Post 6791 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:135 ·
Ändrade ersättningsregler i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291)
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 135
Regeringens proposition
1994/95:135
Ändrade ersättningsregler i lagen (1983:292)
om införande av vattenlagen (1983:291)
Prop.
1994/95:135
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 januari 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291). Ändringarna innebär att en innehavare av ett tillstånd
som meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall ha rätt till
ersättning för kostnader med anledning av sådana nya eller ändrade villkor om
skadeförebyggande eller skadekompenserande åt-gärder som har föreskrivits vid
omprövning av villkoren för tillståndet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3
2 Lagtext.................................. 3
3 Ärendet och dess beredning............... 5
4 Omprövning av villkoren för tillstånd
till ett vattenföretag................... 5
4.1 Omprövning av villkoren för nya till-
stånd................................ 5
4.2 Omprövning av villkoren för äldre
tillstånd............................ 7
5 Tillståndshavarens rätt till ersättning
vid omprövning av villkoren för ett till-
stånd.................................... 9
5.1 Rätten till ersättning vid omprövning
av nya tillstånd..................... 9
5.2 Rätten till ersättning vid omprövning
av äldre tillstånd................... 10
6 Kammarkollegiets framställning om ändring
i 11 och 12 §§ lagen om införande av
vattenlagen.............................. 12
7 Förslag till ny reglering................ 13
8 Kostnadskonsekvenser..................... 17
9 Författningskommentar.................... 17
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna... 18
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.......... 19
Bilaga 3 Lagrådets yttrande................... 21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 19 januari 1995........................... 22
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) ominförande av
vattenlagen (1983:291).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291)
Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §[1]
Medför omprövning enligt Medför omprövning enligt
15 kap. 3, 4, 9 eller 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 §
11 § nya vattenlagen av nya vattenlagen av ett
ett tillstånd enligt tillstånd enligt vatten-
vattenlagen (1918:523) lagen (1918:523) eller
eller motsvarande äldre motsvarande äldre
bestämmelser skada för bestämmelser förlust av
tillståndshavaren utgår vatten eller fallhöjd
ersättning till denne, eller inskränkning i
om inte annat följer av rätten att reglera
12 § eller fråga är om vattnets avrinning för
omprövning för att tillståndshavare som
förbättra en vattenan- omfattas av omprövningen
läggnings säkerhet. utgår ersättning för
förlusten eller in-
skränkningen, om inte
annat följer av 12 § eller
fråga är om omprövning för
att förbättra en vattenan-
läggnings säkerhet.
Medför omprövning enligt nya vattenlagen av tillstånd som avses i första
stycket skada för annan än tillståndshavaren utgår ersättning härför. För
mottagare av andelskraft eller av ersättning genom överföring av kraft enligt
vattenlagen (1918:523) i dess lydelse före den 1 juli 1974 gäller dock viss
begränsning enligt 15 §.
Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 9 kap. 1-10 §§
och 13 § nya vattenlagen motsvarande tillämpning. Därvid skall vad som sägs om
andelskraft tillämpas även på sådan ersättning genom överföring av kraft varom
stadgas i andra stycket.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1989:514.
12 §
Om skada som avses i Om förlust eller
11 § första stycket inskränkning som avses i
utgörs av förlust av 11 § första stycket
vatten eller fallhöjd föranleds av omprövning
eller inskränkning till förmån för det allmänna
i rätten att reglera fiskeintresset, allmän
vattnets avrinning och farled, allmän hamn,
omprövningen sker till allmän flottled eller
förmån för det allmänna hälsovården eller, vid
fiskeintresset, allmän omprövning enligt 15 kap.
farled, allmän hamn, 3 § eller 9 § första
allmän flottled eller meningen nya
hälsovården eller, vid vattenlagen, till förmån
omprövning enligt 15 för den allmänna miljövår-
kap. 3 § eller 9 § den, är tillståndshavaren
första meningen nya skyldig att utan
vattenlagen, till förmån ersättning tåla förlusten
för den allmänna miljö- eller inskränkningen till
vården, är tillstånds- så stor del som,
havaren skyldig att utan tillsammans med vad han
ersättning tåla skadan tidigare efter den nya
till så stor del som, lagens ikraftträdande har
jämte vad han tidigare avstått enligt denna
efter den nya lagens paragraf eller 14 §,
ikraftträdande har motsvarar en tjugondel
avstått enligt denna av det produktionsvärde
paragraf eller 14 §, eller det värde av
motsvarar en tjugondel vattenmängd, fallhöjd
av det produktionsvärde eller maga-sinsvolym som
eller det värde av avses i 9 kap. 14 § andra
vattenmängd, fallhöjd stycket nya vattenlagen.
eller magasinsvolym som
avses i 9 kap. 14 §
andra stycket nya
vattenlagen.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser tillämpas i mål i vilka ansökan har gjorts före
ikraftträdandet.
3 Ärendet och dess beredning
Ett tillstånd till ett vattenföretag som lämnas med stöd av vattenlagen
(1983:291) kan omprövas till förmån för allmänna och enskilda intressen. Enligt
lagen (1983:292) om införande av vattenlagen kan även tillstånd enligt äldre
vattenrättslig lagstiftning omprövas. Tillståndshavaren har i vissa fall rätt
till ersättning för den skada han drabbas av med anledning av omprövningen.
Medför omprövningen att tillståndshavaren drabbas av nya eller ändrade villkor
om produktionsinskränkande åtgärder gäller i princip samma ersättningsregler för
nya och gamla tillstånd. Om det i stället som villkor föreskrivs att
tillståndshavaren skall utföra skade-förebyggande eller skadekompenserande
åtgärder gäller däremot olika ersättningsregler beroende på om tillståndet till
vattenföretaget har lämnats enligt vattenlagen eller enligt äldre vattenrättslig
lagstiftning. Den tillståndshavare som har fått tillstånd till ett vattenföretag
enligt äldre vattenrättslig lagstiftning (äldre tillståndshavare) har rätt till
ersättning för skada på grund av sådana nya eller ändrade villkor. Innehavare av
tillstånd som meddelats enligt vattenlagen (nya tillstånds-havare) saknar denna
ersättningsrätt.
Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen pekat på skillnaden i
ersättningsrätt mellan nya och gamla tillstånd och föreslagit att 11 och 12 §§
lagen om införande av vattenlagen ändras så att även äldre tillståndshavare
skall sakna rätt till ersättning för skadeförebyggande och skadekompenserande
åtgärder. Kammarkollegiets framställning har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 92/514).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 15 december 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över
det lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådet har gjort vissa anmärkningar beträffande tillämpligheten av
bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen samt har anfört att lagförslaget i
övrigt inte föranleder något uttalande från Lagrådets sida. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 3. Vi återkommer till Lagrådets yttrande i avsnitt 7.
I förhållande till lagrådsremissen har det gjorts en redaktionell ändring i
övergångsbestämmelserna.
4 Omprövning av villkoren för tillstånd till ett vattenföretag
4.1 Omprövning av villkoren för nya tillstånd
En företagare som har fått tillstånd till ett vattenföretag måste för den
ekonomiska och tekniska planeringen kunna utgå från att tillståndet normalt sett
kommer att gälla oförändrat under en längre tid. Vattenlagen kan i enlighet med
detta sägas bygga på principen att en lagakraftvunnen dom om tillstånd till ett
vattenföretag gäller för all framtid (jfr 15 kap. 1 § vattenlagen).
Denna princip gäller emellertid inte utan undantag. Det kan nämligen visa sig
att tillståndet har utformats olämpligt eller att det har tillkommit nya
omständigheter, t.ex. ändringar i vattenförhållanden, ny teknik eller nya
samhälleliga värderingar rörande förhållandet mellan utbyggnadsintresset och
miljöintresset. Mot denna bakgrund finns det en möjlighet till omprövning av
villkoren för tillståndet - och i en situation även en möjlighet till omprövning
av själva tillståndet - enligt bestämmelserna i 15 kap. vattenlagen.
Bestämmelserna är tillämpliga på alla vattenföretag, oavsett storlek och
belägenhet.
Omprövning av villkoren för ett tillstånd kan ske till förmån för både
enskilda och allmänna intressen. Den grundläggande bestämmelsen om omprövning av
villkoren till förmån för allmänna intressen finns intagen i 15 kap. 3 §. Som
exempel på allmänna intressen kan nämnas den allmänna miljövården. I 15 kap. 4 §
finns en särskild bestämmelse om omprövning av villkoren till skydd för fisket.
Vidare finns bestäm-melser i 15 kap. 8 § om omprövning av villkoren efter
ansökan av tillståndshavaren och i 15 kap. 9 § om ändrade eller nya bestämmelser
om innehållande och tappning av vatten efter ansökan av en kommun eller ett
vattenförbund eller en annan strömfallsinnehavare än tillstånds-havaren. Enligt
15 kap. 11 § kan själva tillståndet omprövas efter ansökan av den som driver en
annan vattentäkt som är beroende av samma vattentillgång eller av den som söker
tillstånd till en sådan vattentäkt. Till förmån för en vattentäkt skall alltså
begränsning kunna göras i det vattenuttag som medgetts vid prövning av en annan
vattentäkt.
Vid en omprövning kan tillståndshavaren förpliktas att avstå vatten eller att
acceptera förlust av fallhöjd, ändrade tappningsbestämmelser eller begränsning
av tidigare regleringstillstånd. Dessa åtgärder har det gemensamt att de är
produktionsinskränkande. Tillståndshavaren kan också i vissa fall, beroende på
omprövningsregelns utformning, förpliktas att vidta skadeförebyggande åtgärder,
som anläggande av spegeldammar (dammar som ger en vackrare landskapsbild),
erosionsskydd och fisktrappor, eller skadekompenserande åtgärder, t.ex. genom
utsättning av fisk eller fiskodling.
Det finns inte några begränsningar när det gäller arten av de förpliktelser som
en tillståndshavare kan åläggas vid en omprövning av villkoren enligt 15 kap. 3
och 4 §§, dvs. i fall där omprövningen sker till förmån för ett allmänt
intresse, t.ex. fiskeintresset. Tillståndshavaren kan alltså vid en sådan
omprövning åläggas att utföra de förpliktelser som anses lämpligast för att
tillgodose det allmänna intresse som har föranlett omprövningen.
Vid omprövning av villkoren för ett tillstånd enligt 15 kap. 3, 4, 8 eller 9 §
gäller de vanliga reglerna i vattenlagen om förutsättningarna för utförande av
ett vattenföretag, t.ex. tillåtlighetsreglerna i 3 kap., om inte annat är
särskilt föreskrivet (se 15 kap. 10 § första stycket). Av bestämmelserna i 3
kap. kan särskilt nämnas 7 § som anger att den som utför ett vattenföretag är
skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av
företaget, om inte kostnadsökningen därigenom blir oskäligt hög. Denna
begränsning av de förpliktelser som kan läggas på tillståndshavaren har inte
ansetts vara tillräcklig när det gäller omprövning av villkoren till förmån för
allmänna intressen. I 15 kap. 10 § andra stycket har därför tagits in särskilda
föreskrifter beträffande omfattningen av de förpliktelser som tillståndshavaren
kan åläggas vid omprövning enligt 15 kap. 3 eller 4 §. Det är framför allt
ekonomiska skäl som har gjort att man har begränsat de nya förpliktelser som kan
läggas på tillståndshavaren (prop. 1981/82:130 s. 111 f.). Begränsningen innebär
att det vid en sådan omprövning inte får föreskrivas nya eller ändrade villkor
som medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att
förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller
medföra att tillståndshavaren, mottagare av andelskraft eller annan som har
inrättat sig efter företaget drabbas av kostnader som står i missförhållande
till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas. Dessutom skall hänsyn tas
till de förpliktelser och inskränkningar som tillståndshavaren i samband med
tidigare omprövningar har fått underkasta sig till förmån för allmänna
intressen.
En omprövning som sker med stöd av 15 kap. 3 § får i regel inte äga rum förrän
efter utgången av den tid som domstolen bestämt vid meddelandet av tillståndet,
minst tio år och högst 30 år från det att tillståndsdomen vunnit laga kraft (se
15 kap. 3 § första stycket).
Ansökan om omprövning enligt 15 kap. 3 eller 4 § görs av Kammarkollegiet (se 15
kap. 7 §).
4.2 Omprövning av villkoren för äldre tillstånd
Även den äldre vattenrättsliga lagstiftningen innehöll regler som inskränkte
rättskraften hos givna tillstånd. Villkoren för ett tillstånd till ett
vattenföretag kunde således omprövas till förmån för allmänna och enskilda
intressen. Som exempel kan nämnas att det enligt 1918 års vattenlag (äldre
vattenlagen) fanns en möjlighet att ompröva villkoren för ett vattenföretag i
enlighet med kungsådre- och ny-prövningsinstituten. Dessa institut avsåg att
göra det lättare för nya allmänna intressen att göra sig gällande.
Kungsådreinstitutets huvudsakliga syfte var att tillgodose de intressen som
kräver fritt rinnande vatten. Reglerna om kungsådra innebar i huvudsak att den
som ägde strömfall eller annat område i vissa större vattendrag var skyldig att
utan ersättning avstå upp till en tredjedel av vattenmängden eller vattenkraften
till förmån för vissa allmänna intressen, bl.a. fiskeintresset (se 1 kap. 5-13
§§ äldre vattenlagen). I en särskild kungörelse angavs de vattendrag i vilka det
fanns kungsådra.
Bestämmelserna om kungsådra ansågs emellertid inte ge tillräckliga möjligheter
att anpassa villkoren för större kraftverk till samhälls-utvecklingens krav. I
äldre vattenlagen fanns därför bestämmelser om nyprövning, som var tillämpliga
på vissa större vattenkraftanläggningar och regleringsföretag (se 4 kap. 5-8 och
16 §§ äldre vattenlagen). Bestämmelserna om nyprövning innebar att villkoren för
vissa kraftverk och vattenregleringar kunde omprövas med hänsyn till allmänna
intressen sedan 55 år förflutit efter utgången av den för företaget fastställda
byggnadstiden och därefter vart 40:e år. Vid nyprövning kunde det föreskrivas
nya villkor som innebar inskränkning i till-ståndshavarens rätt
(produktionsinskränkande åtgärder) eller utvidgning av de skyldigheter som ålåg
honom (skadeförebyggande eller skade-kompenserande åtgärder). Tillståndshavaren
hade rätt till ersättning av det allmänna endast om den ekonomiska förlusten med
anledning av de vid nyprövningen föreskrivna åtgärderna översteg en fjärdedel av
produktionsvärdet vid anläggningen.
De anläggningar som inte omfattades av kungsådre- eller nyprövningsbestämmel-
serna var helt fredade från omprövning.
Vattenlagens omprövningsbestämmelser är som tidigare nämnts tillämpliga på alla
vattenföretag, oavsett storlek eller belägenhet. Bestämmelserna har gjorts
tillämpliga även på tillstånd som har meddelats med stöd av äldre vattenrättslig
lagstiftning (19 § lagen om införande av vattenlagen). Det innebär att
omprövningsmöjligheterna för dessa äldre vattenföretag har utvidgats i
förhållande till vad som gällde enligt äldre vattenlagen.
Vattenlagsutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande att behovet av nya
omprövningsmöjligheter var särskilt uttalat när det gäller äldre tillstånd som
tillkommit under en tid då nödvändigheten av naturvård och miljöskydd inte var
lika uppenbar som nu (se SOU 1977:27 s. 191). I förarbetena till vattenlagen
uttalade departementschefen att ett införande av en utvidgad omprövningsmöjlig-
het beträffande äldre vattenföretag strider mot grundsatsen att en företagare i
förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Depar-
tementschefen uttalade vidare att det är ett rättssäkerhetsintresse att en
lagstiftning som gör det möjligt att ompröva ett vattenrättsligt tillstånd
inte utan starka skäl görs tillämplig på äldre tillstånd. Sådana starka skäl
ansågs emellertid föreligga i detta fall. Anledningen var att utredningen,
enligt departementschefens uppfattning, hade visat att behovet av omprövning är
särskilt stort i fråga om äldre vattenföretag som kan ha fått tillstånd utan
att det tagits sådana hänsyn till motstående allmänna intressen som skulle ha
gjorts vid en senare bedömning av vattenföretaget (prop. 1981/82:130 s. 118 f.).
Det ansågs emellertid vara nödvändigt att ta särskild hänsyn till
tillståndshavarna och kreditgivarna. Därför gäller vissa övergångstider innan
omprövning får begäras av äldre tillstånd. På så sätt har tillståndshavarna fått
rimliga möjligheter att vidta de tekniska förändringar och finansiella
omdispositioner som de nya förhållandena kan föranleda, samtidigt som de berörda
kreditgivarna har fått skäligt rådrum för att säkerställa sina intressen.
Begränsningarna i fråga om möjligheterna att ompröva äldre tillstånd följer av
bestämmelserna i 20 § lagen om införande av vattenlagen, vilka innebär följande.
Om en omprövning görs för att tillgodose allmänna intressen med stöd av 15 kap.
3 § första stycket första meningen vattenlagen gäller särskilda bestämmelser om
vid vilken tidpunkt omprövningen tidigast kan ske. En sådan omprövning får göras
först efter utgången av år 1993. Dessutom gäller att omprövning av tillstånd
till vattenkraftverk eller vattenreglering för kraftändamål får ske tidigast
trettio år från den dag då företaget skall vara fullbordat eller, om nyprövning
enligt äldre vattenlagen ägt rum, tidigast trettio år från den dag då domen om
nyprövning vann laga kraft. Om företaget skulle ha kunnat underkastas nyprövning
vid en tidpunkt efter vattenlagens ikraftträdande, får omprövning ske så snart
den för nyprövning gällande tiden gått ut. Om omprövningen görs för att
tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändringar i
vattenförhållandena, får omprövningen ske endast om vatten-förhållandena har
ändrats efter vattenlagens ikraftträdande.
5 Tillståndshavarens rätt till ersättning vid omprövning av villkoren för ett
tillstånd
5.1 Rätten till ersättning vid omprövning av nya tillstånd
Som framgår av det föregående kan en tillståndshavare vid omprövning av
villkoren förpliktas att vidta produktionsinskränkande åtgärder och/eller att
utföra skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder. Normalt sett medför
sådana åtgärder inkomstbortfall eller kostnader för tillståndshavaren.
Huvudprincipen i vattenlagen är att tillståndshavaren har rätt till full
ersättning från den som har begärt omprövningen för förluster eller
inskränkningar som uppstår på grund av nya eller ändrade villkor om
produktionsinskränkande åtgärder (9 kap. 12 § första stycket). Denna princip
gäller vid omprövningar enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 §, dvs. omprövningar
till förmån för både enskilda och allmänna intressen. Ersättning utgår dock inte
till den del förlusten eller inskränkningen är att hänföra till förbättring av
en vattenanläggnings säkerhet.
Från denna princip görs undantag för det fall omprövningen sker till förmån för
vissa kvalificerade allmänna intressen, nämligen det allmänna fiskeintresset,
allmän farled, allmän hamn, allmän flottled eller hälsovården eller, vid
omprövning enligt 15 kap. 3 § eller 9 § första meningen, den allmänna
miljövården. Tillståndshavaren har i dessa fall en skyldighet att utan
ersättning från det allmänna tåla viss del av förlusten eller inskränkningen (se
9 kap. 14 § första stycket).
Den del som inte ersätts av det allmänna avser den sammanlagda förlusten eller
inskränkningen till följd av skilda omprövningar eller nya vattenföretag till
förmån för de nämnda kvalificerade allmänna intressena. Den ersättningsfria
delen fastställs av vattendomstolen i sam-band med tillståndsbeslutet och utgör
högst en femtedel och lägst en tjugondel av produktionsvärdet respektive värdet
av vattenmängden, fallhöjden eller magasinsvolymen vid anläggningen. Kvotdelen
är gemensam för samtliga omprövningar av tillståndet (se 9 kap. 14 § andra
stycket).
Skälet till begränsningen i ersättningsrätt när omprövningen sker till förmån
för vissa kvalificerade allmänna intressen är att det allmänna utan en viss
ersättningsfrihet skulle ha svårt att hävda sina intressen. Dessutom är många
vattenföretag, särskilt vattenkraftverk för vilka anläggningskostnaderna har
hunnit avskrivas, mycket vinstgivande. Det innebär att ett sådant vattenföretag
väl kan bära en del av förlusten på grund av en omprövning (prop. 1981/82:130 s.
116).
En omprövning av villkoren kan i vissa fall även resultera i att
tillståndshavaren förpliktas att vidta skadeförebyggande eller
skade-kompenserande åtgärder. Ersättningsbestämmelsen i 9 kap. 12 § omfattar
inte sådana åtgärder, vilket innebär att en tillståndshavare inte har rätt till
ersättning för kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om
skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder. Det har ansetts att
tillståndshavaren själv bör bekosta dessa åtgärder, eftersom kostnaderna bedöms
bli förhållandevis måttliga (prop. 1981/82:130 s. 118). Vid omprövningar enligt
15 kap. 3 eller 4 § finns dock, som nämnts ovan, en särskild tillåtlighetsregel
beträffande omfattningen av de villkor som kan föreskrivas i samband med
omprövningen av villkoren (15 kap. 10 § andra stycket).
5.2 Rätten till ersättning vid omprövning av äldre tillstånd
I propositionen med förslag till vattenlag angavs att det var ett
rättssäkerhetsintresse att frågan om skyldighet att avstå vatten etc. utan
ersättning gjordes beroende av om det företag som omprövades var underkastat
inskränkningarna i ersättningsrätt enligt reglerna om kungsådra och nyprövning.
Det föreslogs därför att de företagare med äldre tillstånd som inte var
underkastade kungsådre- eller nyprövnings-bestämmelserna alltid skulle ha rätt
till ersättning för förlust eller kostnad till följd av en omprövning, oavsett
om omprövningen gjordes till förmån för kvalificerade allmänna intressen eller
inte. När det däremot gällde företagare som var underkastade kungsådre- eller
nyprövningsbestämmelserna borde en viss ersättningsfrihet gälla för det allmänna
vid omprövning till förmån för kvalificerade allmänna intressen. För att inte
ersättningsbestämmelserna skulle kompliceras alltför mycket föreslogs att
ersättningsfriheten för det allmänna skulle schabloniseras till en tjugondel av
produktionsvärdet för vattenkraft-företag och i övriga fall till en tjugondel av
värdet av fallhöjden, vattenmängden eller magasinsvolymen. Förslaget innebar att
en tillståndshavare i vissa enstaka fall fick en försämrad ersättningsrätt
(prop. 1981/82:130 s. 120).
Vid beredningen av vattenlagen i jordbruksutskottet väcktes en motion om att
även äldre vattenföretag som inte omfattades av kungsådre- eller
nyprövningsbestämmelserna borde omfattas av skyldigheten att utan ersättning
från det allmänna avstå vatten med en tjugondel av produktionsvärdet, fallhöjden
osv. vid omprövning till förmån för kvalificerade allmänna intressen. Enligt
motionären torde ersättningsfrihet för det allmänna ofta utgöra en förutsättning
för ytterst angelägna restaureringar av havsöringsåar m.m. (bet. 1982/83:JoU30
s. 49).
Konstitutionsutskottet yttrade sig över propositionens och motionens förslag
med utgångspunkt i bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om rätt till
ersättning för enskild vid vissa ingrepp av expropriativ natur.
Konstitutionsutskottet ansåg att 2 kap. 18 § regeringsformen endast är
tillämplig när egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant
förfogande. Den drabbade skall då ha rätt till ersättning för förlusten. Enligt
konstitutionsutskottet utgjorde den aktuella bestämmelsen inte något hinder mot
de begränsningar i ersättningsrätten som föreslogs i propositionen och motionen
(bet. 1982/83:JoU30 s. 49).Jordbruksutskottet anslöt sig till konstitutions-
utskottets bedömning och uttalade att den grundlagsfästa ersättningsrätten inte
omfattar ingripanden i form av s.k. användningsreglering, som endast begränsar
ägarens möjligheter att utnyttja egendomen. Exempel på sådana inskränkningar
finns bl.a. i plan- och byggnadslagstiftningen. De inskränkningar som kan bli
aktuella vid omprövning enligt bestämmelsen i 11 § lagen om införande av vatten-
lagen fick, enligt utskottet, närmast anses jämförbara med sådan användnings-
reglering. Jordbruksutskottet ansåg därför inte att vare sig propositionens
förslag eller motionärens mera långtgående förslag till begränsad rätt till
ersättning var oförenliga med regeringsformen. Utskottet konstaterade vidare
att de skäl som anförts för att omprövningsreglerna skall tillämpas på äldre
företag också talar för att det allmänna åtnjuter en viss ersättningsfrihet
vid omprövning till förmån för vissa kvalificerade allmänintressen, oavsett om
det berörda företaget varit underkastat bestämmelserna om kungsådra och nypröv-
ning eller inte. Enligt utskottets mening kunde det inte anses oskäligt att ett
företag åläggs att självt bära en tjugondel av produktionsförlusten m.m. vid
omprövning till förmån för sådana intressen. Riksdagen beslutade i enlighet
härmed (bet. 1982/83:JoU30 s. 50 f., rskr. 274).
Riksdagens ställningstagande innebar att äldre tillståndshavares rätt till
ersättning vid omprövning kom att utformas på följande sätt. Om en omprövning
enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § vattenlagen medför skada för
tillståndshavaren, utgår ersättning till denne om det inte är fråga om
omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet (se 11 § första
stycket lagen om införande av vattenlagen). Det innebär att en tillståndshavare
som har fått tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning har rätt till
ersättning för förlust eller inskränkning som följer av nya eller ändrade
föreskrifter om produktionsinskränkande åtgärder. Rätten till ersättning för
sådan skada som är en följd av föreskrifter om produktionsinskränkande åtgärder
är emellertid begrän-sad om omprövningen sker till förmån för vissa
kvalificerade allmänna intressen, nämligen det allmänna fiskeintresset, allmän
farled, allmän hamn, allmän flottled eller hälsovården eller, vid omprövning
enligt 15 kap. 3 § eller 9 § första meningen vattenlagen, till förmån för den
allmänna miljövården. Vid sådana omprövningar är tillståndshavaren skyldig att
utan ersättning tåla skadan till så stor del som, tillsammans med vad han
tidigare efter vattenlagens ikraftträdande har avstått enligt 12 eller 14 §
lagen om införande av vattenlagen, motsvarar en tjugondel av det
produktionsvärde eller det värde av vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym
som avses i 9 kap. 14 § andra stycket vattenlagen (se 12 § lagen om införande av
vattenlagen).
Om tillståndshavarens skada orsakas av att det vid omprövningen föreskrivits
nya villkor angående skadeförebyggande eller skade-kompenserande åtgärder, har
tillståndshavaren rätt till full ersättning från den som har begärt ompröv-
ningen. Detta följer av att den nyss angivna begränsningen i ersättningsrätten
tar sikte endast på förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten
att reglera vattnets avrinning, dvs. produktionsinskränkande åtgärder. En
konsekvens av de nya ersättningsbestämmelserna är att de äldre tillståndshavare
som omfattades av nyprövningsinstitutet slipper det kostnadsansvar för skade-
förebyggande och skadekompenserande åtgärder som de hade enligt äldre vatten-
lagen.
Äldre tillståndshavare har sammanfattningsvis en rätt till ersättning för
kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder som nya tillståndshavare saknar. Det framgår inte av
motiven till vattenlagen eller lagen om införande av vattenlagen varför
tillståndshavarens rätt till ersättning för denna typ av åtgärder har utformats
olika beroende på om tillståndet till vattenföretaget har lämnats med stöd av
vattenlagen eller äldre vattenrättslig lagstiftning.
6 Kammarkollegiets framställning om ändring i 11 och 12 §§ lagen om införande
av vattenlagen
Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen pekat på skillnaden
mellan nya och äldre tillståndshavares rätt till ersättning för nya eller
ändrade villkor om skadeförebyggande och skade-kompenserande åtgärder.
Kammarkollegiet har vidare anfört bl.a. följande.
"Flertalet omprövningar av äldre tillstånd kommer att ske enligt 15 kap. 4 §
[vattenlagen] till förmån för det allmänna fiskeintresset. För närvarande pågår
ett relativt omfattande arbete med sådana omprövningar. Först efter utgången av
1993 kan omprövning ske enligt 15 kap. 3 § [vattenlagen] till förmån för andra
allmänna intressen än fiskeintresset.
Huvuddelen av de större vattendragen är utbyggda på ett sådant sätt att
reproduktionsområdena mellan kraftverken är överdämda. Ompröv-ningarna kommer i
dessa fall att syfta till att få till stånd fiskutsättningar. I utbyggda
vattendrag där det fortfarande finns reproduktionsområden kommer
omprövningsinsatserna att inriktas mot biotopåtgärder och byggande av
fisktrappor, inklusive framsläppande av vatten. I huvudsak kommer omprövningarna
således att kretsa kring skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder.
Med nuvarande lydelse av 11 och 12 §§ [lagen om införande av vattenlagen]
innebär detta att det allmänna måste utge ersättning för de åtgärder som kan
uppnås genom omprövning. I förhållande till vad som gällde enligt [äldre
vattenlagen] är detta en kraftig försämring. Som tidigare framhållits förelåg i
nyprövningssituationer enligt [äldre vattenlagen] möjlighet att, utan kostnad
för det allmänna, få till stånd skadeförebyggande eller skadekompenserande
åtgärder.
Vidare har de möjligheter till omprövning som fanns i 2 kap. 8 § andra stycket
[äldre vattenlagen] och som omfattade alla kraftverks- och regleringsföretag
försämrats till följd av de angivna övergångs-bestämmelserna.
Den helt dominerande vattenkraftutbyggnaden vad gäller storlek och antal har
skett med stöd av äldre lag och de förväntningar som finns beträffande
omprövningarna fokuseras på vattenföretag för vilka tillstånd medgivits enligt
den lagen. Det som tidigare ansetts vara en av de viktigaste nyheterna i
vattenlagen - utvidgade omprövnings-möjligheter - kommer, när det gäller äldre
företag, att ha mycket begränsad praktisk betydelse. Den begränsade
omprövningsmöjlighet som ändå finns kommer med hänsyn till ersättningsreglerna
att ensidigt inriktas på åtgärder som medför produktionsförluster. Ur bl.a.
energisynpunkt kan detta inte vara ändamålsenligt.
Kammarkollegiet bedömer det inte som realistiskt att kollegiet skulle tillföras
resurser för att bekosta skadeförebyggande och skade-kompenserande åtgärder.
Kammarkollegiet föreslår att 11 och 12 §§ [lagen om införande av vattenlagen]
ändras så att överensstämmelse i sak uppnås med 9 kap. 12 § första stycket och
14 § första stycket [vattenlagen]."
7 Förslag till ny reglering
Regeringens förslag: Äldre tillståndshavare skall
inte ha rätt till ersättning för kostnader med
anledning av nya eller ändrade villkor om skade-
förebyggande eller skadekompenserande åtgärder.
Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker Kammarkollegiets
förslag. Förslaget avstyrks av bl.a. kraftindustrin och dess samarbetsorgan.
Flertalet av de remissinstanser som avstyrker en lagändring enligt
Kammarkollegiets förslag har uttalat att det inte finns anledning att nu ändra
vad man så sent som år 1983 ansåg vara en skälig lagreglering av
ersättningsfrågorna vid omprövning.
Skälen för regeringens förslag: Redan vid tillkomsten av vattenlagen år 1983
konstaterades att det finns ett särskilt uttalat behov av att ompröva villkoren
för de tillstånd som har lämnats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning
eftersom dessa tillstånd i många fall har lämnats utan att det tagits
tillräcklig hänsyn till miljön. Det är därför viktigt att reglerna om ersättning
vid omprövning av äldre tillstånd är utformade på ett sådant sätt att de
omprövningar som är nödvändiga ur miljösynpunkt verkligen kommer till stånd och
att skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder inte hindras av bristande
statliga resurser.
Under senare år har i lagstiftningsarbetet hänsynen till miljön fått allt
större tyngd i förhållande till andra intressen. Det framgår bl.a. av de
överväganden som ligger till grund för det pågående arbetet med att sammanställa
en miljöbalk och som det råder allmän enighet om. En av de principer som ligger
till grund för förslaget till miljöbalk går under beteckningen PPP (Polluter
Pays Principle). Denna princip innebär att det är förorenaren som skall bära det
ekonomiska ansvaret för de åtgärder som behövs för att förebygga eller avhjälpa
de störningar som följer av en förorening. Principen har numera slagits fast som
en av hörnpelarna i EG:s miljörätt (artikel 130r i Romfördraget). Den aktuella
ändringen i lagen om införande av vattenlagen ligger helt i linje med denna
princip.
Det nu anförda talar med styrka för att det bör åligga innehavarna av äldre
tillstånd att själva stå för de kostnader som är en följd av nya villkor om
skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder.
Kammarkollegiet har uppgett att länsstyrelser, kommuner m.fl. har anmält
önskemål om omprövning av villkoren för omkring 250 äldre tillstånd. Ett syfte
med dessa omprövningar är att få till stånd nya fiskvandringsvägar. Ett annat
syfte är att få till stånd biotopförbättrande åtgärder i avsikt att återskapa
lekbottnar. Som exempel på sådana skadeförebyggande och skadekompenserande
åtgärder som det kan bli aktuellt att utföra kan nämnas byggande av fiskvägar
(t.ex. fisktrappor), fiskutsättning, utläggning av sten i strömfåror och
byggande av spegeldammar. Enligt uppgift från Kammarkollegiet går det inte att
med säkerhet ange vilka ekonomiska konsekvenser de planerade ompröv-ningarna
kommer att få för de drabbade tillståndshavarna. Som rikt-märke kan dock enligt
Kammarkollegiet anges att byggande av en fisktrappa i betong, vilket är en i
detta sammanhang förhållandevis kostsam åtgärd, kan kosta upp till etthundra
tusen kronor per fallmeter. Det kan således sägas råda en viss osäkerhet om
vilka ekonomiska konsekvenser den föreslagna lagändringen får för
tillståndshavarna. Denna osäkerhet utgör emellertid inte något hinder mot att
genomföra lagändringen. Kostnadsansvaret kommer nämligen att vara begränsat,
eftersom det finns en särskild tillåtlighetsregel i 15 kap. 10 § andra stycket
vattenlagen. Den regeln innebär att det vid en omprövning enligt 15 kap. 3 eller
4 § inte får föreskrivas sådana villkor som medför att ändamålet med företaget
inte tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt.
Villkoren får inte heller medföra att tillståndshavaren m.fl. drabbas av
kostnader som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som
kan vinnas.
Det kan i sammanhanget framhållas att i varje fall det stora flertalet av
kraftföretagen har ekonomiska möjligheter att ta över kostnads-ansvaret för de
skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder som anses nödvändiga att
utföra. Det är ett väl känt faktum att de flesta kraftföretagen - särskilt de
äldre - är mycket vinstgivande. Vidare finns det inte någon anledning anta att
ett utökat kostnadsansvar nämnvärt skulle påverka belåningsmöjligheterna. Det
kan alltså inte anses råda någon tvekan om att de flesta kraftverksföretagen har
ekonomiska förutsättningar att utan problem själva bära kostnaden för
skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder som är motiverade av den
verksamhet som bedrivs av dem. Beträffande de tillståndshavare som omfattades av
nyprövningsinstitutet skulle den föreslagna förändringen dessutom bara innebära
en återgång till vad som gällde enligt äldre vattenlagen, låt vara att det nu
föreslagna kostnadsansvaret inte är begränsat på det sätt som gällde enligt
äldre vattenlagen. Detta kostnadsansvar kommer emellertid att vara begränsat
enligt den nyss berörda särskilda tillåtlighetsregeln i 15 kap. 10 § andra
stycket vattenlagen.
Som framgår av det anförda finns det flera omständigheter som talar för att
kostnadsansvaret för nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande och
skadekompenserande åtgärder bör föras över till tillståndshavarna. Dessa skäl
har sådan tyngd att det är motiverat att förändra de äldre tillståndshavarnas
rättsställning på det sätt som Kammarkollegiet har föreslagit.
Den fråga som då återstår att besvara är om ett slopande av äldre tillstånds-
havares rätt till ersättning för skadeförebyggande och skadekompenserande
åtgärder är förenligt med bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen.
Tidigare angavs i 2 kap. 18 § regeringsformen endast att varje medborgare
vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande
skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i
lag. Bestämmelsen har, som ovan angetts, inte ansetts omfatta
rådighetsinskränkningar. Emellertid har bestämmelsen om egendomsskyddet i
2 kap. 18 § regeringsformen ändrats från och med den 1 januari 1995. Ändringarna
har gjorts i syfte att närmare precisera det egendomsskydd som
Europakonventionen anger (prop. 1993/94:117, bet.1993/94:KU24, rskr.1993/94:246,
bet.1994/95:KU5, rskr. 1994/95:11).
En del av ändringen i 2 kap. 18 § regeringsformen innebär att det införs ett
skydd mot att inskränkningar i användningen av mark och byggnader
(rådighetsinskränkningar) sker i vissa fall. Den ändringen har inte någon
betydelse för den lagändring som har diskuterats i det föregående, eftersom
lagändringen inte innebär utökade möjligheter att föreskriva skadeförebyggande
eller skadekompenserande åtgärder utan endast att man avskaffar den rätt till
ersättning som tillståndshavaren nu har för sådana åtgärder.
I 2 kap. 18 § regeringsformen införs vidare en grundlagsskyddad rätt till
ersättning vid rådighetsinskränkningar. Att rätten till ersättning ges ett
grundlagsskydd är emellertid inte avsett att innebära att rätten till ersättning
vid rådighetsinskränkningar utvidgas i förhållande till vad som nu gäller. Den
nya ersättningsbestämmelsen är utformad efter mönster av de
ersättningsbestämmelser som finns intagna i 14 kap. 8 § andra stycket plan- och
bygglagen (1987:10). Grundlagsskyddet för rätten till ersättning vid
rådighetsinskränkningar är således utformat på följande sätt. Den som drabbas av
en rådighetsinskränkning som innebär att pågående markanvändning inom berörd del
av fastigheten avsevärt försvåras skall ha rätt till ersättning för förlusten av
det allmänna (markreglerande bestämmelser). Rätt till ersättning skall också
föreligga om rådighetsinskränkningen medför att det uppkommer skada som är
betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten
(byggnadsreglerande bestämmelser). För att rätt till ersättning skall föreligga
krävs således att intrånget eller skadan är av kvalificerat slag.
Som Lagrådet har anfört kan det ifrågasättas om de förpliktelser som åläggs en
tillståndshavare i form av skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder
kan anses innebära en inskränkning i användningen av mark och om 2 kap. 18 §
regeringsformen därför är tillämplig. I enlighet med vad Lagrådet också har
framhållit saknas det emellertid skäl att gå närmare in på frågan om
grundlagsbestämmelsens tillämpningsområde. Som kommer att framgå i det följande
står det nämligen under alla förhållanden klart att grundlagsbestämmelsens
materiella innehåll inte lägger något hinder i vägen för de föreslagna
ändringarna i rätten till ersättning.
När man bedömer frågan om grundlagsbestämmelsens betydelse i detta sammanhang
måste man ta hänsyn till den särskilda tillåtlighetsregeln i 15 kap. 10 § andra
stycket vattenlagen som gäller vid omprövning av villkoren för ett tillstånd.
Den regeln innebär, som redan nämnts, att det inte får föreskrivas sådana
villkor som medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att
förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller
medföra att tillståndshavaren m.fl. drabbas av kostnader som står i
missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas.
Den särskilda tillåtlighetsregeln i 15 kap. 10 § andra stycket vattenlagen
har, som tidigare angetts, kommit till eftersom framför allt ekonomiska skäl
talar för att man, utöver de begränsningar som gäller enligt de allmänna
bestämmelserna om utförande av ett vattenföretag i bl.a. 3 kap., sätter ett tak
för de nya förpliktelser som kan läggas på tillståndshavaren. Begränsningarna i
15 kap. 10 § är en garanti för att de nya eller ändrade villkoren inte får
alltför ingripande verkningar för tillståndshavaren (SOU 1977:27 s. 183 och 185
samt prop. 1981/82:130 s. 111 f. och 115).
De nya eller ändrade villkor som en tillståndshavare kan åläggas att uppfylla
i samband med en omprövning avser endast markreglerande åtgärder. Avgörande för
frågan om det är förenligt med den aktuella grundlagsbestämmelsen att föra över
kostnadsansvaret för dessa åtgärder på tillståndshavarna är därför om ett sådant
kostnadsansvar kan leda till att en tillståndshavares pågående markanvändning
inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Enligt regeringens bedömning
förhindrar den särskilda tillåtlighetsregeln att en tillståndshavare drabbas av
ett intrång eller en skada av så kvalificerat slag som krävs för att det skall
kunna anses att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt
försvåras. Regeringens slutsats blir därför att bestämmelsen i 2 kap. 18 §
regeringsformen inte lägger hinder i vägen för ett slopande av äldre
tillståndshavares rätt till ersättning för skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder.
8 Kostnadskonsekvenser
Den föreslagna lagändringen går ut på att de berörda kraftföretagen skall bära
kostnaderna för vissa skadeförebyggande och skade-kompenserande åtgärder. Som
har angivits i avsnitt 7 går det inte att säkert ange hur stora kostnaderna för
kraftföretagen blir. Det beror bl.a. på i vilken takt Kammarkollegiet kommer att
begära omprövning av de tillstånd som det är fråga om. Som också har framhållits
i avsnitt 7 får kraftföretagen anses ha ekonomiska förutsättningar att bära de
kostnader som kan uppstå, i all synnerhet som det finns en särskild
tillåtlighetsregel i 15 kap. 10 § andra stycket vattenlagen.
Det kan inte förutses att den föreslagna lagändringen i övrigt kommer att
föranleda några särskilda kostnader för det allmänna eller för någon enskild.
9 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291)
11 §
Ändringen i första stycket består huvudsakligen i att uttrycket "skada" har
bytts ut mot "förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att
reglera vattnets avrinning". Den ändrade ordalydelsen får till följd att en
äldre tillståndshavare inte har rätt till ersättning för skador av annat slag,
exempelvis på grund av sådana nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande
eller skadekompenserande åtgärder som föreskrivs i samband med en omprövning av
villkoren för tillståndet. Därigenom uppnås att nya och äldre tillståndshavare
har samma kostnadsansvar för skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder.
12 §
Ändringen i paragrafen är en följd av den förändring som har gjorts i 11 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser skall tillämpas
vid prövningen av de omprövningsmål som har inletts före ikraftträdandet.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttrande lämnats av Svea hovrätt (vattenöverdomstolen),
Vänersborgs tingsrätt (vattendomstolen), Luleå tingsrätt (vattendomstolen),
Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Närings- och teknikutveck-
lingsverket, Domänverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för
miljöskydd, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska
Kommunförbundet, Vattenfall Aktiebolag, Sydkraft Aktiebolag, Svenska kraftverks-
föreningen, Småkraftverkens Riksförening, Sveriges Energiföreningars Riksorga-
nisation, Riksförbundet Energileverantörerna, Vattenregleringsföretagens samar-
betsorgan, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårds-
förbund.
Naturskyddsföreningen och Svenska Elverksföreningen har beretts tillfälle att
yttra sig men har avstått från det.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291)
Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Medför omprövning enligt Medför omprövning enligt
15 kap. 3, 4, 9 eller 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 §
11 § nya vattenlagen av nya vattenlagen av ett
ett tillstånd enligt tillstånd enligt vatten-
vattenlagen (1918:523) lagen (1918:523) eller
eller motsvarande äldre motsvarande äldre
bestämmelser skada för bestämmelser förlust av
tillståndshavaren utgår vatten eller fallhöjd
ersättning till denne, eller inskränkning i
om inte annat följer av rätten att reglera
12 § eller fråga är om vattnets avrinning för
omprövning för att tillståndshavare som
förbättra en vattenan- omfattas av omprövningen
läggnings säkerhet. utgår ersättning för
förlusten eller in-
skränkningen, om inte
annat följer av 12 § eller
fråga är om omprövning för
att förbättra en vattenan-
läggnings säkerhet.
Medför omprövning enligt nya vattenlagen av tillstånd som avses i första
stycket skada för annan än tillståndshavaren utgår ersättning härför. För
mottagare av andelskraft eller av ersättning genom överföring av kraft enligt
vattenlagen (1918:523) i dess lydelse före den 1 juli 1974 gäller dock viss
begränsning enligt 15 §.
Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 9 kap. 1-10 §§
och 13 § nya vattenlagen motsvarande tillämpning. Därvid skall vad som sägs om
andelskraft tillämpas även på sådan ersättning genom överföring av kraft varom
stadgas i andra stycket.
12 §
Om skada som avses i Om förlust eller
11 § första stycket inskränkning som avses i
utgörs av förlust av 11 § första stycket föran-
vatten eller fallhöjd leds av omprövning till
eller inskränkning i förmån för det allmänna
rätten att reglera fiskeintresset, allmän
vattnets avrinning och farled, allmän hamn,
omprövningen sker till allmän flottled eller
förmån för det allmänna hälsovården eller, vid
fiskeintresset, allmän omprövning enligt 15 kap.
farled, allmän hamn, 3 § eller 9 § första
allmän flottled eller meningen nya
hälsovården eller, vid vattenlagen, till förmån
omprövning enligt 15 för den allmänna miljövår-
kap. 3 § eller 9 § för- är tillståndshavaren
staden, meningen nya skyldig att utan
vattenlagen, till förmån ersättning tåla förlusten
för den allmänna miljö- eller inskränkningen till
vården, är tillstånds- så stor del som,
havaren skyldig att utan tillsammans med vad han
ersättning tåla skadan tidigare efter den nya
till så stor del som, lagens ikraftträdande har
jämte vad han tidigare avstått enligt denna
efter den nya lagens paragraf eller 14 §,
ikraftträdande har motsvarar en tjugondel
avstått enligt denna av det produktionsvärde
paragraf eller 14 §, eller det värde av
motsvarar en tjugondel vattenmängd, fallhöjd
av det produktionsvärde eller maga-sinsvolym som
eller det värde av avses i 9 kap. 14 § andra
vattenmängd, fallhöjd stycket nya vattenlagen.
eller magasinsvolym som
avses i 9 kap. 14 §
andra stycket nya
vattenlagen.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser tillämpas i mål som har inletts före ikraft-trädandet.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-22
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 15 december 1994 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Christina
Jacobsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagrådsremissen föreslås ändringar i 11 och 12 §§ lagen om införande av
vattenlagen. Ändringarna innebär att innehavare av ett tillstånd som meddelats
enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall ha rätt till ersättning för
kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder som föreskrivits vid omprövning av villkoren för
tillståndet.
Efter att det i remissen konstaterats att det finns starka skäl för att
förändra rätten till ersättning vid omprövning av äldre tillstånd, diskuteras
frågan om ett slopande av rätten till ersättning för skadeförebyggande och
skadekompenserande åtgärder strider mot bestämmelsen i 2 kap. 18 §
regeringsformen (RF) i den lydelse bestämmelsen får fr.o.m. den 1 januari 1995.
Bestämmelsen föreskriver bl.a. rätt till ersättning i fall då det allmänna
inskränker användningen av mark på ett kvalificerat sätt. Den förda diskussionen
leder regeringen fram till slutsatsen att 2 kap. 18 § RF i dess nya lydelse inte
lägger hinder i vägen för de föreslagna ändringarna i rätten till ersättning.
Till det anförda vill Lagrådet anmärka att det kan ifrågasättas om förpliktel-
ser som åläggs en tillståndshavare i form av villkor om skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder kan anses innebära en inskränkning i användningen
av mark och om 2 kap. 18 § RF därför är tillämplig. Det saknas dock anledning
att närmare gå in på den frågan. Lagrådet godtar nämligen regeringens uppfatt-
ning att bestämmelsen inte utgör hinder mot de föreslagna lagändringarna.
I övrigt föranleder förslaget inte något uttalande från Lagrådets sida.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:135 Ändrade ersättningsregler i lagen
(1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).