Post 6739 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:200 ·
Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 200
Prop.
1994/95:200
Regeringens proposition
1994/95:200
Lag om vissa personregister för
officiell statistik m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Jan Nygren
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om vissa personregister för officiell statistik.
I lagen ges några grundläggande föreskrifter om inrättandet och förandet av
integritetskänsliga personregister som används inom den officiella statistiken.
Det anges också vad som skall ske med uppgifterna när de har använts för
statistikändamålet. Avsikten är att i en förordning i detalj reglera dessa
register.
Vidare föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100).
I propositionen föreslås slutligen några mindre lagändringar som konsekvenser
av det förändrade statistikansvaret m.m.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................ 4
2 Lagtext.................................... 5
2.1 Förslag till lag om vissa personregister
för officiell statistik................. 5
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretess-
lagen (1980:100)........................ 7
2.3 Förslag till lag om ändring i social-
tjänstlagen (1980:620).................. 8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:533) om arbetsställenummer m.m.... 9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1068) om introduktionsersättning
för flyktingar och vissa andra
utlänningar............................. 10
3 Ärendet och dess beredning................. 11
4 Personregister för framställning av offi-
ciell statistik............................ 12
4.1 Officiell statistik..................... 12
4.2 Personregister och datalagstiftning..... 12
4.3 Internationell harmonisering............ 14
5 Överväganden............................... 16
5.1 Författningsreglering av personregister. 16
5.2 Författningsteknisk lösning............. 18
5.3 Registerändamål m.m..................... 24
5.4 Insamling av uppgifter och registerinne-
håll.................................... 25
5.5 Registeransvar.......................... 29
5.6 Gallring................................ 31
6 Ikraftträdande m.m......................... 34
7 Författningkommentarer..................... 35
7.1 Förslaget till lag om vissa person-
register för officiell statistik........ 35
7.2 Förslaget till lag om ändring i sekre-
tesslagen (1980:100).................... 38
7.3 Förslaget till lag om ändring i social-
tjänstlagen (1980:620).................. 39
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:533) om arbetsställenummer........ 39
7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1992:1068) om introduktionsersättning
för flyktingar och vissa andra
utlänningar............................. 39
Bilaga 1 Integritetsskyddsutredningens samman-
fattning av betänkandet Statistik och
integritet, Del 2 (SOU 1994:65), Lag
om personregister för officiell
statistik m.m........................ 40
Bilaga 2 Författningsförslagen i betänkandet.. 44
Bilaga 3 Särskilt yttrande av sakkunnige Claes
Gränström............................ 47
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna... 51
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.......... 53
Bilaga 6 Lagrådets yttrande .................. 56
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 mars 1995.............................. 60
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1.lag om vissa personregister för officiell statistik,
2.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3.lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
4.lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.,
5.lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för
flyktingar och andra utlänningar.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om vissa personregister för officiell
statistik
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller personregister enligt 1 § datalagen (1973:289) som inrättas
och förs för att framställa officiell statistik enligt lagen (1992:889) om den
officiella statistiken och innehåller uppgifter som
1. avses i 4 § datalagen (1973:289),
2. utgör omdöme eller annan värderande upplysning om enskilda personer, eller
3. avser enskilda personers inkomst- eller förmögenhetsförhållanden, med
undantag av uppgifter som rör enskildas näringsverksamhet och uppgifter som
framgår av beskattningsbeslut som inte omfattas av sekretess enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100).
Personregistret får inrättas och föras endast enligt föreskrifter som
regeringen meddelar.
Registerändamål
2 § Personregistret får föras endast för framställning av statistik och endast
av den myndighet som ansvarar för den officiella statistik som uppgifterna i
registret är avsedda för.
Registerinnehåll
3 § Personregistret får innehålla endast de uppgifter som behövs för att
framställa sådan officiell statistik som den registeransvariga myndigheten
ansvarar för.
Registeransvar
4 § Den myndighet som enligt vad regeringen föreskriver ansvarar för den
officiella statistiken skall också vara registeransvarig enligt datalagen
(1973:289) för personregistret.
Information
5 § När uppgifter hämtas in direkt till personregistret från personer som är
eller avses bli registrerade i registret, skall de upplysas om registreringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om hur upplysningsskyldigheten skall
fullgöras.
Gallring
6 § Uppgifter i personregistret skall gallras när de inte längre behövs för sitt
ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om
undantag från denna skyldighet, om en gallring skulle äventyra arkivens roll som
en del av det nationella kulturarvet eller strida mot forskningens behov. Därvid
skall särskilt beaktas behovet av skydd för den enskildes personliga integritet.
Material som inte gallras skall överlämnas till arkivmyndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Ett personregister som har inrättats före ikraftträdandet får trots lagen
föras t.o.m. den 31 december 1995.
3. Regeringen får medge undantag från tillämpningen av de nya bestämmelserna
t.o.m. den 31 december 1998 beträffande personregister som förs vid
Socialstyrelsen eller som förs för att fullgöra föreskrifterna i 7 § lagen
(1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets område.
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
4 §
Sekretess gäller Sekretess gäller i
i sådan särskild sådan särskild
verksamhet hos verksamhet hos
myndighet som avser myndighet som avser
framställning av framställning av
statistik samt, i statistik samt, i
den utsträckning den utsträckning
regeringen före- regeringen före-
skriver det, i skriver det, i
annan därmed annan därmed jämförbar
jämförbar under- undersökning, som
sökning, som utförs utförs av myndighet,
av myndighet, för för uppgift som
uppgift som avser avser enskilds
enskilds personliga personliga eller
eller ekonomiska ekonomiska
förhållanden och förhållanden och som
som kan hänföras kan hänföras till den
till den enskilde. enskilde. Uppgift i
Uppgift i företags- företagsregister,
register, uppgift uppgift som avser
som avser avliden, avliden, uppgift
uppgift som behövs som behövs för
för forskningsända- forsknings- eller
mål, uppgift som statistikändamål,
avser personal- och uppgift som avser
lönestatistik och personal- och
uppgift, som inte lönestatistik och
genom namn, annan uppgift, som inte
identitetsbeteck- genom namn, annan
ning eller därmed identitetsbeteck-
jämförbart för- ning eller därmed
hållande är direkt jämförbart förhållande
hänförlig till den är direkt hänförlig
enskilde, får dock till den enskilde,
lämnas ut, om det får dock lämnas ut,
står klart att upp- om det står klart
giften kan röjas att uppgiften kan
utan att den som röjas utan att den
uppgiften rör eller som uppgiften rör
honom närstående eller honom
lider skada eller närstående lider
men. skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år,
såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst
tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2.3Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
Härigenom föreskrivs att 63 § socialtjänstlagen (1980:620)[1] skall ha följande
lydelse.
63 §
Socialnämnden Socialnämnden
skall, enligt vad skall, enligt vad
regeringen närmare regeringen närmare
föreskriver, ur föreskriver, ur
personregister personregister lämna
lämna ut uppgifter ut uppgifter till
till statistiska Socialstyrelsen för
centralbyrån för angelägna
angelägna statistiska ändamål.
statistiska ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1988:871.
2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533) om
arbetsställenummer m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.1
dels att 1, 2 och 9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 1 § och närmast före 9 § skall utgå.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse av 9 § 1991:530.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning
för flyktingar och vissa andra
utlänningar
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för
flyktingar och vissa andra utlänningar skall ha följande lydelse.
6 §1
Kommunen skall, Kommunen skall,
enligt vad rege- enligt vad rege-
ringen närmare ringen närmare
föreskriver, ur föreskriver, ur
personregister personregister lämna
lämna uppgifter om uppgifter om
introduktionser- introduktionsersättning
sättning till till Socialstyrelsen.
Statistiska
centralbyrån.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1994:144.
3 Ärendet och dess beredning
1990 års statistikutredning föreslog i sitt betänkande Effektivare
statistikstyrning (SOU 1992:48) bl.a. att ansvaret för styrningen av den
statliga statistiken, som i huvudsak var centraliserad till Statistiska
centralbyrån (SCB), så långt det var lämpligt och möjligt skulle delegeras till
huvudanvändarna av statistiken.
Regeringen fann emellertid starka skäl tala mot att delegera ansvaret för eller
avgiftsfinansiera all statistik, men ansåg att ansvaret för officiell statistik
för avgränsade s.k. sektorområden eller med en huvudanvändare så långt möjligt
borde fördelas till sektormyndigheterna. Statistiken skulle finansieras genom
anslag hos dessa. Riksdagen godkände de förordade principerna (prop.
1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122).En kommitté, Genomförande-
kommittén (Fi 1993:05), tillsattes för genomförandet av den nya ordningen.
Kommittén avlämnade i januari 1994 sitt betänkande Ändrad ansvarsfördelning för
den statliga statistiken (SOU 1994:1). Ansvaret för en betydande del av den
officiella statistiken har därefter fördelats på ett antal centrala
förvaltningsmyndigheter enligt de godkända principerna med verkan från den 1
juli 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 8, bet. 1993/94:FiU15, rskr. 1993/94:269).
Genom beslut den 17 december 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finans-
departementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan
om integritetsskyddet för uppgifter i den statliga statistiken (dir. 1992:110).
Utredningen, som antog namnet Integritetsskyddsutredningen (Fi 1993:03),
överlämnade i september 1993 ett delbetänkande Statistik och integritet, del 1,
Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. (SOU 1993:83) och i maj
1994 sitt slutbetänkande Statistik och integritet, Del 2, Lag om personregister
för officiell statistik m.m. (SOU 1994:65). En sammanfattning av slutbetänkandet
finns i bilaga 1.
Integritetsskyddsutredningens båda betänkanden har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna för slutbetänkandet har upprättats och finns
i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi94/1776).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen har i propositionens lagförslag i stor utsträckning beaktat
Lagrådets synpunkter. Vissa ändringar av främst redaktionell art har gjorts i
lagtexten. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i för-
fattningskommentarerna. Lagrådet har inte yttrat sig över lagförslagen 2.3-2.5.
Dessa förslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna
betydelse.
4 Personregister för framställning av officiell
statistik
4.1 Officiell statistik
Den statliga statistiken består av officiell statistik och s.k. övrig statistik.
Den officiella statistiken regleras sedan den 1 januari 1993 i lagen (1992:889)
om den officiella statistiken. Enligt 1 § lagen tillämpas den när statliga
myndigheter under regeringen framställer officiell statistik. Officiell
statistik är, enligt samma lagrum, sådan statistik för samhällsplanering,
forskning, allmän information och internationell rapportering som en myndighet
framställer enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Lagen kompletteras av förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken.
Officiell statistik är enligt 2 § förordningen sådan statistik som förtecknas i
bilagan till förordningen. I bilagan förtecknas också de myndigheter som
ansvarar för officiell statistik. Senare års åtgärder för en annan fördelning av
ansvaret för den officiella statistiken har innefattat en ökning av antalet
statistikansvariga myndigheter. Fr.o.m. den 1 juli 1994 har antalet utökats till
25.
Den övriga statliga statistiken omfattar bl.a. en stor mängd s.k. drifts- eller
verksamhetsstatistik som inte är möjlig att i mer överskådliga former
specificera från tid till annan.
Gränsen mellan officiell och övrig statistik dras sålunda genom att man i
förordningen räknar upp den statistik som är officiell. Delar av det regelverk
som gäller för den officiella statistiken tillämpas emellertid också - ut-
tryckligen eller av kutym - för annan statlig statistik. Den väsentliga
skillnaden är att det endast är uppgifter till den officiella statistiken som
kan samlas in med stöd av uppgiftsplikt, dvs. en lagstadgad och sanktionerad
skyldighet för enskilda m.fl. att lämna uppgifter till statistiken.
4.2Personregister och datalagstiftning
Datalagen (1973:289) reglerar användningen av personregister och syftar till att
skydda den enskilde mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten till
följd av att personuppgifter registreras med hjälp av automatisk databehandling
(ADB). Med personregister i datalagen avses register, förteckning eller andra
anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift som kan
hänföras till den som avses med uppgiften. För vissa slag av personregister
krävs tillstånd av Datainspektionen (DI). Tillstånd krävs i regel för att
inrätta och föra ett personregister som skall innehålla
- känsliga personuppgifter,
- omdömen eller andra värderande upplysningar om den registrerade,
- uppgifter om personer som saknar s.k. naturlig anknytning till den
registeransvarige eller
- personuppgifter som inhämtas från något annat personregister (s.k.
samkörning).
Tillstånd enligt datalagen behövs inte för personregister vars inrättande
beslutats av riksdagen eller regeringen, s.k. statsmaktsregister. Ett sådant
register skall emellertid när det gäller frågorna om integritet bedömas efter
likartade grunder som ett register som inrättats efter tillstånd av DI.
Officiell statistik framställs numera uteslutande med hjälp av ADB-teknik.
Personregistreringen på området är i stort sett alltid av sådan karaktär att det
krävs tillstånd enligt datalagen för att inrätta och föra registren. Registren
uppvisar stora variationer i omfång och innehåll och nyttjas förutom direkt vid
produktionen ofta som grund för vidare bearbetningar och analyser. SCB är
fortfarande registeransvarig för merparten av dessa personregister. Vissa andra
myndigheter med ansvar för officiell statistik, såsom Riksförsäkringsverket
(RFV) och Socialstyrelsen (SoS) för att nämna några, har dock också sedan lång
tid egna personregister.
Kartläggning
En kartläggning av förekomst och användning av ADB-register för framställning av
officiell statistik vid de statistikansvariga myndigheterna, med inriktning på
personregister, har gjorts inom Finansdepartementet. Det har därvid konstaterats
att det för närvarande finns ungefär 130 personregister som mer eller mindre
frekvent används för framställning av officiell statistik. Av dessa kan 110
register knytas till en statistikansvarig myndighet eller till ett visst
statistikområde. Resterande 20-talet register har inrättats för särskilda
statistiska ändamål och saknar betydelse i detta sammanhang.
Det finns också register som används för att ta fram s.k. övrig statistik.
Denna statistik grundas dock i liten utsträckning på uppgifter hämtade utanför
myndighetens administrativa register och blir endast i begränsad omfattning
föremål för publicering. Uppgifterna tas ofta direkt ur de administrativa
datasystemen. De sistnämnda är regelmässigt personregister och ändamålen för dem
omfattar ofta också "framställning av statistik". Det bör emellertid noteras att
man i praxis ansett att register för administrativa ändamål får användas för
statistikframställning hos den registeransvarige även om detta inte uttryckligen
har angivits i ändamålet.
Av de vid kartläggningen anträffade personregistren är närmare hälften knutna
till statistikområden som fortfarande ligger under SCB:s ansvar medan den
återstående delen används för produkter på statistikområden som hör till andra
statistikansvariga myndigheter. För en stor del av de senare registren är SCB
fortfarande registeransvarig.
Utanför SCB används ett större antal personregister inom statistikområden
knutna till bl.a. RFV, SoS, Skolverket och Arbetarskyddsstyrelsen (ASS). Några
statistikansvariga myndigheter (Kemikalieinspektionen, Konjunkturinstitutet,
Kulturrådet, Naturvårdsverket, Riksgäldskontoret, Sveriges lantbruksuniversitet
och Överstyrelsen för civil beredskap) har inte personregister för framställning
av officiell statistik inom sina områden.
Innehållet i de påträffade personregistren varierar stort och spännvidden
framgår av att det förekommer detaljrika beskrivningar av människors levnadsför-
hållanden, uppgifter om personer med kriminell belastning och uppgifter om
personer som fått socialbidrag eller varit föremål för tvångsomhändertagande för
samhällsvård. Personregister med sådana uppgifter måste betraktas som mycket
känsliga med hänsyn till den enskildes integritet. Å andra sidan förekommer
relativt harmlösa register över företag m.fl. som utgör personregister eftersom
de innehåller uppgifter om fysiska personer som bedriver näringsverksamhet i
eget namn.
Ett betydande antal av de personregister som används för framställning av
officiell statistik har ansetts vara statsmaktsregister.
4.3Internationell harmonisering
I det internationella samarbetet har utarbetats vissa regler och riktlinjer i
fråga om skydd för den enskilde vid hantering av personuppgifter med stöd av
ADB. Aktuella i detta sammanhang är Europarådets dataskyddskonvention som trädde
i kraft år 1985 och OECD:s riktlinjer från år 1980 om dataskydd, med anslutande
rekommendation till medlemsländerna att beakta riktlinjerna i den nationella
lagstiftningen. Det finns också en rekommendation om skydd för personuppgifter
för vetenskap, forskning och statistik. Inom Europarådet pågår arbete med att ta
fram en ny rekommendation som skall gälla uteslutande för statistikområdet.
Sverige har tillträtt dataskyddskonventionen och godtagit riktlinjerna och
därmed utfäst sig att följa dessa.
Dataskyddskonventionen gäller för automatiserade personregister och automatisk
databehandling av personregister i allmän och enskild verksamhet. Den centrala
delen av konventionen innehåller bestämmelser om krav på beskaffenheten av
personuppgifter som är föremål för behandling med stöd av ADB. Kraven innebär
bl.a. att uppgifterna skall hämtas in och behandlas på ett korrekt sätt och vara
relevanta med hänsyn till ändamålet. Vissa typer av uppgifter får inte behandlas
med stöd av ADB, om inte den nationella lagstiftningen ger ett ändamålsenligt
skydd. Det gäller uppgifter om ras, politiska åsikter, religiös tro eller annan
övertygelse, hälsa, sexualliv samt brott. Lämpliga säkerhetsåtgärder skall
vidtas för att skydda personuppgifter gentemot oavsiktlig eller otillåten
förstörelse m.m. Vidare föreskrivs vissa ytterligare skyddsåtgärder för
registrerade personer, bl.a. att alla som är registrerade i ett personregister
skall ha möjlighet till insyn i registret och möjlighet att få felaktiga
uppgifter rättade. Vissa undantag får göras i fråga om kraven på uppgifternas
beskaffenhet. Rätten till insyn och rättelse m.m. får också i vissa fall
inskränkas i fråga om personregister för statistikändamål eller vetenskapliga
forskningsändamål.
OECD-riktlinjerna innehåller i huvudsak samma grundläggande bestämmelser som
dataskyddskonventionen. Här kan särskilt nämnas den grundläggande principen att
personuppgifter inte får röjas, göras tillgängliga eller på annat sätt användas
för andra ändamål än de preciserade, om det inte sker med den registrerades
medgivande eller med stöd av en författning.
För en närmare genomgång av den nu berörda internationella dataskydds-
regleringen hänvisas till de översikter som finns i Datalagsutredningens (Ju
1989:02) slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10).
Det förslag som regeringen nu lägger fram får anses väl tillgodose de krav på
garantier för ett ändamålsenligt skydd för registrerade uppgifter som ställs upp
i dataskyddskonventionen och OECD:s riktlinjer om dataskydd för uppgifter om
enskilda som nu berörts.
Inom EG har sedan länge pågått ett arbete med att ta fram ett direktiv om skydd
för enskilda vid behandling av personuppgifter, det s.k. dataskyddsdirektivet.
Bakgrunden är bl.a. tillkomsten av den inre marknaden som förutsätter att
personuppgifter kan föras fritt från ett medlemsland till ett annat. Skillnader
i integritetsskyddet mellan de olika länderna kan innebära hinder mot sådana
flöden. Syftet med arbetet är därför att skapa en gemensam, hög nivå för skydd
mot integritetskränkning i samband med automatisk behandling av personuppgifter
och sådan manuell behandling av personuppgifter som innebär att uppgifterna är
eller blir ordnade i ett register så att sökning av personuppgifter underlättas.
EG-kommissionen antog sålunda i september 1990 ett förslag till direktiv om
skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter, det s.k. dataskyddsdirektivet. Förslaget utsattes för hård
kritik. Inte något direktivförslag från kommissionen har under EG:s historia
lett till så många ändringsförslag från parlamentet som detta. I oktober 1992
lade kommissionen fram ett nytt förslag. Det nya förslaget har beretts inom en
arbetsgrupp under Europeiska unionens råd. Den 20 februari 1995 antog rådet en
gemensam ståndpunkt beträffande förslaget. Ett slutligt ställningstagande i
frågan kan förväntas tidigast sommaren 1995.
Det förslag till registerlag som regeringen lägger fram i detta ärende ligger i
linje med regleringen av integritetsskyddet i direktivförslaget.
5 Överväganden
5.1Författningsreglering av personregister
Regeringens bedömning: Författningsreglering bör ske på området för
framställning av officiell statistik med stöd av ADB.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna i allmänhet har tillstyrkt en
författningsreglering av personregistren för officiell statistik eller lämnat
förslaget utan erinran. Några remissinstanser har dock framhållit den oklara
gränsen mellan officiell statistik och övrig statistik och befarar vissa
tillämpningssvårigheter.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Författningsreglering av personregister
har en lång tradition i Sverige. Redan vid datalagens tillkomst fanns ett antal
lagar med olika regler för register som delvis liknade datalagens, t.ex. om
registerinnehåll, gallring samt inhämtande och spridande av uppgifter. Den
särskilda registerlagstiftningen kompletteras för vissa register av för-
ordningar. Det förekommer också att personregister - även integritetskänsliga
sådana - regleras direkt i förordningsform.
Inriktningen att ersätta datalagen med särskilda registerlagar - företrädesvis
när det gäller personregister med känsliga uppgifter - som också förutsatts vid
datalagens tillkomst, har fått förnyad aktualitet under de senaste åren. Detta
ligger i linje med de nyligen genomförda förändringar i datalagen som
föranleddes av Datalagsutredningens slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10).
Förändringarna har främst skett i syfte att avlasta DI en del av tillståndshand-
läggningen och frigöra resurser till tillsynsverksamheten. DI har sålunda med
stöd av bestämmelser i 19 § datalagen fr.o.m. den 1 januari 1995 tillagts
befogenheter att meddela generella föreskrifter om personregister. Det framhålls
emellertid i motiven till lagändringen (prop. 1993/94:217) att den delegerade
normgivningskompetensen inte är avsedd att påverka den gällande inriktningen på
att ta fram särskilda registerförfattningar för integritetskänsliga person-
register. I sammanhanget erinras också om att regeringen i ett annat
lagstiftningsärende (prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB)
uttalat att en målsättning bör vara att register med ett stort antal
registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag.
Konstitutionsutskottet anförde därvid (bet. 1990/91:KU11) att det allmänt sett
är av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer till
stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med
nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet
delade den uppfattning som framfördes i propositionen att register hos
kommunerna, landstingskommunerna, RFV och SoS borde regleras i särskilda
registerlagar. Likaså ansåg utskottet att det skulle krävas ingående
överväganden beträffande vilka register inom dessa områden som borde lagregle-
ras.
En rad författningar med bestämmelser om ADB-register har sålunda tillkommit
under senare år, till övervägande del i lagform. Exempel på sådana lagar är
lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, tullregisterlagen (1990:137), lagen
(1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning, lagen
(1993:747) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna, lagen
(1994:1517) om socialförsäkringsregister och lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister.
Socialtjänstkommittén (S 1991:07) har genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:72)
fått i uppdrag att utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av
personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde.
Hälsodatakommittén (S 1993:12) har i uppdrag (dir. 1993:111) att lämna förslag
till författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område.
I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att identifiera vilket behov som finns på
central statlig nivå av personregister för forskning, statistik och utvärdering
av vården.
Det bör också nämnas att Datalagsutredningen, som hade i uppdrag att göra en
översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt, i sitt
slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10) föreslog en ny datalag som skulle
gälla vid behandling av personuppgifter med stöd av ADB. För känsliga
personuppgifter eller olika slags omdömen föreslogs särskilda regler. Enligt
dessa skulle de känsliga uppgifterna få hanteras med hjälp av ADB utan samtycke
från den registrerade endast med särskilt stöd i författning för behandlingen. I
prop. 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. har regeringen
anfört att utredningens förslag till en ny datalag bör anstå till dess EU tagit
ställning på integritetsskyddsområdet. Under mellantiden har vissa förändringar
genomförts av det rådande regelsystemet, bl.a. den tidigare nämnda delegerade
normgivningskompetensen (prop 1993/94:217, bet. 1994/95:KU10, rskr. 1994/95:35).
Skälen för regeringens bedömning: Personregistreringen för officiell statistik
är omfattande och reglerad på ett svåröverskådligt sätt. Det är svårt för den
enskilde att skaffa sig en säker uppfattning om vilka uppgifter som ingår i de
olika registren och vad som gäller för dem. Bristerna kan förväntas öka
ytterligare, med hänsyn till att ett flertal myndigheter numera har ansvar för
officiell statistik.
Starka skäl talar för att det skapas ett fast regelverk för personregistre-
ringen inom den officiella statistiken, anpassat till de särskilda behov och
intressen som finns på området. Det gäller därvid att finna en rimlig avvägning
mellan samhällets intresse av en effektiv framställning av statistik med hög
kvalitet och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.
Författningsregleringen bör åtminstone i viss utsträckning göras i lag. Den bör
ta sikte på centrala delar inom detta område beträffande främst registerändamål,
registerinnehåll och registeransvar. Härtill krävs beständiga regler för
bevarande och gallring.
Den föreslagna regleringen avser att omfatta sådana register som används för
framställning av officiell statistik. Nästan samtliga de register som förekommer
på området har också detta renodlade ändamål. Registren kommer motsatsvis inte
heller att i någon större utsträckning kunna användas för andra ändamål. Det är
en gammal och internationellt vedertagen princip att uppgifter som samlats in
för statistiska ändamål inte skall kunna användas för administrativa eller andra
liknande ändamål mot den enskilde. Principen har i vårt land legat till grund
för statistiksekretessen, som numera regleras i 9 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100). Som framhålls längre fram i avsnittet 5.4 är det en förutsättning
för ett fullgott skydd för uppgifterna att dessa omfattas av statistiksekretess.
Det förutsätter i sin tur att den statistikansvariga myndigheten håller
statistikverksamheten avskild från övrig ärendehantering. Sekretess enligt 9
kap. 4 § sekretesslagen gäller nämligen endast när statistikverksamheten är
avskild från myndighetens verksamhet i övrigt. Att uppgifter inkomna till
statistikverksamheten är kringgärdade av restriktiva sekretessbestämmelser
hindrar också i praktiken att de används till annat ändamål än framställning av
statistik.
Det kan i dag i något fall förekomma att ett personregister med annat
(huvud)ändamål än framställning av statistik också används för att ta fram
officiell statistik. Någon sådan blandad användning av uppgifterna blir alltså
med regeringens förslag inte möjlig utan i dessa fall får man inrätta ett rent
statistikregister till vilket man överför de uppgifter som behövs.
5.2Författningsteknisk lösning
Regeringens förslag: Lagreglering skall ske av sådana statistikregister för
officiell statistik som skall innehålla känslig personinformation enligt 4 §
datalagen eller uppgifter som avser omdöme eller annan värderande upplysning om
den registrerade eller uppgifter som avser den registrerades inkomst- eller
förmögenhetsförhållanden. Sådana register får inrättas och föras endast i
enlighet med föreskrifter som regeringen meddelar. Föreskrifter skall meddelas
genom förordning. Regleringen ersätter de tillstånd från Datainspektionen på
vilka den nuvarande registerföringen till stora delar vilar.
Utredningens förslag: Regleringen skall avse alla personregister för
framställning av officiell statistik. Regeringen skall i förordning närmare ange
registren och där meddela ytterligare föreskrifter, jfr bilaga 2.
Remissinstanserna: Många av remissinstanserna tar upp olika aspekter kring och
aktualiserar också vissa konsekvenser av utredarens förslag. DI framhåller att
det finns en risk för att den föreslagna ordningen medför en omfattande för-
fattningsverksamhet som ställer krav på återkommande förordningsändringar för
att verksamheten med den officiella statistiken skall kunna anpassas till
ändrade förhållanden. Inspektionen påpekar vidare att den föreslagna lagen inte
gör någon åtskillnad mellan de personregister som innehåller uppgifter av mer
känslig art och de som innehåller uppgifter av mindre känslig art. Förslaget
innebär vidare, enligt inspektionen, att register över betydande delar av
befolkningen med mycket känsliga uppgifter kommer att inrättas, inte av
riksdagen utan av regeringen. DI anser att de känsligaste registren bör regleras
direkt i lag. Liksom beträffande datalagens nuvarande tillståndssystem i
allmänhet bör, enligt DI beträffande statistik- och forskningsregister, en
strävan på sikt vara att finna generella lagregler som uttömmande anger förut-
sättningarna för att få föra register utan tillstånd eller förordningsreglering.
ASS och en rad andra myndigheter menar samtidigt att utformningen av
registerförordningen måste bli så övergripande att varken förändring eller
utveckling av statistiken försvåras.
Skälen för regeringens förslag: Framställningen av officiell statistik är
omfattande, delvis mycket komplicerad och föremål för snabb utveckling med
ständiga förändringar. Statistikframställningen sker med hjälp av ADB-register,
som i flertalet fall innehåller personuppgifter.
Det finns en stor spännvidd i känslighetsgrad hos personregistren för officiell
statistik. Ett register kan innehålla mycket känslig information, t.ex. rörande
sjukdom eller kriminalitet. En stor mängd av de uppgifter som i dag förekommer i
registren är dock mer eller mindre harmlös för den enskilde. Hit kan stora delar
av uppgifterna till ekonomi- och näringsstatistiken räknas. Det bör samtidigt
betonas att statistikverksamheten kringgärdas av ett omfattande regelverk, bl.a.
ett starkt sekretesskydd enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen. Mot den bakgrunden
ställer det sig, enligt regeringens mening, inte behövligt eller ens lämpligt
att i en lag, vars huvudfunktioner är att skapa överblick över området och
bilda ett skydd för den enskildes personliga integritet, reglera samtliga
dessa register.
En lagreglering som är förenad med mer detaljerade föreskrifter i förordning
bör begränsas till att avse personregister för vilka det finns ett påtagligt
behov av reglering. När det gäller personregister som saknar integritetskänsliga
uppgifter skulle det kunna föra för långt att generellt kräva föreskrifter i
form av författning. För dessa bör det vara tillräckligt att de blir föremål för
sedvanligt tillståndsförfarande enligt datalagen. Det synes lämpligt att dessa
register på sikt blir föremål för föreskrifter från DI i enlighet med den rätt
att utfärda generella föreskrifter som, enligt vad som tidigare sagts, nyligen
tillagts inspektionen.
Regeringen anser sålunda att det i en särskild lag bör tas in bestämmelser om
den grupp register som innehåller integritetskänsliga uppgifter.
För den författningstekniska lösningen finns en lämplig förebild i regleringen
av socialförsäkringsregistren. Den är uppbyggd så att man i lag anger de från
integritetssynpunkt viktiga gränserna, varefter regeringen i förordning närmare
kan bestämma om inrättande av register med detaljer såsom vilka uppgifter de får
innehålla etc. Denna modell - med ramarna för registeranvändningen i lag och
närmare föreskrifter i en förordning - bör enligt regeringens mening ge en både
smidig och flexibel reglering av de berörda registren. Ett register bör dock
inte kunna föras utan att regeringen har beslutat att inrätta det. Beslutet bör
fattas i förordningens form. Lagen bör innehålla en reglering av
registerändamål, registerinnehåll och registeransvar. Lagen bör vidare innehålla
bestämmelser om information i samband med inhämtande av uppgift direkt från
enskild och om gallring.
Avgränsningen av känsliga statistikregister
Datalagen har tillkommit för att skydda mot otillbörligt intrång i de
registrerades personliga integritet. Lagen innehåller inte någon definition av
detta begrepp. Innebörden framgår dock i viss mån indirekt genom att det i 3 §
andra stycket anges ett antal omständigheter som är av särskild betydelse för
integritetsbedömningen. I lagmotiven ges också en del allmänna synpunkter i
ämnet (jfr bl.a. prop. 1973:33 s 42, 89 och 93 ff, prop. 1978/79:109 s 11 och 15
f och prop. 1981/82:189 s 12).
Av datalagen framgår att en rad olika uppgifter skall anses vara känsliga i
lagens mening och att bl.a. personregister med sådana uppgifter i regel kräver
särskilt tillstånd. Det gäller:
1. Uppgifter om att någon misstänks för eller har dömts för brott eller har
avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål
för tvångsingripande enligt vissa uppräknade lagar (4 § första stycket).
2. Uppgifter om någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppgift om
att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit
föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (4 § andra stycket).
3. Uppgifter om ras, politisk uppfattning, religiös tro eller övertygelse i
övrigt (4 § tredje stycket).
4. Uppgifter som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om den
registrerade (6 § andra stycket).
Det framstår med hänsyn till vad som nu sagts som uppenbart att det för
register som innehåller särskilt känslig personinformation enligt 4 § datalagen
eller s.k. mjukdata enligt 6 § andra stycket samma lag, föreligger särskilt
stora risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Men det
finns också uppgifter som - utan att vara av nyss nämnt slag - vid insamling och
bearbetning för statistikändamål kan anses jämförbara med de nyss nämnda i fråga
om risken för integritetsintrång. Detta blir särskilt tydligt om uppgifterna
samlas in löpande beträffande ett stort antal människor och efterhand ackumule-
ras för en lång följd av år. Framför allt två kategorier av uppgifter av detta
slag förekommer i statistikregistren, uppgifter dels om enskilda individers
inkomst- och förmögenhetsförhållanden, dels om deras utbildning.
När det gäller att avgöra vilken information som skall anses särskilt ömtålig
för den enskilde kan ledning också hämtas ur sekretesslagstiftningen.
Uppgifter om enskildas inkomster och förmögenhet härstammar i stor utsträckning
från Riksskatteverket (RSV) men kommer även från RFV. Beträffande näringsidkare
samlas inkomstuppgifter i viss omfattning också in direkt från enskilda.
De uppgifter som inhämtas från RSV kommer från deklarationsmaterialet. Enligt 4
kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller att
självdeklarationer och andra handlingar skall förstöras sedan sex år har
förflutit efter taxeringsårets utgång. För handlingar som avser aktiebolag eller
ekonomisk förening gäller på motsvarande sätt en tioårsgräns. Enligt lagrummets
andra stycke får dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva att handlingarna skall bevaras under längre tid. I
skatteregisterlagen (1980:343), som bl.a. reglerar det centrala skatteregistret
och de regionala skatteregistren, föreskrivs i 19 § som huvudregel att sådana
uppgifter i det centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskatt-
ningsperiod skall gallras när sju år har gått från utgången av det kalenderår
under vilket perioden gick ut. Enligt lagens 20 § skall upptagningar i regionala
register i fråga om deklarationer och andra handlingar som lämnats till ledning
för beskattning eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en
myndighet för skattekontroll gallras sju år eller, i fråga om handlingar som
avser aktiebolag eller ekonomiska föreningar, tio år efter beskattningsårets
utgång. Andra handlingar skall gallras tolv år efter beskattningsårets utgång.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela
föreskrifter om undantag från bestämmelserna om gallring i de regionala
registren.
Dessa regler innebär att den enskilde har all anledning att räkna med att
uppgifter om hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden för ett visst år efter
någon tid inte längre finns tillgängliga hos skattemyndigheten. Där skyddas
dessutom uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden normalt
av s.k. absolut sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen.
Mot den här bakgrunden kan det med fog hävdas att det finns ett särskilt
skyddsvärde för uppgifter som avser enskildas inkomst- och förmögen-
hetsförhållanden - i den utsträckning uppgifterna är skyddade av sekretess. Den
tidigare nämnda sekretessen gäller nämligen enligt det angivna lagrummets tredje
stycke med några få och i sammanhanget ointressanta undantag inte beslut
varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för
bestämmande av skatt fastställs. Detta motsvarar de uppgifter som förekommer i
vad man av tradition benämner skattelängden.
Ett något annorlunda synsätt bör dock kunna anläggas på enskilda näringsidkares
inkomster av näringsverksamhet. En stor mängd näringsuppgifter i de aktuella
registren är hänförlig till verksamheter som drivs i bolagsform. Uppgifter om
näring som saknar anknytning till fysiska personer omfattas inte av datalagens
regler och faller därför helt utanför bedömningen av vilka uppgifter som kan
anses särskilt känsliga. Detta talar mot att statistikregister som innehåller
uppgifter om enskilda näringsidkares inkomst av näringsverksamhet bör betraktas
som särskilt känsliga. Naturligtvis bör dock andra inkomster hos dessa
näringsidkare betraktas som mer känsliga uppgifter.
Uppgifter om utbildning, närmare bestämt enskildas utbildningsnivå har av och
till påståtts vara känsliga för vissa av de registrerade. Påståendet vinner
visst stöd bl.a. i attitydundersökningar som SCB utfört i samband med att
uppgifter inhämtats direkt från enskilda. Det bör emellertid noteras att
uppgifter av detta slag inte är sekretesskyddade hos utbildningsväsendet (jfr 7
kap. 9 § sekretesslagen). Det saknas även i övrigt tillräckligt starka skäl för
att anse dessa uppgifter vara särskilt skyddsvärda.
Om man riktar intresset på sådana personregister för framställning av officiell
statistik som innehåller
- särskilt känslig personinformation
- omdömen (mjukdata) eller
- enskilda personers inkomst- och förmögenhetsuppgifter som varken avser
näringsverksamhet eller framgår av beskattningsbeslut som inte omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen,
ringar man in de register som kan sägas vara särskilt känsliga från
integritetssynpunkt. En genomgång efter dessa kriterier av de register som för
närvarande förekommer utvisar att det handlar om drygt 40 register, varav knappt
hälften är s.k. statsmaktsregister.
En reglering av registerföringen på den officiella statistikens område efter
dessa riktlinjer bör enligt regeringens mening väl tillgodose
integritetsskyddsintresset samtidigt som den skapar erforderlig flexibilitet vid
framställningen av officiell statistik.
Speciella register
Det finns också ett antal register som används för framställning av officiell
statistik men som också har andra ändamål av sådan art att de inte bör omfattas
av den föreslagna författningsregleringen.
Hos Socialstyrelsen finns en rad register som är knutna till Epidemiologiskt
Centrum (EpC). Dessa register, som bl.a. används för att ta fram officiell
statistik, är för närvarande sju till antalet. Förutom att användas vid
framställning av officiell statistik, utnyttjas dessa register i mycket hög grad
i arbetet med övervakningen av hälsoutvecklingen i landet och som
uppgiftsunderlag vid olika forskningsprojekt. De används även vid framställning
av annan statistik. Många av registren har haft detta blandade användningsområde
uttalat redan vid sin tillkomst, vilket i viss mån påverkat registren på olika
sätt. Hälsodatakommittén utreder för närvarande frågan om en
författningsreglering av dessa register. Till kommitténs uppdrag hör att
identifiera behov av centrala register för forskning, framställning av statistik
och utvärdering av vården.
Med hänsyn till att registren i betydande utsträckning används för
framställning av officiell statistik bör de, så länge utrednings- och
beredningsarbete om en lagreglering av dessa pågår, tydligt undantas från den nu
föreslagna lagens tillämpningsområde. Detta kan ske genom en särskild regel om
att regeringen intill en viss tidpunkt får medge undantag från lagens
tillämpningsområde beträffande dessa personregister.
Lantbruksregistret (LBR) har en central roll för lantbruksstatistiken. Det
intar en särställning, eftersom uppgifterna i stor utsträckning samlas in för
administrativa ändamål. Insamling av uppgifter till registret regleras i lagen
(1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets områden. Lagen
åtföljs av förordningen (1992:1032) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och
fiskets områden i vilken registret i viss utsträckning regleras. I enlighet med
särskilda bestämmelser lämnas en kopia av registret till Jordbruksverket och
till länsstyrelserna för administrativa ändamål. Särställningen har markerats
också vid tillkomsten av lagen om den officiella statistiken med korsvisa
referenser till respektive lagstiftning. Registrets framtid är bl.a. med hänsyn
till ändrade förhållanden på grund av Sveriges medlemskap i EU föremål för
utredning och flera faktorer talar för att det i framtiden kommer att delas upp
i en administrativ del och ett statistikregister. Det senare skulle i så fall
direkt falla inom den föreslagna lagens tillämpningsområde. Lantbruksregistet
bör med hänsyn härtill, till vad som ovan sagts beträffande registren vid EpC
och i avvaktan på utredningens resultat inte omfattas av den föreslagna
författningsregleringen. Problemet bör lösas på samma sätt som beträffande de
nyss nämnda registren, vilket innebär en regel som ger regeringen möjlighet att
undanta register som förs för att fullgöra föreskrifter i nyssnämnda
lagstiftning från lagens tillämpningsområde.
I Informationssystemet för arbetsskador (ISA) registreras samtliga anmälningar
om arbetsskador (arbetsolycksfall eller arbetssjukdomar) som kommer in till
försäkringskassorna och meddelas yrkesinspektionen. Vissa uppgifter i ISA
används för att ta fram officiell statistik. Uppgiften att ansvara för informa-
tionssystemet ISA framgår av 2 § förordningen (1988:730) med instruktion för
Arbetarskyddsverket. Från försäkringskassorna inhämtas uppgifter om sjukskriv-
ningstid, läkardiagnos samt resultat från den försäkringsmässiga utredningen. En
gång per år görs en samkörning mot RFV:s sjukfallsregister, varvid sjukskriv-
ningsuppgift hämtas för de fall som saknar sådan. Som tidigare angivits kommer
en sådan blandad användning inte att kunna tillåtas inom ramen för den
föreslagna regleringen. Detta måste lösas genom att man inrättar ett särskilt
statistikregister till vilket de uppgifter förs som erfordras för den officiella
statistiken.
De register som kommer att föras med stöd av den föreslagna lagen är s.k.
statsmaktsregister, som inte kräver tillstånd av DI. Inspektionen har dock
enligt 6a och 18 §§ datalagen befogenhet att meddela föreskrifter till skydd för
den personliga integriteten för statsmaktsregister, om statsmakterna själva inte
har meddelat föreskrifter i samma hänseende eller inspektionens åtgärd inte står
i strid mot beslut av statsmakterna. Utan hinder av vad som sägs i den
föreslagna lagen om föreskrifter som regeringen meddelar har DI alltså kvar sin
nämnda befogenhet att meddela föreskrifter. Detta kan till exempel gälla
bestämmelser om ADB-säkerhet.
Även i övrigt kommer datalagens allmänna regler om personregister att gälla för
de register som nu föreslås lagreglerade, i den mån inte särskilda regler ges i
den föreslagna lagen.
5.3Registerändamål m.m.
Regeringens förslag: Register för officiell statistik som innehåller känslig
information skall inte få användas för något annat ändamål än för framställning
av sådan statistik som myndigheten ansvarar för. Registren skall inrättas av
regeringen genom beslut i en förordning.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: RFV föreslår att lagens tillämpningsområde utformas så att
lagen omfattar framställning av all statistik med undantag av den statistik som
kan framställas med stöd av någon annan registerlag. Detta för att inte behöva
ha dubbla register i vissa fall. SCB menar att en lagreglering av
personregistren som används för framställning av officiell statistik inte
nödvändigtvis måste innebära att användningen av sådana register också måste
begränsas till detta ändamål. Ur samhällsekonomisk synvinkel och med hänsyn till
behovet att undvika dubbelinsamlingar av uppgifter som belastar enskilda och
företag, är det rimligt att de register som finns också får användas till annan
statistik. Statskontoret m.fl. myndigheter har anfört liknande synpunkter. Även
ASS har aktualiserat frågor kring den övriga statistiken, som man påpekar lämnas
utan författningsreglering.
Skälen för regeringens förslag: Datalagen innebär att den som för ett person-
register är skyldig att se till att inga andra uppgifter registreras än sådana
som står i överensstämmelse med ändamålet och att registret inte heller används
i strid med detta. I linje med detta bör ändamålet med ett personregister för
framställning av officiell statistik vara noga angivet i en författning. Därmed
bestäms i författning registrens användning och innehåll.
Ett statistikregister bör inte få byggas upp i syfte att - utöver sina
egentliga ändamål - också utgöra en informationskälla för andra intressen.
Registren bör därför som utgångspunkt inte heller få användas för något annat
ändamål än för framställning av den officiella statistik som myndigheten
ansvarar för. En annan sak är att det angivna ändamålet inte kan begränsa
skyldigheten till ett sådant utlämnande som kan aktualiseras med stöd av
reglerna i tryckfrihetsförordningen. Som framgår av ett senare avsnitt är
emellertid möjligheterna till utlämnande kraftigt begränsade genom mycket
restriktiva regler om sekretess för statistikuppgifter.
Ett integritetskänsligt register för officiell statistik bör alltså inte få
inrättas av någon förvaltningsmyndighet med stöd av tillstånd från DI utan av
regeringen genom beslut i en förordning. I förordningen bör närmare anges för
vilket ändamål registret skall användas inom de gränser för ändamålsbestämningen
som lagen anger.
Den nu föreslagna regleringen bör inte skapa hinder för framställning av s.k.
övrig statistik vid de statistikansvariga myndigheterna. Sådan statistik tas i
varierande omfattning fram vid de flesta myndigheterna och ofta med hjälp av
uppgifter från de administrativa registren. Eftersom det i många fall är i stort
sett samma uppgifter som används och eftersom de skyddas av samma sekretess-
regler, är det inte rimligt att myndigheter som är ansvariga för officiell
statistik skall tvingas skapa särskilda personregister för den övriga
statistiken. Personregistren för övrig statistik skulle i så fall bygga på
tillstånd av DI och leva vid sidan av personregistren för officiell statistik.
Detta skulle ske på bekostnad av överskådligheten på området, liksom
uppgiftslämnandet m.m. och skapa inte obetydliga problem för ett antal myndig-
heter. En växande mängd personregister gynnar inte heller skyddet för den
personliga integriteten. Det bör noteras att det vid den av Finansdepartementet
gjorda kartläggningen inte anträffades något personregister som användes mer för
övrig statistik än för officiell statistik.
Regeringen anser därför att för de fall ett integritetskänsligt register för
officiell statistik i viss utsträckning behöver användas även för den
registeransvariga myndighetens övriga statistik, det bör ges möjlighet att inom
ramen för statistikändamålet också ta fram sådan statistik. Endast om
användningen för övrig statistik behöver ytterligare uppgifter utöver de som får
förekomma i ett register för officiell statistik, bör det krävas att ett
särskilt register för övrig statistik inrättas.
5.4Insamling av uppgifter och registerinnehåll
Regeringens förslag: Ett personregister för officiell statistik får endast
innehålla de uppgifter som behövs för att den registeransvariga myndigheten
skall kunna framställa sådan officiell statistik som myndigheten svarar för.
När uppgifter hämtas direkt från enskilda är myndigheten skyldig att ge dem
som skall registreras vissa upplysningar om registreringen.
Genom en ändring i sekretesslagen skall uppgifter som skyddas av
statistiksekretess kunna lämnas ut, inte bara som tidigare för forskningsändamål
utan även för statistikändamål.
Utredningens förslag: Utredningen kommer inte med något förslag som begränsar
registerinnehållet. Förslaget om informationsplikt överensstämmer med
regeringens bortsett från att utredningens förslag är mycket detaljrikt när det
gäller vilka upplysningar som bör lämnas den enskilde när uppgifter hämtas in
från honom eller henne.
Förslaget om ändring i sekretesslagen överensstämmer med regeringens. Utredaren
har dessutom föreslagit att den nya registerlagen skall innehålla en bestämmelse
om att en statistikansvarig myndighet skall hålla statistikverksamheten avskild
från övrig ärendehantering, vilket är ett krav för att statistiksekretess skall
gälla.
Remissinstanserna har inte haft något särskilt att erinra i vad avser
registerinnehållet.
DI påpekar dock beträffande insamling av uppgifter att merparten av den
officiella statistiken bygger på personuppgifter som hämtas från myndigheter,
medan informationsskyldigheten enligt lagförslaget endast avser fall då uppgift
hämtas direkt från enskilda. DI menar att det bl.a. mot bakgrund av förslaget
till EU-direktiv för dataskydd kan ifrågasättas om inte informationsskyldighet
bör föreligga också i förstnämnda fall.
Förslaget om ändring i sekretesslagen har tillstyrkts av en mycket stor del av
remissinstanserna. Några synpunkter i övrigt i den delen har inte anförts.
Utredningens förslag om krav på en sekretessbetingad organisatorisk avgränsning
av statistikverksamheten vid statistikansvarig myndigheter har fått ett blandat
mottagande. DI tillstyrker förslaget och ser det som en grundläggande
förutsättning för att myndigheter som bedriver även annan verksamhet än
statistikframställning skall kunna anförtros känsliga personuppgifter för
statistik. Justitiekanslern hör till de tveksamma och pekar på att den
föreslagna bestämmelsen kan leda till problem på det praktiska planet.
Konjunkturinstitutet framhåller att bestämmelsen inte bör få hindra personer som
arbetar som experter med andra frågor inom det aktuella statistikområdet att
också aktivt delta i statistikverksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Till skydd för den personliga integriteten bör
innehållet i ett integritetskänsligt personregister för officiell statistik
inskränkas så långt detta är möjligt med hänsyn till ändamålet med
statistikframställningen. Ett register bör alltså endast få innehålla de
uppgifter som behövs för att den registeransvariga myndigheten skall kunna ta
fram den officiella statistik som myndigheten svarar för. Personuppgifter skall
med andra ord få tillföras ett statistikregister endast under förutsättning att
uppgifterna behövs för att framställa en viss produkt, för att fullgöra en
skyldighet beträffande databasservice eller motsvarande inom systemet Sveriges
officiella statistik.
Med hänsyn till behovet av flexibilitet och förekomsten av ständiga
förändringar i den officiella statistiken, är det inte lämpligt att i lag mer
ingående reglera vilka uppgifter ett register skall få innehålla.
Regeringen avser, som tidigare omtalats, att i en förordning närmare föreskriva
vilka uppgifter som får registreras. Vilka uppgifter som får förekomma kommer
självfallet att vara beroende av vad statistiken syftar till att visa och i
realiteten att styras av det regelverk för den officiella statistiken som
översiktligt beskrivits i avsnitt 4.1. Skyddet för den personliga integriteten
kräver enligt regeringens mening dock inte att föreskrifterna om innehållet ges
en sådan detaljrikedom att varje variabel anges. Med hänsyn till den mängd
uppgifter det blir fråga om och till det mått av flexibilitet systemet i sig
kräver, är det nödvändigt att reglerna om innehållet ges en mer allmän
utformning utan att översikten för den skull går förlorad. Det väsentliga är att
den enskilde kan bibringas en klar bild av vilka uppgifter om honom myndigheten
har tillgång till genom registret.
För de fall uppgifter inhämtas direkt från den enskilde har utredningen i sitt
författningsförslag tagit in en detaljerad informationsplikt. Innehållet är
identiskt med de föreskrifter som DI i dag tillämpar för motsvarande register.
Det är också likt den upplysningsskyldighet som föreskrivs i förordningen om den
officiella statistiken.
Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att detaljföreskriva på mer
än ett ställe. Lagen bör här liksom i angränsande frågor inte innehålla något
annat än den grundläggande skyldigheten för den uppgiftssamlande myndigheten att
lämna upplysningar om verksamheten. Vilka upplysningar som bör lämnas de
enskilda kan med fördel anges i en författning av lägre valör.
Det har i olika sammanhang framförts krav på en form av informationsplikt
gentemot enskilda också när uppgifter inte inhämtas direkt från den registrerade
utan administrativa uppgifter används för att framställa statistik. Regeringen
anser att en regel om att man i varje enskilt fall skall informera den
registrerade skulle föra för långt och komplicera framställningen av statistik
på ett inte godtagbart sätt. En informationsskyldighet av detta slag förutsätts
inte heller i de internationella åtaganden som Sverige gjort beträffande
dataskydd, i de fall inhämtandet av uppgifter författningsregleras. Det kan
emellertid vara lämpligt att de registrerade i andra former, genom annonser,
broschyrer eller på något annat sätt, ges information om registreringen.
Regeringen avser att i förordningen ange varifrån uppgifter får hämtas och för
vilket statistikändamål respektive register får föras.
De uppgifter som behövs för att framställa officiell statistik måste, förutom i
de fall man tillämpar direkt uppgiftsinsamling från enskild, hämtas från olika
administrativa källor. I många fall inhämtas uppgifter utifrån till ett par
stora centrala register hos SCB, bl.a. registret över totalbefolkningen (RTB),
varefter de slussas vidare till de register där de behövs. Ett väsentligt skäl
för denna ordning är att undvika onödig belastning på uppgiftslämnarna.
Många av de uppgifter som behövs till statistiken är sekretesskyddade enligt
olika bestämmelser i sekretesslagen. De uppgifter som kommer in till en
statistikansvarig myndighet omfattas av s.k. statistiksekretess enligt 9 kap. 4
§ sekretesslagen, förutsatt att myndigheten har en särskild verksamhet för fram-
ställning av statistik. Statistiksekretessen innebär att en uppgift som avser
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den
enskilde inte får lämnas ut (absolut sekretess). Uppgift i företagsregister,
uppgift som avser avliden, uppgift som behövs för forskningsändamål, uppgift som
avser personal- och lönestatistik och uppgift som inte genom namn, annan
identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig
till den enskilde, får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör eller någon honom näststående lider skada eller
men.
Statistiksekretessen gäller även gentemot andra statistikansvariga myndigheter.
Den hindrar dock normalt inte att uppgifter förs över från ett register till ett
annat hos samma myndighet.
Enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen får en uppgift lämnas ut till
en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har
företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Denna s.k.
generalklausul gäller dock enligt lagrummets andra stycke inte för
statistiksekretessen.
Uppgifter kan dock lämnas ut till myndighet med stöd av uppgiftsskyldighet i
lag eller förordning (14 kap. 1 § sekretesslagen). För att säkra tillgången till
uppgifter - särskilt med hänsyn till förekommande sekretess - används därför
olika former av uppgiftsplikt i lag och förordning. Uppgiftsplikt för enskilda
och kommuner återfinns i lagen om den officiella statistiken och för kommunernas
del också i den författning som reglerar respektive verksamhet. Den
uppgiftsplikt som möjliggör inhämtande av uppgifter från den övriga offentliga
verksamheten, främst av administrativ karaktär, finns till stor del i de
författningar som styr den verksamhet som genererar uppgiften i fråga, t.ex.
förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem. Det finns således
inom den officiella statistiken i många fall en uppgiftsplikt i författning som
genombryter sekretess och möjliggör ett utlämnande. Enligt regeringens mening
bör för de känsliga registrens del eventuellt kvarstående behov av uppgiftsför-
sörjning så långt som möjligt tillgodoses genom föreskrifter om uppgiftsplikt i
förordning.
När det främst gäller uppgifter i mindre känsliga register som inte omfattas av
den nu föreslagna regleringen bör det skapas möjlighet till uppgiftsutbyte utan
att varje register eller liknande anges i lag eller förordning. En sådan
generell möjlighet bör åstadkommas genom en ändring i 9 kap. 4 § sekretesslagen.
Möjligheten till utlämnande med stöd av en sådan öppning i sekretesslagen bör
tillämpas mycket restriktivt. En sådan restriktivitet har kunnat upprätthållas
beträffande utlämnande för forskningsändamål. Ett utlämnande bör i praktiken
förutsätta att även den mottagande myndigheten tillämpar statistiksekretess. Då
blir skyddet för de uppgifter som lämnats ut lika gott som hos den utlämnande
myndigheten.
Utredningen föreslog att det i den nya registerlagen skulle tas in en regel om
att en statistikansvarig myndighet skulle hålla statistikverksamheten avskild
från övrig ärendehantering. Förslaget syftade till att se till att det gällande
goda skyddet på sekretessområdet kommer att gälla vid alla statistikansvariga
myndigheter som för personregister för officiell statistik.
Regeringen anser emellertid att en regel av detta slag inte hör hemma i en
registerförfattning. Det hindrar inte att statistiksekretessen enligt
regeringens mening är en förutsättning för ett fullgott uppgiftsskydd, särskilt
när allt fler myndigheter ges statistikansvar. Regeringen avser att i
förordningen om officiell statistik föra in en bestämmelse om att en
statistikansvarig myndighet är skyldig att hålla statistikverksamheten avgränsad
från myndighetens övriga verksamhet.
För att framställning av officiell statistik skall kunna fungera på ett
rationellt sätt måste registeruppgifter få överföras från en myndighet
(statistikansvarig eller ej) till en statistikansvarig myndighet på ADB-medium i
samma utsträckning som hittills. Detta behöver inte särskilt regleras i den
föreslagna lagen.
5.5Registeransvar
Regeringens förslag: Registeransvaret skall den myndighet ha som ansvarar för
den officiella statistik för vilken det integritetskänsliga personregistret
förs.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna tillstyrker
utredarens förslag. DI framhåller särskilt att fördelarna ur integritetssynpunkt
annars skulle gå förlorade. SCB framhåller att avtalen mellan statistikansvariga
myndigheter och SCB måste skrivas så att kriterierna för skyldighet att pröva
utlämnande enligt sekretesslagen hos de statistikansvariga myndigheterna
uppfylls. Kulturrådet avstyrker utredarens förslag och förespråkar en lösning
där SCB i egenskap av statlig myndighet åläggs ansvar.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om registeransvar finns i
datalagen (1973:289). Registeransvarig är enligt 1 § datalagen den för vars
verksamhet registret förs, om han förfogar över registret. Att ha förfoganderätt
över ett register innebär enligt klar praxis en behörighet såväl att påverka
innehållet i registret som att överföra innehållet till läsbar form.
Med registeransvaret följer ett flertal i datalagen angivna skyldigheter. Dessa
bestämmelser innebär i huvudsak att den registeransvarige skall iaktta att
hanteringen av registret inte leder till otillbörligt intrång i de registrerades
personliga integritet. Därvid skall särskilt iakttas att registret förs för ett
bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än som står i
överensstämmelse med registrets ändamål, att uppgifter inte samlas in, lämnas ut
eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som
gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades
medgivande samt att uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller
otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning.
Hos den registeransvarige skall vidare finnas en förteckning över de
personregister för vilka han är ansvarig. Han är skyldig att rätta en personupp-
gift som är oriktig eller missvisande, komplettera en uppgift som är
ofullständig samt att, på någons begäran, så snart det kan ske lämna den
registrerade utdrag över de uppgifter om denne som finns i registret.
Den myndighet som ansvarar för den officiella statistik, för vilken
personregistret förs, bör av både principiella och praktiska skäl som huvudregel
ha registeransvaret. Detta är naturligt eftersom det är de statistikansvariga
myndigheterna som direkt eller indirekt styr informationsmängden i registren.
För de integritetskänsliga registren bör nämnda huvudregel gälla utan undantag.
Samtidigt bör registeransvaret för dessa för tydlighetens skull skrivas in i
lagen på samma sätt som i andra registerlagar.
Som tidigare nämnts är den registeransvarig för vars verksamhet personregistret
förs, om han också förfogar över registret. Att servicebyråer m.fl.
osjälvständigt bearbetar ett register påverkar inte ansvarsfrågan. Förhållandet
måste dock uppmärksammas i samband med de avtal som regelmässigt förekommer
mellan statistikansvariga myndigheter och statistikproducenter, i dag främst
SCB. Uppdraget till statistikproducenten måste klargöras och specificeras.
Med den av regeringen föreslagna lagtekniska lösningen kommer många mindre
känsliga register som används vid framställning av officiell statistik att
alltjämt vila på den reglering som finns i dag och senare också på de generella
föreskrifter inom statistikområdet som DI kan förväntas utfärda.
Det kan i det här sammanhanget nämnas att utredningen föreslagit att den nya
lagen skulle innehålla en uttrycklig bestämmelse om ansvar enligt arkivlagen
(1990:782). Den myndighet som är ansvarig för den officiella statistiken skulle
vara inte bara registeransvarig enligt datalagen utan också arkivansvarig enligt
arkivlagen. Förslaget skulle, menade utredaren, betraktas som ett förtydligande.
Regeringen kan emellertid inte se att det finns någon oklarhet i det här
avseendet. Dessutom saknas det även i övrigt skäl att i lag peka ut vilka
myndigheter som är arkivansvariga.
5.6Gallring
Regeringens förslag: En personuppgift i ett integritetskänsligt register skall
som huvudregel gallras när ändamålet är uppfyllt, dvs. när uppgiften inte längre
behövs för framställning av statistik.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få föreskriva
om undantag från huvudregeln för att tillgodose det nationella kulturarvet och
forskningens behov. Därvid skall särskilt beaktas behovet av skydd för den
enskildes personliga integritet.
Material som innehåller uppgifter som skall bevaras också efter det att
ändamålet är uppfyllt skall föras över till arkivmyndighet.
Utredningens förslag: Personuppgifter i personregister för officiell statistik
skall gallras så snart uppgiften inte längre behövs för sitt ändamål, dvs.
framställning av officiell statistik. Regeringen kan dock föreskriva att vissa
registeruppgifter skall bevaras för forskningsändamål. Sådana känsliga uppgifter
som avses i 4 § datalagen får dock bevaras endast om de är av synnerligt värde
för forskningen. Föreskrift om bevarande skall meddelas när registret inrättas.
Uppgifter som skall bevaras skall, efter det ändamålet är uppfyllt, överlämnas
till arkivmyndighet.
Utredningens sakkunnige i arkivfrågor har avgivit ett särskilt yttrande i den
del som gäller bevarande eller gallring. Det särskilda yttrandet finns i bilaga
3. Han vänder sig i yttrandet mot att utredaren sökt skapa en hög skyddsnivå för
statistikuppgifterna genom en extensiv användning av gallring som ett helt
dominerande instrument. Möjliga förstärkningar av skyddet genom andra åtgärder
än gallring såsom förstärkt sekretess, säkerhetsåtgärder, kryptering, överföring
till arkivmyndighet m.fl. har inte utretts och prövats. Han saknar också en
analys av vilka konsekvenser en modell med långtgående och snabb gallring
generellt får för möjligheterna att upprätthålla förtroendet för den offentliga
förvaltningen.
I det särskilda yttrandet förespråkas som en bättre lösning att i den
föreslagna registerförordningen delegera föreskriftsrätten vad gäller gallring
av statistikregistren till Riksarkivet och samtidigt genom en ändring i
arkivlagen ytterligare inskärpa betydelsen av den personliga integriteten.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över
gallringsfrågan anser att integritetsskyddsintresset i utredningens förslag fått
en alltför stark betoning i förhållande till de konkurrerande intressen som
främst forskningen representerar. De förordar därför med varierande eftertryck
en lösning av bevarandefrågan i enlighet med det särskilda yttrandet.
SCB anser att förslagen till gallringsbestämmelser är godtagbara. Enligt
centralbyråns uppfattning gäller frågan om gallring inte att antingen skydda den
personliga integriteten eller tillgodose forskningsbehoven utan snarare att se
till att material som saknar intresse för forskningen sållas bort. SCB vill
påminna om att en stor del av den officiella statistiken ofta förutsätter att
samma undersökningsobjekt kan följas över tiden. Innebörden är att också
personregistren från respektive undersökningstillfälle måste leva kvar så länge
som longitudinell uppföljning erfordras. Det sagda medför att det för vissa
register måste bli fråga om en tämligen lång tids bevarande. Forskningens behov
kommer, enligt SCB:s mening, att i stor utsträckning kunna tillgodoses genom de
register som statistikansvariga myndigheter har ansvar för och - inte minst -
genom SCB:s databasservice. För det äldre materialet är huvudfrågan om det skall
gallras eller överlämnas till Riksarkivet. Enligt centralbyråns uppfattning är
det dock utomordentligt viktigt att forskningens behov vägs in på ett riktigt
sätt. Detta bör ske genom en beslutsprocess i vilken representanter för
forskningen, närmast forskningsråden, och Riksarkivet bereds tillfälle att yttra
sig över forskningens behov inför regeringens ställningstagande till
föreskriften om bevarande/gallring i förordningen. En särskild ordning kan
behövas för de register som används för databasservicen.
Justitiekanslern anser att integritetsskyddet tillgodoses väl genom den
utformning gallringsbestämmelsen fått. I fråga om personregister för officiell
statistik bör dock gallringsfrågan ses från ett mer övergripande
samhällsperspektiv där forskningens behov måste ges en mycket betydande styrka.
Justitiekanslern uttalar därför en viss sympati för det förslag till
författningsteknisk lösning som presenteras i det särskilda yttrandet.
Bakgrunden till regeringens förslag: I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser
om arkiv hos statliga och kommunala myndigheter och organ, om vad som ingår i en
myndighets arkiv samt om vård och gallring av arkivet. En myndighets arkiv i
arkivlagens mening bildas enbart av de allmänna handlingarna från myndighetens
verksamhet samt av sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 §
tryckfrihetsförordningen (vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept) och
som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Som allmän handling
räknas även upptagning på ADB-medium. Grunden för det offentliga arkivväsendet
är principen i 2 kap. tryckfrihetsförordningen att alla medborgare skall ha rätt
att ta del av allmänna handlingar.
Huvudprincipen enligt arkivlagen är att allmänna handlingar skall bevaras.
Gallring får ske, men under beaktande av att arkiven utgör en del av kulturarvet
och att det material som återstår skall kunna tillgodose följande ändamål:
1. rätten att ta del av allmän handling,
2. behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
3. forskningens behov.
Arkivlagen medger att avvikande bestämmelser om gallring ges i annan lag eller
i förordning. I de författningar som reglerar olika integritetskänsliga register
föreskrivs i regel att materialet skall gallras efter viss tid om det inte finns
direkta föreskrifter om bevarande. I förarbetena till arkivlagen (prop.
1989/90:72 s. 50 ff) anfördes som skäl att denna omvända princip var rimlig med
hänsyn till de integritetsaspekter som kan föreligga på de särskilda registerla-
garnas område.
Det bör också framhållas att den omständigheten att uppgifter på ADB-medium
gallras i och för sig inte behöver innebära att insynsmöjligheterna helt
försvinner. I vissa fall kan nämligen samma information föreligga på papper. I
sådant grundmaterial torde också insynsmöjligheterna för t.ex. en forskare bli
sämre på grund av minskad överblick och svårigheter att bearbeta uppgifter av
detta slag.
Skälen för regeringens förslag: För integritetskänsliga register för officiell
statistik bör - såsom för likvärdiga register enligt åtskilliga andra
registerlagar - utgångspunkten vara att personuppgifterna i registret skall
gallras när ändamålet är uppfyllt, dvs. när uppgifterna inte längre behövs för
framställning av officiell statistik. Regeringen delar uppfattningen att detta
bör anges i en lag rörande statistikregister.
Det är i och för sig svårt för någon annan än den statistikansvariga
myndigheten att bedöma när statistiska uppgifter inte längre behövs för sitt
ändamål. En bortre gräns bör dock normalt sättas för hur länge en personuppgift
som huvudregel skall få finnas i ett statistikregister. En sådan generell
längsta tid är svår att fastställa med hänsyn till den mängd register av
skiftande beskaffenhet som avses lyda under lagen, även om det på goda grunder
kan förutsättas att en personuppgift sällan behövs längre än tio år för att
framställa officiell statistik. Det står emellertid klart att en längre
bevaringstid kan behövas vid bl.a. longitudinella uppföljningar. De föreskrifter
regeringen avser att meddela och som kan beakta de varierande förutsättningarna
för de olika registren kan lämpligen ange den bortre gränsen för vart och ett av
registren.
Statistiska uppgifter är många gånger intressanta för andra ändamål än det
primära statistikområdet, i första hand för forskningen och det nationella
kulturarvet. Beträffande sådana ändamål gör regeringen följande bedömning.
Utredarens förslag till gallringsbestämmelser med gallring som en genomgående
huvudprincip och med forskningsintressena vägande relativt lätt, har mött starkt
motstånd hos flera remissinstanser. Regeringen ansluter sig på åtskilliga
punkter till den framförda kritiken. Under hänvisning till arkivlagens syften
kan det exempelvis göras gällande att även mycket integritetskänsliga uppgifter
är en del av det nationella kulturarvet och därför bör bevaras. Det går inte
heller att komma ifrån att pappershandlingar i ökad utsträckning kommer att
ersättas av elektroniska handlingar. Riksarkivet har i ett annat sammanhang fört
fram att när uppgifterna i ett register inte längre behövs hos primärmyndigheten
bör de med hänsyn till framtida forskningsbehov överföras till arkivmyndigheten,
som då blir arkiv- och registeransvarig. Detta borgar enligt Riksarkivet för ett
gott integritetsskydd för den enskilde.
Inte minst för att tillgodose olika slags forskning är det enligt regeringens
mening av stor betydelse att man noga prövar om de uppgifter som finns i
statistikregistren bör bevaras. I vissa fall kan en vidlyftig gallring av
uppgifter, som generellt eller individuellt har påverkat samhällets åtgärder,
till och med vara till skada för den enskilde själv.
Vid regeringens bedömning av bevarandefrågan läggs självfallet stor tyngd vid
integritetsaspekten. I vilken utsträckning bevarande bör ske blir därför en
avvägning mellan å ena sidan den enskildes intresse av skydd för sin personliga
integritet och å andra sidan forsknings- och kulturintressena. Hur denna av-
vägning skall göras är svårare att precisera. Det fordras både insikt och
kunskap om ämnesområdet och en överblick över arkivbildningen i landet för att
besluten i de enskilda fallen skall bli väl avvägda. Försiktighet är därvid
påkallad med hänsyn till att en alltför ambitiös gallring kan förorsaka skador
som aldrig går att reparera. Förutsättningar av detta slag kan svårligen anges i
lag eller förordning. Arbetet kräver sakkunskap och resurser och kan inte utan
vidare utföras inom regeringkansliet. Den lösning som med hänsyn till samtliga
föreliggande faktorer framstår som mest rimlig är att dessa ofta svåra
avvägningsfrågor, såsom åtskilliga remissinstanser särskilt uttalat, i stor
utsträckning får avgöras av Riksarkivet.
Regeringen anser det lämpligt att i den föreslagna lagen särskilt betona
behovet av skydd för den personliga integriteten när beslut fattas om att avvika
från huvudregeln om gallring.
Enligt arkivlagen svarar varje myndighet för vården av sitt arkiv.
Arkivmyndigheterna skall se till att myndigheterna fullgör sina skyldigheter
beträffande arkivvården. Arkivmyndigheterna har ingen generell skyldighet att
svara för förvaring av material men kan överta material efter överenskommelse.
När en arkivmyndighet har övertagit arkivmaterial från en annan myndighet
övergår hela ansvaret för det materialet till arkivmyndigheten. För att
ytterliga förstärka integritetsskyddet anser regeringen att det material som
undantas från gallring skall överlämnas till en arkivmyndighet. Regeringen utgår
därvid från att det inte kommer att medföra några större tekniska problem att
överlämna de uppgifter som undantas från gallring.
6 Ikraftträdande m.m.
Regeringens förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1 juli 1995.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagbestämmelserna innebär att
vissa personregister för officiell statistik, nämligen sådana med
integritetskänsliga uppgifter, får inrättas och föras endast i enlighet med
föreskrifter som regeringen meddelar. När den föreslagna lagen träder i kraft
upphör således DI:s möjlighet att meddela tillstånd till inrättande och förande
av dessa register. Bestämmelserna träffar emellertid även de register för vilka
tillstånd meddelats före ikraftträdandet.
Ambitionen är att regeringens föreskrifter genom förordning skall träda i kraft
samtidigt med lagen, alltså per den 1 juli 1995. Det bör dock ges möjlighet att
under en övergångsperiod ersätta tillstånden med reglering i förordning.
Tillståndsregistren föreslås därför få finnas kvar fram till utgången av år
1995. I den utsträckning de ersätts av regeringsförordningar upphör dock
tillstånden att gälla.
Det har tidigare utvecklats att det krävs särskilda övergångsregler för vissa
av de register som i annat fall skulle hamna under den föreslagna lagens
tillämpning. Härvid avses dels de register som förs vid Socialstyrelsen (EpC),
dels de register som förs för att fullgöra vad som föreskrivs i lagen
(1992:1032) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets områden och den
vidhängande förordningen. Det är i det senare fallet främst lantbruksregistret
som avses. Regeringen bör genom en särskild övergångsbestämmelse ges rätt att
tills vidare föreskriva undantag från lagens tillämpning beträffande dessa
register.
7 Författningskommentarer
7.1 Förslaget till lag om vissa personregister för officiell
statistik
1 §
Paragrafen reglerar först och främst avgränsningen av de känsliga register för
framställning av officiell statistik för vilka lagen är avsedd att gälla. Lagen
skall tillämpas på register som innehåller sådana uppgifter som avses i 4 § och
6 § andra stycket datalagen eller sådana uppgifter om enskilda personers
inkomst- och förmögenhetsförhållanden som är skyddade av sekretess och inte
avser näringsverksamhet. Att också enskilda personers förmögenhetsförhållanden
skall beaktas är, i förhållande till lagrådsremissen, en komplettering med
anledning av Lagrådets påpekande att sådana förhållanden kan vara lika integri-
tetskänsliga som personers inkomstförhållanden. I enlighet med Lagrådets förslag
har vidare undantaget för uppgifter som framgår av beslut om beskattning
preciserats till att avse beskattningsbeslut som inte omfattas av sekretess
enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
Av andra stycket i paragrafen framgår att personregister med sådana integri-
tetskänsliga uppgifter som angetts i första stycket får inrättas och föras
endast efter föreskrifter som regeringen meddelar. Avsikten är att dessa
föreskrifter skall ges i en till lagen anslutande förordning.
De register som faller inom lagens tillämpningsområde förs i dag i stor
utsträckning med tillstånd från DI. I några fall finns författningsreglering.
Lagen och den nyss nämnda förordningen ersätter dessa.
Lagtexten har i väsentliga delar utformats i anslutning till Lagrådets
synpunkter. Lagrådet har också ansett att bestämmelsen om tillstånd att inrätta
och föra register lämpligen kan meddelas i 2 §. Regeringen anser emellertid för
sin del att bestämmelserna om villkoren för registrens inrättande och förande -
att regeringen beslutat om det i förordning - för överskådlighetens skull också
bör finnas i 1 §, men i ett andra stycke. Samtidigt kan 2 § renodlas till att
endast omfatta bestämmelser om registerändamål.
2 §
I paragrafen fastslås ett ändamål för de reglerade registren, den yttre gräns
för hur personregistren får användas. Ändamålet är så utformat att registren i
viss utsträckning skall kunna användas för framställning av s.k. övrig
statistik. Skälet är att det från integritetsskyddssynpunkt inte är rimligt att
tvinga de statistikmyndigheter som i mindre utsträckning använder samma
uppgifter även för övrig statistik, att inrätta särskilda personregister härför.
Att registret dock inte får tillföras uppgifter som saknar betydelse för den
officiella statistiken följer av 3 §. Register som är inrättade med
framställning av övrig statistik som (huvud)ändamål kommer inte heller att höra
till lagens tillämpningsområde.
Ett mer specificerat ändamål kommer dessutom att för varje register anges i den
till lagen anslutande förordningen.
Bestämmelsen motsvarar med vissa förtydliganden förslaget i lagrådsremissen.
Den har konkretiserats i linje med vad Lagrådet förordat. Regeringen anser att
bestämmelsen om registerändamålet har en sådan särskild central betydelse i en
registerlag att den - i likhet med vad som är fallet i annan liknande
lagstiftning - bör utgöra en egen paragraf under en särskild rubrik. Med hänsyn
härtill och till att både denna och närmast följande paragraf har konkretiserats
finns det enligt regeringens uppfattning inte tillräckliga skäl att - som
Lagrådet förordat - i lagtexten ange att s.k. övrigt statistik får produceras
med användande av uppgifter ur registret endast om regeringen meddelar
föreskrifter om det.
3 §
I paragrafen anges vilka uppgifter som får registreras.
En utgångspunkt är att ett personregister av detta slag endast skall få
innehålla de uppgifter som behövs för att den registeransvariga myndigheten
skall kunna framställa den officiella statistik som myndigheten svarar för.
Detta innebär att de förordningar och myndighetsföreskrifter som successivt
kommer att styra framställningen av officiell statistik också - direkt eller
indirekt - kommer att styra innehållet i personregistret.
I lagrådsremissen, där motsvarande regler återfanns i 5 §, föreslogs en mer
allmän utformning av bestämmelsen. Den har konkretiserats genom att
innehållsbegränsningen har knutits direkt till den statistik som myndigheten
ansvarar för.
Överskådlighetsskäl talar vidare för att också dessa bestämmelser om
registerinnehåll bör finnas i en särskild paragraf under särskild rubrik, liksom
är fallet i annan lagstiftning av motsvarande slag.
4 §
I denna paragraf regleras registeransvaret i datalagens mening som närmare
behandlas i avsnittet 5.5.
Här fastslås principen att den myndighet som ansvarar för den officiella
statistik för vilken ett integritetskänsligt register förs också skall ha
registeransvaret.
I lagrådsremissen återfanns motsvarande regler i 3 §. Lagrådet har inte invänt
mot principen men framhöll i sitt yttrande att det skulle ställa sig naturligt
att ta upp bestämmelser om registeransvar tillsammans med bestämmelser om
inrättande och förande av register i ett andra stycke till 2 § under rubriken
registertillstånd m.m.
Regeringen anser att även bestämmelsen om registeransvar - i likhet med vad som
är fallet i annan motsvarande lagstiftning - bör finnas i en särskild paragraf
under en särskild rubrik.
5 §
Paragrafen reglerar en informationsskyldighet vid insamling av uppgifter direkt
från enskild.
Lagtexten har utformats i nära anslutning till Lagrådets synpunkter.
6 §
I denna paragraf finns bestämmelser som tar över arkivlagens föreskrifter om
gallring. Den särskilda regleringen beror på det många gånger känsliga
registerinnehållet och hänsynen till de registrerades personliga integritet.
I första stycket föreskrivs som huvudregel att en uppgift i ett register skall
gallras när ändamålet är uppfyllt. Med detta avses att uppgiften inte längre
behövs för det ändamål som framgår av 2 § (framställning av statistik).
Regeringen avser att i förordningen ange någon form av bortre gräns för när ett
register inte längre får föras för statistikändamål.
Det är enligt regeringens mening av stor betydelse att man noga prövar om
undantag från gallringsplikten enligt första stycket skall göras. Avvägnings-
frågorna beträffande ett bevarande av uppgifter bör avgöras av arkivmyndighet,
närmare bestämt Riksarkivet. Enligt andra stycket första meningen, som i huvud-
sak har getts den lydelse Lagrådet har föreslagit, skall därför regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer få föreskriva om undantag från
gallringsregeln, om en gallring skulle äventyra arkivens roll som en del av det
nationella kulturarvet eller strida mot forskningens behov. Vid fråga om
bevarande skall även skyddet för den personliga integriteten beaktas, och en
erinran om detta har tagits in i lagtexten.
För att ytterligare förstärka integritetsskyddet skall det material som
undantas från gallring överlämnas till en arkivmyndighet. Detta följer av tredje
stycket i paragrafen.
7.2Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
9 kap. 4 §
Ändringen avser att göra det möjligt att lämna ut uppgifter som är skyddade av
statistiksekretess, förutom för forskningsändamål, även för statistikändamål.
Detta kommer främst att gälla beträffande uppgifter i mindre känsliga register -
som inte omfattas av den föreslagna regle-
ringen - där möjligheter till uppgiftsutbyte bör skapas utan att varje register
anges i lag eller förordning. Möjligheten till utlämnande med stöd av en sådan
öppning i sekretesslagen bör tillämpas mycket restriktivt, såsom har varit
fallet med den närliggande bestämmelsen om utlämnande för forskningsändamål.
Utlämnande till andra statistikansvariga myndigheter bör i realiteten endast
komma i fråga för sådana som själva tillämpar statistiksekretess. Då blir
skyddet för de uppgifter som lämnas ut lika gott som hos den utlämnande
myndigheten.
Lagrådet framförde i sitt yttrande bl.a. att den sekretessbrytande föreslagna
regeln synes vara avsedd att tillämpas endast i fråga om utlämnande för
framställning av officiell statistik och att detta borde framgå av lagtexten.
Utformningen av ändringsförslaget har bibehållits, trots Lagrådets synpunkter.
Regeringen vill här betona att utlämnande med stöd av den föreslagna ändringen
främst kan komma i fråga beträffande uppgifter i mindre känsliga register, för
vilka det är mindre lämpligt att reglera ett utlämnande i författning. Häri
ingår uppgifter som behövs för att framställa s.k. övrig statistik. En
utformning av bestämmelsen enligt Lagrådets förslag skulle i vissa fall
påtagligt kunna försvåra framställningen av sådan övrig statistik utan att man
uppnår några vinster i integritetsskyddshänseende.
7.3Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
63 §
En stor del av uppgifterna till den statliga statistiken hämtas in med stöd av
uppgiftsplikt som i stor utsträckning givits i förordningsform. I några fall
finns regler om uppgiftsplikt för statistikändamål i lag. Uppgifter skall samlas
in för den statistikansvariga myndighetens räkning. I de fall ansvaret för
statistiken har lagts ut till annan myndighet än SCB krävs således ändringar i
reglerna om uppgiftsplikt.
7.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer
Det s.k. sysselsättningsregistret, som är föremål för viss reglering i lagen om
arbetsställenummer är ett sådant register som kommer att falla inom den
föreslagna lagens tillämpningsområde. De regler som gäller för
sysselsättningsregistret bör därför utgå ur lagen. Föreskrifter om registret
kommer att finnas i den till lagen anslutande förordningen.
7.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar
6 §
Ändringen avser en konsekvensändring i regler om uppgiftsplikt på motsvarande
sätt som i avsnittet 7.3 ovan.
Sammanfattning av SOU 1994:65
Kapitel 1 ägnas dels åt direktiven för mitt uppdrag och bakgrunden till detta,
dels åt en kortare beskrivning av de olika etapperna i arbetet. Uppdraget är
uppdelat i två huvudmoment. Jag skall för det första kartlägga vilka regler,
rutiner och rekommendationer om integritetsskydd som gäller för myndigheter som
får ansvar för viss statistik enligt en decentraliserad ansvarsordning och mot
bakgrund härav utreda vilka förstärkningar av olika slag som behövs för att
åstadkomma en hög skyddsnivå för uppgifter som lämnas för statistikändamål.
I kapitel 2 återfinns sålunda, förutom en granskning av några centrala begrepp
på området, en översikt över det ''skydd'' i vid bemärkelse som kringgärdar de
uppgifter som används för att framställa den statliga statistiken. Av central
betydelse är härvid den s.k. statistiksekretessen som regleras i 9 kap. 4 §
sekretesslagen. Övervägandena i kapitlet utmynnar i att säkerheten för
statistikuppgifter i den nya ansvarsordningen bör angripas ur två vinklar. En
gäller den mer generella säkerheten, till vilken räknas framför allt sekretessen
för statistikuppgifter. De myndigheter som blir ansvariga för officiell
statistik skall därför enligt mitt förslag organisera sin verksamhet så att den
omfattas av statistiksekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100). En
annan vinkel gäller säkerheten på myndighetsnivå. De myndigheter som är aktuella
för statistikansvar uppvisar av naturliga skäl inbördes mycket varierande
organisationsformer och arbetssätt. Ett högklassigt uppgiftsskydd kan därför
inte åstadkommas bara med generella regleringar. Framför allt måste vissa
specifika säkerhetsfrågor lösas på myndighetsnivå. De aktuella myndigheterna
måste därför se över sin organisation och sina säkerhetsskyddsföreskrifter
beträffande ADB m.fl. i förhållande till de nya uppgifterna. Det noteras att SCB
ger bistånd i olika frågor till de statistikansvariga myndigheterna som en del
av de framtida förvaltningsuppgifterna. Det finns också andra organ inom
statsförvaltningen som torde vara skickade att på olika sätt lämna de
statistikansvariga myndigheterna råd i frågor av denna art.
Jag skall som ett andra huvudmoment analysera och redovisa rättsläget
beträffande förfoganderätten till register i den statliga statistiken, dvs.
rätten till insamlade statistiska grunddata och upprättade register. Detta
behandlas i kapitel 3, som inleds med att jag återknyter till vad jag tagit upp
i mitt delbetänkande beträffande strukturerna i det blivande statistikansvaret.
Kommittén om genomförande av ändrad ansvarsfördelning för den statliga
statistiken (Genomförandekommittén) har haft i uppdrag att bl.a. utvärdera
vilken statistik som skall styras av myndigheter och att precisera omfattningen
av det ansvaret. Det har också varit en uppgift för kommittén att se över
innehållet i begreppet officiell statistik (dir. 1993:9). Två rapporter har
lämnats; Delrapport 1 den 8 april 1993 och Delrapport 2 den 28 oktober 1993.
Kommittén har i januari 1994 lämnat sitt betänkande (SOU 1994:1) Ändrad ansvars-
fördelning för den statliga statistiken. En redogörelse för kommitténs
slutsatser i väsentliga delar ges i kapitlet, tillsammans med en sammanställning
av de myndigheter som är aktuella för ansvar för officiell statistik och den
statistik ansvaret kommer att omfatta.
Ett ansvar för officiell statistik måste bygga på vissa premisser. En sådan är
att myndigheten har tillgång till de uppgifter som behövs för att framställa
statistiken. Jag anser att en statistikansvarig myndighet skall förfoga över
uppgifterna i TF:s mening. Detta förutsätter i sin tur normalt att uppgifterna
samlas in för myndighetens räkning och lagras i ett register som står under den
statistikansvariga myndighetens kontroll på sådant sätt att den myndigheten
bestämmer innehållet i registret. Genomförandet av den förändrade ansvarsord-
ningen förutsätter därför ändringar i en rad lagar, förordningar och myndig-
hetsförfattningar m.fl. bestämmelser som reglerar uppgiftsinsamling till den
statliga statistiken.
En konsekvens av detta är att de statistikansvariga myndigheterna blir
registeransvariga för personregistren enligt gällande datalag (1973:289).
Myndighetens arkiv bildas av de allmänna handlingarna i dess verksamhet och de
statistiksansvariga myndigheterna blir därför också arkivansvariga för de
handlingar som inkommer till eller upprättas i den verksamhet som avser
framställning av statistik.
Mina överväganden senare i samma kapitel utmynnar bl.a. i att den förändrade
ansvarsfördelningen inte bör förorsaka några kostnadseffekter av betydelse
utöver de som redan tagits i beaktande. Detta förutsätter naturligtvis att de
statistikansvariga myndigheterna utnyttjar de möjligheter som öppnas vid upp-
handling av statistiktjänster. Jag tänker då på att marknaden med all
sannolikhet kommer att utsättas för konkurrens efter en tid när andra aktörer än
SCB kan erbjuda tjänster kring framställningen av officiell statistik.
Av central betydelse för utredningsarbetet har varit vilka bestämmelser som
gäller vid hantering av personuppgifter med stöd av ADB. Kapitel 4 ägnas därför
åt en sammanställning av gällande datalag, Datalagsutredningens slutbetänkande
(SOU 1993:10) En ny datalag och remissyttrandena över betänkandet samt det
aktuella beredningsläget.
Jag skall enligt direktiven vidare pröva om det är möjligt att skapa en
registerlag för SCB:s statistikregister. Den prövningen skall bl.a. omfatta en
analys av gallringsfrågorna. Som framgår av mitt delbetänkande och av innehållet
i avsnitt 3.3.3. (s. 70) krävs för framställningen av dagens statliga statistik
en omfattande personregistrering och en kvalificerad bearbetning av uppgifter
som förutsätter stöd av ADB. Personregistreringen på detta område är av sådan
karaktär att det krävs tillstånd enligt datalagen för att inrätta och föra
register. Enhetlig systematik saknas beträffande dessa tillstånd och de före-
skrifter som meddelats i samband med att tillstånd givits. Mitt arbete har
därför successivt inriktats på att ta fram förslag till en registerlagstiftning
som kan ersätta dessa tillstånd. Flera starka skäl talar för en sådan lösning. I
kapitel 5 behandlar jag såväl bakgrunden till registerlagstiftning i allmänhet
som principerna för hur en registerlag för register för den officiella
statistiken bör utformas.
Syftet med registerlagstiftning är framför allt att värna om de registrerades
personliga integritet. Enligt min mening kan dessa syften uppnås i önskad
utsträckning även om de närmare detaljerna kring registren och registerföringen
inte regleras i lagform. Lagen bör ange de från integritetssynpunkt viktiga
yttre gränserna för personregistreringen, varefter regeringen i förordning
fastställer ändamål och innehåll samt regler om inhämtande av uppgifter för
varje register. En reglering av personregistreringen på den officiella
statistikens område efter dessa riktlinjer tillgodoser enligt min mening väl
integritetsintressena samtidigt som den - vilket är viktigt - medger erforderlig
flexibilitet i förhållande till den styrning som skall åligga de statistik-
ansvariga myndigheterna.
Till registren knutna frågor om bevarande och gallring tas upp i kapitel 6, som
inleds med en allmän översikt av regleringen på området. Vidare behandlas olika
motiv för gallring med framställningen inriktad på gallring av integritetsskäl.
För mig är det naturligt att ta integritetsskyddet som utgångspunkt vid dis-
kussioner om principer för bevarande och gallring. Jag hävdar att för ett antal
register med personuppgifter av hög känslighetsgrad talar integritetsintresset
så starkt för gallring - när det ändamål för vilket uppgifterna samlats in är
uppfyllt - att ett bevarande i identifierbar form inte bör få komma i fråga
annat än i särskilda undantagsfall. Med hög känslighetsgrad menar jag förekomst
av sådana uppgifter som avses i 4 § datalagen och som kan gälla bl.a. den
enskildes sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv, att han har begått brott
eller avtjänat straff eller att han varit föremål för vissa administrativa
tvångsingripanden. En gallringsregel grundad på detta synsätt anser jag bör bli
en förutsättning för att få hantera personuppgifter med stöd av ADB för
framställning av officiell statistik. Regleringen härav bör ske i den föreslagna
registerlagen och i den anslutande förordningen.
Register för framställning av officiell statistik innehåller uppgifter av
intresse för olika slag av forskning, inte minst epidemiologisk forskning eller
forskning som är relaterad till den yttre miljön. Det är därför ofrånkomligt att
möjligheter till bevarande bör få finnas i undantagsfall. För forskningsändamål
anser jag sålunda att bevarande skall kunna ske i vissa särskilda situationer.
Härmed avses uteslutande fall där uppgifterna inte bevaras i annan ordning.
För övriga register - med uppgifter som inte är av denna känslighetsgrad - kan
en huvudregel av motsvarande slag inte upprätthållas med samma styrka. En
vägning mellan integritets- och övriga intressen får göras när registret
inrättas.
Jag skall slutligen föreslå en rättslig reglering som tillfredsställer behovet
av dels gemensamma data för inkomst- och förmögenhetsskatter, dels uppgifter i
det s.k. fördelningsmodellprojektet. Dessa frågor har ansetts böra lösas i ett
sammanhang för att komplettera den reglering och de principer avseende finans-
iering och samordning som gäller för den statliga statistiken. I kapitel 7 ges
en sammanfattning av SCB:s verksamhet med centrala databaser. Denna verksamhet
har varit föremål för översyn av Genomförandekommittén, vars analyser och
slutsatser presenteras i väsentliga delar. Enligt Genomförandekommitténs mening
skall den vid SCB hållna centrala databasservicen ingå som en integrerad del av
systemet SOS.
Det noteras vidare att SCB, för att kunna fullgöra sin databasservice även i
framtiden, i viss utsträckning är beroende av att få uppgifter även från övriga
statistikansvariga myndigheter. Att registren i analysdatabaserna, i den mån de
innehåller känslig personinformation, hamnar under den reglering som är avsedd
för övriga statistikregister, får dock anses tillräckligt. Någon särreglering av
analysdatabaserna finner jag alltså inte erforderlig för att uppnå ett gott
integritetsskydd.
För att bl.a. åstadkomma att de centrala databaserna vid SCB erhåller de
uppgifter som behövs, föreslår jag dock en ändring i statistiksekretessen på så
sätt att ett utlämnande skall kunna ske, förutom som i dag för forskning, även
för framställning av statistik. Enligt min mening bör detta undantag tillsammans
med konstruktionen av SOS-systemet vara tillräckligt för att säkra tillgången
till basmaterial för databasservicen.
Hos användare av mikrodata har uppstått vissa frågetecken kring skyddet av de
uppgifter som används bl.a. för att ta fram olika modeller och som handläggare
och utredare i regeringskansliet behöver ha direkt tillgång till. I det lagrum i
sekretesslagen som reglerar statistiksekretessen, 9 kap. 4 §, finns en möjlighet
för regeringen att sekretessbelägga uppgifter i annan med statistik jämförbar
undersökning som utförs av myndighet. Regeringen har med stöd av bestämmelsen
meddelat föreskrifter om sekretess i 3 § sekretessförordningen (1980:657) och
förordnat att sekretess gäller för sådana uppgifter som avser en enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde,
i en rad olika undersökningar vid bl.a. utbildningsanstalter och
forskningsinrättningar. Enligt min mening är detta en framkomlig väg att
förstärka skyddet för de uppgifter i form av avidentifierade mikrodata som
används för simulering i modeller och som i exceptionella fall skulle kunna
identifieras. Jag föreslår därför att regeringskansliets modellsimulering med
mikrodata genom bestämmelser i sekretessförordningen jämställs med ''annan med
statistik jämförbar undersökning som utförs av myndighet''.
Slutligen ges i kapitel 8 en författningskommentar dels till förslaget till
registerlagen, dels till ändringsförslaget i sekretesslagen.
Författningsförslaget i betänkandet
1 Förslag till lag (1995:000) om personregister för officiell
statistik
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag avses med
personregister: personregister i datalagens (1973:289) mening,
officiell statistik: officiell statistik enligt lagen (1992:889) om den
officiella statistiken,
statistikansvarig myndighet: myndighet som enligt vad regeringen föreskriver är
ansvarig för officiell statistik enligt lagen omden officiella statistiken.
2 § Denna lag tillämpas på personregister som inrättas och förs för
framställning av officiell statistik.
Regeringen beslutar genom förordning föreskrifter om ändamålet för och
innehållet i ett register enligt första stycket, liksom föreskrifter för förande
av registret som inte regleras genom denna lag.
Andra stycket inskränker inte Datainspektionens befogenhet att meddela
föreskrifter med stöd av 6 a § och 18 § datalagen.
3 § En statistikansvarig myndighets verksamhet för framställning av statistik
skall vara så organiserad att den är avgränsad från myndighetens handläggning av
övriga ärenden.
Registeransvar m.m.
4 § En statistikansvarig myndighet är registeransvarig enligt datalagen och
arkivansvarig enligt arkivlagen (1990:782) för ett register enligt 2 §.
Insamling av uppgifter
5 § I de fall uppgifter inhämtas direkt från den som avses bli registrerad,
skall denne skriftligen upplysas om
1. den statistikansvariga myndighetens namn och adress,
2. registrets ändamål och innehåll,
3. vilka uppgifter som skall bearbetas med hjälp av automatisk
databehandling,
4. vilka uppgifter som skall inhämtas från andra källor än den registrerade
och vilka dessa källor är,
5. att uppgifterna kan komma att användas även för framställning av annan
statistik,
6. hur länge myndigheten planerar att föra registret,
7. innebörd och omfattning av sekretesskyddet,
8. registrerads rätt att enligt 10 § datalagen få utdrag ur registret samt
9. huruvida registreringen är frivillig eller obligatorisk.
Upplysning skall vidare lämnas om vad som har beslutats i fråga om registrets
bevarande.
6 § Om det i lag eller annan författning finns bestämmelser om inhämtande av
uppgifter för sådant ändamål som avses i 2 §, gäller dessa bestämmelser.
7 § En statistikansvarig myndighet får, i den utsträckning regeringen
föreskriver, hämta uppgift från eget personregister eller personregister som
förs av en annan myndighet.
Uppgiftsskyldighet
8 § Utöver uppgiftsskyldighet som följer av annan lag, är statlig myndighet
skyldig att till en statistikansvarig myndighet lämna uppgifter som, enligt vad
regeringen förordnar, behövs för att framställa officiell statistik.
Registerinnehåll
9 § I ett register enligt 2 § får inte registreras andra personuppgifter än
sådana som hämtats in med stöd av 5 - 7 §§.
Övriga bestämmelser
10 § Enskild persons identitet får inte avslöjas i statistiska redovisningar.
11 § En personuppgift i ett register enligt 2 § första stycket skall gallras då
uppgiften inte längre behövs för det ändamål som avses i 2 § andra stycket.
Utan hinder av första stycket får regeringen föreskriva att registeruppgifter
skall bevaras för forskningsändamål. Uppgifter som avses i 4 § datalagen får
bevaras endast om de är av synnerligt värde för forskningen.
Föreskrift om bevarande skall meddelas när registret inrättas. Uppgifter som
enligt andra stycket skall bevaras skall, efter det ändamålet är uppfyllt,
överlämnas till arkivmyndighet.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Sekretess gäller i Sekretess gäller
sådan särskild i sådan särskild
verksamhet hos verksamhet hos
myndighet som avser myndighet som avser
framställning av framställning av
statistik samt, i statistik samt, i
den utsträckning den utsträckning
regeringen före- regeringen före-
skriver det, i skriver det, i
annan därmed jäm- annan därmed jäm-
förbar undersök- förbar undersök-
ning, som utförs ning, som utförs
av myndighet, för av myndighet, för
uppgift som avser uppgift som avser
enskilds personliga enskilds personliga
eller ekonomiska eller ekonomiska
förhållanden och förhållanden och
som kan hänföras som kan hänföras
till den enskilde. till den enskilde.
Uppgift i företags- Uppgift i företags-
tagsregister, upp- tagsregister, upp-
gift som avser av- gift som avser av-
liden, uppgift som liden, uppgift som
behövs för forsk- behövs för forsk-
ningsändamål, nings- eller
uppgift som avser statistikändamål,
personal- och uppgift som avser
lönestatistik och personal- och
uppgift, som inte lönestatistik och
genom namn, annan uppgift, som inte
identitetsbeteck- genom namn, annan
ning eller därmed identitetsbeteck-
jämförbart för- ning eller därmed
hållande är direkt jämförbart förhållande
hänförlig till är direkt hänförlig
den enskilde, får till den enskilde,
dock lämnas ut, om får dock lämnas ut,
det står klart att om det står klart
uppgiften kan röjas att uppgiften kan
utan att den som röjas utan att den
uppgiften rör eller som uppgiften rör
någon honom när- eller någon honom
stående lider skada närstående lider
eller men. skada eller men.
I fråga om uppgift I fråga om
i allmän handling uppgift i allmän
gäller sekretessen handling gäller
i högst sjuttio år, sekretessen i högst
såvitt angår upp- sjuttio år, såvitt
gift om enskilds angår uppgift om
personliga enskilds personliga
förhållanden, och förhållanden, och
annars i högst annars i högst tjugo
tjugo år. år.
Särskilt yttrande
av sakkunnige Claes Gränström
Jag anser att utredaren inte har fullgjort sitt uppdrag på ett helt nöjaktigt
sätt. Enligt direktiven skulle han ha utrett vilka förstärkningar av olika slag
som behövs för att åstadkomma en hög skyddsnivå för uppgifter som lämnas för
statistikändamål. Utredaren har sökt skapa en sådan skyddsnivå genom en extensiv
användning av gallring som ett helt dominerande instrument. Möjliga
förstärkningar av skyddet genom andra åtgärder än gallring har inte utretts och
prövats. Gallring framstår i utredarens föreställning som ett universalmedel.
Jag kommer att utveckla skälen för mitt ställningstagande i det följande.
Gallring begränsar den materiella möjligheten, men inte rätten, att ta del av
allmänna handlingar. Utredningen saknar en analys av vilka konsekvenser en
modell med långtgående och snabb gallring generellt får för möjligheterna att
upprätthålla förtroendet för den offentliga förvaltningen genom ett beskärande
av de insyns- och kontrollmöjligheter som tryckfrihetsförordningen normalt
erbjuder. Det kan allmänt framhållas, att tryckfrihetsförordningens bestämmelser
även syftar till en kontroll av överhetens eller myndigheternas åtgärder av
olika slag gentemot enskilda. I den del uppgifter om enskilda gallras, blir
kontrollen i denna del försvårad eller omöjliggjord. Den personliga integrite-
tens höjdpunkt behöver inte vara att få sitt förflutna utplånat. Bevarande av
uppgifter kan vara också den enskildes intresse, så att han på ett allmänt plan
kan få en djupare kunskap om faktorer som har haft en ingripande betydelse i
hans tidigare liv. Det är således därför inte givet att den enskildes intressen
alltid gagnas av en gallring. Utredningen saknar en genomgång och en fördjupad
analys av de konflikter som kommer till synes i mötet mellan de medborgerliga
insyns- och kontrollrättigheterna i TF och rätten till skydd för personlig
integritet, så som utredaren uppfattar den.
Gallringen skall även betraktas i samband med den betydelse de offentliga
arkiven har i ett allmänt kultursammanhang och som inte kan avgränsas från deras
betydelse för forskningen. Allmänna resonemang om gallringens betydelse och
konsekvenser från kulturarvssynpunkt saknas. Utredaren behandlar på några
ställen värdet av bevarade persondata för longitudinella studier och insamlade
uppgifters värde för framtida forskning. I refererande form framförs vissa
fördjupade och nyanserade resonemang. Att känsliga data som en huvudregel skall
gallras sedan det primära syftet uppfyllts och i realiteten endast forsk-
ningsintresset kvarstår, är dock en tes som inte underbyggs på ett övertygande
sätt. Den följer dock naturligt av att andra möjligheter att tillgodose
skyddsintresset inte på allvar har prövats. Ytterligare förstärkt sekretess,
säkerhetsåtgärder, kryptering, överföring till arkivmyndighet när det primära
ändamålet är uppfyllt är exempel på sådana möjligheter. Här kommer bristerna i
utredarens arbetssätt på ett påtagligt sätt i dagen. Det är inte heller givet,
att grunduppgifterna alltid kommer att finnas bevarade på annat håll eller, om
så skulle vara fallet, att de är strukturerade så, att de utan betydande
kostnader åter kan bearbetas med kvantitativa metoder. Det bör i sammanhanget
slutligen påpekas, att gallringen är en oåterkallelig åtgärd som sträcker sin
verkan långt in i framtiden, när skyddsintresset för länge sedan utslocknat. Den
bild av vår samtid som eftervärlden får riskerar att bli tillrättalagd, utslätad
och missvisande. Gallring som skyddsinstrument har en onödig överkapacitet. Den
kan jämföras med halshuggning för att bota huvudvärk.
Enligt arkivlagen får allmänna handlingar gallras, dock med hänsynstagande till
att vad som sedan återstår skall tillgodose rätten att ta del av allmänna
handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
forskningens behov. En gallring får aldrig utföras så att den äventyrar arkivens
roll som en del av kulturarvet eller något av de tre konkreta huvudsyftena med
arkivverksamheten som anges i tredje paragrafen i arkivlagen (jämför prop.
1989/90:72). Förutsättningar och villkor av detta slag kan i regel knappast,
annat än i form av allmänna utgångspunkter, anges i lag. Att utföra en riktig
gallring fordrar emellertid både insikter inom ämnesområdet och en överblick
över informationsflöden och arkivbildning för att inte irreparabla misstag skall
begås. Konkreta avgöranden om vad som kan gallras är därför bäst ägnade att
överlämnas till yrkeskunnigt folk inom arkivmyndigheterna i samverkan med de
olika myndigheter, inom vilka arkiven bildats. Det har sedan gammalt tillhört
Riksarkivets traditionella uppgifter att dels värdera betydelsen eller värdet av
enskilda register för forskningen etc., dels att inom varje register välja ut de
variabler som skall omfattas av gallring eller bevarande, allt detta i relation
till annat arkivmaterial. Hos Riksarkivet och Krigsarkivet finns således en
professionalism inom sakområdet, samlade erfarenheter av gallringsöverväganden i
ett forskningsperspektiv och en överblick över den samlade informations-
hanteringen inom den offentliga sektorn.
Med tanke på den utveckling som de senaste årtiondena har ägt rum inom
informationsteknologins område har det ansetts nödvändigt att utföra gallring
även av andra skäl än de ovan nämnda, nämligen för att skydda den personliga
integriteten. Det framgår av förarbetena till arkivlagen, att gallring på vissa
områden kan ske efter delvis andra kriterier, att sådana bestämmelser kan ta
över arkivlagens bestämmelser om gallring och att de som regel bör ges i lag
(prop. 1989/90:72 s. 44). Det är främst information om enskilda i olika
ADB-register, som av integritetsskäl kommit att omfattas av gallring på sådana
grunder. Bestämmelser har utfärdats i särskilda registerlagar eller i
föreskrifter utfärdade av Datainspektionen med stöd av datalagen. Sådana
gallringsregler tenderar att bli mer betydligt mer långtgående jämfört med om
samma information hade bevarats på papper. Till följd av en alltmer spridd
användning av ADB-teknik kommer allt större mängder information om enskilda att
lagras på denna typ av databärare och riskerar följaktligen att omfattas av mer
långtgående gallringsbeslut. Vilka följder detta kan få för arkiven som en del
av det nationella kulturarvet och som källmaterial för framtida forskning om vår
tids förhållanden har redan berörts i det föregående.
Utredaren ger uttryck för en bestämd uppfattning, att Datainspektionen, i den
mån någon myndighet skall besluta om gallring av integritetskänsliga uppgifter,
skall ha den uppgiften. Den bestämda uppfattningen underbyggs inte med några
redovisade sakskäl. Jag menar att en bättre lösning skulle vara att, på de
grunder som ovan berörts, i den föreslagna registerförordningen delegera
föreskriftsrätten vad gäller gallring i de ca 70 statistikregister det här är
fråga om till Riksarkivet och samtidigt ytterligare inskärpa betydelsen av den
personliga integriteten. Detta hade kunnat ske dels genom en skrivning av 11 § i
den föreslagna registerlagen med följande utseende:
11 § En uppgift i ett register enligt 2 § första stycket skall gallras då
uppgiften inte längre behövs för det ändamål som avses i 2 § andra stycket.
Utan hinder av första stycket kan regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer besluta att registeruppgifter skall bevaras med beaktande av
bestämmelserna i 3 och 10 §§ arkivlagen. Sådana regler skall beslutas i samband
med att registret inrättas.
Andra stycket tillämpas inte beträffande sådana för den enskildes integritet
särskilt känsliga uppgifter som avses i 4 § datalagen. Uppgifter av detta slag
får bevaras endast om de är av särskilt värde för forskningen. Regeringen och
den myndighet regeringen bestämmer beslutar vilka uppgifter som är av detta
slag. Regler om bevarande skall beslutas i samband med att registret inrättas
och materialet skall efter det att det primära ändamålet är fullföljt
överlämnas till arkivmyndighet.
I arkivlagens tredje paragraf skulle ändras enligt följande:
3 § En myndighets arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens
verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § TF och som
myndigheterna beslutar skall tas om hand för arkivering. Upptagningar för
automatisk databehandling som är tillgängliga för flera myndigheter, så att de
där utgör allmänna handlingar, skall dock bilda arkiv endast hos en av dessa
myndigheter, i första hand de myndigheter som svarar för huvuddelen av
upptagningen.
Myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet.
Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de
tillgodoser
1. rätten att ta
del av allmänna-
handlingar,
2. behovet av
information för
rättskipningen
och förvaltningen,
3. forskningens 4. skyddet för den
behov, enskildes personli-
ga integritet.
Tillägget till arkivlagen ålägger myndigheterna att vid de moment som redovisas
i 5 och 6 §§ arkivlagen som t.ex. förvaring av arkiv att beakta skyddet för den
personliga integriteten. Samtidigt som man vid olika gallringsöverväganden
enligt 10 § måste beakta även integritetsaspekten vid sidan av de andra.
Jag anser att detta mitt förslag när det gäller dessa ca 70 statistikregister
bättre tillgodoser de olika syften som finns med statistikverksamheten på kort
eller lång sikt; vidare att alla insynsaspekter och även forskningsaspekter
tillgodoses. Enligt den mening jag tidigare gett tillkänna och här
avslutningsvis upprepar, har utredaren alltför ensidigt fört fram gallring som
den enda lösningen till skydd för den personliga integriteten. Utredaren ser
vidare alltför mycket till ett primärt ändamål och bortser från de aspekter som
finns enligt TF. Jag menar också, att en gallring av uppgifter principiellt och
allmänt kan vara till skada för den enskilde då uppgifter som generellt eller
individuellt har påverkat samhällets åtgärder förstörs. En idyllisering av vårt
komplexa samhälle kan inte gagna någon.
Sammanfattningsvis anser jag de förslag som jag redovisat tillgodoser såväl
kravet på skydd för den personliga integriteten som de behov som redovisas i 3 §
arkivlagen.
Förteckning över remissinstanserna
1. Svea Hovrätt
2. Kammarrätten i Stockholm
3. Justitiekanslern (JK)
4. Brottsförebyggade rådet (BRÅ)
5. Datainspektionen (DI)
6. Kommerskollegium
7. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)
8. Riksförsäkringsverket (RFV)
9. Socialstyrelsen (SoS)
10. Socialtjänstkommittén (S 1991:07)
11. Hälsodatakommittén (S 1993:12)
12. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)
13. Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom
transportsektorn (DPU)
14. Post- och Telestyrelsen
15. Statskontoret
16. Statistiska centralbyrån (SCB)
17. Riksrevisionsverket (RRV)
18. Konjunkturinstitutet (KI)
19. Statens skolverk
20. Verket för högskoleservice (VHS)
21. Forskningsrådsnämnden (FRN)
22. Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)
23. Medicinska forskningsrådet (MFR)
24. Centrala studiestödsnämnden (CSN)
25. Stockholms universitet
26. Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)
27. Högskolan i Örebro
28. Högskolan i Halmstad
29. Umeå universitet
30. Statens jordbruksverk
31. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES)
32. Skogsstyrelsen (SKS)
33. Fiskeriverket
34. Arbetsmiljöinstitutet (AI)
35. Arbetarskyddsstyrelsen (ASS)
36. Statens kulturråd
37. Riksarkivet (RA)
38. Statens invandrarverk (SIV)
39. NUTEK
40. Konkurrensverket
41. Statens naturvårdsverk (SNV)
42. Kemikalieinspektionen (KI)
43. Centralnämnden för fastighetsdata (CFD)
44. Svenska kommunförbundet
45. Landstingsförbundet
46. Sveriges industriförbund
47. Tjänstemännens centrlaorganisation (TCO)
48. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
49. Landsorganisationen i Sverige (LO)
50. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
51. Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD)
52. Dataföreningen i Sverige.
För Stockholms universitet (25) har svar inkommit från Juridiska
fakultetsnämnden, från Statistiska institutionen och från Sociologiska
institutionen.
För Umeå universitet (29) har Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden svarat.
För SACO (48) har svar inkommit dels från Lärarnas Riksförbund (LR), dels
från SACO-föreningen vid SCB.
Av remissinstanserna har Dataföreningen i Sverige (52) inte svarat.
Lagrådsremissens lagförslag
2.1Förslag till lag om vissa personregister för officiell
statistik
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ett personregister får inrättas och föras endast enligt föreskrifter som
regeringen meddelar, om det skall användas för att framställa officiell
statistik enligt lagen (1992:889) om den officiella statistiken och om det skall
innehålla uppgifter som
1. avses i 4 § datalagen (1973:289),
2. utgör omdöme eller annan värderande upplysning om enskild person eller
3. avser enskild persons inkomstförhållanden, dock inte uppgifter som avser
näringsverksamhet eller som framgår av beslut om beskattning.
Med personregister avses detsamma som i datalagen.
Registerändamål
2 § Personregistret får användas för framställning av statistik endast av en
myndighet som enligt vad regeringen föreskriver ansvarar för officiell
statistik.
Registeransvar m.m.
3 § Registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för personregistret skall vara
den myndighet som enligt vad regeringen föreskriver ansvarar för den officiella
statistiken.
Information
4 § När uppgifter hämtas in direkt från person som är eller avses bli
registrerad i personregistret, skall de i lämplig utsträckning upplysas om
registreringen.
Registerinnehåll
5 § Personregistret får endast innehålla sådana uppgifter som behövs för att
framställa officiell statistik.
Gallring
6 § Uppgifter i personregistret skall gallras när de inte längre behövs för sitt
ändamål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om undantag
från första stycket för att tillgodose de syften som anges i 3 § andra och
tredje styckena arkivlagen (1990:783). Därvid skall särskilt beaktas behovet av
skydd för den enskildes personliga integritet.
Material med uppgifter för vilka undantag beslutats skall överlämnas till
arkivmyndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Ett personregister som har inrättats före ikraftträdandet får trots lagen
föras intill utgången av år 1995.
3. Regeringen får intill 1998 års utgång besluta om undantag från lagens
tillämpning dels för personregister som förs vid Socialstyrelsen, dels för
personregister som förs för att fullgöra vad som föreskrivs i 7 § lagen
(1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets område.
2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Sekretess gäller i Sekretess gäller i
sådan särskild sådan särskild
verksamhet hos verksamhet hos
myndighet som avser myndighet som avser
framställning av framställning av
statistik samt, i statistik samt, i
den utsträckning den utsträckning
regeringen före- regeringen före-
skriver det, i skriver det, i
annan därmed jäm- annan därmed jäm-
förbar undersök- förbar undersök-
ning, som utförs av ning, som utförs av
myndighet, för upp- myndighet, för upp-
gift som avser en- gift som avser en-
skilds personliga skilds personliga
eller ekonomiska eller ekonomiska
förhållanden och förhållanden och
som kan hän- som kan hän-
föras till den en- föras till den en-
skilde. Uppgift i skilde. Uppgift i
företagsregister, företagsregister,
uppgift som avser uppgift som avser
avliden, uppgift avliden, uppgift
som behövs för som behövs för
forskningsändamål, forsknings- eller
uppgift som avser statistikändamål,
personal- och uppgift som avser
lönestatistik och personal- och
uppgift, som inte lönestatistik och
genom namn, annan uppgift, som inte
identitetsbeteck- genom namn, annan
ning eller därmed identitetsbeteck-
jämförbart för- ning eller därmed
hållanden är direkt jämförbart förhållande
hänförlig till den är direkt hänförlig
enskilde, får dock till den enskilde,
lämnas ut, om det får dock lämnas ut,
står klart att upp- om det står klart
giften kan röjas att uppgiften kan
utan att den som röjas utan att den
uppgiften rör eller som uppgiften rör
honom närstående eller honom
lider skada eller närstående lider
men. skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år,
såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst
tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-10
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 1995 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om vissa
personregister för officiell statistik, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Rickard
Sahlsten.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om vissa personregister för officiell statistik
1 §
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. I det remitterade förslaget
innehåller 1 § dessutom en bestämmelse om att vissa personregister för officiell
statistik skall få inrättas och föras endast enligt föreskrifter som regeringen
meddelar. Lagrådet föreslår att 1 § begränsas till att avse tillämpningsområdet.
Vid utformningen av bestämmelsen bör beaktas att en enskild persons
förmögenhetsförhållanden kan vara lika integritetskänsliga som personens
inkomstförhållanden. Vidare bör undantaget för uppgifter som framgår av beslut
om beskattning preciseras till att avse beskattningsbeslut som inte omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
2 §
I 2 och 3 §§ i det remitterade förslaget upptas föreskrifter om registerändamål
och registeransvar. Bestämmelserna är mycket allmänt hållna. I själva verket är
det svårt att förstå vad som avses utan att läsa författningskommentaren.
Lagrådet föreslår att bestämmelserna konkretiseras samtidigt som de grupperas om
något. 2 § bör inledas med motsvarigheten till de nyssnämnda bestämmelserna i
förslagets 1 § om att ett register som avses i lagen inte får inrättas och föras
utan att regeringen beslutat om det i förordning. Härefter bör en motsvarighet
till den föreslagna 2 § följa. Uppdrag att inrätta eller föra ett sådant
register får enligt lagrådsförslaget lämnas endast åt den myndighet som skall
svara för den officiella statistiken över förhållanden som avses med registret.
I anslutning till detta bör regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
hur registret skall föras och framför allt användas.
Enligt Lagrådet ställer det sig naturligt att i detta sammanhang, som ett andra
stycke, ta upp en motsvarighet till förslagets 3 §.
3 §
Ett register som avses i lagen får bara innehålla uppgifter som den
registeransvariga myndigheten har ålagts att svara för, jfr 5 § i förslaget. Av
lagrådsremissen (avsnitt 5.3) framgår att myndigheten får använda registrerade
uppgifter för produktion av viss annan statistik som inte omfattas av lagen om
den officiella statistiken, s.k. övrig statistik. Övrig statistik bör få
produceras med användande av uppgifter ur ett register som avses i lagen endast
om regeringen meddelar föreskrifter om det. Detta bör komma till uttryck i
lagtexten.
4 §
I 4 § av det remitterade förslaget behandlas information till enskilda i samband
med insamling av uppgifter för registerändamål. Lagrådet menar att regeringen
bör få meddela föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras. Det kan
möjligen ske i de föreskrifter om hur registret skall föras som regeringen
enligt 2 § i Lagrådets förslag skall meddela. Lagrådet förordar i klarhetens
intresse att en uttrycklig bestämmelse härom tas upp i förevarande paragraf.
5 §
I förslagets 6 § behandlas gallring. Lagrådet anser att hänvisningen till
arkivlagen är oklar och föreslår en bestämmelse om att gallring inte får ske, om
det skulle äventyra arkivens roll som en del av det nationella kulturarvet eller
strida mot forskningens behov.
Övergångsbestämmelserna
Punkterna 2 och 3 i de föreslagna övergångsbestämmelserna bör förtydligas något.
I enlighet med det anförda har Lagrådet utformat det lagförslag som framgår av
bilaga till detta protokoll.
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Enligt motiven till lagändringen synes möjligheten till sekretessgenombrott för
statistikändamål vara avsett att tillämpas endast i fråga om utlämnande för
framställning av officiell statistik. Detta bör framgå av lagtexten.
Bilaga till Lagrådets protokoll 1995-03-10
Tillämpningsområde
1 §
Denna lag gäller personregister enligt 1 § datalagen (1973:289) som skall
användas för att framställa officiell statistik enligt lagen (1992:889) om den
officiella statistiken och innehåller uppgifter som
1. avses i 4 § datalagen,
2. utgör omdöme eller annan värderande upplysning om enskild person, eller
3. avser enskilda personers inkomst- eller förmögenhetsförhållanden, såvida
uppgifterna inte rör enskildas näringsverksamhet eller framgår av
beskattningsbeslut som inte omfattas av sekretess enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100).
Registertillstånd m.m.
2 §
Ett register som avses i denna lag får inte inrättas och föras utan att
regeringen beslutat om det i förordning. Uppdrag att inrätta eller föra ett
sådant register får lämnas endast åt den myndighet som skall svara för den
officiella statistiken över förhållanden som avses med registret. Föreskrifter
om hur registret skall föras och användas meddelas av regeringen.
Myndighet som har fått rätt att inrätta och föra ett register enligt denna lag
skall vara registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret.
Registerändamål m.m.
3 §
Ett register som avses i denna lag får endast innehålla de uppgifter som behövs
för att framställa den officiella statistik som den registeransvariga
myndigheten har ansvaret för. Registret får inte användas av myndigheten för att
framställa annan statistik. Regeringen kan dock föreskriva att myndigheten i
begränsad omfattning får utnyttja uppgifter i registret för att framställa annan
statistik än som avses i lagen (1992:889) om den officiella statistiken.
Information
4 §
När uppgifter hämtas in till ett register direkt från personer som är eller
avses bli registrerade i detta, skall de upplysas om registreringen. Regeringen
får meddela föreskrifter om hur upplysningsskyldigheten skall fullgöras.
Gallring
5 §
Registeruppgifter skall gallras när de inte längre behövs för att framställa
officiell statistik.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om undantag
från första stycket, om en gallring skulle äventyra arkivens roll som en del av
det nationella kulturarvet eller strida mot forskningens behov.
Material med uppgifter för vilka undantag beslutats enligt andra stycket skall
överlämnas till arkivmyndighet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser får tillämpas till utgången av år 1995 beträffande
personregister som har inrättats före ikraftträdandet, om inte annat föreskrivs.
3. Regeringen får medge undantag från tillämpningen av de nya bestämmelserna
till utgången av år 1998 beträffande personregister som förs av Socialstyrelsen
eller som förs för att fullgöra föreskrifterna i 7 § lagen (1992:888) om
uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets område.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
Regeringen beslutar proposition 1994/95:200 Lag om vissa personregister för
officiell statistik m.m.