
till bred användning i samhället.
Skälen för regeringens förslag: Verksamheten med landskapsinformation omfattar
framställning av allmänna kartor, databaser, flygbilder, ortofoto, geodesi
inklusive den nya satellittekniken, Sveriges nationalatlas, försvarsberedskap,
riksgränsarbeten m.m. Sedan slutet av 1980-talet har inriktningen förändrats mot
digitala produktionslinjer för framställning av de allmänna kartorna.
Intäkterna från försäljning av allmänna kartor täcker för närvarande kost-
naderna för tryckning, lagerhållning, distribution och försäljning samt ett
bidrag till produktionskostnaden, den s.k. kartavgiften. Vid framställning av
följdprodukter från det allmänna kartmaterialet tas det ut en
nyttjanderättsavgift. Dessa avgifter inbetalas i dag till staten som ett bidrag
till statens utgifter för den allmänna kartläggningen. Om intäkterna från
kartavgifter och nyttjanderättsavgifter tillsammans överstigit ett visst belopp
har överskottet fått behållas av myndigheten. Bidraget från kart- och nyttjande-
rättsavgifter bör i fortsättningen i sin helhet tillföras myndighetens anslag.
Utredningen anser att nuvarande prissättning på digitalt lagrad information
leder till att produkterna inte kommer till den användning som från samhälls-
ekonomisk synpunkt är önskvärd. Höga avgifter kan medföra att potentiella
användare i stället framställer kartor och databaser i egen regi av sämre
kvalitet och med oklara rutiner för ajourföring m.m. Regeringen delar ut-
redningens bedömning att en önskvärd fortsatt snabb övergång till digitala
geografiska informationssystem bör stimuleras genom lägre avgifter på digitalt
lagrad information medan en viss prisökning bör kunna ske vad gäller tryckta
allmänna kartor.
8 Anslagsfrågor
Regeringen har i proposition 1994/95:100 bil. 15 under littera C. Lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten föreslagit att riksdagen i avvaktan på denna
proposition
1. till Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata för budget-
året 1995/96 beräknar ett ramanslag på 138 698 000 kronor,
2. till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret
1995/96 beräknar ett anslag på 1 000 kronor,
3. till Lantmäteriet för budgetåret 1995/96 beräknar ett anslag på
1 000 kronor,
4. till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1995/96 beräknar
ett ramanslag på 601 158 000 kronor och
5. till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1995/96 beräknar ett
förslagsanslag på 10 350 000 kronor.
Förslagen i budgetpropositionen innebär att regeringen mot bakgrund av det
statsfinansiella läget har minskat ramanslagen jämfört med innevarande budgetår
med 5 procent motsvarande cirka 30 miljoner kronor för en tolvmånadersperiod.
För budgetåret 1998 beräknas en ytterligare besparing med 75 miljoner kronor för
detta område.
8.1 Underlagsmaterial
8.1.1Anslagsframställningar
Statens lantmäteriverk
Statens lantmäteriverk har kommit in med en förenklad anslagsframställning för
det förlängda budgetåret 1995/96 för verksamheten i lantmäterimyndigheterna
enligt den nuvarande organisationen. Verkets 0-alternativ innebär en oförändrad
anslagsnivå jämfört med anvisade medel under innevarande budgetår. I denna
anslagsnivå ingår medel motsvarande de anslagsförstärkningar för innevarande
budgetår som verket disponerar till uppbyggnad och komplettering av databaserna
i skalområdet 1:10 000-1:20 000. Dessa databaser kan därmed snabbare
kompletteras till fullständiga databaser och därmed möjliggöra att tryckningen
av den ekonomiska kartan i skala 1:20 000 (Gula kartan) kan återupptas tidigare.
Verkets tilläggsalternativ innebär en anslagsförstärkning med totalt
128 350 000 kronor. Detta alternativ ansluter huvudsakligen till frågor behand-
lade i förra årets fördjupade prövning av verksamheten (prop. 1993/94:100 bil.
15, bet. 1993/94:BoU10, rskr. 1993/94:185). Här kan nämnas 30 000 000 kronor
till ett första år (12 månader) av fem för att komplettera
fastighetsdatasystemet med ett system för redovisning av nationell geografisk
fastighetsindelning (GFI).
Statens lantmäteriverk föreslår vidare bl.a. att verket erhåller ett uttalat
myndighetsansvar för den grundläggande nationella verksamheten kring fasta
referensstationer för lägesbestämning med satellitbaserad teknik (Global
Positioning System, GPS) samt ytterligare medel till Sveriges nationalatlas.
Centralnämnden för fastighetsdata
Centralnämnden för fastighetsdata har kommit in med en förenklad anslagsfram-
ställning för budgetåret 1995/96 för fastighetsdataverksamheten i den nuvarande
organisationen. Av framställningen framgår att arbetet med att komplettera
fastighetsdatasystemet med byggnadsidentiteter kommer att avslutas under bud-
getåret 1995/96. Centralnämnden för fastighetsdata bedömer att finansieringen
skall kunna klaras genom omprioriteringar inom den ordinarie verksamhetens ram.
Genom avgiftsfinansiering svarar nämnden sedan den 1 juli 1994 för ett pant-
brevsregister enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister.
Nämnden anger beträffande införandet av fastighetsdatasystemet att detta arbete
avslutas under budgetåret 1995/96. Därmed kan anslaget avlastas de medel som
budgeteras för reformverksamhet under budgetåret 1994/95.
Organisationsutredningen
Organisationsutredningen har utformat en anslagsframställning för den nya
myndighetsorganisationen. Anslagsframställningarna från Statens lantmäteriverk
och Centralnämnden för fastighetsdata har utgjort underlag för beräkning av
kostnaderna för verksamheten. Utredaren föreslår att kostnaderna för
omorganisationen, beräknad till totalt cirka 70 miljoner kronor, skall
finansieras bl.a. genom att anslagskrediten höjs till ett belopp motsvarande 10
procent av ramanslaget för förvaltningskostnader.
Utredningen föreslår vidare att myndigheternas balanserade överskott inom den
avgiftsfinansierade verksamheten samt anslagssparande får överföras till den nya
myndighetsorganisationen bl.a. för att bidra till att täcka kostnaderna för
omorganisationen. Vidare förutsätter förslaget att användarna av fastighets-
datasystemet betalar ett bidrag till ajourhållnings- och utvecklingsinsatser.
8.1.2Årsredovisningar
Statens lantmäteriverk
Statens lantmäteriverk har kommit in med en fullständig årsredovisning.
Resultatredovisningen är gjord i överensstämmelse med den under budgetåret
1993/94 gällande verksamhetsindelningen och mot bakgrund av regeringens
fastställda mål.
Resultatet av verksamheten ligger enligt verket väl i linje med fastställda
mål. Kravet på minskade handläggningstider för fastighetsbildningen och
fastighetsregistreringen med minst 15 procent under tre-årsperioden har
uppnåtts.
Verket redovisar följande resultat och budgetförslag för de avgiftsfinansierade
uppdrags- och fastighetsbildningsverksamheterna under budgetåren 1993/94-1995/96
(se tabell 1 och 2).
Tabell 1 Resultat av uppdragsverksamheten (1 000-tal kronor)
1993/94 1994/95 1995/96
Utfall Budget Budget2
Intäkter1 368 671 403 065 335 000
Kostnader1 -399 259 -416 888 -335 000
Resultat -30 588 -13 823 0
varav inrikes uppdrag -28 067 -13 495 0
varav fastighetstaxering -2 521 -328 0
Balanserat resultat 21 811 7 988 7 988
1 Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte
fakturerade uppdrag. I kostnaderna ingår beräknat behov av avsättningar för
osäkra fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och
för att tillgodose avkastningskravet på statskapitalet. I intäkter och kostnader
ingår inte transaktioner som görs vid köp och försäljning av tjänster m.m.
internt inom lantmäteriet.
2 Avser 12 månader (exklusive fastighetsekonomiskt bolag).
Tabell 2 Resultat av fastighetsbildningsverksamheten (1 000-tal kronor)
1993/94 1994/95 1995/96
Utfall Beräknat Beräknat2
Intäkter1 360 932 365 700 360 000
varav anslag 21 533 6 900 6 900
Kostnader1 -383 300 -377 811 -360 000
Resultat -22 368 -12 111 0
Balanserat resultat 13 625 1 514 1 514
1 Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte
fakturerade ärenden. I kostnaderna ingår beräknade avsättningar för osäkra
fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och för att
tillgodose avkastningskravet på statskapitalet.
2 Avser 12 månader.
Verket redovisar även följande sammandrag ur balansräkningarna per den 30 juni
1994 och den 30 juni 1993 (se tabell 3) samt resultaträkningen och finans-
ieringsanalysen för budgetåren 1993/94 och 1992/93 (se tabell 4 och 5).
Tabell 3 Balansräkning (1000-tal kronor)
Tillgångar 1994-06-30 1993-06-30
Omsättningstillgångar 435 729 459 698
Periodavgränsningsposter 24 737 21 255
Avräkning med statsverket -9 417 -34 262
Anläggningstillgångar 104 984 106 948
Summa 556 033 553 639
Skulder och kapital 1994-06-30 1993-06-30
Kortfristiga skulder 182 916 140 251
Periodavgränsningsposter 71 392 741
Långfristiga skulder 80 224 62 447
Verkskapital 221 501 350 200
Summa 556 033 553 639
Tabell 4 Resultaträkning (1000-tal kronor)
1993/94 1992/93
Intäkter av avgifter 767 562 865 480
Intäkter av bidrag 30 230 0
Intäkter av anslag 413 586 405 583
Summa intäkter 1 211 378 1 271 063
Driftskostnader 1 149 372 1 186 006
Semesterlöneskuld 70 498 0
Avskrivningar 48 202 49 435
Summa kostnader 1 268 072 1 235 441
Finansnetto 1 055 11 155
Årets resultat -55 639 46 777
Realiserade prisför-
ändringar 0 -6 866
Avsättning statskapital -20 982 -20 411
RESULTAT EFTER -76 621 19 500
KAPITALDISPOSITION
Tabell 5 Finansieringsanalys (1000-tal kronor)
1993/94 1992/93
Drift
Kostnader exkl. av- -1 229 961 -1 194 505
skrivningar
Finansiering genom
avgifter och bidrag 808 938 885 135
Finansiering från
statsbudget 413 586 405 582
Överskott av medel från
drift -7 437 96 212
Förändring av lager 15 651 -17 379
Förändring av kortfristiga
fordringar -561 -21 092
Förändring av kortfristiga
skulder 68 066 59 870
Summa 83 156 21 399
Kassaflöde från drift 75 719 117 611
Investeringar -46 313 -32 680
Finansieringar av investe-
ringar
Lån Riksgäldskontoret 63 027 8 453
Minskning av statskapital -73 060 -18 563
Medel som tillförts för
investeringar -10 033 -10 110
Kassaflöde från
investeringar -56 346 -42 790
SUMMA KASSAFLÖDEN 19 373 74 821
Förändring av likvida medel
Kassa, bank m.m. -1 579 3 591
Tillgodo hos Riksgälds-
kontoret -3 893 71 230
Skuld statsverkets check-
räkning 24 845 0
Summa 19 373 74 821
Lantmäteriets omsättning budgetåret 1993/94 minskade med 4,7 procent. Den
avgiftsfinansierade verksamheten, som utgör 63 procent av den totala omsätt-
ningen, minskade med cirka 11 procent. Efterfrågan på fastighetsbildningsåt-
gärder ökade något. Konjunkturläget har även under detta budgetår tvingat
lantmäteriet till personalreduceringar. Under budgetåret har personalen reduce-
rats med 187 personer, varav 53 genom uppsägning.
Utfallet för budgetåret 1993/94 har inneburit att lantmäteriets anslagskredit
inte har behövt utnyttjats. Verket har tillgång till räntekonto med kredit på 50
miljoner kronor i Riksgäldskontoret. Verket har vidare utestående långfristiga
lån i Riksgäldskontoret den 30 juni 1994 till ett sammanlagt belopp av
80 224 000 kronor samt kortfristiga lån om 45 250 000 kronor.
Resultatet från budgetåret 1993/94, ett underskott på 55 639 000 kronor,
förklaras av en för året engångsvis uppbokning av semester- och övertidsskuld
till personalen på cirka 70 miljoner kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Centralnämnden för fastighetsdata
Även Centralnämnden för fastighetsdata har kommit in med en fullständig årsredo-
visning i vilken resultatredovisningen är gjord i överensstämmelse med den för
budgetåret 1993/94 gällande verksamhetsindelningen och mot bakgrund av regering-
ens fastställda mål. Centralnämnden för fastighetsdata anger att verksamhetsåret
1993/94 bl.a. inneburit att användningen av fastighetdatasystemet har fortsatt
att öka. Antalet avgiftsbelagda frågor mot systemet har ökat med cirka 25
procent. Resultatredovisningen visar att formulerade mål kan uppnås för varje
enskilt verksamhetsmål. För fastighetsdatareformen har verksamhetsmålet för året
uppnåtts innebärande att reformarbetet kan avslutas under hösten 1995. Även
verksamhetsmålet för arbetet med att komplettera fastighetsdatasystemet med
unika byggnadsidentiteter har uppnåtts. Basregister för byggnader kan användas
för 1996 års allmänna fastighetstaxering. Vidare visar nämnden att kostnaderna
för drift och underhåll av fastighetsdatasystemet har minskat med 1,3 miljoner
kronor eller motsvarande nära 10 procent.
Nämnden visar följande resultat och budgetförslag för den avgiftsfinansierade
uppdragsverksamheten under budgetåren 1993/94-1994/95 (se tabell 6).
Tabell 6 Resultat av uppdragsverksamheten (1000-tal kronor)
1993/94 1994/95
Utfall Budget
Intäkter 53 982 59 000
Kostnader 46 669 49 000
Resultat 7 313 10 000
varav inrikes uppdrag 7 486 10 000
varav utrikes uppdrag - 173 0
Balanserat resultat 12 865 23 865
Nämnden redovisar följande sammandrag ur balansräkningarna per den 30 juni
1993 och den 30 juni 1994 (se tabell 7) och resultaträkningen för budgetåren
1993/94 och 1992/93 (se tabell 8) samt finansieringsanalys för budgetåret
1993/94.
Tabell 7 Balansräkning (1000-tal kronor)
Tillgångar 1994-06-30 1993-06-30
Omsättningstillgångar 39 741 20 875
Anläggningstillgångar 16 612 17 964
Summa 56 353 38 839
Skulder och kapital 1994-06-30 1993-06-30
Kortfristiga skulder 33 444 14 030
Långfristiga skulder 7 863 12 644
Balanserat kapital 15 046 12 165
Summa 56 353 38 839
Tabell 8 Resultaträkning (1000-tal kronor)
1993/94 1992/93
Intäkter från anslag 86 743 85 336
Övriga intäkter 62 651 46 565
Verksamhetens kostnader 141 482 121 775
Avskrivningar 6 670 7 517
Finansiellt netto 1 640 -1 579
Verksamhetsresultat 2 882 1 030
Årets kapitalförändring 2 882 1 030
Tabell 9 Finansieringsanalys (1000-tal kronor)
1993/94
Driftnetto 9 503
Investeringsnetto -1 750
Uppbördsnetto - 43 376
Summa förändring av
likvida medel -35 623
Centralnämnden för fastighetsdata ökade sin omsättning under budgetåret 1993/94
med 13 procent. Den avgiftsfinansierade verksamheten, som utgör 37 procent av
den totala omsättningen, ökade med 18 procent. Centralnämnden för fastighetsdata
nyanställde under budgetåret 21 personer.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
8.2 Regeringens överväganden
8.2.1Sammanfattning
Övergripande mål
För Centralnämnden för fastighetsdata och Statens
lantmäteriverk under perioden 1 juli - 31 december
1995
Det har inte funnits skäl att förändra de under
innevarande budgetår gällande övergripande mål för
Centralnämnden för fastighetsdata som gäller för
treårsperioden 1993/94-1995/96.
Det finns heller inte skäl att förändra de över-
gripande mål som lagts fast för dels fastighetsom-
rådet vid Statens lantmäteriverk för treårs-
perioden 1991/92-1993/94 och förlängts att gälla
under 1994/95, dels landskapsinformationsområdet
under nioårsperioden 1994/95-2002/03.
För Lantmäteriverket år 1996
Det finns inte skäl att ändra gällande över-
gripande mål inom lantmäteri- och fastighetsdata-
verksamheten.
Övergripande mål inom fastighetsområdet skall
vara att verka för en ändamålsenlig fastighetsin-
delning samt att medverka till att rationalisera
och minska kostnaderna för hanteringen och använd-
ningen av fastighetsdata.
Övergripande mål inom landskapsinformationsom-
rådet skall vara att tillhandahålla grundläggande
geografisk information i den form och den standard
och aktualitet som tillgodoser angelägna samhälls-
behov.
Anslag
C 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket
m.m., ramanslag 1995/96 732 356 000 kronor.
C 2. Uppdragsverksamhet vid Lantmäteriverket m.m.,
anslag 1995/96 1 000 kronor,
C 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag
1995/96 10 350 000 kronor.
8.2.2 Resultatbedömning
Statens lantmäteriverk
Verkets årsredovisning visar att verksamheten i allt väsentligt svarar mot av
statsmakterna formulerade mål. Redovisningen bör dock, särskilt inom
landskapsinformationsområdet, utvecklas för att ge ett förbättrat underlag för
bedömning av resultatet i verksamheten.
Lantmäteriet har varit särskilt framgångsrikt när det gäller att förbättra
handläggningstiden per ärende inom fastighetsbildningen.
Centralnämnden för fastighetsdata
Nämndens årsredovisning utgör ett bra underlag vid bedömningen av resultatet av
verksamheten. Redovisningen kan dock utvecklas när det gäller uppföljningen av
kvaliteten i verksamheten. Sammanfattningsvis bedömer regeringen att nämnden
uppnått ett resultat som i allt väsentligt svarar mot uppsatta mål.
8.2.3Slutsatser
Sammantaget gör regeringen följande bedömning för dels den nuvarande
organisationen, dels den nya organisationen.
Mål för Centralnämnden för fastighetsdata och Statens lantmäteriverk för
perioden den 1 juli - den 31 december 1995
Regeringen bedömer beträffande Centralnämnden för fastighetsdata att det inte
finns skäl att förändra de övergripande mål som gäller under treårsperioden
1993/94-1995/96. Inte heller för verksamheten inom Statens lantmäteriverk
finner regeringen skäl att ändra under budgetåret 1994/95 gällande mål för fas-
tighetsområdet och landskapsinformationsområdet.
Mål för Lantmäteriverket under år 1996
Det statsfinansiella läget m.m. nödvändiggör betydande besparingar också inom
lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten. Regeringen har i årets budget-
proposition, som tidigare nämnts, redovisat en besparing inom detta område på 5
procent, dvs. cirka 30 miljoner kronor för år 1996. För år 1998 planeras en
ytterligare besparing på 75 miljoner kronor. Regeringen har i detta sammanhang
beaktat de samordningsvinster som omorganisationen beräknas innebära samt de
ökade avgiftsintäkter som de i avsnitt 7 redovisade finansieringsprinciperna
skall kunna medföra. Regeringen avser som tidigare berörts att ge ledningen för
den nya myndigheten i uppdrag att föreslå nya mål för verksamheten. Vid
utformningen av dessa mål måste beaktas såväl de riktlinjer för verksamheten som
angetts i avsnitt 5 som de nya finansiella förutsättningarna. Regeringen
föreslår därför nu ingen förändring av gällande inriktning av verksamheten i den
nya organisationen för år 1996. För fastighetsområdet bör därför ett nytt ett-
årsbeslut fattas. Övergripande mål bör således vara att den nya myndigheten
skall verka för en ändamålsenlig fastighetsindelning samt medverka till att
rationalisera och minska kostnaderna för hanteringen och användningen av
fastighetsdata inom olika verksamhetsområden. För landskapsinformationsområdet
gäller den fastslagna inriktningen.
8.3 Anslag för budgetåret 1995/96
Fjortonde huvudtiteln
C 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m.
1993/94 Utgift1 500 329 000
1994/95 Anslag2 521 737 000
1995/96 Förslag 732 356 000
1 Anslag XIV D 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata
och XIV E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet
2 Anslag XIV C 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata
och XIV D 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet
Under detta nya anslag redovisas kostnaderna för de anslagsfinansierade verk-
samheterna under perioden den 1 juli - 31 december 1995 inom Centralnämnden för
fastighetsdata och för lantmäteriet. Under år 1996 redovisas kostnaderna för
fastighets- och landskapsinformationsområdet i den nya myndigheten till de delar
dessa verksamheter finansieras över statsbudgeten.
Regeringens överväganden
Regeringen beräknar, med hänvisning till vad som anförts i de föregående
avsnitten, anslaget för nästa budgetår till 732 356 000 kronor.
Lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten omfattas av regeringens sparkrav på
statliga utgifter. Anslaget har med anledning av detta räknats ned med 45
miljoner kronor avseende en period om 18 månader.
Förutom en sedvanlig pris- och löneomräkning, en justering till följd av
fastighetsdatareformens slutförande och vissa lokalkostnadsjusteringar bör
anslaget engångsvis tillföras 2 070 000 kronor som bidrag till projektet
Sveriges nationalatlas. I anslagsberäkningen har också beaktats det bidrag till
den grundläggande produktionen som användarna bör svara för enligt de riktlinjer
som har redovisats i avsnitt 7.
Det anslagssparande eller den anslagskredit som vid utgången av innevarande
budgetår finns under ramanslagen Förvaltningskostnader för Centralnämnden för
fastighetsdata och Förvaltningskostnader för lantmäteriet bör överföras till
detta nya ramanslag. Regeringen har beräknat att samordningen av Statens lant-
mäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata medför samordningsvinster
beträffande administration och utveckling på cirka 20 miljoner kronor som
utfaller under de närmaste åren.
Beskrivningarna i avsnitt 5 ger en bild av en verksamhet i ett intensivt
investeringsskede som efter några år bör kunna följas av minskade medelsbehov
och ökade intäktsmöjligheter. Regeringens förslag innebär att en relativt
omfattande anslagsnedskärning görs redan nu. Riksdagen föreslås därför bemyndiga
regeringen att medge Lantmäteriverket en anslagskredit med ett belopp motsva-
rande 10 procent av verkets ramanslag under åren 1996 och 1997. Denna kredit bör
tillsammans med vissa intäkter göra det möjligt att genomföra omorganisationen
och bibehålla en nödvändig investeringsnivå.
Genom denna konstruktion ökar pressen på myndigheten att så långt möjligt sänka
kostnaderna och att sträva efter ökade intäkter genom bidrag från användare till
drift och utveckling samt genom intressentfinansiering. Detta förutsätter, som
redovisats i avsnitt 7, en direkt återföring till anslaget av sådana in-
täktsmedel.
Regeringen bedömer att nu angivna förutsättningar skall ge möjligheter till
fortsatt uppbyggnad av en digital registerkarta i GFI-form samt vissa insatser
inom det geodetiska området bl.a. för att konsolidera och utveckla verksamheten
inom den satellitbaserade tekniken för lägesbestämning (GPS). Vad gäller den
senare verksamheten bedömer regeringen att förutsättningarna är goda för stöd
för investeringar och drift från andra samhällsområden som är beroende av en
fortsatt utveckling. Regeringen avser därför att ge Statens lantmäteriverk i
uppdrag att i samråd med trafikverken och övriga berörda myndigheter m.m.
utforma förslag till hur investeringar och drift av det föreslagna systemet
skall betalas.
C 2. Uppdragsverksamhet vid Lantmäteriverket m.m.
1993/94 Utgift1 0
1994/95 Anslag2 1 000
1995/96 Förslag 1 000
1 Anslag XIV D 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata och
anslag XIV E1. Lantmäteriet
2 Anslag XIV C 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata och
anslag XIV D 1. Lantmäteriet
Under detta anslag bör samtliga in- och utbetalningar för Centralnämndens för
fastighetsdata, lantmäteriets och den nya organisationens avgiftsfinansierade
verksamheter redovisas. Anslaget tas upp med ett formellt belopp och får normalt
inte belastas. Balanserade överskott får överföras till den nya myndigheten.
C 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan
1993/94 Utgift 21 532 000
1994/95 Anslag 6 900 000
1995/96 Anslag 10 350 000
Från anslaget betalas utgifter för de s.k. nedsättningsbeloppen enligt lant-
mäteritaxan. Avgiften för en förrättning skall sättas ned i sådana fall då
beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter m.m. av mindre
betydelse inte längre behöver redovisas i fastighetsregistret. Taxebeloppen
skall också sättas ned för sådana äganderättsutredningar som länsstyrelsen
förordnar om.
Regeringen beräknar med hänvisning till vad som sägs i avsnitt 7.2.1 anslaget
till 10 350 000 kronor vilket innebär en oförändrad anslagsnivå.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningens sammanfattning av slutbetänkandet Kart-
och fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering
(SOU 1994:90)
Enligt utredningens direktiv har jag att lämna förslag om en ny organisation för
fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt
produktion av kartor och annan landskapsinformation samt att överväga om
inskrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation.
Mitt arbete skall enligt direktiven vara uppdelat i två steg varvid det första
skall behandla principöverväganden och en huvudstruktur samt en genomförandeplan
m.m. Jag har redovisat förslag i dessa avseenden i principbetänkandet Kart- och
fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99). I ett andra steg har
jag att behandla frågor om bl.a. finansieringslösningar, förutsättningarna för
ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna samt författnings-
ändringar. Detta andra steg redovisas i föreliggande slutbetänkande Kart- och
fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering.
* * *
Redan i principbetänkandet angavs att de berörda verksamheterna utgör en viktig
del av samhällets grundläggande infrastruktur för vilken staten har ett
övergripande ansvar. Verksamheterna bidrar till att effektiviteten höjs i grund-
läggande register- och informationssystem samt till snabbare och bättre
funktioner i många verksamheter. En väl fungerande och samlad organisation för
denna infrastruktur utgör en förutsättning för ett samhällsekonomiskt
utnyttjande av denna resurs. De förslag som jag lämnade i principbetänkandet
utgick från en helhetssyn över hela verksamhetsområdet. Även om regeringens och
riksdagens ställningstagande till frågan om en ny organisation för lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten m.m. inte på alla punkter överensstämmer med mina
förslag kan jag konstatera att arbetet med att förändra organisationen nu inleds
och att de inledande stegen ligger i linje med min ovan angivna utgångspunkt.
Mina förslag till finansieringslösningar bygger på ett infrastrukturellt
synsätt samt på en strävan att ta ett helhetsgrepp också när det gäller de
finansiella frågorna. Detta synsätt tillämpar jag även när jag behandlar frågan
om ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna. Denna senare fråga
har utvecklats till att avse dels möjligheterna till ett ökat samarbete mellan
de myndigheter som ansvarar för nämnda verksamheter samt med vissa andra
verksamhetsmässigt näraliggande myndigheter och bolag, dels en vidare samordning
för att åstadkomma ett ökat utbyte av geografiska data.
***
Jag föreslår att ett nytt finansieringssystem för den infrastrukturella
verksamhet som skall bedrivas inom det nya lantmäteriverket skall bygga på
marginalkostnadsprincipen. Den avgränsning som jag föreslår skall gälla för
denna verksamhet medför att hela statsuppdragets produktion inom
landskapsinformationsområdet - bildinformation, uppbyggnad av databaser och det
allmänna kartmaterialet i övrigt - samt tillhandahållandet av information från
fastighetsdatasystemet i form av terminalanslutningar, urval- och bearbetningar
m.m. faller inom det område där marginalkostnaden skall vara grunden för
avgiftsuttaget. Fastighetsdataverksamheten föreslås härvid omfatta i huvudsak
all den verksamhet som bedrivs inom Centralnämnden för fastighetsdata, fastig-
hetsregistermyndigheternas ajourhållning av information i systemet samt
nedsättningen enligt lantmäteritaxan. Till verksamhetsområdet bör också
expeditionsavgifter för fastighets- och gravationsbevis föras.
***
Det finns emellertid flera skäl som talar för att den egentliga marginal-
kostnaden skall korrigeras.
Ett sådant skäl är att den är svår att beräkna. Jag föreslår av denna anledning
att marginalkostnaden skall definieras som en uttagskostnad. Den kommer härvid i
huvudsak att inrymma kostnader för försäljning, överföring, distribution och
överföringsmedia samt - för de tryckta allmänna kartorna - alla kostnader från
och med tryckningen.
Ett annat skäl är det finansiella underskott som uppstår. Med utgångspunkt i
bl.a. det statsfinansiella läget finns det skäl som talar för att användarna av
den information som samhället tillhandahåller betalar ett bidrag till de
grundläggande produktionskostnaderna (uppbyggnad, ajourhållning och annan
förvaltning). Detta bidrags totala storlek bör årligen fastställas av
statsmakterna. Bidraget bör fördelas på olika tjänster med utgångspunkt i bl.a.
erfarenheter om olika tjänsters priselasticitet (priskänslighet).
***
Med den kunskap som jag inhämtat under utredningens gång och som delvis är
dokumenterad i detta betänkande föreslår jag att kartavgiften och
nyttjanderättsavgiften för följdproduktion från det tryckta allmänna
kartmaterialet höjs så att intäkterna från avgifterna ökar med 50 procent. Detta
bör exempelvis kunna ske genom att kartavgiften höjs för delar av sortimentet
för tryckta kartor. Jag föreslår också att det av Försvarsmakten inköpta
kartmaterialet i finansiellt hänseende jämställs med det material som försäljs
till den civila marknaden och att samtliga avgifter som inflyter direkt
tillfaller det nya lantmäteriverket som ett bidrag till den grundläggande
produktionen. Nuvarande konstruktion med ett s.k. ribbanbelopp bör avvecklas.
Priskänsligheten för digitalt lagrad landskapsinformation är stor och det
nuvarande bidraget till den grundläggande produktionen högt. Många intressenter
avstår av prisskäl från att använda av samhället insamlad information i form av
GSD-baser och bygger i stället upp egna baser eller använder äldre
bakgrundsmaterial med lägre kvalitet. Dessa förhållanden har med stor tydlighet
påvisats i en av utredningen genomförd enkätundersökning. Framför allt inom
natur- och miljövårdsområdena är det angeläget att ha tillgång till detaljerad
och aktuell information och det är bl.a. dessa sektorer som blir lidande om
informationen inte är tillgänglig till rimliga priser. Jag föreslår en kraftig
sänkning av den nuvarande prisnivån för denna information. Sänkningen vid till-
handahållande av GSD-baser bör uppgå till i storleksordningen 65 procent. Genom
en sådan sänkning ökar förutsättningarna för införandet av ny teknik och nya
moderna analysmetoder - bl.a. i s.k. geografiska informationssystem. Jag bedömer
att GIS-utvecklingen härigenom påskyndas med två till tre år.
Användningen av information från fastighetsdatasystemet har ökat kraftigt. En
bidragande orsak till detta har varit att tillhandahållandet har skett till låga
avgifter. Användarna har inte påförts någon kostnad som bidrag till de
grundläggande produktionskostnaderna. Användningen bedöms öka också i framtiden
till följd av att systemet blir rikstäckande, att systemet tillförs ny
information samt att nya användare ansluter sig till systemet. Uttagsavgiften
sänktes vid halvårsskiftet 1993. Jag anser att också användarna av sådan fastig-
hetsinformation som samhället samlat in skall bidra till de grundläggande
produktionskostnaderna. Jag föreslår att avgiften för en s.k. VISA-fråga höjs
till i genomsnitt 10 kr per fråga, dvs. fördubblas, och att motsvarande höjning
sker vad avser de fasta avgifterna.
***
Ett avgiftssystem som bygger på ovan redovisade principer och tillämpningsområde
måste förankras i av statsmakterna fattade beslut och regleras
författningsmässigt.
Genom det förslagna systemet skapas förutsättningar för att samhället skall
kunna tillhandahålla en god infrastruktur till låga kostnader. Detta skall
givetvis ske på konkurrensneutrala villkor och gälla samtliga intressenter -
inklusive det nya lantmäteriverkets affärsdivision.
***
Intressentfinansiering bör kunna spela en viktig roll också i framtiden. Detta
gäller inte minst vid ajourhållningen. Principen om registrering vid källan bör
tillämpas. Jag lämnar i detta betänkande vissa förslag vad avser formerna för
intressentfinansiering. Jag föreslår vidare dels att statsuppdragets omfattning,
innehåll och utformning m.m. skall förtydligas, dels att Statskontoret får i
uppdrag att utföra en framåtsyftande samhällsekonomisk studie av statsmakternas
satsningar inom det aktuella området.
Målet för det nya lantmäteriverket bör vara att tillhandahålla grundläggande
fastighets- och landskapsinformation i den form, standard och aktualitet som
tillgodoser angelägna samhällsbehov samt att medverka till att rationalisera och
minska kostnaderna för hanteringen och användningen av fastighetsdata och
landskapsinformation inom olika verksamhetsområden.
***
Fastighetsverksamheten omspänner ett stort område. De övergripande
finansieringssystemen utgörs, förutom av de ovan nämnda verksamheterna, av
expeditionsavgifter vid inskrivningsåtgärd, fastighetsbildningsavgifter enligt
lantmäteritaxan och skattefinansiering av bl.a. viss utvecklingsverksamhet,
tillsyn och stöd m.m. Jag redovisar nedan mina förslag i dessa avseenden.
***
Utnyttjandet av de tjänster som inskrivningsmyndigheterna tillhandahåller
varierar med konjunkturen. Redan före krisen på fastighetsmarknaden uppvisade
systemet betydande årliga underskott med en genomsnittlig kostnadstäckningsgrad
på 75 procent. Under budgetåret 1992/93 ökade underskottet och uppgick till 185
mkr motsvarande en kostnadstäckningsgrad på 55 procent. Genom statsmakternas
ställningstagande till en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet har inskrivningsväsendet lämnats utanför den nya
organisationen. Jag föreslår av dessa skäl att inskrivningsväsendet också i
finansiellt avseende skall frikopplas från övrig fastighetsverksamhet.
Gränsen mellan verksamhetsområdena bör dras på ett sådant sätt att det nya
lantmäteriverket har att tillhandahålla fastighets- och gravationsbevis och
uppbära avgifter för dessa bevis. Övriga expeditionsavgifter avseende lagfart
och andra inskrivningsåtgärder är direkt hänförliga till inskrivningsväsendet
och bör i framtiden beräknas med utgångspunkt i kostnaderna för verksamheten vid
inskrivningsmyndigheter och Domstolsverket. Härigenom uppkommer en i det
närmaste direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Jag föreslår
emellertid inte någon sänkning av den nuvarande avgiftsnivån utan en tillfällig
"frysning" av nuvarande avgifter. Den merintäkt som härigenom uppkommer kan ses
som en utjämning av det underskott som systemet dragits med under en lång följd
av år. Merintäkten bör indirekt slussas över till att finansiera sådan övrig
verksamhet inom fastighetsområdet som det först på sikt finns förutsättningar
för att finansiera på annat sätt.
***
Det köpmotstånd som föreligger mot vissa lantmäteriförrättningar och som
Fastighetsbildningskostnadsutredningen fäst uppmärksamhet på kvarstår. De risker
och den hotbild som utredningen redovisade har emellertid inte bekräftats. Ut-
redningens förslag att subventionera förrättningsverksamheten med 90 mkr per år
utöver den ordinarie nedsättningen enligt lantmäteritaxan har inte genomförts
bl.a. beroende på att den föreslagna finansieringen - en årlig
fastighetsregisteravgift - har betraktats utgöra en skatt och inte en avgift.
Med denna utgångspunkt har jag sökt alternativa vägar för att komma till rätta
med köpmotståndet. Jag förelår att detta sker genom
- att fastighetsbildningen inte påförs ett större kostnadsunderlag än vad som
för närvarande är fallet. Trots att integreringen av fastighetsregisteringen i
fastighetsbildningen samt introduktion av ett nytt ADB-baserat handläggningsstöd
medför att gränserna mellan de båda funktionerna alltmer kommer att tonas ner
bör kostnadsunderlaget förbli oförändrat,
- att nedsättningen enligt lantmäteritaxan förändras framför allt genom att
nedsättningsbeloppet höjs till 1 500 kr,
- ianspråktagande av ny kostnadsbesparande teknik,
- förenklingar av förrättningsförfarandet, förändring av ambitionsnivåerna,
anpassning av standarden efter förhållandena i det enskilda fallet m.m.,
- ökad delegering av uppgifter inom den egna organisationen,
- ökade möjligheter till sakägarmedverkan i förrättningens olika faser och
- en ny konstruktion på lantmäteritaxan.
Beträffande den sistnämnda punkten föreslår jag att, med det nuvarande
kostnadsunderlaget som grund och med ett bibehållande av kravet på full
kostnadstäckning, en ny taxa byggs upp och att i denna taxa restiden jämnas ut
på motsvarande sätt som i den nuvarande taxan. Taxan bör vara enhetligt utformad
och tillämpas likartat i hela landet. Transfereringarna mellan olika
förrättningstyper skall upphöra. Avgiftsuttaget bör så långt möjligt syfta till
att åstadkomma en direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Detta bör
ske genom att avgifterna knyts till tidsåtgången för varje individuell
förrättning. De nya lantmäterimyndigheterna skall emellertid så långt detta är
möjligt alltid upplysa sakägare om den slutliga förrättningsavgiftens storlek
genom angivande av ett takpris. Detta takpris får, om de faktiska kostnaderna
för förrättningen visar sig bli högre, överskridas med maximalt 15 procent. Om
de faktiska kostnaderna däremot blir lägre skall fakturering ske av detta lägre
belopp.
Jag har studerat olika former av taxekonstruktioner som skapar incitament för
att förenkla och rationalisera förrättningsförfarandet ytterligare. Jag finner
det angeläget att taxekonstruktionen utvecklas vidare i denna riktning. Jag
anser att det är möjligt att komma till rätta med det köpmotstånd som för
närvarande föreligger mot vissa lantmäteriförrättningar med det angreppssätt som
jag nu redovisat.
***
De kostnader och det kostnadsunderlag som skall påföras fastighetsbildningen bör
således inte öka. Det innebär bl.a. att kommunerna inte heller framgent erhåller
ersättning från fastighetsbildningen för verksamhetens utnyttjande av kommunala
stomnät och primärkarteverk. De motiv som tidigare talat för den nuvarande
lösningen gäller också i dag. Ett ytterligare skäl är införandet av nya
principer för prissättning på den av det nya lantmäteriverket tillhandahållna
informationen inom fastighets- och landskapsinformationsområdena. De positiva
effekterna av tillämpningen av dessa principer kommer bl.a. kommunerna till del.
Den s.k. återbäringstaxan bör avvecklas. Detta bör ske oavsett om
fastighetsbildning också framgent kommer att bedrivas i kommunal regi eller
inte. Om det i framtiden kommer att finnas kommuner som handlägger fastighets-
bildning bör den kommunala lantmäterimyndigheten kompenseras för de kostnader
som fastighetsregisteringen medför. Kostnaderna för denna verksamhet kommer att
minska till följd av integreringen av fastighetsregistreringen i fastig-
hetsbildningen och till föjd av införandet av ny teknik.
***
Viss verksamhet inom fastighetsområdet bör också fortsättningsvis finansieras
med skattemedel. Det gäller bl.a. viss utvecklingsverksamhet samt tillsyns- och
stödverksamhet. Jag föreslår att en utvärdering kommer till stånd av den nu
bedrivna tillsyns- och stödverksamheten och att det framtida behovet av sådan
verksamhet analyseras.
Registrering på kartmaterial - av förrättningar eller av andra uppgifter - sker
fortfarande i huvudsak med traditionella manuella rutiner. Dessa rutiner
förhindrar i stor utsträckning införandet av den numera fastlagda principen om
registrering vid källan. De möjligheter som den tekniska utvecklingen ger kan
tas i anspråk genom en utökad satsning på digitalt lagrad grafisk
fastighetsinformation. Viss verksamhet i denna riktning pågår genom den
forcerade databasuppbyggnaden för den ekonomiska kartan och genom ett anslag
till registerkarteupprustning. Regeringen har ännu inte tagit ställning till det
förslag om en nationell samverkan mellan system med geografisk fastighetsin-
formation som redovisats i den s.k. GFI-rapporten. I denna rapport anges bl.a.
att GFI har en infrastrukturell karaktär och att de initiala kostnaderna bör fi-
nansieras med anslagsmedel. I rapporten anges också att en satsning på GFI är en
samhällsekonomiskt lönsam investering.
Jag finner att fastighetsbildningen och den med denna integrerade fastig-
hetsregistreringen skulle gagnas av en ökad satsning inom detta område.
***
Jag förslår vidare bl.a. att det inte heller i framtiden bör utgå ersättning för
ombudskostnader vid lantmäteriförrättningar. Jag redovisar även min syn på
eventuell stämpelskatteläggning av vissa fastighetsregleringsåtgärder samt på en
eventuell avdragsrätt för lantmäterikostnader vid vissa lantmäteriförrättningar.
***
Mitt uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land-
och sjökarteverksamheterna har resulterat i att jag kan konstatera att sådana
förutsättningar föreligger samt att ett avtal som reglerar formerna för detta
samarbete numera träffats mellan Lantmäteriverket och Sjöfartsverket. Jag
föreslår att de båda verken före den 1 januari 1995 till regeringen avlämnar en
rapport om erfarenheterna av samarbetet, det fortsatta arbetets bedrivande och
de effekter det nu initierade samarbetet kommer att få i framtiden.
Jag redovisar i detta sammanhang också formerna för det nuvarande samarbetet
mellan Lantmäteriverket och Sveriges geologiska undersökning respektive
Rymdbolaget/Satellitbild AB samt redovisar min syn på hur samarbetet inom tjäns-
teexportverksamheten kan fördjupas och breddas.
Frågan om ökat samarbete har emellertid vidgats till att avse en ökad
samordning på det nationella planet mellan olika intressenter inom
landskapsinformationsområdet. Jag konstaterar härvid att det nu finns behov av
en målmedveten satsning för att åstadkomma en nationellt fungerande dataväxel
som ger möjlighet till ett ökat utbyte av data mellan olika producenter och
användare av geografisk information. Det innebär också ett ökat utnyttjande av
ny teknik inom det informationsteknologiska området. Detta utvecklingsarbete
innefattar att lägga fast ansvarsfördelningen vid produktion och förvaltning av
geografiska databaser och att finna de tekniska lösningarna för att kunna söka,
beställa och få data levererade. Arbetet innefattar också att fullfölja dels
nödvändig teknisk och innehållsmässig standardisering, dels arbetet med en
databaskatalog. Viktiga frågor är vidare att utarbeta enhetliga riktlinjer för
prissättning och avtal samt att lösa integritets- och säkerhetsfrågorna.
Ansvaret för samordningen av detta utvecklingsarbete kan antingen förläggas till
det nya lantmäteriverkets myndighetsdivision eller till en ny, fristående
myndighet eller delegation.
***
I principbetänkandet har jag tagit ställning för att fastighetsregistreringen
skall integreras i fastighetsbildningen och att fastighetsregistermyndigheterna
avvecklas. Detta utgör en grundförutsättning för att det skall gå att tillämpa
principen om registrering vid källan. Med nuvarande handläggningssystem anser
jag att det bör vara en intern organisationsfråga för lantmäterimyndigheterna
att avgöra om de vill genomföra principen omedelbart och använda ett integrerat
arbetssätt eller genomföra den stegvis.
Jag utgår från att flera aktörer kan komma att handlägga förrättningar i ett
och samma geografiska område. Jag anser inte att det hindrar att var och en för
in uppgifter i fastighetsregistret enligt principen om registrering vid källan.
Det kräver dock ökad samordning. När det gäller förandet av registerkartan kan
principen om registrering vid källan tillämpas först när registerkartan finns
tillgänglig i digital form eller GFI införs. Jag föreslår att en lantmäteri-
myndighet skall vara huvudansvarig för varje geografiskt område (om-
rådesansvarig). Den områdesansvariga lantmäterimyndigheten svarar bl.a. för
samordningen av förrättningar och har ett särskilt ansvar för att föra analoga
registerkartor.
Jag föreslår att kommuner skall ha rätt att själv föra adress- och kvar-
tersregister samt planregistret i den del som det ankommer på kommunen att fatta
beslut om. Även statliga myndigheter som fattar beslut eller vidtar åtgärd som
medför att uppgifter skall föras in i planregistret skall ha rätt att själv föra
planregistret. I övrigt konstaterar jag att de flesta uppgifter som
fastighetsregistermyndigheterna nu har kan föras över till de områdesansvariga
lantmäterimyndigheterna.
Jag bedömer att fastighetsregistrets kvalitet inte behöver äventyras av att det
blir flera aktörer som kan registrera förrättningar i ett och samma geografiska
område. I det nya lantmäteriverkets tillsynsroll ingår att ha ett övergripande
ansvar för fastighetsregistret. Jag föreslår att ett system för löpande
utvärdering och uppföljning av fastighetsregistrets kvalitet införs.
Utredningsarbetet har visat att det av olika skäl finns ett behov av in-
formation om pågående förrättningar. Jag föreslår att en anteckning införs i
fastighetsregistret så snart lantmäterimyndigheten bedömer att en fastighet
berörs av en förrättning. Av anteckningen skall särskilt framgå om förrättningen
avser fastighetsreglering eller klyvning och åtgärden kan komma att innebära
risk för väsentlig värdeförändring för fastigheten. Anteckningen förses i dessa
fall med en särskild rättsverkan.
Mina förslag kräver författningsändringar av olika karaktär.
***
Jag har haft i uppdrag att undersöka om en viss samordning av instansordningen
skulle kunna innebära några fördelar vid prövning av överklagande av de beslut
som de nya lantmäterimyndigheterna kommer att fatta. Redan i principbetänkandet
uttalade jag att det är önskvärt med en sådan samordning och att jag även hade
för avsikt att överväga om det bör finnas möjlighet att överklaga i fler än två
instanser.
Jag anser att organisationsförändringen inte gör det lämpligt eller ens möjligt
på sikt att behålla skilda instansordningar för förrättningsbeslut och
registreringbeslut. Dels skall fastighetsregistreringen ses som en del av och
ett led i fastighetsbildningen, dels är det en och samma myndighet som fattar
besluten. Jag föreslår att även registreringsbesluten överklagas till
fastighetsdomstolen och att en gemensam instansordning införs.
Jag har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan hur prövningen av
lantmäteriräkningar skall ske. Det finns skäl som talar för att ta bort den
bestämmelse som gör räkningen direkt verkställbar. Därigenom kan räkningen komma
under domstolsprövning som ett vanligt tvistemål. Jag anser dock att det finns
starkare skäl som talar för att fastighetsdomstolen skall pröva frågan.
Mina förslag innebär att i princip samtliga beslut överklagas till fastig-
hetsdomstolen som första instans.
Det har visat sig att nackdelarna med att begränsa överklagandemöjligheterna
till två instanser överväger fördelarna och jag föreslår därför att antalet
överprövande instanser kvarstår oförändrat till tre, dvs. fastighetsdomstolen,
hovrätten och högsta domstolen. Det finns skäl som talar för att införa
prövningstillstånd i hovrätten. Frågan bör emellertid prövas i ett vidare
sammanhang av Hovrättsprocessutredningen.
***
Mina förslag i detta betänkande syftar bl.a. till att komma till rätta med de
problem som de nuvarande finansieringssystemen lider av. Flera utredningar har
tidigare företagits inom det nu studerade området. I ljuset av dessa utredningar
kan jag konstatera att såväl den beskrivna problembilden som de flesta av mina
förslag stämmer väl överens med andra förslagsställares. Dessa förslag har
emellertid inte genomförts.
Mina förslag medför behov av mindre anslagsmedel till lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten. Detta förklaras av rationaliseringseffekter,
kostnadsminskningar genom besparingar och fastighetsdatareformens genomförande
samt genom ökade intäkter från fastighetsdataverksamheten. Min bedömning är att
anslagsbehovet år fem efter den nya organisationens ikraftträdande kommer att
vara i storleksordningen 180 mkr lägre än för närvarande.
Principen om registrering vid källan skall ses som ett medel att uppnå olika
verksamhetsmål för registreringsarbetet, såsom korta handläggningstider, hög
registeraktualitet och registertillförlitlighet, men inte minst
kostnadseffektivitet. Mina förslag avseende registrering i fastighetsregistret
gör det möjligt att ta hänsyn till att förutsättningarna för att tillämpa
principen om registrering vid källan är olika och att de förändras.
Förslagen leder också mot målet för den nya lantmäteriorganisationen att
tillhandahålla grundläggande fastighets- och landskapsinformation i den form,
standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov samt att
medverka till rationaliseringar och minskade kostnader för hanteringen och
användningen av fastighetsdata och landskapsinformation inom olika
verksamhetsområden. En annan angelägen effekt är att kostnaderna för sakägarna
vid lantmäteriförrättningar kan minska till följd av bl.a. förenklingar i
förrättningsförfarandet, ökad sakägarmedverkan, högre nedsättningsbelopp och en
ny kostnadsdämpande lantmäteritaxa.
Förslaget att skapa en gemensam instansordning för förrättningsbeslut,
registreringsbeslut och prövning av lantmäteriräkningar innebär förenklingar
både för sakägarna och lantmäterimyndigheterna.
Mina förslag till finansieringslösningar m.m. bör om möjligt börja tillämpas
när den nya organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet träder i
kraft.
Förteckning över remissinstanser till slutbetänkandet från Lantmäteri- och
inskrivningsutredningen
Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Svea hovrätt,
Göteborgs tingsrätt, Mariestads tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Kammarrätten i
Sundsvall, Datainspektionen, Styrelsen för internationell utveckling,
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, Försvarsmaktens
organisationsmyndighet, Fortifikationsverket, Överstyrelsen för civil beredskap,
Statens räddningsverk, Postverket, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveri-
ges meteorologiska och hydrologiska institut, Luftfartsverket, Statskontoret,
Statens fastighetsverk, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Boverket, Statens bostadskreditnämnd, Tekniska högskolan i
Stockholm, Universitetet i Lund, Högskolan i Luleå, Statens jordbruksverk,
Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Glesbygdsmyndigheten, Riksarkivet, Språk- och
folkminnesinstitutet, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska muséer,
Konkurrensverket, Statens råd för byggnadsforskning, Sveriges geologiska under-
sökning, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i
Blekinge län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Regionberedningen (C 1992:06), Statens naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk,
Centralnämnden för fastighetsdata, Utredningen om översyn av plan- och bygglagen
m.m. (M 1992:03), Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Nybro
kommun, Osby kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Strömstads kommun, Västerås
kommun, Gävle kommun, Ljusdals kommun, Kiruna kommun, Domän AB, Rymdbolaget,
Swedesurvey AB, Telia AB, Byggentreprenörerna, Fastighetsmäklarförbundet, Fi-
nansbolagens förening, Kartteknikernas intresseförening, Lantbrukarnas riksför-
bund, Landsorganisationen i Sverige, Skogsindustrierna, Svenska bankföreningen,
Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges domareför-
bund, Sveriges försäkringsförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska förening,
Sveriges lantmätareförening, Tjänstemännens centralorganisation, Utvecklings-
rådet för landskapsinformation och Villaägarnas riksförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Kristianstads kommun, Kristinehamns
kommun, Sandvikens kommun, GIS - Samverkan Dalarna, Kommunförbundet Värmland,
ST-lantmäteri, ST-Fastighetsdata och SACO-föreningen vid Centralnämnden för
fastighetsdata, Lantmäteriets civilingenjörsförening, Mjölby kommun, Karlstads
kommun, Swedmap AB, Länsarkitektföreningen och Helsingborgs kommun.
Utredningens om organisation av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet
(organisationsutredningen) sammanfattning av redovisningen Bolagsbildning,
anslag, organisationsskiss för verksamheten inom lantmäteri- och
fastighetsdataområdet
Utredningen om genomförande av en ny organisation för lantmäteri- och fastig-
hetsdataverksamheten m.m. (OLoF) har till uppgift att förbereda genomförandet
av den av riksdagen i juni 1994 beslutade organisationen för verksamheten (dir.
1994:100, dir. 1994:145). Den nuvarande myndighetsorganisationen skall ersättas
av en ny central myndighet och en ny myndighet i varje län. Delar av den nu-
varande verksamheten skall bolagiseras.
I denna delrapport redovisas i kapitel 2 en skiss till organisationsstruktur,
som kommer att övervägas närmare i det fortsatta arbetet. Det konstateras att de
verksamheter som Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriet ansvarar för
till väsentlig del är en grundläggande infrastruktur i samhället av stor
betydelse för kvaliteten och effektiviteten inom många samhällssektorer.
Den nya myndighetsorganisationen, med ledning i Gävle, bör ha två divisioner.
En Förvaltningsdivision skall ha ansvar för av statsmakterna ålagda
samhällsuppgifter. Till divisionen skall höra 24 länsenheter med
förrättningsgrupper på olika platser som utnyttjas flexibelt i hela länet. En
Uppdragsdivision som tänks ha verksamhet också på andra platser än Gävle
organiserade i ett antal regionala enheter med verksamhetskontor på olika
platser i regionen. De bägge divisionernas lokalkontor på olika platser i
regionen. De bägge divisionernas lokalkontor kan samlokaliseras under
förutsättning att det görs tydlig ekonomisk och organisatorisk åtskillnad. Om
man ser flexibelt på organiseringen av förrättnings- och uppdragsverksamheten
bör organisationsstrukturen ge möjlighet att bibehålla de flesta av de lokala
kontor som nu finns inom Lantmäteriet.
OLoF skall ange de närmare riktlinjer som bör ligga till grund för bemanningen
av den nya organisationen. OLoF bedömer att organisationsförändringen innebär
rationaliseringar som bl.a. medför ett minskat personalbehov. OLoF pekar i detta
sammanhang på den oklarhet som finns om tolkningen av riksdagens beslut med
anledning av propositionen (prop. 1994/95:102) om övergång av verksamheter och
kollektiva uppsägningar vad gäller ansvaret för hanteringen av eventuell över-
talig personal.
OLoF föreslår att det bildas ett bolag för fastighetsekonomisk verksamhet
(kapitel 3) och ett bolag för kartografisk verksamhet (kapitel 4). Vidare
redovisas i kapitel 5 vissa överväganden om ett fastighetsdatabolag, men detta
måste övervägas ytterligare en kort tid innan ett slutligt ställningstagande
från OLoF.
Det fastighetsekonomiska bolaget föreslås inledningsvis vara helägt av staten.
Frågan om privatisering, helt eller delvis, bör prövas sedan erfarenheter
vunnits efter några år. Bolaget beräknas inledningsvis omsätta cirka 65 miljoner
kronor och ha en personalstyrka på cirka 100 årsarbetare. Efter två år
uppskattas volymen till cirka 100 miljoner kronor och personalstyrkan till cirka
140 årsarbetare. Bolaget bör kunna börja sin verksamhet den 1 juli 1995.
Det kartografiska bolaget föreslås få staten som huvudägare. Bolaget beräknas
inledningsvis omsätta cirka 90 miljoner kronor och ha en personalstyrka på cirka
55 årsarbetare. Efter två år uppskattas volymen till 105 miljoner kronor och
personalstyrkan till cirka 60 årsarbetare. Bolaget bör kunna börja sin
verksamhet senast den 1 januari 1996.
I det sista kapitlet (kapitel 6) behandlas övergripande anslags- och
finansieringsfrågor. I budgetpropositionen föreslås för den anslagsfinansierade
verksamheten en ram om cirka 750 miljoner för perioden fr.o.m. andra halvåret
1995 t.o.m. år 1996. Det skall svara mot ett besparingskrav om 30 miljoner
kronor på årsbasis. Det tillförs inga särskilda medel för att finansiera
kostnaderna för omorganisationen, vilka OLoF har uppskattat till
storleksordningen 70 miljoner kronor. Minskade resurser för verksamheten och
rationaliseringseffekterna av omorganisationen måste väsentligen tas ut genom
minskad personal.
Enligt OLoF bör besparingskravet tillgodoses genom att de nödvändiga
nedskärningarna i första hand koncentreras till vissa verksamhetsområden, som
det lämnas förslag till. För kostnader för omorganisationen bör hos Lantmäteriet
och Centralnämnden för fastighetsdata reserverade överskottsmedel och vid behov
lånade medel får användas.
För att de beräknade samordningsvinsterna av omorganisationen skall få fullt
genomslag förutsätts investeringar för att tekniskt samordna fastighetsbildning
och fastighetsregistrering. Kostnaderna härför bör kunna täckas dels genom
reserverade överskottsmedel, dels genom lån.
Förteckning över remissinstanser till redovisningen från utredningen om
organisation av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten
Efter remiss har yttranden kommit in från Statskontoret, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket och Konkurrensverket.
Yttrande har dessutom kommit in från Lantmäteriets civilingenjörsförening,
Tvärfackliga gruppen, Riksarkivet, ST-lantmäteri, Svenska kommunförbundet,
Svenska bankföreningen och ST-fastighetsdata, SACO/CFD.
Organisationsutredningens ställningstagande i den kompletterande redovisningen
Bolagsbildning fastighetsdataverksamhet
I tilläggsdirektiven sägs att farhågor uttryckts för att den föreslagna
organisationsförändringen skulle kunna få negativ inverkan på inriktningen och
effektiviteten hos den framtida fastighetsdataverksamheten och att det för
regeringen är en given utgångspunkt att den eftersträvade integrationen mellan
de två myndigheternas verksamhetsområden skall genomföras så att funktionen och
utvecklingsmöjligheter inom FDS:s olika tillämpningsområden förbättras.
I direktiven sägs vidare att utredaren skall beakta att nuvarande användare av
FDS inom kommuner, kreditsektorn osv. får tillfredsställande tillgång till
information och service och att förutsättningarna för en fortsatt utveckling
inom olika användningsområden främjas. Inskrivningsväsendets behov av stöd och
utveckling måste också garanteras i den nya organisationen.
Mot denna bakgrund har olika organisationslösningar för fastighets-
dataverksamheten övervägts. Framför allt har två bolagsalternativ studerats. Vid
bedömning av bolagiseringsfrågan har främst faktorer enligt bilaga 4 i
redovisningen beaktats.
Helt naturligt kommer det att finnas viktiga samverkanslinjer mellan ett bolag
och registeransvariga myndigheter. Inte minst utvecklingsverksamhet med syfte
att utveckla användningen av FDS och påskynda integreringen mellan olika
informationsdatabaser ställer krav på projektsamverkan med deltagare från såväl
myndigheter, användare och bolaget.
Organisationsstrukturen för den nya myndigheten vad gäller bl.a. verksamhets-
och ansvarsområden och andra gränsdragningsfrågor har ännu inte behandlats av
OLoF. Till detta skall läggas den relativt komplexa verksamheten som här avses
bolagiseras där avgränsnings- respektive samordningsfrågorna kräver mer ingående
analyser.
Efter en mer noggrann analys och efter diskussioner med ett antal användare
bedöms dock inte det mindre bolaget vara realistiskt.
Det är dock min bestämda uppfattning att en bolagisering inom detta
verksamhetsområde har stora förtjänster och sannolikt är att föredra framför ett
alternativ utan bolagsbildning. Det framgår dock av min behandling av frågan och
av yttranden från flera intressenter att en bättre helhetsbild erfordras och att
flera viktiga omgivningsfaktorer t.ex. utredning om inskrivningsmyndigheternas
framtid bör klarna innan definitiv ställning tas till en bolagsbildning. Som
ovan nämnts bör även avgränsnings- och samordningsfrågor mellan den nya
myndigheten och ett tänkt bolag belysas ytterligare.
Jag anser alltså att frågan behöver beredas vidare i syfte att vid en senare
tidpunkt genomföra en bolagsbildning och i så fall sannolikt av det skisserade
större slaget.
Mot denna bakgrund föreslår jag att CFD:s hela verksamhet nu förs till den nya
myndighetsorganisationen, men att frågan bereds vidare i syfte att vid en
lämplig senare tidpunkt genomföra en bolagsbildning. Jag avser, av detta skäl,
att i det fortsatta arbetet överväga ett lämpligt sätt att inplacera CFD:s
verksamhet i myndighetsstrukturen på ett sådant sätt att en eventuell framtida
bolagsbildning inte försvåras.
Miljödepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1995
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Hell-
ström, Thalén, Wallström, Tham, Blomberg, Heckscher, Andersson, Winberg, Uusman,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1994/95:166 Finansiering m.m. av lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet.