Post 6750 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:189 ·
Konkursgäldenären
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 189
Regeringens proposition
1994/95:189
Konkursgäldenären
Prop.
1994/95:189
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 mars 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bl.a. ett antal lagändringar som särskilt tar sikte på
konkursgäldenärens skyldigheter.
Konkursgäldenärens upplysningsskyldighet skall vara knuten till upplysningar av
betydelse för "konkursutredningen", i stället för, som för närvarande, till
upplysningar om "boet". Upplysningsskyldigheten skall enligt förslaget även
omfatta tillgångar som finns utomlands även i de fall dessa inte ingår i
konkursboet. Härigenom blir upplysningsskyldigheten något mer vidsträckt än vad
som gäller för närvarande.
Reglerna om vad en konkursbouppteckning skall innehålla utvidgas i viss mån.
Bland annat skall en konkursbouppteckning - om särskilda skäl föranleder det -
också innehålla uppgift om utomlands befintlig egendom även i de fall denna inte
ingår i konkursboet.
Vidare föreslås att bouppteckningen i den utsträckning det behövs skall
innehålla en förteckning över det räkenskapsmaterial som har omhändertagits och
att konkursgäldenärens edgång skall omfatta även denna förteckning. I samband
härmed ersätts begreppet "böcker" i konkurslagen med begreppet
"räkenskapsmaterial".
I propositionen föreslås också att det skall inrättas ett centralt register hos
Patent- och registreringsverket (PRV) över fysiska personers och dödsbons
konkurser. Vidare föreslås att uppgifter om konkursförvaltare och
tillsynsmyndighet i såväl fysiska som juridiska personers konkurser skall
registreras hos PRV. Därigenom kommer en samlad konkursregistrering att finnas
hos PRV.
I ärendet föreslås slutligen en ändring med anledning av nedläggningen av
Försäkringsöverdomstolen.
Lagändringarna rörande det centrala registret för fysiska personers och
dödsbons konkurser föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995 och övriga
ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 5
2 Lagtext.................................. 6
2.1 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 6
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar........................... 9
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:574) om upphävande av
lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen 19
3 Ärendet och dess beredning............... 20
4 Inledning................................ 20
5 Konkursgäldenärens medverkan i konkursutredningen 23
5.1 Bakgrund............................. 23
5.2 Konkursgäldenärens upplysningsskyldighet 25
5.3 Konkursbouppteckningens redovisning av räkenskapsmaterial 28
5.4 Konkursbouppteckningens innehåll avseende utomlands befintlig
egendom.............................. 31
5.5 Edstemats omfattning såvitt gäller räkenskapsmaterialet 34
5.6 Edstemats omfattning såvitt gäller utomlands befintlig egendom 37
5.7 Befrielse från skyldighet att avlägga konkursbouppteckningsed 38
6 Försäljning av egendom i konkursen....... 40
7 Konkursregister.......................... 42
7.1 Bakgrund............................. 42
7.2 Befintliga register.................. 43
7.3 En samlad konkursregistrering........ 47
8 Kostnadsmässiga konsekvenser............. 52
9 Författningskommentar.................... 52
9.1 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 52
9.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 53
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar........................... 53
9.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 53
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:574) om upphörande av
lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen 58
Bilaga 1 Promemorians lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser . . . . . . . . . . . . . . 68
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
Bilaga 4 Lagrådets yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995 . . 83
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
5. lag om ändring i lagen (1993:574) om upphörande av lagen(1978:28) om
Försäkringsöverdomstolen.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §[1]
Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).
Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i
registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i
annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall
registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.
Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall
uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.
Försätts en Försätts en
näringsidkare i näringsidkare i
konkurs, skall konkurs, skall
meddelande om detta tingsrätten för
samtidigt med kungörel- registrering underrätta
sen om beslutet genom regist-
tingsrättens försorg reringsmyndigheten om
översändas för registre- beslutet, vem som har
ring. Har högre rätt utsetts till konkurs-
upphävt ett beslut om förvaltare och vilken
konkurs, skall regist- tillsynsmyndighet som
reringen avföras på utövar tillsyn över
anmälan av tingsrätten. förvaltningen. Har högre
När en konkurs har rätt upphävt ett beslut
avslutats, skall rätten om konkurs, skall
genast sända meddelande tingsrätten anmäla detta
om detta för för registrering. När en
registrering. konkurs har avslutats,
skall rätten genast
sända meddelande om
detta för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1987:697.
2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)[1] skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
20 §
Om ett aktiebolag Om ett aktiebolag
försätts i konkurs eller försätts i konkurs eller
om en förhandling om om förhandling om
offentligt ackord offentligt ackord
inleds för bolaget, inleds för bolaget,
skall rätten sända skall tingsrätten för
underrättelse om registrering underrätta
beslutet för re-
registrering. gistreringsmyndigheten
om beslutet, vem som
har utsetts till
konkursförvaltare och
vilken tillsyns-
myndighet som utövar
tillsyn över
förvaltningen.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har När en konkurs har
avslutats eller en avslutats eller en
förhandling om offent- förhandling om offent-
ligt ackord har ligt ackord har
avslutats på annat sätt avslutats på annat sätt
än genom konkurs, skall än genom konkurs, skall
tingsrätten genast för tingsrätten genast för
registrering underrätta registrering underrätta
registreringsmyndig- registreringsmyndig-
heten samt i det förra heten samt i det förra
fallet ange om fallet ange om
överskott finns eller överskott finns eller
inte. Tingsrätten skall inte. Tingsrätten skall
även för registrering även för registrering
underrätta registre- underrätta registre-
ringsmyndigheten när ringsmyndigheten när
högre rätt genom beslut, högre rätt har upphävt
som har vunnit laga ett beslut att försätta
kraft, har upphävt ett bolaget i konkurs
beslut att försätta eller att inleda för-
bolaget i konkurs handling om offentligt
eller att inleda för- ackord.
handling om offentligt
ackord.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:150.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
20 §[1]
Om en förening försätts Om en förening försätts
i konkurs eller om i konkurs eller om
förhandling om förhandling om
offentligt ackord offentligt ackord
inleds för föreningen, inleds för föreningen,
skall rätten sända en skall tingsrätten för
underrättelse om registrering underrätta
beslutet till registre-
registreringsmyndigheten ringsmyndigheten om-
för registrering. beslutet, vem som har
utsetts till konkurs-
förvaltare och vilken
tillsynsmyndighet som
utövar tillsyn över
förvaltningen.
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har När en konkurs har
avslutats eller en avslutats eller en
förhandling om offent- förhandling om offent-
ligt ackord har ligt ackord har
avslutats på annat sätt avslutats på annat sätt
än genom konkurs, skall än genom konkurs, skall
rätten genast för tingsrätten genast för
registrering underrätta registrering underrätta
registrerings- registreringsmyn-
myndigheten och i det digheten och i det
förra fallet ange om förra fallet ange om
något överskott finns något överskott finns
eller inte. Rätten eller inte. Tingsrätten
skall även för registre- skall även för re-
ring underrätta gistrering underrätta
registrerings- registre-
myndigheten när en ringsmyndigheten när
överrätt genom beslut högre rätt har upphävt
som vunnit laga kraft ett beslut att försätta
har upphävt ett beslut föreningen i konkurs
att försätta föreningen i eller att inleda
konkurs eller att förhandling om
inleda förhandling om offentligt ackord.
offentligt ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1987:687.
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 12-14, 22, 28
och 30 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 14 § och 11 kap. 10 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 16 kap. skall lyda "Bestämmelser om handläggning och
överklagande m.m.",
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 15 kap. 5-8 §§ samt
närmast före 15 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Görs ansökningen av Görs ansökningen av
gäldenären, bör till gäldenären, bör till
ansökningshandlingen ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären bifogas en av gäldenären
underskriven förteck- underskriven förteck-
ning över boets ning över boets
tillgångar och skulder tillgångar och skulder
med uppgift om varje med uppgift om varje
borgenärs namn och borgenärs namn och
postadress samt om de postadress samt om det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar som rör de andra handlingar
boet. som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas i
konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter den döde
eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte
bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och postadress
lämnas.
3 kap.
6 §
Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som avses i 4
och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, en
borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta
yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut gäller
omedelbart, även om det överklagas. Beslutet skall efter ansökan ändras, om
senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.
Tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndighetens
beslut i ett ärende som beslut i ett ärende som
avses i första stycket avses i första stycket
får överklagas av den får överklagas av den
vars rätt berörs av vars rätt berörs av
beslutet. I fråga om beslutet. I fråga om
sådan besvärstalan ett sådant överklagande
tillämpas bestämmelserna tillämpas bestämmelserna
i utsökningsbalken om i utsökningsbalken om
besvär över utmätning av överklagande av beslut
lön. om utmätning av lön.
6 kap.
2 §
Gäldenären skall ge Gäldenären skall ge
rätten, tillsynsmyn- rätten, tillsynsmyn-
digheten, förvaltare digheten, förvaltare
och granskningsmän de och granskningsmän de
upplysningar om boet upplysningar av
som de begär. betydelse för konkurs-
utredningen som de
begär. Upp-
lysningsskyldigheten
omfattar även egendom,
som inte ingår i boet på
grund av att den finns
utomlands.
Gäldenären skall för för- Gäldenären skall på
valtaren redogöra för begäran av förvaltaren
boet och på begäran av närvara vid bouppteck-
förvaltaren närvara vid ningsförrättningen. Är
bouppteckningsför- gäldenären en juridisk
rättningen. Är gäldenären person och finns det
en juridisk person och flera ställföreträdare,
finns det flera gäller denna skyldighet
ställföreträdare, gäller dock inte för en sådan
denna skyldighet dock ställföreträdare vars när-
inte för en sådan ställ- varo förvaltaren anser
företrädare vars närvaro sakna betydelse för
förvaltaren anser sakna boutredningen.
betydelse för boutred-
ningen.
Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av ackordsförslag skall
gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han
uteblir. Att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar inte att de ärenden
som skall förekomma på sammanträdet handläggs.
3 §
Gäldenären skall inför Gäldenären skall inför
rätten avlägga rätten avlägga
bouppteckningsed. Han bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg skall göra de tillägg
till eller ändringar i till eller ändringar i
bouppteckningen som bouppteckningen som
han anser behövs och han anser behövs och
med ed betyga att med ed betyga att
bouppteckningen med bouppteckningens
gjorda tillägg eller uppgifter om
ändringar är riktig, så tillgångar, skulder och
att det inte enligt räkenskapsmaterial med
hans vetskap har gjorda tillägg eller
oriktigt utelämnats ändringar är riktiga och
eller upptagits någon att det inte enligt
tillgång eller skuld. hans vetskap har
oriktigt utelämnats
eller tagits upp någon
tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång
förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
5 §
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även den
omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av förvaltaren
eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om det finns sådana
särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.
Annan än gäldenären är Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande skyldig att på yrkande
av förvaltaren eller en av förvaltaren eller en
borgenär avlägga bo- borgenär avlägga bo-
uppteckningsed eller uppteckningsed eller
beediga viss uppgift i beediga viss uppgift i
bouppteckningen, om bouppteckningen, om
det kan antas att sådan det kan antas att sådan
edgång är av betydelse edgång är av betydelse
för boutredningen. för boutredningen.
Detta gäller inte den
som avses i 36 kap. 5 §
rättegångsbalken såvitt
gäller uppgift
beträffande vilken han
inte får höras som
vittne, såvida han inte
är närstående till
gäldenären.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten
kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet till
förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även
denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske
eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om edgångens
fullgörande gäller 4 § andra stycket.
7 kap.
12 §
Förvaltaren skall Förvaltaren skall
snarast ta hand om snarast ta hand om
gäldenärens bo med de gäldenärens bo med det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar som rör de andra handlingar
boet. Om gäldenären är som rör boet. Om
eller under det gäldenären är eller under
senaste året före det senaste året före
konkursansökningen har konkursansökningen har
varit varit bokförings-
bokföringsskyldig, skyldig, skall för-
skall förvaltaren i det valtaren i det
omhändertagna räken- omhändertagna
skapsmaterialet på räkenskapsmaterialet på
lämpligt sätt ange dagen lämpligt sätt ange dagen
för omhändertagandet. för omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande
gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens
konkurs.
13 §[1]
Förvaltaren skall Förvaltaren skall
upprätta en boupp- upprätta en boupp-
teckning. I denna teckning. I denna
skall boets tillgångar skall boets tillgångar
tas upp till noggrant tas upp till noggrant
uppskattade värden. uppskattade värden. Om
Beträffande skulderna särskilda skäl föranleder
skall det anges i vad det, skall boupp-
mån de avser lön eller teckningen också inne-
pension. hålla uppgift om
Bouppteckningen skall egendom som inte ingår
vidare innehålla i boet, på grund av att
uppgift om varje den finns utomlands.
borgenärs namn och Bouppteckningen skall
postadress samt om de vidare innehålla
böcker och handlingar uppgift om varje
som avses i 12 §. borgenärs namn och
postadress.
I den utsträckning
det behövs skall
bouppteckningen också
innehålla en förteckning
över dels
räkenskapsmaterial,
dels andra handlingar
som rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten
så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten,
behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är
tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och
tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts
in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från
beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med
uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett
bankaktiebolags, en sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till
bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insätt-
ningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett
livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om
försäkringstagarna och deras fordringar.
14 §
Förvaltaren får, om det Förvaltaren får, om
behövs, begära det behövs, begära
handräckning av handräckning av
kronofogdemyndigheten kronofogdemyndigheten
för att kunna omhänderta för att kunna omhänderta
eller annars få tillgång eller annars få tillgång
till gäldenärens bo med till gäldenärens bo med
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra
boet. Detsamma gäller handlingar som rör
sådant räkenskaps- boet. Detsamma gäller
material som avses i sådant räkenskaps-
12 § andra stycket. material som avses i
Kronofogdemyndigheten 12 § andra stycket.
får då genomsöka hus, rum Kronofogdemyndigheten
eller förvaringsställen får då genomsöka hus, rum
och, om tillträde behövs eller förvaringsställen
till något utrymme som och, om tillträde behövs
är tillslutet, låta öppna till något utrymme som
lås eller ta sig in på är tillslutet, låta öppna
annat sätt. Krono- lås eller ta sig in på
fogdemyndigheten får annat sätt. Krono-
även i övrigt använda fogdemyndigheten får
tvång i den mån det även i övrigt använda
behövs för det avsedda tvång i den mån det
ändamålet och det kan behövs för det avsedda
anses befogat med ändamålet och det kan
hänsyn till omständig- anses befogat med
heterna. Våld mot hänsyn till
person får dock brukas omständigheterna. Våld
endast om kronofogde- mot person får dock
myndigheten möter brukas endast om
motstånd och i den mån kronofogdemyndigheten
det med hänsyn till möter motstånd och i den
ändamålet med mån det med hänsyn till
ingripandet kan anses ändamålet med
försvarligt. ingripandet kan anses
försvarligt.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt
första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot
utmätning i allmänhet.
22 §
Om det vid konkursens Om det vid
avslutande finns några konkursens avslutande
hinder mot att de finns några hinder mot
böcker och andra att det
handlingar rörande boet räkenskapsmaterial och
som förvaltaren har de andra handlingar
tagit hand om återställs rörande boet som
till gäldenären, skall förvaltaren har tagit
de överlämnas till hand om återställs till
tillsynsmyndigheten, gäldenären, skall de
om inte förvaltaren överlämnas till
anser att han bör tillsynsmyndigheten,
bevara dem. om inte förvaltaren
Handlingarna skall anser att han bör
bevaras i enlighet bevara dem. Hand-
med vad som i varje lingarna skall bevaras
särskilt fall gäller om i enlighet med vad
arkivering. som i varje särskilt
fall gäller om
arkivering.
28 §
Tillsynsmyndigheten Tillsynsmyndigheten
skall ha tillgång till skall ha tillgång till
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra hand-
boet. lingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och
dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1989:1084.
30 §
Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman att med de
befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar.
Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen Granskningsmannen
skall ha tillgång till skall ha tillgång till
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra hand-
boet. lingar som rör boet.
Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses.
Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning om
det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
8 kap.
3 §
Har gäldenären Har gäldenären
överklagat överklagat
konkursbeslutet, får konkursbeslutet, får
inte mot hans vilja inte mot hans vilja
någon egendom i boet någon egendom i boet
säljas förrän hovrätten säljas förrän hovrätten
har prövat besvären. har prövat
överklagandet.
Första stycket utgör inte hinder mot
1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§ samt 2
och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller snar
förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle
saknas till betalning av utgifter för boet.
9 kap.
14 §[2]
Beslut enligt 13 § Beslut enligt 13 §
tredje stycket får tredje stycket får
överklagas av den som överklagas av den som
enligt 13 första enligt 13 första
stycket är stycket är
taleberättigad, om han taleberättigad, om han
anser att beslutet anser att beslutet
inte har tillkommit på inte har tillkommit på
lagligt sätt. Beslutet lagligt sätt. Beslutet
överklagas genom besvär överklagas till
till hovrätten inom tre hovrätten inom tre
veckor från dagen för veckor från dagen för
beslutet. Om inte beslutet. Om inte
hovrätten förordnar hovrätten förordnar
annat, skall beslutet annat, skall beslutet
gälla omedelbart. gälla omedelbart.
11 kap.
10 §
Innan besluten att Innan besluten att
fastställa utdelning fastställa utdelning
och att bestämma arvode och att bestämma arvode
till förvaltaren har till förvaltaren har
vunnit laga kraft, får vunnit laga kraft, får
medel som tillagts en medel som tillagts en
borgenär betalas ut borgenär betalas ut
endast om borgenären endast om borgenären
ställer säkerhet. Har ställer säkerhet. Har
tiden för överklagande tiden för överklagande
av besluten löpt ut, får av besluten löpt ut, får
dock, utan att säkerhet dock, utan att säkerhet
ställs, utbetalning ske ställs, utbetalning ske
till borgenär som inte till borgenär som inte
till sin nackdel berörs till sin nackdel berörs
av besvär som anförts av ett överklagande av
mot något av besluten. något av besluten.
Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10 §, får
utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret uppfyllts. Detsamma
gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av domstol. När
fordringen har fastställts men innan fastställelsebeslutet har vunnit laga
kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet.
Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran som har
efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken anmärkningar får
framställas mot efterbevakningen.
Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till konkursboet betala
tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades ut till och
med den dag då skyldigheten att återbära medlen inträder och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.
15 kap.
Register över konkurser
5 §
Hos Patent- och re-
gistreringsverket
skall, för de ändamål som
anges i 6 §, med hjälp
av automatisk data-
behandling föras ett för
hela landet gemensamt
register över fysiska
personers och dödsbons
konkurser.
I handelsregister-
lagen (1974:157),
aktiebolagslagen
(1975:1385) och lagen
(1987:667) om
ekonomiska föreningar
finns bestämmelser om
registrering av
juridiska personers
konkurser.
6 §
Det register som
avses i 5 § första
stycket får användas för
upplysningar till den
som begär uppgifter om
fysiska personers och
dödsbons konkurser.
Patent- och
registreringsverket får
använda registret för
uppföljning av och
tillsyn över de övriga
register som förs hos
verket samt för
utfärdande av bevis om
att en person eller
ett dödsbo inte är
försatt i konkurs vid
någon domstol i landet.
7 §
Registret får
innehålla uppgifter om:
1. konkursgäldenärens
namn, personnummer och
adress,
2. datum för konkurs-
beslutet,
3. datum för
konkursens avslutande,
4. den domstol som
fattat beslutet om
konkursen och
domstolens målnummer,
5. beslut genom
vilket högre rätt har
upphävt konkurs-
beslutet,
6.
konkursförvaltarens
namn och adress samt
7. namn och adress på
den tillsynsmyndighet
som utövar tillsyn över
förvaltningen.
Uppgifterna i
registret skall
gallras fem år efter
utgången av det
kalenderår då konkursen
avslutades.
8 §
Om en fysisk person
eller ett dödsbo försätts
i konkurs, skall
tingsrätten samma dag
till Patent- och
registreringsverket
sända en underrättelse
om beslutet.
Underrättelsen skall
innehålla de uppgifter
som anges i 7 § 1, 2,
4, 6 och 7. Tingsrätten
skall även underrätta
verket när en sådan
konkurs har avslutats
eller när högre rätt har
upphävt ett
konkursbeslut.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995 såvitt avser 15 kap. 5-8 §§ och i
övrigt den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[2] Senaste lydelse 1990:1072.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:574) om upphävande av lagen
(1978:28) om Försäkringsöverdomstolen
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelsen till lagen (1993:574) om
upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen skall ha följande
lydelse.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Mål som inte avgjorts av Försäkringsöverdomstolen före upphävandet skall
överlämnas till Regeringsrätten för prövning.
3. I mål som har
avgjorts av kammarrätt
före den 1 juli 1993
eller av försäkringsrätt
före den 1 juli 1992
skall Regeringsrätten,
utöver vad som gäller
enligt 36 §
förvaltningsprocess-
lagen (1971:291)
meddela pröv-
ningstillstånd om det
finns anledning att
ändra det slut som
kammarrätten eller
försäkringsrätten har
kommit till.
3 Ärendet och dess beredning
I promemorian Konkursgäldenären (Ds 1994:96) behandlas olika frågor om
konkursgäldenärens skyldigheter och frågan om ett centralt konkursregister.
Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Regeringen tar i detta
ärende upp de frågor som har behandlats i promemorian.
I propositionen behandlas dessutom ett par ändringar i konkurslagen som knyter
an till reformen om enhetliga regler för överklagande till hovrätt och Högsta
domstolen (prop. 1993/94:190, bet. 1993/94:JuU30, rskr. 1993/94:377 och SFS
1994:1050) och en ändring av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om
upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen med anledning av
nedläggningen av Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995.
Lagrådet
Regeringen har den 23 februari 1995 beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över
de förslag som har utarbetats i ärendet. Det lagförslag som remitterades till
Lagrådet finns i bilaga 3 och Lagrådets yttrande däröver i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat synpunkter på utformningen av 6 kap. 2 § konkurslagen.
Regeringen återkommer till detta i avsnitt 5.2. Vidare har Lagrådet ifrågasatt
behovet av den i remissen föreslagna övergångsbestämmelsen till ändringen i
konkurslagen. Regeringen delar Lagrådets bedömning i denna del. I övrigt har
Lagrådet lämnat förslagen utan erinran. Vissa redaktionella ändringar har gjorts
i lagtexten.
Efter lagrådsgranskningen har gjorts en ändring i övergångsbestämmelserna till
lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen.
Genom förslagen i prop. 1992/93:215 om Försäkringsöverdomstolen avskaffades
bestämmelserna om ändringsdispens. Samtidigt reglerades i vilken utsträckning de
äldre bestämmelserna alltjämt skulle tillämpas av Försäkringsöverdomstolen.
Förslagen granskades av Lagrådet. Det nu föreliggande förslaget innebär att
Regeringsrätten ges möjlighet att tillämpa de äldre föreskrifterna om
ändringsdispens i samma utsträckning som Försäkringsöverdomstolen skulle ha
gjort det. Förslaget är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.
4 Inledning
Konkurslagstiftningen har under de senare årens lågkonjunktur debatterats
flitigt. Intresset har bl.a. fokuserats på olika former av konkursmissbruk. Vad
som närmare åsyftas med detta begrepp varierar. En sorts minsta gemensamma
nämnare för kritiken är att konkursinstitutet utnyttjas av någon som ett led i
att systematiskt undandra sig de skyldigheter som åvilar den som driver närings-
verksamhet av något slag. Det är alltså förfaranden där konkursinstitutet
används som ett medel för att reducera skuldbördan i en verksamhet för att sedan
fortsätta verksamheten med ökad konkurrenskraft (se härom Lagutskottets
betänkande 1993/94:LU20 s. 12 ff). I dessa sammanhang har man också talat om
bekvämlighetskonkurser och om planerade konkurser. Det är inte sällan frågan om
förfaranden som utgör led i en planerad brottslig verksamhet. Syftet är att
uppnå vinning av brottslig verksamhet riktad mot enskilda, företag, staten och
samhället i stort.
Frågan om formerna för gäldenärens medverkan och vilka skyldigheter gäldenären
skall ha vid en konkursutredning har bl.a. berörts av Domstolsutredningen i
betänkandet Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106). Betänkandet har
remissbehandlats, se Ds 1993:5, del A, s. 345 ff. Frågorna behandlas även i den
s.k. RUBICON-rapporten (RUBICON; rutiner, brottsutredningar i konkurs -
Promemoria av Riksåklagarens och Riksskatteverkets arbetsgrupp angående rutiner
vid brottsutredningar i samband med konkurs) som redovisades till
Justitiedepartementet våren 1994. RUBICON-rapporten föregicks av bl.a.
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport Utredning om vissa frågor om
ekonomisk brottslighet den 7 januari 1992. Konkursrättsliga frågor har också
behandlats i riksdagen och berörs i utskottsbetänkandet 1993/94:LU20, där
utskottet förordar att ett centralt konkursregister inrättas. Riksdagen har
beslutat i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1993/94:228). Nämnas kan
också att Riksrevisionsverket (RRV) till regeringen har överlämnat en
granskningsrapport (Tillsyn vid konkurs, RRV 1994:13) med
förvaltningsrevisionell inriktning som rör tillsynsverksamheten och
förvaltningen i konkurs. Vidare har Riksskatteverket (RSV) gjort två interna
utredningar om kronofogdemyndigheternas framtida organisation och arbetsformer
som till viss del berör konkurshanteringen samt till Justitiedepartementet givit
in en framställning rörande vissa frågor om konkurstillsynen (dnr Ju93-2580) .
I de nämnda utredningarna och rapporterna berörs förutom lagstiftningsfrågor
också organisations- samverkans- och utbildningsfrågor. Av lagstiftningsfrågorna
är det givetvis inte enbart konkurslagen som berörs, utan även annan
lagstiftning inom skiftande områden. Av de mer begränsat konkursrättsliga
frågorna berörs såväl konkursgäldenärens medverkan vid konkursutredningen som
olika frågor med anknytning till konkurshanteringens och konkursförvaltningens
organisation i stort liksom frågor med övergripande internationella aspekter på
konkursreglerna och konkurshandläggningen.De internationella konkursfrågorna
blev 1990 föremål för en konventionen, som arbetats fram av Europarådet. I
betänkandet Vissa internationella insolvensfrågor (SOU 1992:78) föreslås att
Sverige skall tillträda vissa delar av konventionen. Så har emellertid inte
skett. Ingen annan stat har heller tillträtt konventionen. Anledningen är i
första hand att finna i det arbete som pågår inom Europeiska unionen med att få
fram en konkurskonvention.
De övriga konkursrättsliga frågorna som har berörts här och som inte direkt
berör konkursgäldenärens medverkan, i första hand de om konkursförvaltningens
organisation och tillsynsfunktionen som har tagits upp av Domstolsutredningen
och i RRV:s granskningsrapport, kommer att beredas vidare inom
Justitiedepartementet i särskild ordning. Genomförandet av RUBICON:s förslag när
det gäller bl.a. samverkans- och utbildningsfrågor bereds inom regeringens
ekobrottsberedning.
Reglerna om gäldenärens skyldigheter i konkursutredningen och sätten att
sanktionera dessa skyldigheter är enligt regeringens mening i det stora hela väl
avvägda och fyller sin funktion på ett önskvärt sätt. Det hindrar emellertid
inte att de kan behöva ändras i vissa detaljer, så att de möjliggör en ännu
effektivare konkursförvaltning och också på ett bättre sätt bidrar till att
stävja sådana företeelser som brukar gå under benämningar som konkursmissbruk
och bekvämlighetskonkurs. Det finns dock anledning att betona att
konkurslagstiftningen endast är en pusselbit av många som måste på plats för att
man skall kunna komma till rätta med missbruk av konkursinstitutet och andra
oegentligheter i samband med affärsverksamhet.
I promemorian behandlas olika förslag som syftar till att åstadkomma
förändringar i konkurslagen vad särskilt gäller gäldenärens medverkan vid
konkursutredningen, som kan bidra till att konkursinstitutets attraktionskraft
minskar för dem som vill använda sig av det som ett led i en brottslig
verksamhet.
I promemorian behandlas närmare bestämt följande.
1) Frågan om konkursgäldenärens allmänna upplysningsskyldighet i konkursen.
2) Frågor om edstemats omfattning. I vilken utsträckning bör edstemat omfatta
exempelvis utomlands befintliga tillgångar och vad bör gälla för
räkenskapsmaterialet?
3) Frågan om edgångsskyldigheten skall vara obligatorisk.
4) Frågan om i vilken utsträckning krav kan ställas på gäldenärens aktiva
medverkan i konkursutredningen.
5) Frågor om de sanktioner som enligt konkurslagen kan användas mot en
konkursgäldenär som inte medverkar i konkursutredningen.
6) Frågan om ett obligatoriskt anbudsförfarande när konkursförvaltaren "säljer
tillbaka" egendom som ingår i konkursen till konkursgäldenären eller till någon
honom närstående fysisk eller juridisk person.
7) Frågan om inrättandet av ett centralt konkursregister.
Diskussionen i promemorian mynnar i flera fall ut i att några lagändringar inte
bör ske. Det gäller beträffande punkterna 3-5 ovan. Sålunda konstateras i
promemorian (avsnitt 2.5 i promemorian) att ordningen med en obligatorisk edgång
och ett därtill hörande edgångssammanträde inte för närvarande bör ändras,
vilket en stor majoritet av remissinstanserna har hälsat med tillfredsställelse.
Regeringen ansluter sig till den bedömning som gjorts i promemorian och vill
därvid betona att edgången är ett mycket viktigt moment i konkurshandläggningen.
Vidare sägs i promemorian (avsnitt 2.6) att det inte torde vara möjligt att -
utöver vad som gäller i dag - ställa ytterligare krav på gäldenärens aktiva
medverkan i konkursutredningen, i vart fall inte utan att man samtidigt gör en
ingående genomgång av det straffrättsliga regelverket i relevanta delar.
Förhållandevis få remissinstanser uttalar sig i denna fråga. Nämnas kan dock att
det framför allt från åklagarhåll efterlyses ytterligare straffrättsliga
analyser, bl.a. i samband med frågan om konkursgäldenärens medverkan men också i
samband med frågan om omfattningen av edstemat. Nämnas kan att det också i
RUBICON-rapporten berörs vissa straffrättsliga frågor med anknytning till
konkursinstitutet i allmänhet och gäldenärens medverkan i konkursutredningen i
synnerhet. Som exempel kan nämnas frågan om en översyn av 11 kap. brottsbalken
och en kriminalisering av olika sätt att försvåra eller sabotera en
konkursutredning. Dessa frågor skall enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1994:94)
utredas av 1993 års skattebrottsutredning (Fi 1993:08).
Slutligen konstateras i promemorian (avsnitt 2.7) att konkurslagens
tvångsmedelsreglering inte bör ändras. Inte heller på denna punkt uttalar sig
remissinstanserna i någon nämnvärd utsträckning.
Regeringen har - i vart fall för närvarande - inte anledning att göra andra
bedömningar i dessa frågor (punkterna 3-5 ovan) än de som redovisas i
promemorian.
5 Konkursgäldenärens medverkan i konkursutredningen
5.1 Bakgrund
Regler om en konkursgäldenärs skyldigheter finns huvudsakligen i 6 kap.
konkurslagen. Dessa regler berör också i viss mån andra personer än
konkursgäldenären. Det är emellertid inte enbart reglerna i 6 kap. konkurslagen
som är av intresse när konkursgäldenärens skyldigheter skall behandlas. Även
konkurslagens övriga bestämmelser och bestämmelser i annan lagstiftning är av
mer eller mindre omedelbart intresse. Inledningsvis skall här ges en kortfattad,
allmän översikt över vad som gäller beträffande en konkursgäldenärs
skyldigheter.
När någon försätts i konkurs skall enligt 2 kap. 24 § första stycket 2 och 7
kap. 2 § konkurslagen en eller flera förvaltare snarast utses av rätten. Det
åligger förvaltaren (eller förvaltarna) att ta tillvara borgenärskollektivets
rätt samt att vidta de åtgärder som främjar en snabb och ändamålsenlig
avveckling av boet (7 kap. 1 § konkurslagen). För att tillgodose detta
övergripande syfte skall förvaltaren enligt 7 kap. 13 § konkurslagen upprätta en
bouppteckning. Vid upprättandet av bouppteckningen och även i övrigt åligger det
konkursgäldenären att medverka på vissa sätt. Skyldigheten att medverka utgörs
bl.a. av en skyldighet att lämna upplysningar om boet och att närvara vid vissa
sammanträden (se 6 kap. 2 § konkurslagen).
I den bouppteckning som skall upprättas skall boets tillgångar tas upp till
noggrant uppskattade värden. I kravet på noggrannhet ligger att tillgångarna
skall värderas med beaktande av samtliga kända omständigheter som kan inverka på
bedömningen (prop. 1986/87:90 s. 266). Beträffande skulderna skall det anges i
vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla
uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och handlingar
som avses i 7 kap. 12 § konkurslagen. De åsyftade böckerna och handlingarna är
de böcker och handlingar som rör boet. Om gäldenären är eller har varit
bokföringsskyldig under det senaste året före konkursansökningen skall
förvaltaren också omhänderta räkenskapsmaterialet. Gäldenären är skyldig att
ställa sådant material till förvaltarens förfogande. En sådan skyldighet åligger
också enligt 7 kap. 12 § andra stycket konkurslagen den som på uppdrag av
gäldenären har upprättat räkenskapsmaterialet. Enligt 7 kap. 14 § konkurslagen
får förvaltaren, om det behövs, begära handräckning av kronofogdemyndigheten för
att han skall kunna få tillgång till räkenskapsmaterialet (se Walin/Palmér
Konkurslagen s. 586 ff).
Vad som hör till konkursboet regleras i princip i 3 kap. 3 § konkurslagen så
att all egendom avses som tillhörde konkursgäldenären när konkursbeslutet
meddelades eller som under konkursen tillfaller konkursboet genom återvinning
enligt 4 kap. konkurslagen eller på annat sätt. Ett krav är att ifrågavarande
egendom är utmätningsbar, vilket innebär att egendomen skall ha ett inte
obetydligt marknadsvärde. På grund av de förhållandevis generösa undantagen från
utmätning i bl.a. 5 och 7 kap. utsökningsbalken är det dessutom inte bara
sedvanligt möblemang, kläder, husgeråd och liknande som exempelvis inte ingår i
konkursboet, utan även viss annan egendom (se också 3 kap. 4-6 §§ konkurslagen
och se vidare Walin/Palmér, Konkurslagen s. 123 ff och Walin/Gregow/Löfmarck,
Utsökningsbalken s. 198 ff). När konkursgäldenären är en juridisk person är
dessa undantag av naturliga skäl i praktiken ointressanta.
Förutom en konkursbouppteckning skall förvaltaren enligt 7 kap. 15 §
konkurslagen också upprätta en skriftlig förvaltarberättelse. Denna berättelse
skall ange orsakerna till gäldenärens obestånd och innehålla en översikt över
tillgångar och skulder. Vidare skall i den anges om det kan finnas något
förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet. Uppgift skall också
lämnas om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt
bestämmelserna i viss associationsrättslig lagstiftning är skyldig att återbära
olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utdelning eller är skyldig att utge
skadestånd. I berättelsen skall i förekommande fall dessutom lämnas uppgifter om
vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta
särskild balansräkning kan antas ha inträtt och om misstanke om brott enligt 11
kap. brottsbalken eller om förfarande som kan föranleda näringsförbud enligt 2 §
lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts till åklagaren. Slutligen skall
berättelsen innehålla en uppgift om gäldenärens bokföringssystem och om hur
bokföringsskyldigheten har fullgjorts.
Det är alltså två separata dokument som förvaltaren på detta stadium skall
upprätta, en konkursbouppteckning och en förvaltarberättelse. Det är den förra
som konkursgäldenären eller annan enligt 6 kap. 3 och 5 §§ konkurslagen skall
beediga vid ett särskilt edgångssammanträde (se 6 kap. 4 § konkurslagen).
Edgångens omfattning är alltså direkt kopplad till omfattningen av
konkursbouppteckningen som i sin tur är direkt kopplad till frågan om vad som
ingår i konkursboet. Om det av 6 kap. 2 § konkurslagen kan sägas följa en
generell skyldighet för konkursgäldenären att med upplysningar och sin närvaro
bidra till utredningen, kan man säga att det av 6 kap. 3-5 §§ konkurslagen
följer en speciell skyldighet att under straffansvar intyga riktigheten av
uppgifterna i konkursbouppteckningen. I det följande skall närmare beröras
frågor angående denna generella respektive speciella skyldighet.
5.2 Konkursgäldenärens upplysningsskyldighet
Regeringens förslag: Gäldenärens skyldighet att lämna
upplysningar till konkursförvaltaren och andra
skall omfatta allt av betydelse för
konkursutredningen - och inte vara begränsad till
att avse enbart uppgifter om boet. Det skall
uttryckligen framgå att denna skyldighet omfattar
även egendom som inte ingår i konkursboet på grund
av att den finns utomlands.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Promemorians förslag innehåller ingen uttrycklig föreskrift om egendom som finns
utomlands.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Några instanser påtalar dock att det finns risk
för att utformningen av gäldenärens upplysningsskyldighet uppfattas som otydlig.
Några instanser ifrågasätter också om en utvidgning av upplysningsskyldigheten
är förenlig med att den är sanktionerad med vissa tvångsmedel.
Skälen för regeringens förslag: Bokföringen och andra handlingar som rör ett
företags verksamhet - räkenskapsmaterialet (jfr avsnitt 5.3) - är givetvis
mycket viktiga handlingar när det gäller att utreda företagets obestånd. I en
konkursutredning är det av största vikt att alla dessa handlingar finns
tillgängliga för förvaltaren och andra. Det är därför viktigt att regleringen är
sådan att det inom ramen för konkursförfarandet går att trygga åtkomsten av
ifrågavarande böcker och handlingar. Den som i första hand kan bidra till att
det avsedda materialet finns tillgängligt är gäldenären själv eller någon ställ-
företrädare för gäldenären. Det är angeläget att se till att gäldenärens
skyldigheter i konkursförfarandet är formulerade så att det inte råder någon
tvekan om att gäldenären är skyldig att lämna upplysningar som kan ha betydelse
för att allt räkenskapsmaterial skall kunna ställas till förvaltarens
förfogande.
I den mån bokföringen i ett konkursdrabbat företag inte är komplett eller på
annat sätt är bristfällig är det också viktigt att detta kommer fram i
konkursutredningen. Även på denna punkt är det givetvis gäldenären eller någon
ställföreträdare för gäldenären som har den bästa vetskapen om hur det förhåller
sig med bokföringen och annan dokumentation av betydelse för bedömningen av
företagets verksamhet. Gäldenären är skyldig att lämna upplysningar om huruvida
det räkenskapsmaterial som har omhändertagits av förvaltaren är komplett eller
inte. En konkursgäldenär är också skyldig att lämna alla de upplysningar som är
relevanta för frågor om hur konkursgäldenärens bokföring har skötts. Det råder
ingen tvekan om att gäldenärens upplysningsskyldighet redan i dag har denna
omfattning. I detta hänseende är det därför inte nödvändigt att göra några
ändringar i konkurslagen.
Det är givetvis inte bara räkenskapsmaterialet som är intressant, även om detta
är viktigt. Det kan finnas dokumentation av allehanda slag som kan vara av
betydelse för konkursutredningen. Det förhåller sig dessutom så att många
upplysningar av stort intresse för konkursutredningen inte finns dokumenterade.
Sådana upplysningar kan ofta lämnas endast av konkursgäldenären själv, eller i
vart fall av en mycket begränsad krets av personer. Konkursgäldenären har en
generell skyldighet att bidra till konkursutredningen med bl.a. upplysningar.
För närvarande är denna upplysningsskyldighet knuten till upplysningar "om boet"
(6 kap. 2 § första stycket konkurslagen).
Den principiella utgångspunkten för konkursförfarandet är - och måste vara -
att borgenärskollektivet tvångsmässigt skall kunna komma över gäldenärens
tillgångar, för att i så stor utsträckning som möjligt få sina fordringar
täckta. En gäldenär som går i konkurs har förbrukat sina tillgångar på ett
sådant sätt att han inte kan göra rätt för sig gentemot sina borgenärer. Något
tillspetsat kan man säga att gäldenären har förbrukat andras tillgångar.
Borgenärens berättigade anspråk mot gäldenären skyddas av rättsordningen i sista
hand genom konkursinstitutet. En i allra högsta grad rimlig ordning är då att
konkursinstitutet är utformat så, att det ger borgenärerna största tänkbara
möjligheter att få sina anspråk mot konkursgäldenären tillgodosedda.
Det kan av flera skäl finnas anledning att ifrågasätta om uttryckssättet att
upplysningsskyldigheten är knuten till "boet" är ändamålsenligt. Enligt
promemorian skulle en bättre ordning kunna åstadkommas om man i stället
föreskrev att upplysningsskyldigheten skall avse "konkursutredningen". Enligt
promemorian kan man med ett sådant uttryckssätt säga att man jämfört med vad som
gäller för närvarande vidgar gäldenärens upplysningsskyldighet. Den blir
härigenom bl.a. inte begränsad till sådan egendom som skall ingå i konkursboet.
Enligt bedömningen i promemorian föreligger det inte någon risk att
upplysningsskyldigheten skulle bli för vid.
Redan enligt gällande ordning är konkursgäldenärens upplysningsskyldighet
mycket vid. De upplysningar som en konkursgäldenär i dag avkrävs är sådana som
rör "boet" i vid bemärkelse. Genom att i stället föreskriva att
upplysningsskyldigheten skall avse sådant som är av betydelse för
"konkursutredningen" åstadkommer man enligt regeringens mening en viss allmän
utvidgning av upplysningsskyldigheten.
Syftet med att överge en ordning där upplysningsskyldigheten är knuten till
"boet" är bl.a. att konkursutredningen skall kunna ge borgenärerna information
som kan vara av betydelse för dem när de skall bevaka sina anspråk. Det behöver
inte nödvändigtvis vara fråga om information som ökar tillgångssidan i
konkursen. Det kan i stället vara frågan om information om förekomsten av
tillgångar som av något skäl är oåtkomliga för den inhemska
konkursförvaltningen, men som kan kommas åt genom ett förfarande i något annat
land. Enligt regeringens mening kan det berättigade i borgenärernas intressen
härvidlag inte ifrågasättas. Gäldenären har inte heller något berättigat
intresse av att få hemlighålla förekomsten av tillgångar. För att hindra att
gäldenären åberopar att en efterfrågad upplysning inte har med konkursboet att
skaffa och att han därför inte behöver lämna upplysningen, bör enligt
regeringens mening konkurslagen ändras på ifrågavarande punkt. Det stora
flertalet remissinstanser har också ställt sig bakom en ändring med en
inriktning enligt promemorieförslaget.
Frågan som några remissinstanser har väckt är om upplysningsskyldigheten
utformad enligt promemorieförslaget blir för vag och otydlig. Begreppet
"konkursutredning" förekommer inte nu i konkurslagen. Det är inte heller ett
helt entydigt begrepp. Ibland torde det användas som en synonym till begreppet
konkursförvaltning. Ofta åsyftas emellertid inte enbart konkursförvaltarens
arbete utan även tillsynsmyndighetens och domstolens befattning med ett konkurs-
ärende. Det synes således vara möjligt att med någorlunda bestämdhet ange
begreppets innebörd.
Lagrådet - som inte har haft något att erinra mot ifrågavarande utvidgning av
upplysningsskyldigheten - har ifrågasatt om begreppet "konkursutredningen"
tillräckligt tydligt innefattar upplysningar om egendom som inte ingår i
konkursboet. Lagrådet har därför föreslagit att 6 kap. 2 § konkurslagen
kompletteras med en föreskrift om att upplysningsskyldigheten även omfattar
egendom som inte ingår i boet. Alternativt föreslår Lagrådet att remissens
förslag - som innebär att upplysningsskyldigheten skall utvidgas till att avse
uppgifter som har betydelse för konkursutredningen - kompletteras med en sådan
föreskrift.
Enligt regeringens mening kan det ha ett visst värde att rent allmänt utvidga
upplysningsskyldigheten till att avse "uppgifter som är av betydelse för
konkursutredningen" i stället för att vara begränsad till upplysningar rörande
"boet". Inte minst mot bakgrund av regeringens förslag i det följande om att
bouppteckningen i vissa fall skall innehålla uppgifter om utomlands befintlig
egendom också i de s.k. särkonkurserna (se avsnitt 5.4) är det viktigt att
upplysningsskyldigheten även omfattar sådan egendom. Som Lagrådet har påpekat
bör detta uttryckligen framgå av lagtexten.
Det föreslås därför att det av konkurslagen uttryckligen framgår att
gäldenärens skyldighet skall omfatta upplysningar som är av betydelse för
konkursutredningen - och alltså inte vara begränsad till upplysningar om boet.
Det föreslås dessutom att det uttryckligen i konkurslagen anges att
upplysningsskyldigheten omfattar även upplysningar om egendom som inte ingår i
konkursboet på grund av att den finns utomlands.
5.3 Konkursbouppteckningens redovisning av räkenskapsmaterial
Regeringens förslag: I konkursbouppteckningen
skall det, i den utsträckning det behövs, förtecknas
vilket räkenskapsmaterial rörande boet som har
omhändertagits av förvaltaren.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Promemorians
förslag innehåller dock inga undantag från skyldigheten att förteckna
materialet.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Flera instanser reser dock invändningar avseende den
närmare utformningen av regeln. Flera instanser, bl.a. Domstolsverket, Göteborgs
tingsrätt, Riksskatteverket, Ackordscentralen i Göteborg-Malmö och ett antal
kronofogdemyndigheter efterlyser ett klargörande av hur omfattande skyldigheten
att förteckna räkenskapsmaterial och andra handlingar skall vara. I det
sammanhanget anförs att det bör finnas en möjlighet att i det enskilda fallet
begränsa omfattningen av förteckningen. Stockholms tingsrätt ifrågasätter om
inte förteckningsskyldigheten bör begränsas i tiden, t.ex. så att material äldre
än fem år inte skall behöva förtecknas. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län
föreslår att det införs en regel som anger att omhändertaget räkenskapsmaterial
skall kunna förstöras efter fem år. De instanser som efterlyser begränsnings-
möjligheter påtalar bl.a. vikten av att en sådan möjlighet är kostnads-
besparande. Flera instanser har också lämnat synpunkter på regelns språkliga och
redaktionella utformning.
Skälen för regeringens förslag: De upplysningar gäldenären lämnar till
förvaltaren är ofta av avgörande betydelse för hela konkursutredningen. Det är
därför - vilket nyss har framhållits - viktigt att upplysningsskyldigheten är
utformad på ett sådant sätt att förvaltaren kan få alla de upplysningar han
behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter. En konkursförvaltares arbete
innehåller många olika moment. Det kan vara fråga om att omhänderta egendom som
tillhör konkursgäldenären, att förvalta denna egendom på ett affärsmässigt
lämpligt sätt, att skapa klarhet i frågan vad som orsakat gäldenärens obestånd
m.m. Det är alltså en mängd åtgärder som en konkursförvaltning kan aktualisera
och ett stort antal transaktioner som skall genomföras. Allt detta ger
naturligtvis upphov till dokumentation av olika slag. Sett ur ett formellt
perspektiv är det två dokument som är centrala; konkursbouppteckningen och
förvaltarberättelsen. Här skall närmast beröras frågor om konkurs-
bouppteckningens innehåll, vilka är av avgörande betydelse för bl.a. edstemats
bestämmande.
Konkursbouppteckningen är det dokument av vilket man kan få en överblick över
konkursboets ställning. Bouppteckningen upprättas av konkursförvaltaren (7 kap.
13 § första stycket konkurslagen) eller i vissa mycket sällsynta fall av
gäldenären (7 kap. 13 § tredje stycket konkurslagen).
Bouppteckningen skall enligt 7 kap. 13 § första stycket konkurslagen i princip
innehålla en förteckning av konkursboets samtliga tillgångar och skulder. De
tillgångar som tillhör konkursboet är i princip alla utmätningsbara tillgångar
som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller som kommer att
tillföras konkursboet exempelvis genom en framgångsrik återvinningstalan. Ett
speciellt godtrosskydd för tredje man finns i 3 kap. 2 § konkurslagen. Det
undantaget är i förevarande sammanhang av mindre intresse. Detsamma gäller det
undantag som kan komma att följa av att konkursförvaltaren avstår från att
inträda i de processer gäldenären är inblandad i (se 3 kap. 9 § konkurslagen).
Gäldenären får då fortsätta att processa på egen hand och skulle han vinna en
sådan process ingår den egendomen inte i konkursboet. Beträffande skulderna
skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. I övrigt ges inga
särskilda föreskrifter i 7 kap. 13 § konkurslagen beträffande hur skulderna
skall anges i bouppteckningen. Inflikas kan att reglerna i 5 kap. konkurslagen,
som handlar om vilka fordringar som kan göras gällande i en konkurs och hur
dessa fordringar skall behandlas har betydelse även för hur
fordringarna/skulderna anges i bouppteckningen.
Vidare skall bouppteckningen enligt 7 kap. 13 § första stycket konkurslagen
innehålla uppgift om dels varje borgenärs namn och postadress, dels de böcker
och handlingar som avses i 7 kap. 12 § konkurslagen. De "böcker och handlingar"
som avses är dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar rörande boet. Vad
som närmare avses med "böcker och handlingar" är i viss mån oklart, även om
denna oklarhet i de flesta fall inte bereder några större bekymmer. Frågan är
inte heller närmare behandlad i förarbeten eller i den juridiska litteraturen på
området.
Först och främst avses med böcker och handlingar räkenskapsmaterial. Till
räkenskapsmaterial i bokföringslagens (1976:125) mening hänförs enligt lagens
förarbeten förutom verifikationer, allt material som den bokföringsskyldige över
huvud taget använder för sin affärsbokföring. Det inbegriper sålunda alla olika
bokföringsböcker, kortsystem, hålkort, mikrofilm och magnetbandupptagningar
liksom särskilda specifikationer som enligt olika bestämmelser skall komplettera
bokföringen. Till räkenskapsmaterial hänförs vidare enligt särskilda
bestämmelser sådana beskrivningar som kan göras upp för bokföringssystemet samt
systemdokumentation och behandlingshistorik för datorbaserad redovisning. Till
räkenskapsmaterialet hör också alla de handlingar som legat till grund för de
olika affärshändelserna. Det kan här röra sig om avtal, protokoll, korrespondens
etc. (se prop. 1975:104 s. 205 f). Vad som utgör räkenskapsmaterial har
utvecklats i Bokföringsnämndens rekommendation BFN R-3. Begreppet
räkenskapsmaterial har alltså en tämligen vid omfattning. Vad som skall anges i
konkursbouppteckningen är emellertid inte begränsat till enbart
räkenskapsmaterial. Även andra handlingar som rör boet och som förvaltaren har
omhändertagit skall anges. Det betyder att det kan vara frågan om handlingar av
många olika slag som förvaltaren skall omhänderta och som han skall ange i
bouppteckningen.
Som framhålls i RUBICON-rapporten (se avsnitt 4) är det av flera skäl, bl.a. av
hänsyn till edstemats omfattning, viktigt att det i konkursbouppteckningen görs
skillnad mellan räkenskapsmaterial och övriga handlingar. Visserligen kan det
förekomma att det ibland kan vara svårt att avgöra om en viss handling är att
hänföra till räkenskapsmaterial eller inte. Detta bör dock inte hindra att en
uppdelning ändå görs. De flesta handlingar kommer trots allt utan någon större
tvekan att vara att hänföra till den ena eller andra kategorin. Lämpligt är att
i bouppteckningen under två skilda rubriker förteckna de två kategorierna av
handlingar, vilket ibland sker redan i dag. Förvaltaren bör inför upprättandet
av bouppteckningen med gäldenären gå igenom frågan om hur räkenskapsmaterialet
och andra handlingar skall redovisas i bouppteckningen. Tillgängligt material
bör därvid förtecknas under två rubriker. Det bör vidare av bouppteckningen
framgå om visst räkenskapsmaterial saknas. Det kan exempelvis vara så att visst
räkenskapsmaterial aldrig har upprättats och behållits eller att det på något
sätt har förkommit.
Det finns anledning att framhålla att det nu sagda nästan enbart tar sikte på
sådana gäldenärer som är bokföringspliktiga. Det är endast sådana gäldenärer som
regelmässigt har och skall ha en ordnad bokföring. Det är också den kategorin av
konkursgäldenärer som är de mest utredningskrävande. För gäldenärer som inte är
bokföringspliktiga kan det dock förekomma att de har handlingar som rör boet och
som till sin karaktär t. o. m. skulle ha varit att hänföra till räken-
skapsmaterial om gäldenären hade varit bokföringsskyldig. Även handlingar i
övrigt hos sådana gäldenärer kan vara av intresse vid en konkursutredning. I
formellt hänseende särbehandlas inte gäldenärer som inte är bokföringsskyldiga i
nu diskuterade hänseenden. Det finns inte heller någon anledning till sådan
formell särbehandling eftersom vissa av reglerna i praktiken endast berör
bokföringsskyldiga gäldenärer.
I promemorian föreslås att 7 kap. 13 § konkurslagen förtydligas så att det nu
sagda klart framgår. Detta bör enligt promemorieförslaget ske genom att man i
paragrafen knyter an till vad som avses med räkenskapsmaterial i
bokföringslagens mening, i stället för att - som för närvarande - använda det
betydligt mer obestämda och ganska otidsenliga uttrycket "böcker". Även framgent
bör det enligt promemorieförslaget föreskrivas att "andra handlingar" som rör
boet också skall anges i bouppteckningen.
De flesta remissinstanser har välkomnat en ändring i linje med vad som föreslås
i promemorian. Flera instanser har emellertid efterlyst ett förtydligande av hur
omfattande skyldigheten att förteckna räkenskapsmaterial och andra handlingar
skall vara.
Enligt regeringens mening är det givetvis viktigt att det av konkurslagen klart
framgår hur omfattande förteckningsskyldigheten är. Det är också viktigt att -
som några instanser har påpekat - regleringen är någorlunda flexibel så att man
har möjlighet att anpassa omfattningen av förteckningen i förhållande till vad
den enskilda konkursen kräver. Enligt regeringens mening bör det därför finnas
en möjlighet att avstå från att göra en sådan förteckning eller att begränsa den
till att omfatta endast visst räkenskapsmaterial och vissa andra handlingar. Det
kan också i vissa fall finnas anledning att begränsa förteckningen med hänsyn
till räkenskapsmaterialets ålder, t.ex. så att räkenskapsmaterial avseende de
senaste tre bokföringsåren förtecknas. Det synes därför vara tillräckligt att
föreskriva att en förteckning skall göras i den utsträckning det behövs. Det får
därvid främst ankomma på förvaltaren att avgöra hur omfattande förteckning som
behövs i det enskilda fallet. Det är också lämpligt att förvaltaren i
förekommande fall redovisar efter vilka principer han har begränsat
förteckningen. I vissa fall har förvaltaren därvid att enligt den allmänna
regeln i 7 kap. 10 § konkurslagen höra tillsynsmyndigheten. En lämplig ordning
kan vara att det träffas generella överenskommelser mellan förvaltarna och
tillsynsmyndigheten om hur förteckningsskyldigheten bör utföras.
Som Domstolsverket har anfört synes det inte nödvändigt att tynga lagtexten med
en hänvisning till bokföringslagen när man anger att räkenskapsmaterial skall
förtecknas. Vad som avses med räkenskapsmaterial i konkurslagen bör naturligtvis
ändå knyta an till vad som avses med begreppet enligt bokföringslagen.
I anslutning till att man i 7 kap. 13 § konkurslagen knyter an till begreppet
räkenskapsmaterial bör även kapitlets 12, 14, 22, 28 och 30 §§ ändras, så att
det också i dessa föreskrifter talas om räkenskapsmaterial i stället för om
böcker. Detsamma gäller regeln i 2 kap. 3 §.
5.4 Konkursbouppteckningens innehåll avseende utomlands befintlig egendom
Regeringens förslag: I konkursbouppteckningen
skall inte bara i en svensk domicilkonkurs utan
också i en särkonkurs anges även utomlands befintlig
egendom när särskilda skäl föranleder det.
Promemorians förslag: I promemorian förslås att utomlands befintlig egendom
normalt skall förtecknas i bouppteckningen även i en särkonkurs. Undantag skall
göras endast om särskilda skäl föranleder det.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget
utan erinran. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund
och Konkursförvaltarkollegiernas förening avstyrker dock förslaget. Några
instanser, t.ex. Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Domstolsverket och
Riksskatteverket uttrycker - framför allt med hänsyn till risken att förfarandet
kompliceras och fördyras - tvekan till förslaget. De båda hovrätterna föreslår
att regeln i vart fall utformas så att att utomlands befintlig egendom skall
förtecknas enbart när det är påkallat av särskilda skäl. Några instanser, t.ex.
Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län, hävdar däremot att regeln bör utformas
så att sådan egendom alltid, utan undantag, skall förtecknas. Patent- och
registreringsverket och Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län poängterar att det
tvärtom är viktigt att regeln inte får en obligatorisk utformning. I övrigt har
en del remissinstanser lämnat vissa synpunkter på regelns språkliga utformning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt skall i
konkursbouppteckningen anges samtliga gäldenärens tillgångar som ingår i
konkursboet. Regleringen tar ingen hänsyn till var egendomen finns belägen. Det
gör exempelvis ingen skillnad om egendomen befinner sig i Sverige eller
utomlands. Konkursförfarandet syftar alltså till ett generellt ianspråktagande
av gäldenärens samtliga tillgångar. I detta finns en inbyggd svårighet av
praktiskt slag, eftersom varje stat inom sitt eget territorium bestämmer över
vilka befogenheter en utländsk konkursförvaltare eller motsvarande har. Det kan
alltså vara svårt, eller omöjligt, för en konkursförvaltning i ett land att
komma åt egendom som finns i ett annat.
Utanför det nordiska samarbetet finns för svenskt vidkommande ingen skriven
reglering av internationella insolvensfrågor. De principer som är vägledande för
hanteringen av internationella insolvensfrågor är dels universalitetsprincipen,
som innebär att ett svenskt konkursförfarande syftar till att ta i anspråk all
egendom, oavsett var den befinner sig, dels territorialitetsprincipen, som
innebär att konkursförandet här i landet endast avser egendom som också är
belägen här i landet. Den först nämnda principen råder i s.k. domicilkonkurser,
dvs. konkurser där konkursgäldenären har sitt hemvist i Sverige.
Territorialitetsprincipen tillämpas i s.k. särkonkurser, dvs. konkurser avseende
gäldenärer som inte har hemvist i Sverige. Detta innebär att ett svenskt
konkursförfarande där gäldenären har hemvist i Sverige i princip syftar till att
omfatta all gäldenärens egendom, oavsett var den finns. Det säger sig självt att
genomförandet av en så långtgående princip inte sällan stöter på praktiska
svårigheter. Man är ju helt beroende av andra staters tillmötesgående när den
svenska konkursförvaltningen gör anspråk på utomlands befintlig egendom. Därvid
kan dessutom ibland konkurrens uppstå mellan olika staters anspråk avseende
samma egendom. I en svensk särkonkurs däremot gör man i förfarandet inte ens
anspråk på att utomlands befintlig egendom skall ingå i förfarandet. I dessa
fall ingår sådan egendom inte bland tillgångarna i konkursboet.
Nämnas kan att RSV i en skrivelse till Justitiedepartementet nyligen har väckt
frågan om en ändring i konkurslagen som innebär att uppdelningen i domicil- och
särkonkurser skall avskaffas och att gäldenärens tillgångar såväl inom som utom
riket skall ingå i en svensk konkurs. Den frågan behandlas inte i detta
lagstiftningsärende.
Det sagda innebär att konkursbouppteckningen i en domicilkonkurs skall ta upp
även utomlands befintlig egendom bland tillgångarna i konkursboet. I en
särkonkurs skall däremot sådana tillgångar inte tas upp bland tillgångarna i
bouppteckningen.
I promemorian diskuteras om man för särkonkursernas del kan och bör utvidga vad
som skall anges i bouppteckningen till att omfatta även utomlands befintliga
tillgångar. Det föreslås därvid att det i konkurslagen skall föreskrivas att
bouppteckningen också skall innehålla uppgift om egendom som på grund av att den
finns utomlands inte skall ingå i konkursboet. Om särskilda skäl föranleder det
föreslås att man skall kunna underlåta att förteckna sådan egendom.
Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att det kan vara förenat
med ett antal påtagliga fördelar att det införs en möjlighet till att förteckna
utomlands befintlig egendom även i en svensk särkonkurs. Först kan konstateras
att gäldenären i och för sig inte har något berättigat intresse av att få
undanhålla borgenärerna tillgångar, även om tillgångarna inte ingår i konkursen.
Borgenärerna har däremot ett berättigat intresse av att kunna komma åt dessa
tillgångar i ett konkurs- eller annat förfarande i något annat land. En
utvidgning av bouppteckningens omfattning kan alltså bidra till att underlätta
för borgenärerna att i förlängningen komma åt gäldenärens egendom. Normalt
sammanfaller detta borgenärsintresse med samhällsintresset. Vad som avses med
det senare är särskilt intresset av att kunna stävja förfaranden som kan utgöra
ett led i ekonomisk brottslighet. Ett undanhållande av egendom kan också,
oavsett var egendomen finns, vara straffbart som oredlighetsbrott enligt 11 kap.
brottsbalken. Något principiellt hinder mot att ett svenskt särkonkursförfarande
bidrar till utredningen om förekomsten av sådana tillgångar kan knappast
föreligga. En sådan reglering torde också vara väl förenlig med de strävanden
som pågår med att nå mellanstatliga överenskommelser på det konkursrättsliga
området. Ett av de grundläggande syftena med dessa strävanden är att underlätta
handläggningen av gränsöverskridande konkurser (se avsnitt 3). Det nu sagda
ligger också i linje med vad som kommit till uttryck i avsnitt 5.2 där
gäldenärens upplysningsskyldighet har behandlats.
En beaktansvärd invändning mot den ifrågasatta utvidgningen är att den kan
komma att tynga och komplicera konkursförfarandet. Därigenom kan förfarandet
riskera att såväl dra ut på tiden som att fördyras, utan att ens syftet är att
konkursboet skall tillföras några ytterligare tillgångar. Den i promemorian
föreslagna regeln anger som en huvudregel att i utlandet befintliga tillgångar
skall anges i bouppteckningen, men att det skall finnas möjlighet för
förvaltaren att i ett enskilt fall avstå från att ange sådana tillgångar. I
likhet med vad några remissinstanser har anfört anser regeringen att det finns
skäl att formulera regeln något annorlunda. I flertalet konkurser finns det inte
någon egendom av intresse som är belägen utomlands. I de fall förvaltaren har
anledning att tro att sådan egendom finns är det värdefullt att det finns en
möjlighet att ange den i bouppteckningen. Syftet med en utvidgande regel torde
fyllas om man föreskriver att utomlands befintlig egendom skall förtecknas
enbart i de fall särskilda skäl föranleder det. I de fall konkursgäldenären i
en svensk särkonkurs har mycket svag anknytning till landet kan det exempelvis
finnas anledning att underlåta att förteckna utomlands befintlig egendom.
Detsamma kan gälla när förekomsten av utländska tillgångar är särskilt
svårutredd eller om deras existens är oklar. Det bör också rent allmänt göras en
avvägning mellan konkursens totala omfattning och omfattningen av tillgångar som
finns i utlandet. Det bör alltså inte läggas ned resurser och ansträngningar på
att förteckna utomlands befintliga tillgångar, om dessa inte mer än marginellt
kan vara av intresse för borgenärerna eller för konkursutredningen som sådan.
Så snart konkursförvaltaren får anledning att tro att det finns egendom av
intresse för borgenärerna torde det däremot föreligga särskilda skäl för
konkursförvaltaren att förteckna egendomen i konkursbouppteckningen.
5.5 Edstemats omfattning såvitt gäller räkenskapsmaterialet
Regeringens förslag: Edstemat skall omfatta även
riktigheten av den förteckning över det
räkenskapsmaterial som redovisas i
bouppteckningen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Ackordscentralen Göteborg-Malmö avstyrker dock
med hänsyn till att det för gemene man måste vara svårt att avgöra vad som avses
med räkenskapsmaterial. Flera instanser, bl.a. Svea hovrätt, Hovrätten för
Västra Sverige, Skattemyndigheten i Stockholms län och Industriförbundet
framhåller vikten av att det klart framgår att det är riktigheten av
förteckningen av räkenskapsmaterial som beedigas, inte riktigheten av räken-
skapsmaterialets innehåll. Grossistförbundet Svensk Handel ifrågasätter tvärtom
om inte även räkenskapsmaterialets innehållsmässiga riktighet bör beedigas.
Flera åklagarmyndigheter och Rikspolisstyrelsen ifrågasätter en ändring av
edstemats omfattning utan att de straffrättsliga konsekvenserna samtidigt blir
belysta. Riksskatteverket (RSV) föredrar en straffbestämmelse för försvårande av
konkursutredning efter mönster från 10 § skattebrottslagen framför en utvidgning
av edstemat.
Skälen för regeringens förslag: Konkursgäldenären skall beediga
konkursbouppteckningen. I enlighet med vad regeringen har betonat redan
inledningsvis är detta ett mycket viktigt moment i konkurshandläggningen. I 6
kap. 3 § första stycket konkurslagen anges att han med ed skall betyga att
bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte
enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller
skuld. Konkursgäldenären skall med andra ord intyga att konkursbouppteckningen
är komplett och korrekt vad avser däri angivna tillgångar och skulder. Konkurs-
bouppteckningen innehåller dock inte enbart en förteckning över tillgångar och
skulder. Den skall dessutom innehålla uppgifter om räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör boet. Det kan därför ifrågasättas om edgången verkligen
omfattar ett betygande från gäldenären att bouppteckningen är korrekt och
fullständig med avseende på räkenskapsmaterialet (jfr Welamson, Konkursrätt s.
349, prop. 1978/79:85 s. 250 f, prop. 1986/87:90 s. 241 f och Walin/Palmér,
Konkurslagen s. 515 f). Formuleringen av edstemat är inriktad på att det först
och främst - eller kanske t. o. m. enbart - är tillgångarna och skulderna som
skall beedigas. Det framgår av vad som anges i 6 kap. 3 § första stycket in
fine, nämligen att konkursgäldenären skall betyga att bouppteckningen är korrekt
och fullständig i den bemärkelsen att ingen tillgång eller skuld oriktigt har
utelämnats eller upptagits. Detta är givetvis det centrala. Det är dock tänkbart
att edstemat enligt gällande rätt skall bestämmas vidare än så. Av edstemats
formulering kan man förstå det som att allt som anges i bouppteckningen skall
beedigas. Men man kan också uppfatta det som att eden är begränsad till att avse
enbart uppgifter i bouppteckningen om tillgångar och skulder. Om man anser att
eden har denna begränsade innebörd omfattar den som sagt exempelvis inte
uppgifter om räkenskapsmaterial.
Edstemats formulering går tillbaka till åtminstone 1862 års konkurslag (26 §)
varifrån den togs över i 1921 års konkurslag (91 §). Edstemat har sedan överlevt
alla konkursreformer och framgår nu alltså i 1987 års konkurslag av 6 kap. 3 §.
Formuleringen av edstemat har i olika förarbeten under denna långa tid inte
varit föremål för någon mer ingående diskussion (se NJA II 1921 s. 526, Sven
Lawski, Kommentar till 1921 års konkurslag s. 158 f, Lars Welamson, Konkursrätt
s. 345, SOU 1977:29 s. 195 ff, prop. 1978/79:105 s. 139 ff och s. 237 ff, prop.
1986/87:90 s. 241 f och Madeleine Löfmarck, Brotten mot borgenärer s. 211 ff.
Jfr också JO 1979/80 s. 107 f). Det mesta talar dock för att edstemat har den
begränsade omfattning som här har redogjorts för. En rent språklig tolkning
leder om inte annat närmast till den slutsatsen. Det måste emellertid sägas vara
en brist att det inte utan reservationer går att slå fast detta. Redan av det
skälet föreligger det ett behov av att förtydliga edstemat.
Enligt regeringens mening är det av största vikt att edstemat är klart och
koncist avgränsat, så att det går att fastställa vad som avses med edgången.
Detta inte minst mot bakgrund av att det är en tvångsmedelssanktionerad
skyldighet för gäldenären att avlägga bouppteckningsed och att uppgifterna
lämnas under straffansvar. Det är därför inte möjligt att utvidga edstemat i
någon vidare mån. Det är inte heller tänkbart att låta edstemats gränser vara
oklara. Regeringen delar här den uppfattning som framförs i promemorian.
Det synes närmast självklart att edgången alltjämt skall ha sin utgångspunkt i
bouppteckningen. Det är därmed inte sagt att gäldenären bör beediga hela
bouppteckningen. Däremot bör edstemat vara vidare än att bara avse riktigheten
av tillgångar och skulder. Räkenskapsmaterialet är viktigt i flera hänseenden.
Det är viktigt för att förvaltaren skall kunna ta ställning till frågor om
återvinning till konkursboet, för att kunna utreda orsakerna till gäldenärens
obestånd, för att kunna fortsätta bedriva gäldenärens rörelse, för att utröna om
det har begåtts brott eller andra oegentligheter i rörelsen m.m. Av dessa skäl
skall i enlighet med vad som har föreslagits (se avsnitt 5.3) konkurs-
bouppteckningen också, i den utsträckning det behövs, innehålla uppgifter om
räkenskapsmaterialet och andra handlingar rörande boet.
Det finns anledning att låta också räkenskapsmaterialet bli beedigat. En
lämplig avgränsning är enligt regeringens mening att klargöra att edgången
omfattar också den förteckning över räkenskapsmaterial som bouppteckningen
innehåller. Som har sagts är det tveksamt om detta gäller i dag. Ett
klarläggande kan därför vara på sin plats. I enlighet med vad som nyss har
framhållits får en utvidgning av edstemat inte medföra att edgångens omfattning
på något annat sätt framstår som oklar eller diffus. Om man i konkurslagen
föreskriver att edstemat skall avse - förutom tillgångar och skulder - också
räkenskapsmaterialet vinner man två fördelar. För det första klargörs det över
huvud taget att edstemat avser de tre momenten, tillgångar, skulder och räken-
skapsmaterial, och inget annat. För det andra får man härigenom en önskad
utvidgning av edstemat vad räkenskapsmaterialet beträffar.
En edgångsskyldighet avseende räkenskapsmaterial enligt vad nu har sagts kommer
alltså att innebära att gäldenären även intygar att den förteckning över
räkenskapsmaterial som bouppteckningen innehåller är korrekt. Gäldenären skall
alltså under ed betyga att den förteckning av räkenskapsmaterial som
boupppteckning innehåller enligt hans vetskap är korrekt. Ett sådant edstema kan
givetvis innebära att gäldenären under ed i konkursen lämnar uppgifter som
avslöjar att han har begått brott. Sådana uppgifter kan åberopas mot honom i en
efterföljande brottmålsprocess där gäldenären står som tilltalad. Detta är i och
för sig inget anmärkningsvärt, utan något som förekommer även i annan
lagstiftning. Högsta domstolen har också i rättsfallet NJA 1991 s. 123 uttalat
att reglerna i 36 kap. 6 § rättegångsbalken om att ett vittne inte är tvungen
att under ed yppa att han begått brottslig eller vanärande handling, inte är
analogt tillämpliga på den som skall avlägga bouppteckningsed.
Den sålunda föreslagna edgångsskyldigheten innebär inte att gäldenären under ed
skall uppge varför exempelvis bokföringen i förekommande fall är bristfällig.
Edstemat bör inte heller omfatta frågan om räkenskapsmaterialets
innehållsmässiga riktighet. Gäldenären skall alltså inte under ed betyga att det
omhändertagna räkenskapsmaterialet verkligen utgör en korrekt bokföring. Ett så
omfattande edstema torde inte vara förenligt med kraven på ett klart avgränsat
och hanterligt edstema. Edstemat beträffande räkenskapsmaterialet bör dessutom
inte vara formulerat så att gäldenären alltid beedigar att räkenskapsmaterialet
är komplett. Bouppteckningen kan i många fall komma att redovisa
räkenskapsmaterial i begränsad omfattning (jfr förlaget i avsnitt 5.3). Konkurs-
gäldenären kan då givetvis inte beediga att förteckningen är komplett. Det han
däremot bör beediga är att förteckningen i sig är korrekt utifrån de
begränsningar förvaltaren har gjort i bouppteckningen. Edstemats omfattning
avseende räkenskapsmaterialet blir således beroende av den avgränsning som
förvaltaren har gjort i bouppteckningen.
5.6 Edstemats omfattning såvitt gäller utomlands befintlig egendom
Regeringens förslag: I de fall det i en särkonkurs
skall förtecknas utomlands befintlig egendom i
bouppteckningen skall edstemat omfatta även denna
egendom.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Domstolsverket har avstyrkt förslaget med hänvisning till
att det av principiella skäl inte är lämpligt att edstemat skall omfatta egendom
som inte omfattas av konkursen. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Konkursgäldenären skall alltså beediga
konkursbouppteckningen bl.a. vad den avser tillgångarna. Detta betyder enligt
gällande rätt, att edstemat i en domicilkonkurs skiljer sig från edstemat i en
särkonkurs. I det förra slaget av konkurs omfattas tillgångar som finns
utomlands av gäldenärens edgång. Praktiska svårigheter för konkursförvaltningen
att komma åt dessa tillgångar påverkar givetvis inte detta. Vid en särkonkurs
omfattas däremot sådana tillgångar inte av edgången. Om man däremot - som
föreslås i detta ärende - väljer att i vissa fall låta tillgångar som befinner
sig utomlands förtecknas i bouppteckningen (se avsnitt 5.4), uppkommer frågan om
dessa tillgångar också skall omfattas av edgångsskyldigheten.
I promemorian föreslås att edstemat skall omfatta även utomlands befintlig
egendom i de fall sådan skall förtecknas i bouppteckningen.Detta tillstyrks
eller lämnas utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. Flera instanser
hävdar därvid att detta följer konsekvent av edstemats knytning till
bouppteckning.
Om edstemat skall vara knutet till tillgångar, skulder och förtecknat
räkenskapsmaterial utan särskild begränsning kommer edstemat också att omfatta
utomlands befintliga tillgångar även i särkonkurser. Enligt regeringen är en
sådan ordning konsekvent. Det finns enligt regeringens mening inte tillräckliga
skäl för att tillgångar skall undantas från edgångsskyldigheten enbart av den
anledningen att de befinner sig utomlands. Inte heller det förhållandet att
sådana tillgångar i en särkonkurs inte ingår i konkursboet utgör enligt
regeringens mening något avgörande skäl för att undanta dem från edgången.
Däremot bör man bibehålla kravet på anknytning till vad som anges i boupp-
teckningen. Det innebär att om man har valt att avstå från att i bouppteckningen
förteckna utomlands befintliga tillgångar, kommer edgången att begränsas till
att avse tillgångar som finns i Sverige. Regeringen föreslår därför att
riktigheten av bouppteckningens uppgifter om tillgångar skall beedigas även i de
fall det i en särkonkurs i bouppteckningen förtecknas utomlands befintlig
egendom.
Det finns anledning att återigen betona att detta inte i sig innebär att den
svenska konkursförvaltningen i dessa fall gör anspråk på att sådan egendom skall
ingå i konkursboet. Rent praktiskt bör därför nu avsedd egendom i
bouppteckningen förtecknas under en särskild rubrik, så att det klart framgår
att den inte ingår i konkursen.
5.7 Befrielse från skyldighet att avlägga konkursbouppteckningsed
Regeringens förslag: Genom en hänvisning i
konkurslagen till 36 kap. 5 § rättegångsbalken
klargöras att de personer som enligt den
föreskriften är befriade från att som vittnen lämna
uppgifter skall vara befriade från att avlägga ed
beträffande sådana uppgifter i någon utomståendes
konkurs. Någon motsvarighet till regeln i 36 kap.
6 § rättegångsbalken införs däremot inte i
konkurslagen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Flera instanser, bl.a. Domstolsverket, Hovrätten för
Västra Sverige och Gävle tingsrätt har lämnat synpunkter på utformningen av den
föreslagna regeln. Helsingborgs tingsrätt, som avstyrker förslaget, framför ett
flertal invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian behandlas i anledning av
rättsfallet NJA 1991 s. 123 (jfr också Lars Heuman, Specialprocess, 3 uppl. s.
234 f och Peter Fitger i festskrift till Per Olof Bolding, s. 143 ff) några
frågor som har med edgångsskyldigheten att skaffa. I rättsfallet aktualiserades
frågan om regeln i 36 kap. 6 § rättegångsbalken enligt vilken ett vittne kan
vägra att yttra sig angående omständigheter, vars yppande skulle röja att
vittnet eller någon honom närstående förövat brottslig eller vanärande handling,
kunde tillämpas analogt på frågan om edgångsskyldigheten för en person som själv
inte var konkursgäldenär eller ställföreträdare för konkursgäldenären. Personen
i fråga hade tidigare varit ägare till hälften av konkursbolaget och varit
styrelsesuppleant i detta samt hade dessutom uppgivit boet till bouppteckning.
Högsta domstolen besvarade frågan nekande. Som Högsta domstolen påpekar i dom-
skälen är det inte unikt för just edgången i konkurs att ett undantag av det
slag som förekommer i 36 kap. 6 § rättegångsbalken saknas (se t.ex. skyldigheten
enligt 20 kap. 6 § andra stycket ärvdabalken för bouppgivare m.fl. att på
begäran avlägga bouppteckninged. Jfr också 67 § andra stycket lagen [1941:416]
om arvsskatt och gåvoskatt). Inte heller andra än gäldenären själv eller
ställföreträdare för gäldenären bör kunna undantas från edgångsskyldigheten i
konkurs av den anledning att de skulle kunna komma att avslöja att de har begått
brottslig eller vanärande handling. Många gånger är det exempelvis av största
vikt att en förutvarande ställföreträdare har en så omfattande edgångsskyldighet
som möjligt. Slutsatsen i promemorian är att det i konkurslagen inte bör tas in
någon reglering som motsvarar vad som regleras i 36 kap. 6 § rättegångsbalken.
I promemorian föreslås dock att det uttryckligen bör framgå av konkurslagen
genom en hänvisning till 36 kap. 5 § rättegångsbalken att de personer som
omfattas av den föreskriften inte skall vara skyldiga att avlägga ed beträffande
uppgifter som de inte får höras som vittnen om i någon annans konkurs.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan
erinran. Flera instanser har emellertid framfört synpunkter på utformningen av
den föreslagna regeln. En instans har också avstyrkt förslaget och anser att
förslaget är otillräckligt motiverat och därför inte bör ligga till grund för
lagstiftning. Behovet av en reglering ifrågasätts. Det föreslås att man i
stället noga anger vilka - förutom konkursgäldenären - som kan åläggas avlägga
konkursbouppteckningsed. Tingsrätten kritiserar promemorieförslaget bl.a. för
att omfattningen av undantaget blir oklart och för att det i tillämpningen i
vissa fall uppstår svårigheter att avgränsa edstemat eller göra förbehåll inför
edsavläggandet.
Enligt regeringens mening kan det med fog ifrågasättas om det är rimligt att
konkurslagen saknar ett undantag som motsvarar undantagen från vittnesplikten i
36 kap. 5 § rättegångsbalken. Vissa personer - advokater, läkare och andra - får
enligt denna regel under vissa förutsättningar inte höras som vittnen vid
domstol i ett tviste- eller brottmål. Denna befrielse från vittnesplikten hör
ihop med att dessa personer är underkastade en tystnadsplikt som har samband med
deras yrkesutövning. Denna tystnadsplikt innebär att de inte får lämna uppgifter
om vad de då erfarit. Skälen bakom denna tystnadsplikt och den därtill knutna
befrielsen från vittnesplikten är av den art att de kan sägas utgöra en allmän
rättsprincip av verkligt grundläggande betydelse. Det finns inga bärande skäl
för att en sådan princip inte skall vara tillämplig även inom konkursområdet. En
advokat som i sin yrkesutövning har anförtrotts något som rör förekomsten av
vissa tillgångar skall exempelvis inte kunna tvingas att under konkurs-
bouppteckningsed avslöja detta.
De skäl som ligger bakom regleringen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken har bäring
även i konkurssammanhang. De tillämpningsproblem som kan komma att uppstå är
främst sådana som är betingade av utformningen av regeln i rättegångsbalken.
Några nya, konkursspecifika, problem torde inte uppkomma i någon nämnvärd
omfattning. Enligt regeringens mening bör alltså en hänvisning tas in i
konkurslagen till 36 kap. 5 § rättegångsbalken, så att det framgår att andra än
konkursgäldenären inte skall behöva avlägga bouppteckningsed i konkurs om de
tillhör undantagskretsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken och situationen är sådan
som där beskrivs. Denna befrielse från att avlägga sådan ed bör givetvis endast
gälla för andra än konkursgäldenären eller ställföreträdare för honom. Det
innebär bl.a. att en advokat som är styrelseledamot i ett konkursföretag och i
denna egenskap skyldig att avlägga ed enligt 6 kap. 3 §, inte kan befrias från
denna skyldighet. Hänvisningen bör dock - som några instanser har påpekat -
utformas på ett något annorlunda sätt än vad som är fallet i
promemorieförslaget. Hänvisning bör sålunda inte göras enbart till personkretsen
i 36 kap. 5 § rättegångsbalken utan också till de i den paragrafen angivna
situationerna. Som Domstolsverket har påpekat bör det också framgå att inte bara
gäldenären själv utan också närstående till honom inte omfattas av undantaget,
dvs. den som är närstående till gäldenären bör vara skyldiga att avlägga
bouppteckningsed även om vederbörande skulle tillhöra den krets som enligt 36
kap. 5 § rättegångsbalken inte får höras som vittne.
6 Försäljning av egendom i konkursen
Regeringens bedömning: Inga ändringar bör nu göras i
reglerna om försäljning av egendom i konkursen.
Promemorians förslag: I konkurslagen skall införas en regel som anger att
försäljning av konkursegendom till konkursgäldenären eller någon honom
närstående person skall föregås av ett offentligt anbudsförfarande. När
särskilda skäl föreligger skall ett sådant förfarande kunna undvaras.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Några instanser avstyrker dock. Många av de instanser
som har tillstyrkt förslaget, är emellertid inte odelat positiva till det. Bland
annat ifrågasätts från flera håll om det verkligen föreligger något praktiskt
behov av den i promemorian föreslagna regeln. Vidare påtalas från flera håll att
förslaget är i behov av kompletterande lagändringar för att effektivt kunna
tjäna sitt syfte. Flera instanser efterlyser ytterligare analyser av effekterna
av förslaget.
Skälen för regeringens bedöming: Enligt gällande rätt skall förvaltaren
realisera boets tillgångar och fördela de pengar försäljningen inbringar bland
borgenärerna enligt i första hand den ordning som förmånsrättslagen (1970:979)
föreskriver. Det åligger därvid förvaltaren att i enlighet med den allmänna
regeln i 7 kap. 8 § konkurslagen se till att han vid försäljningen får ett så
högt pris som möjligt. Det finns emellertid även andra intressen som måste
beaktas. Enligt den nämnda regeln skall förvaltaren exempelvis också verka för
en så snabb avveckling av boet som möjligt. Detta medför bl.a. att det kan vara
svårt för förvaltaren att på bästa sätt utnyttja fluktuationer på en föränderlig
marknad. Förvaltaren har också ett ansvar för att konkursen avvecklas så
förmånligt som möjligt totalt sett. Det kan någon gång innebära att enstaka
objekt inte bör säljas till högstbjudande. Även i övrigt finns det hänsyn av
olika slag som förvaltaren måste iaktta i sitt arbete; bl.a. åligger det
förvaltaren att i viss mån beakta allmänna sysselsättningsintressen (7 kap. 8 §
andra stycket konkurslagen).
Beträffande formerna för försäljningen föreskrivs i 8 kap. 6 § konkurslagen att
fast egendom får säljas exekutivt på auktion eller under hand. Enligt 8 kap. 7 §
konkurslagen gäller detsamma beträffande försäljning av lös egendom som inte
innebär ett fortsättande av gäldenärens rörelse. Beträffande såväl fast som lös
egendom föreskrivs också att det står förvaltaren fritt att välja någon annan
realisationsform, om han anser det vara mest fördelaktigt för boet.
Konkurslagen innehåller inte några särskilda regler för det fall att
konkursgäldenären eller någon honom närstående fysisk eller juridisk person står
som köpare av egendom som ingår i konkursen. Det kan alltså konstateras att det
enligt gällande rätt åligger förvaltaren att sälja konkursboets egendom till
"bästa" möjlig pris.
I promemorian föreslås att denna allmänna skyldighet skall preciseras när det
gäller försäljning till konkursgäldenären eller någon honom närstående. Det
föreslås i promemorian att det i konkurslagen skall anges att försäljning till
konkursgäldenären eller någon honom närstående fysisk eller juridisk person
skall ha föregåtts av ett offentligt anbudsförfarande, om inte särskilda skäl
gör att ett sådant förfarande kan undvaras. Syftet med den föreslagna regeln är
att den skall kunna bidra till att utrymme ges för marknadsmekanismerna och att
gäldenären eller någon honom närstående inte skall kunna "köpa tillbaka" egendom
till underpris. I promemorian betonas särskilt att den föreslagna regeln kan
bidra till att misstankar om att allt inte har "gått rätt till" inte får näring.
Samtidigt betonas i promemorian vikten av att man inte tynger konkursförfarandet
med onödig formalia så att förvaltarens möjligheter att snabbt avveckla boet
hämmas.
Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget, men inslag av kritik
förekommer. Framför allt hävdas från flera håll att den föreslagna regeln inte
löser det problem den avser att lösa. Det sägs vidare att den föreslagna regeln
- för att bli effektiv - måste kompletteras med andra ändringar i konkurslagen,
vilket enligt flera instanser kräver ytterligare analyser och överväganden.
Enligt regeringens mening skulle - vilket sägs även i promemorian - en regel
som den föreslagna inte få någon större praktisk betydelse. Det finns här
anledning att särskilt framhålla att konkursförvaltaren enligt gällande rätt är
skyldig att realisera konkursboets egendom så förmånligt som möjligt för
borgenärskollektivet. I de fall ett offentligt anbudsförfarande innebär att
bättre pris kan erhållas förekommer det - enligt vad som har upplysts - redan i
dag i inte ringa utsträckning att sådant förfarande äger rum. I sammanhanget
måste också beaktas den risk som finns att en reglering som den i promemorian
föreslagna tynger förfarandet och försvårar för förvaltaren att snabbt avveckla
boet. Vid en samlad bedömning anser regeringen att promemorians förslag i denna
del inte nu bör genomföras.
7 Konkursregister
7.1 Bakgrund
Frågan om att inrätta ett centralt konkursregister för hela riket har varit
föremål för överväganden i olika sammanhang. Redan under remissbehandlingen av
ett av Konkurslagskommitténs betänkanden, Konkurs och rätten att idka näring
(SOU 1979:13), framförde flera remissinstanser åsikten att ett konkursregister
borde inrättas. När de nya reglerna om näringsförbud infördes i konkurslagen
uttalade departementschefen att dessa regler i och för sig inte motiverade att
ett särskilt konkursregister upprättades. Departementschefen anförde vidare att
frågan om inrättandet av ett särskilt konkursregister inrymde allmänt
exekutionsrättsliga aspekter och borde avgöras i ett annat sammanhang (prop.
1979/80:83 s. 48).
I rapporten Registerföring av konkurs- och näringsförbudsuppgifter m.m. (RSV
Rapport 1984:2) föreslog Riksskatteverket att man i det s.k.
redovisningssystemet för exekutionsväsendet, REX, skulle införa vissa uppgifter
om konkurser. Förslaget innebar bl.a. att uppgifter om ställföreträdare för
juridiska personer som försatts i konkurs skulle registreras.
Riksskatteverket har också i arbetet med översynen av utsökningsbalken i en
delrapport (RSV Rapport 1991:1) föreslagit att ett centralt konkursregister för
hela landet inrättas. Detta register borde enligt Riksskatteverket utformas på
det sättet att utsökningsregistret tillförs vissa ytterligare uppgifter om
konkurser. Enligt förslaget skall uppgifter om konkursförvaltare och företrädare
för juridiska personer som försätts i konkurs eller där offentligt ackord
beslutas registreras i utsökningsregistret.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens utredning den 7 januari 1992 angående
vissa frågor om ekonomisk brottslighet (RÅ/RPS-utredningen) underströks vikten
av att ett konkursregister i enlighet med Riksskatteverkets förslag inrättades.
Frågan om ett centralt konkursregister behandlades i förra årets
budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 3 s. 45). I propositionen
konstaterades - mot bakgrund bland annat av att de uppgifter om ställföreträdare
för aktiebolag som enligt Riksskatteverkets förslag skulle omfattas av konkurs-
registret numera finns i aktiebolagsregistret - att Riksskatteverkets förslag
att inrätta ett centralt konkursregister inte motiverade några vidare åtgärder
från regeringens sida.
I RUBICON-rapporten tar man upp frågan om inrättandet av ett centralt
konkursregister. Arbetsgruppen konstaterar att situationen vad avser tillgång
till registeruppgifter om konkurser har förändrats väsentligt sedan
RÅ/RPS-utredningen avgav sin rapport och att det enda kvarstående
registerbehovet i dag torde hänföra sig till PRV:s behov av uppgifter om fysiska
personers konkurser i syfte att kunna förhindra att dessa registreras som
exempelvis styrelseledamöter i aktiebolag. Arbetsgruppen anför därvid följande.
"Enligt vår uppfattning kan det innebära fördelar att samtliga konkursuppgifter
finns samlade i ett register. Det väsentliga för vår del är dock inte
inrättandet av ett särskilt konkursregister utan det är i stället att berörda
myndigheter enkelt kan få del av de uppgifter som ett sådant register skulle
innehålla. Om PRV:s behov av uppgifter om fysiska personers konkurser
tillgodoses och KFM/TSM, åklagare och polis får terminalåtkomst till
aktiebolagsregistret med personnummerutdrag samt handels- och
föreningsregistret, likaledes med personnummerutdrag, kan vi inte se något behov
av ett särskilt konkursregister. I sammanhanget vill vi framhålla vikten av att
frågorna om terminalåtkomst till handels- och föreningsregistret löses så snart
som möjligt. Ekonomisk brottslighet förekommer nämligen inte bara i samband med
aktiebolag utan är vanlig också i samband med handelsbolag och kommanditbolag."
Riksdagen har den 13 april 1994 uttalat att ett centralt register där uppgifter
om konkursförvaltare och företrädare för olika juridiska personer är samlade,
bör upprättas (bet. 1993/94:LU20, rskr. 1993/94:228).
Frågan om att inrätta ett centralt konkursregister behandlas i promemorian. Vi
återkommer i det följande (avsnitt 7.3) till promemorians överväganden och
förslag.
7.2 Befintliga register
Uppgifter om konkurser finns i dag samlade i olika register. Nedan följer en
redogörelse för dessa register.
Aktiebolagsregistret
Vissa regler med anknytning till aktiebolagsregistret återfinns i 8, 13 och 18
kap. aktiebolagslagen (1975:1385) och i aktiebolagsförordningen (1975:1387).
Aktiebolagsregistret förs hos PRV. Registret förs med hjälp av ADB och skall
hållas tillgängligt hos PRV. Till registret hör en alfabetisk förteckning över
bolagen med uppgift om bolagets organisationsnummer. I registret skall bl.a.
bolagets styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och
firmatecknare antecknas. Även personnummer och postadresser för dessa personer
antecknas. Vidare skall antecknas av vilka och hur bolagets firma tecknas liksom
vem som utsetts till revisor samt dennes personnummer och adress. När det
inträffar någon förändring av den personkrets som ovan angivits skall detta
genast anmälas för registrering.
Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller om det inleds en förhandling om
offentligt ackord skall rätten underrätta PRV om ett sådant beslut för
registrering i aktiebolagsregistret. En underrättelse skall också ske när
konkursen avslutats eller förhandlingen om offentligt ackord avslutats på annat
sätt än genom konkurs.
Aktiebolagsregistret är offentligt och utnyttjas flitigt av olika intressenter.
Så brukar t. ex. konkursförvaltare ofta begära utdrag ur registret från PRV. Det
finns möjlighet att rekvirera olika utdrag ur registret. Av särskilt intresse är
de s.k. personnummerutdragen som innehåller uppgifter om en viss persons
samtliga engagemang i olika aktiebolag. Av utdragen framgår bolagens
organisationsnummer och firma, vederbörandes funktion i bolagen och huruvida
bolagen avslutats genom konkurs samt datum för detta beslut. Utdraget innehåller
alltså även "historiska" uppgifter i den bemärkelsen att tidigare
styrelseuppdrag i aktiebolag, vilka har upplösts genom konkurs, redovisas. Detta
är en nyhet från den 1 januari 1992.
PRV har regeringens tillstånd att sälja uppgifter ur aktiebolagsregistret.
Vidare har Datainspektionen meddelat ett tillstånd för PRV att lämna ut
uppgifter ur aktiebolagsregistret via terminal till myndigheter och enskilda som
har behov av uppgifterna i sin verksamhet. Från och med april månad 1995 kommer
även personnummerutdragen att bli tillgängliga via terminal. Kronofogde-
myndigheterna har i dag direkt åtkomst till aktiebolagsregistret. De kan alltså
via sina terminaler erhålla uppgifter om olika aktiebolag ur registret.
Enligt RÅ/RPS-utredningen är de enheter inom polisen som sysslar med utredning
av ekonomisk brottslighet i allmänhet hänvisade till att skriftligen begära ett
utdrag ur aktiebolagsregistret. Sedan utredningen avgav sitt betänkande har
situationen förändrats radikalt. I dag har vissa av polisens s.k. eko-rotlar
direkt åtkomst till aktiebolagsregistret, vilket alltså innebär att även de för
brottsutredningarna mycket viktiga personnummerutdragen kommer att bli
tillgängliga för polisen via terminal från och med april månad 1995.
Åklagarmyndigheterna har hittills inte skaffat sig direkt åtkomst till
aktiebolagsregistret. Något hinder mot att åklagarmyndigheten skaffar sig sådan
åtkomst finns emellertid inte.
Handels- och föreningsregistren
Reglerna om handelsregister och föreningsregister återfinns i
handelsregisterlagen (1974:157) respektive lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar. Registren fördes tidigare länsvis hos respektive länsstyrelse. Sedan
den 1 januari 1993 är PRV registreringsmyndighet. Syftet med lagändringen är
bland annat att uppnå en samlad och samordnad firmaregistrering genom ett
ADB-baserat handels- och föreningsregister (prop. 1992/93:27 s. 15).
I handelsregistret registreras handelsbolag och enskilda näringsidkare samt de
ideella föreningar och stiftelser som bedriver näringsverksamhet. Registret
skall bl.a. innehålla uppgifter om den enskilde näringsidkarens och
bolagsmännens fullständiga namn, personnummer och postadress. För ideella
föreningar och stiftelser gäller att motsvarande uppgifter om styrelseledamöter
och suppleanter skall registreras. Även uppgifter om vem som tecknar föreningens
eller stiftelsens namn skall registreras, utom då namnet tecknas av styrelsen
ensam.
Ändrade förhållanden skall anmälas till PRV för registrering i
handelsregistret. Försätts en näringsidkare i konkurs skall detta registreras
liksom uppgiften att konkursen har avslutats.
I föreningsregistret registreras ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar,
sambruksföreningar och bostadsföreningar enligt äldre lag.
PRV tillhandahåller personnummerutdrag även ur handels- och föreningsregistren.
Av ett sådant utdrag framgår för närvarande vilken typ av objekt som
registreringen avser (enskild näringsidkare, handelsbolag, stiftelse som
bedriver näring etc.) samt objektets firma och organisationsnummer. Vidare
framgår den aktuella fysiska personens funktion i den juridiska personen och den
tid under vilken vederbörande innehaft uppdraget. Sistnämnda uppgift är dock
begränsad till den tid som PRV varit registreringsmyndighet. Detsamma gäller
historiska uppgifter. Åtkomsten till registren via terminal är möjlig på samma
sätt som till aktiebolagsregistret. Alla myndigheter och enskilda som har
tillgång till aktiebolagsregistret har tillgång till handels- och förenings-
registren. Datainspektionens tillstånd har samma omfattning för handels- och
föreningsregistren som för aktiebolagsregistret, dvs. myndigheterna och de
enskilda kan från och med april månad 1995 via personnummer söka i registren.
Kronofogdemyndigheterna och polisen har i dag direkt åtkomst till handels- och
föreningsregistren. Åklagarmyndigheterna har möjlighet att erhålla direkt
åtkomst till registren.
Utsökningsregistret
Kronofogdemyndigheterna har i det exekutiva arbetet stöd av ett för alla
myndigheterna gemensamt ADB-system, det s.k. redovisningssystemet för
exekutionsväsendet, REX. Systemet omfattar en rad databaser som innehåller olika
register. Dessa register utgör tillsammans utsökningsregistret, vilket regleras
i utsökningsregisterlagen (1986:617) och utsökningsregisterförordningen
(1986:678).
I utsökningsregistret registreras för närvarande, såvitt här är av intresse,
att fysisk eller juridisk person försatts i konkurs. Vidare registreras beslut
om bevakningsförfarande i konkurs samt vilken dag konkursen inträffat respektive
avslutats. Även uppgift om konkursdomstol och domstolens målnummer antecknas i
registret. Uppgifter om konkurs får bevaras under högst fem år.
Riksskatteverket förfogar över hela utsökningsregistret. En kronofogdemyndighet
förfogar över registret, såvitt gäller uppgifter i mål hos myndigheten om
exekutiva åtgärder. I fråga om uppgifter i ärenden som handläggs hos myndigheten
är förfoganderätten begränsad till vissa i utsökningsregisterförordningen
särskilt angivna uppgifter.
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna har direkt åtkomst till
utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för kronofogdemyndigheterna är dock
begränsad i vissa hänseenden. En kronofogdemyndighet har terminalåtkomst till
bl.a. uppgifter om en person som är registrerad som gäldenär hos myndigheten i
mål om exekutiv åtgärd och om konkurs. Någon geografisk begränsning föreligger
inte i förstnämnda fall. Även Generaltullstyrelsen och skattemyndigheterna har
terminalåtkomst till uppgifter om person som förekommer i ärende hos
myndigheten. Ändamålet med utsökningsregistret har nyligen ändrats i syfte att
tillåta en sambearbetning av vissa uppgifter i utsökningsregistret med uppgifter
i Vägverkets centrala yrkestrafikregister (prop. 1993/94:168, bet. 1993/94:TU29,
rskr. 1993/94:310, SFS 1994:590). Varken PRV, polisen eller åklagarmyndigheterna
har direkt åtkomst till utsökningsregistret.
Näringsförbudsregistret
I lagen (1986:436) om näringsförbud föreskrivs att Riksskatteverket skall föra
ett register över meddelade näringsförbud. Utdrag ur registret, som är
offentligt, skall fortlöpande skickas till andra register, t.ex.
aktiebolagsregistret. Uppgifter om näringsförbud förs in i utsökningsregistret
men inte i aktiebolagsregistret. PRV använder dock uppgifterna för att spärra ut
den som har näringsförbud. Sedan den 1 juli 1994 är PRV ny huvudman för
näringsförbudsregistret och registret förs med stöd av ADB (prop. 1993/94:171,
bet. 1993/94:LU36, rskr. 1993/94:351, SFS 1994:586).
Konkursförvaltarregistret
I RSV:s Rapport 1991:1 föreslås, som tidigare nämnts, att uppgift om
konkursförvaltare skall få registreras i REX. Datainspektionen har under
remissbehandlingen påpekat att denna fråga tidigare varit föremål för
Datainspektionens bedömning och att Datainspektionen då fann att
utsökningsregisterlagen fick anses medge en sådan registrering. Datainspektionen
har vidhållit denna uppfattning. Med anledning härav har Riksskatteverket inom
REX upprättat ett konkursförvaltarregister, vilket omfattar samtliga
konkursförvaltare i hela landet. Registret innehåller uppgifter om bl. a. vilka
konkurser som en förvaltare handlägger och tidigare har handlagt samt namn och
adress för förvaltaren och eventuell handläggare. Konkurser som har avslutats
före den första januari 1989 redovisas inte.
7.3 En samlad konkursregistrering
Regeringens förslag:
- Ett register över fysiska personers och dödsbons
konkurser skall föras hos Patent- och
registreringsverket (PRV)
- Uppgift om konkursförvaltare och
tillsynsmyndighet i fysiska och juridiska
personers konkurser skall registreras hos PRV.
Därigenom kommer en samlad konkursregistrering att
finnas tillgänglig hos PRV. Mot denna bakgrund
föreslås inte nu att ett nytt fristående centralt
konkursregister skall inrättas.
Promemorians förslag överenstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Promemorians förslag omfattar inte registrering av dödsbon och uppgift om
tillsynsmyndighet i fysiska personers konkurser samt uppgift om
konkursförvaltare och tillsynsmyndighet i juridiska personers konkurser.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Endast Ackordscentralen Göteborg-Malmö avstyrker
förslaget. Några instanser, bl.a. Industriförbundet, föreslår att ett beslut
genom vilket högre rätt har upphävt ett beslut om en konkurs skall registreras
omgående utan att man avvaktar att beslutet vinner laga kraft. Några instanser,
bl.a. Domstolsverket anser att uppgifter i registret bör tas bort när ett
konkursbeslut upphävs. Sveriges advokatsamfund anser att uppgifter i registret
bör gallras så snart konkursen har avslutats. Patent- och registreringsverket
föreslår att registret bör omfatta även dödsbon. Riksskatteverket föreslår att
det i registret också skall anges vilken tillsynsmyndighet som handlägger
konkursen. Ett stort antal instanser förordar att det på sikt upprättas ett
centralt heltäckande konkursregister.
Skälen för regeringens förslag: Uppgifter om konkurser är av intresse för en
rad olika myndigheter. Polis och åklagare har i sitt arbete med utredningar om
ekonomisk brottslighet behov av att snabbt få reda på om en juridisk person är
försatt i konkurs. Uppgifter om företrädare för den juridiska personen är här av
särskilt intresse. Kronofogdemyndigheterna är i sitt exekutiva arbete i behov av
uppgifter om konkurser och även skattemyndigheterna har det behovet.
Tillsynsmyndigheten i konkurs är ytterligare en myndighet som behöver uppgifter
om konkurser. PRV har behov av uppgifter om fysiska personers konkurser för att
kunna förhindra att dessa registreras som exempelvis styrelseledamöter i
aktiebolag. Men det är inte bara myndigheter som vill inhämta konkursuppgifter.
Företrädare för näringslivet, banker och andra kreditinstitut och i viss mån
även privatpersoner är intresserade av att enkelt och snabbt kunna få reda på
olika uppgifter i samband med konkurser.
Av redovisningen i det föregående (avsnitt 7.2) framgår att uppgifter om
konkurser finns i flera olika register. Aktiebolagsregistret, handels- och
föreningsregistren och utsökningsregistret innehåller tillsammans samtliga
uppgifter om konkurser som nu är av intresse. Syftet med att inrätta ett nytt
fristående centralt konkursregister är att alla dessa uppgifter skall samlas hos
en enda myndighet och att uppgifterna skall bli lätt åtkomliga. Enligt
regeringens mening är det angeläget att se till att konkursregistreringen
uppfyller dessa krav samtidigt som skyddet för den enskildes personliga
integritet måste beaktas. Frågan är emellertid om man inte på ett enklare och
lika, eller mer, ändamålsenligt sätt än genom att inrätta ett helt nytt register
vid sidan av de befintliga registren kan åstadkomma just det som eftersträvas
med ett centralt konkursregister. Enligt regeringens mening är det för frågan om
behovet av att inrätta ett fristående heltäckande konkursregister avgörande om
och hur den befintliga registerinformationen är åtkomlig. Det är nämligen
knappast någon poäng i sig att samla en stor mängd uppgifter i ett nytt register
om informationen ändå är lätt åtkomlig för användarna genom att de redan har
terminalåtkomst till de befintliga registren.
När det gäller förutsättningarna för att - utan att inrätta ett nytt centralt
konkursregister - samla alla uppgifter om konkurser hos en enda myndighet kan
det enligt regeringens mening som ett alternativ övervägas att låta PRV
registrera alla de uppgifter om konkurser som är av intresse i sammanhanget.
Verket är registreringsmyndighet för såväl aktiebolagsregistret som handels- och
föreningsregistren. Uppgifter om konkurser för juridiska personer är alltså
redan samlade hos PRV, om än inte i samma register. Däremot innehåller dessa
register inte uppgift om konkursförvaltare. Denna uppgift finns i stället i
utsökningsregistret. Vidare saknas uppgift om den tillsynsmyndighet som svarar
för konkurstillsynen. Detta är en brist i den nuvarande registreringen hos PRV
som inte har berörts i promemorian. Den kan åtgärdas genom att låta det
uttryckligen framgå av aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och
handelsregisterlagen att tingsrätten för registrering även skall underrätta
registreringsmyndigheten om vem som har utsetts till konkursförvaltare och
vilken tillsynsmyndighet som ansvarar för konkurstillsynen.
Frågor som rör fysiska personers konkurser kan inte besvaras av PRV. Denna
information finns endast i utsökningsregistret. Utsökningsregisterlagens
relativt snäva ändamålsbeskrivning innebär att uppgifterna i registret är
åtkomliga i begränsad omfattning. Tillgängligheten av uppgifterna är dessutom
inskränkt genom att respektive kronofogdemyndighet endast har terminalåtkomst
till uppgifter om en person som är registrerad som gäldenär hos myndigheten i
mål om exekutiv åtgärd och om konkurs. För att få reda på om en fysisk person är
i konkurs måste man i stället vända sig till tingsrätten. Domstolen kan
emellertid endast uttala sig om personen i fråga är i konkurs vid just den
tingsrätten. Ett s.k. konkursfrihetsbevis som en viss tingsrätt utfärdar utgör
alltså endast bevis om att vederbörande inte är försatt i konkurs vid den
tingsrätten.
Även PRV behöver uppgifter om fysiska personers konkurser bl.a. för att kunna
bevaka att sådana personer inte står registrerade som styrelseledamöter i
aktiebolag. PRV är också i behov av att kunna kontrollera att en person som
anmäls för registrering som styrelseledamot inte är försatt i personlig konkurs.
Vad som saknas hos PRV är alltså information om fysiska personers konkurser.
Det är enligt regeringens mening av största vikt för ett sunt fungerande
näringsliv att en verkställande direktör eller en styrelseledamot i ett
aktiebolag inte är i konkurs och att reglerna härom i aktiebolagslagen
upprätthålls. Samma överväganden gör sig gällande avseende bolagsmän i ett
handelsbolag. PRV bör därför ges möjlighet att genomföra de kontroller som
krävs, vilket kan åstadkommas genom att uppgifter om fysiska personers konkurser
registreras, förutom i utsökningsregistret, hos PRV. Verket kan då även överta
tingsrätternas uppgift att utfärda de s.k. konkursfrihetsbevisen, vilka till
skillnad från idag därigenom kommer att utgöra ett fullgott bevis om att en
fysisk person inte är försatt i konkurs vid någon tingsrätt i landet.
En fråga som väckts under remissbehandlingen av promemorians förslag är om
registreringen också bör omfatta dödsbon. Den frågan har inte berörts i
promemorian. Dessa uppgifter framgår idag bara av utsökningsregistret. Enligt
regeringens mening är det nödvändigt att låta en sådan registrering omfatta även
dödsbon om man skall åstadkomma en ordning där alla konkurser finns registrerade
hos en och samma myndighet.
Genom den nu redovisade ordningen skulle man få en samlad registrering hos PRV
av uppgifter om såväl fysiska som juridiska personers konkurser, som bland annat
kommer att innehålla uppgifter om ställföreträdare för juridiska personer som
försatts i konkurs och uppgift om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
När det gäller frågan om vilka åtkomstmöjligheter som finns till de olika
konkursuppgifterna har vissa förändringar skett sedan riksdagens uttalande om
att ett centralt register där uppgifter om konkursförvaltare samt företrädare
för olika juridiska personer är samlade bör inrättas. Nuvarande reglering ger -
såsom redovisats i avsnitt 7.2 - samtliga berörda myndigheter möjligheter att
direkt via terminal erhålla uppgifter ur samtliga aktuella register med undantag
för utsökningsregistret. Terminalåtkomsten kommer från och med april månad 1995
även att omfatta personnummerutdragen.
Detta innebär - om man genomför den registrering av fysiska personers och
dödsbons konkurser jämte uppgifter om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet
som redovisats i det föregående - att en sådan samlad lätt åtkomlig registrering
som riksdagen har efterlyst är uppfylld. Även de önskemål som har framförts i
RUBICON-rapporten är därmed uppfyllda.
Eftersom alla de uppgifter som nu är aktuella kan göras tillgängliga hos PRV i
verkets datasystem blir frågan om att inrätta ett fristående register därmed
snarast en teknikfråga. För användarna torde det sakna betydelse hur uppgifterna
är strukturerade i PRV:s datasystem så länge uppgifterna är lätt åtkomliga. På
samma sätt som utsökningsregistret består av flera olika register inom de för
kronofogdemyndigheterna gemensamma ADB-systemet REX kan samtliga uppgifter om
konkurser finnas tillgängliga hos PRV i verkets datasystem, om än i olika
register. Frågan om uppgifter om konkurser skall finnas i ett eller flera
register blir enligt regeringens mening av underordnad betydelse så länge
uppgifterna är tillgängliga för användarna på ett enkelt och smidigt sätt.Till
detta kommer att Riksskatteverkets förslag att inom REX-systemet upprätta ett
nytt konkursregister inte är fritt från invändningar. Utsökningsregistret är
nämligen avsett för helt andra ändamål än vad som är fallet med ett
konkursregister. I förarbetena till utsökningsregisterlagen betonas den snäva
ändamålsbeskrivningen (prop. 1985/86:155 s. 12 ff). För att ett konkursregister
skall kunna föras inom ramen för utsökningsregistret krävs att det ursprungliga
ändamålet med registret överges och att flera olika myndigheter, utan anknytning
till det exekutiva arbetet, får terminalåtkomst till registret. Detta är enligt
regeringens mening mindre lämpligt.
Vidare måste beaktas att ett nytt centralt konkursregister kommer att innehålla
flera uppgifter som får anses känsliga från integritetssynpunkt. Detta kan
komplicera frågan ytterligare och aktualisera en rad svåra överväganden.
Mot bakgrund av det anförda är regeringen inte nu beredd att lägga fram förslag
om att ett nytt centralt konkursregister skall inrättas. För att åstadkomma en
samlad konkursregistrering föreslår regeringen i stället att det hos PRV
inrättas ett nytt register över fysiska personers och dödsbon konkurser. Vidare
föreslås en ändring av aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och
handelsregisterlagen så att det klart framgår att tingsrätten för registrering
skall underrätta PRV om vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken
tillsynsmyndighet som skall ansvara för konkurstillsynen. Regeringen återkommer
strax till frågan om den närmare utformningen av det nya registret och till ett
antal följdändringar som förslaget medför i annan registerlagstiftning.
Den nu föreslagna regleringen bygger till del på att användarna får tillgång
till personnummerutdragen ur aktiebolagsregistret och handels- och
föreningsregistren via terminal. Eftersom personnummerutdragen blir tillgängliga
först under april månad 1995 finns det anledning att följa utvecklingen av hur
denna åtkomstmöjlighet kommer att användas i praktiken. Vidare är det
naturligtvis av intresse att följa utvecklingen och konsekvenserna av de nu
föreslagna åtgärderna för att tillskapa en samlad konkursregistrering. Skulle
det visa sig att åtkomstmöjlig-heterna till personnummerutdragen sammantaget med
de förslag som nu förs fram inte är tillräckliga för att uppnå en samlad och
effektiv konkursregistrering kan det finnas anledning att återkomma i frågan.
Närmare om registreringen av fysiska personers och dödsbon konkurser
Registreringen av fysiska personers och dödsbons konkurser bör enligt
regeringens mening inte vara mer omfattande än nödvändigt. Det synes
tillräckligt att vederbörandes namn, personnummer och adress registreras till-
sammans med uppgift om när konkursen har beslutats och avslutats. Även uppgift
om konkursförvaltare och vilken domstol som har fattat beslutet bör registreras.
Av registret bör även framgå vilken tillsynsmyndighet som ansvarar för
konkurstillsynen i den aktuella konkursen.
Ett register över fysiska personers konkurser bör naturligtvis vara offentligt.
Uppgifterna i registret bör alltså inte omfattas av sekretess med det undantag
som följer av 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100), vilket bl.a. innebär att
sekretess kommer att gälla om det kan antas att utlämnande skulle medföra att
uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen
(1973:279).
Flera remissinstanser uttalar sig i frågan vid vilken tidpunkt - genast eller
först när beslutet har vunnit laga kraft - som registrering bör ske. Enligt
promemorieförslaget skall registrering ske genast, dvs. utan hinder av att
beslutet inte har vunnit laga kraft. Enligt regeringens mening är en sådan
ordning konsekvent med hänsyn till regeln i 17 kap. 4 § första stycket
konkurslagen att ett konkursbeslut går i verkställighet omedelbart. Ett
konkursbeslut bör därför enligt regeringens mening föras in i registret utan
hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Enligt promemorieförslaget skall däremot ett beslut om upphävande av ett
konkursbeslut inte registreras förrän det har vunnit laga kraft. Enligt
regeringens mening är en sådan ordning inkonsekvent med hänsyn till vad som nyss
har sagts. Även ett beslut om upphävande av ett konkursbeslut går i
verkställighet omedelbart enligt regeln i 17 kap. 4 § första stycket
konkurslagen. Enligt regeringens mening bör därför ett beslut om upphävande av
ett konkursbeslut registreras utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Enligt regeringens mening bör också motsvarande regler i 13 kap. 20 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar ändras och utformas på samma sätt som den nu föreslagna regeln, dvs.
man skall inte avvakta laga kraft för att registrera ett beslut om upphävande av
ett konkursbeslut. Motsvarande regel i 16 § handelsregisterlagen (1974:157) har
enligt gällande lydelse inte något uttryckligt krav på att anmälan förutsätter
ett lagakraftvunnet beslut om upphävande. Däremot har den föreskriften en något
annorlunda utformning. Det sägs där att ett beslut om upphävande av ett
konkursbeslut skall medföra att den tidigare registreringen av konkursbeslutet
skall avföras. Enligt regeringens mening är detta inte en helt lyckad
utformning. Avsikten med registreringen är ju bl.a. att man av registret skall
kunna utläsa förhållanden vid en tidigare tidpunkt. Det bör därför givetvis
framgå av registret att en näringsidkare har varit försatt i konkurs och att
detta beslut har upphävts. Dessutom bör de författningar som reglerar
registrering av konkurser vara utformade på ett enhetligt sätt, eftersom syften
och behov är desamma. Föreskriften i 16 § handelsregisterlagen bör därför
justeras i enlighet med det sagda.
En annan fråga som förs på tal av ett antal remissinstanser är gallringsfrågan.
I promemorian föreslås att uppgifterna skall gallras efter fem år efter utgången
av det kalenderår då konkursen avslutades. Några instanser förespråkar en
kortare tid. Vissa instanser hävdar t.o.m. att uppgifterna bör gallras så snart
konkursen är avslutad. Enligt regeringens mening är det värdefullt om
uppgifterna i registret även har en historisk karaktär. Det kan många gånger
vara av stort intresse att kunna ta reda på om en person var försatt i konkurs
vid ett givet tillfälle i det förflutna. Regeringen ansluter sig därför till
promemorians förslag om en femårig gallringstid.
Slutligen har det från några remissinstanser framförts att registerregleringen
inte bör tas in i konkurslagen. Som alternativ har framförts att regleringen tas
in i en särskild lag eller att reglerna tas in i konkursförordningen.
Eftersom ett register över fysiska personers och dödsbons konkurser kommer att
innehålla från integritetssynpunkt känsliga personuppgifter, vilka kan komma att
få stor spridning, bör registret regleras i lag (jfr prop. 1993/94:217 s. 21 f).
De förhållandevis få föreskrifter som nu behövs talar för att ta in reglerna i
en befintlig lag och då naturligen i konkurslagen. Frågan kan komma i ett annat
läge om man i en framtid finner anledning att ändra bestämmelserna om
registrering av konkursuppgifter.
8 Kostnadsmässiga konsekvenser
De förslag som lämnas här beträffande konkursgäldenärens skyldigheter och
konkursbouppteckningens innehåll för inte med sig några kostnadsmässiga
konsekvenser för det allmänna.
Förslaget om att inrätta ett nytt register hos PRV och verkets skyldighet att
utfärda s.k. konkursfrihetsbevis medför ökade kostnader för verket. PRV - vars
verksamhet finansieras genom att avgifter tas ut av dem som begär uppgifter ur
registren - bör kunna få täckning för dessa ökade kostnader inom ramen för det
nuvarande avgiftssystemet.
9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
16 §
Ändringarna behandlas i avsnitt 7.3. I paragrafens fjärde stycke första meningen
har en ändring gjorts så att det uttryckligen framgår att tingsrätten för
registrering skall underrätta registreringsmyndigheten om konkursförvaltare och
tillsynsmyndighet.
I paragrafens fjärde stycke andra meningen har en ändring gjorts som innebär
att ett beslut om upphävande av ett konkursbeslut skall antecknas i registret.
9.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
13 kap.
20 §
Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.3. I paragrafens första stycke har det
förtydligats att det är tingsrätten som har att underrätta PRV. Vidare anges
uttryckligen att tingsrätten för registrering skall underrätta
registreringsmyndigheten om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
En ändring har också gjort i paragrafens tredje stycke. Ändringen innebär att
tingsrätten till registreringsmyndigheten skall anmäla att högre rätt har
upphävt ett beslut om någons försättande i konkurs utan att avvakta att detta
beslut vinner laga kraft.
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
11 kap.
20 §
Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.3. I paragrafens första stycke har det
förtydligats att det är tingsrätten som har att underrätta PRV. Vidare anges
uttryckligen att tingsrätten för registrering skall underrätta
registreringsmyndigheten om konkursförvaltare och tillsynsmyndighet.
I paragrafens tredje stycke har en ändring gjorts som motsvarar den ändring som
har gjorts i 13 kap. 20 § aktiebolagslagen.
9.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
2 kap.
3 §
I paragrafen har en ändring gjorts där det föreskrivs att den förteckning
gäldenären skall inge i samband med sin konkursansökan skall ange det
räkenskapsmaterial (i stället för "de böcker") och de andra handlingar som rör
boet (se avsnitt 5.2). Begreppet räkenskapsmaterial har här samma innebörd som i
bokföringslagen (jfr också Bokföringsnämndens rekommendation BFN R 3)
3 kap.
6 §
I paragrafens andra stycke har uttrycken "besvärstalan" och "besvär" ersatts med
uttrycket "överklagande". Se avsnitt 3.
6 kap.
2 §
I paragrafens första och andra stycke har ändringar gjorts. Ändringarna har
motiverats allmänt i avsnitt 5.2. Paragrafen har formulerats om efter påpekande
från Lagrådet.
I första stycket föreskrivs att gäldenären skall vara skyldig att lämna
upplysningar av betydelse för konkursutredningen. Denna precisering innebär att
gäldenärens upplysningsskyldighet inte är begränsad till att enbart avse
upplysningar om tillgångar och skulder som ingår i konkursen. Konkursgäldenärens
skyldighet att lämna upplysningar går alltså mycket långt. Det krävs dock att
upplysningarna har betydelse för konkursutredningen. Av betydelse för
konkursutredningen är givetvis först och främst sådant som tar sikte på att
kunna reda ut vilka tillgångar och skulder gäldenären har och som skall omfattas
av konkursen. Men även orsakerna till obeståndet och på vilket sätt
konkursgäldenären har skött sina åligganden i olika hänseenden är sådant som har
betydelse för konkursutredningen.
Skyldigheten att lämna upplysningar om vilka tillgångar gäldenären har är inte
begränsad till tillgångar som konkursförvaltningen kan ta i anspråk i den
pågående konkursen. Gäldenären är således uttryckligen skyldig att lämna
upplysning om utomlands befintliga tillgångar, även om dessa inte skall ingå i
konkursen. Sådana upplysningar är nämligen sett i ett helhetsperspektiv av
betydelse för borgenärerna. Skyldigheten att lämna upplysningar om egendom i
utlandet gäller - som uttryckligen framgår av andra meningen - utan undantag
även om egendomen inte ingår i konkursboet. Det gäller således även om egendomen
i fråga inte skall tas upp i bouppteckningen (jfr förslaget i 7 kap. 13 §).
I andra stycket har utmönstrats den speciella skyldigheten för gäldenären att
för förvaltaren redogöra för boet. Denna skyldighet följer redan av första
stycket och behöver inte upprepas.
3 §
I paragrafens första stycke har ett preciserande tillägg gjorts. Detta har
berörts i avsnitt 5.5.
Här föreskrivs att gäldenären vid edgångssammanträdet med ed skall betyga att
bouppteckningen är riktig vad avser tillgångar, skulder och förtecknat
räkenskapsmaterial.
Gäldenären skall för det första betyga att bouppteckningen är riktig vad avser
de tillgångar som har upptagits i den. Det innebär att gäldenären skall betyga
att de tillgångar som har tagits upp i bouppteckningen verkligen är hans. Det
innebär också att han skall betyga att bouppteckningen är komplett vad avser där
angivna tillgångar.
I de fall bouppteckningen i en särkonkurs redovisar tillgångar som finns
utomlands (se 7 kap. 13 §) omfattar edgången att bouppteckningen är korrekt även
beträffande sådana tillgångar.
För det andra skall gäldenären betyga riktigheten av i bouppteckningen upptagna
skulder. Det innebär att de skulder som anges i bouppteckningen är korrekt
angivna i alla hänseenden. Det innebär också att gäldenärens skall intyga att
det inte förekommer några ytterligare skulder.
För det tredje skall gäldenären intyga att uppgifterna om det
räkenskapsmaterial som finns i bouppteckningen är korrekt. Det är alltså
förteckningen som beedigas, inte materialets innehåll (se också
författningskommentaren till 7 kap. 13 §). Edstemat beträffande
räkenskapsmaterialet avser dock inte nödvändigtvis att förteckningen är
komplett. Edstemats avgränsning är beträffande räkenskapsmaterialet beroende av
den avgränsning förvaltaren har gjort i redovisningen i bouppteckningen (se
avsnitt 5.5).
5 §
I paragrafen har ett tillägg gjorts i andra stycket, vilket har berörts i
avsnitt 5.7.
I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att den personkrets som
omfattas av reglerna i 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte skall vara skyldig att
avlägga bouppteckningsed i konkurs i de situationer som anges i 36 kap. 5 §
rättegångsbalken. Undantaget avser dock endast den kategori av personer som
omfattas av den fakultativa edgångsskyldigheten i förevarande paragrafs andra
stycke. Regeln berör alltså inte den edgångsskyldighet som åvilar
konkursgäldenären själv eller ställföreträdare för en konkursgäldenär som är
juridisk person. Regeln berör inte heller någon som är närstående till konkurs-
gäldenären (se 4 kap. 3 § konkurslagen angående vem som är att betrakta som
närstående).
7 kap.
12 §
I paragrafen har en ändring gjorts i första stycket. Där föreskrivs att
förvaltaren snarast skall ta om hand det räkenskapsmaterial i stället för "de
böcker" och andra handlingar som rör boet. Ändringen har behandlats i avsnitt
5.3.
13 §
Paragrafen handlar om förvaltarens skyldighet att upprätta en bouppteckning och
vad den skall innehålla. I första stycket har två ändringar gjorts. I paragrafen
har tillkommit ett nytt andra stycke. De nuvarande styckena 2-4 har blivit 3-5.
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3 och 5.4.
För det första föreskrivs i första stycket att bouppteckningen om särskilda
skäl föranleder det skall innehålla uppgifter även om tillgångar, som på grund
av att de finns utomlands inte skall ingå i konkursboet. Regeln är tillämplig i
en svensk särkonkurs. I en svensk domicilkonkurs ingår utomlands befintlig
egendom utan undantag i konkursboet. I sådana fall skall givetvis utomlands
befintlig egendom alltid förtecknas i konkursbouppteckningen. Regeln skall läsas
tillsammans med den nya lydelsen av 6 kap. 2 § konkurslagen som föreskriver att
gäldenärens upplysningsskyldighet även omfattar egendom utomlands, även i de
fall denna inte ingår i konkursboet.
Utomlands befintlig egendom i en särkonkurs skall enbart förtecknas i
bouppteckningen om det finns särskilda skäl. Det innebär att förvaltaren skall
ha någon anledning att tro att det utomlands finns egendom av intresse för
borgenärerna. Normalt kan förvaltaren underlåta att i bouppteckningen förteckna
sådan egendom som inte ingår i konkursboet. Exempelvis kan han avstå från att
förteckna utomlands befintlig egendom om en särkonkurs har mycket svag
anknytning till Sverige eller har liten omfattning vad avser den "svenska
delen". I sådana fall kan det av bl.a. kostnadsskäl vara orimligt att belasta
det svenska konkursförfarandet med uppgifter, som kanske kan vara mycket
omfattande och svåröverskådliga och rör utländska rättsliga förhållanden och som
kan vara svåra att sätta sig in i. Det bör också göras en allmän avvägning av
vilket intresse det kan ha för konkursutredningen som sådan och för
borgenärerna, att tillgångar som inte kan tillgodogöras konkursboet anges i
bouppteckningen. Givetvis bör det i bouppteckningens förteckning över egendom
göras åtskillnad mellan sådan som tillhör konkursboet och sådan som inte tillhör
boet, exempelvis genom att konkursbouppteckningen upptar de två slagen av
egendom under skilda rubriker. Är bouppteckningen avsedd att omfatta även
tillgångar som finns utomlands innebär det att edstemat omfattar sådana
tillgångar. Om förvaltaren däremot i en särkonkurs har valt att lämna eventuella
tillgångar utomlands utanför bouppteckningen, är edstemat inskränkt i mot-
svarande mån (jfr författningskommentaren till 6 kap. 3 §).
För det andra har i första stycket regeln att det skall anges om en skuld i
bouppteckningen avser lön eller pension tagits bort. Den regeln är onödig
eftersom konkursförvaltaren numera handlägger och fattar beslut i
lönegarantifrågorna (se prop. 1991/92:139 s. 26 ff och jfr prop. 1978/79:105 s.
276).
I det nya andra stycket anges att bouppteckningen i den utsträckning det behövs
skall innehålla en förteckning av räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör boet. I de fall förvaltaren har valt att begränsa förteckningen av
räkenskapsmaterialet är det lämpligt att det av bouppteckningen framgår efter
vilka principer begränsningen gjorts (se avsnitt 5.3). Begreppet räken-
skapsmaterial har här samma innebörd som i bokföringslagen (1976:125). Jfr också
Bokföringsnämndens rekommendation BFN R-3.
Det är, som har framhållits i avsnitt 5.3, viktigt att förvaltaren i
bouppteckningen skiljer på vad som är räkenskapsmaterial och vad som är andra
handlingar. Det är viktigt främst av det skälet att gäldenären skall beediga
riktigheten av bouppteckningens förteckning över det räkenskapsmaterial som har
omhändertagits (jfr 6 kap. 3 §). Edgången omfattar inte förteckningen över
övriga handlingar, som kan ha omhändertagits av förvaltaren.
14 §
I paragrafens första stycke har en ändring gjorts där det föreskrivs att
förvaltaren kan begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att kunna få
tillgång till det räkenskapsmaterial (i stället för "de böcker") och de andra
handlingar som rör boet. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.3.
22, 28 och 30 §
I paragraferna har den ändringen gjorts att uttrycket "böcker" har ersatts med
uttrycket "räkenskapsmaterial". Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.
8 kap. 3 §, 9 kap. 14 § och 11 kap. 10 §
I paragraferna har uttrycket "överklagande" ersatt uttrycket "besvär". Se
avsnitt 3.
15 kap
5 §
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om registrering av konkurser när
konkursgäldenären är en fysisk person eller ett dödsbo. Detta har behandlats i
avsnitt 7.3.
I första stycket föreskrivs att ett för hela landet gemensamt register över
fysiska personers och dödsbons konkurser skall inrättas och att PRV skall vara
huvudman för registret. Registret skall föras med hjälp av automatisk
databehandling.
Andra stycket innehåller en hänvisning till den lagstiftning som upptar
bestämmelser om registrering av juridiska personers konkurser.
6 §
Paragrafen, som är ny, innehåller en ändamålsbeskrivning för registret. Av denna
framgår att registret får användas för upplysningar till den som begär uppgifter
om fysiska personers och dödsbons konkurser. Vidare anges att PRV får använda
registret för uppföljning av och tillsyn över de övriga register som förs hos
verket. Registret får också användas för att utfärda konkursfrihetsbevis.
7 §
Paragrafen är ny. I första stycket anges vilka uppgifter om konkurser som får
registreras (avsnitt 7).
Enligt första punkten får konkursgäldenärens namn, adress och personnummer
registreras. Enligt andra punkten får datum för konkursbeslutet anges och enligt
tredje punkten datum för konkursens avslutande. I fjärde punkten anges att den
domstol som har fattat beslutet får anges och även målnumret. I femte punkten
anges att ett beslut genom vilket högre rätt upphäver ett beslut om någons
försättande i konkurs får registreras. Registrering kan ske omedelbart när
beslutet har fattats. Regleringen i denna del innebär givetvis inte att
uppgifterna i registret skall gallras bort i och med att ett konkursbeslut har
upphävts. I sjätte och sjunde punkterna anges att konkursförvaltarens respektive
tillsynsmyndighetens namn och adress skall registreras.
Andra stycket, som behandlar hur länge uppgifterna i registret skall sparas,
ansluter till regleringen i 4 § utsökningsregisterförordningen (1986:678).
8 §
Paragrafen, som är ny, behandlar tingsrättens skyldighet att underrätta PRV om
en konkurs, när konkursgäldenären är en fysisk person eller ett dödsbo.
Paragrafen innebär att tingsrätten skall underrätta PRV när den har beslutat om
gäldenärens försättande i konkurs. Denna skyldighet åvilar tingsrätten även i
det fall högre rätt har fattat konkursbeslutet. Detsamma gäller när högre rätt
har upphävt ett beslut om försättande i konkurs. När en högre rätt har upphävt
ett konkursbeslut måste den alltså genast - utan att avvakta laga kraft -
underrätta tingsrätten så att tingsrätten kan fullgöra sin skyldighet att i sin
tur underrätta registreringsmyndigheten. Denna skyldighet följer av 16 § andra
stycket konkursförordningen (1987:916). Ifrågavarande reglering stämmer överens
med vad som föreslås gälla i motsvarande fall enligt 13 kap. 20 §
aktiebolagslagen (1975:1385), 16 § handelsregisterlagen (1974:157) och 11 kap.
20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De lagändringar som föreslås bör i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1995.
Förslagen i 15 kap. 5-8 §§ konkurslagen rörande ett nytt register över fysiska
personers och dödsbons register bör dock inte träda i kraft förrän den 1 oktober
1995 för att bereda PRV möjlighet att vidta de nödvändiga
förberedelseåtgärderna. Såsom Lagrådet anfört behövs inga övergångsbestämmelser.
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:574) om upphörande av lagen
(1978:28) om Försäkringsöverdomstolen
När Försäkringsöverdomstolen avvecklas den 1 juli 1995 kommer Regeringsrätten
att överta rollen som högsta instans i socialförsäkringsmål. Mål som då inte har
avgjorts av Försäkringsöverdomstolen skall överlämnas till Regeringsrätten för
prövning (prop. 1992/93:215, bet. 1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372). I syfte att
underlätta avvecklingen ändrades den 1 juli 1993 reglerna för prövningstillstånd
i Försäkringsöverdomstolen. Bland annat avskaffades den tidigare möjligheten att
få överklaganden prövade efter ändringsdispens.
De äldre föreskrifterna om ändringsdispens gäller dock alltjämt för mål som har
avgjorts av kammarrätt före den 1 juli 1993 liksom för de mål som vid den
tidpunkten fanns i Försäkringsöverdomstolen. Sådana mål skall således handläggas
enligt 37 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) i dess lydelse före den 1 juli
1993 (se övergångsbestämmelserna till lagen [1991:211; jfr 1991:363] och
[1993:575] om ändring i förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Bland de mål som
den 1 juli 1995 överlämnas för handläggning i Regeringsrätten kommer att finnas
ett antal mål som omfattas av de äldre föreskrifterna om ändringsdispens.
Övergångsbestämmelsen har därför ändrats så att bestämmelsen om ändringsdispens
blir tillämplig även för Regeringsrätten såvitt gäller de överlämnade målen.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs beträffande konkurslagen (1987:672)
dels att 2 kap. 3 §, 6 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 12-14, 22 , 28 och 30 §§,
8 kap. 6 och 7 §§, skall ha följande lydelse,
dels att det i 15 kap. skall införas tre nya paragrafer, 5-7 §§,
dels att det i lagen närmast före den nya 15 kap. 5 § förs in en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Görs ansökningen av Görs ansökningen av
gäldenären, bör till gäldenären, bör till
ansökningshandlingen ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären bifogas en av gäldenären
underskriven förteck- underskriven förteck-
ning över boets ning över boets
tillgångar och skulder tillgångar och skulder
med uppgift om varje med uppgift om varje
borgenärs namn och borgenärs namn och
postadress samt om de postadress samt om det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar som rör de andra handlingar
boet. som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas i
konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter den döde
eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte
bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och postadress
lämnas.
6 kap.
2 §
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
Gäldenären skall ge Gäldenären skall ge
rätten, tillsynsmyn- rätten, tillsynsmyn-
digheten, förvaltare digheten, förvaltare
och granskningsmän de och granskningsmän de
upplysningar om boet upplysningar av
som de begär. betydelse för konkurs-
utredningen som de
begär.
Gäldenären skall för för- Gäldenären skall för
valtaren redogöra för förvaltaren redogöra för
boet och på begäran av boet och andra om-
förvaltaren närvara vid ständigheter av bety-
bouppteckningsför- delse för konkursut-
rättningen. Är gäldenären redningen och på begäran
en juridisk person och av förvaltaren närvara
finns det flera vid boupptecknings-
ställföreträdare, gäller förrättningen. Är
denna skyldighet dock gäldenären en juridisk
inte för en sådan ställ- person och finns det
företrädare vars närvaro flera ställföreträdare,
förvaltaren anser sakna gäller denna skyldighet
betydelse för boutred- dock inte för en sådan
ningen. ställföreträdare vars när-
varo förvaltaren anser
sakna betydelse för
boutredningen.
Vid förlikningssammanträdet och sammanträde för prövning av ackordsföslag skall
gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han
uteblir. Att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar inte att de ärenden
som skall förekomma på sammanträdet handläggs.
3 §
Bouppteckningsed
Gäldenären skall inför Gäldenären skall inför
rätten avlägga rätten avlägga
bouppteckningsed. Han bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg skall göra de tillägg
till eller ändringar i till eller ändringar i
bouppteckningen som bouppteckningen som
han anser behövs och han anser behövs och
med ed betyga att med ed betyga att
bouppteckningen med bouppteckningens
gjorda tillägg eller uppgifter om
ändringar är riktig, så tillgångar, skulder och
att det inte enligt räkenskapsmaterial med
hans vetskap har gjorda tillägg eller
oriktigt utelämnats ändringar är riktiga, så
eller upptagits någon att det inte enligt
tillgång eller skuld. hans vetskap oriktigt
har utelämnats eller
upptagits något.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång
förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
5 §
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även den
omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av förvaltaren
eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om det finns sådana
särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.
Annan än gäldenären är Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande skyldig att på yrkande
av förvaltaren eller en av förvaltaren eller en
borgenär avlägga borgenär avlägga
bouppteckningsed eller bouppteckningsed eller
beediga viss uppgift i beediga viss uppgift i
bouppteckningen, om bouppteckningen, om
det kan antas att sådan det kan antas att sådan
edgång är av betydelse edgång är av betydelse
för boutredningen. för boutredningen.
Detta gäller dock inte
den som enligt 36 kap.
5 § rättegångsbalken,
inte är skyldig att
lämna uppgifter.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten
kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet till
förhandlig inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även
denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske
eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om edgångens
fullgörande gäller 4 § andra stycket.
7 kap.
12 §
Förvaltaren skall Förvaltaren skall
snarast ta hand om snarast ta hand om
gäldenärens bo med de gäldenärens bo med det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar som rör de andra handlingar
boet. Om gäldenären är som rör boet. Om
eller under det gäldenären är eller under
senaste året före det senaste året före
konkursansökningen har konkursansökningen har
varit varit bokförings-
bokföringsskyldig, skyldig, skall
skall förvaltaren i det förvaltaren i det
omhändertagna räken- omhändertagna
skapsmaterialet på räkenskapsmaterialet på
lämpligt sätt ange dagen lämpligt sätt ange dagen
för omhändertagandet. för omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande
gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens
konkurs.
13 §[1]
Förvaltaren skall Förvaltaren skall
upprätta en boupp- upprätta en boupp-
teckning. I denna teckning. I denna
skall boets tillgångar skall boets tillgångar
tas upp till noggrant tas upp till noggrant
uppskattade värden. uppskattade värden. Om
Beträffande skulderna inte särskilda skäl för-
skall det anges i vad anleder annat, skall
mån de avser lön eller bouppteckningen också
pension. innehålla uppgift om
Bouppteckningen skall egendom, som på grund
vidare innehålla av att den finns
uppgift om varje utomlands inte skall
borgenärs namn och ingå i konkursboet.
postadress samt om de Beträffande skulderna
böcker och handlingar skall det anges i vad
som avses i 12 §. mån de avser lön eller
pension.
Bouppteckningen skall
vidare innehålla
uppgift om varje
borgenärs namn och
postadress, samt en
förteckning av dels
sådant räkenskaps-
material som avses i
bokföringslagen
(1976:125), dels av
andra handlingar som
rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten
så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten,
behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är
tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och
tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts
in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från
beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med
uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett
bankaktiebolags, en sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till
bouppteckningen eller borgenärsföreteckningen bifogas uppgift om insättnings-
borgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett
livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om
försäkringstagarna och deras fordringar.
14 §
Förvaltaren får, om det Förvaltaren får, om det
behövs, begära behövs, begära
handräckning av handräckning av
kronofogdemyndigheten kronofogdemyndigheten
för att kunna omhänderta för att kunna omhänderta
eller annars få tillgång eller annars få tillgång
till gäldenärens bo med till gäldenärens bo med
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra
boet. Detsamma gäller handlingar som rör
sådant räken- boet. Detsamma gäller
skapsmaterial som sådant räkenskaps-
avses i 12 § andra material som avses i
stycket. Kronofogde- 12 § andra stycket.
myndigheten får då Kronofogdemyndigheten
genomsöka hus, rum får då genomsöka hus, rum
eller förvaringsställen eller förvaringsställen
och, om tillträde behövs och, om tillträde behövs
till något utrymme som till något utrymme som
är tillslutet, låta öppna är tillslutet, låta öppna
lås eler ta sig in på lås eller ta sig in på
annat sätt. Kronofogde- annat sätt.
myndigheten får även i Kronofogdemyndigheten
övrigt använda tvång i får även i övrigt använda
den mån det behövs för tvång i den mån det
det avsedda ändamålet behövs för det avsedda
och det kan anses ändamålet och det kan
befogat med hänsyn till anses befogat med
omständigheterna. Våld hänsyn till
mot person får dock omständigheterna. Våld
brukas endast om mot person får dock
kronofogdemyndigheten brukas endast om
möter motstånd och i den kronofogdemyndigheten
mån det med hänsyn till möter motstånd och i den
ändamålet med in- mån det med hänsyn till
gripandet kan anses ändamålet med
försvarligt. ingripandet kan anses
försvarligt.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt
första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot
utmätning i allmänhet.
22 §
Om det vid konkursens Om det vid konkursens
avslutande finns några avslutande finns några
hinder mot att de hinder mot att det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar rörande boet de andra handlingar
som förvaltaren har rörande boet som
tagit hand om återställs förvaltaren har tagit
till gäldenären, skall hand om återställs till
de överlämnas till gäldenären, skall de
tillsynsmyndigheten, överlämnas till
om inte förvaltaren tillsynsmyndigheten,
anser att han bör om inte förvaltaren
bevara dem. anser att han bör
Handlingarna skall bevara dem.
bevaras i enlighet Handlingarna skall
med vad som i varje bevaras i enlighet
särskilt fall gäller om med vad som i varje
arkivering. särskilt fall gäller om
arkivering.
28 §
Tillsynsmyndigheten Tillsynsmyndigheten
skall ha tillgång till skall ha tillgång till
de böcker och de andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra hand-
boet. lingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och
dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären.
30 §
Granskningsman
Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman att med de
befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar.
Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen Granskningsmannen
skall ha tillgång till skall ha tillgång till
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra hand-
boet. lingar som rör boet.
Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses.
Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning om
det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1989:1084.
8 kap.
6 §[2]Försäljning av fast egendom
Om fast egendom finns Om fast egendom finns
i boet, får förvaltaren i boet, får förvaltaren
begära att den säljs begära att den säljs
exekutivt. Egendomen exekutivt. Egendomen
får också säljas på annat får också säljas på annat
sätt, om förvaltaren sätt, om förvaltaren
anser att det är anser att det är för-
fördelaktigare för boet. delaktigare för boet.
Om egendom säljs till
konkursgäldenären eller
någon denne sådan när-
stående person som
anges i 4 kap. 3 §
skall försäljningen ha
föregåtts av ett
offentligt anbudsför-
farande, om särskilda
skäl inte gör det
obehövligt.
Har en exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör till boet utan att
någon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren inte vidta
ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv auktion inte
ägt rum men finns det anledning att anta att en sådan auktion inte kommer att
leda till försäljning, behöver förvaltaren inte vidta någon åtgärd för att sälja
egendomen, om samtycke till det har lämnats av de borgenärer som i konkursen kan
göra gällande fordringar som skall utgå med särkskild förmångsrätt ur egendomen.
Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall förvaltaren
före bevakningssammanträdet avlämna den behållning som under konkursen
uppkommit av egendomen. Behållning som inte avlämnas före bevakningssammanträdet
skall, om egendom säljs, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan
utdelning sker i konkursen. Vid försäljning under hand skall behållningen
avlämnas före tillträdesdagen.
Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla arvode, andra
kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i konkursen och som bör
beaktas vid försäljning av egendomen. När förvaltaren gör en anmälan på en
borgenärs vägnar, skall han skriftligen underrätta denne om det.
7 §[3]
Försäljning av lös Försäljning av lös
egendom som inte sker egendom som inte sker
genom fortsättande av genom fortsättande av
gäldenärens rörelse skall gäldenärens rörelse skall
ske på auktion eller på ske på auktion eller på
annat sätt efter vad annat sätt efter vad
förvaltaren anser vara förvaltaren anser vara
mest fördellaktigt för mest fördelaktigt för
boet. boet. Om egendom säljs
till konkursgäldenären
eller någon denne sådan
närstående person som
anges i 4 kap. 3 §
skall försäljningen ha
föregåtts av ett
offentligt
anbudsförfarande, om
särskilda skäl inte gör
det obehövligt.
Lös egendom i vilkenen borgenär har panträtt eller någon annan särskild
förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om
hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får
egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre pris
uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.
Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom värdepappers-
institut säljer finansiella instrument, noterade vid en svensk eller utländsk
börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad till
gällande börs- eller marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös
egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.
Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 26
och 27 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).
15 kap.
Register över konkurser
5 §
Hos Patent- och
registreringsverket
skall med hjälp av
automatisk
databehandling, för de
ändamål som anges i 6 §,
föras ett för hela
landet gemensamt
register över fysiska
personers konkurser.
I aktiebolagslagen
(1975:1385), handels-
registerlagen
(1974:157) och lagen
(1987:667) om ekono-
miska föreningar,
finns bestämmelser om
registrering av juri-
diska personers
konkurser.
6 §
Det register som
avses i 5 § första
stycket får innehålla
uppgifter om:
1. konkursgäldenärens
namn och personnummer,
2. konkursgäldenärens
adress,
3. datum för
konkursbeslutet,
4. datum för
konkursens avslutande,
5. den domstol som
fattat beslutet om
konkursen och
domstolens
diarienummer,
6. beslut, som har
vunnit laga kraft,
genom vilket högre rätt
har upphävt ett beslut
om att försätta en
fysisk person i
konkurs samt
7. konkursförvaltarens
namn och adress.
Registret får användas
för upplysningar till
den som begär uppgifter
om fysiska personers
konkurser. Patent- och
registreringsverket får
använda registret i sin
verksamhet för
uppföljning av och
tillsyn över de
register som förs hos
verket.
Uppgifterna i
registret skall
gallras fem år efter
utgången av det
kalenderår då konkursen
avslutades.
7 §
Om en fysisk person
försätts i konkurs,
skall tingsrätten samma
dag till Patent- och
registreringsverket
sända en underrättelse
om beslutet. Under-
rättelsen skall
innehålla de uppgifter
som anges i 6 § första
stycket 1-3, 5 och 7.
Tingsrätten skall även
underrätta verket när en
sådan konkurs har
avslutats. Detsamma
gäller när högre rätt
genom ett beslut, som
har vunnit laga kraft,
har upphävt ett beslut
om att försätta en
fysisk person i
konkurs.
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över departementspromemorian
Konkursgäldenären (Ds 1994:96)
Efter remiss har yttrande över departementspromemorian avgetts av
Justitiekanslern, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms
tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Örebro tingsrätt, Gävle
tingsrätt, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen,
Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Patent- och
registreringsverket, Skattemyndigheten i Stockholms län, Skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län, Skattemyndigheten i Malmöhus län, Kronofogdemyndigheten
i Stockholms län, Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohuslän, Krono-
fogdemyndigheten i Jönköpings län, Kronofogdemyndigheten i Västernorrlands län,
Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Sveriges domareförbund,
Föreningen Sveriges kronofogdar, Konkursförvaltarkollegiernas förening,
Finansbolagens förening, Svenska Inkassoföreningen, Sveriges Ackordscentral,
Ackordscentralen i Stockholm, Ackordscentralen i Göteborg-Malmö,
Industriförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk
Handel.
**Fotnot**
[2] Senaste lydelse 1994:446.
[3] Senaste lydelse 1992:555.
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreskrivs att 16 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §[4]
Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering
vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).
Har i annat fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, att införing i
registret ej bort ske eller att beslut som registrerats är ogiltigt eller att i
annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall
registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom
domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.
Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall
uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.
Försätts en Försätts en
näringsidkare i näringsidkare i
konkurs, skall konkurs, skall
meddelande om detta tingsrätten för re-
samtidigt med kungörel- gistrering underrätta
sen om beslutet genom registre-
tingsrättens försorg ringsmyndighten om
översändas för re- konkursbeslutet, vem
gistrering. Har högre som har utsetts till
rätt upphävt ett beslut förvaltare och vilken
om konkurs, skall tillsynsmyndighet som
registreringen avföras ansvarar för
på anmälan av konkurstillsynen. Har
tingsrätten. När en högre rätt upphävt ett
konkurs har avslutats, beslut om konkurs,
skall rätten genast skall detta på anmälan
sända meddelande om av tingsrätten re-
detta för registrering. gistreras. När en
konkurs har avslutats,
skall rätten genast
sända meddelande om
detta för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[4] Senaste lydelse 1987:697.
2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)[1] skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
20 §
Om ett aktiebolag Om ett aktiebolag
försätts i konkurs eller försätts i konkurs eller
om en förhandling om om en förhandling om
offentligt ackord offentligt ackord
inleds för bolaget, inleds för bolaget,
skall rätten sända skall tingsrätten för
underrättelse om registrering underrätta
beslutet för registre-
registrering. ringsmyndigheten om
konkursbeslutet, vem
som har utsetts till
konkursförvaltare och
vilken tillsyns-
myndighet som ansvarar
för konkurstillsynen.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har När en konkurs har
avslutats eller en avslutats eller en
förhandling om förhandling om
offentlig ackord har offentlig ackord har
avslutats på annat sätt avslutats på annat sätt
än genom konkurs, skall än genom konkurs, skall
tingsrätten genast för tingsrätten genast för
registrering underrätta registrering underrätta
registreringsmyndig- registreringsmyndig-
heten samt i det förra heten samt i det förra
fallet ange om fallet ange om
överskott finns eller överskott finns eller
inte. Tingsrätten skall inte. Tingsrätten skall
även för registrering även för registrering
underrätta registre- underrätta registre-
ringsmyndigheten när ringsmyndigheten när
högre rätt genom beslut, högre rätt har upphävt
som har vunnit laga ett beslut att försätta
kraft, har upphävt ett bolaget i konkurs
beslut att försätta eller att inleda för-
bolaget i konkurs handling om offentligt
eller att inleda för- ackord.
handling om offentligt
ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
20 §[1]
Om en förening försätts Om en förening försätts
i konkurs eller om i konkurs eller om
förhandling om förhandling om
offentlig ackord offentlig ackord
inleds för föreningen, inleds för föreningen,
skall rätten sända en skall tingsrätten för
underrättelse om registrering underrätta
beslutet till registre-
registreringsmyndigheten ringsmyndigheten om
för registrering. konkursbeslutet, vem
som har utsetts till
konkursförvaltare och
vilken
tillsynsmyndighet som
ansvarar för konkurs-
tillsynen.
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har När en konkurs har
avslutats eller en avslutats eller en
förhandling om offent- förhandling om offent-
ligt ackord har ligt ackord har
avslutats på annat sätt avslutats på annat sätt
än genom konkurs, skall än genom konkurs, skall
rätten genast för tingsrätten genast för
registrering underrätta registrering underrätta
registrerings- registreringsmyn-
myndigheten och i det digheten och i det
förra fallet ange om förra fallet ange om
något överskott finns något överskott finns
eller inte. Rätten eller inte. Tingsrätten
skall även för re- skall även för
gistrering underrätta registrering underrätta
registre- registre-
ringsmyndigheten när en ringsmyndigheten när en
överrätt genom beslut högre rätt har upphävt
som vunnit laga kraft ett beslut att försätta
har upphävt ett beslut föreningen i konkurs
att försätta föreningen i eller att inleda
konkurs eller att förhandling om
inleda förhandling om offentligt ackord.
offentligt ackord.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 12-14, 22, 28
och 30 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 14 § och 11 kap. 10 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 16 kap. skall lyda "Bestämmelser om handläggning och
överklagande m.m.",
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 15 kap. 5-8 §§ samt
närmast före 15 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Görs ansökningen av Görs ansökningen av
gäldenären, bör till gäldenären, bör till
ansökningshandlingen ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären bifogas en av gäldenären
underskriven förteck- underskriven förteck-
ning över boets ning över boets
tillgångar och skulder tillgångar och skulder
med uppgift om varje med uppgift om varje
borgenärs namn och borgenärs namn och
postadress samt om de postadress samt om det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar som rör de andra handlingar
boet. som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas i
konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter den döde
eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte
bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och postadress
lämnas.
3 kap.
6 §
Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som avses i 4
och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, en
borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta
yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut gäller
omedelbart, även om det överklagas. Beslut skall efter ansökan ändras, om senare
upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.
Tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndighetens
beslut i ett ärende som beslut i ett ärende som
avses i första stycket avses i första stycket
får överklagas av den får överklagas av den
vars rätt berörs av vars rätt berörs av
beslutet. I fråga om beslutet. I fråga om
sådan besvärstalan ett sådant överklagande
tillämpas bestämmelserna tillämpas bestämmelserna
i utsökningsbalken om i utsökningsbalken om
besvär över utmätning av överklagande av beslut
lön. om utmätning av lön.
6 kap.
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
2 §
Gäldenären skall ge Gäldenären skall ge
rätten, tillsynsmyn- rätten, tillsynsmyn-
digheten, förvaltare digheten, förvaltare
och granskningsmän de och granskningsmän de
upplysningar om boet upplysningar av
som de begär. betydelse för konkurs-
utredningen som de
begär.
Gäldenären skall för för- Gäldenären skall för
valtaren redogöra för förvaltaren redogöra för
boet och på begäran av boet och andra om-
förvaltaren närvara vid ständigheter av bety-
bouppteckningsför- delse för konkursutred-
rättningen. Är gäldenären ningen och på begäran av
en juridisk person och förvaltaren närvara vid
finns det flera boupptecknings-
ställföreträdare, gäller förrättningen. Är
denna skyldighet dock gäldenären en juridisk
inte för en sådan ställ- person och finns det
företrädare vars närvaro flera ställföreträdare,
förvaltaren anser sakna gäller denna skyldighet
betydelse för boutred- dock inte för en sådan
ningen. ställföreträdare vars när-
varo förvaltaren anser
sakna betydelse för
boutredningen.
Vid förlikningssammanträdet och sammanträde för prövning av ackordsföslag skall
gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han
uteblir. Att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar inte att de ärenden
som skall förekomma på sammanträdet handläggs.
Bouppteckningsed
3 §
Gäldenären skall inför Gäldenären skall inför
rätten avlägga rätten avlägga
bouppteckningsed. Han bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg skall göra de tillägg
till eller ändringar i till eller ändringar i
bouppteckningen som bouppteckningen som
han anser behövs och han anser behövs och
med ed betyga att med ed betyga att
bouppteckningen med bouppteckningens
gjorda tillägg eller uppgifter om
ändringar är riktig, så tillgångar, skulder och
att det inte enligt räkenskapsmaterial med
hans vetskap har gjorda tillägg eller
oriktigt utelämnats ändringar är riktiga och
eller upptagits någon att det inte enligt
tillgång eller skuld. hans vetskap oriktigt
har utelämnats eller
tagits upp någon
tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång
förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
5 §
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även den
omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av förvaltaren
eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om det finns sådana
särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.
Annan än gäldenären är Annan än gäldenären är
skyldig att på yrkande skyldig att på yrkande
av förvaltaren eller en av förvaltaren eller en
borgenär avlägga borgenär avlägga
bouppteckningsed eller bouppteckningsed eller
beediga viss uppgift i beediga viss uppgift i
bouppteckningen, om bouppteckningen, om
det kan antas att sådan det kan antas att sådan
edgång är av betydelse edgång är av betydelse
för boutredningen. för boutredningen.
Detta gäller dock inte
den som i fall som
föreskrivs i 36 kap. 5 §
rättegångsbalken inte får
höras som vittne och
som inte är närstående
till gäldenären.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten
kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet till
förhandlig inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även
denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske
eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om edgångens
fullgörande gäller 4 § andra stycket.
7 kap.
12 §
Förvaltaren skall Förvaltaren skall
snarast ta hand om snarast ta hand om
gäldenärens bo med de gäldenärens bo med det
böcker och andra räkenskapsmaterial och
handlingar som rör de andra handlingar
boet. Om gäldenären är som rör boet. Om
eller under det gäldenären är eller under
senaste året före det senaste året före
konkursansökningen har konkursansökningen har
varit varit bokförings-
bokföringsskyldig, skyldig, skall för-
skall förvaltaren i det valtaren i det
omhändertagna räken- omhändertagna
skapsmaterialet på räkenskapsmaterialet på
lämpligt sätt ange dagen lämpligt sätt ange dagen
för omhändertagandet. för omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande
gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens
konkurs.
13 §[1]
Förvaltaren skall Förvaltaren skall
upprätta en boupp- upprätta en boupp-
teckning. I denna teckning. I denna
skall boets tillgångar skall boets tillgångar
tas upp till noggrant tas upp till noggrant
uppskattade värden. uppskattade värden. Om
Beträffande skulderna särskilda skäl föranleder
skall det anges i vad det, skall boupp-
mån de avser lön eller teckningen också inne-
pension. hålla uppgift om
Bouppteckningen skall egendom som, på grund
vidare innehålla av att den finns
uppgift om varje utomlands, inte skall
borgenärs namn och ingå i konkursboet.
postadress samt om de Bouppteckningen skall
böcker och handlingar vidare innehålla
som avses i 12 §. uppgift om varje
borgenärs namn och
postadress.
I den utsträckning
det behövs skall
bouppteckningen också
innehålla en förteckning
över dels
räkenskapsmaterial,
dels andra handlingar
som rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten
så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten,
behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är
tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och
tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts
in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från
beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med
uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett
bankaktiebolags, en sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till
bouppteckningen eller borgenärsföreteckningen bifogas uppgift om insätt-
ningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. I ett
livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om
försäkringstagarna och deras fordringar.
14 §
Förvaltaren får, om det Förvaltaren får, om
behövs, begära det behövs, begära
handräckning av handräckning av
kronofogdemyndigheten kronofogdemyndigheten
för att kunna omhänderta för att kunna omhänderta
eller annars få tillgång eller annars få tillgång
till gäldenärens bo med till gäldenärens bo med
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra
boet. Detsamma gäller handlingar som rör
sådant räken- boet. Detsamma gäller
skapsmaterial som sådant räkenskaps-
avses i 12 § andra material som avses i
stycket. Kronofogde- 12 § andra stycket.
myndigheten får då Kronofogdemyndigheten
genomsöka hus, rum får då genomsöka hus, rum
eller förvaringsställen eller förvaringsställen
och, om tillträde behövs och, om tillträde behövs
till något utrymme som till något utrymme som
är tillslutet, låta öppna är tillslutet, låta öppna
lås eler ta sig in på lås eller ta sig in på
annat sätt. Krono- annat sätt. Krono-
fogdemyndigheten får fogdemyndigheten får
även i övrigt använda även i övrigt använda
tvång i den mån det tvång i den mån det
behövs för det avsedda behövs för det avsedda
ändamålet och det kan ändamålet och det kan
anses befogat med anses befogat med
hänsyn till omständig- hänsyn till omstän-
heterna. Våld mot digheterna. Våld mot
person får dock brukas person får dock brukas
endast om kronofogde- endast om kronofogde-
myndigheten möter myndigheten möter mot-
motstånd och i den mån stånd och i den mån det
det med hänsyn till med hänsyn till ändamålet
ändamålet med med ingripandet kan
ingripandet kan anses anses försvarligt.
försvarligt.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt
första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot
utmätning i allmänhet.
22 §
Om det vid konkursens Om det vid
avslutande finns några konkursens avslutande
hinder mot att de finns några hinder mot
böcker och andra att det
handlingar rörande boet räkenskapsmaterial och
som förvaltaren har de andra handlingar
tagit hand om återställs rörande boet som
till gäldenären, skall förvaltaren har tagit
de överlämnas till hand om återställs till
tillsynsmyndigheten, gäldenären, skall de
om inte förvaltaren överlämnas till
anser att han bör tillsynsmyndigheten,
bevara dem. om inte förvaltaren
Handlingarna skall anser att han bör
bevaras i enlighet bevara dem. Hand-
med vad som i varje lingarna skall bevaras
särskilt fall gäller om i enlighet med vad
arkivering. som i varje särskilt
fall gäller om
arkivering.
28 §
Tillsynsmyndigheten Tillsynsmyndigheten
skall ha tillgång till skall ha tillgång till
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra hand-
boet. lingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och
dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären.
Granskningsman
30 §
Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman att med de
befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar.
Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen Granskningsmannen
skall ha tillgång till skall ha tillgång till
de böcker och andra det räkenskapsmaterial
handlingar som rör och de andra hand-
boet. lingar som rör boet.
Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses.
Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning om
det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
8 kap.
3 §
Har gäldenären Har gäldenären
överklagat överklagat
konkursbeslutet, får konkursbeslutet, får
inte mot hans vilja inte mot hans vilja
någon egendom i boet någon egendom i boet
säljas förrän hovrätten säljas förrän hovrätten
har prövat besvären. har prövat
överklagandet.
Första stycket utgör inte hinder mot
1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§ samt 2
och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller snar
förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle
saknas till betalning av utgifter för boet.
9 kap.
14 §[2]
Beslut enligt 13 § Beslut enligt 13 §
tredje stycket får tredje stycket får
överklagas av den som överklagas av den som
enligt 13 första enligt 13 första
stycket är stycket är
taleberättigad, om han taleberättigad, om han
anser att beslutet anser att beslutet
inte har tillkommit på inte har tillkommit på
lagligt sätt. Beslutet lagligt sätt. Beslutet
överklagas genom besvär överklagas till
till hovrätten inom tre hovrätten inom tre
veckor från dagen för veckor från dagen för
beslutet. Om inte beslutet. Om inte
hovrätten förordnar hovrätten förordnar
annat, skall beslutet annat, skall beslutet
gälla omedelbart. gälla omedelbart.
11 kap.
10 §
Innan besluten att Innan besluten att
fastställa utdelning fastställa utdelning
och att bestämma arvode och att bestämma arvode
till förvaltaren har till förvaltaren har
vunnit laga kraft, får vunnit laga kraft, får
medel som tillagts en medel som tillagts en
borgenär betalas ut borgenär betalas ut
endast om borgenären endast om borgenären
ställer säkerhet. Har ställer säkerhet. Har
tiden för överklagande tiden för överklagande
av besluten löpt ut, får av besluten löpt ut, får
dock, utan att säkerhet dock, utan att säkerhet
ställs, utbetalning ske ställs, utbetalning ske
till borgenär som inte till borgenär som inte
till sin nackdel berörs till sin nackdel berörs
av besvär som anförts av ett överklagande av
mot något av besluten. något av besluten.
Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10 §, får
utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret uppfyllts. Detsamma
gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställs av domstol. När
fordringen har fastställts men innan fastställelsebeslutet har vunnit laga
kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet.
Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran som har
efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken anmärkningar får
framställas mot efterbevakningen.
Om en borgenär som lyft utdelning blir skyldig att till konkursboet betala
tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades ut till och
med den dag då skyldigheten att återbära medlen inträder och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.
15 kap.
Register över konkurser
5 §
Hos Patent- och re-
gistreringsverket
skall, för de ändamål som
anges i 6 §, med hjälp
av automatisk data-
behandling föras ett för
hela landet gemensamt
register över fysiska
personers och dödsbons
konkurser.
I handelsregister-
lagen (1974:157),
aktiebolagslagen
(1975:1385) och lagen
(1987:667) om
ekonomiska föreningar
finns bestämmelser om
registrering av
juridiska personers
konkurser.
6 §
Registret får användas
för upplysningar till
den som begär uppgifter
om fysiska personers
och dödsbons konkurser.
Patent- och
registreringsverket får
använda registret i sin
verksamhet för
uppföljning av och
tillsyn över de
register som förs hos
verket samt för
utfärdande av bevis om
att en person eller
ett dödsbo inte är
försatt i konkurs vid
någon domstol i landet.
7 §
Registret får
innehålla uppgifter om:
1. konkursgäldenärens
namn, personnummer och
adress,
2. datum för konkurs-
beslutet,
3. datum för
konkursens avslutande,
4. den domstol som
fattat beslutet om
konkursen och
domstolens målnummer,
5. beslut genom
vilket högre rätt har
upphävt ett beslut om
att försätta
konkursgäldenären i
konkurs,
6.
konkursförvaltarens
namn och adress samt
7. namn och adress på
den tillsynsmyndighet
som ansvarar för
konkurstillsynen.
Uppgifterna i
registret skall
gallras fem år efter
utgången av det
kalenderår då konkursen
avslutades.
8 §
Om en fysisk person
eller ett dödsbo försätts
i konkurs, skall
tingsrätten samma dag
till Patent- och
registreringsverket
sända en underrättelse
om beslutet.
Underrättelsen skall
innehålla de uppgifter
som anges i 7 § 1-2, 4
och 6-7. Tingsrätten
skall även underrätta
verket när en sådan
konkurs har avslutats.
Detsamma gäller när högre
rätt har upphävt ett
beslut om att försätta
en fysisk person eller
ett dödsbo i konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. I fråga om konkurs där ansökan kommit
in till tingsrätten före ikraftträdandet tillämpas dock 7 kap. 13 § i äldre
lydelse.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:150.
[1] Senaste lydelse 1987:687.
[1] Senaste lydelse 1989:1084.
[2] Senaste lydelse 1990:1072.
Lagrådet
Protokoll vid sammanträdet 1995-03-09
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 23 februari 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
3. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och
4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael Mellqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
6 kap.
2 §
Denna paragraf reglerar gäldenärens skyldighet att lämna upplysningar och att
vara närvarande vid bouppteckningsförrättningen. I första stycket i förslaget
anges att gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och
granskningsmän de upplysningar av betydelse för konkursutredningen som de begär.
I andra styckets första mening föreskrivs att gäldenären skall för förvaltaren
redogöra för boet och andra omständigheter av betydelse för konkursutredningen
och på begäran av förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrättningen.
Ändringen i första stycket innebär att orden "av betydelse för
konkursutredningen" ersätter orden "om boet" och ändringen i andra stycket att
orden "och andra omständigheter av betydelse för konkursutredningen" tillfogas i
första meningen. Av motiveringen i remissen framgår att ändringarna syftar till
att gäldenärens upplysningsplikt skall omfatta tillgångar i utlandet även i fall
då dessa inte ingår i konkursen, dvs då denna utgör en s.k. särkonkurs.
Lagrådet har inte någon erinran mot att gäldenärens skyldighet att lämna
upplysningar om sina tillgångar vidgas i enlighet med vad som sålunda har
åsyftats. Den avsedda innebörden kan emellertid inte anses tillräckligt tydligt
framgå av den föreslagna lydelsen. Upplysningar om egendom som inte ingår i en
konkurs kan ju knappast anses ha betydelse för utredning av förhållandena i
konkursen. Lagrådet förordar därför att lydelsen av de båda bestämmelserna
jämkas. Det är därvid naturligt att anknyta till formuleringen av den föreslagna
bestämmelsen i 7 kap. 13 § första stycket angående uppgift i bouppteckningen om
sådan egendom som nu avses.
Mot bakgrund av det sagda föreslår Lagrådet att första och andra styckena i
förevarande paragraf ges följande lydelse:
"Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsmän
de upplysningar om boet som de begär. Skyldigheten omfattar även egendom, som
inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands.
Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och för egendom, som inte
ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Han skall också på begäran av
förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrättningen. Är gäldenären ........"
Lagrådet vill tillägga att, om den i remissen föreslagna lydelsen anses ha ett
värde även frånsett frågan om egendom i utlandet som inte ingår i konkursen, de
tillägg som Lagrådet har föreslagit kan göras med utgångspunkt från
bestämmelsernas lydelse enligt remissen.
Övergångsbestämmelserna
I anslutning till ikraftträdandebestämmelsen har tagits upp en övergångs-
bestämmelse med avseende på ändringen av 7 kap. 13 §. I denna paragraf föreslås
bl.a. att en bouppteckning skall, om särskilda skäl föranleder det, innehålla
uppgift om egendom som inte ingår i konkursen på grund av att den finns
utomlands. Enligt övergångsbestämmelsen skall 7 kap. 13 § tillämpas i sin äldre
lydelse i konkurs beträffande vilken ansökan har inkommit till tingsrätten före
ikraftträdandet.
Lagrådet ifrågasätter om det kan anses behövligt med en sådan övergångsregel.
En konkursgäldenär kan knappast anses ha ett befogat anspråk på en särbehandling
endast därför att konkursen grundas på en ansökan som har gjorts före
ikraftträdandet.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:189 Konkursgäldenären.