Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 12 till kompletteringspropositionen 1995 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) 1 Näringspolitik för tillväxt 1.1 Inledning Under det första halvåret efter tillträdet har regeringen tvingats till en mycket stram ekonomisk politik för att komma till rätta med budgetunderskottet och därmed det extremt höga ränteläget. Budgetförstärkningar genom höjda skatter och minskade utgifter har varit nödvändiga inslag i den akuta krisbekämpningen. Även om budgetsaneringen innebär stora påfrestningar för både medborgare och företag är den nödvändig för att återställa förtroendet för den svenska ekonomin. Regeringen har i avsnitt 5 i den reviderade finansplanen redogjort för de budgetförsvagningar som inträffat och behovet av åtgärder med anledning av dessa. Regeringen har gjort bedömningen att besparingar behöver göras även inom Näringsdepartementets område. Detta kan göras genom indragningar av reservationer samt nedskärningar av vissa anslag. En genomgång av anslagen under Näringsdepartementet visar att möjligheten till indragning av reservationer är mycket begränsad. Regeringen har valt att utifrån en prioritering av verksamheter föreslå anslagsminskningar främst på de verksamheter som ännu inte startat. Totalt uppgår neddragningarna inkl. indragning av reservation på Näringsdepartementets ansvarsområde för budgetåret 1995/96 till drygt 256 miljoner kronor. Enbart budgetpolitik räcker emellertid inte. Ökad sysselsättning är av helt avgörande betydelse. För att få en långsiktig balans i den svenska ekonomin måste tillväxten förbättras genom en aktiv näringspolitik. Regeringen har också under det gångna halvåret arbetat intensivt med de mera långsiktiga tillväxt- frågorna. Ett första led i detta arbete har varit att etablera goda och breda kontaktytor med näringslivet och de olika organisationer som verkar inom näringslivet. Eftersom näringspolitiska insatser är långsiktiga och bör präglas av god kontinuitet ("fasta spelregler") måste de också vara väl förankrade och bygga på en bred samsyn. Förutsättningarna för ett aktivt företagsägande, och en flexibel ägan- destruktur, är av stor betydelse för strukturomvandlingen i ekonomin. På basis av aktiebolagskommitténs betänkande kommer regeringen att analysera hur regelverket kan anpassas för att bereda vägen för mer effektiva ägarfunktioner och större utvecklingskraft i en alltmer internationaliserad ekonomi. En strategi kommer också att presenteras för hur miljöhänsyn kan understödjas som konkurrensfaktor för att därigenom bidra till såväl ekonomisk tillväxt som ekologisk balans. Vidare har regeringen redan i samband med budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 13) presenterat ett antal förslag för att förbättra förutsätt- ningarna för tillväxt, bl.a. i de mindre företagen. I denna proposition tillkommer förslag i samma riktning. Härtill kommer också förändringar som görs löpande och som inte fordrar beslut i riksdagen. En nackdel med att presentera förslagen efter hand som de är färdigberedda är att helheten inte uppmärksammas. Därför vill regeringen i det följande ge en redovisning av insatserna på ett antal strategiskt viktiga områden. I denna redovisning beskrivs också kortfattat inriktningen av det arbete som just nu pågår inom regeringskansliet. Småföretagspolitiken De små och medelstora företagens förutsättningar och förmåga att växa kommer att vara avgörande för både ekonomisk tillväxt och sysselsättningsökning. Hittills har insatserna koncentrerats till kapitalförsörjningen för små och medelstora företag, eftersom brister därvidlag är ett av de största hindren för tillväxt. - Ramen för lån till kvinnliga företagare har utökats väsentligt. - Frågan om ett riskkapitalavdrag, som anmäldes i prop. 1994/95:100 bil.13, har varit föremål för vidare beredning. Regeringen räknar med att förelägga riksdagen ett förslag i sådan tid att nya regler kan gälla för dispositioner under innevarande år. - Företagsbeskattningen ses över med särskild inriktning på de små och medelstora företagens situation. - Kvittningsrätten för nyföretagare kommer att återinföras. - För att underlätta företagens kapitalförsörjning föreslår regeringen nu också att avkastningskraven på ALMI resp. Industri- och nyföretagarfonden sänks så att de i fortsättningen skall bevara sitt kapital nominellt intakt. De hit- tillsvarande kraven på real avkastning har gjort att riskbenägenheten blivit alltför begränsad. I kombination med bankernas allmänna återhållsamhet har detta inneburit att många småföretag har haft svårt att låna till sin expansion. Med detta förslag bedömer regeringen att utlåningen via ALMI och Industri- och nyföretagarfonden bör kunna öka med 200-300 miljoner kronor. I förlängningen kommer detta också att leda till en upplåningsmöjlighet i bank på minst lika mycket. - ALMI m.fl. kan i samverkan med Svensk Exportkredit erbjuda de små och medel- stora företagen en åtkomst till den utlåning som sker via Europeiska Investe- ringsbanken inom EU. - Regeringen avser att återkomma med förslag till ytterligare åtgärder inom finansieringsområdet med särskild tonvikt på företag som befinner sig i expansiva skeden. Försäljningen av aktierna i Atle och Bure och den i budget- propositionen föreslagna användningen av dessa medel är ett exempel på detta. Kompetensutvecklingen inom småföretagen kommer att vara av avgörande betydelse för deras möjligheter att utvecklas. Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till insatser inom detta område när programmet för det s.k. målområdet 4 presenteras. Regeringen avser också att genom omprioriteringar inom anslaget A 2. Småföretagsutveckling skapa ett utrymme för ett utvecklingsprogram för före- tagsledare och styrelser i mindre företag. I prop. 1994/95:161 om regionalpolitiken har regeringen aviserat dels en översyn av de regionalpolitiska stödformerna och antalet inblandade aktörer, dels en försöksverksamhet med ökad samverkan mellan olika regionala organ. I en nyligen publicerad rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi konstateras att effekterna av nuvarande former av företagsstöd är begränsade. Mycket av stöden är enligt rapporten av defensiv och konserverande natur. Inte minst i ett läge där de ekonomiska resurserna är begränsade måste de stöd som sätts in bli väsentligt mer offensiva och tillväxtorienterade. Regeringen anser det angeläget att med ovannämnda utgångspunkter gå igenom befintliga stödformer även inom närings- och arbetsmarknadspolitiken och bl.a. försöka finna bättre former för en närmare samverkan mellan dessa insatser. Genom propositionen 1994/95:177 har regeringen lagt en grund för en offensiv turistpolitik. Turistnäringen är redan nu expansiv och det finns betydande möjligheter att ytterligare öka volymen och sysselsättningen inom denna utpräglade småföretagsbransch. Teknisk förnyelse Teknikutveckling och produktförnyelse är två områden av strategisk betydelse för den svenska konkurrenskraften. Ett första steg i en satsning på detta område togs i årets budgetproposition där regeringen föreslog ett nytt anslag för tekniköverföring till små och medelstora företag. En betydande del av den svenska industrin har utvecklats som ett resultat av framsynta teknikupphandlingar. Regeringen kommer att inom kort besluta direktiv till en särskild utredare med uppgift att kartlägga möjligheterna till tekni- kupphandlingar från det allmänna. Regeringens ambition är nu att identifiera nya områden för teknikupphandling exempelvis riktat till IT-området eller miljöområdet. Vid de omfattande kontakter regeringen har haft med forskningsintensiva storföretag har gång på gång vitsordats att dessa har en mängd produktidéer som inte kommersialiseras eftersom de inte ligger inom ramen för företagens affärsidé. Detta tillstånd förstärks ju tydligare tendensen blir att företagen satsar på sin kärnverksamhet. Det finns ett uppenbart samhällsintresse att ta till vara varje möjlighet till utveckling av nya företag och produktidéer. Kontakter med ett antal större företag ger vid handen att det finns ett intresse även från deras sida att hitta lämpliga former för s.k. avknoppningar. Regeringen avser att ta initiativ till att påskynda en sådan utveckling. Forskningspolitik Forskningspolitiken är central för tillväxten. Genom bl.a. EU-medlemskapet har förutsättningarna för forskningspolitiken förändrats. Detta kommer att få stor betydelse för den forskningsproposition som planeras år 1996. Ur tillväxtsyn- punkt är integrationen mellan forskningspolitik och näringspolitik av avgörande betydelse. Dels måste en större del av forskningen koncentreras till områden som ligger nära industriell tillämpning. Dels måste samverkan mellan näringsliv och stat utvecklas och fördjupas. Exportkrediter I det beredningsarbete som pågår ingår en genomgång av insatserna inom export- kreditområdet där det finns behov av förbättring och effektivisering. Likaså kommer insatser som riktar sig till Östersjöstaterna och Östeuropa att behandlas i enlighet med proposition 1994/95:160 om Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa. Energiförsörjning Under hösten kommer Energikommissionen att lägga fram sina förslag till hur omställningen av energisystemet skall genomföras. Regeringen räknar med att en bred enighet skall kunna nås både kring omställningen som sådan och kring ett konkret åtgärdsprogram. Detta är helt nödvändigt för att näringslivet skall kunna planera för framtiden. Varje beslut om nya investeringar måste bygga på antaganden om priser och andra leveransvillkor för energi, framför allt på el. Regeringen kommer att lägga stor vikt vid att de kommande energipolitiska besluten ges en utformning som bidrar till näringslivets framtida konkurrenskraft i enlighet med de riktlinjer som slogs fast i 1991 års överenskommelse. Bostadsfrågor Med syfte att underlätta rekonstruktioner av bl.a. bostadsrättsföreningar på obestånd samt minska statens utgifter på grund av kreditförluster görs vissa ändringar i reglerna om statlig kreditgaranti för bostäder. Förslaget innebär att bostadskreditnämnden kan medverka till ackordsuppgörelser mellan bostads- låneinstitut och bostadsföretag. Samtidigt slopas den kvarvarande koppling för bostadsrätter vad gäller faktiskt belåning och bidragsunderlag enligt 1992 års system. Ändringen innebär att det blir möjligt att erhålla oförändrat räntebidrag även om låneskulden skrivs ned. Sammantaget innebär detta väsentligt bättre möjligheter att minimera kreditförluster vad gäller de senare bostadsrättsårgångarna. Ett investeringsprogram för att motverka arbetslösheten och förbättra inomhusklimat i bostäder och lokaler där barn och ungdom vistas införs. Förslaget redovisas närmare i regeringens proposition (prop. 1994/95:218) En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. Programmet innebär att 2 miljarder kronor avdelas för omfattande investerings- program. Åtgärderna berör lokaler där barn och ungdom vistas och flerbostadshus. Programmet omfattar vidare stöd till solvärmeanläggningar, installation av ackumulatortankar i samband med vedeldning, förbättringar av ventilationsanläggningar i allmänna samlingslokaler och olika utvecklingsprojekt med syfte att utveckla metoder för kretsloppsanpassning, återanvändning av mate- rial m.m. Nybyggnationen inom bostadssektorn är av synnerligen ringa omfattning. Under den senare delen av innevarande år förväntas ett sänkt ränteläge förbättra förutsättningarna. Risken för brist på bostäder, inte minst på orter med expansivt näringsliv, är dock överhängande. Med hänsyn till detta och behovet av att undvika ytterligare utslagning av produktionskapacitet föreslås ett tillfälligt investeringsbidrag för nypro- duktion av bostäder. Förslaget redovisas i regeringens proposition En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. Nybyggnadstödet uppgår till totalt 2 miljarder kronor och utgår med 25 procent av arbetskraftskostnaden upp till ett tak motsvarande 10 procent av bidragsunderlaget. Arbetskraftskostnad vid framställning av prefabricerade byggelement får medräknas. För att bidrag skall utgå krävs att ansökan kommer in före den 1 oktober 1995 och att projektet är färdigställt den 1 juli 1997. Bidrag lämnas för arbeten som utförs fr.o.m. den 20 april 1995 t.o.m. den 31 december 1996. En förutsättning är vidare att projektet erhåller bidrag enligt 1993 års regler. En möjlighet att byta från äldre system kommer dock att införas. EU Genom medlemsskapet i EU måste vårt arbete nu gå in i en ny fas. Efter ett antal år av anpassning måste vi nu skifta perspektiv. Nu handlar det istället om påverkan och inflytande. Den svenska traditionen av samverkan och samarbete är i det sammanhanget en ovärderlig tillgång. Oaktat vilken fråga vi vill driva från svensk sida, kommer våra möjligheter till framgång att bygga på ett effektivt samarbete på hemmaplan där de svenska positionerna kan förankras brett. Från näringspolitisk utgångspunkt kommer detta att kräva ett fördjupat samarbete mel- lan näringsliv och statsmakt. Regeringen har under hand inlett sådana överläggningar och avser att ta ytterligare initiativ till en sådan samordning. 1.2 Vissa finansieringsfrågor Många små och medelstora företag har ett stort behov av kapital för att finansiera sin tillväxt och utveckling. Det gäller såväl eget kapital som krediter. Soliditeten är ofta låg i småföretag, vars kreditvärdighet också kan vara svår för långivarna att bedöma. Därigenom har småföretagen i regel svårare än stora företag att få banklån i tillräcklig utsträckning. Staten vidtar åtgärder på olika plan när det gäller att förbättra småföre- tagens möjligheter att utvecklas. Det gäller bl.a. riktade insatser för att förbättra företagens tillgång på riskvilligt kapital. Exempel på sådana insatser är lån m.m. från ALMI:s regionala utvecklingsbolag, projektstöd från Industri- och nyföretagarfonden samt innovationsstöd från NUTEK och Stiftelsen Innovationscentrum. 1.2.1 Avkastning på vissa statliga lånemedel m.m. De förutvarande länsvisa utvecklingsfonderna har ersatts av regionala utvecklingsbolag. Staten innehar genom moderbolaget ALMI Företagspartner AB lägst 51% i dessa regionala bolag. Moderbolaget har till uppgift att bl.a. äga och förvalta de statliga medlen för finansieringsverksamheten och avgöra hur dessa resurser skall fördelas över landet för att på bästa sätt bidra till att finansiera små och medelstora företag. Enligt nuvarande riktlinjer skall ALMI arbeta på en risknivå som innebär att det samlade kapitalet bör bevaras realt intakt, samtidigt som bolagen accepterar risker som bankerna inte är beredda att ta (prop. 1993/94:40, bet. 1993/94:NU11, rskr. 1993/94:80). Stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden arbetar med främst projektstöd till industriföretag för att dela risken med företagen i samband med företagens mer betydande produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt. I årets budgetpropo- sition föreslås att fonden i fortsättningen skall arbeta även med att förstärka företagens egna kapital, i form av t.ex. aktieteckning på minoritetsbasis. Liksom ALMI skall fonden sträva efter att bevara sitt kapital intakt i reala termer, dvs. täcka inflationen (prop. 1992/93:82, bet. 1993/93:NU19, rskr. 1992/93:145). De nuvarande kraven på ALMI:s och Industri- och nyföretagarfondens avkastning, tillsammans med bankernas allmänna återhållsamhet, kan leda till att småföre- tagens möjligheter att få lån även till sunda utvecklingsprojekt begränsas, vil- ket i onödan försvårar tillväxten inom denna företagsgrupp. Med hänsyn till att det nu föreligger förutsättningar för att stärka tillväxten i ekonomin bör möjligheterna att medverka i finansiering av utvecklingsprojekt i små och medelstora företag utökas. Regeringen förordar därför att avkastningskraven för ALMI resp. Industri- och nyföretagarfonden sänks så att de i forsättningen skall bevara sitt kapital nominellt intakt. Ett sådant avkastningskrav gäller redan idag för Stiftelsen Norrlandsfonden. Förändringen kan beräknas ge ett ökat finansiellt utrymme på i storleksordningen 200 - 300 miljoner kronor. 1.2.2 Lån från Europeiska Investeringsbanken m.m. Den Europeiska Investeringsbanken (EIB) kan lämna lån på särskilda villkor till mindre företag i de enskilda medlemsländerna under förutsättning att en statlig eller privat institution - t.ex. en bank - förmedlar lånen. EIB har under hand gjort förfrågningar om möjligheter och intresse för att förmedla sådana s.k. globallån i Sverige. ALMI Företagspartner AB har därvid anmält sitt intresse av att medverka. Det bör dock betonas att det är EIB som avgör vilka kanaler som skall utnyttjas i resp. stat för att nå ut till småföretagen. De samhällsägda regionala utvecklingsbolagen med sitt statliga moderbolag ALMI Företagspartner AB arbetar med att främja småföretagsutveckling genom att bedriva såväl rådgivning i olika former som finansiering. Det senare sker med moderbolagets eget kapital, som för närvarande uppgår till totalt ca 3 000 miljoner kronor. ALMI-koncernen kan på ett effektivt sätt nå ut till småföre- tagen i hela landet och bör därför kunna vara ett lämpligt statligt alternativ för att medverka i förmedlingen av lånen från EIB. AB Svensk Exportkredit (SEK) har god kompetens när det gäller internationella lånetransaktioner. SEK har under hand erbjudit sig att inledningsvis förmedla lån från EIB till bl.a. ALMI-bolagen i samband med att ett system med globallån läggs upp och genomförs i Sverige. Det innebär att utbudet av lån till svenska små och medelstora företag snabbt kan komma att öka. På sikt är det lämpligt att ALMI lånar upp medel direkt från EIB. Europeiska Investeringsfonden (EIF) har tillkommit för att medverka i finansiering av dels de s.k. trans-europeiska nätverken, dels små och medelstora företag. Fonden arbetar för närvarande med främst garantier i olika former. Inom två år planeras att fonden skall arbeta även med ägarkapital. Av fondens grundkapital har 40% tecknats av EIB, 30% av kommissionen och 30% skall tecknas av finansiella institutioner. ALMI Företagspartner AB bör kunna utnyttja de finansieringsmöjligheter som EIF erbjuder små och medelstora företag och bolaget bör därför kunna gå in som delägare i EIF. 1.2.3 Flygmotorindustri Civil flygmotorindustri representerar en högteknologisk verksamhet som har di- rekta och indirekta positiva effekter på den svenska industriella strukturen, bl.a. med avseende på spridningseffekter till annan industri (t.ex. underleverantörer), samverkan med kunskapssamhället (högskolor, etc.) och betydelse för den allmänna kunskapsnivån. Förutom av en hög teknologinivå kän- netecknas flygindustrin av mycket stora utvecklingsinvesteringar och långa återbetalningstider (ca 35 år) för gjorda satsningar. Dessa förhållanden har för den civila flygmotorindustrin medfört dels att nyutvecklingen av motorer sker i samarbetsprojekt, dels att det är mycket svårt att få en finansiering av projekten på den ordinarie kredit- och kapitalmarknaden. Detta hämmar utvecklingen av en konkurrenskraftig flygmotorindustri. Kapitalmarknadernas begränsningar vad gäller riskbenägenhet för detta slag av utvecklingsinvesteringar har inneburit att statlig finansieringsmedverkan förekommer i flera länder. Berörda svenska företag har därför i detta avseende en väsentlig konkurrensnackdel i förhållande till företag i andra länder. Redovisningen ovan har visat de exceptionella industriella och finan-siella omständigheter som råder för den civila flygmotorindustrin. Mot bakgrund härav bör, enligt regeringens mening, staten i viss utsträckning medverka i finans- ieringen av utvecklingsverksamhet avseende flygmotorer. I annat fall torde möj- ligheterna vara mycket begränsade för Sverige att även i fortsättningen kunna ha konkurrenskraftiga företag inom denna sektor. Denna medverkan - som skall ske inom ramen för GATT:s och EU:s regelverk - bör endast erbjudas på kommersiella grunder, varvid det görs en noggrann prövning av förutsättningarna för varje enskilt projekt. En statlig finansieringsmedverkan vid utveckling av civila flygmotorer kan ske på olika sätt. Ett sätt är att ge villkorslån som återbetalas i form av royalty eller vinstdelning. Ett annat sätt är att utfärda en statlig kreditgaranti med vilken ett företag på den ordinarie kreditmarknaden kan låna upp ett belopp motsvarande statens satsning i projekten. Företagen skall förbinda sig att beta- la en andel av projektets vinst till kreditgivaren så att lånet återbetalas. En kreditgaranti medför - till skillnad mot villkorslån - ingen direkt budgetbelastning. Det bör betonas att en statlig medverkan vid finansieringen förutsätter att företagen själva på egen hand står för en väsentlig del av det totala finansieringsbehovet för utvecklingssatsningarna. Därigenom tillförsäkras projekten en kommersiell prövning både inom företaget och av staten som delfinansiär. Regeringen förordar en statlig finansieringsmedverkan i form av kredit- garantier beroende på att denna modell innebär ett väsentligt riskavlyft för företagen samtidigt som det inte uppkommer någon direkt budgetbelastning. Regeringen bedömer att den sammanlagda ramen för kreditgarantier under de närmaste fem åren behöver uppgå till 500 miljoner kronor. Eventuella förluster till följd av kreditgarantier till flygmotorindustrin bör belasta anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. På den ianspråktagna delen av kreditramen bör utgå en avgift med 0,25% per år, som skall täcka eventuella förluster. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma systemet med kreditgarantier till flygmotorindustrin. 1.2.4. Riskkapitalavdrag Regeringen aviserade i årets budgetproposition att införandet av ett system med riskkapitalavdrag skulle övervägas. Syftet med systemet är att underlätta företagsstart och en expansion av befintliga småföretag genom en förstärkning av företagens soliditet. Efter prövning har regeringen funnit att ett temporärt system med riskkapitalavdrag för privatpersoner skall införas. Beredningsarbetet avseende systemets närmare utformning fortsätter och regeringen avser att lägga fram sitt förslag senare under våren 1995. 1.3 Åtgärder för att underlätta obeståndshanteringen i ärenden om statlig kreditgaranti för bostäder Inledning Som framgår av 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 13) har antalet s.k. skadeärenden hos Statens bostadskreditnämnd (BKN), dvs. fall där ersättning ur kreditgarantin kan komma att betalas ut, ökat mycket kraftigt under budgetåret 1993/94. Ersättningen belastar anslaget G 8. Statens bo- stadskreditnämnd: Garantiverksamhet. Företrädare för kreditgivarna, BKN och regeringskansliet har diskuterat problemet och hur man bör göra för att begränsa kreditförlusterna på garantilånen och därmed kostnaderna för garantigivningen. Mot bakgrund av dessa överläggningar lägger regeringen nu fram förslag till åtgärder för att underlätta obeståndshanteringen i låneärenden där säkerheten utgörs av bl.a. en statlig kreditgaranti för ny- och ombyggnad av bostäder. Syftet är att begränsa kostnaderna för systemet. Ändrade regler för garantiersättning Regeringens förslag: Nuvarande krav på försäljning av den belånade fastigheten eller tomträtten för rätt till ersättning för kreditförluster på det garanterade lånet mjukas upp. Statens bostadskre- ditnämnd ges möjlighet att lämna ersättning för kreditförluster utan att kravet är uppfyllt. Vill- koret för detta är att låntagaren är eller kan förväntas komma på obestånd och träffat avtal med långivare som innebär att kreditförlusterna blir läg- re än de som kan förväntas uppstå vid en försäljning och det finns grundad anledning anta att lån- tagaren har tillräckliga ekonomiska förutsättningar att fullgöra de åtaganden som följer av detta avtal. Skälen för regeringens förslag: Hösten 1993 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr. 1993/94:115) om åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden. Beslutet avsåg bl.a. åtgärder i syfte att motverka obestånd hos ägare av bostadshus som byggts eller byggts om med statligt stöd. Dels togs den dittillsvarande kopplingen mellan lån och räntebi- drag bort såvitt gällde äldre bostadslåneärenden. Dels infördes en särskild statlig kreditgaranti för lån på kreditmarknaden som lämnas som ett led i en ekonomisk rekonstruktion för att undvika obestånd hos ägare till sådana bostadshus som uppförts eller byggts om under senare år. De av riksdagsbeslutet föranledda ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1994. Därefter har bostadsinstituten inlett en omfattande obeståndshantering i syfte att undvika att fastighetsägares betalningssvårigheter leder till konkurs. Obeståndshanteringen har hittills främst gällt bostadsrättsföreningar med hus byggda under senare år. Fr.o.m. år 1994 fram till utgången av februari 1995 har rekonstruerats 198 sådana föreningar med sammanlagt 5 300 lägenheter. Yt- terligare 380 med sammanlagt 11 000 lägenheter är under genomgång. Den pågående obeståndshanteringen är inriktad på att sänka kapitalkostnaderna till en nivå som man bedömer att fastighetsägaren långsiktigt bör kunna klara av. Detta sker genom ett ackordsliknande förfarande när det gäller lånen på fastigheten eller fastigheterna. Bedömningen görs med hänsyn till situationen på den lokala bostadsmarknaden vad gäller hyresuttag och efterfrågan nu och framöver. Förfarandet är anpassat till att det normalt finns två långivare som berörs, en bottenlånegivare och en topplånegivare (SBAB), och att fastighetens avkastningsvärde utan räntebidrag understiger bottenlånegivarens kapitalfordran. Som framkommit vid överläggningarna mellan företrädare för bostadsinstituten, BKN och regeringskansliet har instituten inte ansett det möjligt att tillämpa samma förfarande, om säkerheten för topplånet utgörs av bl.a. den av BKN utfärdade kreditgarantin. Anledningen härtill är att garantin är utformad som en fyllnadsborgen. Ersättning lämnas då först sedan långivaren sökt betalning ur fastigheten - alltså realiserat panten för lånet. Ett ackordsförfarande där långivaren för att undvika pantrealisation efterger hela eller delar av det garanterade lånet skulle innebära att lånegarantin i dessa delar i praktiken blev utan värde för långivaren. Vid överläggningarna aktualiserades mot denna bakgrund bl.a. följande åtgärd. Det bör öppnas en möjlighet för BKN att betala ut ersättning även utan föregående pantrealisation. Syftet med åtgärden bör vara att begränsa statens utgifter för ersättningar ur kreditgarantin i förhållande till vad som skulle bli fallet vid en pantrealisation. För att ersättningen skall kunna begränsas bör krävas dels att kapitalförlusten i det enskilda fallet kan antas bli mindre än vid pantrealisation, dels att kriterierna för ackordsförfarandet, i vilket BKN förväntas medverka, generellt sett utformas så att antalet ersätt- ningsärenden inte ökar och inte heller rubbar ersättningsärendenas fördelning i tiden. BKN bör således medverka till ett ackord bara under förutsättning att låntagaren är eller kan förväntas komma på obestånd. Med obestånd avses här att låntagaren inte längre är i stånd att fullgöra sina åtaganden enligt låne- avtalet. Vad gäller hyreshus bör därvid en grundläggande förutsättning för ackord vara att ägaren genom kapitaltillskott kan begränsa statens och/eller långivarens förluster. I fråga om bostadsrätter bör motsvarande förutsättning vara att bostadsrätterna inte under de närmaste åren har något värde och att bostadsrättshavare avsagt sig bostadsrätten eller att risken för avsägelser är uppenbar samt att de bostäder som berörs av avsägelserna inte går att hyra ut till kostnadstäckande hyror. Vidare bör gälla att BKN medverkar bara i fråga om ackordsuppgörelser som innefattar kapitaleftergifter och/eller s.k. villkorslån. Med villkorslån avses att långivaren i syfte att rekonstruera lånebilden på fastigheten byter ut en del av fastighetslånen - i detta sammanhang en del av garantilånet - mot ett lån vars räntevillkor och återbetalning görs beroende av hur fastighetens ekonomi utvecklar sig framöver. Villkorslån som ersätter tidigare garantilån förutsätts bli finansierat genom den ersättning som BKN lämnar inom ramen för ackordet. I förutsättningarna ingår också att fördelningen av förlusterna till följd av ackordet mellan staten och långivarna bör ske i relation till beräknade för- luster på de olika lånen efter en exekutiv auktion av fastigheten. Dessutom ingår att om ackordet till följd härav omfattar kapitaleftergifter i fråga om underliggande lån utan kreditgaranti bör det därigenom frigjorda säkerhetsutrym- met ställas som ytterligare säkerhet för den återstående delen av garantilånet. Regeringen anser för sin del att principen att den statliga kreditgarantin har formen av fyllnadsborgen bör upprätthållas. Både principiella och praktiska skäl talar för detta. En fyllnadsborgen är i sig tillräcklig för att staten skall tillförsäkra bostadsbyggandet en rimlig lånefinansiering. Den situation som nu har uppstått på bostadskreditmarknaden till följd av lågkonjunkturen och ränteutvecklingen är dock sådan att det får anses motiverat med ett undantag för att mildra effekterna. Ordningen för BKN:s medverkan i en ackordsliknande obeståndshantering för att undvika pantrealisationer som har diskuterats med företrädare för bostadsinstituten och BKN är enligt regeringens bedömning väl ägnad att begränsa de kreditförluster som ett obestånd hos låntagaren annars skulle leda till. Regeringen förordar att det öppnas en möjlighet för BKN att, i huvudsak enligt den beskivna ordningen, utge ersättning för kreditförluster på ett statsgaranterat lån även om fastigheten inte säljs. Ordningen innebär förde- lar för alla berörda parter - för staten i form av minskad garantiersättning, för långivaren i form av lägre kreditförluster och för låntagaren i form av en möjlighet att få behålla fastigheten. Förslaget innebär således att den nuvarande ordningen med garantiersättning först efter det att panten för garantilånet realiserats behålls men kompletteras med en möjlighet att utge ersättning även utan pantrealisation. Den alternativa möjligheten bör, som framgått i det föregående, vara förbehållen det fall där låntagare är eller kan förväntas komma på obestånd men där en uppgörelse har kunnat träffas mellan låntagare och långivare som bl.a. innebär att låntagaren åtar sig att svara för en större del av belåningen på fastigheten än den som skulle kvarstå efter en exekutiv försäljning. Vi vill i sammanhanget understryka vikten av att de bedömningar som här skall göras sker på rent affärsmässiga grunder. Låntagarens egen uppfattning om när obestånd föreligger får inte vara avgörande. Detsamma gäller låntagarens bedömningar av vilken kapitalkostnadsnivå som är rimlig i just dennes fall. De ackordsuppgörelser som BKN medverkar till får inte framstå som att staten via kreditgarantisystemet generellt ger vissa fastighetsägare gynnsammare kapitalkostnadsvillkor än vad andra får inom ramen för det statliga finansieringssystemet. Vidare bör, som framgått, gälla att låntagaren kan bedömas ha ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina nya åtaganden enligt det företedda avtalet. Med hänsyn till syftet med åtgärden - dvs. att begränsa förlusterna och därmed kostnaderna för garantin - är det viktigt att det görs en noggrann analys av de ekonomiska förutsättningarna i varje enskilt fall så att de insatser som beslutas ger ett bestående resultat. Inom den sålunda angivna ramen bör det överlåtas på BKN att finna de lösningar i det enskilda fallet som bäst tillgodoser syftet med vårt förslag. Vi utgår dock från att nämnden vid tillämpningen av det föreslagna alternativet bl.a. tydligt klargör för berörda långivare vilka analyser som krävs som underlag för att bedöma dels obeståndssituationen i varje enskilt fall, dels rekon- struktionsåtgärdens varaktighet. Nämnden måste förbehålla sig ett avgörande inflytande över dessa bedömningar i varje enskilt fall. Av vikt är också att det genom användandet av villkorslån så långt möjligt skapas förutsättningar att framdeles kunna återvinna de kreditförluster som följer av ett ackord. Vi utgår därför från att nämnden verkar för ackordsuppgörelser som omfattar villkorslån finansierade med garantiersättning och att låntagarens betalningar som avser villkorslån i förekommande fall delas mellan nämnden och långivaren i relation till respektives uppoffring vid ackordet. Vi utgår också från att nämnden verkar för att långivarens räntemarginaler på garantilån och bottenlån i förhållande till subventionsräntan för statliga räntebidrag är den lägsta möjliga för ett "friskt" lån så länge räntan på villkorslånet understiger övriga låneräntor. Vad vi anfört om att överlåta åt BKN att finna de lösningar som i det enskilda fallet tillgodoser syftet med vårt förslag bör omfatta också frågan om vilka ärenden - gamla och nya - som generellt bör komma i fråga för den alternativa ersättningsmöjligheten. Eftersom det inte i nuläget går att på ett rimligt sätt förutse alla de situationer som kan uppkomma i praktiken där syftet med den alternativa ersättningsmöjligheten skulle kunna tillgodoses bör möjligheten att medverka till ackord inledningsvis inte begränsas till vissa ärenden. Samtidigt vill vi understryka att den alternativa ersättningsmöjligheten primärt är avsedd för ärenden i vilka kreditgaranti redan är utfärdad och särskilt de där garantin utfärdats inom ramen för 1992 års garantiregler, dvs. de ärenden där kreditgarantin gav utrymme för ett lån som till sin storlek och säkerhetsmässiga placering motsvarade bostadslånet enligt äldre regler. Vi förutsätter vad gäller nya garantilån att kreditprövningen sker på ett sådant sätt att insatser av det här diskuterade slaget inte blir nödvändiga. Det får ankomma på regeringen att besluta om de ändringsbestämmelser som vårt förslag bör föranleda. Bestämmelserna bör träda i kraft snarast möjligt och senast den 1 juli 1995. Ändrade regler för räntebidrag till vissa bostadsrättsföreningar Regeringens förslag: För att ytterligare underlätta obeståndshanteringen i fråga om bostadsrättsföreningar med lån och bidrag för ny- eller ombyggnad enligt 1992 års regelsystem slopas gällande krav på att bidragsunderlaget inte får överstiga de lån föreningen tagit upp för ny- eller ombyggnaden. Skälen för regeringens förslag: Vid överläggningar mellan företrädarna för bostadsinstituten, BKN och regeringskansliet har också framkommit att det behöver göras en ändring i räntebidragsreglerna för bostadsrättshus som finansierats med lån och bidrag enligt 1992 års system för finansiering av ny- och ombyggnad av bostäder, om kapitaleftergifterna i samband med det i det föregående föreslagna ackordsförfarandet skall bli effektivt. 1992 års regelsystem omfattar ny- eller ombyggnad av dels bostadshus som påbörjats före utgången av år 1991 men inte slutfinansierats förrän efter år 1991, dels bostadshus som påbörjats i huvudsak under år 1992. Huvudregeln när det gäller räntebidrag enligt detta system är att bidragets storlek beräknas med ledning av dels ett bidragsunderlag som motsvarar skälig faktisk produktionskostnad, dels en räntesats som Boverket fastställer på basis av marknadsräntan för bostadsobligationer med femårig löptid (den s.k. subventionsräntan). Räntebidrag enligt 1992 års regler lämnas alltså normalt oberoende av hur projektet faktiskt är lånefinansierat. För bostadsrätter har dock en koppling till den faktiska lånefinansieringen behållits på så sätt att bidragsunderlaget inte får överstiga de lån som bostadsrättsföreningen tagit upp för att finansiera den stödberättigande ny- eller ombyggnaden. Av detta följer bl.a. att om föreningen minskar sin låneskuld utöver normal amortering sänks också bidragsunderlaget lika mycket. Därmed blir också räntebidraget lägre. Föreningen är skyldig att uppge vilka lån den tagit upp för att finansiera det bidragsberättigade projektet, liksom att i god tid meddela senare förändringar i lånebilden. Bestämmelser om detta finns i förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Syftet med att införa särskilda regler för bostadsrätter var att hindra föreningen och dess medlemmar från att skaffa sig både räntebidrag och en skattesubvention genom att lägga huvuddelen av lånefinansieringen inom bidragsunderlaget för räntebidrag på medlemmarna och därmed flytta skattemässigt avdragsgilla räntekostnader från föreningen till medlemmarna. Även det räntebidragssystem som föregick 1992 års system fungerade på detta sätt. Minskade låntagaren sina räntebidragsberättigande lån utöver normal amortering, minskade räntebidraget. Som nämnts i det föregående togs denna koppling bort i äldre bostadslåneärenden den 1 januari 1994. Skälet var att underlätta obeståndshantering utom konkurs. Samma skäl gör sig nu gällande såvitt avser bostadsrätter med bidrag enligt 1992 års regelsystem. Regeringen delar uppfattningen att kapitaleftergifter på lån som avser hus med statliga räntesubventioner kan bli effektiva bara om räntesubventionen inte påverkas av eftergiften. För att ytterligare underlätta för kreditgivare och utsatta bostadsrättsföreningar att tillsammans finna lösningar som innebär att konkurser kan undvikas förordar vi att bestämmelsen i 1992 års subventionssystem att bidragsunderlaget inte får överstiga föreningens lån för ny- eller ombyggnaden tas bort. Vad vi nu har föreslagit innebär, om det godkänns, att de subventionsregler i 1992 års regelsystem som gäller för hyresrätter och egnahem utvidgas även till bostadsrätter. Ändringen medför att möjligheten öppnas för en förening och dess medlemmar att flytta räntekostnader från föreningen till medlemmarna. Vår bedömning är dock att utrymmet för sådana transaktioner i praktiken är mycket små under nuvarande förhållanden. Vi har inhämtat att företrädare för berörda bostadsinstitut förklarat att instituten inte kommer att medverka lånemässigt till sådana upplägg. Vi utgår också från att BKN i samband med de ackord som nämnden medverkar till bevakar frågan. Vi vill dessutom erinra om att förslaget i denna del motsvarar den ändring som riksdagen tidigare beslutat i fråga om räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Det får ankomma på regeringen att besluta om de ändringar av ränte- bidragsreglerna som förslaget föranleder. Ändringen bör träda i kraft samtidigt med ändringen av reglerna för ersättning ur kreditgarantin, dvs. senast den 1 juli 1995. Förslagens statsfinansiella konsekvenser De statsfinansiella konsekvenserna av de föreslagna regeländringarna går inte att beräkna på förhand. Det är därför viktigt att snabbt följa upp och utvärdera om de i det föregående angivna målen för de aktualiserade regeländringarna kan uppnås i praktiken. För att möjliggöra en sådan utvärdering avser regeringen, om förslagen i det föregående godtas, att inledningsvis begränsa bemyndigandet för BKN att medverka i ackord upp till ett viss totalt garantibelopp samt att uppdra åt nämnden att så snart beloppet är utnyttjat lämna regeringen en redogörelse för dittills uppnådda resultat. 1.4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen förordar om ändrade avkastningskrav och riktlinjer i övrigt för ALMI Företagspartner AB och Industri- och nyföretagarfonden (avsnitt 1.2.1 och 1.2.2), 2. bemyndigar regeringen att inom ram av 500 000 000 kr utfärda kredit- garantier för finansiering av utvecklingsverksamhet inom den civila flygmotorindustrin (avsnitt 1.2.3), 3. godkänner regeringens förslag om ändrade regler för garantiersättning (avsnitt 1.3), 4. godkänner regeringens förslag om ändrade regler för räntebidrag till vissa bostadsrättsföreningar (avsnitt 1.3). 2 Anslagsfrågor A. Näringspolitik m.m. A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat medelsbehovet för anslaget A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader till 295 967 000 kr. EU-medlemsskapet innebär att Sverige får del av EU:s strukturfonder. Gemenskapens struktur- och regionalpolitik är komplement till den nationella regionalpolitiken, vilket innebär att bl.a. NUTEK:s uppgifter i den nationella politiken kvarstår. De nya uppgifter som kommer att falla på NUTEK är dels uppgifter som hänger samman med att genomföra programmen för främst målen 2 och 6 samt vissa gemenskapsinitiativ, dels ansvaret för den ekonomiadministrativa samordningen av hela strukturfondsåterflödet gentemot EG-kommissionen. Regeringen bedömer att NUTEK, för att klara sina tillkommande arbetsuppgifter enligt ovan, behöver en resursförstärkning uppgående till 7 000 000 kr för budgetåret 1995/96 varav 4 667 000 kr för perioden juli 1995 - juni 1996. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen under tolfte huvudtitelns ramanslag Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar 7 000 000kr utöver vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13. A 3. Främjande av kvinnors företagande I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat medelsbehovet för anslaget A 3. Främjande av kvinnors företagande till 200 000 000 kr. Ett av målen inom näringspolitiken bör vara att få fler kvinnliga företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen för tillväxt och utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka markant. Riksdagen beslutade i juni 1994 att ett anslag på 50 miljoner kronor skulle tas upp på Näringsdepartementets huvudtitel för att bekosta lån till kvinnliga företagare. Medlen har disponerats av Industri- och nyföretagarfonden. Som angavs i budgetpropositionen finns en betydande efterfrågan på lån till kvinnliga företagare. Nya arbetstillfällen skapas till en mycket låg kostnad för staten. Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja före- tagande bland kvinnor. Nivån på verksamheten bör dock med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet att begränsa statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare. Detta innebär ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13. ALMI Före- tagspartner AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen besluta om lån i de enskilda fallen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors fö-re- tagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13. A 4. Bidrag till tekniköverföring I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisas förslag om att staten under en treårsperiod skall bygga upp ett nätverk för tekniköverföring bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag. NUTEK avses få huvudansvaret för att bl.a. etablera samverkan mellan ett stort antal aktörer, såsom Patent- och registreringsverket, ALMI-bolagen, industriforskningsinstitut, högskolor och teknikcentra. Regeringen har föreslagit att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål under ett nytt anslag, A 4. Bidrag till tekniköverföring. Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet att begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13. Den föreslagna verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till tekniköverföringför budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägreän vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13. A 5. Investeringsfrämjande I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat medelsbehovet för anslaget A 5. Investeringsfrämjande till 97 500 000 kr. Avsikten är att inrätta en ny statlig delegation för att genom information och kontakter verka för ökade utländska investeringar i Sverige. Delegationen får till uppgift att bl.a. upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation för att bistå vid enskilda investeringsprojekt, systematiskt informera tänkbara investerare i andra länder om förutsättningarna för att bygga upp verksamhet i Sverige samt samordna de insatser som görs av främst olika statliga och kommunala organ. Delegationens arbete skall vara konkret och målinriktat. Regeringen avser att innevarande vecka besluta om direktiv för en särskild utredare med uppgift att se över hur den nya verksamheten bäst skall organiseras. Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet att begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13. Regeringen bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan behöva något mindre resurser än vad som angavs i budgetpropositionen eftersom delegationen är i ett uppbyggnadsskede under det första året. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen under tolfte huvudtitlens reservationsanslag Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre änvad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13. G. Bygg- och bostadsväsendet G 12. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder Riksdagen har nyligen beslutat om anslag till bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:BoU18, rskr. 1994/95:234). Riksdagen beslöt samtidigt, med hänvisning till vad Bostadsutskottet uttalat, att inte godkänna de i budgetpropositionen föreslagna förändringarna i fråga om reglerna för bidraget. Enligt utskottet borde frågan om radonbidragets utformning övervägas och belysas ytterligare och eventuella beslut om förändringar av villkoren för bidraget anstå tills senare i vår, i anslutning till att förslag förelåg om det aviserade programmet för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. Mot bakgrund bl.a. av vad utskottet har uttalat avser regeringen att låta utvärdera statens och kommunernas olika insatser inom området och effektiviteten hos de åtgärder mot radon i byggnader för vilka stöd nu lämnas. För närvarande pågår exempelvis ett forskningsprojekt med stöd från Statens råd för byggnadsforskning som rör radonåtgärders beständighet. Vidare kan de omfattande upprustningsarbetena som stöds inom ramen för det i prop. 1994/95:218 redovisade investeringsprogrammet för en förbättrad inomhusmiljö väntas få viss effekt även på förekomsten av radon i byggnader. Stödvillkoren för radonbidrag bör tills vidare hållas oförändrade i avvaktan på resultatet av denna utvärdering. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ytterligare medel utöver vad riksdagen redan har beslutat inte behöver anvisas under detta anslag för budgetåret 1995/96. G 13. Bidrag till förbättring av inomhusklimatet Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:BoU18, rskr. 1994/95:234) att för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 125 000 000 kr till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet. Ur detta anslag skall bidrag kunna lämnas med 30 % av en skälig kostnad för förbättring av inomhusklimatet i skolor, daghem och andra byggnader, där barn och ungdomar vistas. I prop. 1994/95:218 om en effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. föreslår regeringen riksdagen att under tionde huvudtitelns anslag till arbets- marknadspolitiska åtgärder beräkna särskilda medel om sammanlagt 2 miljarder kronor till ett investeringsprogram med syfte bl.a. att förbättra inomhus- klimatet i bostäder och offentliga lokaler. Programmet tar särskilt sikte på lokaler där barn och ungdomar vistas. Detta program tillgodoser även det behov som är avsett att täckas genom anslaget G 13. Bidrag till förbättring av inomhusklimatet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen upphäver riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU18, rskr 1994/95:234)att för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag till Bidrag tillförbättring av inomhusklimatet. 3 Lagändring Lagändring till följd av nytt namn på Styrelsen för teknisk ackreditering Regeringen har den 16 februari 1995 beslutat att Styrelsen för teknisk ackreditering numera skall heta Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Eftersom myndighetens namn förekommer i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll krävs följdändringar i lagen. Inom Näringsdepartementet har upprättats ett förslag till sådan ändring. Den föreslagna ändringen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1119) omteknisk kontroll. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1119) om teknisk kontroll att i 1, 4, 14, 15, 17, 18, 20, 21, 23 och 24 §§ samt att i rubriken närmast före 14 § orden "Styrelsen för teknisk ackreditering" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll" i motsvarande form. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.