Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 6841 av 7187 träffar
Propositionsnummer · 1994/95:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100/6
Bilaga 6 till budgetpropositionen 1995 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Välfärdspolitiken Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor har arbete och de offentliga finanserna är i balans. Det kräver kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser. Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. För många kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen ekonomisk kris skulle drabba barnfamiljer, ungdomar och många äldre än hårdare. Fortsatt stort budgetunderskott ökar statsskulden och därmed den totala räntekostnaden. För att inte ränteutgifterna skall tränga undan välfärden måste statsskuldens utveckling vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är detta nödvändigt. För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt, har regeringen lagt stor vikt vid att besparingarna skall delas av alla medborgare. Vidare har regeringen prioriterat besparingar på transfereringar, bidrag och subventioner framför ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna. Skälen för denna prioritering är flera. Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet är, vid sidan av möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att i efterhand kompensera för några år med lägre materiell standard. En dålig omsorg under småbarnsåren, eller en förlorad skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera. Tillgång till utbildning, vård och omsorg underlättar också en strukturell anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. En väl utbyggd social infrastruktur är en förutsättning för att ett modernt samhälle, där både män och kvinnor förvärvsarbetar, skall fungera. I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till sam- manhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för demokratin. Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens besparingsarbete har varit att behålla transfereringssystemens karaktär med inkomstrelaterade ersättningar. Socialförsäkringar som ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar framför försäkringar som bygger på den s.k. grundtrygghetsprincipen. Ett grundtrygghetssystem skulle innebära att stora grupper ställs utanför det skydd mot kraftigt försämrad levnadsstandard som våra nuvarande socialförsäkringar ger. Vidare kräver bidragssystem som bygger på behovsprövning, till skillnad från generella bidrag, omfattande och relativt kostsamma kontrollsystem och utökad byråkrati. Det visar sig också att i länder, där man tillämpar mer av grundskydd och behovsprövning, har de med den svagaste ekonomin det betydligt sämre än i länder där systemen är mer generella. Många fastnar i en bidragsfälla, som de har svårt att ta sig ur genom egna initiativ. Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i regeringens arbete. Alla förslag som regeringen lägger fram kommer i förväg att granskas ur jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt samhälle. Nya utmaningar för välfärdspolitiken I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår kan vi nu se tendenser på en rad samhällsområden, som är ytterst oroande och som ytterligare inskärper kravet på åtgärder som bryter den negativa utvecklingen. Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade. Under 1990- talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga arbetslösheten. Under år 1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag. Socialbidragskostnaderna har stigit kraftigt under hela 1990-talet och bidragstiderna blir allt längre. Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor. Hälften av dem är under 25 år. Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i storstadsregionerna, liksom skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m. Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder. Detta är alarmerande, inte minst därför att vi vet att vid 70 - 80 procent av våldsbrotten är gärningsmannen alkoholpåverkad. Sammanfattningsvis kan man konstatera att den ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position. Bland dessa är många första och andra generationens invandrare. En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den sociala utveck- lingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna, speciellt utifrån barnens och ungdomarnas situation. Inom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås också att särskilda medel avsätts nästa budgetår för insatser i områden med stor andel invandrare. Särskilt stora problem finns i vissa bostadsområden i storstäderna. Det behövs mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna få en mer fullständig bild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat människors levnadsvillkor. Det sker också andra förändringar i samhället och i vår omvärld, vilkas kon- sekvenser för välfärden vi ännu inte kan överblicka. Det gäller t.ex. den ökade internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt samhälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen på kunskaps- och informationsområdet. För att kunna åstadkomma en social och ekonomisk modernisering av vårt land, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden efter nya förutsättningar och behov, behöver vi bättre kunskaper om hur dessa och andra förändringar påverkar människors liv och vardag. Därför kommer ett välfärdsprojekt att påbörjas inom Socialdepartementet med syfte att kartlägga hur det svenska samhället och välfärden har förändrats. Utifrån de kunskaper som en sådan kartläggning ger, och med de restriktioner som saneringen av ekonomin innebär, kommer sedan välfärdspolitiken att vidareutvecklas. Arbetet, som kommer att pågå under större delen av innevarande mandatperiod, skall bedrivas öppet och utåtriktat. Resultaten av kunskapsinhämtandet kommer fortlöpande att redovisas och debatteras. Erfarenhetsutbyte med andra länder kommer att vara en viktig del av projektet. En diskussion om hur en modern välfärdspolitik bör vara utformad pågår i flertalet industriländer. Många av problemen och utmaningarna vi står inför är gemensamma. Mot den bakgrunden deltar Sverige aktivt i det internationella socialpolitiska samarbetet såväl på nordisk som europeisk och global nivå. Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för nordiskt social- och hälsosamarbete 1995-2000. Europakommissionen utarbetar för närvarande ett nytt program på grundval av vitboken om arbetsmarknads- och socialpolitik och den diskussion som förts i ministerrådet och andra organ. Vidare har FN till Köpenhamn i mars 1995 inkallat ett Världstoppmöte om social utveckling. Sveriges deltagande i toppmötet förbereds av en kommitté under ledning av chefen för Socialdepartementet. På toppmötets dagordning står frågor om utrotande av fattigdom, skapande av produktiv sysselsättning och främjande av social integration. De samlade sociala utgifterna En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde. Grundläggande är bl.a. ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan statens roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål, tillsyn m.m. De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1995/96 (12 mån.) beräknas komma att uppgå till 470-480 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 % av BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 309 miljarder kronor av de totala utgifterna. Föreslagna större förändringar inom Socialdepartementets verksamhetsområde Behovet av att sanera statsfinanserna, öka sysselsättningen och minska arbetslösheten samt att hävda en rättvis fördelningspolitik har varit vägledande för socialpolitikens inriktning och förslagen till utgiftsminsk- ningar. I förslagen till besparingar inom familjepolitiken har regeringens strävan varit att värna dem som har den tyngsta försörjningsbördan och att undvika att nya marginaleffekter uppkommer. Det har också varit angeläget att bevara familjestödets generella karaktär, även när ersättningsnivåerna nu måste sänkas av besparingsskäl. Barnbidraget sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjämna standarden mellan hushåll med och utan barn. Den i den ekonomisk-politiska propositionen aviserade utredningen om besparingarna inom familjepolitiken bör med utgångspunkt från de angivna principerna, och inom angiven budgetram, pröva om justeringar bör göras av jämställdhets- och fördelningspolitiska skäl eller för att minska marginaleffekterna. Utgångspunkten att besparingarna skall uppgå till 3,0 miljarder kronor netto kvarstår. En enhetlig ersättningsnivå om 75 % bör genomföras såväl i sjuklöne- och sjuk- penningsystemen som inom föräldraförsäkringen. Rehabiliteringspenning skall dock utges med 85 %. Detsamma gäller ersättningen för de två månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas på andra föräldern liksom tillfällig föräldrapenning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år. Samtidigt bör karensdagen inom sjukersättningssystemen tas bort. Det är regeringens strävan att rehabiliteringstanken, dvs. människors möjlig- heter att återvända till ett normalt liv efter sjukdom eller skada, skall genomsyra såväl socialförsäkringar, arbetsliv som vård och omsorg. En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur både individens och samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För samhället innebär den minskade kostnader inom sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården samt för olika former av stöd och hjälp. Vissa förändringar föreslås inom sjukförsäkringen vad gäller avgifter vid sjukhusvård, egenavgift vid inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel samt egenkostnadstaket för högskostnadsskyddet. På grundval av tidigare riksdagsbehandling avses ett nytt förslag om reformerad tandvårdsförsäkring bli förelagd riksdagen våren 1995. Regeringen föreslog i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. bl.a. besparingar på pensionsområdet. Den enskilt största besparingen uppkommer som ett resultat av den begränsade inflationsuppräkningen av basbeloppet fr.o.m. år 1995. Vidare aviserades ett antal åtgärder för att minska förtidspensionsutgifterna. För att minska de negativa effekterna för de sämst ställda pensionärerna inrymmer besparingspaketet en förstärkning av det särskilda bostadstillägget till pensionärer. Regeringen lämnar i årets budgetproposition förslag till ytterligare be- sparingsåtgärder på pensionsområdet. Dessa åtgärder innebär vissa förändringar för förtidspensionärer, enhetlig folkpensionsnivå för gifta samt förändringar av det särskilda grundavdraget för pensionärer och beräkningsreglerna för bostadstillägg till pensionärer. Vidare avser regeringen att senarelägga utbetalningstidpunkterna för barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och pensioner. För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Regeringen föreslår nu att 74 miljoner kronor anslås för ändamålet. Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion. Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och viss annan statlig konsumtion inom Socialdepartementets verksamhetsområde budgetåret 1995/96 minskas med sammanlagt 310 miljoner kronor vilket för en tolvmånadersperiod motsvarar drygt 200 miljoner kronor. Inriktningen är att 1998 ha minskat den statliga konsumtionen med 11 %, dvs. drygt 700 miljoner kronor, inom Socialdepartementets område. Sammantaget uppgår besparingsförslagen under Socialdepartementets ansvarsområde i budgetpropositionen till 8,4 miljarder kronor brutto år 1998, vilket efter beaktande av skatteintäktsbortfall innebär en nettobesparing på ca 7,8 miljarder kronor. Inriktningen av besparingsarbetet för 1995/96 respektive till år 1998 framgår mer detaljerat under berörda avsnitt. 3 Föreslagna besparingar i budgetpropositionen, miljoner kronor (brutto) ---------------------------------------------------------------- Åtgärd 1995/96 1995/96 Samlad 12 mån 18 mån besparing 1995/96 t.o.m. 1998 ---------------------------------------------------------------- Familjepolitik och sjukförsäkring ---------------------------------------------------------------- Regeljusteringar inom bostadsbidragen 345 690 690 ---------------------------------------------------------------- Slopade kontaktdagar i tillfällig 210 föräldrapenning ---------------------------------------------------------------- Ändrade utbetalningstidpunkter 25 50 50 ---------------------------------------------------------------- Sänkning av barnbidrag med 125 kr/mån 1 351 2 707 2 755 ---------------------------------------------------------------- Stöd till ensamstående föräldrar (reform)-205 -410 -410 ---------------------------------------------------------------- 75%-nivå närståendepenning + 22 havandeskapspenning ---------------------------------------------------------------- 75%-nivå i föräldrapenning och tillfällig 1 100 föräldrapenning men "pappamånad" ersätts med 85 % ---------------------------------------------------------------- 75%-nivå sjukpenning+ 85% i -426 rehabiliteringspenning samt borttagande av karensdagen ---------------------------------------------------------------- Översyn av sjukpenninggrundande inkomst 500 (SGI) ---------------------------------------------------------------- Avgår i EPP utlovad besparing till 1998 -3 700 inom familjepolitiska området (3 mdkr netto = 3,7 mdkr brutto som nu har preciserats i BP95 med start i huvudsak 1/1-96) ---------------------------------------------------------------- Pensioner ---------------------------------------------------------------- Ändrade utbetalningstidpunkter 88 188 350 ---------------------------------------------------------------- Sänkt folkpension och höjt 580 870 580 pensionstillskott för förtidspensionärer ---------------------------------------------------------------- Kapitalinkomster reducerar SGA 600 1 200 1 200 ---------------------------------------------------------------- Slopande av förhöjd kapitalavkastning -200 -400 -400 vid beräkning av BTP ---------------------------------------------------------------- Regeljusteringar inom BTP 900 1 350 900 ---------------------------------------------------------------- Sänkt folkpension för vissa gifta 585 1 170 1 170 ---------------------------------------------------------------- Sjukvårdsförmåner ---------------------------------------------------------------- Besparingar inom läkemedelsområdet 740 1 111 740 ---------------------------------------------------------------- Besparingar inom tandvårdsområdet 300 600 600 ---------------------------------------------------------------- Höjt tak för avgift vårddag för pensionär på45 68 45 sjukhus ---------------------------------------------------------------- Övrigt ---------------------------------------------------------------- Ytterligare besparingseffekter av 1 702 pågående strukturella översyner rörande läkemedel, tandvård, underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemen ---------------------------------------------------------------- Psykiatrireformen, finansiering -200 -300 200 ---------------------------------------------------------------- Alkoholpolitiska åtgärder (reform) -50 -74 -- ---------------------------------------------------------------- Besparingar inom statlig 207 319 5261 administration ---------------------------------------------------------------- TOTAL BRUTTOBESPARING 5 111 9 138 8 404 ---------------------------------------------------------------- Avgår skattebortfall -373 -633 -604 ---------------------------------------------------------------- TOTAL NETTOBESPARING 4 738 8 5057 800 ---------------------------------------------------------------- 1 Dessutom 200 mkr utlagt i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. 4 Sammanfattning av budgetförslagets effekt på statsbudgeten Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen besparingar under femte huvudtiteln budgetåret 1995/96 (18 mån.) med ca 7,7 miljarder kronor, varav 4,4 miljarder kronor på 12 månader. Vid jämförelse med innevarande budgetår måste uppmärksammas att övergång till bruttoredovisning nu föreslås för föräldraförsäkringen, sjukpenning och rehabilitering, sjukvårdförmåner samt ersättning vid närståendevård. Detta innebär i sig ingen ökad utgift för staten men ökar statsbudgetens utgiftssida med ca 73 miljarder kronor. Följande sammanställning visar utgiftsutvecklingen inom olika områden på statsbudgeten. I beloppen ingår även förslag lämnade i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. Förändringsbeloppen för 1997 och 1998 resp. samlad besparing 1995/96 t.o.m. 1998 avser sparåtgärder i vilka även ingår be- sparingar inom ATP och räntebesparingen m.a.a. senarelagda utbetalningar som inte redovisas på statsbudgetens utgiftssida. ----------------------------------------------------------------------- Utgift Anvisat Förslag varav Beräknad förändring Samlad 1993/94 1994/- 1995- beräknat (mkr) i relation bespa- (mkr) 95 /96 juli till föregående år ring (mkr) (mkr) 95-juni 1995/96 96 t.o.m. 1998 ----------------------------------------------------------------------- Utgiftsområde 1997 1998 ----------------------------------------------------------------------- A. 36 35 71 48 - 5 573 - 8 895 Familjer 412,3 694,9 885,7 282,4 och barn ----------------------------------------------------------------------- B. 82 85 178 119 - 5 346 - 4 182 19 283 Ekonomisk 296,3 422,2 409,6 192,8 trygghet... ----------------------------------------------------------------------- C. Hälso- 1 1 2 1879,5 - - 400 200 och 621,0 591,8 735,6 sjukvård ----------------------------------------------------------------------- D. 2 4 8 5583,1 - - - Omsorg 355,6 715,9 294,5 om äldre och handikappade ----------------------------------------------------------------------- E. 522,1 594,6 880,8 568,9 - - - Socialt behandl.arbete, alkohol- och narkotikapolitik ----------------------------------------------------------------------- F. 5 6 9 6 266,2 - 93 - 426 726 Myndigheter710,2 326,1 413,0 under Social- departementet ----------------------------------------------------------------------- G. 11,7 30,5 34,0 22,7 - - - Jämställd- hetsfrågor ----------------------------------------------------------------------- SUMMA 129 134 271 181 - 11 - 6 807 29 104 056,9 376,0 653,1 795,6 913 ----------------------------------------------------------------------- Kommentar till A. Familjer och barn: Fr.om. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas föräldraförsäkringen. Tidigare redo- visades endast 15% som "Bidrag till..." på statsbudgetens utgiftssida. Räntebesparing m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på anslag men redovisas i sammanställningen med 50 mkr. Kommentar till B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom: Fr.o.m. budgetåret 1995/96 bruttoredovisas sjukpenning och rehabilitering, sjuk- vårdsförmåner samt ersättning vid närståendevård. Tidigare redovisades endast 15% som "Bidrag till..." på statsbudgetens utgiftssida. I beloppen från 1997 ingår även minskade ATP-utgifter som inte belastar stats- budgeten. I beloppet ingår hela det sparpaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen avser lägga fram för 1998. Det innefattar besparingar inom läkemedel, tandvård samt underhållsbidrags- och bidragsförskottsystemen, av vilka det senare hör hemma under A. Familjer och barn. Besparingarnas fördelning kan dock ännu inte fördelas mellan de olika posterna. Nettobesparing SGA redovisas under B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handi- kapp och ålderdom. Förtidspensionsbesparing med 2 000 mkr 1995/96 ingår ej i nivån. Förslag till denna sänkning kommer i särproposition. Räntebesparing m.a.a. senareläggning av utbetalningstidpunkter syns ej på anslag men redovisas i sammanställningen med 350 mkr. 5 A. Familjer och barn Familjepolitikens övergripande mål Den svenska familjepolitiken sätter barnens bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn. De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda förhållanden. Kunskaperna om barn och barns behov har generellt ökat. Barn och ungdomar respekteras alltmer som egna individer. Sverige har kommit långt, när det gäller att utveckla det barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter ger uttryck för. Barnomsorgen spelar en viktig roll för att skapa bra uppväxtvillkor för alla barn. Dess uppgift är att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa goda förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall genom att ge kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra barn och vuxna stimulera barnen till en allsidig utveckling. De äldre förskolebarnen får, genom en mer strukturerad verksamhet och genom att utveckla självständighet och eget ansvar, en god grund inför skolstarten. Barnafödandet Sverige har, i jämförelse med andra västeuropeiska länder, under en rad år haft både hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal, för närvarande två födda barn per kvinna. Det största antalet barn, ca 124 000, föddes år 1990. De senaste åren har barnkullarna åter börjat minska. Senast tillgängliga uppgifter pekar på att antalet födda år 1994 kommer att ligga på ca 112 000 barn. Den generösa föräldraförsäkringen, den jämförelsevis väl utbyggda barnomsorgen och en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete, har gjort det möjligt för både kvinnor och män att förena familj och förvärvsarbete, också under den tid barnen är små. Genom att den allmänna och offentliga mödra- och barnhälsovården håller hög kvalitet får alla svenska barn en så likvärdig start som möjligt i livet. 11 12 Familjerna Vid den senaste Folk- och bostadsräkningen år 1990 fanns det totalt ca 1 040 000 hushåll med barn under 18 år. Närmare hälften av familjerna (45%) hade ett barn, något färre (39%) hade två barn, 13 procent hade tre och tre procent hade fyra eller flera barn. Besparingar inom barn- och familjepolitiken I den ekonomisk-politiska propositionen ingick förslag till besparingar inom flerbarnstilläggen och bidragsförskotten (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Därutöver aviserades förstärkningar av statsbudgeten inom familjepolitiken om sammanlagt tre miljarder kronor t.o.m. år 1998. Ett utredningsarbete för att närmare bestämma inriktningen aviserades. För att klargöra hur ett så omfattande sparande inom familjepolitiken skall kunna åstadkommas har det bedömts som nödvändigt att redan nu konkretisera förslagen, särskilt som ytterligare besparingar nu föreslås inom angränsande områden t.ex. bostadsbidragen. De sammanlagda besparingarna avseende barnbidrag och föräldraförsäkring uppgår till 3,1 miljarder kronor netto. I det förslag till besparingar inom familjepolitiken som presenteras i det följande har en strävan varit att värna dem med den tyngsta försörjningsbördan och att ändå undvika att nya marginaleffekter skapas. Det är också enligt regeringens mening angeläget att den generella karaktären av familjestödet bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av besparingsskäl. Föräldraförsäkringen skall genom sin kompensation för inkomstbortfall fortsätta att möjliggöra för föräldrar att stanna hemma med sina barn under den första viktiga tiden. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen föreslås sänkas från 80 % till 75 % fr.o.m. 1 januari 1997. En förhöjd ersättning med 10 procentenheter skall också i fortsättning kunna utgå under de två månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas till den andre föräldern. Detta är angeläget ur jämställdhetssynpunkt. Denna högre nivå skall även gälla tillfällig föräldrapen- ning efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett års tid. Barnbidragen sänks likformigt och behåller därmed sitt syfte att utjämna standarden mellan hushåll med och utan barn liksom mellan hushåll med få och med många barn. Genom att behålla den konstruktionen för barnbidragen undviks problem med ytterligare marginaleffekter för barnfamiljer. En avvägning som behöver göras när barnbidragen sänks är om det finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom ensamstående föräldrar. Inom den preciserade ekonomiska ramen kan barnbidraget sänkas antingen med 100 kronor per månad för alla utan kompenserande åtgärder eller med 125 kronor per månad vid kompensation. 13 Utredningen om familjepolitiken som aviserades i den ekonomiskpolitiska propositionen bör få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska effekterna av förslagen. Därvid bör övervägas om särskilt drabbade grupper bör kompenseras inom de angivna ekonomiska ramarna. Det angelägna i att undvika nya marginaleffekter bör vidare uppmärksammas av utredningen. Besparingar inom statens utgifter för bidragsförskott m.m. ingick i den ekonomisk politiska propositionen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag och bidragsförskott, i syfte att åstadkomma ytterligare systemförbättringar och besparingar, bör ingå i utredningen, som därmed ges ett brett familjepolitiskt mandat. Det är oundvikligt att de omedelbara effekterna av besparingarna blir kännbara för barnfamiljerna. Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske drabbas hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen ekonomisk kris. För deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad sysselsättning och en bättre ekonomisk balans kan åstadkommas. De som bor i nya bostäder eller skall sätta bo får direkt betala för de höga räntorna. Arbetslösheten gör det svårt för de unga att få fotfäste på arbetsmarknaden. Föräldrar med knapp ekonomi har också svårt att förändra sin situation genom att öka sin arbetstid eller att söka sig till ett mer välbetalt arbete. De arbetslösa bland föräldrarna är i dag många fler än tidigare. Arbetstagare som är lediga med föräldrapenning möter inte sällan svårigheter när de skall börja arbeta igen. Fortsatt högt budgetunderskott ökar räntebördan och riskerar tränga undan välfärden. Det är i barnens intresse att så inte tillåts ske. Regeringen avser att inom det presenterade välfärdsprojektet noga följa konsekvenserna för barns och familjers välfärd av de nu föreslagna åtgärderna och av tidigare förändringar inom familjepolitiken. Utvecklingen i kommunerna är här av särskilt intresse. Det har varit regeringens strävan att ge utrymme för kommunernas verksamhet för barn genom att främst rikta sparkraven mot inkomst- överföringarna till hushållen. En värdering av familjepolitiken och av barn och familjers välfärd måste självklart göras också mot bakgrund av andra förändringar i samhället; i ekonomin, på arbetsmarknaden och av attityder och värderingar. Det ekonomiska familjestödet Målen Målen för det ekonomiska familjestödet är - att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, - att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika villkor, - att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare. 14 Stödformerna Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består i dag främst av två delar, det allmänna barnbidraget som alla får del av och det inkomstprövade bostadsbidraget som är kopplat till en familjs försörjningsbörda och som delvis kan ses som ett inkomstprövat barnbidrag. Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär stöd i vissa situationer. Till detta stöd hör flerbarnstillägg till familjer med stor försörjningsbörda, ersättning från föräldraförsäkringen som gör det möjligt för nyblivna föräldrar att vara hemma under barnens första levnadsår, bidragsförskott som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera barn från utlandet. Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen Följande sammanställning visar utvecklingen av statens direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1996 (miljoner kronor). Utveckling av de ekonomiska familjestöden åren 1980 - 1994. Miljoner kr --------------------------------------------------------------------- År Barn- Bo- Föräldra- Vård- Bidrags-Barn- Totalt Fast bi- stads-försäkringbidrag förskott pen- pris drag bidrag sion 1980 års nivå --------------------------------------------------------------------- 1980 4 995 2 210 3 593 300 815 425 12 338 12 338 --------------------------------------------------------------------- 1985 8 289 2 865 6 144 427 1 518 574 19 817 12 885 --------------------------------------------------------------------- 1990 12 3 140 15 728 725 2 138 698 34 725 16 727 296 --------------------------------------------------------------------- 1993 16 7 164 19 093 1 265 3 017 842 48 360 20 096 979 --------------------------------------------------------------------- 1995* 16 8 580 18 549 1 438 3 269 915 49 694 19 327 943 --------------------------------------------------------------------- 1996* 14 8 110 19 470 1 456 3 388 950 48 205 18 191 831 --------------------------------------------------------------------- * Beräknat För år 1996 beräknas totalt 48,2 miljarder kronor lämnas i familjeekonomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan statens direkta stöd till barnfamiljerna år 1996 beräknas till ca 50 miljarder kronor. 15 De allmänna barnbidragen Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett grund- läggande ekonomiskt stöd. Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion, antalet barn i bidragsberättigad ålder och antalet familjer som har fler än två barn vilket berättigar till flerbarnstillägg. Antalet födda barn var som högst år 1990 med ca 124 000 barn. Senast tillgängliga uppgifter visar på 112 000 födda barn under år 1994. Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsprognos från hösten 1991 förväntas antalet barn under 16 år öka med drygt 200 000 mellan åren 1991 och 2002 till totalt 1 865 000 barn varefter antalet minskar med ca 100 000 under de följande sju åren. Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barnbidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och familjer utan barn. Det svenska familjestödet omfördelar också inkomster mellan hög- och låginkomst- tagare, eftersom skatter betalas i relation till inkomsten och barnbidraget betalas ut med samma belopp för alla barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt enkelt och billigt att administrera. Bostadsbidrag Bostadsbidragen är utformade så att de består dels av en del som är beroende av antalet barn i familjen, vilken kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av en del som beror av bostadskostnadens storlek. Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar och andra hushåll utan barn. Hushåll med bostadsbidrag under maj månad, åren 1992-1994 (1000-tal) -------------------------------------------------------- 1992 1993 1994 -------------------------------------------------------- Hushåll med barn -------------------------------------------------------- - makar/samboende 136 159 182 -------------------------------------------------------- - ensamboende 170 187 216 -------------------------------------------------------- Hushåll utan barn -------------------------------------------------------- - ungdomar 40 61 82 -------------------------------------------------------- - andra 21 34 44 -------------------------------------------------------- Samtliga 367 441 524 -------------------------------------------------------- 16 I maj 1994 lämnades bostadsbidrag till knappt 400 000 barnfamiljer och drygt 125 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tabell har antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år vilket har lett till att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. En orsak som bidragit till detta är situationen på arbetsmarknaden. Boverket har under åren 1991-1993 följt upp och utvärderat bostadsbidragens effekter. Utvärderingarna visar att bostadsbidragen till barnfamiljer har stor fördelningspolitisk precision och att effekterna av denna stödform till stor del överensstämmer med de uttalade syftena med stödet. Från och med år 1994 tillämpas ett nytt system för bidragsgivningen. Regeringen har med anledning härav gett Riksförsäkringsverket i uppdrag att analysera hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar. Föräldraförsäkring Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda barnet. Ersättning utges i form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 87 % av alla ersatta dagar. Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är främst beroende av antalet födda barn och av den genomsnittliga löneökningen. Födelsetalet beräknas ha nått sin kulmen under år 1990. Antalet ersatta dagar med föräldrapenning beräknas dock inte komma att minska i någon större utsträckning före år 1995. Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet, sa- mtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas mot sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet. Dessa regler minskar utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen och medför att föräldraledigheten tas ut mer sammanhängande. Flexibiliteten i systemet har medfört att försäkringen i vissa fall kommit att utnyttjas på ett icke önskvärt sätt. I vissa fall synes föräldrars uttag av föräldrapenning mer styras av önskemålet att ge familjen en inkomstförstärkning än av att ta del i vården av barnet. Som exempel kan nämnas den situationen att den av föräldrarna som har högst inkomst tar ut föräldrapenning under vecko- sluten, medan den andra föräldern utnyttjar föräldrapenningen under veckans övriga dagar. Om den förstnämnda föräldern tar ut en fjärdedels föräldrapenning på fredag eftermiddag kan föräldern få hel föräldrapenning under lördag och sön- dag. För att motverka sådana uttag har riksdagen antagit regeringens förslag (prop. 1994/95:42, bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118) att hel föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning skall kunna utges för sådan tid om högst fyra dagar i följd som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapen- ning. Innebörden härav är att en förälder som önskar uppbära hel föräldrapenning under ett veckoslut (lördag - söndag) kommer att behöva ta ut hel föräldrapen- ning under tre dagar. En förälder som vill ta ut hel föräldrapenning under en period som består av t.ex. tre helgdagar jämte en lördag kommer att behöva ta ut hel föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Den som vill ta ut föräldrapen- ning under en arbetsfri period om fem dagar kommer å andra sidan inte att behöva ta ut någon ytterligare dag med hel föräldrapenning. Motsvarande gäller för rätt till halv respektive fjärdedels föräldrapenning. Den nya bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995. Fädernas uttag av föräldrapenning uppvisar en ökande tendens. Detta är positivt även om ökningen mellan åren 1992 och 1993 är liten. I jämförelse med år 1990 kan dock ökningen sägas vara förhållandevis påtaglig. År 1993 uppgick fädernas andel av ersatta dagar med föräldrapenning till 10,1 % jämfört med 9,1 % året innan. År 1990 var fädernas andel endast 7,4 %. När det gäller fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning skedde visserligen en minskning åren 1992 - 1993. Fädernas uttag av tillfällig föräldrapenning är dock trots allt fortfarande relativt stort. År 1993 uppgick deras andel till 32,9 % av antalet ersatta dagar medan motsvarande siffra år 1992 var 34,3 %. Även om männens uttag av föräldrapenning har ökat något under senare år visar statistiken över uttagna föräldrapenningdagar att det till övervägande delen är kvinnorna som utnyttjar rätten till föräldrapenning. En stor del av fäderna avstår helt från att ta ut föräldrapenning. Detta gäller dock inte de tio dagar med tillfällig föräldrapenning per barn som är förbehållna fadern i samband med ett barns födelse (s.k. pappadagar). Andelen fäder som utnyttjar dessa dagar har emellertid minskat under senare år. År 1990 uppgick andelen till 86 %, medan den år 1993 uppgick till endast 79 %. De tog dock ut i genomsnitt 9,4 dagar. Vad är det då som hindrar fäderna från att fullt ut utnyttja sin rätt till föräldrapenning? Fädernas valfrihet är i praktiken begränsad. Arbetsgivarna förväntar sig ofta att män skall arbeta heltid. Chefernas attityder är ofta avgörande för om underställda skall våga ta ut sin föräldraledighet. Man kan inte heller bortse från att mödrarna i vissa fall inte vill låta fäderna få del av för- äldraledigheten. Kvinnorna har av tradition tagit det största ansvaret för barn och hem. Det är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara för- äldralediga. Forskning visar att en tidig och nära relation mellan fader och barn är gynnsam för båda och ger en god grund för relationen under resten av livet. Det lilla barnets behov av båda föräldrarna är ett krav som barnet inte självt kan formulera. Det är därför rimligt att samhället bidrar med det stöd som behövs för att detta krav skall tillgodoses. För att främja kontakten mellan fäder och barn är det angeläget att fädernas uttag av främst föräldrapenning ökar. Viktiga åtgärder i syfte att ändra bl.a. fädernas beteende i detta avseende är de ändringar som gäller i föräldraförsäk- ringen för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995. För dessa barn skall antalet föräldrapenningdagar delas lika mellan föräldrar som båda är vårdnadshavare för ett barn. Alla dagar med föräldrapenning på sjukpenningnivå utom 30 dagar kan överlåtas på den andra föräldern. Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet kan även dessa 30 dagar överlåtas till den andra föräldern. Fr.o.m. samma tidpunkt gäller att ersättningsnivån för föräldrapenningen sänks till 80 % av den sjukpen- ninggrundande inkomsten utom för nämnda 30 dagar som alltjämt ersätts med 90 %. För förälder som ensam har vårdnaden om ett barn gäller att 60 dagar ersätts med 90 % (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94:368.) De nyss nämnda reglerna bör få stor betydelse när det gäller att förmå fler- talet fäder att ta ut åtminstone 30 dagar av den totala ledigheten. På sikt innebär ett ökat uttag av föräldraledighet bland fäder att det kommer att anses som naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av barnen. Bidragsförskott Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda barn, under- hållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade bidragsförskott. De senaste åren har antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas ökat från ca 275 000 år 1990 till ca 305 000 år 1993. Nettokostnaden ökade under samma period med 821 miljoner kronor till 2 959 miljoner kronor. År 1990 finansierades 33,3 procent av den totala kostnaden för bidragsförskott genom inbetalningar från de underhållsskyldiga. År 1993 hade andelen sjunkit till 28,2 procent eller 1 162 miljoner kronor. Inbetalningarna har i faktiska tal ökat med ca 10 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för barn vars föräldrar lever åtskilda. I de fall en underhållsskyldig förälder har ådömts ett underhåll som är lägre än bidragsförskottsnivån (f.n. 1 173 kronor per månad) lämnar staten ett s.k. utfyllnadsbidrag som utgör mellanskillnaden upp till denna nivå. I de flesta fall betalas hela bidragsförskottsbeloppet till vårdnadshavaren varefter aktuellt inbetalt underhållsbidrag avräknas hos försäkringskassorna. Kostnaderna för bidragsförskottet är således beroende av på vilken nivå under- hållsbidragen fastställs. Nya bidragsförskottsärenden inleds i många fall med att underhållsbidrag inte ännu är fastställt vilket kan leda till stora in- gångsskulder för de underhållsskyldiga. Ju längre dröjsmål vid fastställande av underhållsbidrag desto högre blir ingångsskulden för den underhållsskyldige. Den huvudsakliga orsaken till att inbetalningsgraden i förhållande till fastställt underhållsbidrag inte har kunnat upprätthållas är den djupa låg- konjunkturen med därtill hörande arbetslöshet och låg betalningsförmåga. Andra orsaker är långa handläggningstider, dels i kommunerna vid höjning av under- hållsbidrag, dels hos kronofogdemyndigheterna i införselärenden. Internationella adoptioner Bidrag lämnas under vissa förutsättningar i samband med adoption av barn från utlandet. Vid utgången av år 1993 fanns nästan 34 500 barn som adopterats från utlandet. Jämfört med tidigare förhållanden har antalet förmedlade barn under de senaste åren legat på en relativt konstant men låg nivå. Andelen barn som inte förmedlas genom auktoriserad adoptionsorganisation, sk. enskilda adoptioner, minskar något. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1990- 1993 framgår av följande sammanställning. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet, åren 1990-1993 -------------------------------------------------------- 1990 1991 1992 1993 -------------------------------------------------------- Totalt förmed- 965 1 113 1 115 934 lade adoptiv- barn -------------------------------------------------------- -Förmedlad 680 786 847 754 genom aukt. organisation -------------------------------------------------------- -Förmedlad utan 285 327 268 180 aukt. organisation -------------------------------------------------------- Andel barn för- 30 29 24 19 medlade utan aukt. organisation (%) -------------------------------------------------------- De flesta utländska barn som hittills anlänt till Sverige har kommit från länder i Asien och Latinamerika. Önskan om att få barn från de tidigare öststaterna har dock ökat. Förmedlingen från dessa länder är emellertid ännu begränsad. Väntetiderna för blivande adoptivföräldrar har minskat kraftigt. Adoptions- köerna till många länder är korta och har i många fall t.o.m. försvunnit helt. Trots att det i de flesta länder finns barn att förmedla redovisar adoptions- organisationerna brist på sökande familjer, framförallt när det gäller något äldre barn. Vidtagna och planerade åtgärder Slopat vårdnadsbidrag Riksdagen har beslutat att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Beslutet innebär en nettobesparing på statsbudgeten med 2 300 miljoner kronor. Propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. Riksdagen beslutade efter förslag i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åt- gärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) bl.a. om vissa besparingar inom barnbidragssystemet och bidragsförskottssystemet. Be- slutet innebär en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen fr.o.m. den 1 januari 1995, samtidigt som dessa frikopplas från barnbidragsnivån i systemet. Beslutet innebär en besparing på 540 miljoner kronor för helt år. Vidare beslutades att bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn inte räknas upp enligt gällande indexregler utan fr.o.m. den 1 januari 1995 fastställs på samma nivå som år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per barn och år. Om inte den översyn av underhålls- och bidragsförskottssystemet (S 1993:09) som för närvarande pågår föranleder ändringar som tillsammans med ovanstående åtgärd ger en nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor, kommer regeringen att återkomma med förslag om en successiv sänkning av bidragsförskottsnivån till 12 600 kronor år 1998. Slutligen beslutades en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år vilket uppskattas innebära en be- sparing på 60 miljoner kronor. I den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med inriktning att den 1 juli 1996 minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljer- na med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i propositionen. Som regeringen inledningsvis konstaterat är detta sparkrav svårt att behandla separat samtidigt som det nu är nödvändigt att genomföra ytterligare utgiftsminskningar för staten som delvis ligger i gränslandet till familjepolitiken. Regeringen avser därför nu lägga fram förslag som inkluderar de nämnda tre miljarderna kronor. I det följande föreslås en sänkning av barnbidraget från 9 000 till 7 500 kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid har ett utrymme beräknats för kompensation till särskilt drabbade grupper. Alternativt kan barnbidraget sättas till 7 800 kronor per barn och år utan att någon grupp får särskild kompensation. Förslaget innebär en besparing som för år 1998 kan uppskattas till 2 755 miljoner kronor. Bostadsbidrag Från och med den 1 januari 1994 tillämpas ett nytt system för bostadsbidragen. Det nya systemet innebär vissa större regelförändringar. Bland annat prövas numera bostadsbidragen i allt väsentligt mot en beräknad framtida inkomst med efterkontroll i ett sk. rullande system, utan att nya ansökningar görs varje år. Avsikten med en sådan prövning i stället för, som tidigare, en prövning mot en två år gammal inkomst, är bl.a. att den fördelningspolitiska träffsäkerheten skall förbättras. Det nya systemet innebär vidare att Riksförsäkringsverket (RFV) som central myndighet har ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av bostads- bidragen. På lokal nivå handläggs bidragen av de allmänna försäkringskassorna. Hanteringen av bostadsbidragen som stödform och den nya inkomstprövningen m.m. ställer krav på en uppföljning av bidragssystemet både som del i familje- politiken och som del i bostadspolitiken. Regeringen har därför gett RFV i uppdrag att senast den 1 oktober 1995 redovisa hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar. I uppdraget ingår även en analys av vilka faktorer som påverkat de senaste årens kraftiga kostnadsutveckling för stödformen. I avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör reglerna för bostadsbidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Regeringens förslag i det följande med avseende på bostadsbidrag till barnfamiljer och hus- håll utan barn, har därför inriktats så att kostnaderna för bidragsgivningen under år 1996 beräknas minska med ca 690 miljoner kronor i förhållande till mot- svarande kostnader under föregående bidragsår. Föräldraförsäkring Sedan den 1 januari 1994 har föräldrar till barn under 16 år som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) rätt till tio kontaktdagar per barn och år. Vidare kan förälder till barn som fyllt 16 år men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS få tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt barn. Fram till den 1 juli 1994 utgavs föräldrapenning under högst 450 dagar sam- manlagt för föräldrarna. För 90 av dagarna utgavs föräldrapenning med belopp en- ligt garantinivån, de s.k. garantidagarna. Vid flerbarnsbörd utgavs föräldrapen- ning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90 dagar med belopp enligt garantinivån. I samband med att vårdnadsbidraget infördes fr.o.m. den 1 juli 1994 slopades garantidagarna samt höjdes garantinivån - som tidigare varit 60 kronor per dag - till 64 kronor per dag. Som en konsekvens av regeringens förslag i prop. 1994/95:61 om avskaffande av vårdnadsbidraget föreslogs att de 90 garantidagarna skulle återinföras fr.o.m. den 1 januari 1995 och att garantinivån skulle återställas till 60 kronor per dag. Riksdagen biföll regeringens förslag att avskaffa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 ( bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Som redovisats i det föregående innebär det statsfinansiella läget att bespa- ringar måste göras på flertalet områden inom socialförsäkringen. Detta gäller även föräldraförsäkringen. Vidare finns det enligt regeringens bedömning skäl att överväga om inte enhetliga ersättningsnivåer bör införas i de olika socialförsäkringssystemen. De nuvarande dagersättningssystemen har under senare år blivit mycket komplicerade. Detta har bl.a. resulterat i att överskådligheten i systemet har gått förlorad. Komplexiteten kan ha fört med sig beteendeförändringar som inte är önskvärda. Enligt regeringens uppfattning bör därför en enhetlig ersättningsnivå om 75 % införas såväl i sjuklöne- och sjukpenningsystemen som i föräldraförsäkringen samtidigt som karensdagen i sjukersättningssystemen slopas. Ersättningsnivån vad gäller de två månaderna med föräldrapenning som inte kan överlåtas liksom den tillfälliga föräldrapenningen efter det att förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år bör dock alltjämt vara högre. Regeringen avser att senare föreslå riksdagen att er- sättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 75 % av den sjukpenninggrun- dande inkomsten med undantag för nämnda två månader med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning fr.o.m. dag 15 där ersättningsnivån bör vara 85 %. För att åstadkomma ytterligare besparingar i syfte att sanera statens finanser fordras att även andra åtgärder vidtas inom föräldraförsäkringen. En förändring som sannolikt är mindre kännbar för barnfamiljerna än att ytterligare sänka er- sättningsnivåerna är slopandet av de s.k. kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen. Dessa dagar är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnets vardagliga miljö, t.ex. barnomsorg och skola. Föräldrarna har möjlighet att varje år disponera två sådana dagar per barn och år fr.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år. Eftersom föräldrar har möjlighet att utnyttja föräldrapenningdagar i samma syfte anser regeringen att kontaktdagarna bör kunna avskaffas. Regeringen avser därför att senare förelägga riksdagen ett förslag om att fr.o.m. den 1 januari 1997 slopa dessa kontaktdagar. Vad nu sagts gäller dock inte de tio dagar som kan utges till föräldrar med barn som omfattas av LSS. De sammanlagda besparingarna till följd av nu aviserade förslag bedöms uppgå till 1 310 miljoner kronor brutto. De nu nämnda ändringsförslagen bör dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 1997. Motivet härtill är att sänkningen av ersättningsnivån från 90 till 80 % i föräldrapenningen fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller barn födda denna dag eller senare. För barn födda före detta datum har föräldrarna möjlighet att ta ut föräldrapenning med 90 % t.o.m. den 31 december 1996. Först därefter är det således rimligt att sänka ersättningsnivån ytterligare. Som ett led i den nu nämnda reformen med enhetliga ersättningsnivåer för föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning bör även ersättningsnivån för havandeskapspenning sänkas från 80 till 75 % fr.o.m. den fjärde dagen i ersättningsperioden. Besparingen kan uppskattas till ca 20 miljoner kronor brutto. Även denna ändring bör träda i kraft den 1 januari 1997. Såvitt gäller havandeskapspenningen i övrigt har regeringen uppdragit åt Riks- försäkringsverket att utreda frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna under den senare delen av graviditeten utnyttjas. Därvid skall sjukskrivnings- orsaker under graviditeten belysas samt samband mellan sjukpenning, föräldrapen- ning och havandeskapspenning kartläggas. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av januari 1995. Bidragsförskott Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utredningsarbete utan att framlagda förslag har lett till ändrad lagstiftning. För närvarande ser en sär- skild utredning - Underhålls- och bidragsförskottsutredningen - 93 (S 1993:09) - över ensamförälderstödet med uppgift att bl.a. pröva om försäkringskassorna kan ges en större roll vid fastställelser och jämkningar av underhållsbidrag. Utredningen kommer i början av år 1995 att redovisa förslag vad gäller såväl administrationen av underhållsbidrag som reglerna för beräkning av dessa. I den ekonomisk-politiska propositionen förutsätts att man vid det fortsatta utredningsarbetet beträffande familjepolitiken redovisar förslag till utgifts- minskningar, som tillsammans med den beslutade "frysningen" av bidragsförskott- snivån ger en besparing som senast år 1998 uppgår till 700 miljoner kronor. Om sådana förslag inte redovisas kommer en successiv sänkning av bidragsnivån till 12 600 kronor per barn att genomföras. Under arbetet med budgetpropositionen har regeringen konstaterat att ytterligare besparingar inom bidragsförskotten bör övervägas inom ramen för det besparingspaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen anser bör träda i kraft 1998. Detta skall omfatta strukturåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena och bidragsförskotten. Se vidare under avsnitt B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom. Ändrade betalningstidpunkter för barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott Med nuvarande regler betalas barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ut den 20 och bostadsbidrag den 25 i varje månad. Regeringen föreslår att bidragen fr.o.m. den 1 januari 1996 betalas ut den 27 i varje månad. Förslaget innebär minskade räntekostnader för staten med ca 50 miljoner kronor för helt år räknat. Förslaget föranleder ändring i förordningarna om barnbidrag, bidragsförskott, särskilt bidrag för vissa adoptivbarn och bostadsbidrag. Adoptionslagstiftningsutredningen Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv till en särskild utredare (S 1992:08) att se över verksamheten med internationella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade. Utredningsarbetet initierades bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera förfarandet när det gäller internationella adoptioner. Arbetet i Haag har sedermera resulterat i en konvention den 10 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Av direktiven (dir. 1992:69) framgår att utredaren bl.a. skall pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adop- tionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till barnets bästa. Utredaren skall vidare redovisa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas. Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka vid internationella adoptioner skall prövas. Utredarens uppdrag har i tilläggs- direktiv (dir. 1994:50) utökats med att även omfatta erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av utredarens översyn redovisas i betänkandet Internationella adoptionsfrågor; 1993 års Haagkonvention m.m. Betänkandet skall remissbehandlas. Barnomsorg Målen för barnomsorgen är - att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barn stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor, - att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver, - att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för barn, - att utforma verksamheten i samarbete med föräldrarna för att därigenom öka deras delaktighet, medansvar och inflytande, - att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt. Under de senaste åren har två viktiga steg tagits för att nå dessa mål. Det första steget var riksdagens principbeslut år 1985 om att alla barn över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet (prop. 1984/85:209, bet. 1985/86:SoU5, rskr. 1985/86:27). Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjuds plats i kommunala eller alternativa (föräldrakooperativ m.m.) daghem eller i familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande erbjuds möjlighet att delta i verksamhet i öppen förskola eller få plats i deltidsgrupp. Ett andra steg togs under hösten 1993 då riksdagen antog regeringens pro- position Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117). I propositionen lades övergripande mål för barnomsorg utanför hemmet fast. Kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn i åldrarna 1 år till och med 12 år skärptes genom ändringar i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebar en utvidgning av 1985 års be- slut genom att åldersgränsen för rätt till barnomsorg sänktes från 18 till 12 månaders ålder. Även skyldigheten att tillhandahålla skolbarnsomsorg skärptes. Bestämmelser infördes i socialtjänstlagen som preciserar barnomsorgens uppgift samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten. Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn stöd i deras utveckling och en meningsfull fritid. För- skoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens verksamhet omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans i gruppens form. Att inte särskilja pedagogiken och omsorgen utan i stället se dessa som integrerade delar i verksamheten är utmärkande för barnomsorgen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder. Barnomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att den kan fylla flera behov i det moderna välfärdssamhället. Den möjliggör för föräldrar, mödrar såväl som fäder, att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den erbjuder barnen trygga och stimulerande uppväxtvillkor. För barn med behov av särskilt stöd, t.ex. barn med funktionshinder och barn med psykosociala problem, tar barnomsorgen ett särskilt ansvar. Barnomsorgen är i första hand till för barnen. Ett barn kan ha behov av att få vara i sin invanda miljö i daghemmet eller fritidshemmet även om föräldrar blir arbetslösa eller är föräldralediga. Personalen i förskola och skolbarnsomsorg är viktigast för kvaliteten i verksamheten. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Barngruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara lämpligt sammansatt med avseende på både gruppens storlek och ålders- och könssammansättning. Barngruppen får givetvis inte vara för stor i förhållande till personalstyrkan, om kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna upprätthållas. 17 Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall vidare bedrivas i ändamålsenliga lokaler. Lokalernas storlek och utformning samt miljö och material skall vara beskaffade så att barn genom pedagogisk verksamhet kan erbjudas fostran och omvårdnad. Hösten 1994 antog riksdagen regeringens proposition Vårdnadsbidrag. Garantidagarna. Enskild barnomsorg. (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskild barnomsorg, som skulle ha trätt i kraft den 1 januari 1995 upphävdes. Kommunerna kan i stället efter egen bedömning lämna bidrag till enskild förskole- och fritidshemsverksamhet. Samma regler skall nu gälla för kommunen som för länsstyrelsen vid tillståndsprövningen. Kommunerna skall själva komma överens om hur kostnadsfrågan skall lösas för barnomsorgsplats för barn som inte är hemma- varande i kommunen. Enskilda daghem och fritidshem kan, under de rätta förutsättningarna, berika barnomsorgen och bidra till en fortsatt positiv utveckling. En grundläggande förutsättning är dock att de inte leder till segregering, t.ex. genom att avgiftssättning och intagningsregler får styrande effekter på föräldrars val av verksamhetsform. Resurskrävande barn måste särskilt beaktas. Därför bör enskild och kommunal barnomsorgsverksamhet bedrivas med samma ekonomiska förutsättningar. Kommunen måste ha ansvaret för hela den offentligt finansierade barnomsorgen. Barnomsorgens utveckling Barnomsorg utanför hemmet bedrivs i form av kommunala och enskilda daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidsverksamhet för skolbarn. Under senare tid har det också skett en snabb utveckling mot en integration av skolbarnsomsorgen i skolan. Sammanställningen nedan visar utvecklingen av det totala antalet barn i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1985 till år 1993. Uppgifter om antalet barn som får del av verksamheten i öppna förskolor och i öppen verksamhet för skolbarn finns inte tillgängliga eftersom barn som besöker dessa verksamheter inte behöver vara inskrivna. Antal barn i olika barnomsorgsformer 1980-1993 ---------------------------------------------------------- År (dec Daghem Familjedaghem Fritids-Summa Deltids- ---------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------- resp år) 0-6 år 7-12 hem grupp år --------------------------------------------------------- 1985 184 113 48 73 700 420 500 78 000 400 500 900 --------------------------------------------------------- 1990 256 110 45 119 531 63 100 300 400 500 700 900 --------------------------------------------------------- 1992 306 99 900 34 135 577 60 800 900 900 800 500 --------------------------------------------------------- 1993 313 98 200 30 141 583 65 300 200 000 700 100 --------------------------------------------------------- Källa: Statistiska meddelanden Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades år 1985. Detta gäller inte en- bart barnomsorgen för förskolebarn utan än mer för skolbarnen trots att dessa inte omfattades av principbeslutet. Andelen barn i familjedaghem har samtidigt minskat under perioden. Följande uppgifter har hämtats ur Barnomsorgsundersökningen år 1994, som förutom att ge information om barnomsorgsformer också ger en bild av hur föräldrar förvärvsarbetar, utnyttjar föräldraledighet m.m. Att barnen får tillsyn uteslutande i hemmet innebär inte självklart att vårdnadshavaren/modern inte förvärvsarbetar. Ca 14 % (65 000) av de barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetade fick trots detta tillsyn i hemmet. Många - främst kvinnor - arbetar enbart under kvällar/helger eller föräldrarna "saxar" sina arbetstider så att en av föräldrarna alltid kan vara hemma. Av SCB:s löpande statistik (S 10 SM 9401) framgår att 52 800 barn går i deltidsgrupp vid årsskiftet 1993/94. Därvid har barn som samtidigt har plats i familjedaghem frånräknats eftersom dessa annars skulle dubbelredovisas. Sammantaget innebär detta att närmare 70 procent av barnen i åldern 1 - 6 år får del av samhällets barnomsorg. 18 Daghemsavgifterna Socialstyrelsen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av kommunernas daghemsavgifter åren 1993 och 1994. Av rapporten framgår följande. - Allt fler kommuner ser över sina barnomsorgsavgifter. Nya konstruktioner införs och nivåerna höjs. Sedan januari 1993 har 241 av landets kommuner gjort större eller mindre förändringar i sina daghemsavgifter. - Avgifterna varierar mycket mellan olika kommuner - nivåer och konstruktioner. Avgifterna för en normalinkomsttagare med ett barn på daghem kan variera mellan 800 kr och 2 500 kronor per månad. - Förändringen mot tidsrelaterade avgifter är störst i storstadsregionerna. Stockholm, Göteborg och Malmö har alla en tidsrelaterad avgift med tre intervall. Bland förortskommunerna har över 50 % en avgift med fler än tre intervall. År 1993 var andelen drygt 20%. - Den mest långtgående formen av tidsrelaterade avgifter är när föräldrar betalar en avgift per timme. Våren 1994 hade 22 kommuner infört timtaxa vid daghemmen - en tredubbling mot tidigare år. - Ett syfte med tidsrelaterade taxor är att söka styra närvaron vid daghemmen så att kostnaderna kan minskas. - I 85 % av kommunerna är daghemsavgifterna inkomstrelaterade. Andelen har inte förändrats sedan år 1991. - Vid de enskilda daghemmen - framför allt föräldrakooperativen - är det betydligt vanligare med enhetstaxa, oberoende av föräldrars inkomst och barnens närvarotider. Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor Barns levnadsvillkor i vissa storstadsområden Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn och unga har under de senaste åren varit utsatta för kraftiga besparingar. Socialstyrelsen har i rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4) beskrivit utvecklingen av barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting. I rapporten görs bedömningen att den generella kvaliteten inom barnomsorgen för förskolebarn, trots allt, är god på de flesta håll i landet. Det finns dock ett antal kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och i förortskommuner har besparingar varit så omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för barnomsorgen. Av Socialstyrelsens Sociala rapport 1994 framgår att barn till ensamstående föräldrar och barn med invandrarbakgrund i större utsträckning än andra barn lever under knappa materiella omständigheter. Arbetslöshet är också vanligare i dessa grupper. 19 En kommitté kommer att tillkallas med uppgift att belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna, med utgångspunkt från barnens och ungdomarnas situation. Särskild uppmärksamhet skall ges ungdomar med en svag ställning på arbetsmarknaden. Kommittén skall analysera hur boendesegregationen har utvecklats under senare år i ett antal storstadsregioner med barnrika bostadsområden där det finns en hög koncentration av ekonomiskt och socialt svaga grupper, ensamstående föräldrar och invandrarfamiljer. Kommittén skall bl.a. analysera hur offentlig och kommersiell service fungerar och samverkar i dessa områden och undersöka om det finns strukturella faktorer i dessa bostadsområden som bidrar till att skapa sociala problem. Kommittén skall belysa vilka som är de strategiska åtgärderna för att förändra en dålig situation och bryta en negativ utveckling. Barnperspektivet skall särskilt framhållas. Barnombudsmannens årsrapport Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993, med särskild uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. BO skall enligt sin instruktion (SFS 1993:710) senast den 1 oktober varje år lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det gångna budgetåret. I rapporten skall frågor lyftas fram som ombudsmannen anser att regeringen behöver överväga. I rapporten skall finnas en sammanställning över de mer principiella uttalanden som ombudsmannen gjort under verksamhetsåret. Särskilt skall sådana uttalanden tas upp som behandlar författningars överensstämmelse med FN:s barnkonvention. Med anledning av övergången till kalenderårsbudget kommer en för- fattningsförändring att göras angående datum för avlämnande av BO:s rapport till senast den 1 april med början år 1996, vilket innebär att nästa rapport kommer att omfatta tiden den 1 juli 1994 - 31 december 1995. Därefter skall tiden avse den 1 januari - 31 december. BO:s första årsrapport till regeringen överlämnades den 5 september 1994. Rapporten består av två delar. Den första allmänna delen beskriver bakgrunden till BO:s tillkomst, BO:s roll, arbetsmetoder och organisation. Den ger också en kortfattad beskrivning av de frågor BO arbetat med under verksamhetsåret 1993/94 och avser att arbeta med under kommande år. Den andra delen innehåller de konkreta förslag och synpunkter i olika sakfrågor som BO vill framföra till regeringen. Det gäller bl.a. frågor som rör barnperspektivet i socialtjänstlagen, barnhälsovården, flyktingbarnen, medinflytande för barn och unga i kommuner och i skolan, sexuella övergrepp, unga i fängsligt förvar, samt behovet av ett nationellt statistiksystem över olycksfallsskador. 20 De omfattande förslagen i BO:s rapport bereds för närvarande av berörda departement. Vissa av förslagen är också föremål för utredning i annat sammanhang. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med de eventuella åtgärder som BO:s rapport föranleder. FN:s familjeår Sverige har under år 1994 medverkat i Förenta Nationernas familjeår. En interdepartemental kommitté, Kommittén för FN:s familjeår (S 1992:06), har haft i uppdrag att initiera och samordna insatserna i enlighet med den handlingsplan som upprättats för Sveriges medverkan (Dir.1994:14). Insatserna under året har omfattat dels nationella utvecklingsinsatser med utgångspunkt från målen för svensk familjepolitik, dels internationella insatser för att föra ut svenska erfarenheter i internationell debatt samt medverka i FN:s fredsbevarande arbete för en hållbar social utveckling. Ett särskilt anslag om 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden har under familjeåret disponerats för utvecklingsinsatser i Sverige, som syftat till att skapa ökad livskvalitet och effektivare skyddsnät kring barn och ungdom. Särskilda medel har också ställts till förfogande för internationella insatser bl. a. i form av stöd till de minst utvecklade länderna och länderna i det forna östblocket för att möjliggöra deras medverkan i arbetet med uppföljning av erfarenheterna från familjeåret. Under 1995 skall de initiativ som tagits under familjeåret följas upp. Erfarenheterna skall integreras i det nationella reformarbetet inom berörda sektorer samt i det internationella samarbetet kring mänskliga rättigheter och social välfärd inom FN och inom EU. Det samarbete som inletts på nordisk bas under familjeåret skall tillvaratas. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom föräldraförsäk- ringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder, Föräldraförsäkring). A 1. Allmänna barnbidrag 1993/94 Utgift 17 115 251 080 1994/95 Anslag 17 300 000 000 1995/96 Förslag 23 493 000 000 varav16 012 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om barnbidrag och fler- barnstillägg i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag. 21 Allmänt barnbidrag lämnas till dess ett barn fyller 16 år. För elever som fyllt 16 år men går kvar i grundskolan eller i viss annan utbildning, t.ex. särskola, lämnas förlängt barnbidrag med samma belopp per månad som det allmänna barnbidraget. Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barn- bidraget handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Barnbidragets medelsbehov är beroende av antalet barn under 16 år, antalet gymnasiestuderande med studiebidrag som räknas in för flerbarnstillägg och bidragsbeloppets storlek. Antalet hushåll med barn under 16 år har ökat med ca 27 000 och antalet familjer med flerbarnstillägg med ca 30 000 hushåll mellan åren 1990 och 1994. Budgetåret 1993/94 överskreds anslaget med 115 miljoner kronor. Förklaringen härtill är framför allt den stora ökningen av antalet familjer med flerbarnstillägg. Denna ökning beror på att gymnasieskolans yrkeslinjer har förlängts med ett år under perioden samtidigt som många arbetslösa ungdomar som tidigare slutat gymnasiet erbjuds ett tredje studieår i stället för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom detta uppbär fler ungdomar studiebidrag. Familjerna får därmed rätt till flerbarnstillägg i större utsträckning. I Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 antas ett överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 225 miljoner kronor beräknat med 1994 års regler. Samtidigt redovisar Riksförsäkringsverket i enlighet med regeringens föreskrifter i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 ett utfall för första kvartalet som uppräknat till hela budgetåret blir 17 128 miljoner kronor vilket understiger anslaget med 172 miljoner kronor. Enligt regeringens uppfattning kommer antalet flerbarnsfamiljer - och därav följande anslagsbelastning - inte att öka ytterligare, då de flesta gymnasiestuderande i dag har valt treåriga gymnasielinjer. Vidare beräknas de ungdomskullar som under de närmast åren lämnar gymnasieskolan minska i storlek. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 26 721 miljoner kronor varav 17 813 för tiden juli 1995-juni 1996. Beräkningarna utgår från för år 1994 gällande regler med barnbidragsnivån 9 000 kr per år och barn samt att antalet barnbidragsberättigade barn blir ca 1 762 000 vid utgången av 1994. Antalet familjer med flerbarnstillägg beräknas till 199 000. Antalet mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till 34 000. 22 Regeringens överväganden Ändrade regler för barnbidrag ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Barnbidrag skall fr.o.m. den 1| |januari 1996 lämnas med 7 500 kronor per barn och år.| |Därvid har beräknats att 410 miljoner kronor kan| |användas för kompensation till särskilt drabbade| | | |grupper. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har efter förslag i regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) beslutat att flerbarnstilläggen skall justeras ned fr.o.m. den 1 januari 1995. Flerbarnstilläggen skall uttryckas i krontal och inte som en andel av barnbidragsbeloppet.Bidraget sänks från 4 500 till 2 400 kronor per år för det tredje barnet, från 9 000 till 7 200 kronor per år för det fjärde barnet och är oförändrat 9 000 kronor per år för det femte och varje ytterligare barn. I den nämnda propositionen aviserades ett utredningsarbete med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med tre miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i den aktuella propositionen och i propositionen (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna. Som regeringen inledningsvis har konstaterat är det nämnda sparkravet på tre miljarder kronor svårt att behandla separat, samtidigt som ytterligare utgiftsminskningar måste genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram förslag, som inkluderar de nämnda tre miljarderna. I den allmänna debatten förs ibland fram förslag om att inkomstpröva barnbidraget. Regeringen anser dock att den princip som lades fast när barnavdraget inom beskattningen slopades och det allmänna barnbidraget infördes fortfarande skall gälla. Barnbidraget bör ses som ett komplement till den nuvarande familjebeskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har så stor försörjningsbörda. Det är också en utjämning över tiden, på så sätt att unga barnfamiljer får barnbidrag medan de under senare perioder i livet, genom de skatter de då betalar, bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer. En inkomstprövning av barnbidraget skulle innebära ytterligare margi- naleffekter utöver dem som redan finns dvs. göra behållningen ännu mindre av den inkomstökning man skulle kunna få genom att t.ex. öka sin arbetstid. Är bidraget inkomstprövat innebär dessutom en höjning att fler familjer drabbas av högre marginaleffekter, vilket aldrig är önskvärt och kan användas som ett argument mot varje eventuell framtida höjning. Barnbidraget är med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas ökad administration för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. En beskattning av barnbidraget, som kan ses som ett alternativ till en inkomstprövning, kommer främst att gynna kvinnor som har råd att vara hemma och missgynna dem som måste arbeta heltid, som t.ex. ensamstående föräldrar. Den föreslagna sänkningen av barnbidragsbeloppet med 125 kronor per månad och barn innebär att grundprincipen för barnbidragssystemet inte förändras utan att barnbidrag också i fortsättningen lämnas med ett belopp lika för alla barn. Förslaget föranleder en ändring i 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Ett lagförslag har utarbetats inom Socialdepartementet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1. Nedanstående sammanställning visar bidragsbeloppen i juli 1994, januari 1995 och föreslaget belopp år 1996 per hushåll samt antalet berörda hushåll (mars 1994). ----------------------------------------------------- Antal Antal År 1994* År 1995 År 1996 Diff. barn hushåll Kr/år/famKr/år/famKr/år/famkr/år 1994- 1996 ----------------------------------------------------- 1 440 000 9 000 9 000 7 500 - 1 500 ----------------------------------------------------- 2 385 000 18 000 18 000 15 000 - 3 000 ----------------------------------------------------- 3 155 000 31 500 29 400 24 900 - 6 600 ----------------------------------------------------- 4 34 100 49 500 45 600 39 600 - 9 900 ----------------------------------------------------- 5 7 000 67 500 63 600 56 100 - 11 400 ----------------------------------------------------- 6+ 2 700 85 500 81 600 72 600 - 12 900 ----------------------------------------------------- * Fr.o.m. 1 juli 1994 Regeringen har beräknat ett finansiellt utrymme om 410 miljoner kronor för att vid en barnbidragssänkning med 125 kronor per barn och månad kunna ge kom- pensation till särskilt utsatta grupper. Ensamföräldrar - oftast mödrar - är, trots att de oftast förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i sambo- endehushåll, en ekonomiskt svag grupp. Utredningen om familjepolitiken bör få i uppdrag att närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation bör införas. Utöver fördelningspolitiska hänsyn bör därvid det angelägna i att inte skapa nya marginaleffekter beaktas. Utredningen bör dock vara oförhindrad att avstå från att föra fram förslag till kompensation för att i stället begränsa sänkningen av det allmänna barnbidraget. Kostnaden för eventuella justeringar skall dock rymmas inom den anvisade ekonomiska ramen för anslaget. Regeringen biträder Riksförsäkringsverkets förslag till volymberäkning. Med hänsyn tagen till beslutet om ändrade regler för flerbarnstillägg, förslag till sänkt barnbidragsbelopp och med beaktande av att 410 miljoner kronor kan användas till kompensation till särskilt drabbade grupper bör anslaget för budgetåret 1995/96 uppgå till 23 493 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 2. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kronor. A 2. Bostadsbidrag 1993/94 Utgift 11 368 084 2011) 1994/95 Anslag 6 570 000 0002) 1995/96 Förslag 12 230 000 000 varav8 330 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1) Beloppet avser kostnader dels för kalenderåret 1993, dels för första halvåret 1994. Anslaget belastades engångsvis med kostnader för ett extra halvår i samband med att staten övertog det administrativa ansvaret från kommunerna. 2) Beräknat belopp Anslaget disponeras för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn. Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, bo- stadsbidragsförordningen (1993:739) och förordningen (1993:982) om bostads- bidragsregister. Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett särskilt bidrag för hemma- varande barn, dels av ett belopp som beror på bostadskostnadens storlek och an- talet barn. Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomstprövat och reduceras med 20 % av den del av den bidragsgrundande inkomsten, som överstiger ett visst belopp per år. Från och med år 1994 sker inkomstprövning av bidragen mot en beräknad aktuell inkomst. Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan 18 och 29 år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av bostadskostnadens storlek. Även dessa bidrag inkomstprövas fr.o.m. bidragsåret 1994 mot en beräknad aktuell inkomst. Samhällets kostnader för bidragsgivningen är beroende av inkomst-, bostadskostnads- och arbetslöshetsutvecklingen och är därför nära kopplat till den samhällsekonomiska utvecklingen i stort. Under senare år har kostnaderna för bidragsgivningen stigit markant. Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 för budgetåret 1994/95 (8 502 miljoner kr) indikerar också att kostnaderna för bostadsbidrag under detta budgetår blir högre än det anslagsbehov som har beräknats. I avvaktan på särskild proposition fördes anslaget i prop. 1993/94:100 bil. 6 upp med 6 570 miljoner kr. Medelsbehovet för budgetåret 1994/95 beräknades därefter enligt prop. 1993/94:144 Bostadsbidrag för år 1995 till 7 200 miljoner kr. 23 Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 till 12 280 miljoner kr (18 mån.). Verket har därvid utgått från att ökningen av hushållens bidragsgrundande inkomster uppgår till 3,3 resp. 3,6 % under 1995 och 1996 och att bostadskostnaderna ökar med 3,7 % för vardera året. Regeringens överväganden Ändrade regler för bostadsbidrag för år 1996 ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Gränsen för lägsta bidragsgrundande| |bostadskostnad höjs med 100 kr till 2 000 kr per månad| |för barnfamiljer och 1 800 kr per månad för ungdomar| |mellan 18 och 29 år. | | Den övre bostadskostnadsgränsen höjs för barnfamiljer| |med 100 kr per månad till | |5 300 kr för familjer med ett barn, | |5 900 kr för familjer med två barn, och | |6 600 kr för familjer med tre eller flera barn. | | Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjs för| |barnfamiljer med 2 000 kr till 117 000 kr per år och| |för ungdomar mellan 18 och 29 år med 1 000 kr till för| |ensamstående 41 000 kr per år och för makar/sammanboende| |58 000 kr per år. | | Bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Som framgått i det föregående har det totala antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år. Denna ökning har lett till att kostnaderna för bidragsgivningen har stigit markant. Kostnadsutvecklingen har i vissa delar inte varit möjlig att förutsäga. Det är sannolikt att det ökade antalet bidragstagare inte enbart är beroende av situationen på arbetsmarknaden, utan att även andra faktorer haft betydelse. Regeringen har mot denna bakgrund gett RFV i uppdrag att analysera vilka faktorer som påverkat de senaste årens kostnadsutveckling för bostadsbidragen. I avvaktan på resultatet av RFV:s analys bör, inför bidragsåret 1996, reglerna för bostadsbidragen fastställas så att kostnadsutvecklingen för bidragsgivningen bryts. Därför bör endast en mindre justering göras av de i bidragssystemet ingående inkomst- och bostadskostnadsgränserna för bostadsbidrag till barnfamiljer resp. ungdomar. Vidare bör bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas. För barnfamiljer bör gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad, den övre bostadskostnadsgränsen samt inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjas i begränsad omfattning. Det bidragsbelopp per månad som saknar direkt anknytning till bostadskostnaden, s.k. särskilt bidrag, bör däremot vara oförändrat, dvs. 600 kr för familjer med ett barn, 900 kr för familjer med två barn samt 1 200 kr för familjer med tre eller flera barn. Även de gränser över vilka bidrag lämnas med 50 % av bostadskostnaden bör kvarstå på samma nivå som under bidragsåret 1995. Maximalt oreducerat bostadsbidrag till barnfamiljer år 1996 kommer således enligt regeringens förslag att, liksom under bidragsåret 1995, bestå dels av ett särskilt bidrag, differentierat efter antalet barn i familjen, dels av ett belopp som beror av hushållets bostadskostnad och antal barn. Det senare beloppet lämnas inom de gränser och med de bidragsandelar som framgår av följande sammanställning. Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn, kr/mån ---------------------------------------------------------- Hushåll med Lägsta Bidrag med Bidrag med bidrags- 75% upp till 50% upp till grundande en bo- en bostads- bo- stadskostnad kostnad av stadskostnad av ---------------------------------------------------------- 1 barn 2 000 (+100) 3 000 (oföränd-5 300 (+100) rat) ---------------------------------------------------------- 2 barn 2 000 (+100) 3 300 (oföränd-5 900 (+100) rat) ---------------------------------------------------------- 3 eller 2 000 (+100) 3 600 6 600 (+100) flera barn (oförändrat) ---------------------------------------------------------- Med dessa förändringar kommer de maximala bostadsbidragen att begränsas något i förhållande till motsvarande bidrag under år 1995. Detta framgår av följande sammanställning. Maximala bostadsbidrag år 1996 och ändring från år 1995 för hushåll med barn, kr/mån ------------------------------------------------------ Hushåll med Bostadsbidrag Ändring från år 1995 år 1996 ------------------------------------------------------ 1 barn 2 500 - 25 ------------------------------------------------------ 2 barn 3 175 - 25 ------------------------------------------------------ 3 eller flera 3 900 - 25 barn ------------------------------------------------------ Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 2 000 kr till 117 000 kr per år. Regeringens förslag föranleder ändring beträffande bostadskostnadsgränserna i 14 § lagen om bostadsbidrag samt beträffande ändrad inkomstgräns i 13 § samma lag. För vissa föräldrar under 29 år beräknas bidrag på den del av bostadskostnaden per månad, som överstiger en nedre bostadskostnadsgräns vilken är lägre än för andra barnfamiljer. Denna nedre bostadskostnadsgräns ligger under bidragsåret 1995 på samma nivå som motsvarande gräns för hushåll utan barn. Eftersom vi i det följande kommer att föreslå en höjning av den nedre bostadskostnadsgränsen för ungdomar med 100 kr per månad, bör även den nedre bostadskostnadsgränsen för vissa föräldrar under 29 år höjas med samma belopp. Förslaget föranleder ändring i 15 § lagen om bostadsbidrag De ändringar som regeringen nu föreslagit bör tillämpas i fråga om bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1996. Även beträffande bostadsbidrag till ungdomar bör inkomstgränsen för oreducerat bidrag samt gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad höjas i begränsad omfattning. Den övre bostadskostnadsgränsen samt den gräns över vilken bidrag lämnas med 50 % av bostadskostnaden bör dock kvarstå på oförändrad nivå. Våra förslag till justering av bostadskostnadsgränserna framgår av följande sammanställning. Bostadskostnadsgränser år 1996 och ändring från år 1995 för ungdomar mellan 18 och 29 år, kr/mån ------------------------------------------------------------ Lägsta Bidrag med 75% upp Bidrag med 50% upp bidragsgrundande till en bo- till en bo- bostadskostnad stadskostnad av stadskostnad av ------------------------------------------------------------ 1 800 (+100) 2 600 (oförändrat) 3 600 (oförändrat) ------------------------------------------------------------ Med denna ändring kommer det maximala bostadsbidraget för ungdomar mellan 18 och 29 år - såväl ensamboende som makar/samboende - att under bidragsåret 1996 uppgå till 1 100 kr per månad. Det innebär en minskning i förhållande till föregående bidragsår med 75 kr per månad. Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag bör höjas med 1 000 kr till för ensamstående 41 000 kr per år och till för makar/samboende 58 000 kr per år. Regeringens förslag i denna del föranleder ändring beträffande den nedre bostadskostnadsgränsen i 17 § lagen om bostadsbidrag samt beträffande inkomstgränserna i 16 § samma lag. Regeringens förslag att bostadsbidrag till andra hushåll utan barn slopas föranleder ändring i 12,16 och 17 §§ lagen om bostadsbidrag. Även dessa förändringar bör tillämpas i fråga om bostadsbidrag som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1996. De sammanlagda effekterna av våra förslag för hushåll med barn med olika inkomster och bostadskostnader belyses genom följande exempel. De avser ensamboende med ett barn och makar/samboende med tre barn. Exemplen visar hur bostadsbidragen förändras mellan åren 1995 och 1996. En marginell omfördelning av stödet till hushåll med höga bostadsutgifter kan konstateras. 24 Bostadsbidrag år 1996 vid skilda inkomster och bostadskostnader samt ändring från år 1995, kr/mån 1. Ensamboende med ett barn ------------------------------------------------------ Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av grundande kr/mån inkomst, kr/år ------------------------------------------------------ 3 000 3 500 4 500 * 5 300 ------------------------------------------------------ 117 000 1 350 (- 1 600 (- 2 100 (- 2 500 40) 40) 40) (+10) ------------------------------------------------------ 140 000 965 (-45) 1 215 (- 1 715 (- 2 115 45) 45) (+5) ------------------------------------------------------ 160 000 635 (-40) 885 (-40) 1 385 (- 1 785 40) (+10) ------------------------------------------------------ 200 000 0 (+/-0) 215 (-45) 715 (-45) 1 115 (+5) ------------------------------------------------------ 2. Makar/samboende med tre barn ------------------------------------------------------ Bidrags- Bostadsbidrag vid en bostadskostnad av grundande kr/mån inkomst, kr/år ------------------------------------------------------ 3 000 4 000 5 000 * 6 600 ------------------------------------------------------ ------------------------------------------------------- 117 000 1 950 (- 2 600 (- 3 100 (- 3 900 40) 40) 40) (+10) ------------------------------------------------------- 150 000 1 400 (- 2 050 (- 2 550 (- 3 350 40) 40) 40) (+10) ------------------------------------------------------- 200 000 565 (-45) 1 215 (- 1 715 (- 2 515 45) 45) (+5) ------------------------------------------------------- 250 000 0 (+/-0) 385 (-40) 885 (-40) 1 685 (+10) ------------------------------------------------------- Med hänsyn tagen till regeringens förslag om ändrade regler för bostadsbidrag till barnfamiljer och till hushåll utan barn beräknas kostnaderna för bidrag till dessa hushåll under år 1996 minska med ca 690 miljoner kronor jämfört med föregående bidragsår. De sammanlagda kostnaderna för bostadsbidrag enligt regeringens förslag under budgetåret 1995/96 (18 mån.) beräknas uppgå till ca 12 230 miljoner kronor. På grund av de förändringar som regeringen föreslagit bör vissa ändringar i lagen om bostadsbidrag företas. Ett lagförslag har upprättats inom Socialdepartementet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.2. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 2. till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 230 000 000 kr. 25 A 3. Föräldraförsäkring 1993/94 Utgift1 2 837 596 815 1994/95 Anslag 2 738 000 000 1995/96 Förslag 28 463 000 000 varav18 832 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. Från anslaget utges föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag. Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas sedan den 1 januari 1995 under 450 dagar. För 300 av ersättningsdagarna betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garantibeloppet, och för 60 dagar utges föräldrapenning med 90 %. Under resterande 90 dagar utges garantibeloppet. Föräldrapenning, som utges till den av föräldrarna som huvudsakligen vårdar barnet, får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret. En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per barn och år. Om barnet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning utges även om barnet är mellan 12 och 16 år. Under de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Tillfällig föräldrapenning kan bl.a. lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare eller när en förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral. Fadern har dessutom rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn. Därutöver har föräldrar möjlighet att varje år disponera två kontaktdagar per barn och år fr.o.m det kalenderår barnet fyller fyra år t.o.m. det kalenderår barnet fyller 12 år för t.ex. besök i barnomsorg och skola. Från och med den 1 januari 1995 gäller enligt 4 kap. 11 a § AFL att föräldrar har rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn till annan försäkrad person som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet (prop. 1993/94:220, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94:368). Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges för de första tre dagarna med 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och därefter med 80 %. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen. Riksförsäkringsverket Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1994 baseras på Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. Födelsetalet antas ha nått sin kulmen år 1990. Det stannade dock på en hög nivå med omkring 123 000 födda barn under ytterligare två år. År 1993 minskade sedan födelsetalet kraftigt till drygt 117 000 barn och förväntas sjunka successivt framöver. Minskat födelsetal för med sig ett minskat uttag av föräldrapenningdagar. Trots att antalet barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan tas ut kommer att öka under de närmaste åren antas antalet uttagna dagar minska ytterligare något under år 1994. Det förhållandet att antalet barn för vilka förmånen kan utges samtidigt ökar tyder på att utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen kommer att börja öka under år 1995. Antalet dagar för vård av sjukt barn har sjunkit under hela 1990-talet och likaså andelen av nyblivna pappor som tagit ut de tio s.k. pappadagarna. Däremot har uttaget av kontaktdagar varit relativt stabilt. Den vidgade möjligheten fr.o.m. år 1994 för föräldrar med funktionshindrade barn att använda tillfällig föräldrapenning kommer att öka antalet uttagna dagar endast marginellt. För havandeskapspenningen gäller att utnyttjandet har minskat sedan år 1990. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter med anledning av EG-direktivet 92/85 EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar kan dock komma att öka utnyttjandet av havandeskapspenning framöver. Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande om en genomsnittlig löneökning om 3 % för år 1994 och 3,3 % för år 1995 beräknar RFV de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen till 19 165 miljoner kronor respektive 19 067 miljoner kronor för åren 1994 och 1995. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beaktande av löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 28,4 miljarder kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 28 463 000 000 kronor. A 4. Bidragsförskott 1993/94 Utgift 3 460 404 213 1994/95 Anslag 3 027 000 000 1995/96 Förslag 5 022 000 000 varav3 328 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna om bidragsförskott i lagen (1964:143) om bidragsförskott och lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande. Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas också för barn som studerar i åldern 18-20 år. I Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 antas ett överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 213 miljoner kronor vilket i huvudsak överensstämmer med den beräkning som kan göras utifrån Riksförsäkringsverkets redovisning för samma period. Det bör i sammanhanget noteras att riksdagen sänkte det i föregående års budgetproposition uppskattade anslagsbehovet med 160 miljoner kronor bl.a. med hänvisning till behovet av en ökad indrivningsverksamhet av utestående underhållsbidrag. Andelen av kostnaderna för bidragsförskott som täcks av utbetalda underhållsbidrag har minskat något från föregående budgetår. Detta torde vara en följd av den minskande betalningsförmåga bland underhållsskyldiga som följer av situationen på arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 5 155 miljoner kronor varav 3 403 miljoner beräknat för juli 1995 - juni 1996. Beräkningarna utgår från antagandet att antalet bidragsberättigade barn ökar med 12 220 barn till 325 000, ett genomsnittligt basbelopp på 35 400 kronor och att den andel av bidragsförskottet som finansieras av de underhållsskyldiga uppgår till 28,2 procent. Regeringens överväganden Riksdagen har som tidigare nämnts efter förslag i regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. beslutat att bidragsförskotten inte längre skall räknas upp enligt gällande indexregler utan fr.o.m. den 1 januari år 1995 fastställas på den nivå som gäller år 1994 eller maximalt 14 080 kronor per år och barn. Vidare beslutades om en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år. Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets antaganden om antalet bidragsberättigade barn och underhållsskyldigas finansieringsandel och med hänsyn tagen till de nya regler som tidigare beslutats beräknat kostnaderna under detta anslag till 5 022 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kronor. A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn 1993/94 Utgift 8 303 483 1994/95 Anslag 8 500 000 1995/96 Förslag 12 670 000 varav8 450 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för bidrag enligt bestämmelserna i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget omfattas av de förändringar av reglerna som beskrivits under anslaget för bidragsförskott. Riksförsäkringsverket Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 600 under budgetåret 1995/96. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 35 600 kronor år 1995 och 36 600 kronor år 1996 kostnaderna för bidraget till 13,056 miljoner kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av ändrade regler för bidraget beräknat kostnaderna under detta anslag till 12,67 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000 kronor. A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 1993/94 Utgift 21 727 062 1994/95 Anslag 26 400 000 1995/96 Förslag 35 520 000 varav24 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för internationella adop- tioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn. Dessa bestämmelser innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget. Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna. RFV beräknar utgifterna för budgetåret 1995/96 till 35,4 miljoner kr. Regeringens överväganden Under år 1992 adopterades 1 115 barn. År 1993 adopterades 934 barn. För år 1994 räknar NIA med att ca 1 000 barn skall komma till Sverige. Med ledning av detta och med antagande att samtliga barn får maximalt bidrag beräknas behovet av medel för bidrag till kostnader för internationella adoptioner under budgetåret 1995/96 till 35,52 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 520 000 kronor. A 7. Barnpensioner 1993/94 Utgift 282 162 808 1994/95 Anslag 290 000 000 1995/96 Förslag 449 000 000 varav300 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Barnpension från folkpensioneringen betalas ut med lägst 25 % av basbeloppet. Barnpension i form av folkpension och ATP skall dock tillsammans betalas ut med minst 40 % av bas- beloppet efter varje avliden förälder. Vid beräkning av utgående barnpensioner skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. Riksförsäkringsverket Antalet barnpensioner har sjunkit under ett flertal år. Fr.o.m. år 1993 ökar antalet barnpensioner något, främst av demografiska skäl. Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 31 100. Barnpensionens medelbelopp beräknas under samma tidpunkt uppgå till 26,4 % av basbeloppet minskat med 2 %. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpension från folk- pensioneringen till 451 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 449 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 449 000 000 kronor. A 8. Vårdbidrag för handikappade barn 1993/94 Utgift 1 318 746 042 1994/95 Anslag 1 405 000 000 1995/96 Förslag 2 180 500 000 varav1 447 900 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas vårdbidrag till föräldrar för vård av barn som inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader. Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vårdbidraget finansieras helt över statsbudgeten. Föräldern till barnet kan få vårdbidrag till och med månaden före den månad då barnet fyller 16 år. Barnet kan därefter vara berättigat till förtidspension och/eller handikappersättning. Vårdbidragets nivå är beroende av hur mycket vård och tillsyn barnet behöver och hur stora merkostnaderna är. Vårdbidrag kan ges som helt, tre fjärdedels, halvt och en fjärdedels vårdbidrag. Helt vårdbidrag är 250 %, tre fjärdedels vårdbidrag är 187,5 %, halvt vårdbidrag är 125 % och en fjärdedels vårdbidrag är 62,5 % av det oreducerade basbeloppet per år. För år 1994 motsvarar detta 88 000, 66 000, 44 000 respektive 22 000 kronor. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande. Av vårdbidraget kan en viss del bestämmas vara ersättning för merkostnader. Den del av vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej pensionsgrundande. Merkostnaderna bestäms till följande procent av basbeloppet; 18 % om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 % 36 % om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 % 53 % om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 % 69 % om merkostnaderna uppgår till 69 % eller mer. Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn är så stort att det ensamt räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag, kan ersättning för merkostnader, som motsvarar minst 18 % av basbeloppet, betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget. Riksförsäkringsverket Den 1 juli 1992 infördes en ny nivå, tre fjärdedels vårdbidrag. Denna regeländring har ännu inte fått fullt genomslag. Antalet tre fjärdedels vårdbidrag beräknas öka under några år. Detta medför att antalet halva vårdbidrag minskar. Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistansersättning i kraft. I vissa fall kan även personer under 16 år få assistansersättning. Detta förväntas dämpa ökningen av antal hela vårdbidrag. För närvarande är tendensen att antalet vårdbidrag totalt ökar. Antalet vårdbidrag i december 1994 beräknas till 20 700, motsvarande i december 1998 beräknas till 21 300. Antal vårdbidrag och prognos, uttryckt i hela vårdbidrag --------------------------- Dec 1992 11 950 --------------------------- Dec 1993 13 100 --------------------------- Dec 1994 13 725 --------------------------- Dec 1995 13 700 --------------------------- Dec 1996 13 800 --------------------------- Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kr för 1995 och 36 600 kr för år 1996 kostnaderna för vårdbidrag under budgetåret 1995/96 (18 mån) till 2 193 000 000 kronor. Uppdrag Regeringen gav i oktober 1994 Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att göra en översyn av reglerna för vårdbidrag m.m. Uppdraget innefattar bl.a. en översyn av reglerna för uppdelning av vårdbidrag när föräldrarna lever åtskilda samt en redovisning av vilka stödformer som finns för ungdomar som fyllt 16 år och vars föräldrar tidigare uppburit vårdbidrag. Det sistnämnda utgör en del i en större kommande översyn av 16-årsgränsen inom socialförsäkringarna. Uppdraget innefattar även att redovisa olika möjligheter att inom socialförsäkringens ram ge föräldrar till barn med svåra funktionshinder stöd vad gäller föräldramedverkan under tid då barnet inte kan vårdas i hemmet och inte heller få sin vård på sjukhus. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1995. Regeringen har vidare i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 givit RFV i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys av hur antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt av den statliga assistansersättningen. 26 Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 2 180,5 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 180 500 000 kronor. 27 B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom I. Försäkring vid sjukdom och handikapp Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 1 - B 6 samt arbets- skadeförsäkringen. Socialförsäkring vid sjukdom och handikapp är en av hörnpelarna i vårt välfärdssystem. Den skall ge ekonomisk trygghet vid olika slags arbetsoförmåga till följd av ohälsa. Det svenska socialförsäkringssystemet är generellt och ger till övervägande delen förmåner efter inkomstbortfallsprincipen. Därmed skapas social trygghet för en bred majoritet av befolkningen. Denna allmänna standardskyddsmodell främjar både effektivitet och jämlikhet. Genom att systemet är allmänt och obligatoriskt blir administrations- och transaktionskostnaderna låga. Det riskerar heller inte att låsa in arbetskraft i vissa sektorer eftersom den som byter arbete har samma socialförsäkringsförmåner oavsett arbetsgivare. Det har vidare skapat en bred bas för trygghetssystemen så att även svaga grupper kan dra nytta av den allmänna standardutvecklingen. Politisk legitimitet har vunnits för omfördelning av ekonomiska resurser mellan olika skeden i livet, men också från hög- till låginkomsttagare. Den gemensamma finansieringen innebär också att riskerna sprids mellan olika befolkningsgrupper. För att hävda arbetslinjen och förhindra utslagning har försäkringens utformning utvecklats så att den skall stimulera rehabilitering och återgång till arbete. Den ekonomiska krisen har satt de offentliga finanserna under mycket stark press. Samtidigt som utgifterna för socialförsäkringarna ligger på en hög nivå, har intäkterna minskat påtagligt eftersom skatte- och avgiftsunderlagen reducerats i massarbetslöshetens spår. En rad åtgärder har under de senaste åren vidtagits för att minska kostnaderna i socialförsäkringssystemen. Detta har lett till en alltmer komplicerad uppsättning av olika ersättningsnivåer i olika situationer. Karensdagen leder till plötsliga och förhållandevis stora inkomstbortfall, vilket innebär stora påfrestningar för inte minst redan utsatta gruppers försörjningssituation. Den nuvarande nivån på budgetunderskottet sätter dock mycket snäva gränser för handlingsutrymmet att utveckla systemen. De reformer som föreslås får därför ske inom strikta eller minskade ekonomiska ramar för respektive försäkringsgren. Regeringen anser därför mot denna bakgrund att en enhetlig 75-procentig er- sättningsnivå över tid och i försäkringens olika delar bör införas. Detta gäller såväl sjukpenning som sjuklön samt de ersättningar som utges inom ramen för för- äldraförsäkringen och den ersättning som utgår för vård av anhörig. Det innebär att ersättningen höjs i vissa situationer och sänks i andra. En högre ersättning på 85 % skall dock utges vid rehabilitering och tillfällig föräldrapenning i det fall förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn ett visst år samt under de två månader med föräldrapenning som inte kan överlåtas till den andra föräldern. Därtill kommer att karensdagen i sjukersättningssystemen bör avskaffas. Försäkringen vid sjukdom resp. vid sjukt barn blir på detta sätt i princip lik- formig och ger alla en försvarlig ekonomisk trygghet. Ersättning till långtids- sjuka höjs och blir lika hög som för andra sjukskrivna. Borttagandet av karensdagen gör att Sverige åter kan leva upp till ILO- konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Förslaget innebär vidare ett ställningstagande för ett fortsatt samhälleligt ansvar för en generell socialförsäkring byggd på inkomstbortfallsprincipen. Detta skall vara vägledande för det fortsatta reformarbetet på området. Enligt regeringens bedömning skall den allmänna försäkringen vid sjukdom och handikapp vara en försäkring vid ohälsa. För att försäkringen skall fungera ut- hålligt krävs klara mål och en tydlig tillämpning. Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer inom kort att ges tilläggsdirektiv där principen om en enhetlig samhällelig ohälsoförsäkring läggs som grund för beredningens fortsatta arbete. De förslag som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) medför besparingar på förtidspensionerna. Härutöver redovisas i denna proposition ytterligare besparingsförslag inom förtidspensioneringen. Dessa innebär att ersättningarna kommer att sänkas för dem med förhållandevis höga pensioner men lämnas oförändrade för de med de lägsta förmånsnivåerna. Enligt regeringens bedömning bör dessutom folkpension till gift försäkrad utges med samma belopp oavsett om maken uppbär folkpension eller inte. Utgiftsutvecklingen t.o.m. år 1996 för försäkring vid sjukdom och handikapp framgår av följande tabell: -------------------------------------------------------- År Sjuk- För- Öppen Tand- Läke- Övrig Reha- pen- tids- sjuk- vård medel sjuk- bilite- ning pen- vård vård ring sion -------------------------------------------------------- 1980 12 9 3 2 174 2 1 - 635 906 739 326 721 -------------------------------------------------------- 1985 17 16 5 3 369 3 3 - 925 950 388 830 337 -------------------------------------------------------- 1987 23 19 7 2 905 4 - 111 990 823 763 706 -------------------------------------------------------- 1990 34 27 9 3 750 6 983 110 494 862 987 77 -------------------------------------------------------- 1991 31 30 9 4 210 7 1 873 055 821 774 300 459 -------------------------------------------------------- 1992 18 32 9 3 994 8 - 1 981 575 474 764 665 -------------------------------------------------------- 1993 15 35 4 3 468 9 - 2 585 715 823 517 304 -------------------------------------------------------- 1994 16 37 1 3 442 11 - 3 256 485 526 000 313 -------------------------------------------------------- 1995 18 38 3 051 11 - 3 687 610 938 349 860 -------------------------------------------------------- 1996 19 39 2 451 12 - 4 972 525 915 109 020 -------------------------------------------------------- Uppgifterna för år 1994, 1995 och 1996 är beräknade. Föreslagna besparingar är inkluderade fr.o.m. 1 januari 1995. En samlad redogörelse för socialförsäkringsutgifterna inklusive ATP lämnas i bilaga 6.8 Socialförsäkringens och finansiering och kostnader. Vidtagna och planerade åtgärder En enhetlig ersättningsnivå inom sjuk- och föräldraförsäkringarna Ersättningsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringarna är idag mycket varierande beroende på sjukfallets längd, den försäkrades anställ- ningsförhållanden m.m. Försäkringssystemet har därmed blivit mycket svåröverskådligt för den enskilde. En högre grad av enhetlighet bör eftersträvas. En arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall. Den första dagen är karensdag. Sjuklönen skall därefter vara 75 % av inkomstbortfallet för de därpå följande två dagarna med sjuklön och därefter 90 % för de återstående dagarna av sjuklöneperioden. Enligt gällande sjukpenningregler är den första dagen i en sjukperiod karens- dag och kompensationsgraden för de därpå följande två dagarna 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m. den 365:e dagen. Sedan den 1 juli 1993 utgör sjukpenningen efter dag 365 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 % i stället för 70 %. Antalet karensdagar är begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Ett allmänt högriskskydd gäller för sjuklön från varje arbetsgivare för sig eller för sjukpenning från försäkringskassan. Någon sammanläggning av karensdagar enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) och lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) sker inte. En återinsjuknanderegel finns såväl i SjLL som i AFL för den som insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar. I sådana fall räknas den nya sjukperioden som en fortsättning på den tidigare vad avser karensdag, ersättningsnivåer och sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd. För den som under de närmast föregående 450 dagarna haft sjukperioder som omfattat sammanlagt minst 365 dagar skall kompensationsnivån vara 70%. Vid denna beräkning beaktas inte dagar före ett uppehåll mellan sjukperioder på mer än 30 dagar. Sammanläggning av sjukperioder skall göras till dess 30 dagar förflutit sedan en sjukperiod avslutats utan att en ny sjukperiod påbörjats. Enligt SjLL kan en arbetstagare ansöka hos försäkringskassan om att få sjuklön med 90% av lönen redan från den första dagen i varje sjuklöneperiod och att arbetsgivaren skall få sina kostnader för sjuklön inklusive sociala avgifter ersatta av försäkringskassan, s.k. särskilt högriskskydd. Ett sådant beslut kan fattas endast om arbetstagaren lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod. En försäkrad kan vidare enligt AFL ansöka hos försäkringskassan om att få sjukpenning med 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten redan från den första ersättningsdagen i varje sjukperiod. För att motverka att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än andra grupper i samhället finns det särskilda regler i AFL om minskning av sjukpenning i vissa fall. Det gäller i de fall den försäkrade under sjukdom får lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring eller att lönen/ersättningen överstiger en viss nivå. Syftet med minskningsregeln är att kompensationen för försäkrade vid sjukfrånvaro inte skall bli högre än 75 % av förvärvsinkomsten för de första två ersättningsdagar som följer efter karensdagen i en sjukperiod. För tid därefter och t.o.m. dag 90 är syftet en högsta kompensationsnivå om 90%. Fr.o.m. den 91:a dagen och t.o.m. den 365:e dagen åsyftas en högsta kompensation om 80 % och därefter 70 %. Efter ansökan får i vissa fall 80 % utges i stället för 70 %. Rehabiliteringspenning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Kompensationsnivån för reha- biliteringspenningen är 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. 48 Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av inkomstbortfallet resp. den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör införas i sjuklöne- och sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. 1 januari 1997. Rehabiliteringspenning skall dock utges med 85 %. En redogörelse för förslagen vad avser föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning återfinns under A. Familjer och barn, Besparingar inom barn- och familjepolitiken. Nuvarande ersättningsnivåer inom SjLL och AFL utmärks av att de båda ersättningssystemen innehåller ett stort antal olika kompensationsnivåer. I SjLL finns karensdag och nivåerna 75 % och 90 %. I AFL finns karensdag och nivåerna 65 %, 70 %, 80 % och 95 %. I AFL finns även regler om minskning av sjukpenning i de fall lön från arbetsgivaren eller ersättning från avtalsförsäkring utges eller sådan lön/ersättning överstiger en viss nivå. I syfte att undanröja effekterna av karensdag och de olika kompensa- tionsnivåerna finns flera olika skyddsregler i form av allmänt och särskilt högriskskydd, en återinsjuknanderegel samt särskild ansökan om kompensationsnivån 80 % i stället för 70 % efter det att en sjukperiod pågått mer än 365 dagar. Speciella regler för när ersättning med kompensationsnivån 70 % skall utges finns vidare i form av sammanräkning av sjukperioder. En enhetlig nivå skulle innebära dels att sjuklöne- och sjukpenningsystemen blir väsentligt enklare att förstå för den enskilde, dels att de administrativa vinsterna blir stora. Vidare skulle behovet av olika undantagsregler bli betydligt mindre. Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå bör införas och att reglerna om karensdag bör tas bort. Införandet av en karensdag har för arbetstagare som förvärvsarbetar koncentrerad tid fått till följd att kompensationsnivån väsentligt kan understiga den avsedda. För arbetstagare som har fler än en arbetsgivare har införandet av karensdag inneburit att dessa kan drabbas av två eller flera karensdagar under en och samma sjukperiod. Enligt vad regeringen erfarit har införandet av karensdag även fått till följd att vissa anställda använder sig av semesterdagar eller kompensationsledighet för att undvika karensdag vid enstaka frånvarodagar på grund av sjukdom. Ett slopande av karensdagen medför att dessa effekter undviks. Ett borttagande av karensdagen innebär vidare att Sverige uppfyller kraven i ILO:s konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Enligt konventionen skall kompensationsnivån vid arbetsskada uppgå till minst 60 % av inkomstbortfallet från och med den första dagen i en sjukperiod. Vid ett införande av en enhetlig kompensationsnivå finner regeringen för närvarande inte skäl att föreslå att den minskningsregel som finns inom sjukpenningförsäkringen avskaffas. Den sammantagna kompensationsnivån skulle därmed bli 75 % under sjuklöneperioden och högst 85 % fr.o.m. dag 15 t.o.m dag 90. Fr.o.m. dag 91 skulle ersättningen bli 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Frågan om det för framtiden kommer att behövas sådana särskilda minskningsregler får tas upp till prövning i samband med förslag från Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Av rekryteringsskäl bör möjligheten för försäkringskassan att överta betalningsansvaret under sjuklöneperiod för arbetstagare som lider av sjukdom som medför ofta återkommande sjukperioder bibehållas. Huruvida det därutöver är motiverat med en särskild ersättningsnivå för denna grupp bör övervägas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges även i uppdrag att överväga den totala ersättningsnivån i form av kompletterande avtalsförsäkringar. Den enhetliga ersättningsnivån bör därför införas fr.o.m. den 1 januari 1997. Regeringen gör den bedömningen att åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt avskaffa karensdagen i sjuklöneperioden innebär en kostnadsökning för arbetsgivarna. Regeringen anser att denna kostnadsökning inte skall belasta arbetsgivarkollektivet. Regeringens aviserade förslag om en enhetlig nivå samt avskaffande av karensdag inom sjukförsäkringen beräknas därmed innebära en kostnadsökning på 426 miljoner kronor netto fr.o.m. budgetåret 1997. Sammantaget, dvs. med beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir det en besparing på 225 miljoner kronor netto. Regeringen anser vidare att vissa förändringar vad avser de förmåner i form av kontant lön m.m. som skall ingå i SGI bör vidtas. Dessa förändringar som skall träda i kraft den 1 januari 1997 beräknas kunna ge en besparing på 290 miljoner kronor netto (500 miljoner brutto). Sänkt folkpension och höjt pensionstillskott för förtidspensionärer Kostnaderna för förtidspensioneringen har stigit kraftigt under senare år beroende på ett ökat antal förtidspensionärer. Med tanke på det ekonomiska läget i landet är det nödvändigt att sänka kostnaderna. Regeringen föreslår därför i det följande att folkpensionen för förtidspensionärer fr.o.m. den 1 juli 1995 sänks med 6 procentenheter av basbeloppet för såväl gifta som ogifta. För att skydda förtidspensionärer med låg ATP föreslås samtidigt att pensionstillskottet höjs lika mycket, dvs. med 6 procentenheter av basbeloppet. Enhetlig folkpension för gifta Folkpension för gift förtidspensionär är enligt nuvarande regler olika stor beroende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör folkpensionen 78,5 % av basbeloppet medan folkpensionen utgör 96 % av basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 % av basbeloppet, oavsett om maken är pensionär eller inte. En sådan förändring minskar förtidspensionsanslaget med 720 miljoner kronor per år. Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och avser att återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag. Tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen Enligt regeringens bedömning i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) skall förtidspensioneringen renodlas i syfte att utgöra ett inkomstbortfallsskydd vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker samtidigt som åtgärder bör vidtas för att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension. En första proposition med förslag till åtgärder avses föreläggas riksdagen under våren 1995. I den ekonomisk-politiska propositionen aviserade regeringen vidare tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetesskadeberedningen att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Därvid bör bl.a. ändrade kvalifikationsregler och förändrad beräkning av s.k. antagen inkomst vid förtidspension övervägas. Slutligen anges i propositionen att regeringen i samband med beredning av förslag från Sjuk- och arbets- skadeberedningen senare kommer att bedöma om och i så fall vilka ytterligare besparingsåtgärder som behövs för att år 1998 minska utgifterna för förtidspensioneringen med tre miljarder kronor netto. Finansutskottet hänvisade i detta sammanhang till socialförsäkringsutskottet som i sin tur yttrade att man inte ser någon anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att frågorna om grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Finansutskottet uttalade att man delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och riksdagen har beslutat i enlighet därmed (1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145). Som närmare redovisats i det föregående anser regeringen att det bör införas en enhetlig ersättningsnivå om 75 % inom sjuk- och föräldrarförsäkringarna. I tilläggsdirektiv till Sjuk-och arbetsskadeberedningen avses principen om den enhetliga ersättningsnivån läggas fast som grund för beredningens reformförslag. Det blir då möjligt att tillskapa en allmän ohälsoförsäkring. Beredningen kan därmed koncentrera sina förslag till de områden och situationer som kan motivera att parterna tar ett gemensamt ansvar för ytterligare ersättning. Ett givet sådant område är arbetsskadeförsäkringen som lämpar sig väl för ett gemensamt partsansvar. Det är i första hand på arbetsplatserna som det före- byggande och rehabiliterande arbetet kan göras och skador och kostnader därigenom minimeras. En arbetsskadeförsäkring med lagstadgade villkor men med ansvar för finansiering och administration hos parterna framstår därför som en möjlig utvecklingslinje. Även andra tilläggsförsäkringar kan komma ifråga, vilka i så fall skulle kunna kompensera för de relativt låga ersättningsnivåer som det statsfinansiella läget framtvingat i den allmänna ohälsoförsäkringen. Med tilläggsförsäkringar som omfattar hela eller stora delar av arbetsmarknaden kan de generella försäkringarnas effektivitet och jämlikhet i hög grad uppnås också genom avtalsförsäkringar. Om betydande enighet kan uppnås mellan parterna om behovet av tilläggsförsäkringar - i enhetlig eller differentierad form - minskar riskerna påtagligt för kostnadsdrivande kompensatoriska avtalskrav från eftersläpande avtalsområden. Därmed skulle också de särskilda minskningsreglerna som för närvarande finns inom sjukpenningförsäkringen kunna avskaffas. Sjuk- och arbetsskadeberedningen avses också få i uppdrag att överväga förtidspensioneringens villkor, förutsättningar och samspel med den mera kortsiktiga ohälsoförsäkringen. Därvid kan övervägas om förtidspensioneringen bör ingå i den allmänna ohälsoförsäkringen eller utgöra en egen försäkringsgren. Därtill kommer ett uppdrag att överväga grunderna för att erhålla och bibehålla en sjukpenninggrundande inkomst. Kartläggning av omfattningen av fusk med förmåner av social karaktär Riksdagen har i sitt betänkande 1993/94:SfU2 Bidragsfusk m.m. tillkännagivit att regeringen skyndsamt skall kartlägga i vilken utsträckning bidragfusk förekommer inom socialförsäkringssystemet. Den dåvarande regeringen beslutade den 14 april 1994 att ge Riksrevisionsverket i uppdrag att kartlägga omfattningen av fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast vid utgången av mars månad 1995. Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård Sedan år 1993 pågår lokala försök med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet med försöksverksamheten är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna. I en ytterligare försöksverksamhet ingår vidare socialtjänsten. Sådan försöksverksamhet får bedrivas under tiden 1 juli 1994 - 31 december 1997 inom fem lokala områden. Läkemedelsförmåner, inkl. högkostnadsskydd samt ersättningar till sjukvårdshuvudmännen Sjukvårdsförmånerna har under 1990-talet varit föremål för ett omfattande utvecklings- och förändringsarbete samtidigt som genomgripande ändringar företagits i statsbidragssystemet för sjukvårdshuvudmännen. Vad gäller läkemedelsområdet har avgiftssystemet ändrats och egenavgifterna höjts. Ett s.k. referensprissystem för generiska läkemedel har införts. Sedan systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården avskaffades den 1 januari 1991 har sjukvårdshuvudmännen haft möjlighet att bedriva en mer aktiv avgiftspolitik. Detta har - bortsett från höjda avgiftsnivåer det första året - främst inneburit en viss avgiftsdifferentiering mellan olika typer av mottagningar. Avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården och vid sjukhusansluten öppen vård var under år 1994 i allmänhet 100-125 kronor resp. 150-180 kronor. För annan sjukvårdande behandling än läkarvård var patientavgiften i regel 60-80 kronor. Såvitt gäller år 1995 har flertalet sjukvårdshuvudmän beslutat att inte företa några större förändringar i avgiftsnivåerna. Läkemedelsförmånen omfattar inte bara prisnedsatta och vissa kostnadsfria läkemedel, utan även kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Till läkemedelsförmånen räknas också det skydd som finns för personer mot höga kostnader för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Merkostnadskommittén (S 1990:4) har lämnat förslag till olika alternativa åtgärder i fråga om bl.a. förmånerna med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Utredningens betänkade är remissbehandlat. Högkostnadsskyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när den försäkrades sammanlagda utgifter för prisnedsatta läkemedel och öppenvårdsbesök under en 12-månadersperiod uppgår till ett visst belopp. Fr.o.m. år 1995 är detta belopp enligt riksdagens beslut lägst 1 700 kronor (prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119). Regeringen har vid framläggande av förslaget utgått från att det högre egenkostnadstaket tillämpas av samtliga sjukvårdshuvudmän på samma sätt som skedde när detta tak senast höjdes till 1 600 kronor. Om så inte sker kommer regeringen att överväga en änd- ring av gällande bestämmelser i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m. Regeringen har denna dag genom tilläggsdirektiv gett Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att bl.a. utreda och lämna förslag om en ändrad ansvarsfördelning för läkemedelsför- månen samt i anslutning härtill göra en samlad översyn av förmånssystemet för läkemedel med inriktning på att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel. I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag enligt vad vi ovan redovisat, anser regeringen att det är angeläget att av statsfinansiella skäl i möjligaste mån dämpa kostnadsutvecklingen. Detta bör ske genom dels en ökning av konsumenternas kostnader för prisnedsatta läkemedel, dels en höjning av egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet. Under anslaget B 2. redovisas förslag till åtgärder som tillsammans kommer att minska sjukförsäkringens kostnader med drygt 700 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Läkemedelsförmånen är ett av de områden där regelförändringar som leder till ytterligare besparingar kommer att genomföras under mandatperioden. Tandvård På tandvårdsområdet pågår inom Socialdepartementet ett utredningsarbete i syfte att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård, den s.k. tandvårdsförsäk- ringen. Den dåvarande regeringen överlämnade i början av år 1994 till riksdagen två propositioner (prop. 1993/94:93 och 221) med förslag om ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård. Den första propositionen innehöll riktlinjer för ett förändrat ersättningssystem och godtogs av riksdagen. Den andra propositionen, som innehöll förslag till erforderlig författningsreglering, godtogs dock inte av riksdagen som i samband härmed återtog sitt godkännande av riktlinjepropositionen. Riksdagen instämde samtidigt i socialförsäkringsutskottets uppfattning att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett nytt förslag avseende ersättning för vuxentandvård där de syn- punkter som utskottet framfört beaktas (1993/94:SfU18 och 28, rskr. 1993/94:452). Regeringens avsikt är att fullfölja arbetet med att reformera ersättnings- systemet för vuxentandvård med beaktande av vad riksdagen anfört bl.a. i fråga om de civilrättsliga aspekterna på ett system med premietandvård. Utredningsarbetet inom Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag, efter lagrådsgranskning, skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995. Inriktningen är att ett reformerat ersättningssystem skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996 och att kostnaderna för det reformerade systemet år 1996 skall rymmas inom en ram på ca 2 450 miljoner kronor vilket innebär en besparing på 600 miljoner kronor. Genom denna reformering av ersättningssystemet för vuxentandvård skapas vidare förutsättningar för att senare under mandatperioden minska försäkringskostnaderna genom ytterligare strukturella förändringar inom tandvården. Sedan slutet av år 1991 bedrivs försöksverksamheter med alternativa ersätt- ningsystem för vuxentandvård inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun. Dessa avses - efter att riksdagen godkänt detta hösten 1993 - pågå längst till utgången av år 1995. En kontinuerlig uppföljning av verksamheterna och resultaten härav redovisas i de referensgrupper som finns och i vilka bl.a. företrädare för Socialdepartementet ingår. Dessa erfarenheter kommer att tas tillvara i det pågående utrednings- arbetet. Strukturprojekt för besparingar 1998 Såsom framgått ovan rörande läkemedelsförmåner respektive tandvård avser regeringen att under mandatperioden genomföra ytterligare besparingar inom dessa områden utöver de åtgärder som vidtas under budgetåret 1995/96. Vidare har regeringen, såsom framgått under avsnittet A. Familjer och barn, konstaterat att ytterligare besparingar framstår som möjliga inom bidragsförskotten utöver vad som angavs i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25 bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Strukturprojekten inom läkemedelsförmåner, tandvård och underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet skall sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder kronor. 49 Bruttobudgetering och ändrade finansieringsprinciper för vissa förmåner ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Bruttoredovisning på statsbudgeten| |införs avseende utgifterna för föräldraförsäkringen,| |sjukpenning, rehabilitering, sjukvårdsförmåner och| |närståendepenning. Samtidigt ändras finansie-| |ringsprinciperna för dessa förmåner. För den frivilliga| |sjukpenningförsäkringen genomförs motsvarande förändring| |avseende finansiering. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: I budgetpropositionsutredningens betänkande Ny budgetproposition (SOU 1990:83) framfördes förslag om att statsbudgetens inkomster och utgifter i möjligaste mån skall bruttoredovisas. I förslag från Talmanskonferensen Reformera riksdagsarbetet framfördes liknande önskemål (1993/94:TK1, bet.1993/94:KU18, rskr. 1993/94:315). Inom Finansdepartementet pågår ett utredningsarbete rörande ett framtida budgetsystem för staten. I finansplanen tar regeringen upp vissa principiella frågor som grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. Vikten av en ökad bruttoredovisning av statens inkomster och utgifter betonas särskilt. Regeringen föreslår i enlighet härmed att bruttoredovisning tillämpas för följande utgifter med början budgetåret 1995/96: A 3. Föräldraförsäkring, B 1. Sjukpenning och rehabilitering, B 2. Sjukvårdsförmåner m.m., B 3. Närståendepenning. Kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen, inkl. föräldraförsäkring och närståendepenning finansieras enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) till 85 % med sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) och lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift. Finansieringen av sjukförsäkringen har ändrats i och med införandet av en allmän sjukförsäkringsavgift. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att reglerna om finansiering enligt 19 kap. 2 § AFL ändras med början av budgetåret 1995/96, med innebörd att regeln att statsbidrag alltid lämnas med 15 % av utgifterna ändras till att statsbidrag får lämnas. Det senare blir enbart aktuellt i det fall utgifterna ett visst år överstiger intäkterna av de sociala avgifter som avser den allmänna sjukförsäkringen. Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller på motsvarande sätt enligt 21 kap. 2 § AFL, finansiering med 85 % avgifter och 15 % statsbidrag. Avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket erläggs av de försäkrade. För reglering av över- och underskott skall hos varje försäkringskassa finnas en särskild fond för den frivilliga sjukförsäkringen. Försäkringens fonder motsvarar i nuläget ca 25 års utgifter. Regeringen anser dock att avgifter bör utgöra en rimlig del av finansieringen av försäkringens utgifter. Däremot bör bestämmelserna om statsbidrag ändras på sådant sätt att statsbidrag får lämnas. För närvarande bör dock inget statsbidrag utgå. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om finansiering ändras för den frivilliga sjukpenningförsäk- ringen. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 6.3. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder), 2. godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och bidragsförskottssystemet, 3. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen om (1962:381) om allmän försäkring, 19 kap. 2 §, och 21 kap. 2 §. B 1. Sjukpenning och rehabilitering 1993/94 Utgift1 5 318 913 490 1994/95 Anslag 3 268 000 000 1995/96 Förslag2 34 663 000 000 varav23 266 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1) Anslaget Bidrag till sjukförsäkringen 2) Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning och rehabilitering inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti, särskilt högkostnadsskydd). De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1981:691) om socialavgifter samt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket (RFV) har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjukpenning och rehabilitering uppdelat på olika utgiftsslag. Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter som anges under regeringens överväganden. Regeringens övervägande Redovisningen av anslaget är uppdelat på två anslagsposter - sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning - rehabilitering Enligt RFV har sjukpenningdelen i det s.k. partiella ohälsotalet minskat med 1,9 dagar mellan 1:a kvartalet år 1993 och 1:a kvartalet år 1994. Samtidigt har förtidspensioneringen ökat med 1,9 dagar. Enligt RFV har någon säkerställd minskning av sjukfrånvaron under de första fjorton dagarna (sjuklöneperioden) inte kunnat fastställas på grund av brister i rapporteringen av sjuklöneperioder från arbetsgivarna till RFV och försäkringskassorna. RFV bedömer att minskningen av sjukpenningdelen i ohälsotalet hittills har uppstått i huvudsak genom att frånvaro med en varaktighet under ett år har minskat. På denna punkt har förändringarna i försäkringssystemet samt den höga arbetslösheten spelat en viktig roll. Det är inte troligt att denna frånvaro kan minskas ytterligare i någon större omfattning. En förbättrad sysselsättningssituation kan tvärtom innebära en viss ökning av den kortare sjukfrånvaron. Framtida minskningar av ohälsotalet måste således åstadkommas genom att minska den långvariga sjukfrånvaron och förtidspensioneringen. Detta måste i huvudsak ske genom en mycket kraftig minskning av nybeviljade för- tidspensioner. Rehabiliteringsersättning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättning kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Utöver rehabiliteringsersättning omfattar anslagsposten även * ersättning vid köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster samt reha- biliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus * bidrag till arbetshjälpmedel * särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser (Dagmar 435 för år 1995) * resor till och från arbetsplatsen i stället för sjukpenning * läkarutlåtanden som utfärdats av privatläkare Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och därmed återgången till arbetslivet. Det finns även uppgifter som tyder på att insatserna från arbetsgivarna, försäkringskassorna och RFV inte varit tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med rehabiliteringsreformen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Även förutsättningarna för samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktörerna har påverkats negativt av lågkonjunkturen. RFV har under hösten 1993 tagit fram ett brett upplagt åtgärdsprogram för att effektivisera och förbättra rehabiliteringsinsatserna. En närmare redovisning av åtgärdsprogrammet har lämnats i verkets fördjupade anslagsframställning våren 1994. Enligt statistik från RFV uppgick det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning per sjukpenningförsäkrad till 0,89 dagar år 1993. För åren 1994-1996 beräknas antalet rehabiliteringsdagar uppgå till 1,15, 1,2 resp. 1,2. Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1993 utbetalades 80 miljoner kronor i särskilt bidrag. För åren 1994-1996 beräknas dessa kostnader uppgå till 80, 90 resp. 100 miljoner kronor. För bidrag till arbetshjälpmedel uppgick kostnaderna för budgetåret 1993/94 till 86 miljoner kronor. RFV räknar med att det årliga utfallet framöver kommer att uppgå till 105 miljoner kronor. I dessa belopp bör inkluderas 5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1993/94 är belastningen 599 miljoner kronor av avsatta 700 miljoner kronor. För budgetåret 1994/95 räknar RFV med att hela beloppet 700 miljoner kronor kommer att utnyttjas liksom för tid därefter. Regeringen och Landstingsförbundet har för år 1995 avtalat om särskild ersättning motsvarande 435 miljoner kronor för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Därav skall två miljoner kronor avsättas för utvärdering av medlens användning. De särskilda medlen bör i ökad utsträckning användas för rehabilitering av människor med psykiska störningar samt till projekt med inriktning mot att förbättra kvaliteten på sådana intyg/utlåtanden som utfärdas av behandlande läkare i samband med att patienter sjukskrivs. Enligt regeringens bedömning bör kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabili- teringstjänster under anslagsposten Rehabilitering. Anslaget B 5. Förtidspensio- ner minskas därmed med motsvarande belopp. Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilitering fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att dessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Det är vidare enligt regeringens mening väsentligt att metoder för att redovisa resultat av gjorda rehabiliteringsinsatser utvecklas. Anslagsberäkning Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s beräkningar och med beaktande av löneutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 34 663 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 34 663 000 000 kronor. 50 B 2. Sjukvårdsförmåner m.m. 1994/95 Anslag (nytt) 2 046 000 000 1995/96 Förslag1 23 145 000 000 varav 15 406 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1) Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. Anslaget finansierar försäkringskassornas och RFV:s kostnader för sjukvårdsförmåner m.m. Området sjukvårdsförmåner omfattar sjukförsäkringens kostnader för vuxentandvård och läkemedel. Vidare omfattas fr.o.m. budgetåret 1994/95 den ersättning som sjukförsäkringen lämnar till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning till huvudmännen för sjukhusvård som lämnas enligt överenskommelse med annan stat samt finansieringen av verksamheten vid Handikappinstitutet. Genom ett av riksdagen nyligen fattat beslut kommer även ersättning från sjukförsäkringen och anslaget B 2. att lämnas till sjukvårdshuvudmännen för kostnader avseende hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård som fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnas till personer som inte är bosatta i Sverige men som till följd av EES-avtalets ikraftträdande har rätt till vårdförmåner här enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 (prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119). Detta förhållande består när Sverige blir medlem i EU. Riksförsäkringsverket RFV har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjuk- vårdsförmånerna med uppdelning på olika utgiftsposter. Verkets bedömning återfinns under de tre anslagsposter som anges under regeringens överväganden i det följande. Regeringens överväganden Redovisningen av anslaget är uppdelat på nedanstående tre anslagsposter - ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. - läkemedelsförmånen - tandvård Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs den högsta| |avgift som får tas ut vid sjukhusvård av pensionärer med| |hel ålders- eller förtidspension från 75 till 80 kronor| |per vårddag. | ------------------------------------------------------- 51 Skälen för regeringens förslag: Anslagsposten omfattar för närvarande ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning till finansiering av Handikappinstitutet, ersättning för vissa vårdförmåner med anledning av socialförsäkringskonvention resp. EES-avtal/EU-medlemskap samt ersättning för sjukhusvård vid RFV:s sjukhus. Genom beslut av riksdagen genomfördes den 1 juli 1994 vissa anslagsmässiga förändringar av betydelse för vilka ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som skall redovisas under denna anslagspost. Sammanfattningsvis innebär denna förändring att samtliga särskilda ersättningar som utges som en följd av den s.k. Dagmaröverenskommelsen, med undantag för ersättningen för sjukresor, ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt ersättningen till Handikappinstitutet, redovisas under anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård. Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser redovisas under anslaget B 1. Sjukpenning och rehabilitering. Vid sin beräkning har RFV utgått från att några ändringar i de särskilda ersättningarna för sjukresor och Handikappinstitutet inte sker under åren 1995 och 1996 i förhållande till år 1994. Vidare har verket utgått från att avdragen på pensioner vid sjukhusvård - vilka för år 1994 beräknas uppgå till 505 miljoner kronor - inte förändras under de kommande två åren. Regeringen har vid sin beräkning beaktat den överenskommelse som i början av december 1994 träffats mellan företrädare för regeringen och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från staten och sjukförsäkringen för år 1995 samt utgått från att motsvarande skall gälla även för år 1996. Vidare har vi tagit hänsyn till effekten av den föreslagna höjningen av avgiftstaket vid sjukhusvård för pensionärer med fem kronor per vårddag. Denna höjning förutsätter ändring i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med utgångspunkt från detta beräknar vi bruttokostnaderna under denna anslagspost till 1 384 miljoner kronor. Läkemedelsförmånen inkl. högkostnadsskyddet ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs egenavgiften| |för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel. Avgiften| |höjs till högst 135 kronor och till 35 kronor för varje| |ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Samtidigt| |höjs egenkostnadstaket för det beloppsbaserade| |högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta| |läkemedel från lägst 1 700 till lägst 1 800 kronor. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats har betydande förändringar genomförts i regelsystemet för läkemedelsförmånen under de senaste åren. De ändringar som trädde i kraft den 1 januari 1995 innebär att egenavgiften för ett prisnedsatt förskrivet läkemedel höjs från 120 till högst 125 kronor och från 10 till 25 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Samtidigt har egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet avseende öppen sjukvård och medicin höjts från lägst 1 600 till lägst 1 700 kronor. Trots de vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna under senare år sker en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånen av olika skäl som RFV ingående redovisat i sin anslagsframställning. Regeringen har därför denna dag gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna för att föra över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från RFV till sjuk- vårdshuvudmännen. I utredningsuppdraget ingår också att göra en samlad översyn av utformningen av systemet med läkemedelsförmånen, inkl. högkostnadsskyddet. I avvaktan på att utredningen skall redovisa överväganden och förslag anser regeringen att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvändiga att företa utan att förutsättningarna för översynsarbetet påverkas. Regeringen förordar till följd härav ytterligare höjningar av egenavgifterna för prisnedsatta läkemedel och av egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel. Dessa förändringar som föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 kräver ändringar i 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Regeringen har vid beräkningen av denna anslagspost utgått från RFV:s senaste bedömning av de förväntade faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen under år 1994. Vidare har vi dels beaktat en prisutveckling utöver den allmänna, dels räknat med en mindre volymökning. Vi har också tagit hänsyn till de redan beslutade åtgärderna fr.o.m. den 1 januari 1995 samt till de nu föreslagna besparingsåtgärderna fr.o.m. den 1 juli 1995. Dessa åtgärder beräknas minska kostnaderna med sammanlagt drygt 1 100 miljoner kronor under budgetåret. Med dessa förutsättningar beräknar vi bruttokostnaden för läkemedelsförmånen till 17 784 miljoner kronor. Tandvård Den s.k. tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 år års ålder. Barn- och ungdom under 20 år har enligt tandvårdslagen (1985:125) rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg. De vuxnas kostnader för tandvård enligt tandvårdstaxan ersätts fr.o.m. den 1 september 1994 med 25 % för behandlingskostnader som överstiger 500 kronor upp till 3 000 kronor, med 40 % mellan 3 000 och 7 000 kronor och med 70 % för kostnader däröver. Ersättning beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete. Ovanstående innebär således att någon försäkringsersättning inte lämnas för kostnader som understiger 500 kronor per behandlingsperiod. Som tidigare redovisats avser regeringen att fullfölja arbetet med att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård. Inriktningen är att en proposition härom skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1995 för att möjliggöra ett ikraftträdande av det förändrade systemet den 1 januari 1996. Vid beräkningen av anslagsposten för tandvård har vi utgått från de beräknade effekterna av de sänkta ersättningsnivåerna i tandvårdstaxan fr.o.m. den 1 september 1994, tandvårdsreformens genomförande per 1 januari 1996 samt beaktat en viss prisutveckling. På grundval härav beräknar vi bruttokostnaden till 3 977 miljoner kronor. Anslagsberäkning Med hänvisning till vad som ovan redovisats under de tre anslagsposterna beräknar vi de totala bruttokostnaderna för anslaget B 2. Sjukvårdförmåner m.m. till 23 145 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. För 12-månadersperioden juli 1995-juni 1996 beräknas bruttokostnaderna till 15 406 miljoner kronor Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. har upprättats inom Socialdepartementet. Förslagen har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3 resp. 6.4. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 2. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 3. till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96anvisar ett för- slagsanslag på 23 145 000 000 kronor. B 3. Närståendepenning 1993/94 Utgift 2 634 043 1994/95 Anslag 3 420 000 1995/96 Förslag1 41 400 000 varav27 600 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1) Fr o m budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att redovisningsprinciperna förändras genom införande av bruttobudgetering. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. Ersättning i form av närståendepenning utges till närstående som avstår från förvärvsarbete för att vårda en svårt sjuk person. Ersättningen kan fr.o.m. år 1992 utges även vid vård på sjukvårdsinrättning. Närståendepenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden. Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten. Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges med högst 240 dagar för vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården. Fr.o.m. den 1 juli 1994 utökades antalet ersättningsdagar från 30 till högst 60 dagar för varje person som vårdas. Bestämmelserna finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård (ändrad senast 1994:318) och lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade. Riksförsäkringsverket Med anledning av det utökade antalet ersättningsdagar och den fortsatta utvecklingen beräknas ersättningen vid närståendevård uppgå till 41,4 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Antalet ersatta dagar beräknas till ca 82 000 och den genomsnittliga ersättningen beräknas i december 1996 uppgå till 512 kronor per dag. --------------------------------------------------- Närståendepenning, Budgetår Belopp utveckling i belopp och brutto ersatta dagar milj kr --------------------------------------------------- Antal 1990/91 9,9 ersatta dagar --------------------------------------------------- 22 624 1991/92 7,7 --------------------------------------------------- 18 987 1992/93 13,3 --------------------------------------------------- 31 669 1993/94 17,6 --------------------------------------------------- 38 046 1994/95 24,3 prognos --------------------------------------------------- 50 000 1995/96 27,6 prognos 12 mån --------------------------------------------------- 55 000 1995/96 41,4 prognos 18 mån --------------------------------------------------- 82 000 --------------------------------------------------- Antalet personer som blivit HIV-smittade vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården uppgår för närvarande till högst 100 personer. Maximalt torde kostnaden för närståendepenning, förutsatt att samtliga 240 dagar utnyttjas, bli ca 10 miljoner kronor. RFV har inte gjort något särskilt tillägg för denna grupp vid anslagsberäkningen med hänvisning till att underlag saknas för bedömning av om och hur denna grupp kommer att förbruka de 10 miljoner kronorna över tiden. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i RFV:s uppgifter beräknat kostnaderna under detta anslag till 41,4 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Som regeringen tidigare redovisat skall utgiften för närståendepenning bruttoredovisas på statsbudgetens utgiftssida. 52 Som ett led i reformen med enhetliga ersättningsnivåer för dagersättningar, avses ersättningsnivån för närståendepenning sänkas till 75 % den 1 januari 1997. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Närståendepenning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 41 400 000 kronor B 4. Handikappersättningar 1993/94 Utgift 928 097 907 1994/95 Anslag 915 000 000 1995/96 Förslag 1 416 800 000 varav 940 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader p.g.a. sitt handikapp. Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Bestämmelserna finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Handikappersättningen finansieras helt över statsbudgeten. Riksförsäkringsverket Den 1 januari 1994 infördes assistansersättning för svårt funktionshindrade personer. Detta reducerar behovet av handikappersättning i vissa fall. Utvecklingen påverkas också av den allmänna trenden att antalet ersättningar ökar. Antal handikappersättningar och prognos ------------------------- Dec 1992 51 600 ------------------------- Dec 1993 52 600 ------------------------- Dec 1994 52 500 ------------------------- Dec 1995 52 400 ------------------------- Dec 1996 53 000 ------------------------- Dec 1998 54 000 ------------------------- RFV beräknar vid ett antaget basbelopp om 35 600 kronor för 1995 och 36 600 kronor för år 1996 kostnaderna för handikappersättningar under budgetåret 1995/96 (18 mån) till 1 420 miljoner kronor. Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 gett Riksförsäk- ringsverket i uppdrag att före utgången av mars 1995 redovisa en analys av hur antalet vårdbidrag och handikappersättningar påverkats nivå- och antalsmässigt av den statliga assistansersättningen. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar, och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling, beräknat kostnaderna under anslaget till 1 416 800 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kronor. B 5. Förtidspensioner 1993/94 Utgift 14 650 759 917 1994/95 Anslag 15 410 000 000 1995/96 Förslag 21 080 000 000 varav14 175 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas för innevarande budgetår förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension, barntillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid Riks- försäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås. Förtidspension utges till den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst en fjärdedel. Från och med den 1 juli 1993 utges förtidspension som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förtidspension utgör för ogift pensionstagare 96 % och för gift pensionstagare vars make har hel folkpension i form av ålders- eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension 78,5 % av basbeloppet. Vid beräkning av utgående pensionsförmåner används ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 105,5 % av det med 2 % reducerade basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP. Bestämmelserna om förtidspension och pensionstillskott finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott. 53 Riksförsäkringsverket Antalet förtidspensioner ökade med 5 000 - 9 000 per år under 1980-talet och början av 1990-talet. År 1992 ökade dock antalet med 16 000 och under år 1993 med 19 000. Under år 1994 har ökningstakten avtagit jämfört med år 1992 och år 1993. Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för förtidspensioneringen till 23 220 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Besparingar på förtidspensionerna m.m. ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Folkpension i form av| |förtidspension sänks med 6 procentenheter av| |basbeloppet samtidigt som pensionstillskott till| |förtidspension höjs från 105,5 % av basbeloppet till| |111,5 %. Hel folkpension i form av förtidspension för| |ogift försäkrad skall utgöra 90 % av basbeloppet. | | För gift försäkrad vars make har hel folkpension i| |form av ålderspension, förtidspension eller en| |kombination av ålderspension och förtidspension skall| |hel folkpension i form av förtidspension utgöra 72,5 %| |av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv| |folkpension i form av ålderspension, förtidspension| |eller en kombination av ålderspension och| |förtidspension utges hel förtidspension med 76,9 %| |respektive 81,25 % av basbeloppet. Har maken en| |fjärdedels ålders- eller förtidspension utges hel| |förtidspension med 85,6 % av basbeloppet. Har maken| |rätt att uppbära folkpension i form av ålderspension| |utges hel förtidspension med 72,5 % av basbeloppet. I| |fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som| |utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels| |pension skall hel pension utges med 78,33 % av| |basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels| |ålderspension utges hel förtidspension med 72,5 % av| |basbeloppet. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1| |juli 1995. | | Regeringens bedömning: Kostnader för| |rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets| |sjukhus i Nynäshamn och Tranås bör fr.o.m budgetåret| |1995/96 flyttas från det nuvarande anslaget B 5.| |Förtidspensioner och föras samman med utgiftsslaget köp| |av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under an-| |slaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilite-| | | |ring. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det ekonomiska läget i landet innebär att stora besparingar måste göras inom de flesta områden. Regeringen har i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) föreslagit omfattande besparingar och inkomstförstärkningar. Regeringen aviserade att en proposition med förslag i syfte att bl.a. förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension kommer att föreläggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995. Ytterligare åtgärder i syfte att stärka de offentliga finanserna är dock nödvändiga. Utvecklingen av förtidspensioneringen har under lång tid karaktäriserats av att en ökande andel av befolkningen uppbär sådan pension. Detta innebär att allt fler människor permanent hamnar utanför arbetsmarknaden och att kostnaderna för förtidspensioneringen stiger. Mot denna bakgrund anser regeringen att folkpension i form av förtidspension bör sänkas med 6 procentenheter och pensionstillskott till förtidspension samtidigt höjas i motsvarande grad. Detta innebär följaktligen att pensionstillskott till förtidspension höjs från 105,5 % av basbeloppet till 111,5 %. Den nuvarande grundnivån inom förtidspensioneringen behålls därigenom intakt eftersom summan av folkpension och pensionstillskott ligger kvar på samma nivå som hittills. Detta innebär att det är de som har inkomster ovanför grund- nivån i förtidspensionssystemet som får vidkännas besparingen. En viss kompensation sker också för de förtidspensionärer som uppbär bostadstillägg. Detta hänger samman med att det vid den inkomstberäkning som görs vid fastställande av bostadstillägg till pensionärer bortses från ATP-inkomster till den del som tilläggspensionen föranlett minskning av pensionstillskottet. Hel förtidspension utges enligt nuvarande regler med 96 % av basbeloppet. Förslaget innebär en sänkning till 90 % av basbeloppet. Motsvarande sänkning med 6 procentenheter bör göras i fråga om övriga nivåer för folkpension i form av förtidspension. Följaktligen bör för gift försäkrad vars make har hel folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension hel folkpension i form av förtidspension utgöra 72,5 % av basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller ålderspension och förtidspension skall hel förtidspension utges med 76,9 % respektive 81,25 % av basbeloppet. Har maken en fjärdedels ålders- eller förtidspension bör hel förtidspension utges med 85,6 av basbeloppet. Har maken rätt att uppbära folkpension i form av ålderspension bör hel förtidspension utges med 72,5 % av basbeloppet. I fråga om förtidspension enligt äldre bestämmelser som utges till gift försäkrad vars make uppbär två tredjedels pension bör hel pension utges med 78,33 % av basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålderspension bör hel förtidspension utges med 72,5 % av basbeloppet. Förslaget beräknas medföra en besparing på 580 miljoner kronor brutto beräknat på årsbasis. Nettobesparingen efter skatt beräknas till 350 miljoner kronor på årsbasis. För 18-månadersbudgeten 1995/96 beräknas förslaget leda till en besparing under anslaget B 5. Förtidspensioner med 870 miljoner kronor. Utgifterna under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer beräknas öka med 60 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 till följd av förslaget. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1995. 54 Vid beräkningar av förtidspensionsutgifterna under budgetåret 1995/96 har även hänsyn tagits till regeringens bedömning rörande folkpension till gift pensionsberättigad som redogörs för under anslag B 7. Ålderspensioner. Från nuvarande anslaget B 5. Förtidspensioner bekostas bl.a. rehabilite- ringsundersökningar vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn. Kostnaderna för dessa undersökningar beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor (140 miljoner kronor 1995/96 12 mån). RFV har i sin anslagsframställning före- slagit att kostnaderna för dessa undersökningar skall flyttas till anslaget för sjukförsäkring och rehabilitering. Under anslaget B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering finns medel anslagna för försäkringskassorna att köpa yrkesinriktade rehabili- teringstjänster. Budgetåret 1994/95 anslogs 700 miljoner kronor för detta ändamål. Regeringen anser att kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus bör föras samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Anslagsberäkning Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad som redogörs för under avsnitt B 7. Ålderspensionärer och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling och till de föreslagna åtgärderna beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 21 080 miljoner kronor. Förslag till lag om ändring i lagen (1961:381) om allmän försäkring har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 3. godkänner vad regeringen anfört om ändrad finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn 4. godkänner vad regeringen anfört om folkpension i form av förtidspension till gift pensionsberättigad vars make inte uppbär folkpension 5. till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 21 080 000 000 kronor. 55 B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. 1993/94 Utgift 3 965 291 1994/95 Anslag 3 300 000 1995/96 Förslag 9 150 000 varav6 100 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor. Härifrån bekostas vidare ersättning som enligt särskilda författningar utges för skadefall yppade före den 1 juli 1977 bl.a. vid tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläckning samt yrkesskadeersättningar åt fångar m.fl. För motsvarande skadefall inträffade efter juni 1977 belastas anslaget i första hand med ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Från och med den den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning i princip har avskaffats. Samtidigt slopades sjukpenning enligt LSP med undantag för den särskilda sjukpenningen enligt 13 § LSP. Riksförsäkringsverket För budgetåret 1995/96 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till ca 1,7 miljoner kronor, varav ca 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarför- säkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till ca 3 miljoner kronor. RFV föreslår att anslaget förs upp med 4,7 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om 35 600 kronor för år 1995 och 36 600 kronor för år 1996. Staten kan i vissa fall ådömas att betala skadestånd till enskild om t.ex. en statlig myndighet begått fel. Om den enskilde till följd härav drabbats av personskada med bestående invaliditet utges skadeståndet i form av livränta. Vid utgången av år 1993 administrerade RFV ca 150 skadeståndslivräntor. Utgifterna uppgick samma år till 2,8 miljoner kronor. Utgifterna belastar inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto. RFV föreslår att nämnda skadeståndslivräntor fr.o.m. den 1 juli 1995 finansieras från anslaget B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. RFV erfar att lönekostnadspåläggen för statliga myndigheter skall upphöra fr.o.m den 1 juli 1995 och ersättas med arbetsgivaravgifter. En fortsatt finansiering av de aktuella skadeståndslivräntor för nämnda inkomsttitel skulle därmed komma att leda till ett underskott på denna inkomsttitel. Regeringens överväganden Regeringen avser att i 1995 års kompletteringsproposition återkomma med ett förslag som innebär att statliga myndigheter skall betala socialavgifter enligt samma regler som övriga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995. Mot bakgrund härav biträder regeringen RFV:s förslag att nämnda skadeståndslivräntor skall finansieras från anslaget B 6. Med utgångspunkt häri och i RFV:s kostnadsberäkningar och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 9,15 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbelut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 150 000 kronor. Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada ansågs före den 1 januari 1993 skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller särskilda regler. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skulle enligt de före år 1993 gällande reglerna skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Från och med den 1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en ar- betsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni 1993 tillämpas dock alltjämt äldre bestämmelser. Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen de första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen utgavs efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänförliga kostnader, liksom arbetsskadesjukpenning. Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har i princip slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel. För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efterlevande. Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersättning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomstak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet. Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett hela 1980-talet. År 1985 uppgick antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna till knappt 65 000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600. År 1992 uppgick antalet ärenden till 82 000. År 1993 skedde en ökning till 91 200. Denna ökning är dock sannolikt tillfällig och beror på övergångsreglerna till de ändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring som skedde fr.o.m. den 1 januari 1993. Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet liv- räntetagare 18 500 och i december 1993 hade antalet ökat till 96 300. Trots förändrade regler torde antalet livräntor komma att öka ytterligare under en följd av år. År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen från år 1989 illustreras i följande diagram. Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1989 - 1994, miljoner kronor (inkl. er- sättning enligt äldre lagstiftning) ------------------------------------------------------- År Sjukpenning Livränta Ersättning Summa enl. äldre lag ------------------------------------------------------- 1989 5 393 1 820 1 103 8 316 ------------------------------------------------------- 1990 6 149 2 540 1 150 9 839 ------------------------------------------------------- 1991 6 744 3 312 1 239 11 295 ------------------------------------------------------- 1992 6 569 3 812 1 233 11 614 ------------------------------------------------------- 1993 5 194 4 477 1 196 10 867 ------------------------------------------------------- 1994 1 700 4 750 1 160 7 610 prel ------------------------------------------------------- Arbetsskadeförsäkringens utgifter har ökat kraftigt under 1980-talet. De senaste årens regeländringar kommer dock att minska utgifterna framför allt vad gäller arbetsskadesjukpenning. Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1993 var det ackumulerade underskottet drygt 21 500 miljoner kronor. Vid oförändrat avgiftsuttag kan underskottet i arbetsskadefonden beräknas till ca 12 300 miljoner kronor år 1999. I bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader redovisas bl.a. finansieringen av arbetsskadeförsäkringen. Sedan den 1 januari 1993 gäller att vid beräkning av vissa pensionsförmåner, bl.a. folk- och tilläggspension i form av förtidspension, skall det fastställda basbeloppet minskas med 2 %. Vid frågans behandling i riksdagen framhöll socialförsäkringsutskottet - som tillstyrkte förslaget att vid beräkning av vissa pensionsförmåner basbeloppet skulle minskas med 2 % - med anledning av en motion rörande arbetsskadelivräntorna att om även livräntorna skulle minskas med 2 % skulle den effekten uppkomma att kostnaden vältrades över på arbetsmark- nadsförsäkringarna. Utskottet ansåg att det fanns anledning för regeringen att uppmärksamma problemet med kostnadsövervältringen till föjd av samordningen mellan pensionerna och arbetsskadelivräntorna och tillstyrkte därför bifall till motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (prop. 1992/93:50 och 1992/93:116, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157). Regeringens avsikt var att som ett led i höstens budgetarbete pröva möjliga åtgärder med inriktning att de generellt verkande besparingarna på pensionsområdet även skulle få genomslag för pensionärer som uppbär arbetsskadelivränta. Den under år 1993 tillsatta Sjuk- och arbetsskadeberedningen har i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa ersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Regeringens avsikt är att inom kort besluta om tilläggsdirektiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Mot bakgrund härav finns det för närvarande inte skäl att föregripa beredningens arbete och regeringen avstår därför från att lägga fram något förslag i denna del. II. Försäkring vid ålderdom m.m. Under denna rubrik behandlas anslagsposterna B 7 - B 11. Ålderspensionen skall ge ekonomisk trygghet för de äldre. De som pensionerar sig från ett aktivt förvärvsliv skall få en ersättning som gör det möjligt att leva på ungefär samma standard som tidigare. Den som inte tidigare förvärvsarbetat, eller gjort så i liten utsträckning, skall i pensionssystemet vara garanterad en skälig levnadsnivå utan att socialtjänstens behovsprövning skall bli aktuell. I det nuvarande pensionssystemet uppbär alla pensionärer folkpension. De som förvärvsarbetat får därutöver allmän tilläggspension (ATP). Till dem som har låg eller ingen ATP utgår pensionstillskott. Dessutom kan de med låga inkomster få bostadstillägg. Mot bakgrund av det omedelbara behovet att reducera de offentliga utgifterna och därmed dämpa utvecklingen av statsskulden är det ofrånkomligt att ålderspensionärerna skall beröras av neddragningar, i synnerhet som ålderspensionerna utgör en stor del av de offentliga utgifterna. Rättviseskäl talar också för att pensionärerna skall dela de bördor som en sanering av statsfinanserna innebär för de förvärvsaktiva. Utöver vad som anges i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) föreslås nu ytterligare besparingar genom att makar alltid skall få folkpension med 78,5 procent av basbeloppet oavsett om den andra maken arbetar eller är pensionär. Därtill kommer utgiftsminskningar som ett resultat av successivt senarelagda utbetalningar och en striktare inkomst- prövning av rätten till bostadstillägg för pensionär. Fördelningspolitiska hänsynstaganden har vägt tungt för utformningen av regeringens förslag. 56 För att på sikt kunna uppnå de välfärdspolitiska målen och bibehålla ett offentligt pensionssystem som ger alla såväl en inkomstbaserad pension som ett grundskydd behöver detta reformeras. För att kunna säkerställa den långsiktiga trovärdigheten måste det allmänna pensionssystemet bli mer följsamt mot samhällsekonomiska och demografiska förändringar. I detta syfte fattade riksdagen beslut om riktlinjer för en reformering av det nuvarande systemet (prop. 1993/94:250, bet.1993/94:Sfu24, rskr 1993/94:439). För att säkra den breda politiska enighet som präglat reformarbetet har en särskild genomförandegrupp tillsatts för att medverka i den fortsatta beredningen av reformen och att vårda överenskommelsen. Utgiftsutvecklingen för de aktuella försäkringsgrenarna framgår av följande tabell: ------------------------------------------------------ Ålderspension Efterlevandepen-SärskiltBostads- sion pen- tillägg sions- tillägg ------------------------------------------------------ folkpen- ATP folkpen-ATP sion sion ------------------------------------------------------ 1985 33 295 28 1 380 3 955 - 4 167 840 ------------------------------------------------------ 1990 45 570 54 1 549 7 216 - 6 164 270 ------------------------------------------------------ 1991 49 830 61 1 668 8 253 6 7 702 840 ------------------------------------------------------ 1992 51 780 67 1 700 9 064 8 8 137 760 ------------------------------------------------------ 1993 51 820 70 1 655 9 455 11 9 724 755 ------------------------------------------------------ 1994 52 680 75 1 639 10 12 10 840 240 067 ------------------------------------------------------ De samlade socialförsäkringsutgifterna inklusive ATP och delpension redovisas i bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader. Vidtagna och planerade åtgärder Enhetlig folkpension för gifta Folkpension för gift ålderspensionär är enligt nuvarande regler olika stor bero- ende på om maken uppbär folkpension eller inte. Om maken är pensionär utgör folkpensionen 78,5 % av basbeloppet medan folkpensionen utgör 96 % av basbeloppet om maken inte är pensionär. Denna regel är enligt regeringens uppfattning inte längre tidsenlig varför vi anser att folkpension för gift fr.o.m. den 1 januari 1996 alltid bör vara 78,5 % av basbeloppet, oavsett om maken är pensionär eller inte. En sådan förändring minskar ålderspensionsanslaget med 480 miljoner kronor per år. Regeringen aviserar i det följande att denna förändring bör göras och avser att återkomma till riksdagen under våren med författningsförslag. 57 Bostadstillägg till pensionärer Med tanke på det statsfinansiella läget anser regeringen det vara nödvändigt att även se över reglerna för det inkomstprövade bostadstillägget för pensionärer. I det följande redovisar vi ett antal förändringar från den 1 juli 1995 som i första hand syftar till att skärpa inkomstprövningen. Av störst betydelse är förslaget till höjd inkomstavtrappning med 5 procentenheter som minskar kostnaderna med 700 miljoner kronor per år. Vidare anser vi att arbetsinkomster alltid skall ingå i årsinkomsten för KBT, att bostadstillägg i ökad utsträckning bör samordnas med bostadsbidrag och att avdragsrätten för skuldränta begränsas. Regeringen aviserar i denna proposition också att det särskilda grundavdraget bör reduceras mot kapitalinkomster fr.o.m. den 1 januari 1996. För att mildra marginaleffekterna för kapitalinkomster bör som en följd härav beräkningen av inkomst av kapital för KBT ändras på så sätt att den förhöjda avkastningen på 10 % slopas. Särskilt grundavdrag för pensionärer ------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Det särskilda grundavdraget för| |pensionärer bör avtrappas mot kapitalinkomster fr.o.m.| |1997 års taxering. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Genom skattereformen 1990 avskaffades det extra avdraget för folkpensionärer. I stället infördes ett särskilt grundavdrag. Reglerna finns i 48 § kommunalskattelagen (1928:370) och i punkt 1 av anvisningarna till nämnda lagrum. Avdraget uppgår till 151,5 procent av basbeloppet för ensamstående och till 134,0 procent av basbeloppet för gifta. Avdraget får inte överstiga summan av sådan uppburen pension som enligt vissa regler skall reducera grundavdraget. Avdraget avtrappas med 65 procent av den del av uppburen pension, frånsett inkomster från privata pensionsförsäkringar, som överstiger det för den skattskyldige gällande avdragsbeloppet. Detsammma gäller taxerad förvärvsinkomst för den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension. En folkpensionär garanteras dock minst samma grundavdrag som skattskyldig utan pension. I samband med att det särskilda grundavdraget infördes beslutades att av statsfinansiella skäl avdraget övergångsvis under åren 1991 och 1992 skulle reduceras även med 65 procent av inkomst av kapital till den del denna inkomst översteg 1 600 kronor samt mot inkomst av passiv näringsverksamhet och - i enlighet med vad som gällde för det extra avdraget - mot förmögenhet. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget är det enligt rege- ringens mening motiverat att av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget något mindre förmånligt för pensionärer som vid sidan av pensionen också har kapitalinkomster. En avtrappning av grundavdraget mot kapitalinkomster bör därför återinföras fr.o.m. inkomståret 1996. Avtrappningen bör dock begränsas till att ske mot endast inkomst av kapital och således inte mot förmögenhet och passiv näringsverksamhet. Något fribelopp föreslås dock inte. Enligt regeringens beräkning medför denna förändring av det särskilda grundavdraget ökade intäkter för staten med 1 200 miljoner kronor per år. Regeringen avser att under år 1995 lägga fram erforderliga förslag till lagändringar. För att motverka de ökade marginalskatteeffekter som uppstår på grund av avtrappningen mot kapitalinkomster bör vissa justeringar göras i reglerna om bostadstillägg. Sistnämnda fråga behandlas under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer. Ändrade utbetalningstidpunkter för pension Folkpension, tilläggspension och bostadstillägg betalas med nuvarande regler ut mellan den 13:e och 17:e i utbetalningsmånaden. Det exakta datumet bestäms av vilken dag i månaden som pensionären är född - ju tidigare födelsedag desto tidigare utbetalningsdag. Eftersom utbetalningen sker i mitten av den månad som pensionen avser är följden att pensionen till hälften betalas ut i förskott och till hälften i efterskott, till skillnad mot lön som till största delen betalas ut i efterskott. Regeringens uppfattning är att pensionen så långt möjligt bör betalas ut i anslutning till normal tidpunkt för utbetalning av lön och att utbetalningarna bör göras den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden. De aktuella pensionsutbetalningarna uppgick i december 1994 till 12,5 miljarder kronor netto. Vilken dag som pensionen betalas ut har betydelse för statens upplåningsbehov och därmed ränteutgifter. En förskjutning av utbetalningarna med en dag ger en ränteeffekt på ca 30 miljoner kronor per år. Av statsfinansiella skäl finns det därför skäl att överväga en ändring av nuvarande utbetalningstidpunkter. En förvärvsarbetande får normalt sin lön omkring den 25:e i utbetal- ningsmånaden. Det bör därför vara naturligt för den som går i pension att pensionen betalas ut vid motsvarande tidpunkt. Den som redan uppbär pension har däremot många gånger hunnit anpassa sin ekonomi efter den tidigare utbetalningen, varför en senareläggning av utbetalningstidpunkten innebär en viss omställning. En sådan omställning är dock av engångskaraktär. När flyttningen väl har gjorts bör den senare utbetalningsdagen inte innebära några ekonomiska problem för någon pensionär, eftersom det även då kommer att vara lika långt mellan pensionsutbetalningarna som det är i dag. Att flytta utbetalningen med omkring 10 dagar innebär dock för många en stor ekonomisk påfrestning om den sker vid ett tillfälle. Det är därför rimligt att förändringen sker i flera steg med högst några dagar åt gången. Ett skäl till att betala ut pensionen vid mitten av månaden, i stället för att betala ut den i samband med löneutbetalningarna, är att belastningen på postkontoren inte skall vara så koncentrerad. Av samma skäl och av säkerhetsskäl är därför utbetalningarna fördelade på fem dagar. Med åren har andelen pensioner som betalas ut på konto ökat betydligt. För närvarande är det endast sju procent av utbetalningarna som sker via postanvisning. Antalet minskar ytterligare framöver eftersom en övergång till generell kontoinsättning pågår. De tidigare nämnda skälen för att betala ut pensionen i mitten av månaden har i och med övergången till kontoinsättning minskat i betydelse. Trots detta är det ofrånkomligt att belastningen på posthantering och betalningsströmmar ökar betydligt om även pensionsutbetalningarna sker den 25:e. Regeringen anser därför att pensionerna bör fördelas på två dagar och betalas ut den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden. För staten innebär en senareläggning av utbetalningarna en räntevinst i och med att upplåningsbehovet minskar. Med en flyttning av pensionsutbetalningarna till den 23:e och 24:e beräknas räntevinsten uppgå till 280 miljoner kronor netto per år. Reformering av ålderspensionssystemet Riksdagen beslöt den 8 juni 1994 att godkänna de förslag till riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet som lades fram i regeringens proposition Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). Propositionens förslag baserades på den överenskommelse som träffades inom Pensionsarbetsgruppen mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna. I propositionen, som inte innehöll några lagförslag, lades principerna för ett reformerat ålderspensionssystem fast. De antagna riktlinjerna innebär att ATP-systemet på sikt omvandlas till ett system för inkomstrelaterad ålderspension. Finansieringen av de pensioner som fr.o.m. år 2000 skall börja betalas ut enligt reformerade regler sker ur Allmänna pensionsfonden samt de särskilda premiereservkontona. Betalningsansvaret för folkpension som utgår som ålderspension förs över från statsbudgeten till Allmänna pensionsfonden. Finansieringen av ATP-pensioner i form av förtidspension och efter- levandepension förs över från ATP-systemet till statsbudgeten eller organiseras som en självständig försäkringsgren. Den utfyllnad till inkomstrelaterad pension i form av garantipension, som införs fr.o.m. sekelskiftet, skall finansieras över statsbudgeten. Det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med en ålderspensionsavgift som utgår dels som allmän egenavgift, dels som arbetsgivaravgift eller egenavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Ålderspensionsavgiften skall uppgå till 18,5 % av avgiftsunderlaget. Den införs successivt och ersätter nuvarande tilläggs- och folkpensionspensionsavgifter. Ålderspensionsavgift skall tas ut på alla inkomster som ger pensionsrätt. Underlaget för avgiften till pensionssystemet skall således breddas till att omfatta alla pensionsgrundande inkomstslag. Det innebär att pensionsgrundande ersättningar från socialförsäkringen i form av t.ex. sjukpenning och föräldrapenning liksom dagpenning från arbetslöshetskassa kommer att beläggas med ålderspensionsavgift. Avgiften betalas inom ramen för respektive försäkrings- eller bidragssystem. Den dåvarande regeringen beslutade i juni 1994 att tillkalla den s.k. Genomförandegruppen med uppgift att medverka i den fortsatta beredningen av pensionsreformen och att vårda överenskommelsen. Riksdagen godkände i december 1994 regeringens förslag om vissa förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop. 1994/95:41 bet.1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81) med anledning av pensionsreformen. Det innebär bl.a. att det fr.o.m. 1 januari 1995 införs en allmän egenavgift i form av pensionsavgift, som uppgår till 1 % av de inkomster som ligger till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Vidare skall den del av influtna medel från tilläggspensionsavgiften som är hänförlig till inkomstdelar över förmåns- taket i pensionssystemet fr.o.m. år 1995 föras till statsbudgeten istället för till Allmänna pensionsfonden. Därtill skall fr.o.m. år 1995 en del av tilläggspensionsavgifterna sättas av till en särskild förvaltning för att användas i det premiereservsystem som enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall inrättas inom ramen för det reformerade ålderspensions- systemet. Detta system innebär att en viss del av inbetalda avgifter avsätts till individuella premiereservkonton. Regeringen har fattat beslut om direktiv till en särskild utredare som skall lämna förslag till hur detta system tek- niskt bör utformas (dir. 1994:96). Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Det formella ikraftträdandet av| |det reformerade ålderspensionssystemets| |intjänanderegler bör flyttas fram ett år till den 1| |januari 1997. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition 1993/95:250 skall lagstiftningen om det reformerade inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996. Socialdepartementet kommer under våren 1995 att remittera en departe- mentspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande av inkomstrelaterad pensionsrätt och beräkning av pension i det reformerade ålderspensionssystemet. Enligt regeringens mening är det av stor vikt att dessa förslag till detaljutformning av det reformerade pensionssystemet blir föremål för en ordentlig remissbehandling. Ett ikraftträdande vid nästa årsskifte skulle inte, med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall inhämtas innan proposition med förslag till lagstiftning kan lämnas till riksdagen, ge tillräcklig tid för remissbehandling. Eftersom de reformerade reglerna för intjänande av pensionsrätt bör träda i kraft vid ett kalenderårsskifte talar starka skäl för att det formella ikraftträdandet flyttas fram till den 1 januari 1997. Därigenom ges även mer tid för administrativa förberedelser. Mot denna bakgrund har Genomförandegruppen enats om att föreslå regeringen att ikraftträdandet skjuts upp. Framflyttningen får ingen inverkan på reformens genomförande i sak. Retroaktiv pensionsrätt baserad på inkomst och s k barnår kommer att beräknas fr.o.m. år 1960 för personer födda år 1935 eller senare. Pensionsrätt för värnpliktstjänstgöring och studier kommer att intjänas fr.o.m. år 1995. Tillsammans med remissynpunkterna skall departementspromemorian läggas till grund för en proposition till riksdagen med regler för intjänande och beräkning av reformerad ålderspension. I den fortsatta beredningen kommer vidare närmare förslag till den finansiella infasningen av pensionsreformen och förslag om den lagtekniska utformningen av garantipensionen och det s.k. premiereservsystemet att läggas fram. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om särskilt grundavdrag för pensionärer, 2. godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets in- tjänanderegler, 3. godkänner inriktningen av de förändringar inom området försäkring vid ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder). B 7. Ålderspensioner 1993/94 Utgift 52 503 117 019 1994/95 Anslag 53 210 000 000 1995/96 Förslag 80 125 000 000 varav53 450 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas ålderspension från folkpensioneringen, pensions- tillskott till ålderspension, hustrutillägg och barntillägg till ålderspension. Ålderspension utges från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut en fjärdedels eller en halv eller tre fjärdedels ålderspension mellan 60 och 70 års ålder. Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folkpension utges denna på grundval av antingen bosättning eller arbete i Sverige. Hel ålderspension för en ensamstående pensionär är för år räknat 96 % av basbeloppet och för två makar sammanlagt 157 % av basbeloppet. För den som inte har ATP eller har låg ATP kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Sådant utges med som högst 55,5 % av basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP. Vid beräkning av utgående pensionsförmåner skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. Bestämmelser om folkpensionsförmåner och pensionstillskott finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott. Riksförsäkringsverket Antalet ålderspensionärer beräknas uppgå till 1 581 200 i december 1995. Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till 80 980 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Folkpension för gifta ------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Hel ålderspension bör för år räknat| |utgöra för ogift försäkrad 96 % av basbeloppet och för| |gift försäkrad 78,5 % av basbeloppet. Hel förtidspension| |bör för år räknat utgöra för ogift försäkrad 90 % av| |basbeloppet och för gift försäkrad 72,5 % av| |basbeloppet. De nya reglerna bör träda i kraft den| |1 januari 1996. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: De nuvarande reglerna i 6 och 7 kap. lagen (1961:381) om allmän försäkring (AFL) rörande folkpension i form av ålderspension och förtidspension skiljer mellan ogifta och gifta försäkrade. Till gift försäkrad utges folkpension med lägre belopp om maken uppbär folkpension. Detta innebär att till försäkrad vars make uppbär hel folkpension utges folkpension med 78,5 % av basbeloppet medan till försäkrad vars make inte uppbär folkpension utges folkpension med samma belopp som för ogift försäkrad dvs, 96 % av basbeloppet. Till försäkrad vars make har tre fjärdedels eller halv folkpension utges hel folkpension med 82,9 % respektive 87,25 % av basbeloppet. Har maken en fjärdedels folkpension utges hel folkpension med 91,6 % av basbeloppet. Som angetts i det föregående föreslås att folkpension i form av förtidspension minskas med sex procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1995. Enligt 10 kap. 1 § AFL skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, där ej särskilda skäl föranleder annat, likställas med ogift pensionsberättigad. Likaså skall försäkrad som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn likställas med gift pensionsberättigad. Av de ovan beskrivna reglerna framgår att storleken på folkpension till gifta pensionsberättigade bl.a. är beroende av om maken uppbär folkpension eller inte. En orsak till detta förhållande är att förvärvsmönstret för gifta vid tiden för införandet av det allmänna pensionssystemet var ett annat än dagens förvärvsmönster. Det var då vanligt att mannen var ensam familjeförsörjare och han var i genomsnitt äldre än kvinnan. När så var fallet och mannen pensionerades minskade därför hushållets inkomster betydligt för att sedan öka när kvinnan pensionerades. Genom att betala ut pension som för ogift kunde hushållets inkomster stärkas fram till dess att kvinnan pensionerades. Dagens förvärvsmönster ser annorlunda ut. Det är fortfarande så att mannen i genomsnitt är ett par år äldre än kvinnan men ofta har kvinnan en förvärvsinkomst och den ekonomiska påfrestningen av mannens pensionering är inte lika kännbar som tidigare. De nuvarande reglerna är sålunda inte tidsenliga i detta avseende. Mot denna bakgrund samt utifrån dagens allvarliga statsfinansiella situation är det motiverat att anpassa dessa regler. Enligt regeringens bedömning bör folkpension till gift pensionsberättigad därför vara lika stor oavsett om maken har folkpension eller inte. Sålunda bör hel folkpension i form av ålderspension utges med samma belopp till gift försäkrad oavsett om maken förvärvsarbetar eller uppbär hel eller partiell folkpension. I enlighet med vad regeringen föreslagit ovan vad gäller folkpension i form av förtidspension och pensionstillskott till förtidspension, bör hel folkpension i form av förtidspension utges till gift pensionsberättigad med 72,5 % av basbeloppet. Dessa ändringar bör träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med författningsförslag under våren 1995. Genom de förordade ändringarna beräknas kostnaderna för folkpension i form av ålderspension och förtidspension minska med 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Nettoeffekten efter skatt på statsbudgeten beräknas till 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förtidspensionskostnaderna beräknas minska med 720 miljoner kronor och ålderspensionskostnaderna med 480 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Anslagsberäkning Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 80 125 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen anfört om folkpension till gift pensionsberättigad 2. till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 80 125 000 000 kronor. B 8. Efterlevandepensioner till vuxna 1993/94 Utgift 1 649 193 392 1994/95 Anslag 1 650 000 000 1995/96 Förslag 2 429 000 000 varav1 622 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner. Pension till vuxna efterlevande kan utges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt att de inte fyllt 65 år. Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler. Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av basbeloppet. Vid beräkning av efterlevandepensionens storlek skall användas ett belopp som motsvarar basbeloppet minskat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har låg ATP kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP. Bestämmelserna om efterlevandepension och pensionstillskott finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott. Riksförsäkringsverket Antalet änkepensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1995 uppgå till 50 900 och antalet omställningspensioner vid samma tidpunkt till 5 200. Antalet särskilda efterlevandepensioner beräknas till ca 50. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för efterlevandepensioner till vuxna från folkpensioneringen under budgetåret 1995/96 till 2 440 miljoner kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 2 429 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 429 000 000 kronor. B 9. Särskilt pensionstillägg 1993/94 Utgift 11 091 391 1994/95 Anslag 12 000 000 1995/96 Förslag 18 200 000 varav12 100 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Särskilt pensionstillägg, som infördes 1992, utges till ålderspensionär som under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet. I december 1991 uppbar 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. I december 1992 var antalet 829. I december 1993 uppgick antalet förmånstagare till 961 personer. Det beräknade antalet personer med särskilt pensionstillägg i december 1994 uppgår till 980. Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg finns i lagen (1990:773) om sär- skilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1995/96 till 18 200 000 kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beak- tande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling beräknat utgifterna under detta anslag till 18,2 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 18 200 000 kronor. 58 B 10. Bostadstillägg till pensionärer 1993/94 Utgift 7 037 284 897 1994/95 Anslag 8 700 000 000 1995/96 Förslag 15 200 000 000 varav10 100 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget finansieras t.o.m. år 1994 statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT). Från och med den 1 januari 1995 ersätts KBT och SKBT med bostadstillägg till pensionärer (BTP) som bekostas från detta anslag. Bestämmelserna om BTP finns i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Det nya bostadstillägg som trädde i kraft den 1 januari 1995 är helt statligt. Enligt reglerna för BTP lämnas bostadstillägg med 85 % av bostadskostnad mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Under en övergångstid av fyra år kan en kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg där bostadskostnad ersätts utöver de statliga gränserna. Detta kommunala bostadstillägg prövas i övrigt enligt samma regler som det statliga bostadstillägget. Reglerna för bostadstillägg har under de senaste två åren successivt förändrats. Den övre bostadskostnadsgränsen har höjts från 1 900 kronor till 4 000 kronor för en ensamstående pensionär samtidigt som kompensationsgraden, som tidigare vanligen var 100 %, har sänkts till 85 %. Från den 1 mars 1993 berättigar även boende i de särskilda boendeformerna ålderdomshem och sjukhem till bostadstillägg. För närvarande uppbär ca 33 000 pensionärer i dessa boendeformer KBT. Regelförändringarna och en ökad benägenhet att ansöka om bostadstillägg har lett till att antalet pensionärer med bostadstillägg har ökat. I december 1994 uppbar 607 000 pensionärer bostadstillägg. Även i de nya reglerna för bostadstillägg inryms ett särskilt bostadstillägg (SBTP) som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra. SBTP fyller ut skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster och å andra sidan Socialstyrelsens norm för socialbidrag. I december 1994 uppbar 14 000 personer särskilt bostadstillägg. Antalet beräknas med anledning av de nya statliga reglerna för bostadstillägg minska betydligt. Riksdagen har uttalat att den norm för skälig levnadsnivå som tillämpas vid beräkning av SBTP skall vara sex procentenheter högre än Socialstyrelsens norm. Detta medför att antalet pensionärer med SBTP ökar något (prop. 1994/95:25). Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för bostadstillägg till 16 920 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. 59 Regeringens överväganden Arbetsinkomst för ålderspensionärer ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: För den som uppbär ålderspension| |skall vid beräkning av bostadstillägg i årsinkomsten| |medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv| |näringsverksamhet. De nya reglerna skall gälla fr.o.m.| |den 1 juli 1995. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer (BTP) skall arbetsinkomster som en ålderspensionär har inte räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP och därmed inte heller påverka bostadstillägget. Denna regel har överförts från det tidigare regelsystemet och tillkom den 1 juli 1989. Regeln följdes senare av en förändring i skattereglerna som innebär att motsvarande arbetsinkomster inte heller skall reducera det särskilda grundavdraget för pensionärer. Dessa regler tillkom för att minska marginaleffekterna för arbetsinkomster och därmed stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta, eftersom det vid denna tidpunkt rådde arbetskraftsbrist. Marginaleffekten för en ålderspensionärs arbetsin- komster sänktes därmed till en nivå som motsvarar den genomsnittliga kommunalskattesatsen, dvs ca 31 %. Att stimulera till förvärvsarbete är ur samhällelig synpunkt viktigt. Det kan ändå ifrågasättas om högre bostadstillägg skall betalas ut om inkomsten består av arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Regeringen finner att det i nuvarande statsfinansiella läge inte är rimligt att betala ut bostadstillägg till pensionärer utifrån en lägre inkomst än han eller hon faktiskt har och därmed betala ut bostadstillägg till dem som har ekonomisk förmåga att själva betala sin bostadskostnad. Regeringen anser därför, att alla arbetsinkomster från och med den 1 juli 1995 skall räknas in i årsinkomsten för bostadstillägg och därmed påverka bostadstilläggets storlek. Förslaget beräknas minska kostnaderna för BTP med 100 miljoner kronor per år. Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag ------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: När både bostadsbidrag till| |barnfamiljer och bostadstillägg utges, bör| |bostadstillägget samordnas med hela bostadsbidraget.| |Från den bostadskostnad som ligger till grund för| |bostadstillägget bör således hela bostadsbidraget,| |inklusive bostadsbidragets barndel, dras. De nya| |reglerna bör tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: En pensionär med minderåriga barn kan vara berättigad till såväl bostadstillägg (BTP) som bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall överstiga bostadskostnaden samordnas BTP med bostadsbidraget. Vid beräkning av BTP reducerar beviljat bostadsbidrag bostadskostnaden. Vid samordningen bortses dock från bostadsbidragets inkomstprövade barndel, eftersom detta inte är knutet till bostadskostnaden. Bestämmelser om fastställande av bostadskostnadens storlek regleras i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om beräk- ning av bostadskostnad. Eftersom hänsyn inte tas till bostadsbidragets barndel vid samordningen kan BTP tillsammans med bostadsbidraget i vissa fall överstiga den totala bostadskostnaden. Även om barndelen inte är knuten till bostadskostnaden, betalas beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas därför som ett stöd till bostadskostnaden. Det kan därför upplevas som stötande att bostadsstöd betalas ut med högre belopp än bostadskostnaden. Regeringen anser därför att BTP fr.o.m. den 1 juli 1995 bör samordnas med hela bostadsbidraget, inklusive bidragets barndel. Detta beräknas minska kostnaderna för BTP med ca 100 miljoner kronor per år. Avkastning av förmögenhet ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Den förhöjda avkastning på 10 % av| |förmögenhetsvärdet, som beräknas för förmögenhet överstigande| |75 000 kronor för ogift och 60 000 kronor för gift| |pensionär, slopas fr.o.m. den 1 januari 1996. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Under avsnittet Vidtagna och planerade åtgärder har regeringen aviserat att reglerna för det särskilda grundavdraget bör ändras på så sätt att inkomst av kapital fr.o.m. den 1 januari 1996 bör reducera det särskilda grundavdraget. Marginalskatteeffekten för kapitalinkomster ökar därmed från 30 % till ca 50 %. Pensionärer som har bostadstillägg får bostadstillägget reducerat i förhållande till förmögenheten. Utöver marginalskatteeffekten tillkommer för dessa pensionärer därför en ytterligare marginaleffekt. Storleken av den totala marginaleffekten är beroende av vilken verklig avkastning pensionären får på sitt kapital. Marginaleffekter på över 100 % förekommer med dagens regler. Med de föreslagna ändringarna beträffande beräkningen av det särskilda grundavdraget, skulle marginaleffekten öka ytterligare. För att mildra den totala marginaleffekten bör därför en änd- ring i reglerna för bostadstillägg göras. Enligt nuvarande regler för bostadstillägg påverkar förmögenhet den årsinkomst som bestämmer bostadstilläggets storlek. Som inkomst upptas därvid 5 % av hela förmögenhetsvärdet samt 10 % av den del av förmögenhetsvärdet som överstiger 75 000 kronor för ogift pensionär och 60 000 kronor för gift pensionär. Regeringen anser att den förhöjda avkastningsberäkningen på 10 % bör slopas fr.o.m. den 1 januari 1996. Som inkomst av förmögenhet bör alltså upptas 5 % av förmögenhetsvärdet oavsett förmögenhetens storlek. Den totala marginaleffekten för kapitalinkomster för en pensionär med BTP kommer i och med denna förändring att uppgå till ca 85 % vid en verklig avkastning på 6 %. Det innebär att marginaleffekten för en pensionär med bostadstillägg i vissa fall blir lägre än vad den är med nuvarande regler. De ändrade reglerna för beräkning av avkastning av förmögenhet beräknas öka utgifterna för BTP med ca 400 miljoner kronor per år. Förändringen av reglerna för det särskilda grundavdraget beräknas öka statens inkomster med ca 1 200 miljoner kronor. Beräkning av skuldränta ------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Vid beräkning av årsinkomst för| |BTP bör ränta på skuld från och med den 1 juli 1995| |endast dras från det inkomstslag som skuldräntan hänför| |sig till. Ränta på skuld som inte avser fastighet bör| |därför bara dras av från inkomst av kapital. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall 5 % av förmögenhet schablonmässigt räknas med i årsinkomsten för BTP. Närmare föreskrifter för beräkning av förmögenhet och avkastning därav lämnas i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. Enligt dessa föreskrifter får skuldränta som avser fastig- het högst dras från årsinkomsten med så stort belopp som motsvarar inkomsten av fastigheten. Eventuellt underskott får alltså inte dras från annan inkomst än fastighetsinkomst. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan skuldränta, som schablonmässigt beräknas till 5 % av skulden, får således reducera andra inkomster än kapitalinkomster, t.ex. inkomst av ATP. Det får anses rimligt att skulder i BTP-sammanhang behandlas på samma sätt som kapitaltillgångar och att skuldränta därmed får dras från inkomst av kapital. Regeringen anser dock att en sådan kvittningsrätt bör begränsas till samma inkomstslag på motsvarande sätt som gäller för fastigheter. Nuvarande system där en ATP-inkomst kan kvittas bort mot en skuldränta, är enligt vår åsikt olämplig och riskerar att uppfattas som en uppmaning till skuldsättning. Avdragsrätten bör därför från och med den 1 juli 1995 begränsas så att skuldränta bara får dras från inkomst av kapital. En sådan förändring minskar kostnaderna för bostadstillägg med 40 miljoner kronor per år. Ca 100 000 av alla pensionärer med KBT har skulder som avser annat än fastighet. För 75 000 av dessa motsvaras inte skulderna av lika stora eller större kapitaltillgångar. För den senare gruppen är skuldens storlek i genomsnitt 50 000 kronor. Med en begränsning av avdragsrätten får merparten av de 75 000 pensionärerna minskat bostadstillägg. Minskningen varierar men blir i genomsnitt ca 600 kronor per år. Inkomstavdrag ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Bostadstillägg minskas från och med| |den 1 juli 1995 med 40 % av den beräknade årsinkomsten| |upp till 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst| |överstigande 1,5 basbelopp. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Avtrappningen av bostadstillägget sker med nuvarande regler med 35 % av årsinkomst upp till 1,5 basbelopp och med 40 % av årsinkomst över 1,5 basbelopp. Ett och ett halvt basbelopp uppgår år 1994 till 52 800 kronor. Eftersom folkpension och ett pensionstillskott inte räknas med i årsinkomsten, motsvarar detta en total inkomst på 105 000 kronor. Avtrappningen av bostadstillägget mot inkomsten bör vara avpassad så att det alltid är mer ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas ut till pensionärer med så höga inkomster att systemet därmed upplevs som stötande. De höjda bostadskostnadsgränser som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 innebär att högre bostadstillägg kan betalas ut, vilket i sin tur får till följd, att en pensionär kan ha en högre inkomst innan bostadstillägget är helt bortreducerat. Under år 1995 kan en pensionär ha en månadsinkomst på 13 260 kronor, innan bostadstillägget är helt bortreducerat. För en förtidspensionär är gränsen ännu högre. Regeringen anser att det med anledning av det ansträngda ekonomiska läget inte är rimligt att bostadstillägg betalas ut till pensionärer som har inkomster över 13 000 kronor per månad. I rådande situation är det därför nödvändigt, att pensionärer med en inkomst utöver folkpension och pensionstillskott får sitt bostadstillägg minskat snabbare än i dag. Vi anser således att inkomstavtrappningen i BTP-systemet fr.o.m. den 1 juli 1995 generellt bör höjas med 5 procentenheter. Det innebär, att bostadstillägget trappas av med 40 % av årsinkomst upp t.o.m. 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst över 1,5 basbelopp. Förslaget innebär en besparing med 700 miljoner kronor per år. Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt bostadstillägg ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Den skäliga levnadsnivå som lägst| |skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg| |till pensionärer regleras i lagen (1994:308) om| |bostadstillägg till pensionärer. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Riksdagen godkände i december 1994 den för- bättring av det särskilda bostadstillägget som regeringen förordade i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Förbättringen bestod i att en skälig levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122 % av basbeloppet för ogift och 101 % för den som är gift. Detta har övergångsvis reglerats i förordning (1994:1193) om tillämpningen av lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Bestämmelsen är dock av en sådan karaktär att den bör regleras i lag i stället för i förordning. I förslaget till ändring i lagen om bostadstillägg till pensionärer som träder i kraft den 1 juli 1995 bör därför regleras att den skäliga levnadsnivån skall vara lägst 122 % vid beräkning av särskilt bostadstillägg. Anslagsberäkning Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar, med beaktande av förslagen till ändrade regler för bostadstillägg och förslaget till höjt pensionstillskott för förtidspensionärer under anslaget B 5. Förtidspensioner och med beaktande av begränsningen i basbeloppets uppräkning samt dess utveckling och bostadskostnadsutvecklingen beräknat kostnaderna under detta anslag till 15 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer har upprättats inom Socialdepartementet och bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.6. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308)om bostads- tillägg till pensionärer, 2. godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna för bo- stadstillägg, 3. till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 200 000 000 kronor. B 11. Ersättning till Posten AB m.m. 1993/94 Utgift 191 253 860 1994/95 Anslag 204 439 000 1995/96 Förslag 282 025 000 varav188 017 000 beräknat för juni 1995 - juli 1996 Från anslaget betalas ersättning till Posten AB, respektive portokostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden, samt för tryckning av vissa blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket RFV beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 317 720 000 kronor. Regeringens överväganden RFV och försäkringskassorna betalar ut försäkringsförmåner dels genom kontoinsättning hos bank eller postgiro, dels genom anvisningar via Posten AB. Fr.o.m. den 1 oktober 1994 är kontoinsättning det principiella utbetal- ningssättet. Detta innebär minskade portokostnader. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 beräknas en ytterligare besparing om ca 20 miljoner kronor. Vidare innebär slopandet av vårdnadsbidraget en besparing om 6,9 miljoner kronor för år räknat. Kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas mot denna bakgrund till 307 370 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utges från Allmänna pensionsfonden. Ersättningen beräknas till 25 345 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 282 025 000 kronor. Delpension Förvärvsarbetande som minskar sin arbetsinsats kan under vissa förutsättningar erhålla delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att denne under de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader. Enligt tidigare regler, som gällde t.o.m. den 30 juni 1994, kunde delpension betalas ut med 65 % av inkomstbortfallet från den månad den försäkrade fyller 60 år. Enligt de nya regler som gäller från den 1 juli 1994 utges delpension för högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka. Rätt till delpension föreligger numera först från den månad den försäkrade fyller 61 år. Samtidigt sänktes kompensationsgraden till 55 % av pensionsunderlaget. Enligt övergångsreglerna skall äldre bestämmelser tillämpas om ansökan gjorts före ikraftträdandet och delpension även beviljas för tid med början före den 1 januari 1995. Vidare ansåg utskottet att de som redan uppbär delpension skall ha möjlighet att trappa ner sin arbetsinsats ytterligare inom ramen för nu gällande regler. I praktiken innebär detta, att nedtrappningen måste ske under december 1994. 60 I december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. Ett år senare uppbar 48 000 personer delpension och i december 1993 var motsvarande siffra 48 600. Antalet delpensionärer i december 1994 uppgick till ca 50 000. Tillströmningen av nya delpensioner har varit mycket svag, efter det att de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1994. Antalet delpensionärer beräknas avta fram till år 1998 främst beroende på att nybeviljandefrekvensen antas minska på samma sätt som skedde år 1981, då ersättningsgraden sänktes samt att antalet åldersklasser som kan få delpension minskat med 20 %. 61 C. Hälso- och sjukvård Mål och inriktning Hälso- och sjukvården är en av grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Till dess uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring. Tillgången till en god hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor skall känna sig trygga. Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso- och sjukvårdslagen - HSL (1982:763) styras av följande principer: ------------------------------------------------------- |* God och trygg hälso- och sjukvård till alla | |Det skall finnas en bra och lättillgänglig hälso- och| |sjukvård för alla människor på lika villkor. | | | |* Valfrihet och inflytande för patienten | |Patientens önskemål och behov skall så långt som möjligt| |styra utformningen av vården. Patientens möjligheter| |till inflytande över sin egen situation bör stärkas för| |att motverka det naturliga underläge som patienten| |befinner sig i. | | | |* Gemensam finansiering | |Hälso- och sjukvården skall vara gemensamt finansierad| |via skattsedeln. Den som är sjuk skall få den vård och| |omsorg han behöver, oberoende av egen ekonomi.| |Patientavgifter bör främst ses som ett styrmedel och| |inte som en finansieringskälla. | | | |* Rättvis fördelning - efter behov | |Resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas| |rättvist och efter behov. De äldre, barnen, de psykiskt| |störda och de långtidssjuka är grupper som| |sjukvårdshuvudmännen särskilt bör uppmärksamma. | | | |* Demokratiskt styrd hälso- och sjukvård | |För att resurserna ska kunna fördelas rättvist och efter| |behov måste hälso- och sjukvården vara demokratiskt| | | |styrd. | | | |* Förnyelse- och effektiviseringssträvandena måste| |fortsätta | |Resurserna till hälso- och sjukvården är begränsade.| |Verksamheten måste ständigt anpassas till ändrade behov| |och nya förutsättningar. Förnyelsen och| |effektiviseringen måste därför gå vidare. | ------------------------------------------------------- 94 Folkhälsoarbetet Genom våra kost-, tobaks- och alkoholvanor, motion m.m. kan vi som enskilda individer i viss mån påverka vår hälsa och vårt välbefinnande. Men många, oftast mer avgörande, faktorer styr man som enskild inte över. Det gäller bl.a. det genetiska arvet, arbetslöshet och miljöfaktorer såsom vatten- och luftföroreningar. Samhället har här ett stort ansvar. Sverige har anslutit sig till de mål som Världshälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution från år 1986 skall medlemsländerna bl.a. betrakta hälsotillståndet i respektive land, särskilt bland underpriviligierade grupper, som en indikator på samhällsutvecklingens kvalitet. Under åren 1990 och 1991 uppdaterades hälsomålen bl.a. med hänsyn till utvecklingen inom Europaregionen och till nya kunskaper. Hälsomålen följs upp genom olika s.k. indikatorer. En samlad uppföljning för Europaregionen har gjorts under år 1994. Den har nyligen presenterats och visar bl.a. att Sverige hävdar sig väl vid en internationell jämförelse. Detta är glädjande men det finns samtidigt anledning att uppmärksamma att vissa gruppers, t.ex. yngre lågutbildade kvinnors, hälsosituation i vårt land verkar försämras. Folkhälsoarbetet måste därför drivas vidare med oförminskad kraft och Folkhälsoinstitutets uppgifter och insatser koncentreras till att finna metoder för att förbättra de sämst ställda gruppernas hälsotillstånd. Det är också genom att förbättra dessa gruppers hälsa som de stora folkhälsovinsterna kan göras. Patientens ställning Ett centralt mål för reformsträvandena i den svenska hälso- och sjukvården under senare år har varit att stärka patientens och medborgarens ställning, bl.a. genom att ge individen ökade möjligheter att välja vårdgivare inom t.ex. primärvård och olika typer av specialistvård liksom att välja sjukhus vid sluten vård. Åtgärder har också vidtagits för att öka vårdens tillgänglighet, genom bl.a. vårdgarantiåtaganden. Men patientens ställning och inflytande kan och bör stärkas ytterligare. Regeringen har därför i de ändrade direktiven till kommittén om hälso- och sjuk- vårdens finansiering och organisation (HSU 2000) uppdragit åt kommittén att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i vården. Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring är mycket viktiga inslag i arbetet inom hälso- och sjukvården. För en utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål. Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas vårdens tillgänglighet och dess möjligheter att erbjuda kontinuitet i kontakterna. Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör formuleras och fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och för dem som är verksamma inom sektorn. Sammantagna skall delmålen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall ha tillgång till en god vård uppnås. Från statens sida är det angeläget att genom tillsyn och uppföljning kunna bedöma om eller i vilken mån målen nåtts, dvs. om hälso- och sjukvården utvecklas positivt eller ej. Detta behövs bl.a. för att få underlag för att bedöma behovet av åtgärder från regeringens och riksdagens sida. Däremot är det av mindre betydelse på vilket sätt sjukvårdshuvudmännen organiserar sin verksamhet för att nå målen. Syftet med kvalitetssäkringsarbetet är att nå en hög och jämn kvalitet i såväl omvårdnad som vid behandlingar och operationer. Stora variationer mellan vårdgivarna inom den offentligt finansierade vården kan i dessa avseenden inte accepteras. Staten har en viktig uppgift att medverka i det arbete som pågår med att utarbeta kvalitetssäkringssystem. Detta arbete är mycket angeläget främst ur patientsäkerhetssynpunkt men också ur ett personalpolitiskt perspektiv. Rehabilitering Rehabiliteringstanken, att människor skall återfå funktionsförmågan - helt eller så långt medicinskt möjligt - efter sjukdom eller skada och därmed kunna återvända till ett normalt liv, måste genomsyra all vård och omsorg. Detta förhållningssätt skall gälla även för patienter med mycket långvariga, kroniska eller obotliga sjukdomar eller skador, där det handlar om att lära sig att leva med sin sjukdom. En bra och effektiv rehabilitering är viktig ur såväl individens och de anhörigas som ur samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För samhället innebär det minskade kostnader inom sjukförsäkringen och för landstingens och kommunernas service och vårdinsatser. Rehabiliteringsinsatser måste för att vara effektiva sättas in på ett tidigt stadium och samordnas. Detta fungerar inte alltid i dag. Arbetsgivaren och försäkringskassan har ansvar för att den yrkesverksamma befolkningen vid sjukdom eller skada får rehabilitering. Men när det gäller människor utanför arbetslivet, t.ex. äldre, handikappade och psykiskt störda finns det risk för att deras rehabiliteringsbehov inte uppmärksammas av vare sig försäkringskassa, landsting eller kommun. För att undvika att rehabiliteringsbehov inte blir tillgodosedda har staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet kommit överens om att för år 1995 avsätta 300 miljoner kronor till rehabilitering av äldre och handikappade. Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att sjukvårdshuvudmännen uppmärksammar behovet av insatser när det gäller äldre personers och de psykiskt stördas hälsosituation. När huvudansvaret för omvårdnaden av dessa grupper numera finns hos kommunerna är det speciellt viktigt att de ansvariga för sjukvård och medicinsk rehabilitering inriktar sin verksamhet på ett sådant sätt och utformar sådana delmål som tillgodoser äldre personers och psykiskt stördas behov av en god medicinsk service. Socialstyrelsens uppföljning av Ädelreformen understryker behovet av detta. Flera av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller planerar fokuseras också på de äldres hälsa och de psykiskt stördas situation. Sjukvårdshuvudmännens ansvar Sjukvårdshuvudmännen har ansvaret för att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård. Vården skall ges till alla på lika villkor. En viktig förutsättning för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god tillgång till och kvalitet i hälso- och sjukvården är att de kan fördela resurserna efter befolkningens vårdbehov. De måste därför ha stor frihet att anpassa vårdutbudet efter lokala behov och förutsättningar, då variationerna ur såväl geografiska och befolkningsmässiga som hälsomässiga hänseenden är betydande. Förnyelsearbetet måste gå vidare Den svenska hälso- och sjukvården präglas för närvarande av ett intensivt förändringsarbete. Detta arbete bör fortsätta och är angeläget av flera skäl. Det krävs ett kontinuerligt förändringsarbete för att anpassa hälso- och sjukvården till förändrade behov och nya förutsättningar. Mycket i den pågående utvecklingen talar också för att allt mer av medicinsk service kan tillgodoses i öppna vårdformer. Men fortfarande är en stor del av hälso- och sjukvårdens samlade resurser knutna till den slutna vården. Därför är det angeläget att den öppna vården/primärvården prioriteras och att nya samarbetsformer mellan öppen och sluten vård utvecklas. Detta kan på sikt innebära att gränsen mellan dessa vårdformer blir mindre påtaglig. Att anpassa den slutna vårdens struktur till nya förutsättningar och begränsade ekonomiska resurser är enligt regeringens bedömning en av de största utmaningarna för sjukvårdshuvudmännen under de när- maste åren. Ett viktigt inslag i förnyelsearbetet är en bättre kontinuitet mellan de patienter som ofta behöver sjukvårdens tjänster och personal inom hälso- och sjukvården, främst inom den öppna vården. Vi har för avsikt att uppmärksamma detta i samband med att vi lägger fram förslag till riksdagen om att upphäva husläkarlagen. Patientens möjlighet att välja vårdgivare är också ett angeläget inslag i förnyelsearbetet och en grundläggande utgångspunkt i en god hälso- och sjukvård. Styrning, ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras. Nya verksamhetsformer, som är mer flexibla, bör prövas. Olika alternativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården kan i detta sammanhang vara ett komplement. Hälso- och sjukvårdens resurser Sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar och behovet av att kunna kontrollera totalkostnaderna och fördela sjukvårdsresurserna främst efter behov innebär att huvudmännen måste kunna fördela resurserna dit där det finns behov av ytterligare insatser från sjukvårdens sida. De bör också kunna avgöra vilka insatser som behövs inom ett visst område för att en verksamhet skall få del av offentlig finansiering. Ett arbete med denna inriktning har inletts. För att åstadkomma en bättre hushållning med resurserna krävs också en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen. Sektorsgränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan försvåra en anpassning av den offentliga sektorns resurser till befolkningens behov, bör överbryggas. Det är nödvändigt att det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården sker inom en resursram som är förenlig med arbetet att uppnå balans i samhällsekonomin. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till vad vi tidigare anfört om den kommunala ekonomin. Eftersom vi anser att landsting och kommuner bör vara mycket återhållsamma med skattehöjningar måste arbetet med att effektivisera den kommunala verksamheten intensifieras för att medborgarnas behov av service och vård skall kunna tillgodoses. Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Ersättningarna från sjukförsäkringen bidrar numera bara med ett par, tre procent av totalkostnaderna för hälso- och sjukvården. Patientavgifter bidrar med ungefär lika mycket. Vi vill i detta sammanhang understryka att vi anser att patientavgifter främst bör betraktas som ett styrinstrument och inte en finansieringskälla. De minskade statsbidragen innebär att nya vägar kan behöva sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att styra utvecklingen av hälso- och sjukvården ur riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås. Utvecklingen i nuvarande hälso- och sjukvårdssystem Hälso- och sjukvårdens ekonomi och styrning Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt förfogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industrialiserade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra samhällssektorer och under 1980-talet har hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) ökat långsammare än under 1970-talet i stort sett alla OECD-länder. Enligt OECDs statistik avseende år 1992 uppgick hälso- och sjukvårdens andel av BNP till 7,9% i Sverige. Detta kan jämföras med 7,5% år 1972 och 9,6% år 1982. Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har således minskat med 18% mellan 1982 och 1992. Högst BNP-andel har USA med 14%, följda av Canada med 10,1% och Frankrike respektive Finland med 9,4%. I Danmark uppgick BNP-andelen år 1992 till 6,5% och i Norge till 8,3%. I de flesta OECD-länder betalas vården antigen genom skattefinansierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för- och nackdelar. I de flesta länder har därför respektive system modifierats och lånat drag av varandra. I vårt land pågår i flera landsting ett förändringsarbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i förändrade styr- och ersättningsformer utan att avkall görs på verksamhetens kvalitet och de övergripande målen för hälso- och sjukvården. De s.k. Dala-, Bohus- och Stockholmsmodellerna är exempel på detta. Uppfölj- ningar och utvärderingar av dessa modeller har bl.a. inom ramen för HSU 2000 sammanställts och analyserats. Utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården utgår i huvudsak från den gängse uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan kommuner, landsting och staten. Men sedan den 1 januari 1992 finns det möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. För närvarande pågår en sådan försöksverksamhet i fem kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Katrineholm och Sigtuna sedan den avbrutits i två kommuner, Håbo och Kävlinge. Socialstyrelsen har i december 1994 lämnat en andra uppföljningsrapport om försöken, Halvvägs; Lägesrapport från försöket med kommunal primärvård. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om försöksverksamhetens genomslag i praktiken. De förändringar som skett inom hälso- och sjuk- vårdssektorn, t.ex. Ädelreformen och husläkarreformen, i kombination med rådande ekonomiska förutsättningar innebär dessutom att det är svårt att urskilja vilka förändringar som är en följd av det ändrade huvudmannaansvaret. Hittills har inte heller några större skillnader kunnat iakttas beroende på om kommun eller landsting är huvudman för primärvården. Vidare har, som närmare redogjorts för i inledningen till avsnittet B, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård inletts den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105, bet. 1991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347). Försöksverksamheten bedrivs inom vissa områden i fem län, nämligen Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län. Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäkringen genom att det s.k. ohälsotalet skall kunna minskas. Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i uppdrag att gemensamt följa upp och utvärdera dessa försök. Ytterligare steg i försöken att överbrygga sektorsgränser har tagits genom att det sedan den 1 juli 1994 också finns möjlighet att med stöd av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst bedriva försöksverksamhet inom detta område. För närvarande pågår en sådan verksamhet i Stenungsunds kommun. Folkhälsoarbetet Befolkningens hälsa har successivt blivit bättre i takt med att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Bättre kost, hygien, arbetsmiljö, boende, allmän skolgång och medicinska insatser har givit befolkningen gynnsammare livsvillkor. Detta avspeglar sig också i hälsotillståndet som generellt sett är bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland de högsta och spädbarnsdödligheten bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler patienter i alla åldrar kan behandlas och rehabiliteras. Men skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är fortfarande stora. Det finns betydande skillnader mellan olika socioekonomiska grupper liksom mellan kvinnor och män och mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns dessutom uppgifter som tyder på att skillnaderna ökar. Yngre lågutbildade kvinnor är en grupp vars hälsosituation tycks försämras. Detta framgår av den Folkhälsorapport som Socialstyrelsen presenterade under våren 1994. Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen, nedsatt psykiskt välbefinnande och allergier samt insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta dessa negativa utvecklingstendenser krävs att det preventiva folkhälsoarbetet intensifieras och tydligare inriktas mot strukturella insatser. De hälsofrämjande åtgärderna syftar i första hand till att skapa stödjande miljöer för hälsa som ger förutsättningar för att öka välbefinnandet så att motståndskraften mot olika påfrestningar stärks och därigenom risken för ohälsa och sjukdom minskar. I andra hand, som en positiv sidoeffekt, kan kostnaderna för sjukvården komma att minska. Primärvården Primärvården utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering. Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla. Den enskilde skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet runt. Primärvården måste också kunna samverka såväl inom organisationen som utåt mot läns- och regionsjukvård samt socialtjänst, skolhälsovård, hälso- och miljöskydd etc. Detta förutsätter dels en flexibel vårdorganisation, dels att vården utformas efter lokala behov och förutsättningar. Utvecklingen under 1990-talet har medfört flera förändringar som påverkar primärvårdens omfattning och inriktning. År 1989 kom Landstingsförbundet med sin rekommendation om ett fritt vårdsökande på samma vårdnivå inom landstinget eller en grupp av landsting. Alla landsting följde denna rekommendation, vilket bl.a. innebar att patienterna inte längre var hänvisade till den närmaste vårdcentralen. Genom Ädelreformen övergick många distriktssköterskor och undersköterskor, som sedan början av 1980-talet knutits till primärvården främst för att bistå distriktssköterskorna i deras verksamhet, till primärkommunal verksamhet. Sammanlagt överfördes nära 3 500 befattningar eller en femtedel av den personal som berördes av reformen från landstingen till de kommuner som inte själva hade huvudmannaansvaret för primärvården. Mer än 50 procent av den överförda personalen var distriktssköterskor och drygt 30 procent undersköterskor. I detta sammanhang använder vi begreppet sjukvårdshuvudmän som samlingsbegrepp för landstingen, de tre landstingsfria kommunerna och de fem kommuner som på försök har huvudmannaansvaret för primärvården. Men vi vill understryka att alla kommuner egentligen skulle kunna betecknas som sjukvårdshuvudmän till följd av Ädelreformen, då alla kommuner genom denna tagit över ansvaret för hemsjukvården i de särskilda boendeformerna med undantag av läkarinsatser. Dessutom har hälften av landet kommuner också, enligt överenskommelse med respektive landsting, tagit över hemsjukvården även i det vanliga boendet. Under 1970- och 1980-talen präglades primärvården i stor utsträckning av bristen på läkare. Trots att antalet inrättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under 1980-talet fanns även i slutet av detta årtioende en läkarbrist på grund av att många tjänster var vakanta eller upprätthölls av vikarier. Detta medförde att det många gånger kunde vara svårt att få kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. Men det bidrog också till en ändrad arbetsfördelning mellan olika personalgrupper inom vårdcentralen genom att uppgifter delegerades till distriktssköterskor, andra sjuksköterskor och undersköterskor. Arbetsformerna utvecklades också till förmån för ett ökat lagarbete. Som en följd av bl.a. en god tillgång till specialistkompetenta läkare och husläkarreformen finns det numera det antal distriktsläkare/ husläkare som sjukvårdshuvudmännen sedan länge ansett vara önskvärt, nämligen en läkare per 2 000 invånare. Det finns därmed numera drygt 4 300 specialistkompetenta läkare, främst specialister i allmänmedicin, inom primärvården. En liknande förändring, som skedde år 1992 vad gäller äldre och fysiskt handikappade personer, genomförs från och med i år för psykiskt störda. Denna reform får effekter också för primärvårdsverksamheten. Ett bra stöd, till såväl de psykiskt störda som personal inom den kommunala verksamheten från hälso- och sjukvården, är en viktig förutsättning för att de psykiskt störda skall få ett bra omhändertagande i bostadsområdena. Detta kan bara uppnås genom ett stort engagemang från primärvården. Med nuvarande kompetensfördelning i samhället ligger ansvaret för att utveckla vården på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med regeringens och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste tioårsperioden lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvården. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Genom att primärvården hamnat i fokus för debatten har den i mindre utsträckning berörts av besparingskraven inom hälso- och sjukvårdssektorn. Detta är också i linje med riksdagens och regeringens riktlinjer, vilka länge förordat en förändring av resursfördelningen mellan den öppna och slutna vården. Det finns nu vissa tecken på att läns- och regionsjukvården åter expanderar och att den öppna vården därmed riskerar att bli eftersatt. Vi vill dock framhålla vikten av att primärvården fortsätter att utvecklas bl.a. när det gäller de preventiva insatserna. Den slutna vården Den slutna sjukvården, dvs. den vård som innebär att patienten läggs in på sjukhus, uppvisade en betydande förändring under 1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser. Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla och stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet patienter reducerades med nästan hälften. Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade med 0,8 platser. Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtiderna för all sjukvård. Inom den internmedicinska korttidsvården liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/ geriatriken och genom en utvecklad samverkan med öppenvårdsresurserna och kommunernas äldreomsorg. Genom Ädelreformen minskades antalet färdigbehandlade inom sjukhusen och vårdtiderna kunde kortas ytterligare. År 1989 vårdades t.ex. en strokepatient i genomsnitt 58 dagar på sjukhus medan medelvården för dessa patienter år 1993 var 16 dagar. Enligt den internationella jämförelse som OECD har publicerat var den genomsnittliga vårdtiden på akutsjukhus i Sverige år 1992 6,0 dagar. Endast Australien redovisar ett lägre antal dagar. Antalet intagningar per 1 000 invånare har därmed kunnat öka trots det minskade antalet vårdplatser. Hur resurserna inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och på hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen av t.ex. dagkirurgi och s.k "titthålskirurgi" har bidragit till att minska behovet av vårdplatser. Ingrepp som tidigare krävde att patienten togs in på sjukhus kan nu i flera fall ske i öppen vård. Utvecklingen har lett till att vi har börjat tala om "sjukhuset utan bäddar" och "sjukhuset utan väggar". Förändringarna inom den slutna vården understryker nödvändigheten av att omstrukturera verksamheten. Det finns totalt sett alltför många sjukhusbäddar i landet vilka binder resurser som skulle kunna utnyttjas bättre. Att tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder och att utmönstra föråldrade och ineffektiva metoder är ett viktigt inslag i förnyelsearbetet. Den verksamhet som Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU ansvarar för är därför angelägen. Verksamheten, som nu har bedrivits i cirka sju år, syftar till att ge sjukvårdshuvudmännen underlag och stöd för förändringsarbetet och åstadkomma en kostnadseffektiv vård med hög kvalitet och patientsäkerhet. För att den enskilde skall få sina vårdbehov, inklusive en effektiv och snabbt insatt medicinsk rehabilitering, tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och att insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som socialtjänsten integreras och samverkar för att uppnå det bästa möjliga och snabbaste återhämtandet för den enskilde. Detta är speciellt viktigt när det gäller äldre och psykist störda personer, som ofta kan vara beroende av insatser från hälso- och sjukvården under lång tid. På vissa håll i landet, t.ex i Bohuslandstinget, har detta bidragit till att gränserna mellan den öppna och slutna vården håller på att luckras upp och förändras. Långa köer till vissa operationer var ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet. Företrädare för staten och Landstingsförbundet träffade därför år 1991 en överenskommelse om att införa en vårdgaranti från och med år 1992. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kr till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgarantin har förlängts under åren 1993 och 1994 och kommer att gälla även under innevarande år enligt Dagmaröverenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet för år 1995. Vårdgarantin har varit framgångsrik. Utveckling underlättades genom att Ädelreformen genomfördes vid samma tid som vårdgarantin trädde i kraft samtidigt som många landsting började tillämpa nya ersättningsformer för klinikerna vid sjukhusen. De köer som fanns i slutet på 1980-talet hade i slutet av år 1993 i det närmaste försvunnit. På vissa håll i landet finns dock nu tecken som tyder på att köerna till opererande specialiteter åter ökar. Internationell samverkan inom hälso och sjukvårdsområdet Den internationella samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet kommer i hög grad att påverkas genom Sveriges medlemskap i EU. Hälso- och sjukvården är dock i huvudsak en nationell fråga inom EU och det finns inte någon gemensam lagstiftning inom detta område med undantag av läkemedelsområdet. I samband med att Maastrichtfördraget trädde i kraft upprättades dock ett formellt och strukturerat samarbete inom folkhälsoområdet genom artikel 129 i Fördraget om den Europeiska Unionen. Samarbetet skall främst inriktas på att förebygga de stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket, främja forskning om deras orsaker och överföring samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. I artikeln understryks också vikten av samarbete med tredje land och andra internationella organisationer på folkhälsoområdet. Bland dessa finns WHO, som är den organisation som Socialdepartementet tidigare haft det mest omfattande samarbetet med. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internationella samarbetet kring smittskydd och hiv/aids är viktigt också för Sverige. Regeringen lägger även stor vikt vid och stöder aktivt WHO Europas arbete med att förverkliga en europeisk handlingsplan på alkoholområdet. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa. Miljö- och hälsoministrarna i WHO:s europaregion träffades i Helsingfors i juni 1994 och antog en deklaration och ett handlingsprogram om hälsorisker i miljön. Deklarationen omfattar dels åtgärder mot gränsöverskridande föroreningar, dels åtgärder i varje medlemsland. Det internationella samarbetet sker också inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Att främja demokrati och respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna är grunden för Europarådets verksamhet. Under en lång rad år har Europarådet bl.a. arbetat med frågor som rör bioetik. För närvarande utarbetar den styrkommitté inom Europarådet som arbetar med dessa frågor ett förslag till en konvention om bioetik. Denna består dels av en ramtext, dels av separata protokoll i olika sakfrågor. I en första etapp utarbetas ett protokoll om forskning på människa och ett om transplantationer. Senare följer protokoll om skydd för embryot samt genetiska tester. Flertalet industrialiserade länder står inför likartade problem inom hälso- och sjukvårdsområdet, med en stagnerande ekonomi och en åldrande befolkning. Detta har särskilt uppmärksammats av OECD inom ramen för det arbete som görs för att reformera hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsländerna. En ministerkonferens med detta tema hölls i november 1994. Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. 95 Vidtagna och planerade åtgärder Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a. med ett större antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för att samla in och redovisa adekvat information måste påskyndas. För att att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården behövs tillgång till jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling. Sådana data saknas i allmänhet. Socialstyrelsens aktiva uppföljning visar att både säkerheten och kvaliteten inom vissa verksamheter behöver förbättras. Dessutom används inte resurserna optimalt. Det kan t.ex. finnas onödigt stor akutverksamhet inom flera landsting. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika alterna- tiva metoder och system är nödvändiga faktaunderlag inför beslut om resursfördelning, prioriteringar och ekonomiska styrsystem. I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmaröverenskommelserna - har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa områden t.ex. inrättandet av centrum för epidemiologi och social analys inom Socialstyrelsen. Detta bör ses som led i arbetet med att förbättra informationsförsörjningen. Men det behövs ytterligare insatser och en fortsatt nära samverkan mellan staten, landstingen och kommunerna. De statistik- uppgifter och de redovisningssystem, som i dag finns tillgängliga, är otillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål relativt lätt kan göras. Som ett led i arbetet med att förbättra redovisningen har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet, SCB och Spri utveckla ett system för att regelbundet kunna redovisa förhållandena i hälso- och sjukvården till riksdagen och regeringen. Ett förslag till uppläggning och innehåll redovisades till den förra regeringen i början av år 1994. Socialstyrelsen kommer inom ramen för detta uppdrag att regelbundet redovisa aktuella förhållanden i hälso- och sjukvården. Den regelbundna rapporteringen kommer att avlämnas vart tredje år. Första rapporten beräknas utkomma hösten 1995. Därtill kommer en hälso- och sjukvårdsstatistisk bilaga att produceras årligen. Denna kommer att innehålla material från tillgängliga register och speciella kartläggningar. En samordning av den regelbundna rapporteringen med den statistiska bilagan kommer att ske fortlöpande. I nära samarbete med Landstingsförbundet och Svenska Läkaresällskapet arbetar Socialstyrelsen också med att utveckla öppenvårdsstatistiken. Resultatet av detta arbete kommer att ha stor betydelse för det uppföljnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av Ädel- reformen, försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården och psykiatrireformen. I avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om Spris verksamhet betonas att "huvuddelen av Spris verksamhet skall ligga inom området metoder och hjälpmedel för att förbättra kvalitet, effektivitet och produktivitet i vården". Det pågår också ett omfattande arbete för att bl.a. utveckla en infrastruktur för sjukvårdens informationsförsörjning. Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Sedan år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till de åtgärder som omfattas av den centrala vårdgarantin. I de senaste årens Dagmaröverenskommelser har 21 miljoner kronor avsatts för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medicinska metoder tas i bruk. Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården kommer att ha fortsatt hög prioritet under de närmaste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso- och sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sammanhang. Gruppen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta till vara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäkringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvalitetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar. Socialstyrelsen har i en föreskrift (SOSFS 1993:9) fastlagt att all legiti- merad personal skall bedriva ett systematiskt, fortlöpande och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete. I föreskriften ges anvisningar om vad som bör ingå i kvalitetssäkringsarbetet. Vidare poängteras ledningens ansvar. Nationella register om vårdkonsumtion m.m. saknar ofta uppgifter om vårdens kvalitet och behandlingsresultat. De försök som den medicinska professionen driver för att utveckla särskilda nationella kvalitetsregister bör därför stödjas. Erfarenheterna från arbetet med att utveckla informationsförsörjning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården visar att uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Folkhälsoarbetet Den höga arbetslösheten är kanske ett av de största hoten mot folkhälsan. Insatser för att komma tillrätta med arbetslöshet är därför av stor vikt också ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen har också som framgår av bilaga 11, littera A. Arbetsmarknad föreslagit en rad åtgärder för att minska arbetslös- heten. Stimulanser till bygg- och anläggningssektorn, särskild satsning på ung- domsintroduktion och mer utbildningsinsatser förväntas ge positiva effekter på sysselsättningen. En annan viktig åtgärd i arbetet mot en förbättrad folkhälsa är utfärdandet av den tobakslag som trädde ikraft den 1 juli 1993. Lagen skärptes förra året och innehåller nu regler som förbjuder rökning i lokaler där allmänna sammankomster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Det är också förbjudet att röka på skolgårdar och i utomhusmiljöer i anslutning till förskolor eller fritidshem. Vidare är arbetsgivaren numera skyldig att se till att ingen arbetstagare mot sin vilja utsätts för tobaksrök. Marknadsföringen av tobaksvaror regleras på liknande sätt som gäller för alkoholvaror. Dessutom har en särskild utredare nyligen tillsatts för att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett förbud mot indirekt tobaksreklam. Alkoholpolitiska kommissionen lade under våren 1994 fram sitt huvudbetänkande. Det har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet. En följd av kommissionens arbete är att särskilda medel avsatts för att bilda en nationell ledningsgrupp för det alkohol och drogförebyggande arbetet under ledning av Folkhälsoinsitutet. Ledningsgruppen ska bl.a utarbeta en nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador. Insatser är nödvändiga för att bekämpa spridningen av HIV-viruset. Den internationella smittspridningen, i kombination med ett omfattande resande över landets gränser och pågående invandring från områden där förekomsten av hiv/aids är utbredd, innebär risk för fortsatt smittspridning. Denna risk måste mötas med fortsatt kraftfulla åtgärder. Insatser inom områden utanför hälso- och sjukvården har avgörande betydelse för folkhälsan t.ex. en fortsatt restriktiv alkohol- och narkotikapolitik, förbättringar av arbets-, boende- och skolmiljöer, bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m. Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet den 1 juli 1992 har förutsättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats. Insatserna bör koncentreras till att utveckla metoder för att förbättra de sämst ställda gruppernas hälsotillstånd och systematiskt påverka dem som bedriver folkhälsoarbete att lägga tyngdpunkten vid insatser som kan minska skillnaderna mellan olika grupper. Härigenom kan de stora folkhälsovinsterna göras. Även centrum för epidemiologi och social analys (EpC) och folkhälsoenheten vid Socialstyrelsen har stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Socialstyrelsen presenterade under våren en folkhälsorapport och en uppföljning av landstingens folkhälsoansvar vilka låg till grund för den förra regeringens skrivelse 1993/94: 247 om folkhälsa. Skrivelsen, som nyligen behandlades i riksdagen, föranledde inga åtgärder från riksdagens sida. Primärvården Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:588) om husläkare i kraft. Ett husläkarsystem enligt vissa nationella riktlinjer har därmed kommit att införas i de flesta landsting och berörda kommuner. Huvudsyftet med husläkarreformen är att människor skall få en bättre kontakt med en öppenvård som är lättare tillgänglig och erbjuder bättre kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare. På de flesta håll i landet kunde dock dessa behov redan tillgodoses genom att läkartillgången inom primärvården väsentligt förbättrats under början av 1990-talet. Dessutom hade flertalet sjukvårdshuvudmän redan före lagens tillkomst infört eller planerat införa rätt att välja läkare inom primärvården. Vi anser därför att husläkarlagen är onödig, då den inte bidrar till att lösa eventuella problem utan snarare skapar sådana. Regeringen har därför för avsikt att föreslå riksdagen att husläkarlagen skall upphävas. Ett första steg i den riktningen togs i samband med regeringens proposition 1994/94:109 Vissa privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters etablering m.m., som riksdagen nyligen behandlat. Riksdagens beslut med anledning av denna proposition innebär att de tidigare etableringsbestämmelserna i husläkarlagen tagits bort och ändrats så att ett samverkansavtal måste träffas med sjukvårdshuvudmannen för att en läkare skall få etablera sig som husläkare. Samtidigt har bestämmelsen om att landstinget skall fördela dem som har avstått från att förtecknas och inte själva valt en husläkare på husläkarna inom landstinget upphört att gälla. Regeringen avser också att i den kommande propositionen med förslag om husläkarlagens upphävande ange vissa riktlinjer för utvecklingen av primärvården. Läkarvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik Finansieringen av ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjuk- gymnaster har enligt riksdagens beslut fr.o.m. den 1 januari 1994 överförts till landstingen från sjukförsäkringen (prop. 1993/94:75, bet. 1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118). Samtidigt avskaffades de tidigare etableringsbegränsningarna för anslutning till den allmänna sjukförsäkringen. Bestämmelserna i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik i den lydelse de hade under år 1994 innebar att vissa specialistläkare och sjukgymnaster som bedriver privat verksamhet får ersättning från landstingen om de uppfyller de i respektive lag angivna kraven på kompetens och verksamhet. Som följd av dessa bestämmelser kunde dessa läkare och sjukgym- naster etablera sig med offentlig finansiering utan sjukvårdshuvudmannens tillstånd och möjlighet att påverka inom vilken del av sjukvårdsområdet det eventuellt kunde finnas behov av den privatpraktiserandes tjänster. Lagbestämmelserna har bidragit till ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen och till svårigheter att uppfylla målet i hälso- och sjukvårdslagen om en god vård på lika villkor för alla. Regeringen har därför i en proposition till riksdagen (prop. 1994/95:109) föreslagit att bestämmelserna i de aktuella lagarna som reglerar rätten att etablera sig som privatpraktiker med ersättning för sin verksamhet från sjukvårdshuvudmannen upphör att gälla. Enligt riksdagens beslut innebär de nya bestämmelserna att den som vill etablera sig som privat- praktiserande specialistläkare i öppen vård eller sjukgymnast får tillgång till offentlig finansiering endast under förutsättning att ett samverkansavtal träffas med sjukvårdshuvudmannen. Regeringen har också för avsikt att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag om bl.a. administrationen av dessa ersättningar, taxornas konstruktion och övergångsbestämmelser för de privatpraktiker som redan är etablerade. Hälso- och sjukvårdspersonals åligganden och disciplinpåföljd inom hälso- och sjukvårdens område Sedan den 1 oktober 1994 gäller två nya lagar beträffande tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen, lag (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården och lag (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Lagstiftningen innebär att systemet för att ingripa mot försummelser, som begåtts av enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, så långt som möjligt anpassas till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Området för disciplinansvar har vidare begränsats till åtgärder som har särskild betydelse för patientsäkerheten. I förarbeten till lagstiftningen betonas också att Socialstyrelsens tillsyn ytterst syftar till att förebygga onödiga risker i vården och att också bakomliggande orsaker till ett begånget fel skall undersökas och i förekommande fall tas upp med den som svarar för vården (prop. 1993/94:149, bet. 1993/94:SoU26, rskr. 1993/94:410). Verksamhetstillsyn över hälso- och sjukvården Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen förslag vad gäller tillsynen över och kraven på hälso- och sjukvårdsverksamhet. Avsikten är att verksamhetstillsynen över offentlig och enskild vård så långt som möjligt skall vara densamma. Socialstyrelsen skall genom en anmälnings- och rapporteringsskyldighet få kännedom och fortlöpande information om vårdverksamheten och därmed förbättrade möjligheter att följa och stödja verksamheten för att förebygga onödiga risker i vården. Avsikten är också att i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) förtydliga kraven på att all hälso- och sjukvårdsverksamhet skall bedrivas av personal med adekvat utbildning och med behövlig teknisk utrustning i ändamålsenliga lokaler. 96 Patientförsäkringen De offentliga sjukvårshuvudmännen och fyra stora svenska försäkringsbolag har träffat avtal om en särskild patientförsäkring som gällt sedan den 1 januari 1975. Genom försäkringen har sjukvårdshuvudmännen frivilligt åtagit sig att lämna ersättning för behandlingsskador som har haft direkt samband med hälso- och sjukvård. Försäkringen har administrerats av ett särskilt försäkringskonsortium. Liknande försäkringar har tecknats av privata vårdgivare. Med hänsyn främst till de ändrade förhållandena inom hälso- och sjukvården med ett ökat antal vårdgivare och den risk detta medför för att patienter kan komma att stå utan möjlighet till ekonomisk ersättning då de drabbas av skador inom denna sektor tillsattes en statlig utredning Patientförsäkringsutredningen (S 1992:11) för att se över försäkringsskyddet. Den nya EG-anpassade konkurrenslagen har också medfört att det tidigare konsortiet för patientförsäkring upphör med sin verksamhet i och med utgången av år 1994. Utredningen föreslår i betänkandet Patientskadelag (SOU 1994:75) att en patientskadelag införs som skall motsvara de nuvarande frivilliga patientförsäkringarna. För att garantera att patienterna erhåller ersättning enligt lagens bestämmelser föreslås att alla vårdgivare skall vara skyldiga att teckna en patientförsäkring som omfattar det lagreglerade skyddet. Staten och landstingen undantas från försäkringsskyldigheten men omfattas av patientskadelagens ersättningsskyldighet. Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1994. Avsikten är att en proposition skall överlämnas till riksdagen under våren 1995 och att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1996. Vissa ändringar i smittskyddslagen Inom Socialdepartementet görs för närvarande en översyn av smittskyddslagen (1988:1472). Resultatet kommer att presenteras i en departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i smittskyddslagen. I promemorian behandlas bl.a. en rapport från Socialstyrelsen om smittskyddets funktion och en rapport från Europarådets tortyrkommitté om de tvångsisolerades rättigheter. Vidare behandlas ytterligare framställningar från Socialstyrelsen, Domstolsverket och andra myndigheter. Psykiatrin Riksdagen beslutade i juni 1994 att godkänna propositionen om Psykiskt stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396). Reformen syftar till att förbättra de psykiskt stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. Den innebär att an- svarsfördelningen och organisationen av stöd och service till psykiskt störda tydliggörs. För att underlätta genomförandet av reformen har riksdagen beslutat att sammanlagt 1 200 miljoner kronor under en treårsperiod skall avsättas till olika behovsområden för psykiskt störda. Socialstyrelsen har i samband med riksdagens beslut fått i uppdrag att följa upp och utvärdera resultatet av psykiatrireformen. Styrelsen skall årligen med början i maj 1996 delrapportera sitt uppdrag till regeringen. Uppdraget skall slutrapporteras senast den 1 maj 1998. Den 18 oktober 1994 beslutade riksdagen att godkänna den av regeringen föreslagna ekonomiska regleringen för år 1995 med anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt störda (prop. 1993/94:253, bet. 1994/95:SoU4, rskr. 1994/95:20). I propositionen redovisades en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om riktlinjer för avtal om överföring av verksamheter och ekonomiska resurser avseeende vissa psykiskt störda. Syftet med förslagen i propositionen är att kommunerna skall kunna erhålla resurser för att finansiera de nya uppgifter som övertas från landstingen. Psykiatrisk tvångsvård m.m. Regeringen gav i april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1992. Socialstyrelsen delrapporterade sitt uppdrag i december 1992 och överlämnade den 15 december 1993 rapporten Psykiatrisk tvångsvård - effekter av ny lagstiftning. I rapporten konstaterar Socialstyrelsen att lagstiftningen har bidragit till att skapa förutsättningar för en fortsatt minskning av tvångsanvändningen samt att rättssäkerheten har stärkts och samhällsskyddet ökat. Socialstyrelsen anser vidare att lagstiftningen måste ses över för att rättssäkerhet och samhällsskydd bättre skall kunna tillgodoses. Utvärderingen visar också att vissa problem som gäller tillämpningen av lagstiftningen bör kunna åtgärdas genom en intensifierad information och tillsyn. Regeringen delar Socialstyrelsens mening att en översyn behöver göras av reglerna i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Regeringen har för avsikt att lämna en proposition med förslag till ändringar i lagstiftningen under våren 1995. Kriminalvård och psykiatri Fängelseutredningen lämnade i januari 1994 sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5) till regeringen. I betänkandet lämnas förslag bl.a. om att s.k. stödavdelningar bör inrättas inom kriminalvården för insatser för den kategori intagna med personlighetsstörningar, vilka vållar särskilda problem vid straffverkställigheten och vilkas psykiska tillstånd inte anses behandlingsbart inom den landstingskommunala slutna psykiatriska vården. För att förbättra omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare inom hälso- och sjukvården föreslår utredningen bl.a. att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan kriminalvården och landstingen knyts till en viss sjukvårdsinrättning. Regeringen vill understryka vikten av att intagna i kriminalvårdsanstalt ges den vård och det stöd som de har behov av utan onödiga dröjsmål. De nämnda förslagen kan enligt vår mening skapa bättre möjligheter för att intagna inom kriminalvården skall kunna erhålla sådana insatser. Förslagen beträffande psykiskt störda intagna bereds för närvarande inom Justitiedepartementet tillsammans med Fängelseutredningens övriga förslag. Transplantationer m.m. Den tidigare aviserade propositionen om transplantationer m.m. avses föreläggas riksdagen under våren 1995. I propositionen tas bl.a. upp samtyckesregler vid organdonation, samtyckesregler vid obduktion samt en rad andra åtgärder som kan vidtas med avlidnas kroppar. Fosterdiagnostik Under våren 1995 avser regeringen förelägga riksdagen en proposition om fosterdiagnostik. I denna behandlas bl.a. vissa riktlinjer för verksamhet med fosterdiagnostik, tidsgränser för sena aborter samt stödsamtal i samband med abort. Läkemedelsförsörjningen Den proposition (Prop.1994/95:9) om detaljhandel med receptfria läkemedel, grundad på Läkemedelsförsörjningsutredningens betänkande (SOU 1994:106) Läkemedel och kompetens, som lades på riksdagens bord under våren 1994 har återtagits av regeringen. Läkemedelsförsörjningsutredningens slutbetänkande (SOU 1994:110) Omsorg och konkurrens har remissbehandlats under hösten 1994. Avsikten är att en samlad proposition mot bakgrund av bl.a. förslagen i Läkemedelsförsörjningsutredningen skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1995. Den civila hälso- och sjukvården i krig Huvuddelen av det totala sjukvårdsbehovet i krig skall ombesörjas av den civila hälso- och sjukvården. Målsättningen är att varje skadad eller sjuk under kriser och krig skall ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen är att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Socialstyrelsen, som funktionsansvarig myndighet, redovisar att de mål för den civila hälso- och sjukvården i krig, som lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut, kommer i stora delar att nås vid gällande försvarsperiods slut. 97 Tandvården Tandhälsans utveckling För det stora folkflertalet sker en fortsatt förbättring av tandhälsan. Den s.k. Jönköpingsundersökningen, vars resultat från 1993 nyligen har redovisats, visar att en markant förbättring har skett för alla åldersgrupper upp till 40 - 45 års ålder under den senaste tioårsperioden. Undersökningarna påbörjades år 1973 och tandhälsoförbättringarna har för varje undersökning flyttat allt högre upp i åldrarna. Många patienter i de äldre åldersgrupperna har tänder som har varit utsatta för en stor mängd lagningar och olika former av kron- och broterapi. Många av dessa arbeten behöver göras om med tiden. Men även här kan en rätt insatt tandvård innebära att det reparativa underhållet minimeras. För de flesta barnen och ungdomarna är utvecklingen likartad, dvs. tandhälsan förbättras kontinuerligt. En liten grupp barn och ungdomar har dock en fortsatt dålig tandhälsa. Det gäller framför allt invandrarbarn, socialt handikappade barn och barn som far illa. En polarisering har således skett mellan en stor grupp barn och ungdomar som har en bra tandhälsa och en liten grupp barn och undomar som har avsevärda problem med tandhälsan. För samtliga åldersgrupper och oavsett tandstatus är det avgörande för de fortsatta vårdbehoven att både vårdgivare och patienter har rätt ekonomiska och andra incitament för att bevara och återerövra tandhälsan och minimera de rekonstruktiva insatserna. Frågan om hur ersättningssystemet för vuxna bör vara utformat för att nå detta syfte behandlas under avsnitt B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom. För barnen och ungdomarna gäller att landstingen utarbetar särskilda vårdprogram för de grupper av barn som är miss- gynnade när det gäller tandhälsa. Socialstyrelsen bör i sin tillsyn av tand- vården ägna dessa barn särskild uppmärksamhet. Tandvård för långvarigt sjuka och funktionshindrade Vissa långvarigt sjuka och funktionshindrade har större tandvårdsbehov än andra. För dessa patienter krävs förutom allmäntandvård och specialisttandvård särskild odontologisk och annan kunskap för en adekvat diagnostik och behandling. Det krävs dessutom ofta ett nära samarbete med hälso- och sjukvården. Den odontologiska fakulteten vid Karolinska institutet har på Socialdepartementets uppdrag utrett kunskapsbehovet för de aktuella patientgrupperna. Frågan kommer att behandlas i samband med en kommande proposition om det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård. 98 Tandvårdspersonalens situation Den positiva tandhälsoutvecklingen och vissa andra faktorer kommer med all sannolikhet att medföra att efterfrågan på tandvård kommer att minska påtagligt framöver. Dimensioneringen av tandläkarutbildningen har av den dåvarande regeringen anpassats till förändrade förhållanden. Ytterligare åtgärder kan dock behövas. Den aviserade reformen med premietandvård (se avsnitt litt. B) bör underlätta en övergång till andra arbetsformer som skapar ett större utrymme för andra insatser än traditionellt kliniska och en mindre stressad arbetssituation. Detta bör också öka förutsättningarna för att skapa en större arbetstillfredsställelse genom att det är lönsamt att alla får arbeta "på toppen" av sin kompetens. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om den nya tandhygienistutbildningen inom den kommunala högskolan som redovisades i propositionen (1990/91:138) om vissa tandvårdsfrågor i mars 1991. De som genomgått denna utbildning får en bred allmän basutbildning inom tandvården och kan utföra varierade arbetsuppgifter. Arbetsområdet kan således innehålla uppgifter som tidigare utförts av såväl tandhygienister som tandsköterskor. Detta skulle ge en omväxling i arbetssituationen och en flexibilitet i vårdorganisationen. Amalgam och andra dentala material Riksdagen beslutade under våren 1994 att användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997. Kemikalieinspektionen fick i uppdrag av den dåvarande regeringen att i samråd med Socialstyrelsen noga följa avvecklingen av amalgam internationellt och utvecklingen av alternativa ersättningsmaterial. Myndigheterna skall hålla regeringen underrättad om utvecklingen samt vid behov föreslå åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1996. Regeringen avser vidare att ta upp överläggningar med företrädare för tandvårdshuvudmännen om en avveckling av amalgamet inom barn- och ungdomstandvården fr.o.m. den 1 juli 1995. Övergången till nya material ställer stora krav på tandläkarna. Regeringen avser att pröva förutsättningarna för att avsätta vissa medel för en särskild satsning på efterutbildningsinsatser inom detta område. Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att inrätta ett biverk- ningsregister för dentala material. EU:s direktiv om medicintekniska produkter som innefattar dentala material och tandtekniska arbeten har trätt i kraft den 1 januari 1995. Pågående utredningar Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering Regeringen tillkallade i början av år 1992 en parlamentarisk kommitté (HSU 2000, S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skall enligt direktiven (dir. 1992:30) grundas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organi- sationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare. En fristående expertgrupp har i rapporten Hälso- och sjukvården i framtiden - Tre modeller (SOU 1993:38) utvecklat och analyserat de angivna modellerna. Regeringen kommer senare idag att besluta om tilläggsdirektiv till HSU 2000. Kommittén skall i de fortsatta övervägandena och förslagen utgå från dagens system med landsting och kommuner som finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård. I kommitténs uppgifter ingår att överväga hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2010 och särskilt beakta den demografiska utvecklingens betydelse för de äldres behov av hälso- och sjukvård. Den skall vidare överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. I HSU 2000:s uppdrag ingår vidare bl.a. att överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård samt systemet för läkemedelsförmånen inklusive nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel. Uppdraget skall vara slutfört senast den 30 juni 1996. Prioriteringar inom hälso- och sjukvården Prioriteringsutredningens rapport, Vårdens svåra val (SOU 1993:93) var under våren 1994 föremål för en mycket bred remiss i utredningens regi. Utredningen arrangerade under samma tid en rad öppna möten på olika håll i landet. Dessa riktade sig till olika personalkategorier samt administrativt och politiskt ansvariga inom vården i allmänhet. Med utgångspunkt från de synpunkter och den kunskap som inhämtats på bl.a. detta sätt avser utredningen att i början av år 1995 avge sitt slutbetänkande. Syftet med detta är att lägga grunden för en process som kan leda till tydligare definition av sjukvårdens roll i samhället, en tydligare avgränsning av dess ansvar och övergripande principer och riktlinjer för prioriteringar. Författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område Regeringen tillsatte hösten 1993 en kommitté (S 1993:12) med uppdrag (dir. 1993:111) att utreda och lägga förslag till författningsreglering av person- register inom hälso- och sjukvårdens område. Kommittén, som kan redovisa sitt uppdrag i etapper, skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 juli 1995. Behörighetskommittén Behörighetskommittén (S 1994:01) har i uppdrag (Dir.1994:2) att göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet. Mot bakgrund av översynen skall den lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Översynen kommer också att omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s.k. kvacksalverilagen. Kommittén skall särskilt beakta konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU, den avreglering av vissa vårdutbildningar som skett genom högskolereformen och de ökade möjligheterna till privat verksamhet, som öppnar sig för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Kommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1995. Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m. Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppgift (Dir.1994:118) att utreda frågor om ytterligare former av sanktioner då fel begåtts inom hälso- och sjukvården, förutsättningarna för interimistisk återkallelse av legitimation samt möjligheterna att inrätta ett riksövergripande register över hälso- och sjukvårdspersonal med uppgifter om disciplinpåföljd och därmed sammanhängande frågor. Utredaren skall under 1995 lämna förslag till de förändringar som anses motiverade och utforma förslag till författningsreglering. Förbud mot indirekt tobaksreklam Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam och möjligheterna att införa ett sådant förbud med hänsyn till bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och varumärkesrätten samt med hänsynstaganden till Sveriges internationella åtaganden på det immaterialrättsliga området. Vidare skall utredaren utforma ev. förslag till lagreglering. Reglerna måste också anp- assas till de nya förhållandena som följer av utvecklingen i samhället och Sveriges anslutning till EU. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast en 31 maj 1995. Dopning Regeringen tillsatte i december 1994 en parlamentarisk utredning för att göra en översyn av vissa frågor kring dopning. I uppdraget ingår att ta del av tillgänglig forskning om olika dopningsmedel och deras verkningar samt analysera och belysa det aktuella kunskapsläget på området. 99 Utredningen skall kartlägga och analysera dopningsproblemets omfattning och karaktär och belysa följderna av missbruket på kort och lång sikt. Utredningen skall vidare föreslå de förändringar i den rättsliga regleringen som den anser vara motiverade. Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995. Bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården En särskild utredare kommer inom kort att utses för att kartlägga hur kvinnor och män bemöts när de söker råd och hjälp inom hälso- och sjukvården. En undersökning skall göras av i vilken utsträckning könstillhörighet i sig påverkar hur kvinnor respektive män bemöts och behandlas. Utredaren skall vidare föreslå åtgärder som kan bidra till att utjämna eventuella skillnader som har sin grund i könstillhörighet och inte är relevanta för aktuell sjukdomsbild och vårdbehov. Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 1995. Utredning om vård och stöd till psykiskt störda barn och ungdomar Regeringen uttalade i propositionen (1993/94:218) om psykiskt stördas villkor att en utredning med parlamentarisk förankring bör tillsättas för att kartlägga psykiskt störda barns och ungdomars situation samt lämna förslag till nödvändiga åtgärder. Utredningen skall bl.a. pröva hur samarbetet mellan socialtjänsten, inklusive de särskilda ungdomshemmen (§12-hemmen), och hälso- och sjukvården kan förbättras. Utredningen bör vara slutförd senast den 31 maj 1996. Inom regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att utforma direktiv till en sådan utredning. C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård 1994/95 Anslag 779 350 000 1995/96 Förslag 1 313 025 000 varav 875 350 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från detta anslag betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och 100 lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Riksförsäkringsverket Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handläggs ärenden om sådan ersättning av försäkringskassorna. Ersättningar till smittbärare har under budgetåret 1993/94 betalats ut med 4,4 miljoner kronor. De smittsamma sjukdomar som föranlett ersättning är främst salmonella och shigella. Riksförsäkringsverket uppskattar medelsbehovet för ändamålet för budgetåret 1995/96 till 8,7 miljoner kronor. Regeringens överväganden Betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447) har lett till att rundgången av medel mellan stat och landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom minskat. För 1995 uppgår ramen till 2 698 miljoner kronor där medlen utgår dels från detta anslag, dels från sjukförsäkringen. En överenskommelse för bidragen avseende år 1995 har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den 30 november 1994. Överenskommelsen har godkänts av regeringen den 1 december 1994. I förhållande till år 1994 har särskilda medel avsatts för rehabilitering för äldre och funktionshindrade. Medlen skall ställas till kommunernas och landstingens förfogande för att gemensamt utveckla rehabiliteringsverksamheten för dessa grupper. Utbetalningen sker när huvudmännen redovisat en gemensam plan innefattande vilken ansvarsfördelning som skall gälla mellan huvudmännen inom ett landstingsområde. I överenskommelsen har en höjning gjorts av ersättningen för psykoterapeutisk verksamhet från 39,5 miljoner kronor till 60,0 miljoner kronor. 101 Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för år 1995 från anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård Ändamål Totalbelopp milj. kr. Bidrag till hälso- och sjukvård 625,00 Rehabilitering för äldre och 150,00 funktionshindrade Särskild ersättning för psyko- 60,00 terapeutisk verksamhet Särskild ersättning för informa- 21,00 tionsförsörjning m.m. Statens beredning för utvärdering av5,00 medicinsk metodik, SBU Vissa särskilda insatser: o Särskild ersättning för hand- 0,50 ledning av kiropraktorer o Särskild ersättning för vissa 0,25 patientöverföringar o Särskild ersättning för riks- 6,25 sjukvård för HIV-smittade Summa 868,00 Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för budgetåret 1995/96 till 1 302 miljoner kronor till de ändamål, som har angivits i tabellen. Förhandlingarna avseende år 1996 har dock ännu inte påbörjats. Förhandlingarna kan leda till vissa förändringar vad gäller ändamål och nivåer. Riksförsäkringsverket har uppskattat medelsbehovet för ersättning till smittbärare för budgetåret 1995/96 till 8 745 000 kronor. Från detta anslag betalas också ut ersättningar enligt förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom. Vidare kan kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom ersättas från detta anslag. Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1995/96 för ersättning till smittbärare m.m. till 9 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknas oförändrat 2 025 000 kronor avseende en artonmånaders period. Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag beräknas till 1 313 025 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kronor. C 2. Insatser mot aids 1993/94 Utgift 182 241 909Reservation12 402 452 1994/95 Anslag 185 220 000 1995/96 Förslag 272 830 000 varav181 887 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa sprid- ningen av hiv/aids. Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från anslaget F 18: Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet. Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag för preventivt hiv/aids arbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra huvudmän. Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en råd- givande funktion. Folkhälsoinstitutets program som gäller hiv/aids är huvudsa- kligen inriktat på att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård främst på kommunal nivå. Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning som även täcker verksamheten under anslaget C 2. I sin revisionsrapport bedömer RRV att institutets års- redovisning i allt väsentligt är rättvisande. 102 Regeringens överväganden Resultatbedömning Institutet har lämnat sin första resultatredovisning. Regeringen konstaterar att det inte finns någon resultatredovisning för den del av medlen under anslaget som är bidrag till landsting och kommuner. För att utveckla resultatredovisningen i denna del pågår för närvarande ett utvecklingsarbete i vilket Folkhälsoinstitutet samarbetar med RRV. Det är angeläget att finna former för resultatredovisningen av bidragen till kommuner och landsting då merparten av anslaget C2 består av sådana bidrag (123.8 miljoner kronor av 185.0 miljoner kronor). I övrigt visar resultatredovisningen att den del av anslaget som används i Folkhälsoinstitutets egna hiv/aids program uppfyller de mål som satts upp av regeringen. Resultatbedömningen av Socialstyrelsens del av hiv/aids anslaget återges under E. litterat "Socialt behandlingsarbete, alkohol och narkotikafrågor". Slutsatser WHO räknar med att antalet människor smittade av hiv-infektion kommer att öka från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aids-fall i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 895 anmälda fall av hiv-smitta och hittills 1089 anmälda aids-fall fram t.o.m september 1994, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige. Regeringen finner att fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. Insat- serna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt och därvid främst bygga på lokala aktiviteter. På sikt är regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids så långt möjligt ska integreras i kommunernas och landstingens reguljära verk- samhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare. Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad gäller det hiv/aids preventiva arbetet. Män som har sex med män och invandrare är alltjämt viktiga målgrupper. Det är också angeläget att det preventiva arbetet gentemot ungdomar intensifieras. Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organi- sationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1995/96.Beträffande stödet till frivilligorganisationer har Folkhälsoinstitutet intentionen att övergå från årliga bidrag till samarbetsavtal, som kan löpa mer än ett år. Regeringen anser att det i princip är bra med avtal som löper under en längre tid. Det kan dock vara nödvändigt att en del av stödet fortsätter att vara obundet för att bibe- hålla organisationens folkrörelsekaraktär och oberoende. I de fall organisationen enbart skulle få projektmedel enligt avtal skulle ett entrepenadförhållande lätt kunna uppstå. Folkhälsoinstitutet följer fortlöpande upp organisationsstöden. För att underlätta uppföljningen bör organisationsstödet även i fortsättningen vara förknippat med krav på redovisning från den mottagande organisationens sida. Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna inom offensiv narkomanvård. Hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige är förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 september 1994 fanns totalt 680 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 september 1994 har sammanlagt 110 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare gjorts. Fortsatt stöd bör, enligt regeringen, ges till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare. De insatser inom narkomanvården som bekostas från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids i enlighet med tidigare meddelat regeringsuppdrag. Målen är att utveckla rehabiliteringen genom bättre samordning av samhällets resurser, utveckla samarbetet mellan psykiatrin och socialtjänsten och att öka samarbetet mellan forskning och fältarbetare. Ytterligare mål är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling. Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5 miljoner kronor för att finansiera viss verksamhet vid Smittskyddsinstitutet. Folkhälsoinstitutet föreslås få disponera 237 600 000 kronor och Socialstyrelsen 35 230 000 kronor av anslaget för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kronor. C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig 1993/94 Utgift 282 054 746 1994/95 Anslag 167 916 000 1995/96 Förslag 245 465 000 varav162 620 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Socialstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i krig. Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården även social- tjänst samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Anslaget ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Från anslaget bekostas utgifter för funk- tionen inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för utbildning och öv- ning avseende den civila hälso- och sjukvården i krig. De övergripande målen för funktionen har lagts fast genom 1992 års försvars- beslut (prop.1991/92:102, bet.1991/92:FöU12, rskr.1991/92:337). Regeringen har tidigare denna dag under fjärde huvudtiteln redovisat principer för statsmakternas styrning av det civila försvaret samt också förslag till funk- tionsmål, som regeringen avser att senare fastställa i regleringsbrev. Funktionens långsiktiga planering redovisas i Överstyrelsen för civil bered- skaps (ÖCB) programplan för det civila försvaret 1995/96 - 1999/00. ÖCB bedömer att beredskapsläget för funktionen vid försvarsperiodens slut i vissa delar kom- mer att vara uppnådd men att vissa brister kvarstår framför allt inom hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94 redovisat verksamheten under ifrågavarande anslag inom delområdet beredskap. Under anslaget finns ett anslagssparande på 16,2 miljoner kronor. Styrelsens förklaring till minskat anslagsbehov är att behovet av läkemedel och sjukvårdsmateriel är lägre än tidigare beräkningar samt att förmånliga avtal om upphandling har kunnat slutas. RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande, men framhåller att rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager är bristfälliga. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------ |Övergripande mål | | | |Sammantaget innebär regeringens bedömning att | |nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för| |budgetåret 1995/96. | | | | | |Resurser | | | |Ramanslag 1995/96 245 465 000 kronor | |Anslagskredit 3,5 % | ------------------------------------------------------ Enligt riksdagens beslut inrättas Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995 ( prop. 1993/94:112, bet.1994/95:FöU8, rskr.1994/95:175). Verket övertar ansvaret för driften av Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal i krig (Integer) samtidigt som Socialstyrelsen från nuvarande Vapenfristyrelsen övertar vissa uppgifter vad avser pliktpersonal. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till detta. Till anslaget G7. under fjärde huvudtiteln har tillförts 2,7 miljoner kronor från ifrågavarande anslag. Medlen har beräknats med utgångspunkt i de kostnader Socialstyrelsen idag har för registret. I avvaktan på att pliktverket kan ta över registret förutsätter regeringen att verket köper ifrågavarande tjänster av Socialstyrelsen. Resultatbedömning Av årsredovisning m.m. från Socialstyrelsen framgår att när det gäller funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i krig har flera olika delmål uppnåtts. All upphandling av sjukvårdsmateriel för krigsbehovet är klar. Upphandling av utrustning till 114 operationssalar är klar till ca 90 procent. Lagringsmålen för läkemedel är uppnådda. Beredskapen har således förbättrats sedan ingången av försvarsbeslutsperioden. Strukturförändringarna inom hälso- och sjukvården och inom den sociala sektorn gör dock att metoderna för beredskapsplaneringen måste ses över. Socialstyrelsen resultatredovisning i fråga om beredskap visar att styrelsen i stort uppfyller de verksamhetsmål och resultatkrav som regeringen angett. Rege- ringen delar RRV:s uppfattning att åtgärder bör vidtas för att förbättra rutinerna för inventering och värdering av beredskapslager såväl egna beredskapslager som lager i försvar hos andra myndigheter m.fl. En vidareutveckling av resultatredovisningen för olika delmål bör vidare ske. Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig bör gälla även för budgetåret 1995/96. Socialstyrelsen har i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 föreslagit att 244,8 miljoner kronor anvisas för funktionen. Regeringen föreslår att för budgetåret 1995/96 anvisas 245,4 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 245 465 000 kronor. C 4. Bidrag till Spri Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens ut- vecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri. Det nuvarande avtalet om Spri omfattar perioden 1993 - 1995. Regeringens överväganden I avvaktan på beredningen av ett nytt avtal om Spri föreslår regeringen att anslaget förs upp med ett oförändrat belopp (beräknat för 18 månader). Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition, till Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 800 000 kronor. C 5. Bidrag till WHO 1993/94 Utgift 36 646 833 1994/95 Anslag 29 800 000 1995/96 Förslag 65 560 000 varav32 780 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till Världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet. Regeringens överväganden Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 för Sveriges bidrag till WHO åren 1996 och 1997 till 65 560 000 kronor. Detta belopp kan komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 65 560 000 kronor. C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 1993/94 Utgift 2 591 000 1994/95 Anslag 2 591 000 1995/96 Förslag 3 887 000 varav2 591 000 beräknat från juli 1995 - juni 1996 Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbi- verkningar. 103 Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid Världshälsoorganisationens (WHO:s) enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring. Styrelsen för stiftelsen Under perioden juli 1993 - juni 1994 ingavs och bearbetades 142 699 biverknings- rapporter. Den medvetna satsning som gjorts för att göra WHO-centret, dess verksamhet och kompetens känd både nationellt och internationellt har medfört att centret fått en etablerad position och betydande möjligheter till inflytande över utveckling- en inom biverkningsområdet. Styrelsen anser att nödvändig expansion av verksamheten kan finansieras genom bibehållande av intäkter från de kommersiella aktiviteterna förutsatt fortsatt bidrag från WHO med USD 5 000 och oförändrat anslag från statsbudgeten. Regeringens bedömning Regeringen gör bedömningen att ett fortsatt bidrag till WHO-enheten skall utges med 3 887 000 kronor belopp för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 887 000 kronor. C 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser 1994/95 Anslag 5 000 000 1995/96 Förslag 5 000 000 varav5 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att anordna sådan utbildning som krävs för att distriktssköterskor skall få rätt att förskriva vissa läkemedel (prop. 1993/94:100, bilaga 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248). Sedan den 1 januari 1994 finns i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels- kostnader m.m. bestämmelser om att läkemedel som får förskrivas av distrikts- sköterskor omfattas av prisnedsättning och kostnadsbefrielse. För att distrikts- sköterskor skall kunna förskriva läkemedel krävs dock att de får kompletterande utbildning i läkemedelslära. För att stimulera landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen år 1993 (prop. 1992/93:160) att ett statligt stimulansbidrag om sammanlagt 15 miljoner kronor fördelade på tre budgetår skulle lämnas. I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355) lämnades ett sådant bidrag första gången budgetåret 1993/94. Regeringens överväganden En försöksverksamhet inom Jämtlands läns landsting under åren 1988 - 1993 ledde till att det numera är möjligt för alla distriktssköterskor med föreskriven ut- bildning att förskriva vissa läkemedel. Den utbildning som krävs har hittills inte ingått som en integrerad del i den grundläggande utbildningen för personal- gruppen. Det statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för de redan verksamma distriktssköterskorna att komplettera sin utbildning i läkemedelslära för att de skall uppfylla de angivna utbildningskraven. Vi föreslår att medel till detta ändamål lämnas även för budgetåret 1995/96 och beräknas till 5 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kronor. C.8 Bidrag till psykiatriområdet 1994/95 Anslag 200 000 000 1995/96 Förslag 594 000 000 varav396 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatrireformen har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. 1993/94:218, bet.1993/94:SoU:28, rskr.1993/94:396). Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ett stimu- lansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna inom socialtjänst och psykiatri. Syftet är att kommunernas socialtjänst skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall medlen användas för att bl.a. den öppna psykia- triska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till kommunens personal och specialistvård till de som ges omvårdnad m.m. vid de särskilda boendeformerna. Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården till psykiskt störda miss- brukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjukvården, kom- munerna och LVM-institutionerna. Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala nätverket kring den psykiskt störde samt att stödja de anhöriga till psykiskt störda. Den sistnämnda gruppen har ofta ett stort behov av stödjande insatser i samband med att en familjemedlem har psykiska besvär. Slutligen kan nämnas att medel även är avsatta för uppföljning och utvärdering av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av innehållet i den psykiatriska vården (Socialstyrelsen), rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt stöd till psykiatrin i Östeuropa samt till utvärdering av behandlingsmetoder inom psykiatrin (SBU). Socialstyrelsen disponerar och administerar merparten av de aktuella medlen. Detta betyder att styrelsen - inom ramen för riksdagens och regeringens riktlinjer - fattar beslut om medlens användning. För att informera om bidragets ändamål och ansökningsförfarande har Socialstyrelsen gett ut informationsskriften Bättre villkor för psykiskt störda. Regeringens överväganden De medel som ställs till förfogande för psykiatrireformens genomförande är enligt regeringens mening av central betydelse för att kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de bättre svarar mot de behov som människor med långvarig psykisk störning har. Vi anser därför att 594 miljoner kronor bör avsättas för åtgärder inom psykiatriområdet under budgetåret 1995/96. De riktlinjer för medlens användning enligt propositionen om psykiskt stördas villkor bör gälla även vid fördelning av medel för bå 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva- tionsanslag på 594 000 000 kronor. C 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården1) 1993/94 Utgift 166 265 602 1994/95 Anslag 195 000 000 1995/96 Förslag 195 000 000 varav195 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1) Bidrag till husläkarsystem Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag för att utveckla hälso- och sjukvården i samband med att ett husläkarsystem enligt vissa na- tionella grundprinciper avvecklas (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248). Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimulans- bidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla hälso- och sjukvården, främst primärvården. Syftet är att underlätta arbetet med att vidareutveckla primärvården så att den också fortsättningsvis skall karaktäriseras av lättill- gänglighet, kontinuitet, närhet, helhetssyn och kvalitet. En mindre del av det särskilda statsbidraget används till att stimulera och utveckla dels informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom primär- vården. Regeringens överväganden Primärvården skall vara basen i den svenska hälso- och sjukvården. Vikten av att den utvecklas i enlighet med de riktlinger som riksdagen angivit har framhållits vid flera tillfällen under senare år. Men fortfarande tar, i såväl ett in- ternationellt som hälsoekonomiskt perspektiv, den slutna vården i anspråk en oproportionerligt stor del av de samlade hälso- och sjukvårdsresurserna. Den under senare år bättre tillgången till läkare har underlättat en positiv utveckling av primärvården framförallt vad gäller tillgänglighet och kontinuitet. Men utvecklingspotentialen är fortfarande stor bl.a. mot bakgrund av framstegen inom medicintekniken. Det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355) och som sjukvårdshuvudmännen utgått från i sin planering bör även lämnas kommande budgetår som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården i syfte att förbättra primärvården. Vi föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret 1995/96 beräknas till 195 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kronor. 104 D. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder Mål och inriktning för äldreomsorgen Målen för äldreomsorgen är * att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få sina behov tillgodosedda * att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges Ålderspensionärerna i Sverige - ca 1,5 miljoner människor - utgör i likhet med resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp med avseende på bl.a. hälsa, ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En generell beskrivning av äldregruppens livssituation visar en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar sig också utan särskilda insatser från samhällets sida. Med stigande ålder tilltar dock ålderskrämporna och olika slag av demenssjukdomar blir allt vanligare förekommande. Även om den generella bilden av de äldres livssituation är ljus, finns inom äldregruppen de vars fysiska och psykiska hälsa samt livssituation i övrigt innebär behov av omfattande och kvalificerade omsorgs- och vårdinsatser. Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett inom äldreomsorgen under det senaste decenniet både vad avser befolkningsutveckling, resursutbyggnad, struktur- och organisationsförändringar vill regeringen betona behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av äldreomsorgens organisation och kvalitet. Ädel-reformen har ökat förutsättningarna för helhetssyn, bättre kontinuitet och flexibilitet och därmed en effektivare resursanvändning. Relativt minskande resurser i förhållande till befolkningsutvecklingen ställer samtidigt allt större krav på ökad samordning mellan huvudmännen och på utveckling av kvaliteten inom äldrevården. I synnerhet måste detta vara utgångspunkten för omsorgen om de allra äldsta och för dem med omfattande behov av samordnade insatser från alla delar av vårdkedjan. Helhetssyn på äldreområdet innebär också att ta tillvara den resurs som anhöriga utgör genom att utveckla och förbättra samhällets stödinsatser för denna grupp. Utvecklingen inom äldreområdet Uppföljning av Ädel-reformen Genom Ädel-reformen, som genomfördes den 1 januari 1992, har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar för äldreomsorgen. Detta ansvar innebär bl.a. att kommunerna fr.o.m. år 1992 övertog ansvaret för lokala sjukhem och andra verksamheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser. Ett särskilt betalningsansvar infördes för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna övertog också ansvaret för dagverksamheter, för sjukvårdsinsatser i dessa samt i särskilda boendeformer för service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende. Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårsperiod följa och utvärdera Ädel-reformen. I oktober 1993 överlämnade Socialstyrelsen rapporten Ädelreformen - Årsrapport 1993:8. Av denna uppföljning, som omfattar Ädel-reformens första ett och ett halvt år, framgår att det allmänna omdömet om reformen var positivt och att genomförandet varit betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen hade i många avseenden infriats. Det kommunala betalningsansvaret hade t.ex. medfört en drastisk minskning av antalet medicinskt färdigbehandlade. De särskilda statsbidragen för utbyggnad av gruppboende och andra äldreboendeformer medförde en påtaglig ökning av antalet platser/lägenheter. På några områden pekades på problem, framförallt vad avsåg fortsatt oklarhet mellan huvudmännen om ansvaret för rehabiliteringsinsatser och för hjälpmedelsförsörjningen. Hösten 1994 överlämnade Socialstyrelsen ytterligare en årsrapport avseende den fortsatta uppföljningen av Ädel-reformen (Ädelreformen - Årsrapport 1994:13). Arbetet att följa och utvärdera reformen följer i stort sett samma mönster som tidigare. Ett tjugotal studier/projekt, som avser att följa olika aspekter på och konsekvenser av reformen, utgör basen för den nu redovisade årsrapporten. I rapporten sammanfattas en rad olika delstudier och ambitionen har varit att beskriva Ädel-reformens konsekvenser med vårdkedjan som förebild. I det följande redovisas Socialstyrelsens intryck och bedömningar från några av de områden som mer direkt kan hänföras till konsekvenser av Ädel-reformen. Socialstyrelsens sammanfattande karakteristik från årets uppföljning är att slutsatserna från tidigare år har fördjupats och på vissa områden skärpts. På områdena rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning skapar oklarheter i ansvarsfördelningen mellan huvudmännen fortfarande problem. Före Ädel-reformen fungerade rehabiliteringen av de äldre genom en kedja av insatser inom akutsjukvården, den geriatriska vården och primärvården. Efter reformen är denna vårdkedja bruten och det dubbla ansvaret kräver samstämmighet mellan kommuner och landsting i resursuppbyggnad, arbetssätt och arbetsfördelning. Förändrad organisation och minskade resurser inom den geriatriska vården i kombination med att flertalet av kommunerna ännu inte utvecklat sin del av rehabili- teringsverksamheten visar sig i problem på många olika områden. När det gäller hjälpmedelsförsörjningen är det svårt att avgöra vad som är effekter av Ädel-reformen och vad som beror på nya organisationsformer i kommunerna och landstingen. Redan före Ädel-reformen var hjälpmedelsverksamheten splittrad och den trend som beskrevs i förra årets Ädel-rapport har inte förändrats. Enligt Socialstyrelsen läggs alltför stor vikt vid vem som har kostnadsansvar för ett visst hjälpmedel, vem som skall "ordinera" vad och alltför många gränser av olika slag hindrar eller försvårar samarbetet kring brukaren. 130 Ett annat problem som också bottnar i brister i samverkan mellan olika vårdgivare och vårdnivåer är att vårdplaneringen i enskilda ärenden ibland tycks fungera dåligt. Detta torde ha många orsaker, bl.a. de allt kortare vårdtiderna inom akutsjukvården, brister i informationsöverföring, avsaknad av rutiner eller organisatoriska hinder. Brister i vårdplaneringen kan vara en bidragande orsak till problem inom såväl rehabiliteringen som hjälpmedelsverksamheten. Ädel-reformens "tyngsta" inslag handlade om det kommunala övertagandet av sjukhemmen. Enligt underlag från årets studier utgör sjukhemmen i allmänhet en väl fungerande länk i äldreomsorgskedjan. Läkarförsörjningen är tillfredsställande och uppvisar inte några skillnader jämfört med föregående år. Däremot finns kvarstående kvalitetsbrister specifikt inom sjukhemsverksamheten men brister avseende den medicinska kvaliteten förekommer också inom övriga särskilda boendeformer. Det finns fortfarande alltför många patienter med trycksår, kvarliggande katetrar och omfattande medicinkonsumtion. Socialstyrelsen konstaterade i förra årets rapport att det fanns oroväckande stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. Dessa skillnader kvarstår. I årets studie har SPRI granskat bl.a. konsumtionen av olika läkemedel hos dem som bor på sjukhem. När det gäller andelen boende som dagtid ordinerats något lugnande läkemedel redovisas en spridning från 0 till 90 % mellan avdelningarna och när det gäller trycksår ligger variationsvidden mellan 0 och 38 %. Socialstyrelsens slutomdöme om Ädel-reformens konsekvenser är att den har skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldreomsorgen och att den somatiska korttidssjukvården samtidigt har kunnat effektiviseras. På några av de områden som rör samverkan mellan huvudmännen - rehabilitering, hjälpmedel och hemsjukvård - finns kvarstående problem. När det gäller kvaliteten på medicinska insatser och omvårdnad inom framförallt sjukhemsvården krävs ökade ansträngningar från kommunerna. Ädel-reformen genomfördes för snart tre år sedan och redan i 1993 års rapport konstaterade Socialstyrelsen att möjligheterna att beskriva och värdera reformens konsekvenser är något begränsade. Det är svårt att veta vad som är specifika effekter till följd av reformen och vad som sammanhänger med andra förändringar i samhället eller i övrigt på äldreområdet. Reformens eventuella effekter sammanblandas ibland med sådana som beror på helt andra faktorer, t.ex. sådana som mer sammanhänger med den samhällsekonomiska utvecklingen. Möjligheten att jämföra situationen före och efter reformens genomförande begränsas av brist på uppgifter bakåt i tiden. Det visade sig också svårt att finna underlag för generella slutsatser om reformens konsekvenser. Ädel-reformens effekter påverkas till stor del av lokala förhållanden, vilket gör det svårt att dra slutsatser i ett nationellt perspektiv. Socialstyrelsen konstaterade hösten 1993 att den "genomsnittliga" bilden av Ädel-reformen kan bli något av en konstruktion som döljer både positiva exempel och mer negativa aspekter och brister. 131 Regeringen kan efter de tre gångna åren konstatera att Ädel-reformen och dess verkningar i än högre grad torde samverka med en mängd andra förändringar i samhället och på äldreomsorgsområdet. Ett mycket påtagligt faktum är bl.a. att Ädel-reformen genomförts under en tid då kommunernas ekonomi försämrats och då även äldreomsorgen fått mindre resurser. Med utgångspunkt från Socialstyrelsens genomgång inte bara av Ädel-reformens effekter utan också av äldres situation i stort gör regeringen följande bedömning av utvecklingen inom äldreområdet. Äldreomsorgens omfattning på nationell nivå har minskat sett i relation till befolkningsförändringarna. Lokala studier från bl.a. Jönköping visar dock att det mesta tycks fungera bra inom hemtjänsten och annan äldreomsorg. Intervjuer med tjänstemän, vårdtagare och vårdpersonal visar att de flesta är nöjda eller nästan nöjda med äldreomsorgen i stort och med hemtjänst/hemsjukvård. Behovsbedömningarna har blivit bättre men också mer strikta. De som redan är inne i systemet tycks kunna få omfattande hjälpinsatser och en hjälp som man oftast ger höga betyg. För helt nytillkomna vårdtagare tycks däremot tröskeln vara högre och det krävs idag mer uttalade behov av personlig omsorg för att få hjälp från hemtjänsten. Regeringen vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram anhöriginsatserna. Anhöriga svarar i hög grad för omsorgsinsatser till äldre och yngre personer med funktionshinder. Det finns idag tecken som tyder på att familjen och andra närstående under senare år fått en allt mer betydande roll som vårdgivare. Det är dock viktigt att påpeka att anhörigas insatser skall ske i frivilliga former och inte vara påtvingade till följd av brister i den kommunala vården. Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har utförligt belyst frågan om anhörigas insatser och samhällets ansvar att ge denna betydelsefulla resurs inom äldre- och handikappomsorgen stöd och avlastning. I kommitténs slutbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139) föreslås en ny lagbestämmelse som syftar till att ge kommunerna ett tydligare ansvar att stödja anhöriga. En annan betydelsefull resurs är det arbete som frivilliga organisationer utför. De frivilliga organisationerna skall enligt regeringens uppfattning ses som ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna och landstingen bedriver. Socialtjänstkommittén har i ovan nämnda betänkande förslagit en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att det frivilliga sociala arbetet bör stödjas. Flyttning till särskilda boendeformer utgör ett stort steg i en människas liv och i det längsta vill de flesta klara sig hemma i sin invanda miljö. Ett viktigt syfte med Ädel-reformen var att undvika flyttningar av äldre mellan huvudmännen och mellan olika boende- och vårdformer i den s.k. "vårdtrappan". Det betonades att service och vård skulle flytta till den äldre. Ädel-reformen kan sägas ha gett större valmöjligheter genom att det nu samlade kommunala resursutbudet blivit rikare och mer omfattande och att kommunerna förfogar över både medicinsk och social kompetens i det särskilda boendet. Ett samlat huvudmannaskap ger nu förutsättningar att anpassa vård och omsorg efter den boendes och inte organisationens behov. Statsbidragen för nybyggnad och ombyggnad av särskilda boendeformer har resulterat i ett nettotillskott med ca 7 000 bostäder vilket tillsammans med tidigare års nytillskott torde ha skapat goda förutsättningar för kommunerna att tillgodose behovet av särskilt boende. En kraftfull utbyggnad av särskilda boendeformer får dock inte ske på bekostnad av möjligheterna till kvarboende i det egna hemmet. Tillgången till hemtjänst, hemsjukvård och hjälpmedel av god kvalitet måste säkras, liksom en god tillgänglighet i bostaden. Regeringen konstaterar vidare att det kommunala betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade - ett tidigare oprövat ekonomiskt styrsystem - har inneburit fortsatt minskning av antalet medicinskt färdigbehandlade patienter. Denna fortsatta minskning i kombination med kortare vårdtider inom korttidssjukvården ställer dock ökade krav på resurser och kompetens inom andra delar av vårdkedjan. På grundval av de resultat från olika studier som redovisas i Socialstyrelsens årsrapport kan regeringen konstatera att det finns kvarvarande kvalitetsbrister och samordningsproblem inom olika delar av äldreomsorgen. Motsvarande kritik, främst mot brister i det medicinska omhändertagandet men också kring oklarheter på rehabiliteringsområdet, ledde hösten 1993 till att ett särskilt anslag på 50 miljoner kronor för utveckling av kvaliteten i äldrevården tillskapades; Ädel-50 projektet. Regeringen har erfarit att Socialstyrelsen under det gångna året fördelat medel till en mängd utvecklingsprojekt som berört flera av de områden som hade och fortfarande uppvisar brister. På rehabiliteringsområdet kan noteras ett ökat intresse och ansvarstagande från kommunerna och på några håll har kommuner och landsting beviljats utvecklingsmedel för gemensamma rehabiliteringsprojekt. Regeringen konstaterar att det delade ansvaret på rehabiliteringsområdet alltjämt skapar vissa problem för huvudmännen. Allmänt sett handlar rehabilitering och ett rehabiliterande arbetssätt om att alla delar av vårdkedjan måste samarbeta för att den enskilde skall kunna uppnå och behålla bästa möjliga funktionsförmåga och undvika onödigt beroende av omsorg och vård och kanske en förtida flyttning från det egna boendet. För personer som insjuknar i en akut sjukdom som t.ex. stroke är omedelbart insatta rehabiliteringsinsatser och motivationsarbete helt avgörande för möjligheterna att kunna komma hem igen och att sedan träningen upprätthålls i det egna hemmet för att bevara den funktionsförmåga som kunnat uppnås. Regeringen anser mot den bakgrund som redovisats avseende fortsatta problem på rehabiliteringsområdet att en omprioritering av en del av stimulansbidragen inom äldreomsorgen bör göras. För att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Regeringen föreslår därför att 150 miljoner kronor av de under budgetåret 1995/96 föreslagna medlen på anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för detta ändamål. Ett lika stort belopp har avsatts för samma ändamål inom ramen för de s.k. Dagmarförhandlingarna för år 1995. Regeringen kommer i särskild ordning att informera riksdagen om den nyligen träffade överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995. Sammantaget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från den 1 januari 1995 och 150 miljoner kronor från den 1 juli 1995) får användas av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla rehabiliteringen för äldre. De sammantagna medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen. Samordnad boendeservice Med stöd av riksdagens beslut i maj 1985 (prop. 1984/85:142) beviljade regeringen under åren 1985-1990 sammanlagt 100 miljoner kronor till 103 lokala utvecklingsarbeten för samordnad boendeservice. Syftet var att förbättra möjligheterna för äldre, personer med funktionshinder och långvarigt sjuka att leva ett så normalt liv som möjligt i vanliga bostäder genom bättre samordning av offentliga, kommersiella och informella resurser i bostadsområdena. På förslag av Boendeservicedelegationen (Ds 1990:87), som handlade det statliga stödet vid dåvarande Bostadsdepartementet, beslutade regeringen den 28 februari 1991 att uppdra åt Boverket att i nära samverkan med Socialstyrelsen följa utvecklingsarbetet och till regeringen redovisa en samlad utvärdering senast den 1 april 1994. I huvudrapporten Samverkan i lokalsamhället - erfarenheter från ut- vecklingsarbetet med samordnad boendeservice (Rapport 1994:3) samt i tre underlagsrapporter och en projektkatalog, presenterar Boverket ut- värderingsresultatet. Boverket konstaterar att samordnad boendeservice, som från början var en del av en äldrereform, nu har utvecklats till ett boendesocialt instrument med betydelse för alla grupper av människor. Utvärderingen visar att det går att göra ekonomiska besparingar genom samverkan i lokalsamhället. Personal och lokaler utnyttjas bättre, frivilliga insatser stimuleras och lokalsamhällets flexibilitet inför framtida förändringar ökar. Det går vidare att genom sam- verkan förbättra servicen, öka gemenskap och inflytande för de boende och det går att genomföra fysisk förnyelse med sociala förtecken. Ett tecken på framgång är också att majoriteten av de projekt som fick del av det statliga stödet har fortsatt i ordinarie verksamhet. Boverket betonar vidare vikten av att lokalsamhället inte splittras upp av sektorsoptimerande resultatenheter, vilket ofta har blivit ett resultat av de senaste årens kommunala omorganisation. Boverket konstaterar sammanfattningsvis att verksamheten med samordnad boendeservice är en viktig insats för att äldre personer skall kunna bo kvar längre i vanliga bostäder och i vanliga boendemiljöer. 132 Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet Målen för äldreomsorgen De övergripande målen för samhällets service och vård till äldre lades senast fast i regeringens proposition om Äldreomsorgen inför 90-talet (prop. 1987/88:176, bet. 1988/89:SoU6, rskr. 1988/89:55). De vägledande principerna är: * självbestämmande och integritet - äldre kvinnor och män skall ha rätt att själva bestämma över sina liv och få behålla sin integritet; service och vård måste utvecklas så att människor skall kunna välja att bo kvar i sitt eget hem och i sin egen miljö * trygghet - äldre skall kunna känna sig trygga; närhet till anhöriga och grannar samt personalkontinuitet och personaltillgång dygnet runt är viktigt * valfrihet - människor måste kunna påverka innehållet i och utformningen av samhällets service och vård; kommunerna bör sträva efter ett så varierat utbud av service och vård som möjligt, även i särskilda boendeformer. Kommunernas ansvar för äldre medborgare regleras bl.a. i socialtjänstlagen (1980:620), i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt berörs även i plan- och bygglagen (1987:10). Kommunernas socialtjänst skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra (19 §). Socialtjänsten skall genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service, omvårdnad samt dagverksamheter underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra (10 §). Kommunen skall dessutom inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd. Övergången från ett yrkesverksamt liv skall underlättas genom information och annat stöd (20 §). Kommunernas ansvar att erbjuda en god hälso- och sjukvård i hemmet, i dagverksamhet och i särskilda boendeformer regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Kommunen har vidare skyldighet att i en uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänsten och erbjuda sin hjälp (8 §). Insatserna för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med denne med respekt för hennes/hans självbestämmanderätt och integritet (1 och 9 §§). Om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt är den enskilde berättigad till bistånd (6 §). Beslut om bistånd kan överklagas. Kommunen skall vidare planera sina insatser för äldre och samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer (20a §). Man skall medverka i samhällsplaneringen och söka påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden samt verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer blir lätt tillgängliga för alla (7 §). Kommunernas arbete med generell tillgänglighet regleras även i plan- och bygglagen. Deras åtaganden för individuell bostadsanpassning regleras i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. Måluppfyllelse inom äldreområdet Samhällets åtaganden för äldre medborgare är som framgått omfattande, och kommunernas verksamhet är avgörande för måluppfyllelsen. Bedömningar av måluppfyllelsen inom äldreområdet behövs bl.a. som underlag för välfärdspolitiska, fördelningsmässiga och samhällsekonomiska överväganden. Förutsättningarna för kommunernas verksamhet har successivt förändrats. Befolkningsutvecklingen är en sådan förändring; från år 1984 till år 1994 har antalet 80-åringar och äldre ökat med nästan 100 000. Andra avgörande förändringar är en ny kommunallag från 1 januari 1992 (som bl.a. öppnat för resultatenheter i kommunal verksamhet och alternativa driftsformer), ett nytt statsbidragssystem (från specialdestinerat till generellt stöd), begränsat kommunalekonomiskt utrymme (med krav på effektivare resursutnyttjande) samt allmän inriktning mot avreglering, konkurrens och valfrihet i offentlig verksamhet. Även Ädel-reformens ansvars- och verksamhetsförskjutning från landstingen till kommunerna, har lett till kraftig volymökning av den primärkommunala verksamheten. De nämnda systemförändringarna påverkar vården och omsorgen för äldre, men på vilket sätt och med vilka effekter är oklart. Målen för äldreomsorgen är svåra att kvantifiera och måluppfyllelsen är därmed svår att mäta. Försök till såväl kvantitativa som kvalitativa bedömningar görs bl.a. av Socialstyrelsen i olika pågående utredningsarbeten. Den femåriga utvärderingen av Ädel-reformen visar som framgått att den skapat bättre möjligheter för kommunerna att effektivisera äldreomsorgen, även om problem kvarstår bl.a. vad gäller rehabilitering, hemsjukvård och hjälpmedelsförsörjning. Ädelutvärderingen har också tydliggjort behovet av över tiden jämförbar statistik, för att kunna följa prestationsutvecklingen inom äldreomsorgen. Socialstyrelsens projekt Aktiv uppföljning, som bl.a. innefattar djupstudier av äldreomsorgen i kommunerna inom Stockholms län, pekar bl.a. på behovet av ett brett underlag för korrekta bedömningar av måluppfyllelsen. Studier behövs som även fokuserar det ökande antalet äldre som inte beviljas vård eller hjälp, dvs. som står utanför vård- och omsorgssystemen. Frågan om rättssäkerhet, vad gäller information om rätten att överklaga ett avslagsbeslut, är också en viktig aspekt att beakta vid bedömningar av hur väl kommunernas verksamhet lever upp till uppställda mål för äldreomsorgen. Projektet Aktiv uppföljning visar vidare att kommunerna har måldokument som överensstämmer med socialtjänstlagen, men målen är inte operationellt definierade och verksamhetsuppföljning saknas som regel. Inte minst saknas ofta modeller och metoder för uppföljning av kvalitet, även om alltfler kommuner börjat göra kvalitetsuppföljningar bland brukarna. På uppdrag av regeringen följer Socialstyrelsen vidare utvecklingen av nya styrsystem inom socialtjänsten. För äldreomsorgen behandlas frågor om uppföljning och utvärdering avseende finansiering, resursfördelning och resursanvändning, kvalitet, individens valfrihet och inflytande samt utvecklingen av förebyggande och öppna verksamheter. En rapport är under utarbetande. Mot bakgrund av frågans vikt är det enligt regeringens bedömning angeläget att modeller och metoder utvecklas för vårdtyngds- och behovsmätningar och för bedömningar av prestationer, kostnadsutveckling och måluppfyllelse inom äldreområdet. Tillgång på tillförlitlig statistik och annat faktaunderlag bör ägnas särskild uppmärksamhet. Socialstyrelsen arbetar för närvarande med ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem för den kommunala sektorn. Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens samlade arbete. Nyckeltal och prestationer inom äldreomsorgen Ett begränsat antal nyckeltal för kommunernas prestationer inom äldreomsorgen finns tillgängliga. I det följande redovisas ett urval av sådana nyckeltal, som i första hand är avsedda att belysa variationen mellan kommunerna. Nyckeltalen avser förhållandena i kommunerna år 1993 och belyser a) andelen äldre med vård och service i det egna hemmet eller i särskilda boendeformer, b) sambandet mellan hemhjälp och särskilda boendeformer, c) standarden i särskilda boendeformer, d) andelen äldre med färdtjänst samt e) bruttodriftkostnaden per vård- och servicetagare. Variationen mellan kommunerna belyses dels genom kartor, dels genom sk. boxdiagram och dels slutligen genom spridningsdiagram som visar samspelet mellan två faktorer. Förklaring till boxdiagrammen: Vänstra ändpunkten i boxdiagrammet visar minimivärdet, det högra maximivärdet. Boxens vänstra sida anger det värde som överskrids av 90 % av kommunerna. "Mittstrecket" anger medianvärdet och den högra sidan anger det värde som överskrids av 10 % av kommunerna. Siffermaterialet kan relateras endast till vissa av målen för äldreomsorgen, och är självfallet ett otillräckligt underlag för en mer fullständig analys av måluppfyllelsen inom de valda delområdena. Den karta och de diagram som presenteras i det följande mäter således endast andelen personer som får hjälp och inte hur mycket service eller vård dessa får. Inte heller belyses servicens och/eller vårdens kvalitet. a) Andelen äldre med vård och service Nedanstående karta visar servicenivån i olika kommuner mätt i andel äldre som år 1993 fick någon form av vård eller service, antingen i det egna hemmet eller i särskilda boendeformer (åldersstandardiserat, dvs. hänsyn har tagits till åldersfördelningen inom kommunen i befolkningen 65 år och äldre). 133 Kartan visar stora variationer i den kommunala servicenivån. Framförallt kommunerna i norra Sverige har högre servicenivå för äldre än exempelvis kommunerna i storstadsområdena. I december 1993 fick i genomsnitt drygt 18 % av de äldre vård och service an- tingen i det egna hemmet (drygt 10 %) eller i särskilda boendeformer (cirka 8 %). Spridningen mellan kommunerna var stor; i en kommun gavs vård och service till ca 11 % (minimivärdet) medan motsvarande siffra i en annan kommun var drygt 30 % (maximivärdet). Efter det att de 10 % av kommunerna som har lägst resp. högst andel vård- och servicetagare har skurits bort, varierar andelen mellan 15 till 24 %. 134 b) Hemhjälp och särskilda boendeformer I december 1993 fick i genomsnitt ca 10 % av alla 65 år och äldre hemhjälp. Enligt Socialstyrelsen Ädelutvärdering har antalet personer med hemhjälp minskat med 19 % från år 1984 till år 1992. Antalet arbetade timmar ökade dock kraftigt mellan åren 1984 och 1990, varefter det planat ut och minskat något fram till år 1993. En omfördelning av hjälpinsatserna har skett mot de allra äldsta och mot dem som har omfattande vårdbehov. Den andel av äldrebefolkningen som får hemhjälp skiftar avsevärt mellan kommunerna; i en kommun får knappt 3 % av de äldre hemhjälp (minimivärdet) medan drygt 19 % får det i en annan (maximivärdet). År 1993 bodde ca 127 500 äldre, dvs. ca 8 %, i särskilda boendeformer (tex. gruppbostäder, ålderdomshem, servicehus, sjukhem). Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har antalet ökat med 7 % mellan åren 1984 och 1993. Mot bakgrund av den demografiska utveckling som skett under samma tidsperiod innebär detta inte någon ökad täckningsgrad. Ca 45 % av alla 65 år och äldre som får vård och service i någon form får den hjälpen i särskilda boendeformer (december 1993). Spridningsdiagrammet nedan visar sambandet mellan hemhjälp och särskilda boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för respektive variabel. Diagram: Samband mellan hemhjälp i ordinarie boende och hjälp i särskilda boen- deformer för personer i åldersgruppen 65-w år. (Varje stjärna representerar en kommun.) 135 Diagrammet visar att det inte finns någon utbytbarhet mellan dessa hjälpformer så att kommuner med låg andel hjälpta i vanligt boende har hög andel i särskilt boende och vice versa. I stället finns det både kommuner med hög andel hjälpta i båda stödformerna, kommuner med låg i den ena och hög i den andra samt kommuner med låg andel i båda. Någon "lämpligaste" eller mest vanlig fördelning mellan dessa båda stödformer finns alltså inte. c) Standarden i särskilda boendeformer Nästföljande diagram ger en bild av standarden i särskilda boendeformer. Diagram: Andelen boende i särskilda boendeformer som delar bostad med annan än make/sambo, andelen boende utan egen toalett samt andelen bostäder med ett rum utan kokvrå/-skåp eller kök i kommunerna. Källa: Socialdepartementet Andelarna avser samtliga boende i särskilda boendeformer, dvs. både äldre och yngre funktionshindrade. Mest av allt varierar andelen bostäder utan kokmöjligheter mellan kommunerna. Även efter det att de 10 % av kommunerna som har lägst resp. högst andel sådana bostäder har skurits bort varierar denna andel mellan 23 och 79 %. Av den andra boxen i diagrammet framgår att medianvärdet för boende utan egen toalett är ca 28 %. Variationen är dock mycket stor; i en kommun saknar alla som bor i särskilt boende egen toalett medan i en annan kommun har ca 94 % egen toalett. Den tredje boxen visar att andelen boende som måste dela bostad/rum med annan än make/maka varierar i kommunerna mellan 0 och 64 %. d) Färdtjänst Färdtjänst är den service som flest äldre har tillgång till. Av diagrammet nedan framgår utvecklingen mellan åren 1985 till 1993. Diagram: Åldersstandardiserade andelen färdtjänstberättigade personer av totala befolkningen i kommunerna i åldersgruppen 65 år och äldre för åren 1985, 1990 och 1993. Källa: Socialdepartementet Medianvärdet för andelen äldre med färdtjänsttillstånd ökade mellan år 1985 och år 1990 från ca 19 % till drygt 24 %. Därefter kan endast en mycket svag minskning noteras. År 1993 var spridningen mellan kommunerna stor; i en kommun (max) hade drygt 38 % färdtjänst medan i en annan (min) endast 7 %. e) Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare Enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har kostnaderna för äldreomsorgen fördubblats under de senaste tio åren och ökat snabbare än den allmänna prisutvecklingen. 136 Diagram: Bruttodriftkostnad per vård- och servicetagare i tkr. år 1993 Källa: Socialdepartementet Diagrammet redovisar spridningen mellan kommunerna av bruttodriftkostnaden per vård- och servicetagare år 1993. Kostnaden avser samtliga vård- och servicetagare, dvs. både äldre och funktionshindrade personer. Mediankostnaden var år 1993 ca 170 000 kronor. Efter det att de 10 % av kommunerna med högsta resp. lägsta kostnaden skurits bort varierade kostnaden mellan 135 000 och 207 000 kronor. Den maximalt högsta kostnaden per vård- och hjälptagare var ca 260 000 kronor och den lägsta ca 107 000 kronor. Vad kan förklara dessa skillnader? Bl.a. följande faktorer spelar in. Personaltätheten, dvs. antal vård- och servicetagare per årsarbetare, ger det högsta utslaget. I kommuner med många ensamstående (t.ex. storstäder) eller med ensidigt näringsliv med utsatta yrken och åtföljande ohälsoproblem finns ett större behov av vård och service än riksgenomsnittet, även om man har mindre andel av befolkningen i de äldsta åldrarna. Även generösa respektive strikta behovsbedömningar samt avgifternas storlek torde påverka serviceefterfrågan och därmed bruttodriftkostnaden. Ju större ansvar för sjukhem och andra institutioner för långtidssjukvård som en kommun övertagit, desto högre är bruttodriftkostnaden per vård- och servicetagare. Exempelvis har kommuner i norrlandslänen fått ett större samlat ansvar för sådan vård än kommuner i andra län. Vidare visar det sig att kommuner med högre och växande andel 85-åringar och äldre tenderar att ha en lägre kostnad per vårdtagare än kommuner med lägre andel och vice versa. En anledning kan vara att kommuner med en stor och växande andel i de äldsta åldrarna upplever ett starkt tryck på sin äldreomsorg och därför mer aktivt söker begränsa kostnadsutvecklingen. Kommuner med större en andel vårdplatser köpta av landstinget uppvisar en högre kostnad per vård- och servicetagare. Detsamma gäller för enskild vård. Vid en ökning av andelen vård- och servicetagare i enskild vård ökar den genomsnittliga bruttodriftkostnaden per vårdtagare. Avslutningsvis kan konstateras att enligt Socialstyrelsens Ädelutvärdering har kommunernas produktivitetsutveckling för äldre- och handikappomsorgen från år 1984 till år 1994 varit positiv. Produktiviteten har ökat med nära 20 % över tidsperioden i sin helhet eller med 1 % per år. En nedgång noterades för år 1992, men under år 1993 lyckades kommunerna öka produktionen så att en liten men dock positiv produktivitetsutveckling nåddes. Sammanfattande kommentarer Det ovan redovisade siffermaterialet ger endast en fragmentarisk bild av läget och utvecklingen inom äldreomsorgen, och måste naturligtvis kompletteras med annan typ av material som tex. uppföljningen av Ädel-reformen. I rapporten Socialtjänsten och de nya styrsystemen som Socialstyrelsen sammanställer på uppdrag av regeringen, sammanfattas prestationsutvecklingen inom äldreomsorgen på följande sätt. Under perioden 1991-1993 har antalet personer som får social hemhjälp minskat, trots att de äldre blivit fler. Det har skett en omfördelning av resurser från de yngre pensionärerna till de äldre och från dem med mindre hjälpbehov till dem med större. Hemtjänstens innehåll har förändrats mot mer vård och omsorg och mindre serviceinriktade insatser. Service i form av matdistribution, telefonservice eller fotvård har minskat. Något fler än tidigare har dock fått trygghetslarm. Antalet boende i särskilda boendeformer har ökat under åren 1992-1993, särskilt i gruppen 90 år och äldre, vilket sannolikt beror på utbyggnaden av särskilda boendeformer. Antal personer med färdtjänsttillstånd har minskat något medan antal enkelresor ökar. Färre personer åker mer. En utbyggnad av resandet med specialfordon (med plats för rullstol) har också skett. Kostnaderna för äldre- och handikappomsorgen har ökat både i fasta och löpande priser under perioden. Produktiviteten minskade mellan år 1991 och år 1992, men ökar något igen för år 1993. Minskningen år 1992 sker till följd av de stora omställningarna i samband med Ädel-reformen. Att produktivitetsförändringarna inte är mer positiva kan bero på att antalet mer omsorgsbehövande äldre har ökat. De kräver mer vård och det är då vanligt med dubbelbemanning inom hemtjänsten. Omfattningen av detta framgår inte av nuvarande statistik och kan därför inte vägas in i prestationerna. I tabellen sammanfattas utvecklingen inom äldre- och handikappomsorgen åren 1991-1993. ------------------------------------------------------ | |Förändring åren 1991-93 | ------------------------------------------------------ |Social hemhjälp/hem- |Både antalet och andelen med | |sjukvård |hemhjälp har minskat i alla | | |åldersgrupper och antalet | | |hjälptimmar minskar. För- | | |skjutning från serviceinsatser| | |i riktning mot vård och omsorg.| ------------------------------------------------------ |Särskilda |Antalet äldre som bor i | |boendeformer |särskilda boendeformer har ökat| | |med nästan 10 % mellan år 1992| | |och år 1993. Andelen har ökat i| | |varje åldersgrupp. | ------------------------------------------------------ |Färdtjänst |Antal resor har ökat med nästan| | |10 %. Andelen med färdtjänst- | | |tillstånd har ökat i | | |åldersgruppen 90-w och minskat| | |i övriga. Kostnaderna har | | |minskat. | ------------------------------------------------------ |Totalt |Färre antal med hemhjälp, fler i| | |särskilda boendeformer och fler| | |färdtjänstresor. Kostnaderna är| | |ungefär oförändrade i fasta | | |priser. Produktiviteten har | | |minskat år 1992 till följd av de| | |stora omställningarna i samband| | |med Ädel-reformen men ökar något| | |under år 1993. | ------------------------------------------------------ Internationellt arbete inom äldreområdet EG:s första äldreprogram genomfördes under åren 1991 till 1993. Med anledning av Europeiska året för äldre och för solidaritet mellan generationerna år 1993, som avslutade det första äldreprogrammet, tillsatte regeringen en särskild kommitté med uppgift att samordna det svenska deltagandet. Med stöd av EES-avtalet deltog Sverige som observatörer i EG-kommissionens rådgivande kommitté. Syftet med arbetet var att uppmärksamma den sociala dimensionen av Europasamarbetet, att belysa äldres positiva bidrag i samhället, att stärka solidariteten mellan generationerna samt att öka medvetenheten om den utmaning för samhället som en åldrande befolkning innebär. Den svenska kommittén avlämnade i december 1993 delbetänkandet Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa (SOU 1993:111) samt i samarbete med Socialvetenskapliga forskningsrådet rapporten Svensk äldreforskning, Europeiska äldreåret 1993. I mars 1994 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande Gamla är unga som blivit äldre (SOU 1994:39). Kommittén konstaterar att det svenska genomförandet, med tonvikt på temat Solidaritet mellan generationerna, fick stort gensvar i kommuner, organisationer och myndigheter. I sina samlade bedömningar för kommittén bl.a. fram viktiga sakfrågor inom äldreområdet som, utifrån svensk utgångspunkt, bör beaktas i det fortsatta europeiska samarbetet. De fakta om äldre i Europa och om det generationsövergripande arbetet i Sverige som presenteras i betänkandena bör enligt kommittén komma till användning som utbildnings- och studiematerial. Kommittén anser vidare att den nämnda redovisningen av svensk äldreforskning bör kompletteras med en kartläggning av all äldreforskning som har en europeisk eller annan internationell anknytning. Regeringen har därför den 15 september 1994 beslutat att ge ett sådant uppdrag till Socialvetenskapliga forskningsrådet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 maj 1995. Förslag till ett nytt femårigt äldreprogram inom EU, med planerad start år 1995, utarbetas för närvarande inom kommissionen. Sverige deltar i förberedelsearbetet med nationella experter. Tyngdpunkten i EU:s nya äldreprogram kommer, som i det första, att ligga på erfarenhets- och kunskapsutbyte. Utgångspunkten är den utmaning som Europa står inför på grund av den snabbt växande andelen äldre i befolkningen. Inom EU finns idag 70 miljoner personer över 60 år. År 2020 beräknas över 20 miljoner EU-invånare (beräknat utifrån medlemsländerna år 1993) vara över 80 år. Ett slutligt förslag till nytt äldreprogram inom EU har ännu ej lagts fram av kommissionen. I kommissionens vitbok om den framtida socialpolitiken, antagen den 27 juli 1994, aviseras dock att kommissionen inom kort kommer att föreslå fortsatta åtgärder inom EU för att möta utmaningarna från en åldrande befolkning, bl.a. skall de aktiva pensionärernas roll belysas. Enligt tidigare uttalanden från olika företrädare för och institutioner inom EU (SOU 1994:39) kommer det europeiska samarbetet sannolikt att även fokusera frågor om vård och omsorg för äldre, villkoren för äldre kvinnor, förebyggande insatser, den åldrande arbetskraften och övergången från arbete till pensionering. Mål och inriktning för handikappolitiken Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Strävan är att personer med funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att de handikappolitiska målen kan förverkligas. Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med funktionshinder successivt kunnat förbättras. En grundläggande förutsättning för detta har varit utvecklingen av en generell välfärdspolitik. Den generella välfärdspolitiken, i kombination med särskilt riktade handikappolitiska insatser och åtgärder för en ökad tillgänglighet, kommer även fortsättningsvis att utgöra grundstenarna i handikappolitiken. I ett internationellt perspektiv kan också konstateras att de svenska insatserna inom handikappområdet är väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet. Handikapporganisationerna utgör en viktig del av folkrörelse-Sverige. Deras aktiva medverkan - såväl på lokal och regional som central nivå - har haft en avgörande betydelse för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas arbete har påverkat både synen på handikapp och utformningen av de olika stödsystemen inom området. Staten, kommunerna och landstingen har ett ansvar att se till att organisationerna kan bedriva sitt arbete med rimliga ekonomiska villkor. Handikappreformen har inneburit ett bättre socialt, praktiskt och ekonomiskt stöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Men det finns också barn som inte har så svåra och komplicerade handikapp och som därför kanske inte på samma sätt uppmärksammas. Det gäller t.ex. barn med koncentrationssvårigheter, med motoriska problem, läs- och skrivsvårigheter m.m. Här behövs ökad kunskap och bättre generella insatser i de reguljära verksamheterna, i barnomsorgen, skolan, habiliteringen och rehabiliteringen, för att de skall få det stöd de behöver. Tyngdpunkten i senare års reforminsatser inom handikappområdet har legat på att förbättra och utveckla det individuella stödet till personer med funktionshinder. Under de kommande åren måste även frågor om tillgängligheten i miljöer och olika verksamheter ges ökad uppmärksamhet. Regeringen har därför i årets regeringsförklaring uttalat att åtgärder skall vidtas för att öka tillgängligheten för funktionshindrade personer. De förslag som lämnades i Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) är en viktig utgångspunkt för regeringen i detta arbete. Det finns anledning att i detta sammanhang peka på de förslag till särskilda satsningar på reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsåtgärder (ROT) som regeringen lade fram i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1994/95:25). Innebörden av detta är bl.a. att sammanlagt 360 miljoner kronor satsas på upprustning av skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Vidare satsas 1 500 miljoner kronor för ROT-insatser i fråga om bostäder, som bl.a. innefattar tillgänglighetsskapande åtgärder. Regeringen bedömer att dessa ROT-satsningar ger goda möjligheter att uppnå reella förbättringar när det gäller tillgängligheten i bebyggelsen. 137 Utvecklingen inom handikappområdet Handikappreformen Med anledning av förslagen i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade beslutade riksdagen i maj 1993 om förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med funktionshinder (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Propositionen baserades främst på Handikapputredningens betänkande Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46). Det förbättrade stödet inom ramen för handikappreformen började genomgående att gälla den 1 januari 1994. Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer med funktionshinder har införts, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Genom lagen har bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med stora och varaktiga funktionshinder fått rätt till stöd- och serviceinsatser av olika slag. I samband med att LSS trädde i kraft upphörde lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda m.fl. enligt den tidigare omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat personligt stöd, successivt föras över från landstingen till kommunerna. Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995. För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig har en statlig assistansersättning införts. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall lämnas till personer som har behov av personlig assistans under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ärenden om statlig assistansersättning administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Rätten till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, har vidare sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälpmedelsförsörjningen har särskilda statliga stimulansbidrag inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder kronor skall utges i stimulansbidrag till nämnda verksamheter under åren 1994 - 1997. Riksdagens beslut innebär också att stödet till små och mindre kända handikappgrupper byggs ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att personer som ingår i dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser. Socialstyrelsen har ålagts ett ansvar för särskilda informations- och upp- följningsinsatser inom området. I detta ansvar ligger bl.a. att bygga upp och administrera en särskild kunskapsbank med inriktning på små och mindre kända handikappgrupper. Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) har vidare kommunernas ansvar inom handikappområdet förtydligats. Lagändringen innebär att kommunerna fått en uttalad skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för personer med funktionshinder och i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens verksamhet inom handikappområdet. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att planera sina insatser för personer med funktionshinder. Inom ramen för handikappreformen har landstingen genom ett tillägg i HSL fått en skyldighet att erbjuda döva m.fl grupper tolktjänst för vardagstolkning. För att underlätta utbyggnaden av tolktjänsten har ett särskilt statsbidrag till verksamheten införts. Vidare har anslaget B 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen under åttonde huvudtiteln tillförts ytterligare medel till utbildning av teckentolkar och tolklärare. Slutligen innebär 1994 års handikappreform även förbättringar i stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Bl.a. har föräldrar med funktionshindrade barn under 16 år som omfattas av LSS fått en rätt till tio kontaktdagar per år. Dessutom har föräldrar till barn som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas av LSS fått rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från att förvärvsarbeta för att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet. I vissa fall kan föräldrapenning utges till dess barnet fyller 23 år. Uppföljning av handikappreformen Regeringen uppdrog i maj 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med bl.a. Riksförsäkringsverket följa upp och utvärdera handikappreformen. Resultatet av uppföljningsarbetet skall redovisas årligen för regeringen. En slutlig redovisning, som bl.a. skall innefatta en sammanfattande utvärdering av reformen, skall lämnas senast den 1 maj 1997. Vidare uppdrog regeringen i september 1993 åt Socialstyrelsen att göra en särskild kostnadsuppföljning angående handikappreformen. En första redovisning av detta uppdrag skall lämnas till regeringen senast den 1 december 1995. Särskilda medel har anvisats för uppföljningsarbetet. Socialstyrelsen avlämnade i oktober 1994 en första redovisning av sitt uppföljningsarbete. Uppföljningsrapporten beskriver genomförandet av huvuddelen av de olika delar som ingår i handikappreformen. Vidare anges hur det fortsatta uppföljnings- och utvärderingsarbetet kommer att bedrivas. I det följande redovisas huvuddragen i rapporten. Parallellt med detta gör regeringen vissa kommentarer till uppföljningsresultaten. I rapporten konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att personkretsen inom LSS enligt de inledande kartläggningar som styrelsen gjort inte tycks bli så omfattande som beräknades i den aktuella propositionen (prop. 1992/93:159) och av Handikapputredningen. I propositionen uppskattades att ca 100 000 personer skulle komma att omfattas av LSS. Förklaringar till detta kan enligt Socialstyrelsen vara att uppsökande verksamhet och informationsinsatser ännu är otillräckliga. Socialstyrelsen pekar bl.a. på att det varit svårt att göra bedömningar om personkretstillhörighet i fråga om personer med psykiska störningar, barn med funktionshinder samt funktionshindrade över 65 år. Styrelsen anmäler att man även fortsättningsvis kommer att följa de problem som är förknippade med bedömingar om personkretsen. Det är enligt regeringens uppfattning svårt att redan nu dra några långtgående slutsatser när det gäller handikappreformen. LSS innebär stora förändringar i kommunernas handikappomsorg. Det är naturligt att det inledningsvis finns en viss osäkerhet i tillämpningsfrågor, bl.a. vad gäller personkretsen. Det är viktigt att Socialstyrelsen och länsstyrelserna på regional nivå fortsätter att följa sådana problem som rör personkretsen. I sammanhanget bör nämnas att Socialstyrelsen enligt ett regeringsuppdrag särskilt skall följa hur psykiskt störda får del av stöd och service enligt LSS. Regeringen vill vidare understryka vikten av att huvudmännen, i enlighet med vad som sägs i 15 § LSS , genom t.ex. uppsökande verksamhet och andra insatser informerar om mål och medel enligt LSS. Som redan nämnts innebär handikappreformen bl.a. att verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda enligt den tidigare omsorgslagen, med undantag för insatsen rådgivning och annat stöd, successivt skall överföras till kommunerna. Senast den 31 december 1995 skall huvudmannaskapsförändringen vara genomförd. Förändringen är mycket omfattande. Totalt handlar det om verksamhet som berör ca 37 000 omsorgstagare, med ca 30 000 anställda. Omsorgsverksamhetens sammanlagda årliga kostnad beräknas f.n. uppgå till ca 12 miljarder kronor. Enligt vad regeringen erfarit kommer huvudmannaskapsförändringen efter årsskiftet 1994/95 att ha genomförts i 16 landsting. Detta innebär att det under år 1995 återstår att genomföra huvudmannaskapsförändringen i sju landstingsområden. Socialstyrelsen framhåller att förändringarna i verksamheten till följd av överföringarna hittills tycks vara små, utan några anmärkningsvärda negativa eller positiva konsekvenser. Socialstyrelsen konstaterar vidare att avvecklingen av vårdhemmen för personer med utvecklingsstörning fortskrider och att det i augusti 1994 fanns 2 100 personer kvar på vårdhem. Regeringen vill framhålla betydelsen av att avvecklingen av vårdhemmen fullföljs. När det gäller personlig assistans framhåller Socialstyrelsen att insatsen gett personer med omfattande funktionshinder förhöjd livskvalitet. Skälet till detta är enligt styrelsen att den enskilde i stor utsträckning själv kan bestämma vem som skall ge insatsen, hur den skall ges och när. Socialstyrelsen hänvisar till forskning som visar att personlig assistans ökar svårt funktionshindrade personers möjligheter till ett självständigt liv. I rapporten pekar Socialstyrelsen på vissa skatte- och arbetsrättsliga problem som i den praktiska tillämpningen uppkommit i det fall en funktionshindrad person som assistent anställer en familjemedlem som han eller hon lever i hushållsgemenskap med. Riksdagen har mot bakgrund av dessa problem beslutat om vissa ändringar i reglerna för personlig assistans (prop. 1994/95:77. bet. 1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:107). Innebörden av dessa ändringar är bl.a. att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt lagen (1993:389) om personlig assistans (LASS) avseende assistans som ges av en person som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om någon annan än den funktionshindrade personen (t.ex. en kommun eller ett kooperativ) är arbetsgivare för assistenten. Enligt Socialstyrelsen finns vissa tecken som tyder på att statens kostnader för personlig assistans kan bli högre än vad som beräknats. Förklaringen till detta är att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar ligger väsentligt högre än vad som antagits. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 3 november 1994 åt Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket att göra en studie angående beslut om statlig assistansersättning. Avsikten är att skapa klarhet i skälen för de höga nivåerna. Frågan om kostnadsutvecklingen för statlig assistans berörs mer ingående under anslaget D 10. Kostnader för statlig assistansersättning. I sin rapport föreslår Socialstyrelsen att ansvarsgränserna för personlig assistans bör renodlas genom att staten övertar kostnadsansvaret även för tillfälligt ökade behov av assistans för dem som beviljats assistansersättning. Vidare föreslår styrelsen att ersättning för sjukvikarier, i anslutning till den ordinarie assistentens sjukdom, skall inräknas i assistansersättningen. Med nuvarande regelsystem ligger det på kommunen att svara för sådan ersättning. Slutligen framhåller styrelsen att det bör vara möjligt att få assistansersättning vid kortare sjukhusvistelser. Enligt 4 § LASS kan assistansersättning inte lämnas för tid då den funktionshindrade vårdas på en institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting. Mot bakgrund av den osäkerhet som f.n. råder när det gäller kostnadsutvecklingen i fråga om statlig assistansersättning är regeringen inte beredd att tillstyrka Socialstyrelsens förslag i dessa avseenden. När det gäller habilitering, rehabilitering och hjälpmedel visar Social- styrelsens uppföljning att merparten av huvudmännen gjort särskilda insatser för att informera om ändringarna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. Socialstyrelsen bedömer att de nya bestämmelserna i HSL haft en god effekt på de berörda verksamheterna. Av redovisningen framgår vidare att intresset för de båda specifika stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering (125 miljoner kronor/år) och hjälpmedel (25 miljoner kronor/år) varit mycket stort. Bidragen fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter särskild ansökan. När beslut om fördelning av bidragen fattades avseende medlen för första halvåret 1994 uppgick ansökningarna till många gånger högre belopp än vad som fanns att fördela. Ca en tredjedel av bidraget till specifika habiliterings- och rehabiliteringsinsatser har fördelats till verksamhet inriktad mot små och mindre kända handikappgrupper. Det generella stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering (300 miljoner kronor/år) utges till landstingen, på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde. Enligt regeringens uppfattning innebär förtydligandena i HSL om huvudmännens ansvar för habilitering och rehabilitering samt hjälpmedel, i kombination med de tillfälliga stimulansbidragen, goda möjligheter att påskynda utvecklingen av verksamheterna. Även om det enligt regeringens bedömning ännu är för tidigt att dra några slutsatser av förändringarna inom områdena, är de resultat som hittills framkommit positiva. Det stora intresset för de tillfälliga stimulansbidragen är mycket glädjande. Regeringen vill understryka vikten av att beslut om fördelning av stimulansbidragen, på både central och regional nivå, föregås av behovsanalyser och att de präglas av långsiktighet. Det är också väsentligt att samråd sker med både kommunerna och företrädare för handikapp- organisationerna innan landstingen beslutar om utvecklingsinsatserna. Regeringen avser att, på basis av Socialstyrelsens och Handikappinstitutets fortsatta uppföljningsarbete, ingående följa resultaten av stimulansbidragen. En grundläggande förutsättning för att tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. skall utvecklas är att det finns tillgång till utbildade tolkar. Mot den bakgrunden tillfördes inom ramen för handikappreformen särskilda medel för att åstadkomma en utökning av utbildningen av både tolkar och tolklärare. Av Socialstyrelsens uppföljning framgår att nytillskottet av tolkar under detta och nästa år kommer att bli mycket begränsat, om inte särskilda åtgärder vidtas. Enligt regeringens uppfattning inger detta oro. Det är viktigt att orsakerna till det låga årliga nytillskottet av tolkar klargörs och att nödvändiga åtgärder vidtas. Regeringen har noterat att Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) har för avsikt att under våren 1995 presentera en långtidsplan för tolkutbildningen, som syftar till att öka volymen vad gäller utbildningen av tolkar. Frågor om habilitering, rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst berörs ytterligare under anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet. Regeringen vill i detta sammanhang något beröra frågan om taltjänst för personer med röst-, tal- och språksvårigheter. Genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet år 1990 om den dåvarande hjälpmedelsersättningen åtog sig landstingen att successivt bygga upp en sådan taltjänst. Med anledning av ett uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen nyligen redovisat en rapport angående taltjänstens utveckling. I rapporten konstateras att uppbyggnadstakten utifrån ett riksperspektiv sker långsamt. Under de fyra år som gått sedan överenskom- melsen träffades har en fjärdedel av landstingen inrättat eller fattat beslut om att inrätta taltjänstverksamhet. Enligt styrelsen fordras ytterligare utvecklingsinsatser för att påskynda uppbyggnaden av taltjänstverksamhet. Enligt regeringens bedömning är det bekymmersamt att en så stor andel av landstingen, trots den överenskommelse som träffades år 1990, alltjämt saknar taltjänstverksamhet. Regeringen instämmer i Socialstyrelsens uppfattning att det fordras ytterligare utvecklingsinsatser inom området. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen även fortsättningsvis följer utvecklingen inom området. Psykiatrireformen Den 1 januari 1995 träder psykiatrireformen i kraft (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396). Reformen syftar till att förbättra psykiskt stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. Reformen innebär att ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting tydliggörs när det gäller vård och stöd till psykiskt störda. Med syfte att underlätta genomförandet av psykiatrireformen har riksdagen beslutat att sammanlagt 1 200 miljoner kronor under en treårsperiod skall anvisas området. I årets budgetproposition föreslår regeringen i enlighet härmed att 600 miljoner kronor skall anvisas i statliga stimulansbidrag för att bl.a. utveckla arbetsformer inom socialtjänst och psykiatri. Medlen anvisas under anslaget C 8. Bidrag till psykiatriområdet. Inom ramen för psykiatrireformen har vidare beslutats att sammanlagt 300 miljoner kronor av det tillfälliga stimulansbidraget till anordnande av gruppbostäder m.m. skall förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Dessa medel anvisas under anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering. Uppföljning av kommunernas verksamhet inom handikappområdet Målen för kommunernas handikappomsorg De övergripande målen för handikappomsorgen - att uppnå full delaktighet och jämlikhet - lades senast fast i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade, vilken godkänts av riksdagen (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) preciserar dessa mål och anger i vissa fall hur de skall kunna uppfyllas. Målen för socialtjänsten stämmer väl överens med de handikappolitiska målen, framförallt formuleringarna i socialtjänstlagens 10 och 21 §§. I LSS anges målen för kommunernas verksamhet inom handikappområdet i 5 §. Utifrån dessa utgångspunkter kan följande mål för kommunernas verksamhet inom handikappområdet urskiljas: - att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. - att verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra (LSS). - att medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är anpassat till hans eller hennes behov av särskilt stöd (SoL). - att genom färdtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad, dagverksamhet eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra (SoL). 138 Behov av variabler och nyckeltal som belyser den kommunala handikappomsorgen Den statistik som för närvarande finns genom kommunernas redovisningssystem ger mycket begränsade möjligheter att relatera kostnader och personal till kommunernas olika verksamheter och prestationer på handikappområdet. Nästan undantagslöst redovisar kommunerna sin äldre och handikappomsorg tillsammans och statistiken är inte åldersuppdelad eller uppdelad på kön annat än på enstaka områden. Det saknas därför en sammanhängande statistik över hur många personer med funktionshinder som får stöd och service av kommunen, och hur stor del av kommunens resurser som satsas på handikappomsorgen, eftersom den befintliga statistiken inte är renodlad. Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån (SCB) har i sin rapport Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige 1993 följt upp och utvärderat socialtjänsten på nationell nivå. SCB:s undersökningar om levnadsförhållandena (de s.k. ULF-studierna) har legat som grund för uppföljningen. Socialstyrelsen konstaterar i rapporten beträffande handikappomsorgen, att det är svårt att beräkna antalet personer med funktionshinder och uppskatta hur stor del av dessa personer som behöver service, omsorg och vård från socialtjänsten. Orsaken till detta är bl.a. att sambandet mellan funktionshinder och behov av hjälp i det dagliga livet varken är enkelt, statiskt eller ens riktigt mätbart, eftersom så många faktorer påverkar varandra. I vissa fall kan behoven tillgodoses genom att bostaden anpassas, att miljön blir tillgänglig, via ekonomiskt stöd som handikappersättning och bilstöd osv. Handikappreformen och LSS innebär att nya och förändrade krav ställs på kommunernas handikappomsorg. Nya målgrupper kommer till genom att omsorgerna om utvecklingsstörda successivt överförs från landstingen till kommunerna. Inom ramen för handikappreformen har kommunerna också fått ett tydligare uttalat ansvar inom handikappområdet, t.ex. genom en skyldighet att i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens arbete och insatser inom området. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av vilken effekt handikappreformen har haft när det gäller volym och kvalitet på kommunernas insatser för personer med funktionshinder. Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen kontinuerligt utvecklingen. Det är enligt regeringens bedömning angeläget att på sikt få ett redo- visningssystem som ger bättre möjligheter för regering och riksdag att få en uppfattning om hur kommunernas verksamhet på handikappområdet ser ut i förhållande till uppställda mål och vad den kostar. Socialstyrelsen arbetar för närvarande med ett förslag till ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem för den kommunala sektorn, som om några år kan ge goda möjligheter att följa den kommunala sektorns verksamhet inom olika ansvarsområden. Regeringen avser att noga följa Socialstyrelsens arbete på statistikutvecklingsområdet i detta avseende. Prestationer För att personer med funktionshinder skall kunna leva ett så självständigt liv som möjligt krävs dels att tillgängligheten i vid mening förbättras genom generella insatser, dels att individuella åtgärder med inriktning på den enskildes funktionshinder och behov vidtas. Socialtjänstens insatser i form av social hemtjänst, särskilda boendeformer, färdtjänst m.m. är här av avgörande betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna få jämlika levnadsvillkor och kunna leva självständigt. Nedanstående karta visar andelen vård- och servicetagare i befolkningen upp t.o.m. 64 år per kommun. Kartan och de följande diagrammen mäter endast andelen vård- och servicetagare och inte hur mycket hjälp dessa får. Inte heller belyses servicens kvalitet. 139 Kartan ger en bild av hur mycket service och omsorg samt sjukvård i ordinärt boende eller i särskilda boendeformer (här uttryckt som "vård och hjälp") kom- munerna ger till funktionshindrade personer i åldersgruppen 0 - 64 år. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att bland dessa vård- och servicetagare finns, förutom personer med fysiska funktionshinder, även personer med psykiska funk- tionshinder och personer som får vård och hjälp av andra orsaker, t.ex. sådana som behöver hemhjälp och hemsjukvård vid tillfälliga sjukdomstillstånd, termi- nalvård m.m. Dessa grupper är dock ganska små och påverkar inte i någon större utsträckning slutsatserna om den hjälp som lämnas till hela åldersgruppen 0 - 64 år. Kartan visar att framförallt kommunerna i norra Sverige erbjuder en större andel av personer i åldern 0 - 64 år vård och hjälp än kommunerna i de tre storstadsområdena. Den totala andelen vård- och servicetagare utgör 0,37 % av totalbefolkningen i åldersgruppen 0 - 64 år. Den kommun som har den lägsta servicenivån ligger på 0,08 % av samtliga i åldersgruppen, och den kommun med högsta servicenivå ligger på 1,11 %. Variationerna kan bero på många faktorer, t.ex. på olika behov i kommunerna. Speciellt i små kommuner kan andelen funktionshindrade variera ganska kraftigt beroende på slumpmässiga faktorer. Det kan också röra sig om olika behovsbedömningar, olika ekonomiska förutsättningar i kommunerna och olika ekonomiska prioriteringar. Efterfrågan på socialtjänstens insatser kan också variera beroende på om den enskilde har råd att betala för servicen, i vilken mån anhöriga ställer upp osv. Att kunna bo självständigt och få den hjälp man behöver i bostaden är ett av de mål som socialtjänsten skall leva upp till enligt socialtjänstlagen. För de flesta människor är det av avgörande betydelse att kunna få bo kvar i sin bostad även om man fått ett funktionshinder. För andra, t.ex. för många ungdomar med funktionshinder, kan det vara nödvändigt att flytta hemifrån för att kunna få leva ett självständigare liv. Det finns också bland personer med funktionshinder dem som har behov av en bostad med omfattande vård och service (särskild boendeform). Det är således viktigt att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen omfattar alla grupper. Nedanstående spridningsdiagram visar spridningen mellan kommunerna avseende andelen personer (0-64 år) som får hjälp och vård i ordinärt boende och andelen som får hjälp och vård i särskilda boendeformer. I diagrammet har även lagts in medelvärdet för de två variablerna. 140 Diagram. Fördelningen mellan kommunerna vad avser personer (0-64 år) med hem- hjälp i ordinärt boende och hjälp i särskilda boendeformer. (Varje stjärna representerar en kommun). Diagrammet visar att i de flesta kommuner bor majoriteten vård- och servicetagare med funktionshinder i ordinärt boende och får hjälp från hemtjänsten eller assistans i annan form. I mycket få kommuner bor samtliga funktionshindrade i ordinärt boende med hjälp via hemtjänsten (se 1.). I några få kommuner bor dock fler funktionshindrade i särskilda boendeformer än i ordinärt boende (se 2.). Om detta beror på att det i dessa kommuner finns en övergenomsnittlig andel funktionshindrade personer med mycket stort behov av vård och hjälp är inte känt. Det saknas i dag statistik över vårdtyngden av personer som bor i särskilda boendeformer. Det är heller inte känt i vilken utsträckning kommunala beslut och kommunal policy styr förekomsten av särskilda boendeformer eller andelen personer med funktionshinder som får hjälp och vård i sådana boendeformer. Spridningsdiagrammet visar också att det inte finns något genomgående tydligt "kompensationsbeteende" i kommunerna, så att kommuner med stor andel boende i särskilda boendeformer har liten andel med hemhjälp i ordinärt boende och omvänt. Det förekommer både att kommunerna ger många personer vård och hjälp i såväl ordinärt boende och i särskilda boendeformer som det omvända, dvs. att en liten andel får hjälp i båda formerna. Det är emellertid stor skillnad mellan kommunerna hur många personer som erbjuds hjälp överhuvudtaget. Socialstyrelsen konstaterar i sin tidigare nämnda rapport Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige 1993 att kommunala planer, som t.ex. bostads- försörjningsprogram och äldre- och handikapplaner, i ytterst begränsad omfattning beskriver yngre personers behov av särskilda boendeformer. Oftast konstateras att behovet av bostäder finns, men inte hur stort det är. 141 I dag bor ca 19 % av alla funktionshindrade som får vård och hjälp i någon form i särskilda boendeformer. Motsvarande siffra för äldre är 45 %. Det är således betydligt färre av de funktionshindrade som bor i särskilda boendeformer än äldre personer. Ändå bor således nästan en femtedel av alla personer med funktionshinder i sådan bostadsform. Trots detta finns det ingen statistik som belyser vilken boendestandard dessa personer har, eller hur många yngre personer med funktionshinder som kunnat påverka valet av bostadsform. De uppgifter som finns om boendestandarden och som har redovisats under avsnittet Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet är inte åldersindelade. Fördelningen mellan kommunerna avseende bostädernas standard kan endast redovisas för samtliga särskilda boendeformer. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att få belyst hur många personer med funktionshinder i åldersgruppen 0 - 64 år som bor i särskilda boendeformer av olika standard. Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna kommunikationerna och har stor betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna leva oberoende, delta i samhällslivet och kunna ha ett arbete. Nedanstående boxdiagram visar fördelningen mellan kommunerna när det gäller andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i åldern 0 till 64 år för åren 1985, 1990 och 1993. 80 % av kommunerna faller inom "boxen". Slutpunkterna avser högsta respektive lägsta andel. Materialet är inte åldersstandardiserat eftersom statistik med åldersindelning i mindre grupper inom intervallet 0 - 64 år saknas. Diagram: Andelen färdtjänstberättigade personer av befolkningen i kommunerna i åldrarna 0 - 64 år för åren 1985, 1990 och 1993. 142 Liksom tidigare boxdiagram visar detta en mycket stor spridning mellan kommunerna när det gäller andelen personer med färdtjänsttillstånd. Boxdiagrammet visar vidare att medianservicenivån har ökat mellan åren 1985 och 1990 och därefter minskat något till år 1993. Samtidigt har spridningen mellan kommunerna ökat tydligt mellan åren 1985 och 1990 - i första hand bland de 80 % av kommunerna närmast mediannivån - för att vara oförändrad år 1993. Spridningen bland de 10 % av kommunerna med lägst andel personer med färdtjänsttillstånd har minskat tydligt mellan åren 1985 och 1990. Socialstyrelsen har i sin rapport Statistik för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten (SOS:s rapport 1993:1) pekat på svårigheterna att få fram enhetlig statistik från kommunerna om kostnader och prestationer för olika verksamheter. Det finns för närvarande inga möjligheter att redovisa driftskostnaderna för olika områden inom kommunernas handikappomsorg. Däremot kan bruttodriftskostnaderna per vård- och hjälptagare inom äldre- och handikappomsorgen totalt redovisas. En sådan redovisning görs under rubriken Uppföljning av kommunernas verksamhet inom äldreområdet. Övrigt förändringsarbete inom handikappområdet Aktuella utredningar inom handikappområdet Avgiftsutredningen (Dir. 1993:127) har som huvuduppgift att beskriva avgiftssystemen för olika stöd-, service- och vårdinsatser för personer med funktionshinder samt analysera hur avgifterna förändrats under senare år. Utredningsarbetet skall inriktas på sådana insatser som ges inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt insatser som regleras i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utredningen skall pröva bl.a. om det finns behov av att utveckla särskilda högkostnadsskydd för funktionshindrade personer. Avgiftsutredningen beräknas kunna avsluta sitt arbete i februari 1995. Samreseutredningen (K 1993:06) har till uppgift att lägga fram förslag för att åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med kommunal färdtjänst och riksfärdtjänst, sjukresor samt kollektiva färdmedel. Med utgångspunkt i de förslag som lades fram av Handikapputredningen i betänkandet Ett samhälle för alla prövar Samreseutredningen bl.a. förutsättningarna att lagstifta om ett enhetligt huvudmannaskap för kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för ett samordnat system är att öka tillgängligheten i kollektiva färdmedel för personer med funktionshinder. Samreseutredningens arbete beräknas kunna avslutas till sommaren 1995. Bilstödsutredningen 1993 avlämnade i april 1994 betänkandet Rätten till ratten - reformerat bilstöd (SOU 1994:55). I betänkandet görs bl.a. en utvärdering och översyn av det utvidgade bilstöd som började gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas till den som till följd av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa förändringar när det gäller tillämpningen av dessa kriterier för rätt till bilstöd. Vidare lämnas förslag om en särskild försöksverksamhet för att ge vissa funktionshindrade personer som faller utanför bilstödets personkrets rätt att enbart erhålla anpassningsbidrag. Utöver detta föreslår utredningen förändringar när det gäller bidragsnivåer och inkomstgränser inom stödet. Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i Socialdepartementet. Jämställdhetsfrågor Handikapputredningen har i olika sammanhang kartlagt livsvillkoren för personer med funktionshinder. Utredningen visade på bristfälliga förhållanden när det gäller funktionshindrades möjligheter att få arbete och att kunna påverka utformningen av sin service och hjälp. Andra studier visar att samma förhållanden gäller utbildning, rehabilitering, fritid och rekreation m.m. Det finns däremot påfallande få studier över funktionshindrade kvinnors villkor i jämförelse med funktionshindrade mäns. Det finns emellertid tecken som tyder på att funktionshindrade kvinnor ofta har en mer eftersatt situation än vad som gäller för funktionshindrade män. Med anledning av förslagen i regeringens proposition 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken, Delad makt - delat ansvar, (bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) har riksdagen beslutat om den framtida inriktningen av jämställdhetspolitiken. I propositionen pekar regeringen på flera områden där kunskapen om funktionshindrade kvinnors situation är bristfällig. Som en följd av förslagen i propositionen har bl.a. 3 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till förfogande för utvecklingsverksamhet rörande kvinnor med handikapp. Riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta en handi- kappombudsman med uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindrades rättigheter och intressen på olika samhällsområden och verka för att funktionshindrade inte missgynnas. I propositionen som föregick riksdagsbeslutet om inrättande av en handikappombudsman (prop.1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27, rskr. 1993/94:397) uttalades vikten av att Handikappombudsmannen i sitt arbete bl.a. särskilt uppmärksammar funktionshindrade kvinnors situation. Handikappombudsmannen har under hösten 1994 haft en rad inledande kontakter med myndigheter, projekt och organisationer m.fl. i syfte att öka uppmärksamheten på funktionshindrade kvinnors situation både på det nationella och internationella planet. Regeringen anser att det finns behov av att få en bild av funktionshindrade kvinnors villkor på olika samhällsområden och en uppfattning om på vilka områden kunskapen kan förbättras. Det är också angeläget att se över statistikbehovet och möjligheterna att göra en könsuppdelad statistikredovisning av situationen för personer med funktionshinder. Regeringen avser att under våren ta initiativ i dessa frågor. Internationellt handikapparbete Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. På regeringens initiativ inleddes år 1989 inom FN ett arbete för att få till stånd internationella regler, s.k. Standard Rules, om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler är nu antagna av FN:s generalförsamlig och medlemsländerna, däribland Sverige, har förklarat att de avser att tillämpa reglerna. För Sveriges del är det Handikappombudsmannen som enligt sin instruktion har att regelbundet utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverkliga reglerna. Till reglerna har FN knutit ett system för en aktiv övervakning och uppföljning. Arbetet leds av en särskild rapportör som utsetts av FN. Under en kort tid har Sverige haft obsevatörsstatus i EU:s handikapprogram HELIOS II. Representanter från regeringen och handikapprörelsen har deltagit som observatörer i HELIOS rådgivande organ och i olika arbetsgrupper. Medlemsskapet i EU ger Sverige möjligheter att delta fullt ut i detta och andra program och projekt inom EU som är av betydelse för personer med funktionshinder. I HELIOS-programmet ingår Handynet, som är ett datoriserat flerspråkigt informations- och distributionssystem, som via datamedia skall kunna möta bl.a. funktionshindrades informationsbehov på framförallt hjälpmedelsområdet. Avsikten är att medlemsländerna skall upprätta nationella centrer för insamlig och samordning av den information som behövs för att hålla systemet aktuellt. Handikappinstitutet har haft regeringens uppdrag att påbörja förberedelserna för ett svenskt deltagande i Handynet. Handikappinstitutet redovisade uppdraget i en skrivelse till regeringen den 23 juni 1994. I slutet av år 1992 fick Handikappinstitutet genom EU:s program TIDE (Technology Initiative for Disabled and Elderly) i uppdrag att genomföra en europeisk studie för att kartlägga situationen vad gäller hjälpmedelsteknologi i Europa och utifrån denna lägga fram förslag till åtgärder. Studien har kallats HEART (Horizontal European Activities in Rehabilitation Technology). Det är Sveriges framskjutna position inom handikappområdet som anses vara den främsta anledningen till att uppdraget gick till en icke-medlem i EU. Hösten 1994 lade utredningen fram sina förslag för kommissionen. D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering1 1993/94 Utgift 1 175 744 000 Res. 678 660 000 1994/95 Anslag 900 000 000 1995/96 Förslag 200 000 000 1 Tidigare anslaget D 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under åren 1991-1995. Om befintliga bostäder tas i anspråk för att skapa alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer kan bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under perioden 1 juli 1994 - 31 december 1995. Vidare utbetalas under anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kronor per nytillkommande enbäddsrum eller med 50 000 kronor per nybyggd bostadslägenhet som färdigställts under åren 1992- 1996. Bidragen utges enligt regler i förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Socialstyrelsen Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen, inom ramen för Ädelutvärderingen, en årlig uppföljning av stimulansbidragen. Från år 1991 till oktober 1994 har till Socialstyrelsen inkommit ca 4 500 ansökningar om bidrag. Under år 1992 respektive år 1993 beviljades stimulansbidrag med 495 750 000 kronor respektive 789 800 000 kronor enligt följande fördelning: Bidrag 1992 1993 Gruppbostäder 373 950 000576 000 000 Ombyggnad av sjukhem m.m.: a) nytillkommande 15 800 000 26 750 000 enbäddsrum b) nybyggda bostads-106 000 000187 050 000 lägenheter Bidragsansökningarna under år 1993 fördelar sig på olika målgrupper enligt följande (1992 års siffror anges inom parentes): personer med åldersdemens 27 % (36 %), övriga äldre långtidssjuka 45 % (31 %), psykiskt långtidssjuka 3 % (3 %), fysiskt funktionshindrade 1 % (3 %) och personer med utvecklingsstörning 17 % (27 %) samt 7 % som avsåg bostäder för annan målgrupp. Under åren 1991 till oktober 1994 har bidrag beviljats för 27 800 lägenheter och 1 300 enbäddsrum. Gruppbostäder är den vanligaste boendeformen och svarar för tre fjärdedelar av lägenheterna. Nettotillskottet av lägenheter/enbäddsrum är svårt att beräkna bl.a. eftersom många tillkommit genom ombyggnad. Socialstyrelsen uppskattar dock det sammanlagda tillskottet under bidragsperioden till mellan 13 000-15 000 lägenheter/rum. Socialstyrelsen konstaterar i utvärderingsrapporten Tillfälliga statsbidrag till särskilda boendeformer (Ädelutvärderingen 94:12) att intresset för stimulansbidragen är fortsatt stort, även om en viss minskning av ansökningar kan skönjas under år 1994. Andelen gruppbostäder som tillkommer genom ombyggnad ökar, liksom andelen gruppbostäder i stora anläggningar som omfattar fler än fem boendeenheter. Tendensen från år 1992 kvarstår, dvs. standarden på lägenheterna minskar, ytorna på gemensamma utrymmen minskar och gruppstorlekarna ökar. Socialstyrelsen noterar bl.a. att verksamheten kan komma att hämmas av brist på gemensamma utrymmen, vilka bl.a. skall kompensera lägre standard i lägenheterna. Jämfört med tidigare år noteras vidare en markant ökning av gruppbostäder till målgruppen andra äldre långtidssjuka, medan ansökningarna är få för målgruppen långvarigt psykiskt störda och för fysiskt funktionshindrade. Stimulansbidraget till nya enbäddsrum vid ombyggnad av sjukhem utnyttjas inte heller i den omfattning som svarar mot behovet. Regeringens överväganden Ett av syftena med Ädel-reformen var att ge kommunerna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet och integritet i vård och omsorg. Den kraftfulla satsning som nu görs för utbyggnad, upprustning och utveckling av särskilda boendeformer för äldre och för personer med psykiska och fysiska funktionshinder bidrar i hög grad till att dessa mål kan uppfyllas. Medlen anvisas inom en sammanlagd ram om 3 miljarder kronor. Den hittillsvarande utvecklingen har varit mycket positiv för personer med ålders- demens och övriga långtidssjuka äldre. Däremot har stimulansbidragen utnyttjats i mindre utsträckning för att utveckla nya boendeformer för personer med olika slag av funktionshinder. Behovet av alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer är stort. Psykiatriutredningen lämnade i betänkandet Välfärd och valfrihet (SOU 1992:73) förslag till åtgärder, bl.a. för att öka tillgången till sådana boende- former. Enligt riksdagens beslut den 2 juni 1994 (prop. 1993/94:218 s.94 ff, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) skall 300 miljoner kronor av det till- fälliga statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer. Enligt förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. kan bidrag lämnas med 200 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under perioden 1 juli 1994 - 31 december 1995. Stimulansbidraget för tillskapandet av fler enbäddsrum vid sjukhemmen har ut- nyttjats i betydligt långsammare takt än förväntat, även om en viss ökning kan noteras under år 1993. Enligt Socialstyrelsen kan en anledning till det måttliga intresset vara att vissa kommuner ännu ej beslutat sig för vad man ska göra med sjukhemmen (förhyrda av landstingen), samtidigt som det är svårt att hitta ersättningsplatser för de platser som försvinner vid ombyggnad. Många fastigheter är också tekniskt svåra att bygga om och mycket omfattande ombyggnadsåtgärder är inte heller alltid ekonomiskt försvarbara. Det finns dock stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem, där vissa erbjuder en undermålig boendestandard. Många sjukhem har fortfarande en tydlig institutionsprägel och en majoritet av vårdplatserna finns i flerbäddsrum. Det är således angeläget att sjukhemmens boende- och vårdmiljö förbättras. Regeringen vill i detta sammanhang uppmärksamma de förslag om vissa stimulanser av byggnadsinvesteringar, som regeringen har lagt fram i årets ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25). Inom bostadssektorn föreslås ett extra stöd på 15 % till reparationer, om- och tillbyggnad (ROT). Stödet inkluderar tillgänglighetsskapande åtgärder i det vanliga bostadsbeståndet. Bidraget föreslås utgå för arbeten som påbörjats under år 1995 och avslutats före utgången av år 1996. För särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psykiska funktionshinder föreslås 100 miljoner kronor för ombyggnadsbidrag på 20 %. Vidare föreslås 360 miljoner kronor till ett ROT-stöd på högst 30 % för skolor och andra offentliga lokaler, bl.a. för att öka till- gängligheten för personer med funktionshinder. Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning att Ädel-reformen i stort blivit en framgång. Dock påtalar Socialstyrelsen bl.a. vissa brister i rehabiliteringen för äldre. Åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög kvalitet och trygghet för den enskilde. Oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting måste undanröjas och fungerande samverkansformer utvecklas. Regeringen anser mot denna bakgrund att en omprioritering av del av stimulans- bidragen inom äldreomsorgen bör göras, för att uppnå en effektivare behovstäck- ning med hjälp av det statliga stödet. För att åstadkomma en ändamålsenlig ut- veckling av rehabiliteringen för äldre måste den nödvändiga samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Därför föreslås att 150 miljoner kronor av de under budgetåret 1995/96 tillgängliga medlen på anslaget får användas för detta ändamål. Ett lika stort belopp har genom den nyligen mellan staten och Landstingsförbundet träffade överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995, avsatts till samma ändamål. Sammantaget innebär detta att 300 miljoner kronor (150 miljoner kronor från den 1 januari 1995 och 150 miljonor kronor från den 1 juli 1995) får användas av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla rehabiliteringen för äldre. De sammanlagda medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen. För att åstadkomma en mer flexibel användning av de medel under anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. samordnades dessa anslagsmässigt budgetåret 1994/95. Av samma skäl föreslås att bidragen även samordnas tidsmässigt, dvs. bidrag får lämnas i mån av tillgång till objekt som färdigställts före utgången av år 1996. Förändringen föranleder förändring i förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. 143 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att 150 miljoner kronor från anslagetD 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för äldre i enlighet med vad som ovan sagts, 2. godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996, 3. till Stimulansbidrag till särskildaboendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag 200 000 000 kronor. D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet 1993/94 Utgift 279 530 000Res. 50 870 000 1994/95 Anslag 672 500 000 1995/96 Förslag 1 035 000 000 varav 690 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget avser statsbidrag till följande ändamål: 1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser - stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, - statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt - statsbidrag till tolktjänst. 2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. 3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen. Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsförsörjningen är tillfälliga och utgår under åren 1994 - 1997. Statsbidraget under punkten 1 fördelas av Socialstyrelsen till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan bidragsåret. I samband med behandlingen av regeringens budgetproposition 1994 (prop.1993/94:100, bil 6) ansåg socialutskottet att regeringen borde se över fördelningsprinciperna för statsbidraget till tolktjänst så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom landstinget resp. kommunen och därefter återkomma till riksdagen med förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med vad socialut- skottet föreslog (bet. 1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248). Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver verksamheten i fråga. Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering under punkterna 1 och 2 utges enligt regler i förordningen (1993:1284) om tillfälligt statsbidrag till utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering. Regeringens överväganden Resultatbedömning Socialstyrelsen har lämnat en första rapport till regeringen om uppföljningen av statsbidraget. 1. Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering Socialstyrelsen konstaterar att landstingen i stor utsträckning fördelat det generella stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering till länssjuk- vården. Bidraget har använts för att utveckla nya verksamheter, metoder och ar- betssätt, till samarbete och samverkansprojekt och till kompetensutveckling för personalen. Insatserna har omfattat såväl de traditionella målgrupperna för habilitering och rehabilitering, dvs. rörelsehindrade, synskadade osv., som små och mindre kända handikappgrupper. Socialstyrelsen efterlyser dock bättre kartläggningar av behovsområden innan landstingen gör den lokala fördelningen av stimulansbidraget. Intresset att söka projektmedel till specifika habiliterings- och rehabilite- ringsinsatser har varit mycket stort. Ett antal sjukvårdshuvudmän, kommuner, handikapporganisationer och andra intressenter har fått projektmedel. Statsbidraget har använts till att sätta igång nya verksamheter på eftersatta områden eller att förbättra den verksamhet som finns. En tredjedel av medlen har gått till projekt för små och mindre kända handikappgrupper, bl.a. för att bygga upp kunskapscentrer. Socialstyrelsen anser att det är angeläget att analysera vilka områden som inte uppmärksammats i statsbidragshanteringen. Regeringen konstaterar att Socialstyrelsens utvärdering visar att stimu- lansbidragen till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på ut- vecklingen av verksamheten. Projekt har kommit igång i syfte att minska ojämn- heterna i landet mellan olika grupper av funktionshindrade beträffande tillgången på habilitering och rehabilitering. Det är också tillfredsställande att många av insatserna riktats till små och mindre kända handikappgrupper. Regeringen instämmer dock i Socialstyrelsens påpekande att det i vissa fall kan behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen. 144 2. Statsbidraget till tolktjänst När det gäller tolktjänsten visar Socialstyrelsens uppföljning bl.a. att lands- tingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar för att möta de behov av tolktjänst som finns. Det är också påtagliga skillnader i service till tolkanvändarna i olika landsting. Problemen hänger delvis samman med att antalet nyutbildade tolkar inte ökar. Socialstyrelsen bedömer att det krävs ytterligare årgärder för att förbättra tillgången på utbildade tolkar. Socialstyrelsen anser att landstingen bör inrätta fler tolktjänster med stöd av det nya statsbidraget för att bättre tillgodose behovet av tolktjänst, men också för att skapa större intresse för tolkyrket. Styrelsen anser också att landstingens information om sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit alltför begränsad. Regeringen bedömer det otillfredsställande att utvecklingen av tolktjänsten inte sker i den takt som planerats och att tillskottet av nya tolkar är så litet. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), som bl.a. disponerar statsbidraget till tolkutbildning för döva, dövblinda, vuxendöva samt till teckenspråkslärarutbildningen, anför i en promemoria till Socialstyrelsen att det för närvarande finns hinder för en utökning av antalet utbildningsplatser för tolkar bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i vår att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som syftar till att öka utbildningsvolymen så att den motsvarar behovet av tolkar. Regeringen understryker att det är väsentligt att berörda myndigheter, utbildningsanordnare och landsting vidtar åtgärder för att intresset för tolkyrket kan stärkas, så att fler personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen kommer att, med stöd av medel ur Allmänna arvsfonden, ta initiativ till särskilda informationsprojekt i frågan. Regeringen avser att inbjuda företrädare för berörda myndigheter, handikapporganisationer, landstingen samt yrkesorganisa- tionerna till en diskussion om tolktjänsten. Som tidigare nämnts fördelas statsbidraget till tolktjänsten på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde/landstingsfri kommun. Riksdagen har gett regeringen tillkänna att den önskar en annan fördelningsmodell. Bakgrunden till riksdagens tillkännagivande är en motion So205 (s) i vilken anförs att fördelningen bör göras utifrån antalet tolkanvändare, eftersom vissa landsting, bl.a. Örebro, har ett större antal döva/hörselskadade i förhållande till folkmängden än många andra landsting. Socialstyrelsen gjorde i samband med sin utvärdering av tolktjänsten en enkät till landstingen om tolktjänstverksamheten. Av svaren framgår att det varit svårt för landstingen att uppskatta antalet tolkanvändare och framför allt an- talet döva/hörselskadade och dövblinda i resp. landsting. En av orsakerna till detta är att många landsting inte gjort några inventeringar som visar det verk- liga behovet av tolk. Som tidigare nämnts följer Socialstyrelsen utvecklingen av tolktjänsten genom ett särskilt program och rapporterar varje år till regeringen hur tolktjänsten utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits inom ramen för handikappreformen. Det innebär att regeringen för första gången kommer att få en bild av hur tolktjänsten utvecklas och förändras över tiden och ett fastare underlag för sina bedömningar. Regeringen anser emellertid att den statistik som landstingen för närvarande redovisar om behovet av tolk fortfarande är så outvecklad att den inte bör användas som underlag för någon detaljerad fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell. Utifrån de uppgifter som finns tillgängliga kan man dra den slutsatsen, att Örebro län har ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror bl.a. på att en stor del av utbildningen för döva/hörselskadade är koncentrerad till Örebro, vilket inneburit att många föräldrar med döva eller hörselskadade barn flyttat till länet för att deras barn skall få en sammanhängande skolgång. Regeringen finner det rimligt att Örebro län kompenseras för detta genom att få ett bidrag per invånare som är 80 % högre än för riket i övrigt. Slutsatser Regeringen beräknar att 1 035 miljoner kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96. I enlighet med de riktlinjer som lades fast i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade bör medlen fördelas enligt följande: 1.Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser 810 000 000 varav * stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering 450 000 000 * statsbidrag till rådgivning och stöd 300 000 000 * statsbidrag till tolktjänst 60 000 000 2.Stimulansbidrag till specifika 187 500 000 utvecklingsinsatser inom habilterings- och rehabiliteringsområdet 3.Stimulansbidrag till utvecklings- 37 500 000 insatser inom hjälpmedelsförsörjningen Totalt 1 035 000 000 Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av medlen till stimulansbidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabi- literingsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidragen till habilitering och rehabilitering. Handikappinstitutet bör få disponera en viss del av medlen till stimuleringsbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen för kostnader för fördelning och uppföljning av bidraget. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 035 000 000 kronor. D 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m. 1993/94 Utgift 57 555 793 1994/95 Anslag 4 900 000 1995/96 Förslag 1 000 000 Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpassnings- bidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade. Genom riksdagens beslut (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr. 1992/93:98) har kommunerna genom en särskild reglering fått en skyldighet att svara för bostadsanpassningsbidragsverksamheten. Bestämmelserna om bostadsan- passningsbidrag finns i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. som trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen har ersatt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och förordningen (1985:489) om stats- bidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Enligt övergångs- bestämmelserna till lagen betalas under anslaget övergångsvis statligt bidrag där beslut fattats före den 1 januari 1993. Boverket Boverket har bett kommunerna uppskatta hur många ärenden och hur stora bidrag som har beviljats före den 1 januari 1993 och som kan förväntas leda till utgifter under budgetåret 1995/96. Uppgifterna visar att kommunerna inte förväntar sig några utgifter under budgetåret 1995/96. Boverket bedömer trots detta att vissa mindre utgifter kan uppstå i pågående ärenden samt i omprövade ärenden. Boverket beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov till 1 000 000 kronor. Regeringens överväganden Regeringen gav i april 1993 Boverket i uppdrag att följa upp och beskriva ut- vecklingen när det gäller versamheten med bostadsanpassningsbidrag m.m. Verket har i oktober 1994 i en rapport till Socialdepartementet redovisat uppdraget. Rapporten omfattar bl.a. förslag till vissa författningsändringar. Förslagen bereds f.n. i Socialdepartementet. Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen i fråga om de ärenden där beslut fattats före den 1 januari 1993 samt med hänsyn till kost- naderna för eventuella kvarliggande överklagningsärenden bör medel till kommunernas kostnader för bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas för ytterligare ett budgetår. För att undvika att medel skall behöva anslås för ytterligare budgetår föreslår regeringen att ett tillägg görs i övergångsbestämmelserna till lagen om bostadsanpassningsbidrag. Tillägget innebär att för att statligt bidrag till kommunens kostnader för bostadsanpassningsbidrag skall kunna lämnas måste kommunens ansökan om bidrag ha inkommit till Boverket före utgången av februari 1996. Eventuella kvarvarande bostadsanpassningsbidrag som beviljas enligt äldre regler får staten anses bidra till genom det generella statsbidraget på motsvarande sätt som gäller bostadsanpassningsbidrag enligt den nya lagen. Ett förslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag har upprättats inom Socialdeparte- mentet. Förslaget har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 6.7. För budgetåret 1995/96 bör ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor föras upp för ändamålet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar ett inom Socialdepartementet upprättatförslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. 2. till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor. D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 1993/94 Utgift 124 879 210 1994/95 Anslag 150 000 0001 1995/96 Förslag 235 435 000 varav158 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 1 Inkl. 4 miljoner kronor som anvisats efter förhandlingar mellan staten och de lokala omvårdnadshuvudmännen. Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Statsbidragen administreras av Nämnden för vårdartjänst (NV) och bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst. Nämnden för vårdartjänst Nämnden har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96. 145 Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor Nämnden för vårdartjänst (NV) ersätter genom statsbidrag kostnaderna för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Det övergripande målet för vårdartjänstverksamheten är att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han eller hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har NV givits två verksamhetsmål för vårdartjänsten; NV skall med beaktande av största möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen över kostnaderna för vårdartjänsten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna. Under budgetåret 1993/94 erhöll ca 1 600 studerande vårdartjänst. Antalet personer med behov av vårdartjänst har successivt ökat och NV uppskattar att an- talet kommer att fortsätta att öka även under budgetåret 1995/96. Nämnden beräk- nar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 154 950 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ung- domar som fullgjort sin skolplikt har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habili- tering) som behövs i anslutning till utbildningen. NV administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Stockholms, Göteborgs, Umeå och Kristianstads kommuner och med respektive Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Kristianstads kommun som huvud- män för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. De övergripande målen för verksamheten är att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasie- skola med rh-anpassad utbildning att genomföra studierna. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har NV givits två verksamhetsmål för omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade; NV skall med beaktande av st- örsta möjliga kostnadseffektivitet utveckla olika stöd i och omkring studie- situationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att förbättra kontrollen över kost- nadsutvecklingen för verksamheten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna. Under läsåret 1994/95 omfattar verksamheten 117 utbildnings-/habiliterings- platser varav 76 elevhemsplatser. I linje med vad som angetts i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1993/94 - 1995/96 anger NV i den enkla framställningen att det föreligger ett behov av en fortsatt utbyggnad av riks- gymnasieverksamheten om en efterfrågan i nivå med de senaste årens skall kunna tillgodoses. Den huvudsakliga orsaken till detta är att alla utbildningar i gymnasieskolan fr.o.m. läsåret 1993/94 blivit treåriga. Då många av riksgymna- sieeleverna behöver längre tid för att slutföra sina gymnasiestudier förväntas denna förändring få en kraftig effekt på elevantalet under läsåret 1996/97, då minst 20 nya elever beräknas behöva plats på riksgymnasierna för svårt rörel- sehindrade. Enligt NV behövs redan fr.o.m. hösten 1995 minst åtta nya utbildningsplatser samt 11 elevhemsplatser. Det totala antalet utbild- ningsplatser beräknas av NV för budgetåret 1995/96 till 125, varav 87 elevhemsplatser. NV beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till sammanlagt 111 000 000 kronor budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden NV har till regeringen inkommit med årsredovisning för budgetåret 1993/94. Rege- ringens och Riksrevisionsverkets bedömning av innehållet i denna redovisas under anslaget F 13. Nämnden för vårdartjänst. Vad beträffar vårdartjänsten bör NV under budgetåret 1995/96 fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta ett uppföljningssystem för vårdartjänsten för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till regeringen den 29 juni 1994 i form av en rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med utformningen av uppföljningssystemet. I detta arbete skall NV prioritera lösningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksamheternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser. Regeringen beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhög- skolor, universitet och andra högskolor för budgetåret 1995/96 till totalt 153 385 000 kronor. När det gäller verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasie- utbildning för svårt rörelsehindrade elever bör NV även fortsättningsvis sträva efter att omvårdnads- och utbildningsinsatserna skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling. 146 I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 gavs NV i uppdrag att utarbeta ett uppföljningssystem för omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. Detta uppdrag har redovisats till regeringen den 31 mars 1994 i form av en rapport som tagits fram i samarbete med en konsult från KPMG Bohlins. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 skall NV fortsätta arbetet med utformningen av uppföljningssystemet. I detta arbete skall NV prioritera lös- ningar som möjliggör jämförelser mellan de olika huvudmännen vad gäller verksam- heternas omfattning och kvalitet i förhållande till använda resurser. I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmännen beräknar regeringen medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till 82 050 000 kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. förbudgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 235 435 000 kronor. D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 1993/94 Utgift 58 926 622 1994/95 Anslag 70 124 000 1995/96 Förslag 118 183 000 varav78 789 000 beräknat för juli 1995 - juni 1966 Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med funktionshinder. Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, handikapporganisationernas rekrea- tionsanläggningar, Föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund. Synskadades riksförbund (SRF) 1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 14 933 000 kronor. 2. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar inköp och till- delning av hundar, utbildnings- och uppföljningsansvar. Tillgången på ledarhun- dar har legat under behovsnivån i flera år. Det har därför uppkommit ett ackumu- lerat behov av hundar. SRF räknar med att det behövs ungefär 25 hundar per år för att täcka detta behov. Därtill kommer att ca 25-30 hundar per år behöver ersättas. SRF uppger att tillgången på ledarhundar nu ökar, vilket innebär att SRF skulle kunna öka inköpen för att i någon mån möta de behov som finns. SRF uppger att det under år 1994 fanns ca 245 ledarhundsekipage. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges till 48 514 000 kronor budgetåret 1995/96. 3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning, punktskriftsprojekt m.m. Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1995/96 till 30 001 000 kronor. SRF har i brev till Socialdepartementet den 13 oktober 1994 utöver tidigare äskanden för budgetåret 1995/96 hemställt om ytterligare 1 800 000 kronor för att täcka kostnader för vissa momsinbetalningar. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) 4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av statsanslaget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av nyhetstidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 anges till 8 775 000 kronor. Sveriges dövas riksförbund (SDR) 5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verksamheten under budgetåret 1995/96 beräknas av Sveriges dövas riksförbund till 6 137 000 kronor. Stiftelsen rikstolktjänst 6. Stiftelsen rikstolktjänst består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda samt Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen förfogar över an- slaget till rikstolktjänst och beslutar om hur rikstolktjänsten skall bedrivas. Stiftelsen beräknar kostnaderna för rikstolktjänsten till 8 850 000 kronor för budgetåret 1995/96. Naturhistoriska riksmuséet 7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och rapporte- rar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. De sammanlagda kostnaderna för budgetåret 1995/96 beräknas till 1 100 000 kronor. 147 Bidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar 8. Genom förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar har regeringen meddelat föreskrifter om bl.a. villkoren för statsbidragets användning. Regeringen beslutar om fördelningen av anslags- beloppen mellan organisationerna efter förslag från Socialstyrelsen. Innevarande budgetår har bidrag fördelats till De handikappades riksförbund, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar samt Synskadades riksförbund. Föreningen Rekryteringsgruppen (RG) 9. Föreningen rekryteringsgruppen bedriver tränings- och rehabiliteringsverk- samhet med särskild inriktning på nyskadade. Under budgetåret 1995/96 kommer föreningen att prioritera den uppsökande verksamheten runt om i Sverige. Medelsbehovet för budgetåret 1995/96 anges av föreningen till 7 034 000 kronor. Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) 10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen har stor betydelse för personer med funktionshinder som där kan få orientering och information om hjälpmedel. För budgetåret 1995/96 hemställs om 1 950 000 kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning Beräknade Beräknat belopp utgifter 1995/96 (18 mån) 1994/95 Regeringen 1.SRF hantverk för depåverksamheten9 290 00013 935 000 2. SRF för ledarhundar1 17 250 000 38 625 000 3. SRF för viss övrig verksamhet211 414 00017 121 000 4. FSDB för tidningsutgivning 5 685 000 8 775 000 5. SDR för teckenspråksavdelning 2 470 000 3 705 000 6. Bidrag till rikstolktjänsten 4 950 000 7 425 000 7. Palynologiska laboratoriet 675 000 1 012 000 8. Bidrag till rekreationsanläggningar 15 000 000 22 500 000 9. Bidrag till rekryteringsgruppen2 260 000 3 390 000 10.NHR för NHR-Center 1 130 000 1 695 000 Summa 70 124 000 118 183 000 1 Tillkommer 7 500 000 kronor till ledarhundsverksamheten enligt förslag i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95. 2 Tillkommer 500 000 kronor i engångsanvisning enligt förslag i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Synskadades riksförbund (SRF) Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. Med syfte att stärka depåverksamhetens ekonomi har staten tillfört depån särskilda reformmedel. SRF har också gjort vissa strukturella förändringar i verksamheten för att förbättra den ekonomiska situationen. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att verksamheten nu skall kunna bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn till detta bör depåverksamheten anvisas ett sammanlagt belopp om 13 935 000 kronor. Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. En ledarhund ökar den synskadades oberoende och minskar många gånget behovet av stöd och hjälp i andra former. Det är också bakgrunden till att staten stöder verksamheten med statsbidrag. Regeringen delar SRF:s bedömning att tillgången på ledarhundar nu förbättrats. Det är därför angeläget att SRF får möjlighet att köpa in flera hundar för att tillgodose angelägna behov. Med syfte att säkra SRF:s möjligheter till nya inköp har för innevarande budgetår regeringen i tilläggsbudgeten föreslagit att ledar- hundsverksamheten skall tillföras 7 500 000 kronor i särskilda reformmedel för att täcka de mest akuta behoven. Dessa medel bör ligga kvar även för budgetåret 1995/96. Regeringen bedömer emellertid att ytterligare medel behöver tillföras verksamheten och förordar att 1 500 000 kronor i reformmedel anvisas verk- samheten för budgetåret 1995/96. Därmed bör verksamheten kunna svara mot de behov som finns. Regeringen har för avsikt att i kommande regleringsbrev ålägga Socialstyrelsen att fortlöpande följa ledarhundsverksamheten och att ge regeringen underlag för fortsatta beslut om medelstilldelning. Regeringen beräknar de sammanlagda kostnaderna för ledarhundsverksamheten till 38 625 000 kronor. SRF erhåller under denna anslagspost även statsbidrag till viss övrig verksam- het som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Regeringen har innevarande budgetår föreslagit att SRF skall tillföras 500 000 kronor i en- gångsanvisning för täckande av vissa kostnader för momsinbetalningar för att SRF skall kunna upprätthålla kvaliteten i verksamheten. Sammantaget bör 17 121 000 kronor anvisas för detta ändamål budgetåret 1995/96. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av avgör- ande betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang. Regeringen anser det därför angeläget att det sker en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen och beräknar 8 775 000 kronor för detta för budgetåret 1995/96. Sveriges dövas riksförbund (SDR) SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att utveckla teckenspråket. Regeringen har i olika sammanhang och senast i propositionen 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade pekat på betydelsen av att döva får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation och delaktighet i samhället. Regeringen föreslår ett fortsatt stöd till SDR:s teckenspråksavdelning. För kommande budgetår bör teckenspråksavdelningen an- visas 3 705 000 kronor. Stiftelsen rikstolktjänst Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Stiftelsen bildades år 1993 och består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen pekar i sin anslagsframställning bl.a. på handikapporganisationernas ökade engagemang i Europasamarbetet vilket kommer att medföra ökade tolkkostnader. Stiftelsen återkommer med sin anhållan om ökade medel till tolktjänst i EU-arbetet. Med hänsyn till det ekonomiska läget är regeringen inte beredd att föreslå ett utökat statsbidrag till rikstolktjänsten. För budgetåret 1995/96 bör 7 425 000 kronor anvisas till statsbidrag till riks- tolktjänst. Naturhistoriska riksmuséet Regeringen beräknar ett anslag på 1 012 000 kronor till Naturhistoriska riks- muséets palynologiska laboratorium för det kommande budgetåret. Statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanläggningar av rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer med omfattande funktionshinder möjligheter till semester och rekreation i en tillgänglig miljö och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit ett betydande ansvar för svårt funktionshindrade personer. Det är också bakgrunden till att staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag. Genom de reformmedel som tillfördes anslaget budgetåret 1994/95 bör anläggningarna ha fått bättre förutsättningar att driva verksamheten. Samtidigt reglerades villkoren för statsbidraget i förordningen (1994:950) om statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. Innevarande budgetår har sammanlagt 15 000 000 kronor fördelats till sju anläggningar. Det är Mättinge, som drivs av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Dellenborg, Tranåsbaden, Årevidden samt Stiftelsen Sommarsol, som drivs av De handikappades riksförbund, Stiftelsen Almåsa, som drivs av Synskadades riksförbund och Valjeviken som drivs av Neurologiskt handikappades riksförbund. För budgetåret 1995/96 bör 22 500 000 kronor anvisas till statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. Föreningen rekryteringsgruppen (RG) Föreningen rekryteringsgruppen, RG, kan genom sina tränings- och reha- biliteringsläger erbjuda nyskadade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 3 390 000 kronor anvisas till rekryteringsgruppens verksamhet. Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) NHR bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Utställningen är mycket uppskattad och välbesökt. Regeringen anser att NHR-Center bör stödjas också i fortsättningen och föreslår att 1 695 000 kronor anvisas för ändamålet budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 118 183 000 kronor. D 6. Bidrag till handikapporganisationer 1993/94 Utgift 129 248 000 1994/95 Anslag 129 248 000 1995/96 Förslag 193 872 000 varav129 248 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Handikapporganisationerna får bidrag till sin verksamhet från anslaget. Vill- koren för statsbidraget regleras i förordningen (1994:951) om statsbidrag till handikapporganisationer. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag av Socialstyrelsen. Följande 39 organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår: Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, De handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda, Hjärnkraft - Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, Hörsel- skadades riksförbund, ILCO - Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska Laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka, Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ung- domar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma- allergi, Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet cystisk fibros, Riksföre- ningen Autism, STROKE - Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet, Riksförbundet HIV-positiva samt Svenska parkinsonförbundet. Regeringens överväganden Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmarna att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Organisationerna har också en omfattande upplysningsverksamhet om vad det innebär att leva med funktionshinder samt ger service och information till personer med funktionshinder och deras anhöriga. Organisationerna har under senare år ökat sitt engagemang och sin medverkan i det internationella handikapparbetet. Som exempel kan nämnas arbetet inom FN med internationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en stor roll. På motsvarande sätt medverkar handikapprörelsen i Europasamarbetet. Synskadades riksförbund, De handikappades riksförbund samt Sveriges dövas riksförbund har i en gemensam skrivelse till Utrikesdepartementet den 31 augusti 1994 ansökt om statsbidrag till extraordinära kostnader för att introducera svensk handikappolitik inom EU. Skrivelsen har senare överlämnats till Socialdepartementet. Flera undersökningar visar att kvinnor med funktionshinder har svårt att göra sig gällande i olika sammanhang. Deras inflytande i t.ex. politiskt, fackligt och annat samhällsarbete är mindre än för kvinnor utan funktionshinder. Det är viktigt att denna utveckling bryts. Det kan bl.a. ske genom att organisationerna i sitt intressepolitiska arbete ytterligare uppmärksammar kvinnofrågorna. Statsbidraget till handikapporganisationerna har av statsfinansiella skäl legat still de senaste två åren. Med hänsyn till det fortsatta besvärliga ekon- omiska läget är regeringen inte heller för budgetåret 1995/96 beredd att föreslå någon höjning av statsbidraget. Regeringen föreslår oförändrat statsbidrag med 193 872 000 kronor för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer förbudgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 193 872 000 kronor. D 7. Bidrag till pensionärsorganisationer 1993/94 Utgift 2 446 000 1994/95 Anslag 2 446 000 1995/96 Förslag 3 669 000 varav2 446 000 för perioden juli 1995 - juni 1996 Under anslaget utges statsbidrag till pensionärsorganisationerna. Under inne- varande budgetår utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund och Riksförbundet pensionärsgemenskap. Frågor om statsbidrag till pensionärsorganisationerna regleras i förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärsorganisationer. Beslut i fråga om bidrag meddelas av Socialstyrelsen som också betalar ut bidraget. Regeringens överväganden Pensionärsorganisationerna har en opinionsbildande roll och fyller en viktig funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Pensionärsorganisationerna har också en viktig roll att fylla när det gäller att föra ut och informera om konsekvenserna för äldre av det svenska EU-medlemskapet. En justering av grundbidraget behöver göras för det budgetår som löper under 18 månader från den 1 juli 1995. För budgetåret 1995/96 bör statsbidraget till pensionärsorganisationerna uppgå till 3 669 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 669 000 kronor. D 8. Ersättning för texttelefoner 1993/94 Utgift 77 375 718 1994/95 Anslag 72 700 000 1995/96 Förslag 156 352 000 varav119 663 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner. Från anslaget utbetalas även ersättning till operatören för förmedlingstjänst för samtal mellan text- telefoner och vanliga telefoner. Under innevarande budgetår tillhandahålls för- medlingstjänsten av Telia TeleRespons AB som ersätts för sina kostnader för för- medlingstjänsten och för ränta på nedlagt kapital budgetårsvis i efterskott. Socialstyrelsen Socialstyrelsen gör i sin anslagsframställning bedömningen att 675 texttelefoner och 1 400 anhörigtelefoner kommer att ordineras under budgetåret 1995/96. Styrelsen räknar därvid med ett femtiotal ordinationer av texttelefoner för döv- blinda under budgetåret 1995/96. Införandet av statsbidraget till anhörigtele- foner den 1 juli 1992 har inneburit att de tidigare kraftiga årliga ökningarna i förmedlingsverksamhetens omfattning nu stagnerat. Omfattningen av förmedlingsverksamheten samt kostnaderna för denna förväntas således bli oförändrade under budgetåret 1995/96 jämfört med såväl budgetåren 1994/95 som 1993/94. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 156 352 000 kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Socialstyrelsen skriver i sin anslagsframställning att ett antal aktörer inom teleområdet under budgetåret 1993/94 visat intresse för att vara med i en eventuell upphandling av förmedlingstjänsten. Styrelsen har också för avsikt att under hösten 1994 göra en sådan upphandling. För att kunna uppnå bästa möjliga villkor i en sådan upphandling anser styrelsen det nödvändigt att anslagets konstruktion ändras så att även ersättningen för förmedlingstjänsten utbetalas kvartalsvis i efterskott. Regeringens överväganden Med syfte att öka kostnadskontrollen över förmedlingsverksamheten uppdrog regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 åt Socialstyrelsen att utreda och föreslå former för en prestationsanpassad ersättning för förmedling av texttelefonsamtal. Enligt uppdraget skulle styrelsen också föreslå åtgärder i syfte att uppnå en effektiv upphandling av sådan verksamhet. Socialstyrelsen har genom en rapport den 13 maj 1994 redovisat uppdraget för regeringen. När det gäller den prestationsanpassade ersättningen föreslår styrelsen i rapporten att ersättning till operatören för förmedlingsverksamheten bör baseras på antalet gjorda beställningar av texttelefonsamtal via förmedlingscentralen. Vad beträf- far åtgärder för att uppnå en effektiv upphandling av förmedlingstjänsten redo- visar styrelsen i rapporten den kravspecifikation för förmedling av texttelefonsamtal som utarbetats i samarbete med handikapporganisationerna. Styrelsen gör bedömningen att upphandling av förmedlingstjänsten kan ske fr.o.m. budgetåret 1995/96 och då med den utarbetade specifikationen som grund. Vad beträffar budgetåret 1994/95 föreslår styrelsen att, i avvaktan på upphandling av tjänsten, avtal om prestationsanpassad ersättning för förmedling av texttelefonsamtal bör träffas med Telia TeleRespons AB. Styrelsens rapport fick till följd att ett avtal baserat på en fast ersättning om 87 kronor per anrop till förmedlingstjänsten slöts mellan Socialstyrelsen och Telia TeleRespons AB den 15 juni 1994. I frågorna om prestationsanpassad ersättning för, och upphandling av, förmedling av texttelefonsamtal gör regeringen samma bedömningar som styrelsen. Socialstyrelsen bör därför under budgetåret 1995/96, i överensstämmelse med den utarbetade kravspecifikationen och till lägsta möjliga kostnad, upphandla förmedlingstjänsten i enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Avtal som upprättas som resultat av sådan upphandling bör i likhet med nu gällande avtal med Telia TeleRespons AB baseras på en fast ersättning per anrop. Regeringen delar också Socialstyrelsens uppfattning att den nuvarande anslagskonstruktionen är olämplig och därför bör ändras. Ersättning till operatören för förmedlingstjänsten bör fortsättningsvis utbetalas kvartalsvis i efterskott i stället för som tidigare budgetårsvis i efterskott innefattande ersättning för operatörens räntekostnader. En sådan förändring innebär en engångsvis kraftig ökning av kostnaderna för det första halvåret i anslagsperioden 1995/96. I likhet med Socialstyrelsen beräknar regeringen medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 156 352 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1995/96 anvisar ett för- slagsanslag på 156 352 000 kronor. D 9. Bilstöd till handikappade 1993/94 Utgift 164 462 542 1994/95 Anslag 191 000 000 1995/96 Förslag 610 000 000 varav396 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med handi- kappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstödet kan lämnas till fem olika per- songrupper och omfattar grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings- kassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. 148 Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under perioden den 1 juli 1995 - 31 december 1996 till 595 000 000 kronor. Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 föreslagit att förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ändras fr.o.m. den 1 juli 1995 så att beslut om att bevilja körkortsutbildning i samband med beslut om bilstöd till handikappade fortsättningsvis fattas av de allmänna försäkringskassorna i stället för av Arbetsmarknadsverket. Riksförsäkringsverket har tillstyrkt förslaget. Regeringens överväganden Bilstödet är en viktig stödform för många förflyttningshandikappade. När bilstödsreformen trädde i kraft den 1 oktober 1988 innebar detta dels att personkretsen för rätt till bilstöd utvidgades, dels att själva bidragen inom stödet höjdes. Med verkan fr.o.m. den 1 juli 1991 gjordes en viss ytterligare höjning av bidragen. Som nyss nämnts kan nytt bilstöd beviljas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Som också nämnts infördes det nuvarande bilstödet den 1 oktober 1988. Den andra sjuårsperioden börjar således den 1 oktober 1995. Därmed sker en påtaglig ökning av antalet beviljade bilstöd i förhållande till de närmast föregående åren. Utvecklingen av bilstöd antalsmässigt och ekonomiskt kan, med oförändrade regler, i stort antas följa samma mönster som under bidragets första sjuårsperiod. Ansökningsfrekvensen kan dock beräknas fördela sig något jämnare under den kommande sjuårsperiodens två första år. För budgetåret 1995/96 bör i enlighet med vad Riksförsäkringsverket föreslagit 595 miljoner kronor anvisas för bidrag till handikappade för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Vad gäller Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning ändras så att beslut om körkortsutbildning i samband med beslut om bilstöd till handikappade efter den 1 juli 1995 skall fattas av de allmänna försäkringskassorna i stället för av Arbetsmarknadsverket gör regeringen följande bedömning. Enligt regeringen har besluten om rätt till bilstöd och till körkortsut- bildning en sådan nära koppling att en och samma instans bör ansvara för båda åtgärderna. Regeringen tillstyrker därför Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att beslut om att bevilja körkortsutbildning fortsättningsvis bör fattas av de allmänna försäkringskassorna i samband med beslut om bilstöd. Den avsedda förändringen bör genomföras den 1 juli 1995 genom ett tillägg i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. I anslutning härtill bör medel för upphandling av den speciella körkortsutbildningen för svårt funktionshindrade, motsvarande för budgetåret 1995/96 15 000 000 kronor (varav 10 000 000 kronor för juli 1995 - juni 1996), föras över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till anslaget D 9. Bilstöd till handikappade. Sammantaget innebär detta att 610 miljoner kronor bör anvisas till bilstöd till handikappade under budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags- anslag på 610 000 000 kronor. D 10. Kostnader för statlig assistansersättning 1993/94 Utgift 223 640 048 (6 mån.) 1994/95 Anslag 2 527 000 000 1995/96 Förslag 5 741 000 000 varav 3 808 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från detta anslag betalas assistansersättning fr.o.m. den 1 januari 1994 till funktionshindrade som har behov av personlig assistans för sin dagliga livs- föring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistanser- sättning gäller svårt funktionshindrade som bedöms ha behov av insatsen personlig assistans, som inte har fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktionshinder och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen tillhandahåller assistansen eller genom att den enskilde får ekonomiskt stöd så att han själv kan anlita hjälp från ett kooperativ eller annat fristående organ eller själv vara arbetsgivare för den personlige assistenten. Avsikten är att assistansersättningen skall användas till assistentens eller assistenternas lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som kommunen eller någon annnan som svarar för assistansen debiterar den funktionshindrade. Regeringen fastställer assistansersättningens högsta timbelopp varje år. För år 1995 har detta belopp fastställts till 180 kronor per timme. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket anger medelsbehovet under perioden den 1 juli 1995 - 31 december 1996 till 6 400 000 000 kronor. 149 Regeringens överväganden Riksförsäkringsverket pekade i en första delrapport den 21 juni 1994 om införandet av assistansersättning (RFV anser 1994:4) på en del problem som uppstått i den praktiska tillämpningen av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och LASS angående personlig assistans. Socialstyrelsen tog också upp dessa problem i sin årsrapport 1994 om handikappreformen (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:11). Vad gäller den situation när en funktionshindrad person själv anställer anhöriga som personliga assistenter pekade de båda verken på vissa tillämpningsproblem av skatte- och arbetsrättslig art. På grund av dessa problem vid anställning av en person som personlig assistent som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med, har genom riksdagens beslut (prop. 1994/95:77, bet. 1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:107) vissa ändringar gjorts främst i LSS och LASS. Ändringarna innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt LASS avseende assistans som ges av en person som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med endast lämnas om annan än den funktionshindrade är arbetsgivare eller uppdragsgivare till assistenten. Vidare skall, när den enskilde själv är arbetsgivare eller uppdragsgivare, ekonomiskt stöd/assistansersättning inte lämnas för arbetstid som för en viss assistent överstiger vad som är tillåtet enligt lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i hus- ligt arbete. I anslutning härtill har riksdagen beslutat om en komplettering i den senare lagen, vilken gäller också för personliga assistenter som tillhör arbetsgivarens familj. I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade framhölls att det var förenat med vissa svårigheter att bedöma kostnaderna för handikappreformen och att med hänsyn till detta en särskild uppföljning borde göras vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av reformen. Vidare påpekades att det mot bakgrund av assistansreformens omfattning fanns anledning att särskilt uppmärksamma den stödformen vid en kostnadsuppföljning. Regeringen uppdrog den 30 september 1993 åt Socialstyrelsen att i kontakt med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och handikapporganisationerna och, vad gäller personlig assistans i samråd med Riksförsäkringsverket, göra en sådan kostnadsuppföljning av handikappreformen. Kostnadsuppföljningen skall avse verksamheten under åren 1994 och 1995. En delredovisning av uppdraget avseende kostnadsuppföljningen för verksamheten år 1994 skall lämnas till regeringen senast den 1 december år 1995. En slutlig redovisning av uppdraget, innefattande kostnadsuppföljningen för verksamheten år 1995 samt bedömningen av den långsiktiga kostnadsutvecklingen, skall lämnas senast den 1 december år 1996. Det föreligger f.n. stor osäkerhet vad gäller kostnadsutfallet för den statliga assistansersättningen under reformens inledningsskede. Socialstyrelsen har i sin tidigare omnämnda årsrapport angett att kostnaden sannolikt blir högre än den som beräknades i propositionen 1992/93:159, beroende främst på det höga antalet beviljade assistanstimmar. Även de prognoser som fortlöpande har gjorts både inom Riksförsäkringsverket och Socialdepartementet pekar på detta. I sin anslagsframställning har Riksförsäkringsverket som underlag för sitt angivna medelsbehov under budgetåret 1995/96 antagit att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka torde komma att uppgå till 80 samt att 7 000 personer kommer att erhålla assistansersättning. Sedan Riksförsäkringsverket i sin anslagsframställning gjort bedömningen av medelsbehovet under budgetåret 1995/96 har nya uppgifter framkommit främst vad gäller antalet beviljade assistanstimmar, som f.n. genomsnittligt uppgår till 70 timmar per vecka. Även personkretsens omfattning bedöms nu bli något lägre än vad som tidigare beräknats. Med dessa senare uppgifter som underlag har regeringen beräknat medelsbehovet under budgetåret 1995/96. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket gavs mot bakgrund av kost- nadsutvecklingen, genom regeringsbeslut den 3 november 1994, ett särskilt uppdrag att gemensamt och skyndsamt göra en studie angående assistansersättningen och belysa de bakomliggande orsakerna till utvecklingen. Resultatet av studien redovisades till regeringen den 16 december 1994 och bereds f.n. inom Socialdepartementet. Med beaktande av personkretsens numera beräknade omfattning och det nu genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka beräknar regeringen kostnaderna för statlig assistansersättning för perioden den 1 juli 1995 - 31 december 1996 till 5 741 000 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 741 000 000 kronor. D 11. Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola 1993/94 Utgift 2 700 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola ombildades till aktiebolag den 1 juli 1992. Staten äger sedan bolagsbildningen 70 % av aktierna i bolaget och Sollefteå kommun resterande 30 %. Regeringens överväganden Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag om 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (bet. 1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Syftet med förslagsanslaget var att täcka statens andel av det kapitalunderskott som bedömdes uppstå på grund av fortsatta förluster i bolaget. I propositionen ifrågasatte regeringen statens fortsatta engagemang i producentledet och uttalade möjligheten att statens ägarandel i bolaget skulle kunna överlåtas till annan part. Mot bakgrund av den budget för bolagets verksamhet under år 1994 som presenterades i april 1994, reviderade regeringen sina förväntningar om bolagets ekonomiska situation och beslutade den 17 mars 1994 om medelstillskott med 2,7 miljoner kronor till bolaget. Medelstillskottet motsvarade 70 % av det ackumulerade underskottet om totalt 3,8 miljoner kronor t.o.m. utgången av år 1994. I samband med behandlingen av propositionen om medelstillskott uttalade sig socialutskottet i sitt betänkande 1993/94:12 för en översyn av tjänstehundsförsörjningen. Regeringen beslutade därför i februari 1994 att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att göra en översyn av hur behovet av tjänstehundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses. Arbetsgruppen bestod av företrädare för Socialdepartementet, Justitiedepartemen- tet, Försvarsdepartementet och Finansdepartementet. Då utskottet utgick från att en sådan översyn skulle ske under parlamentarisk medverkan knöts en referensgrupp bestående av fem riksdagsledamöter till arbetsgruppen. Arbetsgruppen överlämnade i juni 1994 till regeringen rapporten Översyn av tjänstehundsförsörjningen (Ds 1994:90). I rapporten beskrivs bl.a. hur antalet leverantörer av tjänstehundar och tillgången på tjänstehundar av god kvalitet ökat under senare år. Mot denna bakgrund gör arbetsgruppen bedömningen att be- hovet av ett statligt engagemang i producentledet fortfarande kan ifrågasättas. Förhandlingar förs för närvarande mellan Socialdepartementet och Sollefteå kommun om en överlåtelse av statens ägarandel till kommunen. Inriktningen är att statens engagemang i bolaget skall upphöra under innevarande budgetår. I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar bör anslaget kvarstå oförändrat. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. 150 E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik Socialtjänstens individ- och familjeomsorg Mål och inriktning Socialtjänstlagen speglar en stark tilltro till människans egen förmåga och vilja att fullt ut delta i samhällslivet och att förändra sin situation. Socialtjänsten skall verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt upphälle får möjlighet att klara sin försörjning. Socialtjänstens olika former av bistånd skall utformas så att de stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Valet av bistånd skall inte bestämmas av mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller, utan måste alltid bestämmas med utgångspunkt från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet. Socialtjänsten måste således förfoga över ett brett register av handlingsalternativ när det gäller individuellt inriktade insatser. Det är av stor betydelse att socialtjänsten samverkar med andra huvudmän som har ansvar över områden som anknyter till socialtjänstens verksamhet. Offensiva insatser krävs för att stödja de grupper som har det extra besvärligt att hävda sig på arbetsmarknaden. Särskilt betydelsefullt är det att förhindra att grupper av ungdomar hamnar utanför arbetslivet och samhällslivet i övrigt. Alla barn har rätt att få en god start i livet. Därför måste barnperspektivet prägla arbetet på alla de samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. Det gäller i högsta grad barn som av olika skäl riskerar att fara illa. Samhället har genom sociallagstiftningen ett särskilt ansvar för att hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till barns skydd. Kvaliteten i detta arbete behöver utvecklas ytterligare. Den enskildes sociala förhållanden påverkas också av samspelet med andra individer och grupper och av de strukturella villkoren i samhället. Det sociala arbetet bör därför också ha ett vidare angreppssätt och även omfatta insatser på grupp- och samhällsnivå, t.ex. medverkan i samhällsplaneringen. Utvecklingen I Social rapport 1994 beskriver Socialstyrelsen problemen hos befolkningsgrupper som befinner sig i de svagaste positionerna i samhället, dvs. människor med begränsade materiella resurser och som är svagt etablerade på bostadsmarknaden eller arbetsmarknaden. 188 Rapporten visar att invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar har de sämsta villkoren och flest problem i samband med arbete, ekonomi och boende. Situationen för dessa grupper försämrades i vissa avseenden redan under åttiotalet. Under nittiotalet kan man se ytterligare försämringar samtidigt som nya problem tillstöter, framför allt relaterade till den höga arbetslösheten. Det är också samma grupper som är överrepresenterade i bostadsområden som karaktäriseras av otillfredsställande fysisk och social miljö. Bostadssituationen Under de senaste åren har antalet vräkningar bl.a. på grund av hyresskulder ökat. Kulmen nåddes år 1993 då antalet vräkningar ökade med nästan 60 % och över 7 600 vräkningar verkställdes. Därefter är tendensen något avtagande. Andra tendenser som påvisats i olika undersökningar är en ökad boendesegregation, framför allt i storstadsregionerna. Skillnader mellan rika och fattiga kommuner har ökat, bl.a. när det gäller inkomster, utbildningsnivå, antal arbetslösa, andel flyktingar och invandrare m.m. Den ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position. Även de senaste årens förändringar av bostads- och arbetsmarknaden, flyktinginvandringen m.m. kan förklara dessa oroande utvecklingstendenser. Socialbidrag Den mycket omfattande arbetslösheten minskar kommunernas skattebas och ökar deras bidragskostnader. Såväl antalet socialbidragstagare som kostnaderna för socialbidrag fortsätter att öka i de allra flesta av landets kommuner. Under år 1993 erhöll 671 300 personer socialbidrag, vilket innebär att närmare åtta procent av befolkningen fick socialbidrag någon gång under året. Variationerna mellan kommunerna är dock stora. I vissa kommuner har endast tre procent av invånarna fått socialbidrag medan siffran i andra kommuner uppgår till hela 13 %. 189 Kostnaderna har stigit kraftigt under hela nittiotalet och fortsatt att öka under år 1994. Även här redovisas stora skillnader mellan kommunerna. De i särklass högsta kostnaderna för socialbidrag har de tre storstäderna. Som exempel kan nämnas att en storstadsinvånare betalar ca 1 900 kr per år för att täcka kommunens socialbidragskostnad. Genomsnittskostnaden för kommuninvånare i landet är ca 850 kr. En viktig och dessutom alarmerande förklaring till de ökande kostnaderna är att bidragstiderna tenderar att bli allt längre. Den genomsnittliga bidragstiden som år 1990 var 4,1 månad hade år 1993 stigit till 4,6 månader. En stor andel av bidragshushållen är hushåll som tillkommit under året, dvs. hushåll som inte erhöll socialbidrag året innan. En stor del av sådana nytillkomna hushåll utgörs av grupper som har särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden, bl.a. ungdomar och invandrare. I detta sammanhang kan nämnas att antalet nya flyktinghushåll ökade 1993. För varje mottagen flykting erhåller dock kommunerna statsbidrag från staten som avser att täcka kostnaderna för socialbidrag och andra introduktionsåtaganden. 190 Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor. Hälften av bidragstagarna är under 25 år och ökningen av antalet bidragstagare har under senare år skett främst i de yngre åldersgrupperna. Vård av missbrukare Institutionerna för vuxna missbrukare befinner sig i ett skede av stora förändringar. Detta framgår av en rapport från Socialstyrelsen (1993:7) Missbrukarvård till rätt pris. Institutionsvården byggdes ut kraftigt under åttiotalet. Antalet platser ökade från ca 5 600 år 1982 till över 8 000 år 1991. År 1992 inträffade dock ett trendbrott. Platsantalet minskade med ca 400 mellan åren 1991 och 1993. Senare uppgifter saknas. Institutionsvårdens förutsättningar har under de senaste åren delvis förändrats genom att kommunernas ekonomiska situation försämrats. Kostnaden för den institutionella missbrukarvården för vuxna kan beräknas till runt två miljarder kronor per år. När kommunerna måste spara, är det naturligt att man överväger mindre kostsamma öppna alternativ till den institutionella vården. Kostnaderna för institutionsvård för missbrukare i landets kommuner varierar dock kraftigt. Högsta kostnaderna har storstadsområdena men även inom dessa varierar kostnaderna mycket mellan "rika" förortskommuner och "miljonprogramsförorter". Vi har idag inga uppgifter som tyder på att kommunerna bygger ut öppenvårdsalternativ i motsvarande grad som institutionsvården minskar. Det kan dessutom finnas en risk för att en fortsatt ökning av socialbidragskostnaderna krymper utrymmet för kommunerna att utveckla öppenvårdsalternativ inom missbrukarvården. För första gången sedan år 1989 ökar antalet LVM-anmälningar något. Under 1993 inlämnades 1 466 ansökningar till länsrätterna om beredande av LVM-vård, vilket är en ökning med 97 jämfört med 1992. Samtidigt har andelen ansökningar från socialtjänsten minskat i förhållande till andra anmälare, i första hand polisen. För vuxna missbrukare, liksom för barn och ungdomar, ökar de omedelbara omhändertagandena, dvs i praktiken akuta placeringar. Sedan Statens institutionsstyrelse (SiS) övertog huvudmannaskapet för LVM-hemmen den 1 april 1994 kan antalet LVM-placeringar följas månadsvis. Fram till och med den 31 oktober 1994 har omkring hälften av omhändertagandena varit omedelbara. Ungdomar Under de senaste åren har olika rapporter både från riksomfattande skol- undersökningar och framför allt från olika lokala undersökningar visat på en oroande ökning av alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Ungdomars ölkonsumtion har för vissa grupper närmat sig sjuttiotalets. Det är framför allt ungdomar som dricker sig berusade som ökar. Det gäller både pojkar och flickor. Pojkar i årskurs 9 som dricker mer än fem burkar starköl/tillfälle har ökat från 18 procent 1987 till 25 procent 1993. För flickor är motsvarande ökning från sex till tolv procent. Särskilt oroande är att andelen som berusar sig på hembränt är så hög. Bland värnpliktiga uppger 17,6 procent att de berusar sig med hembränt. Alkoholkonsumtionen är inte lika stor inom alla ungdomsgrupper. Högriskgruppen utgörs av unga storstadsmän med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden. Nästan 40 procent inom denna grupp uppger att de berusar sig minst en gång per vecka jämfört med ca nio procent i normalgruppen. (källa: Värnpliktsundersökningen 1992) På liknande sätt har olika riksomfattande undersökningar och lokala rapporter visat att ungdomars experimenterande med droger ökat något. Samma mönster finns som när det gäller alkoholkonsumtionen. Inom högriskgruppen uppger 30 procent att de någon gång har använt narkotika jämfört med normalgruppens 5,3 procent (källa: Värnpliktsundersökningen 1992) När det gäller alkoholvanorna är det fråga om en klar ökning jämfört med åttiotalet, särskilt av antalet storkonsumenter. Alkoholdebuten sker också vid allt lägre åldrar. Däremot är det för tidigt att säga om det är början på en mer långsiktig trend eller om det endast rör sig om en tillfällig ökning när det gäller ungdomars användning av droger. Vissa grupper t.ex. andra generationens invandrare är överrepresenterade bland narkotikamissbrukarna, om man ser till deras andel av den svenska totalbefolkningen. En central faktor bakom våldsbrottens variationer är enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) alkoholkonsumtionens förändringar. Vi har idag en oroande ökning av antalet grova våldsbrott, särskilt bland unga män. Vi vet från olika forskningsrapporter att vid 70 - 80 procent av våldsbrotten är gärningsmannen alkoholpåverkad. Ungdomar är överrepresenterade både bland socialbidragstagarna och bland de arbetslösa. Enligt en nyligen presenterad undersökning av långvarigt arbetslösa ungdomar har dessutom långvarigt arbetslösa män en mycket högre alkoholkonsumtion än andra grupper i samma ålderskategori. Sammantaget är detta larmsignaler som måste tas på största allvar. Antalet omedelbara tvångsomhändertaganden har ökat under 1993. SiS som har ansvar för de särskilda ungdomshemmen, alltså de hem som tar emot tvångsomhändertagna ungdomar med behov av särskild tillsyn, har i sin årsberättelse redovisat att nästan hälften av kommunernas ansökningar om plats avsåg akuta placeringar. De vanligaste skälen till placering på särskilt ungdomshem var stölder, snatterier, våld och missbruk. Andelen storstadsungdomar var så hög som 45 procent. Detta avspeglar sig också i kommunernas kostnader för vård av barn och ungdomar. De största kostnaderna redovisar storstäderna och förortskommuner inom miljonprogrammet. Mot bakgrund av ovanstående är det särskilt oroande att många av kommunernas nedskärningar drabbat ungdomar som behöver stöd och hjälp. Skolornas elevvårdsteam har minskats, fritidsgårdar har stängts m.m. Tillsammans med den ökande ungdomsarbetslösheten har detta inneburit att alltför många ungdomar går sysslolösa och söker sig till kulturer som står vid sidan av samhället. Barn Statistiska centralbyråns statistik över andelen barn under 17 år som varit föremål för socialtjänstens insatser visar en ökning mellan åren 1990 och 1993. Samtidigt redovisar kommunerna i stort sett oförändrade vårdkostnader för barn och ungdom. Det är därför svårt att dra några slutsatser kring den redovisade ökningen av insatser. Olika studier visar att föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen. Enligt Socialstyrelsens sociala rapport 1994 hade ca tre procent av barnen en arbetslös förälder år 1993, vilket var dubbelt så högt som året innan. Bland barn med ensamstående mor och barn med utländskt ursprung är andelen ännu högre. Alkoholpolitiska kommissionen redovisar i betänkandet Barn, föräldrar och alkohol (SOU 1994:29) att barn i missbrukarmiljöer löper en förhöjd risk att försummas och vanvårdas och att uppleva våld inom familjen. Barn till alkoholiserade föräldrar får oftare en försämrad allmän utveckling under småbarnsåren och har oftare skolsvårigheter trots att de är normalbegåvade. Under senare år har anmälningarna till polisen om misstänkta över- grepp/misshandel mot barn stadigt ökat. SCB uppger att antalet anmälningar om barnmisshandel mot barn under 6 år fram t.o.m. oktober 1994 uppgick till 709, en ökning med 170 fall jämfört med motsvarande period året innan. Anmälningarna avseende barn i åldern 7 - 14 år uppgick till 2 790 vilket är en ökning med 542. När det gäller anmälningar om våldtäkter mot barn har utvecklingen varit likartad den som gäller för våldtäkterna totalt. Enligt BRÅ är det troligt att den statistiska ökningen speglar en faktisk ökning i dessa fall. Om övriga typer av anmälda sexualbrott mot barn motsvarar en faktisk ökning går inte att bedöma. Under 1994 har situationen förändrats. Av tillgänglig statistik framgår att anmälningar rörande sexuella övergrepp under detta år minskat. Vidtagna och planerade åtgärder De grupper som är beroende av socialtjänstens insatser saknar eller har endast små möjligheter att kompensera eventuella försämringar i levnadsbetingelserna med egna initiativ. Besparingar inom det sociala området måste ske på ett sådant sätt att inte de svagaste gruppernas situation förvärras, t.ex. genom att allt fler blir långvarigt socialbidragsberoende eller blir utslagna ur samhället. Socialtjänsten måste utveckla och finna nya metoder som bygger på ett mer offensivt förhållningssätt i arbetet med att hjälpa och bistå människor med sociala problem. Tidiga stöd- och hjälpinsatser samt förebyggande åtgärder kan vara av avgörande betydelse för att den enskilde skall kunna leva ett självständigt liv. Verksamhetens kvalitet måste upprätthållas så att inte socialtjänsten förlorar såväl i anseende som i effektivitet. 191 En ny socialtjänstlag Socialtjänstkommittén (S 1991:07) tillsattes sommaren 1991 med uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen, innefattande en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och med syfte att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommittén erhöll genom regeringsbeslut den 10 juni 1993 tillägg till sina direktiv för att även utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde samt belysa hur kommunernas, privata vårdutövares och vissa institutioners ansvar att lämna uppgifter till staten kan regleras. Kommittén har i delbetänkandet Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30), bl.a. lämnat förslag till en precisering av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Betänkandet har remissbehandlats. Vidare har kommittén nyligen överlämnat sitt huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139) till regeringen. I huvudbetänkandet redovisas en översyn av själva lagstiftningen och förslag lämnas till en helt ny socialtjänstlag. Kommittén lämnar också förslag som avser att stärka barnperspektivet inom socialtjänsten. Även socialtjänstens roll i den kommunala planeringsprocessen behandlas, liksom socialtjänstens ansvar för insatser på grupp- och områdesnivå. Kommittén föreslår vissa förtydliganden i lagstift- ningen. Även hur samhällets stöd till frivilligt socialt arbete kan stärkas behandlas i huvudbetänkandet. Betänkandet innehåller ytterligare förslag som påverkar socialtjänstens framtida arbete. Huvudbetänkandet kommer att remissbehandlas under våren. Regeringen har för avsikt att på grundval av såväl huvudbetänkandet som delbetänkandet förelägga riksdagen en proposition med förslag till ny socialtjänstlag. Kommitténs uppdrag att utreda författningsreglering av personregister, frågor om dokumentation inom socialtjänsten samt kompetens- och utbildningsfrågor inom socialtjänsten återstår. Det återstående arbetet kommer att redovisas i särskilda betänkanden under våren 1995. Socialbidrag Eftersom den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten är huvudorsaken till hushållens försämringar är kampen mot arbetslösheten ett av de viktigaste inslagen i regeringens politik. Den beskrivna utvecklingen uttrycker tendenser i samhällsutvecklingen som vi med största kraft måste bekämpa. Samhällsutvecklingen under senare år, som bl.a. kännetecknas av hög arbetslöshet, är den främsta orsaken till det ökade socialbidragsberoendet. Om allt fler människor i allt yngre åldrar ställs utanför arbetslivet och därmed inte ges möjlighet till egen försörjning, ökar risken för en bestående marginalisering och ett permanent bidragsberoende. Socialtjänsten måste aktivt verka för att underlätta för människor med en svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete, arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller utbildning. Ungdomar, flyktingar, invandrare och arbetshandikappade skall prioriteras i den statliga arbetsmarknadspolitiken. Härvid vill vi betona vikten av samverkan mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna för att vidta sysselsättningsskapande åtgärder som kan omfatta även socialtjänstens grupper. För att ge bättre underlag för regeringens bevakning av socialbidrags- utvecklingen har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa och analysera utvecklingen av socialbidragsberoendet, bl.a. med avseende på kostnader, orsaker, fördelning på olika grupper samt utveckling över tid i olika grupper. Vidare skall styrelsen utvärdera effekterna av olika metoder att arbeta med socialbidragsberoende hushåll. Som tidigare nämnts har socialtjänstkommittén överlämnat sitt delbetänkande Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30) till regeringen. I betänkandet lämnas förslag till en precisering av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Kommittén föreslår att en miniminorm införs och även preciseras i lagstiftningen. Boende Regeringen anser att socialtjänsten har ett stort ansvar för att stödja och hjälpa människor som av olika skäl riskerar att vräkas. Socialnämndens uppgift är dels att förebygga att någon förlorar sin bostad, dels att biträda vederbörande, om vräkning skulle ske. I de fall där avhysning innebär att någon blir utan bostad skall samhället på olika sätt bistå den enskilde att försöka lösa det uppkomna problemet. Socialtjänsten bör söka få till stånd samverkan med såväl allmännyttan som de privata fastighetsägarna för att förebygga att enskilda eller familjer vräks. Socialstyrelsen har i rapporten De bostadslösas situation i Sverige bl.a. redovisat resultatet av en riksomfattande kartläggning av bostadslösheten, de bostadslösas situation och av hur bostadslösheten är fördelad mellan olika orter och befolkningskategorier. I utredningen fastslås att socialtjänsten i samverkan med bostadsföretagen måste öka sitt engagemang för hushåll med svag ställning på bostadsmarknaden. Det är också nödvändigt att utveckla socialtjänstens metoder för arbetet med hemlösa, bl.a. genom att skapa boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad gäller stöd och kontroll i boendet och som kan fungera som ett led i en långsiktig behandlingskedja. Det behövs också mer anpassade insatser för särskilda grupper av hemlösa, bl.a. hemlösa med psykiska störningar, hemlösa kvinnor och hemlösa med utomnordisk bakgrund. Skuldsaneringsinstitutet som riksdagen beslutat att inrätta fr.o.m. den 1 juli 1994 kan också bidra till att hjälpa vissa starkt skuldsatta hushåll att planera och lösa svåra ekonomiska situationer som kan vara en av orsakerna till att man riskerar att förlora sin bostad. Regeringen utgår från att Socialstyrelsen inom ramen för sitt tillsynsansvar följer upp de brister som framkommit när det gäller socialtjänstens arbete med hushåll som har en svag ställning på bostadsmarknaden, dvs hushåll som riskerar att vräkas och förlora sin bostad och personer som av olika skäl är hemlösa och därför i stort behov av socialtjänstens bistånd. Vård av missbrukare Kommunerna har från och med den 1 juli 1994 tagit över länsstyrelsernas hantering av LVM-ärendena (prop. 1993/94:97, bet.1993/94 SoU16). Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika samhällsinsatser för personer med missbruksproblem. Mycket talar för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte kan möta behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala insatserna är otillräckliga finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till sist endast tvångsvård återstår. Länsstyrelsen skall inom ramen för sin tillsynsfunktion följa utvecklingen inom missbrukarvården och ge kommunerna erforderligt stöd samt bevaka den enskildes rättssäkerhet. Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institu- tionsvården och å andra sidan de rent kommunala insatserna. Det special- destinerade statsbidraget till missbrukarvården bör därför tillsvidare behållas och inriktas mot att stödja utvecklingen av kommunernas öppenvårdsinsatser. De tunga missbrukarna kan ha behov av olika former av social omvårdnad, social träning och kontroll. Detta är exempel på insatser som kan behöva utvecklas. Även vissa tungt belastade ungdomar kan vara i behov av mellanvårdsformer som innehåller en mer strukturerad verksamhet än vad socialbyråerna vanligen erbjuder. Statsbidraget redovisas under anslaget E 1. Ungdomar Ungdomarnas inträde på arbets- och bostadsmarknaden måste underlättas. Av den totala sysselsättningsminskningen står ungdomsgruppen för hälften. På samma sätt är det med socialbidragsberoendet. Hälften av socialbidragstagarna är under 25 år. Avhoppen från vissa linjer på gymnasieskolan är oacceptabelt många. För att förhindra att stora ungdomsgrupper hamnar utanför arbetsmarknaden och andra delar av samhället krävs aktiva samordnade insatser. Individ- och familjomsorgen bör ta intitativ till samarbete med andra myndigheter på detta område. Åtgärder för att minska ungdomars alkoholkonsumtion måste prioriteras. Likaså måste det drogförebyggande arbetet bland barn och ungdomar förstärkas ute i kommunerna. Regeringen har under anslaget E 4. Alkohol- och drogförebyggande åtgärder, föreslagit att 74 miljoner skall avsättas till åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen. Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar bör enligt regeringens mening prioriteras ytterligare. Lokala alkoholpolitiska handlingsprogram bör utvecklas i kommunerna. Dessa bör innehålla såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra alkoholmissbruk bland ungdomar. Olika ungdomsgrupper bör engageras i detta arbete för att hitta nya okonventionella metoder i kampen mot det ökade ungdomsmissbruket. De högsta brottsnivåerna och det största alkohol- och drogmissbruket finns i de tre storstäderna. De sociala myndigheterna är enligt svensk sociallagstiftning skyldiga att i samarbete med den unges familj försöka åtgärda problemen i den unges uppväxtmiljö. Regeringen anser att det idag är extra viktigt att alla inblandade parter, både myndigheter och allmänhet, mobiliseras i försöken att bryta den negativa utveckling som vi sett under senaste åren, både när det gäller ungdomars förändrade attityder till alkohol och droger och när det gäller ungdomsvåld. Det finns ett särskilt stort behov av ökad satsning på samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar, socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter och fram- förallt ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar och lösningar. Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste med andra ord ske på bred front. Sambanden mellan arbetslöshet, våld och missbruk måste uppmärksammas. Av särskilt stor vikt är att insatser riktade till barn och ungdomar i de mest utsatta storstadsområdena förstärks. Ungdomars levnadsvillkor i storstadsområdena kommer särskilt att belysas av den Storstadskommitté som regeringen kommer att tillsätta (se vidare under Anslaget A. Familjer och barn). Åtgärder för att stimulera metodutveckling och annat förnyelsearbete inom kommunerna krävs för att möta den ovan beskrivna utvecklingen. Medel för sådana åtgärder disponeras av Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse och länsstyrelserna. Regeringen föreslår att medel för dessa ändamål avsätts även för budgetåret 1995/96. Regeringen avser vidare att se över hur statliga och kommunala åtgärder kan samordnas för att förbättra ungdomarnas inträde i samhällslivet och därmed minska risken för marginalisering av vissa ungdomsgrupper. Som ett led i detta arbete har Folkhälsoinstitutet fått i uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen följa och dokumentera hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala anpassning och hälsotillstånd. Under våren 1995 kommer en första forskningsöversikt om ungdomsarbetslöshet och framförallt vilka konsekvenser den kan ha för individ och samhälle att presenteras. Regeringen kommer då att ta ställning till behovet av åtgärder. Barn Det är än viktigare att idag betona att ett barnperspektiv måste prägla arbetet inom alla de samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. I regeringsförklaringen poängteras detta: "Barns behov och rättigheter skall ställas i första rummet." Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem som den för med sig för många familjer ökar nu riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far illa. I dessa tider av ekonomisk knapphet är det samhällets skyldighet att se till att barnens behov och rättigheter tillgodoses. Detta har också varit utgångspunkten för regeringens besparingsarbete. Verksamheter riktade till barn har så långt som möjligt fredats. Barnomsorg, skola, fritid, socialtjänst och kultur fyller viktiga funktioner i samhällets strävan att ge en trygg och bra uppväxt - särskilt för de mest utsatta barnen. Socialtjänstens arbete med utsatta barn och deras familjer karaktäriseras idag av både allvarliga brister och positiva exempel på förbättringar. Barn som behöver socialtjänstens hjälp har rätt att kräva hög kompetens hos dem som är satta att utreda och föreslå åtgärder som kan påverka hela deras liv. Socialstyrelsen har sedan år 1991 haft ett uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller arbetet med barn som far illa och deras familjer. Inom Barn i fokus, som Socialstyrelsens projekt kallats, har Socialstyrelsen genom en rad olika insatser medverkat till metodutveckling och utbildning. Barn i fokus kommer att avslutas under våren 1995 med en redogörelse för de slutsatser som Socialstyrelsen drar utifrån de uredningar som genomförts och de metodutvecklingsprojekt som initierats under arbetets gång ute i landet. Socialstyrelsen har vidare i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 fått i uppdrag att i samverkan med andra berörda myndigheter och huvudmän följa och dokumentera hur missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar påverkar barnets utveckling samt initiera utvecklingsarbete på området. Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest använda vårdformen för de barn och unga som varit i behov av samhällets omhändertagande. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården. Som ett led i uppdraget skall Socialstyrelsen utarbeta kvalitetsmått för utvärdering av familjehemsvården. Socialstyrelsen skall redovisa sitt uppdrag den 1 april 1995. En grupp barn som idag fordrar särskilt stor uppmärksamhet är barn som lever i utsatta miljöer. Det kan vara att någon av föräldrarna missbrukar eller på grund av psykisk sjukdom, utvecklingsstörning eller andra skäl inte räcker till. Det kan vara att hela familjen lever under stor ekonomisk press på grund av arbetslöshet eller skuldsättning. Kommunerna har genom sociallagstiftningen ålagts ansvaret att särskilt följa utvecklingen hos barn som riskerar att utvecklas ogynnsamt och att hjälpa barn och familjer som har en utsatt situation. Att öka kunskaperna och uppmuntra utveckling av metoder i det sociala arbetet - att öka kompetensen hos dem som i praktiken har att möta barn och familjer i kris och som har att bedöma behoven och verkställa åtgärder - är således ytterst kommunens ansvar. Med minskade resurser följer högre krav på effektivitet, vilket gör det än viktigare för kommunerna att ta tillvara den kunskap som redan finns. Kommunerna måste därför på bästa sätt förvalta den kunskap som Socialstyrelsen och länsstyrelserna aktivt tar fram t.ex. inom ramen för olika uppdrag från regeringen. Det är inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg idag också viktigt att öka satsningen på alternativ och metodutveckling. 192 Stöd till frivilligt socialt arbete Folkrörelser och andra frivilliga organisationer har en viktig kompletterande roll inom det sociala arbetet. De kan erbjuda insatser av ett annat slag än vad den offentliga sektorn kan erbjuda. Organisationernas ideologi och särart utgör grunden för deras engagemang inom det sociala arbetet. De bör därför utforma verksamheten utifrån den egna organisationens inriktning för att komplettera samhällets insatser där detta behövs. Inom Civildepartementet pågår ett utvecklingsarbete om folkrörelser och organisationers roll i samhället. Bland annat skall ett forskningsprogram om denna sektor utarbetas. Statsbidrag kommer också fortsättningsvis att utgå till folkrörelser och organisationer som verkar inom det sociala området, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som särskilda projektmedel. Under anslag E 2. Bidrag till organisationer föreslås att medel avsätts till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag kan utgå till såväl klientorganisationer inom alkohol- och narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig anknytning vilka bedriver verksamhet inriktade på socialt utsatta grupper. Bidrag utgår även till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer samt till organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetsorganisationer och vissa andra organisationer föreslås få organisationsstöd för sin centrala verksamhet inom alkoholområdet. Medel som tidigare beräknats under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet överförs till ett särskilt anslag E 5. Bidrag till nykterhetsrörelsens organisationer. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat organ som bedriver upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk i samhället. Även CAN erhåller statsbidrag för sin verksamhet. Tillsynen över socialtjänsten Det yttersta ansvaret att garantera den sociala tryggheten för de mest utsatta grupperna åvilar det offentliga. Utvecklingen under senare tid har kännetecknats av decentralisering av offentliga verksamheter, generella i stället för riktade statsbidrag och ökande andel privat vård. I detta perspektiv får tillsynsfrågorna en mycket stor betydelse. Tillsynen omfattar såväl kommunernas socialtjänst och olika institutioner inom socialtjänsten som enskilda vårdhem. Den statliga tillsynen bedrivs av Socialstyrelsen, som är den centrala tillsynsmyndigheten och länsstyrelserna som har ett regionalt tillsynsansvar. Länsstyrelserna skall som ett led i sitt tillsynsarbete lämna enhetliga underlag till den nationella uppföljningen rörande tillsynens inriktning, innehåll och resultat. Länstyrelserna och Socialstyrelserna har fått i uppdrag att i samråd utarbeta ett gemensamt system för uppföljning och redovisning av den sociala tillsynen. Under senare år har det funnits en strävan att förskjuta tyngdpunkten i länsstyrelsernas arbete från handläggning av individuella ärenden till ett tillsynsarbete som i större utsträckning bygger på uppföljning och utvärdering av länets socialtjänst. Länsstyrelserna skall emellertid också bevaka den enskildes rättssäkerhet genom att informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten samt att genom att biträda kommunerna med råd i deras verksamhet. En utvecklingsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att i dialog med länsstyrelserna utveckla deras arbete, bl.a. innehållet i den regionala tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet. Länsstyrelserna har också getts en mer aktiv roll när det gäller olika utvecklingsinsatser inom länets kommuner, bl.a. genom att fördela ut- vecklingsmedel för att stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser inom missbrukar- och ungdomsvården i kommuner där behov av utveckling föreligger. Länsstyrelserna får också inom alkoholområdet en viktig roll att i samverkan med Alkoholinspektionen stå för en intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll av alkoholhanteringen. Den nya alkohollagen som riksdagen beslutat innebär också att kommunerna övertar länsstyrelsernas hantering av serveringstillstånd till restauranger. Övertagandet kommer att ske successivt t.o.m. år 1997 för att kommunerna skall hinna bygga upp erforderlig kompetens för handläggning av dessa ärendeslag. Under övergångstiden skall länsstyrelserna genom en intensifierad tillsyn och under samverkan ge kommunerna det stöd som erfordras till dess kommunerna byggt upp sin egen kompetens. För att ytterligare stärka tillsynen enligt den nya alkohollagen avser regeringen dessutom att initiera utbildningsinsater riktade till länsstyrelserna för att underlätta deras övergång till nya tillsynsuppgifter. Uppföljning och utvärdering Socialtjänstlagen har karaktären av målinriktad ramlag. Begränsade ekonomiska resurser i kommunerna i kombination med nya principer för styrning och ledning av verksamheterna har medfört ökade krav på lokal och central uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av socialtjänsten. En av Socialstyrelsens uppgifter är att följa upp och till regering och riksdag redovisa hur lagstiftningens mål uppfylls samt vilka problem som orsakar brister i måluppfyllelsen. Socialstyrelsen har i uppdrag att särskilt uppmärksamma hur förebyggande och öppna verksamheter utvecklas samt att följa och analysera utvecklingen av socialbidragsberoendet. För att kunna utföra detta behövs enhetliga mått som beskriver kvalitet, resultat och effekter. Socialstyrelsen skall därför till regeringen lämna förslag till hur ett nationellt bevaknings- och uppföljningssystem kan byggas upp. Socialstyrelsen har övertagit beställaransvaret från Statistiska centralbyrån när det gäller uppgifter om statistik inom socialtjänsten. Socialtjänstkommittén har fått i uppdrag att överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör ske av verksamheter inom socialtjänsten och hur detta arbete kan underlättas och stärkas. Kommittén har också fått i uppdrag att lämna förslag till hur kommunernas och enskilda vårdgivares skyldighet att lämna mängdstatistik till Socialstyrelsen bör regleras. Detta sammantaget bör på sikt ge bättre förutsättningar för att förbättra socialtjänststatistiken, som utgör ett viktigt inslag i uppföljningen och utvärderingen av socialtjänstens insatser. Alkoholpolitik Mål och inriktning Målet för den svenska alkoholpolitiken är att begränsa alkoholens skade- verkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen. Denna målsättning försöker vi uppnå främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet. Den svenska alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som formulerats av WHO och som ligger till grund för Europaregionens aktionsplan för att minska alkoholkonsumtionen. Sverige har anslutit sig till denna aktionsplan för att minska alkoholens skadeverk- ningar. Planen rekommenderar länderna att utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade såväl på hela befolkningen som på speciella riskgrupper. Utöver målet att minska den totala alkoholkonsumtionen krävs således, enligt regeringens mening, särskilda insatser för att påverka framför allt ungdomars och riskkonsumenters alkoholvanor. Konsumtionsutvecklingen Den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige har varit ganska stabil under de senaste åren. Det som framför allt hänt är att restaurangernas andel av den alkohol som säljs har ökat och det som bidragit mest till denna ökning är försäljningen av starköl. Ungefär 40 procent av starkölskonsumtionen sker idag på restauranger. 193 Enligt skolundersökningar och den senaste värnpliktsundersökningen ökar alkoholkonsumtionen bland unga människor. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen sjuttiotalets nivå. Bland vuxna står kvinnorna för de största förändringarna när det gäller alkoholkonsumtion under de senaste decennierna. Alkoholvaneundersökningarna visar att kvinnornas konsumtion har ökat under sjuttio- och åttiotalen. Kvinnorna svarar idag för ca en tredjedel av den totala konsumtionen mot en femtedel i slutet av sextiotalet. I gruppen ungdomar med hög alkoholkonsumtion har unga kvinnors andel ökat under senare år. Vidtagna och planerade åtgärder Sverige har anslutit sig till WHO:s målsättning att alkoholkonsumtionen skall minska med 25 % fram till år 2 000 (1980 basår). Det innebär för Sveriges del att alkoholkonsumtionen skall minska från nuvarande 6,24 till ca 5,0 liter 100 % alkohol per invånare 15 år och däröver. Samtidigt står vi inför omfattande förändringar i omvärlden under de närmaste åren som påverkar den hittills förda alkoholpolitiken. Enligt den alkohol- politiska kommissionen - som nyligen presenterade sitt slutbetänkande - behövs framöver en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att begränsa konsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna. Den hittillsvarande svenska alkoholpolitiken bygger på en avvägd kombination av höga skatter, restriktioner, information, opinionsbildning och behand- lingsinsatser. Förutsättningarna för att kunna använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel kommer framöver att ändras. På grund av marknadsanpassning och slopad gränskontroll kommer troligtvis alkoholpriset att påverkas nedåt. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att anslå 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel har 50 miljoner kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för att ansvara för och leda det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Institutet har bl.a. fått i uppdrag att sammankalla en nationell ledningsgrupp, som skall arbeta fram en långsiktig handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla som hittills. Handlingsplanen skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1995. För kommande budgetår föreslår regeringen 74 miljoner kronor, under anslag E4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, för att kunna förverkliga den långsiktiga handlingsplanen. Riksdagen har den 16 december 1994 beslutat ersätta lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) och lagen (1977:292) om tillverkning av drycker (LTD) med en ny alkohollag. Den nya lagen innebär att import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffats, dvs. alla Vin & Sprits tidigare monopol samt Systembolagets monopol på försäljning till restauranger. Dessa har ersatts av ett alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem. En ny myndighet - Alkoholinspektionen - har inrättats den 1 januari 1995 för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn av alkoholhanteringen. Dessutom innebär den nya alkoholagen att tillståndsgivningen för serveringstillstånd förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Under år 1995 kommer dock som en övergångsåtgärd länsstyrelserna att fullgöra kommunernas skyldigheter. För åren 1996 och 1997 kommer länsstyrelserna som ett stöd till kommunerna att yttra sig över alla ansökningar om permanenta serveringstillstånd. Regeringen uppdrog i mars 1994 åt samtliga länsstyrelser i landet att vidta åtgärder för att på det regionala planet samordna insatser mellan berörda myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Bakgrunden är det initiativ som länsstyrelsen i Stockholms län har tagit till vad man kallar Operation Krogsanering. Grundidén är att samordna flera såväl statliga som kommunala myndigheters tillsynsarbete gentemot restaurangbranschen. Denna typ av samordnad tillsynsverksamhet har visat sig vara mycket effektiv och länsstyrelserna bör enligt regeringens uppfattning även fortsättningsvis prioritera denna typ av samordnad regional tillsynsverksamhet. Länsstyrelserna skall senast den 31 december 1995 till Socialdepartementet redovisa åtgärder och erfarenheter från uppdraget. Förändringen med att kommunerna tar över tillståndsgivningen och den direkta restaurangtillsynen samtidigt som länsstyrelsernas resurser på området bibehålls innebär en ökad satsning från samhällets sida på tillsynen över restaurangernas alkoholhantering. Kommunernas övertagande av tillståndsgivningen och länsstyrelsernas nya tillsynsroll kräver dock initialt vissa utbildningsinsatser. Under år 1995 planeras därför sådana insatser gentemot kommuner och länsstyrelser. Kommunerna kommer i och med den nya alkohollagen att få en annan och mer uttalad roll när det gäller att påverka alkoholens tillgänglighet. När det kommunala vetot försvinner och man själv övertar tillståndsgivningen ökar kraven på att kommunerna har en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl prövningar av serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över verksamheten i kommunen. Varje kommun bör ha alkoholpolitiska program som innehåller tydliga riktlinjer för vad som skall gälla för att få tillstånd att servera alkoholdrycker samt på vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet avses bedrivas. Regeringen avser att tillsammans med Svenska Kommunförbundet under år 1995 uppmärksamma kommunerna på vikten av att upprätta sådana alkoholpolitiska program. Alkoholpolitiska kommissionen överlämnade före sommaren sex betänkanden rörande den framtida svenska alkoholpolitiken och missbrukarvården. Dessa betänkanden har nyligen remissbehandlats och beredning pågår i regeringskansliet. 194 Narkotikapolitik Mål och inriktning Den svenska narkotikapolitiken syftar till att skapa ett samhälle utan droger, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket skall även fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på såväl lokal som nationell nivå. Avsikten är att motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk. Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. De olika insatserna bör därför samordnas kommunalt och regionalt på det sätt man finner lämpligt och i enlighet med de riktlinjer för svensk narkotikapolitik som fastlagts av Sveriges riksdag. I första hand bör förebyggande insatser riktade till unga människor betonas. Den svenska narkotikapolitiken skall ligga till grund för Sveriges in- ternationella engagemang. Målet skall vara att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kommer att aktivt motarbeta alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen. Utvecklingen i Sverige Enligt den kartläggning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige som genomfördes år 1992 finns det uppskattningsvis mellan 14 000 och 19 000 personer som regelbundet missbrukar narkotika. Detta är en ökning jämfört med vad som framkom i den förra kartläggningen som gjordes år 1979. Då beräknades antalet tunga missbrukare till mellan 10 000 och 14 000. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som genomfört båda undersökningarna menar att nyrekryteringen till gruppen tunga missbrukare huvudsakligen inträffade i slutet av sjuttiotalet och i början av åttiotalet. Andelen unga personer med ett tungt missbruk har minskat påtagligt sedan år 1979. Då var 37 procent under 25 år. Idag är motsvarande andel 10 procent. Missbrukarna har blivit äldre och de har missbrukat under en lång period. 43 procent av de tunga missbrukarna är över 35 år. Närmare hälften har missbrukat i tio år eller mer. Samtidigt som nyrekryteringen av unga missbrukare till tungt missbruk har minskat avsevärt sedan första hälften av åttiotalet tycks nyrekryteringen av andra generationens invandrarungdomar ligga på en hög nivå, åtminstone i storstäderna. Siffrorna är små och bör tolkas med en viss försiktighet, men de tyder på att invandrarungdomar under 25 år är överrepresenterade jämfört med svenska ungdomar. Detta tycks inte gälla för alkohol. Flera länder i Europa rapporterar om en positivare inställning till droger bland ungdomar samt även en ökning av missbruket. I Sverige genomförs regelbundet undersökningar av drogvanor bland skolungdom i årskurs 9. Andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika har under större delen av åttiotalet legat på ca fyra procent. I början av sjuttiotalet var motsvarande andel ca 14 procent. Under de allra senaste åren har andelen legat runt fem procent. Även en undersökning av drogvanor bland värnpliktsinskrivna tyder på en något liberalare hållning till narkotika än under åttiotalet. Likaså rapporterar personal och organisationer som verkar bland ungdomar om förändrade attityder och en ny öppenhet att experimentera med droger. Sedan mitten av åttiotalet har Socialstyrelsen haft ett särskilt regerings- uppdrag med syfte att motverka smittspridningen av HIV bland narko- tikamissbrukare. Betydande statliga medel har satsats på uppbyggnaden av en offensiv narkomanvård. Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit framgångsrika och vi har idag en internationellt sett mycket låg andel nysmitta av HIV bland injektionsmissbrukare. Av det totala antalet aids-sjuka i Sverige utgör injektionsmissbrukarna ca sju procent. I Europa är medeltalet ca 34 procent. Fortfarande diagnostiseras dock nya fall av HIV-smitta bland narkotikamissbrukare. Det rör sig om två á tre fall per månad i Sverige. Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektions- missbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken på att droger som inte injiceras, såsom ecstasy och amfetamin, används i ökad omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en viss ökning av det s.k. rökheroinet. Bland missbrukarna är blandmissbruk idag snarare regel än undantag och i CAN:s undersökning rapporteras att 77 procent av missbrukarna har missbrukat två eller flera narkotiska preparat. Detta gäller det tunga missbruket där ca 90 procent består av injektionsmissbruk men där samtidigt missbruk av cannabis eller alkohol är vanlig. Utvecklingen utomlands Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Det går inte längre att tala om renodlade producent- eller konsumentländer. Där det finns narkotika, där växer också missbruket. I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt i pressen. Vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand cannabis, men det förekommer även förslag om att legalisera användningen av alla typer av narkotika. Av de opinionsundersökningar som gjorts framgår dock att sådana krav saknar stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har heller uttalat sig för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt avvisande av varje tanke på legalisering också lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark och debatten i stället inriktats på hur de förebyggande insatserna skall kunna stärkas. Vidtagna och planerade åtgärder Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet, som har en särskild samarbetsgrupp för narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen. Pompidougruppen har beslutat att genomföra ett särskilt utbildnings- och träningsprogram för personal som är verksamma inom förebyggande arbete och vård och behandling i Central- och Östeuropa. Sverige ingår i den särskilda styrgrupp som inrättats för detta projekt och kommer att aktivt delta också i det praktiska genomförandet. Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det inter- nationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Genom Sveriges medlemskap i EU kommer vi att få tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett problem, som kräver åtgärder inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både utbud och efterfrågan. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat internationellt agerande. En särskild global handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har presenterats av Europeiska kommissionen. Handlingsplanen bereds nu i olika rådsarbetsgrupper och i Europaparlamentet. Europeiska rådet kommer enligt planerna att behandla frågan under våren 1995. Genom Sveriges observatörskap har vi kunnat delta i dessa diskussioner sedan sommaren 1994. De åtgärder som vidtas såväl internationellt som nationellt bör i största möjliga utsträckning baseras på kunskap om faktiska förhållanden och utvärderingar av effekterna av olika insatser. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotikaområdet, att ta initiativ till en samlad plan för en förstärkt alkoholforskning i samverkan med forskningsråden och viktiga forskningsavnämare och att se över alkoholstatistiken i samarbete med övriga berörda myndigheter m.fl. Institutet fördelar vidare vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden och genomför utvärderingar av det förebyggande arbetets effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av såväl förebyggande insatser som vård och behandling. Sverige deltar redan idag i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot drogmissbruk. Universitetet i Stockholm har av regeringen fått i uppdrag att svara för den svenska samordningen. Ett av de viktigaste arbetsområdena inom Pompidougruppen är det epidemiologiska. Bland annat har en metod för undersökning av skolelevers drogvanor utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer att prövas under våren 1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av CAN, som också kommer att samordna arbetet. EU har beslutat att inrätta ett särskilt narkotikaobservatorium med säte i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta information om droger och drogberoende i medlemsstaterna för att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Sverige deltar i observatoriets verksamhet i och med EU-inträdet. Därmed ökar våra möjligheter till informations- och erfarenhetsutbyte med andra medlemsländers institutioner på området. Många människor oroar sig för att slopandet av de inre gränskontrollerna inom EU skall leda till en ökad tillgång på narkotika. För att uppväga borttagandet av systematiska gränskontroller för varor och personer kommer ett flertal s.k. kompensatoriska åtgärder att vidtas. Sverige deltar sedan sommaren 1994 i diskussioner kring utformningen av de insatser som skall motverka negativa effekter av att de inre gränskontrollerna slopas. De svenska gränskontrollerna kommer också att finnas kvar i sin nuvarande form till dess att de kompensatoriska åtgärderna är fullt utbyggda. Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om en drogliberalare inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för narkotikapolitiken måste vara att på alla sätt motarbeta en ökad droganvändning bland ungdomar. Det måste till krafttag för att minska tillgängligheten av narkotika. Den narkotikanegativa inställning som idag omfattas av en majoritet av svenska ungdomar är inte given en gång för alla. Det visar de senaste uppgifterna om det experimentella bruket bland ungdomar, även om ökningen inte kan betecknas som dramatisk. Kommunerna bör därför målmedvetet och med stöd av Folkhälsoinstitutet stärka det före- byggande arbetet riktat till ungdomar. Sverige är initiativtagare till en arbetsgrupp inom ramen för Pompidougruppen som skall utarbeta metoder för att följa upp nya missbruksmönster bland ungdomar i Europa. Ungdomars livsstil och tänkande är internationellt präglat. Många tendenser är gemensamma, såväl när det gäller livstil som droganvändning. Ett europeiskt seminarium kommer att anordnas i Strasbourg under försommaren 1995. Därefter kommer man att ta ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas. Folkhälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de förebyggande insatserna i Sverige när det gäller alkohol och narkotika. Institutet ställer sin kompetens till de lokala aktörernas förfogande. Mot bakgrund av uppgifterna om att andra generationens invandrarungdomar är överrepresenterade bland missbrukande ungdomar bör deras situation uppmärksammas särskilt. Det HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste fortsätta. Socialstyrelsen har fått nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet med Offensiv narkomanvård. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det gäller metoder för motivationsarbete, behandlingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt störda och HIV-smittade missbrukare. Socialstyrelsen har nyligen presenterat en uppföljning av missbrukarvården i Stockholms län. Av rapporten framgår att institutionsvården har minskat och att öppenvården inte har byggts ut i motsvarande grad. Detta är oroande, i synnerhet som det finns skäl att anta att detta har resulterat i en ökning av LVM- anmälningarna. Det är angeläget att Socialstyrelsen följer upp denna rapport på nationell nivå. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikan. Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå. Sverige hör till de länder som har längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större utsträckning av organisationer och enskilda länder. För att även fortsättningsvis kunna upprätthålla Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är det av största vikt att vi genom en konsekvent genomförd narkotikapolitik bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade förebyggande vårdinsatser och fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka att nyrekryteringen till narkotikamissbruk åter ökar. E 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård 1993/94 Utgift 478 051 981 1994/95 Anslag 480 000 000 1995/96 Förslag 720 000 000 varav480 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Genom den verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse, som är huvudman för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, har staten ett direkt ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård. Genom ett särskilt statsbidrag svarar staten dessutom för delar av kommunernas kostnader för öppenvård inom missbruks- och ungdomsområdet. Statens direkta ansvar för institutionsvården och statsbidragen till kommunerna bör ses som en helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl institutionssidan som inom öppenvården överensstämmer med behov och efterfrågan. Det finns ett starkt intresse av att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga insatser. Den tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommunerna gör. För budgetåret 1993/94 har totalt 430 miljoner kronor fördelats till kommunerna enligt kriterier som grundar sig på ett genomsnitt av nyttjade vårddagar inom den slutna vården. Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser i kommuner med särskilda utvecklingsbehov. Socialstyrelsen har i uppdrag att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet, samt följa upp och utvärdera de verksamheter som kommer till stånd. Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 hemställt att anslaget behålls som ett riktat statsbidrag till missbrukarvård och ungdomsvård. Regeringens övervägande Regeringens uppfattning är att det finns stora behov av att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Det riktade statsbidraget har syftat till att få till stånd en bättre balans mellan de olika vårdinsatserna inom området samt en bättre kvalitet i verksamheterna. Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör tillsvidare behållas som ett riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete. Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna, som är regional tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten, har god kännedom om kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård och om vilka brister eller behov av särskilda medel som föreligger. Utvecklingsmedlen får en naturlig funktion vid uppföljningen av vad som framkommer vid tillsynsarbetet. Utvecklingsmedlen bör därför disponeras av länsstyrelserna. Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor vikt vid uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till stånd, samt fånga upp och sprida kännedom om goda exempel inom missbruks- och ungdomsområdet. I samband med beredningen av betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144) bör förutsättningslöst prövas om statsbidraget skall läggas in i utjämningsbidraget till kommunerna. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 720 000 000 kronor. 195 E 2. Bidrag till organisationer 1993/94 Utgift 30 152 480 1994/95 Anslag 31 630 000 1995/96 Förslag 47 445 000 varav31 630 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Socialstyrelsen Socialstyrelsen strävar efter en bättre samordning av stödet till organisationer som arbetar inom det sociala området. Detta åstadkommes genom systematisk uppföljning och granskning av hur medlen kommer till användning. Styrelsen har bl.a. gjort en granskning av sex organisationer inom missbruksområdet. Ytterligare sex organisationer som arbetar inom barnområdet granskas för närvarande. Resultatet av utvärderingarna avses läggas till grund för bidragsgivningen. Syftet är att skapa bättre planeringsförutsättningar för organisationerna samt att effektivisera bidragsgivningen. Socialstyrelsen hemställer att 47 445 000 kronor anvisas för budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Frivilliga organisationer gör viktiga insatser inom det sociala området. Det gäller såväl inom missbruksområdet som inom barn- och ungdomsområdet. Regeringen anser att bidrag bör utgå till organisationer och stiftelser som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Medlen bör disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn taget till den uppföljning och utvärdering som styrelsen genomför. Den del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna, som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag. Även organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer bör erhålla bidrag ur anslaget. Stöd bör också kunna utgå till organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor. 196 Sammanfattning ------------------------------------------------------ Anslagspost Förslag 1995/95 ------------------------------------------------------ Bidrag till sammanslutningar av f.d. 35 014 500 alkoholmissbrukare m.fl. Bidrag till organisationer som 4 810 500 arbetar för utsatta barn och deras familjer 7 620 000 Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvinnor 47 445 000 Summa ------------------------------------------------------ Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reser- vationsanslag på 47 445 000 kronor. E 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 1993/94 Utgift 7 964 000 1994/95 Anslag 7 964 000 1995/96 Förslag 11 946 000 varav7 964 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk, liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador samt motverka icke-medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginformation. För CAN:s verksamhet har regeringen för budgetåret 1995/96 beräknat ett bidrag på totalt 11 946 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 11 946 000 kronor. 197 E 4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder 1994/95 Anslag 75 000 000 1995/96 Förslag 74 000 000 varav49 330 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Förutsättningarna för att kunna bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik förändras i takt med Sveriges ökande deltagande i den europeiska integrationen. En del av de traditionella alkohol- och drogpolitiska instrumenten försvagas och måste kompenseras med ökade insatser på andra områden. Ansvaret för att genomföra intentionerna i alkoholpolitiken åligger flera olika aktörer i samhället. Dessa kan sammanfattas i tre olika grupper: de som arbetar med förebyggande insatser, de som svarar för att aktörerna på alkoholmarknaden följer de lagar och regler som gäller och de som primärt svarar för vård och behandling. Det kan ibland vara svårt att särskilja de olika aktörernas uppgifter från varandra. Därför behöver de olika alkholpolitiska insatserna samordnas. Folkhälsoinstitutet har fått ett särskilt uppdrag att ansvara för och leda det alkoholförebyggande arbetet. Institutet skall bl.a. inom ramen för en nationell ledningsgrupp samordna arbetet med att ta fram en långsiktig handlingsplan. Denna skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1995. För innevarande budgetår har riksdagen anslagit 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Regeringens överväganden Tänkbara konsekvenser på längre sikt av ett svenskt EU-medlemskap är att tillgängligheten av alkoholhaltiga drycker ökar och/eller att alkoholpriserna blir lägre. Om inga motåtgärder sätts in finns risk att alkoholkonsumtionen kommer att öka väsentligt, framför allt bland ungdomar. Regeringens uppfattning är att det måste finnas en hög handlingsberedskap såväl nationellt som lokalt och regionalt. Det finns redan idag oroande tendenser till ett ökat alkoholbruk bland ungdomar framför allt i storstäderna. Den höga ungdomsarbetslösheten, ökade våldstendenser bland ungdomar och en ökad tillgänglighet av alkohol och droger inger stark oro för utvecklingen framöver. Målet för det lokala arbetet måste vara att få till stånd en sammanhållen strategi som är väl förankrad lokalt. Viktiga aktörer är bl.a. socialtjänsten, skolan, fritidsförvaltningen, föreningslivet, polisen och primärvården. Kommunerna i landet bör utveckla lokala alkoholpolitiska handlingsprogram som omfattar såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra alkoholmissbruk hos ungdomar. För att kunna understödja ett mer långsiktigt arbete, som bl.a. kommer att framgå av den nationella ledningsgruppens handlingsplan och dessutom ha den handlingsberedskap som kan behövas om alkoholkonsumtionen skulle öka, bör särskilda medel disponeras av Socialdepartementet för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 74 000 000 kronor. E 5. Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. 1995/96 Förslag 27 370 000 varav18 247 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer har sedan lång tid tillbaka fått organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Detta organisationsstöd har tidigare beräknats under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet. Efter rekvisition från Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. (SAM) har Folkhälsoinstitutet utbetalat medlen till SAM, som i sin tur har fördelat dessa till de olika bidragsberättigade organisationerna. Regeringens överväganden Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga stöd och komplement till det arbete som myndigheterna bedriver. De enskilda organisationerna bör därför utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås. Statsbidrag till nykterhetsrörelsens organisationer kommer även fort- sättningsvis att utgå i form av centralt organisationsstöd. Från nykter- hetsorganisationernas sida finns önskemål om att statsbidraget i fortsättningen skall utbetalas direkt till Nykterhetsrörelsens samarbetsnämnd och inte som nu via Folkhälsoinstitutet. Riksdagen har också uttalat sig i denna fråga och ställt sig bakom en förändring, där statsbidraget till nykterhetsrörelsen i fortsättningen redovisas som ett eget anslag i budgeten. Regeringen föreslår därför att statsbidraget till nykterhetsorganisationerna m.fl. får ett eget anslag och att medlen i fortsättningen betalas ut direkt till SAM. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 27 370 000 kronor. 198 F. Myndigheter under Socialdepartementet Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd. De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkrings- administrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden. Denna verksamhet, som i stor utsträckning är regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret utom i fråga om de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, och dess huvuduppgift är framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring. För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den meningen att uppgifter härleds ur någon författning. Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, viss vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För Statens institut för psykosocial miljömedicin är egen forskningsverksamhet det primära, medan Socialvetenskapliga forskningsrådet framför allt svarar för forskningsfinansiering. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion. Handikappombudsmannen inrättades som en ny myndighet den 1 juli 1994 samtidigt med avvecklingen av Statens handikappråd. Handikappombudsmannen har övertagit en del av rådets uppgifter medan andra förts till Socialstyrelsen. Huvuduppgiften är att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Bl.a. som en följd av anslutningen till EU inrättas den 1 januari 1995 två nya myndigheter, dels Alkoholinspektionen med uppgifter av tillstånds- och tillsynskaraktär inom det alkoholpolitiska området, dels Alkohol- sortimentsnämnden, som skall pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Medlemskapet i EU kommer att ställa stora krav på statsförvaltningen i fråga om t.ex. nationell och internationell koordinering, styrning samt kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen av enskilda myndigheters internationella engagemang kan förändrade organisationsstrukturer behöva övervägas och samverkansformerna behöva vidareutvecklas. Den totala personalstyrkan vid myndigheterna under Socialdepartementet uppgår till drygt 20 000 anställda. När staten övertog huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen våren 1994 tillkom ca 2 800 årsarbetare. Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Inför budgetåret 1995/96 har Rättsmedicinalverket varit föremål för en fördjupad prövning. Samtliga myndigheter utom de nyinrättade har lämnat årsredovisningar. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat två revisionsberättelser med invändning. RRV har bedömt att Riksförsäkringsverkets resultatredovisning saknar väsentlig information vad avser analys av resultat i förhållande till målen, väsentliga slutprestationer och kvalitet i slutprestationerna. Såvitt avser Statens institutionsstyrelse har RRV påtalat brister i den finansiella redovisningen och den interna kontrollen. Regeringens närmare bedömningar av myndigheternas verksamhet redovisas under resp. anslag. Regeringen har, som framgår av finansplanen, lagt ett generellt sammanlagt besparingskrav på elva procent för den statliga verksamheten fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingskravet till fem procent. I årets budgetförslag har en viss selektivitet iakttagits i besparingarna inom Socialdepartementets område beroende t.ex. på om en myndighet befinner sig i ett uppbyggnads- eller utvecklingsskede. Totalt sett har besparingskravet i huvudsak uppfyllts. Omfattningen av besparingen för enskilda myndigheter framgår under resp. anslag. Även för de kommande åren avser regeringen att noga pröva hur det återstående besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna. Därvid kommer stor vikt att läggas vid t.ex. i årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant information. Vid beräkning av anslagen för budgetåret 1995/96 har hänsyn vidare tagits till de tekniska justeringar som redovisas i finansplanen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderavseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. F 1. Riksförsäkringsverket 1993/94 Utgift 475 661 511 1994/95 Anslag 619 474 000 1995/96 Förslag 819 626 000 varav544 050 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för social- försäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspen- sionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag, assistansersättning för personer med svåra funktionshinder, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående, ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och familjebidrag till värnpliktiga. RFV är också ansvarig myndighet för funktionen Socialförsäkring m.m. inom det civila försvaret. De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkringskassorna genom den allmänna socialförsäkringen och anslutande bidragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete. RFV föreslår i sin fördjupade anslagsframställning en viss förändring av de övergripande målen såtillvida att man föreslår att administrationen bör arbeta mer aktivt och för en socialförsäkring som är samhällsekonomiskt effektiv. I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar RFV verksamheterna inom delområdena försäkrings- och bidragsområdet (bl.a. ersättning vid sjukdom, handikapp och ålderdom samt ekonomiskt stöd till barnfamiljer), rehabiliteringsområdet samt administrativ utveckling. På försäkrings- och bidragsområdet har verket gjort en satsning på utveckling av uppföljnings- och utvärderingssystem för att förbättra resultatmätningen inom organisationen. Åtgärder på rehabiliteringsområdet har prioriterats i syfte att ge sjukskrivna människor möjlighet att återinträda i arbetslivet. Enligt RFV:s beräkningar uppgår effekterna av ohälsoarbetet åren 1992 och 1993 till en dag per år, dvs. de aktiva insatserna från socialförsäkringsadministrationen och övriga samverkande synes ha gett resultat i nivå med av statsmakterna formulerade mål för de två åren. Inom området administrativ utveckling har RFV ökat insatserna vad gäller personalutveckling. Vidare har RFV bedrivit ett arbete med fördelning av administrationskostnaderna per verksamhetsgren och budgetår. I regleringsbrev för socialförsäkringsadministrationen för budgetåret 1993/94 angavs följande resultatkrav: - Ohälsotalet bör sänkas med en dag jämfört med 1992/93 års nivå. - Insatser för att minska antalet långtidssjukskrivna skall prioriteras. - Den genomsnittliga åldern för pensionsinträdet - den faktiska pensionsåldern - bör höjas bl.a. genom åtgärder för att begränsa behovet av förtidspension. - Andelen pappor som tar ut föräldrapenning bör öka. - Nuvarande inbetalningsgrad i förhållande till fastställt underhållsbidrag bör upprätthållas. - Prisutvecklingen och därmed kostnaderna för läkemedel bör begränsas. Ohälsotalet ökade enligt RFV med 0,4 dagar under budgetåret 1993/94. Härvid står sjukpenningdelen för en minskning med 1,9 dagar under det att förtidspensioner och rehabiliteringspenning ökat. Verket framhåller att under de senaste åren har höjningen av antalet nybeviljade förtidspensioner avspeglat en motsvarande minskning bland långa sjukpenningfall. Det totala antalet långvariga ohälsofall med ersättning från socialförsäkringen har inte ökat under perioden 1991-1993. Fr.o.m. maj 1994 har vidare antalet nybeviljade förtidspensioner minskat jämfört med åren 1992 och 1993. Fäders uttag av föräldrapenning har enligt RFV varit relativt lågt men uppvisar en ökande tendens. Av det totala antalet ersatta dagar under år 1993 var männens andel 10,1 %, vilket innebär en ökning med en procentenhet från år 1992 och med 2,7 procentenheter i förhållande till år 1990. Målet att inbetalningsgraden i förhållande till fastställt underhållsbidrag skall upprätthållas har inte kunnat uppfyllas. En minskning av inbetalningarna har skett från 78,9 % till 76,8 %. Den huvudsakliga orsaken är enligt RFV:s bedömning lågkonjunkturen med hög arbetslöshet. Kostnaderna för läkemedel har ökat med ca 10 %. Ökningen förklaras bl.a. av att det skett en övergång från äldre billigare läkemedel till nya bättre och dyrare preparat. RFV har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. I resultat- redovisningen har uppdelning skett på verksamhetsgrenar enligt följande - barnbidrag, bidragsförskott m.m. - föräldraförsäkring - sjukpenningförsäkring - rehabilitering - arbetsskadeersättning - förtidspension/sjukbidrag - sjukvårdsersättning - försäkring vid ålderdom - annan utbetalning För respektive verksamhetsgren framgår utvecklingen med avseende på kostnader, intäkter och volym. Även administrationskostnaderna redovisas per verksamhetsgren och i vissa fall per ärendeslag. Sammantaget utgör administrationskostnaderna omkring två procent av försäkringskostnaderna. Arbetet med att redovisa och jämföra administrationskostnader anges alltjämt befinna sig i ett utvecklingsskede. Metoder för att mäta kostnaden för administrationen inom de olika verksamhetsgrenarna har utvecklats. Ett nytt system för produktionsstatistik har tagits i bruk, och fr.o.m. den 1 juli 1994 kan uppgifter tas ut månadsvis. Utveckling för mätning av kvalitet har inletts inför en mer allmän satsning under budgetåret 1994/95. Vidareutveckling krävs för att slutsatser om effektiviteten skall kunna göras. Riksrevisionsverket (RRV) har i sin revisionsberättelse bedömt RFV:s årsredovisning som inte rättvisande då resultatredovisningen saknar väsentlig information vad avser analys av resultat i förhållande till målen, väsentliga slutprestationer och kvalitet i slutprestationerna. I övrigt bedöms årsredovisningen vara rättvisande, vilket innebär att redovisningen i den finansiella delen i allt väsentligt är tillförlitlig, jämförbar och riktig. RRV framhåller att RFV skyndsamt bör besluta om åtgärder för att undanröja bristerna i resultatredovisningen. I sin årliga rapport till regeringen för år 1994 konstaterar RRV att det möter svårigheter att ta fram en samlad resultatredovisning för hela socialförsäkringsadministrationen. RFV lever i en komplex miljö med i vissa fall oklara ansvarsförhållanden. Enligt RRV har RFV dock tagit fram en struktur som ger förutsättningar för en resultatredovisning som uppfyller kraven. I sin anslagsframställning beräknar RFV att verket genom bl.a. ratio- nalisering under treårsperioden kan klara en sammanlagd neddragning av resurserna med 9 %, dvs. ca 48 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor under det första året. RFV föreslår i anslagsframställningen en ändrad finansieringsmodell som innebär ökad andel avgiftsfinansiering av verkets och kassornas verksamhet. Finansieringen föreslås uppdelas på försäkringsområden och skall till viss del ske via fonder, bl.a. sjukförsäkringsfonden - som föreslås aktiveras - samt arbetsskadefonden och delpensionsfonden. Beträffande ADB-stödet föreslår RFV att den utrustning som finns lokalt på försäkringskassorna bör övertas av kassorna varvid medel för räntor och amorteringar bör överföras till kassornas anslag. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------ |Övergripande mål | | | |De övergripande målen för | |socialförsäkringsadministrationen skall för den | |kommande budgetperioden vara att aktivt | |- administrera och verka för en allmän socialförsäkring| | som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp,| | ålderdom och vård av barn | |- verka för att förebygga skada och sjukdom samt genom| | att offensivt arbeta med och samordna | | rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och | | handikappade möjlighet att åter kunna arbeta. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 819,6 miljoner kronor | |Beräknade avgiftsinkomster 56,0 miljoner kronor | ------------------------------------------------------ Resultatbedömning Socialförsäkringen har betydelse för såväl de försäkrades ekonomi som samhällsekonomin i stort. Arbetslinjen och avvägningen mellan aktiva insatser för arbetsmiljö och rehabilitering å ena sidan och kontantstöd å andra sidan är också av stor samhällsekonomisk betydelse. Vidare har socialförsäkringen inverkan på sparande, arbete och utbildning. Detta innebär att effekter av förändringar och reformer i socialförsäkringssystemen snabbt måste kunna utvärderas ur en rad olika perspektiv. RFV bedriver en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifterna som effekter för individen och samhället. För att möta ökade krav på dessa verksamhetsområden har RFV sedan några år tillbaka gjort särskilda satsningar på olika projekt inom uppföljning och utvärdering. RFV planerar att fortsätta utvecklingsarbetet på detta område. RFV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. Dessa har dock endast delvis uppnåtts. Ohälsotalet som anger antalet sjukpenning- och förtidspensionsdagar i genomsnitt per försäkrad och år har ökat något jämfört med föregående budgetår. Antalet nybeviljade förtidspensioner har dock minskat i relation till åren 1992 och 1993. Vidare har det totala antalet långvariga ohälsofall med ersättning från socialförsäkringen inte ökat under tidsperioden 1991-1993. RFV har utvecklat ett särskilt åtgärdsprogram för ohälso- och rehabiliteringsarbetet som är under genomförande. Regeringen finner att RFV lämnat en i huvudsak tillfredsställande redovisning av verksamheten. Resultatredovisningen i årsredovisningen är dock såsom RRV anfört inte rättvisande. RRV:s invändningar finner regeringen vara av sådan art att det krävs skyndsamma åtgärder. Utvecklingsarbete pågår inom RFV för att förbättra resultatredovisningen inför nästa årsredovisning. Regeringen avser att följa detta arbete. Vidare ser regeringen det som mycket angeläget att RFV fortsätter arbetet med utveckling av information vad avser prestationer, kvalitet och effekter. Riksförsäkringsverkets verksamhet under den gångna resultatperioden har med hänsyn till konjunkturläget gett ett i huvudsak positivt resultat, dvs. bidragit till den övergripande målsättningen med verksamheten. Slutsatser Socialförsäkringsadministrationen, dvs. de 25 allmänna försäkringskassorna och RFV, svarar tillsammans för handhavandet av socialförsäkringssystemet. Detta innefattar en dominerande del av de offentliga transfereringarna. I stor utsträckning handlar det om att tillämpa regler om enskildas rätt till förmåner i skiftande situationer och att svara för utbetalning och kontroll i dessa sammanhang. Under senare år har tillkommit ett ansvar för rehabilitering av framför allt långtidssjukskrivna och för att nedbringa samhällets kostnader för ohälsa. Det rör sig dels om insatser med inriktning på den enskilde försäkrades situation, dels om åtgärder för att åstadkomma bättre samverkan med arbetsgivare, arbetsmarknadsmyndigheter, landsting och kommuner för att stimulera till ökade satsningar hos dessa och att förbättra formerna för samarbete. Organisationen har rötter i sjukkasserörelsens lokala och regionala framväxt. Verksamhetsområdet vidgades med tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen, den allmänna tilläggspensioneringen och andra reformer, dvs. uppbyggnaden av ett nationellt välfärdssystem med förmåner som bestäms efter enhetliga regler. Det intensiva förändringsskede som socialförsäkringen bl.a. av besparingsskäl är inne i har ställt RFV och kassorna inför hårda krav att med korta för- beredelsetider såväl ta hand om stora förändringar i förmånssystemen som klara omprioriteringar i ett kärvt budgetläge. Den stundande ålderspensionsreformen i förening med att stora årskullar börjar närma sig ålderspensionsåldern kommer att ställa nya krav på socialförsäkringsadministrationens förmåga att bygga upp kunskap och utveckla organisation och kapacitet. Ansvaret för samordning av rehabiliteringsåtgärder och insatser för att begränsa behovet av ersättning vid sjukdom och handikapp har gett verksamheten en mer sammansatt karaktär. Härtill kommer de generella krav på mål- och resultatstyrning, uppföljning och utvärdering som statsmakterna ställer på myndigheterna. Riksdagen har nyligen (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 1994/95:118) funnit det angeläget att en översyn kommer till stånd om de krav som bör ställas på försäkringskassornas lokalkontorsnät, vilket inflytande kassorna själva skall ha på nätets utformning och vilken styrande roll RFV skall ha. Vid en sådan översyn bör enligt riksdagen mer allmänt formerna för RFV:s tillsyn av försäkringskassornas organisation ses över. Mot bakgrund av vad som här anförts avser regeringen att låta göra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I översynen bör ingå att utveckla socialförsäkringsadministrationen så att en likformig och rättssäker tillämpning av förmånsreglerna säkerställs samtidigt som fördelar med ett lokalt och regionalt ansvarstagande för verksamhet, resultat och kompetens tas till vara. Det är vidare viktigt att förutsättningarna för att fånga upp och sprida goda erfarenheter och nya metoder stärks och att utveckling av det gemensamma ADB- systemet och andra resurser av strategisk betydelse kommer till stånd. Översynen bör innebära en konkretisering av ett "kontrakt" mellan den allmänna försäkringskassan som ansvarig för dels handläggning av beslut om socialförsäkringsförmåner, dels rehabilitering m.m. med syfte att nedbringa ohälsokostnaderna och RFV som central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Regeringen noterar i detta sammanhang att ett angeläget arbete har påbörjats inom RFV för att överväga förändringar i strategin för den fortsatta verksamhetsutvecklingen och verkets lednings- och tillsynsroll. Under senare tid har en intern diskussion om rollfördelningen inom socialförsäkringsadministrationen uppstått. Regeringen förutsätter att, parallellt med organisationsöversynen, det löpande samarbetet mellan RFV och försäkringskassorna fungerar väl. Omfattande utredningsarbete pågår för närvarande på flera verksamhetsområden inom socialförsäkringen. Det reformerade pensionssystemet, som är under utveckling, kommer att påverka socialförsäkringsadministrationen. Även förslag från Sjuk- och arbetsskadeberedningen (S 1993:07) kan medföra förändringar. På grund av det pågående förändringsarbetet och besparingskravet jämte den planerade översynen har förutsättningarna för den fördjupade anslagsframställningen i viss mån förändrats. Mot bakgrund härav föreslår regeringen en budgetram endast för budgetåret 1995/96. Regeringen räknar med ett besparingskrav för budgetåret 1995/96 om 22 miljoner kronor. ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings- administration. Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år. För innevarande budgetår har medel beräknats för investering i ett förbättrat lokalt datorstöd. Större delen av den ADB-utrustning som finns lokalt på försäkringskassorna bör i anslutning härtill övertas av kassorna. Det skall därvid ankomma på försäkringskassorna att svara för kostnader för räntor och amorteringar. RFV:s resursbehov för budgetåret 1995/96 beräknas till följd härav minska med 92 miljoner kronor. Samtidigt tillförs anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor motsvarande medel. RFV har bl.a. för att uppnå en helhetskostnad för försäkringsförmåner och administration föreslagit en ändrad finansieringsmodell som innebär finansiering uppdelat på försäkringsområden och därmed till viss del via fonder, bl.a. sjukförsäkringsfonden, arbetsskadefonden och delpensionsfonden. Regeringen finner inte skäl att föreslå någon sådan förändring. Däremot är kännedom om administrationskostnadernas storlek för de olika verksamhetsgrenarna eller ärendeslagen av vikt (se under anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor). RFV förfogar för närvarande för verkets och försäkringskassornas investeringsbehov för ADB-utrustning och övriga anläggningstillgångar över en låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till 600 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 bör RFV:s låneram justeras till 722 miljoner kronor. Avgiftsinkomster Vissa av RFV:s administrationskostnader finansieras via ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande verken. Dessa inkomster kan beräknas till 49,5 miljoner kronor resp. 6,5 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 819 626 000 kronor. 215 F 2. Allmänna försäkringskassor 1993/94 Utgift 4 000 062 087 1994/95 Anslag 4 321 647 000 1995/96 Förslag 6 452 907 000 varav4 298 060 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete. Försäkringskassornas verksamhet finansieras med statsbidrag samt vissa ersättningar från Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen. RFV har lämnat en årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 som omfattar hela socialförsäkringssystemet. En redogörelse för denna har lämnats under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket. Det finns 25 försäkringskassor i landet. Vidare finns det 364 lokalkontor och 25 mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna arbetar ca 15 500 personer - ca 2 600 på centralkontoren och 12 900 på lokalkontoren. Av de anställda är 84 % kvinnor och 16 % män. Antalet anställda på försäkringskassorna är i stort sett oförändrat sedan föregående budgetår. Under budgetåret 1993/94 har ca 100 personer sagts upp. Den rådande lågkonjunkturen med hög arbetslöshet leder till lägre personalomsättning. Detta, tillsammans med minskningen av budgetramarna, leder till svårigheter att höja kompetensen genom rekrytering. Samtidigt är organisationen inne i en period av omställning med nya arbetsuppgifter och behov av förändrade arbetssätt. Försäkringskassorna och RFV strävar att med olika åtgärder öka personalrör- ligheten och underlätta övergången till annan verksamhet genom t.ex. studier, tidigare pensionsavgångar och yrkesutbildning. RFV har sedan budgetåret 1984/85 anvisats särskilda medel som skall användas till projektverksamhet hos försäkringskassorna. De särskilda medlen skall användas för projekt som inte ryms inom försäkringskassornas ordinarie verksamhet. Projekten syftar till en effektivare verksamhet avseende försäkrings- och bidragshandläggningen och en förbättrad service gentemot allmänheten. Under ett antal år har 10 miljoner kronor per budgetår anslagits. Budgetåret 1993/94 beviljades i likhet med budgetåret 1992/93 främst medel inom områdena rehabilitering, resultatanalys och administration. RFV har under de senaste fyra åren, som ett led i förbättringen av resultatstyrningen i organisationen, utvecklat nya metoder för att mäta kostnaden för administrationen inom de olika verksamhetsgrenarna samt för att kunna ta fram och jämföra administrationskostnader för olika delar av försäkrings- och bidragssystemen. I jämförelsekostnaderna ingår försäkringskassornas samtliga kostnader, dvs. även kostnader för ledning, servicefunktioner, lokalkostnader m.m. Administrationskostnader för vissa ärendegrupper ------------------------------------------------------- Ärendegrupp Genomsnittlig kostnad (kr) ------------------------------------------------------- 1992/93 1993/94 ------------------------------------------------------- Barnbidrag, flerbarnstillägg, 25 24 förlängt barnbidrag, per barn ------------------------------------------------------- Föräldrapenning, per anmälning 496 385 ------------------------------------------------------- Sjukpenning, per sjukanmälning 496 507 ------------------------------------------------------- Närståendepenning, per anmälning 748 340 ------------------------------------------------------- Arbetsskadeersättning, per 4 601 3 479 beslut ------------------------------------------------------- Ålderspension, per 80 78 ålderspensionär ------------------------------------------------------- Utbildning - dagpenning, 643 512 särskilt bidrag, per beslut ------------------------------------------------------- Kontant arbetsmarknadsstöd, 208 259 per anmälning ------------------------------------------------------- Riksförsäkringsverket har i sin fördjupade anslagsframställning i enlighet med regeringens direktiv för budgetåren 1995/96 - 1997/98 övervägt en besparing motsvarande 9 % på försäkringskassornas anslag. RFV finner det dock endast möjligt att klara en besparing motsvarande 4,7 % av anslaget. Detta innebär att ett omfattande besparings- och effektiviseringskrav läggs på försäkrings- och bidragsverksamheten. Vad avser rehabiliteringsområdet räknar RFV med behov av ökade insatser. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------ |Övergripande mål | | | |De gemensamma övergripande målen för| |socialförsäkringsadministrationen finns formulerade| |under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 6 452,9 miljoner kronor | |Beräknade avgiftsinkomster 970 miljoner kronor | ------------------------------------------------------ Resultatbedömning Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet angivna resultatmålen hänvisas till vad som anförts under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket. Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt regeringens uppfattning, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i stort sett bör kunna nås. Arbetet med att ta fram och jämföra administrationskostnader för olika delar av försäkrings- och bidragssystemen anges i RFV:s årsredovisning befinna sig i ett utvecklingsskede. Resultaten bör betraktas som preliminära delvis på grund av att det underliggande materialet är av skiftande kvalitet. Det är angeläget att arbetet med att utveckla jämförelsetal fortsätter och att osäkerheten i uppgifterna på sikt minskar. Regeringen har funnit att projektverksamheten som bedrivs vid kassorna är angelägen. Projektverksamheten har gjort det möjligt att pröva idéer och uppslag i liten skala och studera hur nya arbetsformer och metoder fungerar på fältet. I många fall har projektresultaten kunnat användas för förbättringar inom socialförsäkringens verksamhetsområde. Det är därför viktigt att resultaten från dessa projekt sprids. Slutsatser Regeringen räknar med ett besparingskrav såvitt avser anslaget F 2. om 225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Förändringar inom familjestödet (slopandet av vårdnadsbidrag m.m.) innebär att resursbehovet minskats med 30 miljoner kronor för år räknat. Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år tillbaka. Den ADB-utrustning som finns på försäkringskassorna bör i enlighet med RFV:s förslag övertas av kassorna. Försäkringskassorna kommer därvid att få svara för kostnader för räntor och amorteringar. Till anslaget överförs 92 miljoner kronor från RFV. Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget finner regeringen det nödvändigt att det generella sparkravet avseende myndighetsanslagen även omfattar försäkringskassorna för budgetåret 1995/96. Regeringen är medveten om att en resursneddragning av denna omfattning ställer stora krav på socialförsäkringsadministrationen. För att klara detta krävs enligt regeringens bedömning strukturella förändringar inom administrationen och inte enbart allmän produktivitetsförbättring. Det är av vikt att besparingarna vad avser administrationskostnader inte leder till ökade försäkringsutgifter bl.a. mot bakgrund av riksdagens uttalande (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 1993/94:204) om vikten av resurser för rehabilitering. Detta ställer krav på att vid bedömning av besparingsåtgärder pröva effekterna av rationaliseringsåtgärder på sjukpenning- och förtidspensionsutgifter. Som angetts under F 1. Riksförsäkringsverket har regeringen för avsikt att genomföra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I översynen bör ingå att utreda möjligheterna att uppnå en lägre nivå vad avser administrationskostnaderna. Det skall vara en strävan att uppnå det generella sammanlagda besparingskrav om elva procent till år 1998 som skall omfatta den statliga verksamheten. Regeringen förutsätter att inför budgetåret 1995/96 en noggrann översyn och prioritering av socialförsäkringsadministrationens arbetsuppgifter görs. Förutsättningarna för att uppnå besparingar kan skilja sig väsentligt mellan verksamhetens olika delar. Av stor vikt är enligt regeringens mening att insatserna på rehabiliteringsområdet utvecklas och förbättras. Kassorna förutsätts också upprätthålla en tillfredsställande kvalitets- och servicenivå i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden. Det är väsentligt att RFV prioriterar insatser för att stödja en sådan utveckling. Av betydelse för kassornas möjligheter att öka effektiviteten är teknikutvecklingen. Under år 1995 påbörjas installationen av ett lokalt datorstöd som skall ge ett förbättrat handläggarstöd vad gäller sjukförsäkringen. Det är av vikt att motsvarande utveckling kommer till stånd även vad gäller de övriga delar av försäkringen där ADB-systemen ännu inte moderniserats. Vad gäller möjligheten till förenklingar av administrationen finns förutom de åtgärder som administrationen själv kan vidta möjligheten att inkomma till regeringen med förslag om författningsändringar. Socialförsäkringsadministrationens resursbehov kommer på sikt att påverkas av det förändrade pensionssystemet. Därutöver kan förslag från Sjuk- och arbetsskadeberedningen medföra förändringar. Mot bakgrund härav samt den aviserade organisationsöversynen föreslår regeringen nu en budgetram endast för budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 6 452 907 000 kronor. F 3. Socialstyrelsen 1993/94 Utgift 282 528 099 1994/95 Anslag 347 353 000 1995/96 Förslag 527 629 000 varav 351 752 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Inkomster hos Socialstyrelsen, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel 2552 offentligrättsliga avgifter, beräknas till 9,0 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 6,7 miljoner kronor) och under inkomsttitel 2811 Övriga avgifter, beräknas inkomsterna till 300 000 kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 200 000 kr). Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. De övergripande målen för Socialstyrelsen är att verka för god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter är att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Av regeringen formulerade verksamhetsmål för myndigheten anges i regleringsbrev för verksamheten. Socialstyrelsen har i sin resultatredovisning redovisat verksamheten i följande huvudprogramområden: Primär medicinsk tillsyn (PMT), Primär social tillsyn (PST), Aktiv uppföljning (AU), Nationell uppföljning och utvärdering (NUU), Utbildning och utveckling (UU) samt Övriga huvuduppgifter (ÖH). Socialstyrelsen är också ansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjukvård i krig inom det civila försvaret. Styrelsens uppgifter inom funktionen redovisas under anslaget C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig. Socialstyrelsen har under de senaste budgetåren koncentrerat insatserna mot huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och folkhälsoområdet. Inom den medicinska tillsynen har ärendetillströmningen fortsatt att öka. Antalet ärenden uppgår för närvarande till ca 5 000 per år, vilket är en fördubbling under en femårsperiod. En särskilt kraftig ökning kan märkas av antalet s.k. Lex-Maria ärenden. Under de sista åren på 1980-talet inrapporterades ca 400 sådana ärenden årligen. År 1993 hade ärendemängden ökat till ca 1 500. Det finns emellertid inget som tyder på att det inträffat fler riskhändelser - snarare beror ökningen på en större tilltro till systemet med anmälningar. För att möta detta ökade tillsynsbehov har Socialstyrelsen, efter beslut i riksdagen, i oktober 1993 etablerat ytterligare en regional tillsynsenhet i Göteborg - den sjätte i ordningen. Det är svårt att mäta effekterna av det medicinska tillsynsarbetet. Metoderna har förbättrats men fortfarande finns ett betydande utvecklingsbehov. Socialstyrelsen har också ökat insatserna inom den tematiskt inriktade tillsynen. En stor granskning har gjorts av tillämpningen av den psykiatriska tvångslagstiftningen. Även på det sociala området har tillsynen utvecklats positivt, bl.a. i samarbete med länsstyrelserna. Utvecklingen har dock skett från en låg nivå. Vidare har Socialstyrelsen ökat intensiteten och förbättrat metodiken i tillsyns- och uppföljningsinsatserna inom den länsvisa s.k. aktiva upp- följningen. Granskning under 1993/94 har skett i Gotlands, Uppsala och Stockholms län. Under hösten 1994 har granskning av Skaraborgs och Älvsborgs län påbörjats. Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) har under budgetåret givit ut sina första epidemiologiska rapporter. 216 Utvecklingen av verksamheten vid Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) har gått något långsammare än planerat främst på grund av bristen på grundläggande forskning på det område där CUS skall svara för sammanställningar av kunskaper och bedömningar. Nya uppgifter har lagts på Socialstyrelsen, bl.a. uppgiften att administrera bidragen till handikapporganisationerna, pensionärsorganisationerna och handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt vissa uppgifter som följd av psykiatrireformen. Socialstyrelsen har också övertagit beställaransvaret för såväl social- tjänststatistiken som hälso- och sjukvårdsstatistiken. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 -| |1995/96 bör ligga fast. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 527,6 miljoner kronor | |Beräknade avgiftsinkomster 9,1 miljoner kronor | | | | | |Övrigt | | | |Socialstyrelsen skall under kommande budgetår fortsätta| |att koncentrera insatserna mot huvuduppgifterna| |tillsyn, uppföljning och utvärdering samt| |kunskapsförmedling från dessa insatser. Vidare bör myn-| |digheten se över programmet för Utbildning och utveck-| |ling. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Socialstyrelsen har lyckats väl i sitt arbete med att ytterligare koncentrera och renodla styrelsens arbetsuppgifter mot de huvuduppgifter för verksamheten som riksdagen fattat beslut om. Regeringen vill särskilt peka på de positiva resultat som uppvisats från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom hälso- och sjukvården. Satsningen på länsvisa aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har också slagit väl ut. Det är viktigt att detta arbete genomförs i nära samverkan med länsstyrelserna. Socialstyrelsen utökar nu omfattningen av denna verksamhet samtidigt som metodiken utvecklas ytterligare. Regeringen bedömer att Socialstyrelsens resultatredovisning är saklig och att en redovisning av resultaten har gjorts mot uppställda mål, uppdrag och återrapporteringskrav i regleringsbrevet. Möjligheterna att följa upp Socialstyrelsens verksamhet är emellertid fortfarande inte helt tillfredsställande. Styrelsen har dock i möjligaste mån kommenterat utvecklingen av verksamheten och även påvisat brister i verksamheten med förslag till förbättringar. Under 1993/94 har också ett nytt redovisningssystem och ett nytt tidredovisningssystem införts vilket kommer att ge bättre förutsättningar för styrelsen att i framtiden följa upp verksamheten. Regeringen anser att Socialstyrelsen bör se över nuvarande målbeskrivningar för att få fram mer uppföljningsbara verksamhetsmål. Socialstyrelsens arbete med att ta fram effektmått bör utgå från de övergripande mål, verksamhetsmål och huvuduppgifter som gäller för verksamheten. Det är även av vikt att Socialstyrelsen fortsätter det påbörjade arbetet med att utarbeta metoder för att bättre kunna belysa myndighetens resursförbrukning och produktivitet. Myndigheten redovisar ett anslagssparande på 36 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Regeringen bedömer att en besparing på Socialstyrelsens myndighetsanslag bör göras med 16 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. För att Socialstyrelsen skall klara sitt besparingsbeting kommer det att krävas en ytterligare renodling av Socialstyrelsens verksamhet, vilket innebär att myndigheten skall fortsätta att prioritera tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Programmet för Utbildning och utveckling bör ses över. Genom utbyggnaden av Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) och det nyligen påbörjade arbetet inom Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) tillförs myndigheten central kompetens och kunnande inom viktiga områden. Denna kompetens måste förmedlas vidare till huvudmän och andra aktörer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen har en överenskommelse träffats om att 7,5 miljoner kronor som delfinansiering av verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) lyfts över till Socialstyrelsens ramanslag från anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård. Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) har försöksvis överförts till Statens Institutionsstyrelse (SiS). SiS är driftansvarig myndighet och kan erbjuda en verksamhetsanknuten utbildningsmiljö samt samordna utbildning m.m. inom hela missbrukar- och ungdomsvården. Medel om ca 2,6 miljoner kronor för IKM:s verksamhet förs nu över till SiS. Socialstyrelsens ramanslag minskas med 3 miljoner kronor till följd av att vissa arbetsuppgifter förs över till Alkoholinspektionen som inrättas den 1 januari 1995. Socialstyrelsen har inkommit med en begäran om att få disponera inkomster som överstiger 5 miljoner kronor, för tidskrifter, publikationer och konferenser m.m. (enligt 4 § avgiftsförordningen). Regeringen har bedömt att Socialstyrelsen bör få behålla avgiftsintäkter motsvarande 3 % av de totala kostnaderna, dvs. 3 % av summan av myndighetens förvaltningskostnader och kostnaderna för den avgiftsbelagda verksamheten. För Socialstyrelsen innebär detta ca 10 miljoner kronor på helårsbasis enligt nuvarande anslagsram. Socialstyrelsen har också begärt särskilda medel om 10 miljoner kronor för åren 1996, 1997 och 1998 för bidrag till nationella register för kvalitetskontroll inom hälso- och sjukvården. Regeringen anser dock att frågan bör beredas ytterligare. Regeringen har beräknat 16,5 miljoner kronor under anslaget för uppföljning och utvärdering av handikappreformen samt vissa uppföljnings- och informationsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper. Som tidigare redovisats under littera D. Omsorg om äldre och handikappade, anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet, utges bl.a. stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering. Socialstyrelsen har i uppdrag att fördela och följa upp stimulansbidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen bör få disponera 6,3 miljoner kronor av detta bidrag för sådana insatser. Enligt riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) har Socialstyrelsen fått i uppdrag att följa upp och utvärdera genomförande och effekter av reformen. I Socialstyrelsens uppdrag ingår även att följa upp och utvärdera tillämpningen av de bestämmelser i övrigt som reglerar vård, stöd och service till psykiskt störda. För att genomföra uppdraget får Socialstyrelsen disponera 12 miljoner kronor över en treårsperiod. Dessutom innebär riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor att Socialstyrelsen skall ges i uppdrag att genomföra en nationell översyn av inne- håll och kvalitet i den psykiatriska vården. För detta ändamål har totalt 6 miljoner kronor avsatts under en treårsperiod. Sedan år 1971 har Socialstyrelsen två socialarbetare placerade i Köpenhamn. Inrättandet av dessa tjänster var ett sätt att möta problemet med att ett stort antal svenska ungdomar från hela landet uppehöll sig i narkotikamiljöerna i Köpenhamn. Även Norge och Finland startade liknande verksamhet. Sedan Sverige inledde sitt engagemang i Köpenhamn har mycket förändrats. Svenska ungdomar attraheras inte på samma sätt av Köpenhamn och sammansättningen bland klienterna har förändrats. Andelen ungdomar har minskat. De personer som socialarbetarna kommer i kontakt med i dag är oftare äldre och har kommit längre i sin missbrukarkarriär. En större andel än tidigare hör hemma i Skåne och södra Sverige. 217 Det torde i dag vara möjligt att upprätthålla den nordiska trygghetskon- ventionen i en annan utsträckning än i början av 1970-talet. Norge och Finland har beslutat att lägga ner sina verksamheter. Det ankommer på Socialstyrelsen att ta ställning till en fortsatt verksamhet i Köpenhamn. Enligt regeringens bedömning kan verksamheten upphöra. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kronor. F 4. Folkhälsoinstitutet 1993/94 Utgift 80 482 491 1994/95 Anslag 160 000 000 1995/96 Förslag 195 244 000 varav130 162 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad. De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet skall också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare. Folkhälsoinstitutet har lämnat en årsredovisning. Verksamheten har delats in i tolv verksamhetsgrenar. Mål och prestationer finns redovisade för varje verksamhetsgren. Verksamhetsgrenarna är Forskning och utveckling samt samverkan, Alkohol och narkotika, Barns hälsa, Ungdomars hälsa, Tobak, Skador, Allergi, Mat och motion, Kvinnors hälsa, Sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter, HIV/AIDS samt Övriga folkhälsofrågor,. Folkhälsoinstitutet redovisar ett anslagssparande på 55,8 miljoner kronor. I sin revisionsrapport gör RRV bedömningen att folkhälsoinstitutets årsredovisning i allt väsentligt är rättvisande. 218 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för| |budgetåret 1995/96 vara att främja likvärdiga| |förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen| |genom att på nationell nivå och med vetenskaplig| |förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsföre-| |byggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att| |skapa jämlikhet i hälsa skall institutet särskilt rikta| |verksamheten till de grupper som är mest utsatta för| | | | | |hälsorisker. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 195 244 000 kronor | | | | | |Övrigt | | | |I arbetet med att nå de mest utsatta grupperna skall| |institutet dels främja samarbetet mellan olika organ| |för att främst påverka folkhälsans strukturella| |betingelser, dels stödja och initiera processer i det| |lokala folkhälsoarbetet. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning I sin årsredovisning redogör Folkhälsoinstitutet för de prestationer som åstadkommits under året. Regeringen är medveten om att det är första året institutet lämnar en årsredovisning och därmed även om de svårigheter som finns att redovisa verksamheten utifrån nya krav. Med hänsyn till detta är årsredovisningen ambitiöst upplagd. Regeringen anser dock att årsredovisningen kan utvecklas på vissa punkter till nästkommande år. Utvecklingsmöjligheter finns framförallt vad gäller prestationsredovisningen och målbeskrivningen. Regeringen instämmer i RRV:s synpunkter vad gäller resultatredovisningen och anser att de krav på förbättringar som framförs i revisionsrapporten bör vara möjliga att uppfylla till nästa årsredovisning. Utöver årsredovisningen har underlag till resultatbedömningen hämtats från institutets anslagsframställning. I regleringsbrevet för 1993/94 hade regeringen begärt särskilda redogörelser för: - vad institutet gjort för att öka jämlikheten i hälsa, - de stora folkhälsoproblemen under kommande år och hur dessa skulle komma att påverka institutets prioriteringar, - institutets massmediainsatser. I sin redovisning av vad institutet gjort för att öka jämlikheten i hälsa redovisas bl.a. spridning av kunskapsunderlag för hälsopolitiska jämlik- hetsstrategier genom att en skrift översatts, att ett forskningssamarbete påbörjats med Umeå och Lund, samarbete med Centrum för epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen, initiativ och medverkan i bildandet av ett nationellt nätverk för lokalt folkhälsoarbete, arrangemang av ett forskarmöte i Umeå kring kön, social position och hälsa samt en satsning på arbetslöshet och ohälsa. Regeringens uppfattning är att jämlikheten i hälsa bör prioriteras hårdare framöver. Målet att nå de sämst ställda bör vara ett inslag i alla av Folkhälsoinstitutets program. Institutet redovisar också en bedömning av de största folkhälsoproblemen under kommande år. En beskrivning av hur dessa folkhälsoproblem bör påverka institutets prioriteringar lämnas dock inte. Enligt regeringen är det angeläget att institutet, inte minst i tider av knappa ekonomiska resurser, tydligare redovisar vilka prioriteringar som kan behöva göras. Institutet aviserar att det avser återkomma med en sådan redogörelse i sin fördjupade anslagsframställan. I sin förenklade anslagsframställning för 1995/96 begär institutet ökade medel jämfört med 1994/95, dels 150 miljoner kronor för det alkoholförebyggande arbetet, dels 10 miljoner kronor för det allergipreventiva arbetet. Institutet begär extra medel för alkoholförebyggande arbete bl.a. mot bakgrund av alkoholpolitiska kommissionens förslag och för att realisera den nationella handlingsplan för det alkoholförebyggande arbetet som regeringen gett institutet i uppdrag att färdigställa till den 1 juli 1995. Som skäl till en förstärkning av allergiprogrammet anger institutet bl.a. att det krävs ökade mediasatsningar och information till allmänheten som ett led i, den med andra myndigheter gemensamma, aktiviteten "Allergiåret 1995". Ytterligare skäl är att institutets internationella arbete på allergiområdet behöver förstärkas. Ytterligare frågor regeringen haft att ta ställning till i samband med budgetberedningen av Folkhälsoinstitutet är dels Folkhälsoinstitutets organisationsstöd och i samband med det de gångna årens upprepade motioner och socialutskottets ställningstagande vad gäller formerna för finansieringen av nykterhetsorganisationerna, dels Folkhälsoinstitutets begäran att frågor som rör diskriminering av homosexuella skall bevakas av Diskrimineringsombudsmannen och inte av Folkhälsoinstitutet. Slutsatser För att underlätta regeringens resultatbedömning kommande år bör Folk- hälsoinstitutets resultatredovisning utvecklas i enlighet med RRV:s re- kommendationer. Mot bakgrund av det som framkommit av Folkhälsoinstitutets särskilda redovisning enligt regleringsbrev 1993/94 och i institutets årsredovisning anser regeringen att Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 särskilt bör lyfta fram och prioritera: 219 - Verksamhet som inriktar sig på att förbättra hälsovillkoren för de sämst ställda och som syftar till att minska ojämlikheter i hälsa. - Verksamhet som försöker påverka hälsans strukturella bestämningsfaktorer. Detta arbete bör ske i samverkan med andra myndigheter och organisationer centralt och lokalt. - Verksamhet som innebär att Folkhälsoinstitutet i ökad grad initierar förändring och medverkar till att nätverk bildas. Underskottet i statens finanser medför att regeringen noga måste pröva omfattningen av samtliga statliga verksamheter. Mot bakgrund av institutets anslagssparande och förutsatt att institutet inriktar sin verksamhet mer mot att bilda nätverk och att arbeta genom andra bedömer regeringen att institutet bör kunna driva sin verksamhet ändamålsenligt med ett minskat anslagsbelopp. Regeringen föreslår att en besparing på 25 miljoner kronor görs på anslaget för budgetåret 1995/96. Institutet har i sin anslagsframställning begärt 150 miljoner kronor med anledning av alkoholpolitiska kommissionens förslag. Regeringen har för avsikt att avvakta den nationella handlingsplan för det alkoholförebyggande arbetet som nu utarbetas under institutets ledning och kommer med den som underlag att ta ställning till hur de medel som beräknas under anslaget E 4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder bör fördelas. Vad gäller institutets begäran om ytterligare medel till det allergipreventiva arbetet vill regeringen framhålla att statsmakterna redan prioriterar detta område bl.a. genom att 250 miljoner kronor avsatts i stiftelsen för vård och allergiforskning. Regeringen delar institutets bedömning att allergier är ett angeläget område men anser samtidigt att ökade satsningar på området får ske inom ramen för institutets tillgängliga medel. Budgetåret 1993/94 betalade Folkhälsoinstitutet ut 43,6 miljoner kronor i organisationsstöd. Folkhälsoinstitutet avser fortsätta med försöken att binda organisationsbidragen i avtal som är längre än ett år. Regeringen anser att det i princip är bra med sådana avtal. Det kan dock vara nödvändigt att en del obundet stöd behålls för att bibehålla organisationernas folkrörelsekaraktär och oberoende. I de fall organisationer endast skulle få projektmedel enligt avtal skulle ett inte alltid önskat entreprenadförhållande lätt kunna uppstå. Det är viktigt att Folkhälsoinstitutet genomför uppföljningar av organisationsstödet. För att underlätta uppföljningarna bör organisationsstöden också i framtiden vara förknippade med krav på redovisning från de mottagande organisationernas sida. I enlighet med riksdagsmotioner och socialutskottets utlåtande samt för att underlätta organisationsbidragens administrativa hantering föreslår regeringen att ett belopp motsvarande 27,4 miljoner kronor för stöd till vissa nykterhetsorganisationer förs bort från anslaget och läggs som ett särskilt anslag, E 5. Bidrag till nykterhetsorganisationer m.fl. Regeringen har under budgetåret 1994/95 gett stöd till Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd. Regeringen bedömer att föreningens verksamhet är angelägen och att en möjlighet bör ges för denna och liknande föreningar att söka bidrag från Folkhälsoinstitutet under förutsättning att dessa föreningar inte erhåller bidrag som utbetalas från andra statliga anslag. Folkhälsoinstitutet har i en rapport till regeringen hemställt att frågor om diskriminering av homosexuella bör läggas under Diskrimineringsombudsmannen (DO). Enligt vad som kommit till institutets kännedom är antalet rena diskrimineringsärenden relativt få till antalet. Att lägga bevakningsansvaret under DO skulle enligt institutet få ett stort symbolvärde genom att samhället markerar att diskriminering av homosexuella är oacceptabelt. Straffrättsligt är olaga diskriminering reglerat i brottsbalken 16:e kapitel 9§. Denna lag täcker även in diskriminering mot homosexuella. Regeringens bedömning är att nuvarande bestämmelser och det regeringsuppdrag Folkhälsoinstitutet har tills vidare bör utgöra tillräckliga förutsättningar för samhällets bevakning av de homosexuellas rättigheter. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kronor. F 5. Smittskyddsinstitutet 1993/94 Utgift 68 014 891 1994/95 Anslag 82 764 000 1995/96 Förslag 132 118 000 varav 88 078 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och aktivt medverka till att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma sjukdomar bland människor, lämna förslag om åtgärder som kan hindra spridningen av sjukdomarna, och aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till förfo- gande att mot avgift utföra diagnostik av unik natur. SMI är en ny myndighet som inrättades den 1 juli 1993. SMI övertog då vissa uppgifter från Statens bakteriologiska laboratorium (SBL), som lades ner vid samma tidpunkt. Enligt SMI:s enkla anslagsframställning fanns knappt 140 fasta tjänster vid SMI den 1 juli 1994. Vidare finns ett 70-tal projektanställda forskare, för vilka projektkostnaden täcks av externa anslag. SMI får bedriva uppdragsverksamhet inom speciell diagnostik och reagenstillverkning och motta forskningsuppdrag i den mån den övriga verksamheten medger det. SMI får disponera inkomsterna från avgifter för uppdragsverksamheten och externa forskningsmedel. Avgiftsinkomsterna för uppdragsverksamheten beräknas uppgå till ca 13,5 miljoner kronor och de externa forskningsmedlen beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. SMI har den 15 mars 1994 inkommit till regeringen med en särskild rapport i vilken institutet ger förslag på hur verksamheten kan delas upp i olika verksamhetsgrenar. Vidare har SMI arbetat fram verksamhetsmål som institutet i första hand bör försöka uppnå samt förslag på hur dessa bör följas upp och mätas. SMI:s förslag har därefter legat till grund för de prestationskrav, återrapporteringskrav m.m. som lagts fast i regleringsbrevet för innevarande budgetår. Myndigheten har delat upp sin verksamhet i följande verksamhetsgrenar: 1. Epidemiologisk bevakning och analys 2. Övervakning och information om vaccinanvändningen 3. Metodutveckling och forskning (internfinansierad) 4. Förrådshållning av smittämnen och biologiska substanser 5. Omgivningens påverkan på smittspridning 6. Kvalitetskontroll/-stöd 7. Internationell samverkan 8. Information och utbildning 9. Forskning och utveckling (externfinansierad) 10. Särpräglad diagnostik (avgiftsfinansierad) RRV bedömer att årsredovisningen för 1993/94 har upprättats i enlighet med uppställda krav samt att den i allt väsenligt är rättvisande. Planerings- och projekteringsarbetet inför SMI:s flyttning till Karolinska institutet (KI-Campus) har påbörjats, men med vissa förseningar. Det är fortfarande oklart när vissa nybyggnationer kan stå klara inom KI-CAMPUS, vilket gör att det är osäkert om flyttning kan ske före årsskiftet 1997/98. Flyttningen kommer att medföra stora investeringskostnader för bl.a. dyrbar utrustning. SMI kommer fr.o.m. den 15 februari 1995 att få utökade arbetsuppgifter. Regeringen kommer senare i dag att fatta beslut om att det s.k. djurhuset (med försöksdjur) förs över till SMI. Sedan SBL lades ned den 1 juli 1993 har djurhuset temporärt legat på avvecklingsmyndigheten för SBL (SBL-AV). 220 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------ |Övergripande mål | | | |Regeringen anser att de övergripande mål som lades| |fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för| |budgetåret 1995/96. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 132,1 miljoner kronor | |Beräknade avgiftsinkomster 13,5 miljoner kronor | |Externa forskningsmedel ca 40 miljoner kronor | | | | | |Övrigt | | | |SMI:s verksamhet kommer att utökas i och med att| |ansvaret för djurhuset och dess drift, som tidigare| |legat på SBL och senast SBL-AV, överförs till SMI.| |Djurhuset bör utgöra en resultatenhet inom SMI och| |vara avgiftsfinansierad. Djurhuset skall ha som eko-| |nomiskt mål full kostnadstäckning. | ------------------------------------------------------ Resultatbedömning Regeringen anser att det är för tidigt att göra någon djupare bedömning av SMI:s resultat i förhållande till de övergripande målen, dels för att årsredovisningen är SMI:s första, dels för att resultaten för stora delar av SMI:s verksamhet bara kan bedömas på lång sikt. Regeringen anser dock att SMI har presenterat en resultatredovisning som visar att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de övergripande målen samt de uppsatta verksamhetsmålen kan uppnås. Regeringen ser positivt på att SMI i resultatredovisningen tillämpat den indelning i verksamhetsgrenar som föreslagits i den särskilda rapporten. Resultatredovisningen skulle dock kunna förbättras ytterligare om myndigheten, i sin resultatbedömning för respektive verksamhetsgren, ännu tydligare kopplar uppnådda prestationer till uppställda verksamhetsmål. För att bättre belysa verksamheternas produktivitet och resursförbrukning bör myndigheten försöka ta fram relevanta styckkostnader. Kostnadsjämförelser över tiden bör också succesivt kunna utvecklas. Regeringen konstaterar att SMI har god kontroll över sin redovisning. Redovisnings- och uppföljningssystemet har utvecklats, vilket inneburit att den administrativa servicen till enheterna kunnat förbättras och att effektiva administrativa rutiner kunnat skapas. Resurserna för den centrala administrationen har kunnat hållas på en låg nivå. I övrigt har verksamheten i stort följt uppställda planer för budgetåret 1993/94. Vissa förseningar har dock medfört ett anslagssparande om ca 12,5 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen anser att de övergripande mål som lades fast i 1994 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Regeringen kommer senare i dag att besluta att föra över det s.k. djurhuset från SBL-AV till SMI fr.o.m. den 15 februari 1995. Enligt regeringsbeslutet bör djurhuset utgöra en självständig resultatenhet inom SMI och vara avgiftsfinan- sierad. Verksamheten skall ha som ekonomiskt mål full kostnadstäckning. Djurhuset är dock i behov av omfattande renoveringar. Av den anledningen bör SMI:s låneram i Riksgäldskontoret för budgetåret 1995/96 höjas från 20 miljoner kronor till 50 miljoner kronor. Regeringen anser också att SMI:s ramanslag bör räknas upp med 5 miljoner kronor till följd av bl.a. vissa kostnader i samband med övertagandet av djurhuset. En besparing på 1 miljon kronor läggs på myndighetsanslaget. Eftersom SMI är en ny myndighet i uppbyggnadsfasen är det svårt att göra större besparingar. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 132 118 000 kronor. F 6. Läkemedelsverket 1993/94 Utgift 1 000 1994/95 Anslag 1 000 1995/96 Förslag 1 000 Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall täckas med avgifter. Läkemedelsverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resul- tatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Godkännande av läkemedel, 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. samt 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är att tillse att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den enskilde och hälso- och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel, varvid högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet. Det övergripande målet för Program 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom att tillse att uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörjningens samtliga led, att värdera nya rön av betydelse för de godkända läkemedlens ändamålsenlighet samt att föra ut och följa upp information om rationell läkemedelsanvändning. Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produktgrupper programmet omfattar och att förhindra att narkotiska läkemedel, sprutor och kanyler för legalt bruk och tekniska alkoholprodukter hanteras olagligt eller missbrukas. Läkemedelsverket har i årsredovisningen redovisat ett rörelseöverskott på 2,1 miljoner kronor. Tillsammans med föregående års balanserade överskott har Läkemedelsverket ett ackumulerat överskott på ca 25 miljoner kronor. Omsättningen för ordinarie verksamhet (117,2 miljoner kronor) har ökat med 8,6 procent från föregående år. Ökningen beror på ett ökat inflöde av ärenden och ytterligare ett ökat antal tillsynsobjekt. Driftkostnaderna för den ordinarie verksamheten har ökat med 11 procent exklusive kostnadsförd semesterlöneskuld. Driftkostnaden var under budgetåret 123 miljoner kronor varav semesterlöneskulden utgör 6,4 miljoner kronor. Denna skuld är beräknad enligt statens nya redovisningsprinciper för 1993/94. Med beaktande av detta har kostnadsbudgeten överskridits med 2,7 miljoner kronor. Kostnadsökningen beror framför allt på ett ökat antal anställda. De finansiella intäkterna var under budgetåret 1993/94 5,9 miljoner kronor att jämföras med föregående budgetårs 11,7 miljoner kronor då ett extremt högt ränteläge rådde under halva budgetåret. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande. ------------------------------------------------------------------ Till- 1994-06- 1993-06- Skulder 1994-06- 1993-06- gångar 30 30 och verk- 30 30 skapital ------------------------------------------------------------------ Omsätt- 76 861 51 185 Kortfristiga42 019 18 637 ningstill- skulder gångar ------------------------------------------------------------------ Periodav- 4 747 5 201 Periodav- 6 978 1 782 gräns- gränsnings- nings- poster poster ------------------------------------------------------------------ Anlägg- 11 869 13 590 Långfristiga6 588 1 811 ningstill- skulder gångar ------------------------------------------------------------------ Avräkning - - 3 221 Verkskapital37 892 44 525 statsverket ------------------------------------------------------------------ Summa 93 477 66 755 Summa 93 477 66 755 Regeringens överväganden Sammanfattning  | helt av avgifter. Regeringen avser att återkomma med beslut angående avgiftsnivån. Anslaget skall beräknas till 1 000 kronor per budgetår. Resultatbedömning Läkemedelsverkets årsredovisning och den enkla anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de uppsatta målen kan uppnås. Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för planeringsperioden 1992/93 - 1994/95. På grund av bland annat en större ärendetillströmning än förväntat har inkomsterna varit större än vad som kunnat förutsägas. Läkemedelsverket har därför genererat ett överskott som ackumulerat uppgår till ca 25 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma med beslut om avgiftsnivån under våren. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik. Hur verksamheten kommer att te sig under nästa budgetperiod är avhängigt av hur utvecklingen inom EU och inordnandet i de gemensamma godkännandeprocedurerna, vilka skall börja tillämpas inom EU fr.o.m. den 1 januari 1995, kommer att utfalla. 221 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kronor. F 7. Rättsmedicinalverket 1993/94 Utgift 148 904 608 1994/95 Anslag 162 105 000 1995/96 Förslag 248 173 000 varav 165 115 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rätts- psykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet. Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete. RMV har i sin årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 och även i sin FAF angett att verket har nått de mål som statsmakterna beslutade om i samband med att verket bildades. Detta innebär att undersöknings- och handläggningstider förkortats och den efterfrågade undersökningsvolymen tillgodsetts inom tillgängliga resursramar. RMV har bedrivit ett omfattande kvalitetssäkringsarbete och genomfört omfattande personal- och kompetensutvecklingsinsatser. Vidare har verket byggt upp en effektiv administration med ADB-stöd samt vidtagit åtgärder för att främja utvecklingsarbete och ge stöd åt forskning av betydelse för verksamheten. RMV har utvecklat sin samverkan med vissa myndigheter som har centrala uppgifter inom det rättsliga området nämligen Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen samt Kriminalvårdsstyrelsen. Dessutom har RMV informerat om de erfarenheter som erhållits inom de olika verksamhetsområdena. Inom det rättspsykiatriska undersökningsområdet har utredningstiderna förkortats och bedömningarna har blivit mer enhetliga. Det bör också nämnas att anstånden och överprövningarna av ärendena har blivit betydligt färre samt att produktiviteten har ökat. 222 Vid de rättsmedicinska avdelningarna har stor uppmärksamhet ägnats åt handläggningstiderna. Regleringsbrevets krav om att medianhandläggningstiden skall uppgå till högst 35 dagar uppfylls av samtliga avdelningar. Även kvalitetssäkringsarbetet har varit ett prioriterat område. Regeringen beslutade våren 1993 att avveckla den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Detta har resulterat i en årlig besparing på 4 miljoner kronor. Medianhandläggningstiden inom det rättskemiska området är numera ca 4 dagar och ligger därmed under det krav som ställs i regleringsbrevet (5 dagar). För att anpassa verksamheten till minskade anslagsramar har bl.a. organisatoriska åtgärder vidtagits. Detta har bidragit till att behovet av personal och utrustning har minskat. Kostnadsutvecklingen i fasta priser för avdelningens verksamhet har minskat påtagligt de två senaste budgetåren. Den undersökningstid som rättsserologiska avdelningen har möjligheter att påverka har förkortats väsentligt sedan verket bildades. Hösten 1993 var medianhandläggningstiden i genomsnitt 46 dagar men inom kort kommer den att vara ca 40 dagar. Detta motsvarar regeringens effektivitetskrav som finns i regleringsbrevet. Fr.o.m. år 1994 ingår DNA-analyser i samtliga faderskapsärenden. Detta innebär dels en väsentligt ökad säkerhet i faderskapsundersökningarna, dels en betydande rationalisering av verksamheten. Verksamhetens totala kostnader under budgetåret 1993/94 har uppgått till 203,8 miljoner kronor. Verksamheten har finansierats dels med anslag, dels med intäkter. Intäkter av anslag budgetåret 1993/94 har enligt verkets bokslut uppgått till 148,9 miljoner kronor och intäkter av avgifter till 50,1 miljoner kronor. När det gäller avgiftsintäkterna avser ca 26 miljoner kronor verksamhet inom det rättspsykiatriska området och 15,6 miljoner kronor rättsserologisk verksamhet. Vidare kan nämnas att intäkter i den rättskemiska verksamheten uppgår till 8,4 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Avgifterna som RMV erhåller kommer till övervägande del från kommuner och landsting (70 %) samt från statliga myndigheter (28 %). RMV:s anslagssparande under budgetåret 1993/94 uppgick till 12,2 miljoner kronor. Riksrevisionsverket (RRV) har granskat RMV:s årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94. RRV bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. I den fördjupade anslagsframställningen (FAF) föreslår RMV bl.a. att: - RMV:s rättspsykiatriska avdelningar skall få ge rättspsykiatrisk vård även efter den tidpunkt då den rättspsykiatriska undersökningen är avslutad, - samtliga RMV:s avdelningar godkänns för vård av anhållna, häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt, - den nuvarande rättspsykiatriska utredningsorganisationen med tre ut- redningsavdelningar inom RMV och tre entreprenörer bibehålls, 223 - sjukvårdshuvudmännens kostnadsansvar för den rättspsykiatriska vården efter rättspsykiatrisk undersökning samt för anhållna, häktade och intagna inom kriminalvården förtydligas, - tillståndet för det rättspsykiatriska ärendesystemet utvidgas - regeringen prövar om RMV:s verksamhet med rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierade. Vidare hemställer RMV om att verket tilldelas ett ramanslag på 235 600 000 kronor och en planeringsram (anslag och intäkter) på 314 650 000 kronor budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |För planeringsperioden 1995/96 - 1998 skall följande| |övergripande mål gälla för RMV: Den rättspsykiatriska| |undersökningsverksamheten skall leverera| |beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet.| |Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare| |skall de rättsmedicinska, rättskemiska och| |rättsserologiska undersökningsverksamheterna medverka| |till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och| |effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som| |ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet| |prioritera arbetet med att informera om de| |erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska,| |rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna.| |Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd| |åt forskning av betydelse för verksamheten. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 248 173 000 kronor | |Intäkter 55 000 000 kronor | | | | | |Planeringsram | | | | | |Anslag | | | |1995/96 1997 1998 | |248 173 000 kronor165 115 000 kronor165 115 000 kronor| | | | | |Intäkter | | | |1995/96 1997 1998 | |55 000 000 kronor33 000 000 kronor33 000 000| | | |kronorResultatbedömning | | | |Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som| |RMV lämnat i sin årsredovisning m.m. och som redovisats| |tidigare. Regeringen kan sammanfattningsvis| |konstatera att RMV:s samlade verksamhet under de tre| |första verksamhetsåren innebär att verket uppnått de mål| |som riksdagen lade fast i proposition (1990/91:120)| |om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och| |proposition (1990/91:93) om rättsmedicinsk verksamhet| |m.m. Detta innebär enligt regeringens mening bl.a. att| |betydande kvalitets- och produktivitetsförbättringar| |har kunnat göras inom de verksamhetsområden som RMV har| |ansvar för. | | RMV har i en bilaga till årsredovisningen lämnat| |uppgifter som belyser prestationskostnader vid olika| |enheter inom respektive verksamhetsområde. Denna| |redovisning gör det möjligt för regeringen att jämföra| |produktionskostnaderna vid verkets olika enheter.| |Regeringen vill framhålla att denna information har| |förbättrat budgetdialogen mellan regeringen och RMV.| |Företrädare för myndigheten har angett att redo-| |visningssystemet är under utveckling och att det därför| |finns vissa metodproblem som innebär att nuvarande| |styckkostnadsinformation kan innehålla mindre brister.| |Uppgifterna bör därför tolkas med försiktighet.| |Regeringen anser att RMV:s utvecklingsarbete med att| |ta fram relevant ekonomisk styrinformation är mycket| | | | | |angeläget. | | | | | |Fördjupad prövning | | | |Mot bakgrund av den fördjupade prövning som genomförts| |finner regeringen att de nuvarande övergripande målen| |för RMV:s verksamhet är relevanta och bör ligga fast även| |under nästa planeringsperiod 1995/96 - 1998.| |Regeringens beslut om inriktning av de mer| |verksamhetsspecifika målen redovisas i detta avsnitt.| | RMV skall vidareutveckla de instrument för| |uppföljning och utvärdering som redan införts i| |verksamheten. Att ytterligare förfina tid-| |redovisningssystemet för att höja kvalitet och| |tillförlitlighet i de styckkostnader som lämnas är en| |viktig uppgift. | | Inom det rättpsykiatriska verksamhetsområdet skall| |RMV - för att ytterligare höja säkerheten i| |undersökningsverksamheten - prioritera arbetet med att| |utveckla kvaliteten i rättspsykiatriska undersökningar| |och i § 7-undersökningar. Detta är enligt regeringens| |mening av central betydelse för att upprätthålla| |rättssäkerheten. | | RMV:s uppgift inom det rättspsykiatriska området är| |att bedriva undersökningverksamhet. En viktig uppgift| |i början av den kommande planeringsperioden blir att| |omstrukturera och anpassa vårdkapaciteten inom den| |rättspsykiatriska undersökningsorganisationen till det| |antal vårdplatser som behövs för att genomföra| |efterfrågade undersökningar. | 224 ------------------------------------------------------- | Det finns behov av att förbättra förutsättningarna för| |forskning och utveckling särskilt inom det| |rättspsykiatriska området. Ett skäl till detta är att det| |saknas tillräckliga kunskaper om bl.a. effekterna av| |rättspsykiatriska vårdinsatser. RMV har en viktig| |uppgift när det gäller att ge stöd till sådant| |forsknings- och utvecklingsarbete som är av betydelse| |för verksamheten. Detta innebär enligt regeringens| |mening att RMV även fortsättningsvis bör prioritera| |dessa insatser. | | RMV skall inom det rättsmedicinska området organisera| |sina insatser så att uppdragsgivarnas behov och önskemål| |tillgodoses väl. Detta skall ske inom ramen för| |tillgängliga resurser och gällande regelsystem. Verket| |skall vidare fortsätta att prioritera| |kvalitetssäkringsarbete och personal- och| |kompetensutveckling. En viktig uppgift är därvid att| |intensifiera rekryteringen av läkare så att antalet| |verksamma rättsläkare kan öka. | | Inom det rättskemiska verksamhetsområdet skall RMV| |fortlöpande anpassa serviceutbudet till de krav som| |uppdragsgivarna ställer på verksamheten.| |Kvalitetssäkringsarbetet bör prioriteras. Detta skall| |ske genom att särskilda delar av metodsortimentet| |ackrediteras enligt internationell standard. | | RMV bör även fortsättningsvis delta i nationella och| |internationella kvalitetskontrollprogram. | | RMV bör under den närmaste treårsperioden sträva efter| |att bibehålla korta handläggningstider för| |obduktionsärenden samt att ytterligare förkorta| |handläggningstiderna för drograttfylleriärenden,| |missbruksärenden och yttranden. Vidare bör verksamheten| |fortlöpande effektiviseras genom t.ex. utnyttjande av| |ny teknik. | | Rättsserologiska avdelningen skall under den| |kommande planeringsperioden sänka| |medianhandläggningstiden för faderskapsärendena till ca| |30 dagar (med handläggningstid avses i detta| |sammanhang endast den tid som avdelningen kan| |påverka). Vidare skall taxorna för faderskaps-| |undersökningar i så stor utsträckning som möjligt hållas| |oförändrade. När det gäller rättsserologiska avdelningens| |verksamheter är målsättningen att dessa skall| | | | | |ackrediteras. | | | | | |Slutsatser | | | |- Rättspsykiatrisk vård | | | |RMV har i sin FAF föreslagit att verket skall få ge| |rättspsykiatrisk vård vid de rättspsykiatriska| |avdelningarna även efter den tidpunkt då den| |rättspsykiatriska undersökningen är avslutad. | 225 ------------------------------------------------------- | I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk| |tvångsvård m.m. framhålls att möjligheten att ge| |rättspsykiatrisk vård vid statlig undersökningsenhet bör| |begränsas till perioden när undersökning pågår. Denna| |princip fastslogs också av riksdagen år 1991 (prop.| |1990/91:58, bet 1990/91:SoU13, rskr. 1990/91:329).| |Regeringen anser att denna princip för ansvarsför-| |delning inom det rättspsykiatriska vårdområdet bör gälla| |även fortsättningsvis. Detta innebär att de statliga| |undersökningsenheterna även i fortsättningen skall ha| |till uppgift att genomföra rättspsykiatriska under-| |sökningar och bedriva rättspsykiatrisk vård endast under| |den tid som undersökningarna pågår. Regeringen vill i| |detta sammanhang understryka sin principiella| |ståndpunkt att sjukvårdsverksamhet skall vara en| |landstingskommunal angelägenhet. | | Regeringen anser vidare att det är väsentligt att den| |landstingskommunala psykiatrin fortsätter att utveckla| |sin kompetens och sina resurser när det gäller| |specialiserad psykiatrisk vård av psykiskt störda| |lagöverträdare. Ett sätt att förbättra dessa förutsättningar| |är att all rättspsykiatrisk vård sker samlat inom| |landstingen. Därigenom ökar också förutsättningarna för ett| |effektivt utvecklings- och forskningsarbete inom den| |psykiatriska vården. | | | |- Rättspsykiatrins organisation | | | |I förra årets budgetproposition angav regeringen att| |beslut om rättspsykiatrins framtida organisation och| |dimensionering bör ske i den fördjupade prövningen av| |RMV:s verksamhet som genomförs under 1994. En viktig| |utgångspunkt för detta beslut består i en analys av de| |rättspsykiatriska undersökningar och § 7-utredningar som| |lämnas av rättspsykiatriska avdelningar och| |entreprenörer. | | RMV föreslår i sin FAF att nuvarande rättspsykiatriska| |utredningsorganisation med tre utredningsavdelningar| |inom RMV och tre kommunala entreprenörer behålls.| |Verket framhåller vidare att de vårdplatser som inte| |används i utredningsverksamheten bör kunna ställas till| |sjukvårdshuvudmännens och kriminalvårdens förfogande| |genom uppdragsfinansiering. | | RMV redovisar i sin FAF att det inte finns några| |påvisbara kvalitetsskillnader i utredningsverksamheten| |mellan RMV:s rättspsykiatriska avdelningar och| |entreprenadenheterna. Vidare medför kombinationen av| |statliga och kommunala undersökningsenheter positiva| |effekter i form av konkurrensmöjligheter och| |erfarenhetsöverföring. De statliga undersök-| |ningsenheterna bidrar därvid med långvarig erfarenhet| |av rättspsykiatrisk utredningsverksamhet och| |entreprenörsenheterna bidrar med erfarenheter av| |kvalificerat omhändertagande när det gäller vård av| |psykiskt störda lagöverträdare. | 226 ------------------------------------------------------- | Regeringen delar RMV:s bedömning att den nuvarande| |organisationen med statliga och kommunala| |undersökningsenheter fungerar väl och motsvarar de| |intentioner som låg till grund för riksdagens beslut om| |den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen år| |1991. Vi anser att denna ordning med statliga enheter| |och entreprenörsenheter bör ligga fast även| |fortsättningsvis. Genom denna organisering av| |verksamheten skapas möjligheter till konkurrens och| |erfarenhetsöverföring samt till flexibilitet i| |resursutnyttjandet. Enligt vår bedömning finns det| |behov av att även fortsättningsvis ta i anspråk| |nuvarande statliga avdelningar och entreprenörsenheter| |för att genomföra efterfrågad undersökningsvolym. | | När det gäller vårdplatskapacitet kan regeringen dock| |konstatera att genomförda effektiviseringar m.m. har| |medfört att knappt hälften av totalt ca 80 vårdplatser| |vid RMV:s egna utredningsenheter för närvarande används| |inom ramen för utredningsverksamheten. Med hänvisning| |till vad vi tidigare har anfört beträffande principer| |för ansvarsfördelning mellan staten och landstingen när| |det gäller rättspsykiatrisk vård, anser vi att den| |vårdpersonal och de lokaler som RMV inte behöver| |utnyttja för att utföra utredningsverksamhet så långt| |möjligt bör överföras till kommunala huvudmän som saknar| |kapacitet. Arbetet med att omstrukturera den| |rättspsykiatriska undersökningsorganisationen skall| |inledas skyndsamt. Utgångspunkten för RMV:s planering| |bör vara att avvecklingen skall vara avslutad den 31| |december 1995. | | | |- Ansvaret för rättspsykiatrisk vård efter| |rättspsykiatrisk undersökning | | | |RMV har framhållit att det finns behov av att| |tydliggöra sjukvårdshuvudmännens ansvar efter genomförd| |rättspsykiatrisk undersökning. Skälet är att vissa| |undersökta som har genomgått rättspsykiatrisk under-| |sökning och som har behov av rättspsykiatrisk vård inte| |tillräckligt snabbt överförs till en enhet inom| |psykiatrin. Detta medför olägenheter för patienterna i| |form av försenad eller utebliven vård m.m. och för RMV i| |form av ökade kostnader. Detta gäller t.ex. i sådana| |fall då den undersökte bedöms ha en allvarlig psykisk| |störning och denne och/eller åklagare inte medger att| |vården påbörjas innan domen vunnit laga kraft. Vi vill i| |detta sammanhang betona att landstingen enligt hälso-| |och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1991:1129) om| |rättspsykiatrisk vård (LRV) har ansvaret för att ge| |psykiatrisk vård till personer som är i behov av det.| |Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på| |en statlig undersökningsenhet i avvaktan på vård utgör| |inget undantag. | | Regeringen avser att lämna en proposition med förslag| |till ändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk| |tvångsvård och LRV under våren 1995. I detta sammanhang| |avser vi också att behandla frågan om hur| |sjukvårdshuvudmännens ansvar för vård och kostnader skall| |kunna förtydligas. | | | 227 ------------------------------------------------------- |- RMV:s rättspsykiatriska ärenderegister | | | |RMV framhåller i sin FAF att det i dag inte finns| |tillräckliga kunskaper om effekterna av vård och| |behandling av psykiskt störda lagöverträdare. Enligt| |undersökningar inom området krävs bättre kunskaper om| |risken för återfall i brott samt om effekterna av olika| |behandlingar och terapiformer. Detta skulle kunna| |påskynda utvecklingen av bl.a. diagnostik och| |undersökningsverksamhet. Vidare skulle domstolarna på| |detta sätt kunna få ett säkrare underlag vid bedömning av| |påföljder. Enligt RMV:s mening skulle ett led i denna| |utveckling kunna vara att förbättra infor-| |mationstillgången i verkets datoriserade| |rättspsykiatriska ärenderegister. RMV har därför hemställt| |till regeringen om att tillståndet för ärenderegistret| |bör utvidgas. Verkets hemställan innebär bl.a. att vissa| |uppgifter från den psykiatriska vården och från| |kriminalvården skall få föras in i det rättspsykiatriska| |ärenderegistret. | | Regeringen anser att det är väsentligt att| |möjligheterna till forsknings- och utvecklingsarbete| |inom det rättspsykiatriska området förbättras. Vi anser| |att RMV under de tre första verksamhetsåren har tagit| |viktiga initiativ till att förbättra forsknings- och| |utvecklingsarbetet inom ett till vissa delar| |eftersatt område. Ökade möjligheter att föra in uppgifter| |i det rättspsykiatriska ärenderegistret kan vara en| |angelägen åtgärd för att förbättra möjligheterna till| |forsknings- och utvecklingsinsatser på området. | | Regeringen anser dock att RMV:s förslag innebär svåra| |avvägningar från integritetssynpunkt. RMV:s hemställan| |innebär att ytterst känsliga uppgifter om individens| |personliga förhållanden och psykiska hälsa m.m. skulle| |rymmas i verkets datoriserade ärenderegister. Vi anser| |- mot bakgrund av frågans rättsliga komplexitet och| |känsliga karaktär - att överväganden beträffande en| |utvidgning av RMV:s tillstånd att föra in uppgifter| |m.m. i ärenderegistret bör göras i en särskild utredning.| |Regeringen har därför för avsikt att ge en särskild| |utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som är| |angelägna att vidta med anledning av RMV:s| |framställningar. Den särskilda utredaren skall| |avrapportera uppdraget senast den 1 september 1995. | | | |- Intäktsfinansiering av rattfylleriundersökningar och| |drograttfylleriundersökningar | | | |RMV har i sin FAF föreslagit att regeringen prövar om| |verksamheten med rattfylleriundersökningar och| |drograttfylleriundersökningar inom det rättskemiska| |området bör vara uppdragsfinansierad. | | RMV genomför inom sina verksamhetsområden olika| |insatser som riktas till polisväsendet. Flertalet av| |dessa insatser sker i dag inom områden som finansieras| |genom RMV:s ramanslag. RMV utför - på uppdrag av| |Rikspolisstyrelsen - kontroller av urin eller blod| |från personer som är misstänkta för att vara påverkade av| |narkotika. Denna verksamhet är sedan den 1 juli 1993| |intäktsfinansierad. | 228 ------------------------------------------------------- | Enligt regeringens mening bör ytterligare| |erfarenheter avvaktas för att därigenom bättre kunna| |pröva om finansiering med intäkter bör omfatta| |ytterligare rättskemisk verksamhet som utförs åt| |polisväsendet. Regeringen avser att återkomma till| |denna fråga då ytterligare underlag har erhållits. | | Mot bakgrund av vad som har redovisats i avsnitten| |Fördjupad prövning och Slutsatser är målet för RMV att på| |3,5 år nå de mål som regeringen formulerat och i övrigt| |genomföra de förändringar som utpekats i dessa avsnitt.| | I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår -| |med hänsyn till det generella besparingskravet - en| |besparing på 5 miljoner kr. | | Planeringsramen för perioden 1995/96 - 1998 har mot| |denna bakgrund beräknats till 699 403 000 kr. Av denna| |planeringsram avser 578 403 000 kr anslagsmedel och| |121 000 000 kr intäkter. | | | | | |Förslag till riksdagsbeslut | | | |Regeringen föreslår att riksdagen | | 1. godkänner att den övergripande målsättningen för| | verksamheten inom RMV:s ansvarsområde skall vara| | i enlighet med vad regeringen förordar i| | avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser, | | 2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96| | anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kronor. | 229 ------------------------------------------------------- |F 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd | | | |1993/94 Utgift 12 918 939 | |1994/95 Anslag 15 680 000 | |1995/96 Förslag 31 574 000 | | varav21 049 000 beräknat för juli 1995 -| |juni 1996 | | | | Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har till uppgift| |att pröva frågor om disciplinansvar och behörighet för| |hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen| |(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjuk-| |vårdens område (disciplinpåföljdslagen). | | Det övergripande målet för nämnden är att medverka till| |att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården| |inklusive tandvården och därigenom medverka till att| |sektorsmålet om en god hälso- och sjukvård samt en god| |tandvård för hela befolkningen uppnås. HSAN skall i an-| |mälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har| |utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd| |eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin| |bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom| |hälso- och sjukvården samt tandvården. | | I sin enkla anslagsframställning konstaterar HSAN| |att antalet anmälningar har ökat kraftigt. Prognosen för| |antalet anmälningar för budgetåret 1993/94 har| |överträffats. På grund av den kraftiga ökningen av| |antalet anmälningar har antalet balanserade ärenden| |stigit till en oacceptabel nivå samtidigt som| |handläggningstiden har ökat något. Detta trots att| |antalet avgjorda ärenden ökat och kostnaden per ärende| |successivt sjunkit. Ärendeutvecklingen framgår av| |följande tabell. | | | |Ärendeutveckling m.m. vid HSAN 1989/90 - 1993/94 | | | | | | | | 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 | | | | | |Antal anmälningar1 2921 504 1 600 1 933 2 355 | | | |Antal avgjorda 1 514 1 567 1 813 1 962 2 027 | |ärenden | | | |Antal balanserade1 5891 532 1 374 1 338 1 670 | |ärenden vid budget- | |årets utgång | | | |Kostnaden (kr) per7 2698 922 8 434 7 640 7 147 | |ärende i fast pris | |juli 1994 | | | |Genomsnittlig - - - 7,75 8,1 | |handläggningstid | |i månader | |_________________________________________________- | |_____________________ | | | | | | HSAN räknar med att antalet anmälningar fortsätter att| |öka i ungefär samma takt som hittills, dvs. med cirka| |20 % per år. För innevarande budgetår beräknas antalet| |anmälningar till 2 700; för hela budgetåret 1995/96 till| |cirka 5 200. HSAN framhåller också att antalet| |anmälningar ökar efterfrågan på information och annan| |service. | | Om handläggningstiderna mot denna bakgrund skall| |kunna förkortas och övriga krav uppfyllas krävs, enligt| |HSAN, väsentligen ökade resurser. Nämnden menar att| |personalförstärkning vid nämndens kansli och på| |föredragandesidan är nödvändigt och därmed också| |ytterligare lokaler. Även antalet sammanträden måste| |ökas. | | HSAN har beräknat medelsbehovet utifrån en| |styckkostnad per ärende på 7 000 kronor. Nämndens| |medelsbehov skulle med detta beräkningssätt uppgå till| |36 400 000 kronor. | | | | | |Regeringens överväganden | | | | | |Sammanfattning | | | |   Resultatbedömning HSAN:s årsredovisning visar att HSAN avgjort fler ärenden än tidigare år. Verksamheten har effektiviserats genom en lägre kostnad per ärende och en handläggningstid som uppfyller de för budgetåret 1993/94 uppställda kraven på högst tio månader. Regeringen konstaterar emellertid att handläggningstiden har stigit från 7,75 månader för budgetåret 1992/93 till 8,1 månader för budgetåret 1993/94. Regeringen delar vidare HSAN:s bedömning att ärendebalansen ökat till en omfattning som inte är acceptabel. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. HSAN skall således vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall och under budgetåret 1995/96 nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som understiger sex månader. Pågående insatser för en effektivare handläggning av nämndens ärenden skall också vidmakthållas. HSAN har framhållit att antalet anmälningar förväntas öka med cirka 20 % per år och budgetåret 1995/96 uppgå till cirka 5 200. Regeringen godtar denna bedömning. Regeringen anser att den av HSAN redovisade ärendebalansen och den ökade handläggningstiden främst beror på den kraftiga ökningen av antalet anmälningar, men även på att HSAN:s inre effektivitet skulle kunna förbättras. Mot denna bakgrund anser regeringen det mycket viktigt att HSAN effektiviserar ärendehandläggningen ytterligare. Därvid kommer frågor om HSAN:s kompetens i förgrunden. Regeringen vill påpeka att det ankommer på HSAN att göra de överväganden och svara för de åtgärder som är nödvändiga för att bl.a. förbättra organisationens struktur och höja kompetensen. Regeringen anser vidare att särskilda insatser under budgetåret 1995/96 måste vidtas i syfte att avarbeta ärendebalansen. Regeringen föreslår därför att medelsnivån räknas upp med 7,6 miljoner kronor varav 5,6 miljoner kronor för att finansiera behovet av ytterligare handläggare, medicinskt sakkunniga och ställföreträdande ordförande på heltid, utökade lokaler och kostnader i samband med fler sammanträden. Engångsvis beräknas 2 miljoner kronor för särskilda insatser under budgetåret 1995/96 i syfte att avarbeta ärendebalansen. Användningen och resultatet av de engångsvis beräknade medlen skall redovisas särskilt i årsredovisningen för budgetåret 1995/96. Regeringen bedömer att beräknade medel möjliggör för HSAN att tillföra verk- samheten ökad kompetens och säkra att handläggningstiderna förkortas trots det ökade antalet ärenden. Även ärendebalansen bör kunna avarbetas i betydande utsträckning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förbudgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 31 574 000 kronor. 230 F 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin 1993/94 Utgift 6 505 929 1994/95 Anslag 7 474 000 1995/96 Förslag 15 099 000 varav10 066 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) är en självständig forsk- ningsmyndighet med nära samarbete med Karolinska Institutets sektion för stressforskning. IPM bedriver även en omfattande extern forskningsverksamhet som finansieras genom bidragsintäkter. Under budgetåret 1993/94 uppgick dessa intäkter till 6,9 miljoner kronor. De övergripande målen för myndigheten är att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information. IPM har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om att få utöka sin verksamhet med ytterligare två enheter, enheten för psykosocial behandlingsforskning och enheten för informationsteknologi och hälsa, samt om utbyggnad av arbetslokaler och hyresmedel för dessa. IPM har i sin årsredovisning redovisat de olika verksamhetsområdena. Följande mål har lagts fast: IPM:s forskningsverksamhet skall vara praktiskt tillämpbar inom social-, hälsovårds- och arbetsmarknadsområdena. Teoribildning och metoder för vetenskaplig forskning inom dessa verksamhetsområden skall utvecklas och forskningen skall vidare även ange vad i dessa miljöer som behöver ändras. Genom informations- och utbildningsinsatser skall institutet bidra till att dess forskningsresultat och kunskaper sprids och kommer till praktisk användning. RRV:s revisionsberättelse innehåller vissa invändningar mot IPM:s årsredovis- ning. De invändningar som RRV har är framför allt brister i de finansiella dokumenten. Som helhet finner dock RRV att resultatredovisningen ger en bra bild av IPM:s verksamheter. De övergripande målen är preciserade, men verksamhets- målen är inte kvantifierade. I anslagssparande har IPM redovisat 0,5 miljoner kronor. 231 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 -| |1995/96 bör ligga fast och utsträcks även till 1997. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 15 099 000 kronor | |Beräknade avgiftsinkomster 325 000 kronor | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser IPM har i sin första årsredovisning lämnat en god och informativ bild av sin verksamhet. Verksamhetsmål, som är kopplade till de övergripande målen, finns för varje verksamhetsområde. Det vore av intresse att verksamhetsmålen framöver var mer kvantifierade. Vidare är det viktigt att påpeka att det är relativt svårt att göra en resultatanalys för ett budgetår i taget då institutet bedriver en långsiktig verksamhet. De två senast tillkomna enheterna, enheten för invandrarmiljö och hälsa och enheten för suicidforskning och prevention har inrättats så nyligen att det i dag är för tidigt att se ett direkt resultat av IPM:s forskningsverksamhet inom dessa områden. Vidare anser regeringen att det vore önskvärt att kunna särskilja mellan den forskningsverksamhet som bedrivs inom institutets anslagsfinansierade verksamhet och den forskning som bedrivs genom externa forskningsbidrag. Regeringen finner IPM:s verksamhet vara av hög kvalitet och samhällsrelevans, vilket bevisas av att efterfrågan på IPM:s projekt och medverkan är stor. Regeringen anser att det med tanke på den nuvarande samhällsutvecklingen med hög arbetslöshet och snabb omstrukturering av näringsliv och offentlig förvaltning bör inrättas ytterligare en enhet vid IPM, enheten för psykosocial behandlingsforskning. Regeringen beräknar kostnaden för denna enhet till sammanlagt 2 750 000 kronor. Regeringen anser att en enhet för informationsteknologi och hälsa inte skall inrättas då sådan verksamhet i princip ligger utanför institutets verksamhetsområde. En besparing på 100 000 kronor läggs på myndighetsanslaget. Eftersom IPM är en liten forskningsmyndighet skulle en större besparing vara mycket kännbar. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 099 000 kronor. F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 1993/94 Utgift 13 571 072 1994/95 Anslag 15 540 000 1995/96 Förslag 29 135 000 varav19 423 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU skall därmed medverka till att givna resurser inom hälso- och sjukvården utnyttjas rationellt för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga hälso- och sjukvård inom givna ekonomiska ramer med hänsyn till aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad praxis. SBU inledde sin verksamhet som självständig myndighet den 1 juli 1992 och har nu som sådan lämnat en årsredovisning för sitt andra verksamhetsår. Årsredovisningen är rättvisande och har utvecklats betydligt sedan föregående år. Resultatmodellen har utvecklats i samråd med Riksrevisionsverket parallellt med att en kontoplan utarbetades. Projekten löper under flera år. Det reella projektarbetet följs av en kunskapsspridningsfas. Först ytterligare någon tid därefter kan en slutlig bedömning ske av vilka effekter SBU:s verksamhet har fått vad gäller praktisk tillämpning och samhällsekonomiska konsekvenser. Årsredovisningen ger en god bild av pågående och avslutade projekt, publicerade rapporter och andra informationsinsatser. Det nya redovis- ningssystemet gör det möjligt att följa kostnaden för respektive projekt. På sikt bör det därför bli möjligt att även göra effektbedömningar. SBU har i sin anslagsframställning begärt ökade resurser för att konsolidera verksamheten bl.a. genom kraftfullare och mer resurskrävande administration och ledning av projekten. Resurser har också äskats för investeringar i ny informationsteknologi, marknadsföringsaktiviteter och för att utveckla interaktiva videoprogram på CD-rom. Vidare har SBU beräknat ökade kostnader för att arvodera insatser från experter som en följd av nya finansieringssystemen inom den kommunala sektorn och ökade översättningskostnader. SBU har också hemställt om att få söka och disponera forskningsanslag och andra externa bidrag för särskilda projekt samt att få ta ut avgifter för publikationer, kurser och seminarier. 232 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik| |skall verka för ett rationellt utnyttjande av givna| |resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera| |befintlig och ny medicinsk metodik. | | Beredningens arbete skall vara inriktat på| |utvärdering i vid mening och belysa de samlade| |medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsek-| |venserna av såväl etablerade som nya metoder. Områden där| |den medicinska metodiken är kontroversiell, möjligen| |skadlig, har långtgående sociala och etiska| |komplikationer eller är underutnyttjad skall därvid| |prioriteras. | | Beredningen skall utarbeta och sprida| |kunskapsöversikter baserade på tillgänglig vetenskaplig| |litteratur i syfte att höja vårdens kvalitet. De| |rapporter som tas fram skall ha hög vetenskaplig| |kvalitet och vara sammanställda på ett enkelt och| |överskådligt sätt. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 29,1 miljoner kronor | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Att utvärdera medicinsk metodik är en verksamhet med betydande ut- vecklingspotential och är ett strategiskt styrmedel för den svenska sjukvården. En förutsättning för att verksamheten skall fungera som ett styrmedel är att den följs upp och att resultaten utvärderas. SBU har en ambitiös egen uppföljning och utvärdering. Verksamheten utvärderas också genom särskilda studier av oberoende granskare. SBU prioriterar projekt med omfattande konsekvenser för enskilda personers hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar också har stora besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt. Rutiner och praxis har också förändrats inom flera av de områden där SBU lämnat rekommendationer baserade på vetenskapliga kunskapssynteser. Behandling av ont i ryggen är ett exempel där SBU:s insatser har lett till såväl förändringar i sjukskrivningsrutiner som ett bättre omhändertagande av patienter. Detta är också ett exempel på ett verksamhetsområde där uppföljning och utvärdering av resultaten lett till att SBU planerar ytterligare insatser. De möjliga samhällsekonomiska besparingarna inom detta område skulle kunna uppgå till betydande belopp om aktuella kunskaper tillämpades genomgående. Exempel på andra områden med stora förväntade samhällsekonomiska effekter, 50 - 100 miljoner kronor, är behandling av slaganfall, gastroskopi och hypertoni. Genom pågående uppföljningar och utvärderingar kommer så småningom utfallet inom dessa områden att kunna redovisas. För att nå målen för SBU:s verksamhet är det av största vikt att informationen om beredningens verksamhet och resultatet av denna sprids och kommer till praktisk användning, främst hos sjukvårdshuvudmännen. Om detta kan ske är möjligheterna till samhällsekonomiska besparingar genom SBU:s verksamhet mycket goda. Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer och övergripande mål för SBU:s verksamhet som tidigare lagts fast i princip bör gälla även för budgetåret 1995/96. Inom ramen för dessa föreslås dock vissa förändringar inför budgetåret 1995/96. Sjukvårdshuvudmännens möjligheter att ta tillvara och omsätta kunskaperna i det reella hälso- och sjukvårdsarbetet är av avgörande betydelse för effekterna av SBU:s verksamhet. Det är också främst de som kan tillgodogöra sig de besparingar som SBU:s verksamhet visar är möjliga. Sjukvårdshuvudmännens förutsättningar att implementera mängden ny kunskap bör därför också övervägas vid bedömningen av SBU:s resurstilldelning. Det torde även vara ett incitament för sjukvårdshuvudmännen att ta tillvara de kunskaper som SBU:s verksamhet genererar om de bidrar till finansieringen. Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen har en överenskommelse träffats om att 5 miljoner kronor skall avsättas som delfinansiering av SBU:s verksamhet. Parterna är också överens om att det är angeläget att hälso- och sjukvårdspersonal bidrar med sitt expertstöd till olika statliga organs verksamhet, bl.a. SBU:s. Parterna har därför också enats om att en del av beloppet för särskilt bidrag till hälso- och sjukvård inbegriper ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader i samband med att deras personal deltar i sådana aktiviteter. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) har 6 000 000 kronor beräknats under ramanslaget för att utvärdera behandlingsmetoder inom psykiatrin. Medlen har förts över från femte huvudtitelns anslag C 8. Bidrag inom psykiatriområdet. Regeringen anser att SBU bör få söka och disponera forskningsbidrag och andra externa bidrag för sin verksamhet. I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det generella besparingskravet - en besparing på 822 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 29 135 000 kronor. F 11. Barnombudsmannen 1993/94 Utgift 5 755 960 1994/95 Anslag 7 708 000 1995/96 Förslag 11 604 000 varav7 736 000 beräknat för juli 1995-juni 1996 Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Det övergripande målet för BO är att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter. BO har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna 1. Barns uppväxtvillkor och lekmiljö, 2. Ungdomars uppväxtvillkor och fritid, 3. Psykosociala frågor och 4. Barnsäkerhet och samhällsplanering. För dessa verksamhetsgrenar har följande mål lagts fast: Verksamhetsgren 1: Barns uppväxtvillkor och lekmiljö - Att följa samhällets verksamheter som riktas till barn och beskriva konsekvenser av förändringar och utveckla lagstiftnings- och/eller ad- ministrativa modeller för hur barnets rätt till goda livsvillkor och ökat inflytande kan garanteras. - Att följa och uppmärksamma barns villkor i samhället och bevaka utvecklingen inom barnomsorg, skola, fritidsverksamheter och visa på skillnader för barn och ungdomar i olika samhällsgrupper och i olika livssituationer. Verksamhetsgren 2: Ungdomars uppväxtvillkor och fritid - Att följa samhällets verksamheter som riktas till ungdomar och beskriva konsekvenser av förändringar och utveckla lagstiftnings- och/eller administrativa modeller för hur ungdomars rätt till goda livsvillkor, ökat medinflytande och medbestämmande kan garanteras. - Att samordna ett nationellt arbete i mobbningsfrågor. - Att följa ungdomars egen tillgång till massmedia, medverkan i media och medias inflytande på ungdomar vad gäller skadliga skildringar med våld m.m. Verksamhetsgren 3: Psykosociala frågor -Att lyfta fram och förtydliga samhällets ansvar när det gäller att förebygga, identifiera, rapportera, remittera, undersöka, behandla, skydda eller ingripa rättsligt när barn eller ungdom utsätts för misshandel och/eller övergrepp eller annan skada. Föreslå lagändringar vad gäller socialtjänsten, föräldrabalken osv. via t.ex. remisser, särskilda skrivelser, förslag till kommittéer. 233 - Att för flyktingbarn/asylsökande barn och unga gå igenom det regelverk och den lagstiftning som gäller och få en överensstämmelse i enlighet med intentionerna i FN:s barnkonvention. Gömda barn och barn som kommer ensamma skall särskilt prioriteras. - Att arbeta med enskilda kontakter när barn och unga själva hör av sig till BO via BO:s 020-nummer. - Att lyfta fram och värna om barnhälsovårdens och skolhälsovårdens möjlighet och betydelse för att identifiera, remittera och stödja barn och ungdomar med problem. Verksamhetsgren 4: Barnsäkerhet och samhällsplanering - Att samordna det förebyggande arbetet vad gäller barns och ungas säkerhet bl.a. genom att upprätthålla och utveckla kontaktnät inom säkerhetsområdet. - Att följa och bevaka utveckling inom samhällsplaneringen och dess effekter på barns och ungas liv, att utveckla former för barns och ungas delaktighet i samhällsplaneringen och samordna strategier för att nå barn och ungdomar angående risker för olycksfall i trafiken, bostadsområdet, bostaden, skolan, arbetslivet och i olika fritidsverksamheter. - Att följa och bevaka miljö- och hälsoskyddsfrågor, vad gäller barn och unga samt bevaka lagstiftning i fråga om rättstillämpning vid olycksfall bland barn och unga. För budgetåret 1993/94 har BO ett anslagssparande på 741 000 kr. Samtliga tjänster har inte varit tillsatta under budgetåret. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande mål som gäller för perioden 1993/94 -| |1994/95 bör ligga fast och utsträckas till att omfatta| |även 1995/96. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 11 604 000 kronor | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning BO:s årsredovisning ger god överblick över ombudsmannens verksamhetsområde. Målen för BO:s verksamhet är uppfyllda på rimlig nivå. 234 Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende BO utan bedömer att den i allt väsentligt är rättvisande. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1993/94 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det generella besparingskravet - en besparing på 383 000 kr. Medelsbehovet beräknas till 11 604 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kronor. F 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 1993/94 Utgift 5 819 308 1994/95 Anslag 6 113 000 1995/96 Förslag 8 961 000 varav5 974 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central för- valtningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländska beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organisationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grund för beräkning av bidrag vid adoption av utländska barn. Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation. De övergripande målen för NIA är att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige. Regeringen tillkallade i maj 1992, på initiativ av NIA, en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner (Adoptionslagstiftningsutredningen, S 1992:08). Inom ramen för denna översyn prövas NIA:s roll i adoptionsverksamheten. Utredningens betänkande Internationella adoptionsfrågor; 1993 års Haagkonvention m.m. skall remissbehandlas. NIA har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsgrenarna 1. Auktorisation och tillsyn, 2. Förmedlingssätt vid enskild/privat adoption, 3. Prövning av utländska adoptionsbeslut, 4. Adoptionskostnadernas utveckling, 5. Internationell utveckling inom adoptionsområdet samt 6. Informationsverksamhet. För dessa verksamhetsgrenar har följande mål lagts fast: Verksamhetsgren 1-3: NIA skall genom auktorisation av adoptionsorganisationer, tillsyn och yttrande över förmedlingssättets tillförlitlighet upprätthålla och stödja verksamheten med internationella adoptioner på hög etisk nivå. Verksamhetsgren 4: NIA skall verka för att kostnaderna för adoptioner hålls nere. Verksamhetsgren 5: NIA skall fortsätta att ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på sitt område i syfte att upprätthålla och öka kunskaperna om adoptioner av utländska barn. Verksamhetsgren 6: NIA skall fortsätta med den ökade informationen till berörda samhällsorgan om regler för och innehåll i adoptionsverksamheten. I fråga om verksamhetsgren 4. Adoptionskostnadernas utveckling påtalar NIA att det för nämnden saknas stöd i tillämpliga regelsystem för att nå målet att hålla kostnaderna för adoptionerna nere. För budgetåret 1993/94 har NIA redovisat ett anslagssparande på 136 410 kr. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. I sin enkla anslagsframställning för inte NIA fram några frågor beträffande ändrad inriktning av nämndens verksamhet. NIA påtalar dock att en tillämpning i Sverige av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationell adoption kan leda till att nämndens resursbehov ökar. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande mål som gäller för perioden 1992/93 -| |1994/95 och som enligt regeringsbeslut den 10 juni| |1993 utsträckts till att omfatta även budgetåret 1995/96| |ligger fast. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 8,9 miljoner kronor | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning De resultat som NIA redovisar för sin verksamhet är tillfredsställande. NIA:s årsredovisning visar att arbetet bedrivs med sådan inriktning och på sådant sätt att de uppsatta målen har nåtts eller har förutsättningar att nås. Resultaten visar god produktivitet. Regeringen konstaterar att NIA arbetar med att utveckla resultatredovisningen och ser positivt på att nämnden i år jämfört med föregående årsredovisning lämnar en mer utförlig återrapportering av utfallet i verksamheten i förhållande till de resultatkrav som lagts fast i regleringsbrev. I avvaktan på beredningen av Adoptionslagstiftningsutredningens betänkande anser regeringen att den nuvarande inriktningen på nämndens verksamhet bör ligga fast. Den ekonomiska rapportering som upprättats är tillfredsställande. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar vid granskning av årsredovisningen utan bedömer att den i allt väsentligt är rättvisande. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det generella besparingskravet - en besparing på 224 000 kr. Medelsbehovet för NIA:s verksamhet och för bidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer för internationell adoptionshjälp beräknas till 8 961 000 kr, varav 2 374 000 kr avser bidrag till de auktoriserade organisationerna. NIA bör under budgetåret 1995/96 få disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 250 000 kr för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbelut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 961 000 kronor. F 13. Nämnden för vårdartjänst 1993/94 Utgift 8 126 840 1994/95 Anslag 8 856 000 1995/96 Förslag 12 642 000 varav8 428 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel från åttonde huvudtiteln, anslaget B 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Nämnden för Rh-anpassad utbildning, som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. Inom NV:s anslagsram ingår också medel till informations- och utvecklingsarbete. NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst. NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen i olika utbildningssammanhang. NV har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1995/96. Budgetåret 1993/94 är det första året NV har lämnat årsredovisning. I sin årsredovisning redovisar NV verksamheten i verksamhetsgrenarna vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Kostnaderna för de två förstnämnda grenarna belastar Socialdepartementets huvudtitel och verksamhetsmålen för dessa redovisas under anslaget D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 gavs NV av redovisningstekniska skäl emellertid dispens från kraven i 5 och 9 §§ förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning. Årsredovisningen innehåller sålunda inte någon fullständig resultatredovisning för de olika verksamhetsgrenarna och NV redovisar inte heller hur förvaltningskostnaderna fördelat sig på respektive verksamhetsgren. Av årsredovisningen framgår att NV:s anslagssparande vad beträffar myndighetens förvaltningsanslag för budgetåret 1993/94 uppgått till ca 495 000 kronor. Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. I en revisionsrapport har RRV dock påpekat att NV har vissa brister i sin ekonomiadministrativa kompetens. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- | | | | |Övergripande mål | | | |De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94| |- 1995/96 bör ligga fast även för det förlängda budgetåret| | | | | |1995/96. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 12 642| | | |000 kronorResultatbedömning | | | |Regeringen anser att det av årsredovisningen och| |anslagsframställningen framgår att NV:s verksamhet| |bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att| |det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. Vidare| |gör regeringen bedömningen att de resultat som NV redo-| |visar för de två verksamhetsgrenarna i sin| |årsredovisning är tillfredsställande. | | Regeringen konstaterar att RRV inte haft några| |invändningar i revisionsberättelsen avseende NV.| |Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande att NV bör| |förstärka sin ekonomiadministrativa kompetens. | | Regeringen har för avsikt att under våren 1995 ge NV| |myndighetsspecifika direktiv inför den fördjupade| |prövningen avseende treårsperioden 1997-1999. I| |avvaktan på dessa direktiv bör NV under budgetåret| |1995/96 ingående följa vilka effekter de uppföljnings-| |och redovisningssystem för vårdartjänsten och| |omvårdnadsverksamheten som utvecklats under budgetåret| |1993/94 och innevarande budgetår haft för möjligheterna| |att jämföra de olika huvudmännens verksamheter vad gäller| |omfattning och kvalitet i förhållande till använda| | | | | |resurser. | | | | | |Slutsatser | | | |Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast för| |NV:s verksamhet i den fördjupade prövningen för| |treårsperioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast även för| |det förlängda budgetåret 1995/96. | | I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår -| |med hänsyn till det generella besparingskravet - en| |besparing på 178 000 kr. | | | | | |Förslag till riksdagsbeslut | | | |Regeringen föreslår att riksdagen | | till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1995/96| | anvisar ett ramanslag på 12 642 000 kronor. | | | | | |F 14. Handikappombudsmannen | | | |1994/95 Anslag 8 374 000 | |1995/96 Förslag 11 551 000 | | varav7 700 000 beräknat för juli 1995 -| |juni 1996 | | | | Handikappombudsmannen är central| |förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som| |angår funktionshindrade personers rättigheter och| |intressen. Handikappombudsmannens verksamhet framgår| |av förordningen (1994:949) med instruktion för| |Handikappombudsmannen. | | Det övergripande målet för Handikappombudsmannens| |verksamhet är enligt lagen (1994:749) om| |Handikappombudsmannen att bevaka frågor som angår| |funktionshindrade personers rättigheter och intressen| |samt att verka för att de övergripande målen för| |handikappolitiken uppnås. | | Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994| |samtidigt som Statens handikappråd upphörde som statlig| |myndighet. Riktlinjerna för Handikappombudsmannens| |verksamhet drogs upp i propositionen om| |Handikappombudsmannen, vilken godkänts av riksdagen| |(prop. 1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27, rskr.| |1993/94:397), liksom dimensioneringen och kostnaderna| |för verksamheten. | | I sin enkla anslagsframställning anger| |Handikappombudsmannen att myndigheten har en primär| |uppgift i att sprida kunskap om FN:s standardregler| |för funktionshindrade. | | Handikappombudsmannen anför att det behövs| |ytterligare anpassning av myndighetens lokaler så att| |de blir tillgängliga för personer med funktionshinder.| |Handikappombudsmannen begär sammanlagt 300 000 kronor| |för en sådan anpassning. | | | | | |Regeringens överväganden | | | | | |Sammanfattning | | | | Slutsatser Handikappombudsmannens anslagsframställning, som har gjorts efter endast en månads verksamhet, visar att arbetet lagts upp efter de riktlinjer som dragits upp i den nämnda propositionen och i enlighet med lag och förordning om Handikappombudsmannen. Regeringen konstaterar att inriktningen ligger i linje med målen för handikappolitiken. I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det generella besparingskravet - en besparing på 163 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kronor. 235 F 15-16. Statens institutionsstyrelse Statens institutionsstyrelse (SiS) har ansvaret för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Det övergripande målet för institutionsstyrelsen är att svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. SiS skall också i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella vårdbehov. Statens institutionsstyrelse har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1993/94. SiS har för räkenskapsåret dispens från kravet på resultatredovisning. Statens institutionsstyrelse har i sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 redovisat att första verksamhetsåret präglats av intensiva insatser för att sammanfoga de ca 60 institutionerna - var och en med sin kultur och historia - och huvudkontoret till en myndighet. Under verksamhetsåret har ett ekonomiadministrativt system för redovisning och uppföljning av ekonomin installerats. Samtliga institutioner har kopplats samman i ett nätverk, knutet till en centraldatafunktion vid huvudkontoret. Kraven på huvudkontoret har dock, enligt SiS, visat sig vara större än vad som förutsågs när myndighetens organisation planerades. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport avseende årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94 invänt att redovisningen i väsentliga avseenden inte är tillförlitlig. Institutionsstyrelsen har även påvisat svårigheter att med nuvarande verksamhet uppfylla kravet på en individuellt differentierad vård. För att uppfylla detta har en strukturomvandling av verksamheten påbörjats. Idag råder t.ex. stora regionala skillnader mellan tillgång och efterfrågan på platser. Vidare finns brist på akut- och avgiftningsplatser för kvinnor samt på akut- och utredningsplatser för ungdomar. Utbyggnaden på ungdomssidan kommer att finansieras genom omdisponering av befintliga resurser. I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om ändrat huvudmannaskap uttalade riksdagen att institutionernas verksamhet till ca 60 procent skulle finansieras med vårdavgifter från kommunerna. Resterande del finansieras via ett ramanslag för vårdverksamheten. Samtidigt får avgiftsnivån inte avvika allt för mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän. Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En allt för hög avgiftsnivå skulle leda till mindre efterfrågan och därmed lägre avgiftsintäkter. Institutionsstyrelsen redovisar också ett mycket stort behov av kompe- tensutveckling hos personalen på institutionerna. En stor andel av be- handlingsassistenterna saknar idag adekvat grundutbildning. Till SiS har på försök knutits Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården (IKM) som ligger under Socialstyrelsen. IKM kommer bl.a. att biträda SiS när det gäller personalutbildning och kunskapsutveckling. Ett dokumentations- och utvärderingssystem är under uppbyggnad, likaså har ett forskningsprogram utarbetats. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------ |Övergripande mål | | | |Statens institutionsstyrelse skall svara för att alla| |som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett| |LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. | | Statens institutionsstyrelse skall vidare, i| |samarbete med kommuner och landsting, verka för ett| |vårdutbud som med beaktande av närhetsprincipen är| |differentierat utifrån individuella vårdbehov. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Central förvaltning | |Ramanslag 34,3 miljoner kronor | | | |Vårdverksamhet | |Ramanslag 720,0 miloner kronor | | | | | |Övrigt | | | |Institutionsstyrelsen bör vidareutveckla och| |effektivisera sina uppföljnings- och| |redovisningssystem. | ------------------------------------------------------ Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att det av redovisningen i den enkla anslagsframställningen framgår att verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är synnerligen omvärldsberoende och svårplanerad. Det ställs därför stora krav på en löpande och effektiv uppföljning av kostnader, vård, prestationer och resultat. Sambanden mellan vårdresultat och ekonomiska insatser måste tydliggöras. Mot denna bakgrund är en förstärkning av främst ekonomiadministrationen nödvändig. Vad gäller de av RRV påtalade bristerna inom bl.a. redovisningsområdet har SiS påbörjat att åtgärda dessa i enlighet med RRV:s krav. Mot bakgrund av RRV:s invändningar mot SiS redovisning har regeringen för avsikt att senare överväga lämpligheten av nuvarande anslagskonstruktion med skilda anslag för vårdverksamheten och den centrala förvaltningen. Under året har SiS redovisat en plan för forskning, verksamhetsutveckling, personalutbildning och kvalitetssäkring. Regeringen anser att det nya statliga huvudmannaskapet ger bättre möjligheter till planering, metodutveckling, förbättrad personalkompetens och forsknings- och utvecklingsarbete. Institutionsstyrelsens uppföljnings- och utvärderingssystem kan tillsammans ge underlag för bedömningar av vårdeffekter på både kort och lång sikt, vilket inte varit möjligt tidigare. Mot denna bakgrund är en fortsatt satsning på FoU-verksamheten nödvändig. Ett ADB-stöd för uppföljnings- och utvärderingsarbetet skall utvecklas. Verksamheter av de slag som Statens institutionsstyrelse enligt riksdagens beslut har övertagit från landsting och kommuner är utsatta för ständiga krav på förändring och anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara mycket svåra att förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är nödvändig. Myndigheten har därför behov av en anslagskredit motsvarande sju procent av anslagsbeloppet. De av SiS fastigheter som ägs av staten förvaltas av Statens fastighetsverk. Fastigheterna har nyligen värderats. SiS skall kompenseras för den hyreshöjning som denna värdering medför jämfört med den preliminära hyreskostnad som SiS haft i avvaktan på fastighetsvärderingen. IKM har på försök knutits till SiS. Medel för IKM har tidigare beräknats under Socialstyrelsens anslag. Utfallet av försöket har enligt samtliga inblandade varit positivt. IKM:s verksamhet faller mer naturligt in under SiS verksamhet än under Socialstyrelsens. Regeringen föreslår därför att medlen, 2 550 000 kronor, för IKM:s verksamhet omdisponeras från Socialstyrelsen till SiS. SiS kommer att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret även för anslaget vårdverksamhet. F 15. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning 1994/95 Anslag 20 272 000 1995/96 Förslag 34 245 000 varav22 830 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Under detta anslag redovisas de medel som SiS disponerar för central förvaltning. F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet 1994/95 Anslag 450 000 000 1995/96 Förslag 719 973 000 varav479 982 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Under detta anslag redovisas de medel som SiS disponerar för vårdverksamhet. Av anslaget har 45 000 000 kronor beräknats för uppföljning, utvärdering, verksamhetsutveckling och personalutbildning inom myndigheten. 236 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Statens institutionstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 245 000 kronor, 2. till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 719 973 000 kronor, 3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge Statens in- stitutionsstyrelse en anslagskredit på sju procent av anslaget. F 17. Alkoholinspektionen Nytt anslag (förslag)21 000 000 varav14 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Med anledning av bl.a. EU-medlemskapet har riksdagen i december 1994 (prop. 1994/95:89, bet. 1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:000) beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1995 avskaffa import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem. En ny myndighet - Alkoholinspektionen - inrättas den 1 januari 1995 för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn av alkoholhanteringen. Riksdagen har också beslutat (prop. 1993/94:150 bil.5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:454) att del av de medel om 75 miljoner kronor som anvisats för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 får användas för etablerandet av den nya myndigheten. Regeringen har den 1 september 1994 tillsatt en organisationskommitté som utfört det förberedelsearbete som krävts för att inrätta Alkoholinspektionen. Regeringen har för avsikt att utreda huruvida Alkoholinspektionen kan placeras utanför Stockholm. I avvaktan härpå placeras myndigheten i Stockholm. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------ |Övergripande mål | | | |Alkoholinspektionen skall tillse att lagar och | |bestämmelser avseende hantering av alkohol efterlevs| |och bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål | |uppfylls. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 21, 0 miljoner | | | |kronorSlutsatser | | | |Alkoholinspektionens uppgifter är att utfärda tillstånd| |för tillverkning av sprit samt tillverkning av och | |partihandel med spritdrycker, vin och starköl och | |tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en| |intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och | |kontroll av alkoholhanteringen. Inspektionen skall | |svara för en löpande uppföljning och utvärdering | |nationellt inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten | |skall ta fram informationsmaterial, utforma | |föreskrifter och allmänna råd till alkohollagen och | |verka för att aktörerna på marknaden och berörda myndig-| |heter har nödvändig kunskap och information om frågor| |som rör alkoholpolitik och det alkoholpolitiska | |regelverket. | | Alkoholinspektionen skall också samla in och | |sammanställa den statistik som behövs för att | |kontrollera, följa upp och utvärdera effekterna av den| |förda alkoholpolitiken. Den skall föra ett | |personregister över samtliga tillståndshavare inom | |alkoholområdet. Vidare skall Alkoholinspektionen inom| |sitt ansvarsområde aktivt följa och ställa erfarenheter| |till förfogande för den internationella | |alkoholpolitiken inom bl.a. EU och WHO. | | Alkoholinspektionen skall ta ut ansöknings- och | |tillsynsavgifter för sin verksamhet. Dessa avgifter | |skall sättas så att de motsvarar kostnaderna för in-| |spektionens verksamhet och länsstyrelsernas | |tillsynsverksamhet inom alkoholområdet. Inkomsterna | |skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten.| |En utvärdering av avgiftssystemet skall ske under | |budgetåret. | | | | | |Förslag till riksdagsbeslut | | | |Regeringen föreslår att riksdagen | | till Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 | | anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kronor. | | | | | |F 18. Alkoholsortimentsnämnden | | | |Nytt anslag (förslag)1 000 000 | | varav670 000 beräknat för juli 1995 -| |juni 1996 | | | | Inom ramen för förhandlingarna mellan Sverige och EU| |om svenskt medlemskap i EU har Sverige förbundit sig| |att säkerställa att detaljhandelsmonopolets verksamhet| |är förenligt med EG:s regelverk. Genom expertsamtal | |mellan företrädare för regeringen och berörda | |tjänstegrenar inom kommissionen har principer | |identifierats och preciserats för att | |detaljhandelsmonopolet skall fungera icke- | |diskriminerande. Principerna i detta avseende ingår i| |det nya avtal som har tecknats mellan staten och | |Systembolaget. För att säkerställa icke-diskriminering| |inrättas en oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär| |över Systembolagets beslut att avvisa viss alko- | |holdryck från bolagets sortiment. | | Nämnden skall bestå av ordförande och fyra andra | |ledamöter. Den skall utses av regeringen för tre år.| |Nämndens verksamhet kommer helt att styras av hur | |många leverantörer som kommer att överklaga System- | |bolagets inköpsbeslut. | | Nämndens närmare arbetsuppgifter och organisation | |regleras i en förordningen med instruktion för | | | | | |Alkoholsortimentsnämnden. | | | | | |Regeringens överväganden | | | | | |Sammanfattning | | | | | Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kronor. F 19-20. Socialvetenskapliga forskningsrådet Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en forskningsfinansierande myn- dighet. Rådets uppgift och övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och aktuell forskning. 237 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet som gäller för treårsperioden| |1993/94 - 1995/96 bör ligga fast. En fördjupad prövning| |av verksamheten skall göras inför 1997 års| | | | | |forskningsproposition. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Förvaltning, ramanslag 8 550 000 kronor | |Forskningsmedel, reservationsanslag131 918 000 kronor| ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Regeringen anser att SFR i sin årsredovisning visar på en god måluppfyllelse. Anslagssparandet på förvaltningsanslaget uppgick till 178 000 kronor och reservationen på anslaget för forskningsmedel till 7,2 miljoner kronor. Reservationens användning är beslutad av rådet i maj 1994. Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forsknings- proposition bör gälla även för budgetåret 1995/96. I beräkningen av medel för budgetåret 1995/96 ingår - med hänsyn till det generella besparingskravet - en besparing på ca 4,9 miljoner kronor. F 19. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 1993/94 Utgift 5 266 691 1994/95 Anslag 5 651 000 1995/96 Förslag 8 550 000 varav5 700 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet disponerar för förvaltningsuppgifter. 238 F 20. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel 1993/94 Utgift 80 695 788Reservation7 253 507 1994/95 Anslag 86 772 000 1995/96 Förslag 131 918 000 varav87 945 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet disponerar för stöd till forskning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 550 000 kronor, 2. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 131 918 000 kronor. 239 G. Jämställdhetsfrågor Inledning Jämställdhet mellan kvinnor och män är en politisk fråga som har stor prioritet i regeringens arbete. Under senare tid har denna fråga fått ett väsentligt ökat utrymme i den allmänna debatten vilket är positivt. Kvinnoorganisationer, kvinnliga nätverk och enskilda kvinnor men också många män har aktivt bidragit till den ökade uppmärksamhet som riktas mot kvarvarande brister i jämställdhet, såväl generellt som mellan enskilda kvinnor och män. Detta utgör en god grund för de insatser som också framöver behövs för att driva jämställdhetsarbetet vidare. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i en särproposition våren 1996. Jämställdhetspolitiken kan inte formas isolerad från andra politikområden. Den berör alla delar av samhället. Regeringen har lagt det övergripande ansvaret för jämställdhetspolitiken hos statsministerns ställföreträdare för att markera detta. Alla förslag som regeringen lägger kommer i förväg att granskas från jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt samhälle. Under hösten 1994 har regeringen beslutat om direktiv (dir. 1994:124) till samtliga kommittéer och särskilda utredare med riktlinjer om att förslag som läggs fram skall innehålla en analys och redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna. I arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv på politikens alla områden är det angeläget att rikta särskild uppmärksamhet mot de strukturer, både formella och informella, som bidrar till att upprätthålla eller förstärka segregeringen mellan könen och en ojämn maktfördelning, både mellan grupper av kvinnor och män och mellan enskilda. Jämställdhet är ytterst en fråga om makt. Som ett led i en större satsning på att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet kommer utbildningstillfällen att anordnas både för chefer inom regeringskansliet och för myndighetschefer. Medel finns också avsatta (prop. 1993/94:147) för att bereda universitet och högskolor möjlighet att utveckla och pröva särskilda yrkesinriktade kurser för jämställdhetshandläggare och andra som i sitt yrke arbetar med jämställdhetsfrågor. För att ytterligare påskynda utvecklingen och pröva nya vägar i arbetet har jämställdhetsministern tillkallat en delegation för jämställdhet mellan kvinnor och män. Delegationen skall ta fram idéer och förslag för en vidareutveckling av jämställdhetspolitiken samt bidra till opinionsbildning på området. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor, löner, makt och inflytande, kvinnors hälsa samt våld mot kvinnor. Regeringen fäster stor vikt vid att utvecklingen på informationsteknikområdet (IT) gynnar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Erfarenheter hittills visar att det främst är män som utnyttjar ny teknik och skaffar sig kunskap på området. Det är angeläget att motverka att IT-användningen förbehålls män bl.a. för att inte ytterligare befästa den könsuppdelade arbetsmarknaden. Jämställdhetsdelegationen kommer att behandla denna fråga med förtur. Länsstyrelserna svarar för den regionala samordningen av insatser på jämställdhetsområdet. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 har länsstyrelserna tilldelats medel för en expert i jämställdhetsfrågor. Länsexperten skall vara ett stöd för länsstyrelsens ledning i dess ansvar för att jämställdhetsfrågorna lyfts fram inom olika sakområden. Under det första året skall arbetet med en strategi för det utåtriktade jämställdhetsarbetet prioriteras. En viktig förutsättning för att jämställdhetspolitiken skall få genomslag är den lokala förankringen på arbetsplatser och i kommuner. Medel har avsatts under anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder för att stödja projekt som syftar till att utveckla modeller för ett lokalt strategiskt jämställdhetsarbete på kommunal nivå. Regeringen kommer att göra sina prioriteringar av projekt i nära samarbete med Svenska Kommunförbundet. Makt och inflytande Ett målmedvetet arbete för att öka kvinnors inflytande på olika nivåer i samhället har lett till att Sverige är världsledande när det gäller andelen kvinnor i direktvalda politiska organ. Efter regeringsskiftet består regeringen av lika många kvinnor som män och i riksdagen är 40 procent av ledamöterna kvinnor. Kvinnorna har stärkt sin politiska ställning också lokalt inom kommun- och landstingsfullmäktige (41 respektive 48 procent). Även i statliga styrelser och kommittéer har andelen kvinnor ökat och var per den 1 juli 1994 35 procent (se vidare bilaga 6.11). Regeringen kommer på olika sätt att fortsätta stödja den positiva utveckling som nu pågår för att öka andelen kvinnor i beslutsfattande församlingar. Frågor om kvinnors ekonomiska makt och ekonomiska resurser måste uppmärksammas mer. Sedan 1988 redovisas årligen till riksdagen vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (se bilaga 6.10). Kunskaperna på området är dock i många avseenden bristfälliga. Genom den utredning som regeringen tillsatt hösten 1994 om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (dir. 1994:102) kommer vi att få väsentligt ökade kunskaper i dessa frågor. Utredningens arbete skall redovisas fortlöpande i delrapporter och i en slutrapport i juli 1997. För att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning bland chefer inom den privata sektorn anvisade riksdagen våren 1994 medel för en näringslivsakademi. Företrädare för näringslivet har i samråd med regeringen beslutat inrätta en sådan akademi, under benämningen Näringslivets ledarskapsakademi. Syftet är att verka för kunskapsspridning, opinionsbildning och att stödja förändringsarbete i företagen för att öka antalet kvinnliga chefer. De anvisade medlen kommer att utgå under de tre första verksamhetsåren. Andelen kvinnor bland de myndighetschefer som regeringen tillsätter måste öka. Idag utgör kvinnorna i den gruppen ca 20 procent. Målet skall vara att minst hälften av nya myndighetschefer som regeringen utnämner under mandatperioden skall vara kvinnor. Regeringen utgår från att myndighetscheferna i sin tur sätter upp motsvarande mål för sina myndigheter. För att stimulera och stödja statliga myndigheters ansträngningar att få fler kvinnor på chefstjänster har Statens förnyelsefond beslutat genomföra ett chefsutvecklingsprogram för kvinnliga chefer i staten. Två miljoner kronor avsätts för programmet som genomförs under åren 1995 och 1996. Förvärvsarbete och föräldraskap Idag är andelen sysselsatta kvinnor nästan lika stor som andelen sysselsatta män. Att kvinnor förvärvsarbetar i stor utsträckning samtidigt som födelsetalen i Sverige är bland de högsta i Västeuropa visar att kvinnor och män har goda möjligheter att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Det ekonomiska familjestödet och den utbyggda barnomsorgen har här stor betydelse. Det är fortfarande så att kvinnor bär huvudansvaret för det praktiska arbetet med hem och barn. Det medför att kvinnor i stor utsträckning arbetar deltid. Regeringen ser dock med oro på att det ofrivilliga deltidsarbetet ökar. De som önskar längre arbetstider, bl.a. för att barnen inte längre är små, har inte möjligheter att få det. Kommissionen om den svenska arbetsrätten som regeringen nyligen tillsatt (dir. 1994:138) kommer särskilt att belysa möjligheterna att omvandla deltidstjänster till heltidstjänster med rätt till partiell tjänstledighet. Här har parterna på arbetsmarknaden ett stort ansvar. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen. Under år 1993 var mäns andel av uttagna föräldrapenningdagar 10,1 procent. Riksdagens beslut våren 1994 (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) om att fr.o.m. den 1 januari 1995 reservera en månad i föräldraförsäkringen för pappan och en månad för mamman bör leda till att föräldrarna delar föräldraledigheten i större utsträckning än hittills. Under de senaste åren har särskilda medel avsatts för information och opinionsbildning om delad föräldraledighet. Kampanjer och informa- tionssatsningar, som bl.a. försäkringskassorna genomfört, har riktats till män för att stimulera dem att ta vara på sina möjligheter att vara föräldralediga. Inom ramen för föräldrautbildningen genomför Socialdepartementet under budgetåret 1994/95 i samverkan med Landstingsförbundet ett projekt med särskilda pappagrupper. Projektet genomförs i fyra landsting (Jämtland, Gävleborg, Älvsborg och Malmöhus) och i Malmö stad. Erfarenheterna hittills är mycket positiva och visar att de som deltagit i pappagrupper tar ut en större del av föräldraledigheten än genomsnittet för män i riket. Syftet med projektet är att pröva modeller för att pappagrupper skall kunna ingå som en del i föräldrautbildningen inom alla landsting. Arbetsgruppen (S 93:C) om papporna, barnen och arbetslivet har lämnat sin slutrapport i december 1994. Mot bakgrund av arbetsgruppens förslag, erfarenheter av den särskilda pappamånaden och pågående projektverksamhet kommer regeringen att överväga ytterligare insatser för att stimulera män att ta ett ökat praktiskt ansvar för barn och hem. Löneskillnader Att få bort lönediskriminering av kvinnor är en av de viktigaste jäm- ställdhetsfrågorna framöver. Jämställdhetslagens bestämmelser, inte minst i fråga om lönediskriminiering och aktiva åtgärder för att minska löneskillnaderna, har skärpts ett flertal gånger på senare år. Den skyldighet som arbetsgivare med tio eller fler anställda har att fr. o. m. den 1 juli 1994 kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen och redovisa en översikt av kartläggningen i jämställdhetsplanen, kommer att bidra till ökade kunskaper och ett bättre underlag för eventuella åtgärder i det lokala arbetet. JämO bedriver ett aktivt tillsyns- och informationsarbete om lagen och dess tillämpning. I början av år 1995 kommer Grupptalanutredningen (Ju 1991:04) att lämna förslag om förutsättningarna för att införa grupptalan på vissa områden, bl.a. jämställdhetsområdet (dir. 1991:59). Utredningens förslag kommer att remissbehandlas och ligga till grund för överväganden bl.a. i fråga om ett förbättrat processuellt rättsskydd för de kvinnor som vill föra en lönediskrimineringsprocess utan att själva behöva stå i förgrunden. I det sammanhanget kommer också jämställdhetslagens regler om skadestånd att ses över. På många håll pågår ett aktivt arbete i frågor som rör löneskillnader mellan kvinnor och män och arbetsvärdering. Arbetsmiljöfonden har t.ex. under våren 1994 fått regeringens uppdrag att avsätta medel för forskning och utvecklingsarbete i syfte att öka kunskaperna om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett könsperspektiv. Arbetet som kommer att pågå under tre år skall varje år redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet. JämO bedriver ett aktivt arbete i frågor som rör arbetsvärdering och har bl.a. publicerat en lathund om detta. Studier och redovisningar tas nu också fram i ökad utsträckning, bl.a. av arbetsmarknadens parter. Tillgängligt statistiskt underlag visar att betydande löneskillnader mellan kvinnor och män kvarstår. Även om statistiken inte visar i vilken utsträckning dessa skillnader är osakliga och således utgör lönediskriminering, finns skäl att anta att Löneskillnadsutredningens bedömningar (SOU 1993:7) om omfattningen av de osakliga löneskillnaderna fortfarande äger giltighet. För att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och män är det nödvändigt att den centrala lönestatistiken är av sådan kvalitet och utformning att den kan utgöra underlag för analyser av kvinnors och mäns löner. Det ankommer på Statistiska centralbyrån (SCB) och berörda parter på arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken uppfyller detta krav. Inom SCB bedrivs f.n. på regeringens uppdrag ett utvecklingsarbete för en alternativ uppläggning av statistik över lönestrukturer där syftet är att bättre än hittills kunna analysera lönebildningen och utvecklingen av kvinnors och mäns löner. Regeringen fäster stor vikt vid detta arbete som kommer att redovisas under våren 1995. Regeringen följer frågor om löneskillnader och lönediskriminering mycket noga och har beredskap för ytterligare åtgärder på detta område. Huvudansvaret i dessa frågor vilar emellertid på arbetsmarknadens parter. Jämställdhetsministern har inlett överläggningar med parterna för information om hur arbetet fortskrider och utgår från att frågan prioriteras såväl centralt som lokalt. Våld mot kvinnor Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor är allvarliga brott som måste bekämpas. Rapporter om det ökande antalet anmälningar om våld mot kvinnor inger stor oro, inte minst mot bakgrund av de åtgärder som genomförts under senare år för att skärpa straffen och stärka skyddet för de utsatta kvinnorna. Arbetet med att motverka våld mot kvinnor måste således fortsätta och ytterligare intensifieras. Under våren 1995 kommer Kvinnovåldskommissionen (S 1993:11) att avge sitt slutbetänkande. Förhoppningarna är stora att kommissionen skall komma med förslag som kan bidra till ett effektivare sätt att arbeta med dessa frågor inom socialtjänsten, hälso-och sjukvården och rättsväsendet. Förslagen kommer att efter sedvanlig remissbehandling ligga till grund för ytterligare insatser från regeringen i dessa frågor. Internationella frågor Sveriges medverkan i det internationella jämställdhetssamarbetet kommer att kräva stora insatser under 1995. Vårt inträde i EU medför förväntningar om svenska bidrag till utvecklingen av socialpolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män i Europa. Regeringen kommer att aktivt verka för att den sociala dimensionen av det europeiska samarbetet vidgas och att jämställdhetsfrågorna får ökad tyngd och integreras på alla områden inom EU. Inte minst gäller det i fråga om kvinnors villkor på arbetsmarknaden och möjligheterna för både kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Det är också av största vikt att bidra till att kvinnors inflytande i EU ökar. I september 1995 äger FN:s fjärde kvinnokonferens rum i Peking. Ett aktivt förberedelsearbete pågår, såväl inom FN som i medlemsländerna. Den s.k. Pekingkommittén (dir. 1993:70) är rådgivande instans vid beredningen av Sveriges medverkan i konferensen. En arbetsgrupp inom regeringskansliet har ansvaret för att förbereda svenska positioner m.m. I syfte att bidra till ökad information om konferensen bland svenska frivilligorganisationer har medel lämnats för upprättande av ett särskilt NGO-kansli. 274 Sverige kommer vid konferensen att verka för ett väsentligt förstärkt politiskt åtagande för jämställdhet på global och nationell nivå. Särskild tonvikt kommer att läggas vid frågor som rör regeringars ansvar för att förändra de strukturer i samhället som bidrar till den ojämna maktfördelningen mellan kvinnor och män och kvinnors roll i utvecklingsprocessen. Frågor om kvinnors inflytande, deras möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter, våld mot kvinnor och männens roll i jämställdhetsarbetet hör också till dem som kommer att föras fram. Det är viktigt att Pekingkonferensen tar till sig och vidareutvecklar resultaten från de nyligen avhållna konferenserna om mänskliga rättigheter i Wien år 1993 och om utveckling och befolkning i Kairo år 1994 samt det sociala toppmötet som äger rum i Köpenhamn i mars 1995. Inför Pekingkonferensen avhålls inom Europarådet i februari 1995 en konferens om demokrati och kvinnors mänskliga rättigheter. Frågan om kvinnors mänskliga rättigheter är också aktuell i det arbete som bedrivs av Europarådets styrkommitté för jämställdhet, där Sverige är medlem. Ett program för det nordiska jämställdhetssamarbetet för åren 1995 - 2000 kommer att antas vid Nordiska Rådets session år 1995. Då kommer också ett ministerrådsförslag om en nordisk institution för kvinno- och könsforskning att diskuteras. Inom Nordiska Ministerrådets jämställdhetskommitté pågår ett arbete för att planera gemensamma nordiska aktiviteter under kvinnokonferensen i Peking. Slutligen kan nämnas att Sverige fortsätter sitt aktiva deltagande i OECD:s arbetsgrupp om kvinnors roll i ekonomin. G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m. 1993/94 Utgift 5 540 894 1994/95 Anslag 8 959 000 1995/96 Förslag 13 489 000 varav8 992 700 beräknat för juli 1995 - juli 1996 Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med kansli och för Jämställdhetsnämnden. De övergripande målen för verksamheten framgår av jämställdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1438) med instruktion för Jäm- ställdhetsombudsmannen samt förordningen (1991:1437) med instruktion för Jämställdhetsnämnden. Målet är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs. JämO har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområdena diskrimineringsärenden, aktiva åtgärder och information/kunskapsutbyte. För diskrimineringsärenden anges följande tre delmål: att skapa tillfredsställande lokala lösningar, att nå positiva spridningseffekter och påverka rättspraxis. Målet för aktiva åtgärder är att via olika former av undersökande verksamhet få i gång lokala aktiviteter inom lagens regler för aktiva åtgärder och för området information/kunskapsutbyte att arbetsmarknadens parter skall ha en god kunskap om jämställdhetslagen och hur den skall tillämpas. Resultatredovisningen visar att målen till stora delar uppnåtts. JämO pekar dock på att inget diskrimineringsärende hittills drivits till process. De förlikningar som kommit till stånd har varit tillfredsställande för berörda arbetstagare och arbetsgivare men de har inte fått några omfattande spridningseffekter eller lett till någon påverkan på rättspraxis. Det möter vissa svårigheter att mäta effekterna av JämO:s verksamhet, inte minst av det skälet att det finns många andra aktörer inom området. I syfte att bättre kunna följa upp verksamheten och mäta verksamhetsnära effekter kommer JämO att fortsätta arbetet med att utveckla verksamhetsmått och datainsamlingsrutiner. Bl.a. kommer det redan påbörjade arbetet med att särredovisa kostnader för olika prestationer att vidareutvecklas. Myndigheten avser också att förbättra redovisningen av prestationernas kvalitet. För budgetåret 1993/94 var JämO:s anslagssparande 1 003 105 kr. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. I sin enkla anslagsframställning konstaterar JämO att de nya uppgifter myndigheten ålagts genom beslut om regeringens proposition om jäm- ställdhetspolitiken Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) kräver viss förändring av myndighetens verksamhetsinriktning. Det innebär främst en prioritering av arbetet med lönefrågor och en ytterligare förstärkning av satsningar inom området aktiva åtgärder. JämO bedömer att insatserna på löneområdet kommer att kräva medel utöver den planeringsram som angivits för 1995/96 (prop. 1993/94:147). Därutöver anger JämO behov av vidgad låneram för investeringar. Regeringens övervägande Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande mål som gäller för perioden 1994/95 -| |1995/96 bör ligga fast. | | | | | |Resurser 1995/96 | | | |Ramanslag 13 489 000 kr | | | ------------------------------------------------------- 275 Resultatbedömning JämO:s årsredovisning visar att resultatet ligger väl i linje med de beslut som riksdagen fattat om verksamhetens innehåll och inriktning. Regeringen bedömer att JämO under budgetåret 1993/94 lyckats väl i sitt arbete med att öka arbetstagares och arbetsgivares kännedom om jämställdhetslagen, dels genom det samarbete som myndigheten inlett med de fackliga organisationerna, dels genom två större undersökningar av jämställdhetsplaner. Ett ökat antal anmälningar både när det gäller könsdiskriminering och brist på aktiva åtgärder har medfört medial uppmärksamhet och viktiga kontakter med arbetsgivare och arbetstagare som lett till lokala aktiviteter för att främja jämställdheten på arbetsplatserna. Även om direkta effekter av JämO:s insatser är svåra att mäta delar regeringen JämO:s uppfattning att dessa åtgärder bidragit till att ge myndigheten auktoritet på området. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende JämO. Slutsatser Under våren 1994 beslutade riksdagen enligt propositionen Delad makt - delat ansvar om jämställdhetspolitiken (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290) om ändringar i jämställdhetslagens bestämmelser. Genom beslutet att reglerna om det aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan inte får ersättas av andra regler i kollektivavtal, ökade området för JämO:s tillsynsansvar. För detta liksom för insatser vad gäller information och uppföljning av jämställdhetslagens krav och ett intensifierat arbete med lönefrågor tilldelades JämO ökade resurser fr.o.m. budgetåret 1994/95. Regeringen bedömer att de riktlinjer som lades fast i propositionen Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147) bör gälla även för budgetåret 1995/96. JämO har hittills haft mycket kort tid för att organisera arbetet efter beslutet våren 1994 om nya uppgifter för myndigheten, vilket leder till slutsatsen att en förlängning av gällande riktlinjer bör göras för bugetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 13 489 000 kr. 276 G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder 1993/94 Utgift 6 127 033Reservation 12 553 897 1994/95 Anslag 21 506 000 1995/96 Förslag 20 559 000 varav13 706 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996 Från anslaget betalas kostnader för särskilda åtgärder som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom ramen för projektverksamheten som bedrivs med stöd av anslaget prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet. Under budgetåret 1993/94 har Socialstyrelsen beviljats 2,5 miljoner kronor för det tredje och sista året för projektet Myndighetssamarbete vid kvinnomisshandel. Två miljoner kronor har avsatts för projekt med pappautbildning vid mödravårdscentraler. Ett prioriterat område har också varit projekt för att underlätta möjligheterna att förena förvärvsarbete och föräldraskap. För budgetåret 1995/96 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utvecklings- och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 20 559 000 kr. 277 Bilaga 6.1 - 6.7 Lagförslag 278 279 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 §2 ------------------------------------------------------- För barn, som är svensk För barn, som är svensk medborgare och bosatt i medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till medel såsom bidrag till barnets uppehälle och barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt uppfostran lämnas allmänt barnbidrag med 9 000 barnbidrag med 7 500 kronor om året i enlighet kronor om året i enlighet med vad nedan närmare med vad nedan närmare stadgas. stadgas. Allmänt barnbidrag skall Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket också lämnas för här i riket bosatt barn, som icke är bosatt barn, som inte är svensk medborgare, såframt svensk medborgare, om barnet eller endera av barnet eller någon av för- dess föräldrar sedan minst äldrarna sedan minst sex sex månader vistas i riket. månader vistas i riket. Detta gäller dock inte för Detta gäller dock inte för tid då dagersättning enligt tid då dagersättning enligt 17 § lagen (1994:137) om 17 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande mottagande av asylsökande m.fl. lämnas till barnet. m.fl. lämnas till barnet. Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideel organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 1 Lagen omtryckt 1973:449. 2 Senaste lydelse 1994:139. 285 Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag Härigenom föreskrivs att 12-17 §§ lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall ha följande lydelse Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 12 §1 ------------------------------------------------------- Rätt till bostadsbidrag Rätt till bostadsbidrag har den som har den som 1. har fyllt 18 år och 1. har fyllt 18 men inte 29 år och 2. bor i en bostad som 2. bor i en bostad som han eller hon äger eller han eller hon äger eller innehar med hyres- eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. bostadsrätt. Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas inte om sökanden eller dennes make 1. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer eller 2. får bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio- närer eller på grund av bestämmelserna om inkomstprövning inte får sådant tillägg. 13 §2 ------------------------------------------------------- Bostadsbidrag bestäms Bostadsbidrag bestäms enligt 14 och 15 §§, om den enligt 14 och 15 §§, om den bidragsgrundande inkomsten bidragsgrundande inkomsten inte överstiger 115 000 inte överstiger 117 000 kronor. Om den bidrags- kronor. Om den bidrags- grundande inkomsten är grundande inkomsten är hög- högre, skall bidraget re, skall bidraget minskas minskas med 20 procent av med 20 procent av den över- den överskjutande inkoms- skjutande inkomsten. ten. 14 §3 ------------------------------------------------------- Bostadsbidrag lämnas Bostadsbidrag lämnas månadsvis som månadsvis som 1. särskilt bidrag med 1. särskilt bidrag med - 600 kronor för ett barn, - 600 kronor för ett barn, - 900 kronor för två barn - 900 kronor för två barn och och - 1 200 kronor för tre - 1 200 kronor för tre eller flera barn, samt eller flera barn, samt 2. bidrag till kostnader 2. bidrag till kostnader för bostad med 75 procent för bostad med 75 procent av den del av bo- av den del av bo- stadskostnaden per månad stadskostnaden per månad som för familjer med som för familjer med 1 Senaste lydelse 1994:313. 2 Senaste lydelse 1994:315. - ett barn överstiger 2 000 3 Senaste lydelse kronor men inte 3 000 1994:315. kronor, - ett barn överstiger 1 900 - två barn överstiger 2 000 kronor men inte 3 000 kronor men inte 3 300 kronor, kronor, - två barn överstiger 1 900 - tre eller flera barn kronor men inte 3 300 överstiger 2 000 kronor men kronor, inte 3 600 kronor. - tre eller flera barn Om bostadskostnaden överstiger 1 900 kronor men överstiger de belopp som inte 3 600 kronor. anges i första stycket 2, Om bostadskostnaden lämnas bidrag med 50 överstiger de belopp som procent av den anges i första stycket 2, överskjutande bo- lämnas bidrag med 50 stadskostnaden per månad procent av den över- upp till skjutande bostadskostnaden - 5 300 kronor för familjer per månad upp till med ett barn, - 5 200 kronor för familjer - 5 900 kronor för familjer med ett barn, med två barn, - 5 800 kronor för familjer - 6 600 kronor för familjer med två barn, med tre eller flera barn. - 6 500 kronor för familjer med tre eller flera barn. Högre bostadskostnad än som anges i andra stycket får beaktas, om sökanden eller någon medlem av familjen är funktionshindrad. 15 §4 Rätt till särskilt bidrag enligt 14 § första stycket 1 har endast familjer med barn som avses i 10 § första stycket 1 och 2 samt andra och tredje styckena. ------------------------------------------------------- Är föräldern under 29 år och Är föräldern under 29 år och får inte denne bidrag får denne inte bidrag enligt första stycket, enligt första stycket, skall bidrag enligt 14 § skall bidrag enligt 14 § första stycket 2 beräknas på första stycket 2 beräknas på den del av den del av bostadskostnaden per månad bostadskostnaden per månad som överstiger 1 700 som överstiger 1 800 kronor. kronor. Bidrag enligt 14 § första stycket 2 och andra stycket får lämnas endast till den som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. 16 §5 ------------------------------------------------------- Är sökanden under 29 år be- Bostadsbidrag bestäms till stäms bostadsbidrag till det belopp som följer av det belopp som följer av 17 § första och andra 17 § första och andra styckena, om den styckena, om den bidrags- bidragsgrundande inkomsten grundande inkomsten inte inte överstiger 41 000 överstiger 40 000 kronor för kronor för en ensamboende en ensamboende och 57 000 och 58 000 kronor för för makar. Om den makar. Om den bidragsgrundande inkomsten bidragsgrundande inkomsten är högre, skall bidraget är högre, skall bidraget minskas med en tredjedel minskas med en tredjedel av den överskjutande av den överskjutande inkomsten. inkomsten. 4 Senaste lydelse 1994:315. 5 Senaste lydelse 1994:315. Har sökanden eller maken fyllt 29 år bestäms bostadsbidrag till det belopp som följer av 17 § tredje stycket, om den bidragsgrundande inkomsten inte överstiger 83 000 kronor. Om den bi- dragsgrundande inkomsten är högre, skall bidrags- beloppet minskas med 10 procent av den överskjutande inkomsten. Om det är förmånligare för en sökande som avses i första stycket skall bostadsbidrag bestämmas enligt andra stycket. Om det är förmånligare för en sökande som avses i andra stycket och sökanden eller maken uppbär studiemedel skall bostads- bidrag bestämmas enligt första stycket. 17 §6 ------------------------------------------------------- Är sökanden under 29 år, Bostadsbidrag lämnas med lämnas bostadsbidrag med 75 75 procent av den del av procent av den del av bostadskostnaden per månad bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 kronor som överstiger 1 700 kronor men inte 2 600 kronor. men inte 2 600 kronor. Om bostadskostnaden Om bostadskostnaden överstiger det belopp som överstiger det belopp som anges i första stycket anges i första stycket lämnas bostadsbidrag med 50 lämnas bostadsbidrag med 50 procent av den procent av den överskjutande överskjutande bostadskostnaden per månad bostadskostnaden per månad upp till 3 600 kronor. upp till 3 600 kronor. Har sökanden eller maken fyllt 29 år, lämnas bostadsbidrag med 30 procent av den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 700 kronor Högre bostadskostnad än som men inte 3 700 kronor. anges i andra stycket får Högre bostadskostnad än beaktas, om sökanden eller som anges i andra och maken är funktionshindrad. tredje styckena får beaktas, om sökanden eller maken är funktionshindrad. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i fråga om bidrag från och med januari månad 1996. I fråga om bostadsbidrag, som avser tid före den 1 januari 1996 gäller äldre bestämmelser. 6 Senaste lydelse 1994:315. 286 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 §, 7 kap. 4 §, 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 samt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1702) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 122 § För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift enligt vad som anges i denna paragraf. Avgift skall inte tas ut för utskrivningsdagen. Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension. ------------------------------------------------------- Avgiften beräknas av Avgiften beräknas av försäkringskassan med hänsyn försäkringskassan med hänsyn till storleken vid till storleken vid vårdtillfället av pen- vårdtillfället av sionsförmåner i form av pensionsförmåner i form av ålderspension, ålderspension, förtidspen- förtidspension och sion och omställningspen- omställningspension enligt sion enligt denna lag, denna lag, änkepension änkepension enligt äldre enligt äldre lagstiftning, lagstiftning, pensions- pensionstillskott enligt tillskott enligt lagen lagen (1969:205) om (1969:205) om pensionstillskott och pensionstillskott och särskilt pensionstillägg särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg särskilt pensionstillägg till folkpension för till folkpension för lång- långvarig vård av sjukt varig vård av sjukt eller eller handikappat barn. handikappat barn. Avgiften Avgiften skall utgöra en skall utgöra en tredjedel tredjedel av summan av av summan av förmånerna förmånerna räknade per dag, räknade per dag, dock högst dock högst 75 kronor för 80 kronor för varje vårddag. varje vårddag. Vid Vid beräkningen av avgiften beräkningen av avgiften per per vårddag skall förmånernas vårddag skall förmånernas månadsbelopp delas med 30. månadsbelopp delas med 30. Avgiften per vårddag Avgiften per vårddag av- avrundas till närmast lägre rundas till närmast lägre hela krontal. Avgiften för hela krontal. Avgiften för en kalendermånad får aldrig en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 överstiga avgiften för 30 vårddagar. vårddagar. Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsförmåner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. Försäkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1992:1737. 287 vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Avgifterna tillfaller den allmänna försäkringen. Från pensionsberättigad som erhåller sådan långtidssjukvård för vilken kommunen får ta ut avgifter enligt 26 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall avgift inte tas ut enligt vad som sägs i denna paragraf. 7 kap. 4 §3 ------------------------------------------------------- Hel förtidspension utgör, Hel förtidspension utgör, om inte annat följer av vad om inte annat följer av vad i andra stycket sägs, för år i andra stycket sägs, för år räknat 96 procent av räknat 90 procent av basbeloppet eller, för gift basbeloppet eller, för gift försäkrad vars make har hel försäkrad vars make har hel folkpension i form av folkpension i form av ålderspension eller för- ålderspension eller för- tidspension eller åldersp- tidspension eller ålders- ension och förtidspension, pension och förtidspension, 78,5 procent av bas- 72,5 procent av beloppet. Har maken tre basbeloppet. Har maken tre fjärdedels eller halv folk- fjärdedels eller halv folk- pension i form av pension i form av ålderspension eller för- ålderspension eller för- tidspension eller ålder- tidspension eller ålder- spension och förtidspension spension och förtidspension utges hel förtidspension utges hel förtidspension med 82,9 procent respek- med 76,9 procent respek- tive 87,25 procent av tive 81,25 procent av basbeloppet. Har maken en basbeloppet. Har maken en fjärdedels ålders- eller fjärdedels ålders- eller förtidspension utges hel förtidspension utges hel förtidspension med 91,6 förtidspension med 85,6 procent av basbeloppet. procent av basbeloppet. Har maken rätt till pension Har maken rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första enligt 6 kap. 1 § första stycket utges hel för- stycket utges hel för- tidspension med 78,5 tidspension med 72,5 procent av basbeloppet. procent av basbeloppet. Om förtidspension utges för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§. 19 kap. 2 §4 ------------------------------------------------------- Sjukförsäkringen och de Sjukförsäkringen och de allmänna försäkringskassornasallmänna försäkringskassornas förvaltning av denna förvaltning av denna finansieras, förutom genom finansieras genom avgifter avgifter som avses i 1 §, som avses i 1 §. av statsmedel. 3 Senaste lydelse 1993:1344. 4 Senaste lydelse Statsbidrag får lämnas med 1994:155. viss del av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner, Statsbidrag lämnas med inberäknat försäkringens femton procent av kostnader enligt lagen kostnaderna för sjuk- (1974:525) om ersättning för försäkringsförmåner, inberäknatviss födelsekontrollerande försäkringens kostnader verksamhet m.m., lagen enligt lagen (1974:525) om (1988:1465) om ersättning ersättning för viss födelse- och ledighet för närstående- kontrollerande verksamhet vård och lagen (1991:1047) m.m., lagen (1988:1465) om om sjuklön. Statsbidrag får ersättning och ledighet för också lämnas för förvaltning närståendevård och lagen enligt första stycket. (1991:1047) om sjuklön. Statsbidrag får vidare Statsbidrag lämnas också för lämnas med viss del av förvaltning enligt första kostnaderna för den allmäna stycket. försäkringen för förmåner Statsbidrag lämnas vidare enligt lagen (1981:49) om med femton procent av begränsning av kostnaderna för den allmäna läkemedelskostnader, m.m. försäkringen för förmåner samt för Centrala enligt lagen (1981:49) om studiestödsnämnden med begränsning av anledning av att sådana läkemedelskostnader, m. m. studielån som belöper på en samt för Centrala studerandes sjukperiod studiestödsnämnden med enligt studiestödslagen anledning av att sådana (1973:349) inte skall studielån som belöper på en studerandes sjukperiod återbetalas. enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas. 21 kap.5 2 § För den frivilliga försäkringen skall den försäkrade erlägga den avgift som fastställs av regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Riks- försäkringsverket. Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för olika försäkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäkringens omfattning. ------------------------------------------------------- Statsbidrag lämnas med 15 Statsbidrag får lämnas med procent av kostnaderna för viss del av kostnaderna för sjukpenning och sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt 1 sjukpenningtillägg enligt 1 §. §. För reglering av över- och underskott skall hos varje allmän försäkringskassa finnas en fond för den frivilliga sjukförsäkringen. I fråga om denna fond gäller bestämmelserna i 18 kap. 15 § andra och tredje styckena. 5 Senaste lydelse 1985:87. 288 ------------------------------------------------------- 5.6 Äldre bestämmelser i 6 5. Äldre bestämmelser i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § kap. 2 § skall fortfarande skall fortfarande gälla i gälla i fråga om pension som fråga om pension som utges utges till gift försäkrad till gift försäkrad vars vars make uppbär två make uppbär två tredjedels tredjedels pension. I fråga pension. Uppbär maken häru- om pension som enligt äldre töver en fjärdedels ålders- bestämmelser i 7 kap. 4 § pension skall hel ålders- utges till gift försäkrad pension respektive hel för- vars make uppbär två tidspension utges med 78,5 tredjedels pension skall procent av basbeloppet. hel förtidspension utges med 78,33 procent av basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålderspension skall hel ålderspension eller hel förtidspension utges med 78,5 procent respektive 72,5 procent av bas- beloppet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om pension och avgift som avser tid före ikraftträdandet. 6 Senaste lydelse 1993:1344. 289 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 ------------------------------------------------------- I andra fall än som avses I andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på priset för samtidigt på grund av sjukdom förskrivna grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp ned med hela det belopp som överstiger 125 kronor som överstiger 135 kronor för ett läkemedel och med för ett läkemedel och med hela det belopp som hela det belopp som överstiger 25 kronor för överstiger 35 kronor för varje ytterligare läke- varje ytterligare läke- medel. Nedsättningen med medel. Nedsättningen med hela det belopp som hela det belopp som överstiger 125 kronor skall överstiger 135 kronor skall göras på det läkemedel som göras på det läkemedel som har högst pris. Nedsättning har högst pris. Nedsättning skall göras endast till den skall göras endast till den del det sammanlagda priset del det sammanlagda priset för läkemedlen överstiger 125för läkemedlen överstiger 135 kronor med tillägg av 25 kronor med tillägg av 35 kronor för varje läkemedel kronor för varje läkemedel utöver det första. Om en utöver det första. Om en förskrivning är avsedd att förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen gäller nedsättningen köpe- köpesumman vid varje avsett summan vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid expeditionstillfälle. Vid beräkning av prisnedsätt- beräkning av prisned- ningen beaktas inte den sättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits avgift som kan ha uttagits för expedition av för expedition av telefonförskrivna läkemedel. telefonförskrivna läkemedel. Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till barn. Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har fast- ställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter 1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen, och 2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana läkemedel. 1 Senaste lydelse 1994:317. 290 7 §2 Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt patientavgift för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten, ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting eller för vård eller behandling enligt lagen (1993:588)om husläkare, lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik är han befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. ------------------------------------------------------- För kostnadsbefrielse en- För kostnadsbefrielse en- ligt första stycket fordras ligt första stycket fordras att prisnedsatta läkemedel att prisnedsatta läkemedel har inköpts för eller har inköpts för eller patientavgifter erlagts patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1 700 med sammanlagt minst 1 800 kronor. Om ett landsting kronor. Om ett landsting eller en kommun som inte eller en kommun som inte ingår i ett landsting har ingår i ett landsting har beslutat att för sin del beslutat att för sin del tillämpa ett lägsta belopp tillämpa ett lägsta belopp som understiger 1 700 som understiger 1 800 kronor, skall i stället det kronor, skall i stället det beloppet gälla för kost- beloppet gälla för kost- nadsbefrielse enligt första nadsbefrielse enligt första stycket för den som är stycket för den som är bosatt inom landstinget bosatt inom landstinget respektive kommunen. respektive kommunen. Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtillfällen, be- handlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad som sägs i andra stycket. Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för barn som under denna tid fyller 16 år. Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller har eller har haft barn med föräldern. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. En kostnadsbefrielse enligt 7 § som gäller vid ikraftträdandet skall bestå enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet. 2Senaste lydelse 1994:1815 (Lydelse enligt prop. 1994/95:88, bet. 1994/95:SfU8, rskr. 1994/95:119.) 291 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a1 § ------------------------------------------------------- Om inte annat följer av Om inte annat följer av bestäm melserna i andra bestämmelserna i andra stycket eller i 2 b § är stycket eller i 2 b § är pensionstillskottet till pensionstillskottet till förtidspension etthundrafem förtidspension och en halv procent av etthundraelva och en halv basbeloppet enligt 1 kap. procent av basbeloppet 6 § lagen (1962:381) om enligt 1 kap. 6 § lagen allmän försäkring minskat en-(1962:381) om allmän ligt tredje stycket samma försäkring minskat enligt lagrum. tredje stycket samma lagrum. För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller fort- farande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse 1992:1739. 292 Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionärens års- inkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Som årsinkomst räknas inte 1. allmänt barnbidrag, 2. folkpension, 3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller pension enligt utländsk lagstiftning till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989, 4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge, 5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, 6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen, 7. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, 8. socialbidrag, 9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492), 11. inkomst av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), 12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade. Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara en kostnadsersättning. ------------------------------------------------------- För den som uppbär ålderspension skall som inkomst inte räknas sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. a) kommunal- skattelagen (1928:370) eller sådan intäkt av aktiv näringsverksamhet som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän för- säkring. Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 33 § 1 mom. kommunalskattelagen för kostnader som hänför sig till intäkt av tjänst i den mån sådan inkomst ingår i årsinkomsten samt för underhållsbidrag till före detta make i den utsträckning som anges i 46 § samma lag. 1 Senaste lydelse 1994:1570. (Lydelse enligt prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr 1994/95:119.) Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs . 293 För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomstberäkningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av regeringen. ------------------------------------------------------- Avkastning av förmögenhet Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem skall anses utgöra fem procent av förmögenhetsvärdetprocent av förmögenhetsvärdet för år räknat. Vid beräkning för år räknat. Vid beräkning av förmögenhets avkastning av förmögenhet skall värdet skall dock denna höjas med av sådan privat- tio procent av det belopp, bostadsfastighet eller varmed förmögenheten över- privatbostad som avses i 5 § stiger för den som är gift kommunalskattelagen inte sextiotusen kronor, och för beaktas. annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av sådan privat- bostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen inte beaktas. ------------------------------------------------------- I fråga om makar skall I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning årsinkomst. Vid tillämpning av åttonde stycket skall i av sjunde stycket skall i sådant fall värdet av sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras hälften av deras sammanlagda förmögenhet. sammanlagda förmögenhet. Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor. 6 § ------------------------------------------------------- Bostadstillägget minskas Bostadstillägget minskas med trettiofem procent av med fyrtio procent av den den pensionsberättigades pensionsberättigades framräknade årsinkomst framräknade årsinkomst enligt 5 §. Till den del enligt 5 §. Till den del årsinkomsten överstiger ett årsinkomsten överstiger ett och ett halvt basbelopp och ett halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för- (1962:381) om allmän för- säkring minskas säkring minskas bostadstillägget dock med bostadstillägget dock med fyrtio procent av in- fyrtiofem procent av komsten. inkomsten. Bostadstillägg betalas ut månadsvis, beloppet avrundas till närmaste krontal som är delbart med tolv. Bostadstillägg understigande tjugofem kronor per månad betalas inte ut. Ingår särskilt bostadstillägg i utbetalningen sker dock utbetalning av bostadstillägg oavsett belopp. 294 7 § Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan ansökan. Särskilt bo- stadstillägg lämnas med skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per månad. Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen 1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte handikappersättning, 2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranleder minskning av pensionstillskott, det sammanlagda beloppet dock minskat med 25 procent av basbeloppet när fråga är om förtidspension, 3. särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pen- sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 4. bostadstillägg enligt denna lag, 5. hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst enligt 5 §. ------------------------------------------------------- En skälig levnadsnivå enligt första stycket skall alltid anses utgöra lägst 1,22 gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst 1.01 gånger basbeloppet för den som är gift. Inkomsterna enligt andra stycket 1. och 2. skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,515 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är ogift och lägst 1,34 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är gift. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Bestämmelsen i 5 § sjunde stycket tillämpas första gången vid beräkning av förmögenhetsavkastning den 1 januari 1996. 295 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ------------------------------------------------------- 3. I ärenden där beslut om 3. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag bostadsanpassningsbidrag fattats före den 1 januari fattats före den 1 januari 1993 gäller förordningen 1993 gäller förordningen (1987:1050) om statskom- (1987:1050) om statskom- munalt bostadsan- munalt passningsbidrag. bostadsanpassningsbidrag. För att statsbidrag till kommunen skall betalas ut enligt 15 § skall dock kommunens ansökan ha kommit in till Boverket före ut- gången av februari 1996. 296 297 Bilaga 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader 298 299 Socialförsäkringens finansiering och kostnader Inledning I denna underbilaga till regeringens budgetproposition 1995/96:100 bil. 6 redo- visas socialförsäkringens finansiering och kostnader för de försäkringsersätt- ningar som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde. 1 Socialförsäkringen som andel av samhällsekonomin Socialförsäkringarnas och vissa bidragssystems andel av BNP har i löpande priser stigit från 17,6 % år 1980 till knappt 21 % år 1994. I denna andel ingår samtliga förmåner som administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. I tabellen ingår också utgifterna för ett antal arbetsmark- nadspolitiska åtgärder, under rubriken annan utbetalning, samt kostnader för administrationen. Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterad till BNP (%) ------------------------------------------------------------------------ 1980 1985 1990 1993 1994 Prog. ------------------------------------------------------------------------ Socialförsäkr. 17.6 18 19,4 20,9 20,7 totalt ------------------------------------------------------------------------ därav * ekonomiskt 2 2,04 2,63 3,44 3,53 stöd till barnfamiljer 0,95 0,96 0,9 1,17 1,15 varav bidrag ------------------------------------------------------------------------ * ersättning vid 6,53 6,71 7,37 5,99 5,69 sjukdom och handikapp 2,39 2,07 2,57 1,08 1,04 varav sjuk- penning ------------------------------------------------------------------------ * ersättning vid 7,98 8,37 8,51 9,96 10,01 ålderdom varav folkp, 4,15 3,85 3,35 3,58 3,48 ålderspension varav ATP, ålderspension 2,34 3,33 4 4,88 4,97 ------------------------------------------------------------------------ * annan 0,59 0,48 0,42 1,08 1,08 utbetalning ------------------------------------------------------------------------ * administration 0,48 0,39 0,41 0,41 0,39 ------------------------------------------------------------------------ 2 Finansering Den allmänna försäkringens utgifter finansieras främst med intäkter från sociala avgifter, allmänna skattemedel samt avkastning på fonderade medel. Sociala avgifter tas ut i tre olika former: arbetsgivaravgifter, egenavgifter från egenföretagare m.fl. samt allmänna egenavgifter. Därvid utgår i vissa fall särskild löneskatt i stället för sociala avgifter. Arbetsgivare är enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) skyldiga att betala arbetsgivaravgifter baserade på summan av vad denne under året betalat som kontant lön eller annan ersättning för utfört arbete. Någon uppdelning på den enskilda individen som uppburit ersättningen sker inte utan arbetsgivaravgifter debiteras på summan av utbetald ersättning från en arbetsgivare. Vid fastställande av underlaget för arbetsgivaravgifter bortses från bl.a. er- sättning till en och samme arbetstagare som under året understiger 1 000 kr, liksom i viss utsträckning ersättning som motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren skall täcka med uppburen ersättning. Ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år skall inte räknas in i avgiftsunderlaget. Vidare undantas i vissa fall ersättningar från uttag av arbetsgivaravgift, som t.ex. viss ersättning till utländska artister eller forskare, idrottsutövare, barn som arbetar i arbetsgivarens verksamhet m.m. För arbetsgivare som sysselsätter sjömän tillkommer en sjömanspensionsavgift på 1,20 %. För sjömän är sjukförsäkringsavgiften 6,18 % och folkpensionsavgiften 4,30 % under år 1994. Om nedsättning av socialavgift som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Enligt bestämmelserna får ett antal kommuner i stödområde 1 och 2 nedsättning av socialavgiften med 10 % för vissa näringsgrenar. Egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter betalas av den enskilde inkomsttagaren som har inkomst av annat förvärvsarbete. Egenavgifter betalas inte för inkomster som uppbärs året efter det den försäkrade fyllt 65 år. Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster är arbetsgivaren skyldig att betala sådan skatt på lön och annan ersättning till arbetstagare som vid årets början är 65 år eller äldre. Särskild löneskatt utgår vidare på inkomster av passiv näringsverksamhet och på inkomster av aktiv nä- ringsverksamhet för den som före årets ingång fyllt 65 år. Den särskilda löne- skatten träder således i stället för arbetsgivar- och egenavgifter för inkomst- tagare som är äldre än 65 år. Under år 1994 uppgick arbetsgivaravgifterna till 31,36 % och egenavgifterna till 29,75 %. Arbetsgivaravgifterna uppgår under år 1995 till 32,86 % och egenavgifterna till 31,25 % i och med att en allmän löneavgift med 1,5 % införs som skall bidra till finansieringen av Sveriges medlemskap i EU. Denna avgift regleras i en särskild lag, lagen om allmän löneavgift, men beräknas på samma underlag som avgifter enligt SAL (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:SkU16, rskr. 1994/95:149). Den särskilda löneskatten uppgår under år 1994 till 17,89 % av underlaget. Som en konsekvens av den speciella avgiften för finansiering av medlemskap i EU höjs den särskilda löneskatten också med 1,5 % fr.o.m. år 1995. Dessutom höjs den särskilda löneskatten med ytterligare 2 % som en konsekvens av de ökade allmänna egenavgifterna. Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Underlaget utgörs av samtliga inkomster från anställning eller annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del som inte överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Allmän avgift utgår inte om den samlade inkomsten understiger 25 % av basbeloppet eller om den enskilde vid årets ingång fyllt 65 år. Allmänna egenavgifter utgår även på sådana ersättningar som i pensionshänse- ende likställs med inkomst av anställning t.ex sjukpenning, föräldrapenning, dagpenning inom arbetslöshetsförsäkringen, utbildningsbidrag m.m. Uppbörden av de allmänna avgifterna är samordnad med uppbörden av inkomstskatten. Avgifterna tas ut i samband med preliminärskatten och bestäms slutligt vid taxeringen för inkomståret. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften infördes i januari 1993. Avgiften höjs den 1 januari 1995 från 0,95 % till 2,95 % (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet infördes i januari 1994 och utgör 1 % av avgiftsunderlaget. Avgiften avskaffas fr.o.m. januari 1995 (prop. 1994/95:99, bet. 1994/95:AU5, rskr. 1994/95:124). Fr.o.m den 1 januari 1995 införs en ny allmän egenavgift för finansiering av pensionssystemet (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81). Tabell 2 Avgifter (%) ------------------------------------------------------ Avgift Avgiftsnivå 1/1 1995 Bruttoinkomst år 1995 (prognos) ------------------------------------------------------ Arbets- Egenföre- mkr givare tagare ------------------------------------------------------ Folkpensions- 5,86 6,03 39 678 avgift ------------------------------------------------------ Sjukförsäkrings- 6,23 9,12 43 891 avgift ------------------------------------------------------ Arbetsmarknads- 4,32 0 25 465 avgift ------------------------------------------------------ Arbetsskade- 1,38 1,4 8 625 avgift ------------------------------------------------------ Lönegaranti- 0,2 0 1 325 avgift ------------------------------------------------------ Arbetarskydds- 0,17 0 1 127 avgift ------------------------------------------------------ Delpensionsav- 0,2 0,2 1 359 gift ------------------------------------------------------ ATP-avgift 13 13 88 440 ------------------------------------------------------ Allmän löneavgift1,5 1,5 9 112 ------------------------------------------------------ Summa1 32,86 31,25 219 022 ------------------------------------------------------ Särskild löne- 21,39 21,39 7 789 skatt ------------------------------------------------------ Allmänna egenavgifter ------------------------------------------------------ Allmän sjuk- 2,95 2,95 20 409 förs.avgift ------------------------------------------------------ Allmän ålderspen-1 1 6 761 sionsavgift ------------------------------------------------------ Allmän 5903 arbetslöshets- avgift2 ------------------------------------------------------ Summa 3,95 3,95 27 760 ------------------------------------------------------ 1 Inkomsterna från egenföretagarna utgör ca 3,5 % av de totala inkomsterna. 2 Avgiftsskyldigheten upphör den 1 januari 1995. 3 Inkomster uppbördsmånaden januari 1995. 303 3 Översikt av förmånernas finansiering Tabell 3 visar socialförsäkringsförmånernas samt övriga trygghetssystems finan- siering för budgetåren 1994/95 (anvisat/beräknat) och 1995/96 (förslag 12 mån). Tabell 3 Finansieringen av socialförsäkringsförmåner budgetåren 1994/95 och 1995/96 (mkr) --------------------------------------------------------------------------- Verksamhet 1994/95 (anvisat i RB15 |1995/96 förslag 12 mån. respektive beräknat) | --------------------------------------------------------------------------- Totalt Statsb.Avg. Övrigt|Totalt Statsb.Avg. Övrigt --------------------------------------------------------------------------- Ekonomiskt stöd | till barn- | familjer | --------------------------------------------------------------------------- Barnbidrag 17 300 17 0 0 |16 012 16 0 0 300 | 012 --------------------------------------------------------------------------- Bostadsbidrag 7 200 7 200 0 0 | 8 330 8 330 0 0 --------------------------------------------------------------------------- Föräldraförsäkring18 2532 738 15 515 0 |18 832 05 18 0 | 832 --------------------------------------------------------------------------- Bidragsförskott 4 297 3 027 1 2701 0 | 4 744 3 328 1 0 | 4161 --------------------------------------------------------------------------- Bidrag vissa | adoptioner 8,5 8,5 0 0 | 8,45 8,45 0 0 --------------------------------------------------------------------------- Bidrag för | kostnader | interna- 26,4 26,4 0 0 | 24 24 0 0 tionella adop- | tioner | --------------------------------------------------------------------------- Barnpensioner 8952 127 562 2064 | 9352 116 572 2474 --------------------------------------------------------------------------- Vårdbidrag 1 405 1 405 0 0 | 1 1 0 0 handikappade | 447,9 447,9 barn | --------------------------------------------------------------------------- Vårdnadsbidrag 1 7853 1 785 0 0 | 03 0 0 0 --------------------------------------------------------------------------- Ersättning vid | sjukdom och | handikapp | --------------------------------------------------------------------------- Sjukpenningförsäk-18 5472 782 15 765 0 |19 326 05 19 0 ring | 326 --------------------------------------------------------------------------- Rehabilitering 3 240 486 2 754 0 | 3 940 05 3 940 --------------------------------------------------------------------------- Ersättning | sjukvårds- 987 148 839 0 | 926 05 926 0 huvudmän | --------------------------------------------------------------------------- Läkemedelsförmåner9 587 1 438 8 149 011 |11 729 05 11 011 | 729 --------------------------------------------------------------------------- Tandvård 3 067 460 2 607 012 | 2 751 05 2 751 012 --------------------------------------------------------------------------- Närståendepenning 22,6 3,4 19,2 0 | 27,6 05 27,6 0 --------------------------------------------------------------------------- Förtidspensioner 38 6 772 25 146 6 | 38 5 905 25 7 2202 3024 | 6152 257 4534 --------------------------------------------------------------------------- Handikappersättning915 915 0 0 | 940 940 0 0 --------------------------------------------------------------------------- Bilstöd 191 191 0 0 | 396 396 0 0 --------------------------------------------------------------------------- Assistansersättning2 52762 527 0 0 |3 8086 3 808 0 0 --------------------------------------------------------------------------- Arbetsskadeförsäkring7 571 0 7 4908 | 7 276 0 6 4708 08114 | 80614 --------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------- Verksamhet 1994/95 (anvisat i RB |1995/96 förslag 12 mån. respektive beräknat) | --------------------------------------------------------------------------- Totalt Statsb.Avg. Övrigt|Totalt Statsb.Avg. Övrigt --------------------------------------------------------------------------- Ersättning vid | ålderdom: | --------------------------------------------------------------------------- Ålderspension2 130 23 85 460 21 | 135 22 86 26 2102 485 2654 | 3302 258 207 8654 --------------------------------------------------------------------------- Efterlevandepension | vuxna 11 759 8 100 2 | 12 666 8 396 3 320 8452 9864 | 3822 --------------------------------------------------------------------------- Delpension 2 601 0 1 331 1 | 2 278 0 1 387 8919 2709 | --------------------------------------------------------------------------- Särskilt | pensionstillägg 12 12 0 0 | 12 12 0 0 --------------------------------------------------------------------------- KBT/BTP (inkl. | SKBT/SBTP) 10 870 8 900 0 1 |10 450 10 0 35010 97010 | 100 --------------------------------------------------------------------------- Administration | --------------------------------------------------------------------------- RFV 659 619 35 513 | 582 544 33 513 --------------------------------------------------------------------------- Försäkringskassorna4 9394 321 618 0 | 4 948 4 298 650 0 --------------------------------------------------------------------------- Porto 225,3 204,5 20,8 0 | 205,3 188,4 16,9 0 --------------------------------------------------------------------------- 1 Inbetalningar från de underhållsskyldiga. 2 Inkl. ATP, prognoser. 3 Bidraget avskaffas 1/1 1995, halvårsutgift. 4 AP-fonden. 5 Statsbidraget slopas, förslag 1/7 1995. 6 Kommunerna betalar om behovet understiger 20 tim/v. 7 Exkl. bidraget till förvaltningen. 8 Utbetalningar staten LAF, YFL och LSP. 9 Avkastning och medel från delpensionsfonden. 10 Kommunfinansierat. 11 Ca 20 % tillkommer som de försäkrade betalar. 12 De försäkrade betalar ca 5 miljarder kronor för sin tandvård. 13 Ersättning till RFV från affärsverk. 14 Inkl. administration. 15 Enligt regleringsbrev. 4 Sjuk- och föräldraförsäkringarna Sjukförsäkringen finansieras genom socialavgifter, inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften och allmänna skattemedel via anslag på statsbudgeten. Regeringen föreslår att finansieringsprinciperna ändras fr.o.m. budgetåret 1995/96 och att hela utgiften redovisas på statsbudgeten, sk. bruttoredovisning. Avgiftsintäkterna används för att täcka försäkringens utgifter för sjukpenning, rehabilitering, vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen och kostnader för tandvård, läkemedel, föräldraförsäkring samt närståendepenning. 304 Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare är år 1995 6,23 % och för egenföretagare 9,12 %. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften är 2,95 % under år 1995. Utvecklingen för sjuk- och föräldraförsäkringarna budgetåren 1993/94 - 1995/96 vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell. Tabell 4 Sjuk- och föräldraförsäkringarna (mkr) ------------------------------------------------------- Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96 utfall prognos förslag 12 mån ------------------------------------------------------- Utgifter ------------------------------------------------------- Sjukförsäkring 35 459 36 859 38 672 ------------------------------------------------------- varav ------------------------------------------------------- *sjukpenning2 15 330 17 450 19 326 ------------------------------------------------------- *rehabilitering 2 7953 3 7563, 4 3 9401 ------------------------------------------------------- *ers. till sjukvårdshuvudmän5 3 531 1 232 926 ------------------------------------------------------- *läkemedel 10 297 11 175 11 729 ------------------------------------------------------- *tandvård 3 506 3 246 2 751 ------------------------------------------------------- Föräldraförsäkring 18 902 19 110 18 832 ------------------------------------------------------- Närståendepenning 18 24 28 ------------------------------------------------------- Summa 54 379 55 993 57 532 ------------------------------------------------------- Inkomster ------------------------------------------------------- Statsbidrag 8 157 8 338 06 ------------------------------------------------------- Sjukförsäkringsavg. 51 968 50 278 43 596 ------------------------------------------------------- Allmän sjukförs. 9 366 12 936 25 229 avg. ------------------------------------------------------- Avg. frivillig sjukförsäkr. 47 47 48 ------------------------------------------------------- Summa 69 495 71 556 68 829 ------------------------------------------------------- 1 Inkl. RFV:s sjukhus fr.o.m. 1995/96, ca 140 mkr. 2 Inkl. frivillig sjukpenningförsäkring. 3 Inkl. lokala försök för finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring Finsam, ca 28 mkr. 4 Den särskilda ersättningen för rehabilitering och behandlingsinsatser finns fr.o.m. bå 1994/95 under rehabilitering. 5 Exkl. sjukhusvårdsavdrag pension, m.m. 497 mkr. 1993/94 och 500 mkr. 1994/95. 6 Fr.o.m. bå 1995/96 utgår inget statsbidrag. 7 15 % betalas via statsbidrag, resterande via fond. 8 Förslag att statsbidrag avskaffas fr.o.m. 1/7 1995. 305 5 Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977 och ersatte därvid den tidigare yrkesskadeförsäkringen (YFL). Livräntor och annan ersättning utges också enligt lagen om statligt pensionsskadeskydd (LSP) för skador vid militärtjänstgöring m.m. Från arbetsskadeförsäkringen utges egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall, sjukhusvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel. Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en socialavgift och avkastning från arbetsskadefonden. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid ingången av år 1994 var det ackumulerade underskottet i fonden drygt 21 miljarder kronor. Under budgetåret 1994/95 beräknas utgifterna vara mindre än inkomsterna. Statens ersättningar till arbetsskadade och avsättningar til LSP finansieras till 100 % över statsbudgeten. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen är 1,38 för arbetsgivare och 1,4 för egenföretagare. Statliga arbetsgivare betalar ingen avgift till arbets- skadeförsäkringen. Tabell 5 Arbetsskadeförsäkringen (mkr) ------------------------------------------------------- Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96 Utfall Prog. Prog. 12 mån ------------------------------------------------------- Utgifter ------------------------------------------------------- Arbetsskadefonden ------------------------------------------------------- varav ------------------------------------------------------- *sjukpenning/vård 2 466 756 176 LAF ------------------------------------------------------- *livräntor LAF 4 710 4 810 5 115 ------------------------------------------------------- *ersättning enl. äldre lagstift- 1 185 1 115 1 080 ning ------------------------------------------------------- *administration 390 400 435 ------------------------------------------------------- Summa 8 751 7 081 6 806 ------------------------------------------------------- Inkomster ------------------------------------------------------- Arbetsskadeavgift 7 808 8 434 8 889 ------------------------------------------------------- Över/underskott -943 + 1 353 + 2 083 ------------------------------------------------------- Fondens storlek resp. år i dec -21 555 -21 500 -19 700 ------------------------------------------------------- Utbetalningar staten för LAF, 428 420 400 YFL ------------------------------------------------------- Utbetalningar staten för LSP 70 70 70 m.m. ------------------------------------------------------- 306 6 Pensioner Folkpensioner Folkpensionerna finansieras dels via folkpensionsavgiften, dels via allmänna skattemedel över statsbudgeten. Avgiften uppgår under 1995 till 5,86 % för arbetsgivare och 6,03 % för egenföretagare. Inom folkpensionen finns ett antal särskilda förmåner som i sin helhet finansieras via statsbidrag. Dessa är särskilt pensionstillägg, handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg m.m. Tabell 6 a Folkpension (mkr) ------------------------------------------------------ Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96 Utfall prog. prog. 12 mån ------------------------------------------------------ Utgifter ------------------------------------------------------ Folkpension ------------------------------------------------------ Ålderspension1 52 530 53 210 53 450 ------------------------------------------------------ Förtidspension2 14 6693 15 0203 14 175 ------------------------------------------------------ Efterlevandepension4, 1 649 1 650 1 622 5 ------------------------------------------------------ Barnpension 282 290 300 ------------------------------------------------------ Summa 69 130 70 170 69 545 ------------------------------------------------------ Inkomster ------------------------------------------------------ Folkpensionsavgift 35 809 38 527 40 603 ------------------------------------------------------ Statsbidrag 33 321 31 643 28 944 ------------------------------------------------------ Summa 69 130 70 170 69 547 ------------------------------------------------------ Folkpensionsförmåner som helt skattefinansieras ------------------------------------------------------ *Vårdbidrag 1 320 1 405 1 448 ------------------------------------------------------ *Särskilt 11 12 12 pensionstillägg ------------------------------------------------------ *Handikappersättning 928 915 940 ------------------------------------------------------ KBT/BTP/SKBT/SBTP totalt varav 10 491 10 870 10 450 ------------------------------------------------------ statsbidrag6 6 994 8 900 10 100 ------------------------------------------------------ kommuner 3 497 1 970 350 ------------------------------------------------------ 1 Inkl. pensionstillskott, barntillägg och hustrutillägg m.m. 2 Inkl. pensionstillskott och barntillägg. 3 Inkl. RFV:s sjukhus t.o.m. 1994/95. 4 Änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension. 5 Inkl. pensionstillskott. 6 BTP införs den 1 januari 1995 och blir i princip helt anslagsfinansierad. KBT upphör. Allmän tilläggspension, ATP Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras dels genom en tilläggspensionsavgift som f.n. är 13 % för både arbetsgivare och egen- företagare, dels via avkastning från Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Den 1 januari 1995 införs dessutom en allmän ålderspensionsavgift på 1 % för finan- siering av pensionssystemet. AP-fonden uppgick till ca 530 miljarder kronor i december 1993. AP-fondens förvaltning är uppdelad i fem delfonder. 1-3:e AP- fonden placerar främst sina medel i obligationer. 4:e och 5:e AP-fonden placerar sina medel främst i aktier. Tabell 6 b ATP (mkr) ------------------------------------------------------ Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96 Utfall prog. prog. 12 mån ------------------------------------------------------ Utgifter ------------------------------------------------------ ATP ------------------------------------------------------ Ålderspension 73 030 77 000 81 880 ------------------------------------------------------ Förtidspension 21 710 23 200 24 440 ------------------------------------------------------ Efterlevandepension1 9 780 10 195 10 760 ------------------------------------------------------ Barnpension 581 605 635 ------------------------------------------------------ Administration 640 825 870 ------------------------------------------------------ Summa 105 741 111 825 118 585 ------------------------------------------------------ Inkomster ------------------------------------------------------ ATP-avgift2 81 130 78 000 74 500 ------------------------------------------------------ Allmän 0 3 650 7 500 pensionsavgift3 ------------------------------------------------------ Räntor m.m. 56 500 54 080 54 820 ------------------------------------------------------ Summa 137 630 135 730 136 820 ------------------------------------------------------ Under/överskott + 31 889 + 23 685 + 18 235 ------------------------------------------------------ AP-fonden i dec. 531 277 559 091 578 286 ------------------------------------------------------ 1 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension 2 Fr.o.m. år 1995 tas ATP-avgiften endast ut på lönedelar upp till 7,5 basbelopp. Resterande medel förs över till premiereserven i det reformerade ålderspensionssystemet och statsbudgeten. 3 Avgiften införs den 1 januari 1995 Delpension Delpensionen finansieras med delpensionsavgiften, fondavkastning samt under de närmaste åren till någon mindre del från fondtillgångarna. Avgiften uppgår för närvarande till 0,2 % för både arbetsgivare och egenföretagare. 307 Avgifterna förs till en fond, benämnd delpensionsfonden. Fondens behållning beräknas uppgå till ca 5 miljarder kronor vid ingången av år 1995. Tabell 6c Delpension (mkr) ------------------------------------------------------ Budgetår 1993/94 1994/95 1995/96 Utfall prog. prog. (12 mån) ------------------------------------------------------ Utgifter 2 537 2 601 2 278 ------------------------------------------------------ Inkomster Varav ------------------------------------------------------ *delpensionsavgift 1 276 1 331 1 387 ------------------------------------------------------ *räntor 437 434 415 ------------------------------------------------------ Under/överskott -824 -836 -476 ------------------------------------------------------ Delpensionsfondens storlek vid kalenderårets 5 855 5 041 4 379 ingång ------------------------------------------------------ 308 Bilaga 6.9 Allmänna arvsfonden 309 310 Allmänna arvsfonden Allmänna arvsfonden inrättades år 1928. Då beslöt riksdagen att kusiner och avlägsnare släktingar inte längre skulle få ärva. Egendom efter avlidna personer som saknar nära släktingar, och som inte skrivit testamente, skulle i stället tillfalla Allmänna arvsfonden. Närmare bestämmelser om fonden fanns i lagen (1928:281) om Allmänna arvsfonden. Den 21 april 1994 utfärdades en ny lag om Allmänna arvsfonden (SFS 1994:243). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1994. Den nya lagen innehåller vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i fråga om arvsfondens ändamål och användningsområde, beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap och avstående av arv. Fonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Stöd skall i första hand lämnas för förnyelse- och utvecklingsprojekt till organisationer som bedriver ideell verksamhet. Om det finns särskilda skäl får stöd även lämnas till offentlig huvudman. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond. Den övergripande beslutanderätten ligger kvar hos regeringen men en ny myndighet, Arvsfondsdelegationen har inrättats. Delegationen sorterar organisatoriskt under Socialdepartementet och beslutar om stöd till projekt med upp till 300 000 kronor. Om stödet bedöms överstiga detta belopp överlämnas ansökan till regeringen för beslut. Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör barn under 12 år och för ansökningar som rör personer med funktionshinder och Civildepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör ungdomar i åldrarna 12 - 25 år. För budgetåret 1993/94 var det sammanlagda utdelningsbara beloppet ca 176 miljoner kronor. I det följande redovisas den fördelning av medlen för budgetåret 1993/94, som beslutats av regeringen inom Socialdepartementets ansvarsområde. Stöd har beviljats till 270 projekt med ett sammanlagt belopp av ca 138 miljoner kronor. Detta belopp inkluderar medel som återbetalats eller återförts till fonden. Stödet till vuxna med funktionshinder har uppgått till ca 87 miljoner kronor medan stöd till barn och ungdomar (med och utan funktionshinder, dock ej ungdomsprojekt som beviljats genom Barn- och ungdomsdelegationen) utgått med ca 51 miljoner kronor. Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under året omfattat försöks- och utvecklingsarbete. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende har omfattat ca 12 miljoner kronor. Här ingår flera projekt med syfte att utveckla bra personlig assistans samt försök med kooperativ verksamhet för personer med psykiska störningar. För området datateknik och handikapp har stöd beviljats med ca 19 miljoner kronor. Stöd har bl.a. lämnats till försök med användning av datateknik för kommunikation, datorstöd i hemmet och särskilda "datatek" som gör det möjligt för barn och ungdomar med omfattande funktionshinder att kommunicera, reagera och agera men också leka med hjälp av dator. Handikappinstitutet har haft en samordnande funktion och också fördelat en del av dessa medel då vissa projekt berört flera olika handikappgrupper. Projekt som rör kultur/fritid och handikapp omfattar ca 6 miljoner kronor. Dessutom har ca 7 miljoner kronor fördelats till 28 olika projekt inom området handikappidrott. Här återfinns många varierande projekt, både lokala och regionala. Handikapporganisationerna har beviljats stöd med sammanlagt cirka 24 miljoner kronor till olika projekt med inriktning på information, utbildning och ökade kunskaper om olika handikapp. Projekten har framför allt riktats till allmänhet och olika personalgrupper. Inom området allmänt utvecklings- och försöksarbete har ca 35 miljoner kronor lämnats. Här återfinns ett stort antal projekt, bland annat med syfte att förbättra samhällsstödet till funktionshindrade. Flera riksförbund har beviljats stöd för att pröva verksamhet med juridiskt stöd till föreningar och medlemmar. Stöd till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt viss kansliutrustning har beviljats med ca 8 miljoner kronor. Funktionshindrade personer med invandrarbakgrund möter ofta svårigheter när det gäller att få tillgång till stöd och service och bli delaktiga i samhället. Regeringen beslutade därför i januari 1994 att under en tvåårsperiod avsätta sammanlagt 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall användas för att i första hand handikapp- och invandrarorganisationer skall ges möjlighet att utveckla samverkansmodeller och pröva verksamhet för att öka möjligheterna för funktionshindrade invandrare att bli delaktiga i samhälls- och föreningsgemenskap och därmed förbättra sin livssituation. Regeringen har vidare uppmärksammat situationen för kvinnor med funktionshinder. I mars 1994 beslutades därför att under budgetåren 1994/95 och 1995/96 avsätta sammanlagt 6 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för praktisk utvecklingsverksamhet, bl.a. för att finna metoder som underlättar kvinnornas möjligheter att aktivt delta i politiskt, fackligt och annat samhällsarbete. Till utvecklingsprojekt som rör barn och ungdom utan funktionshinder har lämnats ca 27 miljoner kronor. Bland dessa projekt kan särskilt nämnas försöksverksamhet med föreningars medverkan inom barnomsorgen i det mångkulturella samhället samt utvecklingsarbete av t.ex. Rädda barnen och BRIS för barn som far illa. Regeringen beslutade i december 1993 att avsätta 7 miljoner kronor till utvecklingsverksamhet i anslutning till FN:s internationella familjeår. Regeringen kommer före januari månads utgång att lämna riksdagen en fylligare redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1993/94. 315 Bilaga 6.10 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män 316 317 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning (prop. 1993/94:147, bilaga 2) var utökad med vissa specialbearbetningar och engångsundersökningar för att illustrera de ekonomiska resurserna ur ett livscykelperspektiv. I denna bilaga redovisas huvudsakligen uppgifter för vuxna kvinnor och män. Genom den utredning (dir. 1994:102) som regeringen tillsatt hösten 1994 om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män kommer kunskaperna på detta område att öka väsentligt. Syftet är bl.a. att ytterligare utveckla den årliga statistikredovisningen. I föregående års bilaga medtogs uppgifter för 1991 från SCB:s tids- användningsundersökning om hur dygnets 24 timmar under en normal vardag används av kvinnor respektive män. Som framgick tillbringade män i samtliga åldersgrupper en procentuellt större del av dygnet i betalt förvärvsarbete än kvinnor. Störst skillnad mellan kvinnor och män i tid använd till förvärvsarbete återfinns i ålderskategorin 20-34 år (19 respektive 31 procent av tiden). Skillnader i lön och inkomst kan påvisas med flera olika mått. Till en del kan olikheter förklaras med skillnader i yrke, befattning, kvalifikationsnivå, arbetsmarknadserfarenhet, utbildning och ålder. Vissa av dessa faktorer kan dock vara statistiskt svåråtkomliga. Årsinkomstens storlek beror även på skillnader i arbetad tid och arbetskraftsdeltagande. Enligt SCB:s undersökning (Am 66 SM 9401) av deltidsarbete arbetar 47 procent av 1 776 000 anställda kvinnor och 10 procent av 1 691 000 anställda män deltid. De vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de fortfarande bär huvudansvaret för arbetet med barn och hem. En annan orsak är att det inte går att få längre arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Män arbetar deltid i huvudsak för att de också studerar eller för att de är sjukliga eller deltidspensionerade. Andelen deltidsarbetande har ökat från 1990 till 1993 efter att ha minskat under 1980-talet. I tabell 1 visas sambandet mellan lön och den formella skolmässiga utbildningsnivån för kvinnor och män i olika sektorer. Det går däremot inte att utläsa sambandet mellan utbildning, ansvar och arbetsuppgifter av tabellen. Uppgifterna avser samtliga anställda inom stat, kommuner och landsting, både LO- grupper och tjänstemän, medan för den privata sektorn endast tjänstemän ingår. Antalet anställda omfattar såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen avser heltidsanställda. 319 Tabell 1 Månadslön för anställda inom olika sektorer med fördelning på utbildningsnivå år 1993. Kronor per månad Kvinnor Män Kvinnors lön rel. AntalMånadslönAntal Månadslönmäns, % Stat Förgymnasial utbildning13 70013 40010 10014 40093 Gymnasial utbildning72 60013 40058 60014 900 90 Eftergymn < 3 år 16 60015 200 33 500 17 400 87 Eftergymn >= 3 år21 90017 200 41 900 20 100 86 Forskarutbildning 2 70021 400 9 800 24 500 87 Kommun Förgymnasial utbildning93 50012 10021 90013 30091 Gymnasial utbildning274 50012 50051 50014 000 90 Eftergymn < 3 år101 50014 000 27 900 15 800 88 Eftergymn >= 3 år101 60016 70044 800 18 800 89 Forskarutbildning 600 22 600 1 900 25 900 87 Landsting Förgymnasial utbildning17 90012 3004 40012 900 95 Gymnasial utbildning118 10013 00020 10013 800 94 Eftergymn < 3 år 64 90014 800 9 100 15 400 96 Eftergymn >= 3 år34 70018 500 18 200 25 900 72 Forskarutbildning 80027 800 2 800 35 200 79 Privata tjänstemän Förgymnasial utbildning55 40014 000 60 30017 30081 Gymnasial utbildning158 50013 900181 70018 800 74 Eftergymn < 3 år 47 20015 800 81 100 19 500 81 Eftergymn >= 3 år29 30019 000 66 000 24 600 77 Forskarutbildning 70024 500 3 800 29 800 82 Källa: SCB, Lönestatistiken När kvinnor och män efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller det som om män får större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i utbildning än kvinnor. Inom samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än män. Tabell 2 visar kvinnors lön i procent av mäns för heltids-anställda 1973-1993. Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då mycket skett med närings- grensstrukturen under de 20 år den omspänner. Det framgår nedan av lärarnas övergång från statligt till kommunalt reglerade löner år 1991, liksom av en överflyttning av ca 60 000 personer från landsting till kommuner i samband med ÄDEL-reformen. Därtill har omfattande bolagiseringar av statlig verksamhet med- fört en övergång från statlig till privat sektor. Dessa sektorsförskjutningar kan påverka lönerelationen. För industriarbetare som har liten lönespridning är skillnaden mellan kvinnors och mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för privat anställda tjänstemän är det en större spännvidd mellan löner för olika befattningar, vilket enligt tabellen ger utslag i en lägre relativ lön för kvin- nor. Uppgifterna för privat sektor avser endast industrin. Övriga delar av privat tjänstesektor, byggnadsindustri m.m. ingår inte. 320 Tabell 2 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1993, heltidsanställda Privat sektor Offentlig sektor Industri-Industri Stats- Primär- Landstings- arbetaretjänstemänanställdakommunaltanställda anställda 1973 84 63 81 74 .. 1977 88 70 86 82 .. 1981 91 72 89 85 .. 1985 90 73 91 87 75 1989 90 75 89 83 74 1991 90 75 85(90)* 87(84)* 75 1993 91 77 84 86 73 *Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som visar procentsiffran för kvinnors löner om jämförelsegruppen varit densamma som tidigare år. Källa: SCB, lönestatistiken Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat och till följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna minskade fram till mitten av 1980- talet, men en viss ökning har därefter skett. Arbetsuppgifternas spännvidd från rutinarbete till ledande arbete och dess betydelse för kvinnors relativa lön inom olika kollektiv framgår till viss del av tabell 3. Tabellen visar att ju mindre rutinbetonat arbete, desto större skillnad mellan medellöner. På nivåer med större lönespridning är antalet män betydligt större än antalet kvinnor, vilket påverkar den sammanvägda lönerelationen. 321 Tabell 3 Månadslön i olika sektorer och ansvarsområden år 1993. Kronor per månad Kvinnor Män Kvinnors lön rel. mäns, AntalMånadslönAntal Månadslön% Privat anställda tjänstemän 293 50015 100395 700 19 900 76 Ledande ställning 2 40030 800 28 700 33 700 85 Självständigt kvalificerat arbete 74 40018 200225 400 20 900 87 Kvalificerat arbete140 60014 100118 50015 700 90 Rutinarbete 76 20012 200 23 100 13 100 94 Kommunalt anställda 573 50014 200148 800 16 400 86 SKAF - området 334 10012 100 56 400 13 400 90 TCO/ SACO - området239 40015 50092 40017 900 86 Landstingsanställda236 90014 600 55 20020 000 73 SKAF - området 106 90012 600 22 200 13 100 96 TCO/ SACO - området130 00015 600 33 00023 500 67 SKAF= Svenska Kommunalarbetareförbundet TCO= Tjänstemännens Centralorganisation SACO= Sveriges Akademikers Centralorganisation Antal anställda avser hel- och deltidsanställda. Månadslönen avser enbart heltidsanställda Källa: SCB, lönestatistiken Inom landstingssektorn har kvinnor inom TCO/SACO-området en låg relativ lön beroende på den stora andelen män med förhållandevis hög lön, bl.a. läkare. Inom SKAF-området är lönespridningen liten och kvinnors relativa lön blir 96 procent av mäns. Skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamhet, yrkes-, ålders- och befattningsstruktur motiverar försiktighet då tolkningar och jämförelser görs av genomsnittliga löner mellan sektorerna. Verkligheten bakom siffrorna kan vara mycket varierad. Även utbildningens struktur i de olika sektorerna varierar som framgår av tabell 1. Liksom i tabellerna ovan som avser lönenivån kan påvisas en skillnad mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsinkomsten. Arbetsinkoms- ten omfattar förutom lön även de transfereringar som är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva utbetalningar faller på det år utbetalning sker. Inkomst av näringsverksamhet för företagare ingår i arbetsinkomstbegreppet. Lantbrukare och andra företagare ingår emellertid inte i tabell 4. Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomstfördelningsundersökning. Arbetsinkomstens storlek påverkas av de basbreddningar som införts i samband med skattereformen. Inkomster som tidigare var skattefria behandlas som helt eller delvis skattepliktiga inkomster fr.o.m. 1991. Exempel är måltidssubventioner, traktamenten och bilersättningar. Begränsningar i avdragsrätten infördes, kapital beskattas enhetligt och reavinster beskattas till sina nominella belopp. Tabell 4 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år utan företagarinkomst efter an- ställningens omfattning och socioekonomisk grupp år 1992, tkr Kvinnor Män Kvinnors inkomst AntalInkomst Antal Inkomst rel.mäns, (1000) (1000) % Samtliga anställda 1804 135,3 1822 193,3 70 Deltidsanställda 1 - 49 %21767,2159 71,8 94 Deltidsanställda 50 - 90 %670113,8 216124,5 91 Helårs- o heltidsanställda917167,11 447216,9 77 därav Arbetare o lägre tjänstemän490150,5737185,1 81 Tjänstemän på mellannivå211181,3 337 231,4 78 Högre tjänstemän 96 222,9 203 314,6 71 Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. I denna tabell medtas endast personer som saknar företagarinkomst. Källa: SCB Be 21 SM 9401 Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda är nästan lika stor inom privat sektor respektive offentlig sektor. För både kvinnor och män avviker den med högst 3000 kr från ovanstående genomsnitt för helårs- och heltidsanställda. För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbetande får man övergå till det taxeringsmässiga begreppet sammanräknad förvärvsinkomst, vilket består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Inkomstens storlek påverkas av skillnader i arbetstid och arbetskraftsdeltagande. Lant- brukare och andra företagare ingår. Inkomst av kapital ingår inte. Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag (pensionsförsäkring och pe- riodiskt understöd) och förlustavdrag utgör taxerad förvärvsinkomst. Vid beskattningen drar man sedan bort grundavdrag eller särskilt grundavdrag för pensionärer för att få den beskattningsbara förvärvsinkomsten. I tabell 5 redovisas uppgifter för samtliga med sammanräknad förvärvsinkomst större än noll. Vuxna inkomsttagare med barn under 18 år särredovisas som ensam- stående/ sambeskattade med barn. Ensamstående/ sambeskattade utan barn är så- ledes vissa inkomsttagare under 18 år, personer i normal förvärvsaktiv ålder 18- 64 år men även ålderspensionärer. 322 Tabell 5 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1992, tkr Kvinnor Män Kvinnors inkomst AntalInkomst Antal Inkomst rel. (1000) (1000) mäns, % Totalt 3513 107,5 3 375 159,6 67 Ensamstående utan barn1 53497,81 540 123,1 79 Ensamstående med barn222122,1 44 175,4 70 Sambeskattade utan barn1 002107,01127 178,2 60 Sambeskattade med barn755123,8 662 211,8 58 ---------- 20-64 år 2 394 126,4 2 479 178,9 71 65-74 år 449 87,8 392 151,2 58 75- år 470 66,9 297 105,7 63 Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av närings- verksamhet. Källa: SCB Be 20 SM 9401. Mest jämställda är ensamstående utan barn. Mest ojämställda är sambeskattade med barn. Som framgår av tabell 6 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten med stigande ålder upp till 50 år och är som störst i åldersgruppen 35-49 år för både kvinnor och män. Detta beror både på arbetskraftens sammansättning, utbildning, karriär- möjligheter och lönenivå. Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskattningsbar förvärvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 20 procent inträder. Kapitalskatten är 30 procent; dessutom ingår fastighetsskatt och förmögenhetsskatt i slutlig skatt. Åldersgruppen 50-64 år betalar ungefär lika mycket slutlig skatt som den yngre gruppen 35-49 år trots något lägre förvärvsinkomster. Det antal ATP-poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år 1992 är lägre för kvinnor än för män inom varje redovisad åldersgrupp. Andel utan pensionspoäng år 1992 ökar för både kvinnor och män. Andelen på- verkas av konjunkturen och hur många som ingår i arbetskraften. Av alla personer i åldern 16-65 år med ATP-poäng hade 2,9 procent av kvinnorna maximal pensionspoäng (6,50, dvs. inkomster över 7,5 basbelopp) år 1992 jämfört med 3 procent år 1991. Motsvarande andel för män var 17,1 procent år 1991 och 18,2 procent år 1992. Medelarbetstiden per vecka är lägre för kvinnor än för män. Den höga veckoarbetstiden för män återspeglar bl.a. att egna företagare ingår i underlaget. Män är egna företagare i större utsträckning än kvinnor. 323 Tabell 6 Inkomst, skatt, pensionspoäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år 1992 1992 1991 16-1920-2425-3435-49 50-64SamtligaSamtliga 20-64 20-64 Sammanräknad förvärvsinkomst (tkr), kvinnor 24,7 90,0116,2138,8133,5 126,4 121,6 män 26,6 103,1158,5201,3198,2 178,9 176,0 Slutlig skatt (tkr), kvinnor 5,6 23,7 31,0 40,0 39,1 35,8 35,5 män 6,2 28,0 44,9 64,4 67,1 56,2 57,7 Genomsnittlig pensionspoäng, kvinnor 1,07 2,30 2,80 3,36 3,31 3,08 3,11 män 1,36 2,79 4,03 4,69 4,65 4,30 4,41 Andel utan pensionspoäng, kvinnor 82,5 22,7 11,3 7,3 12,8 11,6 8,8 män 82,4 22,6 10,5 6,4 6,8 9,6 6,4 Medelarbetstid per vecka, kvinnor 25,4 34,9 33,5 34,3 31,4 33,8 33,9 män 29,4 39,1 41,4 42,7 38,9 41,6 41,6 Källa: SCB Be 20 SM 9401 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grundtabeller (arbetstid). Förmögenhet och kapital Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster och i tabell 7 redovisas uppgifter för de som har överskott respektive underskott av kapital. Medelvärdena avser den grupp som har över- respektive underskott. Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män har ett överskott av kapital även om medelbeloppen är lägre och att fler män har underskott av kapital. Tabell 7 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst år 1992, tkr Kvinnor Män AntalÖver-AntalUnder-Antal Över-Antal Under- (1000)skott(1000)skott(1000)skott(1000)skott Totalt 2 574 9,11 164 17,7 1 858 14,61 79630,4 Ensamst utan barn1 4937,7394 14,5 1 263 8,3 612 20,3 Ensamst med barn 5311,7 140 19,1 8 28,9 31 36,0 Sambeskattade utan barn 71111,6 252 17,6 497 23,0 599 29,2 Sambeskattade med barn 316 9,7 378 20,6 90 53,8 553 42,5 ------- 20-64 år 1 14410,71 084 18,3 686 24,31 63831,8 65-74 år 36712,8 57 10,2 254 19,8 121 17,6 75- år 42911,9 19 8,1 253 16,0 31 13,0 Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst Källa: SCB Be 20 SM 9401 Av tabell 8 nedan framgår att en något större andel kvinnor än män gör avdrag i sina deklarationer för inbetalda pensionspremier. De avdragna beloppen är dock något lägre och uppgår i genomsnitt till två tredjedelar av männens avdrag. Tabell 8 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensionspremier år 1992, andel procent och avdragsbelopp tkr Kvinnor Män Andel Avdrag Andel Avdrag % tkr % tkr Totalt 15,2 6,7 14,4 9,6 Ensamst utan barn 8,5 6,6 8,9 8,0 Ensamst med barn 18,5 4,8 16,4 8,5 Sambeskattade u barn15,3 8,9 14,9 11,9 Sambeskattade m barn27,5 5,4 26,3 8,8 Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag Källa: SCB Be 20 SM 9401 Som allmänt avdrag får försäkringspremie dras av med upp till 33 700 kronor (ett basbelopp) och dessutom 10 procent av den del av tjänsteinkomsten som överstiger 10 men inte 20 basbelopp. Tabell 9 Tillgångar och skulder fördelade efter familjens taxeringskod år 1992, tkr Ensamstående Sambeskattade Kvinnor Män Småhus 215,3 222,1 386,0 Bostadsrätter 40,2 40,2 60,7 Bankmedel/värdepapper 113,8 122,4 232,1 Övrigt 34,8 44,2 67,3 Summa tillgångar 175,5 206,3 568,5 Skulder 122,0 163,6 374,0 Medelvärden är beräknade för den grupp som haft avdrag Källa: SCB Be 20 SM 9401 Uppgifter om tillgångar och skulder är hämtade från taxeringsstatistiken som underlag för beräkning av skattepliktig förmögenhet. Tillgångar och skulder kan fördelas mellan hushållsmedlemmarna efter familjens val. 324 Bilaga 6.11 Könsfördelningen i statliga lekmanna- styrelser 325 326 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att kunna följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentationen i statliga organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Det första etappmålet som angavs i pro- positionen om 30 % kvinnor år 1992 uppnåddes år 1992 och redovisades i 1992 års budgetproposition (1992/93:100, Bil. 12, s. 337 f.). År 1994 hade centrala och regionala styrelser sammantaget 35 % kvinnor. Det är en ökning med tre procent- enheter sedan år 1993. Det totala antalet redovisade styrelser på central nivå var 122 år 1994 jämfört med 120 år 1993. Årets redovisning avser förhållanden per den 1 juli 1994. Andelen kvinnor i statliga kommittéer redovisas årligen i kommittéberättelsen. Centrala myndigheters styrelser De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100) modell. Detta för att åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördelningen i de affärsdrivande verken samt några myndigheter som har råd istället för styrelse. Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie ledamöterna ökat med två procentenheter sedan 1993 års redovisning. De uppgår nu till 39 % (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Högst andel kvinnliga ledamöter finns liksom föregående år i styrelser under Kulturdepartementet, 52 %, tätt följt av Socialdepartementet med 51 % kvinnliga ledamöter. Andelen kvinnliga ordförande har ökat från 20 % till 23 % sedan förra årets redovisning. Åtta av 17 styrelser under Kulturdepartementet har kvinnliga ordförande. Styrelser under tre departement saknar kvinnlig ordförande. Regionala myndigheters styrelser I tabell 3 och 4 redovisas andelen kvinnor i sju regionala myndighetsgrupper jämfört med nio i förra årets redovisning. Länsbostadsnämnderna lades ner vid utgången av år 1993 (prop. 1992/93:172) och Utvecklingsfonderna har under år 1994 successivt ersatts av regionala utvecklingsbolag (prop. 1993/94:40). Försäkringskassor finns med i redovisningen eftersom de har vissa myndighetsliknande uppgifter. Uppgifterna omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den 1 juli 1994. Redovisningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna fått i uppgift att lämna. Kvinnorna utgjorde 31 % av de ordinarie ledamöterna (inkl. ordförande). Motsvarande andel för år 1993 var 29 %. Av tabell 3 framgår att flest kvinnliga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 41 %, en minskning med en procentenhet. Lägst andel kvinnor har liksom tidigare länsstyrelsernas styrelser med 25 % samt skogsvårdsstyrelserna med 13 %. Tabell 4 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på län. Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel kvinnliga ledamöter har Västerbottens län med 42 procent, en ökning med 5 procentenheter, följt av Gävleborgs län med 39 procent, en ökning med 7 procentenheter kvinnliga ledamöter. Längst ner på listan återfinns liksom år 1993 Malmöhus län med 21 procent. I 17 läns regionala styrelser har kvinnornas andel ökat, i tre län minskade den och i fyra län var kvinnorepresentationen oförändrad. Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare ------------------------------------------------------------------- Dep. Ordförande Ledamöter ------------------------------------------------------------------- antal kvinnor män samtliga ------------------------------------------------------------------- kv m an- % % an- % % an- % 1994 tal 1994 1993 tal 1994 1993 tal 1994 1994 1994 1994 ------------------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------------- Ju 2 3 19 42 30 26 58 70 45 100 UD 1 7 29 36 35 52 64 65 81 100 Fö 2 11 31 27 25 85 73 75 116 100 S 5 9 70 51 51 67 49 49 137 100 K 2 9 34 36 37 60 64 63 94 100 Fi 0 13 35 32 33 75 68 67 110 100 U 3 3 23 49 37 24 51 63 47 100 Jo 2 5 22 37 32 38 63 68 60 100 A 0 8 30 40 39 44 60 61 74 100 Ku 8 9 75 52 52 69 48 48 144 100 N 2 9 27 32 30 58 68 70 85 100 C 0 3 11 44 47 14 56 53 25 100 M 1 5 16 31 31 36 69 69 52 100 Totalt 28 94 422 39 37 648 61 63 1 100 070 ------------------------------------------------------------------- 329 Tabell 2 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare Ordförande Antal ledamöter inkl. ordförande Centrala myndigheter kv m kv m samtliga Justitiedepartementet Domstolsverket 1 3 7 10 Rikspolisstyrelsen 1 1 7 8 Kriminalvårdsstyrelsen 1 3 5 8 Brottsförebyggande rådet 1 5 3 8 Datainspektionen 1 7 4 11 Utrikesdepartementet SIDA 1 5 7 12 Sandö U-centrum 1 4 7 11 SAREC 1 3 9 12 Nordiska afrikainstitutet 1 3 2 5 BITS 1 4 7 11 SWEDECORP 1 3 6 9 Swedfund International AB 1 3 6 9 Exportkreditnämnden 1 4 8 12 Försvarsdepartementet Fortifikationsverket 1 2 7 9 Försvarets materielverk 1 3 6 9 Militärhögskolan 1 2 5 7 Kustbevakningen 1 1 8 9 Överstyrelsen för civil beredskap1 3 7 10 Statens räddningsverk 1 3 5 8 Styrelsen för psykologiskt försvar 1 2 8 10 Försvarets forskningsanstalt 1 3 8 11 Försvarshögskolan 1 2 7 9 Försvarets personalnämnd 1 3 6 9 Flygtekn. försöksanstalten 1 1 7 8 Vapenfristyrelsen 1 4 5 9 Statens försvarshistoriska muséer 1 2 6 8 Socialdepartementet Socialstyrelsen 1 4 6 10 Läkemedelsverket 1 3 5 8 Statens institut för psykosocial miljömedicin 1 4 7 11 Rättsmedicinalverket 1 2 5 7 Riksförsäkringsverket 1 4 6 10 Folkhälsoinstitutet 1 6 5 11 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 1 6 5 11 Statens handikappråd 1 9 7 16 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 1 5 4 9 Nämnden för vårdartjänst 1 5 2 7 Smittskyddsinstitutet 1 3 3 6 Barnombudsmannen 1 9 4 13 Statens institutionsstyrelse 1 6 3 9 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 1 4 5 9 Kommunikationsdepartementet Statens järnvägar 1 4 7 11 Banverket 1 3 7 10 Vägverket 1 4 4 8 Sjöfartsverket 1 3 5 8 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 1 3 7 10 SMHI 1 2 5 7 330 Ordförande Antal ledamöter inkl. ordförande Centrala myndigheter kv m kv m samtliga Luftfartsverket 1 2 5 7 Statens väg- och transport- forskningsinstitut 1 4 5 9 Statens geotekniska institut 1 3 4 7 Post- och telestyrelsen 1 3 5 8 Kommunikationsforsknings- beredningen 1 3 6 9 Finansdepartementet Riksgäldskontoret 1 1 7 8 Statskontoret 1 2 7 9 Generaltullstyrelsen 1 3 4 7 Statistiska centralbyrån 1 6 7 13 Finansinspektionen 1 2 5 7 Riksrevisionsverket 1 4 6 10 Riksskatteverket 1 3 11 14 Boverket 1 3 5 8 Statens löne- och pensionsverk 1 2 6 8 Bankstödsnämnden 1 0 5 5 Statens bostadskreditnämnd 1 1 4 5 Statens fastighetsverk 1 4 4 8 Statens lokalförsörjningsverk 1 4 4 8 Utbildningsdepartementet Kungliga biblioteket 1 4 4 8 Centrala studiestödsnämnden 1 7 4 11 Institutet för rymdfysik 1 3 5 8 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek 1 3 3 6 Arkivet för ljud och bild 1 3 3 6 Kanslersämbetet 1 3 5 8 Jordbruksdepartementet Statens jordbruksverk 1 3 6 9 Statens livsmedelsverk 1 4 7 11 Skogsstyrelsen 1 4 6 10 Fiskeriverket 1 2 5 7 Statens utsädeskontroll 1 3 4 7 Statens maskinprovningar 1 3 6 9 Statens veterinärmedicinska anstalt1 3 4 7 Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsstyrelsen 1 3 4 7 Arbetsmiljöinstitutet 1 3 5 8 Arbetarskyddsstyrelsen 1 2 5 7 Arbetsmiljöfonden 1 2 5 7 Arbetslivscentrum 1 3 4 7 Arbetslivsfonden 1 6 6 12 Glesbygdsmyndigheten 1 6 7 13 Expertgruppen för forskning om regional utveckling 1 5 8 13 Kulturdepartementet Statens kulturråd 1 8 5 13 Riksarkivet 1 4 4 8 Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer 1 6 4 10 Statens konstmuseer 1 5 3 8 Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet 1 4 3 7 Naturhistoriska riksmuseet 1 5 5 10 Statens sjöhistoriska museer 1 4 6 10 Folkens museum - etnografiska1 4 3 7 Arkitekturmuseet 1 4 3 7 Statens musiksamlingar 1 3 5 8 331 Ordförande Antal ledamöter inkl. ordförande Centrala myndigheter kv m kv m samtliga Talboks- och punktskriftsbiblioteket1 7 1 8 Statens invandrarverk 1 5 4 9 Svenskt biografiskt lexikon 1 3 4 7 Statens biografbyrå 1 4 3 7 Språk- och folkminnesinstitutet 1 3 6 9 Granskningsnämnden för Radio och TV 1 2 5 7 Presstödsnämnden 1 4 5 9 Näringsdepartementet Närings- och teknikutvecklingsverket1 3 6 9 Statens råd för byggnadsforskning 1 3 4 7 Sprängämnesinspektionen 1 2 6 8 Sveriges geologiska undersökning 1 3 4 7 Styrelsen för teknisk ackreditering1 3 5 8 Rymdstyrelsen 1 3 4 7 Patent- och registreringsverket 1 2 6 8 Elförsörjningsnämnden 1 1 10 11 Oljekrisnämnden 1 2 3 5 Styrelsen för Sverigebilden 1 3 4 7 Affärsverket svenska kraftnät 1 2 6 8 Civildepartementet Kammarkollegiet 1 3 5 8 Konsumentverket 1 5 5 10 Ungdomsstyrelsen 1 3 4 7 Miljö- och naturresursdepartementet Statens naturvårdsverk 1 3 7 10 Kemikalieinspektionen 1 3 6 9 Statens lantmäteriverk 1 3 4 7 Centralnämnden för fastighetsdata 1 1 7 8 Statens strålskyddsinstitut 1 4 5 9 Statens kärnkraftinspektion 1 2 7 9 Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent) Myndighetsgrupper Kvinnor % Förändring 1994 1993 procentenheter Försäkringskassor 41 42 -1 Arbetslivsfonder 38 37 +1 Länsskattemyndigheter 34 33 +1 Kronofogdemyndigheter 32 31 +1 Länsarbetsnämnder 36 35 +1 Länsstyrelser 25 25 0 Skogsvårdsstyrelser 13 13 0 Samtliga 31 29 +2 332 Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på län; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent) Län Kvinnor % Förändring 1994 1993 procentenheter Gävleborg 39 32 +7 Kristianstad 35 31 +4 Västerbotten 42 37 +5 Göteborg och Bohus 35 35 0 Kopparberg 30 28 +2 Uppsala 28 34 -6 Västmanland 33 33 0 Södermanland 32 33 -1 Jönköping 27 28 -1 Halland 34 34 0 Blekinge 28 25 +3 Norrbotten 28 27 +1 Älvsborg 32 30 +2 Stockholm 35 31 +4 Kronoberg 30 25 +5 Kalmar 26 23 +3 Örebro 28 27 +1 Skaraborg 26 25 +1 Värmland 30 29 +1 Gotland 33 31 +2 Jämtland 34 28 +6 Östergötland 29 26 +3 Västernorrland 27 23 +4 Malmöhus 21 21 0 Samtliga 31 29 +2 333 Register 334 335 Register Sid 3 Inledning Kronor 11 A. Familjer och barn 31 1. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag23 493 000 000 35 2. Bostadsbidrag, förslagsanslag 12 230 000 000 40 3. Föräldraförsäkringen, förslagsanslag28 463 000 000 42 4. Bidragsförskott, förslagsanslag5 022 000 000 43 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 12 670 000 43 6. Bidrag till kostnader för internationella35 520 000 adoptioner, förslagsanslag 44 7. Barnpensioner, förslagsanslag 449 000 000 45 8. Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag 2 180 500 000 71 885 690 000 48 B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 59 1. Sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag 34 663 000 000 62 2. Sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag 23 145 000 000 65 3. Närståendepenning,förslagsanslag 41 400 000 67 4. Handikappersättningar, förslagsanslag1 416 800 000 68 5. Förtidspensioner, förslagsanslag21 080 000 000 72 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag 9 150 000 81 7. Ålderspensioner, förslagsanslag80 125 000 000 84 8. Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 2 429 000 000 85 9. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag18 200 000 86 10. Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag 15 200 000 000 91 11. Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag 282 025 000 178 409 575 000 337 94 C. Hälso- och sjukvård 117 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag 1 313 025 000 120 2. Insatser mot aids, reservationsanslag272 830 000 122 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 245 465 000 124 4. Bidrag till Spri, förslagsanslag 40 800 000 125 5. Bidrag till WHO, förslagsanslag 65 560 000 125 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 3 887 000 126 7. Bidrag till vissa utbildningsinsatser, reservationsanslag 5 000 000 127 8. Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag 594 000 000 128 9. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården, reservationsanslag 195 000 000 2 735 567 000 130 D. Omsorg om äldre och handikappade 161 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering, reservationsanslag200 000 000 165 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag 1 035 000 000 169 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag 1 000 000 170 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag 235 435 000 173 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, reservationsanslag118 183 000 178 6. Bidrag till handikapporganisationer,193 872 000 180 7. Bidrag till pensionärsorganisationer3 669 000 180 8. Ersättning för texttelefoner, förslaganslag156 352 000 182 9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag610 000 000 184 10. Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag 5 741 000 000 186 11. Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola, förslagsanslag 1 000 8 294 512 000 338 188 E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik 209 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag 720 000 000 211 2. Bidrag till organisationer, reservationsanslag47 445 000 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 11 946 000 213 4. Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, reservationsanslag 74 000 000 214 5. Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl, reservationsanslag 27 370 000 880 761 000 215 F. Myndigheter under Socialdepartementet 216 1. Riksförsäkringsverket, ramanslag 819 626 000 223 2. Allmänna försäkringskassor, ramanslag6 452 907 000 226 3. Socialstyrelsen, ramanslag 527 629 000 231 4. Folkhälsoinstitutet, ramanslag 195 244 000 235 5. Smittskyddsinstitutet, ramanslag 132 118 000 238 6. Läkemedelsverket 1 000 241 7. Rättsmedicinalverket, ramanslag 248 173 000 250 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag 31 574 000 253 9. Statens institut för psykosocial miljö- medicin, ramanslag 15 099 000 255 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag 29 135 000 258 11. Barnombudsmannen, ramanslag 11 604 000 260 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag 8 961 000 262 13. Nämnden för vårdartjänst, ramanslag12 642 000 264 14. Handikappombudsmannen, ramanslag 11 551 000 268 15. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag 34 245 000 268 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag 719 973 000 269 17. Alkoholinspektionen, ramanslag 21 000 000 270 18 Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag1 000 000 272 19. Socialvetenskapliga forskningsrådet Förvaltning, ramanslag 8 550 000 273 20. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, reservationsanslag131 918 000 9 412 950 000 339 274 G. Jämställdhetsfrågor 279 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 13 489 000 282 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag 20 559 000 34 048 000 Totalt för Socialdepartementet 271 653 103 000 Underbilagor 285 6.1 - 6.7Lagförslag 303 6.8 Socialförsäkringens finansiering och kostnader 315 6.9 Allmänna arvsfonden 319 6.10 Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män 329 6.11 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser 340