Post 6746 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:193 ·
Tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Malaysia
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 193
Prop.
1994/95:193
Regeringens proposition
1994/95:193
Tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet
mellan Sverige och Malaysia
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Göran Persson
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen antar en lag om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Malaysia med en bestämmelse innebärande att vissa
lågbeskattade malaysiska subjekt uttryckligen undantas från dubbel-
beskattningsavtalets tillämpningsområde.
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Malaysia.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Malaysia
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter som Sverige och Malaysia undertecknade
den 21 november 1970 skall, tillsammans med det protokoll som är fogat till
avtalet och som utgör en del av detta, gälla som lag här i landet. Avtalet är
avfattat på engelska.
Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför
inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.
3 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i avtalet beskattas endast i Malaysia, skall sådan inkomst inte
tas med vid taxeringen i Sverige.
4 § Vid tillämpning av avtalet skall inte bolag som omfattas av den särskilda
skatteordningen på ön Labuan (Labuan Offshore Business Activity Tax Act, 1990)
eller av liknande lagstiftning, anses som person med hemvist i Malaysia.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995 och tillämpas första gången vid
1996 års taxering. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet
gäller dock äldre bestämmelser.
2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1971:1252) om tillämpning av avtal mellan
Sverige och Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter, m.m. och kungörelsen (1971:1253) om
kupongskatt för person med hemvist i Malaysia, m.m.
Bilaga saknas
3 Ärendet och dess beredning
Bakgrund
Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning med mer än 60
stater. Avtalens huvudsakliga syfte är att underlätta internationell handel och
gränsöverskridande investeringar. Genom att i avtalen eliminera eller minska
befintliga skattehinder skapas förutsättningar för företag och enskilda i de
avtalsslutande staterna att bedriva verksamhet utanför hemviststaten.
Dubbelbeskattningsavtalen innehåller bestämmelser för att undvika
dubbelbeskattning. Avtalens regler om utdelning, ränta och royalty begränsar
utbetalarstatens rätt att beskatta sådana betalningar. Bestämmelserna om förbud
mot diskriminering garanterar att företag och enskilda under vissa
förutsättningar i skattehänseende behandlas lika oavsett nationalitet. Dubbelbe-
skattningsavtal med stater i tredje världen innehåller dessutom i regel
bestämmelser om s.k. matching credit. Staterna i fråga medger ofta särskilda
skattelättnader för utländska investerare. Genom att medge att den svenska
skatten beräknas med hänsynstagande till lättnaderna ("matching credit") kan
åstadkommas att lättnaderna kommer de svenska investerarna till del och inte
endast resulterar i höjd svensk skatt. Bestämmelserna innebär att ett i Sverige
hemmahörande skattesubjekt som förvärvar inkomst från ett utvecklingsland kan
från svensk skatt få avräkna ett belopp som överstiger den faktiskt erlagda
utländska skatten. Syftet med denna typ av skattelättnad är att främja svenska
investeringar i utvecklingslandet och därmed bidra till landets ekonomiska
utveckling.
De slags skattelättnader som omfattas av bestämmelser om s.k. matching credit
är lättnader avsedda att uppmuntra riktiga investeringar i form av tillverkning,
utvecklande av infrastruktur, jordbruk, turism etc. Under senare år har
emellertid avtalen i allt större utsträckning kommit att användas som instrument
för försök att åstadkomma total skattefrihet eller mycket låg beskattning på
inkomster som inte härrör från utvecklingslandet utan endast allokerats dit.
Vissa stater uppmuntrar sådana försök till skatteflykt genom tillhandahållande
av speciell lagstiftning, s.k. offshorelagstiftning, enligt vilken vissa bolag
ges extrema skattelättnader. Sådana bolag är formellt upprättade enligt en stats
lagstiftning men registreras i allmänhet i speciella register. Deras verksamhet
begränsas av särskilda regler. Oftast får endast personer hemmahörande i
utlandet vara delägare i sådant bolag. Bolagen får normalt inte bedriva
verksamhet på den interna marknaden i den stat där de är upprättade. Avsikten är
att bolagen endast skall bedriva verksamhet och konkurrera på marknader utanför
staten i fråga. Skatt utgår i form av en fast årlig avgift eller med en mycket
låg skattesats ofta på en helt schablonmässig bas. Den grundläggande tanken
bakom tillhandahållandet av dessa speciella register och denna lagstiftning är
att förmå utländska investerare som bedriver den egentliga verksamheten i
utlandet att upprätta formella bolagsetableringar i den egna staten. De
utländska investerarna får härigenom ett instrument för att undgå beskattning i
de stater där de är hemmahörande. De typer av "verksamhet" som är vanligast
förekommande i detta sammanhang är internationell sjöfart, försäkrings- och
finansverksamhet och annan liknande verksamhet som inte är bunden till någon
speciell plats för verksamhetens bedrivande. Staternas intresse av att få dessa
utländska verksamheter knutna till den egna staten är dels skatteintäkterna,
dels den omständigheten att bolagen för att erhålla registrering ofta tvingas
anställa ett visst antal personer bosatta i staten.
Dubbelbeskattningsavtalet med Malaysia
Den 21 november 1970 undertecknades det gällande avtalet mellan Sverige och
Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt
beträffande inkomstskatter. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1971:24, bet.
1971:SkU19, rskr. 1971:74, SFS 1971:1252) och tillämpades retroaktivt på
inkomster som förvärvades fr.o.m. 1 januari 1968. Tidsbegränsade regler om s.k.
matching credit gällde t.o.m. utgången av 1991.
Förhandlingar om ett nytt dubbelbeskattningsavtal med Malaysia inleddes våren
1986. Under förhandlingarnas gång införde Malaysia s.k. offshorelagstiftning,
vilken medger vissa typer av verksamheter omfattande skattelättnader. I
klarläggande syfte har från svensk sida krav framställts på att företag som
omfattas av offshorelagstiftningen uttryckligen skall undantas från det nya
avtalets tillämpningsområde. Malaysia har helt motsatt sig detta. Oenigheten på
denna punkt har medfört att förhandlingarna om ett nytt avtal inte kunnat
slutföras. Det är mot denna bakgrund nu angeläget att det gällande avtalets
tillämpningsområde klargörs. Detta sker lämpligen genom en lag om dubbelbe-
skattningsavtal mellan Sverige och Malaysia. Ett förslag till sådan lag har
utarbetats inom Finansdepartementet.
Lagrådet
Regeringen anser på grund av förslagens beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.
4 Förslaget till lag
Dubbelbeskattningsavtal införlivas numera i svensk rätt genom lag. Gällande
avtal med Malaysia har dock inkorporerats genom kungörelsen (1971:1252) om
tillämpning av avtal mellan Sverige och Malaysia för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter,
m.m. Den föreslagna lagen avses ersätta denna kungörelse. Lagförslaget består
dels av en huvudtext i fyra paragrafer, dels av en bilaga som innehåller
avtalstexten.
I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet
(1 §). Vidare regleras där frågan om avtalets tillämplighet i förhållande till
annan skattelag (2 §). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på
grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom kommunalskat-
telagen (1928:370), KL, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, etc.
föreskrivits en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga. I 3 § i förslaget
föreskrivs att i fall då en här bosatt person uppbär inkomst som enligt avtalet
skall beskattas endast i Malaysia skall inkomsten inte tas med vid taxeringen
här. Sverige har genom progressionsregeln i artikel XX 7 § i avtalet rätt att
höja skatteuttaget på en persons övriga inkomster. Sverige avstår emellertid
numera regelmässigt från att utnyttja den rätt till progressionsuppräkning som
ges i dubbelbeskattningsavtalen. Skälen härtill är flera, bl.a. innebär det en
minskning av arbetsbördan för skattemyndigheterna och en förenkling av
regelsystemet. Dessutom är det bortfall av skatt som blir följden av ett
avstående från progressionsuppräkning helt försumbart från statsfinansiell
synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående från progressionsuppräkning även i
förhållande till Malaysia.
Den föreslagna bestämmelsen om malaysiska s.k. offshorebolag
Malaysia har vid sidan av sin ordinarie inkomstskattelagstiftning infört två
olika kategorier av regler som medger företag verksamma i Malaysia
skattelättnader.
Till den första kategorin kan hänföras The Investment Incentives Act (1967) och
the Promotion of Investments Act (1986). Dessa regler medger företag verksamma i
Malaysia tidsbegränsade skattelättnader. Reglerna syftar i första hand till att
uppmuntra utländska investerare att etablera sig och bedriva verksamhet i
Malaysia. Vid avtalets ingående överenskoms att skattelättnaderna enligt denna
lagstiftning skulle omfattas av ett system enligt vilket Sverige skulle, vid
beräkning av svensk skatt, medge lättnad som om ordinarie skatt tagits ut i
Malaysia. Det nuvarande avtalet med Malaysia kom därför att innehålla s.k.
matching credit-bestämmelser vilka medgav avräkning för fiktivt erlagd skatt. De
nämnda bestämmelserna upphörde att gälla den 1 januari 1992.
Den andra kategorin av skattelättnader i Malaysia är av s.k. offshorekaraktär.
Malaysia har 1990 infört lagstiftning som i praktiken medfört att en ö utanför
Malaysias kust - Labuan Island - erhållit karaktären av ett skatteparadis. Bolag
inregistrerade på Labuan Island som bedriver vissa typer av finansiell
verksamhet, bl.a. bank-, försäkrings- och förvaltningsverksamhet, kan välja att
betala antingen 3 % i skatt på inkomsten eller en fast årlig avgift (för
närvarande 20 000 M$). Den normala bolagsskatten på Malaysia uppgår till 35 %.
Utdelning, ränta och royalty från bolag på Labuan Island är helt befriade från
källskatt om mottagaren är en person hemmahörande i annan stat än Malaysia.
Bolagens verksamhet är omgärdad av ett flertal restriktioner. De får handla
endast i utländsk valuta och är förbjudna att bedriva verksamhet i övriga
Malaysia. Endast personer hemmahörande i annan stat än Malaysia får vara
delägare. Avsikten är att bolagen skall bedriva sin verksamhet och konkurrera
endast på marknader utanför Malaysia.
I avtal för undvikande av dubbelbeskattning medges i regel endast personer som
är oinskränkt skattskyldiga i en avtalsslutande stat på grund av bosättning,
domicil, företagsledning etc. förmåner enligt avtalets regler, jfr art. 1 resp.
4 i OECD:s modellavtal. Avtalet med Malaysia saknar uttryckliga regler om på
vilka personer avtalet tillämpas. I avtalet med Malaysia har i stället de
personer på vilka avtalet tillämpas avgränsats genom angivandet av de skatter på
vilka avtalet tillämpas. Avsikten är att avtalet skall omfatta personer som är
underkastade de skatter som anges i art. I 1 § i avtalet. De skatter som anges
är de i resp. stat vid avtalets undertecknande utgående inkomstskatterna.
Avtalet skall också omfatta personer som är föremål för andra skatter, vilka är
av i huvudsak samma slag som de som angivits i art. I 1 § och som efter under-
tecknandet av avtalet tas ut i endera staten (2 §). Vid avtalets ingående var
bolagsskatten i Malaysia 40 % på ett rörelseresultat beräknat efter
traditionella regler. Denna allmänna skatt på bolagsinkomst är i dag 35 % och
utgår på i huvudsak samma bas. Några särskilda skatter för s.k.
offshoreverksamhet fanns inte vid avtalets ingående. Den 1990 införda
skatteordningen föreskriver ett skatteuttag på offshoreverksamhet på 3 % eller
alternativt med en fast årlig avgift på 20 000 M$. Denna "skatt" är inte en
allmän inkomstskatt utan utgår endast på utlandsägda bolag som bedriver speciell
verksamhet utanför Malaysia (offshore). Denna skatt eller avgift är givetvis
inte av i huvudsak samma slag som den allmänna skatt på bolagsinkomst som
alltjämt tas ut i Malaysia på andra bolag än de s.k. offshorebolagen. Att det i
malaysisk lagstiftning föreskrivits vissa tidsbegränsade lättnader från
bolagsskatten i investeringsfrämjande syfte som uttryckligen behandlas i avtalet
ändrar inte detta förhållande.
I 4 § i förslaget till lag har därför angivits att vid tillämpning av avtalet
skall inte bolag som omfattas av den särskilda skatteordningen på ön Labuan
eller av liknande lagstiftning, anses som person med hemvist i Malaysia.
Härigenom klargörs att sådant bolag inte t.ex. kan få nedsättning av svensk
kupongskatt med tillämpning av avtalet eller andra förmåner enligt avtalet.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:193 Tillämpningen av dubbelbe-
skattningsavtalet mellan Sverige och Malaysia.