Post 6767 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:172 ·
Komplettering av normgivningsbemyndigandena i kapitaltäckningslagen m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 172
Prop.
1994/95:172Regeringens proposition
1994/95:172
Komplettering av normgivningsbemyndigandena i
kapitaltäckningslagen m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1995
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås tillägg till de normgivningsbemyndiganden som finns i
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag. Tilläggen avser beräkningen av kapitalbasen och av
kapitalkravet för kreditrisker. Vidare föreslås en justering av ett normgiv-
ningsbemyndigande i lagen (1983:890) om allemanssparande och en ändring av en
bestämmelse i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som begränsar
värdepappersfonders innehav av andelar i andra fonder. Den sistnämnda ändringen,
som är en anpassning till EG-reglerna om fondföretag, innebär att
placeringsbegränsningen utsträcks till att omfatta även andelar i sådana
utländska fondföretag som drivs i bolagsform (investeringsbolag).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut...........3
2 Lagtext...............................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder..............5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag.....7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015) om
ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse8
3 Ärendet och dess beredning............9
4 Ändringar i reglerna om kapitaltäckning10
5 Ändring i lagen om allemanssparande..13
6 Ändring i lagen om värdepappersfonder13
7 Ikraftträdande m.m...................14
8 Författningskommentar ...............15
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande...............15
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder.............15
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag....16
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2015)
om ändring i lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse...........................17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
Rättsdatablad
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
3. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och storaexponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag,
4. lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.
3
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande
Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1983:890) om allemanssparande[1] skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §
Riksgäldskontoret Riksgäldskontoret
svarar för admi- svarar för admi-
nistration och nistration och
kontroll av alle- kontroll av
manssparandet och får allemanssparandet.
meddela de före- Regeringen eller,
skrifter som behövs efter regeringens
härför. bemyndigande, Riks-
gäldskontoret får
meddela närmare för-
eskrifter om denna
administration och
kontroll.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1986:522.
4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs att 22 och 23 §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §[1]
I en värdepappersfond I en
får upp till 5 värdepappersfond får
procent av fondens upp till 5 procent
värde ingå andelar i av fondens värde ingå
andra fonder. Om en andelar i andra
sådan fond förvaltas värdepappersfonder
av samma fondbolag eller i utländska
som den egna fonden fondföretag. Om en
eller av en sådan fond eller
förvaltare som direkt sådant fondföretag
eller indirekt har förvaltas av samma
samma ledning eller förvaltare som den
ägare som det egna egna fonden eller
fondbolaget, får av en förvaltare som
andelarna innehas direkt eller in-
bara efter tillstånd direkt har samma
av Finansinspek- ledning eller ägare
tionen. Sådant som det egna
tillstånd får lämnas fondbolaget, får
endast om den andra andelarna innehas
fonden, i enlighet bara efter tillstånd
med sina av
fondbestämmelser, är Finansinspektionen.
inriktad på Sådant tillstånd får
placeringar inom ett lämnas endast om den
visst geografiskt andra fonden eller
område eller en viss det utländska
ekonomisk sektor. fondföretaget, i
enlighet med sina
fondbestämmelser,
har en inriktning på
placeringar inom
ett visst
geografiskt område
eller en viss
ekonomisk sektor.
Om fonderna har Om
sådan anknytning till värdepappersfonden
varandra som anges i har sådan anknytning
första stycket, får till den andra
förvaltaren inte ta fonden eller det
ut någon avgift för utländska fondföre-
förvärv, förvaltning taget som anges i
eller inlösen av första stycket, får
andelarna. förvaltaren inte ta
ut någon avgift för
förvärv, förvaltning
eller inlösen av
andelarna.
23 §[2]
Tillgångarna enligt 19 § får inte överstiga
1. för aktier, 5 procent av röstvärdet för samtliga av emittenten utfärdade
aktier,
2. för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av emittentens
utestående lån om de inte är utfärdade eller garanterade av en stat, en kommun
eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något
allmänt internationellt organ i vilket ett eller flera länder inom EES är
medlemmar,
3. för andelar i 3. för andelar i
andra fonder, 10 andra värde-
procent av andelarna pappersfonder eller
i fonden. i utländska fond-
företag, 10 procent
av andelarna i
fonden eller det
utländska
fondföretaget.
Om ett fondbolag förvaltar fler värdepappersfonder gäller bestämmelserna i
första stycket 1 om röstvärdesbegränsning det sammanlagda aktieinnehavet i
fonderna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1]Senaste lydelse 1992:1320.
[2]Senaste lydelse 1992:1320.
5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
17 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall
meddela närmare föreskrifter om
1. beräkningen av 1. hur
sådana kapitalandelar kapitalbasen skall
som avses i 2 kap. 6 §beräknas enligt 2
andra stycket B och kap. 6 och 7 §§,
C,
2. vilka poster som får räknas till kapitalbasen enligt 2 kap. 8 § och
omfattningen av dessa samt vilka icke likvida tillgångar som skall räknas av
från kapitalbasen enligt samma paragraf,
3. hur posterna 3. beräkning av
skall värderas vid kapitalkraven
bestämmandet av enligt 3 kap. 1 och
kapitalkravet enligt 2 §§,
3 kap. 1 § tredje
stycket,
4. vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 4 kap. 1 § och omfatt-
ningen av dessa,
5. beräkning av kapitalkraven enligt 4 kap. 2-8 §§,
6. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts expo-
neringar enligt 5 kap. 1 och 3 §§,
7. hur konsolidering skall ske och hur kapitalbasen skall beräknas enligt 6
kap. 6-9 §§,
8. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller in-
formation som skall lämnas enligt 5 §,
9. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt
11 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
6
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015)
om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
Härigenom föreskrivs att punkten 1 i ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:2015) om ändring i lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder
kraft, i fråga om 1 i kraft, i fråga om
kap. 1 § tredje 1 kap. 1 § tredje
stycket och stycket och
3 b §, 5 kap. 2 §, de 3 b §, 5 kap. 2 §, de
ändrade beteck- ändrade beteck-
ningarna av 3 kap. 7 §ningarna av 3 kap.
a och 7 § a och 5 kap. 5 §
5 kap. 5 § samt samt upphävandet av
upphävandet av 3 kap. 7 § och 5
3 kap. 7 § och 5 kap. kap. 2-4 §§, den 1
2-4 §§, den 1 januari januari 1995, i
1995 och i övrigt den fråga om 5 kap.
1 januari 1996. 1 § första stycket
den 1 juli 1995 och
i övrigt den 1
januari 1996.
7
3 Ärendet och dess beredning
Lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag innehåller nya bestämmelser om kapitaltäckning för
marknadsrisker, stora exponeringar och tillsyn över finansiella företagsgrupper
(prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164). I lagen ingår även
bestämmelser om kapitaltäckning för kreditrisker, som förts över från andra
lagar. Bestämmelserna om kapitaltäckning för kreditrisker samt bestämmelserna om
stora exponeringar och tillsyn över finansiella företagsgrupper - utom i de
delar som rör marknadsrisker - trädde i kraft den 1 januari 1995. Lagens
bestämmelser i övrigt träder i kraft den 1 januari 1996.
Propositionen om nya kapitaltäckningsregler m.m. (1994/95:50) byggde på en inom
Finansdepartementet utarbetad promemoria, Ändringar i lagstiftningen för
kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning av nya EG-direktiv, m.m. (Ds
1994:78). Promemorian hade remissbehandlats.
Kapitaltäckningslagen innehåller allmänna och övergripande bestämmelser om
bl.a. kapitaltäckning. I lagen finns bemyndiganden för regeringen eller, efter
vidaredelegation, Finansinspektionen att meddela föreskrifter som kompletterar
lagreglerna i skilda frågor. Föreskriftsrätten har i sin helhet delegerats till
Finansinspektionen. Det har emellertid visat sig att föreskriftsrätten inte är
tillräcklig för att fylla ut lagens bestämmelser om kapitalbas och om
kapitalkrav för kreditrisker i alla de avseenden som behövs för att nå
överensstämmelse med gällande EG-direktiv.
I detta ärende behandlas vidare ett tillägg till ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:2015) om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse och en ändring av ett normgivningsbemyndigande i lagen
(1983:890) om allemanssparande. Slutligen tas upp en ändring av en bestämmelse i
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som innehåller begränsningar för
värdepappersfonder att placera sina tillgångar i andelar utgivna av andra
fonder.
Riksbanken, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Fondbolagens Förening,
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen har beretts tillfälle
att komma in med synpunkter på ett utkast till denna proposition.
Lagrådet
Förslaget om ändring i lagen om värdepappersfonder faller inom Lagrådets
granskningsområde. Förslaget är emellertid av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet behöver därför inte
inhämtas över förslaget.
4 Ändringar i reglerna om kapitaltäckning
Regeringens förslag: Normgivningsbemyndigandena i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
kompletteras med bemyndiganden för regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om beräkning av kapitalbasen
och av kapitalkravet för kreditrisker.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1994:2015) om ändring i
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse justeras så att bestämmelsen i 5 kap. 1
§ första stycket värdepappersrörelselagen träder i kraft den 1 juli 1995.
Bakgrund: Bestämmelser om kapitaltäckning för kreditrisker infördes år 1990 i
de lagar som då reglerade banker, finansbolag, fondkommissionsbolag,
kreditaktiebolag och hypoteksinstitut (prop. 1989/90:43, bet. 1989/90:NU15,
rskr. 1989/90:103, SFS 1989:1086-1095). Dessa bestämmelser byggde på av
Baselkommittén för banktillsyn år 1988 presenterade rekommendationer om gemen-
samma kapitaltäckningsregler för internationellt verksamma banker samt på de
förslag till kapitaltäckningsregler som då fanns inom EG. Bestämmelserna om
kapitaltäckning för kreditrisker innebär att ett företag skall ha ett visst
lägsta kapital (kapitalbas) i förhållande till den kreditrisk som är förenad med
företagets tillgångar och åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). I be-
stämmelserna beskrivs dels kapitalbasens sammansättning och beräkning, dels den
närmare beräkningen av kapitalkravet för kreditrisker, dvs. riskklassificering
och värdering av ett företags placeringar.
Enligt dessa äldre bestämmelser fanns möjlighet för regeringen att bemyndiga
Finansinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt lag ankom på
regeringen beträffande bl.a. riskklassificeringen och värderingen av ett
företags placeringar.
Vid årsskiftet 1994/95 fördes de bestämmelser om kapitaltäckning för kredit-
risker som då - enligt olika författningar - gällde för banker, kredit-
marknadsbolag, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag över till den
nya lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag. I samband därmed gjordes vissa smärre ändringar i
bestämmelsernas lydelse. Bland annat ändrades terminologin för att bättre spegla
de tillgångar och åtaganden som fordrar kapitaltäckning. Vidare gjordes vissa
justeringar i lagtexten vad gäller indelningen av tillgångarna och åtagandena i
olika riskgrupper för att nå överensstämmelse med bestämmelserna om
riskviktning i artiklarna 6 och 7 i direktivet om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut (89/647/EEG).
Kapitaltäckningslagen innehåller centrala och övergripande bestämmelser om
kapitaltäckning, stora exponeringar och tillsyn över finansiella före-
tagsgrupper. I lagen bemyndigas regeringen eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionen att meddela föreskrifter som fyller ut och preciserar lagens
allmänt hållna regler (7 kap. 17 och 18 §§). Flera av bemyndigandena avser
frågor om kapitalbasen och om kapitaltäckning för kreditrisker. Sålunda finns
ett bemyndigande som gäller föreskrifter om beräkningen av den kapitalandel av
skatteutjämningsreserv och periodiseringfond m.m. som får räknas in i
kapitalbasens primära del (7 kap. 17 § 1). Vidare finns ett bemyndigande som
avser föreskrifter om hur tillgångar m.m. skall värderas vid bestämmandet av
kapitalkravet för kreditrisker (7 kap. 17 § 3).
Regeringen har i förordningen (1994:2024) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag överlåtit till Finans-
inspektionen att meddela föreskrifter i de ämnen som omfattas av norm-
givningsbemyndigandena i kapitaltäckningslagen. Finansinspek-
tionen har med stöd av bemyndigandena i förordningen meddelat vissa föreskrifter
om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för kreditrisker (FFFS 1994:43). Med
föreskrifterna har inspektionen integrerat allmänna råd i samma ämnen.
Skälen för regeringens förslag:
Kapitaltäckningslagen
I samband med utarbetandet av Finansinspektionens föreskrifter har kunnat
konstateras att omfattningen av de bemyndiganden som getts inspektionen att
komplettera lagens allmänt hållna bestämmelser med de mer detaljerade
bestämmelser som behövs för att rätt kunna genomföra EG-reglerna om
kapitaltäckning för kreditrisker är otillräcklig. Finansinspektionen har valt
att lämna allmänna råd i de frågor där nödvändig föreskriftsrätt saknas. Som
exempel på sådana allmänna råd kan nämnas en detaljerad redogörelse för vilka
kapitaltillskott och reserver som efter Finansinspektionens medgivande får
räknas till primärt resp. supplementärt kapital. Bland annat behandlas s.k.
eviga förlagslån samt garanti- och grundfonder. Ytterligare exempel är frågor om
avräkning från primärt och supplementärt kapital samt den närmare beräkningen av
kapitalkravet för kreditrisker avseende poster i och utanför balansräkningen.
Bristerna i föreskriftsrätten går tillbaka till bemyndigandena i kapital-
täckningslagen.
Det föreligger en skyldighet för Sverige som medlem i EU att genomföra EG:s
direktiv i den svenska rättsordningen genom att införa direktivets bestämmelser
i lag eller annan författning. Med författning menas lag eller förordning eller
annan föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen. Kännetecknande för sådana
regler är att de är bindande för myndigheter och enskilda, samtidigt som de är
generellt tillämpbara. Allmänna råd som meddelats av en myndighet har inte denna
verkan. De är att betrakta som rekommendationer om tillämpningen av en
författning och anvisar hur någon lämpligen kan handla i vissa hänseenden men
utesluter inte andra handlingssätt. Allmänna råd kan utfärdas av en myndighet
utan något uttryckligt bemyndigande.
Genomförande i den svenska rättsordningen av bestämmelser i EG-direktiv kan
således inte äga rum genom att en myndighet utfärdar allmänna råd i ämnet. Av
denna anledning bör normgivningsbemyndigandena i 7 kap. 17 §
kapitaltäckningslagen kompletteras för att göra det möjligt för regeringen
eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen att meddela närmare
föreskrifter om beräkningen av kapitalbasen och av kapitalkravet för
kreditrisker som uppfyller EG-kraven.
En sådan föreskriftsrätt är även nödvändig för att inom en snar framtid kunna
genomföra det direktivförslag som lagts fram inom EU om ändringar i bilaga 2
till direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (89/647/EEG). Det är
troligt att direktivförslaget, COM(94)105, kommer att antas under första
halvåret 1995 och även träda i kraft under innevarande år. Förslaget innebär att
poster avseende räntebaserade och valutakursrelaterade derivatkontrakt, som
omfattas av avtal om bilateral nettning, skall kunna få en förmånligare
behandling i kapitaltäckningshänseende.
Värdepappersrörelselagen
Som tidigare framgått fördes bestämmelser om kapitaltäckning för kreditrisker
som vid tidpunkten för kapitaltäckningslagens ikraftträdande gällde för bl.a.
banker och värdepappersbolag enligt olika författningar över från den särskilda
lagstiftning som reglerar resp. företags verksamhet till den nya
kapitaltäckningslagen. På grund härav erhöll
5 kap. 1 § lagen om värdepappersrörelse, som enligt tidigare lydelse innehöll de
grundläggande kraven på kapitaltäckning för vissa värdepappersbolag, en ny
lydelse. Första stycket i paragrafens nya lydelse innehåller en erinran om att
regler om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i den nya kapital-
täckningslagen. Motsvarande ändringar gjordes även i bl.a. bankrörelselagen
(1987:617) och lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. De sistnämnda
ändringarna har trätt i kraft den 1 januari 1995.
Av förbiseende har emellertid ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1994:2015) om ändring i lagen om värdepappersrörelse inte kommit att uppta
bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket bland de bestämmelser som skulle träda
i kraft den 1 januari 1995. Detta bör nu rättas till.
5 Ändring i lagen om allemanssparande
Regeringens förslag: Bemyndigandet i 29 § lagen (1983:890) om allemanssparande
för Riksgäldskontoret att meddela föreskrifter om administration och kontroll av
allemanssparandet justeras så att det gäller för regeringen eller, efter
vidaredelegation, Riksgäldskontoret.
Skälen för regeringens förslag: I 29 § lagen om allemanssparande finns ett
bemyndigande för Riksgäldskontoret att meddela föreskrifter i fråga om
administrationen och kontrollen av allemanssparandet. Bemyndigandet är
oförändrat sedan lagen om allemanssparande infördes år 1984 (prop. 1983/84:30,
bet. 1983/84:FiU13, rskr. 1983/84:32, SFS 1983:890). Riksgäldskontoret var då en
myndighet under riksdagen.
Huvudmannaskapet för Riksgäldskontoret överfördes den 1 juli 1989 från
riksdagen till regeringen (prop. 1986/87:143, bet. 1987/88:KU1 och 1988/89:FiU4,
rskr. 1988/89:30). Det ändrade huvudmannaskapet får verkningar för bemyndigandet
i 29 §. Riksdagen anses nämligen - enligt regeringsformen - inte kunna delegera
normgivningskompetens direkt till en förvaltningsmyndighet under regeringen,
utan delegationen måste gå via regeringen. Bemyndigandet bör därför justeras i
enlighet härmed.
6 Ändring i lagen om värdepappersfonder
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 22 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder, som innehåller begränsningar i fråga om placeringar i andra
fonder, ändras så att den omfattar även andelar i utländska fondföretag som
drivs i bolagsform.
Skälen för regeringens förslag: Genom lagen om värdepappersfonder, som trädde i
kraft den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:153, bet. 1990/91:NU4, rskr. 1990/91:47,
SFS 1990:1114) skedde en nära nog fullständig anpassning av det svenska
regelverket till minimikraven i rådets direktivet 85/611/EEG om samordning av
lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper (fondföretag). Den anpassning som härefter återstod och
som i huvudsak gick ut på att genomföra systemet med en enda auktorisation och
hemlandstillsyn för fondföretag infördes i svensk lagstiftning vid EES-avtalets
ikraftträdande den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:90, bet. 1992/93:NU10, rskr.
1992/93:110, SFS 1992:1320).
I 22 § lagen om värdepappersfonder finns en bestämmelse som - i likhet med
artikel 24 i EG-direktivet om fondföretag - innehåller begränsningar för värde-
pappersfonder att förvärva andelar i andra fonder. Bland annat föreskrivs att
högst 5 % av värdepappersfondens tillgångar får bestå av sådana andelar. Vid
EES-avtalets ikraftträdande gjordes ett tillägg i 22 § såvitt avser placeringar
i andelar i fonder som har viss samhörighet med den förvärvande fonden
(värdepappersfonden). Sådana placeringar får göras endast under vissa
förutsättningar och efter tillstånd av Finansinspektionen. Tillägget bygger på
artikel 24.3 i direktivet om fondföretag.
Enligt direktivet kan fondföretag inte bara drivas i formen värdepappersfond
utan även i bolagsform där spararna äger andelar i ett bolag med variabelt
aktiekapital. Den senare kategorien av fondföretag, som inte förekommer i den
svenska rättsordningen, har i direktivet benämningen investeringsbolag. Enligt
artikel 24.4 i direktivet gäller den nyss nämnda placeringsbegränsningen även
värdepappersfonders förvärv av andelar i sådana investeringsbolag med vilka
fonden har intressegemenskap. En sådan begränsning måste givetvis gälla även för
svenska värdepappersfonder, även om det för dem bara kommer att avse andelar i
utländska investeringsbolag. Begränsningsreglerna i 22 § lagen om värdepappers-
fonder har inte kommit att omfatta innehav av andelar i sådana inves-
teringsbolag. För att nå överensstämmelse med direktivet även i detta avseende
bör det därför nu göras en justering i paragrafen.
7 Ikraftträdande m.m.
Bestämmelserna om kapitaltäckning för kreditrisker i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
trädde i kraft den 1 januari 1995. Av Finansinspektionen med stöd av
bemyndigandena i kapitaltäckningslagen meddelade föreskrifter om beräkning av
kapitalbas och kapitalkrav för kreditrisker (FFFS 1994:43) har också trätt i
kraft den dagen. Med hänsyn till att de ytterligare normgivningsbemyndiganden i
kapitaltäckningslagen som nu föreslås avses att ligga till grund för
föreskrifter som egentligen redan borde ha funnits på plats är det angeläget att
ändringen i den lagen vidtas så snart som möjligt. Regeringen föreslår därför
att ändringen skall träda i kraft den 1 juli 1995. Även övriga ändringsförslag
bör träda i kraft den dagen.
Ändringarna föranleder inte några statsfinansiella kostnader. Förslaget om
ändring i kapitaltäckningslagen kommer, utöver visst föreskriftsarbete, inte att
medföra några nya eller utökade arbetsuppgifter för Finansinspektionen.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande
29 §
En justering av normgivningsbemyndigandet har gjorts med anledning av att
Riksgäldskontoret numera är en myndighet under regeringen. Bestämmelsen har i
övrigt kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 5).
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder
22 §
Ändringar har gjorts i paragrafen i syfte att nå full överensstämmelse med
motsvarande regler i EG-direktivet om fondföretag (85/611/EEG). Enligt
direktivet (artikel 24) avser de aktuella placeringsbegränsningarna inte bara
andelar i andra värdepappersfonder utan även andelar i investeringsbolag, som
också är en form av fondföretag som omfattas av direktivets bestämmelser. Att
begränsningarna avser även innehav av andelar i investeringsbolag kommer inte
till uttryck i den nuvarande lydelsen av paragrafen. Detta avhjälps genom att
placeringsbegränsningarna enligt den nya lydelsen omfattar andelar i utländska
fondföretag. Begreppet utländska fondföretag inrymmer nämligen, förutom
utländska värdepappersfonder, även den form av kollektiva investeringar i värde-
papper som sker i utländska investeringsbolag.
Med termen förvaltare, som förts in i andra stycket andra meningen, avses
beträffande svenska värdepappersfonder fondbolag eller, för de fonder som drivs
med stöd av tillstånd enligt 3 § (s.k. nationella fonder), också annan
förvaltare än fondbolag.
Som nämnts bygger bestämmelserna i den förevarande paragrafen på de begräns-
ningsregler som finns i artikel 24 i EG-direktivet om fondföretag.
Begränsningarna avser andelar i fonder eller fondföretag som är av öppen typ och
som uppfyller de grundrekvisit för fondföretag som anges i artikel 1.2 i direk-
tivet. I artikeln sägs att fondföretag är sådana företag
- som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om
riskspridning, och
- vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur
företagets tillgångar.
Genom införlivandet av EG-direktivet om fondföretag som skett i lagen om
värdepappersfonder uppfyller de svenska värdepappersfonderna dessa grund-
rekvisit. Detta gäller även i fråga om sådana fonder som drivs med stöd av
tillstånd enligt 3 § såvida inte fonden är av sluten typ, dvs. när andelarna
inte är inlösningsbara hos fonden utan andelsinnehavaren kan omvandla sina
andelar till kontanter endast genom att sälja andelarna till någon annan.
Begränsningsregeln i paragrafen omfattar även andelar i fondföretag från länder
utanför EES.
För andelar i fonder eller fondföretag som är av sluten typ gäller inte den
förevarande paragrafen utan de allmänna begränsningarna för värdepappersfonders
placeringar i fondpapper som finns i 18, 19, 23 och 24 §§.
23 §
Ändringen i punkten 3 i paragrafens första stycke är en följdändring till den
ändring som gjorts i 22 §. Begränsningen i punkten 3 avser samma andelar i
värdepappersfonder och utländska fondföretag som omfattas av bestämmelserna i 22
§.
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
7 kap. 17 §
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller, efter vidarede-
legation, Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter som i olika
avseenden kompletterar de i lagen intagna bestämmelserna. Genom ändringen i
paragrafen har bemyndigandena i punkterna 1 och 3 utvidgats. De nya
bemyndigandena innebär att möjlighet skapas för Finansinspektionen att - efter
vidaredelegation av föreskriftsrätten från regeringen - utfärda de föreskrifter
som behövs för att fullt ut genomföra bestämmelserna i EG-direktiven om
kapitalbasen i kreditinstitut (89/299/EEG) och om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut (89/647/EEG) i den svenska rättsordningen. Härigenom banas också
väg för att i Finansinspektionens föreskrifter kunna omhänderta ett genomförande
av det förslag till ändring i direktivet om kapitaltäckningsgrad, COM(94)105,
som förväntas bli antaget av rådet under 1995. Direktivändringen medför att
ränte- och valutabaserade derivatkontrakt, som omfattas av avtal om bilateral
nettning, kan ges en förmånligare behandling i kapitaltäckningshänseende än vad
som nu är möjligt.
Vidgningen av bemyndiganden i punkterna 1 och 3 innebär att vad som för
närvarande står där kommer att innefattas i de nya lydelserna.
De föreskrifter som Finansinspektionen avses meddela med stöd av punkten 1
rörande kapitalbasens beräkning kan avse omfattningen och värderingen av dels de
kapitaltillskott och reserver som enligt 2 kap.
6 § får räknas som primärt och supplementärt kapital, dels de poster som skall
räknas av från detta kapital enligt 2 kap. 7 §. I föreskrifterna kan också
närmare utvecklas de i 2 kap. 6 § tredje stycket redovisade förutsättningarna
för att de skuldförbindelser som anges i detta stycke skall få räknas som
supplementärt kapital. Vidare kan i föreskrifter anges under vilka
förutsättningar sådana kapitaltillskott och reserver som avses i 2 kap. 6 §
fjärde stycket kan få ingå i kapitalbasen. Föreskriftsrätten påverkar emellertid
inte det förhållandet att det krävs särskilt medgivande av Finansinspektionen
för att räkna sådana ytterligare tillskott och reserver som avses i detta stycke
som primärt eller supplementärt kapital. Bemyndigandet innebär således inte att
det generellt kan föreskrivas att andra poster än de som anges i 6 och 7 §§ får
beaktas vid beräkningen av kapitalbasen.
I fråga om beräkningen av kapitalkravet för kreditrisker enligt punkten 3 kan
föreskrifterna avse bl.a. den närmare indelningen av fordringarna i olika
riskklasser och hur posterna skall värderas vid bestämmandet av kapitalkraven
enligt 3 kap. 1 och 2 §§.
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2015) om
ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
Punkten 1 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 4). Det är endast
första stycket i 5 kap. 1 § som skall träda i kraft den 1 juli 1995.
Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse som är kopplad till de nya
krav på startkapital för värdepappersbolag som införs den 1 januari 1996 och
berörs därför inte av den aktuella ändringen i ikraftträdandebestämmelserna.
8
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:172 Komplettering av norm-
givningsbemyndigandena i kapitaltäckningslagen m.m.
9
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, bakomliggande EG-regler
upphäver eller upp-
repar ett normgiv-
ningsbemyndigande
eller införlivar
EG-regler med
svensk rätt.
Lag om ändring i 7 kap. 17 § 392L0030, 392L0121
lagen om kapital- 393L0006, 389L0299
täckning och stora 389L0647
exponeringar för kredit-
institut och värde-
pappersbolag
Lag om ändring i 22-23 §§ 385L0611
lagen (1990:1114)
om värdepappers-
fonder
10