Regeringskansliets rättsdatabaser

Prop. 1994/95:184Regeringens proposition 1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 mars 1995 Mona Sahlin Göran Persson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen läggs fram förslag till ändringar i lagstiftningen för svenska och utländska försäkringsföretag. Merparten av ändringarna är betingade av EG:s regler i det tredje skadeförsäkringsdirektivet och det tredje livförsäkringsdirektivet. Genom förslagen möjliggörs Sveriges fulla deltagande i EG:s inre marknad för försäkringstjänster. Förslagen gäller regler bl.a. om - en enda auktorisation - hemlandstillsyn - prövning av ägare och företagsledning vid koncessionsgivning och vid den löpande tillsynen - ett försäkringsbolags grunder och avskaffande av stadfästelse av grunder - placering av tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska skulderna - överlåtelse av försäkringsbestånd. Propositionen innehåller även ett förslag som ger understödsföreningar möjlighet att, efter Finansinspektionens tillstånd, tillämpa de nya place- ringsregler som föreslås för försäkringsföretag. En ändring föreslås även i lagstiftningen för försäkringsmäklare. Som alternativ till det utbildningskrav som gäller för att en fysisk person skall kunna registreras som försäk- ringsmäklare föreslås en möjlighet att beakta erfarenhet som vunnits som försäkringsmäklare i annat land. Den nya lagstiftningen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1995. Bestämmelserna om nytt innehåll i försäkringsföretagens grunder föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. 3 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut.........9 2 Lagtext..............................10 2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).....................10 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige60 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige......................78 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för- säkringsavtal..................94 2.5 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).....................95 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om under- stödsföreningar................96 2.7 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)....................99 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingförsäkring.........101 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare............102 2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om liv- försäkringar med anknytning till värdepappersfonder103 2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen (1980:100) ..106 3 Ärendet och dess beredning........108 4 Allmänna utgångspunkter...........111 4.1 EG och EU.....................111 4.2 Sverige och EU................112 4.3 EG:s grundläggande regler om försäkringsverksamhet112 4.4 Den tredje generationens direktiv113 4.5 Förhållandet till tredje land.114 5 Harmonisering av grundläggande regler116 5.1 Prövning av större ägare och företagsledning116 5.1.1Lämplighetsprövning vid ansökan om koncession...............116 5.1.2Lämplighetsprövning i ett koncessionerat bolag....................120 5.2 Grunder för försäkringsverksamhet124 5.2.1Stadfästelse av grunder och grundernas inne- håll.....................124 5.2.2Beräkning av försäkringspremier och premie- reserv i livförsäkringsrörelse130 5.3 Premiesättning m.m. i trafikförsäkringsrörelse132 5.4 Försäkringsklasser............136 5.5 Placeringsregler m.m..........137 5.5.1 Utgångspunkter..........137 5.5.2 Institut som omfattas av placerings- reglerna................143 5.5.3 Placeringsreglernas tillämpningsområde147 5.5.4 Värdering av tillgångar.153 5.5.5 Matchnings- och diversifierings- principerna.............159 5.5.6 Tillåtna tillgångsslag..164 5.5.7 Begränsningar för olika tillgångsslag179 5.5.8 Begränsningar för enhandsengagemang185 5.5.9 Valutamatchning.........190 5.5.10Lokalisering av tillgångar, registerföring och förmånsrätt.........192 5.5.11Garantiförbindelser m.m.201 5.5.12Femprocentsregeln m.m...202 5.5.13Upplåningsregler........206 5.5.14Derivatinstrument.......207 5.6 Soliditetsregler..............209 5.7 Information till försäkringstagarna210 6 En inre marknad för försäkringstjänster214 6.1 En enda auktorisation.........214 6.2 Hemlandstillsyn...............221 6.3 Begreppet det allmänna bästa..231 6.4 Överlåtelse av försäkringsbestånd235 6.5 Försäkringsmäklare............239 6.6 Avtalet mellan Schweiz och EG om skadeförsäkrings- verksamhet....................242 7 Straff och överklaganden..........244 8 Ekonomiska effekter av förslagen..245 9 Ikraftträdande.......................247 10Författningskommentar.............248 10.1Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) ...................248 10.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige290 10.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva för- säkringsrörelse i Sverige.....301 10.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal..............308 10.5Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)....................308 10.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar .........308 10.7Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)...................309 10.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingförsäkring........309 10.9Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare.........310 10.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappers- fonder........................310 10.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen (1980:100)311 Bilaga 1Förteckning över remissinstanser vid beredning av prome- morian (Ds 1993:57) Placeringsregler för försäkrings- bolag och Försäkringsutredningens delbetänkande (SOU 1993:108) Försäkringsrörelse i förändring 2313 Bilaga 2Förteckning över remissinstanser vid beredningen av Finansdepartementets promemoria om vissa lagändringar med anledning av EG:s tredje skade- resp. livförsäkrings- direktiv......................314 Bilaga 3Förteckning över remissinstanser vid beredning av Justitie- departementets promemoria om ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39) i den del som behandlar försäkrings- direktivens informationsregler315 Bilaga 4Förteckning över remissinstanser vid beredningen av Finansdepartementets promemoria om försäkringsmäklares utbildning.......................316 Bilaga 5Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkrings- mäklare (ur grupp 630 ISIC) och särskilt om övergångsbe- stämmelser för sådan verksamhet (Försäkringsmäklar- direktivet)......................317 Bilaga 6Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om sam- ordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)323 Bilaga 7Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring samt om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkrings- direktivet)......................346 Bilaga 8Remitterade lagförslag......373 Bilaga 9Lagrådets yttrande..........466 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde Rättsdatablad 5 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 2. lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, 3. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, 4. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 5. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), 6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar, 7. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), 8. lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring, 9. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, 10. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, 11. lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen (1980:100). 9 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) Härigenom föreskrivs[1] i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) dels att 7 kap. 5-7 §§ skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 2 kap. 6 § skall betecknas 7 kap. 3 §, 7 kap. 2 § skall betecknas 7 kap. 4 §, 7 kap. 3 § skall betecknas 7 kap. 5 §, 7 kap. 4 § skall betecknas 7 kap. 6 §, 7 kap. 9 a § skall betecknas 7 kap. 10 f §, 7 kap. 10 a § skall betecknas 7 kap. 11 § och 7 kap. 11 § skall betecknas 7 kap. 11 a §, dels att 1 kap. 2, 5 och 10 §§, 2 kap. 3-5, 8 och 18 §§, 2 a kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. nya 3-6 §§, 8-10 §§, nya 10 f, 11 och 11 a §§, 12, 15, 17 och 19 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 5 §, 11 kap. 7 §, 12 kap. 8 och 13 §§, 14 kap. 26 §, 15 kap. 1 och 3-6 §§, 19 kap. 1-3, 10, 11, 13 och 13 a §§ samt 21 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Verksamhet i ett annat land inom EES", dels att det i lagen skall införas 21 nya paragrafer, 1 kap. 9 a §, 2 a kap. 3-6 §§, 3 kap. 2 a-2 c §§, 7 kap. 2, 8 a, 9 a, 10 a-10 e, 10 g och 17 b §§, 14 kap. 26 a och 26 b §§, 19 kap. 11 a § samt närmast före 2 a kap. 1 och 4 §§ två nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §[2] Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra förfat- tningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten. Särskilda bestämmelser om utländska försäkringsgivare finns i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäk- ringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemen- skaperna (EG) och Schweiz. 5 §[3] Bestämmelserna om Bestämmelserna om livförsäkring, med livförsäkring, med undantag för 1 kap. undantag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, 22, 23 och 26 §§, får - får tillämpas förtillämpas för skade- skadeförsäkringar somförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a §avses i 2 kap. 3 a § första stycket första stycket klasserna 1 och 2 klasserna 1 och 2 samt för avgångs- samt för av- bidragsförsäkringar,gångsbidragsförsäk- - behöver inte ringar. tillämpas för sådana Bestämmelserna om livförsäkringar som livförsäkring, med avses i 2 kap. 3 b §undantag för 1 kap. första stycket klas-8 a § samt 7 kap. 2, serna 1 b och 4 om 22, 23 och 26 §§, premien är beräknad behöver inte och bestämd för längsttillämpas för sådana fem år. livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klas- serna 1 b och 4 om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera liv- försäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av för- säkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäk- ringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring. För sådan livränta För sådan livränta eller sjukränta som eller sjukränta som tillhör annan tillhör annan försäkring än livför-försäkring än livför- säkring gäller de säkring gäller de särskilda bestäm- särskilda bestäm- melserna om livför- melserna om säkring i 2 kap. 3 livförsäkring i och 4 §§, 7 kap. 9, 97 kap. 2 och 11 a §§, a, 10 a och 11 §§, 8 kap. 18 § samt 8 kap. 18 § samt 14 14 kap. 7, 21 och kap. 7, 21 och 24-28 §§. 24-28 §§. 9 a § Med ett kvalificerat inne- hav avses enligt denna lag ett direkt eller in- direkt ägande i ett företag, om inne- havet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över led- ningen av företaget. För skadeförsäkring avses enligt denna lag med land där risken är belägen 1. när försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring, det land som egendomen är belägen i, 2. när försäkringen avser registre- ringspliktigt fordon, det land där registreringen skall ske, 3. när försäkringen har en giltig- hetstid av fyra månader eller mindre och oberoende av försäkringsklass täcker rese- eller semesterrisker, det land där försäkrings- tagaren har tecknat försäkringen, 4. i andra fall än de som omfattas av 1--3, om försäkrings- tagaren är en fysisk person, det land där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk per- son, det land där det etable- ringsställe som för- säkringen gäller är beläget. För livförsäkring avses enligt denna lag med land där åtagandet skall fullgöras, om försäkringstagaren är en fysisk person, det land där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det land där det etableringsställe som försäkringen gäller är beläget. 10 §[4] I fråga om I fråga om livförsäkringar, somlivförsäkringar, som gäller endast för gäller endast för dödsfall och medde- dödsfall och med- las för en tid av delas för en tid av längst fem år eller längst fem år eller mot en premie som ärmot en premie som är beräknad och bestämdberäknad och bestämd för längst fem år i för längst fem år i sänder, får undantagsänder, får undantag medges från bestäm- medges från melserna om bestämmelserna om livförsäkring. Från livförsäkring. Från bestämmelserna om bestämmelserna om förbud mot fondemis-förbud mot sion i 4 kap. 1 § fondemission i och vinstutdelning 4 kap. 1 § och i 12 kap. 2 § samt vinstutdelning i bestämmelserna om 12 kap. 2 §, be- kapitalbas, garan- stämmelserna om tibelopp och beräkning av premie- solvensmarginal i 1 reserv i 7 kap. 2 § kap. 8 a § samt 7 samt bestämmelserna kap. 22, 23 och 26 §§om kapitalbas, får dock undantag garantibelopp och inte medges. solvensmarginal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§ får dock undantag inte medges. Undantag från denna Undantag från denna lag får medges i lag får medges i fråga om mottagna fråga om mottagna återförsäkringar, i återförsäkringar, i den mån det prövas den mån det prövas skäligt. Undantag förskäligt. Undantag för ett mottagande ett mottagande bolag som avses i bolag som avses i fjärde stycket 3 fjärde stycket 3 skall vara förenligtskall vara förenligt med Sveriges för- med EG:s rättsakter pliktelser i fråga i fråga om direkt om direkt försäkringförsäkring. enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rätts- tillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för 1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bolagets delägare, 2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu, 3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen. 2 kap. 3 §[5] Stiftarna skall Stiftarna skall upprätta en bolags- ansöka om koncession ordning som skall samt upprätta en underställas rege- bolagsordning som ringen för skall underställas stadfästelse. Till regeringen för ansökan om stadfästelse. koncession skall Till ansökan skall fogas en plan för fogas en plan för den tilltänkta verk-den tilltänkta samheten. Avser verksamheten. Rege- bolagets rörelse ringen eller, efter sådan försäkring förregeringens be- vilken grunder myndigande, skall upprättas Finansinspektionen enligt 6 § eller får meddela därför att med stöd avföreskrifter om vad 1 kap. 5 § bestäm- verksamhetsplanen melserna om skall innehålla. livförsäkring tilläm- pas skall grunderna fogas till verk- samhetsplanen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla. Regeringen prövar Regeringen prövar att bolagsordningen att bolagsordningen och grunderna överensstämmer med överensstämmer med denna lag och med denna lag och med andra författningar andra författningar samt om och i vad samt om och i vad mån särskilda mån särskilda bestämmelser behövs bestämmelser behövs med hänsyn till med hänsyn till omfattningen och omfattningen och arten av bolagets arten av bolagets verksamhet. verksamhet. Regeringen Regeringen stadfäster bolags- stadfäster bolags- ordningen och ordningen och grunderna samt beviljar beviljar koncession,om den koncession, om den planerade planerade verk- verksamheten kan samheten kan antas antas komma att komma att uppfylla uppfylla kraven på kraven på en sund en sund försäkrings- försäkringsverksamhet verksamhet. Kon- och den som kommer cession beviljas att äga ett kvalifi- tills vidare eller, cerat innehav i om särskilda om- bolaget kan antas ständigheter föran- inte motverka en leder detta, för sund utveckling av bestämd tid, högst verksamheten i tio år, och därutöverbolaget. Koncession till det löpande beviljas tills räkenskapsårets slut.vidare eller, om Koncession får inte särskilda vägras av det skäletomständigheter att det inte behövs föranleder detta, för något ytterligare bestämd tid, högst försäkringsbolag. tio år, och därutöver till det löpande räk- enskapsårets slut. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag. Vid förlängning av Vid förlängning av en koncession som en koncession som har beviljats ett har beviljats ett försäkringsbolag förförsäkringsbolag för bestämd tid gäller bestämd tid gäller första-tredje första-fjärde styckena i styckena i tillämpliga delar. tillämpliga delar. 4 §[6] Om bolagsordningen Vid ändring av en eller grunderna bolagsordning eller ändras skall även av en beviljad ändringen stadfästas.koncession gäller 3 § Regeringen kan i tillämpliga delar. uppdra åt Regeringen kan Finansinspektionen bestämma att Finans- att i regeringens inspektionen skall ställe meddela meddela beslut om stadfästelse i sådanastadfästelse av fall som inte är av ändring av principiell bolagsordning eller betydelse eller som om ändring av i övrigt inte är av koncession i fall synnerlig vikt. som inte är av prin- Avser ändringen en cipiell betydelse utvidgning av eller i övrigt av bolagets rörelse synnerlig vikt. eller en väsentlig omläggning av rörelsen, gäller i övrigt 3 § första-tredje styckena i tillämpliga delar. 5 §[7] Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag 1. bolagets firma, 2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, 3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verk- samheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring, 4. området för verk- samheten, om det gäller direkt försäkring i Sverige, 5. i förekommande 4. om bolaget fall, att bolaget skall driva försäk- skall driva ringsrörelse utanför försäkringsrörelse iEuropeiska eko- utlandet, nomiska samarbetsområdet (EES), 6. antalet eller 5. antalet eller lägsta och högsta an-lägsta och högsta talet av de antalet av de styrelseledamöter, styrelseledamöter, revisorer och revisorer och eventuella eventuella styrelsesupp- styrelsesup- leanter, som får pleanter, som får utses av bolags- utses av bolags- stämman, samt tiden stämman, samt tiden för styrelse- för styrelse- ledamöternas och ledamöternas och revisorernas upp- revisorernas upp- drag, drag, 7. sättet att 6. sättet att sammankalla bolags- sammankalla bolags- stämman, stämman, 8. vilka ärenden 7. vilka ärenden som skall förekomma som skall förekomma på den ordinarie på den ordinarie stämman, stämman, 9. de regler 8. de regler enligt vilka enligt vilka bolagsstämman får bolagsstämman får förfoga över bolagetsförfoga över bolagets vinst, vinst, 10. i vilken 9. i vilken utsträckning bolagetutsträckning bolaget är skyldigt att är skyldigt att teckna återförsäkring,teckna återförsäkring, om det gäller annan försäkring än livförsäkring, för försäkringsaktiebolag 11. aktiekapitalet 10. aktiekapitalet eller, om detta eller, om detta utan ändring av utan ändring av bolagsordningen bolagsordningen skall kunna skall kunna bestämmas till lägrebestämmas till lägre eller högre belopp, eller högre belopp, minimikapitalet och minimikapitalet och maximikapitalet, maximikapitalet, varvid minimi- varvid minimi- kapitalet inte får kapitalet inte får vara mindre än en vara mindre än en fjärdedel av fjärdedel av maximikapitalet, maximikapitalet, 12. aktiernas 11. aktiernas nominella belopp, nominella belopp, för ömsesidiga försäkringsbolag 13. 12. garantikapitalet, garantikapitalet, 14. regler för hur 13. regler för hur rösträtten skall ut-rösträtten skall ut- övas och hur beslut övas och hur beslut skall fattas på skall fattas på bolagsstämman, bolagsstämman, varvid särskilt varvid särskilt skall anges om och skall anges om och i vilken utst- i vilken utst- räckning delägarnas räckning delägarnas rösträtt skall utövasrösträtt skall utövas genom utsedda genom utsedda delegerade samt i delegerade samt i vilken utsträckning vilken utsträckning rösträtt skall rösträtt skall tillkomma tillkomma garanterna, garanterna, 15. intill vilket 14. intill vilket belopp och i vilken belopp och i vilken ordning delägarna ärordning delägarna är personligen personligen ansvariga för ansvariga för bolagets förplik- bolagets förplik- telser, om inte telser, om inte uteslutande bolag- uteslutande bola- ets tillgångar gets tillgångar svarar för bolagets svarar för bolagets förpliktelser, förpliktelser, 16. antal och 15. antal och sammanlagt belopp sammanlagt belopp av de försäkringar av de försäkringar som skall vara som skall vara tecknade innan tecknade innan bolaget kan anses bolaget kan anses bildat, bildat, 17. vilken 16. vilken begränsning som begränsning som skall gälla för skall gälla för mottagen mottagen återförsäkring i för-återförsäkring i för- hållande till den hållande till den direkta försäkringen,direkta försäkringen, om verksamheten om verksamheten avser såväl direkt avser såväl direkt försäkring som mot- försäkring som mot- tagen återförsäkring,tagen återförsäkring, 18. i vilken 17. i vilken ordning garanterna ordning garanterna skall betala in det skall betala in det tecknade garanti- tecknade garanti- kapitalet samt kapitalet samt 19. om och i 18. om och i vilken ordning räntavilken ordning ränta skall betalas på skall betalas på garantikapitalet garantikapitalet och vinst delas ut och vinst delas ut till garanterna och till garanterna och i vilken ordning i vilken ordning garantikapitalet garantikapitalet skall återbetalas. skall återbetalas. I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman. 8 §[8] Teckning av aktier Teckning av aktier eller för ömsesidigaeller för ömsesidiga försäkringsbolag försäkringsbolag teckning av försäk- teckning av försäk- ringar i bolaget ringar i bolaget skall ske på skall ske på stiftelseurkunden stiftelseurkunden eller på tecknings- eller på tecknings- lista som innehållerlista som innehåller avskrift av avskrift av stiftelseurkunden. stiftelseurkunden. Till stiftelseur- Till stiftelseur- kunden skall fogas kunden skall fogas avskrifter av kon- avskrifter av kon- cessionsbeslutet, cessionsbeslutet bolagsordningen och och bolagsord- de grunder som ningen. anges i 6 §. Har aktier eller försäkringar tecknats på annat sätt kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Finansinspektionen före bolagets registrering. Har aktier eller försäkringar tecknats med villkor, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Finansinspektionen före bolagets registrering, är dock tecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret. 18 §9 Innan försäkringsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller svara inför domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de tecknade aktiebeloppen eller de belopp som tecknats som garantikapital. För en åtgärd som För en åtgärd som vidtas på bolagets vidtas på bolagets vägnar före vägnar före registreringen registreringen svarar de som har svarar de som har deltagit i åtgärden deltagit i åtgärden eller beslutet om eller beslutet om denna solidariskt. denna solidariskt. När bolaget har När bolaget har registrerats, övergårregistrerats, övergår ansvaret på bolaget,ansvaret på bolaget, om förpliktelsen om förpliktelsen följer av stiftelse-följer av stiftelse- urkunden eller urkunden eller har grunderna eller ha tillkommit efter tillkommit efter det att bolaget har det att bolaget har bildats. bildats. Har ett avtal för bolaget slutits före registreringen med en medkontrahent som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, om något annat inte följer av avtalet, frånträda detta endast 1. om bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som föreskrivs i 13 § eller 2. om Finansinspektionen genom ett lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget. Visste medkontrahenten inte att bolaget var oregistrerat, kan han frånträda avtalet innan bolaget har registrerats. 2 a kap. 2 a kap. Verksamhet Gränsöverskridande i ett annat land verksamhet10 inom EES Sekundäretablering 1 §11 Om ett Ett försäkringsbolag försäkringsbolag som avser att avser att från upprätta en filial, Sverige eller från agentur eller annat en agentur eller liknande driftställe filial i ett annat (sekun- land inom däretablering)i ett Europeiska annat EES-land ekonomiska skall underrätta samarbetsområdet Finansinspektionen. (EES-land) Underrättelsen marknadsföra för- enligt första säkringar avseende risker belägna i ett tredje land och detta 9Senaste lydelse 1994:1941. 10Senaste lydelse 1993:1304. 11Senaste lydelse 1993:1304. skall ske på annat sätt än stycket skall innehålla genom en där etablerad 1. uppgift om i vilket land agentur eller filial, skall sekundäretableringen skall bolaget underrätta upprättas, Finansinspektionen om sin 2. en plan för den tilltänkta avsikt med angivande av i verksamheten, med angivande vilket land marknadsföringen av sekundäretableringens skall ske och vilket slag av organisation och vilket risker den skall avse. slags försäkringsverksamhet Första stycket gäller också närsom skall drivas där, ett försäkringsbolag avser att 3. uppgift om ändra eller utvidga sådan sekundäretableringens adress, verksamhet till att avse ett och nytt slag av risker eller på 4. uppgift om vem som är något annat väsentligt sätt. företrädare för sekundäretable- Finansinspektionen får från ringen. Om bolaget infordra en plan för ett försäkringsbolag från en den tilltänkta verksamheten. sekundäretablering skall Finansinspektionen skall på meddela försäkringar som anges begäran av bolaget, om för- i 2 kap. 3 a § första styc- utsättningar därtill före- ket 10 (motorfordonsansvar) ligger, utfärda ett intyg som och som inte uteslutande utvisar att bolaget har en avser försäkring av frakt- tillräcklig kapitalbas enligt förares ansvar, skall 7 kap. 22-27 §§ och att underrättelsen enligt första bolagets koncession tillåter stycket dessutom innehålla en det att driva verksamhet försäkran att bolaget är medlem utanför det land där det fastai motsvarigheten till Tra- driftställe är beläget från fikförsäkringsföreningen i vilket marknadsföringen skall sekundäretableringens ske. Skall marknadsföringen EES-land och i det landets ske från Sverige skall nationella garantifond. intyget även utvisa vilka Regeringen eller, efter försäkringsklasser bolagets regeringens bemyndigande, koncession omfattar och att Finansinspektionen får med- inspektionen inte har någon dela föreskrifter om vad den erinran mot att bolaget i andra stycket 2 angivna marknadsför försäkringar i ettverksamhetsplanen i övrigt annat land. Intyg skall skall innehålla. utfärdas om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet i det land där marknadsföringen skall ske och det kan antas att den inte leder till skada för verksamheten här i landet. 2 §[12] Ett försäkringsbolag som Finansinspektionen avser att marknadsföra skall, om förut- försäkringar i Sverige sättningarna enligt andra från en agentur eller stycket är uppfyllda, filial i ett annat inom tre månader från det EES-land avseende att inspektionen har risker belägna här i tagit emot en sådan landet skall underrätta underrättelse som avses i Finansinspektionen om 1 § meddela den behöriga sin avsikt. myndigheten i det land Regeringen eller, där sekundäretableringen efter regeringens skall upprättas om under- bemyndigande, Finansin- rättelsen. Till spektionen får meddela Finansinspektionens föreskrifter om vilka meddelande skall fogas handlingar som skall ett intyg att försäk- fogas till ringsbolaget har en underrättelsen. tillräcklig kapitalbas enligt 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-27 §§. Försäkringsbolaget får Ett meddelande enligt starta verksamheten när första stycket skall Finansinspektionen har lämnas om det inte finns fått del av de hand- skäl att ifrågasätta att lingar som avses i 1. försäkringsbolagets andra stycket. organisation är ändamåls- Ett försäkringsbolag fårenlig, inte ändra de slag av 2. försäkringsbolagets risker som skall för- finansiella situation är säkras förrän det anmält detillfredsställande med ändringar som skall hänsyn till den planerade företas till verksamhetens art och Finansinspektionen. Vad omfattning, och som anges i 3. företrädaren för första-tredje styckena sekundäretableringen har skall gälla även när tillräcklig kompetens och bolaget avser att på erfarenhet och i övrigt är något väsentligt sätt lämpad att leda verk- utvidga sin verksamhet. samheten vid sekundär- etableringen. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta försäkringsbolaget om att ett sådant meddelande lämnas. Verksamheten vid sekundäretableringen får inledas två månader efter det att Finansinspek- tionen lämnat det meddelande som avses i första stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att upprätta en sekundäretablering inte föreligger, skall inspektionen meddela beslut om det inom tre månader från det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 1 §. 3 § Om något av de förhållanden som angivits i försäkringsbolagets under- rättelse till Finansinspektionen en- ligt 1 § skall ändras sedan en sekun- däretablering har upprättats, skall försäk- ringsbolaget underrätta inspektionen och den utländska behöriga myndigheten minst en må- nad innan ändringen genomförs. Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall inspek- tionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen kom in till inspektionen. Den utländska behöriga myndig- heten skall genast underrättas om beslutet. Gränsöverskridande verksamhet 4 § Om ett försäkringsbolag avser att från Sverige eller från en sekundär- etablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land, och detta skall ske på annat sätt än genom en sekundäretable- ring i det landet (gränsöverskridande verksamhet), skall bolaget underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall om- fatta. 5 § Finansinspektionen skall inom en månad från det att en underrättelse enligt 4 § tagits emot meddela den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten skall bedrivas om underrättelsen. Till Finansinspektionens med- delande skall fogas ett intyg om att försäkrings- bolaget har en till- räcklig kapitalbas enligt 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-27 §§ och en upplysning om vilka försäkrings- klasser bolagets konces- sion omfattar. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta försäkringsbolaget om att meddelandet lämnats. Gränsöverskridande verksamheten enligt 4 § får inledas när Finansinspektionen underrättat bolaget enligt andra stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att bedriva gräns- överskridande verksamhet inte föreligger, skall inspektionen vägra att lämna meddelande enligt första stycket. Beslut härom skall fattas inom en månad från det att en underrättelse enligt 4 § togs emot. 6 § Om något av de förhållanden som angivits i en under- rättelse enligt 4 § skall ändras sedan den gränsöver- skridande verksamheten inletts, skall bestäm- melserna i 4 och 5 §§ tillämpas. 3 kap. 2 §[13] Aktier kan fritt Aktier kan fritt överlåtas överlåtas och förvärvas, omoch förvärvas, om något något annat inte följer annat inte följer av av 3 § eller i övrigt av bestämmelserna i detta lag. kapitel eller i övrigt av lag. Den som förvärvar aktier Ett direkt eller skall inom en månad indirekt förvärv av aktier anmäla förvärvet till i ett försäkringsaktiebo- finansinspektionen, om lag, som medför att det medför att förvärvarens sammanlagda förvärvarens andel av innehav utgör ett kvali- aktiekapitalet eller ficerat innehav enligt röstetalet för samtliga 1 kap. 9 a §, får ske bara aktier i bolaget kommer efter tillstånd av att överskrida något av Finansinspektionen. gränsvärdena tio, tjugo, Detsamma gäller förvärv som fyrtio och femtio pro- innebär att ett kvali- cent. ficerat innehav ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie- kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller så att försäkringsaktiebolaget blir dotterföretag. Finansinspektionen skall ge tillstånd till förvärv enligt andra stycket, om det inte kan antas att förvärvaren kommer att utöva sitt in- flytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av för- säkringsbolagets verksamhet. Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras. Inspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt andra stycket inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes. 2 a § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att det åter- stående innehavet kommer att understiga någon av de i 2 § angivna gränserna skall underrätta Finansinspektionen om detta. 2 b § Ett försäkringsaktiebolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven. När ett försäkringsaktie- bolag får kännedom om att bolagets aktier blivit föremål för ett sådant förvärv som avses i 2 § eller för en sådan avyttring som avses i 2 a §, skall bo- laget snarast anmäla för- värvet eller avyttringen till Finansinspektionen. 2 c § Om ägaren till ett kvali- ficerat innehav av aktier utövar eller kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av försäkringsbolagets verk- samhet, får Finans- inspektionen besluta att aktierna inte får före- trädas vid bolagsstämman. Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 § eller har förvärvat aktier i strid med Finans- inspektionens beslut, får inspektionen besluta att aktierna inte får före- trädas vid bolagsstämman eller att röster avgivna för sådana aktier skall vara ogiltiga. Finansinspektionen får också förelägga aktieägare som sägs i första och andra styckena att av- yttra en så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvali- ficerat. Aktier som omfattas av ett beslut av inspektionen enligt första, andra eller tredje stycket skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få ut- övas. 7 kap. 3 § 2 § Premiereservgrunderna Premiereserven för en skall bestämmas så att livförsäkringsrörelse skall premiereserven alltid beräknas så att den alltid utgör summan av motsvarar summan av pre- 1. skillnaden mellan miereserverna för varje det förväntade försäkring ökad med ett för kapitalvärdet av bolaget gemensamt bolagets framtida beräknat särskilt tillägg utgifter för löpande för-som anses behövligt för säkringar och det att möta förluster på grund förväntade kapitalvärdet av att försäkringar upphör av de premier bolaget i förtid. Annan försäk- ytterligare kan ha att ringsmatematiskt uppbära för dessa för- vedertagen be- säkringar och räkningsmetod får användas, 2. det belopp som om premiereserven anses behövligt för att beräknad enligt sådan möta förluster genom att metod ger i stort sett försäkringar upphör i samma resultat som om förtid. den hade beräknats för varje försäkring. Premiereserven för en försäkring utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för för- säkringen och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för försäkringen (prospektiv beräknings- metod). Annan för- säkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får an- vändas, om premiereserven beräknad enligt en sådan metod inte blir lägre än om en prospektiv beräk- ningsmetod hade använts eller om en prospektiv metod inte är möjlig att tillämpa för försäkringen. Beräkningen skall grundas på sådana antaganden som sägs i 5 § första och andra styckena. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela närmare föreskrif- ter om beräkning av premiereserv för en livförsäkringsrörelse. Före- skrifterna skall ange maximiräntesats och vilka försäkringar som, med hänsyn till sin beskaf- fenhet, inte skall omfattas av en sådan före- skrift. 3 §[14] För livförsäkringar skall,För livförsäkringar skall om det inte med hänsyn grunder upprättas för till försäkringarnas särskilda natur finns anledning till undantag, grunder upp- rättas för 1. beräkning av försäk- 1. beräkning av försäk- ringspremier, ringspremier och premie- 2. beräkning av premie- reserv, reserv, 2. beräkning av tekniska 3. försäkringstagarnas återköpsvärden, samt rätt till återköp och 3. återbäring till försäk- fribrev, ringstagarna. 4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 5. verkan av underlåtenhet att betala premie, 6. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 3 eller 5 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, 7. återbäring till försäk- ringstagarna, 8. skyldighet att teckna återförsäkring och 9. förräntning av för- säkringsbelopp som för- fallit till betalning. Om andra Om andra skadeförsäkringar än sådanaskadeförsäkringar, än sådana beträffande vilka bestäm-som bestämmelserna om melserna om livförsäkringlivförsäkring tillämpas för tillämpas med stöd av 1 med stöd av 1 kap. 5 §, kap. 5 § skall meddelas meddelas för längre tid än för längre tid än tio år,tio år, skall grunder skall grunder upprättas upprättas för beräkning av för beräkning av premiereserv för premiereserv för försäk- försäkringarna. Finans- ringarna liksom för inspektionen får medge bestämmande av försäk- undantag härifrån, om det ringstagarnas rätt när med hänsyn till försäk- försäkringen upphör i ringarnas särskilda be- förtid eller bolaget i skaffenhet finns övrigt inte har ansvar anledning till det. för försäkringsfallet. För sådan livränta eller För sådan livränta eller sjukränta, som enligt sjukränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör annan 1 kap. 5 § tillhör annan försäkring än livförsäkring,försäkring än livförsäkring, skall grunder upprättas skall grunder upprättas för beräkning av premie- för beräkning av premie- reserv och rätt till reserv och tekniska återköp. återköpsvärden. Om grunder för livför- säkring finns ytterligare bestämmelser i 7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8 § andra stycket vilka i tillämpliga delar även gäller för premiereserv- grunder enligt tredje stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansins- pektionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redak- tionellt skall ställas upp. 2 § 4 § De grunder som nämnts i De grunder som anges i 3 § 2 kap. 6 § skall avse skall avse att trygga att trygga bolagets för- bolagets förmåga att full- måga att fullgöra sina göra sina förpliktelser förpliktelser enligt enligt ingångna ingångna försäkringsavtalförsäkringsavtal och att och att meddela meddela försäkringar till försäkringar till en en kostnad som är skälig kostnad som är skälig medmed hänsyn till för- hänsyn till försäkringenssäkringens art. art. Om grunderna inte Om grunderna inte längre längre fyller det fyller det avsedda ända- avsedda ändamålet skall målet skall styrelsen och styrelsen och verkställande direktören verkställande direktören genast se till att genast vidta åtgärder förgrunderna ändras. att få grunderna ändrade. 3 § 5 § Grunderna för beräkning Grunderna för beräkning av av försäkringspremier försäkringspremier (premiegrunderna) och (premiegrunderna) och premiereserv premiereserv (premie- (premiereservgrunderna) reservgrunderna) för för livförsäkringsrörelsenlivförsäkringsrörelsen skall innehålla skall innehålla de antaganden om dödlighet antaganden om dödlighet och andra riskmått, rän- och andra riskmått, tefot samt räntesats samt drifts- driftskostnader. Grun- kostnader som krävs för derna får också innehållaberäkningen. Grunderna får föreskrifter om särskildaockså innehålla före- säkerhetstillägg. skrifter om särskilda säkerhetstillägg. Antagandena om Antagandena om dödlighet dödlighet och andra och andra riskmått, riskmått, räntefot samt räntesats samt drifts- driftskostnader skall kostnader skall väljas så väljas så att de kan an- att de kan anses vart för ses vart för sig sig betryggande för det betryggande för det slag slag av försäkringsrörelse av försäkringsrörelse somsom det är fråga om. det är fråga om. Avvikelser från kravet Avvikelser från kravet att varje antagande för att varje antagande för sig skall vara sig skall vara betryggande får dock ske betryggande får dock ske om det i grunderna finns om det i grunderna föreskrifter om särskilda finns föreskrifter om säkerhetstillägg som särskilda säkerhetstilläggföranleder detta. som föranleder detta. Premiereservgrunderna Premiereservgrunderna skall bestämmas så att skall bestämmas i premiereserven alltid enlighet med 2 §. utgör summan av 1. skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för löpande för- säkringar och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för dessa försäkringar och 2. det belopp som anses behövligt för att möta förluster genom att försäkringar upphör i förtid. Om premiegrunderna innehåller föreskrifter om särskilda säkerhets- tillägg, skall premie- reservgrunderna ange på vilket sätt hänsyn skall tas till dessa säker- hetstillägg när kapital- värdet av framtida ut- gifter beräknas. Premiereservgrunderna skall innehålla regler för beräkning av den del av premiereserven som skall anses belöpa på varje försäkring. Vid bedömande av frågan Vid bedömningen av om huruvida ändring av ändring av premie- premiereservgrunderna reservgrunderna för redan för redan tecknade försäk-tecknade försäkringar bör ringar bör ske, skall förske, skall för varje an- varje antagande hänsyn tagande hänsyn tas till tas till den säkerhet den säkerhet som finns i som finns i övriga an- övriga antaganden för taganden för ifråga- försäkringarna samt till varande försäkringar samtstorleken av de särskilda till storleken av de säkerhetstilläggen. särskilda säkerhets- tilläggen. Första-fjärde styckena gäller även för premie- reservgrunder enligt 3 § tredje stycket. 6 §[15] Om det på grund av Om det på grund av ändrade ändrade förhållanden krävsförhållanden krävs en en väsentlig ökning av väsentlig ökning av premiereserven för redan premiereserven för redan tecknade livförsäkringar,tecknade livförsäkringar får särskilda premie- eller för sådan livränta reservgrunder (övergångs-eller sjukränta som grunder) stadfästas för enligt 1 kap. 5 § tillhör en bestämd tid. annan försäkring än livförsäkring, får särskilda premiereservgrunder (övergångsgrunder) upp- rättas för en bestämd tid. Har bolaget tillfälligt Har ett bolag lidit avsevärd förlust tillfälligt lidit avsevärd till följd av att till- förlust till följd av att gångarna sjunkit i värde tillgångarna sjunkit i eller dödligheten värde eller dödligheten överstigit vad som har överstigit vad som har antagits i grunderna antagits i grunderna eller genom andra eller genom andra liknande omständigheter, liknande omständigheter, får övergångsgrunder får övergångsgrunder upp- dessutom stadfästas, om rättas, om det inte finns det inte finns anledning att anta att anledning att anta att bolaget skall råka på obe- bolaget skall råka på stånd och om grunderna obestånd och om kan anses främja för- grunderna kan anses säkringstagarnas främja försäkringstagarnasintresse. intresse. I övergångsgrunderna får,I övergångsgrunderna får, utan hinder av utan hinder av bestämmel- bestämmelserna i 3 § om serna i 2 §, föreskrivas premiereservgrunder, att vid beräkning av föreskrivas att vid premiereserven det beräkning av premie- förväntade kapitalvärdet av reserven det förväntade bolagets framtida ut- kapitalvärdet av bo- gifter skall minskas med lagets framtida kapitalvärdet av den utgifter skall minskas vinst som väntas uppkomma med kapitalvärdet av den i rörelsen under den tid vinst som väntas övergångsgrunderna gäller. uppkomma i rörelsen under den tid övergångs- grunderna gäller. Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder inte gälla under längre sammanhängan- de tid än tio år. För stadfästelse av över- gångsgrunderna gäller 2 kap. 4 §. Som villkor för stadfästelsen får bes- tämmas att bolaget i det register som anges i 10 a § skall införa även andra tillgångar än dem som avses där. 8 § Grunderna beträffande Grunderna för återbäring återbäring till till försäkringstagarna försäkringstagarna skall skall innehålla regler för innehålla regler för beräkning och fördelning 1. användning av åter- av återbäring samt bäringsfonden, användning av åter- 2. tilldelning av åter- bäringsfonden. bäring samt 3. förräntning av återbä- ringsmedel. Reglerna för tilldelning av återbäring skall ange hur till- delningen skall ske. Den tilldelade återbä- ringen skall utbetalas omedelbart eller vid en bestämd senare tidpunkt eller också till- godoräknas försäkrings- tagaren som nedsättning av premien eller utvidgning av för- säkringsförmånerna. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring. 8 a § Senast när grunder för livförsäkring enligt 3 § första stycket, 5, 6 eller 8 § börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsbolaget. Rege- ringen eller, efter regeringens be- myndigande, Finansinspektionen får meddela närmare före- skrifter om vad redo- görelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. 9 §[16] Ett belopp motsvarande Ett försäkringsbolag som försäkringstekniska driver direkt försäkrings- skulder för livförsäk- rörelse skall ha till- ringar skall alltid gångar till ett belopp redovisas i följande som motsvarar försäkrings- slag av tillgångar: tekniska skulder för egen 1. obligationer eller räkning, med tillägg av andra skuldförbindelser värdet av som utfärdats eller reservdeposition som en garanterats av staten, återförsäkringsgivare har 2. obligationer, som ställt hos bolaget, utfärdats av Sveriges placerade i enlighet med allmänna hypoteksbank, 9 a-10 e §§ (skuldtäck- Konungariket Sveriges ning). stadshypotekskassa, Med försäkringstekniska Svenska bostadskredit- skulder för egen räkning kassan, Svenska avses de försäkrings- skeppshypotekskassan, tekniska skulderna Skeppsfartens sekundär- inklusive mottagen lånekassa eller av återförsäkring och med av- Nordiska investerings- drag för avgiven banken, eller andra av återförsäkring. nu angivna Om avgiven återförsäkring kreditinstitut utfärdade inte bidrar till att skuldförbindelser, med minska bolagets undantag av sådana för risktagande, får Finans- den allmänna rörelsen av-inspektionen för visst sedda förskrivningar som fall bestämma att avdrag medför rätt till betal- inte får göras för sådan ning först efter ut- återförsäkring. färdarens övriga Ett försäkringsbolag fordringsägare (för- skall till Finans- lagsbevis), inspektionen lämna 3. obligationer, uppgift om de försäkrings- utfärdade eller tekniska skuldernas garanterade av ett storlek, hur dessa har svenskt bankaktiebolag, beräknats samt avgiven en svensk sparbank återförsäkring och dess eller en central storlek. Regeringen föreningsbank, eller av eller, efter regeringens ett sådant bankinstitut bemyndigande, Finans- eller av Riksbanken inspektionen skall utfärdade andra ford- meddela närmare ringsbevis, med undan- föreskrifter om uppgifts- tag av förlagsbevis, skyldigheten. 4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan- terade av en svensk kommun, 5. av ett svenskt näringsföretag utfärdade obligationer som offentligen utbjudits av ett svenskt bank- aktiebolag eller Nor- diska investe- ringsbanken, 6. skuldförbindelser för vilka bolaget äger säkerhet genom panträtt i en jordbruks-, bo- stads-kontors- eller affärsfastighet inom 70 procent av fastig- givarnas ansvarighet. hetens uppskattade värde eller, om pantvärdet har fastställts för fastig- heten enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostads- byggandet, inom 75 pro- cent av pantvärdet, panträtt i tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom 70 procent av det upp- skattade värdet av bygg- naden eller någon annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde har fastställts för egendomen enligt nämnda bestämmelser, inom 75 procent av pant- värdet, allt med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet eller panträtt i en fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i en tomträtt till vilken hör byggnad som helt eller delvis är inrättad för sådan verksamhet, inom 60 procent av det uppskattade värdet av egendomen, såvitt avser tomträtt med den ytter- ligare begränsning Fi- nansinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet, varvid dock en förutsättning för att panträtt i fastigheten eller tomträtten skall godkännas - utom i fråga om sådant lån till en svensk kommun för vilket Finansinspektionen har medgett undantag - är att tillhörande byggnader skall vara brandförsäkrade i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländskt försäkrings- företag med rätt att driva försäkringsrörelse här i landet, 7. inhemska eller utländska värde- handlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under 1-6 nämnda, varvid dock värde- handlingar, som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, får användas för redovisning endast i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder för egen räkning för försäkringar i samma valuta, 8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet, 9. värdet av återförsäk- ringsgivarnas ansvarighet på grund av de livförsäkringar som har övertagits i form av återförsäkring, dock en- dast i den mån an- svarigheten överstiger värdet av reservdeposi- tion som har ställts av återförsäkringsgivare hos det avgivande bolaget och i den omfattning som regeringen eller, efter regeringens be- myndigande, Finans- inspektionen före- skriver, 10. försäkringsbolagets egna fastigheter och tomträtter, 11. aktier i dotterbolag, som har till ändamål att äga fastigheter eller tomt- rätter (fastighets- bolag), 12. medel på konto i bank. Om ett försäkringsbolag har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven livåterförsäk- ring, får åter- försäkringsgivaren använda sin fordran hos det av- givande bolaget för redovisning av försäk- ringstekniska skulder för den mottagna livåterförsäkringen. Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget bestämt på grundval av en särskild värdering. Utan hinder av första stycket får ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning redovisas i andra tillgångar än som avses i första stycket, dock inte i aktier. Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås den del av dessa skulder som överstiger värdet av återförsäkrings- 9 a § Utöver de begränsningar, som följer av 10-10 e §§, skall följande gälla för de tillgångar som används för skuldtäckning. Tillgån- garna skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna skall, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgång- arnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalnings- beredskap är tillfreds- ställande och den för- väntade avkastningen tillräcklig. 10 §[17] Om ett försäkringsbolag För skuldtäckning som för längre tid än tio år avses i 9 § får, med de meddelar andra skadeför- begränsningar som anges i säkringar än sådana andra-sjätte styckena och beträffande vilka bestäm-10 a-10 d §§, följande melserna om livförsäkringtillgångar användas: tillämpas med stöd av 1. Obligationer eller 1 kap. 5 §, skall i frågaandra skuldförbindelser om redovisning av som svenska staten, en premiereserv för sådana svensk kommun eller försäkringar därmed jämförlig bestämmelserna i 9 § för-samfällighet svarar för. sta stycket 1-7 och 2. Obligationer eller 9-12, andra och fjärde andra skuldförbindelser styckena samt 9 a § som Europeiska gemen- tillämpas. skaperna eller utländska För skadeförsäkringar somstater eller meddelas för kortare tid centralbanker svarar för. än tio år och beträffande 3. Obligationer eller vilka inte bestämmel- andra skuldförbindelser serna om livförsäkring som utländsk kommun eller tillämpas med stöd av 1 därmed jämförlig utländsk kap. 5 § skall följande samfällighet med be- gälla. De medel som mot- fogenhet att kräva in svarar offentlig uppbörd svarar försäkringstekniska skul-för. derna skall placeras 4. Obligationer eller med hänsyn till det slag andra skuldförbindelser av försäkringsverksamhet som internationella som försäkringsbolaget organisationer svarar bedriver, varvid risken för. för framtida växlingar i 5. Fordringar på premie tillgångarnas avkastning eller andra fordringar på och värde samt risken förförsäkringstagare som har valutakursförluster samband med försäkrings- skall beaktas. Dessutom avtal, om rättssubjekt gäller vad som i 9 a § som anges i 1-4 svarar första stycket sägs om för fordran. Ett för- var tillgångar skall säkringsbolag som ingår i vara lokaliserade. en koncern och vars Regeringen eller, verksamhet uteslutande efter regeringens består i att försäkra bemyndigande, Finansin- risker inom koncernen, spektionen skall får för skuldtäckning även föreskriva hur stor del använda fordringar som av de försäkringstekniskabolag inom koncernen skulderna som får svarar för. Om en fordran motsvaras av återför- enligt denna punkt varit säkringsgivares förfallen till betalning ansvarighet på grund av längre tid än tre månader, de försäkringar som över-får den dock inte användas tagits i form av för skuldtäckning. återförsäkring samt meddela närmare föreskrifter om hur risken för valutakursför- luster skall beaktas. 6. Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets liv- försäkringsbrev, inom åter- köpsvärdet. 7. Medel på konto i svensk eller utländsk bank. 8. Obligationer och andra skuldförbindelser som Allmänna pensions- fonden, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kredit- marknadsbolag, Svenska skeppshypotekskassan, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypo- teksbank. 9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kredit- institut svarar för. 10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktie- bolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för. 11. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkrings- aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12. 12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 13. 13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. 14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1-4 och 8-10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller, efter regeringens bemyn- digande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämp- ningen av bestämmelserna i denna punkt. 15. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1-4 och 8-10 svarar för och som annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. 16. Kassa. 17. Andelar i värdepappersfonder och placeringar i utländska fondföretag som är underkastade lagstift- ning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet, om de förvaltade tillgångarna huvud- sakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning. 18. Beslutad överskjutande skatt. 19. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkrings- bolaget (återför- säkringstagaren) som grundas på att återförsäk- ringstagaren har hållit kvar tillgångar som mot- svarar en avgiven åter- försäkring. Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, får endast användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten. Aktier och andra värde- papper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1. Utländska tillgångar som avses i första stycket 2-4, 7, 9-12 och 17 får användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen meddelat 1. såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och ut- ländska centralbanker som avses, 2. såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt 3. såvitt angår första stycket 3, 7, 9-12 och 17, om vilka stater de rättssubjekt som avses skall vara belägna eller ha sitt säte i. Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhets- rätt. För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuldtäckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara brand- försäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och tomträtter som utgör säkerhet för skuldför- bindelser enligt första stycket 14. Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i första stycket 11 och 12. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning. 10 a § Aktier och andelar i dotterföretag får användas för skuldtäckning om dotterföretaget 1. har till uppgift att direkt eller indirekt äga tillgångar som avses i 10 § första stycket, 2. är ett publikt försäkringsaktiebolag eller 3. är ett sådant finan- siellt företag som avses i 17 a §, om företaget är ett publikt aktiebolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ skall de tillgångar som tillhör ett dotter- företag som anges i första stycket 1 behandlas som om tillgångarna ägts direkt av försäkringsbolaget. För att aktier och andelar i dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar som avses i 10 § första stycket 13 eller 14, skall få användas för skuldtäckning, skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara brandför- säkrade. 10 b § Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst - 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7-10, varav högst 50 pro- centenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10, - 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 11, - 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 12-14, - 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15 och - 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a § första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäck- ning. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall även be- aktas ett försäkringsbolags indi- rekta ägande av tillgångar genom dess innehav av andelar i värdepappers- fonder eller placeringar i utländska fondföretag som används för skuldtäckning. Finansinpektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena. 10 c § Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas: 1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom. 2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värde- papper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3. 3. Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värde- papper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är så- dant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jäm- ställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. 4. Tio procent om placeringen utgörs av andelar i värdepappers- fonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag, om inte annat medges av Finans- inspektionen. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt för grupper av emit- tenter eller låntagare med inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarin- flytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes an- knytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårig- heter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första stycket 1-5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin- spektionen får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytter- ligare föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket. 10 d § De tillgångar som används för skuldtäckning skall, i fråga om skadeförsäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i fråga om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsbolagets verksamhet utövas inom EES. För risker och verksamhet utanför EES skall de tillgångar som används för skuldtäckning finnas i Sverige. Finansinspektionen får medge undantag från första stycket. 10 e § De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att risken för valutakursförluster be- gränsas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin- spektionen skall meddela föreskrifter om högsta tillåtna valutakursrisk. 10 f §[18] Om inte annat medges av Fordringar på annan än Finansinspektionen försäkringstagare skall eller följer av 12 § beaktas endast till den skall de tillgångar som del de överstiger belopp används för redovisning som gäldenären har att av försäkringstekniska fordra av bolaget. skulder för livförsäkringar finnas i Sverige. Denna begränsning gäller dock inte för återförsäkringsgivares an- svarighet på grund av de försäkringar som övertagits i form av återförsäkring. Vid redovisning enligt De tillgångar som används 9 § skall tillgångarna för skuldtäckning skall värderas enligt 11 kap. värderas enligt 11 kap. med de undantag som med de undantag som an- nämns i tredje och fjärdeges i tredje och fjärde styckena. styckena. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången. Tillgångar som nämns i 9 §Regeringen eller, efter första stycket 10 får regeringens redovisas till högst den bemyndigande, Finansin- andel av uppskattat spektionen skall meddela värde eller fastställt föreskrifter om vilket pantvärde som anges i 9 §värde som tillgångar som första stycket 6 och en- anges i 10 § första dast i den utsträckning stycket 13 högst får tas fastigheterna och upp till. tomträtterna inte utnyt- tjats för pantsättning. För tomträtter får Finansinspektionen be- stämma ytterligare begränsningar enligt vad som sägs i 9 § första stycket 6. För fas- tigheter och tomträtter som inte omfattas av 9 § första stycket 6 fastställer Finansin- spektionen i varje särskilt fall det värde som får redovisas. Aktier enligt 9 § första För sådana aktier i stycket 11 skall dotterbolag, som med stöd redovisas till det av 10 a § första stycket 1 lägsta av det upp- används för skuldtäckning, skattade värdet av får inte högre värde fast- aktierna och det värde ställas än det värde som som skulle ha skulle ha fastställts för fastställts enligt tillgångarna sammanlagt, tredje stycket om efter avdrag för bolagets fastigheter och skulder, om de ägts tomträtter ägts direkt avdirekt av försäkrings- försäkringsbolaget. Om bolaget. Om försäkringsbo- försäkringsbolaget inte laget inte äger samtliga äger samtliga aktier i aktier i dotterbolaget, fastighetsbolaget, beaktas endast så stor beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde del av fastigheternas som svarar mot värde som svarar mot aktieinnehavet. aktieinnehavet. Om fastighetsbolaget äger fastigheter och tomträtter såväl i Sverige som i utlandet, beaktas endast de som är belägna i Sverige. Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget bestämt på grundval av en särskild värdering. Som villkor för att tillgångar enligt 9 § första stycket 10 och 11 skall få redovisas till täckande av för- säkringstekniska skulder gäller att till fastigheter och tomträtter hörande byggnader är brandför- säkrade. 10 g § Ett försäkringsbolag skall upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning. Livförsäkringstagare och den som avser att teckna en livförsäkring i bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela föreskrifter om hur informationen skall lämnas och om vad den skall innehålla. 11 §[19] Ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag skall skall föra ett register föra ett register som vid som vid varje tidpunkt varje tidpunkt utvisar utvisar de tillgångar de tillgångar som används som motsvarar för- för skuldtäckning och säkringstekniska skulder tillgångarnas värde. enligt 9 § och premiereserv enligt 10 § första stycket. Om en tillgång, som Om en tillgång, som antecknats i registret, antecknats i registret har upplåtits med sådan har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värderätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas till inte kan utnyttjas för täckning av försäkrings- skuldtäckning, skall tekniska skulder enligt detta antecknas i 9 § eller premiereserv registret. enligt 10 §, skall detta antecknas i registret. Styrelsen och verkställande direktören skall se till att det till Finansinspektionen sänds in dels beräkningar av försäkringstekniska skulder respektive premiereserv, dels kopior av registret. 11 a §[20] Försäkringstagarnas för- Försäkringstagarnas månsrätt enligt 4 a § förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen förmånsrättslagen (1970:979) omfattar de (1970:979) följer med tillgångar som i fordran som grundas på enlighet med avtal om föreskrifterna i 9 och 9 1. livförsäkring och a §§ finns upptagna i detskadeförsäkring för vilken register som anges i bestämmelserna om 10 a §, när bolaget för- livförsäkring tillämpas med sätts i konkurs eller stöd av 1 kap. 5 §, utmätning äger rum. 2. annan skadeförsäkring Förmånsrätten följer medsom meddelats för längre fordran som grundas på tid än tio år, eller avtal om 3. återförsäkring avseende 1. livförsäkring, sådan försäkring som sägs i 2. annan skadeförsäkring1 och 2. än beträffande vilken Förmånsrätten omfattar de bestämmelserna om till-gångar som finns livförsäkring tillämpas upptagna i det register med stöd av 1 kap. 5 §, som anges i 11 § när bo- om den meddelas för laget försätts i konkurs längre tid än tio år, eller utmätning äger rum. eller 3. återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i 1 och 2. Fordran enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3. 12 §[21] Om ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag får driver verksamhet i ett inte ingå borgen eller annat EES-land genom ställa annan säkerhet, om agentur, filial eller inte Finansinspektionen gränsöverskridande medger det för visst verksamhet och det krävs fall. Detta gäller inte tillstånd i det landet åtaganden som gjorts i för verksamheten, skall sådan direkt skadeför- för den delen av verk- säkringsrörelse som anges samheten bestämmelserna i 2 kap. 3 a § första i det landet gälla för stycket 14 och 15. 1. beräkning av försäk- ringstekniska skulder, 2. redovisning av tillgångar motsvarande de försäkringstekniska skulderna, 3. var dessa tillgångar skall vara lokaliserade och hur de skall skyd- das mot valutakursförluster, samt 4. såvitt avser livför- säkring, återbäring samt försäkringars fribrevs- och återköpsvärde. 15 § Ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag eller eller dess ombud får dess ombud får inte till inte medge en enskild fördel för en enskild för- försäkringstagare eller säkringstagare eller en grupp av för- grupper av försäkrings- säkringstagare direkt tagare medge direkt eller indirekt eller indirekt nedsättning av livförsäk-nedsättning av ringspremier som livförsäkringspremier som bolaget bestämt enligt bo-laget bestämt enligt fastställda grunder. upprättade grunder. Ned- Nedsättning av premier sättning av premier får får dock ske genom dock ske genom återbäring återbäring i överensstäm-i överensstämmelse med melse med fastställda upprättade grunder. grunder. 17 §[22] Ett försäkringsbolag får inte utan Finansinspektionens medgivande äga större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget en koncern, skall bestämmelsen gälla koncernen. Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav motsvarande fem procent av röstetalet i aktiebolaget, bortses från ak- tier som innehas av bankföretag i koncernen eller av dotterföretag till bank- företagen. Första stycket skall Första stycket skall inte tillämpas på aktier inte tillämpas på aktier eller andelar i försäk- eller andelar i försäk- ringsbolag eller i ringsbolag eller i juridiska personer vars juridiska personer vars verksamhet uteslutande verksamhet uteslutande har till föremål att äga har till uppgift att äga aktier i försäkrings- aktier i försäkringsaktie- aktiebolag, att bolag, att tillskjuta tillskjuta garanti- garantikapital i kapital i ömsesidiga ömsesidiga försäkringsbo- försäkringsbolag, att lag, att förvalta förvalta försäkringsbolag-försäkringsbolagens ens fastigheter eller fastigheter eller att att biträda försäkrings- biträda försäkringsbolag bolag vid rörelsens be- vid rörelsens bedrivande. drivande. Första stycket skall dock tillämpas på aktier eller andelar i juridiska personer med uppgift att direkt eller indirekt äga tillgångar som avses i 10 § första stycket om tillgångarna inte utgörs av aktier eller andelar i publika försäkrings- aktiebolag eller mot- svarande utländska bolag. Beträffande försäkringsbolags rätt att äga aktier eller andelar i företag som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 17 a §. 17 b § Optioner och termins- kontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finansiella risken i ett för- säkringsbolag. Sådana instrument får dessutom användas för att effekti- visera förvaltningen av bolagets tillgångar om detta kan ske utan att bolagets finansiella risker överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en sund för- säkringsverksamhet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får meddela föreskrifter om tillämpningen av bestäm- melserna i första stycket. 19 §[23] Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk- ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet. Om ett försäkringsbolag Regeringen eller, efter marknadsför försäkringar regeringens genom gränsöverskridande bemyndigande, Finans- verksamhet i ett annat -inspektionen meddelar EES-land skall försäk- närmare föreskrifter om ringstagarna underrättas vilken information som om i vilket land det ett försäkringsbolag skall fasta driftställe som lämna till försäkrings- avtalet skall ingås med tagarna och till den som är beläget. Sådan avser att teckna en information skall även försäkring i bolaget. finnas på varje handling som lämnas till för- säkringstagarna. Avtalet och försäkringsansökan, om den är bindande, skall innehålla adress till försäkringsbolagets huvudkontor och till den agentur eller filial som avtalet ingås med. Om försäkringen omfattar den försäkrings- klass som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 10, skall avtalet och en bindande försäkrings- ansökan även innehålla namn och adress till den representant som företräder försäk- ringsbolaget vid skadefall. Vad som sägs i andra stycket gäller inte när marknadsföringen avser 1. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4-7, 11 och 12, 2. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14 och 15, om försäkringstagaren är näringsidkare och risken avser näringsverksamheten, eller 3. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8-10, 13 och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är upp- fyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning: a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 ecu, b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 ecu, c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer an- ställda. Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovis- ning skall förutsättningarna i tredje stycket gälla koncernen. Innan ett avtal om livförsäkring ingås genom sådan gränsöverskridande verksamhet som avses i 2 a kap. 2 § skall försäkringsbolaget till försäkringstagaren överlämna en handling där försäkringstagaren uppmärksammas på att försäkringsbolaget är underkastat tillsyns- reglerna i det land där det försäkrande fasta driftstället är beläget. Försäkringstagaren skall skriva under hand- lingen. Handlingen skall överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin- spektionen. 8 kap. 7 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bolagets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medels- förvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med denna lag och andra författningar och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt. Styrelsen skall fastställa sådana rikt- linjer som anges i 7 kap. 10 g § och se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § fjärde stycket lämnas och att informa- tionsskyldigheten enligt 7 kap. 10 g § andra stycket fullgörs. 8 § Beslut om ändring av Beslut om antagande och grunderna fattas av ändring av grunder fattas styrelsen. Ändringen av styrelsen. skall sedan den stadfästs genast anmälas för registrering av styrelsen eller verk- ställande direktören. Ändringsbeslutet får inte verkställas förrän det har registrerats. 10 kap. 5 § Den kan inte vara revisor som 1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver, 2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver, 3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller 4. på annat sätt än genom4. på annat sätt än genom belåning av belåning av livförsäkrings- livförsäkringsbrev enligtbrev med stöd av försäk- grunderna står i ringsavtal står i låne- låneskuld till bolaget skuld till bolaget eller eller något annat företagnågot annat företag i i samma koncern eller samma koncern eller har har förpliktelser för förpliktelser för vilka vilka ett sådant företag ett sådant företag har har ställt säkerhet. ställt säkerhet. I dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderbolaget. Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har bolagen i sin tjänst anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen får revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed. 11 kap. 7 § Andra tillgångar än anläggningstillgångar anses som omsättningstillgångar. Värdehandlingar, som Värdehandlingar som svarar mot för- används för skuldtäckning säkringstekniska skulder enligt 7 kap. 10 § första enligt 7 kap. 9 § första stycket 1-4, 8-10, 14 stycket 1-7 eller mot och 15 får tas upp till premiereserven enligt ett högre värde än vad som 7 kap. 10 § i den följer av bestämmelserna i utsträckning denna para- bokföringslagen. De får graf hänvisar till 7 dock högst tas upp till kap. 9 § första stycket samma värde som i närmast 1-7, får tas upp till föregående balansräkning högre värde än vad som eller, om värdehandlingen följer av bestämmelsernaanskaffats under räken- i bokföringslagen. De fårskapsåret, dock högst tas upp till anskaffningsvärdet. Detta samma värde som i närmastgäller endast om föregående balansräkning värdehandlingarna kan eller, om värde- avyttras till ett värde, handlingen anskaffats som motsvarar detta högre under räkenskapsåret, värde, vid tidpunkter som anskaffningsvärdet. får anses tillfreds- Detta gäller endast om ställande med hänsyn till värdehandlingarna kan de försäkringsutfästelser avyttras till ett värde, som värdehandlingarna som motsvarar detta säkerställer. högre värde, vid tidpunkter som får anses tillfredsställande med hänsyn till de försäkringsutfästelser som värdehandlingarna säkerställer. Andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket och som utgörs av reversfordringar som förfaller eller kan sägas upp till betalning av försäk- ringsbolaget först efter längre tid än ett år, får, om det finns särskilda skäl till det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. 12 kap. 8 § Om en förlust på livförsäkringsrörelsen i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag inte kan täckas på det sätt som anges i 7 §, skall förlusten, i den mån den överstiger garantikapitalet, utjämnas genom att bolagets ansvarighet för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring sätts ned. Nedsättningen skall Nedsättningen skall verkställas på ett sätt verkställas på ett sätt som som är skäligt med hänsynär skäligt med hänsyn till till förlustens orsak förlustens orsak och och andra om- andra omständigheter. För ständigheter. För ned- nedsättningen skall sättningen skall grunder grunder (nedsätt- (nedsättningsgrunder) ningsgrunder) upprättas. upprättas. Om stad- fästelse av nedsättnings- grunderna gäller bestäm- melserna i 2 kap. 3 §. 13 §[24] Bestämmelserna i 12 § Bestämmelserna i 12 § första stycket utgör inteförsta stycket utgör inte något hinder för något hinder för försäkringsbolag att i försäkringsbolag att i enlighet med reglerna i enlighet med bestämmelser grunderna lämna lån mot i försäkringsavtalen lämna säkerhet i lån mot säkerhet i försäk- försäkringsbrev. ringsbrev. I fråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern får Finansinspektionen medge undantag från 12 § om det behövs på grund av särskilda omständigheter. Ett sådant undantag får dock inte medges vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar lån eller ställer säkerhet. I andra fall än som avses i första och andra stycket får Finansinspektionen medge undantag från 12 § om det finns synnerliga skäl. 14 kap. 26 §[25] När ett När ett livförsäkringsbolag livförsäkringsbolag har har trätt i likvidation trätt i likvidation eller försatts i konkurs, eller försatts i kon- skall beståndet av liv- kurs, skall beståndet av försäkringar om möjligt livförsäkringar om möjligtöverlåtas till en eller överlåtas till ett eller flera andra försäkrings- flera andra försäkrings- givare som antingen är bolag. Ett avtal om 1. ett svenskt överlåtelse skall försäkringsbolag, eller godkännas av 2. en utländsk Finansinspektionen för försäkringsgivare som har att bli giltigt. koncession i Sverige Om inspektionen anser eller som är auktoriserad att ett avtal skall i ett land inom EES. godkännas, skall Ett avtal om överlåtelse inspektionen Post- och skall godkännas av Inrikes Tidningar och i Finansinspektionen för övrigt på ett ändamåls- att bli giltigt. enligt sätt kungöra av- talets innehåll. Kun- görelsen skall innehålla föreläggande för försäk- ringstagarna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspek- tionen anmäla om de har något att invända mot avtalet. Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar. Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast registrera. När registrering sker, över- går ansvaret för det överlåtna försäkrings- beståndet på det över- tagande bolaget. Styrelsen och verk- ställande direktören i detta bolag skall underrätta försäkrings- tagarna och dem som för- värvat rätt på grund av en försäkring om överlåtelsen och de eventuella änd- ringar i villkoren som överlåtelsen medför. Finansinspektionen be- stämmer på vilket sätt underrättelsen skall ske. 26 a § Om inspektionen anser att ett avtal skall godkännas, skall inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt kungöra avtalets innehåll. Kungörelsen skall innehålla före- läggande för försäkrings- tagarna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot avtalet. Även den som inte är försäkringstagare, men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring, skall få möjlighet att framföra invändningar. Om i beståndet av livför- säkringar som skall över- låtas ingår åtaganden som skall fullgöras utomlands, skall Finansinspektionen innan godkännande lämnas ge de behöriga myndigheterna i det land där åtagandena skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Om över- låtelsen avser försäkrings- avtal som tecknats genom en sekundäretablering i ett annat land, skall även de behöriga myndig- heterna i det landet ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva frågan om godkännande av avtalet när myndig- heterna som avses i andra stycket yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet som avses i andra stycket. 26 b § Finansinspektionen skall godkänna ett avtal om överlåtelse om 1. den övertagande försäk- ringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23 a § första stycket lagen (1950:272) om rätt för utländska för- säkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, och 2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Saknar den övertagande försäkringsgivaren konces- sion att driva för- säkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare hemma- hörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet. Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast registrera. När registrering sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Är den övertagande för- säkringgivaren ett för- säkringsbolag eller en annan försäkringsgivare med koncession i Sverige, skall den övertagande försäk- ringsgivaren underrätta försäkringstagarna och dem som förvärvat rätt på grund av en försäkring om över- låtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför. Finans- inspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas. 15 kap. 1 §[26] Ett försäkringsbolag (detEtt försäkringsbolag (det överlåtande bolaget) får överlåtande bolaget) får med Finansinspektionens med Finansinspektionens tillstånd helt eller tillstånd helt eller del- delvis överlåta sitt vis överlåta sitt försäk- försäkringsbestånd till enringsbestånd till en annan försäkringsgivare annan försäkringsgivare som har koncession i (den övertagande försäk- Sverige (den övertagande ringsgivaren). Överlåtelse försäkringsgivaren). får ske till Om försäkringsbeståndet 1. ett svenskt består av försäkringar somförsäkringsbolag, eller har meddelats genom 2. en utländsk gränsöverskridande verk- försäkringsgivare som har samhet, får överlåtelsen koncession i Sverige med inspektionens eller som är auktoriserad tillstånd också ske till i ett land inom EES. en försäkringsgivare med fast driftställe i det land där riskerna är be- lägna. Ett avtal om överlåtelse skall för att bli giltigt godkännas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Överlåtelse av försäkringsbeståndet kan ske utan hinder av att det överlåtande bolaget har trätt i likvidation. Följande handlingar skall hållas tillgängliga för aktieägarna respektive de röstberättigade under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken frågan om godkännande av överlåtelseavtalet skall behandlas, samt läggas fram på stämman, 1. ett förslag till bolagsstämmans beslut, 2. avtalet om överlåtelse, 3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget och försäkringstagarna, 4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3 samt 5. om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, de handlingar som avses i 4 kap. 7 § första stycket 1-3. Handlingarna skall genast sändas till de aktieägare respektive till de röst- berättigade som begär det och uppger sin postadress. 3 §[27] Senast fyra månader Ansökan om tillstånd till efter det att beslutet överlåtelsen skall göras av om godkännande av såväl det överlåtande avtalet om överlåtelse bolaget som den över- registrerats skall såväl tagande försäkringsgivaren överlåtande som senast fyra månader efter övertagande försäkrings- det att bolags- givare ansöka om Finans- stämmobeslutet i det inspektionens tillstånd överlåtande bolaget om att verkställa avtalet. godkännande av överlåt- Sådant tillstånd får inteelseavtalet ges om registrerats. Om ansökan försäkringstagarnas rätt inte har gjorts inom därigenom försämras. föreskriven tid eller om ansökan har avslagits, skall Finansinspektionen förklara att frågan om överlåtelse har fallit. Om den övertagande för- Tillstånd att verkställa säkringsgivaren har kon- överlåtelseavtalet skall cession i Sverige och ges om det försäkringsbestånd som1. försäkringstagarnas överlåtelsen avser bestårrätt inte försämras, av försäkringar som har 2. den övertagande meddelats genom gräns- försäkringsgivaren har den överskridande verk- kapitalbas som krävs samhet, får tillstånd gessedan överlåtelsen endast om behörig beaktats varvid hänsyn myndighet i det land där tagits till sådan förmån riskerna är belägna som kan ha medgivits i samtycker till över- enlighet med 23 a § första låtelsen och den över- stycket lagen (1950:272) tagande om rätt för utländska för- försäkringsgivaren där säkringsföretag att driva uppfyller kraven för försäkringsrörelse i gränsöverskridande verk- Sverige, och samhet med de 3. behörig myndighet i försäkringar som det land där risker är överlåtelsen avser. belägna eller där åtaganden I de fall som avses i skall fullgöras samtycker 1 § andra stycket får till överlåtelsen eller tillstånd ges endast om inte har yttrat sig. behörig myndighet i det Saknar den övertagande land där riskerna är försäkringsgivaren belägna samtycker till koncession att driva överlåtelsen. försäkringsverksamhet i Är den övertagande Sverige, skall försäkringsgivaren en kapitalbasen intygas av utländsk försäkringsgivarebehörig myndighet. Med krävs för tillstånd, utöverbehörig myndighet avses, vad som anges i för EES-försäkringsgivare, första-tredje styckena, den behöriga myndigheten att behörig myndighet i i dess hemland och, för försäkringsgivarens försäkringsgivare hemland intygar att hemmahörande i ett land försäkringsgivaren har utanför EES, den behöriga erforderlig kapitalbas myndigheten i det sedan överlåtelsen EES-land som övervakar beaktats. försäkringsgivarens soli- ditet. Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in med den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall kunna fastställa att försäkringstagarnas rätt inte försämras. 4 §[28] Om ansökan om Finans- inspektionens tillstånd inte har gjorts inom föreskriven tid eller om ansökan har avslagits, skall Finansinspek- tionen förklara att frågan om överlåtelsen har fallit. Skall ansökningen inte genast avslås skall Finansinspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som Finansinspektionen finner lämpliga kungöra ansökningens innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träffats och var avtalet och annan utredning hålls tillgänglig. Kungörelsen skall vidare innehålla föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar är avsedda att överlåtas, att på bestämd tid - minst en månad efter kungörelsens utfärdande - hos Finansinspektionen anmäla om de har något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet livränta, som utgår till personer som inte är försäkringstagare i det överlåtande bolaget, skall även dessa personer ges möjlighet att anmäla om de har något att erinra mot ansökningen. Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas ge den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Om överlåtelsen avser försäkringsavtal som tecknats genom en sekun- däretablering i ett annat land, skall även den behöriga myndigheten i det landet ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökan om tillstånd att verkställa över- låtelseavtalet när myndig- heterna som avses i andra stycket yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog med- delandet som avses i andra stycket. 5 §[29] Sedan tillstånd att Sedan tillstånd att verkställa avtalet verkställa avtalet lämnats, skall lämnats, skall Finansinspektionen Finansinspektionen ge- genast registrera nast registrera beslutet. När beslutet. När regi- registrering skett, strering skett, övergår övergår ansvaret för det ansvaret för det överlåtna överlåtna försäkringsbe- försäkringsbeståndet på den ståndet på det övertagandeövertagande försäkringsgiv- bolaget. aren. 6 §[30] Sedan överlåtelsen verk- Sker överlåtelsen till ett ställts, skall styrelsen försäkringsbolag eller en och verkställande direk- annan försäkringsgivare tören i det övertagande med koncession i Sverige bolaget om överlåtelsen skall, sedan överlåtelsen underrätta varje försäk- verkställts, den ringstagare eller övertagande för- livräntetagare som berörssäkringsgivaren lämna en av den. Finansinspek- underrättelse om över- tionen bestämmer på låtelsen till varje vilket sätt under- försäkringstagare eller rättelsen skall ske. livräntetagare som berörs av den. Finansin- spektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas. 19 kap. 1 §[31] Finansinspektionen Finansinspektionen skall skall verka för en sund verka för en sund utveck- utveckling av ling av försäkrings- försäkringsväsendet. väsendet. Inspektionen Inspektionen skall i skall i sin tillsyns- sin tillsynsverksamhet verksamhet samarbeta med ha ett sådant nära motsvarande utländska samarbete med övriga tillsynsmyndigheter i EES-länders tillsyns- den utsträckning som myndigheter som för- följer av Sveriges anleds av avtalet om medlemskap i Europeiska Europeiska ekonomiska unionen. samarbetsområdet. Styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall, när bo- laget har börjat sin verksamhet, genast underrätta Finansinspektionen om det. 2 §[32] Om koncession beviljats Regeringen skall, efter för ett försäkringsbolag anmälan av Finansinspek- och bolaget därefter tionen, förklara konces- inte anmälts för sion som beviljats för registrering inom före- ett försäkringsbolag skriven tid, skall förverkad om regeringen efter anmälan 1. bolaget inte har av finansinspektionen anmälts för registrering förklara koncessionen inom den tid som anges i förverkad. Detsamma 2 kap. 13 §, gäller om bolaget inte 2. bolaget inte har har börjat sin verk- börjat sin verksamhet samhet inom tre månader inom tre månader från det från det bolaget regist- bolaget registrerades, rerades eller om 3. anmälningen för anmälningen för bolagets bolagets registrering registrering genom genom lagakraftägande lagakraftägande beslut beslut blivit avskriven blivit avskriven eller eller av-slagen, eller avslagen. 4. bolaget under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet. Om registrering av beslut, varigenom koncessionen har förverkats, förordnar regeringen. 3 §[33] Styrelsen, verkställande Styrelsen, verkställande direktören och andra be- direktören och andra be- fattningshavare i an- fattningshavare i an- svarig ställning i svarig ställning i försäkringsbolag skall försäkringsbolag skall lämna Finansinspektionen lämna Finansinspektionen de upplysningar om de upplysningar om verksamheten som verksamheten som inspektionen begär. Om inspektionen begär. Om bolaget driver bolaget driver verksamhet i ett annat verksamhet i ett annat EES-land, skall de lämna land inom EES, skall de, motsvarande i den utsträckning som upplysningar till följer av Sveriges behörig myndighet i det medlemskap i Europeiska landet i enlighet med unionen, lämna de upp- där gällande bestämmelser.lysningar till behörig myndighet i det landet som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsbolag skall lämna till inspektionen. 10 § Styrelsen och Skyldigheten enligt 3 verkställande direktören och 9 §§ att lämna i de aktiebolag vilkas upplysningar och hålla verksamhet uteslutande tillgångar och handlingar har till föremål att tillgängliga för biträda försäkringsbolag ärgranskning gäller även för skyldiga enligt 3 § och 1. styrelsen och verk- 9 § första stycket att ställande direktören eller lämna upplysningar och motsvarande organ i hålla tillgångar och företag vars verksamhet handlingar tillgängliga uteslutande skall vara för granskning. Detsamma att biträda gäller ordföranden och försäkringsbolag eller som verkställande direktören försäkringsbolag har ett eller motsvarande bestämmande inflytande i, befattningshavare i 2. ordförande och verk- tarifföreningar, ställande direktör eller skaderegleringsnämnder, motsvarande befattnings- villkorsnämnder och havare i andra organ som biträder skaderegleringsnämnd, försäkringsbolag vid villkorsnämnd eller i rörelsens bedrivande annat liknande organ, samt styrelsen och som biträder ett verkställande direktören försäkringsbolag samt i annat aktiebolag än nu 3. styrelsen och verk- sagts, om det med bo- ställande direktör i ett lagets samtycke före- aktiebolag, om det med skrivits i villkor för bolagets samtycke före- medgivande enligt skrivits en sådan skyl- 7 kap. 17 § att inneha dighet som villkor för aktier i bolaget. medgivande att inneha aktier i bolaget enligt 7 kap. 17 §. 11 §[34] Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:1410) eller lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grunderna, om sådana finns, 2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, 3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§, 3. de tillgångar, i 4. de tillgångar som vilka försäkringstekniskaanvänds för skuldtäckning skulder redovisas, inte inte är tillräckliga eller är tillräckliga, inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§, 4. försäkringsbeståndet 5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för inte är tillräckligt för erforderlig risk- erforderlig riskutjämning utjämning eller eller 5. det i övrigt finns 6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets mot försäkringsbolagets verksamhet. verksamhet. Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livkapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantiförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsbolag Om ett försäkringsbolag driver gränsöverskridandedriver verksamhet i ett verksamhet och bolaget annat land inom EES och inte rättar sig efter bolaget inte rättar sig Finansinspektionens efter Finans- eller behörig utländsk inspektionens eller myndighets anmodan om behörig utländsk rättelse, skall inspek- myndighets anmodan om tionen vidta de åtgärder rättelse, skall inspek- som behövs för att för- tionen vidta de åtgärder hindra fortsatta över- som behövs för att trädelser. Inspektionen förhindra fortsatta över- får förbjuda bolaget att trädelser. Inspektionen bedriva skall underrätta den be- gränsöverskridande höriga utländska verksamhet. myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Följer bolaget inte Finansinspektionen får gällande bestämmelser om begränsa bolagets för- redovisning och täckning foganderätt eller förbjuda av försäkringstekniska bolaget att förfoga över skulder eller uppfyller sina tillgångar i bolaget inte gällande Sverige, om krav på garantibelopp, 1. bolaget inte följer får regeringen efter gällande bestämmelser om anmälan av skuldtäckning, Finansinspektionen 2. bolagets kapitalbas förbjuda bolaget att understiger en tredjedel förfoga över sina till- av solvensmarginalen gångar i Sverige eller eller inte uppfyller begränsa bolagets gällande krav på förfoganderätt. Om bo- garantibelopp, laget driver verksamhet 3. bolagets kapitalbas i ett annat EES-land understiger solvens- och beslutet grundas på marginalen och det finns att bolagets kapitalbas särskilda skäl att anta understiger en att bolagets finansiella tredjedel av solvens- ställning ytterligare marginalen eller kommer att försämras, garantibeloppet, skall eller inspektionen underrätta 4. det bedöms vara nöd- den behöriga myndigheten vändigt för att skydda de i det landet och, om försäkrades intressen vid det behövs, begära att beslut om förverkande av denna vidtar bolagets koncession motsvarande åtgärder. enligt 2 § eller enligt åttonde stycket. Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket. En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget 1. inte längre uppfyller kraven för koncession, 2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt tredje stycket, eller 3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. 11 a § Finansinspektionen skall anmäla beslut enligt 11 § sjätte stycket om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar till de behöriga myndig- heterna i de EES-länder där bolaget enligt under- rättelse bedriver försäk- ringsverksamhet enligt 2 a kap. 1 eller 4 §. Sådant beslut skall dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där bolaget har tillgångar. Finansinspektionen skall anmäla beslut enligt 2 eller 11 § om förverkande av koncession till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES. Finansinspektionen får i samband med anmälan enligt första stycket begära att den behöriga utländska myndigheten i samarbete med inspek- tionen vidtar mot- svarande åtgärder. Har bolagets koncession för- klarats förverkad får begäran avse att den ut- ländska myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen. 13 §[35] Finansinspektionens Finansinspektionens beslut om att förbjuda beslut enligt 2 a kap. gränsöverskridande verk- 2, 3, 5 eller 6 § får över- samhet enligt 19 kap. klagas hos kammarrätten. 11 § fjärde stycket får Inspektionens beslut om överklagas hos kammar- att förelägga eller utdöma rätten. Inspektionens vite enligt 21 kap. 2 § beslut om att avslå en får överklagas hos läns- begäran om att utfärda rätten. Prövningstillstånd intyg enligt 2 a kap. 1 §krävs vid överklagande fjärde stycket eller om till kammarrätten av läns- att förelägga eller utdömarättens avgörande. vite enligt 21 kap. 2 § Inspektionens beslut i får överklagas hos läns- övrigt enligt denna lag rätten. Prövningstillståndfår överklagas hos krävs vid överklagande regeringen. till kammarrätten av länsrättens avgörande. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om verksamhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart. Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §. 13 a §[36] Har regeringen i ett Har regeringen i ett ärende om koncession ärende om koncession inte inte fattat beslut sex fattat beslut sex månader månader efter det att efter det att ansökan ansökningen gavs in, får gavs in, eller har sökanden begära förklaringFinansinspektionen i ett av kammarrätten att ärende enligt 2 a kap. 2 § ärendet onödigt uppehålls.inte fattat beslut inom Har regeringen inte tre månader, eller i ett meddelat beslut sex ärende enligt 2 a kap. 3, månader efter det att 5 eller 6 §, inom en kammarrätten avgett en månad, får sökanden begära sådan förklaring, skall förklaring av kammarrätten det anses som att att ärendet onödigt ansökningen har uppehålls. avslagits. Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses ha avslagits av regeringen eller Finansinspektionen om beslut inte har meddelats - inom sex månader i ett ärende om koncession, - inom tre månader i ett ärende enligt 2 a kap. 2 §, eller - inom en månad i ett ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §. 21 kap. 2 §[37] Finansinspektionen kan Finansinspektionen kan vid vite förelägga verk- förelägga verkställande ställande direktören och direktören och styrelse- styrelseledamöterna att ledamöterna att fullgöra fullgöra sina sina skyldigheter enligt skyldigheter enligt denna lag eller andra denna lag eller andra författningar att författningar att 1. till Finansinspektionen sända in behöriga redovisningshandlingar eller revisionsberättelser, 2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering, eller 3. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 17 kap. 5 §. Föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation. Finansinspektionen kan Finansinspektionen kan förena annat föreläggandeförena föreläggande eller enligt denna lag än som förbud enligt denna lag avses i första stycket med vite. med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas genast skriftligen underrättas om detta. Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan Finansinspektionen döma ut vitet. 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 18 §, nya 7 kap. 3 §, 10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995. 2. I fråga om försäkringsbolag som har koncession och som har bildats före den 1 juli 1995 gäller 2 kap. 5 § i dess äldre lydelse till utgången av juni 1996. 3. Bestämmelserna i 7 kap. 12 § om borgensförbindelser m.m. gäller inte sådana förbindelser som ingåtts före lagens ikrafträdande. 4. För sådana placeringar hos ett livförsäkringsbolag som vid lagens ikraftträdande överskrider gränserna i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3 skall följande gälla. Senast den 31 december 1999 skall placeringarna ha nedbringats till de nivåer som anges i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3. Om en placering överstiger tjugo procent av det belopp som skall skuldtäckas skall den senast den 30 juni 1996 ha nedbringats under denna nivå. En placerings andel av det belopp som skall skuldtäckas får inte öka. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får inte i något fall överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. 5. För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av nya 7 kap. 3 §, gäller fortfarande bestämmelserna i 7 kap. 5-7 §§ samt 8 § första och andra styckena i sin äldre lydelse. För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet av nya 7 kap. 3 § fortfarande gäller skall upprättade grunder även därefter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om 1. villkoren för försäkringstagarnas rätt till återköp, 2. försäkringstagarnas rätt till fribrev, 3. belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 4. verkan av underlåtenhet att betala premie, 5. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, 6. villkoren för tilldelning av återbäring, och 7. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 7 kap. 8 a § endast tillämpas beträffande grunder för 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv, 2. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt 3. återbäring till försäkringstagarna. 6. Ett försäkringsbolag som vid lagens ikraftträdande äger aktier eller andelar i juridiska personer med uppgift att äga tillgångar som avses i 7 kap. 10 § första stycket behöver inte Finansinspektionens medgivande enligt 7 kap. 17 § för detta innehav om sådant medgivande inte krävdes före lagens ikraftträdande. **Fotnot** [1]jfr rådets direktiv 91/371/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 48, Celex 391L0371), 91/370/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 2, Celex 391D0370), 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049), 92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096). [2]Senaste lydelse 1993:1304. [3]Senaste lydelse 1993:1304. [4]Senaste lydelse 1993:1304. [5]Senaste lydelse 1993:1304. [6]Senaste lydelse 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. [7]Senaste lydelse 1994:1941. [8]Senaste lydelse 1994:1941. [12]Senaste lydelse 1993:1304. [13]Senaste lydelse 1992:1241. [14]Senaste lydelse av förutvarande 2 kap. 6 § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs. [15]Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1989:1081. Ändringen innebär bl.a. att sista stycket upphävs. [16]Senaste lydelse 1993:1304. [17]Senaste lydelse 1993:1304. [18]Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 9 a § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att första, femte och sjätte styckena upphävs. [19]Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 10 a § 1993:1304. [20]Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1993:1304. [21]Senaste lydelse 1993:1304. [22]Senaste lydelse 1993:1304. [23]Senaste lydelse 1993:1304. [24]Senaste lydelse 1994:1941. [25]Senaste lydelse 1991:1767. [26]Senaste lydelse 1993:1304. [27]Senaste lydelse 1993:1304. [28]Senaste lydelse 1991:1767. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. [29]Senaste lydelse 1991:1767. [30]Senaste lydelse 1991:1767. [31]Senaste lydelse 1993:1304. [32]Senaste lydelse 1991:1767. [33]Senaste lydelse 1993:1304. [34]Senaste lydelse 1993:1304. [35]Senaste lydelse 1995:54. [36]Senaste lydelse 1993:1304. [37]Senaste lydelse 1994:1941. 10 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige Härigenom föreskrivs[38] i fråga om lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige dels att 3 och 4 kap., 5 kap. 1-11 §§, 6 kap. 6-8 §§, 7 kap. 2 § samt 8 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1 och 4 §§ samt 6 kap. 1, 2, 7 och 9 §§ skall utgå, dels att punkterna 2-4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 5 kap. 12 § skall betecknas 2 kap. 6 §, nuvarande 5 kap. 13 § skall betecknas 2 kap. 7 §, nuvarande 5 kap. 14 § skall betecknas 6 kap. 6 §, nuvarande 6 kap. 10 § skall betecknas 8 kap. 4 a §, och nuvarande 6 kap. 11 § skall betecknas 6 kap. 10 §, dels att 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 2 kap. 1-5 §§, den nya 6 §, 6 kap. 1, 3-6 och 9 §§ och den nya 10 §, 7 kap. 1 och 3 §§ samt 8 kap. 1 och 4-6 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken till 6 kap. skall lyda "Finansinspektionens uppgifter m.m.", dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § skall sättas närmast före 2 kap. 4 a §, dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § och 6 kap 5 a §, samt närmast före 2 kap. 2 och 6 §§ två nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §[39] Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar. Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestäm- melserna om livförsäkring i 3 kap. 2 § andra stycket, 3 § första och andra styckena, 5 kap. 2-7 och 9-11 §§ samt 7 kap. 2 § i tillämpliga delar. 3 §[40] Med EES-land där risken är belägen avses i denna lag 1. när försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring, det EES-land i vilket egendomen är belägen, 2. när försäkringen avser regist- reringspliktigt fordon, det EES-land där registreringen skall ske, 3. när försäkringen har en giltig- hetstid av fyra månader eller mindre och oberoende av försäkringsklass täcker rese- eller semesterrisker, det EES-land där försäk- ringstagaren har tecknat försäkringen, 4. i andra fall än dem som uttryck- ligen omfattas av 1-3, om försäkringstagaren är en fysisk person, det EES-land där för- säkringstagaren har sin vanliga vis- telseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det EES-land där det driftställe som försäkringen gäller är beläget. Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkringsgivarens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga ledning finns. 5 §[41] Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafikskade- lagen (1975:1410). I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt, i mån av behov, besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäk- ringsrörelselagen (1982:713) medge undantag från 5 kap. 5 § och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om liv- försäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Sveriges förpliktelser i fråga om försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet. 2 kap. Etablering 1 § Försäkringsgivare somEn försäkringsgivare avses i 1 kap. 1 § som i sitt hemland får driva försäkrings-har tillstånd att rörelse här i landet,driva försäkrings- om tillstånd (kon- rörelse får driva cession) därtill verksamhet här i lämnats av landet regeringen. Rörelsen 1. från en skall drivas sekundäretablering 1. genom en med början två månader generalagent som efter det att syssloman, Finansinspektionen 2. genom ett från den behöriga avdelningskontor myndigheten i försäk- med självständig för-ringsgivarens valtning (filial), hemland tagit emot eller en underrättelse med 3. såvitt avser sådant innehåll som försäkringsgivare i anges i 4 § första en försäk- och andra styckena, ringssammanslutning, 2. genom genom en gränsöverskridande generalrepresentation.verksamhet, så snart Finansinspektionen från en behörig myn- dighet i försäk- ringsgivarens hem- land mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i 4 a §. En generalagent skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra- balken. Som generalagent får även svensk juridisk person anlitas. För fullgörande av de skyldigheter som åligger generala- genten skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller kraven i första och andra me- ningarna. Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda full- makt för general- agenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkrings- givaren och själv eller genom annan tala och svara för denne. För verksamhet som drivs genom filial gäller även bestämmelserna i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Verkställande direktör för en utländsk försäkringsgivares filial skall dock vara bosatt i Sverige. En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäk- ringssammanslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i andra stycket. De till sammanslutningen hörande försäkrings- givarna skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkrings- avtal ingå för försäkringsgivarna bindande rättshand- lingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem. Särskilda be- stämmelser om ombud för försäkringsgivare i försäkringssamman- slutning finns i 4 kap. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en för- säkringssammanslutning. Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet. Ett sådant förhandsbesked är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked. Gränsöverskridande Sekundäretablering verksamhet 2 § Efter anmälan till Med Finansinspektionen sekundäretablering får en försäk- enligt 1 § avses ringsgivare 1. en generalagent marknadsföra 2. ett försäkringar här i avdelningskontor landet från ett fastmed självständig driftställe i ett förvaltning (fi- annat EES-land lial), eller (gränsöverskridande 3. såvitt avser verksamhet). försäkringsgivare i Marknadsföring som en försäkrings- avser livförsäkringarsammanslutning, en och som riktas till generalrepresentation. enskilda person- ligen skall ske genom förmedling av en försäkringsgivare som har koncession att genom ett fast driftställe i Sverige driva för- säkringsrörelse här och som tillhör samma koncern som försäkringsgivaren eller som denne har samarbetsavtal med. Efter tillstånd av Finansinspektionen (koncession) får sådan marknadsföring som avses i första stycket andra meningen ske utan förmedling av en försäkringsgivare med koncession i Sverige. 3 § Gränsöverskridande En generalagent verksamhet får inte skall vara bosatt avse försäkring av här i landet. Han får följande risker inte vara underårig, enligt 2 kap. 3 a § i konkurs eller första stycket underkastad försäkringsrörelse- näringsförbud eller lagen (1982:713): ha förvaltare enligt 1. 11 kap. 7 § föräldra- arbetsolycksfall balken. Som gene- (klass 1), ralagent får även 2. civilrättsligt svensk juridisk ansvar för kärnenergiperson anlitas. För och produktansvar att fullgöra de för läkemedel (klassskyldigheter som 13), och åligger en general- 3. agent skall den byggnadsarbeten, om juridiska personen sådan försäkring är utse ett ombud som obligatorisk (klass uppfyller dessa 9 och 13). krav. Den som deltar i Den utländska koassuransavtal försäkringsgivaren avseende stora skall utfärda full- risker på annat sättmakt för general- än som ledande agenten att ingå för försäkringsgivare försäkringsgivaren behöver inte göra bindande sådan anmälan som rättshandlingar med avses i 2 §. tredje man samt ta Bestämmelserna i 2 §emot stämning för den om livförsäkring utländska försäkrings- tillämpas även på givaren och själv verksamhet avseende eller genom annan tontiner och sådan tala och svara för kapi- denne. taliseringsverksamhetFör verksamhet som som grundas på försäk-drivs genom filial ringstekniska beräk-gäller även ningar. bestämmelserna i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. En verk- ställande direktör för filialen skall dock vara bosatt i Sverige. En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssam- manslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i första stycket. De försäk- ringsgivare som hör till samman- slutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkrings- avtal ingå för försäk- ringsgivarna bindande rättshand- lingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem. Ombudet ansvarar för den verksamhet som försäkrings- givarna i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter som meddelas med stöd av lag eller annan författning. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direk- tör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssamman- slutning. Annan verksamhet än försäkringsrörelse 4 § Om det finns En underrättelse särskilda skäl, får enenligt 1 § 1 om försäkringsgivare somsekundäretablering har fått sådan skall innehålla koncession som 1. uppgifter om anges i 1 § medges sekundäretable- att driva annan ringens adress och rörelse här i landetom vem som skall än försäkringsrörelse.vara dess Medgivande lämnas avföreträdare, regeringen eller, 2. en plan över den efter regeringens tilltänkta bemyndigande, av verksamheten med Finansinspektionen. angivande av Om det finns skäl, etableringens får ett medgivande organisation och enligt första vilket slags stycket återkallas försäkringsverksamhet av den som får lämnasom skall drivas sådant medgivande. där, och 3. intyg utfärdat av hemlandsmyn- digheten om för- säkringsgivarens kapitalbas. För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkringsrörelse- lagen (1982:713) (motorfordons- ansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en under- rättelse dessutom innehålla en försäkran att försäk- ringsgivaren är med- lem i Trafik- försäkringsföreningen. Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Gränsöverskridande verksamhet 4 a § En underrättelse enligt 1 § 2 om att en försäkringsgivare skall meddela för- säkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat EES-land (gränsöverskridande verksamhet) skall innehålla 1. uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden för- säkringarna skall täcka, och 2. intyg utfärdat av hemlandsmyn- digheten om a) försäkringsgivarens kapitalbas, och b) vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession om- fattar. För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkringsrörelse- lagen (1982:713) (motorfordons- ansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en under- rättelse dessutom innehålla 1. uppgift om vem som är för- säkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och 2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafik- försäkringsföreningen. Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen. Separationsprincipen 5 §[42] Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som försäkringsgivaren driver i sitt hemland. Rörelse som avses iRörelse som avses i 2 kap. 3 b § 2 kap. 3 b § försäkringsrörelse- försäkringsrörelse- lagen (1982:713), lagen (1982:713), direkt direkt livförsäkringsrörelse,livförsäkringsrörelse, får här i landet får här i landet förenas endast med förenas endast med direkt skadeförsäk- direkt skadeförsäk- ringsrörelse som ringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a §avses i 2 kap. 3 a § första stycket klas-första stycket klas- serna 1 och 2 försäk-serna 1 och 2 försäk- ringsrörelselagen ringsrörelselagen samt med rörelse samt med rörelse avseende återför- avseende återför- säkring (indirekt säkring (indirekt försäkring) av försäkring) av försäkring enligt försäkring enligt någon av dessa någon av dessa klasser och klasser och livförsäkring om intelivförsäkring om inte annat följer av annat följer av fjärde stycket. tredje stycket. En försäkringsgivare som i sitt hemland förenar direkt liv- försäkringsrörelse med någon annan skade- försäkringsrörelse än sådan som avses i andra stycket, får genom agentur eller filial här i landet endast driva skade- försäkringsrörelse om inte annat följer av fjärde stycket. Utöver vad som Utöver vad som följer av andra och följer av andra tredje styckena får stycket får direkt direkt liv- livförsäkringsrörelse försäkringsrörelse ochoch skadeförsäk- skadeförsäkrings- ringsrörelse här i rörelse här i landetlandet bedrivas av bedrivas av samma samma för- försäkringsgivare omsäkringsgivare om sådan verksamhet sådan verksamhet samtidigt bedrevs samtidigt bedrevs här vid tidpunkten här vid tidpunkten för undertecknandet för undertecknandet av avtalet om Euro- av avtalet om peiska ekonomiska Europeiska samarbetsområdet, ekonomiska sam- den 2 maj 1992. arbetsområdet, den 2 maj 1992. Direkt Direkt livförsäkringsrörelselivförsäkringsrörelse och skadeförsäkrings-och skadeförsäk- rörelse som här i ringsrörelse som här landet bedrivs av i landet bedrivs av samma försäkrings- samma försäk- givare enligt andra ringsgivare enligt eller fjärde stycketandra eller tredje skall hållas åtskildastycket skall hållas hos försäkrings- åtskilda hos för- givaren. säkringsgivaren. Övriga bestämmelser 5 kap. 12 § 6 § En försäkringsgivareEn försäkringsgivare eller företrädare fåreller företrädare får inte till fördel förinte till fördel för enskilda en enskild försäk- försäkringstagare ringstagare eller eller grupper av grupp av försäkringstagare, påförsäkringstagare, på annat sätt än genom annat sätt än genom återbäring, medge återbäring, medge direkt eller direkt eller indirekt nedsättningindirekt nedsättning av de livförsäkrings-av de livförsäkrings- premier som premier som försäkringsgivaren försäkringsgivaren enligt fastställda enligt grunder grunder bestämt för eller andra sin rörelse här i tekniska beräkningar landet. tillämpar för sin rörelse här i landet. 6 kap. Om tillsyn 6 kap. Finans- över inspektionens försäkringsverksamhetenuppgifter m.m. Tillsynens inriktning 1 § Verksamhet som Finansinspektionen bedrivs enligt skall följa den denna lag skall stå verksamhet som under tillsyn av drivs enligt denna Finansinspektionen lag i den i den utsträckning utsträckning som som följer av lagen.behövs för Inspektionen skall tillämpningen av verka för en sund lagen. Inspektionen utveckling av skall, i samarbete verksamheten. med den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens hemland, verka för Inspektionen skall en sund utveckling lämna de uppgifter av verksamheten. till behöriga Finansinspektionen myndigheter i skall lämna uppgift försäkringsgivarnas till behöriga myn- hemländer som dessa digheter i en försäk- myndigheter behöver ringsgivares för kontroll av hemland, om dessa försäkringsgivarnas myndigheter behöver soliditet samt i uppgiften för sin övrigt ha ett sådanttillsyn över en för- nära samarbete med säkringsgivares övriga EES-länders verksamhet, samt i behöriga myndigheterövrigt ha ett nära som föranleds av samarbete med avtalet om behöriga myn- Europeiska ekono- digheter. miska samarbets- området. Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. 3 § Företrädaren skall En försäkringsgivare lämna Finans- som driver för- inspektionen de säkringsverksamhet upplysningar som här i landet enligt inspektionen begär 2 kap. skall lämna om försäkringsgivarenFinansinspektionen och den verksamhet de uppgifter som som denne driver härbehövs för fullgörande i landet genom av gransk- etablering. ningsuppgifter Företrädaren skall enligt denna lag. hålla tillgångar samtFörsäkringsgivaren räkenskaper och skall även hålla andra handlingar tillgångar, tillgängliga för räkenskaper och granskning av andra handlingar Finansinspektionen. tillgängliga för granskning. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare skall lämna till inspektionen. 4 § Skyldighet enligt 3 §Skyldigheten enligt att lämna 3 § att lämna upplysningar och upplysningar och hålla tillgångar ochhålla tillgångar och handlingar handlingar tillgängliga för tillgängliga för granskning åligger granskning gäller även även för 1. styrelsen och 1. styrelsen och verkställande verkställande direktören i aktie- direktören eller bolag som driver motsvarande organ i verksamhet här i företag vars verk- landet med föremål samhet uteslutande uteslutande att bi- skall vara att träda utländsk biträda utländsk försäkringsgivare somförsäkringsgivare driver rörelse här ieller som sådan för- landet, säkringsgivare har ett bestämmande inflytande i, 2. ordförande och 2. ordförande och verkställande verkställande direktör eller direktör eller motsvarande be- motsvarande befatt- fattningshavare i ningshavare i tarifförening, skadereglerings- skaderegleringsnämnd,nämnd, villkorsnämnd villkorsnämnd eller eller annat annat liknande liknande organ, som organ, som här i här i landet biträder landet biträder sådanutländsk försäkringsgivare vidförsäkringsgivare i rörelsens dess rörelse. bedrivande, och 3. personer som är införda i en förteckning som anges i 4 kap. 2 §. 5 § Finansinspektionen Om en får meddela de försäkringsgivare erinringar i fråga överträder denna lag om försäkringsgivareseller en föreskrift verksamhet här i som har meddelats landet som med stöd av denna inspektionen anser lag eller på annat behövliga. sätt visar sig Finansinspektionen olämplig att driva skall förelägga försäkringsverksamhet försäkringsgivaren här, får Finans- att vidta rättelse, inspektionen före- om inspektionen lägga försäkrings- finner att givaren att vidta 1. avvikelse skett rättelse. Om försäk- från denna lag ellerringsgivaren inte föreskrifter som harföljer föreläggandet meddelats med stöd skall inspektionen av denna lag eller underrätta behörig grunderna, om sådanamyndighet i försäk- finns, ringsgivarens 2. grunderna inte hemland. längre är till- fredsställande med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse, 3. de tillgångar som motsvarar värdet av de för- säkringstekniska skulderna inte längre är tillräck- liga, eller 4. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens verksamhet. Om ett föreläggande Om rättelse ändå inte enligt första sker, får stycket inte har inspektionen för- följts inom den be- bjuda försäkrings- stämda tiden och detgivaren att anmärkta förhållandetfortsätta sin inte heller på någotmarknadsföring och annat sätt undan- att ingå nya försäk- röjts, skall ringsavtal om Finansinspektionen risker som är belägna anmäla detta till här i landet eller, regeringen. när det gäller livför- Följer en säkring, om försäkringsgivare försäkringsåtaganden inte gällande som skall fullgöras bestämmelser om här i landet. Innan redovisning och ett förbud meddelas täckning av försäk- skall inspektionen ringstekniska underrätta behörig skulder får myndighet i regeringen, efter försäkringsgivarens att ha underrättat hemland. behörig myndighet i I brådskande fall försäkringsgivarens får Finansinspek- hemland, förbjuda tionen, utan att försäkringsgivaren den behöriga myndig- att fritt förfoga heten över sina tillgångarunderrättats,vidta i Sverige. de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare över- trädelser sker. Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten under- rättats även förordna ett ombud att på för- säkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäk- ringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssamman- slutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäk- ringsgivaren. 5 § 5 a § Om behörig myndighetOm en behörig i en försäk- myndighet i en för- ringsgivares säkringsgivares hemland inskränker hemland inskränker försäkringsgivarens försäkringsgivarens rätt att förfoga överrätt att förfoga över sina tillgångar, sina tillgångar, skall Finans- skall Finansinspek- inspektionen på tionen på begäran av begäran av myndig- myndigheten vidta heten vidta samma samma åtgärder i fråga åtgärder beträffandeom försäkrings- försäkringsgivarens givarens tillgångar tillgångar i i Sverige. Sverige. Finansinspektionen Finansinspektionen får besluta hur skall biträda den skadeförsäkrings- behöriga myndigheten verksamhet skall i försäkringsgivarens drivas efter ett hemland vid verk- sådant beslut som ställighet av ett avses i fjärde och beslut om hur femte styckena. För försäkringsverksam- livförsäkringsverksamhetheten skall drivas skall bestämmelsernaefter det att den i 7 kap. 2 § myndigheten tillämpas. beslutat - att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäk- ringsavtal, eller - att inskränka för- säkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar. 5 kap. 14 § 6 § Om företrädaren inteOm en företrädare kan utöva sitt avsäger sig sitt uppdrag, om han uppdrag, om avsäger sig det fullmakten eller om fullmakten återkallas eller om återkallas, skall företrädaren av annan Finansinspektionen anledning inte kan för tiden till dess utöva sitt uppdrag, hindret upphört skall åtgärder som eller en ny anges i 5 § företrädare blivit första-tredje befullmäktigad och stycket vidtas. Om godkänd förordna ettdet med hänsyn till ombud att på skyddet av försäk- försäkringsgivarens ringstagarnas vägnar ta emot intressen är nödvän- stämning och i övrigtdigt, får inspek- företräda denne med tionen, för tiden avseende på redan till dess hindret meddelade upphört eller en ny försäkringar. Ett företrädare blivit sådant förordnande befullmäktigad, för- skall inspektionen ordna ett ombud i genast kungöra i enlighet med 5 § Post- och Inrikes fjärde stycket. Tidningar. Till dess att en sådan kungörelse skett får, beträffande andra försäkringsgivare än försäkringsgivare i försäkrings- sammanslutning, försäkringstagare hos inspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit betald till försäkrings- givaren. 9 §[43] Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig. Om Om Finansinspektionen Finansinspektionen finner att någon finner att någon utan koncession driver driver tillstånds- försäkringsverksamhet pliktig verksamhet, utan att skall inspektionen förutsättningarna en- förelägga denne att ligt 2 kap. är inom viss tid ansökauppfyllda, skall om koncession eller inspektionen före- vidta de ändringar ilägga denne att verksamheten som upphöra med inspektionen anger verksamheten. eller också upphöra Inspektionen skall med verksamheten. genast underrätta Bestämmelsen i behörig myndighet i andra stycket skall försäkringsgivarens i tillämpliga delar hemland om gälla om Finansin- föreläggandet. spektionen finner att någon driver gränsöverskridande verksamhet utan att anmälan skett. Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl försäkringsgivaren som den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. 11 § 10 § Försäkringsgivare somRegeringen får omfattas av denna föreskriva att en lag skall med årligaförsäkringsgivare som avgifter bekosta enligt denna lag Finansinspektionens driver verksamhet verksamhet enligt från en sekun- de närmare före- däretablering här i skrifter som landet, skall regeringen betala årliga av- meddelar. gifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas. 7 kap. 1 § Om en Om en försäkringsgivare försäkringsgivare upphör att driva till följd av ett försäkringsrörelse härbeslut av behörig i landet, åligger myndighet i det försäkrings- hemlandet inte givaren att med längre får driva bifogande av giltig försäkringsrörelse här fullmakt hos i landet, skall Finansinspektionen Finansinspektionen uppge ombud, som vidta de åtgärder som godkänns av behövs för att hindra inspektionen, att påatt försäkrings- försäkringsgivarens givaren fortsätter vägnar företräda denneverksamheten eller med avseende på inleder ny verk- redan meddelade samhet. försäkringar. För Inspektionen skall, tiden intill dess på begäran av och i sådan anmälan har samarbete med be- skett får hörig myndighet i Finansinspektionen försäkringsgivarens förordna ett ombud hemland, med nämnda - förbjuda befogenhet. Inspek- försäkringsgivaren tionen skall genast att förfoga över sina införa kungörelse i tillgångar i Sverige Post- och Inrikes eller begränsa Tidningar om försäkringsgivarens godkännandet eller förfoganderätt, eller förordnandet. Intill - förbjuda dess sådant försäkringsgivaren kungörande har att fortsätta sin skett, får försäk- marknadsföring eller ringstagare hos att ingå nya Finansinspektionen försäkringsavtal. sätta in förfallen Finansinspektionen försäkringspremie medskall i övrigt vidta samma verkan som om de åtgärder som behövs den blivit inbetald till skydd för de till försäkrings- försäkrades givaren. intressen. Inspektionen skall också biträda hemlandets myndighet i ange- lägenheter som rör avvecklingen av för- säkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspek- tionen får därvid vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäkringsbolag. 3 § En försäkringsgivareNär som har koncession Finansinspektionen enligt 2 kap. 1 § fårav en behörig med Finans- myndighet i ett inspektionens annat EES-land ges tillstånd helt ellertillfälle att yttra delvis överlåta sittsig över en fråga om försäkringsbestånd tillstånd till en till en annan för- överlåtelse av ett säkringsgivare som ibestånd av försäk- Sverige har fått ringar som koncession att meddelats under driva sådan verksamhet som dri- försäkringsrörelse. vits med stöd av denna lag, skall inspektionen lämna sitt samtycke om 1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och 2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan över- låtelsen beaktats. Om det Finansinspektionen försäkringsbestånd somskall yttra sig överlåtelsen avser inom tre månader. består av försäkringar som meddelats genom gränsöverskridande verksamhet, får tillstånd ges endast om behörig myndighet i det land där riskerna är belägna samtycker till över- låtelsen och den övertagande för- säkringsgivaren där uppfyller kraven för gränsöverskridande verksamhet med de försäkringar som över- låtelsen avser. Är den övertagande Finansinspektionen försäkringsgivaren enskall innan den utländsk yttrar sig ge EES-försäkringsgivareberörda försäk- krävs för tillstånd,ringstagare och utöver vad som angeslivräntetagare till- i andra stycket, fälle att anmäla om att behörig myn- de har något att dighet i invända mot försäkringsgivarens överlåtelsen. Därvid hemland intygar att skall vad som försäkringsgivaren föreskrivs i 15 kap. har erforderlig 4 § första stycket kapitalbas sedan försäkrings- överlåtelsen rörelselagen beaktats. (1982:713) gälla i tillämpliga delar. En försäkringsgivare som har fått koncession enligt 2 kap. 1 § får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som består av försäkringar som meddelats genom gränsöverskridande verksamhet till en EES-försäkringsgivare med fast driftställe i det land där riskerna är belägna. Tillstånd får medges endast om behörig myndighet i över- tagande försäkrings- givares hemland intygar att försäk- ringsgivaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats och behörig myndighet i det land där riskerna är belägna samtycker till överlåtelsen. Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som över- tagare. Vid ansök- ningen skall fogas det avtal, som träffats angående överlåtelsen. Med avseende på ansök- ningen gäller vidare vad i 15 kap. 3 § andra stycket och 4 § andra stycket försäkringsrörelse- lagen (1982:713) föreskrivs i tillämp- liga delar. Om ansökningen bifalls, skall över- låtaren anses fritagen från sina förpliktelser på grund av det över- låtna försäkringsbe- ståndet, vilka förpliktelser i stället skall åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd överlåtelse skall bestämmelsen i 15 kap. 6 § försäk- ringsrörelselagen tillämpas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de handlingar som skall bifogas en ansökan om tillstånd. 8 kap. 1 § Finansinspektionen Finansinspektionen skall i Post- och skall i Post- och Inrikes Tidningar Inrikes Tidningar kungöra kungöra 1. beviljande av 1. förordnande av koncession eller ett ombud enligt 6 utvidgning av kap. 5 eller 6 §, koncession, 2. beslut om att 2. godkännande av förbjuda eller företrädare eller begränsa försäkrings- ändring av givarens rätt att grunderna, förfoga över sina 3. ändring i tillgångar här i bolagsordning eller landet, och liknande handling 3. beslut om att som innefattar lämna sitt samtycke ändring av till överlåtelse av försäkringsgivarens försäkringsbestånd. firma, 4. förverkande av koncession, och 5. tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd. 4 § Ett ombud, som Ett ombud, som enligt 5 kap. 14 § enligt 6 kap. 5 eller 7 kap. 1 § eller 6 § förordnats förordnats av av Finans- Finansinspektionen, inspektionen, har har rätt att få rätt att få ersättning ersättning av försäk-av försäkringsgivaren ringsgivaren med med det belopp som det belopp som bestäms av inspek- bestäms av inspek- tionen. tionen. 5 §[44] En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland. Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkrings- villkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet. I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalade förbindelser av delägare eller garanter om dessa belopp inräknats i fonderna. Om en Regeringen eller, försäkringsgivare efter regeringens marknadsför bemyndigande, försäkringar avseendeFinansinspektionen andra risker än skall meddela när- stora risker genom mare föreskrifter om gränsöverskridande den information som verksamhet i ett en försäkringsgivare annat EES-land, skall lämna till skall för- försäkringstagarna säkringstagarna och till den som underrättas om i avser att teckna en vilket land det försäkring hos fasta driftställe försäkringsgivaren. som avtalet skall ingås med är beläget. Sådan information skall även finnas på varje handling som lämnas till försäkringstagarna. Avtalet och försäkringsansökan, om den är bindande, skall innehålla adress till för- säkringsgivarens huvudkontor och till den agentur eller filial som avtalet ingås med. Om försäkringen omfattar den försäk- ringsklass som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkringsrörelse- lagen (1982:713) skall avtalet och en bindande försäk- ringsansökan även innehålla namn och adress till den som företräder försäk- ringsgivaren vid skadefall. Innan ett avtal om livförsäkring ingås genom gräns- överskridande verk- samhet i andra fall än som avses i 2 kap. 2 § andra stycket skall försäkringsgivaren till försäkrings- tagaren överlämna en handling där försäkringstagaren uppmärksammas på att försäkringsgivaren är underkastad tillsynsreglerna i det land där det för- säkrande fasta driftstället är beläget. Försäkrings- tagaren skall skriva under hand- lingen. Handlingen skall överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. 6 §[45] Finansinspektionens Följande beslut av beslut om Finansinspektionen, 1. att avslå en får överklagas hos ansökan om kammarrätten, koncession enligt 3 nämligen beslut kap. 3 eller 4 §, 1. att förbjuda en 2. att förbjuda en försäkringsgivare att försäkringsgivare attfortsätta med sin förfoga över sina marknadsföring eller tillgångar enligt 6 ingå nya försäk- kap. 5 § femte ringsavtal, stycket eller 2. att inskränka en 3. att återkalla försäkringsgivares koncession för rätt att förfoga över gränsöverskridande sina tillgångar verksamhet eller enligt 6 kap. förbjuda sådan 5 eller 5 a § eller verksamhet enligt 7 kap. 1 §, eller 6 kap. 8 § tredje 3. att inte lämna eller fjärde stycketsitt samtycke till får överklagas hos en överlåtelse av ett kammarrätten. försäkringsbestånd Finansinspektionensenligt 7 kap. 3 §. beslut om att avslå Finansinspektionens en ansökan om att beslut om att förena utfärda intyg enligtett föreläggande med 3 kap. 6 § tredje vite får överklagas stycket eller om hos länsrätten. Pröv- att förelägga vite fårningstillstånd krävs överklagas hos läns-vid överklagande rätten. Prövnings- till kammarrätten av tillstånd krävs vid länsrättens avgörande. överklagande till kammarrätten av läns- rättens avgörande. Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. En försäkringsgivare med säte i ett land inom EES, som med koncession driver försäkringsrörelse i Sverige vid ikraftträdandet, skall anses ha uppfyllt villkoren i 2 kap. 1-4 §§ för att få driva försäkringsrörelse från en sekundäretablering här i landet. 3. Försäkringsgivare, som avses i punkt 2 och som har deponerat värdehandlingar i bankinstitut enligt 6, 10 och 15 a §§ lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall återfå de deponerade tillgångarna. 4. Om Finansinspektionen när denna lag träder i kraft, förvaltar ett sådant administrationsbo som avses i 7 kap. 2 § i dess äldre lydelse, skall den bestämmelsen tillämpas för förvaltningen av administrationsboet. **Fotnot** [38]jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049), 92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096). [39]Ändringen innebär att femte stycket upphävs. [40]Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. [41]Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. [42]Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs [43]Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs. [44]Ändringen innebär bl.a. att tredje och femte stycket upphävs. [45]Senaste lydelse 1995:102. 60 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige Härigenom föreskrivs[46] i fråga om lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige[47] dels att 13 a, 36 och 38 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 38 § skall utgå, dels att 1-2 a, 6, 7, 9, 10-13, 14-16, 19, 21, 24 a, 25 och 29 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 12 a § och 29 a-29 c §§ av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §[48] Denna lag innehållerDenna lag innehåller bestämmelser om rättbestämmelser om rätt för utländska för utländska försäkringsföretag attförsäkringsföretag att driva för- driva för- säkringsrörelse i säkringsrörelse i Sverige. Lagen Sverige. Lagen gäller inte för sådanagäller inte för sådana försäkringsgivare somförsäkringsgivare som omfattas av lagen omfattas av lagen (1993:1302) om (1993:1302) om EES-försäk- EES-för- ringsgivares säkringsgivares verksamhet i verksamhet i Sverige. Sverige. Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäk- ringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemen- skaperna (EG) och Schweiz. Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom generalagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av regeringen (koncession) till detta. Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet. Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked. Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas av den som får lämna sådant medgivande. Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland. 2 §[49] Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan för- säkringsrörelse som det driver i sitt hemland. Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse av- seende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i Bestämmelserna i denna lag om liv- denna lag om livför- försäkring, med säkring, med undantag för 16 a §,undantag för 16 a §, - får tillämpas ocksåfår tillämpas också för för sjuk- och sjuk- och olycksfallsför- olycksfallsför- säkringar som säkringar som avses avses i 2 kap. 3 i 2 kap. 3 a § första a § första stycketstycket klasserna 1 klasserna 1 och och 2 försäkrings- 2 försäkringsrörel-rörelselagen samt för selagen samt för avgångsbidragsförsäk- avgångsbidrags- ringar. försäkringar, Bestämmelserna i - behöver inte denna lag om liv- tillämpas för såda-försäkring, med na livförsäkringarundantag för 10 § som avses i fjärde stycket och 2 kap. 3 b § 16 a §, behöver inte första stycket tillämpas för sådana klasserna 1 b livförsäkringar som och 4 om premien avses i 2 kap. 3 b § är beräknad och första stycket bestämd för längstklasserna 1 b och 4 fem år. försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som Ersättning, som utges i form av utges i form av livränta eller livränta eller sjukränta, tillhör sjukränta, tillhör endera livförsäkringendera livförsäkring eller annan för- eller annan för- säkring beroende på säkring beroende på vilket av dessa vilket av dessa slag av försäkringarslag av försäkringar som har meddelats. som har meddelats. Har en sådan ränta Har en sådan ränta inköpts i ett livför-inköpts i ett säkringsbolag, skalllivförsäkringsföretag, den dock i detta skall den dock i bolag höra till liv-detta företag höra försäkring. till livförsäkring. För sådan livränta För sådan livränta eller sjukränta som eller sjukränta som tillhör annan tillhör annan försäkring än livför-försäkring än livför- säkring gäller de säkring gäller de särskilda bestäm- särskilda bestäm- melserna om melserna om livförsäkring i 6 § livförsäkring i 10 §, sjunde stycket, 7 § 15 § tredje och tredje stycket, 9 § fjärde styckena samt första stycket, 17 och 28 §§ i 10-13 samt 14, 15, tillämpliga delar. 17 och 28 §§ i tillämpliga delar. 2 a §5 Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser om tra- fikförsäkring finns i trafikskadelagen (1975:1410). I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och med- delas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att bestäm- melser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket. Regeringen eller, Regeringen eller, efter regeringens efter regeringens bemyndigande, bemyndigande, Finansinspektionen Finansinspektionen får i fråga om sådanfår i fråga om sådan livförsäkring som livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b §avses i 2 kap. 3 b § första stycket klassförsta stycket klass 3 försäk- 3 försäk- ringsrörelselagen ringsrörelselagen (1982:713) medge (1982:713) medge undantag från 13 § undantag från 13 § och, om det finns och, om det finns särskilda skäl, frånsärskilda skäl, från övriga bestämmelser övriga bestämmelser om livförsäkring. Ettom livförsäkring. Ett undantag skall vara undantag skall vara förenligt med förenligt med Sveriges Europeiska förpliktelser i frågagemenskapernas om försäkring enligträttsakter i fråga om avtalet den 2 maj försäkring. 1992 om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet. 6 §6 Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Finans- inspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande. Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten, dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finansin- 5Senaste lydelse 1993:1305. 6Senaste lydelse 1993:1305. spektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in. Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och sär- skilt för skadeförsäkring. Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det. Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge företag undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a §. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan. Om rörelsen skall avse livförsäkring, skall enligt 11 § upprättas sär- skilda grunder för verksamheten. Grunderna, som skall bifogas ansökningen om koncession, skall underställas regeringen för stadfästelse. 7 §[7] Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 § och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund för- säkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. I samband med beviljandet av konces- sionen stadfäster regeringen enligt 11 § upprättade grunder för verksamheten om dessa överensstämmer med denna lag och andra författ- ningar. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt. 9 §[8] Å ändring av stadfästa grunder skall ock sökas regeringens stad- fästelse. I regeringens ställe äger Finans- inspektionen besluta i sådant ärende, om det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt. Ansökningen skall in- lämnas till Finans- inspektionen. Ansökan om förlängning avAnsökan om förlängning av koncession, som koncession, som beviljats för bestämd beviljats för bestämd tid, tid, skall prövas av den skall prövas av den myndighet som beviljat myndighet som beviljat koncessionen. Ansök- koncessionen. Ansökningen ningen skall inlämnas skall inlämnas till till Finansinspektionen Finansinspektionen sist sex månader före ut-senast sex månader före gången av den löpande utgången av den löpande koncessionen. koncessionen. Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess god- kännande av generalagenten. Har ändring av grunder Har förlängning av stadfästs eller har för- koncession beviljats längning av koncession eller ny generalagent beviljats eller ny blivit godkänd, skall generalagent blivit Finansinspektionen låta godkänd, skall Finans- införa kungörelse därom i inspektionen låta införa Post- och Inrikes kungörelse därom i Post- Tidningar. och Inrikes Tidningar. 10 §[9] Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet på grund av 1. löpande försäkringar (premiereserv), 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), 3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehandlings- reserv), 4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har för- fallit till betalning och 5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkrings- rörelse som inte har förfallit till betalning. Vid beräkning av premiereserv för livförsäk- ringsrörelsen gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713). 11 §[10] För livförsäkring skola, För livförsäkringar skall om icke med hänsyn till grunder upprättas för försäkringens särskilda beräkning av försäkrings- natur anledning till premier och premiereserv undantag föreligger, samt beräkning av grunder upprättas be- tekniska återköpsvärden. träffande 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv; 2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev; 3. belåning av försäkringsbrev hos företaget; 4. verkan av underlåten premiebetalning; 5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest är fritt från ansvarighet för försäk- ringsfall; 6. förräntning av försäk- ringsbelopp som förfallit till betalning. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grun- der upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redak- tionellt skall ställas upp. 12 §[11] Med avseende på de i 11 §För de i 11 § första styc- under 1-4 angivna ket angivna grunderna för grunderna skall vad i beräkning av försäkrings- 7 kap. 3 §, 4 § premier och premiereserv första-fjärde styckena samt för de i 11 § andra samt 5-7 §§ försäkrings- stycket angivna rörelselagen (1982:713) grunderna för beräkning av stadgas äga motsvarande premiereserv gäller tillämpning. Beträffande 7 kap. 5 och 6 §§ övergångsgrunder enligt 7försäkringsrörelselagen kap. 4 § första-fjärde (1982:713) i tillämpliga styckena nämnda lag delar. gäller vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Som villkor för stadfästelse av övergångsgrunder får bestämmas, att företaget skall införa tillgångar utöver vad som motsvarar de försäkringstekniska skulderna i det register som avses i 15 §. 12 a § Senast när grunder som har angetts i 11 § första stycket börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grun- derna får för försäkrings- tagarna och för- säkringsföretaget. Rege- ringen eller, efter regeringens be- myndigande, Finans- inspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. 13 §[12] Tillgångar motsvarande Om ett försäkringsföretag värdet av de försäkrings-driver direkt försäkrings- tekniska skulderna för rörelse, skall vad som livförsäkring skall vid sägs om skuldtäckning i 7 varje tidpunkt kap. 9 § första-tredje redovisas i sådana till- styckena, 9 a-10 c §§, 10 gångar som anges i e § samt 10 f § försäkrings- 7 kap. 9 § första stycketrörelselagen (1982:713) 1-8 och 10-12 försäk- eller föreskrifter som ringsrörelselagen meddelats med stöd av (1982:713) eller, i den någon av dessa bestäm- mån Finansinspektionen melser gälla för företaget. medger det, värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar, som har övertagits i åter- försäkring. I de tillgångar som I de tillgångar som skall motsvara värdet av skall användas för de försäkringstekniska skuldtäckning får räknas in skulderna får räknas in 90 procent av 90 procent av deponeringen enligt 6 deponeringen enligt 6 och 10 §§ under och 10 §§ under förutsättning att förutsättning att deponeringen till den deponeringen till den delen består av värdehand- delen består av värde- lingar som får användas för handlingar som avses i skuldtäckning med tillämp- första stycket och inte ning av bestämmelserna i beaktas enligt 16 a § första stycket och som första stycket tredje inte beaktas enligt 16 a § meningen. första stycket tredje me- Utan hinder av första ningen. stycket får ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räk- ning, redovisas i andra tillgångar än sådana som nämns i första stycket, dock inte i aktier. Med de försäkringstekniska skul- derna för egen räkning förstås den del av de för- säkringstekniska skul- derna, som icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarighet. De tillgångar som De tillgångar som används motsvarar värdet av de för skuldtäckning skall försäkringstekniska finnas i Sverige. skulderna skall finnas i Sverige, dock med undantag för återförsäk- ringsgivares ansvarighet på grund av livförsäkringar som övertagits i form av återförsäkring. I övrigt gäller vid tillämpningen av denna paragraf bestämmelserna i 7 kap. 9 a § andra-sjätte styckena försäk- ringsrörelselagen. Generalagenten skall se till att det till Finansinspektionen lämnas uppgift om de försäkrings- tekniska skuldernas storlek, hur dessa har beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela närmare före- skrifter om uppgiftsskyldigheten. 14 §[13] Värdehandlingar får vid Generalagenten skall se redovisning enligt 13 § till att sådana ej upptagas till högre riktlinjer som anges i värde än som följer av be-7 kap. 10 g § stämmelserna i försäkringsrörelselagen bokföringslagen (1982:713) upprättas och (1976:125) om värdering att riktlinjerna följs. av omsättningstillgångar.Generalagenten skall De får dock tas upp till vidare fortlöpande pröva samma värde som beräk- om riktlinjernas behöver nats närmast föregående ändras. räkenskapsår eller, om Generalagenten skall se värdehandlingen till att anskaffats under räken- försäkringstagarna och den skapsåret, anskaffnings- som avser att teckna en värdet. Detta gäller livförsäkring i företaget endast om värde- informeras om det huvud- handlingarna kan sakliga innehållet i avyttras till ett värde, riktlinjerna. Regeringen som motsvarar detta eller, efter regeringens högre värde vid tidpunk- bemyndigande, Finans- ter som får anses inspektionen får meddela tillfredsställande med föreskrifter om hur hänsyn till de informationen skall försäkringsutfästelser somlämnas och vad den skall värdehandlingarna säker- innehålla. ställer. 15 §[14] Generalagenten skall Generalagenten skall föra föra ett register som ett register som vid vid varje tidpunkt varje tidpunkt utvisar utvisar de tillgångar de tillgångar som används som motsvarar de för- för skuldtäckning och säkringstekniska tillgångarnas värde. skulderna enligt 13 §. Om en tillgång, som Om en tillgång, som antecknats i registret, antecknats i registret, har upplåtits med sådan har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde rätt att dess fulla värdeinte kan utnyttjas för inte kan utnyttjas till skuldtäckning, skall täckning av försäk- detta antecknas i ringstekniska skulder registret. enligt 13 §, skall detta antecknas i registret. Försäkringstagarnas för- Försäkringstagarnas för- månsrätt enligt 4 a § för-månsrätt enligt 4 a § månsrättslagen (1970:979)förmånsrättslagen omfattar de tillgångar (1970:979) följer med som i enlighet med före- fordran som grundas på skrifterna i 13 § finns avtal om upptagna i registret, 1. livförsäkring, eller när företaget försätts i 2. återförsäkring avseende konkurs eller utmätning livförsäkring. äger rum eller särskild Förmånsrätten omfattar de administration träder tillgångar som finns in. Förmånsrätten följer upptagna i det register med fordran som grundas som anges i första på avtal om livförsäkringstycket, när företaget eller på avtal om återför-försätts i konkurs eller säkring avseende utmätning äger rum eller livförsäkring. En fordransärskild administration på grund av ett avtal om träder in. livförsäkring har företrädeFordran enligt 1 har framför återför- företräde framför fordran säkringstagares fordran. enligt 2. Generalagenten skall se till att det till försäkringsinspektionen sänds in dels beräkningar av de försäkringstekniska skulderna, dels kopior av registret. 16 §[15] Tillgångar som ett ut- Tillgångar som ett ut- ländskt försäkringsföretagländskt försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a §§ enligt 6, 10 och 15 a §§ deponerat i deponerat i bankinstitut bankinstitut och som och som inte beaktats inte beaktats enligt enligt 16 a § första 16 a § första stycket stycket tredje meningen tredje meningen eller eller använts för avsatts till täckande av skuldtäckning, får användas försäkringstekniska endast till betalning av skulder enligt 13 § får 1. fordringar på grund användas endast till av försäkringsavtal, som betalning dels av ford- tillhör företagets rörelse ringar på grund av försäk-här i landet, ringsavtal, som tillhör 2. böter, viten, företagets rörelse här i avgifter och ersättningar landet, dels av böter, som med anledning av viten, avgifter och er- denna rörelse kan åläggas sättningar som i an- företaget, generalagenten ledning av denna rörelse eller ombud som utsetts kan åläggas företaget, av företaget enligt 4 § generalagenten eller av andra stycket eller 27 § företaget utsett ombud och som avses i 4 § andra 3. ett stycket eller 27 §, administrationsbos ford- dels, i händelse av sär- ringar hos företaget i skild administration av händelse av särskild ett företags livförsäk- administration av före- ringsrörelse här i tagets livförsäkrings- landet, av rörelse här i landet. administrationsboets fordran hos företaget. 19 §[16] Å de Ett försäkringsföretag livförsäkringspremier, eller dess företrädare får som utländskt försäkrings-inte till fördel för en företag jämlikt enskild försäkringstagare fastställda grunder eller grupper av försäk- bestämt för sin rörelse härringstagare, på annat sätt i riket, må till fördel än genom återbäring, medge för enskild för- direkt eller indirekt säkringstagare eller nedsättning av de livför- grupp av säkringspremier som försäkringstagare varken företaget enligt upp- direkt eller indirekt rättade grunder bestämt för nedsättning medgivas sin rörelse här i landet. vare sig av företaget eller dess ombud annorledes än genom återbäring. 21 §[17] Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse här i landet, skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift av innebörd att företaget genom att fullgöra i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller att det beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten. Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk- ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring, som avses i brevet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen meddelar närmare föreskrifter om den information som ett försäkringsföretag skall lämna till försäkrings- tagarna och till den som avser att teckna en försäkring i företaget. I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser av delägare eller garanter om dessa belopp inräknats i fonderna. 24 a §[18] Skyldighet enligt 24 § Skyldigheten enligt 24 § första stycket att lämna att lämna upplysningar upplysningar och hålla och hålla tillgångar och tillgångar och handlingar tillgängliga handlingar tillgängliga för granskning gäller även för granskning åligger för även styrelsen och 1. styrelsen och verkställande direktören verkställande direktören i aktiebolag som driver eller motsvarande organ verksamhet här i riket i företag vars verksamhet med föremål uteslutande här i landet uteslutande att biträda utländskt skall vara att biträda försäkringsföretag som utländskt försäkringsföretag driver rörelse här i eller som sådant riket, så ock ordförande försäkringsföretag har ett och verkställande bestämmande inflytande i, direktör eller mot- samt svarande befattnings- 2. ordförande och verk- havare i tarifförening, ställande direktör eller skaderegleringsnämnd, motsvarande företrädare i villkorsnämnd eller skaderegleringsnämnd, annat liknande organ, villkorsnämnd eller annat som här i riket biträder liknande organ, som här i sådant företag vid landet biträder sådant rörelsens bedrivande. företag i dess rörelse. 25 §[19] Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkrings- företags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från 1. avvikelse skett från denna lag eller före- denna lag, skrifter som har medde- trafikskadelagen lats med stöd av denna (1975:1410), lagen lag eller grunderna, om (1976:357) om motor- sådana finns, tävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns, 2. grunderna inte 2. grunderna inte längre längre är till- är tillfredsställande med fredsställande med hänsynhänsyn till omfattningen till omfattningen och och beskaffenheten av beskaffenheten av företagets rörelse, bolagets rörelse, 3. i bankinstitut enligt 6, 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning, 4. försäkringsföretagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 13 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e § försäkrings- rörelselagen (1982:713), 4. de tillgångar som 5. de tillgångar som an- motsvarar värdet av de vänds för skuldtäckning försäkringstekniska inte är tillräckliga eller skulderna inte är inte är placerade enligt tillräckliga eller 13 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e § försäkringsrörelselagen, 5. det i övrigt finns eller allvarliga anmärkningar 6. det i övrigt finns mot försäkringsföretagetsallvarliga anmärkningar verksamhet. mot försäkringsföretagets verksamhet. Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen (1982:713), skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a §, eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Följer företaget inte Finansinspektionen får gällande bestämmelser om begränsa ett försäkrings- redovisning och täckning företags förfoganderätt av försäkringstekniska eller förbjuda företaget skulder eller uppfyller att förfoga över sina företaget inte gällande tillgångar i Sverige, om krav på garantibelopp, 1. företaget inte följer får regeringen efter gällande bestämmelser om anmälan av skuldtäckning, Finansinspektionen 2. företagets kapitalbas förbjuda företaget att understiger en tredjedel helt eller delvis av solvensmarginalen förfoga över sina eller inte uppfyller tillgångar. Om företaget gällande krav på medgetts förmåner enligt garantibelopp, 23 a § och någon annan 3. företagets kapitalbas myndighet än Finans- understiger inspektionen har solvensmarginalen och tillsyn över soliditeten det finns särskilda skäl skall regeringen, innan att anta att bolagets åtgärd vidtas, underrättafinansiella ställning den behöriga myndighet ytterligare kommer att som kontrollerar försämras, eller företagets soliditet. 4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av företagets koncession. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrolle- rar företagets soliditet innan åtgärd vidtas. Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med sjätte stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar mot- svarande åtgärder. Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget bedriver försäkringsverk- samhet. Inspektionen får i samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena. Regeringen kan förklara En koncession kan koncessionen förverkad förklaras förverkad av om så svåra miss- regeringen om företaget förhållanden föreligger 1. inte längre uppfyller att försäk- kraven för koncession, ringsverksamheten bör 2. inte inom angiven upphöra. tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt tredje stycket, eller 3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. 29 §[20] Ett utländskt försäkrings-Ett utländskt försäkrings- företag får med Finans- företag (det överlåtande inspektionens tillstånd företaget) får med Finans- överlåta hela sitt till inspektionens tillstånd verksamheten här i helt eller delvis överlåta landet hörande sitt försäkringsbestånd försäkringsbestånd eller till en annan försäkrings- del därav till svenskt givare (den övertagande försäkringsbolag eller försäkringsgivaren). utländskt Överlåtelse får ske till försäkringsföretag, som 1. ett svenskt har koncession för det försäkringsbolag, eller slag av försäkringsrörelse2. en utländsk det är frågan om. Har denförsäkringsgivare som har övertagande koncession i Sverige försäkringsgivaren säte ieller som är auktoriserad ett EES-land får Finans- i ett land inom EES. inspektionen medge tillstånd bara om behörig myndighet i försäkrings- givarens hemland intygar att för- säkringsgivaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen be- aktats. 29 § 29 a § Ansökan om tillstånd Ansökan om tillstånd till skall göras av såväl överlåtelsen skall göras av överlåtare som övertagare.såväl det överlåtande Det avtal, som träffats företaget som den över- angående överlåtelsen, tagande försäkrings- skall fogas till givaren. Det avtal som ansökningen. För ansök- träffats angående över- ningen gäller 15 kap. 3 §låtelsen skall fogas till femte stycket och 4 § ansökningen. För ansök- andra stycket ningen gäller 15 kap. 3 § försäkringsrörelselagen fjärde stycket och 4 § (1982:713). första stycket försäkrings- rörelselagen (1982:713). Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om 1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, 2. den övertagande försäk- ringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23 a § första stycket, och 3. behörig myndighet i det land där risker är be- lägna eller där åtaganden skall fullgöras, sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare hemmahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet. 29 b § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas ge den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finans- inspektionen får pröva ansökningen om tillstånd att verkställa över- låtelseavtalet när myndig- heterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog med- delandet. 29 § 29 c § När ansökan bifallits, Sedan Finansinspektionen övergår ansvaret för det bifallit ansökningen, överlåtna försäkringsbe- övergår ansvaret för det ståndet på den övertagandeöverlåtna försäkringsgivaren. Försäk-försäkringsbeståndet på den ringstagare och övertagande försäkringsgiv- livräntetagare som berörsaren. Försäkringstagare av överlåtelsen skall och livräntetagare som underrättas om den berörs av överlåtelsen enligt vad som anges i skall underrättas om den 15 kap. 6 § försäkrings- enligt vad som anges i rörelselagen. 15 kap. 6 § försäkrings- rörelselagen (1982:713). 1. Denna lag träder ikraft såvitt avser 11 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995. 2. För livförsäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 11 §, gäller fortfarande bestämmelserna i 11 § och 7 kap. 5-7 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) i sin äldre lydelse. För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet av 11 § fortfarande gäller skall upprättade grunder även därefter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om 1. villkoren för försäkringstagares rätt till återköp, 2. försäkringstagares rätt till fribrev, 3. belåning av försäkringsbrev hos företaget, 4. verkan av underlåtenhet att betala premie, 5. försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, och 6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller, i stället för 11 § andra stycket, vad som sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen har meddelats före ikraftträdandet av 11 §. För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 12 a § endast tillämpas beträffande grunder för 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv, och 2. beräkning av tekniska återköpsvärden. **Fotnot** [46]jfr rådets direktiv 91/371/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 48, Celex 391L0371), 91/370/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 2, Celex 391D0370), 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049), 92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096). [47]Lagen omtryckt 1989:1082. Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:1083 13 a § 1993:1305 36 § 1991:270 38 § 1993:1305 [48]Senaste lydelse 1993:1305. [49]Senaste lydelse 1993:1305. [7]Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. [8]Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. [9]Senaste lydelse 1993:1305. [10]Senaste lydelse 1982:1083. [11]Senaste lydelse 1989:1082. [12]Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att tredje och fjärde styckena upphävs. [13]Senaste lydelse 1982:1083. [14]Senaste lydelse 1993:1305. [15]Senaste lydelse 1993:1305. [16]Senaste lydelse 1982:1083. [17]Senaste lydelse 1993:1305. [18]Senaste lydelse 1982:1083. [19]Senaste lydelse 1993:1305. [20]Senaste lydelse 1993:1305. 78 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § Vad i 13 § stadgas Bestämmelserna i 13 § äge ej tillämpning ågäller inte försäkringsavtal, förförsäkringar för vilka vilka enligt lag försäkringsgivarens regler om påföljd grunder innehåller därav, att premie ejbestämmelser om erlägges, skola verkan av finnas i särskilda underlåtenhet att för för- betala premie. säkringsgivarens Bestämmelserna i 16 § verksamhet stadfästagäller inte grunder. försäkringar för vilka Ej heller skall försäkringsgivarens vad i 16 § är stadgatgrunder innehåller äga tillämpning, då ibestämmelser om sådana grunder skolaförsäkringstagarens meddelas bestäm- rätt när försäkringen melser om den rätt, upphör i förtid. som må tillkomma för- säkringstagaren, därest försäkring upphör i förtid. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 94 2.5 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a §2 Förmånsrätt följer medFörmånsrätt följer med försäkringstagares försäkringstagares fordran hos fordran hos försäkringsföretag iförsäkringsföretag i den egendom och i den egendom och i den omfattning som den omfattning som anges i 7 kap. 11 § anges i 7 kap. försäkringsrörelse- 11 a § försäkrings- lagen (1982:713), rörelselagen 15 § tredje stycket (1982:713) och 15 § lagen (1950:272) om tredje-femte rätt för utländska styckena lagen försäkringsföretag att(1950:272) om rätt driva försäk- för utländska ringsrörelse i försäkringsföretag att Sverige och 5 kap. driva försäkrings- 9 § tredje stycket rörelse i Sverige. lagen (1993:1302) om EES-försäkrings- givares verksamhet i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1Lagen omtryckt 1975:1248. 2Senaste lydelse 1993:1310. 95 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1972:272) om understödsföreningar dels att 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 §2 Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäkrings- fonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen 1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten, 2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svenska Bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av sådan kreditinrättning, dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis), 3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis, 4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommun, 5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank, eller Nordiska investeringsbanken, 6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet, 1jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049), 92/96/EEG nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096). 2Senaste lydelse 1992:1624. dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäkringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, 7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1-6, 8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet, 9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller 10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäkringar, som övertagits i återförsäkring. Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1-5 och 7. Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har medgett det fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskattade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens uppskattade värde. Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen. Utan hinder av första Utan hinder av första och andra styckena får och andra styckena får ett belopp, som svarar ett belopp, som svarar mot högst en femtedel av mot högst en femtedel av föreningens försäkrings- föreningens försäkrings- fonder, redovisas i fonder, redovisas i andra värdehandlingar än andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i aktier eller i andelar i aktiefond, och i i värdepappersfond, och i tillgångar som nämns i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver första stycket 9 utöver där där angiven gräns. angiven gräns. 24 a § Finansinspektionen kan efter ansökan av en understödsförening besluta att föreningen i stället för 24 §, skall tillämpa 7 kap. 9 a-10 g §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) och föreskrifter som meddelats med stöd av de bestämmelserna samt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i försäkrings- rörelselagen (1982:713). 25 §3 Understödsförening får Understödsförening får inte icke utan utan Finansinspektionens Finansinspektionens medgivande äga mer än en medgivande äga mer än en tjugondel av aktierna i tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt svenskt eller utländskt aktiebolag eller, om aktiebolag eller, om rösterna har olika röst- aktierna har olika röst- värde, större antal än att värde, större antal än attröstetalet för aktierna röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga av röstetalet för samt- aktier. liga aktier. Understödsförening får icke utan Finansinspektionens medgivande äga andel i aktiefond. Denna lag träder i kraft 1 juli 1995. 3Senaste lydelse 1992:1624. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs 96 2.7 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) Härigenom föreskrivs1 att 5 § trafikskadelagen (1975:1410)2 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §3 Trafikförsäkring Trafikförsäkring får meddelas av för- meddelas av säkringsanstalt som 1. en har fått tillstånd försäkringsgivare som därtill av har fått tillstånd regeringen. till det av Försäkringsanstalt regeringen, samt som har fått sådant 2. en tillstånd är skyldigförsäkringsgivare som att på begäran är verksam här i meddela trafikförsäk-landet enligt lagen ring. (1993:1302) om I tillstånd som EES-försäkrings- avses i första givares verksamhet stycket kan skyl- i Sverige. digheten att med- En försäkringsgivare dela trafikförsäkringsom får meddela begränsas till att trafikförsäkring är gälla försäkring åt skyldig att på personer som tillhörbegäran meddela viss yrkesgrupp trafikförsäkring. I eller intressegrupp ett tillstånd enligt eller som är bosattaförsta stycket 1 kan inom visst område. dock skyldigheten Utöver vad som begränsas till att följer av första gälla försäkring åt stycket får trafik- personer som tillhör försäkring meddelas en viss yrkesgrupp av en utländsk eller intressegrupp EES-försäkringsgivareeller som är bosatta som för sådan för- inom ett visst säkring har gjort område. Finans- anmälan enligt 2 inspektionen kan kap. 2 § första efter ansökan medge stycket lagen motsvarande be- (1993:1302) om gränsning för EES-försäkrings- försäkringsgivare som givares verksamhet driver verksamhet i Sverige och som här som avses i har utsett en första stycket 2. representant för sig En försäkringsgivare här i landet. En som avser att försäkringsgivare sommeddela trafik- har gjort sådan an- försäkring genom mälan är skyldig attgränsöverskridande på begäran meddela verksamhet med stöd trafikförsäkring. av 2 kap. 1 § lagen Finansinspektionen om kan på ansökan be- EES-försäkringsgivares gränsa denna verksamhet i skyldighet till att Sverige men som avse personer som inte har fast tillhör viss yrkes- driftställe i grupp eller Sverige skall ha en intressegrupp eller representant här i som är bosatta inom landet. Repre- visst område. sentanten skall En representant vara bosatt i som avses i tredje Sverige eller vara stycket skall vara en svensk juridisk bosatt i Sverige person. Försäkrings- eller vara en givaren skall svensk juridisk utfärda en fullmakt person. för representanten Försäkringsgivaren att gentemot skall utfärda en skadelidande fullmakt för företräda försäkrings- representanten att givaren och att gentemot skade- själv eller genom lidande företräda annan tala och försäkringsgivaren svara för denne och att själv eller angående försäk- genom ringsfall. Representanten skall även 1jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049) 2Lagen omtryckt 1977:949. 3Senaste lydelse 1993:1307. annan tala och svara för ha behörighet att företräda denne angående försäkringsgivaren vid försäkringsfall. kontroll av om det finns Representanten skall giltig trafikförsäkring. även ha behörighet att Försäkringsgivaren skall företräda informera försäkringsgivaren vid försäkringstagarna om vem kontroll av om giltig som är försäkringsgivarens trafikförsäkring före- representant och om ligger. Ytterligare dennes adress. föreskrifter om villkor Ytterligare föreskrifter beträffande om villkor beträffande representanten får representanter får meddelas av regeringen meddelas av regeringen eller, efter eller, efter regeringens regeringens bemyndigande, bemyndigande, Finans- Finansinspektionen. inspektionen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 97 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § MotortävlingsförsäkringMotortävlingsförsäkring meddelas av får bara meddelas av försäkringsanstalt en försäkringsgivare som har fått som har fått tillstånd därtill avtillstånd till det regeringen. av regeringen samt Försäkringsanstalt av en försäkrings- som har fått sådant givare som är tillstånd är skyldigverksam här i landet att på begäran enligt lagen meddela motor- (1993:1302) om tävlingsförsäkring ochEES-försäkringsgivares att utfärda bevis verksamhet i därom enligt formulärSverige. som försäkrings- En försäkringsgivare inspektionen som får meddela fastställer. motortävlings- försäkring är skyldig att på begäran meddela motortäv- lingsförsäkring och att utfärda bevis därom enligt formulär som Finansinspek- tionen fastställer. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049). 98 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare Härigenom föreskrivs1 att 5 § lagen (1989:508) om försäkringsmäklare skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §2 För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han 1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har för- valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, 2. inte genom anställning eller uppdrag hos något försäkringsföretag eller på annat sätt är beroende av försäkringsgivarintressen, 3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter, 4. har en 4. har en tillfredsställande tillfredsställande utbildning för den utbildning för den verksamhet som verksamhet som skall bedrivas, och skall bedrivas eller, om han varit verksam som mäklare i annat land, har förvärvat kunskap på annat sätt, och 5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare. Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklarens verk- samhet bedrivs uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1jfr rådets direktiv 77/92/EEG (EGT nr L 26, 31.1.1977, s 14, Celex 377L0092). 2Senaste lydelse 1994:2011. 99 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder Härigenom föreskrivs1 att 1, 4-6, 8 och 10-11 §§ lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder2 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §3 Denna lag gäller Denna lag gäller livförsäkringar där livförsäkringar där premierna enligt premierna enligt försäkringsavtalet försäkringsavtalet skall placeras i en skall placeras i en eller flera eller flera värdepappersfonder. värdepappersfonder eller i utländska fondföretag. Premierna får placeras i utländska fondföretag, om företagen är under- kastade lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värde- pappersfonder här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyn- digande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om vilka utländska stater de utländska fondföretagen skall vara belägna eller ha sitt säte i. 4 §4 Försäkringsbolaget Försäkringsbolaget skall placera in- skall placera in- betalda premier för betalda premier för försäkringen i den försäkringen i den eller de eller de värdepappersfonder värdepappersfonder som eller utländska försäkringstagaren fondföretag som för- från tid till annan säkringstagaren från bestämmer. tid till annan bestämmer. Försäkringsbolaget Försäkringsbolaget har dock rätt att i har dock rätt att i sina villkor sina villkor begränsa antalet begränsa antalet fonder i vilka fonder eller inbetalda premier fondföretag i vilka får placeras. inbetalda premier får placeras. 5 §5 Utdelning från en Utdelning från en värdepappersfond på värdepappersfond andelar som eller ett utländskt förvärvats enligt 4 §fondföretag på får användas endast andelar som för förvärvats enligt 1jfr rådets direktiv 92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096). 2Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117. 3Senaste lydelse 1993:936. 4Senaste lydelse 1993:936. 5Senaste lydelse 1993:936. förvärv av nya 4 § får användas endast för fondandelar, utbetal- förvärv av nya fondandelar ning enligt försäk- eller placeringar i ringsavtalet eller utländska fondföretag samt täckning av försäkrings- för utbetalning enligt tagarens kostnader för försäkringsavtalet eller försäkringen. täckning av försäkrings- tagarens kostnader för försäkringen. 6 § Inlösen av fondandelar Inlösen av fondandelar får, utöver vad som följereller andelar i utländska av 4 §, ske endast för fondföretag får, utöver vad utbetalning enligt som följer av 4 §, ske en- försäkringsavtalet eller dast för utbetalning täckning av försäkrings- enligt försäkringsavtalet tagarens kostnader för eller täckning av försäk- försäkringen. ringstagarens kostnader för försäkringen. 7 §6 Om det finns särskilda Om det finns särskilda skäl får regeringen skäl får regeringen eller, eller, efter efter regeringens regeringens bemyndigande, bemyndigande, Finansinspektionen medge Finansinspektionen undantag från bestäm- medge undantag från melserna i bestämmelserna i försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (1982:713) utöver vad som (1982:713) utöver vad föreskrivs i 1 kap. 10 § som föreskrivs i 1 kap. den lagen. Ett undantag 10 § den lagen. Ett skall vara förenligt med undantag skall vara Europeiska förenligt med Sveriges gemenskapernas rättsakter förpliktelser i fråga om i fråga om direkt försäkring enligt avtaletförsäkring. den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 8 § Ett försäkringsbolag som Ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt driver rörelse enligt denna lag får redovisa denna lag får använda belopp motsvarande för- andelar i värdepappers- säkringstekniska skulder fonder och placeringar i i andra slag av utländska fondföretag för tillgångar än som anges iskuldtäckning utan de 7 kap. 9 § försäkrings- begränsningar som anges i rörelselagen (1982:713). 7 kap. 10 b och 10 c §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) i den ut- sträckning försäkringsbolaget inte står den finansiella risken. 10 § För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller inte vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen (1982:713) i fråga om 6Senaste lydelse 1993:1306. 1. förbud enligt 4 kap. 1 § mot fondemission, 2. förbud enligt 12 2. förbud enligt 12 kap. kap. 2 § mot vinst- 2 § mot vinstutdelning, utdelning och 3. skyldighet enligt 3. skyldighet enligt 12 12 kap. 5 § att avsätta kap. 5 § att avsätta årsvinst till en åter- årsvinst till en åter- bäringsfond. bäringsfond och 4. placering av tillgångar enligt 7 kap. 10 e §. Försäkringsbolagets egna kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust på det sätt som föreskrivs i 11 kap. 10 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen. Försäkringsbolaget får dela ut vinst till aktieägare enligt vad som föreskrivs för skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 2 § försäkringsrörelselagen. 11 §7 Om inte årsvinsten sätts Om inte årsvinsten sätts av till en av till en återbäringsfond, skall återbäringsfond, skall försäkringsbolaget inrättaförsäkringsbolaget inrätta en reservfond för av- en reservfond för sättningar enligt vad avsättningar enligt vad som föreskrivs för som föreskrivs för skadeför- säkringsbolag iskadeförsäkringsbolag i 12 12 kap. 9 § försäkrings- kap. 9 § rörelselagen (1982:713). försäkringsrörelselagen Regeringen eller, efter (1982:713). Regeringen regeringens bemynd- eller, efter regeringens igande, Finansinspek- bemyndigande, Finans- tionen får i samband med inspektionen får i stadfästelse av grunder samband med att grunder för bolagets verksamhet för bolagets verksamhet meddela närmare villkor tillställs Finans- i fråga om avsättning inspektionen enligt till reservfonden. 7 kap. 8 a § försäkrings- rörelselagen meddela närmare bestämmelser i fråga om avsättning till reservfonden. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 7Senaste lydelse 1993:1306. 100 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1 dels att 8 kap. 5 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2005) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1994:2005) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS Föreslagen lydelse 1994:2005 8 kap. 5 § Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden, eller försäkringsväsendet, för uppgift om 1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs, 2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. I ärende hos I ärende hos statlig myndighet statlig myndighet om innehav av om innehav av aktier i bankaktie- aktier i bankaktie- bolag, bolag, kreditmarknadsbolag kreditmarknadsbolag, och värde- värdepappersbolag pappersbolag gäller och i försäkrings- sekretess för aktiebolag gäller uppgift om enskilds sekretess för upp- personliga eller gift om enskilds ekonomiska personliga eller förhållanden om det ekonomiska kan antas att den förhållanden om det enskilde lider kan antas att den skada eller men om enskilde lider uppgiften röjs. skada eller men om Sekretess gäller uppgiften röjs. inte för beslut av Sekretess gäller myndigheten och inte för beslut av inte heller för upp-myndigheten och gift som erhållits inte heller för upp- från annan myndighetgift som erhållits om uppgiften inte ärfrån annan myndighet sekretessbelagd där.om uppgiften inte är sekretessbelagd där. Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i över- vakning enligt insiderlagen (1990:1342), för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte mot- verkar syftet med uppgiftsskyldigheten. Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-samhet som avses i första - tredje styckena för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som 1Lagen omtryckt 1992:1474. Lydelse enligt SFS 1994:2005Föreslagen lydelse myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finans- inspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal. Före- skrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i Denna lag träder i kraft kraft den 1 januari den 1 juli 1995. 1996. 101 3 Ärendet och dess beredning I detta ärende tas upp förslag till ändringar i lagstiftningen för svenska och utländska försäkringsgivare som följer av genomförandet av EG:s tredje skadeförsäkringsdirektiv (92/49/EEG) och tredje livförsäkringsdirektiv (92/96/EEG) och Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU). Hösten 1990 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en kommitté, Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) för att utreda vissa frågor på försäkringsområdet och föreslå ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen. Syftet med utredningen är att skapa mer rationella rörelseregler för försäkringsbolagen och att åstadkomma ett regelsystem som är förenligt med det inom EG. Frågor som berördes av den västeuropeiska integrationen skulle behandlas med förtur. Försäkringsutredningen presenterade hösten 1991 ett första delbetänkande, Försäkringsrörelse i förändring 1 (SOU 1991:89). Betänkandet innehöll bl.a. förslag till nya soliditets- och placeringsregler för försäkringsbolag. Förslaget om soliditetsregler, som grundades på EG:s första skade- försäkringsdirektiv och första livförsäkringsdirektiv, togs upp i prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet. Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1993/94:NU5, rskr. 1993/94:39) och lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1302-1311). Den del av Försäkringsutredningens förslag som avsåg placeringsregler behandlades inte i den nämnda propositionen. Utgångspunkten för utredningens förslag var EG-kommissionens förslag till tredje skadeförsäkringsdirektiv och tredje livförsäkringsdirektiv. I de sedermera antagna direktiven har direktivförslagens placeringsregler reviderats i en inte obetydlig omfattning. Regeringen fann i beslut den 17 december 1992 att Försäkringsutredningens förslag till placeringsregler borde bearbetas ytterligare och att det arbetet borde utföras i särskild ordning. Regeringen uppdrog åt docenten Lars Nyberg att föreslå nya placeringsregler för försäkringsbolag. Nyberg presenterade i september 1993 departementspromemorian Placeringsregler för försäkringsbolag (Ds 1993:57). Försäkringsutredningen lämnade i december 1993 sitt andra delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 2 (SOU 1993:108). Betänkandet innehåller framför allt förslag som föranleds av de bestämmelser i det tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet som rör produktfrihet och beräkning av försäkringstekniska reserver. Förslagen i departementspromemorian och Försäkringsutredningens delbetänkande har sådant samband att de har remissbehandlats gemensamt. Av remissinstanserna har åtta understödsföreningar tagit upp frågan om konkurrensneutralitet mellan försäkringsbolag och understödsföreningar när det gäller placeringsregler (se avsnitt 5.5.2). Ett utkast till allmänmotivering, lagförslag och författningskommentar som behandlar ämnet har utarbetats inom Finansdepartementet. Utkastet överensstämmer med förslaget i denna proposition. De nämnda understödsföreningarna och Arkitekternas Pensionskassa har fått tillfälle att avge yttrande över utkastet. Inom Finansdepartementet upprättades i mars 1994 en promemoria om vissa lagändringar med anledning av EG:s tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv. Promemorian behandlar sådana ämnen i det tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet som inte tas upp i Lars Nybergs promemoria om placeringsregler för försäkringsbolag och Försäkringsutredningens andra delbetänkande. Finansdepartementets promemoria har remissbehandlats. Inom Justitiedepartementet har upprättats en promemoria Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39). Promemorian bygger på Försäkringsrättskommitténs betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). I promemorian har föreslagits informationsregler som följer av det tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Den delen av promemorians förslag tas upp i förevarande lagstiftningsärende. Promemorian har remissbehandlats. I förevarande lagstiftningsärende behandlas även en fråga om försäkrings- mäklares utbildning. Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria med förslag till allmänmotivering, lagförslag och författningskommentar i frågan. Promemorian har remissbehandlats. I bilagorna 1-4 finns förteckningar över de remissinstanser som yttrat sig över promemorian om placeringsregler för försäkringsbolag, Försäkringsutredningens andra delbetänkande, Finansdepartementets promemoria och den del av promemorian om ny försäkringsavtalslag som behandlar försäkringsdirektivens informationsregler samt promemorian om försäkringsmäklare. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi93/3858, Fi94/171, Fi94/849 och Fi95/39) och i Justitiedepartementet (dnr Ju93/2420). Lagrådet Regeringen beslutade den 9 februari 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådet har förutsatt att en särskild fråga som föranleds av en bestämmelse i 7 kap. 10 § FRL närmare utreds i detta lagstiftningsärende. Frågan har behandlats i författningskommentaren till den bestämmelsen och föranlett en ändring i 7 kap. 9 § första stycket FRL. Efter Lagrådets granskning har vissa ändringar gjorts i lagförslagen. Bestämmelserna om normgivningsdelegation i 1 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (FRL) och 1 § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) har inskränkts från att omfatta avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till att endast avse avtal mellan EG och Schweiz. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF) har förtydligats så att det av lagtexten framgår dels att verksamhet skall drivas före ikraftträdandet, dels att det skall anses som om lagens krav för sekundäretablering uppfyllts. Punkt 2 i övergångsbe- stämmelserna till LUF har ändrats med anledning av att de försäkringsföretag som omfattas av lagen inte behöver upprätta grunder för återbäring. I 2 a kap. 1 § FRL och 2 kap. 4 § LEF har en bestämmelse om representant för vissa sekundär- etableringar tagits bort så som oförenlig med EG:s direktiv. Vissa ändringar har också gjorts i 7 kap. 10 § första stycket 16 och 10 c § första stycket 4 FRL samt i 13 § andra stycket LUF. I 25 § andra stycket 1 LUF har införts en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot här koncessionerade utländska försäkringsföretag när avvikelse skett från lagen (1976:357) om motortäv- lingsförsäkring. På grund av ändringarnas beskaffenhet anser regeringen att Lagrådets hörande i denna del skulle sakna betydelse. I förtydligande syfte har även ändringar gjorts i 2 a kap. 5 §, 14 kap. 26 a § och 15 kap. 4 § FRL samt 29 b § LUF. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagförslagen. 108 4 Allmänna utgångspunkter 4.1 EG och EU Europeiska Gemenskaperna, EG, är en sammanslutning mellan europeiska stater, vars övergripande mål är att skapa tillväxt, stabilitet och ökat välstånd i medlemsstaterna. Formellt består EG av tre självständiga gemenskaper, Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atom- energigemenskapen. Samarbetet inom EG har successivt byggts ut, bl.a. genom det s.k. fusionsfördraget (1965), den s.k. enhetsakten (1986) och unionsfördraget (Maastrichtfördraget 1992). Den övergripande helhet som omfattas av unionsfördraget betecknas Europeiska unionen (EU). EU har sedan den 1 januari 1995, då Sverige, Finland och Österrike blev medlemmar, femton medlemsländer; förutom de nyss nämnda Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritannien, Irland, Danmark, Grekland, Spanien och Portugal. I lagrådsremissen används beteckningen EU för Europeiska unionen när medlemsstaternas samarbete i hela dess vidd diskuteras. För den del av sam- arbetet som har överstatliga inslag och som traditionellt förknippas med de Europeiska gemenskaperna används den alltjämt riktiga beteckningen EG. EG:s regler för försäkringsverksamhet ryms helt inom ramen för det senare samarbetet. Inom gemenskapen har utvecklats ett särskilt regelverk, den s.k. EG-rätten. Den primära EG-rätten består av de fördrag som ligger till grund för de tre gemenskaperna samt fusionsfördraget och enhetsakten. Det grundläggande är det s.k. Romfördraget, som bl.a. innehåller det viktiga förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet och principbestämmelsen om bildandet av en gemensam marknad. Den gemensamma marknaden omfattar de fyra friheterna, dvs. den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital. Den fria rörligheten för personer omfattar den s.k. etableringsfriheten som, tillsammans med tjänstefriheten, är grundläggande i förevarande lagstiftningsärende. Den sekundära EG-rätten utgörs av rättsakter som har utfärdats av EG:s institutioner. Sådana rättsakter syftar bl.a. till att åstadkomma en harmonisering av de olika ländernas lagstiftning för att därigenom förverkliga gemenskapernas mål. Direktiven, som beslutas av EG:s råd, riktar sig till medlemsstaterna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid. Medlemsstaterna får själva bestämma form och tillvägagångssätt för införan- det av reglerna i den nationella rätten. Direktiven är alltså inte direkt tillämpliga i medlemsstaterna och har inte heller s.k. direkt verkan (effekt) i förhållandet mellan enskilda, dvs. direktivens bestämmelser grundar inte några rättigheter eller skyldigheter och kan normalt inte åberopas inför domstolar och myndigheter. Ett direktiv kan emellertid i vissa fall, enligt uttalande från EG-domstolen, anses ha direkt effekt i de delar som avser rättigheter för enskild om medlemsstaten underlåtit att införliva direktivet i den nationella rättsordningen inom utsatt tid. Ett uteblivet införlivande av ett direktiv kan även berättiga till skadestånd för enskild. Inom EU fordras inte endast att direktiven skall införlivas med de nationella rättsordningarna utan också att direktiven och annan EG-rätt tolkas enhetligt i alla EU-länder. Tolkningen skall i sista hand göras av EG-domstolen. Svenska domstolar och andra rättstillämpande myndigheter är därför skyldiga att beakta EG-domstolens avgöranden. 4.2 Sverige och EU Sverige och andra dåvarande EFTA-länder (Finland, Island, Norge och Österrike) träffade i februari 1992 avtal med EG och EG:s medlemsstater om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. EES-avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, syftar till en integrering av de aktuella EFTA-ländernas marknader med EU:s inre marknad med dess fria rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital (de fyra friheterna). Det ursprungliga EES-avtalet omfattade EG-rättsakter som antagits fram till och med den 31 juli 1991. Enligt avtalet kan direktiv som därefter antas av EG fogas till EES-avtalet genom beslut i den Gemensamma EES-kommittén. Ett sådant tillägg till avtalet beslutades i mars 1994. Sverige har den 1 januari 1995 inträtt som medlem i EU. Sveriges förpliktelse att införliva EG-rätten i den svenska rättsordningen grundas härefter enbart på medlemskapet. Sverige kommer dock i egenskap av medlem i EU att omfattas av EES-avtalet och vara skyldigt att tillämpa de direktiv som ingår i avtalet i förhållande till de EFTA-länder som är avtalsparter, för närvarande Norge och Island. Föreliggande lagförslag har utformats med beaktande av detta. Det område som omfattas av den gemensamma marknaden betecknas således, liksom i redan gällande lagstiftning, EES. 4.3 EG:s grundläggande regler om försäkringsverksamhet EG antog 1961 ett program om genomförande av etablerings- och tjänstefrihet på försäkringsområdet. Redan 1964 kom ett direktiv om avskaffande av alla hinder avseende etablering och tjänstehandel rörande återförsäkring och retrocession (64/225/EEG). När det gäller direkt försäkring gick utvecklingen betydligt långsammare. Det första skadeförsäkringsdirektivet (73/239/EEG) antogs 1973. Direktivet syftar till etableringsfrihet inom skadeförsäkringsverksamhet. Motsvarande direktiv för livförsäkring, det första livförsäkringsdirektivet (79/267/EEG), antogs först 1979. Dessa första direktiv brukar kallas etableringsdirektiven eller första generationens direktiv. De innebär en minimiharmonisering av regler för auktorisation och övriga krav som skall gälla för etablering i medlemsstaterna. I juni 1988 antogs det andra skadeförsäkringsdirektivet (88/357/EEG). Det innehåller främst regler om möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränserna utan etablering i mottagarlandet (gränsöverskridande verksamhet). Motsvarande direktiv för livförsäkring, det andra livförsäkringsdirektivet (90/619/EEG), antogs i november 1990. Dessa båda direktiv utgör andra generationens direktiv. Såväl första som andra generationens direktiv har kompletterats och ändrats i flera omgångar. Det har skett bl.a. genom direktiv (84/641/EEG) om ändring av första skadeförsäkringsdirektivet speciellt avseende reserisker, direktiv (87/343/EEG) om ändring av första skadeförsäkringsdirektivet såvitt avser kreditförsäkring och borgensförsäkring och direktiv (90/618/EEG) om ändring av första och andra skadeförsäkringsdirektivet vad avser ansvarsförsäkring för motorfordon. Genom EES-avtalet åtog sig Sverige att bl.a. införa regler om etableringsfrihet och om rätt att tillhandahålla tjänster genom gränsöverskridande verksamhet. Sverige har också införlivat de rättsakter som ingår i det ursprungliga EES-avtalet och som rör försäkringsverksamhet i den nationella lagstiftningen genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1302-1311, prop. 1992/93:257, bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:39). EG har bedrivit ett fortsatt harmoniseringsarbete genom att anta ytterligare direktiv på försäkringsområdet. Avsikten har varit att fullständigt genomföra den inre marknaden även på försäkringsområdet genom bl.a. etablerings- och tjänstefrihet. De direktiv genom vilka detta uppnås är det s.k. tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG) och det s.k. tredje livför- säkringsdirektivet (92/96/EEG), den tredje generationens direktiv, antagna den 18 juni 1992 resp. den 10 november 1992. Direktiven skall till följd av Sveriges medlemskap i EU införlivas med den svenska rättsordningen. Dessa två direktiv ingår även i tilläggsavtalet till EES-avtalet och gäller därför för de EFTA-länder som omfattas av EES-avtalet. 4.4 Den tredje generationens direktiv Tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet är i långa stycken likalydande. Direktiven syftar till att genomföra principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare skall ha möjlighet att med stöd av auktorisationen i sitt hemland driva försäkringsverksamhet inom hela EU. Verksamheten skall kunna drivas såväl från ett fast driftställe etablerat i ett annat medlemsland än hemlandet som genom gränsöverskridande handel från ett fast driftställe beläget inom EU. Tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland får inte hindra etablering utomlands eller gränsöverskridande verksamhet bara på grund av att verksamheten inte enbart är inhemsk. Myndigheten kan emellertid hindra verksamhet i ett annat medlemsland (värdlandet) om försäkringsgivaren inte driver verksamheten på ett sunt sätt. Prövningen görs av hemlandsmyndigheten. Värdlandet kan inte hindra en försäkringsgivare som har auktorisation i sitt hemland att driva verksamhet i värdlandet, och får heller inte bestämma om verksamheten skall drivas från ett fast driftställe eller genom gränsöverskridande handel. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom EU, i princip stå under hemlandstillsyn. Detta innebär att hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakningen även av filialer etablerade inom andra EU-länder och av verksamhet som drivs i andra EU-länder genom gränsöverskridande verksamhet. En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter att varje medlemsstat erkänner övriga medlemsstaters regler för finansiell rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose värdlandets anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fast miniminivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten (minimiharmonisering), som t.ex regler för prövning av större ägare, regler om soliditet och beräkning av tekniska reserver samt placeringsregler. Denna proposition har disponerats på så sätt att ämnen som kan hänföras till minimiharmonisering behandlas i avsnitt 5 samt till enda auktorisation och hemlandstillsyn i avsnitt 6. Värdlandets tillsynsmyndighet får dock i viss utsträckning kontrollera den verksamhet som drivs i landet. För att en försäkringsgivare skall få starta verksamhet - från ett etablerat driftställe eller genom gränsöverskridande verksamhet - skall en anmälan göras till värdlandets tillsynsmyndighet av dess motsvarighet i hemlandet. Värdlandsmyndigheten har i det skedet en möjlighet att meddela vilka allmänna förutsättningar som verksamheten skall uppfylla med hänsyn till det allmänna bästa. I princip är det hemlandsmyndigheten som skall följa försäkringsgivarens verksamhet och ingripa om den inte uppfyller de krav som ställs för rörelsens bedrivande. Värdlandets tillsynsmyndighet har emellertid möjlighet att anmoda försäkringsgivaren att rätta sig om verksamheten inte överensstämmer med de regler som gäller. I undantagsfall - när försäkringsgivaren inte rättat sig efter ett påpekande från den behöriga myndigheten i hemlandet eller när fara i dröjsmål föreligger - kan även tillsynsmyndigheten i värdlandet ingripa, om det behövs till och med genom att förbjuda försäkringsgivaren att meddela nya försäkringar. 4.5 Förhållandet till tredje land Förutom de förpliktelser som följer med EES-avtalet och ett medlemskap i EU har Sverige också förpliktelser gentemot medlemsstaterna i OECD. De åtaganden som OECD:s medlemsstater har gjort inom försäkringsområdet ingår i stadgan för liberalisering av löpande osynliga betalningar (Code of liberalisation of Current Invisible Operations) och i kapitalliberaliseringsstadgan (Code of Liberalisation of Capital Movements). Sverige har i fråga om försäkringsverksamhet inte gjort några reservationer som är av betydelse i detta sammanhang mot liberaliseringsförpliktelserna i liberaliseringsstadgorna. Förpliktelserna innebär att länderna i stor utsträckning skall likabehandla inhemska företag och företag från andra OECD-länder. I avsnitt 6.6 behandlas åtaganden gentemot Schweiz som följer av Sveriges inträde i Europeiska unionen. 111 5 Harmonisering av grundläggande regler 5.1 Prövning av större ägare och företagsledning 5.1.1 Lämplighetsprövning vid ansökan om koncession Regeringens förslag: Som en del i koncessionsförfarandet skall ingå prövning av lämpligheten hos tilltänkta ägare av s.k. kvalificerade innehav, som motsvarar 10 procent eller mer av aktiekapitalet eller av samtliga röster eller som annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget. Koncession skall inte beviljas om sådana ägare kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget. Försäkringsdirektivens regler om prövning av företagets faktiska ledning föranleder inga lagändringar. Internpromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anför att försäkringsrörelselagens allmänna sundhetskrav bl.a. innefattar att företagets verkställande ledning och större ägare skall uppfylla sådana krav på kunskaper och omdöme som behövs för att på ett långsiktigt och stabilt sätt driva en sund försäkringsverksamhet, och att detta således inte behöver anges särskilt i lagtexten. Samfundet anser vidare att det i det föreslagna kravet på en sund utveckling kan intolkas att utvecklingen i bolaget skall vara sund även ur en allmän marknadsekonomisk synvinkel, medan någon motsvarande tolkningsmöjlighet däremot inte föreligger när det gäller direktivens bestämmelser. Samfundet föreslår därför att den före- slagna regeln ändras så att den kommer i bättre överenstämmelse med direktiven. Försäkringsförbundet förutsätter att en prövning av ägare med kvalificerade innehav inte inskränker arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt beträffande avtalsförsäkring, samt att någon ny materiell prövning inte skall ske om ett bolag till följd av de ändrade försäkringsklasser som föreslås måste omkoncessioneras t.ex. från livförsäkringsbolag till skadeförsäkringsbolag. Finansinspektionen anser att det bör klargöras vilken personkrets som skall anses ingå i ett försäkringsbolags verkställande ledning. Enligt inspektionen är det vidare oklart om lämplighetsprövningen skall omfatta hela företagsledningen eller endast den verkställande ledningen. Inspektionen pekar slutligen på de problem som uppstår till följd av att ledningen vid tidpunkten för lämplighets- prövningen ännu inte är formellt utsedd. EG:s regler: Enligt artikel 7 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje skadeförsäkringsdirektivet får auktorisation för ett försäkringföretag inte beviljas förrän prövningsmyndigheten fått information om vilka ägare, fysiska eller juridiska personer, som har kvalificerade innehav i företaget. Också storleken av sådana innehav skall uppges. Myndigheten skall vägra auktorisation om den, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av företaget, bedömer att lämpligheten av sådan ägare inte är tillfredsställande. Med ett kvalificerat innehav avses, enligt artikel 1 i både tredje livför- säkringsdirektivet och tredje skadeförsäkringsdirektivet, ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, som representerar 10 procent eller mer av kapi- talet eller av samtliga röster eller som annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget. Förutom vad som krävs i fråga om större ägares lämplighet föreskriver dire- ktiven även att försäkringsföretag som ansöker om auktorisation faktiskt skall ledas av personer med gott anseende och lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller erfarenheter, artikel 8.1 i första skade- resp. livförsäkringsdirektivet i artiklarnas lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet. Reglerna om ledningens lämplighet är en utökning av de krav som gäller för auktorisation enligt den första generationens direktiv. Skälen för regeringens förslag: Några uttryckliga regler om prövning av större ägares lämplighet i samband med koncession finns för närvarande inte. En sådan prövning förutsätts dock ske inom ramen för bedömningen av om lagens allmänna sundhetskrav är uppfyllt. Detta följer av förarbetena till de nuvarande reglerna i 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (1982:713), FRL (prop. 1992/93:257 s. 187). Där uttalas att principen om sund försäkringsverksamhet är avsedd att uttrycka samma krav som innefattas i begreppet sund bankverksamhet, som i detta avseende innebär att bolagets verkställande ledning och större ägare skall bedömas uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att de på ett långsiktigt och stabilt sätt skall kunna driva en sund verksamhet. Som Advokatsamfundet påtalat skall således redan i dag en prövning av ledningens och större ägares lämplighet göras vid koncessions- förfarandet. I internpromemorian angavs som skäl för att trots detta i lagtexten ta in uttryckliga regler om ägarprövning att prövningen kan leda till att enskilda personers eller företags rätt att äga viss egendom - aktier i försäkringsbolag - inskränks. Det ansågs därför lämpligt att dessa regler följde direkt av lag. Regeringen delar detta synsätt. Sådana regler har också nyligen tagits in i bankaktiebolagslagen (1987:618), lagen (1992:1610) om kredit- marknadsbolag och lagen (1991:981) om värdepappersrörelse (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2007, 2018 och 2015). Motsvarande bestämmelser bör därför införas även i fråga om koncession av försäkringsbolag. I enlighet med de överväganden som gjorts i samband med nyssnämnda lagändringar kan det emellertid inte anses erforderligt, såsom föreslogs i internpromemo- rian, att i lag ta in en regel om att det till Finansinspektionen alltid skall lämnas uppgift om tilltänkta kvalificerade innehav. En sådan bestämmelse kan i stället fogas till exempelvis föreskrifter om vad en koncessionsansökan skall innehålla. Regler om lämplighetsprövning av större ägare i redan koncessionerade bolag kommer att tas upp i avsnitt 5.1.2. Där behandlas också prövningens materiella innehåll. Advokatsamfundet har föreslagit att regeln om ägarprövning skall ges en annan utformning som närmare ansluter till lydelsen av bestämmelserna i direktiven. Bakom förslaget ligger farhågor om att regeln skulle kunna tolkas så att den gav stöd för en behovsprövning av det slag som tidigare avskaffats. Regeringen vill med anledning av detta slå fast att någon sådan tillämpning inte är avsedd. I sammanhanget bör även påpekas att den särskilda bestämmelsen om att koncession inte får vägras på den grunden att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag alltjämt gäller. Denna regel avser givetvis inte enbart behovet av ett försäkringsbolag som sådant. Bestämmelsens centrala innehåll är i stället att koncession inte får vägras därför att det saknas behov av sådana försäkringar som bolaget avser att erbjuda, oavsett om detta beror på att sådana försäkringar redan erbjuds av andra bolag eller att försäkringar av detta slag inte bedöms vara efterfrågade. Att någon behovsprövning inte skall ske följer också av de regler om produktfrihet och förbud mot förhandsgranskning av grunder som nu föreslås (avsnitt 6.3 resp. 5.2.1). I fråga om de synpunkter som Försäkringsförbundet framfört kan inledningsvis konstateras att någon inskränkning av parternas fria förhandlingsrätt i fråga om avtalsförsäkring givetvis inte är avsedd. Några sådana effekter torde heller knappast uppstå i praktiken. Det måste ju förutsättas att avtalsförsäkrings- lösningar redan i dag ges en sådan utformning att de inte skulle komma i konflikt med en regel om att större ägare skall anses lämpliga. Förhållandet är likartat vad gäller prövning av omkoncessionering från ett slag av försäkringsrörelse till ett annat. Utgångspunkten måste ju även här vara att större ägare skall vara lämpliga. Om så inte är fallet torde det oavsett en eventuell omkoncessionering finnas skäl för Finansinspektionen att ingripa enligt de regler om löpande ägarprövning som behandlas i avsnitt 5.1.2. Det finns därför inte skäl att göra några särskilda undantag från ägarprövnings- reglerna vad gäller omkoncessionering. En annan sak är att prövningen i ett fall där bolagets ägare sedan tidigare är kända och "godkända" naturligen kan göras mycket summarisk i förhållande till den som behövs beträffande ett helt nytt bolag med ägare som inte tidigare varit föremål för bedömning eller granskning. Av direktiven följer att en prövning skall ske inte bara av större ägare, utan också av de personer som leder bolaget. Finansinspektionen har i sitt remissvar väckt frågan om vilken krets av personer som skall anses tillhöra denna grupp. Som tidigare har angetts ingår prövning av ledningens lämplighet som en del i bedömningen av om den planerade verksamheten som helhet kan antas uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. I de ovan redovisade uttalandena i för- arbetena till motsvarande bestämmelser för banker, som enligt prop. 92/93:257 s. 187 är giltiga även i fråga om försäkringsbolag, anges att bedömningen skall avse bolagets verkställande ledning. Enligt inspektionen har emellertid prövningen av ansökningar om bankoktroj i praktiken kommit att innefatta en kvalitativ bedömning av den framtida bankens ledning i ordets vidare bemärkelse. Vid en bedömning av om EG-reglerna om ledningsprövning kräver lagändringar måste beaktas dels den nuvarande svenska ordningen, dels de närmare krav som följer av den tredje generationens försäkringsdirektiv. I de relevanta bestämmelserna i försäkringsdirektiven, som är likalydande med dem för kredit- institut och värdepappersföretag, anges i den engelska språkversionen att företaget "shall be effectively run by persons of good repute with appropriate qualifications or experience". Den motsvarande svenska översättningen lyder "faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet". I Danmark har direktiven tolkats så att prövningen där omfattar "medlem af forsikringsselskabets direktion eller bestyrelse". Enligt den tolkning som har gjorts i Storbritannien anges som föremål för prövningen bolagets "board of directors". Enligt regeringens uppfattning kan direktivens krav i fråga om lämpligheten hos bolagets faktiska ledning tillgodoses inom ramen för gällande regler. Några lagändringar behövs därför inte. Med denna bedömning ankommer det inte på regeringen att uttala sig om tolkningen eller tillämpningen av sedan tidigare beslutade lagregler. Detta är i stället en uppgift för Finansinspektionen som ansvarig myndighet. Finansinspektionen har även pekat på ett för ägar- och ledningsprövning gemensamt problem, nämligen att beslut om koncession enligt nu gällande ordning fattas innan det aktuella bolaget är bildat och således också innan ägar- och ledningsfrågorna är formellt avgjorda. Skälet för detta är att koncessions- förfarandet enligt dagens regler sker på ett mycket tidigt stadium av ett försäkringsbolags bildande. Motsvarande regler gäller också vid prövning av tillstånd att driva bankverksamhet (oktroj). Som inspektionen anfört kan den nuvarande ordningen medföra problem av praktisk natur. Dessa kan dock inte undvikas utan en förändring av gången för bildande och koncessionering av ett försäkringsbolag. Med hänsyn till reglernas nära överensstämmelse borde i så fall också övervägas motsvarande ändringar av reglerna för bankoktroj. En sådan översyn ligger utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Prövningen av blivande ägare och ledning kommer således att ske i anslutning till det nuvarande koncessionsförfarandet. Någon risk för att ett bolag av detta skäl skulle komma att ledas eller ägas av olämpliga personer torde emellertid inte föreligga. Såvitt gäller ledningen uppstår svårigheter endast om en eller flera befattningshavare inte kunnat namnges i koncessionsansökan eller om personer som namngetts i ansökan ersätts med andra. Skulle i ett sådant fall en olämplig person utses efter det att koncession beviljats kan ingripande mot detta ske i efterhand, i sista hand genom beslut om förverkande av koncessionen. Förverkande kan enligt 19 kap. 11 § sista stycket FRL ske bl.a. om bolaget inte längre uppfyller kraven för koncession. Så är fallet om den verkställande led- ningen är att anse som olämplig. Beträffande större ägare föreslås nu uttryck- liga lagregler om sanktioner mot en olämplig ägare eller förvärvare av ett kvalificerat innehav i ett koncessionerat bolag. Reglerna behandlas i följande avsnitt. 5.1.2 Lämplighetsprövning i ett koncessionerat bolag Regeringens förslag: Finansinspektionens tillstånd krävs för förvärv av kvalificerade innehav av aktier i ett försäkringsbolag. Tillstånd krävs även för förvärv som innebär att den som redan har ett kvalificerat innehav ökar detta så att det uppgår till eller överskrider 20, 33 eller 50 procent av kapitalet eller rösterna eller som medför att försäkringsföretaget får ställning av dotterföretag. Inspektionen skall bevilja tillstånd till ett förvärv om lämpligheten hos förvärvaren inte kan antas motverka en sund utveckling av verksamheten i bolaget. På samma grund kan inspektionen ingripa mot den som redan har ett kvalificerat innehav i ett försäkringsbolag, bl.a. genom förbud att utöva rösträtt och, i sista hand, föreläggande att avyttra aktierna. Inspektionen skall meddela beslut om tillstånd till förvärv inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes. Anmälan skall ske till Finansinspektionen av avyttringar som medför att ett innehav upphör att vara kvalificerat eller som innebär att innehavet går ned under någon av de ovan angivna nivåerna. I ärenden om ägarprövning skall sekretess gälla hos Finansinspektionen för uppgifter om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgifterna blir offentliga. Internpromemorians förslag innehöll ingen särskild sekretessregel. Intern- promemorian överensstämmer i övrigt med regeringens förslag. Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anser att följande bör föreskrivas i författning. Aktier som förvärvats i strid med tillståndsplikten eller inspektionens beslut får inte företrädas vid bolagsstämma och avgivna röster skall därför vara ogiltiga, om inte inspektionen i efterhand gett tillstånd till förvärvet. Finansinspektionen påpekar att internpromemorian inte berör frågan om en eventuell löpande prövning av ledningen. Inspektionen anser det vidare värdefullt att riktlinjer ges för inspektionens befogenheter vad gäller prövningen av ägares och lednings lämplighet.EG:s regler: Enligt artikel 14.1 i det tredje livförsäkringsdirektivet och artikel 15.1 i det tredje skade- försäkringsdirektivet skall det föreskrivas en skyldighet för varje fysisk eller juridisk person, som avser att förvärva ett kvalificerat innehav i ett för- säkringsföretag, att underrätta behöriga myndigheter om storleken av det till- tänkta innehavet. Innebörden av begreppet kvalificerat innehav har behandlats i avsnitt 5.1.1. En underrättelse skall lämnas även av den som avser att öka ett kvalificerat innehav så att hans andel av kapitalet eller rösterna kommer att nå upp till eller överskrida 20, 33 eller 50 procent, eller så att försäkringsföretaget får ställning av dotterföretag. När en myndighet fått en anmälan om ett tilltänkt förvärv, skall den enligt samma artiklar ha möjlighet att inom en tid av tre månader motsätta sig förvärvet. Detta skall ske om förvärvaren bedöms vara olämplig. Om myndigheten beslutar att inte motsätta sig förvärvet får den föreskriva en viss tid inom vilken förvärvet skall ha genomförts. Enligt artikel 14.2 i livförsäkringsdirektivet och artikel 15.2 i skadeförsäk- ringsdirektivet skall anmälan göras även av fysiska och juridiska personer som avser att avyttra - direkt eller indirekt - ett kvalificerat innehav. Också i det fall en avyttring innebär att ett kvalificerat innehav upphör att var kvalificerat eller att innehavet minskas så att andelen av kapitalet eller rösterna går ned under 20, 33 eller 50 procent eller så att försäkringsföretaget förlorar sin ställning av dotterföretag, skall anmälan ske. En skyldighet att underrätta behöriga myndigheter åligger enligt artikel 14.3 i livförsäkringsdirektivet och artikel 15.3 i skadeförsäkringsdirektivet försäkringsföretag som, i samband med bolagsstämma eller på annat sätt, får kännedom om förvärv eller avyttringar som nu sagts. Ett försäkringsföretag skall också löpande, minst en gång om året, underrätta myndigheterna om vilka personer som har kvalificerade innehav i företaget och om storleken av sådana innehav. Enligt artikel 14.4 i livförsäkringsdirektivet och artikel 15.4 i skadeförsäk- ringsdirektivet åligger det behöriga myndigheter att ingripa mot ägare med kvalificerade innehav, när de utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att motverka en sund och ansvarsfull ledning av försäkringsföretaget. Sådana ingripanden skall kunna ske exempelvis i form av förelägganden, sanktioner gent- emot styrelsen och den verkställande ledningen samt genom upphävande av rösträtt som följer med innehavet. Åtgärder av samma slag skall kunna vidtas gentemot den som underlåter att lämna föreskrivna underrättelser om förvärv. Om ett förvärv genomförs i strid med myndighetens beslut skall - oavsett vilka ingripanden som sker i övrigt - förordnas att rösträtterna som är knutna till innehavet inte får utövas eller att avgivna röster skall vara eller får förklaras ogiltiga.Skälen för regeringens förslag: Regler om prövning av lämpligheten av större ägare i redan auktoriserade finansiella institut infördes inom EG först i fråga om banker och andra kreditinstitut. Dessa regler finns i direktivet 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG (andra banksamordningsdirektivet). Bestämmelser om ägarprövning i enlighet med vad som föreskrivs i direktivet har införts först i ifråga om banker och därefter också för kreditmarknadsbolag. Bestämmelserna finns nu i bankrörelselagen resp. lagen om kreditmarknadsbolag (prop. 1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109, SFS 1992:1613 och 1610). Inom EG har vidare genom direktivet 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet motsvarande ägarprövningsregler införts även beträffande värdepappersföretag. Direktivets bestämmelser i detta avseende överensstämmer med bestämmelserna i det andra banksamordningsdirektivet. Ägarprövningsregler för värdepappersbolag som är likalydande med dem för banker och kreditmarknadsbolag har nyligen tagits in i lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2015). Det finns i dag inga uttryckliga regler om prövning av ägare i försäk- ringsbolag. I försäkringsrörelselagen föreskrivs endast att den som förvärvar aktier, inom en månad skall anmäla förvärvet till Finansinspektionen om det medför att förvärvarens andel av aktiekapitalet eller rösterna kommer att överstiga vissa gänsvärden. Syftet bakom bestämmelsen är att sådan information kan utgöra ett värdefullt komplement till de upplysningar om bolagets verksamhet som inspektionen tar del av i övrigt och underlätta tillsynen (prop. 1989/90:116, s.49). Detta är inte tillräckligt för att uppfylla EG:s regler. Av tredje generationens försäkringsdirektiv följer att bestämmelser om ägarprövning, innefattande bl.a. tillståndsplikt för förvärvare av aktier, skall införas beträffande försäkringsbolag. Försäkringsdirektivens regler är utformade på samma sätt som EG-reglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag. Som redovisats ovan är också de svenska reglerna för de två sistnämnda slagen av företag överensstämmande. Internpromemorians förslag bygger på att även reglerna för prövningen av ägare i försäkringsbolag bör ha samma innehåll som reglerna för prövningen av ägare i andra finansiella företag. Sveriges Advokatsamfund har i ett avseende föreslagit en annan utformning av ägarprövningsreglerna. Samfundet förordar att följden av att ett förvärv sker utan Finansinspektionens tillstånd - förbud mot att aktierna företräds vid bolagsstämma eller ogiltighet av avgivna röster - skall följa direkt av lagen i stället för att kräva ett särskilt beslut av Finansinspektionen. Som skäl för detta har anförts dels att de rättsliga följderna av ett förvärv i strid med tillståndsplikten eller Finansinspektionens beslut blir mer förutsägbara, dels att en aktieägare kan vända sig direkt till domstol för att få ett bolagsstämmo- beslut upphävt om beslutet möjliggjorts genom att någon som gjort ett otillåtet förvärv röstat på stämman. Samfundet anser det vidare lämpligare från rätts- säkerhetssynpunkt att frågan om aktier får företrädas på bolagsstämma prövas av domstol och inte av Finansinspektionen. Enligt regeringens uppfattning är dock skillnaderna mellan internpromemorians och samfundets förslag i praktiken små. I fall där Finansinspektionen avslagit en ansökan om tillstånd torde, om förvärvet ändå genomförs, både förvärvaren och andra berörda även med den ordning som föreslås i internpromemorian normalt kunna utgå från att aktierna inte kommer att få företrädas på bolagsstämman. Om ett förvärv sker innan inspektionen meddelat beslut i tillståndsfrågan kommer även med den utformning av regeln som samfundet föreslår en osäkerhet om avgivna röster är giltiga eller inte att råda till dess frågan om tillstånd prövats. Det kan vidare vara en fördel att röster som avgivits av en ägare som sedermera bedöms som olämplig inte automatiskt blir ogiltiga. Syftet med ägarprövningsreglerna är att förhindra att en olämplig ägare påverkar bolagets verksamhet i osund riktning. Beslut som en i och för sig olämplig ägare medverkat till vid en enstaka bolagsstämma behöver inte nöd- vändigtvis ha en sådan verkan. En automatisk ogiltighetsverkan kan i sådana fall komma att medföra att sakligt sett helt legitima beslut rivs upp. Inte heller bör fördelarna ur rättssäkerhetssynpunkt av att ogiltighet beslutas av domstol överdrivas. Domstolens prövning kommer enligt samfundets förslag endast att avse frågan om Finansinspektionen beviljat tillstånd till förvärvet eller inte. Den mer krävande uppgiften att avgöra huruvida en förvärvare är lämplig och således skall beviljas tillstånd skulle alltjämt komma att ligga hos inspektionen. Mot bakgrund av de överväganden som redovisats ovan finner regeringen inte skäl att frångå internpromemorians förslag. Ägarprövningsreglerna för för- säkringsbolag bör således ges samma lydelse som de regler som redan införts i fråga om banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. Enhetliga regler i detta avseende kommer härigenom att gälla inom hela det finansiella området. Ägarprövningsreglernas närmare tillämpning behandlas i författningskommentaren till de aktuella bestämmelserna. Ett flertal frågor av mer principiell karaktär har också kommenterats i förarbetena till motsvarande regler på värdepappersområdet (prop. 1994/95:50 s. 138-141). Vad som uttalats där är i tillämpliga delar giltigt också i fråga om prövningen enligt FRL. Finansinspektionen har tagit upp frågan om löpande prövning också av bolagets ledning. Som redovisats i närmast föregående avsnitt (5.1.1) ingår prövning av ledningen som en del i koncessionsförfarandet. Koncession skall inte beviljas om inte den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. Givetvis måste samma krav på ledningen gälla även sedan koncession beviljats. Koncessionsprövningen skulle annars förlora sin verkan. Kontrollen av att verksamheten leds av lämpliga och kompetenta personer ingår således som en del av Finansinspektionens löpande tillsyn. För ägarprövning enligt bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag finns i 8 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) regler om sekretess i vissa fall för uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Reglerna gäller både för prövning som sker vid ansökan om oktroj resp. auktorisation och för prövning som sker inom ramen för den löpande tillsynen. Motsvarande regler har nyligen beslutats för prövning enligt bestämmelserna i värdepappersrörelselagen. Samma sekretesskydd bör gälla även vid ägarprövning som sker enligt FRL. Sekretessfrågor i övrigt behandlas i samband med reglerna om hemlandstillsyn (avsnitt 6.2). 5.2 Grunder för försäkringsverksamhet 5.2.1 Stadfästelse av grunder och grundernas innehåll Regeringens förslag: Kravet på stadfästelse av grunder slopas. Grunder för livförsäkring skall tillställas Finansinspektionen senast samtidigt med att de börjar användas. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsbolaget. Motsvarande skall gälla vid ändring av grunder. Skyldigheten att teckna återförsäkring för livförsäkring skall inte längre anges i grunderna utan, i likhet med skadeförsäkring, framgå av bolagsordningen. Om en långvarig skadeförsäkrings särskilda beskaffenhet föranleder det får undantag medges från kravet på grun- der. De bestämmelser i grunderna som har villkorskaraktär skall framgå av försäkringsvillkoren och inte anges i grunderna. Bestämmelser om beräkning av försäkringspremier, premiereserv och tekniska återköpsvärden samt om återbäring till försäkringstagarna skall även fortsättningsvis anges i grunderna. Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Utredningens förslag om slopande av kravet på stadfästelse har tillstyrkts av remissinstanserna. Svenska Aktuarieföreningen har framhållit att det finns risk för betydande ekonomiska förluster för försäkringsbolaget om grunderna underkänns i efterhand. Föreningen anser att frågan om möjlighet för Finansinspektionen att ge bindande förhandsbesked avseende grundernas innehåll bör diskuteras. Försäkringsförbundet har anfört att uppgifter i grunderna rörande regler för beräkning av premier och tekniskt återköpsvärde måste kunna sekretessbeläggas. Förbundet har vidare ifrågasatt att detaljerade regler för tilldelning av återbäring skall överföras till försäkringsvillkoren. Finansinspektionen anser att det bör klarläggas om ett ingripande i fråga om grunderna från inspektionens sida skall få retroaktiv verkan på innehållet i avtal som tecknats före ingripandet. Konkurrensverket har avstyrkt förslaget att Finansinspektionen skall ges möjlighet att meddela närmare föreskrifter om utformningen av grunderna. Verket har vidare funnit det uteslutet att det skall krävas anmälningsskyldighet för samtliga uppgifter i grunderna. EG:s regler: Artikel 8.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet förbjuder medlemsstaterna att anta bestämmelser som gör etableringstillstånd beroende av förhandsgodkännande eller av löpande anmälan av allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt används för beräkning av premietariffer eller tekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. Beträffande allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer eller andra tryckta handlingar gäller detsamma för skadeförsäkring enligt artikel 8.3 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet. För skadeförsäkring får inte heller, dock med visst undantag, krävas förhandsanmälan eller godkännande av premiehöjningar. För livförsäkring får hemlandet kräva regelbunden underrättelse om de tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar. För både liv- och skadeförsäkring får hemlandet kräva att stiftelseurkund och bolagsordning samt alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn ges in till behörig myndighet. De redovisade bestämmelserna kompletteras i artikel 29 i både tredje liv- och skadeförsäkringsdirektiven av en bestämmelse som innebär att detsamma gäller även under verksamhetens bedrivande, dvs. efter det att auktorisation beviljats. Gällande regler: För livförsäkring och i vissa fall för skadeförsäkring skall grunder upprättas. Grunderna består till stor del av försäkringsmatematiska formler och modeller för beräkning. Grunderna innebär en komplettering till försäkringsbolagets bolagsordning men även till det enskilda försäkringsavtalets villkor. Av 2 kap. 6 § första stycket FRL framgår att grunder för livförsäkring skall upprättas för beräkning av försäkringspremier och av premiereserv, för försäkringstagarnas rätt till återköp och fribrev, för belåning av försäk- ringsbrev hos bolaget, för verkan av underlåtenhet att betala premie, för försäkringstagarens rätt när försäkringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, för återbäring till försäkringstagarna, för skyldighet att teckna återförsäkring och för förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Med stöd av 1 kap. 5 § första stycket FRL får lagens livförsäkringsbestäm- melser, inklusive bestämmelserna om grunder, tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkring. För skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och för försäkringstagarnas rätt när försäkringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet. Om liv- eller sjukränta tillhör annan försäkring än liv- försäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och rätt till återköp. Närmare reglering av vad grunderna skall innehålla finns i 7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8 § FRL där det även finns bestämmelser om s.k. övergångsgrunder. Grundernas överensstämmelse med lag prövas av regeringen i samband med koncessionsprövningen. Om den planerade verksamheten enligt bolagsordning, grunder och verksamhetsplan kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet skall regeringen enligt 2 kap. 3 § tredje stycket FRL stadfästa grunderna tillsammans med bolagsordningen och bevilja bolaget koncession. Även en ändring av grunderna skall stadfästas av regeringen eller, i vissa fall, av Finansinspektionen. För filialer och agenturer till utländska försäkringsgivare hemmahörande inom EES gäller för livförsäkring i huvudsak motsvarande regler som för svenska försäkringsbolag (3 kap. 2 § och 5 kap. 3-4 §§ lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, LEF). För den verksamhet som drivs här i landet av en sådan försäkringsgivare genom gränsöverskridande verksamhet skall, om verksamheten är koncessionspliktig, bestämmelser upprättas och ges in till Finansinspektionen om hur premiereserv skall beräknas, om försäkringstagarnas rätt till återköp och fribrev, om återbäring till försäkringstagarna samt, om inte undantag medges av Finansinspektionen, om hur försäkringspremier skall beräknas (3 kap. 4 § LEF). Vad gäller försäkringsföretag hemmahörande i ett land utanför EES gäller för livförsäkring och sådan liv- och sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring i huvudsak samma regler som för svenska bolag. Däremot finns inga regler om grunder för skadeförsäkring. Skälen för regeringens förslag: Stadfästelse av grunder För att de svenska reglerna inte skall stå i strid med EG:s regler får det inte krävas förhandsgodkännande eller löpande anmälning av allmänna eller särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt används för beräkning av premietariffer eller tekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. I den mån grunderna innehåller något av detta får kravet på stadfästelse av dem inte behållas. Försäkringsutredningen har funnit att för livförsäkring faller samtliga grun- der, utom grunderna för skyldighet att teckna återförsäkring, inom det enligt direktivet förbjudna området (se utredningen s. 78 f). För skadeförsäkring är utredningens ståndpunkt att kravet på grunder i sin helhet faller inom det förbjudna området. Regeringen instämmer i den bedömning Försäkringsutredningen gjort i denna del. Att behålla kravet på stadfästelse endast såvitt avser grunder för skyldighet att teckna återförsäkring är inte befogat. Kravet på stadfästelse av grunder skall därför slopas. Motsvarande regler som vid antagande av nya grunder bör gälla vid ändring av dem. Svenska Aktuarieföreningen har ansett att en möjlighet för Finansinspektionen att ge bindande förhandsbesked avseende grundernas innehåll bör diskuteras. Detta för att minska risken att grunderna i efterhand underkänns med betydande ekonomiska förluster för försäkringsbolaget. En grundläggande tanke bakom förbudet mot förhandsgodkännande är emellertid att skapa konkurrensfrihet och möjlighet till fri produktutveckling. Att införa möjlighet till bindande förhandsgranskning skulle enligt regeringens mening motverka dessa syften. Det finns dessutom en risk att denna möjlighet skulle utnyttjas i en sådan omfattning att Finansinspektionens prioritering av tillsynens inriktning kan bli lidande. Risken för ekonomiska förluster kan minimeras genom att Finansinspektionen i ett tidigt skede får tillgång till grunderna. Vi återkommer till denna fråga i det följande. Grundernas betydelse som avtalsinnehåll Som nämnts är grunderna i vissa delar närmast att anse som försäkringsvillkor. Villkoren hänvisar ofta till grunderna. I ett förslag till ny försäk- ringsavtalslag (Ds 1993:39) har lagregler föreslagits i fråga om sådana villkor som det enligt 2 kap. 6 § FRL skall upprättas grunder för, t.ex. om försäkringstagarens rätt till fribrev och återköp. I vissa fall har det föreslagits att bestämmelser skall finnas i försäkringsvillkoren. Det är för närvarande osäkert när den nya försäkringsavtalslagen kan träda i kraft. Under inga förhållanden kommer detta att ske under år 1995. Mot bakgrund av dessa förslag och att de villkor som skall gälla i avtalet mellan försäkringstagaren och bolaget i möjligaste mån bör framgå av försäkringsvillkoren och inte av grunderna har Försäkringsutredningen föreslagit att skyldigheten att upprätta grunder i huvudsak skall begränsas till tekniskt beräkningsunderlag (se utredningen s.81 ff). En sådan ordning som Försäkringsutredningen föreslagit är enligt regeringens mening tilltalande. Det är en fördel om försäkringstagarna direkt av avtalet kan se vilka villkor som gäller för en försäkring. Med nu existerande ordning är de villkor som återfinns i grunderna svåråtkomliga och svåra att förstå. I de fall en fråga regleras direkt i försäkringsavtalslagen eller enligt försäkringsavtalslagen skall tas upp i avtalsvillkoren finns det enligt regeringens uppfattning inte anledning att behålla kravet att grunder skall upprättas. Regeringen förutsätter att försäkringsbolagen utformar villkoren så att försäkringstagarna kan förstå dem och att de inte blir onödigt omfattande. Försäkringsförbundet har ifrågasatt att detaljerade regler för tilldelning av återbäring skall överföras till försäkringsvillkoren. Enligt förbundets mening skulle det bli tungrott och leda till svårigheter att anpassa till- delningsmetodiken till förbättrad teknik. Det kan visserligen komplicera för bolagen att tilldelningsreglerna anges i villkoren i stället för i grunderna. Vinsten av att föra dessa bestämmelser till villkoren är emellertid enligt regeringens mening stor. Återbäringen är en väsentlig del av avtalen och det är därför naturligt att bestämmelserna återfinns där. Det kan dessutom påpekas att bestämmelser om antaganden och metoder för beräkning av återbäring även fortsättningsvis skall anges i grunderna. Enligt 2 kap. 5 § 10 FRL skall bolagsordningen, för annan försäkring än livförsäkring, ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna åter- försäkring. Det vore lämpligt att samma regler gäller både för livförsäkring och för skadeförsäkring trots att det därigenom blir bolagsstämman och inte styrelsen som beslutar om ändring i bestämmelserna om återförsäkring. Regeringen föreslår därför att bolagsordningen även för livförsäkring skall ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring. De ämnen som blir kvar att upprätta grunder för är beräkning av försäk- ringspremier och premiereserv samt återbäring till försäkringstagarna. Det blir också nödvändigt att upprätta grunder för beräkning av tekniska återköpsvärden. Undantag från skyldigheten att upprätta grunder Försäkringsutredningen har föreslagit att dispens skall kunna ges från skyldig- heten att upprätta grunder såvitt avser lång skadeförsäkring. Som exempel på försäkringar där grunder inte skulle behövas har angetts långa skadeförsäkringar som avser mindre belopp. Ett annat exempel är en typ av försäkringar som har uppträtt på senare tid, särskilt inom kreditförsäkring i samband med längre byggnadsprojekt, där försäkringskonstruktionen har sådana särdrag att det kan komma att återbetalas premier vid få skador eller att utkrävas nya premier vid ogynnsamt skadeutfall. Den sist nämnda försäkringstypen reglerar dessa förhållanden på ett sätt som liknar det som används i grunder. Ett krav på grunder bör naturligtvis inte gälla om det inte uppfyller den avsedda funktionen. Regeringen delar därför utredningens bedömning att en möjlighet för dispens bör införas om det är motiverat med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet. Tillsynen över grunderna Försäkringsutredningen har föreslagit att Finansinspektionen skall få möjlighet att meddela föreskrifter om grundernas närmare utformning med motiveringen att det skulle underlätta inspektionens tillsyn. Utredningen har vidare föreslagit att grunderna, tillsammans med en analys av deras konsekvenser för försäkringstagarna och bolaget, skall ges in till inspektionen senast samtidigt som de börjar tillämpas. Enligt utredningen kan det ifrågasättas om EG:s ordning medger krav på anmälan av samtliga bestämmelser som grunderna för livförsäkring enligt utredningens förslag skall innehålla. Utredningens bedömning är att det otvivelaktigt är tillåtet beträffande regler för beräkning av premier och premiereserv, medan viss tvekan kan gälla för övriga bestämmelser (regler för beräkning av återköpsvärden samt bestämmelser för beräkning och fördelning av återbäring). Eftersom även de sistnämnda bestämmelserna kan få betydelse för storleken av ett bolags försäkringstekniska skulder bör de dock enligt utred- ningen kunna omfattas av en bestämmelse om anmälningsskyldighet.Konkurrensverket har avstyrkt utredningens förslag i denna del. Verket anser att det mot bakgrund av kraven i tredje livförsäkringsdirektivet är uteslutet att behålla krav på förhandsanmälan för samtliga bestämmelser i grunderna. Beträffande den av utredningen föreslagna möjligheten för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om grundernas utformning anser verket att det förhållandet att grunderna numera varierar visar på att det inträtt ett visst mått av sådan flexibilitet som utredningen enligt sina direktiv skall söka främja. En anmälningsskyldighet för samtliga grunder skulle i hög utsträckning under- lätta Finansinspektionens tillsynsarbete. Enligt regeringens mening är en sådan skyldighet inte oförenlig med EG:s regler. Regeringen anser därför att en anmälningsskyldighet för samtliga grunder bör införas. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att det skulle underlätta Finans- inspektionens tillsyn om inspektionen får meddela förskrifter om grundernas utformning. En sådan föreskriftsrätt bör därför genomföras. Det bör dock framhållas att föreskrifterna skall avse grundernas redaktionella utformning. Att låta föreskrifterna omfatta grundernas materiella innehåll skulle kunna hämma produktutveckling och konkurrens. Försäkringsförbundet har anfört att uppgifter i grunderna rörande regler för beräkning av premier och tekniskt återköpsvärde bör kunna anses vara sådana uppgifter som sekretess bör gälla för. Enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i statlig myn- dighets verksamhet som består i tillsyn med avseende på försäkringsväsendet för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs. Frågan om de uppgifter Försäkringsförbundet angett kan vara sådana som kan omfattas av sekretess får avgöras från fall till fall. Regeringen anser därför att någon lagändring i detta hänseende inte är nödvändig. Finansinspektionen har ansett att det krävs ett klargörande i frågan om ett ingripande mot grunderna skall få retroaktiv verkan på innehållet i avtal som tecknats före ingripandet. Utredningen har i viss mån tangerat frågan (s. 88 f.). Enligt utredningen kan ändringar i grunderna enligt gällande rätt få verkan för redan ingångna försäkringsavtal. Det förhållandet att ändringar i grunderna skall stadfästas har ansetts utgöra en garanti för att sådana ändringar inte kränker försäkringstagarnas rätt. När nu kravet på stadfästelse slopas kan det visserligen enligt utredningen diskuteras om ändringar även i fortsättningen skall få verkan för redan ingångna avtal. Mot bakgrund av bl.a. att de nya grunderna tillsammans med en redogörelse för ändringens konsekvenser för försäkringstagarna och bolaget skall ges in till Finansinspektionen och att inspektionen därigenom får en möjlighet att ingripa i ett tidigt skede anser utredningen att grundändringar även i framtiden kan få verkningar på ett redan ingånget avtal. Regeringen delar utredningens uppfattning. I linje med detta kan även ändringar av grunderna som initierats av Finansinspektionen få effekt på redan ingångna avtal. Utländska försäkringsföretag utanför EES EG:s regler på detta område gäller endast för EES-länder. Det betyder att Sverige i förhållande till sina åtaganden gentemot EG och EES har frihet att för tredje lands försäkringsföretag utforma regleringen. Däremot har Sverige internationella åtaganden gentemot OECD som innebär att inhemska företag och företag hemmahörande inom OECD bör behandlas lika. Regeringen har tidigare gett uttryck åt sin mening att det är angeläget att genomföra motsvarande förändringar för tredje lands företag som för företag hemmahörande inom EES under förutsättning att EG:s regler tillåter det och att grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodosedda (prop. 1992/93:257 s. 100). Mot denna bakgrund bör krav på stadfästelse av grunder inte längre förekomma för tredje lands företag. 5.2.2 Beräkning av försäkringspremier och premiereserv i livförsäkringsrörelse Regeringens förslag: Premiereserven i livförsäkringsrörelse skall som huvudregel beräknas individuellt. En kollektiv beräkningsmetod medges om en sådan metod ger ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beräkning. Bestämmelserna om beräkning av premiereserv skall gälla alla livförsäkringar. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om högsta tillåtna ränteantagande. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har anfört att ett försäkringsbolag som beräknat sin premiereserv efter en räntefot som är högre än den räntefot som inspektionen senare kan komma att fastställa måste genomföra en premiereservförstärkning i samband med att räntenivån sänks. Enligt inspektionen kan detta medföra allvarliga ekonomiska problem för bolaget. EG:s regler: EG:s regler om beräkning av premier och premiereserv återfinns i artikel 19 i tredje livförsäkringsdirektivet resp. artikel 17 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäk- ringsdirektivet. Premierna för nya försäkringar skall utifrån rimliga försäkringsmatematiska antaganden vara tillräckliga för att försäkringsföretaget skall kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att kunna skapa tillräckliga försäkringstekniska avsättningar. Vid den bedömningen får hänsyn tas till alla delar av ett försäkringsföretags ekonomiska situation. Dock får andra medel än premier och därav härrörande avkastning inte systematiskt och permanent utnyttjas på sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet. Hemlandet skall föreskriva regler, så att varje försäkringsföretag skapar tillräckliga försäkringstekniska avsättningar, inklusive premiereserver, i förhållande till företagets hela verksamhet. Regler för storleken på dessa reserver är inte närmare preciserade utan skall fastställas av varje land efter vissa principer som är angivna i direktivtexten. Storleken på avsättningarna skall bestämmas efter en tillräckligt försiktig prospektiv försäkringsmatematisk metod med beaktande av alla åtaganden för framtiden och med hänsyn till framtida premieintäkter. En retrospektiv metod är i vissa fall tillåten. Beräkningen skall innehålla en tillräcklig marginal för ogynnsamma avvikelser från de relevanta faktorerna. Hänsyn skall även tas till den metod som används vid värdering av de tillgångar som svarar mot avsättningarna. Avsättningarna skall beräknas separat för varje avtal men en kollektiv beräkning är tillåten om det är troligt att den ger ungefär samma resultat som en individuell. Enligt direktivet skall hemlandet dessutom fastställa ett maximalt ränteantagande efter vissa principer som är närmare angivna. För unit linked-försäkringar, engångsbetalda försäkringar för en tid av högst åtta år, försäkringar utan rätt till återbäring och livränteförsäkringar utan återköpsvärde behöver maximalt ränteantagande inte fastställas. Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler i 2 kap. 6 § FRL skall grunder upprättas för beräkning av premier och av premiereserv. I 7 kap. 2 § FRL anges att grunderna skall avse att trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. I 7 kap. 3 § FRL fastställs närmare vad premiegrunderna och premiereservgrunderna skall innehålla, nämligen antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader. De får även innehålla föreskrifter om särskilda säker- hetstillägg. Antagandena skall, som huvudregel, väljas så att de var för sig kan anses betryggande för det slag av försäkringsrörelse det är fråga om. Det föreskrivs vidare en prospektiv beräkning av premiereserven, dvs. en beräkning som grundar sig på skillnaden mellan kapitalvärdet av framtida utgifter och inkomster. Det skall vara en kollektiv beräkning. I huvudsak bygger den svenska regleringen i försäkringsrörelselagen på de principer som EG:s regler upptar. På ett par punkter förekommer dock skillnader. Premiereserven uppfattas enligt FRL som ett kollektivt begrepp. I individuell försäkring beräknar bolagen dock numera premiereserven individuellt för alla försäkringar. EG:s regler anger också som nämnts att premiereserven skall beräknas individuellt. Regeringen anser därför att de svenska bestämmelserna skall ändras på så sätt att som huvudregel en individuell beräkningsmetod skall tillämpas. I överensstämmelse med EG:s regler föreslås en möjlighet att tillämpa en kollektiv beräkning om det ger ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beräkning. EG:s regler medger undantag från den prospektiva beräkningen och tillåter en retrospektiv beräkning om det kan visas att de försäkringstekniska skulderna inte blir lägre med en sådan beräkning. Detsamma gäller om en prospektiv beräkning inte kan tillämpas för de aktuella försäkringarna. Regeringen anser att användning av en retrospektiv metod bör medges i de fall som anges i direktiven. Det finns inte några svenska lagregler om högsta tillåtna ränteantaganden. EG:s regler innebär att sådan ränta skall fastställas. Det är enligt regeringens mening lämpligt att räntan fastställs av regeringen eller av Finansinspektionen. Vissa typer av försäkringar som till sin natur är sådana att det inte är nödvändigt att fastställa ett högsta tillåtet ränteantagande, behöver, i enlighet med direktivets bestämmelser, inte omfattas av föreskrifterna om högsta tillåtna ränta. Finansinspektionen har pekat på att det kan uppstå ekonomiska problem om ett bolag måste genomföra en premiereservförstärkning till följd av att det har beräknat sin premiereserv efter en räntefot som är högre än den som inspektionen senare kan komma att fastställa. Om ett försäkringsbolag inte klarar av att förstärka premiereserven i tid får inspektionen, enligt regeringens uppfattning, överväga om det föreligger sådana missförhållanden som bör föranleda inspektionen att ingripa med de sanktionsmöjligheter som lagen erbjuder. Bestämmelserna om beräkning av premiereserv skall enligt gällande regler upptas i grunderna. Det innebär att de inte gäller för de livförsäkringar som meddelas utan grunder. Detta är inte förenligt med EG:s regler som gäller för samtliga livförsäkringar. De svenska reglerna bör därför ändras så att bestämmelserna om beräkning av premiereserv omfattar även icke grundbunden livförsäkring. Bestämmelserna om premieberäkning ingår även de i grunderna och gäller därför inte icke grundbundna livförsäkringar. EG:s bestämmelser är emellertid på denna punkt mycket allmänna och innebär i princip endast att premiesättningen skall tillgodose att ett bolags soliditet inte hotas. Mot denna bakgrund, och då soliditetsprincipen är en genomgående ledstjärna i den svenska lagstiftningen även gäller för icke grundburen livförsäkring utan att det explicit anges anser regeringen att någon lagändring inte är nödvändig. Enligt både svenska regler och EG:s regler skall de olika antagandena vid beräkning av försäkringstekniska skulder bestämmas så att de var för sig är tillräckliga. Enligt 7 kap. 3 § andra stycket FRL finns det dock en möjlighet till undantag från detta krav om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som föranleder undantag. Genom sådana uttryckliga säkerhetstillägg kan bolagen ge efter på säkerheten i varje enskilt antagande (som innehåller underförstådda säkerhetstillägg) och använda tilläggen för att förstärka den punkt i systemet där de behövs. Tekniken innebär därför inte att säkerhetskraven sänks. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att bestämmelserna i 7 kap. 3 § FRL i detta avseende inte behöver ändras. 5.3 Premiesättning m.m. i trafikförsäkringsrörelse Trafikförsäkring är enligt 2 § trafikskadelagen (1975:1410) obligatorisk för motordrivna fordon som är registrerade i bilregistret och ej avställda samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik här i landet. Försäkringen är en ansvarsförsäkring för skada som tillfogas tredje man till följd av trafik med motorfordon. Försäkringen innehåller även ett olycksfallsförsäkringsmoment för skada på fordonets förare. Försäkringsgivare som enligt 5 § trafikskadelagen fått regeringens tillstånd att meddela trafikförsäkring är enligt samma lagrum skyldiga att på begäran meddela sådan försäkring (kontraheringsplikt). Trafikförsäkring kan meddelas också av utländska försäkringsgivare som förmedlar försäkring här i landet genom sekundäretablering och försäkringsgivare hem- mahörande inom EES som meddelar försäkring genom gränsöverskridande verksamhet. Kontraheringsplikten omfattar även sådana försäkringsgivare. En motorfor- donsägare som försummar trafikförsäkringsplikten debiteras en särskild tra- fikförsäkringsavgift, se 31 § trafikskadelagen. Avgiften, som är avsevärt högre än motsvarande trafikförsäkringspremie, gör det oekonomiskt att köra utan trafikförsäkring. Riskklassindelning, premieberäkning och principen om produktfrihet. Enligt 1 § tredje stycket trafikförsäkringsförordningen (1976:359) bemyndigas Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om indelning i riskklasser. Premie för trafikförsäkring får enligt 2 § första stycket trafikförsäkrings- förordningen inte bestämmas till högre belopp än som med erforderlig säkerhet kan anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader. Enligt 2 § andra stycket bemyndigas Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om beräkningen av nödvändiga omkostnader. Med stöd av bemyndigandena i trafikförsäkringsförordningen har tillsyns- myndigheten meddelat föreskrifter om indelning i riskklasser (BFFS 1988:6). Föreskrifterna anger också vilken premiedifferentiering som skall tillämpas mellan olika bonusklasser. Bestämmelser om riskklassindelning och bonus har funnits i många år. De har under årens lopp utvidgats och allt mer förfinats. År 1970 fick de den utformning som i huvudsak gäller fortfarande. Varje trafikförsäkringsgivare är skyldig att tillämpa samma tariffsystem för beräkning av trafikförsäkringspremie. Riskklassindelning innebär till en början indelning i vissa fordonsklasser; privat personbil, buss, traktor etc. Inom ramen för de angivna fordonsklasserna får indelning i undergrupper göras så långt det kan anses motiverat med hänsyn till riskskillnader inom klassen. Bl.a. upptas ofta brandbil och husbil i särskilda undergrupper. För varje fordonsklass beaktas därefter i viss mån skilda förhållanden som riskpremien är beroende av. För personbil avsedd för privat bruk är riskpremien beroende av fyra förhållanden, nämligen geografisk zon, årlig körsträcka, bilmärke (där bilmärken, biltyper och årsmodeller inplaceras efter den risk de bedöms representera i trafikförsäkringshänseende) och bonus till följd av att försäkringen varit skadefri under viss tid. Bonusklassningen innebär att samtliga bolag skall tillämpa en enhetlig bonusskala. Om försäkringsskyddet flyttas över till ett annat bolag placeras försäkringen i den bonusklass som skulle gällt i det tidigare bolaget. Sådan överföring av bonusrätten får dock endast ske vid försäkringens årsförfallodag eller, om en försäkring varit vilande, tidigast en månad efter det att försäkringen blev vilande eller, oberoende av årsförfallodag, efter det att skada inträffat. Överföring av bonusrätten i samband med byte av fordon får enligt gällande ordning däremot inte ske. Avvikelse från den föreskrivna riskklassindelningen får efter inspek- tionens medgivande göras endast om det föreligger särskilda skäl. Tillsyns- myndigheten har också meddelat föreskrifter om beräkning av premier för direkt trafikförsäkring (BFFS 1988:39), där en formel för beräkning av genomsnittspremien inom olika fordonsklasser ges samt fastslås hur hög denna premie får vara i termer av riskpremie (förväntat skadebelopp per årsförsäkring). Inspektionens föreskrifter om riskklassindelning och premieberäkning anses vara en detaljerad avvägning mellan den försäkringsmässiga utjämning som behövs och den enskilde försäkringstagarens krav på en skälig premie. Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv gäller en princip om pro- duktfrihet (se avsnitt 6.3). Den principen innebär bl.a. att det är i för- säkringstagarnas intresse att ha tillgång till största möjliga utbud av för- säkringsprodukter och att försäkringsgivarna i sin utveckling av försäkrings- avtal inte skall hindras av detaljerade föreskrifter i den nationella reg- leringen. Försäkringsutredningen har utförligt diskuterat om funktionen och syftena bakom den svenska regleringen av trafikförsäkringspremier är sådana att regleringen kan behållas med stöd av principen om det allmänna bästa (se Försäkringsrörelse i förändring 2, SOU 1993:108 s. 112-118). Innebörden av begreppet det allmänna bästa behandlas i avsnitt 6.3. Inom ramen för sin analys av om den nuvarande regleringen kan behållas med stöd av det allmänna bästa tar utredningen upp de gällande reglernas betydelse för kundens möjlighet att jämföra olika försäkringsvillkor, Finansinspektionens kontrollmöjligheter, grunderna för beräkning av trafikförsäkringsavgiften, bilfabrikanternas säkerhetstänkande samt bonussystemet. Utredningen diskuterar även frågan om ett upphävande av den nuvarande regleringen kan leda till att högriskkunder får svårt att teckna försäkring till en premie som de finner överkomliga och att antalet oförsäkrade fordon därför kan komma att öka. Utredningens analys leder fram till slutsatsen att föreskrifterna om riskklassindelning och premiebe- räkning knappast kan motiveras av principen om det allmänna bästa och att de därför bör slopas. Enligt utredningen bör även bemyndigandena för Finansinspektionen i 1 § tredje stycket och 2 § andra stycket trafikför- säkringsförordningen att meddela sådana föreskrifter tas bort. Vid remissbehandlingen av Försäkringsutredningens delbetänkande har bl.a. följande synpunkter framförts. TCO och Sveriges Motorcyklisters Central- organisation anser att det finns risk för att högriskkunder kan komma att drabbas av högre premienivåer vid en friare premiesättning som kan leda till ett större antal oförsäkrade fordon i trafiken. Motorförarnas Helnykterhetsförbund har framhållit det nuvarande systemets positiva effekt på biltillverkarnas säkerhetstänkande. Länsförsäkringsbolagens förening har samma uppfattning och framhåller att riksdagen prioriterat trafiksäkerheten mycket högt. Flera remissinstanser har påtalat den skadeförebyggande effekt som bonusklassningen innebär. Motorbranschens Riksförbund anser att det är angeläget att reglerna om bonusöverföring ändras så att sådan får ske i samband med bilbyte då det också är naturligt att ompröva valet av försäkringsbolag. Länsförsäkringsbolagens förening har här pekat på det faktum att möjligheten att byta försäkringsbolag i samband med bilbyte ger en över tiden kvarstående kostnadsökning för kon- sumenten. Försäkringsförbundet har framfört den uppfattningen att EG:s krav på produktfrihet innebär att man måste tillåta byte av försäkringsbolag under pågående premieperiod vid bilbyte, även med beaktande av den effekt en sådan rätt kan få på kostnaderna för försäkringen. Beräkningen av trafikförsäkringsavgiften bygger på den nuvarande risk- klassindelningen. Finansinspektionen anser därför att mer ingripande ändringar i riskklassindelningen inte kan göras förrän bestämmelserna om trafik- försäkringsavgiftens beräkning har ändrats. De remissinstanser som anser att det nuvarande systemet för riskklassindelning och premieberäkning bör behållas har som stöd för sina ståndpunkter anfört omständigheter som Försäkringsutredningen behandlat i sitt betänkande. Utredningen har i betänkandet funnit att dessa omständigheter inte är sådana att de kan motivera att den nuvarande regleringen av trafikförsäkringspremier behålls med stöd av principen om det allmänna bästa. Förhandsanmälan av premiesatser Innan en försäkringsgivare börjar driva trafikförsäkringsrörelse skall enligt 1 § första stycket trafikförsäkringsförordningen (1976:359) uppgifter lämnas till Finansinspektionen om de premiesatser som skall tillämpas för trafikförsäkring. Om försäkringsgivaren ändrar de premiesatser som angetts i uppgiften till Finansinspektionen, skall försäkringsgivaren enligt 1 § andra stycket genast anmäla detta till inspektionen och ange anledning till ändringen. En sådan förhandskontroll av premier i trafikförsäkringsrörelse har gällt sedan trafikförsäkringen blev obligatorisk. På grund av försäkringsplikten har det ansetts särskilt viktigt att premierna kontrolleras ur skälighetssynpunkt innan de börjar tillämpas. Enligt artikel 8.3 i första skadeförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet) och artikel 29 i tredje skade- försäkringsdirektivet gäller ett förbud mot föreskrifter om förhandsgodkännande eller löpande anmälningsskyldighet av allmänna eller särskilda försäkringsvillkor, premietariffer m.m. För obligatorisk försäkring får man emellertid enligt artikel 30.2 i tredje skadeförsäkringsdirektivet kräva att allmänna och särskilda försäkringsvillkor ges in till tillsynsmyndigheten innan de börjar tillämpas. Efter inlämnandet skall bolaget dock kunna meddela försäkringar utan att behöva invänta myndigheternas granskning. Den sistnämnda direktivbestämmelsen innebär enligt Försäkringsutredningen att det i och för sig skulle vara förenligt med EG:s ordning att behålla kravet på förhandsanmälan av premiesatser. Utredningen konstaterar emellertid att motiven för en särbehandling av trafikförsäkringen allmänt sett minskat i betydelse, och att detta även gäller tillsynen över premiesättningen (se s. 121). Kravet på förhandskontroll bör utan att försäkringstagarintresset eftersätts kunna ersättas med kontroll i efterhand och därmed närma sig den kontroll som görs av annan skadeförsäkring. Mot den bakgrunden har utredningen inte funnit skäl att behålla kravet på förhandsanmälan av trafikförsäkringspremier. Utredningen har därför föreslagit att bestämmelserna om detta i 1 § första och andra styckena i trafikförsäkringsförordningen bör upphävas. Regeringens bedömning Regeringen har förståelse för de farhågor som vissa remissinstanser gett uttryck för med anledning av Försäkringsutredningens reformförslag. Farhågorna bör dock inte överdrivas. Regeringen anser att det är av värde om en ökad produktfrihet på trafikförsäkringsområdet kommer till stånd. Regeringen delar även i övrigt Försäkringsutredningens bedömning. De nuvarande bestämmelserna om riskklassindelning, premieberäkning och förhandsanmälan av premiesatser bör därför upphävas. För att åstadkomma detta krävs ändringar i trafikförsäkrings- förordningen. Däremot behöver inga lagändringar göras. Regeringen avser att genomföra ändringarna i trafikförsäkringsförordningen i samband med att förevarande lagstiftningsärende slutförs. 5.4 Försäkringsklasser Det första livförsäkringsdirektivet innebär att vissa speciella verksamhets- former inte behöver införlivas i det svenska koncessionssystemet (klasserna V-IX i bilaga till direktivet). Så har heller inte skett. I proposition 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet (s. 106 och 107) uttalades att den rättsliga karaktären samt den civilrättsliga och skatterättsliga behandlingen av verksamhetsformerna enligt klasserna V och VI (tontiner och capital redemption) borde bli föremål för ytterligare utredning. Det föredragande statsrådet avsåg att senare återkomma i frågan. Även de verksamhetsformer som avses i klasserna VII-IX borde enligt propositionen tills vidare hållas utanför det svenska koncessionssystemet. Finansinspektionen har i sitt remissvar över internpromemorian aktualiserat frågan om inte vissa av dessa verksamhetsformer enligt det första liv- försäkringsdirektivet nu bör föras in i det svenska koncessionssystemet. Av verksamhetsformerna enligt klasserna V-IX enligt bilagan till första livförsäkringsdirektivet får, enligt det andra livförsäkringsdirektivet (artikel 10), tontiner och capital redemption tillhandahållas genom gränsöverskridande verksamhet om försäkringsgivaren har auktorisation för sådan verksamhet i sitt hemland. En försäkringsgivare från ett EES-land kan därför redan i dag marknadsföra dessa produkter i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet (se nuvarande 2 kap. 3 § tredje stycket LEF). Införlivandet av det tredje livförsäkringsdirektivet innebär att en försäkringsgivare från ett EES-land, genom sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet, utan svenskt tillstånd här kan tillhandahålla alla produkter som hemlandsauktorisationen omfattar. För att undvika diskriminering av svenska försäkringsbolag anser Finans- inspektionen att det bör övervägas om inte de aktuella verksamhetsformerna skall införlivas helt eller till viss del i det svenska systemet. I varje fall bör, enligt inspektionen, svenska bolag få möjlighet att bedriva verksamheterna i de länder där det är tillåtet enligt den nationella lagstiftningen. Den utredning angående tontiner och capital redemption som regeringen aviserade i proposition 1992/93:257 har emellertid ännu inte genomförts. Ytterligare överväganden krävs också i fråga om de verksamhetsformer som avses i klasserna VII-IX. Det skulle inte vara förenligt med den tredje generationens direktiv att, som Finansinspektionen i sista hand föreslagit, låta svenska försäkringsbolag bedriva verksamheterna endast i de EES-länder där försäkringsklasserna är tillåtna. En auktorisation skall gälla inom hela EES och ge ett företag rätt att bedriva verksamhet där med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster (se artikel 7.1 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 4 i tredje livförsäkringsdirektivet). Det sagda innebär att regeringen inte är beredd att i detta sammanhang genom- föra den reformering som Finansinspektionen förordat. Regeringen avser emellertid att återkomma till frågan. 5.5 Placeringsregler m.m. 5.5.1 Utgångspunkter Gällande placeringsregler m.m. Gällande placeringsregler för försäkringsbolag omfattar livförsäkringar. Skade- försäkringsverksamhet är endast i mindre utsträckning underkastad place- ringsregler. Livförsäkringsbolagens placeringsregler är ett uttryck för soliditetsprincipen, dvs. att försäkringsgivaren alltid skall kunna fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagare enligt ingångna avtal. Livförsäkringsbolagens placeringar regleras i 7 kap. 9 och 9 a §§ FRL. Ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för livförsäkringar skall alltid, dvs. vid varje tidpunkt, redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. De försäkringstekniska skulderna kan sägas vara summan av bolagets bindande åtaganden. Vad som skall tas upp som försäkringstekniska skulder anges i 7 kap. 1 § FRL, se vidare avsnitt 5.5.3 nedan. Huvuddelen (80 procent) av de medel som svarar mot försäkringstekniska skulder skall placeras i tillgångar som ansetts särskilt säkra (bl.a. statsobligationer, obligationer emitterade av kreditinstitut och fast egendom). Resterande 20 procent får bolagen placera i vilket tillgångsslag de vill med undantag för aktier. Denna resterande del kallas den fria sektorn. Motsvarande regler gäller (med något undantag) även i fråga om premiereserven för långa skadeförsäkringar, dvs. sådana som meddelats för längre tid än tio år. Premiereserven är bolagets ansvar för löpande försäkringar. För övrig skadeförsäkring infördes den 1 januari 1994 en allmänt formulerad placeringsregel, som ett led i harmoniseringen till det första skade- försäkringsdirektivet. Regeln innebär att medel som motsvarar de försäk- ringstekniska skulderna skall placeras med hänsyn till det slag av för- säkringsverksamhet som försäkringsbolaget bedriver, varvid risken för framtida växlingar i tillgångarnas avkastning och värde samt risken för valuta- kursförluster skall beaktas. Värderingen av tillgångar för täckande av de försäkringstekniska skulderna (eller premiereserven) skall, med vissa undantag, göras med tilllämpning av samma värderingsregler som vid årsredovisning m.m. för försäkringsbolag. Undantagen avser fastigheter och aktier i fastighetsbolag. Tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall som huvudregel finnas i Sverige. Livförsäkringstagare (och försäkringstagare i lång skadeförsäkring) har en särskild förmånsrätt i de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Förmånsrätten grundas på ett register som försäkringsbolagen skall föra över dessa tillgångar. För alla försäkringsbolag gäller dessutom en regel som innebär att ett för- säkringsbolag inte får äga större andel av aktierna i ett enskilt bolag än som motsvarar fem procent av det totala röstvärdet, den s.k. femprocentsregeln (7 kap 17 § FRL). Finansinspektionen kan medge dispens från regeln. Förvärv av aktier i finansiella företag har undantagits från femprocentsregelns begränsning. Större engagemang i sådana företag är tillåtna inom vissa ramar om de är av organisatorisk karaktär (7 kap. 17 a § FRL). Femprocentsregeln och undantagsregeln för finansiella förvärv gäller hela försäkringsbolagets verksamhet och avser alltså inte bara tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder. I fråga om livförsäkringar gäller en valutamatchningsregel som i princip innebär att försäkringstekniska skulder i en viss valuta skall motsvaras av tillgångar i samma valuta. Valutamatchningsregeln omfattar inte den fria sektorn. För långa skadeförsäkringar gäller motsvarande valutamatchningsregler beträffande premiereserven. Beträffande övriga skadeförsäkringar infördes den 1 januari 1994 en valutamatchningsbestämmelse i samband med införlivandet av första och andra generationens försäkringsdirektiv. För utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet gäller i stor utsträckning motsvarande regler som för svenska försäkringsbolag. Gällande lagstiftning innehåller inget generellt förbud för försäkringsbolagen att ta upp lån. Bolagens upplåningsmöjligheter är ändå begränsade till följd av den tolkning som gjorts av förbudet mot annan rörelse i 1 kap. 3 § FRL. Dessutom får inte försäkringsbolag ge ut konvertibla skuldebrev och, beträffande livförsäkringsbolag, vinstandelsbevis. EG:s regler EG:s regler avseende försäkringsbolagens placeringar finns framför allt i tredje generationens försäkringsdirektiv. Placeringsregler gäller både skade- försäkrings- och livförsäkringsverksamhet. Regelsystemen är i stort sett identiska. Placeringsreglerna gäller endast för de medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna (enligt den svenska översättningen "tekniska avsättningar"). Direktiven innehåller till att börja med en allmän regel som innebär att vid valet av de tillgångar som svarar mot de tekniska avsättningarna skall hänsyn tas till den typ av försäkringsrörelse som företaget bedriver. Tillgångarnas risk, avkastning och likviditet skall beaktas. Vidare skall försäkringsföretaget se till att tillgångsportföljen är väldiversifierad, dvs. att riskerna är spridda på ett lämpligt sätt. Denna övergripande regel kompletteras med relativt omfattande bestämmelser av detalj- och riktlinjekaraktär. Direktiven innehåller en lista över sådana slag av tillgångar som kan accepteras för täckande av tekniska avsättningar. Vidare betonas i direktiven vikten av att medlemsländerna inte passivt anpassar den nationella lagstiftningen till EG:s minimikrav. Länderna skall fastställa mer detaljerade regler för valet av acceptabla tillgångar. Medlemsländerna kan uppställa strängare krav på de tillgångar som skall täcka tekniska avsättningar, varför listan över tillåtna tillgångsslag inte behöver accepteras i sin helhet. Direktiven anger vidare en rad principer som skall gälla i fråga om bl.a. värdering av tillgångar, säkerhetskrav, behandling av derivatinstrument, likviditetskrav och koncerngenomlysning. Direktiven innehåller även begränsningsregler för enskilda investeringar (enhandsengagemang) och vissa typer av tillgångar. Bl.a. får värdepapper från samma emittent som huvudregel motsvara högst fem procent av de tekniska avsättningarna. Begränsningsreglerna är relaterade till de tekniska avsättningarna brutto, dvs. utan hänsyn tagen till eventuell avgiven åter- försäkring. Medlemsländerna skall fastställa ytterligare begränsningsregler, utöver dem som anges i direktiven. För det ändamålet anges olika riktlinjer, som t.ex. att tillgångsportföljen skall vara väldiversifierad, riskfyllda tillgångar bör behandlas med återhållsamhet och att illikvida tillgångar bör hanteras med försiktighet. Vidare anges att medlemsländerna under vissa förhållanden skall behandla tillgångar mer restriktivt än annars. Detta gäller bl.a. lån utan säkerhet och värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad. Enligt en särskild undantagsregel får 40 procent av tillgångarna som täcker de tekniska avsättningarna placeras i värdepapper från samma emittent under vissa förutsättningar. Det emitterande institutet måste stå under särskild tillsyn för skydd av obligationsinnehavarna. Dessa skall också ha en särskild förmånsrätt i händelse av institutets fallissemang. Tillgångarna skall som huvudregel vara lokaliserade inom gemenskapen om, beträffande skadeförsäkring, risken är belägen inom gemenskapen eller, i fråga om livförsäkring, verksamheten utövas där. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen har tillgångarna lokaliserade i en viss medlemsstat. Andra skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet innehåller regler om valutamatchning som bl.a. innebär att tillgångar som svarar mot tekniska avsättningar till högst 20 procent får redovisas i annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras. De redovisade direktivbestämmelserna gäller försäkringsgivare med huvudkontor inom gemenskapen. Hemlandets placeringsregler skall gälla för försäkringsgivarens verksamhet inom hela gemenskapen. I första generationens direktiv finns vissa placeringsregler för inom gemen- skapen etablerade filialer eller agenturer till försäkringsgivare med huvud- kontor utanför gemenskapen (tredjelandsföretag). Dessa regler innebär i korthet att filialen eller agenturen skall lyda under de nationella placeringsreglerna i den medlemsstat där filialen eller agenturen är etablerade. Agenturens eller filialens tillgångar (som motsvarar tekniska avsättningar) skall vara lokaliserade inom medlemsstatens territorium. Placeringspromemorian Lars Nyberg har på regeringens uppdrag utarbetat en promemoria med förslag till nya placeringsregler för försäkringsbolag (placeringspromemorian). I promemorian förs mot bakgrund av finansiell teoribildning en principdiskussion om hur olika risker i försäkringsrörelsen ger upphov till olika placeringsstrategier. Diskussionen utmynnar i vissa slutsatser i fråga om försäkringsbolagens kapitalförvaltning. Med utgångspunkt i att en placeringsstrategi skall vara riskminimerande bör karaktären på tillgångar och skulder vara likformig. Valet av tillgångar bör således styras av arten av de försäkringstekniska skulderna, dvs. av vilka slags försäkringar som bolaget meddelat. I det hänseendet skiljer sig livförsäkringsbolag från skadeförsäkringsbolag på så sätt att livbolagens åtaganden ofta är mer långfristiga än skadebolagens. Enligt promemorian bör därför placeringshorisonten i ett livbolag normalt överstiga den i ett skadebolag. I promemorian ges exempel på hur denna skillnad bör påverka valet av tillgångsslag. Vidare framhålls vikten av att tillgångsportföljer skall vara väldiversifierade, såväl inom som mellan olika tillgångsslag. Genom diversi- fiering minskas risken för att förluster på enskilda placeringar får alltför stort genomslag på ett försäkringsbolags finansiella stabilitet. Dessa slutsatser är grunden för huvudprinciperna i de fortsatta övervägandena och förslagen i promemorian. De principer som avses är de så kallade matchnings- och diversifieringsprinciperna som kommer att beskrivas i det följande (avsnitt 5.5.5). Förslagen i promemorian bygger på att placeringsreglerna tillämpas på de försäkringstekniska skulderna enligt en vidare definition än den gällande och vidare att tillgångarna tas upp till marknadsvärdet och inte som nu till bokfört värde. Enligt promemorian är marknadsvärdet den bästa utgångspunkten då man uppställer riskspridningsregler. Promemorians förslag innehåller, i linje med tredje generationens direktiv, en inledande allmän placeringsregel som syftar till att ge uttryck för de grundläggande matchnings- och diversifieringsprinciperna. Med utgångspunkt i direktivens regler görs därefter en kategorisering av tillgångarna som i huvudsak bygger på generella uppskattningar om hur riskfyllda tillgångarna är. Riskantagandena återspeglas i begränsningsregler som föreslås för de olika tillgångskategorierna. Begränsningsregler för enhandsengagemang föreslås komma till uttryck genom en allmän övergripande regel, medan detaljregleringen, enligt promemorian, bör ske i myndighetsföreskrifter. Försäkringsbolagen skall upprätta riktlinjer för sina placeringsstrategier. I fråga om lokalisering av tillgångar och valutamatchning föreslås regler som syftar till att införliva EG:s bestämmelser. Promemorian innehåller även förslag till ändringar som inte är föranledda av EG-harmonisering, nämligen förbud mot utfärdande av garantiförbindelser. Vidare föreslås femprocentsregeln och undantagsregeln om förvärv av finansiella företag bli upphävd. Regeringens överväganden Regeringen ansluter sig till den principiella syn på försäkringsbolagens medelsförvaltning som kommer till uttryck i placeringspromemorian och till huvudinriktningen i flertalet av de förslag som läggs fram i promemorian. Grundtanken med placeringsreglerna bör vara, som framhålls i placerings- promemorian, att tillgångarna skall placeras med beaktande av försäk- ringsrörelsens art. En matchning av tillgångar och skulder skall eftersträvas. Detta innebär exempelvis att realtillgångar, såsom aktier och fastigheter, och även fastförräntande långfristiga obligationer i normalfallet är mer lämpade att täcka långfristiga åtganden än kortfristiga åtaganden. För att täcka kortfristiga åtaganden torde det normalt vara lämpligt att använda kortfristiga räntebärande tillgångar i stor utsträckning. Kapitalförvaltningen bör dessutom präglas av ett "portföljtänkande". Det är helheten i tillgångsmassan som är av avgörande betydelse vid bedömning av risknivån och förväntad avkastning på tillgångarna. Genom att sprida investeringarna över ett stort antal tillgångar kan bolagen minimera den risk som är förknippad med att investera i en enskild tillgång. Regeringens förslag avviker från placeringspromemorians i några hänseenden. Detta gäller bl. a. placeringsreglernas tillämpningsområde. De nuvarande placeringsreglerna för livförsäkringsbolag tillämpas på tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Återbäring som inte tilldelats försäkringstagarna ingår inte i de försäkringstekniska skulderna. Placeringspromemorian utgår från att de föreslagna placeringsreglerna skall tillämpas på en utvidgad definition av försäkringstekniska skulder, som innefattar även återbäring som i någon mening förespeglats försäkringstagarna. Som kommer att framgå av avsnitt 5.5.3 är regeringen inte beredd att i detta sammanhang ändra definitionen av de försäkringstekniska skulderna eller på annat sätt utvidga placeringsreglernas tillämpningsområde. Regeringens förslag om begränsningar för olika tillgångsslag skiljer sig på vissa punkter från placeringspromemorian. Den något snävare gränsdragning som regeringen gjort i fråga om placeringar i tillgångsslagen aktier och fastigheter hänger samman med att placeringsreglernas tillämpningsområde inte fått sådan omfattning som förutsatts i placeringspromemorian. De fria medlen som inte omfattas av placeringsrestriktioner är alltså större enligt regeringens förslag än enligt promemorians utgångspunkter. Dessa förhållanden kan komma att ändras när Försäkringsutredningens slutbetänkande blir föremål för lagstiftningsåtgärder. I det sammanhanget kan även frågan om en höjning av gränserna för tillåtet innehav av aktier och fastigheter komma att övervägas. Regeringen föreslår inte, till skillnad från placeringspromemorian, att marknadsvärdering skall gälla för täckande av de försäkringstekniska skulderna eller vid tillämpning av de olika begränsningsregler som är relaterade till storleken på de försäkringstekniska skulderna. De närmare motiven till detta ställningstagande utvecklas i avsnitt 5.5.4 nedan. Till skillnad mot promemorians förslag har regeringen valt att behålla fem- procentsregeln och undantagsregeln för förvärv av finansiella företag. Rege- ringen anser att dessa regler inte bör avskaffas utan att frågan om alternativa begränsningar av försäkringsbolags innehav av majoritetsposter i andra företag utretts närmare. Lagtexten har i regeringens förslag utformats på ett något avvikande sätt, i förhållande till promemorians förslag, i syfte att göra den ganska komplicerade regleringen mer strukturerad och lättare att överblicka. I enlighet med placeringspromemorians förslag införs begreppet "skuldtäckning", som en motsvarighet till det nuvarande uttryckssättet att ett "belopp motsvarande försäkringstekniska skulder" alltid skall redovisas i vissa slag av tillgångar. Det nya begreppet är språkligt lätt att hantera och beskriver enligt sin lydelse i sig tydligt det grundläggande syftet bakom bestämmelserna. 5.5.2 Institut som omfattas av placeringsreglerna Regeringens förslag: De nya placeringsreglerna skall gälla för svenska skadeförsäkrings- och livförsäkringsbolag som bedriver direkt försäkrings- rörelse. Placeringsreglerna skall däremot inte gälla för försäkringsbolag som endast bedriver återförsäkringsrörelse. Utländska försäkringsföretag med säte utanför EES skall omfattas av de nya placeringsreglerna i fråga om verksamheten i Sverige. Gällande placeringsregler för utländska försäkringsgivare med säte inom EES upphävs. Placeringsreglerna skall, med visst undantag, även gälla för försäkringsbolag som meddelar livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder (unit linked-försäkringar). Understödsföreningar får möjlighet att, efter medgivande av Finansinspektionen, tillämpa de nya placeringsreglerna för försäkringsbolag. Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Promemorian innehåller dock inget förslag rörande understödsföreningar. Internpromemorians förslag omfattar försäkringsgivare med säte inom EES och överensstämmer i den delen med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har dock anfört att understödsföreningarna på vissa områden inte kan konkurrera på lika villkor som försäkringsbolag. Inspektionen anser därför att en ändring bör komma till stånd för föreningarnas del. Flera understödsföreningar, Pressens Pensionskassa, Försäkringsföreningen för det Statliga Området (FSO), Försäkringsbranschens Pensionskassa, Försäkringsföreningen för försäkringskasseområdet (FFO), Pensionskassan för Svenska Tobaks AB:s Förvaltningspersonal Försäkringsförening, Sparinstitutens Pensionskassa Försäkringsförening, Konsumentkooperationens Pensionskassa, för- säkringsförening, Arkitekternas Pensionskassa och Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa, har gemensamt framhållit att lagen om understödsföreningar skyndsamt bör revideras, i vart fall beträffande placeringsreglerna, och att en ändring bör träda i kraft samtidigt som nya placeringsregler för försäkringsbolag börjar gälla. Understödsföreningarna har dessutom anfört att de bör ges samma möjligheter till medelsplacering som försäkringsbolagen och att ett bibehållande av nuvarande regler kommer att medföra minskat intresse för nyetablering av understödsföreningar. Detta förhållande är, enligt föreningarna, inte önskvärt eftersom dessa i övrigt bedriver en framgångsrik och kostnadseffektiv verksamhet. EG:s regler: Både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäk- ringsdirektivet rör rätten att starta och driva direkt försäkringsverksamhet, se artikel 1 i båda direktiven (se även artikel 2 i tredje generationens direktiv). I första generationens försäkringsdirektiv anges vilka associationsformer ett försäkringsföretag får ha i de olika medlemsländerna (se artikel 8 i första generationens försäkringsdirektiv i dess lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet). Av anslutningsfördraget till EG följer att försäkringsdirektiven för svensk del är tillämpliga på försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar. Första generationens försäkringsdirektiv innehåller regler för inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer till företag med huvudkontor utanför gemenskapen (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Dessa regler har inte ändrats genom den andra eller tredje generationens direktiv. Reglerna innebär bl.a. att en medlemsstat skall se till att agenturen eller filialen har tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna och att den lag som gäller i respektive medlemsstat skall tillämpas vad gäller vilka tillgångsslag som får användas för skuldtäckning. Gällande rätt: Livförsäkringsbolagens placeringsregler återfinns i 7 kap. 9 och 9 a §§ FRL. Enligt 9 § skall ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder alltid redovisas i vissa slag av tillgångar (se avsnitt 5.5.3). För s.k. långa skadeförsäkringar skall motsvarande placeringsregler tillämpas i fråga om redovisning av premiereserven (bolagets ansvarighet för löpande försäkringar). Den 1 januari 1994 infördes en allmän placeringsregel av provisorisk natur även för övriga skadeförsäkringars del (7 kap. 10 § andra stycket FRL). De nuvarande placeringsreglerna för svenska försäkringsbolag gäller både direkt försäkringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet. I 1 kap. 10 § FRL finns dock en dispensmöjlighet i fråga om återförsäkringsverksamhet som är så allmänt utformad att det är teoretiskt möjligt att ge dispens från samtliga bestämmelser i FRL. Den svenska regleringen av utländska försäkringsbolags verksamhet här i landet omfattar endast direkt försäkring (38 § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, LUF och 1 kap 1 § LEF). Enligt 8 § lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värde- pappersfonder undantas s.k. fondförsäkringsbolag från placeringsreglerna i FRL på så sätt att bolagen får placera i andra slag av tillgångar än de som anges i 7 kap. 9 § FRL, t.ex. aktier. Bestämmelsen tillkom mot bakgrund av att de finansiella riskerna är förhållandevis små i fondförsäkringsbolag eftersom riskerna i huvudsak bärs av försäkringstagarna (se prop. 1989/90:34 s.90). För understödsföreningarna gäller placeringsbestämmelserna i 24 § lagen (1972:262) om understödsföreningar. Reglerna är i allt väsentligt likalydande med de som gäller för livförsäkringsbolag. Skälen för regeringens förslag: Tredje generationens försäkringsdirektiv innebär att direktivens placeringsregler måste införlivas i den svenska lagstiftningen i fråga om svenska skadeförsäkringsbolag och livförsäkringsbolag som driver direkt försäkringsverksamhet. För skadeförsäkringsbolag innebär de nya reglerna väsentligt ändrade förut- sättningar för placering av bolagens tillgångar, eftersom nuvarande regelverk i mycket liten omfattning styr placeringsverksamheten för annan skadeförsäkring än s.k. lång skadeförsäkring. De nya reglerna innebär begränsningar både vad gäller val av tillgångar och möjligheten att ha stora enhandsengagemang. Det är av väsentlig betydelse att riskbegränsande regler för placeringsverksamheten kommer att gälla för skadeförsäkringsbolagens totala verksamhet. Direktiven är, som nämnts, inte tillämpliga på återförsäkringsverksamhet. Frågan är om och i så fall i vilken utsträckning de nya EG-harmoniserade placeringsreglerna ändå bör omfatta svenska försäkringsbolags åter- försäkringsrörelse. Enligt placeringspromemorians förslag skall försäkringsbolag som enbart meddelar återförsäkring inte omfattas av de nya placeringsreglerna. I promemorian anförs att försäkringstagarna på återförsäkringsmarknaden är försäkringsföretag som måste anses ha tillräcklig kapacitet och kunskap för att själva skaffa sig den information som är nödvändig för att ingå för- säkringsavtal. Enligt promemorian saknas därför motiv för en reglering av rena återförsäkringsbolag. Det kan få allvarliga konsekvenser för ett (direkt) försäkringsbolag och dess kunder om ett återförsäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden enligt återförsäkringsavtal med det förstnämnda bolaget. Det kan därför, enligt regeringens mening, finnas fog för att införa placeringregler även för försäkringsbolag som enbart bedriver återförsäkringsverksamhet. Det är emellertid inte självklart att sådana placeringsregler skall utformas på samma sätt som de regler som i detta lagstiftningsärende föreslås för direkt- försäkringsbolag. Till saken hör att rena återförsäkringsbolag i flera länder inte alls omfattas av tillsyn och placeringsregler. Ett förslag om placeringsregler för svenska rena återförsäkringsbolag skulle kräva överväganden och beredning som faller utanför ramen för förevarande lagstiftningsärende. Regeringen är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå placeringsregler för försäkringsbolag som uteslutande driver återförsäkringsverksamhet. I fråga om försäkringsbolag som bedriver både direkt försäkringsrörelse och återförsäkringsverksamhet (blandad verksamhet) gör regeringen följande bedömning. En riskfylld hantering av de medel som härrör från åter- försäkringsrörelsen skulle kunna leda till förluster som drabbar försäk- ringstagare inom den direkta försäkringsrörelsen. Regeringen anser därför att, för bolag med blandad verksamhet, även återförsäkringsrörelsen skall omfattas av de nya placeringsreglerna. För utländska försäkringsföretag med säte utanför EES gäller enligt LUF i dag i stort sett samma placeringsregler som för svenska försäkringsbolag. Detta överensstämmer med alltjämt gällande bestämmelser i första generationens direktiv (se ovan). I enlighet med dessa bestämmelser bör, enligt regeringens mening, reformeringen av placeringsreglerna även omfatta sådan utländska försäkringsföretag i fråga om deras verksamhet här i landet. Däremot bör, som hittills, de utländska försäkringsföretagens återförsäkringsrörelse inte omfattas av någon reglering. Beträffande försäkringsgivare med säte inom EES innebär den tredje generationens försäkringsdirektiv att hemlandets EG-harmoniserade place- ringsregler gäller för försäkringsgivarens verksamhet inom hela EES. Verk- samheten kommer även att stå under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet. Svenska placeringsregler skall alltså inte tillämpas på dessa försäkringsgivare. De nu gällande placeringsreglerna för sådana försäkringsgivare bör upphävas. Fondförsäkringsbolag En särskild fråga är hur fondförsäkringsbolag skall behandlas i place- ringshänseende i fråga om medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Enligt 8 § lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder (fondförsäkringslagen) undantas fondförsäkringsbolagen från placeringsreglerna i försäkringsrörelselagen på så sätt att bolagen får placera belopp motsvarande försäkringstekniska skulder även i andra slag av tillgångar än dem som anges i nuvarande 7 kap. 9 § FRL, t.ex. aktier. Denna undantagsbestämmelse tillkom mot bakgrund av att bolagens finansiella risker är förhållandevis små i fondanknuten livförsäkringsrörelse, då risken i huvudsak bärs av försäkringstagarna, som genom aktiva val styr försäkringssparandet. De nya placeringsregler som föreslås i detta lagstiftningsärende innebär emellertid att alla svenska livförsäkringsbolag får möjligheter att placera i andra till- gångsslag än vad som hittills varit möjligt. Regeringen anser därför att det inte längre är motiverat att generellt undanta fondförsäkringsbolag från de nya placeringsreglerna. Fondförsäkringsbolag bör dock undantas från de begränsningar som i det följande kommer att föreslås i fråga om fondandelar (se författningskommentaren till 8 § fondförsäkringslagen). Understödsföreningar Understödsföreningarnas verksamhet regleras av lagen (1972:262) om under- stödsföreningar. Den lagstiftningen behöver harmoniseras med EG:s regler. I proposition 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet konstaterade föredragande statsrådet att en sådan reform avseende understödsföreningarna inte var möjlig att genomföra i det lagstiftningsärendet. Arbetet borde i stället, enligt föredraganden, utföras i särskild ordning. Något sådant arbete har emellertid ännu inte kommit till stånd. Det är därför inte heller i detta sammanhang möjligt att lägga fram något förslag som innebär en EG-harmonisering av understödsföreningarnas verksamhetsregler. Som Finansinspektionen och flera understödsföreningar framhållit vore det olyckligt om understödsföreningarna till följd härav måste verka under sämre konkurrensförutsättningar än försäkringsbolag. Regeringen anser därför att understödsföreningarna bör ges möjlighet att tillämpa de placeringsregler som föreslås för försäkringsbolagens del. Den lämpligaste lösningen för att åstadkomma detta är, enligt regeringens mening, att Finansinspektionen, efter ansökan, får besluta att försäkringsrörelselagens placeringsregler skall tillämpas av en understödsförening. Det bör framhållas att detta är en provisorisk lösning i avvaktan på en reformering av lagstift- ningen för understödsföreningarna. 5.5.3 Placeringsreglernas tillämpningsområde Regeringens förslag: De nya placeringsreglerna skall tillämpas på för- säkringstekniska skulder för egen räkning, dvs. den del av dessa skulder som överstiger återförsäkringsgivarnas ansvarighet. Finansinspektionen får i enskilda fall besluta att avdrag för avgiven återförsäkring inte får göras. Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. För livförsäkring har utredningen emellertid föreslagit en särskild regel om lämplig riskspridning också för återbäringsmedel som inte ingår i de försäkringstekniska skulderna. Placeringspromemorians förslag har som utgångspunkt att de försäkringstekniska skulderna i fråga om livförsäkring skall ges en vidare definition än vad som gäller i dag. I övrigt överensstämmer promemorians förslag i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges Riksbank föreslår en provisorisk lösning för det fall genomförandet av Försäkringsutredningens kommande förslag om placeringsreglernas tillämpningsområde skulle ta lång tid. Riksbankens förslag innebär att återbäringsfonden inte får överstiga en viss nivå. En viss del av fonden skulle därmed komma att omfattas av placeringsreglerna. Lösningen kan enligt Riksbanken anstå om Försäkringsutredningens kommande förslag kommer att genomföras inom kort. Finansinspektionen ifrågasätter om inte utredningens lösning strider mot vissa bestämmelser i tredje generationens försäkringsdirektiv som förbjuder medlemsstaterna att föreskriva regler som begränsar användningen av bolagens fria medel. Riksgäldskontoret anser att åter- bäringsfonden bör skyddas genom att placeringsreglerna blir tillämpliga utan att fonden betraktas som en försäkringsteknisk skuld. Konsumentverket anför att pen- sionsförsäkringarnas återbäringsräntor skall betraktas som en försäkringsteknisk skuld och omfattas av placeringsreglerna. Försäkringsförbundet anför, med instämmande av Sveriges Livförsäkringsföreningars Riksförbund och Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, att de föreslagna placeringsreglerna i sig inte skapar behov av utvidgat tillämpningsområde och att fastställandet av området bör kunna anstå i avvaktan på Försäkringsutredningen slutbetänkande. Industriförbundet anför att starka skäl talar för att samordna införandet av placeringsreglerna med en ordning som innebär att återbäringsfonden omfattas av reglerna. EG:s regler: Placeringsreglerna i tredje generationens försäkringsdirektiv gäller endast tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna (artiklarna 20-22 i tredje generationens försäkringsdirektiv). Medlemsstaterna får inte fastställa några regler för valet av tillgångar som inte används för skuldtäckning av de tekniska avsättningarna (artikel 18.1 i första skadeförsäkringsdirektivet enligt lydelse i artikel artikel 26 i tredje skade- försäkringsdirektivet och artikel 21.1 i första livförsäkringsdirektivet enligt lydelse i artikel 27 i tredje livförsäkringsdirektivet). Enligt artikel 17 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet) skall storleken på de tekniska avsättningarna för liv- försäkring fastställas efter en tillräckligt betryggande prospektiv aktuariell metod. Avsättningarna skall omfatta bl.a. alla garanterade återköpsvärden, återbäring som försäkringstagarna har rätt till, oavsett hur formerna för återbäring benämns. I fråga om skadeförsäkringar skall enligt artikel 15 i första skadeförsäk- ringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 17 i tredje skadeförsäkrings- direktivet) storleken av de tekniska avsättningarna bestämmas enligt reglerna i rådets direktiv 91/647/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (artiklarna 56-58 och 60 i redovisningsdirektivet). Enligt placeringsreglerna i tredje generationens direktiv får återför- säkringsgivares ansvarighet användas för att täcka de tekniska avsättningarna. Direktiven innebär emellertid inte att ett medlemsland skulle vara förhindrat att i stället välja att räkna av avgiven återförsäkring från de för- säkringstekniska skulderna, dvs. att tillämpa placeringsreglerna på försäk- ringstekniska skulder för egen räkning. Gällande rätt: De nu gällande placeringsreglerna för livförsäkringar tillämpas på ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska skulderna (7 kap. 9 § FRL). I de försäkringstekniska skulderna ingår sådana åtaganden som utgör bindande utfästelser till enskilda försäkringstagare. Dessa skulder utgörs av värdet på balansdagen av bolagets ansvarighet för 1. löpande försäkringar (premiereserv), 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), 3. utgifter för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehandlings- reserv), 4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har för- fallit till betalning, 5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livför- säkringsrörelse som inte har förfallit till betalning, och 6. avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för reservens storlek som anges i 12 kap. 9 a § första meningen FRL. De två sistnämnda posterna avser skadeförsäkringsrörelse. De försäkringstekniska skulderna omfattar omkring två tredjedelar av liv- försäkringsbolagens balansomslutningar enligt de officiella boksluten. På skuldsidan i det officiella bokslutet ingår - utöver försäkringstekni- ska skulder - bl.a. en post som benämns återbäringsfonden. Den fonden kan betraktas som en restpost för att värdet av skuldsidans poster skall överensstämma med det bokförda värdet av tillgångarna. Ett livförsäkringsbolag skall sätta av årsvinsten på livförsäkringsrörelsen till återbäringsfonden. Återbäringsfonden är den enda överskottsfonden inom livförsäkringsrörelsen i ett livförsäkringsbolag. Återbäringsfonden får endast användas för återbäring till försäkringstagarna och för förlusttäckning, om inte Finansinspektionen medger annat. Sådan återbäring som försäkringstagarna har förväntningar på till följd av lämnade uppgifter om återbäringsräntor eller andra besked, och som ännu inte tilldelats, ingår inte i de försäkringstekniska skulderna. Denna s.k. allokerade återbäring motsvaras dels av återbäringsfonden och dels av värden utanför balansräkningen då tillgångarnas marknadsvärden överstiger de bokförda värdena. Den allokerade återbäringen (utöver återbärings- fonden) framgår inte av det officiella bokslutet utan av det tekniska bokslutet. Det senare används för preliminär fördelning av återbäring mellan försäkringsta- garna och för att underlätta uppföljningen av bolagets resultat. En väsentlig skillnad mellan de båda boksluten är att det tekniska bokslutet baseras på tillgångarnas marknadsvärde medan det officiella bokslutet bygger på bokförda värden. Beträffande s.k. lång skadeförsäkring skall motsvarande placeringsregler som för livförsäkringar tillämpas på medel som motsvarar premiereserven (se 7 kap. 10 § FRL). För skadeförsäkringsbolag som meddelar försäkringar för kortare tid än tio år infördes den 1 januari 1994 en allmän placeringsregel av provisorisk natur (7 kap. 10 andra stycket FRL). Regeln, som bl.a innebär att hänsyn skall tas till det slag av försäkringsverksamhet som bedrivs, skall tillämpas på medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag får använda återförsäk- ringsgivares ansvarighet (fordran på återförsäkringsgivare) på grund av avgiven återförsäkring för att täcka de försäkringstekniska skulderna (7 kap. 9 § första stycket 9 och 10 § FRL). Finansinspektionen har i enlighet med den första generationens försäkringsdirektiv, meddelat föreskrifter om hur stor del av de försäkringstekniska skulderna som får motsvaras av återförsäkringsgivares ansvarighet (se artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet och artikel 15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet samt Finansinspektionens författningssamling FFFS 1994:20). Skälen för regeringens förslag: EG:s regler innebär att placeringsregler (regler för valet av tillgångar) endast får gälla medel som motsvarar försäkringstekniska skulder. För svensk del kompliceras frågan om de nya placeringsreglernas tillämpningsområde för livförsäkringar av att åter- bäringsfonden kan anses tillhöra försäkringstagarna gemensamt, samtidigt som den får användas för förlusttäckning. I det följande behandlas därför liv- försäkringar och skadeförsäkringar i skilda avsnitt. En särskild fråga om hanteringen av fordran mot återförsäkringsgivare i detta sammanhang tas upp i ett avslutande avsnitt. Livförsäkringar Direktivens bestämmelser bygger på att försäkringstekniska skulder och kapi- talbasen (solvensmarginalen, enligt direktivens terminologi) är skilda begrepp. Kapitalbasen kan betraktas som en kapitalbuffert utöver de försäkringstekniska skulderna. Försäkringsutredningen har utförligt undersökt om återbäringsfonden skall anses utgöra en försäkringsteknisk skuld i tredje livförsäkringsdirektivets mening, och därmed omfattas av placeringsreglerna, eller om den bör räknas in i kapitalbasen. Utredningens analys visar att återbäringsfonden kan anses uppfylla kriterierna för försäkringsteknisk skuld enligt direktivet. Genom att återbäringsfonden kan tas i anspråk för förlusttäckning synes den emellertid samtidigt kunna räknas in som en post i kapitalbasen och skulle därmed falla utanför de försäkringstekniska skulderna. Enligt artikel 18.2 i första livförsäkringsdirektivet får nämligen vinstreserv räknas in i kapitalbasen om den kan användas för förlusttäckning och om den inte är tillgänglig för utdelning till försäkringstagarna. Återbäringsfonden uppfyller båda rekvisiten i den direktivbestämmelsen. Sammanfattningsvis kan - som Försäkringsutredningen funnit - konstateras att EG:s regler inte ger någon klar vägledning om huruvida återbäringsfonden skall anses som en försäkringsteknisk skuld, som en del av kapitalbasen eller om den kan hänföras till båda kategorierna samtidigt. Svårigheterna att hitta en lämplig klassificering av återbäringsfonden hänger framför allt samman med att den svenska lagstiftningen i centrala delar skiljer sig från de regelsystem som gäller inom EG. Utredningen anser att det mot bakgrund av konsumentintresset är väsentligt att inte bara tilldelad återbäring utan även återbäringsfonden skyddas av särskilda placeringsregler precis som de försäkringstekniska skulderna. Ett sätt att åstadkomma detta skulle, enligt utredningen, kunna vara att ändra definitionen av de försäkringstekniska skulderna så att även återbäringsfonden kommer att ingå i dessa. Med hänsyn till att utredningen i sitt fortsatta arbete skall behandla bl.a. frågan om principerna för försäkringstekniska reserveringar har utredningen emellertid valt att inte lägga fram ett sådant förslag. Det skulle, enligt utredningen, vara olyckligt om det nu slogs fast principer som kanske måste ändras inom kort. Ett annat alternativ skulle kunna vara att de särskilda placeringsreglerna görs tillämpliga också på återbäringsfonden, utan att den klassificeras som en försäkringsteknisk skuld. En regel med denna innebörd skulle emellertid, enligt utredningen, kunna sättas ifråga mot bakgrund av att EG:s regler innebär att särskilda placeringsregler bara får gälla försäkringstekniska skulder. Mot denna bakgrund har utredningen kommit fram till att de särskilda place- ringsreglerna tills vidare får gälla de försäkringstekniska skulderna så som de för närvarande definieras. En förutsättning för att detta skall anses vara acceptabelt ur konsumentskyddssynpunkt är, enligt utredningen, att försäkringsbolagen betraktar alla återbäringsmedel som bundna medel, även om formella placeringsbegränsningar saknas. Enligt utredningen är det särskilt väsentligt att dessa medel placeras med god riskspridning. Försäkringsutredningen anser att det under alla förhållanden framstår som nödvändigt att Finansinspektionen har möjlighet att ingripa om försäkringsbolag vid placering av återbäringsmedel åsidosätter rimliga krav på diversifiering. Utredningen har därför föreslagit en allmänt hållen regel om riskspridning också vid placering av återbäringsmedel. En sådan allmänt hållen regel kan enligt utredningen inte anses strida mot EG:s direktiv. Om Finansinspektionen finner att regeln överträds kan inspektionen vidta åtgärder enligt 19 kap. 11 § FRL. Regeringen gör följande bedömning. Försäkringsutredningen kommer i sitt slutbetänkande att ta upp frågor om återbäringsfondens ställning och om placeringsreglernas tillämpningsområde. Frågan är om det i avvaktan på utredningens slutbetänkande bör införas ett provisoriskt arrangemang som innebär att hela eller delar av återbäringsfonden räknas som en försäkringsteknisk skuld. Enligt regeringens mening finns det en risk att ett sådant arrangemang inskränker utredningens möjligheter att välja lämpliga handlingsalternativ i sitt slutbetänkande. Som utredningen anfört skulle det dessutom vara olyckligt om det nu slogs fast principer som kanske måste ändras inom kort. Regeringen är därför inte beredd att nu ändra definitionen av de försäkringstekniska skulderna så att återbäringsfonden, helt eller delvis, inräknas i dessa. En alternativ lösning som gör de särskilda placeringsreglerna tillämpliga på återbäringsfonden utan att den klassificeras som försäkringsteknisk skuld skulle, som Försäkringsutredningen konstaterat, kanske inte vara förenlig med EG:s regler. Det finns inte skäl att nu, när beredningen av För- säkringsutredningens slutbetänkande är förhållandevis nära förestående, närmare överväga regler av den karaktären. Slutligen har Försäkringsutredningen föreslagit en allmänt hållen regel om riskspridning även vid placering av återbäringsmedel. En sådan regel skulle emellertid endast bli ett provisoriskt arrangemang i avvaktan på genomförandet av Försäkringsutredningens slutbetänkande. Det bör i sammanhanget framhållas att en kapitalförvaltning som innebär att riskkoncentrationen i de fria medlen är så stor att ett försäkringsbolags soliditet äventyras och därmed också dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal riskeras inte kan anses förenlig med en sund försäkringsverksamhet. Finansinspektionen bör därför redan enligt gällande regler ha vissa möjligheter att ingripa mot placeringen av de fria medlen, låt vara att dessa möjligheter inte tar direkt sikte på spridningen av motsvarande tillgångar. Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att införa en allmän risk- spridningsregel av det slag som Försäkringsutredningen förordat. Det sagda innebär att regeringen anser att de placeringsregler som föreslås i detta ärende skall tillämpas för tillgångar som motsvarar den nu gällande definitionen av försäkringstekniska skulder. Skadeförsäkring EG:s regler innebär att även skadeförsäkringsbolag skall tillämpa de nya placeringsreglerna på medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Detta innebär en väsentlig skillnad jämfört med dagens situation, eftersom placeringsregler tillämpas endast för en liten del av skadeförsäk- ringsverksamheten för närvarande (se avsnitt 5.5.2). Även för s.k. lång skadeförsäkring sker en ändring vad gäller placerings- reglernas tillämpningsområde såtillvida att de nuvarande placeringsreglerna för sådana försäkringar inte omfattar samtliga försäkringstekniska skulder utan endast premiereserven. Denna förändring torde dock inte ha någon större betydelse eftersom premiereserven är den helt dominerande posten i de försäkringstekniska skulderna för lång skadeförsäkring. Det kan för övrigt tilläggas att med långa skadeförsäkringar avses i praktiken brandförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år. Bestämmelserna om återbäringsfond är inte tillämpliga för skadeförsäkringsbolag eftersom vinstutdelning till aktieägare eller garanter är tillåten i dessa bolag. Det tidigare förda resonemanget om hanteringen av återbäringsmedel gäller därför inte skadeförsäkringsbolag. Behandling av fordran mot återförsäkringsgivare Som nämnts får enligt gällande regler livförsäkringsbolag och skadeförsäk- ringsbolag använda återförsäkringsgivares ansvarighet (fordran på åter- försäkringsgivare) på grund av avgiven återförsäkring för täckning av de försäkringstekniska skulderna (respektive premiereserven för lång skade- försäkring). Något avdrag för avgiven återförsäkring görs alltså inte från det belopp som skall skuldtäckas. Placeringspromemorians förslag innebär, till skillnad från den nuvarande ordningen, att det belopp som skall skuldtäckas minskas med avgiven återförsäkring om Finansinspektionen godtar det. Skuldtäckningsbeloppet är alltså enligt promemorians förslag ett nettobelopp eller, med andra ord, försäkringstekniska skulder för egen räkning. (Dock skall justering göras för ev. förekommande reservdeposition - se författningskommentaren till 7 kap. 10 § första stycket 19 FRL). Med en sådan metod uppnås en bättre riskspridning i fråga om de försäkringstekniska skulderna för egen räkning jämfört med om fordran på återförsäkringsgivare får användas för täckning av de försäkringstekniska skulderna brutto. Regeringen ansluter sig därför till promemorians förslag i denna del. I linje med vad som föreslagits i placeringspromemorian bör en regel införas enligt vilken Finansinspektionen i enskilda fall får besluta att avdrag inte får göras för avgiven återförsäkring, om återförsäkringen inte i tillräcklig utsträckning bidrar till att minska bolagets risktagande. Bestämmelsen behandlas närmare i författningskommentaren. Placeringspromemorian innehåller dessutom ett förslag som syftar till att begränsa ett försäkringsbolags exponering mot en enskild återförsäkringsgivare. Enligt promemorians förslag skall regeringen eller Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter i frågan. Regeringen är inte främmande för att det kan finnas behov av en sådan reglering som föreslagits i promemorian. Det kan å andra sidan vara helt i sin ordning med förhållandevis stora exponeringar mot solida och välrenommerade återförsäkringsgivare, som dessutom i sin tur återförsäkrar sig på den internationella återförsäkringsmarknaden. Enligt regeringens mening har det i ärendet inte framkommit tillräckliga motiv för en reglering i enlighet med promemorians förslag. Den nyss nämnda möjligheten för Finansinspektionen att i enskilda fall besluta att avdrag inte får göras för avgiven återförsäkring vid bestämning av vilket belopp som skall skuldtäckas får anses ge tillräckliga möjligheter att motverka att återförsäkring används på ett sätt som innebär att försäkringsbolagets stabilitet sätts i fara. Finansinspektionen kan i sin tillsynsverksamhet särskilt uppmärksamma fall då ett försäkringsbolag avgivit återförsäkring i stor omfattning till ett och samma återförsäkringsbolag. Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna de uppgifter i saken som inspektionen begär. 5.5.4 Värdering av tillgångar Regeringens förslag: Vid tillämpning av de nya placeringsreglerna skall de tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder som huvudregel värderas enligt de nuvarande redovisningsreglerna för försäkringsbolag. Vid värdering av en tillgång skall avdrag göras för skulder som härrör ur förvärvet av tillgången. Vid värderingen av en fordran på annan än för- säkringstagare skall avdrag göras för eventuell motfordran som gäldenären har mot försäkringsbolaget. Gällande regler om värdering av tillgångar för utländska försäkringsgivare med säte inom EES upphävs. Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens på så sätt att de tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan erinran. Försäkringsförbundet har påpekat att enligt det förslag till årsredovisningsregler för försäkringsbolag som lagts fram av Redovisningskommittén (SOU 1994:17) kan bolagen i årsredovisningen välja mellan anskaffningsvärde och marknadsvärde. Värderingen av tillgångar kan därför, åtminstone till en början, bli olika i årsredovisningen och i redovisningen för skuldtäckning. EG:s regler: Artikel 21.1 i tredje generationens försäkringsdirektiv innehåller bestämmelser dels om vilka slag av tillgångar som får användas för att täcka de tekniska avsättningarna, dels principer för värderingen av sådana tillgångar. Enligt artikeln skall hemlandet fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara tillgångar. Beträffande värdering av tillgångar anges att bl.a. följande principer skall iakttas (artikel 21.1 fjärde stycket). Alla tillgångar skall värderas på ett betryggande sätt med hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. Tillgångarna skall värderas exklusive varje skuld som härrör ur förvärvet. Derivatinstrument måste värderas försiktigt och får beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna. Lån till och ford- ringar hos tredje part får endast godkännas efter avdrag för samtliga eventuella skulder till denna. Värdet av lån och fordringar måste beräknas med försiktighet med vederbörlig hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. Om bland tillgångarna ingår någon investering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets investeringar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs enligt artikel 21 beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet kan behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt. För inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer till företag med huvudkontor utanför gemenskapen gäller att det är lagen i respektive medlemsstat som skall tillämpas vid värderingen av tillgångar som motsvarar tekniska avsätt- ningar inom medlemslandet (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Gällande rätt: Livförsäkring För täckande av försäkringstekniska skulder för livförsäkringar skall till- gångarna som huvudregel värderas enligt de allmänna redovisningsreglerna, dvs. enligt bestämmelserna för årsredovisning och årsbokslut, för försäkringsbolag (se 7 kap. 9 a § andra-fjärde styckena FRL). Bokföringslagen innebär att omsättningstillgångar skall tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (lägsta värdets princip). Redovisningsreglerna för försäkringsbolag innebär att värdehandlingar som svarar mot försäkringstekniska skulder, under vissa förutsättningar, får tas upp till högre värde än vad som följer av lägsta värdets princip (11 kap. 7 FRL). Värdehandlingarna får tas upp endera till högst samma värde som i närmast föregående balansräkning eller, om värdehandlingen anskaffats under räkenskaps- året, till anskaffningsvärdet. Detta gäller under förutsättning att värdehandlingen inte behöver realiseras vid en kanske ogynnsam tidpunkt utan kan ligga kvar i portföljen till förfallo- eller konverteringsdagen. Det kan också uttryckas så att värdehandlingen förfaller till betalning innan den motsvarande försäkringsförpliktelsen aktualiseras. Denna allmänna redovisningsregel för försäkringsbolag gäller även vid den värdering som skall tillämpas för täckande av de försäkringstekniska skulderna. Vid värdering av fastigheter och fastighetsrelaterade tillgångar för täckande av de försäkringstekniska skulderna gäller vissa undantag från de allmänna redovisningsreglerna. Undantagen innebär bl.a. att försäkringsbolagens egna fastigheter och tomträtter får tas upp till vissa angivna procentandelar av det uppskattade värdet eller pantvärdet, i den utsträckning egendomen inte utnyttjats för pantsättning. För vissa fastigheter som det typiskt sett inte finns någon alternativ användning för eller som saknar marknadsvärde i egentlig mening, bl.a. idrottsanläggningar och bensinstationer, fastställer Finansinspektionen i varje särskilt fall det värde som får redovisas. Denna värdering sker av naturliga skäl med stor försiktighet (prop. 1990/91:7 s. 5 f). Aktier i dotterbolag, som är fastighetsbolag, skall tas upp till det lägsta av det uppskattade värdet av aktierna och det värde som skulle ha fastställts för fastighetsbolagets fastigheter eller tomträtter om dessa hade ägts direkt av försäkringsbolaget (se prop. 1989/90:34 s. 79-80). För utländska försäkringsgivare som driver koncessionspliktig verksamhet här i landet gäller motsvarande värderingsregler som för svenska försäkringsbolag (13 och 14 §§ LUF och 5 kap. 5-7 §§ LEF). Skadeförsäkring För skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år (långa skade- försäkringar) tillämpas beträffande premiereserven samma värderingsregler som för livförsäkringar (7 kap. 10 § första stycket FRL). För det stora flertalet skadeförsäkringar (sådana som meddelas för kortare tid än tio år) finns för närvarande inga bestämmelser om att försäkringstekniska skulder (eller premiereserv) skall motsvaras av vissa typer av tillgångar. Det finns inte heller i FRL några särskilda värderingsregler för täckande av försäkringstekniska skulder. Motsvarande gäller i fråga om utländska försäkringsgivares skadeförsäkringsverksamhet här i landet. Skälen för regeringens förslag: Av redogörelsen för gällande rätt framgår att värderingen av tillgångar för täckande av försäkringstekniska skulder (skuldtäckningsvärdering) i stor utsträckning bygger på de värderingsregler som gäller för årsredovisning och årsbokslut. Det bör för tydlighetens skull framhållas att det - bortsett från vissa följdändringar - endast är regler för skuldtäckningsvärdering som är föremål för överväganden i detta lagstiftningsärende. Placeringspromemorian Enligt placeringspromemorian bör tillgångar som används för skuldtäckning tas upp till marknadsvärden. Värderingsregler som sätts med en viss säkerhetsmarginal kan synas vara i försäkringstagarnas intresse, eftersom en försiktigt värderad balansräkning, där tillgångarna åtminstone delvis tas upp till lägre värden än marknadsvärden, innebär att bolaget har dolda reserver. Detta leder emellertid enligt promemorian till att balansräkningen blir sämre genomlyst, vilket är otillfredsställande för alla intressenter som vill granska och analysera försäkringsbolag. Om man önskar ytterligare säkerhetsmarginaler är det, enligt promemorian, sannolikt bättre att direkt ställa upp snävare gränser för försäkringsbolagens placeringsmöjligheter än att bygga in säkerhetsmar- ginaler på så många ställen att det är svårt att få en korrekt bild av bolagets ställning. I placeringspromemorian framhålls att marknadsvärden sannolikt är den bästa utgångspunkten när man ställer upp riskspridningsregler. Att basera reglerna på historiska anskaffningsvärden skulle leda till att äldre tillgångar med låga an- skaffningsvärden inte behandlas likvärdigt med motsvarande nyanskaffade tillgångar i riskhänseende. Ett system som grundas på marknadsvärden skulle däremot, enligt promemorian, få en inbyggd dynamik. Om en tillgång stiger i värde i den utsträckningen att den blir alltför dominerande i portföljen måste då en viss utförsäljning ske. På så sätt garanteras att portföljen vid varje tidpunkt uppfyller diversifieringsprincipen. Om marknadsvärden ger en uppenbart missvisande bild av en tillgångs för- utsättningar att möta framtida utbetalningar, bör emellertid, enligt pro- memorian, Finansinspektionen kunna tillåta alternativa värderingsmetoder. I promemorian anförs som exempel att ett försäkringsbolag under en bestämd tidsperiod garanterat en avkastning på vissa inbetalade medel och matchat detta med tillgångar som ger säker avkastning under samma tidsperiod. Regeringens överväganden Vid bedömningen av vilka värderingsprinciper som bör gälla för skuldtäck- ningsändamål kan det vara av intresse att jämföra syftet med de bestämmelser som reglerar skuldtäckningen å den ena sidan och de allmänna redovisningsreglerna å den andra. Ett viktigt syfte med de allmänna redovisningsreglerna bör vara att ge en så rättvisande bild av bolagets ställning och resultat som möjligt. Det kan därför, som i placeringspromemorian, hävdas att ett system som bygger på marknadsvärde- ring bör tillämpas i den allmänna redovisningen.Syftet med de bestämmelser som reglerar skuldtäckningen är ytterst att försäkringsbolagen skall kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna. För det ändamålet bör den till- gångsmassa som skall motsvara de försäkringstekniska skulderna ha en betryggande storlek och sammansättning. Placeringsreglernas tillämpningsområde föreslås inte, till skillnad mot vad som förutsätts i placeringspromemorian, utökas i detta lagstiftningsärende (se avsnitt 5.5.3.). Om marknadsvärdering, snarare än dagens värderingsregler, skulle användas vid bestämning av den tillgångsmassa som skall motsvara försäkringstekniska skulder, skulle vid förekomsten av över- värden andelen fria medel som inte omfattas av placeringsregler bli än större. Mot denna bakgrund är det mindre lämpligt att nu föreslå att värdering av tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder skall ta sin utgångspunkt i tillgångarnas marknadsvärden. Bilden kompliceras av att EG:s placeringsregler bygger på att riskerna skall spridas på ett lämpligt sätt. Som framhållits i placeringspromemorian är från rent principiella utgångspunkter en marknadsvärdering att föredra vid tillämpning av riskspridningsreglerna. Man skulle, i varje fall teoretiskt, kunna tänka sig att en marknadsvärdering vore utgångspunkt för riskspridningsreglerna, medan en försiktigare värderingsmetod tillämpas i fråga om kravet att de försäkringstekniska skulderna skall motsvaras av en tillräcklig tillgångsmassa. EG:s regler för skuldtäckning ger uttryck för en försiktig värderingsmetod. Tillgångarna skall värderas på ett betryggande sätt bl.a. med hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. Det är i och för sig tänkbart att en sådan försiktig värdering kan ske inom ramen för en marknadsvärdering. Därvid skulle dock knappast en strikt marknadsvärdering kunna upprätthållas i alla lägen. Som antytts i placeringspromemorian bör alternativa värderingsmetoder tillåtas då marknadsvärden ger en uppenbart missvisande bild av en tillgångs förutsättningar att möta framtida utbetalningar. Det bör dessutom framhållas att de nuvarande reglerna för skuldtäcknings- värdering tillåter avvikelser från lägsta värdets princip i fråga om värdehandlingar som kan antas förfalla till betalning innan den motsvarande försäkringsförpliktelsen aktualiseras. Värdering av fastigheter i skuld- täckningssammanhang knyter an till ett uppskattat värde som bygger på en marknadsvärdering. Skillnaderna mellan de nuvarande värderingsmetoderna och en metod som bygger på en, i vissa fall modifierad, marknadsvärdering behöver därför inte bli så stor. Under sådana förhållanden överväger inte fördelarna från principiella utgångspunkter de praktiska olägenheterna som två värderingsmetoder inom ramen för skuldtäckningsvärderingen skulle medföra. En och samma värderingsprincip bör därför tillämpas både när det gäller kravet att tillgångsmassan har en betryggande storlek och intresset av att upprätthålla god riskspridning. Enligt regeringens mening bör därvid den värderingsmetod väljas som med stöd i ett etablerat regelsystem har de bästa förutsättningarna att tillämpas på ett enhetligt sätt. På grund av det anförda anser regeringen att skuldtäckningsvärderingen, som hittills, åtminstone tills vidare skall ske med utgångspunkt i de allmänna redovisningsreglerna för försäkringsbolag. Dessa värderingsregler blir således tillämpliga även i fråga om att kontrollera att riskspridningsreglerna uppfylls. Redovisningskommittén har i delbetänkandet Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv föreslagit en anpassning till bl.a. EG:s direktiv om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (91/674/EEG). Förslaget innebär bl.a. att det lägsta värdets princip slopas för placeringstillgångar. I stället får ett försäkringsbolag välja mellan anskaffningsvärdet och det verkliga värdet som utgångspunkt för värderingen (det verkliga värdet skall som huvudregel mot- svara försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad). Kommittén framhåller dock (s. 389 i del II av betänkandet) att det inte har varit möjligt att ur ett redovisningsperspektiv behandla frågor som sammanhänger med de särskilda placeringsreglerna för försäkringstekniska skulder och att redovisningsreglerna och placeringsreglerna bör anpassas och samordnas med varandra. Redovisningskommitténs delbetänkande bereds för närvarande inom Justi- tiedepartementet och Finansdepartementet och proposition kan förväntas under 1995. Lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1996. Som Redovisningskommittén framhållit kan de nu föreslagna värderingsreglerna för skuldtäckningsändamål behöva modifieras med hänsyn till den kommande redovisningslagstiftningen. Som tidigare nämnts gäller ett undantag från den bokföringsmässiga värderingen beträffande ett livförsäkringsbolags fastigheter och tomträtter. Dessa får tas upp till högst vissa andelar av ett uppskattat värde (70 eller 60 procent) eller pantvärde (75 procent), i den utsträckning som fastigheterna eller tomträtterna inte utnyttjas för pantsättning (7 kap. 9 a § tredje stycket FRL). De nuvarande värderingsreglerna är detaljerade och omfattande. För att inte onödigt tynga den nya lagtexten bör regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen bemyndigas att meddela föreskrifter om vilket värde fastigheter och tomträtter högst får tas upp till. Det är inte avsett att föreskriftsrätten nu skall föranleda några större sakliga ändringar i förhållande till de nuvarande reglerna. Aktier i dotterbolag som är fastighetsbolag skall tas upp till det lägsta av det uppskattade värdet av aktierna och det värde som skulle ha fastställts för fastighetsbolagets fastigheter eller tomträtter om dessa hade ägts direkt av försäkringsbolaget (7 kap. 9 a § fjärde stycket FRL). Den sistnämnda bestämmel- sen ligger väl i linje med direktivens bestämmelse att de underliggande tillgångarna i ett dotterföretag skall beaktas vid tilllämpning av de regler och principer som fastställts i artikel 21 (genomlysning). Till följd av införlivandet av EG:s placeringsregler får försäkringsbolag täcka de försäkringstekniska skulderna med aktier i dotterföretag vars verk- samhetsföremål är att äga tillgångar som försäkringsbolaget skulle ha kunnat använda för skuldtäckning enligt de nya placeringsreglerna. Detta innebär en utvidgad möjlighet för livförsäkringsbolag att inneha aktier i dotterbolag. För skadeförsäkringsbolagen är regeln en restriktion i förhållande till dagens ordning. Den redovisade genomlysningsprincipen för värdering av aktier i dotterbolag som är fastighetsbolag bör i fortsättningen gälla även för andra förvaltningsbolag än fastighetsbolag som är dotterföretag till försäkringsbolag. Enligt EG:s placeringsregler skall tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder värderas exklusive varje skuld som härrör ur förvärvet (artikel 21.1 fjärde stycket i tredje generationens direktiv). En motsvarande bestämmelse bör införas i FRL. Direktivbestämmelsen torde främst ta sikte på olika former av krediter som lämnas i samband med förvärv av tillgångar. Vid värderingen av aktier i dotterbolag skall, på motsvarande sätt som vid värdering av de tillgångar försäkringsbolaget äger direkt, avdrag för dotterbolagets skulder göras vid bestämning av det värde som dotterbolagets tillgångar hade kunnat åsättas om tillgångarna hade varit direktägda av försäkringsbolaget. Det bör dessutom införas en regel som motsvarar direktivens bestämmelse att lån och fordringar hos tredje part endast får godkännas för skuldtäckning efter avdrag för motfordringar som parten har mot försäkringsbolaget (jämför artikel 21.1 fjärde stycket vi). Av EG:s regler följer att motsvarande värderingsregler som för svenska försäkringsbolag skall gälla för den verksamhet som utländska försäkringsgivare med säte utanför EES bedriver här i landet (jämför artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Utländska försäkringsgivare med säte inom EES lyder, enligt tredje gene- rationens direktiv, under hemlandets placeringsregler och skall alltså inte omfattas av de svenska värderingsreglerna. De nuvarande värderingsreglerna för sådana försäkringsgivares verksamhet här i landet bör därför upphävas. 5.5.5 Matchnings- och diversifieringsprinciperna Regeringens förslag: En övergripande placeringsregel införs som innebär att ett försäkringsbolag vid placering av medel i tillgångar som används för skuldtäckning skall välja tillgångar med beaktande av bolagets försäkrings- åtaganden (matchning) och sprida riskerna på lämpligt sätt (diversifiering). Ett försäkringsbolag skall åläggas att upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning. Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. EG:s regler: Artiklarna 20 i tredje generationens försäkringsdirektiv innehåller en allmän matchnings- och riskspridningsregel. Regeln lyder: "De tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet som företaget bedriver så att dess in- vesteringar, vilka skall vara diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar säkerhet, avkastning och likviditet." Gällande rätt: För livförsäkring och lång skadeförsäkring finns inga ut- tryckliga krav på riskspridning av försäkringsbolagens placeringstillgångar. Inte heller krävs att försäkringsrörelsens art skall beaktas vid medelspla- ceringen. För korta skadeförsäkringar infördes, som ett led i anpassningen till första och andra generationens försäkringsdirektiv, den 1 januari 1994 en allmän riskspridningsregel som bl.a. innebär att medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall placeras med hänsyn till det slag av försäkringsverksamhet försäkringsbolaget bedriver. En viss styrning av bolagens placeringar sker också genom femprocentsregeln som gäller alla försäkringsbolag (se avsnitt 5.5.12). Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om de medel som placeras för skuldtäckning utgör, tillsammans med regler om minsta tillåtna soliditet, centrala delar av det regelverk som skall bidra till skyddet av försäkringstagarnas intressen. Särskilda krav bör ställas på de tillgångar som används för skuldtäckning, eftersom dessa tillgångar motsvarar åtaganden som försäkringsbolag har bundit sig vid. De i detta och de närmast följande avsnitten presenterade förslagen avser endast tillgångar som används för skuldtäckning. Tillgångar som används för fria medel omfattas inte av motsva- rande regler. (I avsnitt 5.5.3 konstaterades dock att Finansinspektionen med stöd av kravet på sund försäkringsverksamhet kan ingripa mot ett bolag som vid placeringen av fria medel tar så stora risker att bolagets soliditet hotas.) Placeringspromemorian innehåller en utförlig diskussion och motivering av de matchnings- och diversifieringsprinciper som behandlas i detta avsnitt. Vid utformningen av ett försäkringsbolags placeringsstrategi är det av största betydelse att tillgångar som används för skuldtäckning väljs med beaktande av försäkringsbeståndets karaktär. Denna princip, kallad matchningsprincipen, innebär att valet av tillgångar görs i syfte att tillgångarnas avkastningsprofil skall vara anpassad till den utbetalningsprofil som försäkringsbolagets bindande åtaganden kan förväntas generera. Bolag med olika slags åtaganden kan därför förväntas ha olika sammansättning på de tillgångar som används för skuld- täckning. Exempelvis torde ett livförsäkringsbolag som åtar sig att lämna en hög nominell avkastning på medelfristiga livförsäkringar behöva ha en högre andel fastförräntande obligationer för skuldtäckning än ett bolag som inte gjort ett sådant åtagande. Ett livbolag med mycket långfristiga försäkringskontrakt torde kunna ha en väsentlig andel av medel för skuldtäckning placerade i realtillgångar såsom aktier och fastigheter, eftersom dessa tillgångsslag visat sig ge en genomsnittligt hög avkastning över långa perioder, även om värdet av dessa slags tillgångar kan variera kraftigt på kort sikt. För ett skadeförsäkringsbolag med kortfristiga försäkringsåtaganden passar å andra sidan aktier och fastigheter inte så bra som tillgångar för skuldtäckning, eftersom sådana tillgångar ofta varierar kraftigt i värde på kort sikt. För ett bolag med kortfristiga åtaganden leder detta till en risk för att tillgångarnas värde inte förslår till att täcka utbetalningar av försäkringsersättningar när dessa förfaller till betalning. Denna egenskap har även långfristiga fastförräntande obligationer vad gäller att täcka kortfristiga försäkringsåtaganden, eftersom sådana obligationer på kort sikt kan variera kraftigt i värde om marknads- räntorna förändras snabbt. En annan aspekt av matchningsprincipen är att tillgångar som används för skuldtäckning skall ha tillräcklig likviditet. Fastigheter och vissa slag av aktier har ofta en begränsad likviditet, såtillvida att det kan vara svårt att snabbt finna en köpare av sådana tillgångar till samma värde som kan erhållas om försäljningen tillåts ta längre tid och fler försäljningskanaler hinner prövas. Tillgångar med låg likviditet bör därför inte användas för att täcka mycket kortfristiga försäkringsåtaganden. Å andra sidan har låg likviditet föga bety- delse vad gäller tillgångar som används för att täcka mycket långfristiga försäkringsåtaganden - det finns då gott om tid att, om tillgångarna behöver säljas, finna ett lämpligt försäljningstillfälle innan åtagandena skall infrias. Försäkringsbolagens placeringar av tillgångar för skuldtäckning bör vidare följa diversifieringsprincipen. En utgångspunkt härvidlag är att det är önskvärt att reducera risken för att en enskild tillgång får en avgörande påverkan på den totala avkastningen i portföljen. En sådan riskreduktion kan ofta åstadkommas utan att den förväntade avkastningen av tillgångarna minskas genom att sprida de investerade medlen på olika placeringar. Exempelvis kan risken för stor värdeva- riation i en aktieportfölj normalt reduceras genom att sprida investeringarna på flera olika aktieposter. Därmed reduceras betydelsen av ett enskilt företags motgångar (och framgångar) och därav följande effekter på värdet av företagets aktie. Motsvarande resonemang är tillämpligt på tillgångsportföljer som består av obligationer och andra fordringar. Det är, enkelt uttryckt, lämpligt att försäkringsbolag i sin placerings- verksamhet undviker att lägga alla ägg i samma korg. Diversifieringsprincipen är tillämplig inte bara vad gäller investeringar inom ett och samma tillgångsslag, utan även vad gäller investeringar i portföljer av tillgångar ur skilda tillgångsslag. Genom att tillföra aktier till en portfölj av tillgångar som tidigare innehållit enbart obligationer kan ofta en förbättrad relation mellan avkastning och risk erhållas, åtminstone om tillgångarna investeras på lång sikt. Detta beror på att aktier historiskt har gett en genomsnittligt hög avkastning under förutsättning att det rört sig om långfristiga investeringar. På motsvarande sätt kan positiva effekter uppnås ge- nom att tillföra fastigheter till en investeringsportfölj. Förutsättningen är att investeringar i fastigheter inte samvarierar vad gäller avkastning och risk med obligationer och aktier. Detta är åtminstone till en del fallet. Det är tillräckligt att avkastningen inte har exakt samma variation för att en diver- sifieringseffekt skall uppnås. Diversifieringsprincipen innebär inte att ett försäkringsbolag alltid skall följa en riskminimerande strategi. Syftet med principen är att undvika "onödigt" risktagande, dvs. sådant risktagande som härrör ur att placeringarna genomförs på ett sådant sätt att samma förväntade avkastning hade kunnat uppnås med ett lägre risktagande. Matchnings- och diversifieringsprinciperna ger en allmän utgångspunkt för regler om försäkringsbolags placeringar. I avsnitten 5.5.6-5.5.8 om tillåtna tillgångsslag och begränsningar av investeringar i enskilda tillgångsslag resp. i tillgångar utgivna av en enskild emittent föreslås konkreta regler om vilka slag av tillgångar som får användas för skuldtäckning och kvantitativa begränsningar för investeringar i vissa tillgångsslag resp. från vissa kategorier emittenter. Dessa regler kan ses som en konkretisering av matchnings- principen och, framförallt, av diversifieringsprincipen. Reglerna ger absoluta gränser för vad som godtas för bolagens placeringar (dock föreslås Finansinspektionen kunna medge tidsbegränsade undantag från reglerna). Reglerna om vilka tillgångsslag som får användas för skuldtäckning kan anses ha en viss koppling till matchningsprincipen, såtillvida att enbart tillgångar av en viss kvalitet i fråga om värdebeständighet eller likviditet skall kunna användas för skuldtäckning. Matchningsprincipen tar ju sikte på att tillgångarna skall placeras så att bolagets åtaganden kan infrias. I princip kunde matchningsprincipen dock vidmakthållas även utan begränsande regler om att enbart vissa tillgångsslag är tillåtna för skuldtäckning, genom att sätta stränga gränser för placeringar i tillgångsslag med låg värdebeständighet och dålig likviditet. En sådan lösning skulle dock ha begränsad praktisk betydelse och den är inte förenlig med EG-direktivets bestämmelser. Reglerna om tillåtna tillgångsslag behandlas i avsnitt 5.5.6. Regler om begränsningar av investeringar i ett och samma tillgångsslag, tillgångsslagslimiter, behandlas i avsnitt 5.5.7. Regler om tillgångsslags- limiter skall ses i ljuset av diversifieringsprincipen. Sådana regler förhindrar att en alltför stor andel av tillgångarna för skuldtäckning placeras i ett och samma tillgångsslag. En stor koncentration av placeringarna till samma tillgångsslag kan leda till att ett försäkringsbolags soliditet äventyras eftersom priserna på tillgångar inom samma tillgångsslag ofta uppvisar stor grad av samvariation. De föreslagna reglerna om tillgångsslagslimiter är anpassade till de slag av åtaganden som svenska försäkringsbolag traditionellt har gjort. Räntebärande placeringar tillåts i större utsträckning än placeringar i realtillgångar som aktier och fastigheter. De föreslagna reglerna innebär dock att möjligheten att använda realtillgångar för skuldtäckning utökas avsevärt vad gäller livförsäkringsföretagen. Under förutsättning att tillgångarna placeras med beak- tande av försäkringsbeståndets karaktär behöver inte placeringar i tillgångar med större benägenhet till kortsiktiga variationer i värde innebära ett totalt sett större risktagande för försäkringstagarna. Givet att tillgångarna diversifieras i tillräcklig utsträckning bör möjligheten att utnyttja även aktier för skuldtäckning innebära fördelar som kommer särskilt innehavare av långfristiga försäkringskontrakt till del. Förslagen om tillgångsslagslimiter är inte anpassade till matchningsprincipen. Som nyss nämnts innebär matchningsprincipen att placeringar av medel för skuldtäckning bör anpassas till försäkringsbeståndets egenskaper. Placeringar i aktier, fastigheter och långfristiga fastförräntande obligationer passar bättre för täckning av långfristiga åtaganden än för kortfristiga åtaganden. Det skulle dock riskera leda till en lagstiftning av alltför stor komplexitet om reglerna om tillgångsslagslimiter differentierades med hänsyn till vilket slag av försäkringskontrakt ett bolag har meddelat. Därför har gemensamma regler för all försäkringsverksamhet valts. Det får vara det enskilda försäkringsbolagets ansvar att följa matchningsprincipen och därvid anpassa fördelningen av pla- cering av medel för skuldtäckning på tillgångsslag, inom de givna limiterna, till den sorts försäkringsbestånd bolaget har. Reglerna om enhandslimiter (se avsnitt 5.5.8) är ett direkt utflöde ur diversifieringsprincipen. Reglerna begränsar de risker som ett försäkringsbolags placeringar i en enskild emittents fordringsbevis och aktier kan medföra. Därigenom motverkas risken att ett försäkringsbolags stabilitet hotas av att dess placeringar koncentreras till ett enskilt företag. Att ett försäkringsbolag uppfyller de specifika reglerna om tillåtna till- gångsslag, tillgångsslagslimiter och enhandsengagemang innebär inte med automatik att matchnings- och diversifieringsprincipen är uppfylld. Dessa regler ger ett ramverk som bolagen måste hålla sig inom. Det är bolagen själva som måste säkerställa att matchning och diversifiering upprätthålls i det enskilda fallet. Det är varken möjligt eller lämpligt att i lag reglera placeringsverksamheten så i detalj att de specifika reglerna säkerställer matchning och diversifiering för varje tänkbar uppsättning försäkringsbestånd. Mot bakgrund av det nu anförda anser regeringen att en allmänt hållen matchnings- och diversifieringsregel bör införas. Den principiella betydelsen av matchnings- och diversifieringsprinciperna talar med styrka för att en sådan regel lagfästs. Dessutom finns det en uttrycklig artikel i EG-direktiven av denna karaktär. Regeln bör innebära att ett försäkringsbolag vid placering av medel i tillgångar som används för skuldtäckning skall välja tillgångar med be- aktande av bolagets försäkringsåtaganden (matchning) och sprida riskerna på lämpligt sätt (diversifiering). Genom denna regel markeras det enskilda bolagets ansvar för att dessa principer följs i placeringar av medel för skuldtäckning. Det är förvisso en bedömningsfråga om en regel av så kvalitativ natur som den nu föreslagna i ett konkret fall är uppfylld eller inte. Detta talar för en viss försiktighet vid tillämpningen av denna regel inom ramen för Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Det är dock inte svårt att konstruera situationer när regeln inte kan anses vara uppfylld, även om de specifika reglerna om limiter är uppfyllda. Ett sådant exempel vore om ett försäkringsbolag med kortfristiga åta- ganden placerat en mycket stor del av medel för skuldtäckning i tillgångar som kan variera kraftigt i värde på kort sikt, såsom aktier, fastigheter och långfristiga obligationer. Finansinspektionen bör med stöd av bestämmelsen kunna ingripa mot ett bolag som på så sätt bryter mot matchnings- och diversifierings- principen (se författningskommentaren till 19 kap. 11 § FRL). Vid fall där ingripande med stöd av den allmänna regeln övervägs bör vidare bolagets soli- ditet kunna tillmätas betydelse. Om soliditeten endast i liten utsträckning överstiger den minsta tillåtna är en god matchning och diversifiering av särskilt stor betydelse. Det är av stor vikt att försäkringsbolagen tar ansvar för att tillämpa matchnings- och diversifieringsprincipen. Försäkringsbolagen bör därför åläggas att upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning. Riktlinjerna skall beakta matchnings- och diversifieringsprinciperna och de mer specifika reglerna om placeringar av tillgångar för skuldtäckning. Finansinspektionen kommer i sin tillsynsverksamhet kunna begära att få ta del av ett bolags riktlinjer för placeringsverksamheten. Ett bolags riktlinjer kan därmed också tjäna som ett stöd för inspektionens tillsyn av bolaget. Angående ansvaret för upprättandet av riktlinjer, se författningskommentaren till 8 kap. 7 § FRL. Försäkringstagare skall ha tillgång till information av skilda slag både då ett försäkringskontrakt tecknas och fortlöpande därefter. Försäkringstagarna bör bl.a. ha rätt till information om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna för placeringsverksamheten. För detta ändamål bör införas en särskild lagbestämmelse om informationsskyldighet i detta hänseende. Regeringen eller Finansinspektionen bör bemyndigas att i föreskrifter ange hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla. Denna information bör så långt som möjligt samordnas med den information som avses i avsnitt 5.7. 5.5.6 Tillåtna tillgångsslag Regeringens förslag: För skuldtäckning får användas - obligationer eller andra skuldförbindelser som vissa angivna rättsubjekt svarar för, t.ex. stater, kommuner, internationella organisationer, kreditinsti- tut och publika aktiebolag, - skuldförbindelser med betryggande säkerhet, som t.ex fastighetspant, - aktier och andra jämförbara värdepapper, - andelar i värdepappersfonder, - fastigheter och tomträtter, - reservdeposition hos återförsäkringstagare, - premiefordringar som vissa rättssubjekt svarar för, - livlån, - fordran på överskjutande skatt, samt - bankmedel och kassa. Fondpapper måste som huvudregel vara likvida för att få användas för skuldtäckning. Aktier i dotterföretag får användas för skuldtäckning endast om det företaget är ett försäkringsaktiebolag, ett finansiellt företag eller ett förvaltningsbolag med uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. Den s.k. femprocentsregeln görs tillämplig på ett försäk- ringsbolags innehav av aktier i ett förvaltningsbolag med sådan uppgift som nyss nämnts. Finansinspektionen får medge att även andra tillgångsslag tillfälligt får användas för skuldtäckning. Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Enligt promemorian får dock skuldförbindelser utan säkerhet, råvaror och derivatinstrument användas för skuldtäckning. De enda dotterbolagsaktier som får användas för skuldtäckning är aktier i förvaltningsbolag som handhar försäkringsbolagets finansförvaltning. Promemorians systematisering av tillgångsslag som får användas för skuldtäckning bygger främst på en kategorise- ring i riskhänseende medan regeringens indelning i större utsträckning knyter an till direktivens lista på tillåtna tillgångsslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen har anfört att råvaror inte bör tillåtas för skuldtäckning eftersom det tillgångsslaget inte finns upptaget i direktivens lista över tillåtna tillgångsslag och avsikten heller inte är att råvarorna skall levereras till försäkringsbolaget. Försäkringsförbundet har ifrågasatt varför aktier i dotterbolag skall få användas för skuldtäckning endast om det är fråga om dotterbolag som handhar bolagets kapitalförvaltning. EG:s regler: Artikel 21.1 i tredje generationens försäkringsdirektiv innebär att hemlandet inte får godkänna att försäkringsföretag täcker sina tekniska avsättningar med andra slag av tillgångar än de som räknas upp i artikeln. Reglerna är i stort sett identiska för skadeförsäkring och livförsäkring. Artikel 21.1 första stycket innehåller en lista över tillåtna tillgångsslag. Under rubriken "A. Investeringar" upptas bl.a. skuldförbindelser, obligationer och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument, utlåning, aktier, andelar i värdepappersfonder samt fastigheter. Under rubriken "B. Fordringar" återfinns bl.a. fordringar på återförsäkrare, depositioner och andra fordringar på försäkringsföretag som avgivit återförsäkring, fordringar på försäkringstagare, livförsäkringslån (avser endast livförsäkringar) samt fordringar på skatteåterbäring. Under rubriken "C. Övrigt" anges t.ex. andra materiella anläggningstillgångar än mark och byggnader, kassa och banktillgodohavanden, förutbetalda anskaffningskostnader samt upplupna inkomster och förskottsbetalningar. Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångsslag tagits med på listan innebär inte att alla sådana tillgångar automatiskt godkänns som täckning för tekniska avsättningar. Medlemsländerna skall fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara tillgångar (artikel 21.1 tredje stycket). Artikeln anger vissa principer som länderna skall iaktta när de fastställer och tillämpar detaljregler för vilka tillgångsslag som skall tillåtas (artikel 21.1 fjärde stycket). Direktivbestämmelserna är i dessa delar utformade på ett sådant sätt att gränsen i viss mån är flytande mellan värderingsregler och regler om godtagbara tillgångar för skuldtäckning. I det följande redogörs i korthet för vissa direktivbestämmelser som kan anses tillhöra den sistnämnda kategorin. - Lån får endast godkännas för skuldtäckning om det finns tillräckliga garantier för deras säkerhet, oavsett om garantierna är grundade på låntagarens betalningsförmåga, pantförskrivning, bankgarantier, garantier som lämnats av försäkringsbolag eller andra former av säkerhet. - Överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad får användas för skuldtäckning endast om de är kortfristigt realiserbara eller - i fråga om livförsäkring - utgörs av ägarandelar i kreditinstitut, försäkrings- företag eller investeringsföretag etablerade i en medlemsstat. - Lån till försäkringstagare och förmedlare i samband med direkta försäk- ringstransaktioner och återförsäkringstransaktioner får godkännas endast om de inte har varit förfallna till betalning längre tid än tre månader. 116 - Om det bland tillgångarna ingår någon investering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets tillgångar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs i artikel 21 beakta de underliggande tillgångarna som innehas av dotterföretaget (genomlysning). Hemlandet kan behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt. Enligt en avslutande bestämmelse i artikel 21.2 får ett medlemsland i undantagsfall genom ett motiverat beslut tillfälligt acceptera andra kategorier av tillgångar för skuldtäckning än som anges i artikeln. Ett sådant undantag kan endast medges på begäran av ett försäkringsbolag. Den allmänna matchnings- och riskspridningsregeln i artikel 20 skall beaktas vid ett sådant beslut. Gällande rätt: De nu gällande placeringsreglerna för livförsäkringsbolag (och vissa skadeförsäkringsbolag, se 7 kap. 10 § FRL) finns i 7 kap. 9 och 9 a §§ FRL. Enligt 9 § skall ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för livförsäkringar (se avsnitt 5.5.3) alltid, dvs. vid varje tidpunkt, redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. Reglerna innebär i korthet följande. Huvuddelen (80 procent) av de medel som svarar mot de försäkringstekniska skulderna skall placeras i tillgångar som ansetts särskilt säkra, t.ex. obligationer utfärdade av olika emittenter såsom staten, kommuner, banker, och bostadskreditinstitut eller skuldförbindelser som är förenade med panträtt i fastigheter. Vidare tillåts aktier i dotterbolag som har till ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighetsbolag) och lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev. Ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning, dvs. efter avgiven återförsäkring, får redovisas i andra tillgångar än de nämnda (den fria sektorn), dock inte i aktier (se 7 kap. 9 § fjärde stycket FRL). Motsvarande placeringsregler gäller även för s.k. lång skadeförsäkring beträf- fande premiereserven. Med lång skadeförsäkring avses skadeförsäkring som meddelats för mer än tio år, vilket i praktiken endast förekommer i fråga om brandförsäkringar. För övriga skadeförsäkringar, dvs. de allra flesta, infördes den 1 januari 1994 en allmän placeringsregel med krav på valutamatchning och tillgångslokalisering (7 kap. 10 § FRL). Regeln innehåller i övrigt inga restriktioner i fråga om god- tagbara tillgångar för skuldtäckning. Skälen för regeringens förslag: Bortsett från att Sverige måste harmonisera försäkringsbolagens placeringsregler med EG:s bestämmelser kan det vara av visst intresse att diskutera om det i författning behöver anges vilka slag av tillgångar som får användas för skuldtäckning. Sådana regler finns i dag inte för de allra flesta skadeförsäkringsbolag. De nuvarande reglerna bygger på att livförsäkringsrörelse betraktats som mer skyddsvärd än skadeförsäkringsrörelse. För att livförsäkringsbolagen skall kunna uppfylla sina garanterade åtaganden har det ansetts nödvändigt att huvuddelen av tillgångarna som används för skuldtäckning placeras i räntebärande värdepapper med låg kreditrisk. Om ett regelsystem i stället helt och hållet bygger på matchnings- och diversieringsprinciperna, som beskrivits i föregående avsnitt (5.5.5), blir behovet att räkna upp godtagbara tillgångsslag inte lika framträdande. För tillämpning av diversifieringsprincipen skulle ett sådant system kunna innehålla mer eller mindre utförliga riktlinjer och anvisningar om att placeringar i tillgångar med stor risk skall motsvaras av en långtgående diversifiering. Matchningsprincipen skulle kunna komma till uttryck genom regler som syftar till att ett försäkringsbolag väljer sådana tillgångar som bäst motsvarar bolagets åtaganden. Som nämnts i avsnitt 5.5.5 är det svårt att utforma detaljerade regler i det hänseendet. Det finns emellertid en risk att ett sådant renodlat och flexibelt system i enstaka fall inte tillämpas på ett riktigt sätt. Systemet kan också vara svårt att hantera från tillsynssynpunkt. Regeringen anser därför att placeringsregler för försäkringsbolag, utöver krav på matchning och diversifiering, bör bygga på att endast tillgångar som uppfyller en viss kvalitet i fråga om åtminstone kreditvärdighet, värdebeständighet eller likviditet godtas för skuldtäckning. För det ändamålet bör det i lagstiftningen uttryckligen anges vilka tillgångslag som är tillåtna för skuldtäckning. Motsvarande synsätt får anses komma till uttryck i tredje generationens försäkringsdirektiv. Merparten av de tillgångsslag som får användas för skuldtäckning enligt tredje generationens försäkringsdirektiv kan accepteras även i den svenska rättsordningen. Några tillgångsslag som godtas enligt EG:s regler är emellertid inte relevanta för svenska försäkringsbolag eller bör enligt regeringens mening över huvudtaget inte komma i fråga för täckande av försäkringstekniska skulder. Fordringar på återförsäkrare kan för svensk del inte komma i fråga för skuld- täckning eftersom sådana fordringar som huvudregel skall räknas av från det belopp som skall skuldtäckas. Placeringsreglerna skall med andra ord omfatta de försäkringstekniska skulderna för egen räkning (se avsnitt 5.5.3). Fordringar som härrör från räddning och subrogation (gäller endast skade- försäkring) bör heller inte komma ifråga för skuldtäckning med hänsyn till att det kan vara tveksamt om sådana fordringar uppfyller de allmänna kvalitetskrav som nämnts ovan. Tillgångsslaget "andra materiella tillgångar än mark och byggnader" omfattar sådana tillgångar som är nödvändiga för att bedriva försäkringsrörelse (dataanläggningar, kontorsinventarier, m.m.). Sådana tillgångar kan endast i begränsad utsträckning omvandlas till likvida medel för att möta för- säkringsåtaganden. Tillgångar av detta slag bör finansieras med för- säkringsbolagets eget kapital. Tillgångsslagen "förutbetalda anskaffningskostnader" och "upplupna räntor och hyror samt andra upplupna inkomster och förskottsbetalningar" är närmast periodiseringsposter i försäkringsbolagens balans- och resultaträkningar och har därför i regel inte ett sådant substansiellt förmögenhetsvärde att de bör komma ifråga för skuldtäckningsändamål. Upplupna räntor bör dock i allmänhet godtas för skuldtäckning, se författningskommentaren till 7 kap. 10 f § FRL. "Fordringar på garantifonder" och "återgångsrättigheter vid upplåtelse av fast egendom (reversionary interests)" är tillgångsslag som inte är relevanta för svenska förhållanden. Det kan inte anses föreligga något behov av att tillåta dessa tillgångsslag. Regeringens förslag på vilka tillgångar som skall få användas för skuldtäckning anknyter till direktivens kategorisering. På några punkter används en annan terminologi än i direktiven för att bättre knyta an till svenska begrepp och legaldefinitioner. I enlighet med direktivens bestämmelser har det angivits kvalifikationskrav i fråga om säkerhet för att vissa tillgångar skall få användas för skuldtäckning. Några tillgångsslag, främst obligationer och andra skuldförbindelser, har dessutom grupperats i olika riskkategorier. För obligationer och andra skuldförbindelser har riskgrupperingen skett efter en generell uppskattning av emittenternas eller garanternas kreditvärdighet. Riskgrupperingen ligger till grund för de krav på riskspridning som behandlas i de två följande avsnitten, Begränsningar för olika tillgångsslag (avsnitt 5.5.7) och Begränsningar för enhandsengagemang (avsnitt 5.5.8). För några tillgångsslag uppställs inga kvalifikationskrav i fråga om säkerhet. Å andra sidan har det införts kvantitativa restriktioner genom krav på riskspridning (t.ex. för fastigheter). I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för vilka slag av tillgångar och vilka kvalifikationskrav som uppställts för att tillgångar överhuvud taget skall få användas för skuldtäckning. Redogörelsen disponeras således inte med utgångspunkt i den riskgruppering som ligger till grund för de föreslagna begränsningsreglerna. En sådan redogörelse återfinns i stället i författnings- kommentaren till 7 kap. 10 och 10 b §§ FRL. Finansiella instrument Med finansiellt instrument avses fondpapper och annan rättighet eller förplik- telse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Fondpapper är aktie och obligation samt andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis), se 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Obligationer eller andra skuldförbindelser bör på motsvarande sätt som nu gäller i fråga om livförsäkringar godtas för skuldtäckning om emittenten eller det rättssubjekt som annars svarar för förbindelsen generellt sett har god kreditvärdighet. Lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag innehåller bestämmelser om riskviktning för kreditrisker i kreditinstitut och värdepappersbolag (3 kap. 1 §). De överväganden som ligger till grund för de bestämmelserna bör vara vägledande i förevarande sammanhang (se prop. 1994/95:50 s. 302-304). Mot den bakgrunden bör för skuldtäckning godtas obligationer eller andra skuldförbindelser för vilka svarar stater, kom- muner (eller därmed jämförliga samfälligheter), Europeiska gemenskaperna, vissa andra internationella organisationer, Allmänna pensionsfonden, kreditinstitut och värdepappersbolag med tillstånd att ta emot medel på konto och lämna kredit. Även obligationer eller andra skuldförbindelser som aktiebolag svarar för bör godtas om bolaget generellt kan anses tillräckligt kreditvärdigt. Genom ändringar i aktiebolagslagen som i huvudsak trädde i kraft den 1 januari 1995 (SFS 1994:802) delas aktiebolagen i två kategorier, publika aktiebolag och privata aktiebolag. De publika aktiebolagen skall, till skillnad från de privata aktiebolagen, kunna vända sig till allmänheten för att skaffa kapital. Fondpapper som givits ut av privata aktiebolag skall inte kunna bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag skall uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat aktiebolag till 100 000 kr. Mot den bakgrunden anser regeringen att publika aktiebolag generellt får presumeras ha sådan kreditvärdighet att obligationer eller andra skuldförbindelser för vilka ett sådant bolag svarar kan godtas för skuldtäckning. När det gäller användande av aktier för skuldtäckning gör regeringen följande överväganden. En grundläggande princip för de bestämmelser för skuldtäckning som föreslås i förevarande lagstiftningsärende är att risker relaterade till placeringar i enskilda företag eller tillgångar begränsas genom krav på diversifiering av försäkringsbolagets placeringar. Tiden är därför nu mogen att tillåta aktier för skuldtäckning även i fråga om livförsäkring. Frågan är om det skall uppställas något kvalifikationskrav för aktier som får användas för skuld- täckning. Som tidigare anförts skulle man kunna tänka sig ett system utan kvalifikationskrav där en hög risknivå motsvaras av långtgående krav på diversifiering. De riskspridningsregler som föreslås i detta ärende är emellertid inte så sofistikerade som förutsätts för en sådan ordning. Regeringen anser därför att det bör krävas att aktier som används för skuldtäckning skall ha god likviditet och kunna bli föremål för handel på en börs eller en annan organiserad marknadsplats, med de informationskrav som gäller för bolag som del- tar i en sådan handel. Det sagda innebär att som huvudregel aktier i publika aktiebolag, men inte aktier i privata aktiebolag, bör få användas för skuld- täckning. Särskilda överväganden krävs vad gäller möjligheten för försäkringsbolag att använda aktier i dotterbolag för skuldtäckning. I placeringspromemorian behandlas frågan om skuldtäckning med aktier i dotterbolag översiktligt i samband med promemorians förslag om upphävande av den s.k. femprocentsregeln (se avsnitt 5.5.12). I placeringspromemorian framhålls att även om den regeln och den särskilda regeln om förvärv av finansiella företag upphävs bör försäkringsbolagen uppträda i en portföljförvaltarroll, snarare än som dominerande ägare. Om ett försäkringsbolag ändå uppträder som dominerande ägare, trots att det kan ifrågasättas, bör enligt placeringspromemo- rian detta endast ske inom ramen för bolagets fria medel. I placeringspro- memorian framhålls dock att det i vissa fall kan vara motiverat att delar av finansförvaltningen läggs över i ett bolag där försäkringsbolaget är dominerande eller enda ägare. En sådan investering innebär, enligt placeringspromemorian, endast att portföljförvaltarrollen överförs till ett annat bolag. Därför föreslås i promemorian att ett försäkringsbolag skall för skuldtäckning få använda aktier i dotterföretag som uteslutande har till uppgift att förvalta sådana tillgångar som försäkringsbolaget skulle ha kunnat använda för skuld- täckning. Placeringspromemorians förslag innebär att inga andra dotter- bolagsaktier godtas för skuldtäckning. Regeringen delar i stor utsträckning den ansats som presenteras i place- ringspromemorian vad gäller försäkringsbolagens ägarroll i allmänhet. Vad gäller aktier i dotterbolag som har till uppgift att äga och förvalta sådana tillgångar som försäkringsbolaget skulle kunna använda för skuldtäckning, får sådana aktier enligt nu gällande regler användas för skuldtäckning i livförsäkringsbolag endast om dotterbolaget enbart förvaltar fast egendom. För skadeförsäkringsbolag finns inga begränsningar enligt nu gällande regler. Enligt regeringens mening bör ett försäkringsbolag ha möjlighet att ordna sin tillgångsförvaltning så att vissa tillgångar, som får användas för skuldtäckning, ägs och förvaltas av ett dotterbolag. För bedömning av att reg- lerna om matchning och diversifiering är uppfyllda skall då en genomlysningsprincip gälla. Det innebär att dotterbolagets tillgångar skall behandlas som om de vore direktägda av försäkringsbolaget vid kontroll av om begränsningsregler för tillgångsslag och enhandsengagemang och andra regler om matchning och diversifiering är uppfyllda samt när det gäller tillämpningen av femprocentsregeln i 7 kap. 17 § FRL. Samma genomlysningsprincip bör gälla även om tillgångarna ägs indirekt genom flera led av bolag av holdingbolagskaraktär. Det kan dock vara förenat med vissa risker om ett försäkringsbolag i för stor utsträckning avhänder sig bestämmanderätten över tillgångsförvaltningen till dotterbolag. Regeringen anser därför att ägande av sådana dotterbolag bör kräva Finansinpektionens tillstånd. Den s.k. femprocentsregeln i 7 kap. 17 § första stycket FRL (se avsnitt 5.5.12) innebär att försäkringsbolag inte utan Finansinspektionens tillstånd får äga större andel av aktierna i ett enskilt företag än som motsvarar fem procent av det totala röstvärdet. Av 7 kap. 17 § andra stycket FRL följer emellertid att femprocentsregeln inte skall tillämpas på aktier eller andelar i juridiska personer som uteslutande har till föremål att förvalta ett försäkringsbolags fastigheter eller att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande (s.k. biträdesbolag). Förvärv av dotterbolag som bedriver fastighetsförvaltning åt försäkringsbolaget kräver alltså inte tillstånd. Bolag som sköter ett försäkringsbolags värdepappersförvaltning har i praxis ansett utgöra biträdesbolag. Även aktieförvärv i sådana bolag har därför kunnat ske tillståndsfritt. Enligt regeringens mening bör bestämmelserna i 7 kap. 17 § FRL utformas på ett sådant sätt att femprocentsregelns tillståndskrav blir tillämpligt i fråga om aktier i bolag som har till uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. För denna typ av dotterbolag bör göras ett undantag från kravet att endast aktier i publika aktiebolag får användas för skuldtäckning, eftersom aktierna inte är avsedda för omsättning på marknaden och något behov av att rikta sig till allmänheten för att skaffa kapital inte föreligger i denna typ av bolag. När det gäller försäkringsbolags möjligheter att för skuldtäckning använda aktier i andra dotterbolag än sådana förvaltningsföretag som nyss beskrivits gör regeringen följande bedömning. För försäkringsbolags möjligheter att för skuldtäckning använda aktier i ett dotterbolag som är försäkringsföretag gäller i dag inga begränsningar för skadeförsäkringsbolagen, medan skuldtäckning inte alls får ske med sådana aktier i livförsäkringsbolag med sådana aktier. Samma förhållande gäller för bolag som försäkringsföretag äger med stöd av 7 kap. 17 a § FRL, dvs. företag som bedriver annan finansiell verksamhet, såsom exempelvis banker och värdepappersbolag. Med tanke på att skadeförsäkringsbolag normalt har betydligt kortfristigare åtaganden än livförsäkringsbolag borde egentligen förhållandet vara det motsatta eftersom likviditeten är förhållandevis låg i organisatoriska innehav, jämför avsnitt 5.5.5 om matchnings- och diversifieringsprinciperna. EG:s regler kan också sägas ge uttryck för att så borde vara förhållandet. Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv får överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad användas för skuldtäckning endast om de är kortfris- tigt realiserbara. I tredje livförsäkringsdirektivet gäller emellertid inte det likviditetskravet för aktier i andra försäkringsbolag och finansiella företag. Tredje skadeförsäkringsdirektivet innehåller däremot ingen sådant undantag från likviditetskravet för aktier i försäkringsbolag och finansiella företag. Jämför artikel 21.1 fjärde stycket v i båda direktiven. Principiella skäl talar således för att vara mer restriktiv med skadeför- säkringsbolag än med livförsäkringsbolag när det gäller att för skuldtäckning godta aktier i dotterbolag som är försäkringsbolag eller finansiella företag. Med hänsyn till att man av historiska skäl godtagit att skadeförsäkringsbolag men inte livförsäkringsbolag använder sådana tillgångar för skuldtäckning anser regeringen emellertid att båda bolagstyperna skall åtminstone tills vidare behandlas lika i detta hänseende. Försäkringsbolag kan i dag med stöd av bestämmelserna i 7 kap. 17 a § FRL bli dominerande ägande i finansiella företag, som t.ex. banker och värdepappers- bolag. Det innebär att s.k. branschglidning accepteras (se prop. 1990/91:154). Samordningsfördelar mellan ett försäkringsbolags och, exempelvis, en banks verksamhet kan tas tillvara. För tillstånd för sådana förvärv krävs ett organisatoriskt syfte. Genom att regler om enhandsengagemang blir tillämpliga för sådana innehav bör de enligt regeringens mening kunna tillåtas för skuld- täckning även om sådana tillgångar är förhållandevis illikvida. För skadeförsäkringsbolagen innebär detta en inskränkning jämfört med nuvarande regler, medan det för livförsäkringsbolagen medför en lättnad. Det bör dock noteras att, vid bedömning av om matchningsprincipen är uppfylld, denna typ av tillgångar inte kan anses lämpliga för skuldtäckning annat än för mer långfristiga försäkringsåtaganden. Liknande argument som för innehav av aktier i finansiella företag gör sig gällande vid en bedömning av om ett försäkringsföretag för skuldtäckning bör få använda aktier i ett dotterbolag som är försäkringsbolag. Här kan ytterligare en invändning göras mot att så skall vara fallet, eftersom det kan antas finnas en betydande samvariation mellan skilda försäkringsbolags finansiella situation. Det finns således en risk för att värdet av dotterbolagsaktierna faller just i sådana tider som försäkringsbolaget har en mindre gynnsam ekonomisk ställning. Med hänsyn främst till de begränsningar för enhandsengagemang som kommer att föreslås, anser regeringen dock att övervägande skäl talar för att även ifrågavarande dotterbolagsaktier bör få användas för skuldtäckning. Det finns skäl att i detta sammanhang påpeka att nu behandlade regler om att försäkringsbolag för skuldtäckning får använda aktier i dotterbolag som bedriver försäkringsverksamhet eller annan finansiell verksamhet kan komma att skärpas. Inom EU pågår ett arbete med att analysera vilka soliditetsregler som bör gälla för försäkringskoncerner. För EU:s medlemsstater kan gemensamma regler komma att införas som innebär att ett försäkringsbolag inte i samma utsträckning som nu föreslås för skuldtäckning får använda aktier i dotterbolag som bedriver försäkringsverksamhet. Diskussioner pågår även om regler av motsvarande innebörd för viss samordning av solvensregler för finansiella konglomerat i vilka både försäkringsbolag och kreditinstitut ingår. För koncerner bestående av kredit- institut och värdepappersbolag finns redan sådana regler, nämligen regler om kapitalkrav för en s.k. finansiell företagsgrupp (se prop. 1994/95:50). Vi går nu över till att diskutera finansiella instrument som är nära besläktade med aktier. Även värdepapper som har sådana egenskaper att de kan jämställas med aktier i publika aktiebolag bör få användas för skuldtäckning. I tredje generationens försäkringsdirektiv används benämningen "aktier och andelar med rörlig avkast- ning" (artikel 21.1 första stycket A.c). Reglerna om begränsningar för olika tillgångsslag och begränsningar för enhandsengagemang, som behandlas i de två följande avsnitten (5.5.7 och 5.5.8), innebär bl.a. att en obligation eller annan skuldförbindelse å ena sidan och ett värdepapper som kan jämställas med en aktie å den andra inte behandlas lika i riskhänseende. För tillämpningen av dessa begränsningsregler kan det vara av intresse att något behandla gränsdragningen mellan de båda tillgångskategorierna. Interimsbevis och emissionsbevis (teckningsrättsbevis och delbevis) bör jäm- ställas med aktier. Ett interimsbevis är ett bevis om rätt till en eller flera aktier som ett bolag kan utge innan aktiebrev utfärdas. Teckningsrätter och delbevis ger en aktieägare rätt att delta vid nyemission respektive fondemis- sion. Även depåbevis bör jämställas med aktier. Som tidigare nämnts är ett depåbevis en aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag. När det gäller kombinationer av delägarbevis och fordringsrätter uttalades följande i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmar- knaden, m.m. Konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt till nyteckning samt vinstandelsbevis och konvertibla vinstandelsbevis kan sägas utgöra mellanformer mellan delägarrätt och fordringsrätt. Beroende på hur den utnyttjas är den alltså antingen att betrakta som delägarrätt eller som fordringsrätt utgiven av en emittent. Mot den bakgrunden går det inte att generellt säga till vilken kategori sådana kombinationer av delägarbevis och fordringsrätter skall hänföras. Det får i stället avgöras beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Om det vid tidpunkten för bedömningen är mest antagligt att konverteringsrätten eller optionen kommer att utnyttjas bör instrumentet jämställas med aktier och vice versa. En aktieindexobligation kännetecknas av att det belopp som skall betalas på förfallodagen är knutet till något av de aktieindex som obligationsköparen valt. På återbetalningsdagen utbetalas obligationens nominella värde plus ett belopp vars storlek är relaterat till aktieindexets uppgång under löptiden. Om aktieindexet utvecklats negativt under löptiden återbetalas på förfallodagen minst obligationens nominella värde. En sådan obligation bör inte jämställas med aktier, utan hänföras till kategorin obligationer eller andra skuldförbindelser, under förutsättning att åtminstone ett givet nominellt belopp skall utbetalas på förfallodagen. Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skiljer sig från en obligation främst genom att den medför rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer. På grund av den efterställda betalningsrätten har sådana skuldebrev i regel en något högre räntesats än en obligation. I kapitaltäckningshänseende får det emitterande kreditinstitutet eller värdepappersbolaget under vissa förutsättningar räkna in värdet av förlagslånet eller förlagsandelslånet i kapitalbasen. Det upplånade beloppet kan alltså betraktas som ett slags kapital som står nära riskkapital. Förlagsbevisen och förlagsandelsbevis riskviktas i kapitaltäckningshänseende till 100 procent och kräver alltså full kapitaltäckning. Livförsäkringsbolag får i dag inte använda sådana skuldebrev för skuldtäckning annat än inom ramen för den fria sektorn. Eftersom aktier nu får användas för skuldtäckning finns det enligt regeringens mening ingen grund för att inte tillåta förlagsbevis och förlagsandelsbevis för skuldtäckning. I riskhänseende ligger sådana skuldebrev mellan ej efterställda obligationer och aktier. Vid tilllämpningen av begränsningsreglerna för tillgångsslag och en- handsengagemang bör förlagsbevis och förlagsandelsbevis likställas med aktier. Andelar i värdepappersfonder ingår i listan över godtagbara tillgångsslag i tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel 21.1 första stycket A.d). Fondandelar får i dag inte användas av livförsäkringsbolag för skuldtäckning annat än inom ramen för den fria sektorn. Enligt placeringspromemorians förslag bör försäkringsbolag få använda fondandelar för skuldtäckning. En förutsättning, enligt promemorian, är emellertid att fonden enbart placerar i sådana tillgångar som försäkringsbolaget kunnat använda för skuldtäckning om bolaget haft tillgångarna i egen portfölj. Regeringen ansluter sig till den genomlysningsprincip som promemorian ger uttryck för. Enligt regeringens mening skulle emellertid ett krav på hundraprocentig genomlysning möta praktiska problem. Regeringen anser därför att det är tillräckligt om de förvaltade tillgångarna i en fond huvudsakligen består av tillgångar som skulle få användas för skuldtäckning. De fondbestämmelser som skall upprättas av fondbolaget kan ge en god uppfattning om det kravet kan antas bli uppfyllt. Tredje generationens försäkringsdirektiv innehåller, som nämnts, en bestämmelse enligt vilken överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad får tillåtas för skuldtäckning endast om de är kortfristigt realiserbara. I tredje livförsäkringsdirektivet undantas aktier i försäkringsföretag och finansiella företag från det likviditetskravet. Motsvarande undantag görs dock inte i tredje skadeförsäkringsdirektivet. Jämför artikel 21.1 fjärde stycket v i båda direktiven. Ett motsvarande likviditetskrav som direktivbestämmelsen ger uttryck för bör införas i FRL. Regeringen är därvid för närvarande inte beredd att utnyttja möjlighet att undanta livförsäkringsbolags innehav av aktier i andra försäkringsbolag och finansiella företag från likviditetskravet. (Jämför regeringens tidigare överväganden angånde hanteringen av aktier i dotterbolag som är försäkringsbolag eller finansiella företag i skuldtäckningshänseende.) Däremot bör aktier eller andelar i dotterbolag med uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning (förvaltningsbolag) undantas från lik- viditetskravet. I sådana fall skall i stället de underliggande tillgångarna i förvaltningsbolagets behandlas som om de ägdes direkt av försäkringsbolaget (se artikel 21.1 fjärde stycket viii i tredje generationens försäkringsdirektiv). I placeringspromemorian har föreslagits att derivatinstrument eller kombinationer av instrument skall få användas för skuldtäckning om den ekonomiska innebörden av instrumenten motsvarar den hos en tillgång som får användas för skuldtäck- ning. Enligt regeringens mening är det inte lämpligt att använda ett så sofistikerat system inom ramen för de försäkringstekniska skulderna. Ett misstag vid hanteringen av ett sådant system kan få allvarliga konsekvenser för försäkringsbolaget och försäkringstagarna. Det förefaller dessutom som om det inte är förenligt med tredje generationens försäkringsdirektiv att använda derivatinstrument som sådana för skuldtäckning. Direktivens utformning tyder mer på att derivatinstrument får användas som hjälpmedel för att minska investe- ringsriskerna och underlätta en effektiv portföljförvaltning (se artikel 21.1 fjärde stycket iv). Det sagda innebär att regeringen inte är beredd att tillåta derivatinstrument för skuldtäckning. Som framgår av avsnitt 5.5.14 föreslås i detta lag- stiftningsärende en allmän regel om användande av derivatinstrument i kapitalförvaltningen. Bestämmelsen är inte begränsad till medel motsvarande de försäkringstekniska skulder, utan omfattar ett försäkringsbolags hela balansomslutning. Skuldförbindelser som inte är finansiella instrument Vad som avses med ovanstående rubrik är främst skuldförbindelser med anledning av direktutlåning. I tredje generationens försäkringsdirektiv motsvaras det närmast av tillgångsslaget "utlåning", att skilja från tillgångsslaget Skuldför- bindelser (debt securities), obligationer och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument (se artikel 21.1 första stycket A.a och b). Direktutlåning som sker till sådana kreditvärdiga rättsubjekt som angivits under rubriken Finansiella instrument kan utan ytterligare säkerheter godtas för skuldtäckning. I fråga om direktutlåning till andra rättsubjekt, dvs. främst fysiska personer och andra företag än publika aktiebolag, bör det för att en skuldförbindelse skall godtas för skuldtäckningsändamål krävas panträtt i fastighet eller tomträtt eller annan betryggande säkerhet. I denna del skiljer sig regeringens förslag från promemorians på så sätt att i promemorian godtas fordringar på fysiska personer och andra företag än publika aktiebolag som saknar formell säkerhet i viss begränsad utsträckning. Regeringens ställningstagande ligger i linje med det principiella synsätt i fråga om kvaliteten på tillgångar som används för skuldtäckning som redovisats i början av detta avsnitt. Det kan dessutom tilläggas att direktiven ger intryck av att det krävs någon säkerhet, antingen i form av gäldenärens betalningsförmåga eller genom formella säker- heter, för att ett lån skall godtas för skuldtäckning (jämför artikel 21.1 fjärde stycket iii i tredje generationens direktiv). Fastigheter m.m. Fastigheter och tomträtter bör, i likhet med vad som gäller idag ifråga om livförsäkring, godtas för skuldtäckning. Depositioner hos försäkringsföretag som avgivit återförsäkring Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv får depositioner och andra fordringar på försäkringsföretag som avgivit återförsäkring godtas för skuld- täckning (artikel 21.1 första stycket B.g) Med depå inom återförsäkring menas ett belopp som tillhör ett försäkringsbolag som meddelat återförsäkring (återförsäkraren), som cedenten (återförsäkringstagaren) under kontraktets löptid innehåller som säkerhet för återförsäkrarens åtaganden. Det innehållna beloppet skall i princip motsvara återförsäkrarens andel i premie- och/eller skadereserven. En sådan deposition får enligt nuvarande regler användas för att täcka en livåterförsäkrares försäkringstekniska skulder (7 kap. 9 § andra stycket FRL). Bestämmelsen infördes i FRL till följd av en framställan från Försäk- ringsaktiebolaget Skandia. I framställningen framhöll Skandia att FRL inte möj- liggjorde redovisning av mottagen livåterförsäkring på det internationellt vedertagna sättet, eftersom fordran på försäkringsbolag inte (enligt FRL:s ursprungliga lydelse) fick användas för redovisning av försäkringstekniska skulder avseende livförsäkring. Skandia fann en anpassning till internationell praxis önskvärd och föreslog att sådan fordran hos försäkringsbolag som motsvarade försäkringstekniska skulder för livförsäkring skulle godkännas för skuldtäckning, om värdehandlingarna hölls kvar hos det avgivande bolaget. Remissinstanserna instämde i Skandias förslag och även departementschefen biträdde det (prop. 1982/83:24 s. 32). I takt med att försäkringsbolagens finansförvaltning och att betalningssystemet effektiviserats torde betydelsen av sådana depositioner ha minskat. Regeringen anser att depositioner av detta slag även fortsättningsvis bör godtas för skuldtäckning. Det bör för tydlighetens skull framhållas att de bestämmelser som reglerar skuldtäckningen inte är tilllämpliga på försäkringsbolag som uteslutande meddelar återförsäkring (se avsnitt 5.5.2). Den föreslagna bestämmelsen blir således tillämplig för bolag som samtidigt bedriver direkt försäkringsrörelse och återförsäkringsrörelse. Fordringar på försäkringstagare Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv får för skuldtäckning användas "fordringar på försäkringstagare och förmedlare som härrör från verksamhet med direkt försäkring och återförsäkring" (artikel 21.1 första stycket B.h). Direktivbestämmelsen torde avse fordran på premier eller andra fordringar som har samband med försäkringsavtal. Enligt regeringens mening bör sådana fordringar mot förmedlare inte godtas för skuldtäckning. Fordran på försäk- ringstagare bör normalt godtas endast om försäkringstagaren eller den som annars svarar för fordringen uppfyller högt ställda krav på kreditvärdighet, såsom stater, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt vissa internationella organisationer. När det gäller s.k. captivebolag ställer sig kravet på kreditvärdighet något annorlunda. Med captivebolag avser man vanligen ett sådant dotterbolag inom en koncern som har bildats för att försäkra risker inom koncernen. Försäkring kan ske direkt i captivebolaget (direktförsäkringscaptive). Vanligare är dock att koncernens bolag försäkrar hos annan försäkringsgivare och att denne i sin tur, i enlighet med ett särskilt avtal mellan koncernbolaget och försäkringsbolaget, återförsäkrar i koncernens captivebolag (återförsäkringscaptive), se vidare prop. 1984/85:77 s. 33 f. För närvarande står cirka femton captivebolag under Finansinspektionens tillsyn. En del av dessa bolag är rena återförsäkringsbolag. För dessa bolag gäller inte de nya placeringsreglerna, se avsnitt 5.5.2 ovan. Captivebolagens tillgångar består till stor del av fordringar på företag inom koncernen. I prop. 1984/85:33 (s. 37) redogjordes för vissa fördelar med captivesystemet, såsom vissa likviditetsfördelar, lägre driftskostnader och försäkringsservice anpassad till koncernens behov. Det konstaterades vidare att verksamheten inte var oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet och att koncession borde kunna ges under samma förutsättningar som för försäkringsbolag i allmänhet. Så har också skett. Enligt regeringens mening är det önskvärt att captivebolagen även fortsättningsvis skall ha möjlighet att driva verksamhet på sätt som hittills skett. Därför bör sådana bolag även få använda fordringar på företag inom koncernen för skuldtäckning. På grund av kon- cerngemenskapen har captivebolaget i regel full kontroll över fordringen och kan agera därefter. Ett eventuellt ekonomiskt fallissemang från någondera parts sida kommer endast att drabba företag inom koncernen. Till följd härav anser rege- ringen att det inte i lag behöver uppställas några särskilda säkerhetskrav eller riskspridningskrav för captivebolagens fordringar mot de övriga koncernbolagen. Denna lättnad i placeringshänseende bör förbehållas captivebolag som ute- slutande försäkrar koncernrisker. Om bolaget dessutom försäkrar risker utanför koncernen bör samma säkerhetskrav gälla som för övriga försäkringsbolag. Dessu- tom skulle en särbehandling av captivebolagen i det sistnämnda fallet innebära en konkurrensfördel i förhållande till andra försäkringsbolag. I enlighet med den tredje generationens försäkringsdirektiv bör här aktuella fordringar inte få användas för skuldtäckning om de varit förfallna till betalning längre tid än tre månader (se artikel 21.1 fjärde stycket vii). Livlån Enligt tredje livförsäkringsdirektivet får livförsäkringlån användas för skuldtäckning (artikel 21.1.B i). Livförsäkringslån eller livlån är lån som livförsäkringsbolag lämnar till försäkringstagare mot säkerhet av vissa slag av livförsäkringar. Ett livför- säkringsbolags grunder skall enligt nu gällande regler innehålla bestämmelser om villkoren för belåning av försäkringsbrev (se 2 kap. 6 § och 7 kap. 6 § FRL). Livförsäkringslån får i dag användas för täckande av de försäkringstekniska skulderna (7 kap. 9 § första stycket 8 FRL). Enligt regeringens mening bör detta gälla även fortsättningsvis. Skuldtäckning bör få ske inom beloppet av livför- säkringens återköpsvärde. Skatteåterbäring Enligt den tredje generationens direktiv får utestående skatteåterbäringar användas för skuldtäckning (artikel 21.1 första stycket B.j). Fordran på överskjutande skatt bör enligt regeringens mening godtas för täckande av försäkringstekniska skulder. En förutsättning bör vara att ford- ringen grundas på beslut av skattemyndigheten. Banktillgodohavanden m.m. Kassa och bank samt tillgodohavanden i kreditinstitut och andra organ med tillstånd att motta insättningar får enligt tredje generationens direktiv godtas för skuldtäckning (artikel 21.1 första stycket C.m). Direktivbestämmelsen bör införas i den svenska rättsordningen på så sätt att för skuldtäckning får an- vändas kassa och medel på konto i bank. Övrigt I placeringspromemorian har föreslagits att råvaror skall få användas för skuldtäckning. Enligt promemorian är tanken inte att försäkringsbolag skall investera i råvaror som fysiskt levereras. Avsikten är i stället att använda derivatinstrument som är baserade på råvaror. Som Finansinspektionen framhållit ingår tillgångsslaget inte bland dem som direktiven tillåter. Regeringen anser därför att användande av råvaror för skuldtäckning inte bör komma i fråga. Dispens Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv får hemlandet, om ett för- säkringsföretag begär det, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera andra kategorier av tillgångar för skuldtäckning än de som anges i direktiven (artikel 21.2). Enligt regeringens mening är det lämpligt att införa en sådan dispensregel i lagstiftningen. Finansinspektionen bör bemyndigas att fatta sådana beslut. 5.5.7 Begränsningar för olika tillgångsslag Regeringens förslag: Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst - 75 procent motsvaras av bankmedel, obligationer och andra skuldförbindelser som AP-fonden, kreditinstitut, värdepappersbolag eller publika aktiebolag svarar för, varav 50 procent får motsvaras av obligationer m.m. som publika aktiebolag svarar för, - 25 procent motsvaras av aktier i publika aktiebolag (med undantag av fastighetsbolag), - 25 procent motsvaras av fastighetsrelaterade tillgångar (aktier i fastighetsbolag, fastigheter och lån mot säkerhet i fastighet), - 10 procent motsvaras av skuldförbindelser för vilka t.ex. fysiska personer och privata aktiebolag svarar (dvs. andra rättssubjekt än stater, kommuner, publika aktiebolag m.fl.), med annan betryggande säkerhet än fast egendom, - 3 procent får motsvaras av kassa och - 10 procent får motsvaras av fondpapper som inte omsätts på någon reglerad marknad. För det sammanlagda innehavet av tillgångar hänförliga till resp. övriga tillåtna tillgångsslag gäller inga begränsningar. Vid tillämpningen av begränsningsreglerna skall andelar i värdepappersfonder behandlas som om de tillgångar fonderna förvaltar ägdes direkt av försäkrings- bolaget (genomlysning). Samma princip skall gälla om ett försäkringsbolag för skuldtäckning använder aktier eller andelar i ett dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. Dotterföretagets tillgångar skall med andra ord behandlas som om tillgångarna ägts direkt av försäkringsbolaget. Detta skall gälla också om tillgången ägs via ett eller flera holdingbolag. Finansinspektionen får medge att ett försäkringsbolag tillfälligt avviker från begränsningsreglerna. Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens i följande avseenden. Obligationer och skuldförbindelser som en kommun eller ett publikt aktiebolag svarar för får uppgå till högst 50 procent av skuldtäckningsbeloppet. Aktier och andelar i andra företag än fastighetsbolag får likaledes uppgå till högst 50 procent av skuldtäckningsbeloppet. Tillgångsslaget "tillgodohavanden som inte är tillgängliga utan uppsägningstid i banker och andra kreditinstitut" tillåts i obegränsad utsträckning, medan motsvarande tillgodohavanden tillgängliga utan uppsägningstid får motsvara 3 procent av skuldtäckningsbeloppet. Fastighets- relaterade tillgångar får motsvara 30 procent av skuldtäckningsbeloppet. Remissinstanserna: Stadshypotek har anfört att det är svårt att förstå be- gränsningen på 50 procent för andra obligationer än statsobligationer och varför gränsen för obligationer sätts på samma nivå som gränsen för aktieplaceringar. Enligt Stadshypotek är kreditrisken vid en placering i en obligation alltid mindre än vid placering i samma företags aktier. Svenska Kommunförbundet har, med instämmande av Kommuninvest i Sverige AB och Landstingsförbundet anfört att fordringar för vilka en kommun eller annan samfällighet svarar för bör jämställas med statspapper, och därmed tillåtas för skuldtäckning i obegränsad utsträckning. Enligt Finansinspektionen finns det ingen anledning att ha olika begränsningar för olika typer av banktillgodohavanden, vilket även Försäkrings- förbundet ifrågasatt. Riksgäldskontoret har anfört att maximibegränsningen bör sättas till 40 procent av de försäkringstekniska skulderna för vardera av tillgångsslagen företagsobligationer, aktier och fastigheter. Sveriges Riksbank har ifrågasatt varför skillnad har gjorts mellan å ena sidan fastig- hetsrelaterade aktier och motsvarande direkta förvärv (30 procent) och å andra sidan engagemang som knyter an till andra verksamheter (50 procent). Det kan, enligt Riksbanken, finnas skäl att ha 50 procent för bägge grupperna. Försäkringsförbundet har vidare anfört att kategorierna fordringar med annan säkerhet än fast egendom eller utan säkerhet (samt råvaror) fått en för snäv begränsning. Företagarnas Riksorganisation har anfört att gränsen för obligationer m.m. som inte är föremål för regelbunden handel bör höjas. Finans- inspektionen har beträffande andelar och aktier i dotterföretag anfört att genomlysningen vid tillämpningen av begränsningsreglerna även bör gälla så länge det endast är rena holdingbolag i mellanleden. EG:s regler: Tredje generationens försäkringsdirektiv innehåller endast på några punkter begränsningar för hur stor placering som får göras i ett visst tillgångsslag. Begränsningarna framgår av artikel 22. Högst fem procent av de tekniska bruttoavsättningarna får investeras i lån utan säkerhet, högst tre procent i kassa (angående termen "kassa", se författningskommentaren till 7 kap. 10 b § FRL) och högst tio procent får investeras i aktier, med aktier jämställda värdepapper och skuldförbindelser som inte omsätts på någon reglerad marknad. Enligt artikeln skall hemlandet fastställa närmare bestämmelser med villkor för användningen av godtagbara tillgångar. Om det bland tillgångarna ingår någon investering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets tillgångar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som framgår av artikel 22 beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet får behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt (artikel 22.2 iv). Ett hemland får i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det, och med vederbörligt beaktande av den allmänna matchnings- och riskspridningsregeln i artikel 20, genom ett vederbörligen motiverat beslut acceptera tillfälliga undantag från begränsningsreglerna. Gällande rätt: I de placeringsregler som för närvarande gäller för livför- säkringsbolag finns inga begränsningar för hur stor placering som får göras i varje tillgångsslag. Den enda begränsning som finns, och som för övrigt gäller för alla försäkringsbolag, är femprocentsregeln och den särskilda regeln om förvärv av finansiella företag, 7 kap. 17 och 17 a §§ FRL (se avsnitt 5.5.12). Skälen för regeringens förslag: Försäkringsbolagen måste vid sin kapitalplace- ring ta hänsyn till en mängd aspekter och därvid beakta bl.a. matchnings- och diversifieringsprinciperna (se avsnitt 5.5.5). De begränsningsregler som regeringen föreslår i detta sammanhang skall ses som ett komplement till diversifieringsprincipen. Generella begränsningar bör gälla för tillgångsslagen. Detta är, enligt regeringens mening, nödvändigt eftersom reglerna skall tillämpas på samtliga försäkringsgrenar som omfattas av placeringsregler. Alltför detaljerade regler skulle dessutom kunna medföra gränsdragningsproblem. Det är för övrigt försäkringsbolagen själva som har det yttersta ansvaret för att placeringarna, inom de ramar som anges i lag, sker med iakttagande av match- nings- och diversifieringsprinciperna. Vid bedömningen av vilka gränser som bör gälla för placering i olika tillgångs- slag, måste hänsyn tas till hur riskfyllt det aktuella tillgångsslaget är och till diversifieringsmöjligheterna inom tillgångsslaget. Det bör understrykas att det är omöjligt att på ett objektivt sätt rangordna de olika slagen av tillgångar efter hur riskfyllda de är som placeringsobjekt. En viss vägledning kan erhållas i EG:s försäkringsdirektiv (t.ex. artikel 22.3 i tredje generationens försäkringsdirektiv) och från motsvarande bestämmelser på närliggande områden, exempelvis beträffande kaptaltäckningskrav på bankområdet. Genom att studera bl.a. historiska data och strukturen på olika marknader och värdepapper kan en grov bild erhållas av hur vissa tillgångar förhåller sig till andra i riskhänseende. Det är önskvärt att identifiera olika grupper av tillgångsslag där likheterna inom gruppen är stora samtidigt som skillnaden mellan grupperna är tydliga. Ett visst mått av subjektivitet är under alla förhållanden ofrånkomligt. Regeringens förslag till gränsdragningar skiljer sig på några punkter från placeringspromemorians förslag, vilket framgår nedan. Motiven till skillnaderna i fråga om aktier och fastighetsrelaterade tillgångar har redogjorts för i avsnitten 5.5.1 och 5.5.5. Regeringens lagförslag med begränsningar för olika tillgångsslag kan sägas innehålla sex huvudgrupper (kassa undantagen) med varierande riskegenskaper och därmed olika placeringsrestriktioner. I huvuddrag innebär reglerna följande. Den första huvudgruppen kännetecknas av att den i princip är riskfri med avseende på kreditrisk och därför inte bör omfattas av några placerings- restriktioner. Till denna kategori hör obligationer eller andra skuld- förbindelser samt fordringar som har samband med försäkringsavtal för vilka stater, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter, Europeiska gemenskaperna eller internationella organisationer svarar (jämför avsnitt 5.5.6 ovan). Vad gäller värdehandlingar som kommuner och därmed jämförliga samfälligheter (t.ex. landsting) svarar för har vissa remissinstanser invänt mot promemorians förslag att sådana värdehandlingar inte jämställs med statspapper och därmed inte tillåts för skuldtäckning utan begränsning. Nämnas kan även att kommunpapper ur kreditvärdighetssynpunkt jämställs med statspapper på närliggande områden (se exempelvis 3 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag). Mot bakgrund av detta anser regeringen att nämnda handlingar bör jämställas även i detta sammanhang och således tillåtas för skuldtäckning i obegränsad utsträckning. Vidare inkluderas i den första huvudgruppen livförsäkringslån och, beträffande captivebolag, fordringar på ett bolag inom koncernen. I dessa fall torde försäkringsbolaget ha kontroll över värdet av den säkerhet som svarar mot fordran. För tillgångsslaget "beslutad överskjutande skatt" har heller inte satts någon begränsning. Enligt regeringens mening bör även reservdeposition hos återförsäkringstagare få användas för skuldtäckning utan någon begränsning. I den andra huvudgruppen, som totalt får uppgå till 75 procent av skuld- täckningsbeloppet, ingår obligationer, skuldförbindelser och garantier för vilka AP-fonden, kreditinstitut och vissa värdepappersbolag svarar. I gruppen ingår även bankmedel, främst av den anledningen att nyssnämnda värdehandlingar för vilka banker svarar, ingår i samma grupp. Till denna huvudgrupp hänförs en stor del av de tillgångar som historiskt sett har varit representerade i försäkringsbolagens portföljer. De av regeringen föreslagna begränsningarna inom huvudgruppen skiljer sig från placeringspromemorian på ett par punkter. I vissa fall är gränserna generösare och i andra fall snävare. I placeringspromemorian tillåts exempelvis aktier och obligationer i lika stor utsträckning, 50 procent vardera. Enligt regeringens mening är, med de försäkringskontrakt svenska bolag i allmänhet tillämpar, aktier ett mer riskfyllt tillgångsslag i skuldtäcknings- hänseende än obligationer, varför en snävare gräns bör gälla för aktier. Regeringen delar den uppfattning som framförts i placeringspromemorian att fordringar på banker och andra kreditinstitut inte bör betraktas som helt riskfria med avseende på kreditrisk (härvid bortses från det av riksdagen år 1992 beslutade åtagandet att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna fullgöra sina förpliktelser i rätt tid, eftersom det åtagandet är temporärt). En viss begränsning bör gälla för sådana fordringar. I likhet med vad flera remissinstanser påpekat finns det, enligt regeringens mening, inte anledning att göra åtskillnad mellan olika typer av banktillgodohavanden. Enligt uppgift är det i vart fall för svenska förhållanden så, att alla bankmedel, så gott som undantagslöst, är tillgängliga utan att någon uppsägningstid behöver iakttas. Den relativt generösa gränsen totalt för gruppen beror på att diversifieringsmöjligheterna inom tillgångsslagen är goda. Publika aktiebolag som inte är finansiella företag omfattas inte av kapitaltäckningskrav och står inte under offentlig tillsyn. Obligationer m.m. för vilka sådana bolag svarar bör därför få motsvara högst 50 procent av skuldtäckningsbeloppet. I den tredje huvudgruppen, som får uppgå till 25 procent av skuldtäckningsbe- loppet, ingår aktier (och därmed jämställda värdehandlingar) som har getts ut av publika aktiebolag och motsvarande utländska bolag. Gränsen är satt med hänsyn till att aktier rent allmänt kan betraktas som mer riskfyllda än obligationer för skuldtäckning, enligt vad som nyss nämnts. Den fjärde huvudgruppen har fast egendom som gemensam nämnare. Tillgångarna i gruppen får tillsammans motsvara högst 25 procent av skuldtäckningsbeloppet. Detta sammanhänger med att diversifieringsmöjligheterna inom gruppen är mindre god än för ovannämnda grupper. Gruppen inkluderar sådan egendom som livförsäkringsbolagen redan idag får placera i samt aktier i fastighetsbolag. Den femte huvudgruppen innehåller skuldförbindelser avseende utlåning till fysiska personer och andra än dem som avses i grupperna ett-fyra ovan (med betryggande säkerhet). Begränsningen är satt till 10 procent av skuldtäckningsbeloppet. Den sjätte huvudgruppen, som får motsvara 10 procent av skuldtäckningsbeloppet, är fondpapper som inte omsätts på någon reglerad marknad. Andelar i värdepappersfonder och aktier i dotterbolag med uppgift att förvalta tillgångar som får användas för skuldtäckning bör inte omfattas av begränsningsregeln (se författningskommentaren till 7 kap. 10 b § andra stycket FRL). Bestämmelsen motsvaras av artikel 22.1 e i tredje generationens försäkringsdirektiv. Begränsningen för kassa, 3 procent, är satt i enlighet med artikel 22.1 d i tredje generationens försäkringsdirektiv. Värdepappersfonder I avsnitt 5.5.6 har regeringen funnit att andelar i värdepappersfonder bör få användas för skuldtäckning om de tillgångar som ingår i fonderna huvudsakligen är sådana som skulle få användas för skuldtäckning. Denna genomlysningsprincip bör även komma till uttryck vid tillämpningen av de begränsningsregler som behandlas i detta avsnitt. Om det är fråga om en renodlad fond, som exempelvis endast placerar i statsobligationer, torde det inte vara några större svårigheter att tillämpa genomlysningsprincipen. Om det istället är fråga om en fond som placerar i olika typer av tillgångar kan genomlysningen bli mer komplicerad. En proportionering får då göras. Ett försäkringsbolag bör vara restriktivt när det gäller placeringar i blandade fonder vars placerings- strategier kan innebära snabba förändringar t.ex. mellan innehav i aktier och i obligationer. Följden kan annars bli oacceptabla avvikelser från begränsnings- reglerna för tillgångsslag. Försäkringsbolaget måste kunna ta ansvar för att begränsningarna vad gäller placeringar i skilda tillgångsslag i allt väsentligt är uppfyllda även med hänsyn till de underliggande tillgångarna i värdepappersfonder som bolaget äger andelar i. Aktier och andelar i dotterföretag som förvaltar försäkringsbolagets tillgångar Som anförs i avsnitt 5.5.6 får aktier i vissa dotterbolag som förvaltar försäkringsbolagets tillgångar användas för skuldtäckning. Vid tillämpningen av begränsningsreglerna bör, på motsvarande sätt som redogjorts för ovan beträffande andelar i värdepappersfonder, en genomlysning göras så att dotterföretagets tillgångar inräknas i respektive tillgångskategori. Detta innebär t.ex. att aktier i ett dotterbolag som äger försäkringsbolagets fastigheter inte inräknas i tillgångsslaget "aktier och andelar i företag som har till ändamål att äga fastigheter m.m." utan i tillgångsslaget "fastigheter m.m.". Placeringsreglerna bör med andra ord medföra samma restriktioner om vissa tillgångar läggs i dotterbolag som om de ägs direkt av försäkringsbolaget. Enligt regeringens mening bör en genomlysning ske vid tillämpningen av begränsningsreglerna även då en tillgång ägs via ett eller flera rena holdingbolag. Dispens Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel 22.6) får hemlandet, om ett försäkringsföretag begär det, acceptera tillfälliga avvikelser från begränsningsreglerna. Enligt regeringens mening är det lämpligt att införa en sådan dispensregel i lagstiftningen. Finansinspektionen bör bemyndigas att fatta sådana beslut. 5.5.8 Begränsningar för enhandsengagemang Regeringens förslag: Värdet av en enskild placering (enhandsengagemang) får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas: - Fem procent får motsvaras av en fastighet, tomträtt eller byggnad. - Fem procent får motsvaras av i huvudsak aktier, obligationer och skuld- förbindelser från samma emittent eller lån till samma låntagare (gäller dock inte särskilt kreditvärdiga subjekt, som t.ex. en stat eller kommun). Till- gångarna får dock motsvara upp till tio procent av det belopp som skall skuldtäckas om det sammanlagda innehavet placeringar på 5-10 procent inte överstiger 40 procent av skuldtäckningsbeloppet. Andelen aktier från samma emittent får dock aldrig överstiga 5 procent. - Tio procent får motsvaras av andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag, om inte annat medges av Finansinspektionen. Regeringen eller Finansinspektionen får inom nämnda ramar meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får medge tillfälliga avvikelser från begränsningsreglerna. Om ett livförsäkringsbolags enhandsengagemang i obligationer och skuldför- bindelser överskrider de föreskrivna nivåerna skall bolaget senast den 31 december 1999 nedbringat sådana engagemang till de föreskrivna nivåerna. Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens på så sätt att i lag införs endast en allmänt formulerad regel om enhandsengagemang, medan detaljbestämmelser meddelas av Finansinspektionen genom föreskrifter. Remissinstanserna: Sveriges Riksbank har anfört att anpassningen av regelverket till den rådande strukturen på marknaden underlättas av att de mer detaljerade placeringsreglerna finns i föreskrifter. Även Svenska Fondhandlareföreningen har framfört denna uppfattning. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser däremot att bestämmelserna om enhandsengagemang skall läggas fast i lag. Svenska Bankföreningen och Stadshypotek AB har föreslagit att enhands- engagemangen i bostadsobligationer bör få uppgå till 40 procent av de för- säkringstekniska skulderna och att EG:s lättnadsregel som tillåter detta bör utnyttjas. Svenska Fondhandlareföreningen har anfört att det är svårt för bolagen att vid tidpunkt för beslut om placering i en värdepappersfond veta hur stort engagemang fonden har i ett visst börsnoterat företag eller i andra instrument. Flera remissinstanser har anfört att den rätt till övergångstid till år 2000 för avveckling av försäkringsbolagens enhandsengagemang i bostadsobligationer, som uppnåtts vid medlemsskapförhandlingarna, bör utnyttjas. Finansinspektionen har anfört att det krävs en övergångstid beträffande avveckling av fastighetsinnehav och koncerninterna engagemang (captivebolag) och att även skadeförsäkringsbolag bör omfattas av övergångsregler. EG:s regler: Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv skall hemlandet föreskriva i korthet följande enhandsbegränsningar (i förhållande till tekniska avsättningar): - Högst 10 procent får investeras i en enskild tomt eller byggnad, eller i grupper av tomter eller byggnader som är belägna så nära varandra att de faktiskt bör betraktas som en investering (artikel 22.1 a). - Högst 5 procent får investeras i aktier och därmed jämställda värdepapper samt obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och kapital- marknadsinstrument från samma företag eller i lån till samma låntagare (med undantag av lån till en statlig, regional eller lokal myndighet). Gränsen kan dock höjas till 10 procent om högst 40 procent av avsättningarna investeras i lån eller värdepapper, varvid mer än 5 procent av tillgångarna investeras hos var och en av utgivarna och låntagarna (artikel 22.1 b). - Högst 5 procent får utgöras av lån utan säkerhet, varav ett enskilt lån får utgöra högst en procent, med undantag av lån till kreditinstitut, försäk- ringsföretag och investeringsföretag (artikel 22.1 c). Att någon gräns enligt ovan inte angivits skall enligt direktiven inte innebära att övriga tillgångar skulle kunna godkännas i obegränsad utsträckning. Hemlandet skall fastställa närmare bestämmelser med villkor för användningen av godtagbara tillgångar. Ett antal olika principer skall iakttas vid fastställandet av bestämmelserna (jämför artikel 22.2). Dessa innebär bl.a. följande. - Tillgångarna skall vara diversifierade så att alltför stort beroende av någon särskild investering undviks. - Investeringar som på grund av tillgångens art och utställarens soliditet innebär en hög risknivå skall begränsas till en betryggande nivå. - Andelen icke likvida investeringar skall hållas på en betryggande (låg) nivå. Artikel 22.4 tillåter under vissa förutsättningar avvikelser från gränsen för enhandsengagemang på fem eller tio procent för värdepapper enligt artikel 22.1 b. Medlemstaterna får höja gränsen till 40 procent i fråga om vissa skuldför- bindelser som utfärdats av ett kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen som enligt lag står under särskild offentlig tillsyn i syfte att skydda innehavarna av sådana skuldförbindelser. Särskilt skall de belopp, som härrör från de utfärdade skuldförbindelserna, enligt lag investeras i tillgångar som, under hela giltighetstiden för skuldförbindelsena, kan täcka fordringar som har samband med dessa och som, i händelse av utställarens betalningsoförmåga, prioriteras för återbetalning av kapital och upplupen ränta. Hemlandet får i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera undantag från begränsningarna i bl.a. artikel 22.1 a-c. Den allmänna riskspridningsregeln i artikel 20 skall beaktas i samband med att sådana lättnader medges. Skälen för regeringens förslag: De enda bestämmelser angående enskilda investeringars storlek som finns i gällande lagstiftning är femprocentsregeln och den särskilda regeln om förvärv av finansiella företag (se avsnitt 5.5.12). Regler som begränsar enhandsengagemang är ett direkt utflöde ur diversi- fieringsprincipen som beskrivits i avsnitt 5.5.5. Sådana regler begränsar de risker som ett försäkringsbolags placeringar i en enskild emittents fordringsbevis och aktier kan medföra. Därigenom motverkas risken att ett för- säkringsbolags stabilitet hotas av att dess placeringar koncentreras till ett enskilt företag. Av EG:s bestämmelser följer att sådana begränsningsregler skall införas i den svenska rättsordningen. Regeringen anser, till skillnad från förslaget i placeringspromemorian, att vissa grundläggande kvantitativa begränsningsregler bör komma till uttryck i lag. De gränser som uppställts i tredje generationens försäkringsdirektiv bör läggas till grund för sådana lagregler. I enlighet med det sagda föreslår regeringen att en enskild placering i fastighet, tomträtt eller byggnad begränsas. Enligt regeringens uppfattning är direktivens gräns på tio procent alltför generös. En yttersta gräns på fem procent får anses lämpligare. Femprocentgränsen skall också gälla en grupp av sådan egendom som är belägna på ett sådant sätt i förhållande till varandra att de bör betraktas som en investering. EG:s direktiv ger inte utrymme för någon övergångstid, som Finansinspektionen föreslagit, för avveckling av alltför stora fastighetsinnehav. Någon överenskommelse om en sådan övergångstid har heller inte avtalats inom ramen för förhandlingarna om EG-medlemsskap. Vidare bör i enlighet med artikel 22.1 b i tredje generationens direktiv införas en begränsning för aktier och jämförbara värdepapper, obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller i lån till samma låntagare. Detta gäller dock inte beträffande obligationer, skuldförbindelser eller garantier utfärdade av stater, kommuner m.fl. rättssubjekt som får anses vara fria från kreditrisk. Begränsningarna skall tillämpas för grupper av emittenter eller låntagare med en viss inbördes anknytning på samma sätt som för enskilda emit- tenter eller låntagare. Se vidare författningskommentaren till 7 kap. 10 c §. Enligt regeringens mening bör dessutom högst tio procent av skuldtäckningbe- loppet få motsvaras av andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag. Begränsningen, som inte har någon direkt motsvarig- het i EG:s direktiv, syftar till att begränsa de förluster ett försäkringsbolag kan åsamkas om ett fondbolag missköter fondförvaltningen. En möjlighet bör emel- lertid finnas för Finansinspektionen att medge dispens från denna begräns- ningsregel. Angående förutsättningen för dispens, se författningskommentaren till 7 kap. 10 § FRL. Regeringen eller Finansinspektionen bör bemyndigas att inom ramen för de enhandsrestriktioner som lagts fast i lag meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning. Därmed ges myndigheterna möjlighet att utforma en mer förfinad gruppering efter tillgångarnas riskegenskaper än den ganska grova indelning som gjorts i lagen och att fastställa lägre procentgränser än de som angivits i lag. I artikel 22.6 i tredje generationens försäkringsdirektiv finns en möjlighet för hemlandet att acceptera tillfälliga undantag från förevarande begräns- ningsregler. Enligt regeringens mening är det lämpligt att införa en sådan dispensregel i lagstiftningen. Enligt den direktivbestämmelsen får hemlandet i undantagsfall, på begäran av ett försäkringsföretag, tillfälligt acceptera undantag från de kvantitativa riskspridningsreglerna i direktivet. Övergångsregler för enhandsengagemang i bostadsobligationer Som tidigare nämnts innebär artikel 22.1 b i tredje generationens försäkrings- direktiv att högst fem procent av de tekniska avsättningarna får investeras i värdepapper från samma emittent. Under vissa förutsättningar får gränsen höjas till tio procent. De svenska livförsäkringsbolagens placeringar i obligationer och certifikat som emitterats av de större bostadsinstituten har i många fall överstigit de nivåer som föreskrivs i artikel 22.1 b. Vid förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU begärde och fick därför Sverige anstånd med att införliva direktivbestämmelsen i fråga om livförsäkringsbolagen. Övergångsarrangemanget innebär bl.a. följande. Sverige skall senast den 1 januari 2000 ha införlivat bestämmelsen. De svenska myndigheterna skall se till att berörda livförsäkringsbolag omedelbart vidtar åtgärder för att successivt reducera sina enhandsengagemang till fem respektive tio procent. Bolagen får under övergångsperioden inte öka de exponeringar som överskrider fem eller tio-procentsgränserna. Enhandsengagemang som överskrider 20 procent av de för- säkringstekniska skulderna skall senast den den 1 juli 1996 eller, om möjligt, före den 31 december 1995 nedbringas till 20 procent eller lägre. Engagemang som redan ligger inom fem- eller tio-procentsgränserna får inte öka på ett sådant sätt att gränserna överskrids. Enligt vad regeringen erfarit har en viss anpassning till EG:s placeringsregler redan ägt rum. Livförsäkringsbolag har, åtminstone genomsnittligt, minskat sådana engagemang som inte skulle rymmas inom de gränser som gäller enligt arti- kel 22.1 b. Detta kunde i och för sig tala för att övergångstiden enligt anslutningsfördraget inte utnyttjas fullt ut. Försäkringsutredningen kan i sitt kommande slutbetänkande förväntas lägga fram ett förslag som leder till en ny, och eventuellt utvidgad, definition av de försäkringstekniska skulderna (se avsnitt 5.5.3). För att undvika eventuella övergångsproblem i samband med en sådan reform bör, enligt regeringens mening, den övergångstid som framförhand- lats med EG nu utnyttjas. Det kan i samband med beredningen av Försäkringsutred- ningens slutbetänkande övervägas om övergångstiden kan kortas ned. Någon övergångstid för skadeförsäkringar är inte avtalad. Finansinspektionens remissynpunkt i det hänseendet kan därför inte tillmötesgås. Särskilt reglerade kreditinstitut och försäkringsbolags placeringar i dessas obligationer Som tidigare nämnts finns det i EG:s tredje försäkringsdirektiv (artikel 22.4) en möjlighet att under vissa förutsättningar medge enhandsengagemang motsvarande 40 procent av de tekniska avsättningarna (undantagsregeln). Liknande regler om lättnader i begränsningsregler återfinns inom EG-rätten bl.a. vad gäller bankers och andra kreditinstituts stora exponeringar och vad gäller värdepappersfonders placeringar. Bakgrunden till reglerna anses vara de förhållanden som råder på bl.a. den danska bostadsfinansieringsmarknaden. Några få danska s.k. realkreditinstitut har sedan länge svarat för en stor del av den danska bostadsfinansieringen. För dessa institut gäller sådana regler om tillsyn och särskild förmånsrätt som avses i den aktuella direktivbestämmelsen. Den nu diskuterade regeln har således särskild betydelse för Danmark, och dess ursprung kan förklaras av de danska förhållandena. Förhållandena på den svenska bostadsobligationsmarknaden liknar i viss utsträckning dem som gäller i Danmark, även om koncentrationen till finansiering i ett fåtal institut har varit mindre i Sverige än i Danmark. Svenska Bankföreningen har, med instämmande av Stadshypotek AB, förordat att Sverige bör utnyttja undantagsregeln i fråga om värdepapper som emitterats av bostadsinstitut. Regeringen anser att Sverige inte har regler för kreditinstitut som uppfyller undantagsregelns kvalifikationskrav om särskild tillsyn eller om säkra placeringar kombinerade med en särskild förmånsrätt. Redan av formella skäl går det alltså inte att införliva undantagsregeln i den svenska rättsordningen. Frågan om lagändringar i fråga om tillsyn och förmånsrätt framdeles skall genomföras hänger dessutom samman med den mer övergripande frågan om det skall inrättas en särskild kategori institut som är underkastade strängare regler än annars i fråga om krav på säkerheter och placeringar. Bankföreningen och andra företrädare för bostadsinsituten har framställt önskemål om sådana särreglerade institut. Bankföreningen och andra bedömare anser att det är av särskilt värde för ett institut om det genom lag, snarare än genom sin bolagsordning, är underkastat strängare krav än annars i fråga om säkerhet och placeringar. Genom lagen om kreditmarknadsbolag, som trädde i kraft den 1 januari 1994, infördes en enhetlig reglering för finansbolag och kreditaktiebolag. Båda bolagsformerna sammanfördes till en gemensam institutskategori, kreditmarknads- bolag. En grundtanke bakom lagstiftningen var att enskilda kreditmarknadsbolag skulle profilera sig i sina bolagsordningar, snarare än behöva stöd av särlagstiftning som gör det legala regelverket mer komplext. Frågan om särlagstiftning kunde dock enligt lagens förarbeten omprövas i senare sammanhang (prop. 1992/93:89 s. 150). Från principiell synpunkt finns det inget hinder mot att tillåta större exponeringar mot ett enskilt institut än vad som normalt gäller inom EG om investeringen håller tillräckligt låg risk. Utvecklingen inom EG synes vara sådan att särskilda regler för här aktuella institut återkommer i olika sam- manhang. Som nämnts förefaller också marknadsaktörerna fästa stor vikt vid en kategorisering av instituten som grundas på lagstiftning. Mot denna bakgrund avser regeringen att få till stånd en utredning om en ny kategori kreditinstitut som skall vara underkastade särskilda krav i fråga om säkerhet, tillsyn och särskild förmånsrätt. Frågan om en sådan kategori skall införas får i så fall bedömas med utgångspunkt i utredningens förslag och slutsatser. 5.5.9 Valutamatchning Regeringens förslag: En allmän valutamatchningsregel införs, liknande den som enligt gällande rätt gäller för s.k. korta skadeförsäkringar. Tillgångarna som används för skuldtäckning skall vara placerade så att risken för valuta- kursförluster begränsas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om valutamatchningen. Reglerna skall tillämpas av, förutom alla svenska försäkringsbolag utom sådana som meddelar livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, generala- genter för utländska försäkringsföretag med säte utanför EES. Placeringspromemorians förslag: I lag införs en valutamatchningsregel som bygger på tredje generationens försäkringsdirektiv och som innebär att högst 20 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning och som inte skyddas mot risken för förändringar av valutakurserna får vara uttryckta i en annan valuta än den vari motsvarande försäkringsåtagande skall fullgöras. Finansinspektionen får medge undantag i enskilda fall om värdet av de tillgångar som uttrycks i en viss valuta är mindre än sju procent av värdet av de totala tillgångar som används för skuldtäckning. Remissinstanserna: Har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Försäkringsförbundet har anfört att det vore önskvärt att en större valutaexponering kunde tillåtas för att öka möjligheterna till diversifiering av placeringarna. Man är dock medveten om direktivens begränsningar. EG:s regler: I försäkringsdirektiven finns bestämmelser om skyldigheten att täcka tekniska avsättningar med valutamatchande tillgångar (artikel 15.2 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 17 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 17. 3 i första livförsäkrings- direktivet enligt dess lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet). För skadeförsäkringar gäller de valutamatchningsbestämmelser som föreskrivs i bilaga 1 till andra skadeförsäkringsdirektivet (artikel 6 i andra skadeförsäkringsdirektivet samt artikel 23 i tredje skadeförsäkringsdirektivet). Reglerna innebär i korthet följande. Huvudregeln är att när försäkringssumman enligt avtalet är uttryckt i en viss valuta, skall försäkringsgivarens förpliktelser anses betalbara i samma valuta. Tillgångar som svarar mot tekniska avsättningar får dock till högst 20 procent redovisas i annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras. Av nämnda tillgångar skall alltså 80 procent valutamatchas. Medlemsstaterna får befria försäkringsföretagen från skyldigheten att täcka tekniska avsättningar med valutamatchande tillgångar om värdet av de tillgångar som erfordras för skuldtäckning av risker i en viss valuta understiger sju procent av det belopp som totalt skall skuldtäckas. Därutöver finns en rad mer detaljerade regler. För livförsäkringar införs genom det tredje livförsäkringsdirektivet valutamatchningsbestämmelser som i allt väsentligt är lika dem som gäller för skadeförsäkringar (artikel 24 och bilaga 1 i tredje livförsäkringsdirektivet), dock inte lika detaljerade. Reglerna skall inte tillämpas i fall där förmånerna enligt ett försäkringsavtal är knutna till bl.a. värdet av andelar i ett fondföretag eller aktieindex (se artikel 23 i tredje livförsäkringsdirektivet). För inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer med huvudkontor utanför gemenskapen får medlemsstaten föreskriva att agenturerna eller filialerna skall ha valutamatchande tillgångar som svarar mot tekniska avsättningar. Samma matchningsregler skall i så fall gälla som för inhemska försäkringsföretag. Gällande rätt: För korta skadeförsäkringar fanns fram till den 1 januari 1994 inga regler om valutamatchning. Den 1 januari 1994 infördes emellertid en allmän sådan regel som innebär att risken för valutakursförluster skall beaktas vid placeringen av tillgångar motsvarande de försäkringstekniska skulderna. Finansinspektionen bemyndigades att meddela närmare föreskrifter i ämnet, vilket inspektionen också har gjort (FFFS 1994:20). Livförsäkringsbolag är i gällande rätt begränsade att använda utländska tillgångar för skuldtäckning. Försäkringsrörelselagen stadgar i fråga om liv- försäkring att tillgångar svarande mot försäkringstekniska skulder får redovisas i inhemska eller utländska värdehandlingar, varvid handlingar som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, endast får användas för redovisning i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder i samma valuta (7 kap. 9 § första stycket 7 FRL). Motsvarande gäller i fråga om premiereserven för bolag som meddelar lång skadeförsäkring. För utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) eller lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF) gäller samma valutamatchnings- regler som för svenska försäkringsbolag (13 § första stycket och 13 a § LUF respektive 5 kap. 5 § första stycket och 8 § LEF). Skälen för regeringens förslag: Såsom anförts i placeringspromemorian (avsnitt 2) kan en del positiva effekter uppnås med internationell diversifiering. Detta gäller särskilt för ett litet land som Sverige som dessutom har ett förhål- landevis koncentrerat näringsliv. En svensk placerare kan genom internationell diversifiering sänka risken i sin portfölj utan att göra avkall på den förväntade avkastningen. En utländsk investering innebär dock att placeraren utsätter sig för en växelkursrisk. Ett krav på valutamatchning är därför en vik- tig del i ett regelsystem som skall tillgodose försäkringstagarskyddet. Det är m.a.o. av stor betydelse att tillgångarna placeras med beaktande av växelkurs- risker. EG:s regler för valutamatchning ställer matchningsprincipen i centrum. EG uppställer krav på att tillgångar som svarar mot försäkringstekniska skulder till högst 20 procent får redovisas i annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras. Enligt regeringens mening bör, till skillnad mot vad som föreslagits i placeringspromemorian och i enlighet med vad som redan idag gäller för korta skadeförsäkringar, i lag införas en allmän valutamatchningsregel innebärande att de tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att risken för valutakursförluster skall begränsas. EG:s detaljregler om valutamatchning för livförsäkring bör, på motsvarande sätt som dagens ordning för korta skadeförsäkringar, införlivas i den svenska rättsordningen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. Om en tillgångs värde och den försäkringsrisk tillgången skuldtäcker gjorts oberoende av valutakursförändringar, exempelvis genom en valutaterminstransaktion, bör detta minska det belopp som skall hållas i en valuta som svarar mot den vari försäkringsbolagets åtagande skall fullgöras. Unit linked-försäkringar skall, på grund av bestämmelserna i tredje livför- säkringsdirektivet, undantas från valutamatchningsbestämmelserna. Försäkringsgivare med säte inom EES omfattas inte av de svenska valutamatch- ningsreglerna utan av hemlandets motsvarande regler. 5.5.10 Lokalisering av tillgångar, registerföring och förmånsrätt Regeringens förslag: Ett svenskt försäkringsbolag skall ha de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna lokaliserade inom EES, om riskerna (skadeförsäkring) är belägna eller verksamheten (livförsäkring) utövas inom EES. Beträffande risker eller verksamhet utanför EES skall tillgångarna finnas i Sverige. Finansinspektionen får i enskilda fall medge undantag från lokali- seringskraven. Gällande regler om lokalisering av tillgångar som tillhör utländska EES-försäkringsgivare upphävs. Dessutom av- skaffas skyldigheten för sådana försäkringsgivare att föra register över de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkrings- verksamhet i Sverige. Därmed upphör också den särskilda förmånsrätt för livför- säkringstagare som är förenad med registerföringen. Svenska skadeförsäkringsbolag och generalagenter för utländska skade- försäkringsföretag med säte utanför EES skall föra register över de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Placeringspromemorians förslag: Omfattar svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsföretag med säte utanför EES. Promemorians förslag avviker från regeringens på så sätt att 80 procent av de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall vara lokaliserade inom EES, med möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att i föreskrifter liberalisera lokaliseringskravet. Något lokaliseringskrav uppställs inte för risker eller verksamhet utanför EES. Internpromemorians förslag, som omfattar försäkringsgivare med säte inom EES, överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt placeringspromemorians förslag eller lämnat det utan erinran. Internpromemorians förslag har av de flesta remissinstanserna lämnats utan erinran. TCO framhåller att det är viktigt att försäkringstagarna har tillgång till respektive hemlands säkerhetssystem vid en försäkringsgivares konkurs och att tillfredsställande säkerhet garanteras. Advokatsamfundet anser att det är olyckligt att försäkringstagarna inte längre kommer att ha någon förmånsrätt i EES-försäkringsgivarens egendom i Sverige. EG:s regler: Försäkringsdirektiven innehåller bestämmelser om lokalisering av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna. Lokaliseringskrav för försäkringsgivare med säte inom EG Det första skadeförsäkringsdirektivet och det första livförsäkringsdirektivet (första generationens försäkringsdirektiv) i deras ursprungliga lydelse innebar att både skadeförsäkrings- och livförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemen- skapen skulle ha de tillgångar som motsvarar tekniska reserver lokaliserade i det land verksamhet bedrivs genom etablering (dvs. huvudkontor, agentur eller filial). Medlemsstaterna kunde emellertid medge lättnader beträffande till- gångarnas lokalisering (artikel 15.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.2 i första livförsäkringsdirektivet). Fordringar på återförsäkrare (ansvarighet som en återförsäkringsgivare övertagit från en direktförsäkringsgivare) var dock undantagna från lokaliseringskraven. En medlemsstat fick inte kräva att sådana fordringar skulle vara lokaliserade inom dess område (artikel 15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet). Genom det andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet (andra generationens försäkringsdirektiv) infördes regler om frihet att tillhandahålla försäkringstjänster i ett annat medlemsland än där företaget har en etablering (jämför det svenska begreppet gränsöverskridande verksamhet, prop. 1992/93:257 s. 118-126). Om det krävdes tillstånd för verksamheten i det land där tjänsterna utfördes (värdlandet) skulle värdlandets regler i fråga om bl.a. tillsyn och lokalisering av tillgångar tillämpas (artikel 23.1 i andra skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24.1 i andra livförsäkringsdirektivet i deras ursprungliga lydelse). Det tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet (tredje generationens försäkringsdirektiv) innebär att en försäkringsgivare med stöd av en enda auktorisation i princip fritt kan etablera sig eller tillhandahålla tjänster inom gemenskapen. Dessutom genomförs principen om hem- landstillsyn fullt ut. För att underlätta ett ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas regler har bl.a. lokaliseringsreglerna i den första och andra generationens försäkringsdirektiv ändrats. Det krävs endast att tillgångarna - med undantag för fordringar på återförsäkrare - skall vara lokaliserade inom gemenskapen om, beträffande skadeförsäkring, risken är belägen inom gemenskapen eller, i fråga om livförsäkring, verksamheten utövas där. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen har tillgångarna lokaliserade i en viss medlemsstat. Hemlandet får medge lättnader beträffande tillgångarnas lokalisering (artikel 15.2 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 17 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet). När det gäller fordringar på återförsäkrare får något lokaliseringskrav inte anges (artikel 15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.4 i första livförsäkringsdirektivet i direktivens nya lydelse). Direktiven innehåller inget lokaliseringskrav beträffande risker eller verk- samhet utanför gemenskapen. Lokaliseringskrav för försäkringsgivare med säte utanför EG Första generationens försäkringsdirektiv innehåller regler för inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer till företag med huvudkontor utanför gemenskapen. Reglerna innebär bl.a. att en medlemsstat skall se till att agenturen och filialen har tillgångar som motsvarar de tekniska reserverna och att dessa tillgångar - med undantag för fordringar på återförsäkrare - skall vara lokaliserade till medlemsstatens territorium (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Dessa regler har inte ändrats genom andra och tredje generationens direktiv. Till skillnad från motsvarande bestämmelser för försäkringsgivare med säte inom EG finns det ingen föreskrift om att medlemsstaterna kan medge lättnader i fråga om tillgångarnas lokalisering. Konkursregler m.m. Tredje generationens försäkringsdirektiv innebär som nyss beskrivits att en försäkringsgivare med säte inom gemenskapen inte längre behöver lokalisera sina tillgångar i hemlandet. Denna liberalisering av lokaliseringskraven motsvaras inte av någon samordning av de internationella konkursreglerna. Inom EG pågår sedan några år ett arbete med ett direktivförslag om samordning av regler rörande tvångslikvidation av försäkringsföretag som driver direkt försäkringsrörelse (COM(86)768, reviderat COM(89)394). Det är osäkert när direk- tivet kommer att antas. En konkurskonvention är också under utarbetande inom EG. Det är för närvarande oklart om konventionen kommer att omfatta försäkringsområdet. Det är tänkbart att avsaknaden av samordning av konkursreglerna inom EG i enskilda fall kan leda till att försäkringstagarnas ersättningsanspråk får sämre skydd vid en obeståndssituation till följd av att tillgångarna inte finns i för- säkringsgivarens hemland. Försäkringsdirektiven innehåller emellertid vissa bestämmelser som i viss mån kompenserar avsaknaden av samordnade konkursregler. Om en försäkringsgivare inte uppfyller kraven på kapitalbas och solvensmarginal får hemlandsmyndigheten, under vissa förutsättningar, inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar samt begära att myndigheterna i övriga medlemsstater där försäkringsgivaren driver verksamhet vidtar samma åtgärd, se artikel 20 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 13 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet). Direktivbestämmelserna berörs också i avsnitt 6.2 om hemlandstillsyn och i författningskommentaren till 19 kap. 11 och 11 a §§ FRL. Gällande rätt: De svenska reglerna om lokalisering av tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna överensstämmer med första och andra generationens försäkringsdirektiv i deras ursprungliga lydelse. Svenska försäkringsbolag Svenska försäkringsbolag skall enligt FRL ha de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna lokaliserade i Sverige, om inte Finansinspektionen medger annat (7 kap. 9 a § första stycket och 10 § andra stycket FRL). I fråga om skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år (långa skadeförsäk- ringar) gäller lokaliseringskravet dock endast de tillgångar som motsvarar premiereserven (7 kap. 10 § första stycket FRL). Fordringar på återförsäkrare omfattas inte av något lokaliseringskrav. Beträffande livförsäkringar och långa skadeförsäkringar grundas kravet att tillgångarna skall vara lokaliserade i Sverige väsentligen på att reglerna på det internationellt konkursrättsliga området inte ansetts tillräckligt samordnade, se prop. 1989/90:34 s. 76. Försäkringstagarna har en särskild förmånsrätt i tillgångarna om försäkringsbolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum. Förmånsrätten grundas på ett särskilt register som ett försäkringsbolag skall föra över de tillgångar som motsvarar de försäk- ringstekniska skulderna för livförsäkring respektive premiereserven för lång skadeförsäkring, 7 kap. 10 a och 11 §§ FRL och 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). Det stora flertalet skadeförsäkringar (sådana som meddelas för kortare tid än tio år) omfattas inte av den nämnda registerföringsskyldigheten och särskilda förmånsrätten. I stället har försäkringstagarna en oprioriterad fordran vid en obeståndssituation. Lokaliseringskravet för sådana skadeförsäkringar infördes den 1 januari 1994 som ett led i harmoniseringen till det första skadeförsäkringsdirektivet, se prop. 1992/93:257 s. 194. Det skall slutligen framhållas att de svenska reglerna om bl.a. lokalisering av tillgångar inte är tillämpliga i fråga om verksamhet som svenska försäkringsbolag driver i ett annat EES-land (värdlandet) genom agentur, filial eller gränsöverskridande verksamhet, om det krävs tillstånd i värdlandet för verksamheten. I stället gäller värdlandets regler (7 kap. 12 § FRL); jämför redogörelsen för bestämmelserna i första och andra generationens direktiv. Utländska försäkringsgivare De redovisade bestämmelserna om lokalisering m.m. för svenska försäkringsbolag gäller, med undantag för långa skadeförsäkringar, också för utländska för- säkringsgivare som bedriver koncessionspliktig försäkringsverksamhet här i lan- det. Det kan därför vara belysande att i korthet beskriva de svenska koncessionskraven för utländska försäkringsgivares verksamhet här. En utländsk försäkringsgivare med säte inom EES måste ha svensk koncession för att driva verksamhet genom en etablering (dvs. generalagent, filial eller, i fråga om försäkringssammanslutningar, generalrepresentation). Koncession krävs också om en EES-försäkringsgivare avser att marknadsföra livförsäkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat EES-land (gränsöverskridande verksamhet) och om detta sker utan förmedling av ett i Sverige koncessionerat bolag, 2 kap. 2 § lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF). Vid gränsöverskridande verksamhet med skadeförsäkringar krävs inte någon koncession. En utländsk försäkringsgivare med säte utanför EES måste ha svensk koncession för att driva försäkringsrörelse här. Verksamheten får endast drivas genom generalagent, 1 § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF). Om en utländsk försäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige som, enligt det ovan sagda, är koncessionspliktig skall de tillgångar som motsvarar de för- säkringstekniska skulderna som avser verksamheten i Sverige vara lokaliserade här i landet (5 kap. 1 § andra stycket och 6 § LEF samt 13 och 13 a §§ LUF). I enlighet med EG:s försäkringsdirektiv kan Finansinspektionen medge undantag från lokaliseringskravet beträffande EES-försäkringsgivare, men inte i fråga om för- säkringsgivare med säte utanför EES. Om verksamheten avser livförsäkring gäller dessutom motsvarande bestämmelser som för svenska försäkringsbolag i fråga om registerföring och förmånsrätt (5 kap 1 § andra stycket och 9 § LEF samt 15 § LUF). När det gäller verksamhet av utländska försäkringsgivare som inte kräver koncession, dvs. EES-försäkringsgivare som bedriver gränsöverskridande verksamhet med skadeförsäkringar och med livförsäkringar i vissa fall, gäller inte svenska regler för tillgångarnas lokalisering. I stället skall, i enlighet med den andra generationens försäkringsdirektiv, hemlandets bestämmelser gälla. Skälen för regeringens förslag: Svenska försäkringsbolag Svenska försäkringsbolag skall, som nämnts, enligt nuvarande regler ha de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna (eller premiereserven i fråga om långa skadeförsäkringar) lokaliserade i Sverige, om inte Finansin- spektionen medger annat. I fråga om verksamhet som svenska försäkringsbolag driver i ett annat EES-land (värdlandet) genom agentur, filial eller gräns- överskridande verksamhet, gäller värdlandets regler om bl.a. lokalisering, om verksamheten är tillståndspliktig i värdlandet. Den tredje generationens försäkringsdirektiv innebär att lokaliseringskraven i den första och andra generationens direktiv har ändrats. Det krävs endast att tillgångarna - med undantag för fordringar på återförsäkrare - skall vara loka- liserade inom gemenskapen om, beträffande skadeförsäkring, riskerna är belägna inom gemenskapen eller, i fråga om livförsäkring, verksamheten utövas där. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen har tillgångarna lokaliserade i en viss medlemsstat. Hemlandet får medge lättnader beträffande tillgångarnas lokalisering. När det gäller fordringar på återförsäkrare får något lokaliseringskrav inte anges. Direktiven innehåller inget lokaliseringskrav beträffande risker eller verksamhet utanför gemenskapen. För livförsäkring och lång skadeförsäkring grundas, som nämnts, det nuvarande kravet att tillgångarna skall vara lokaliserade i Sverige främst på att reglerna på det internationellt konkursrättsliga området inte ansetts tillräckligt samordnade. Någon samordning av EG:s konkursregler har ännu inte kommit till stånd (se ovanstående redogörelse för EG:s direktiv). Detta förhållande har emellertid inte hindrat att EG:s lokaliseringsregler reformerats på det sätt som nyss beskrivits. Det synsätt som ligger till grund för de nuvarande svenska lokaliseringskraven kan därför inte längre upprätthållas i gemenskapssammanhanget. De nuvarande reglerna i FRL om lokalisering av svenska försäkringsbolags tillgångar bör utformas så att de överensstämmer med lokaliseringskraven enligt den tredje generationens försäkringsdirektiv. Den nu gällande huvudregeln att tillgångarna skall vara lokaliserade i Sverige måste därför ersättas med en regel som innebär att tillgångarna skall finnas inom EES, om riskerna är belägna inom EES (skadeförsäkring) eller verksamheten utövas där (livförsäkring). I placeringspromemorian har föreslagits att 80 procent av de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall vara lokaliserade inom EES och att återstoden, 20 procent, inte skall omfattas av något lokaliseringskrav. Ut- gångspunkten för promemorians förslag är att de försäkringstekniska skulderna ges en vidare definition än för närvarande. Enligt promemorian skulle det kunna leda till praktiska problem om ett krav på lokalisering av samtliga tillgångar inom EES skulle tillämpas på en vidgad definition av de försäkringstekniska skulderna. Som framgår av avsnitt 5.5.2 anser regeringen emellertid att en ändrad definition av de försäkringstekniska skulderna bör övervägas först sedan Försäkringsutredningens slutbetänkande presenterats. Mot denna bakgrund anser regeringen att kravet på lokalisering till EES bör omfatta samtliga tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna avseende risker eller verksam- heter inom EES. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma till denna fråga i samband med behandlingen av Försäkringsutredningens slutbetänkande. De redovisade övervägandena är av mindre betydelse beträffande skadeförsäkring eftersom frågan om ändrad definition främst avser förhållandena på livför- säkringsområdet. Regeringen anser emellertid att EG:s lokaliseringsregler för livförsäkringsverksamhet och skadeförsäkringsverksamhet bör införlivas på ett enhetligt sätt. Som nämnts innehåller direktivbestämmelserna en regel enligt vilken hemlandet får medge lättnader i fråga om tillgångarnas lokalisering. I placeringspromemorian kommer den lättnadsregeln till uttryck inte bara genom att 20 procent av tillgångarna undantas från lokaliseringskrav. Enligt promemorians förslag har dessutom regeringen eller Finansinspektionen bemyndigats att meddela föreskrifter om ytterligare lättnader i lokaliseringskravet. Regeringen anser emellertid att det är lämpligare att Finansinspektionen, på motsvarande sätt som i dag, i enskilda fall får medge dispens från kravet på lokalisering inom EES. Den tredje generationens försäkringsdirektiv och EES-avtalet reglerar inte lokaliseringen av svenska försäkringsbolags tillgångar avseende risker eller försäkringverksamhet utanför EES. Regeringen anser att det nuvarande lokaliseringskravet bör behållas för sådana fall. De tillgångar som används för skuldtäckning avseende risker eller verksamhet som utövas utanför EES skall således finnas i Sverige, om inte Finansinspektionen medger annat. Finansin- spektionen bör i normala fall medge dispens om lokaliseringskraven i ett land utanför EES där ett svenskt bolag utövar verksamhet inte är förenliga med det svenska lokaliseringskravet. Dispensregeln kan naturligtvis även tillämpas i andra fall. Försäkringsgivare med säte i ett annat EES-land Enligt LEF skall en försäkringsgivare från ett annat EES-land som driver verksamhet i Sverige genom en etablering (dvs. generalagent, filial eller, i fråga om försäkringssammanslutningar, generalrepresentation) ha tillgångarna lokaliserade här, om inte annat medges av Finansinspektionen. Samma lokalise- ringskrav gäller också vid gränsöverskridande verksamhet med livförsäkringar om detta sker utan förmedling av ett i Sverige koncessionerat bolag. Den tredje generationens försäkringsdirektiv innebär att de EG-harmoniserade placeringsreglerna i försäkringsgivarens hemland skall gälla för dennes verksam- het inom hela EES. Lokaliseringskravet i LEF och övriga placeringsregler avse- ende försäkringsgivare från ett annat EES-land måste därför upphävas. I internpromemorian har föreslagits att även den registerföringsskyldighet som ligger till grund för livförsäkringstagarnas förmånsrätt skall avskaffas i fråga om försäkringsgivare från ett annat EES-land. Advokatsamfundet har framhållit att försäkringstagarna under sådana förhållanden inte längre kommer att ha någon förmånsrätt vid en konkurs i Sverige som avser den utländska försäkringsgivarens tillgångar här i landet (särkonkurs). Försäkringstagarnas ställning kan, enligt samfundet, i ett sådant fall komma i en sämre ställning än om försäkringen tecknats hos försäkringsgivare som driver verksamhet här med stöd av koncession, dvs. svenska försäkringsbolag eller generalagenturer för försäkringsgivare från ett land utanför EES. Regeringen har förståelse för Advokatsamfundets synpunkter. En registerförings- skyldighet för utländska EES-försäkringsgivare avseende deras verksamhet här i landet skulle i och för sig säkra försäkringstagarnas förmånsrätt i de till- gångar som EES-försäkringsgivaren väljer att placera i Sverige. En registerföringsskyldighet skulle dock innebära en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster som måste kunna motiveras av hänsyn till det allmänna bästa, se avsnitt 6.3. Vidare kan enligt regeringens mening ett krav på regis- terföring leda till att EES-försäkringsgivare i större utsträckning än annars väljer att lokalisera tillgångarna utanför Sverige. En registerföringsskyldighet skulle alltså kunna motverka sitt syfte. Det skall också framhållas att av artikel 42 i tredje generationens försäkringsdirektiv följer att försäk- ringstagare som tecknat en försäkring med en försäkringsgivare från ett annat EES-land skall ha samma förmåner som försäkringstagare i försäkringsgivarens hemland i händelse av försäkringsgivarens likvidation. Under sådana förhållanden kan en skyldighet att föra register knappast motiveras av det allmänna bästa. På grund av det anförda anser regeringen att något krav på registerföring inte bör gälla för försäkringsgivare som hör hemma i ett annat EES-land. Försäkringsgivare med säte utanför EES Verksamhet som utövas i Sverige av försäkringsgivare med säte utanför EES regleras i LUF. Verksamheten här i landet skall, som nämnts, drivas genom generalagent. De gällande lokaliseringskraven i LUF innebär att tillgångarna - med undantag för fordringar på återförsäkrare - skall finnas i Sverige. Till skillnad från vad som gäller för svenska försäkringsbolag och försäkringsgivare med säte inom EES finns det inte någon möjlighet att dispensera från lokalise- ringskraven. Bestämmelserna i LUF har utformats i enlighet med reglerna i den första generationens försäkringsdirektiv som rör agenturer eller filialer till företag med huvudkontor utanför gemenskapen (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Dessa direktivbestämmelser har inte ändrats genom den tredje generationens direktiv. De nuvarande lokaliseringskraven i LUF överensstämmer alltså med EG:s direktiv. Någon ändring av lokaliseringskraven kan därför inte komma i fråga. Registerföringsskyldighet även för skadeförsäkringsverksamhet De placeringsregler som föreslås i detta lagstiftningsärende innebär bl.a. att även skadeförsäkringsverksamhet, som i dag i stort sett inte omfattas av några placeringsregler, kommer att omfattas av likartade placeringsrestriktioner som föreslås för livförsäkringsverksamhet. De nya placeringsreglerna kommer att gälla för svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsföretag med säte utanför EES som driver försäkringsrörelse här genom generalagent. Utländska för- säkringsgivare med säte inom EES omfattas, som nämnts, inte av de svenska placeringsreglerna utan av hemlandets EG-harmoniserade placeringsregler. Finansinspektionen skall övervaka att placeringsreglerna efterlevs. Inspektionen behöver därför kontinuerligt ha tillgång till information om försäkringsbolagens placeringar. För svenska livförsäkringsbolag (och försäkringsbolag som meddelar lång skadeförsäkring) finns redan enligt gällande lag indirekt en skyldighet att förse Finansinspektionen med sådan information genom den register- föringsskyldighet som ligger till grund för försäkringstagarnas förmånsrätt (se redogörelsen för gällande rätt). Motsvarande registerföringsskyldighet gäller också för utländska försäkringsgivare som driver koncessionspliktig livförsäkringsverksamhet här i landet. Av det tidigare anförda framgår att registerföringsskyldigheten för utländska EES-försäkringsgivare nu föreslås av- skaffad. Däremot kommer den att behållas i fråga om livförsäkringsverksamhet som här utövas av försäkringsföretag med säte utanför EES, dvs. genom generalagent enligt LUF. För att underlätta tillsynen bör en registerföringsskyldighet motsvarande den som gäller för livförsäkringsverksamhet införas även för skadeförsäkringsverksamhet som utövas av svenska försäkringsbolag och av försäkringsföretag med säte utanför EES, även om försäkringstagarna i dessa fall inte har förmånsrätt i de tillgångar som upptas i registret. Ett sådant register kan då också utgöra utgångspunkten för beräkningar av om riskspridningskraven är uppfyllda. En registerföringsskyldighet även för skadeförsäkringsverksamhet bör i allmänhet inte föranleda några större praktiska problem eftersom försäkringsbolagen redan i dag för egna förteckningar över sina placeringar, även om någon åtskillnad inte görs mellan tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder och övriga tillgångar. Registret kommer alltså att få dubbla funktioner. Det kommer dels att, som hittills, ligga till grund för förmånsrätt som följer livförsäkringar och långa skadeförsäkringar, dels att vara ett medel för Finansinspektionens kontroll av placeringsreglernas efterlevnad. 5.5.11 Garantiförbindelser m.m. Regeringens förslag: Ett försäkringsbolag får inte, utan Finansinspektionens medgivande, ställa ut garantier och liknande förbindelser utanför ramen för kreditförsäkringsrörelse. Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försäkringsförbundet har motsatt sig förslaget och anfört att garantiförbindelser i vissa situationer kan vara nödvändiga och att det är olämpligt att inspektionen involveras i affärsavtal. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har anfört att man vid en kartläggning av förekomsten av garanti- och borgensförbindelser funnit att de flesta var av legitim art och att de olämpliga förbindelserna avvecklats. Inspektionen har vidare anfört att befintliga för- bindelser bör få löpa ut eller förlängas i den mån de ingår som ett naturligt led i försäkringsrörelsen. Skälen för regeringens förslag: Ett försäkringsbolag kan inom ramen för en koncession meddela olika typer av kreditförsäkring. Som ett led i EG-harmonise- ringen infördes den 1 januari 1994 bl.a. skadeförsäkringsklasserna kredit och borgen (2 kap. 3 a § första stycket klasserna 14 och 15). Om en koncession avser båda klasserna skall beteckningen "Kredit- och borgensförsäkring" användas, 2 § g Finansinspektionens föreskrifter om försäkringsklasser (FFFS 1994:1). I den fortsatta framställningen används för enkelhetens skull enbart benämningen kreditförsäkring. Det har förekommit att försäkringsbolag lämnat olika former av garantier utan att ha koncession för kreditförsäkring. Att ställa ut en garanti till förmån för annan kan jämställas med att meddela kreditförsäkring. Om garantigivningen blir tillräckligt omfattande och regelbunden kan den anses utgöra koncessionspliktig kreditförsäkringsrörelse. Ibland har garantier lämnats till närstående bolag utan att det garantigivande försäkringsbolaget fått ersättning för detta. Att lämna garantier innebär ett ökat risktagande för försäkringsbolaget. Det är inte förenligt med försäkringstagarnas intresse att göra detta utan ersättning för den ökade riskexponeringen. På grund av de redovisade förhållandena anser regeringen att ett försäk- ringsbolag som inte har koncession för kreditförsäkring inte bör få lämna garantier, om inte Finansinspektionen medger det. En regel av sådan innebörd bör därför införas i FRL. Finansinspektionen bör vid tillståndsprövningen se till att garantigivningen sker mot skälig ersättning och även i övrigt är förenlig med försäkringstagarnas intresse. Ett riktmärke bör vara att garantibeloppet skall rymmas inom ramen för tillåtna enhandsengagemang. Exempelvis bör en lämnad garanti för uppförandet av en enskild fastighet begränsas till att det totala garantibeloppet inte får motsvara större andel av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning än en direktinvestering i en enskild fastighet. Bestämmelserna bör inte gälla förbindelser som ingåtts före lagens ikraftträdande. Redan ingångna förbindelser behöver därför inte avvecklas, om de inte strider mot andra bestämmelser i FRL. 5.5.12 Femprocentsregeln m.m. Regeringens förslag: Gällande begränsningar för försäkringsbolag att äga större andel av ett aktiebolag än motsvarande fem procent av röstetalet (femprocents- regeln) ändras endast på så sätt att regelns tilllämpningsområde sträcks ut till aktier i vissa förvaltningsbolag (se avsnitt 5.5.6). Placeringspromemorians förslag: Femprocentsregeln och särregeln för förvärv av finansiella företag föreslås upphävd. Remissinstanserna: Sveriges Riksbank anser att femprocentsregeln kan avskaffas, dock endast om den ersätts med ett tillståndskrav för kvalificerade innehav i enskilda företag. Företagarnas Riksorganisation menar att en begränsningsregel motsvarande femprocentsregeln bör behållas men att procentgränsen bör höjas till tio procent. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Gällande rätt: Ett svenskt försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det (1 kap. 3 § FRL). Denna bestämmelse kompletteras av bestämmelser i 7 kap 17 § första stycket FRL. Ett försäkringsbolag får inte äga större andel av aktierna i ett enskilt bolag än som motsvarar fem procent av det totala röstvärdet i bolaget. Finansin- spektionen kan medge dispens från denna regel. För dispens krävs i allmänhet att rörelsen har ett naturligt samband med den egentliga försäkringsrörelsen. Bankverksamhet och annan finansiell verksamhet betraktas som försäkrings- främmande verksamheter. Försäkringsbolagen kunde därför tidigare endast förvärva aktier i banker samt motsvarigheterna till dagens kreditmarknadsbolag och värde- pappersbolag inom ramen för femprocentsgränsen som ett led i finansförvaltningen. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 augusti 1991 utvidgades möjlig- heterna för banker och andra finansiella företag å ena sidan samt försäkringsbolag å den andra att äga aktier i varandra och att ingå i samma koncern, s.k. branschglidning (se prop. 1990/91:154). För att försäkringsbolagen skulle få möjlighet att förvärva organisationsaktier i finansiella företag undantogs sådana förvärv från femprocentsregelns tillämpning. Bestämmelser om sådana förvärv togs in i en ny paragraf i FRL, 7 kap. 17 a §. Ett försäkringsbolag kan enligt den bestämmelsen göra organisatoriska förvärv av aktier i finansiella företag. Det sammanlagda innehavet av sådana aktier får inte överstiga en viss ram som motsvarar bl.a. eget kapital samt fyra procent av försäkringstekniska skulder, av återbäringsmedel (livförsäkring), av säkerhets- reserv (skadeförsäkring) och av femtio procent av övervärden i tillgångar. Tidigare behandling av frågan: Femprocentsregeln har sin grund i det förbud för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse som infördes redan i 1903 års lag om försäkringsrörelse. Femprocentsregeln infördes i samband med att lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse utfärdades. Det motiv som då anfördes var att försäkringsbolagen inte skulle skaffa sig ett alltför stort inflytande i företag utanför försäkringssektorn. Femprocentsregeln och förbudet mot annan rörelse har därefter behandlats av ett stort antal utredningar. Försäkringsutredningen fann i sitt första delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 1 (SOU 1991:89) att femprocentsregeln stred mot EG:s bestämmelser, i varje fall i fråga om försäkringsbolagens fria medel, dvs. medel utöver dem som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Ett avskaffande av regeln skulle, enligt utredningen, emellertid medföra att försäkringsbolagen fick så stor frihet att förfoga över återbäringsmedlen att det inte ens övergångsvis var acceptabelt. Utredningen föreslog därför, som en provisorisk lösning, att större delen av återbäringsfonden skulle redovisas som en försäkringsteknisk skuld, med en motsvarande minskning av det "fria" placeringsutrymmet som följd. Med oför- ändrade placeringsregler skulle en sådan minskning av det fria placeringsut- rymmet emellertid tvinga försäkringsbolagen att avveckla stora innehav av främst aktier. För att undvika sådana konsekvenser lade utredningen fram förslag till nya placeringsregler. Den tredje generationens försäkringdirektiv var då inte antagna och utredningens förslag grundades därför på EG-kommissionens förslag till sådana direktiv. Försäkringsutredningen ansåg vidare att det inte var motiverat att behålla femprocentsregeln i fråga om medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Enligt utredningen kunde således femprocentsregeln upphävas i sin helhet och ersättas av rena riskspridningsregler grundade på kommissionens direktivförslag. Utredningen konstaterade att därvid kunde även särregeln för förvärv av finansiella företag i 7 kap. 17 a § FRL avskaffas. Försäkringsutredningen fann inte heller att det var lämpligt att ersätta femprocentsregeln med en begränsningsregel som är inriktad på att försäk- ringsbolagen inte får ha ett bestämmande inflytande i enskilda företag. Som angetts grundades utredningens förslag på EG-kommissionens förslag till direktiv. De slutligt antagna direktivens placeringsbestämmelser avvek i en inte obetydlig omfattning från förslagens. Av den anledningen uppdrog regeringen åt docenten Lars Nyberg att föreslå nya placeringsbestämmelser för försäkrings- bolag. Försäkringsutredningens förslag behandlades i propostion 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet. Lars Nybergs promemoria om placeringsregler för försäkringsbolagen var då ännu inte färdigställd. Något lagförslag om EG-harmoniserade placeringsregler lades därför inte fram i propositionen. Till följd härav fann föredragande statsrådet att utredningens förslag om utvidgning av de försäkringstekniska skulderna också borde övervägas senare. I fråga om femprocentsregeln gjorde föredragande statsrådet följande över- väganden. Eftersom livförsäkringsbolagens relativt stora placeringsutrymme skulle vara oförändrat tills vidare var det önskvärt att behålla fem- procentsregeln. Det kunde inte med säkerhet hävdas att femprocentsregeln är oförenlig med EG:s regler. Femprocentsregeln kunde därför behållas tills vidare. Frågan om regelns avskaffande fick övervägas i samband med att placeringsbestämmelserna i tredje generationens försäkringsdirektiv införlivas i svensk rätt (a. prop. s. 112 och 113). Skälen för regeringens bedömning: I placeringspromemorian konstateras att femprocentsregeln är den enda bestämmelsen i nuvarande regelverk som till viss del haft riskspridande effekt. Bakgrunden till regeln är emellertid inte i första hand att åstadkomma riskspridning. Placeringspromemorian innehåller en redogörelse för behandlingen av femprocentsregeln i utredningssammanhang och för de motiv som därvid har anförts för regeln och för förbudet mot annan rörelse, särskilt de motiv som formulerats av Försäkringsverksamhetskommittén i betänkandet Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58). Dessa motiv är i korthet följande. Grunden för förbudet att driva annan rörelse, när det tillkom vid seklets början, var att försäkringsbolagen skulle ha en betryggande soliditet. Försäkringsbolagen skulle förhindras att placera de förvaltade tillgångarna i riskfyllda och äventyrliga projekt. Detta motiv har benämnts trygghetsmotivet. Genom att kapitalförvaltningen fick ökad omfattning ansågs det inte lämpligt att ledningens och styrelsens intresse inriktades på annan verksamhet än försäkringsrörelse. Utgångspunkten för detta synsätt är att försäkringsbolagen har en mycket speciell uppgift i samhället, vilket förutsätter stor integritet och självständighet. Det ansågs därför vara viktigt att tydlig rågång mellan försäkringsrörelse och annan verksamhet upprätthölls. Detta motiv har betecknats som segregationsmotivet. Kapitalförvaltningens ökade omfattning ledde så småningom till att ytterligare ett motiv angavs för femprocentsregeln. Det motivet tog fasta på det olämpliga i att försäkringsbolag skaffade ett stort inflytande i det allmänna näringslivet. Det motivet har kallats det näringspolitiska motivet. I placeringspromemorian har motivens aktualitet och relevans analyserats. Femprocentsregeln hindrar inte att ett litet försäkringsbolag investerar samtliga fria medel i ett enskilt företag förutsatt att detta företag är till- räckligt stort. Femprocentsregeln relaterar alltså inte storleken på en inves- tering till försäkringsbolagets storlek, utan till investeringsobjektets storlek. Enligt promemorian kan regeln därför inte anses vara en riskspridnings- regel och därmed inte heller försvaras med trygghetsmotivet.När det gäller segregationsmotivet och det näringspolitiska motivet är, enligt placeringspromemorian, försäkringsbolagens verksamhet inte så speciell jämfört med andra företag att det finns någon grund för dessa motiv. Enligt promemorian är femprocentsregeln även konkurrenssnedvridande i förhållande till utländska försäkringsbolag. Analysen i placeringspromemorian leder till slutsatsen att femprocentsregeln bör upphävas och att därmed särregeln i 7 kap. 17 a § FRL om förvärv av finansiella företag förlorar sin betydelse. I placeringspromemorian framhålls emellertid samtidigt att förslaget att upphäva femprocentsregeln inte innebär att försäkringsbolag skulle vara särskilt lämpade att ikläda sig en roll som dominerande ägare. Det kan, enligt promemorian, starkt ifrågasättas om ett försäkringsbolag bör investera i ett annat företag med ambitionen att deltaga i företagets skötsel, eftersom detta knappast kan vara i försäkringstagarnas intresse. Försäkringsbolagen bör i stället uppträda i en portföljförvaltarroll. Vidare sägs i promemorian att ett försäkringsbolag som, trots allt, uppträder i en roll som dominerande ägare, bör göra detta endast inom ramen för bolagets fria medel, dvs. sådana medel som inte omfattas av placeringsrestriktioner. Regeringen gör följande bedömning. I placeringspromemorian framförs ett antal omständigheter som i och för sig talar för att femprocentsregeln bör avskaffas. Samtidigt ställer man sig i promemorian negativ till att försäkringsbolag skall vara majoritetsägare i andra företag. Majoritetsägande i andra företag bör enligt promemorian inte få förekomma inom ramen för de försäkringstekniska skulderna, dvs. sådana medel som omfattas av riskspridningsregler som föreslås i detta lagstiftningsärende. Enligt regeringens uppfattning är försäkringsbolag som majoritetsägare i andra företag mer en fråga om vilken verksamhet ett försäkringsbolag skall få bedriva än en fråga om riskspridning. Femprocentsregeln grundas på förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse och hänger därmed också samman med frågan om vilken verksamhet ett försäkringsbolag bör få bedriva. Regeringen anser därför att femprocentsregeln inte bör tas bort utan att samtidigt ersättas med regler som närmare preciserar vilken verksamhet ett försäkringbolag får bedriva i det nu aktuella hänseendet. Utformningen av en sådan regel kräver emellertid över- väganden och beredning som inte kan genomföras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Det kan dessutom tilläggas att genomförandet av Försäkringsutredningens slutbetänkande kan komma att leda till en väsentlig utvidgning av de försäkringstekniska skulderna. Därmed skulle riskspridningsreglerna träffa en större mängd tillgångar än vad som nu gäller. Om femprocentsregeln avskaffades nu skulle det därför kunna leda till att det under en period var möjligt för försäkringsbolagen att förvärva aktieposter som inte kan behållas om definitionen av de försäkringstekniska skulderna ändras. Det skulle kunna medföra omställningsproblem för försäkringsbolagen och även begränsa lagstiftarens möjligheter att genomföra önskvärda reformeringar av regler om de försäkringstekniska skulderna. På grund av det anförda är regeringen inte beredd att avskaffa fem- procentsregeln i detta sammanhang. Även särregeln avseende förvärv av aktier i finansiella företag i 7 kap. 17 a § FRL måste därför behållas tills vidare. Det bör slutligen framhållas att det i avsnitt 5.5.6 föreslås att fempro- centsregelns tillståndskrav blir tillämpligt i fråga om aktier i bolag med uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. 5.5.13 Upplåningsregler Regeringens bedömning: Någon lagändring föreslås inte i detta sammanhang. Placeringspromemorian innehåller inte något förslag till lagändringar avseende försäkringsbolagens möjlighet att ta upp lån. Dock uttalas att det, mot bakgrund av att det i vissa länder finns skatteregler som innebär att placeringar i fastigheter inte blir praktiskt möjliga utan ett visst låneinslag, sannolikt är olämpligt att helt förbjuda upptagande av lån vid fastighetsinvesteringar. Tillståndsgivningen bör emellertid ske med mycket stor restriktivitet. Det uttalas vidare att den extensiva tolkningen av förbudet mot annan rörelse bör frångås så att - med en snävare tolkning av förbudet - upptagande av lån möjliggörs i situationer då detta sänker risken i försäkringsbolagens portföljer. Se vidare promemorian s. 106-109. Remissinstanserna: Försäkringsförbundet har anfört att det bör vara tillåtet att belåna fastigheter enligt hittillsvarande praxis. Finansinspektionen anser att motivuttalandena i promemorian bör komma till uttryck i lagstiftning. Övriga remissinstanser har inte haft någon erinran mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Försäkringsrörelselagstiftningen innehåller inte några allmänna bestämmelser om försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån. Att upplåningsmöjligheterna ändå är begränsade följer av den tolkning som gjorts av förbudet mot annan rörelse i 1 kap. 3 § första stycket FRL. I 5 kap. FRL finns bestämmelser om förbud mot vissa låneformer, som t.ex. konvertibla skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Finansinspektionen har i allmänna råd (cirkulär 1987:4) uttalat att upptagande av lån normalt inte kommer ifråga. Det uttalades vidare att utgångspunkten vid bedömningen av försäkringsbolagens upplåningsmöjligheter skall vara att något ianspråktagande av lånemarknaden från försäkringsbolagens sida normalt inte kommer i fråga. Upptagande av kortfristiga lån inom ramen för den egna långsiktiga placeringsverksamheten eller för att möta tillfälliga likviditetsbehov i verksamheten kan dock accepteras. Uppförande av byggnader på placeringsfastigheter liksom förvärv av redan bebyggda sådana fastigheter med finansiering genom upplåning faller utanför den tillåtna ramen, om inte särskilda skäl kan anses föreligga. Enligt de allmänna råden finns det dock tills vidare inga invändningar mot att ett försäkringsbolag behåller lån i en fastighet som redan är belånad då fastigheten övertas eller att försäkringsbolagen utnyttjar särskilda lån som staten ställt till förfogande för reparationer, ombyggnader eller liknande ändamål. Försäkringsutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att behandla frågan om utvidgade finansieringsmöjligheter för försäkringsbolagen. I avvaktan på resultatet av utredningens överväganden är regeringen inte nu beredd att lägga fram något förslag angående upplåningsregler för försäkringsbolag. Den praxis som utvecklats vid Finansinspektionens tillståndsgivning, grundad på ovan angivna allmänna råd, kan tills vidare gälla. Det bör vidare anmärkas att en förutsättning för att ett försäkringsföretag skall använda ett dotterbolag för ägande och förvaltning av försäkringsbolagets tillgångar (jämför avsnitt 5.5.6) är att samma praxis vad gäller upplåning tillämpas av dotterbolaget i fråga. 5.5.14 Derivatinstrument Regeringens förslag: Försäkringsbolagen får en generell möjlighet att, under vissa förutsättningar, i sin kapitalförvaltning använda derivatinstrument, såsom optioner och terminer. Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens på så sätt att derivatinstrument, eller kombinationer av sådana instrument och tillgångar som är tillåtna för skuldtäckning, föreslås få användas för skuldtäckning om instru- mentens ekonomiska innebörd motsvarar den hos någon tillgång som får användas för skuldtäckning eller att innehavet på annat sätt medverkar till att bolagets försäkringsåtaganden kan infrias. I den mån den ekonomiska innebörden av ett derivatinstrument motsvarar den hos en tillgång som är underkastad begränsningsregler för enhandsengagemang, skall gränsen för sådant engagemang även gälla för derivatinstrument. Remissinstanserna: Försäkringsförbundet har anfört att det är oklart hur derivatinstrument (och poster utanför balansräkningen) skall behandlas vid fastställande av enhandsengagemang. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. EG:s regler: I artikel 21.1 första stycket i tredje generationens försäk- ringsdirektiv anges vilka slag av tillgångar som får användas för täckande av tekniska avsättningar. I artikel 21.1 tredje stycket sägs att hemlandet skall fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara tillgångar. I artikel 21.1 fjärde stycket anges en rad principer som skall iakttas vid fastställandet av dessa regler. En av dessa principer är, enligt artikel 21.1 fjärde stycket iv, att "derivatinstrument, såsom optioner, standardiserade terminsavtal (futures) och svappar med anknytning till tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar får användas i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De måste värderas försiktigt och får beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna". Gällande rätt: Den svenska försäkringsrörelselagstiftningen innehåller inga regler om derivatinstrument. Enligt uppgift används derivatinstrument i viss utsträckning av en del försäkringsbolag. Skälen för regeringens förslag: Derivatinstrument, förenklat beskrivet såsom finansiella avtal vars värde beror på en eller flera underliggande tillgångar eller index på sådana tillgångar, har förekommit inom finansförvaltning under en tid. Exempelvis får värdepappersfonder under vissa förutsättningar handla med optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument, se 25 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Enligt regeringens mening bör, såsom föreslagits i promemorian, derivatinstru- ment få användas av försäkringsbolagen vid deras kapitalförvaltning. Detta bör komma till uttryck i lag. Derivatinstrument kan användas för att sänka den finansiella risken i ett försäkringsbolag, men även för att effektivisera för- valtningen av bolagets tillgångar. Enligt regeringens mening bör, av trygg- hetsskäl, användandet av derivatinstrument begränsas till nämnda situationer. I begreppet "effektivisera förvaltningen" (jämför artikel 21.1 fjärde stycket iv i tredje generationens försäkringsdirektiv) bör inte endast inrymmas den situationen att ett befintligt innehav garderas. Även en åtgärd som syftar till att öka avkastningen på försäkringsbolagets tillgångar bör omfattas härav. En förutsättning för att instrumenten skall få användas för att effektivisera förvaltningen är att bolagets finansiella risk därigenom inte överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en sund försäkringsverksamhet. Därvid måste särskilt optionsinstrumentens riskkaraktär beaktas, och hänsyn tas till att dessa instruments risknivå varierar när kursen på den underliggande tillgången varierar. Inget bör dock hindra att ett försäkringsbolag uppnår en i sig acceptabel riskexponering genom att använda derivatinstrument. Enligt regeringens mening bör, till skillnad mot vad som föreslagits i pro- memorian, regler om användningen av derivatinstrument inte kopplas endast till de försäkringstekniska skulderna. Reglerna bör i stället avse försäkringsbolags användning av derivatinstrument i allmänhet. Av lagtekniska skäl har därför den paragraf som behandlar derivatinstrument placerats bland de allmänna reglerna, som inte enbart hänför sig till de försäkringstekniska skulderna. Att i lagtext försöka avgränsa hur optioner och terminer skall få användas och i vilken omfattning är inte meningsfullt. I stället bör Finansinspektionen få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna. 5.6 Soliditetsregler Regeringens bedömning: Det finns inget behov av lagändringar. Internpromemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försäkringsförbundet anser att det är viktigt att det faktum att medlemskonton och förlagslån först efter Finansinspektionens medgivande får ingå i kapitalbasen inte kommer att innebära någon inskränkning av direktivens regler för svenska bolag. Övriga remissinstanser har inte haft någon erinran mot bedömningen. EG:s regler: Genom den tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel 24 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 25 i tredje livförsäk- ringsdirektivet) utvidgas katalogen över poster som får ingå i kapitalbasen. De ytterligare poster som enligt direktivens regler får räknas in i kapitalbasen är medlemskonton i ömsesidiga försäkringsbolag, förlagslån, kumulativt preferensaktiekapital och andra säkerheter med ospecificerad förfallodag samt vissa andra finansiella instrument. Skälen för regeringens bedömning: De soliditetsregler för försäkringsgivare som återfinns i första generationens direktiv har införlivats med svensk rätt genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1994, se prop. 1992/93:257 (s. 114-118). Enligt 7 kap 22 och 24 §§ FRL får kapitalbasen omfatta vissa angivna poster (t.ex. inbetalt aktiekapital och övrigt eget kapital). Finansinspektionen får medge att också andra poster än de som anges i lagen får ingå i kapitalbasen. Direktivens bestämmelser om ytterligare poster som får ingå i kapitalbasen är inte obligatoriska. EG-länderna kan därför själva bestämma om de nya posterna skall tas med i den nationella lagstiftningen. Medlemskonton har enligt uppgift betydelse bara i något enstaka EES-land. Medlemskonton förekommer inte hos svenska ömsesidiga bolag. De svenska reglerna om garantikapital får anses fylla samma funktion och uppfylla samma syfte som medlemskonton. De övriga poster som tillkommit enligt direktiven torde inte spela någon framträdande roll här i landet. I fråga om förlagslån ligger en behandling av frågan om dessa inom ramen för Försäkringsutredningens fortsatta arbete. Mot den bakgrunden och med hänsyn till Finansinspektionens möjlighet att i enskilda fall godta andra poster än de som anges i FRL är någon lagändring inte nödvändig. Försäkringsförbundet har föreslagit att det gällande förbudet för andra för- säkringsbolag än skadeförsäkringsaktiebolag att ge ut vinstandelsbevis skall avskaffas. Även denna fråga ligger inom ramen för Försäkringsutredningens fortsatta arbete. Regeringen är därför inte beredd att nu lägga fram något förslag i den frågan. 5.7 Information till försäkringstagarna Regeringens förslag: Reglerna i FRL och LEF om vilken information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagare vid gränsöverskridande verksamhet i andra EES-länder upphävs. I stället tas i FRL, LUF och LEF in bemyndiganden för regeringen eller, efter delegation, Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som uppfyller försäkringsdirektivens krav på vilken information en försäkringsgivare skall lämna till den som avser att teckna en försäkring och till en försäkringstagare under avtalets löptid. Internpromemorians förslag innebär att informationsbestämmelserna i den tredje generationens försäkringsdirektiv skall införlivas i samband med införandet av en ny försäkringsavtalslag som är under utarbetande. Promemorian med förslag till ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39): I prome- morian föreslås att direktivens informationsregler i sin helhet tas in i den nya försäkringsavtalslagen. Remissinstanserna: I sina remissyttranden över internpromemorian och för- säkringsavtalslagspromemorian efterlyser Konsumentverket regler om att en försäkringstagare skall kunna kommunicera med försäkringsbolaget på det språk som talas där han har sitt hemvist. Konsumentverket framhåller även vikten av att föräldrar vid tecknande av barnförsäkring uppmärksammas på s.k. symtom- klausuler, dvs. begränsningar för sådana sjukdomar som barnet kan ha vid försäk- ringens tecknande utan att några symtom visat sig. Av remissyttrandena över promemorian med förslag till ny försäkringsavtalslag har dessutom följande framkommit. Finansinspektionen och Riksskatteverket har framfört att det bör framgå av reglerna att försäkringstagaren skall få upplysning om metoden för fördelning av återbäring. Riksskatteverket påpekar också vikten av att en försäkringstagare vid tecknande av pensionsförsäkringar upplyses om att detta innebär ett avhändande av dispositionsrätten till inbetalda belopp. Försäkrings- utredningen har framfört att de föreslagna informationsbestämmelserna, vilka väsentligen är av näringsrättsligt slag, snarare bör tas in i försäkrings- rörelselagstiftningen än i civilrättslig lag, men att regler om civilrättsligt ansvar vid bristfällig information dock naturligen hör hemma i civilrättslig lagstiftning. Försäkringsförbundet är av samma uppfattning som försäkrings- utredningen och anser samtidigt att många och detaljerade informationsregler innebär en betydande risk för "informationsöverskott" utan motsvarande nytta för konsumenten. Det bör enligt Försäkringsförbundet i stället vara tillräckligt att lagstiftningen sätter en yttre ram för bolagen att hålla sig inom. Förbundet har vidare framhållit att företagsförsäkring inte skall omfattas av informations- regler, eftersom företagsförsäkring oftast inte är en standardiserad lösning som kunden har att acceptera utan resultatet av förhandlingar mellan kunden och försäkringsgivaren. Förbundet har slutligen anfört att de förutsättningar som är specifika för kollektivavtalsgrundad försäkring bör beaktas vid utformandet av informationsbestämmelserna. EG:s regler: Artikel 31 och artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31 och bilaga 2 i tredje livförsäkringsdirektivet innehåller bestämmelser om vilken information en försäkringsgivare skall lämna till för- säkringstagarna före avtalsslutet och löpande under försäkringstiden. Jämfört med de informationsregler som gäller enligt andra generationens direktiv innebär tredje generationens direktiv flera förändringar. Informationskraven skall regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där riskerna finns (skadeförsäkring) resp. åtagandena skall fullgöras (livförsäkring). Informationsreglerna tillhör således inte det område som principiellt omfattas av hemlandstillsynen. Direktivens bestämmelser på detta område får i stället anses som en del av minimiharmoniseringen av medlemsstaternas regelverk. Försäkringsgivaren har alltså att rätta sig efter de regler om information som gäller i varje enskilt land där försäkringsgivaren driver verksamhet. Direktivens regler om information gäller oberoende av om verksamheten sker i hemlandet eller genom sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet. Undantag från detta gäller dock vid skadeförsäkring, för vissa uppgifter om lokalisering och adress till försäkringsgivarens huvudkontor eller den sekundäretablering som förmedlar försäkringen. Enligt artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet är medlemsstaterna inte förpliktigade att kräva sådan information av inhemska försäkringsgivare för verksamhet i hemlandet. Är för- säkringstagaren en fysisk person skall denne innan försäkringsavtalets ingås alltid informeras om vilket lands lag som är tillämplig på avtalet samt om det sätt på vilket klagomål skall handläggas. För livförsäkringsavtal ställs därutöver ytterligare krav på vilken information som innan ett försäkringsavtal ingås skall lämnas till den presumtive försäkringstagaren. Dessa anges i bilaga 2 till tredje livförsäkringsdirektivet. Förteckningen i bilagan är i princip uttömmande. Krav på ytterligare information får ställas endast när det är nöd- vändigt för att försäkringstagaren skall förstå de väsentliga delarna av åtagandet. Detta innebär givetvis inte att försäkringsgivaren är förhindrad att frivilligt lämna sina kunder information som går utöver vad som krävs i direktivet. Livförsäkringsdirektivets regler är inte begränsade till krav på information innan ett avtal ingås. Försäkringstagaren skall också löpande hållas informerad om ändringar i fråga om flertalet av de uppgifter som anges i bilagan. Den information som anges i bilaga 2 till livförsäkringsdirektivet skall vara skriftlig, klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet skall fullgöras. Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringstagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag för försäkringsavtalet. Motsvarande språkregler saknas i skadeförsäkringsdirektivet. Skälen för regeringens förslag: FRL innehåller idag regler om information till försäkringstagare vid svenska försäkringsbolags gränsöverskridande verksamhet i andra EES-länder. Som framgått av redovisningen ovan kommer inom EES-området kraven på information fortsättningsvis att regleras av lagstiftningen i det land där riskerna finns respektive åtagandena skall fullgöras. Några svenska regler om vilken information en försäkringstagare i ett annat EES-land skall erhålla behövs därför inte. Sådana regler skulle tvärtom kunna komma i konflikt med reglerna i försäkringstagarens hemland. De aktuella bestämmelserna i FRL bör därför upphävas. Detsamma gäller de regler i LEF som behandlar de informations- krav som här etablerade EES-försäkringsgivare skall iaktta vid gräns- överskridande verksamhet i andra EES-länder. Av direktiven följer att det i den svenska lagstiftningen skall införas krav på information från såväl svenska som utländska försäkringsgivare i fråga om försäkringar där riskerna finns (skadeförsäkring) resp. åtagandena skall fullgöras (livförsäkring) i Sverige. I internpromemorian förutsattes att de delar av direktiven som avser informationen till försäkringstagarna skulle införlivas i svensk rätt i samband med införandet av den nya försäkringsavtalslag som är under utarbetande. Det är för närvarande oklart när den nya försäkringsavtalslagen kan träda i kraft. Under inga förhållanden kommer detta att ske under 1995. Med hänsyn till intresset att inte ytterligare försena EG-harmoniseringen på försäkringsområdet bör frågan om informationskraven i stället behandlas i detta lagstiftningsärende. Informationsreglerna i direktiven, särskilt beträffande livförsäkring, är av detaljkaraktär. Enligt regeringens uppfattning bör regler av detta slag normalt inte tas in i lag, om inte detta krävs av konstitutionella skäl. Eftersom informationskraven, som också Försäkringsutredningen anfört, sedda för sig får anses som näringsrättsliga torde hinder inte möta mot att de i stället för att tas in i lag regleras i förordning eller föreskrifter (se även prop. 1994/95:50 s. 283 ff.) Denna bedömning bygger på att överträdelser av informationsreglerna sanktioneras endast av offentligrättsliga åtgärder som bara Finansinspektionen och regeringen kan tillgripa. Om det vid det fortsatta arbetet med utarbetandet av den nya försäkringsavtalslagen skulle anses lämpligt att till sådana över- trädelser knyta civilrättsliga påföljder som skadestånd eller avtalsogiltighet får frågan om informationskravens författningsreglering emellertid övervägas på nytt. Nya regler om information som svarar mot bestämmelserna i direktiven bör således enligt regeringens bedömning i stället för att tas in i FRL, LUF och LEF meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin- spektionen. Avsikten är att delegationsmöjligheten skall utnyttjas och att det skall anförtros åt Finansinspektionen att genom myndighetsföreskrifter införliva de aktuella informationsbestämmelserna. Dessa föreskrifter kan även innehålla bestämmelser om sådan information som anges i avsnitt 5.5.5. Beaktande av de synpunkter som framkommit vid remissförfarandet blir således i första hand en fråga för Finansinspektionen. Det finns dock trots detta skäl att här kommentera vissa av de frågor som remissinstanserna tagit upp. Den infor- mation Finansinspektionen och Riksskatteverket ansett vara behövlig torde inte fordra några ytterligare regler utöver de som följer av bestämmelserna i bilaga 2 till det tredje livförsäkringsdirektivet. Fördelning av återbäring behandlas där i punkten a) 8. I punkten a) 14 föreskrivs att information skall lämnas om de skatteregler som gäller för den aktuella försäkringstypen. Häri torde innefattas de särskilda skatterättsligt grundade reglerna för pensionsförsäkringar som bl.a. innebär att försäkringstagarens dispositionsrätt till inbetalda belopp är inskränkt. Försäkringsförbundet har vidare i ett brev ställt till Justitiedepartementet, vilket även getts in till Finansdepartementet (dnr 4484/94) tagit upp bl.a. vissa frågor rörande införlivandet av försäkringsdirektivens informationsregler. Det gäller främst avgränsningen av informationsskyldigheten vid försäkringar i anställningsförhållanden, där arbetsgivaren tecknar försäkringar för sina anställda och där försäkringstagaren och den försäkrade således inte är samma person. Förbundet pekar på att den information det är fråga om främst torde vara av intresse för den anställde i egenskap av försäkrad och inte för arbetsgivaren såsom försäkringstagare. Förbundet anser därför att informationsbestämmelserna såvitt gäller mottagaren av informationen bör ges en neutral utformning, så att försäkringsbolaget har möjlighet att informera antingen arbetsgivaren i egenskap av försäkringstagare eller den anställde i egenskap av försäkrad. Som redovisats ovan skall enligt direktivet informationen lämnas till försäkringstagaren (the policy-holder). Eftersom direktivet i dessa delar avser att skapa en för samtliga medlemsländer gemensam lägsta standard bör direktivtexterna tolkas försiktigt. Det måste då anses tveksamt om formuleringarna i direktiven medger valfrihet i fråga om till vem informationen skall lämnas. Förbundets påpekande, att informationen ofta är av störst intresse för den anställde, är emellertid befogat. Problemet torde dock kunna lösas utan att valfrihet i fråga om mottagaren anges i lagtexten. Några hinder mot att ändå ge de anställda information, antingen direkt eller genom arbetsgivarens försorg, finns givetvis inte. De svenska bestämmelserna bör därför utformas efter förebild av direktivens regler. 166 6 En inre marknad för försäkringstjänster 6.1 En enda auktorisation Regeringens förslag: Svenska försäkringsbolag får efter ett under- rättelseförfarande etablera filial eller agentur (sekundäretablering) eller bedriva gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-land. På motsvarande sätt får försäkringsgivare från ett annat EES-land etablera sig eller driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige utan särskilt tillstånd. Kravet på att bolagsordningen skall ange det geografiska området för ett försäkringsbolags verksamhet avskaffas för verksamhet som bedrivs inom EES. Internpromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget. EG:s regler: Principen om en enda auktorisation är en av de grundläggande förutsättningarna för en fungerande inre marknad för finansiella tjänster. Principen har genomförts för fondföretag i det s.k. UCITS-direktivet (85/611/EEG), för banker och andra kreditinstitut i det andra banksamordningsdirektivet (89/646/EEG) samt för värdepappersföretag i direktivet (93/22/EEG) om investeringstjänster inom värdepappersområdet. Reglerna har införlivats i den svenska lagstiftningen för fondföretag genom (prop. 1992/93:90, bet 1992/93:NU10, rskr. 1992/93:110, SFS 1992:1320), för banker och andra kreditinstitut genom (prop. 1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109, SFS 1992:1613 och 1992:1610) och för andra företag än kreditinstitut som tillhandahåller värdepapperstjänster (värdepappersföretag) genom (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU 12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2004). Principen om en enda auktorisation innebär att hemlandets auktorisation skall vara gällande inom hela EES-området, artikel 7 i både första skade- försäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivetoch artikel 4 i tredje livför- säkringsdirektivet). Auktorisationen skall ge en försäkringsgivare rätt att bedriva verksamhet i ett annat EES-land med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Direktiven behandlar verksamhet såväl genom sekundäretablering i ett värdland som genom gränsöverskridande verksamhet. Även tillsynsmyndigheternas roll behandlas i direktiven. Sekundäretablering Artikel 10 i både första skadeförsäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet) behandlar vad som åligger en försäkringsgivare som önskar etablera en filial i ett annat medlemsland. I direktiven omfattar begreppet filial även agentur, se artikel 1.b i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Direktivbestämmelsen innebär också att likartade etableringsformer som anges i artikel 3 i både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäk- ringsdirektivet omfattas av filialbegreppet. I den fortsatta framställningen används benämningen sekundäretablering som sammanfattande beteckning för filial, agentur och liknande etableringsformer. En försäkringsgivare som önskar göra sekundäretablering inom en annan medlemsstats territorium skall underrätta hemlandets behöriga myndigheter. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om var (i vilket land och på vilken adress) sekundäretableringen skall inrättas och namnet på företrädaren för sekundäretableringen. Dessutom skall underrättelsen innehålla en verksamhetsplan som anger vad för verksamhet som skall bedrivas från sekundäretableringen samt dess organisation. Om försäkringsgivaren skall meddela trafikförsäkring (försäkring av motorfordonsansvar med undantag av fraktförares ansvar), skall försäkringsgivaren också bifoga en försäkran om medlemskap i värdlandets nationella försäkringsbyrå och nationell garantifond. Om en försäkringsgivare som redan driver verksamhet i ett annat EES-land från en sekundäretablering ämnar ändra verksamhetsplanen, byta adress eller utnämna ny företrädare för sekundäretableringen, skall hemlandets tillsynsmyndighet underrättas om det minst en månad i förväg. När en försäkringsgivare underrättat hemlandsmyndigheten om avsikten att inrätta en sekundäretablering, skall hemlandsmyndigheten inom tre månader från mottagandet av underrättelsen vidarebefordra den till värdlandets behöriga myndighet och underrätta den berörda försäkringsgivaren om detta. Hemlandsmyndigheten skall även till värdlandsmyndigheten intyga att försäkringsgivarens kapitalbas inte understiger solvensmarginalen. Hemlandsmyndigheten skall inte vidarebefordra underrättelsen om den har anledning att ifrågasätta försäkringsgivarens anseende, administrativa struktur eller finansiella situation eller hyser tvivel om företagsledarnas eller det befullmäktigade ombudets personliga lämplighet och yrkesmässiga kvalifikationer och erfarenheter i samband med den planerade verksamheten. Om hemlandsmyndigheten finner att förutsättningarna inte är uppfyllda och därför inte vidarebefordrar försäkringsgivarens anmälan till värdlands- myndigheten skall hemlandsmyndigheten inom tre månader underrätta försäkringsgivaren om sitt ställningstagande och ange skälen härför. En försäkringsgivare skall ha rätt till domstolsprövning vid tillsynsmyndighetens vägran eller underlåtenhet att vidarebefordra anmälningen. Detsamma gäller när försäkringsgivaren redan driver en sekundäretablering i ett annat EES-land och hemlandsmyndigheten inte godtar en ändring av verksamhetsplan, adress eller företrädare. Enligt principen om en enda auktorisation saknar värdlandet och dess myn- digheter möjlighet att hindra att en försäkringsgivare etablerar sig inom dess territorium. I stället skall värdlandsmyndigheten underrätta hem- landsmyndigheten om vilka villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, enligt värdlandets regler gäller för verksamheten, se artikel 10.4 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet). En sådan underrättelse skall göras inom två månader från det att värdlandsmyndigheten tog emot hemlandsmyndighetens underrättelse. Försäkringsgivaren får genomföra etableringen och påbörja sin verksamhet när tidsfristen löpt ut eller, om värdlandsmyndigheten dessförinnan underrättat hemlandsmyndigheten, vid den tidpunkten. Se vidare om begreppet det allmänna bästa i avsnitt 6.3. Gränsöverskridande verksamhet Artiklarna 14, 16 och 17 i andra skadeförsäkringsdirektivet och artiklarna 11, 14 och 17 i andra livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artiklarna 34, 35 och 36 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje liv- försäkringsdirektivet innehåller bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet som är snarlika dem som gäller för etablering. Bestämmelserna innebär att gränsöverskridande verksamhet kan drivas med stöd av auktorisation i hemlandet. En försäkringsgivare som ämnar driva gränsöverskridande verksamhet i ett annat medlemsland skall göra en anmälan till hemlandets behöriga myndighet och ange vilket eller vilka slag av risker man kommer att försäkra (tredje skadeförsäkringsdirektivet) resp. vilka åtaganden man kommer att göra (tredje livförsäkringsdirektivet). Hemlandsmyndigheten skall inom en månad efter anmälan från försäkringsgivaren överlämna ett intyg till värdlandsmyndigheten om att försäkringsföretagets kapitalbas inte understiger solvensmarginalen, vilka försäkringsklasser försäkringsföretaget har auktorisation att erbjuda samt vilka risker eller åtaganden som försäkringsgivaren avser att försäkra. Om hemlandsmyndigheten finner att informationen inte skall vidarebefordras till värdlandsmyndigheten skall försäkringsgivaren underrrättas om det inom en månad varvid hemlandsmyndigheten skall ange skälen för sitt ställningstagande. Ett avslagsbeslut eller underlåtenhet att fatta beslut skall kunna överprövas av domstol. Hemlandsmyndigheten skall samtidigt som den översänder anmälan till värdlandsmyndigheten underrätta försäkringsgivaren. Försäkringsgivaren får påbörja den gränsöverskridande verksamheten samma dag som underrättelsen mottas. Värdlandet har ingen möjlighet att motsätta sig en gränsöverskridande verksamhet om hemlandsmyndigheten översänt informationen till värdlandsmyndigheten. En försäkringsgivare som redan bedriver gränsöverskridande verksamhet skall, om något förhållande som angetts i den ursprungliga anmälan till hem- landsmyndigheten ändras, meddela myndigheten i förväg. Skälen för regeringens förslag: Koncession för svenska försäkringsbolag Den ursprungliga lydelsen av artikel 7.1 i både första skadeförsäkringsdirek- tivet och första livförsäkringsdirektivet innebar att en auktorisation för etablering av huvudkontor skulle vara gällande inom hela medlemsstatens territorium. Det fanns dock enligt direktivbestämmelsen en möjlighet att begränsa auktorisationen till en del av medlemsstatens territorium. Genom den tredje generationens försäkringsdirektiv har direktivbestämmelsen ändrats på så sätt att en auktorisation är gällande inom hela gemenskapen (se artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 4 i tredje livförsäkringsdirektivet). Auktorisationen skall ge försäkringsgivaren rätt att bedriva försäkringsverksamhet inom gemenskapen med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Frågan är om EG:s regel om auktorisationens geografiska räckvidd föranleder någon ändring i den svenska lagstiftningen. Enligt 2 kap. 5 § FRL skall bolagsordningen ange bl.a. området för för- säkringsbolagets verksamhet, om det gäller direkt försäkring i Sverige, och, i förekommande fall, att bolaget skall driva försäkringsrörelse i utlandet. I samband med koncessionsprövningen prövar regeringen att bolagsordningen överensstämmer med FRL. Regeringen stadfäster sedan bolagsordningen och beviljar koncession, om den planerade verksamheten kan antas uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. Enligt regeringens mening har bolagsordningen en sådan betydelse för koncessionsprövningen att det starkt kan sättas i fråga om de nuvarande bestäm- melserna om att bolagsordningen måste innehålla det geografiska verk- samhetsområdet är förenliga med de aktuella direktivbestämmelserna. Regeringen anser därför att de nuvarande bestämmelserna i FRL om bolagsordningens innehåll bör ändras så att det endast är obligatoriskt att ange om bolaget avser att driva försäkringsrörelse utanför EES. Den nya bestämmelsen bör inte utformas som ett förbud mot att i bolagsordningen ange en geografisk begränsning inom EES. Det skall alltså stå stiftarna fritt att, om de så önskar, ange en sådan begränsning. Med hänsyn till att det endast blir obligatoriskt att ange om försäkringsrörelse skall bedrivas utanför EES får en sådan frivillig begränsning anses förenlig med de aktuella direktivbestämmelserna. Det kan tilläggas att bestämmelserna i den tredje generationens direktiv inne- bär att prövningen av om förutsättningar föreligger att bedriva verksamhet utanför hemlandet görs av hemlandsmyndigheten i samband med att försäkringsgivaren anmäler sin avsikt att driva verksamhet i ett annat EES-land. De gällande svenska koncessionsreglerna grundas på att denna prövning görs i samband med den ursprungliga koncessionsprövningen eller i anslutning till en ändring i bolagsordningen såvitt avser verksamhetsområdet. Ett införlivande av de nämnda direktivbestämmelserna innebär att nya bestämmelser bör införas om att prövningen av om förutsättningar föreligger att bedriva verksamhet i ett annat EES-land skall göras när försäkringsbolaget faktiskt avser att starta sådan verksamhet och gör en anmälan om detta till Finansinspektionen. Svenska försäkringsbolags sekundäretablering inom EES För att underlätta framställningen infördes under redogörelsen för EES-avtalet begreppet sekundäretablering som sammanfattande benämning på filial, agentur och liknande etableringsformer. Beteckningen bör även införas i försäkringslagstiftningen (se kommentaren till 2 a kap. FRL). Uttrycket fast driftställe som infördes i försäkringslagstiftningen den 1 januari 1994, omfattar, till skillnad från sekundäretablering, även huvudkontor (se prop. 1992/93:257 s.166 samt förslaget till ny 2 kap. 2 § LEF). Direktivens bestämmelser om sekundäretablering föranleder ändringar i FRL. Försäkringsbolag som avser att inrätta en sekundäretablering i ett annat EES-land skall först underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen skall inne- hålla uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall inrättas, en plan för den tilltänkta verksamheten med angivande av sekundäretableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas, uppgift om sekundäretableringens adress samt om vem som är dess företrädare. Om inspektionen efter en prövning av bolagets organisation, finansiella situation och företrädarnas kompetens och erfarenhet finner att det inte föreligger något hinder för den planerade verksamheten skall inspektionen inom tre månader vidarebefordra underrättelsen till värdlandsmyndigheten tillsammans med ett intyg om att försäkringsbolaget har en tillräcklig kapitalbas. Värdlandsmyndigheten har därefter två månader på sig att inkomma med information om nationella villkor för verksamheten motiverade av hänsyn till det allmänna bästa, (i avsnitt 6.3 behandlas begreppet det allmänna bästa). Ett beslut av Finansinspektionen att inte vidarebefordra en anmälan om en tilltänkt utlandsetablering skall motiveras. Till följd av förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om motivering av beslut (20 §) uppfyller Sverige direktivens krav i det hänseendet. I fråga om möjligheterna att överklaga sådana beslut föranleder direktivbestämmelserna justeringar i FRL. Även underlåtenhet att underrätta värdlandsmyndigheten eller att meddela avslagsbeslut inom tre månader skall kunna föranleda domstolsprövning. I avsnitt 7 om straff och överklaganden föreslås ändrade regler om överklagande av Finansinspektionens beslut och om domstolsprövning i vissa fall vid underlåtelse att meddela underrättelse eller avslagsbeslut. EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige Enligt nu gällande regler krävs koncession för en försäkringsgivare med säte i ett annat EES-land att driva försäkringsverksamhet från en sekundäretablering i Sverige (2 kap. 1 § LEF). Koncession kan beviljas för etablering av en agentur eller en filial eller, när det gäller en försäkringssammanslutning som t.ex. Lloyd's, en generalrepresentation. Direktivens bestämmelser föranleder omfattande ändringar i LEF. Ändringarna innebär i huvudsak att den utländska försäkringsgivaren utan svensk koncession skall kunna etablera sig här. Hemlandsmyndigheten skall i stället underrätta Finansinspektionen om den planerade verksamheten på motsvarande sätt som inspektionen skall göra vid ett svenskt försäkringsbolags sekundäretablering inom EES. Inspektionen skall därefter underrätta hemlandsmyndigheten om eventuella svenska regler som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för verksamheten här, (se angående begreppet det allmänna bästa avsnitt 6.3). Försäkringsgivaren har dock under alla förhållanden - alltså även om någon underrättelse inte sker från inspektionen - rätt att påbörja verksamheten två månader efter det att Finansinspektionen har tagit emot ett meddelande från hemlandsmyndigheten om den planerade verksamheten. Även om det således inte län- gre krävs svensk koncession för en EES-försäkringsgivare som ämnar driva verksamhet från en sekundäretablering här, skall etableringen fortfarande ske med antagande av någon här i landet vedertagen form (generalagentur, filial eller generalrepresentation). Svenska försäkringsbolags gränsöverskridande verksamhet inom EES Försäkringsbolag som vill driva gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-land måste idag underrätta Finansinspektionen om sin avsikt samt bifoga en plan över den planerade verksamheten (2 a kap. 1 § FRL). Underrättelse till inspektionen krävs även när bolaget avser att marknadsföra försäkringar i Sverige från en agentur eller filial i ett annat EES-land avseende risker belägna här i landet (2 a kap. 2 § FRL). De nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i FRL måste ändras på i huvudsak följande sätt. Innan ett försäkringsbolag får börja driva gränsöverskridande verksamhet gentemot ett annat EES-land skall Finansinspektionen underrättas om bolagets avsikter. Underrättelsen skall innehålla information om vilken typ av risker resp. åtaganden bolaget avser att försäkra. Inspektionen skall inom en månad vidarebefordra försäkringsbolagets underrättelse om gränsöverskridande verksamhet till mottagarlandet och samtidigt informera om vilka försäkringsklasser försäkringsföretagets har auktorisation att erbjuda och överlämna ett intyg om att försäkringsföretagets kapitalbas inte understiger solvensmarginalen. Försäkringsbolaget får påbörja verksamheten när det mottagit underrättelse från inspektionen om att informationen har avlämnats till mottagarlandet. Ovanstående gäller även när bolagets underrättelse rör ändring av en pågående verksamhet. Inspektionen har alltså en månad på sig att motsätta sig den planerade verksamheten eller ändring av pågående verksamhet om man finner att förutsättning för densamma saknas. Finansinspektionens beslut om att inte vidarebefordra ett försäkringsbolags underrättelse till värdlandsmyndigheten skall kunna överklagas hos kammarrätten. I de fall när inspektionen underlåter att vidarebefordra en underrättelse skall försäkringsbolaget kunna använda sig av samma procedur som ifråga om underlåtelse vid svenska försäkringsbolags sekundäretablering inom EES dvs. begära kammarrättens förklaring att ärendet onödigt uppehålls (se vidare avsnitt 7 om straff och överklaganden). EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet i Sverige Vid gränsöverskridande verksamhet med livförsäkringar som riktar sig till enskilda personligen krävs idag koncession för utländska EES-försäkringsgivare om verksamheten sker utan förmedling av en försäkringsgivare med koncession i Sverige. I andra fall räcker det med att den gränsöverskridande verksamheten föregås av anmälan till Finansinspektionen (2 kap. 2 § LEF). De nu gällande bestämmelserna i LEF för utländska EES-försäkringsgivare att driva gränsöverskridande verksamhet måste i stor utsträckning ändras. Den utländska EES-försäkringsgivaren skall få börja driva gränsöverskridande verksamhet här i landet så snart Finansinspektionen från försäkringsgivarens hemlandsmyndighet har mottagit ett intyg om att försäkringsföretagets kapitalbas inte understiger solvensmarginalen och information om vilka försäkringsklasser försäkringsföretagets har auktorisation att erbjuda samt vilka risker eller åtaganden som försäkringsgivaren avser att försäkra, och försäkringsgivaren underrättats om att informationen översänts. Värdlandet får emellertid kräva att, när det gäller trafikförsäkring, försäkringsgivaren utser en representant och anger dennes adress samt att försäkringsgivaren avger en förklaring om att man är medlem i värdlandets nationella försäkringsbyrå och garantifond (i Sve- rige Trafikförsäkringsföreningen). Bestämmelser om representant för trafik- försäkringsgivare har redan införts i 5 § trafikskadelagen (SFS 1993:1307). Representanten skall företräda försäkringsgivaren vid försäkringsfall och ha behörighet att svara för försäkringsgivaren inför domstol, m.m. Dessa regler bör behållas oförändrade. 6.2 Hemlandstillsyn Regeringens förslag: Svenska försäkringsbolags verksamhet inom EES-området skall i första hand stå under Finansinspektionens tillsyn. Verksamhet som en utländsk EES-försäkringsgivare driver i Sverige skall i första hand stå under tillsyn av behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland. Regler om utökade tillsynsbefogenheter för Finansinspektionen införs. Reglerna om befogenhet för inspektionen att inskränka ett försäkringsbolags förfogande över sina tillgångar utökas. Inspektionen skall även ha befogenhet att anmoda ett EES-land där ett svenskt försäkringsbolag driver verksamhet att vidta åtgärder motsvarande de inspektionen vidtagit. En EES-försäkringsgivares hemlandsmyndighet får efter anmälan till Finansinspektionen företa inspektion på platsen av en försäkringsgivares sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen skall bistå och samarbeta med hemlandsmyndigheten i dess tillsyn. Om en EES-försäkringsgivare visar sig olämplig att driva verksamhet här i landet skall inspektionen meddela detta till hemlandsmyndigheten som har att vidta åtgärder. Inspektionen har dock möjlighet att i speciellt brådskande fall vidta vissa åtgärder utan att meddela hemlands- myndigheten. Internpromemorians förslag: I promemorian föreslås inte någon möjlighet att inskränka ett bolags rätt att förfoga över sina tillgångar vid förverkande av bolagets koncession. Inte heller föreslås möjlighet för inspektionen att anmoda ett försäkringsbolags värdlandsmyndighet att vidta motsvarande åtgärder. I promemorian föreslås dock vidare en möjlighet för inspektionen att i vissa brådskande fall utan att först ha hört hemlandsmyndigheten bestämma hur verksamheten skall bedrivas. Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund har påpekat att inskränkning av ett försäkringsbolags rätt att förfoga över sina tillgångar redan när kapitalbasen underskrider solvensmarginalen enligt direktiven endast tillåts i undantagsfall. Vidare föreskriver direktiven att möjlighet till inskränkning även föreligger när det finns risk för att ett bolags finansiella ställning ytterligare kommer att försämras. Advokatsamfundet har dessutom som sin uppfattning uttalat att det faktum att promemorians förslag saknar regler om konsekvenser av förfogande i strid med beslut om inskränkning av förfoganderätten skall tolkas som att rättshandlingen inte blir civilrättsligt ogiltig. EG:s regler Hemlandstillsynens omfattning Hemlandets tillsynsmyndighet är enligt direktiven ensam ansvarig för den finansiella tillsynen av de försäkringsgivare som har sitt säte i landet. Detta gäller oavsett var inom gemenskapen försäkringsgivaren driver sin verksamhet och oavsett om dennes verksamhet i en annan medlemsstat drivs från en sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet. Hemlandsmyndigheten skall dessutom kräva att försäkringsgivarna har sunda metoder för administration och bokföring samt lämpliga rutiner för intern kontroll, artikel 13 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 15 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet). Hemlandsmyndigheten skall ha löpande tillsyn över att försäkringsgivaren, även efter det att auktorisation beviljats, uppfyller förutsättningarna för auktorisation i enlighet med artikel 8 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet). Grund för återkallelse föreligger när ett försäkringsbolag inte längre uppfyller villkoren för att bedriva försäkringsverksamhet, artikel 22.1 b i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26.1 b i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). Medel för tillsynen Inom ramen för sin tillsyn skall hemlandsmyndigheten kunna genomföra inspek- tioner på plats hos sekundäretableringar i andra länder, dock först efter att ha informerat värdlandsmyndigheten, artikel 14 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 16 i första livförsäkringsdirektivet (i lydelse enligt artikel 10 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet). Värdlandsmyndigheten får medverka vid en sådan kontroll. Hemlandet skall ålägga en försäkringsgivare att återkommande ge in redovisning och övrig dokumentation om verksamheten inom EG som behövs för tillsynen, artikel 19 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 23 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 11 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och 10 i tredje livförsäkringsdirektivet). Varje medlemsstat skall vidta alla åtgärder som behövs för att dess behöriga myndighet skall få de befogenheter och resurser som behövs för tillsyn över försäkringsgivare i och utanför den egna medlemsstaten. I direktiven nämns särskilt åtgärder som gör det möjligt att göra ingående undersökningar genom inhämtande av uppgifter och begäran att få in handlingar angående försäkringsrörelsen samt genom inspektion på plats i ett företags lokaler. Vidare skall myndigheten ha möjlighet att vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande företaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med nationella lagar och författningar, att försäkringsgivaren följer verksamhetsplanen i dess tvingande delar samt att förhindra och undanröja missförhållanden som är till förfång för försäkringstagarna. Varje medlemsstat skall dessutom ge sin behöriga myndighet befogenhet att tillse att försäkringsgivaren fullgör sina åligganden i dessa hänseenden, om nödvändigt genom att använda tvångsmedel, och vid behov på rättslig väg. Enligt artikel 8 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeför- säkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet) samt artikel 29 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet får hemlandsmyndigheten inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna eller särskilda villkor, premietariffer eller av formulär och andra tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med försäkringstagarna. För livförsäkring gäller förbudet även tekniska grunder för premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar. Förbudet avser krav på såväl redovisning vid själva koncessionstillfället som anmälan under verksam- hetens gång. Dock får hemlandet föreskriva regelmässig underrättelse av tekniska grunder för premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar för att kontrollera att nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer efterlevs. Förbudet för förhandsgranskning av grunder för försäkringsverksamheten behandlas särskilt i avsnitt 5.2. Enligt artikel 29 i tredje skadeförsäkringsdirektivet får dock hemlandsmyndigheten genom stick- provskontroll kräva att försäkringsvillkor och andra dokument företes för att kontrollera överensstämmelse med de nationella bestämmelserna rörande försäkringsavtal. Hemlandets tillsyn över försäkringsgivares överlåtelse av sitt försäkrings- bestånd behandlas särskilt i avsnitt 6.4. Hemlandsmyndighetens ingripandemöjligheter Om en försäkringsgivare inte följer bestämmelserna om försäkringstekni-ska avsättningar eller inte uppfyller kraven på garantifondens storlek får hemlandsmyndigheten förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar, artikel 20 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 13 tredje skadeförsäk- ringsdirektivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet). Sådana åtgärder får i undantagsfall vidtas av hemlandsmyndigheten även när solvensmarginalen underskrider den föreskrivna miniminivån om myndigheten bedömer att försäkringsgivarens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras. Myndigheterna i de länder där försäkringsgivaren bedriver verksamhet skall i förväg informeras om åtgärden. Även efter det att en åtgärd vidtagits skall de behöriga myndigheterna i länder där försäkringsgivaren driver verksamhet informeras och på begäran av hemlandsmyndigheten vidta samma åtgärder beträffande de av försäkringsgivarens tillgångar som är belägna inom landet och som anges av hemlandsmyndigheten. Enligt artikel 27 i första skadeförsäkrings- direktivet, i dess lydelse enligt artikel 13 i assistansdirektivet (84/641/EEG), och artikel 31.2 i första livförsäkringsdirektivet skall motsvarande gälla även för agenturer och filialer till försäkringsgivare med huvudkontor utanför gemenskapen. I första generationens försäkringsdirektiv föreskrivs att grund för åter- kallelse av auktorisationen föreligger när försäkringsgivaren inte inom angiven tid vidtar de åtgärder som fastställts i en rekonstruktions- eller finansieringsplan för återställande av ett företags finansiella ställning, när försäkringsgivaren inte längre uppfyller villkoren för tillståndet eller när försäkringsgivaren allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt de regler den omfattas av. I tredje generationens försäkringsdirektiv, artikel 22 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26 i första livförsäkringsdirektivet (i lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet), har som ytterligare grunder för återkallande av en auktorisation angivits att en försäkringsgivare inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckligen avstår från auktorisation eller upphör att utöva verksamhet under en längre tid än sex månader. Enligt de nya bestämmelserna är det hemlandsmyndigheten som återkallar auktorisationen även beträffande bolagets verksamhet i andra medlemsstater. Detta har sin grund i att en auktorisation som godkänts av hemlandet gäller inom hela EG enligt principen om en enda auktorisation, se avsnitt 6.1. Hemlandsmyndigheten skall anmäla återkallelse eller upphörande av auktorisationen till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater där försäkringsgivaren driver försäkringsverksamhet, varpå dessa är skyldiga att hindra försäkringsgivaren från att där inleda ny verksamhet. (Redan i första generationens försäkringsdirektiv stadgas om hemlandsmyndighetens skyldighet att i samarbete med värdlandsmyndigheterna vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen varvid särskilt poängteras möjligheten att i detta syfte inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar). Värdlandsmyndighetens befogenheter Reglerna om hemlandstillsyn innebär inte att värdlandets lagar saknar til- lämpning för försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet genom en sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet inom värdlandets territorium, eller att allt ansvar och alla befogenheter tas ifrån värdlandsmyndigheten. Innan verksamheten vid en sekundäretablering inleds skall värdlandsmyndigheten ha viss tid på sig att ange under vilka villkor som verksamheten får bedrivas. Sådana villkor skall vara motiverade av hänsyn till det allmänna bästa, (se avsnitt 6.3 om begreppet det allmänna bästa). Enligt artikel 45 i tredje skadeförsäkringsdirektivet får medlemsstaterna före- skriva att de försäkringsgivare som driver verksamhet inom deras territorium skall ansluta sig till och delta i garantisystem som är avsedda att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man. En förutsättning för att kräva anslutning till en sådan garantiordning är att kravet även gäller inhemska försäkringsgivare. Värdlandets myndighet får i likhet med hemlandsmyndigheten inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna eller särskilda villkor, premietariffer eller av formulär och andra tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med försäkringstagarna. För livförsäkring gäller förbudet även tekniska grunder för premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar. Under verksamhetens gång får dock värdlandsmyndigheten kräva redovisning av villkor och andra tryckta handlingar för att genom stickprovskontroll kontrollera att dessa överensstämmer med den nationella lagstiftningen rörande försäkringsavtal. Kontrollen får dock inte vara ett villkor för en fortsatt verksamhet i landet. Detta följer av artiklarna 29 och 39 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Värdlandsmyndigheten kan begära att få ta del av de dokument som den behöver för kontroll av att nationella bestämmelser i övrigt iakttas, artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. I den mån begäran avser områden reglerade av EG är en förutsättning givetvis att det inte strider mot diskrimineringsprincipen, dvs. reglerna skall inte syfta till ett gynnande av försäkringsgivare som har värdlandet som hemland. Samma artikel ger värdlandsmyndigheten rätt att ingripa mot utländska försäkringsgivare som överträder föreskrifter som gäller för dem i värdlandet. Genom artikeln erhåller värdlandet i stort sett samma möjligheter till ingripanden vad gäller sekundäretableringar inom dess territorium som redan gäller gränsöverskridande verksamhet enligt andra generationens direktiv. Vid ingripanden skall värdlandsmyndigheten följa en viss procedur. Det i artikeln anvisade förfarandet innebär att värdlandsmyndigheten i första hand skall anmoda försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om anmodan inte följs skall myndigheten underrätta behörig hemlandsmyndighet som har att ingripa mot försäkringsgivaren. Om missförhållandena inte upphör, trots att hemlandsmyndigheten vidtagit åtgärder eller till följd av att ett ändamålsenligt ingripande inte kan ske i hemlandet, får värdlandsmyndigheten vidta de åtgärder som behövs för att fortsatta överträdelser skall förhindras. Om det oundgängligen krävs får myndigheterna hindra den tredskande försäkringsgivaren att ingå nya försäkringsavtal i värdlandet. I vissa fall skall värdlandsmyndigheten vidta åtgärder efter anmaning av hemlandsmyndigheten. Enligt artikel 22 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäk- ringsdirektivet) skall värdlandsmyndigheten efter anmälan från hem- landsmyndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att hindra försäkringsgivaren från att påbörja ny försäkringsverksamhet inom dess territorium när den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland återkallar försäkringsgivarens auktorisation. Värdlandsmyndigheten skall också på begäran av hemlandsmyndigheten begränsa eller förbjuda en försäkringsgivares förfoganderätt över sina tillgångar. Ytterligare befogenheter för värdlandet på initiativ från behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland framgår av avsnitt 6.4 om överlåtelse av försäkringsbestånd. Informationsutbyte och sekretess Direktiven innehåller flera regler om informationsutbyte mellan till- synsmyndigheterna samt mellan tillsynsmyndigheterna och försäkringsgivarna. Artikel 38 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livför- säkringsdirektivet ger medlemsstaten rätt att av en försäkringsgivare, som driver verksamhet i landet med stöd av etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster, kräva att handlingar som skall lämnas till värdlandets myndigheter skall vara skrivna på landets officiella språk. Artikel 44 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 43 i tredje livförsäkringsdirektivet innehåller en förpliktelse för försäkringsgivare som driver verksamhet i en annan medlemsstat att förse hemlandets tillsynsmyndighet med vissa uppgifter om verksamheten. Beträffande det närmare innehållet i uppgifterna hänvisas till de aktuella bestämmelserna i direktiven, (bilaga 7 och 8). Hemlandets tillsynsmyndighet skall om det begärs överlämna en sammanfattning av uppgifterna till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där försäkringsbolaget är sekundäretablerat eller driver gränsöverskridande verksamhet. Artikel 16 i tredje skadeförsäkringsdirektiv och artikel 15 i tredje liv- försäkringsdirektivet innehåller regler om sekretess, tystnadsplikt och om utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna. Skälen för regeringens förslag: Genom införlivandet i svensk lagstiftning av första och andra generationens försäkringsdirektiv genomfördes det första steget mot hemlandstillsyn på så sätt att hemlandsmyndigheten har ansvar för tillsyn över soliditeten (prop. 1992/93:257). Genom tredje generationens direktiv genomförs nu hemlandstillsynen fullt ut. Även om det inte sägs klart i direktiven måste hemlandstillsynen förstås så att inte endast den egentliga tillsynen utan även vissa delar av hemlandets relevanta lagstiftning blir gällande för företagens verksamhet i andra EES-länder. Beträffande frågan om vilket lands försäkringsavtalslag som skall tillämpas finns särskilda EG-harmoniserade regler i lag (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal. I propositionen om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:257 s. 154) uttalade föredragande statsrådet att det ligger i sakens natur att gränsöverskridande verksamhet i allt väsentligt faller under de lagar som gäller i det land från vilket verksamheten bedrivs. Svensk lags tillämplighet på verksamhet som utgår från här etablerade filialer har för värdepappersföretags del berörts av regeringen i propositionen Nya kapitaltäckningsregler (prop. 1994/95:50 s. 132 f.). De överväganden som gjorts där är i huvudsak tillämpliga även på försäkringsgivare. Såvitt gäller försäkringsgivares verksamhet här i landet genom agentur gör direktiven ingen skillnad mellan filialer och agenturer. Visserligen utgör en agentur inte en integrerad del av försäkringsgivaren utan är en självständig juridisk eller fysisk person. Den verksamhet som bedrivs ingår dock i försäkringsgivarens totala verksamhet. Hemlandsmyndigheten har därigenom ett legitimt intresse av att effektivt kunna övervaka verksamheten i utlandet även om den bedrivs genom självständig agentur. Även beträffande agenturer är därför regeringens tidigare överväganden i prop. 1994/95:50 s. 132 f. tillämpliga. Det kan tilläggas att svenska försäkringsavtalsrättsliga regler i huvudsak är tillämpliga när det är fråga om svenska risker eller åtaganden. Tillsynsmedel och befogenheter beträffande svenska försäkringsbolag Direktiven anger en miniminivå för hemlandsmyndighetens tillsynsmedel och befogenheter. Flera av dessa står redan idag till inspektionens förfogande, t.ex. möjligheten att genom stickprovskontroll granska bolagens för- säkringsvillkor och andra dokument och handlingar som bolaget använder i mellanhavande med försäkringstagarna. Förbudet av förhandsgranskning av grunder för försäkringsverksamheten behandlas särskilt i avsnitt 5.2.1. Direktivbestämmelserna påkallar dock vissa förändringar. Ändringarna avser utökad skyldighet att i vissa fall begränsa försäkringsbolagets förfoganderätt över sina tillgångar samt en löpande prövning av ägare med kvalificerat innehav i bolaget. Beträffande prövningen av större ägare, se avsnitt 5.1. Enligt 19 kap. 11 § FRL får regeringen besluta om förbud eller begränsning av ett försäkringsbolags förfoganderätt över sina tillgångar när bolaget inte följer gällande bestämmelser om redovisning och täckning av försäkringstekniska skulder eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp. Bestämmelsen måste i enlighet med direktiven ändras så att möjlighet till sådant ingripande föreligger även när bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och bolagets finansiella ställning riskerar att ytterligare försämras. Vidare bör det införas en möjlighet för inspektionen att begränsa eller förbjuda ett bolags förfogande över sina tillgångar i avvaktan på rättens beslut enligt 14 kap. 3 § FRL om likvidation med anledning av förverkande av bolagets koncession. För att ge försäkringsbolaget möjlighet till materiell prövning av ett beslut om en sådan inskränkning, och för att tillgodose de krav på snabbhet som ett sådant ingripande påkallar, bör ett beslut om inskränkning av ett bolags förfoganderätt fattas av Finansinspektionen istället för av regeringen. Finansinspektionen har anmärkt att internpromemorian inte berör frågan om löpande tillsyn av ledningens lämplighet och framhållit att inte heller direktiven innehåller någon sådan regel. Grund för återkallelse av koncession föreligger enligt artikel 22 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26 i första livförsäkringsdirektivet bl.a. om försäkringsbolaget inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet. Bestämmelsen skall enligt regeringens mening tolkas som ett mandat för en löpande tillsyn av bl.a. företagsledningens lämplighet, (se även avsnitt 5.1.2). Finansinspektionens uppgift enligt 19 kap. 1 § FRL att löpande verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet får därmed anses omfatta även denna prövning. Därmed föreligger också möjlighet för Finansinspektionen att förelägga om rättelse eller återkalla koncessionen när ett bolag inte uppfyller förutsättningarna för verksamheten (19 kap. 11 § FRL). Till detta kommer att grund för återkallelse av koncessionen enligt 19 kap. 11 § FRL föreligger om ett bolag inte längre uppfyller kraven på koncession. När Finansinspektionen fattat beslut om att begränsa eller förbjuda ett bolags förfoganderätt över sina tillgångar kan inspektionen anmoda värdlands- myndigheterna att vidta motsvarande åtgärder beträffande de av bolagets tillgångar som finns inom värdlandets territorium. En regel med den innebörden bör därför införas i FRL. Motsvarande gäller när bolagets koncession förverkats och åtgärder skall vidtas till skydd för försäkringstagarnas intressen. De åtgärder som här står till inspektionens förfogande inkluderar en möjlighet att begränsa eller förbjuda bolagets förfoganderätt över sina tillgångar. Sveriges advokatsamfund har övervägt vilken civilrättslig innebörd ett för- fogande i strid med ett förbud skall ha och därvid kommit fram till att det får antas att sådana förfoganden är civilrättsligt giltiga. Regeringen delar advokatsamfundets uppfattning om att ett förfogande i strid med Finans- inspektionens förbud torde vara civilrättsligt giltigt. Sådant förfogande bör dock kunna stävjas genom att förbudet förenas med vite. En möjlighet att förena förbud med vite bör, på samma sätt som redan gäller enligt LEF, införas i FRL. Vidare föreslås en uttrycklig regel om att inspektionen skall ingripa mot ett försäkringsbolag som driver verksamhet i ett annat EES-land om den behöriga myndigheten i det landet uppmärksammar inspektionen på att det råder missförhållanden. Tillsyn över utländska EES-försäkringsgivare Finansinspektionen skall alltså inte utöva någon finansiell tillsyn över den verksamhet som en försäkringsgivare från ett annat EES-land driver här i landet genom sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet. Finansinspektionen skall emellertid följa verksamheten i den mån det behövs för att fullgöra sina skyldigheter i övrigt enligt svensk lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lag samt de regler inom hemlandsmyndighetens kompetensområde som värdlandet i enlighet med direktiven tillåts behålla förutsatt att de är motiverade enligt principen om det allmänna bästa, se avsnitt 6.3. Inspektionen får inte företa någon granskning på förhand eller löpande av försäkringsvillkor, tekniska grunder för beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar eller formulär och andra tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med försäkrings- tagarna. Däremot har inspektionen möjlighet till granskning genom stick- provskontroll av försäkringsvillkoren och formulär och andra tryckta handlingar som används för mellanhavanden med försäkringstagarna. Finansinspektionen skall, om försäkringsgivare inte följer de svenska rättsregler som de är bundna av eller om försäkringsgivaren på annat sätt visar sig vara olämplig att driva försäkringsverksamhet här, kunna förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse (artikel 40 i både tredje skade- försäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet). Om rättelse inte sker bör inspektionen överlämna ärendet till hemlandsmyndigheten. Om hemlandsmyndighetens ingripande inte heller hjälper skall inspektionen ha möjlighet att ingripa mot överträdelsen och vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Detta får, om det oundgängligen krävs, ske genom förbud för försäkringsgivaren att ingå nya försäkringsavtal. Inspektionen skall informera och samråda med hemlandsmyndigheten innan åtgärder vidtas. I brådskande fall bör inspektionen få vidta åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser även om hemlandsmyndigheten inte informerats i förväg. De nu angivna reglerna bör gälla oberoende av om verksamheten drivs från en sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet. Sveriges advokatsamfund har efterlyst en möjlighet för inspektionen att i brådskande fall förbjuda EES-försäkringsgivare att fritt förfoga över sina tillgångar här i landet utan att invänta hemlandsmyndighetens samtycke. Direktiven tillåter inte ett ingripande av värdlandsmyndigheten av den art som advokatsamfundet efterlyser. Möjligheten att begränsa eller förbjuda förfoganderätten av en försäkringsgivares tillgångar är knuten till den finansiella tillsynen vilket är hemlandsmyndighetens exklusiva kompetensområde. Artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet ger som nämnts värdlandsmyndigheten möjlighet att ingripa genom att t.ex. förhindra fortsatt verksamhet i landet när försäkringsgivaren bryter mot regler inom värdlandets kompetensområde. Ett exempel på ett sådant ingripande är när viss typ av försäkring inte är tillåten i värdlandet med hänsyn till det allmänna bästa. Värdlandet har då möjlighet att ingripa mot överträdelse av förbudet, i brådskande fall utan föregående samråd med hemlandet. Inspektionen skall också under alla förhållanden biträda hemlandsmyndigheten vid verkställigheten av ingripandena. Enligt 5 kap. 14 § LEF skall Finansinspektionen förordna ett ombud för företrädaren för en sekundäretablering, om en företrädare av en eller annan anledning inte längre upprätthåller sin post. För att stå i överensstämmande med principen om hemlandstillsyn bör dock initiativet till en sådan åtgärd komma från hemlandsmyndigheten. Bara om saken inte tål uppskov på grund av att försäkringstagarnas intressen äventyras bör Finansinspektionen kunna förordna om ersättare för företrädaren och i så fall omgående informera hemlandsmyndigheten. Av samma anledning bör de detaljerade regler upphävas som fastställer Finansinspektionens befogenheter när en försäkringsgivares verksamhet här i landet upphör. Det kan dock tänkas att inspektionen, inom ramen för sin skyldighet att biträda hemlandsmyndigheten, på dess begäran ändå aktivt kommer att få delta i avvecklingen av verksamheten. I LEF finns också en rad detaljerade regler som anger förutsättningarna för en försäkringsrörelses bedrivande och hur verksamheten skall drivas. Det finns bestämmelser om bl.a. rapportering av försäkringstekniska skulder, grunder för livförsäkringar, redovisning av tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, skyldighet att föra register över dessa tillgångar och försäkringstagarnas särskilda förmånsrätt i tillgångarna, samt att försäkringstekniska beräkningar skall utföras under överinseende av en av Finansinspektionen godtagen aktuarie. Det ankommer fortsättningsvis på hemlandsmyndigheten att kontrollera att en försäkringsgivares verksamhet här i landet är godtagbar i dessa hänseenden. Alla dessa regler skall därför upphävas. Försäkringstagarnas särskilda förmånsrätt behandlas särskilt i avsnitt 5.5.10. När det gäller skadeförsäkringsverksamhet får EES-försäkringsgivare enligt direktiven tvingas att delta i en garantiordning för att säkerställa att skadeersättning kan betalas till skadelidande försäkringstagare om en sådan garantiordning finns enligt ett lands nationella bestämmelser. En sådan skyldighet finns redan beträffande trafikförsäkring. En behandling av frågan om inrättande av en allmän garantiordning ligger inom ramen för Försäkringsutredningens fortsatta arbete. Mot den bakgrunden är regeringen inte nu beredd att föreslå någon lagändring med anledning av den ifrågavarande direktivbestämmelsen. Informationsutbyte och sekretess För att tillsynen över försäkringsgivare som verkar i olika länder skall bli effektiv är det av största vikt att EG-reglerna om obligatoriskt utbyte av information och fortlöpande samarbete mellan tillsynsmyndigheterna fungerar väl. Enligt 19 kap. 1 § FRL och 22 a § LUF skall Finansinspektionen ha ett nära samarbete med andra länders myndigheter. Enligt regeringens bedömning finns det inte något behov av lagändring med anledning av direktivens bestämmelser. Direktiven ger rättighet att kräva att den information som inges av en EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet i Sverige genom sekun- däretablering eller gränsöverskridande verksamhet skall vara författad på svenska. Enligt 8 kap. 3 § LEF skall en försäkringsgivare på begäran bifoga bestyrkt svensk översättning av de handlingar som lämnas in. Svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter regleras i 1 kap. 3 § tredje stycket i sekretesslagen. I prop. (1994/95:50) Nya kapitaltäckningsregler m.m. s. 135 har regeringen gjort den bedömningen att bestämmelsen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i tillsynsarbetet lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter. Det finns inte anledning att här göra en annan bedömning. Såvitt avser sekretess för uppgifter som erhållits från en utländsk myndighet har även den frågan behandlats av regeringen i nyss nämnd proposition. Regeringens bedömning där, som det inte heller här finns anledning att frångå, är att 8 kap. 5 § sekretesslagen är tillämplig på information som erhållits i enlighet med bestämmelser grundade på EG-direktiv. Skatterättsliga konsekvenser De nya reglerna om gränsöverskridande verksamhet (och överlåtelse av liv- försäkringsbestånd, se avsnitt 6.4) aktualiserar frågan om ändringar i skattereglerna i syfte att säkerställa beskattningen. Regeringen avser att återkomma i dessa frågor under våren. 6.3 Begreppet det allmänna bästa Enligt artikel 28 (om förbud mot att hindra försäkringstagare från att teckna försäkring) och artikel 41 (om förbud mot att hindra marknadsfö-ring i landet) i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet samt artikel 54 i tredje skadeförsäkringsdirektivet (om sjukförsäkring), kan friheten att tillhandahålla tjänster inskränkas om det kan motiveras med hänsyn till skyddet av det allmänna bästa. Vid sekundäretablering skall värdlandsmyndigheten enligt första skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivets artikel 10 (i dess lydelse enligt artikel 32 i tredje skade- och livförsäkringsdirektivet) meddela myndigheten i försäkringsgivarens hemland vilka nationella regler, motiverade utifrån det allmänna bästa, som försäkringsgivaren har att rätta sig efter. De nationella reglerna till skydd för det allmänna bästa gäller dock för försäkringsgivaren även om värdlandsmyndigheten skulle underlåta att informera om reglerna. Inget hindrar alltså att myndigheten även vid uteblivet meddelande ingriper mot överträdelser av reglerna. Värdlandsmyndighetens informationsskyldighet skall ses som ett sätt att förebygga att en försäkringsgivare av okunskap om de nationella reglerna gör sig skyldig till överträdelser av desamma. I ingresserna till tredje skadeförsäkringsdirektivet ( punkt 19 ) och tredje livförsäkringsdirektivet ( punkt 20 ) påpekas att det ligger i försäkringsta- garnas intresse att ha tillgång till bredast möjliga försäkringsutbud så att de kan välja vad som bäst motsvarar deras behov. Det land där risken är belägen eller, när det gäller livförsäkring, landet där åtagandet har gjorts, har ansvaret för att det inte finns några hinder för detta. Dock får inskränkning göras om en försäkringsprodukt eller tillhandahållandet av den strider mot det allmänna bästa i landet och det allmänna bästa inte redan är skyddat genom regler i försäkringsgivarens hemland. Vidare skall inskränkningen stå i proportion till det avsedda målet och vara objektivt nödvändig för att uppnå det önskade skyddet. Inskränkningarna måste givetvis tillämpas utan diskriminering på alla företag som är verksamma inom landet. Det allmänna bästa har även behandlats av EG-domstolen i de s.k. koassuransdo- marna från 1986. Domstolen angav därvid kriterier för accepterande av sådana restriktioner liknande de som nu återfinns i ingresserna till den tredje generationens försäkringsdirektiv. Ur domstolens uttalande kan uttolkas att vissa nationella restriktioner accepteras om de syftar till att skydda det allmänna bästa i väntan på att harmoniseringen och samordningen av medlemsstaternas normer på området framskridit. Efter hand som arbetet med EG-harmoniseringen gått framåt sedan 1986, framför allt genom antagandet av tredje generationens försäkringsdirektiv, bör utrymmet för inskränkningar med hänvisning till det allmänna bästa ha min- skat. Direktiven lämnar dock som nämnts öppningar där inskränkningar motiverade av hänsyn till det allmänna bästa är möjliga. Som exempel på nationell regel som fortfarande anses innebära en försvarbar inskränkning av den inre marknadens fria rörlighet för tjänster och principen om produktfrihet brukar nämnas förbudet i Italien för dess medborgare att teckna kidnappningsförsäkring. Det anses föreligga en risk för en ökning av antalet kidnappningar om det finns en försäkring som gör det möjligt för brottslingen att få ut en lösesumma. Ett förbud mot en försäkring som så uppenbart medför risk för ökad grov brottslighet i ett land, ställt mot försäkringens existensberättigande och den förlust marknaden skulle lida om den förbjöds, får anses vara en proportionell åtgärd utifrån det allmänna bästa och därmed ett godtagbart undantag från principen om produktfrihet. I förarbetena till den lagstiftning som införlivar den tredje generationens försäkringsdirektiv med dansk rätt hävdas bl.a. följande. Inskränkande nationella regler om försäkringsavtal, produktansvar och allmänna för- säkringsvillkor är godtagbara så länge de kan motiveras med stöd av den principen om det allmänna bästa. Dessa områden är inte EG-harmoniserade och därför endast underkastade nationell kompetens. När det gäller de områden där regelverket harmoniserats krävs att en möjlighet till undantag uttryckligen anvisas i en direktivbestämmelse. Sådana möjligheter ges i artiklarna rörande produktfrihet, marknadsföring och regler om vissa sjuk- och arbetsskadeförsäkringar. Med stöd av sådana undantagsmöjligheter har i den danska rättsordningen några förbud behållits. Så gäller t.ex. förbud mot att, utan den försäkrades samtycke, teckna livförsäkring där försäkringsgivaren vid den försäkrades död förpliktar sig att utbetala större belopp än inbetalda premier och räntor, förbud mot att teckna livförsäkring där försäkringsgivaren åtar sig att betala ut ett större belopp än inbetalda premier och räntor vid dödsfall som inträffar innan den försäkrade fyllt åtta år, s.k. änglamakerskeförsäkring. Syftet är att motverka brott som ger ekonomisk vinning för en gärningsman. Regler som kan inskränka friheterna enligt den tredje generationens direktiv måste således prövas mot bakgrund av principen om det allmänna bästa. Principen om produktfrihet Principen om produktfrihet innebär att försäkringstagaren fritt skall få välja försäkringsgivare och försäkringsprodukt. Från en annan utgångspunkt innebär principen en strävan mot minsta möjliga hinder för marknadsföring och utveckling av nya försäkringsprodukter. Enligt ingresserna till de tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiven, punkt 19 och 20, är det i försäkringstagarnas intresse att ha tillgång till största möjliga utbud av försäkringsprodukter. Det åligger varje EES-land att se till att de produkter som erbjuds inom EES kan avsättas i landet. Enligt artikel 28 i båda direktiven får det land där risken är belägen resp. landet för åtagandet inte hindra försäkringstagare att teckna försäkringar som är godkända i försäkringsgivarens hemland. Dock har man ansett det nödvändigt att väga produktfriheten mot ett rimligt skydd för det allmänna bästa dvs. konsumentskyddsaspekten och landets nationella policy, varför man från principen får göra undantag för försäkringsavtal som står i strid med rätts- regler motiverade av det allmänna bästa, jämför den tidigare nämnda italienska kidnappningsförsäkringen och den danska s.k. änglamakerskeförsäkringen. I avsnitt 5.3 har konstaterats att vissa bestämmelser på trafikförsäkringsområdet inte är förenliga med principen om produktfrihet och inte heller kan motiveras med hänsyn till det allmänna bästa. De författningsändringar som därför kan komma ifråga att genomföras ligger inte på lagnivå. Inte heller på något annat område har något behov av lagändringar kunnat konstateras med anledning av de aktuella direktivbestämmelserna. Marknadsföring Artikel 41 i båda direktiven innehåller en regel om marknadsföring. Enligt bestämmelsen skall försäkringsgivare ha rätt att marknadsföra försäkringar i ett värdland, så länge det sker i överenstämmelse med sådana regler om innehåll och form som värdlandet antagit för att skydda det allmänna bästa. De svenska reglerna om t.ex. otillbörlig marknadsföring torde vara förenliga med dessa direktivbestämmelser. Det torde därför inte behövas någon lagstiftningsåtgärd med anledning av direktivbestämmelserna. Regler om vissa sjuk- och arbetsskadeförsäkringar Enligt tredje skadeförsäkringsdirektivet, artiklarna 54 och 55, kan ett land i viss utsträckning ställa nationella villkor för att en EES-försäkringsgivare skall kunna tillhandahålla försäkringar. Enligt artikel 54 har ett land möjlighet att ställa upp vissa regler för sjukförsäkringar om landets rätts- ordning medger att sådana försäkringar helt eller delvis kan ersätta det skydd som ges genom det obligatoriska sjukförsäkringssystemet. Reglerna skall i så fall vara motiverade av hänsyn till det allmänna bästa. Artikel 55 behandlar arbetsskadeförsäkringar som meddelas av försäkringsföretag inom ramen för ett nationellt obligatoriskt arbetsskadeförsäkringssystem. I Sverige medger inte vår rättsordning att sådana försäkringar får förekomma som avses i de nämnda direktivbestämmelserna. Någon lagstiftningsåtgärd behövs således inte. Företrädare vid gränsöverskridande verksamhet av obligatorisk försäkring I vissa fall har intresset av skydd mot risker ansetts vara så starkt att ett försäkringsobligatorium införts i lagstiftningen. Det viktigaste exemplet torde vara kravet på att motorfordon skall vara trafikförsäkrade. Andra exempel utgörs av reglerna om obligatorisk atomansvarighetsförsäkring, oljeskadeförsäkring, försäkringsmäklarförsäkring och byggskadeförsäkring. Genom den tredje generationens försäkringsdirektiv genomförs friheten att tillhandahålla även dessa slag av försäkringar över gränserna inom EES. Emellertid medges länderna rätt att ställa som villkor för att trafikförsäkring skall få meddelas genom gränsöverskridande verksamhet att försäkringsgivaren har en representant i landet. En sådan bestämmelse finns numera i 5 § trafikskadelagen. Direktiven innehåller däremot inte någon motsvarande bestämmelse beträffande andra slags försäkringar. Gemensamt för de verksamheter som här i landet skall täckas av obligatoriska försäkringar är att verksamheten kan leda till att tredje man drabbas av skador. Det skulle kunna hävdas att ett generellt villkor om representant här i landet skall gälla för alla former av obligatorisk försäkring som meddelas genom gränsöverskridande verksamhet. Ett sådant villkor måste i så fall kunna motiveras av skyddet för det allmänna bästa. Å andra sidan bygger de reformer som genomförs i detta lagstiftnings- ärende på ett ömsesidigt godtagande av EES-ländernas regelverk och tillsyns- system. Utgångspunkten bör därför vara att en försäkringsgivare som enligt en anmälan till hemlandets tillsynsmyndighet driver gränsöverskridande verksamhet skall kunna hantera försäkringsfall på ett sätt som är tillfredsställande även för skadelidande i ett annat land. Om missförhållanden uppdagas har Finansinspektionen möjlighet att anmoda försäkringsgivaren att rätta sig och att påtala missförhållandet för hemlandets behöriga myndighet. Finansinspektionen bör, i samråd med andra länders myndigheter, följa ut- vecklingen i denna fråga. Skulle erfarenheterna visa att skadelidande här i landet inte behandlas på ett fullgott sätt, kan det bli aktuellt att överväga regler som kan motverka sådana effekter av gränsöverskridande verksamhet. 6.4 Överlåtelse av försäkringsbestånd Regeringens förslag: Ett svenskt försäkringsbolag får, med Finansinspektionens tillstånd och under dess överinseende, överlåta hela eller delar av sitt försäk- ringsbestånd till en försäkringsgivare med auktorisation i ett EES-land. Här i landet etablerade EES-försäkringsgivares överlåtelse av försäkrings- bestånd skall prövas av försäkringsgivarens hemlandsmyndighet. Utländska försäkringsföretag som är verksamma här enligt LUF får, förutom till svenska försäkringsgivare, överlåta sitt hit hänförliga försäkringsbestånd till utländska försäkringsgivare med auktorisation i ett EES-land. Avser en överlåtelse ett svenskt bolags utländska försäkringsbestånd, skall tillsynsmyndigheten i det land där riskerna är belägna (skadeförsäkring) eller i det land där åtagandena skall fullgöras (livförsäkring), ges tillfälle att inom tre månader yttra sig. Avser överlåtelsen ett försäkringsbestånd som har meddelats från ett svenskt försäkringsbolags sekundäretablering i ett annat EES-land, skall det landets myndigheter ges tillfälle att yttra sig inom samma tid. Uteblivna yttranden skall anses som ett medgivande. Finansinspektionen skall på motsvarande sätt yttra sig dels över överlåtelse av försäkringsbestånd hänförliga till Sverige, dels i fråga om överlåtelse från en EES-försäkringsgivares sekundäretablering här. Internpromemorians förslag: Förslagen i internpromemorian tillåter även överlåtelser till försäkringsgivare utanför EES i vissa fall. I övrigt överens- stämmer promemorian i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Advokatsamfundet påpekar, att regeln om att ett uteblivet yttrande från landet där riskerna är belägna eller åtagandena skall fullgöras skall anses som ett tyst medgivande till överlåtelsen, enligt promemorian omfattar även länder utanför EES, vilka inte kan antas ha godtagit att ett sådant förfarande skall medföra en civilrättsligt giltig överlåtelse av försäkringsåtaganden. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran eller kommenterar det inte. EG:s regler: De hittillsvarande reglerna om överlåtelse av försäkringsbestånd mellan försäkringsgivare med hemvist i EG ersätts av artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet. Vidare införs bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd beträffande filialer till försäkringsföretag utanför EG. De nya bestämmelserna finns i en ny artikel 28 a i första skadeförsäkringsdirektivet som införs genom artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och den nya artikel 31 a i första livförsäkringsdirektivet som införs genom artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet. Överlåtelse av försäkringsbestånd från EG-försäkringsgivare Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv är det hemlandsmyndigheten som skall pröva frågan om tillstånd till försäkringsgivarens överlåtelse av sitt försäkringsbestånd. Enligt de nya reglerna skall bestämmelsen omfatta även sådana bestånd av försäkringsavtal som slutits med stöd av etableringsfriheten. Det övertagande acceptkontoret skall vara etablerat inom gemenskapen. Som tidigare får överlåtelse endast ske under förutsättning av att acceptkontoret även efter övertagandet av försäkringsbeståndet har en tillräcklig solvensmarginal. I enlighet med principen om hemlandstillsyn är det acceptkontorets hemlandsmyndighet som skall intyga att så är fallet. Om en överlåtelse gäller ett försäkringsbestånd avseende försäkringsavtal som slutits av försäkringsgivarens filial i en annan medlemsstat skall den medlemsstaten rådfrågas innan överlåtelse får ske. Godkännande skall i samtliga fall även inhämtas från de medlemsstater där riskerna är belägna (skadeförsäkring) eller åtagandena skall fullgöras (livförsäkring). Har inte den tillfrågade medlemsstaten inom tre månader efter en förfrågan lämnat sina synpunkter eller tillstyrkt överlåtelsen skall den anses ha givit sitt stöd eller tysta medgivande. En överlåtelse skall offentliggöras i den medlemsstat där riskerna är belägna eller åtagandena skall fullgöras. Denna bestämmelse överensstämmer med vad som gäller enligt andra generationens direktiv. Överlåtelse av försäkringsbestånd från filialer tillhöriga försäkringsföretag utanför EG. I första generationens direktiv finns särskilda bestämmelser om vilka krav som skall ställas på ett försäkringsföretag som har sitt säte utanför EG. En redovisning av reglernas innehåll finns i prop. 1992/93:257 (s. 103). Till dessa bestämmelser fogas genom tredje generationens direktiv regler om över- låtelse av försäkringsbestånd. Bestämmelserna föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att, på de villkor som fastställts i den nationella lagstiftningen, tillåta inom deras territorium etablerade agenturer eller filialer till försäkringsföretag utanför EG att helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till ett acceptkontor inom samma medlemsstat. Acceptkontoret får härvid vara såväl inhemska försäkringsgivare, sekundäretablerade EG-försäkringsgivare och agenturer och filialer till försäkringsföretag utanför EG. En förutsättning för överlåtelse är även i dessa fall att den övertagande försäkringsgivaren också efter överlåtelsen har en tillräcklig solvensmarginal. Enligt artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 12 i assistansdirektivet (84/641/EEG)), och artikel 30 i första livförsäkringsdirektivet, får ett försäkringsföretag som är etablerat genom filial eller agentur i en medlemsstat och som har fått auktorisation att etablera sig i ytterligare medlemsstater ansöka om att solvensmarginalen ska beräknas på grundval av företagets samlade verksamhet inom gemenskapen. I sådant fall skall den myndighet som inom EG kontrollerar försäkringsgivarens samlade soliditet inom EES yttra sig över soliditeten. Medlemsstaterna skall även tillåta att agenturer och filialer till försäk- ringsgivare med huvudkontor utanför EG överlåter sitt försäkringsbestånd till EG-försäkringsgivare i andra medlemsstater. En förutsättning för sådant tillstånd skall vara att den övertagande försäkringsgivarens hemlandsmyndighet intygar att solvensmarginalen är tillräcklig även efter överlåtelsen. Medlemsstaterna får även tillåta att filialer eller agenturer till försäkrings- företag från länder utanför EG överlåter sitt försäkringsbestånd till accept- kontor som försäkringsföretag hemmahörande utanför gemenskapen har i en annan medlemsstat. Det övertagande försäkringsföretagets hemland (ett land utanför EES) eller den behöriga myndigheten i det land där det utländska försäkringsföretaget är etablerat skall i sådana fall intyga att acceptkontorets solvensmarginal är tillräcklig även efter överlåtelsen, att lagstiftningen i acceptkontorets hemland tillåter överlåtelsen samt att hemlandet har givit sitt godkännande till överlåtelsen. Får försäkringsföretaget beräkna solvensmarginalen på grundval av hela sin verksamhet inom EES skall solvensmarginalens tillräcklighet intygas även av den myndighet som har ansvaret för tillsynen över soliditeten inom EES. En förutsättning för att medlemsstaten där den överlåtande filialen eller agenturen är belägen skall kunna ge sitt tillstånd till överlåtelsen är att medgivande inhämtas från den medlemsstat där riskerna är belägna. Den ifråga- varande medlemsstaten har tre månader på sig att avge yttrande över överlåtelsen. Har inget yttrande inkommit inom tre månader skall det tolkas som om medlemsstaten givit sitt stöd eller tysta medgivande till överlåtelsen. Skälen för regeringens förslag: Svenska försäkringsbolag Enligt nuvarande regler får överlåtelse endast ske till försäkringsgivare med koncession i Sverige och till försäkringsgivare i ett land där bolaget har bedrivit gränsöverskridande verksamhet. Av tredje generationens direktiv följer att reglerna måste ändras så att det blir möjligt för ett svenskt försäkringsbolag att överlåta sitt försäkringsbestånd till försäkringsgivare inom hela EES-området. Innan inspektionen avgör en fråga om tillstånd till överlåtelse skall den berörda myndigheten i det land där riskerna är belägna resp. åtagandena skall fullgöras, liksom i förekommande fall i det land där den sekundär- etablering som meddelat försäkringarna är beläget, få tillfälle att yttra sig. Regeln bör inte anses innebära att ett negativt svar från den tillfrågade medlemsstaten automatiskt skall medföra avslag på ansökan om överlåtelse. Hemlandsmyndigheten skall efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter fatta beslut i frågan. Den andra myndighetens uppfattning bör dock tillmätas så stor vikt att ett negativt svar normalt medför ett avslag. I enlighet med direktivens bestämmelser bör inte Finansinspektionen pröva frågan om tillstånd förrän de hörda myndigheterna yttrat sig eller förrän tre månader gått. I det senare fallet skall en myndighets underlåtenhet att yttra sig tolkas som att den godkänner överlåtelsen eller har givit sitt tysta medgivande till densamma. I internpromemorian föreslogs att svenska försäkringsbolag skulle kunna överlåta ett försäkringsbestånd till en försäkringsgivare i ett land utanför EES-området om beståndet består av försäkringar som meddelats genom gränsöverskridande verksamhet i det landet. Det är en överlåtelse som inte regleras i direktiven. Detta kan dock enligt regeringens mening inte tolkas som ett förbud att tillåta sådana överlåtelser. I de fall en överlåtelse sker inom EES innebär dock det system som direktiven innehåller en viss garanti för att tillståndsgivande hemlandsmyndighet kan få tillräckliga och tillförlitliga uppgifter om den övertagande försäkringsgivaren. Det är inte klart att samma gäller om försäkringsgivaren inte är etablerad inom EES. Regeringen är därför inte beredd att tillåta överlåtelser i vidare utsträckning än som följer av direktiven. EES-försäkringsgivare Enligt nuvarande regler får försäkringsgivare med koncession här i landet med Finansinspektionens tillåtelse överlåta sitt försäkringsbestånd endast till försäkringsgivare med svensk koncession samt, om försäkringen är meddelad utomlands genom gränsöverskridande verksamhet, till försäkringsgivare i det land där risken är belägen. Dessa regler måste ändras så att de uppfyller direktivbestämmelserna. Således bör kravet på Finansinspektionens tillstånd avskaffas för en EES-försäkringsgivares överlåtelse av ett försäkringsbestånd från en filial som etablerats i Sverige. När inspektionen på anmodan från utländska EES-försäk- ringsgivares hemlandsmyndighet skall yttra sig över överlåtelser av för- säkringsbestånd på grund av att riskerna är belägna resp. åtagandena skall fullgöras i Sverige eller att försäkringarna meddelats från en sekundär- etablering här i landet, skall inspektionen tillämpa samma kriterier som när den skall avgöra ett tillståndsärende. Regler om detta måste införas i LEF. Försäkringsföretag med huvudkontor utanför EES-området Enligt nuvarande regler har utländska försäkringsföretag som är etablerade här i enlighet med LUF möjlighet att ansöka om tillstånd för överlåtelse av försäkringsbestånd till svenska eller utländska bolag med koncession att driva sådant slag av försäkringsrörelse det är frågan om. Överlåtelsereglerna i LUF måste ändras så att de stämmer överens med de nya direktivbestämmelserna. Artikel 28 a i första skadeförsäkringsdirektivet som införs genom artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31 a som införs genom artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet innebär att företag från länder utanför EES-området skall ha möjlighet att överlåta sitt försäkringsbestånd till försäkringsgivare med huvudkontor i ett annat EES-land. Regeln i LUF om vilka försäkringsgivare som får överta försäkringsbestånd från försäkringsföretag med koncession enligt lagen måste ändras så att de även omfattar försäkringsgivare från hela EES-området. Direktiven ger även medlemsstaterna möjlighet att tillåta överlåtelse från försäkringsföretag med koncession enligt LUF till etableringar i andra EES-länder från företag med huvudkontor utanför EES-området. För att uppnå överensstämmelse med vad som gäller för ett svenskt försäkringsbolags överlåtelser av försäkringsbestånd bör denna möjlighet utnyttjas. Regler motsvarande de i FRL om att landet där riskerna är belägna skall ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd ges till överlåtelsen skall till följd av direktivbestämmelserna gälla även vid överlåtelse enligt LUF. De nya reglerna blir tillämpliga endast när ett försäkringsföretag med koncession enligt LUF överlåter försäkringsbestånd avseende försäkringar som meddelats i annat EES-land där försäkringsföretaget bedrivit gränsöverskridande verksamhet från sin etablering i Sverige. Liksom enligt FRL skall ett uteblivet yttrande från EES-landet presumera ett godkännande till överlåtelsen. Skatterättsliga konsekvenser De nya reglerna om överlåtelse av livförsäkringsbestånd (och gränsöverskridande verksamhet, se avsnitt 6.2) aktualiserar frågan om ändringar i skattereglerna i syfte att säkerställa beskattningen. Regeringen avser att återkomma i dessa frågor under våren. 6.5 Försäkringsmäklare Regeringens förslag: Erfarenhet som försäkringsmäklare i ett annat land skaffat sig skall godtas som alternativ till utbildning. Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Finansinspektionen har förutsatt att även motsvarande erfarenhet som vunnits i Sverige kan godtas i stället för det utbildningskrav som ställs i dag. Försäkringsförbundet har pekat på behovet av att få kunskap som förvärvats utomlands bestyrkt på lämpligt sätt. Svenska försäkringsmäklares förening har påpekat att det inte på ett entydigt sätt klargjorts om de förvärvade kunskaperna skall avse kunskaper om svensk försäkringsmarknad eller om det räcker med kunskaper om det egna landets marknad. Föreningen har vidare betonat betydelsen av att kravet på en ansvarsförsäkring omprövas. EG:s regler: Försäkringsmäklardirektivet 77/92/EEG rör försäkringsmäklare och vissa andra mellanmän på försäkringsområdet. Direktivet syftar till att underlätta för mellanmän att starta verksamhet i annat land. De centrala be- stämmelserna innebär att om ett land uppställer vissa kunskapskrav eller krav på färdighet skall viss närmare angiven verksamhet i ett annat land anses uppfylla dessa krav om sådan verksamhet har bedrivits under de tider som anges (artiklarna 4-8). Tidigare behandling: Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs med anledning av direktivet behandlades i prop. (1992/93:257) om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet. Där gjordes den tolkningen att den svenska lagstiftningen inte behövde harmoniseras med bestämmelserna i artiklarna 4-8. Lagstiftningen utformades i enlighet härmed. Den svenska tolkningen av direktivet har satts i fråga av ESA (Efta Surveillance Authority) som anser att svenska lagstiftningsåtgärder erfordras med anledning av artiklarna 4-8. Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § lagen (1989:508) om försäk- ringsmäklare krävs för att en fysisk person skall kunna bli registrerad som försäkringsmäklare bl.a. att han har en tillfredsställande utbildning. Närmare föreskrifter har, med stöd av bemyndigande i lagen, meddelats av regeringen genom förordningen (1989:854) om försäkringsmäklare. Om inte Finansinspektionen i det särskilda fallet bestämmer annat skall enligt 7 § försäkringsmäklarförordningen den utbildning som avses i försäkringsmäklarlagen uppfylla de krav som allmänt ställs på utbildning för fälttjänstemän i försäkringsbolag. Finansinspektionen har i allmänna råd (BFFS 1989:24) närmare preciserat vad som krävs för att annan utbildning skall godtas än den som motsvarar fälttjänstemännens. I inget fall kan krav på utbildning frångås. Regeringens tidigare bedömning grundades på uppfattningen att försäkrings- mäklardirektivets regler gäller i de fall ett värdland ställer krav på allmän, affärs- eller yrkesrelaterad kunskap och färdighet men inte när värdlandet ställer krav på utbildning. Denna ståndpunkt byggde på uttalanden i direktivets ingress. Enligt den uppfattning som framförts av ESA är denna tolkning av direktivet felaktig. I de aktuella artiklarna har inte uttryckligen undantagits fall där värdlandet ställer krav på utbildning. Ingressen i dess engelska lydelse kan inte heller enligt ESA tolkas som Sverige gjort. Det måste enligt ESA finnas en möjlighet att i stället för utbildning godta den erfarenhet i annat land som framgår av artiklarna 4-8. Regeringen ansluter sig till den tolkning av direktivet ESA gjort. Försäk- ringsmäklarlagen bör därför ändras på så sätt att erfarenhet i annat land kan godtas i stället för utbildning. Enligt regeringens mening bör även erfarenheter som förvärvats utanför EES godtas. Detaljbestämmelserna i artiklarna 4-8 bör införlivas genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller Finansinspektionen. Finansinspektionen har förutsatt att även erfarenhet som vunnits i Sverige kan godtas i stället för det utbildningskrav som gäller i dag. Regeringen konstaterar först att ändring enligt Finansinspektionens yttrande inte krävs enligt försäkringsmäklardirektivet utan i så fall skulle motiveras av att man av annan anledning vill uppnå konkurrensneutralitet. För att erfarenhet från utlandet skall kunna godtas krävs enligt direktivet att en person faktiskt varit verksam som självständig mäklare i annat land under ett visst antal år. Erfarenhet som mäklare i Sverige kan emellertid inte förvärvas innan registrering. En ändring i enlighet med vad inspektionen efterlyst skulle innebära att annan erfarenhet än erfarenhet som självständig mäklare skulle godtas, t.ex. erfarenhet som ombud. Detta vore enligt regeringens uppfattning att sänka kunskapskraven alltför mycket för att vara acceptabelt. Regeringen är därför inte beredd att frånfalla det grundläggande kravet på utbildning. Svenska försäkringsmäklares förening har efterlyst ett klargörande av om det krävs kunskaper om svensk försäkringsmarknad eller om det skall räcka med kunskaper om det egna landets marknad. Föreningen har dessutom pekat på behov av att ompröva kravet på ansvarsförsäkring för mäklare. Enligt direktivet kan inte krav ställas på kunskaper om värdlandets marknad. Enligt regeringens uppfattning måste kunskaper om mäklarens egna lands marknad godtas. Frågan om kravet på ansvarsförsäkring bereds för närvarande i särskild ordning inom Finansdepartementet. Regeringen är därför inte beredd att i detta sammanhang ta ställning i saken. Försäkringsförbundet har pekat på behovet av att få utländsk erfarenhet bestyrkt. Enligt artikel 9.1 i direktivet skall bevis om att direktivets krav uppfyllts företes i form av ett intyg som skall utfärdas av behörig myndighet eller organisation i den medlemsstat där personen i fråga är hemmahörande eller senast har uppehållit sig. Enligt artikel 9.2 skall medlemsstaterna utse sådan myndighet eller organisation och underrätta övriga medlemsstater därom. Enligt regeringens mening uppfyller detta kravet på dokumentation. Det är tillfyllest att i föreskrifter ange kravet på dokumentation. Det kan noteras att Finansinspektionen har skyldighet att utfärda sådant intyg för personer som varit verksamma här i landet som försäkringsmäklare (7 a § försäkringsmäklarlagen). 6.6 Avtalet mellan Schweiz och EG om skadeförsäkrings- verksamhet Regeringens förslag: För uppfyllande av Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan EG och Schweiz får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddela särskilda föreskrifter. Schweizavtalet: År 1989 undertecknades ett avtal mellan Schweiz och EG om annan direkt försäkring än livförsäkring. Avtalet innehåller regler om rätt för försäkringsföretag med säte inom gemenskapen att etablera sig och driva skadeförsäkringsverksamhet i Schweiz och omvänt. Avtalet motsvarar materiellt till stor del det första skadeförsäkringsdirektivet (73/239/EEG) med de ändringar av detta som gjorts genom turistassistansdirektivet (84/841/EEG), kreditförsäkringsdirektivet (87/343/EEG), rättsskyddsdirektivet (87/344/EEG) och andra skadeförsäkringsdirektivet (88/357/EEG). Schweizavtalet införlivades i EG:s rättsordning genom tre rättsakter, nämligen ett rådsbeslut (91/370/EEG) om att från EG:s sida anta avtalet med Schweiz, ett rådsdirektiv (91/371/EEG) och en rådsförordning (EEG nr 2155/91). I rådsdirektivet förklaras att avtalet innebär ett undantag från första skadeförsäkringsdirektivets regler för inom gemenskapen etablerade agenturer och filialer med huvudkontor utanför gemenskapen. Direktivet innehåller även ikraftträdandebestämmelser. Själva avtalet finns som bilaga till direktivet. Rådsförordningen behandlar en gemensam kommitté av representanter från avtalsparterna. Kommittén skall ha till uppgift att administrera avtalet, övervaka dess införlivande i medlemsstaterna och Schweiz samt ta beslut i frågor som följer av avtalet. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5 i anslutningsfördraget (genom vilket Sverige blir medlem i Europeiska unionen) och 2 § i lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen följer att avtalet mellan Schweiz och EG är bindande för Sverige. Se även prop. 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (s. 154 och 518). Schweizavtalet innebär att Sverige i förhållande till Schweiz i princip skall tillämpa de regler om etablering och drivande av skadeförsäkringsverksamhet som följer av första skadeförsäkringsdirektivet med de ändringar och tillägg som gjorts genom turistassistansdirektivet, kreditförsäkringsdirektivet, rättsskyddsdirektivet och andra skadeförsäkringsdirektivet. Gränsöverskridande verksamhet omfattas inte av avtalet. Ett införlivande av schweizavtalet i den svenska rättsordningen förutsätter en relativt omfattande reglering som i stor utsträckning avviker från de regler som föreslås i detta lagstiftningsärende till följd av tredje generationens för- säkringsdirektiv. Det är oklart hur länge avtalet kommer att bestå i sitt nuvarande skick. Mot den bakgrunden anser regeringen att den särreglering som krävs till följd av avtalet inte bör tas in i lag, utan i förordning eller föreskrifter utfärdade av Finansinspektionen. För det ändamålet bör regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen ges rätt att meddela särskilda föreskrifter för uppfyllande av Sveriges åtagande till följd av avtal mellan EG och Schweiz. 214 7 Straff och överklaganden Regeringens förslag: Vissa straffbestämmelser i LEF och LUF tas bort. Försäkringsrörelselagstiftningens regler om överklagande och talan om onödigt uppehållande justeras till följd av att vissa ärendetyper försvinner och andra kommer till. Finansinspektionens beslut med anledning av att ett försäkrings- bolag avser att etablera sig eller inleda gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-land eller med anledning av att ett försäkringsbolag avser att ändra sådan etablering eller verksamhet skall kunna överklagas till kammarrätten. Om inspektionen underlåtit att fatta beslut i dessa fall skall talan om onödigt uppehållande kunna föras. Internpromemorians förslag: I internpromemorian föreslås ingen möjlighet att överklaga Finansinspektionens beslut att förbjuda ändring av den verksamhet som ett försäkringsbolag bedriver i ett annat EES-land. Promemorian innehåller inte heller något förslag om möjlighet för ett bolag att begära domstolsprövning när inspektionen inte inom föreskriven tid fattat beslut i fråga om tillstånd att driva försäkringsverksamhet i annat EES-land eller om tillstånd till ändring av sådan verksamhet. Remissinstanserna: Svea Hovrätt påtalar att det enligt internpromemorians förslag inte föreligger någon rätt till överklagande av Finansinspektionens beslut att förbjuda en ändring av verksamhet som ett bolag driver i ett annat EES-land. Övriga remissinstanser kommenterar inte förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Upphävande av vissa straffbestämmelser Enligt nu gällande regler i LEF och LUF (8 kap. 9 § LEF resp. 36 § LUF) bestraffas brott mot föreskrifter om returprovisioner (5 kap. 12 § LEF resp. 19 § LUF) och om information (8 kap. 5 § LEF resp. 21 § LUF) med böter. Det kan emellertid ifrågasättas om en straffrättslig reglering är den effektivaste metoden för att se till att bestämmelser av detta slag efterlevs. Den nuvarande ordningen innebär att Finansinspektionen för att beivra ett visst förfarande måste polisanmäla en händelse eller ett pågående händelseförlopp för polisutredning och eventuellt allmänt åtal. Överträdelser av föreskrifter av detta slag torde hanteras bättre med det sanktionssystem som Finansinspektionen och i förekommande fall den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland disponerar över än inom ramen för rättsväsendet. Några motsvarande straffbestämmelser finns inte heller i FRL. De aktuella straffstadgandena bör därför tas bort. Rätt till domstolsprövning Enligt EG:s regler skall en försäkringsgivare kunna påfordra prövning i domstol av beslut som fattats med stöd av de lagar och andra författningar som antagits med anledning av direktiven. Detta följer av artikel 56 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 50 i tredje livförsäkringsdirektivet. Sådana regler finns redan i den svenska lagstiftningen. Vissa justeringar av de aktuella bestämmelserna måste dock göras till följd av att vissa nya ärendetyper kommer till. I enlighet därmed införs bl.a. en möjlighet att överklaga Finansinspektionens beslut att inte ge sitt tillstånd till verksamhet i ett annat EES-land eller till ändring av sådan verksamhet. I samband med införlivandet i den svenska lagstiftningen av den första och andra generationens försäkringsdirektiv (prop. 1992/93:257 , bet. 1993/94:NU15, rskr. 1993/94:39) infördes en möjlighet att när ett beslut ifråga om beviljande av koncession inte meddelas inom föreskriven tid begära förklaring hos kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Syftet är att tillskapa en procedur som tvingar tillståndsmyndigheten att avgöra det aktuella ärendet. Efter en sådan förklaring av kammarrätten börjar en ny period på sex månader att löpa. Föreligger vid utgången av denna frist fortfarande inget beslut, skall det anses som att ett avslagsbeslut meddelats samma dag. Därefter tillämpas de ordinarie reglerna för överklagande. Som angetts ovan kommer Finansinspektionen efter införandet av de nya reglerna om hemlandstillsyn att pröva frågor om tillstånd till verksamhet i andra EES-länder och till ändringar av sådan verksamhet. Enligt artikel 10.3 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livför- säkringsdirektivet ( i lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkrings- direktivet och tredje livförsäkringsdirektivet) skall det även i dessa till- ståndsärenden finnas möjlighet att begära domstolsprövning om beslut inte har meddelats inom föreskriven tid. De redan gällande reglerna om rätt att begära kammarrättens förklaring att ärendet onödigt uppehålls bör därför utvidgas till att omfatta även de nu tillkommande ärendetyperna. 8 Ekonomiska effekter av förslagen För försäkringsbranschen medför den nya lagstiftningen ökade möjligheter att expandera på nya marknader inom den Europeiska unionen. Lagstiftningen underlättar gränsöverskridande handel och tar bort etableringshinder. Samtidigt ökar konkurrensen på hemmamarknaden då utländska bolag får samma förutsättningar att etablera sig på den svenska marknaden. Inom konsumentförsäkringsområdet är det främst livförsäkringsprodukter som förväntas att stå för merparten av den nya konkurrensen. Livförsäkringsprodukterna är relativt likartade i de olika länderna och kräver, till skillnad från skadeförsäkringsverksamhet, mindre lokal förankring. Skadeförsäkringar kräver t.ex. en större organisation för skadereg- lering. Inom industriförsäkringar är gränshandeln redan relativt etablerad men förväntas intensifieras. Stora europeiska bolag kan förväntas att etablera sig genom filialer på den svenska marknaden. Även andra typer av bolag kommer troligen att etablera sig här i ökad utsträckning. S.k. nischbolag som ger försäkringar inom ett segment (t.ex. trafikförsäkring) kan i kraft av sin specialisering uppnå låga omkostnader och erbjuda lägre premier än fullsortimentsbolag. En ökad konkurrens framtvingar i regel rationaliseringar av verksamheten vilket på sikt kan medföra sänkta premier för försäkringstagarna. Ökad konkurrens visar sig också i fler och förbättrade produkter vilket gör att utrymmet för att tillgodose försäkringstagarnas individuella önskemål och behov av försäkring kan förbättras. De nya placeringsreglerna innebär för livförsäkringsbolagen att ett större utbud av instrument, bl.a. aktier, får användas till skuldtäckning. För skadeförsäkringsbolagen är reglerna en skärpning av gällande regler eftersom den enda placeringsrestriktion som gällt för dem varit den s.k. femprocentsregeln (se avsnitt 5.5.12). De nya placeringsreglerna ger möjligheter till högre avkastning för livförsäkring bl.a. till följd av att aktier i ökad utsträckning kan användas i finansförvaltningen. Aktier har på lång sikt gett högre avkastning än obligationer. Försäkringsbolagen har traditionellt stora innehav av obligationer. De nya reglerna ökar möjligheterna att välja bland fler alternativa instrument. Reg- lerna begränsar också utrymmet för enhandsengagemang i obligationer som emitteras av enskilda institut. Obligationsinnehaven kommer därför troligen att minska. De nya placeringsreglernas mer komplicerade karaktär ställer ökade krav på de finansiella system som används av bolagen. För att hantera de mer sofistikerade reglerna och för att uppfylla rapporteringskraven till Finansinspektionen, krävs troligen investeringar i mer utvecklade informationssystem. Det gör att initialkostnaderna för finansförvaltningen kan komma att öka i bolagen. Å andra sidan ger de nya placeringsreglerna möjligheter till högre avkastning för livförsäkringsbolagen. Den nya lagstiftningen kommer att innebära förändringar för Finansinspektionen. En del uppgifter som kontroll av utländska bolag och förhandsgodkännande av grunder kommer att försvinna. Samtidigt kommer de nya placeringsreglerna att ställa större krav på inspektionen. Vidare kommer tillsynsverksamheten att bli mer krävande till följd av att principen om hemlandstillsyn nu genomförs fullt ut (se avsnitt 6.2). Tillsynen över svenska försäkringsbolags verksamhet i utlandet kommer att få ökad betydelse. Finansinspektionen har nyligen genomfört en genomgripande omorganisation och i samband med detta sett över verksamhetens innehåll och inriktning. Mot den bakgrunden har regeringen funnit att inspektionen bör bli föremål för fördjupad prövning inför perioden 1997-1999 (se prop. 1994/95:100 Bilaga 8 s. 96). Regeringen har för avsikt att i en sådan prövning långsiktigt analysera ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen. Regeringen avser att i det sammanhanget återkomma i frågan om utökade anslag behövs för inspektionen med anledning av den nya lagstiftningen. Genomförandet av principerna om hemlandstillsyn och en enda auktorisation innebär att det införs vissa nya ärendetyper som kan överklagas till förvaltningsdomstol. Å andra sidan avskaffas till följd av reformen ungefär lika många ärendetyper. Under de senaste fyra åren har inte något beslut som grundas på FRL eller LEF överklagats till förvaltningsdomstol. Mot denna bakgrund kommer detta lagstiftningsärende knappast att medföra någon ökad arbetsbelastning för domstolarna. 9 Ikraftträdande De flesta av lagförslagen föranleds av införlivandet av tredje generationens försäkringsdirektiv med den svenska lagstiftningen. Enligt artikel 57 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 51 i tredje livförsäkringsdirektivet skall direktivens bestämmelser vara införlivade med medlemsstaternas rättsordning senast den 1 juli 1994. De nya svenska reglerna bör därför, med ett undantag, träda ikraft vid den tidigaste tidpunkt som är lämplig med hänsyn till sådana övergångs- och anpassningsarrangemang som kan vara erforderliga. Ikraftträdande föreslås med beaktande av detta ske den 1 juli 1995. Det lagförslag som innebär att bestämmelser i grunderna som är av villkors- karaktär skall utmönstras från grunderna och tas in i försäkringsvillkoren bör emellertid samordnas med genomförandet av förslaget till ny för- säkringsavtalslag. Det är för närvarande osäkert när den lagen kommer att träda i kraft. De föreslagna reglerna om grundernas innehåll och därav föreslagna följdändringar bör därför träda i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya reglerna föranleder i vissa fall särskilda övergångsbestämmelser. Dessa kommenteras i den allmänna motiveringen i anslutning till respektive avsnitt och i författningskommentarerna. 244 10 Författningskommentar 10.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) 1 kap. 2 § Bestämmelsen om normgivningsdelegation i det nya tredje stycket har införts för att på ett smidigt sätt införliva ett avtal mellan Schweiz och EG på skadeförsäkringsområdet, se den allmänna motiveringen i avsnitt 6.6. Motsvarande bestämmelse har införts i 1 § LUF. 1 kap. 5 § Det nuvarande första stycket har för tydlighets skull delats upp i två stycken. I det nya andra stycket, nuvarande andra strecksatsen i första stycket, föreslås till följd av EG:s regler att bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 7 kap. 2 § alltid skall gälla också för de livförsäkringar för vilka det annars finns möjlighet att avvika från bestämmelserna om livförsäkring. Det tredje livförsäkringsdirektivets regler om beräkning av premiereserv, artikel 18, vilka har tagits upp i 7 kap. 22 §, gäller nämligen alla livförsäkringar. I sista stycket har hänvisningen till bestämmelserna i 2 kap. och 7 kap. 9, 9 a och 10 a §§ utgått eftersom dessa bestämmelser enligt föreslagna lydelser inte avser livförsäkringar särskilt. 7 kap. 11 § har bytt beteckning till 7 kap. 11 a § varför hänvisningen i förevarande paragraf också ändrats. Vidare har i stycket lagts till en hänvisning till de föreslagna bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 7 kap. 2 §, vilken bestämmelse endast avser livförsäkringar. 1 kap. 9 a § Paragrafen är ny. Paragrafens första stycke motsvarar artikel 1 g i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 1 h i tredje livförsäkringsdirektivet. Den innehåller en definition av begreppet "kvalificerat innehav" som används i bestämmelsen om prövning av ägares lämplighet (2 kap. 3 § fjärde och femte styckena samt 3 kap. 2-2 c §§). På bankområdet finns en motsvarande bestämmelse i 1 kap. 3 § bankrörelselagen (1987:617). Konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt omfattas inte av bestämmelserna i förevarande para- graf eftersom innehav av sådana inte medför någon möjlighet till inflytande över bolaget. Andra och tredje stycket innehåller en definition av begreppen, beträffande skadeförsäkring, landet där risken är belägen och, beträffande livförsäkring, landet där åtagandet skall fullgöras. Begreppet vad avser livför- säkringsåtaganden är ny. Definitionen motsvarar materiellt hittillsvarande 1 kap. 3 § LEF, som utgår. Definitionen passar bättre in i FRL eftersom användningsområdet för definitionen till viss del flyttats över från LEF till FRL till följd av införandet av principen om hemlandstillsyn. 1 kap. 10 § Ändringen i första stycket innebär att möjligheterna till undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring inte gäller reglerna om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse. Bestämmelserna i det tredje livförsäk- ringsdirektivet medger inte en generell dispensmöjlighet från de där upptagna principerna för beräkning av försäkringstekniska skulder. Andra stycket ändras till följd av att kravet på den svenska lagstiftningens förenlighet med EG:s regler i och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen i stället utgår direkt från EG:s rättsakter och ej via EES-avtalet. 2 kap. 3 § De första och andra styckena motsvarar det nuvarande första stycket. Upp- delningen har gjorts i förtydligande syfte. Kravet på ingivande av grunder i samband med ansökan om koncession i det nuvarande första stycket har slopats på grund av bestämmelserna i artikel 8.3 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet). Grunderna för livförsäkringar skall i fortsättningen ges in till Finansinspektionen senast samtidigt som de börjar användas (se all- mänmotiveringen avsnitt 5.2) Tredje stycket motsvarar det tidigare andra stycket med den skillnaden att kravet på prövning av grunderna tagits bort. I fjärde stycket, som motsvarar det tidigare tredje stycket, har inskjutits en ytterligare uttrycklig förutsättning för beviljande av tillstånd. Tillägget innebär att det i lagtexten klart anges att det i regeringens prövning av en koncessionsansökan ingår att göra en lämplighetsprövning av de tilltänkta ägarna med kvalificerade innehav i bolaget. Ändringen innebär i sak ingen nyhet eftersom det hittills ansetts att denna prövning ligger i kravet på att den planerade verksamheten skall kunna antas uppfylla kraven på en sund försäkrings- verksamhet. Skälen för att detta krav ändå bör tas in i lagtexten har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 5.1.1). Reglerna motsvarar artikel 8 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 7 i tredje livförsäkringsdirektivet. Bestämmelser om ägarprövning m.m. vid förvärv av kvalificerade innehav i redan auktoriserade bolag finns i 3 kap. 2-2c §§. I stycket har vidare bestämmelsen om stadfästelse av grunder tagits bort (se kommentaren till första, andra och tredje styckena). I femte stycket, som motsvarar det nuvarande fjärde stycket, har en redaktionell ändring gjorts. 2 kap. 4 § Paragrafens bestämmelser innebär att de prövningskriterier som gäller enligt 2 kap. 3 § vid beviljandet av koncession samt stadfästelse av bolagsordning tillämpas även vid ansökan om ändringar av koncession och bolagsordning. Den nuvarande lydelsen av paragrafen är utformad på ett sådant sätt att det råder oklarhet om bestämmelserna om delegering av beslutskompetens till Finansinspektionen avser inte bara ändringar i bolagsordningen och grunderna utan även koncessionsändringar. Bestämmelsen har i praxis tolkats som om den omfattar även ändringar av en beviljad koncession. Den föreslagna utformningen av delegationsbestämmelsen innebär att det inte råder någon tvekan om att den omfattar även koncessionsändringar. Som hittills är ändringar som är principiellt betydelsefulla eller eljest av synnerlig vikt undantagna från Finansinspektionens beslutskompetens. I linje med slopandet av kravet på stadfästelse av nya grunder i 3 § har bestämmelserna om stadfästelse av ändring av grunder i förevarande paragraf tagits bort. Även ändrade grunder för livförsäkringar skall ges in till Finans- inspektionen senast samtidigt med att de börjar användas, se den allmänna motiveringen avsnitt 5.2.1 och förslaget till 7 kap. 8 a §. 2 kap. 5 § Det nuvarande kravet att i bolagsordningen ange det geografiska verksam- hetsområdet inom Sverige (nuvarande punkt 4) har tagits bort. Kravet i punkt 4 (nuvarande punkt 5) att bolagsordningen skall ange om försäkringsrörelse skall drivas i utlandet har mjukats upp på så sätt att det endast behöver anges om verksamheten skall bedrivas utanför EES. Ändringarna är en följd av att den tredje generationens försäkringsdirektiv föreskriver att en auktorisation skall vara gällande inom hela gemenskapen (EES), se den allmänna motiveringen avsnitt 6.1. Inget hindrar att ett bolag i bolagsordningen frivilligt anger det geografiska verksamhetsområdet inom Sverige eller EES. Ändringen i punkt 9 (nuvarande punkt 10) innebär att inte bara skade- försäkringsbolag utan även livförsäkringsbolag i bolagsordningen skall ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring. Ändringen är en konsekvens av att detta ämne inte längre skall tas upp i grunder för livförsäkringar (se 7 kap. 3 §). 2 kap. 6 § Nuvarande 2 kap. 6 § har förts över till 7 kap. 3 §. Se kommentaren till det lagrummet. 2 kap. 8 § Första stycket har ändrats till följd av de nya bestämmelserna om grunder för livförsäkringsrörelse. 2 kap. 18 § Bestämmelsen i andra stycket om förpliktelse som följer av grunderna har upp- hävts som en följd av de nya reglerna om grundernas innehåll. 2 a kap. Kapitelrubriken har ändrats från "Gränsöverskridande verksamhet" till "Verksamhet i ett annat land inom EES" som en följd av att kapitlet nu även kommer att innehålla regler om etablering i annat land inom EES i form av filial eller agentur. Som sammanfattande benämning på de olika etableringsformerna införs beteckningen sekundäretablering, se avsnitt 6.1 i den allmänna motiveringen. Dessutom införs i förtydligande syfte underrubrikerna "Sekundäretablering" för 1-3 §§ och "Gränsöverskridande verksamhet" för 4-6 §§. 2 a kap. 1 § Genom paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.2 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet i deras lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäk- ringsdirektivet. Paragrafen reglerar vad ett svenskt försäkringsbolag skall iaktta när det avser att upprätta en filial, agentur eller annan liknande etableringsform i ett annat land inom EES. I första stycket införs begreppet sekundäretablering som gemensam beteckning på dessa etableringsformer, se även avsnitt 6.1. I artikel 1.b i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet används istället "filial" ("branch" i den engelska versionen av direktiven) för att beteckna agentur eller filial till ett försäkringsföretag. Enligt samma direktivbestämmelse skall beteckningen filial också användas med "beaktande av artikel 3" i både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet. Enligt artikel 3 i dessa direktiv skall ett försäkringsföretags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium betraktas som en agentur eller filial, även om närvaron inte har den formen utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur. Lagstiftningen bör inte hindra svenska försäkringsbolag att upprätta sådana etableringar i ett annat land inom EES (värdlandet) om det är tillåtet enligt värdlandets lagstiftning. Första stycket har därför, i enlighet med Lagrådets förslag, utformats så att bestäm- melserna om sekundäretablering är tillämpliga inte bara på filialer och agentu- rer utan också på liknande etableringsformer. Första stycket innebär att försäkringsbolaget skall underrätta Finans- inspektionen om sin avsikt att upprätta en sekundäretablering i ett annat land inom EES. Underrättelsen skall enligt andra stycket innehålla uppgifter om i vilket land och på vilken adress sekundäretableringen skall upprättas och om vem som skall vara sekundäretableringens företrädare. Dessutom skall underrättelsen innehålla en verksamhetsplan. Med företrädare avses generalagent eller ett ombud för en generalagent samt en verkställande direktör för en filial. I den mån värdlandet har andra begrepp än de svenska skall som företrädare anges den person som har till uppgift att leda verksamheten vid sekundäretableringen och vara ansvarig för den. Verksamhetsplanen skall bl.a. innehålla en redogörelse för vilka slags risker eller åtaganden vid sekundäretableringen meddelade försäkringar skall täcka och en beskrivning av sekundäretableringens organisation. Enligt tredje stycket skall försäkringsbolaget också, om det ämnar meddela trafikförsäkringar, till den underrättelse som skall göras enligt första stycket foga en försäkran att det är medlem i värdlandets motsvarighet till Trafikförsäkringsföreningen och att det är medlem i den nationella garantifond som är avsedd att trygga att skadelidande får ersättning vid trafikskador som finns i det land där sekundäretableringen skall inrättas. Enligt fjärde stycket får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskriva vad som i övrigt skall framgå av verksamhets- planen. Bl.a. bör en prognos för den planerade verksamhetens resultat och ställning presenteras i planen. 2 a kap. 2 § Genom paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 10.3 och 10.5 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet). Paragrafen behandlar huvudsakligen Finansinspektionens åtgärder när ett försäkringsbolag har anmält att det ämnar upprätta en sekundäretablering i ett annat land inom EES. Finansinspektionen skall enligt första stycket meddela den behöriga myndigheten i värdlandet om försäkringsbolagets underrättelse. Detta skall ske inom tre månader från det att underrättelsen gavs in till inspektionen om den finner att hinder enligt andra stycket inte föreligger. Meddelandet till myndigheten i värdlandet skall vara åtföljt av ett intyg om att bolagets kapitalbas är tillräcklig. Andra stycket innehåller bestämmelser om den materiella prövning som Finansinspektionen skall göra när den underrättats om en planerad sekundär- etablering. Prövningen skall omfatta bolagets organisation, bolagets finansiella situation samt kvaliteten på sekundäretableringens ledning. Meddelandet enligt första stycket skall lämnas till värdlandets tillsynsmyndighet om det inte finns skäl att ifrågasätta bolagets verksamhet i de angivna hänseendena. Enligt tredje stycket skall Finansinspektionen underrätta försäkringsbolaget om sitt meddelande till värdlandets tillsynsmyndighet. Av fjärde stycket framgår att verksamheten vid sekundäretableringen får inledas två månader efter det att Finansinspektionen vidarebefordrat meddelandet till värdlandsmyndigheten. Skälet till tidsfristen är att värdlandets myndighet har möjlighet att inom denna tid informera om det gäller några särskilda regler som försäkringsbolaget skall efterleva i verksamheten. Om Finansinspektionen anser att förutsättningarna att meddela värdlands- myndigheten inte är uppfyllda, skall inspektionens ställningstagande, enligt femte stycket, komma till uttryck i ett beslut. Detta skall ske inom tre månader från det att underrättelsen gjordes. Regler om överklagande av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §. 2 a kap. 3 § Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 10.6 i både första skadeförsäkringdirektivet och första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Om ett försäkringsbolag som redan driver verksamhet genom sekundäretablering i ett annat land inom EES ämnar ändra verksamheten, byta adress eller utse en ny företrädare, skall bolaget underrätta såväl Finansinspektionen som den behöriga myndigheten i värdlandet minst en månad i förväg. Finansinspektionen ges en möjlighet att inom samma tid förhindra ändringen. De prövningskriterier som tillämpas i samband med en planerad sekundäretablering skall gälla även vid ändring av de ursprungliga förhållandena. Om Finansinspektionen finner att en ändring inte bör få ske skall det komma till uttryck i ett beslut. Regler om överklagande av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §. Om Finansinspektionen förbjuder ändringen skall den behöriga myndigheten i värdlandet underrättas om det. 2 a kap. 4 § Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 14 i andra skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i andra livförsäkringsdirektivet i deras lydelse enligt artikel 34 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet. Enligt paragrafen skall ett försäkringsbolag underrätta Finansinspektionen innan gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES inleds, vare sig den sker från ett fast driftställe i Sverige eller från en sekundäretablering i ett land inom EES. Till anmälningen skall fogas en uppgift om vilka slags risker eller åtaganden som skall täckas. 2 a kap. 5 § Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 16 andra skadeförsäkringsdirektivet och artikel 14 i det andra livförsäkringsdirektivet i lydelse enligt artikel 35 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Paragrafen rör främst Finansinspektionens uppgifter när ett försäkringsbolag anmäler att det ämnar driva gränsöverskridande verksamhet. Enligt första stycket skall inspektionen meddela värdlandets tillsynsmyndighet om försäkringsbolagets underrättelse. Till bolagets underrättelse skall inspektionen foga ett intyg om bolagets kapitalbas och om vilka försäkringsklasser bolagets koncession omfattar. Enligt andra stycket skall försäkringsbolaget informeras om att underrättelsen vidarebefordrats. Av tredje stycket framgår att försäkringsbolagets gränsöverskridande verksamhet inte får inledas förrän Finansinspektionen informerat bolaget om att värdlandets myndighet meddelats enligt första stycket. Fjärde stycket innebär att Finansinspektionen skall, om den finner att det inte finns förutsättningar att vidarebefordra bolagets underrättelse, fatta beslut om det inom en månad från det att underrättelsen togs emot. Regler om överklagande av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §. I direktiven finns ingen bestämmelse om vilka kriterier tillsynsmyndigheten skall lägga till grund för prövningen. Prövningen bör ske mot bakgrund av den grundläggande EG-regeln att ett försäk- ringsbolags koncession skall vara giltig inom hela EES. Jämför de föreslagna ändringarna i 2 kap. 5 § angående uppgifter i bolagsordningen om geografiskt verksamhetsområde och den allmänna motiveringen, avsnitt 6.1. Finansinspektionen bör kunna vägra att vidarebefordra underrättelsen t.ex. om försäkringsbolaget inte har sådana administrativa rutiner och sådan kompetens som krävs för att möta de speciella krav som ställs på grund av att en verksamhet bedrivs utomlands. 2 a kap. 6 § Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 17 i både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 36 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt paragrafen är försäkringsbolaget skyldigt att underrätta Finans- inspektionen om ändringar i de uppgifter som lämnats enligt 4 §. Underrättelsen skall ske innan ändringen genomförs. På motsvarande sätt som enligt 3 § beträffande sekundäretableringar skall Finansinspektionen meddela sin motsvarighet i det land där den gränsöverskridande verksamheten drivs. Finansinspektionens ingripande mot förändring skall komma till uttryck i beslut. Regler om överklagande av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §. 3 kap. Paragraferna 3 kap. 2-2 c §§ innehåller bestämmelser om ägarprövning. Dessa återfinns i artikel 15 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 14 i tredje livförsäkringsdirektivet. Bestämmelserna har kommenterats i allmän- motiveringen (avsnitt 5.1.2). 3 kap. 2 § Genom paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 15.1 i tredje skadeför- säkringsdirektivet och artikel 14.1 i tredje livförsäkringsdirektivet. Första stycket har justerats som en följd av de nya regler om ägarprövning som införs i kapitlet. Ändringen i andra stycket bildar utgångspunkt för prövningen av större aktieägares lämplighet. Den som avser att antingen förvärva en kvalificerad andel av aktierna i ett försäkringsbolag, eller öka sitt kvalificerade innehav så att det sammanlagda innehavet överstiger vissa angivna gränsvärden skall hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd till förvärvet. Det görs inte skillnad mellan fysiska och juridiska personer eller mellan svenska och utländska rätts- subjekt. Begreppet kvalificerat innehav definieras i 1 kap. 9 a §. Reglerna innebär att den som avser att förvärva ett kvalificerat innehav av aktier i ett försäkringsbolag blir föremål för inspektionens prövning beträffan- de sin lämplighet. Skyldigheten att söka tillstånd för förvärv som medför ett kvalificerat innehav av aktierna innebär att det inte är den förvärvade postens storlek i och för sig som är avgörande. Det avgörande är i stället om förvärvet ensamt eller tillsammans med de aktier, som förvärvaren redan har i bolaget, medför att gränsen på 10 procent uppnås eller att förvärvaren får ett bestämmande inflytande över ledningen av bolaget. Vid förvärv av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt till nyteckning av aktier krävs inte något tillstånd. Skälet för detta är att inne- havaren av sådana skuldebrev inte kan utöva något inflytande över bolaget. När skuldebreven byts mot aktier uppkommer däremot ett förvärv som omfattas av förevarande bestämmelser. Aktier som erhålls vid nyemission eller fondemission med företrädesrätt i förhållande till tidigare innehav förändrar inte de tidigare andelsförhållandena. Förvärv av ny- och fondemitterade aktier medför därför i regel inte någon separat prövning. Det bör framhållas att lagtexten inte anvisar något undantag för aktier som förvärvas som gåva eller genom de familjerättsliga fången bodelning, arv och testamente. I dessa fall måste skyldigheten att söka tillstånd fullgöras snarast möjligt efter förvärvet. Undantag från kravet på tillstånd görs inte heller för aktier som inlöses på grund av hembudsskyldighet eller som förvärvas vid bolagsfusioner. Med uttrycket "direkt eller indirekt förvärv" avses t.ex. det fallet att en person dels själv förvärvar fem procent av kapitalet eller rösterna i ett för- säkringsbolag, dels äger ett företag som i sin tur äger sju procent. Med indirekt ägande kan i vissa fall även avses det fallet att flera personer inom samma familj innehar aktier i det aktuella bolaget. Att det kan uppstå tvek- samheter huruvida ägarprövningsbestämmelserna skall tilllämpas på ett visst innehav eller inte bör tillmätas betydelse när Finansinspektionen överväger ett ingripande enligt 2 c §. I tredje stycket anges förutsättningarna för godkännande av ett förvärv. Om aktieförvärvaren kan antas komma att motverka en sund utveckling av försäkringsverksamheten får inspektionen vägra tillstånd. En bedömning av lämp- ligheten hos en innehavare av aktier i ett försäkringsbolag måste ha som utgångspunkt att det är ett sådant bolags speciella funktioner som skall säkerställas. Den enskilda eller juridiska person som genom sitt agerande på ett eller annat sätt direkt motverkar en sund utveckling av verksamheten i ett försäkringsbolag, skall inte heller kunna äga någon större aktiepost i bolaget. När det gäller de omständigheter som kan föranleda att en person eller ett företag bedöms som "olämplig" i detta sammanhang bör hänsyn tas till t.ex. jävs- förhållanden, allmän vandel och konkurstillstånd. Som angetts i allmänmotiveringen (avsnitt 5.1.2) har regler om ägarprövning redan införts beträffande banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. Den förevarande paragrafen är vad gäller prövningens innehåll en direkt motsvarighet till 7 kap. 11 § bankrörelselagen och 6 kap. 3 b § värdepappersrörelselagen. I specialmotiveringen till det förstnämnda lagrummet (prop. 1992/93:89 s. 195-199) har lämnats en utförlig redovisning av vilka omständigheter som bör beaktas vid ägarprövningen. Det som har uttalats där om prövningen enligt bankrörelselagen är i tillämpliga delar gällande även för prövningen enligt FRL. I fjärde stycket föreskrivs att Finansinspektionen kan tidsbegränsa för- värvstillståndets giltighet. Att förvärvet i förväg godkänns genom att förvär- varen befinns lämplig innebär ingen skyldighet för denne att fullfölja för- värvet. Genom att sätta en tidsgräns förhindras att försäkringsbolaget under en längre tid svävar i ovisshet om ägareförhållandena. Finansinspektionen får från fall till fall avgöra vilken tid som får anses rimlig. Enligt femte stycket skall beslut i ett tillståndsärende meddelas inom tre månader. Inspektionen bör dock inom den angivna tidsgränsen handlägga ärendena med stor skyndsamhet. I klara fall bör besked kunna lämnas i det närmaste om- gående. 3 kap. 2 a § Paragrafen, som är ny, föreskriver anmälningsskyldighet för den som avyttrar ett kvalificerat innehav av aktier eller en så stor andel av sitt innehav att det återstående innehavet understiger något av de gränsvärden som anges i 2 §. Bestämmelsen återfinns i artikel 15.2 tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 14.2 i tredje livförsäkringsdirektivet. 3 kap. 2 b § Paragrafen, som är ny, föreskriver skyldighet för försäkringsaktiebolag att lämna uppgifter om aktieägare vars innehav är kvalificerat. Härigenom införlivas artikel 15.3 tredje skadeförsäkringsdirektivet och 14.3 tredje livförsäkrings- direktivet. 3 kap. 2 c § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot en olämplig aktieägare. Principen att tillsynsmyndigheterna skall kunna ingripa mot en aktieägare som visar sig vara olämplig slås fast i artikel 15.4 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 14.4 i tredje livförsäkringsdirektivet. När det gäller sanktionerna mot en sådan ägare ges exempel på åtgärder som medlemsstaterna kan föreskriva. En sådan åtgärd är att rösträtten kan upphävas för de aktier som innehas av en aktieägare som har missbrukat sin ställning. Ett ingripande från Finansinspektionen kan ske dels om en aktieförvärvare bryter mot förpliktelsen att ansöka om tillstånd eller förvärvar aktier i strid mot inspektionens beslut enligt 2 § andra stycket, dels om en ägare till ett kvalificerat innehav av aktier utövar eller kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget. Här skall alltså göras samma bedömning som vid koncessionsförfarandet. Principen är således att samma kvalitativa krav skall ställas på en aktieägare oavsett i vilket sammanhang frågan om personens lämplighet att vara aktieägare blir aktuell. Bestämmelsen bygger på den grundläggande principen att inspektionen skall kunna ingripa endast i allvarliga fall. Att en aktieägare blir försatt i konkurs, åläggs näringsförbud eller döms för allvarligare brottslighet kan lätt konstateras men kan knappast ensamt anses vara till skada för bolaget, i vart fall inte om ägandet motsvarar mindre än 50 procent av kapitalet eller samtliga röster. Därutöver krävs att det finns anledning att anta att ägaren kommer att utöva sitt inflytande så att en sund utveckling av verksamheten är i farozonen. Gränsen för när sanktioner skall tillgripas bör självfallet vara lägre om det blivit klarlagt att en ägare verkligen missbrukar sitt inflytande än om det bara finns ett antagande om att så kan bli fallet. I paragrafen anvisas två åtgärder som inspektionen kan vidta mot en aktieägare som motverkar en sund utveckling av verksamheten i ett försäkringsbolag. För det första får inspektionen enligt första stycket besluta att ägarens aktier inte får företrädas vid bolagsstämman, om det bedöms nödvändigt för att bryta en ägares inflytande över bolagets verksamhet. Bestämmelsen är utformad så att rösträtten upphör redan i och med att inspektionen har förordnat om detta. Att beslutet vunnit laga kraft krävs således inte. För det andra får Finans- inspektionen enligt tredje stycket förelägga aktieägaren att sälja den del av aktieinnehavet som medför att innehavet är kvalificerat. Samma åtgärder får enligt andra stycket vidtas mot en aktieägare som underlåtit att söka tillstånd eller som genomfört ett förvärv i strid med inspektionens beslut. I dessa fall gäller vidare att röster som avgetts för sådana aktier kan förklaras ogiltiga. Om det uppkommer missförhållanden av så allvarligt slag att man från inspek- tionens sida överväger att ingripa, är det lämpligt att inspektionen i första hand försöker åstadkomma rättelse med andra medel än "frysning" av rösträtten. Det kan t.ex. visa sig vara tillräckligt om förhållandena påtalas för de andra ägarna eller bolagets ledning. Om det är nödvändigt har inspektionen enligt 19 kap. 8 § formell rätt att sammankalla stämma och styrelse. Misslyckas för- handlingarna, kanske beroende på att ifrågavarande aktieägare inte är beredd att acceptera reglerna för verksamheten, finns inte längre samma skäl att försöka undvika ett beslut om att aktier inte får företrädas vid bolagsstämma i bolaget. Att en större aktieägare inte kan utöva rösträtten för sina aktier är natur- ligtvis ett allvarligt ingrepp. Åtgärden kan också medföra negativa verkningar för bolagets skötsel. Om en "frysning" av en aktieägares rösträtt gäller under en längre tid kan osäkerhet uppstå i ledningen, andra aktieägare får ett ökat inflytande osv. Det är därför angeläget att frysningen inte består längre än nödvändigt. I vissa fall kan de omständigheter som föranlett beslutet vara av övergående karaktär. Detta kan t.ex vara fallet om en förvärvare på grund av förbiseende eller annat misstag inte ansökt om tillstånd till förvärvet, men vid en senare prövning inte visar sig vara olämplig som ägare. Förbudet att utöva rösträtt för aktierna kan då upphävas snabbt. Ingripandet har då varit temporärt. I andra fall kan skälen för beslutet bestå. Detta kan gälla t.ex. en ägare som bedöms vara personligt olämplig och olämpligheten inte kan sägas vara av övergående natur. En aktieägare som fråntagits rösträtten för sina aktier kan mycket väl finna detta vara anledning att sälja aktierna. I så fall upphör den osäkerhet för ledningen av bolaget som tidigare nämnts. Det kan emellertid inte förutsättas att en sådan frivillig försäljning alltid kommer att ske. För att komma till rätta med en sådan situation med en aktieägare som utövat sitt inflytande på ett sådant sätt att hans lämplighet för överskådlig framtid kan ifrågasättas men aktierna inte avyttras frivilligt får inspektionen förelägga ägaren att avyttra aktierna. En försäljning på grund av ett sådant föreläggande får genomföras i sådan takt att onödiga förluster undviks. Ett föreläggande om avyttring kan bara avse det antal aktier som medför att innehavet är ett kvalificerat sådant. Inspektionen skall ju endast pröva lämpligheten hos aktieägare som kan utöva ett väsentligt inflytande över bolagets ledning. Av paragrafens fjärde stycke framgår att aktier som omfattas av ett före- läggande om avyttring eller ett beslut enligt första eller andra stycket, inte skall medräknas när det krävs viss röstmajoritet för att ett beslut skall bli giltigt. 7 kap. 2 § Regler om premiereservsberäkning upptas i nuvarande 7 kap. 3 § tredje stycket om grunders innehåll. Från kravet på att grunder skall upprättas gäller vissa undantag. Eftersom EG:s regler om beräkning av premiereserv gäller alla livför- säkringar, måste dessa vara tillämpliga även då premiereservgrunder inte finns. Av den anledning har nuvarande 7 kap. 3 § tredje stycket brutits ut ur 3 § och förts över till 7 kap. 2 §. Bestämmelserna i 7 kap. 3 § i övrigt har med ändringar förts över till 7 kap. 5 §. Nuvarande 7 kap. 2 § har flyttats till 7 kap. 4 §. Till följd av detta föreslås därför 7 kap. 2 § reglera beräkning av premie- reserv. I paragrafen ges allmänna föreskrifter om beräkningen av premiereserven; den skall vara i överensstämmelse med vedertagna aktuariella principer. Vid en anpassning till bestämmelserna i tredje livförsäkringsdirektivet är några ändringar och tillägg erforderliga (se artikel 17.1 i första livför- säkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkrings- direktivet). Enligt nuvarande regler skall premiereserven framkomma som skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för löpande försäkringar och de premier bolaget kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Skillnaden mellan dessa båda poster skall emellertid ökas med det belopp som anses behövligt för att möta förluster genom att försäkringarna upphör i förtid. Premiereserven uppfattas således i lagen som ett "kollektivt" begrepp. Som framhållits i den allmänna motiveringen avsnitt 5.2.2 skall enligt EG:s bestämmelser försäkringstekniska skulder beräknas separat för varje försäkring. I förslaget till nya regler för beräkningen har därför i första stycket föreskrivits att premiereserven i regel skall definieras individuellt för varje försäkring. Som en alternativ metod för beräkningen av premiereserv tillåts, i enlighet med EG:s bestämmelser, en kollektiv beräkning, förutsatt att metoden ger ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beräk- ning. En kollektiv beräkning måste tillgripas om fråga är om kollektivavtals- grundad försäkring eller grupplivförsäkring utan individuell anslutning. Vidare medges också i fortsättningen risktillägg som inte är individualiserade. Sam- tidigt kan stadgandet i nuvarande 7 kap. 3 § sista stycket första meningen att premiereservgrunderna skall anses belöpa på varje försäkring utgå (den nuvarande lydelsen av 7 kap. 3 § har tagits in under 7 kap. 5 §). Nuvarande regler innebär vidare att en prospektiv metod skall användas vid beräkning av premiereserv. Det framgår nu av andra stycket. Enligt EG:s bestämmelser är en sådan beräkningsmetod huvudregel. EG:s ordning medger emellertid under vissa förutsättningar att en retrospektiv metod används. Detta gäller om det kan visas att de försäkringstekniska skulderna inte blir lägre än om en prospektiv metod utnyttjas eller om en sådan metod inte kan tillämpas på de aktuella försäkringarna. I förslagets andra stycke har öppnats möjligheter att under angivna förutsättningar använda annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod än den prospektiva, varmed avses i första hand en retrospektiv beräkningsmetod. Genom att det anges att endast försäkrings- matematiskt vedertagna metoder kan användas förhindras att premiereserven beräknas för lågt eller för högt. Det kan nämnas att den prospektiva metoden inte kan tillämpas om fråga är om s.k. unit linked-försäkringar. Beräkningen av premiereserv skall bygga på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader som, vart för sig, kan anses vara betryggande i enlighet med vad som sägs i 7 kap. 5 § första och andra stycket i förslaget. Vid en retrospektiv beräkningsmetod behövs emellertid inte alltid antaganden om t.ex. dödlighet och räntefot (se kommentaren till 7 kap. 5 §). Vidare föreslås i tredje stycket att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkning av premiereserv. Föreskrifterna skall som regel ange maximiräntesats för alla försäkringar. I artikel 17.1 B i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet, föreskrivs nämligen som huvudregel att tillsynsmyndigheten för alla försäkringar skall bestämma en eller flera högsta räntesatser, enligt i artikeln särskilt angivna regler. Räntesatsen skall antingen knytas till räntesatsen på statsobligationer eller fastställas med utgångspunkt från avkastningen på de tillgångar som motsvarar de försäk- ringstekniska skulderna, det senare under förutsättning att tillgångarna inte värderas till anskaffningskostnad. På grund av gällande redovisningsregler för försäkringsbolag kan det sistnämnda alternativet inte tillämpas. Bestämmelserna om redovisning är emellertid föremål för utredning. Avsikten är inte att det skall fastställas räntesatser individuellt för varje försäkring, utan lämpligen för en eller flera försäkringstyper. EG:s krav att tillsynsmyndigheten skall bestämma högsta ränteantaganden gäller inte de numera vanliga unit linked-försäkringarna och inte heller engångsbetalda försäkringar för längst åtta år, försäkringar utan rätt till återbäring eller livränteförsäkringar utan återköpsvärden. Genom att i paragrafen anges att föreskrifterna skall ange vilka försäkringar som, med hänsyn till sin beskaffenhet, inte skall omfattas av föreskrifterna kan Finansinspektionen välja att inte ge föreskrifter därom för sådana försäkringar. I den mån sådana före- skrifter inte ges får bolagen vid valet av en betryggande räntesats för undantagna försäkringar, dock inte unit linked-försäkringar, ta hänsyn till den valuta i vilken avtalen gäller och till de tillgångar som motsvarar förpliktelserna samt till förväntad avkastning på bolagets tillgångar, förutsatt att de tas upp till marknadsvärden. Eftersom sådana värderingsregler i dag inte gäller för svenska försäkringsbolag, kan den sistnämnda möjligheten inte utnyttjas. Den räntesats som väljs får aldrig vara högre än avkastningen på bolagets tillgångar. Föreskrifter om maximiräntesats är inte heller nödvändiga beträffande sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring. I tillämpningsföreskrifterna får upptas metoder för beräkning av maximi- räntesats. Föreskrifterna kan också ange för vilka försäkringar en kollektiv beräkning eller en retrospektiv beräkningsmetod skall kunna användas. 7 kap. 3 § Paragrafen motsvarar nuvarande 2 kap. 6 § och anger de ämnen som grunderna skall innehålla. Bestämmelserna om grundernas innehåll har, som en följd av att kravet på ingivande av grunder vid ansökan om koncession liksom kravet på stadfästelse slopas, flyttats till förevarande kapitel. I förhållande till gällande rätt har området begränsats väsentligt. Grunderna skall enligt första stycket i huvudsak omfatta endast underlag för tekniska beräkningar. Bestämmelser av villkorskaraktär utmönstras ur grunderna och får i stället tas in i försäkringsvillkoren (se den allmänna motiveringen avsnitt 5.2.1). Skyldigheten enligt nuvarande 2 kap. 6 § första stycket 8 att upprätta grunder avseende skyldigheten att teckna återförsäkring slopas. Skyldigheten att teckna sådan försäkring skall i fortsättningen även för livförsäkringsbolagens del framgå av bolagsordningen, se kommentaren till 2 kap. 5 §. Grunder skall sålunda upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv, beräkning av tekniska återköpsvärden och återbäring till försäkringstagarna. Till följd av dessa ändringar kan stadgandena i nuvarande 7 kap. 5-7 §§ utgå. Bolagen skiljer i nuvarande återköpsgrunder mellan begreppen återköpsvärde och tekniskt återköpsvärde. Begreppet återköpsvärde används för det belopp som försäkringstagaren har rätt att få utbetalt då försäkringen återköps. Om någon begränsning av återköpsrätten inte föreligger sammanfaller återköpsvärdet med det tekniska återköpsvärdet. Är emellertid återköpsrätten begränsad blir återköpsvärdet lägre än det tekniska återköpsvärdet. Begreppet tekniskt återköpsvärde förekommer även i skattelagstiftningen (se anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). Det sammanfaller ofta med försäkringens individuellt beräknade premiereserv men kan också understiga den, t. ex. om en ökning av premiereserven för tecknade försäkringar behövt ske på grund av ändrade förhållanden. Möjligheten enligt första stycket i nuvarande 2 kap. 6 § att medge undantag från skyldigheten att upprätta grunder för livförsäkringar med hänsyn till försäkringens särskilda natur har avskaffats av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1). Genom bestämmelserna i 1 kap. 5 § finns möjlighet att för vissa livförsäkringar avvika från bestämmelserna om grunder och i förslaget till 1 kap. 10 § ges en generell dispensmöjlighet från kravet på grunder i vissa fall, vilka täcker de praktiska tillfällen då undantag bör kunna komma ifråga. I andra stycket begränsas skyldigheten att upprätta grunder för långvariga skadeförsäkringar till bestämmelser om beräkning av premiereserven. En möjlighet till undantag från kravet på grunder för långvariga skadeförsäkringar införs. Undantag bör kunna komma ifråga om försäkringen avser endast låga belopp. Undantag bör dessutom kunna medges för sådana försäkringar där försäkringskonstruktionen har sådana särdrag att det kan komma att återbetalas premier vid få skador eller att utkrävas nya premier för att i efterhand täcka inträffade skador vid ogynnsamt skadeutfall. I villkoren för sådana försäkringsavtal regleras dessa förhållanden i förväg på ett sätt som liknar det som används i grunder. I fråga om liv- och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen skall enligt tredje stycket grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. För skadeliv- och skadesjukräntor ges som hittills inte möjlighet till dispens. Eftersom stadgandena om grunder i 2 kap. har placerats i förevarande kapitel, bör sista stycket i nuvarande 2 kap. 6 § kunna utgå. Sista meningen i stycket motsvaras i förslaget av 7 kap. 5 § sista stycket och 6 § första stycket. I sista stycket, som inte har någon motsvarighet i gällande rätt, föreskrivs möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om grundernas redaktionella utformning. Föreskrifterna bör även ange hur grunderna skall systematiseras. Bemyndigandet innebär däremot inte en rätt att ge föreskrifter om grundernas materiella innehåll. 7 kap. 4 § Paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 2 §. Första stycket har ändrats som en följd av att bestämmelserna om grunder flyttas från 2 kap. 6 § till 7 kap. 3 §. Paragrafen, som slår fast soliditets- och skälighetsprincipen som normerande för grundbundna försäkringar, kommer att diskuteras i Försäkringsutredningens fortsatta arbete. Andra stycket har ändrats som en följd av att grunder inte längre skall stad- fästas. 7 kap. 5 § Paragrafen, som motsvarar nuvarande 7 kap. 3 §, innehåller föreskrifter om premie- och premiereservgrunder för livförsäkringar. Det ankommer på bolagsledningen att se till att dessa grunder står i överensstämmelse med kraven i 4 § och att beräkningsantagandena är anpassade efter växlande förhållanden. I enlighet med vad som sägs i artikel 17.1 F i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet bör kontinuitet eftersträvas. Varje ändring av beräkningsreglerna bör vara sakligt motiverad. Bestämmelserna om beräkning av premiereserv i tredje stycket i nuvarande 7 kap. 3 § har överförts till 2 §. I förslaget till ny lydelse av 2 § öppnas möjligheter att i vissa fall använda en retrospektiv beräkningsmetod samt hänvisas till bestämmelser om beräkningsantaganden i förevarande paragraf. Eftersom sådana antaganden inte alltid erfordras vid en retrospektiv beräkning av premiereserven, har första stycket ändrats så att grunderna skall innehålla angivna antaganden i den mån det krävs för beräkningen. Tillämpas en prospektiv beräkningsmetod måste premiereservgrunderna innehålla sådana antaganden. Premiegrunderna skall alltid innehålla angivna beräkningsantaganden. Dessutom har en mindre språklig ändring gjorts. Möjligheten i andra stycket att avvika från huvudregeln att varje särskilt antagande skall vara betryggande anses förenligt med EG:s ordning så länge tillämpningen inte innebär att säkerhetskraven sänks (se avsnitt 5.2.2). En smärre språklig ändring har gjorts i stycket. Tredje stycket har ändrats så att det anges att premiereservgrunderna skall bestämmas i enlighet med den nya 2 §. Det nuvarande fjärde stycket har utgått. Där föreskrivs att i det fall premie- grunderna innehåller särskilda säkerhetstillägg skall premiereservgrunderna ange på vilket sätt hänsyn skall tas till dessa tillägg när kapitalvärdet av framtida utgifter beräknas. I den mån regler därom behövs kan det tillgodoses genom föreskrifter som meddelas med stöd av 2 § tredje stycket. Fjärde stycket motsvarar det nuvarande femte stycket. Den nuvarande första meningen har utgått såsom onödig eftersom premiereserven i fortsättningen skall beräknas individuellt för varje försäkring. I enlighet med vad som gäller i dag skall bestämmelserna om premiereservgrunder tillämpas också på liv- och sjukränta som tillhör skadeförsäkringsrörelsen. Detta kommer till uttryck i sista stycket. 7 kap. 6 § Paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § och har ändrats bl.a. med anledning av att krav på stadfästelse av grunder inte längre skall förekomma. I paragrafens första stycke har angetts att bestämmelserna om övergångsgrunder även gäller för sådan livränta eller sjukränta som tillhör skade- försäkringsrörelsen. I den nuvarande lagstiftningen anges detta i 2 kap. 6 § sista stycket. Andra stycket har ändrats till följd av det slopade kravet på stadfästelse av grunder. Ändringen i tredje stycket är en följd av att bestämmelserna om beräkning av premiereserv flyttats till 2 §. Möjligheten i nuvarande sista stycket att föreskriva att ytterligare tillgångar skall tas upp i bolagets förmånsrättsregister har tagits bort. I en situation där övergångsgrunder skulle krävas torde disponibla fria reserver ändå knappast finnas tillgängliga i nämnvärd utsträckning (se Appeltofft-Hahn, Kommentar till försäkringsrörelselagen s.105). Stycket i övrigt har upphävts till följd av det slopade kravet på stadfästelse av grunder. 7 kap. 8 § En inskränkning i vad grunderna för återbäring till försäkringstagarna skall innehålla har skett i första stycket. Inskränkningen är en följd av att ämnen som är av villkorskaraktär har utmönstrats ur grunderna och i stället får tas upp i försäkringsvillkoren. Grunderna för återbäring till försäkringstagarna skall därför innehålla antaganden och metoder för beräkning och fördelning av återbäring. I grunderna skall även upptas regler om användning av återbäringsfonden. Att användningen av fonden är begränsad framgår av 12 kap. 6 och 7 §§. I villkoren kommer sålunda hädanefter att regleras försäkringstagarens rätt till återbäring, inklusive sättet för tilldelning. Den nuvarande punkten 2 i första stycket utgår eftersom regler om tilldelning och som inte är av villkorskaraktär faller under "beräkning och fördelning av återbäring". Samma gäller nuvarande punkten 3, bestämmelser om förräntning av återbäringsmedel. Nuvarande andra stycket upphävs. Bolagen får i fortsättningen själva avgöra formen för tilldelning. 7 kap. 8 a § Paragrafen är ny. Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel 8.3 i första skadeförsäkringdirektivet enligt lydelse i artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8.3 i första livförsäkringsdirektivet enligt lydelse i artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet) får som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1) något krav på förhandsgodkännande av grunder inte längre ställas upp, medan det godtas att en löpande anmälningsskyldighet åläggs bolagen för kontroll att grunderna för livförsäkring uppfyller vedertagna aktuariella principer. I första stycket har föreskrivits att bolagen skall tillställa Finans- inspektionen grunderna för livförsäkring senast samtidigt med att de börjar användas. Grunderna kan sägas börja användas då marknadsföringen inleds. För de kollektivavtalsgrundade försäkringarnas del, vilka i regel inte marknadsförs på samma sätt som övriga försäkringar, skall grunderna anses ha börjat användas då försäkringsprodukten finns tillgänglig för tecknande hos försäkringsbolaget. Anmälningsskyldigheten gäller enbart livförsäkringar och således inte sådana skadeförsäkringar för vilka bestämmelserna om livförsäkring tillämpas med stöd av 1 kap 5 §. EG:s regler tillåter inte ett sådant krav beträffande skadeförsäkringar. Tillsynsmyndigheten får kontrollera att grunderna uppfyller föreskrivna materiella och formella krav. I detta sammanhang föreslås inte att nedsättningsgrunder för ömsesidiga liv- försäkringsbolag (jfr 12 kap. 8 §) skall tillställas Finansinspektionen. För- säkringsutredningen skall i sitt fortsatta arbete behandla några särregler för de ömsesidiga försäkringsbolagen, bl.a. bestämmelserna om nedsättning. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att reglerna om nedsättning synes ha en mycket liten praktisk betydelse, kan det inte anses motiverat att uppställa krav på att nedsättningsgrunder skall anmälas. Finansinspektionen har dock möjlighet att begära in nedsättningsgrunderna för kontroll. I andra stycket åläggs bolagen en skyldighet att till anmälan om grunder foga en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och bolaget. Detta skall gälla i såväl ekonomiskt, juridiskt som aktuariellt hänseende. Bl.a. bör räkneexempel ges. Är det fråga om ändring av grunder måste av redogörelsen framgå på vad sätt redan meddelade försäkringar påverkas. Regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. I tredje stycket anges att första och andra styckena även skall gälla vid ändring av grunder. 7 kap. 9 § I första stycket anges att ett försäkringsbolag som driver direkt försäkrings- rörelse skall ha tillgångar till ett värde motsvarande de försäkringstekniska skulderna placerade i enlighet med 9 a-10 e §§. Begreppet "skuldtäckning" har införts, närmast som en motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen att "ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder" alltid skall "redovisas" i vissa slag av tillgångar. Det nya begreppet är mer lätthanterligt ur språklig synpunkt och speglar väl det grundläggande syftet bakom bestämmelserna. Bestämmelserna om skuldtäckning gäller bara försäkringsbolag som driver direkt försäkringsrörelse. Om bolaget driver såväl direkt försäkringsverksamhet som återförsäkringsrörelse omfattar skuldtäckningskravet bolagets hela rörelse. Om bolaget uteslutande meddelar återförsäkring omfattas det däremot inte av reglerna om skuldtäckning. Som angivits i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.3, gäller place- ringsreglerna medel där försäkringsbolagen bär risken för egen räkning. Skuldtäckningsbeloppet är således ett nettobelopp (försäkringstekniska skulder inklusive mottagen återförsäkring, minskad med avgiven återförsäkring). Beträffande bestämmelsen om reservdeposition, se författningskommentaren till 10 § första stycket 19. Definitionen av försäkringstekniska skulder för egen räkning i andra stycket är ett förtydligande av den definition av begreppet som för närvarande finns i det sista stycket i paragrafens nuvarande lydelse. Som anges i tredje stycket får Finansinspektionen för visst fall besluta att avdrag för avgiven återförsäkring inte skall få göras. Finansinspektionen skall kunna vägra godta nedsättning av det belopp som skall skuldtäckas om återförsäkringen konstruerats på ett sådant sätt att den i realiteten inte bidrar till en minskning av försäkringsbolagens exponering. Finansinspektionens beslut skall kunna innebära att nedsättning inte alls godtas eller att den godtas endast till en del av det återförsäkrade beloppet. Ett exempel skulle kunna vara koncentration av återförsäkring till en enskild marknad, avgivande av återförsäkring till koncerninterna återförsäkringsbolag eller att återförsäkringen avgivits till försäkringsgivare verksamma där kontrollen över återförsäkringsbolaget inte antas fylla tillräckligt högt ställda krav. Bestämmelserna om återförsäkring inverkar inte på den allmänna bestämmelsen om återförsäkring i 14 §. Det innebär att även om ett försäkringsbolag med vederbörligt medgivande avgivit återförsäkring, det inte redan därigenom är klart att bolaget får utnyttja den avgivna återförsäkringen för att reducera det belopp som skall skuldtäckas. I fjärde stycket anges att till Finansinspektionen skall lämnas uppgifter om de försäkringstekniska skuldernas storlek och hur dessa beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten. I den nya lydelsen av 8 kap. 7 § anges att det är styrelsen som har ansvaret för uppgiftsskyldigheten, se vidare kommentaren till den paragrafen. 7 kap. 9 a § Den nuvarande 9 a § motsvaras av förslaget till 10 f §. Paragrafen innehåller en allmän placeringsregel av grundläggande och över- gripande karaktär. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att försäk- ringsbolagen kan infria sina försäkringsåtaganden på såväl kort som lång sikt. Bestämmelsen skall tillämpas av bolag som driver direkt försäkringsrörelse vid placeringen av de tillgångar som används för skuldtäckning. Paragrafen motsvaras av artikel 20 i tredje generationens försäkringsdirektiv. Placeringsverksamheten skall enligt paragrafen ske med iakttagande av matchnings- och diversifieringsprinciperna, vars närmare innebörd har redogjorts för i den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.5. Lydelsen av första meningen innebär att placeringsreglerna i 10-10 e §§ är den ram inom vilken matchnings- och diversifieringsprinciperna skall uppfyllas. Bestämmelserna i paragrafen innebär dessutom att försäkringsbolaget skall se till att likviditeten är tillräcklig för att de löpande betalningarna med anledning av försäkringsåtagandena skall klaras. 7 kap. 10 § Paragrafen innehåller i första stycket en uppräkning av de tillgångsslag som får användas för skuldtäckning. I jämförelse med dagens regler för liv- försäkringsbolag får fler kategorier av tillgångar användas för skuldtäckning. Tillgångsslagen har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.6. De tillgångsslag som uppräknas under punkterna 1-4 är obligationer och andra skuldförbindelser för vilka sådana rättssubjekt svarar att tillgångarna kan betraktas som riskfria med avseende på kreditrisk. Även tillgångar med garantier ställda av dessa rättssubjekt omfattas av bestämmelserna. De rättssubjekt som avses är stater, centralbanker, kommuner, med kommuner jämförliga samfälligheter vilka har befogenhet att kräva in offentlig uppbörd (t.ex. landsting och motsvarande utländska rättssubjekt), Europeiska gemenskaperna eller vissa inter- nationella organisationer. Det är emellertid inte samtliga stater, centralbanker och internationella organisationer som avses. Vilka som avses skall föreskrivas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, se vidare kommentaren till fjärde stycket. Punkt 5 tillåter att fordringar på försäkringstagare används för skuldtäckning. Detta gäller för det första om sådana subjekt som nämns i första stycket 1-4, dvs. svenska staten, vissa utländska stater och centralbanker, svenska eller utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, EG eller vissa internationella organisationer, svarar för fordran. Fordringen skall ha samband med försäkringsavtalet och exempelvis utgöras av en premiefordran (jämför artikel 21.1 första stycket B. h i tredje livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven). För det andra tar bestämmelsen sikte på s.k. captivebolag, se den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.6. Sådana bolag får för skuldtäckning även använda fordringar för vilka bolag inom koncernen svarar. En förutsättning för att fordringar enligt förevarande punkt skall få användas för skuldtäckning är att fordran inte får ha varit förfallen till betalning längre tid än tre månader (jämför artikel 21.1 fjärde stycket vii i de tredje försäkringsdirektiven). Punkt 6 motsvaras av gällande lydelse av 9 § första stycket 8. Punkt 7 motsvaras av gällande lydelse av 9 § första stycket 12. Punkterna 8-9 tillåter obligationer och andra skuldförbindelser för vilka svarar AP-fonden, svenska kreditinstitut (dvs. i detta sammanhang bank, kreditmarknadsbolag, Svenska skeppshypotekskassan, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank) och värdepappersbolag med tillstånd att ta emot kundmedel och att lämna kundkrediter mot säkerhet för placeringar i finansiella instrument, allt för att underlätta värdepappersrörelsen, se 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Enligt punkt 9 tillåts motsvarande värdepapper som utländska kreditinstitut svarar för. Enligt fjärde stycket skall Finansinspektionen föreskriva i vilka utländska stater kreditinstituten får vara belägna, se nedan. Punkt 10 tillåter att obligationer och andra skuldförbindelser som publika aktiebolag svarar för används för skuldtäckning. Enligt punkt 11 får för skuldtäckning användas aktier och andra överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier om värdepapperna getts ut av publika aktiebolag, publika bankaktiebolag, publika försäkringsaktiebolag eller motsvarande bolag i vissa utländska stater. De publika aktiebolagen (eller motsvarande utländska bolag) som avses i denna punkt får inte vara sådana som har till uppgift att äga fastigheter m.m. (fastighetsbolag). De bolag som avses i punkt 12 är publika aktiebolag som har till ändamål att äga fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. Punkt 13 tillåter att fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom används för skuldtäckning. Bestämmelsen innebär en viss utvidgning i jämförelse med gällande regler (se 9 § första stycket 10). Punkt 14 tillåter att skuldförbindelser med säkerhet i fast egendom används för skuldtäckning (jämför gällande lydelse av 9 § första stycket 6). Bestämmelserna avser utlåning till fysiska personer och andra subjekt än stater, centralbanker, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, internationella organisationer (första stycket 1-4), AP-fonden, svenska eller utländska kreditinstitut eller värdepappersbolag (första stycket 8 och 9) eller publika aktiebolag eller motsvarande bolag i vissa utländska stater (första stycket 10). Det kan exempelvis vara fråga om utlåning till privata aktiebolag. Förevarande skuldförbindelser tillåts för skuldtäckning i den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskriver. Enligt gällande regler föreskrivs i lag (9 § första stycket 6) i vilken utsträckning skuldför- bindelserna får användas för att täcka försäkringstekniska skulder. Reglerna innebär i korthet att den panträtt som utgör säkerhet för skuldförbindelsen skall ligga inom en viss del av fastighetens uppskattade värde (dvs. det värde som försäkringsbolaget fastställt på grundval av en särskild värdering) eller av det pantvärde som fastställts enligt bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet. Avsikten med delegationsbestämmelsen i sista meningen är att befria lagtexten från den nuvarande detaljregleringen. Någon materiell ändring är inte avsedd. De föreskrifter som regeringen eller Finansinspektionen kommer att utfärda torde därför i stort sett komma att motsvara bestämmelserna i 9 § första stycket 6.I punkt 15 tillåts för skuldtäckning skuldförbindelser avseende utlåning till samma subjekt som avses i punkt 14 (se ovan) men med annan säkerhet än som avses där. Som exempel kan nämnas säkerhet i form av företagsinteckning eller inteckning i skepp eller luftfartyg. Punkt 16 tillåter att tillgångsslaget "kassa " används för skuldtäckning. Begreppet "kassa" berörs i författningskommentaren till 10 b §. Enligt punkt 17 får andelar i värdepappersfonder och, under vissa förutsättningar, andelar i utländska fondföretag användas för skuldtäckning. En förutsättning är att fonden eller fondföretagen huvudsakligen placerar i sådana tillgångar som försäkringsbolaget kunnat använda för skuldtäckning om bolaget haft tillgångarna i egen portfölj. Reglerna i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder är anpassade till EG:s direktiv (85/611/EEG) om samordning av lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-direktivet). Hänvisningen i paragrafen till utländska fondföretag avser sådana som uppfyller kraven i direktivet. De fonder som blir aktuella är således i första hand fonder i länder inom EG, vilka är underkastade i allt väsentligt samma regler som svenska fonder. Placeringar får dock ske även i fonder i andra länder under förutsättning att de lyder under motsvarande regler, jämför 2 kap. 3 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande (prop. 1992/93:187 s. 183). Enligt fjärde stycket i förevarande paragraf skall regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektionen föreskriva vilka utländska stater som kommer i fråga. Punkt 18 tillåter att beslutad överskjutande skatt används för skuldtäckning. Det får endast vara fråga om överskjutande skatt som överstiger skattefordran som avräknas enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, se vidare den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.6. Punkt 19 motsvarar gällande lydelse av 9 § andra stycket, men gäller till skillnad från den paragrafen både skade- och livförsäkring, se den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.6. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att föreskriften väcker frågan hur de tillgångar som återförsäkringstagaren har hållit kvar (reservdeposition som ställs av återförsäkringsgivare) redovisas hos återförsäkringstagaren och om den föreslagna ordningen innebär att samma tillgång beaktas vid skuldtäckning två gånger. Enligt den föreslagna lydelsen av 9 § skall skuldtäckningsbeloppet hos återförsäkringstagaren som huvudregel motsvara de försäkringstekniska skulderna för egen räkning. Med andra ord skall från de försäkringstekniska skulderna brutto avdrag göras för avgiven återförsäkring. En återförsäkringsgivares fordran på grund av att tillgångar behållits i depå ger upphov till motsvarande skuld hos återförsäkringstagaren. Det remitterade lagförslaget innebär att en sådan skuld inte omfattas av de föreslagna placeringsreglerna. Återförsäkringsgivaren får använda sin fordran på grund av reservdepositionen för skuldtäckning. Återförsäkringstagarens skuld till följd av depositionen bör därför motsvaras av tillgångar som är underkastade samma kvalitetskrav och begränsningsregler som tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder för egen räkning. I enlighet härmed bör det avdrag som i skuldtäckningshänseende skall göras från försäkringstekniska skulder brutto p.g.a. avgiven återförsäkring minskas med värdet av depån. För detta ändamål har 9 § första stycket i det remitterade lagförslaget justerats på så sätt att skuldtäckningsbeloppet skall utgöras av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning ökat med värdet av reservdeposition. Att upplupna räntor kan godtas för skuldtäckning berörs i författningskommen- taren till 10 f §. Enligt andra stycket får fondpapper, t.ex. aktier och obligationer samt andra sådana delägarrättigheter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, användas för skuldtäckning endast om de är föremål för handel på en reglerad marknad eller om de annars är kortfristigt realiserbara (jämför artikel 21.1 fjärde stycket v i tredje livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven). Bestämmelsen gäller även för andelar i värdepappersfonder, se dock kommentaren till 10 b § andra stycket. Aktier eller andelar i dotterföretag som avses 10 a § första stycket 1 (förvaltningsföretag) omfattas inte av bestämmelserna i andra stycket. I sådana fall skall i stället förvaltningsföretagets tillgångar behandlas som om de ägts direkt av försäkringsbolaget vid tillämpningen av begränsningsreglerna för tillgångsslag och enhandsengagemang (genomlysning), se 10 a § andra stycket. Enligt tredje stycket får även aktier i privata aktiebolag användas för skuldtäckning. Förutsättningarna för detta är dels att det är fråga om aktier i dotterbolag till försäkringsbolaget, dels att dotterföretaget har till uppgift att äga tillgångar som försäkringsbolaget skulle kunna använda för skuldtäckning (förvaltningsbolag). Se vidare kommentaren till 10 a §. I fjärde stycket bemyndigas regeringen (eller Finansinspektionen) att i fråga om utländska tillgångar som avses i första stycket meddela föreskrifter om vilka utländska stater, centralbanker och internationella organisationer som kan godtas. Enligt artikel 22.3 fjärde strecksatsen i tredje livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven skall EG:s medlemsstater vid fastställandet av regler för användning av godtagbara tillgångar tillämpa en större restriktivitet i fråga om vissa typer av finansiella instrument som utfärdats av organ som inte tillhör zon A eller utfärdats av internationella organisationer till vilka inte minst en medlemsstat i gemenskapen är ansluten, jämfört med samma slag av finan- siella instrument som utfärdats av de nämnda organen. Med zon A avses enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut "alla medlemsstater och alla de andra länder som är fullvär- diga medlemmar av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt de länder som slutit särskilda låneavtal med internationella valutafonden (IMF) inom ramen för fondens allmänna låneprogram". OECD:s medlemsstater är för närvarande Australien, Belgien, Canada, Danmark, USA, Storbritannien, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Grekland, Grönland, Irland, Island, Italien, Japan, Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Sverige, Turkiet och Österrike. Saudi-Arabien har sådant låneavtal som avses i artikeln. Dessa länder och rättssubjekt som hör hemma i de nämnda länderna bör normalt kunna godtas. De internationella organisationer som främst bör komma i fråga är sådana där minst en stat i gemenskapen är ansluten (jämför artikel 22.3 fjärde strecksatsen i tredje generationens försäkringsdirektiv). I femte stycket anges att de tillgångar som angivits i första och andra styckena får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas med panträtt eller annan säkerhetsrätt. Detta innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt (jämför prop. 1989/90:34 s.75). Bestämmelserna i sjätte stycket motsvaras av bestämmelser i gällande lydelse av 9 § första stycket 6 och 9 a § sista stycket. I den allmänna motiveringen konstateras att förlagsbevis och förlagsandelsbevis bör få användas för skuldtäckning. När det gäller tillämpningen av begränsningsreglerna i 10 b och 10 c §§ skall sådana skuldebrev jämställas med aktier (se avsnitt 5.5.6). Detta anges i sjunde stycket.Enligt bestämmelsen i åttonde stycket har Finansinspektionen givits möjlighet att i enskilda fall tillfälligt acceptera att även andra slag av tillgångar än de som angivits ovan får användas för skuldtäckning. Försäkringsbolaget skall framställa begäran om undantag hos inspektionen. Medgivande får endast ges i undantagsfall och får bara vara tillfälligt. Ett medgivande skall kunna motiveras av omständigheterna i det enskilda fallet. Dispensprövningen bör präglas av restriktivitet. När det gäller problem som hänger samman med anpassning till det nya regelsystem som nu föreslås bör prövningen kunna vara något mer generös. Bestämmelsen innebär ett införlivande av artikel 21.2 i tredje generationens försäkringsdirektiv. 7 kap. 10 a § Paragrafens tidigare lydelse motsvaras av 11 § i sin föreslagna lydelse. Paragrafen behandlar användningen av aktier och andelar i ett dotterbolag för skuldtäckning. Enligt första stycket 1 får aktier i dotterföretag användas för skuldtäckning om det är fråga om dotterbolag som har till uppgift att äga försäkringsbolagets tillgångar av det slag som anges i 10 § första stycket, dvs. sådana tillgångar som försäkringsbolaget, om bolaget hade föredragit att hålla tillgångarna i egen portfölj, hade kunnat använda för skuldtäckning. Av 10 § tredje stycket följer att aktier i sådana dotterföretag godtas för skuldtäckning även om företaget är ett privat aktiebolag. Beträffande tillståndskrav för förvärv av aktier i förevarande typ av dotterbolag, se kommentaren till 17 §. Bestämmelserna i första stycket 2 och 3 innebär att för skuldtäckning får även användas aktier i dotterföretag som är ett försäkringsaktiebolag eller ett sådant finansiellt företag som anges i 17 a §. I sistnämnda fall avses bl.a. banker, vari försäkringsbolag äger s.k organisationsaktier. Av 10 § första stycket 11 följer att för skuldtäckning godtas aktier i försäkringsbolag eller finansiella företag endast om dessa är publika aktiebolag. För tydlighetens skull har detta uttryckligen angivits även i punkterna 2 och 3. Däremot behöver dotterföretag som avses i punkt 1 inte vara publika för att aktierna skall godtas för skuldtäckning, se kommentaren till den bestämmelsen. Andra stycket innehåller en regel om genomlysning i fråga om dotterföretag som direkt eller indirekt har till uppgift att äga sådana tillgångar som försäkringsbolaget skulle kunna använda för skuldtäckning (förvaltnings- dotterbolag). Bestämmelsen motsvaras av artikel 22.2.iv i tredje generationens försäkringsdirektiv. Enligt den direktivbestämmelsen skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs i artikel 22 beakta de underliggande tillgångarna som innehas av ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringföretagets investeringar. Vid tillämpningen av begränsningsreglerna i 10 b § (tillgångsslagslimiter) och 10 c § (enhandslimiter) skall de underliggande tillgångarna i sådana förvaltningsbolag behandlas som om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Av 10 f § tredje stycket följer att om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet. Bestämmelserna om skuldtäckning med dotterbolagsaktier innebär en libera- lisering av reglerna för livförsäkringsbolagen. De nu gällande reglerna tillåter endast att aktier i fastighetsbolag används till täckning av försäkringstekniska skulder (nuvarande lydelse av 7 kap. 9 § första stycket 11). Vid tillämpningen av begränsningsreglerna i 10 b och 10 c §§ innebär genom- lysningen att dotterföretagets tillgångar räknas i respektive kategori. Det innebär t.ex. att aktier i ett dotterbolag som äger fastigheter inte räknas in i tillgångsslaget "aktier och andra andelar " (10 § första stycket 12) utan hänförs till de fastighetsrelaterade tillgångarna vid tillämpningen av 10 b § och till den särskilda enhandslimitsbegränsningen för fastigheter i 10 c §. Äger dotterbolaget flera typer av tillgångar skall en proportionering göras mellan tillgångsslagen. Bestämmelserna i andra stycket innebär vidare att begränsningsreglerna i 10 b och 10 c §§ inte gäller försäkringsbolagets direkta innehav av aktier i förvaltningsdotterbolaget. Bestämmelsen i tredje stycket motsvaras av gällande lydelse av 9 a § sista stycket. 7 kap. 10 b § Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket begränsningar för hur stor del vissa tillgångsslag som används för skuldtäckning får utgöra av det totala skuldtäckningsbeloppet. Några begränsningar gäller inte för tillgångsslagen som anges i 10 § första stycket 1-6 och 17-19. Beträffande de närmare överväganden som ligger till grund för begränsningarna hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.7. Begränsningen på tre procent för kassa följer av 22.1 första stycket d i tredje generationens försäkringsdirektiv. I den svenska versionen av direktivbestämmelsen används benämningen "kontanta medel". Benämningen "kassa" torde dock bättre motsvara redovisningsterminologin och begreppet "cash in hand" som används i den engenska versionen av direktivet. Begränsningen i andra stycket avser fondpapper som inte är föremål för omsättning på en reglerad marknad. Av 10 § andra stycket följer att de dock måste vara kortfristigt realiserbara. Sådana fondpapper får motsvara högst tio procent av skuldtäckningsbeloppet (jämför artikel 22.1 första stycket e i både tredje livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven). Syftet med bestämmelsen är att tillgodose kravet på likviditet. Andelar i värdepappersfonder har, i enlighet med direktivbestämmelsens lydelse, undantagits från begränsningsregeln i andra stycket. Det finns heller inget behov av att låta bestämmelsen omfatta fondandelar eftersom dessa omedelbart skall kunna inlösas, se 32 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Fondandelar är alltså normalt alltid likvida. Dessutom har aktier eller andelar i dotterföretag som avses 10 a § första stycket 1 (förvaltningsföretag) undantagits från begränsningsregeln i andra stycket. I sådana fall skall i stället förvaltningsföretagets tillgångar behandlas som om de ägts direkt av försäkringsbolaget vid tillämpningen av begränsningsreglerna för tillgångsslag och enhandsengagemang (genomlysning), se 10 a § andra stycket. Innebörden av bestämmelserna i tredje stycke är att vid tillämpningen av begränsningsreglerna i första och andra styckena skall även andelar i värde- pappersfonder eller placeringar i utländska fondföretag beaktas. De tillgångar som ingår i fonderna eller fondföretagen skall i allt väsentligt vara desamma som de tillgångar vilka bolagen har möjlighet att skuldtäcka med. I fjärde stycket har Finansinspektionen givits en möjlighet att medge tidsbegränsade undantag från bestämmelserna i paragrafen. Beträffande tillämpningen av förevarande stycke, se kommentaren till 10 § åttonde stycket. 7 kap. 10 c § Paragrafen, som är ny, innehåller begränsningar av den tillåtna storleken på enskilda investeringar respektive av storleken av en investering hänförlig till ett och samma rättssubjekt. Enligt första stycket 1 får en placering i en enskild fastighet, tomträtt eller byggnad uppgå till högst fem procent av skuldtäckningsbeloppet. Detsamma gäller för grupper av fastigheter som är belägna på ett sådant sätt att de bör betraktas som en investering. Det som avses är den geografiska belägenheten. (se artikel 22.1 a i tredje generationens försäkringsdirektiv) Första stycket 2 föreskriver att bl.a. aktier, med aktier jämställda värde- papper, obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare får motsvara högst fem procent av skuldtäckningsbeloppet (se dock första stycket 3). Bestämmelsen återfinns i artikel 22.1 b i tredje generationens försäkringsdirektiv. Om ett försäkringsbolag innehar värdepapper emitterade av ett visst subjekt och samtidigt gett lån direkt till detta subjekt skall engagemangen sammanräknas vid kontroll av enhandsengagemangen. Enligt första stycket 3 får samma handlingar som avses i första stycket 2 från en enskild emittent eller låntagare under vissa förutsättningar motsvara tio procent av skuldtäckningsbeloppet. Dock får aktier från samma emittent aldrig motsvara mer än fem procent av skuldtäckningsbeloppet. En förutsättning enligt denna punkt är att de sammanlagda innehaven av tillgångar från samma emittent eller låntagare överstigande fem procent av skuldtäckningsbeloppet, totalt får motsvara högst 40 procent av skuldtäckningsbeloppet. Detta innebär att ett försäkringsbolag kan, exempelvis, ha högst fyra engagemang på vardera tio procent av skuldtäckningsbeloppet eller fem engagemang på vardera åtta procent. En ytterligare förutsättning för att tioprocentsregeln skall tillämpas är att emittenten eller låntagaren skall vara sådan som anges i 10 § första stycket 8 eller 9, dvs. exempelvis ett svenskt eller utländskt kreditinstitut. Sverige har inom ramen för förhandlingarna om EU-medlemskap på denna punkt medgivits ett övergångsförfarande för avveckling av engagemang som överstiger ramarna i artikel 22.1 b i tredje livförsäkringsdirektivet, se vidare den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.8 och författningskommentaren till punkt 4 i övergångsbestämmelserna. Enligt första stycket 4 får högst 10 procent av skuldtäckningsbeloppet motsvaras av andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag. Begränsningen syftar till att minska effekterna av att ett fondbolag missköter fondförvaltningen. Finansinspektionen har getts möjlighet att medge dispens från begränsningsregeln. En sådan dispens bör kunna beviljas om försäkringsbolaget har inflytande över och insyn i fondbolagets placeringsstrategi och fondförvaltning. Denna förutsättning är normalt uppfylld om det föreligger ett koncernförhållande mellan försäkringsbolaget och fondbolaget eller om bolagen ingår i samma företagsgrupp. Av andra stycket framgår att de begränsningar som anges i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt på vissa grupper av emittenter eller låntagare. Bestämmelsen har sin förebild i 5 kap. 2 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. En grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning föreligger enligt paragrafen när det finns affärs- eller intressegemenskap mellan emittenterna eller låntagarna. Som exempel på sådan gemenskap kan nämnas gemensamt ägande, gemensam ledning, korsvisa garantier och ett direkt kommersiellt beroende som inte kan brytas på kort sikt. Följden av gemenskapen kan bli att om ett av företagen i gruppen får finansiella problem så är det sannolikt att även de andra företagen i gruppen kan få problem. I tredje stycket föreskrivs att några begränsningar inte gäller för enskilda engagemang i värdepapper och fordringar för vilka en stat, en centralbank, en kommun eller en därmed jämställd samfällighet eller en internationell organisation svarar (jämför 10 § första stycket 1-4). Några begränsningar gäller inte heller för tillgångsslag som anges i 10 § första stycket 5, fordringar på försäkringstagare, se kommentaren till den paragrafen. I fjärde stycket bemyndigas regeringen eller Finansinspektionen att inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning. Därmed får myndigheterna möjligheter att att utforma en mer föfinad gruppering efter tillgångarnas riskegenskaper än den ganska grova indelning som gjorts i lagen. Lagreglerna har i stor utsträckning utformats efter förebild från tredje generationens försäkringsdirektiv. Dessutom innebär föreskriftsrätten att lägre procentgränser kan faställas än vad som angivits i lagen. Finansinspektionen har, enligt femte stycket, möjlighet att medge tillfälliga undantag. Beträffande tillämpningen, se kommentaren till 10 § åttonde stycket. Bestämmelsen motsvarar artikel 22.6 i tredje generationens försäkringsdirektiv. Beträffande tillämpningen av begränsningreglerna vid skuldtäckning med dotterbolagsaktier, se författningskommentarna till 10 a och 10 b §§. 7 kap. 10 d § Paragrafen är ny. I första stycket anges för det första att tillgångar som används för skuld- täckning för risker inom EES skall finnas inom EES. Detta tar sikte på skadeförsäkring. Var en risk är belägen definieras i 1 kap. 9 a §, se vidare kommentaren till den paragrafen. För det andra anges, i fråga om liv- försäkringar, att för verksamhet som utövas inom EES skall tillgångarna finnas inom EES. För risker och verksamheter utanför EES skall skuldtäckningstillgångarna, liksom enligt gällande regler, finnas i Sverige. Se vidare den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.10. När det gäller att avgöra var en tillgång som används för skuldtäckning finns bör utgångspunkten för bedömningen vara omständigheterna i det enskilda fallet och tillgångens egenskaper. Som exempel kan nämnas att en fastighet finns där den är belägen; en fordran finns i det land där den skall betalas (artikel 5 c i första liv- och skadeförsäkringsdirektiven); en äganderätt som finns endast som en notering i ett register (exempelvis av en obligation eller en aktie) får anses finnas där registret är lokaliserat; ett värdepapper som existerar fysiskt i form av en aktie, en obligation, ett skuldebrev eller liknande finns där dokumentet förvaras; ett tillgodohavande i bank finns där banken finns; etc. Medlemsstaterna kan, enligt direktiven (artikel 17.3 i första livförsäk- ringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirek- tivet och artikel 15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 17 i tredje skadeförsäkringsdirektivet), medge lättnader från lokaliseringskraven. Finansinspektionen har därför, enligt bestämmelserna i andra stycket, fått möjlighet att medge undantag i enskilda fall. 7 kap. 10 e § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om valutamatchning. För skadeförsäkringar infördes en valutamatchningsregel i 7 kap. 10 § andra stycket den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:257) vilken byggde på de första och andra skadeförsäkringsdirektiven (artikel 15.2 och 24 i första direktivet och artikel 6 i andra direktivet). Regeringen eller Finansinspektionen bemyndigades att meddela närmare föreskrifter om hur risken för valutakursförluster skulle beaktas. Tredje skadeförsäkringsdirektivet innebär ingen ändring av bestämmelserna om valutamatchning. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.9, införs för livförsäkringar genom artikel 24 i tredje livförsäkringdirektivet valutamatchningsregler liknande dem som gäller för skadeförsäkringar (jämför artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livför- säkringsdirektivet). Den valutamatchningsregel för skadeförsäkringar som för närvarande finns i 7 kap. 10 § andra stycket har flyttats till första stycket i förevarande paragraf. I samband därmed har en smärre språklig ändring gjorts. Bestämmelsen skall gälla både för skadeförsäkringar och för livförsäk- ringar. Bestämmelsen om bemyndigande för regeringen eller Finansinspektionen att meddela föreskrifter om hur risken för valutakursförluster skall begränsas har flyttats från 7 kap. 10 § tredje stycket till förevarande paragrafs andra stycke. En språklig justering har gjorts i förhållande till den nuvarande delegationsbestämmelsen. Se även den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.9. 7 kap. 10 f § Paragrafen motsvaras av nuvarande 9 a §. Lokaliseringsregeln som finns i det nuvarande första stycket har flyttats till 10 d §. Första och andra styckena har redaktionellt utformats i enlighet med det förslag Lagrådet lämnat i sitt yttrande. I enlighet med vad som anges i tredje generationens försäkringsdirektiv (arti- kel 21.1.vi) anges i första stycket att fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsbolaget. Beträffande avräkning från beslutad överskjutande skatt, se författningskommentaren till 10 § första stycket 18. Andra stycket motsvaras av andra stycket i gällande lydelse av 9 a § och innehåller regler för värdering av tillgångar som används för skuldtäckning. Dessa tillgångar skall, liksom enligt gällande rätt, med vissa avvikelser som anges i paragrafens tredje och fjärde stycke värderas enligt reglerna i 11 kap. I enlighet med vad som anges i de tredje försäkringsdirektiven har tillagts att vid värderingen av tillgångarna skall avdrag göras för skulder som härrör ur förvärvet av en tillgång (artikel 21.1.i i tredje generationens försäkringsdirektiv). Enligt redovisningspraxis beaktas oftast upplupna räntor vid värderingen av obligationer och andra skuldförbindelser och bokförs under respektive tillgångslag. Alternativt kan upplupna räntor redovisas under posten "upplupna intäkter och förutbetalda kostnader". Upplupna räntor som redovisas på detta alternativa sätt bör också godtas för skuldtäckning. En förutsättning måste naturligtvis vara att den underliggande obligationen eller skuldförbindelsen får användas för skuldtäckning. Tredje stycket behandlar värderingen av fastigheter, tomträtter och byggnader (10 § första stycket 13) och motsvaras närmast av tredje stycket i gällande lydelse av 9 a § med dess hänvisning till 9 § första stycket 6. Gällande lagstiftning innehåller detaljerade regler om hur fastigheterna skall värderas och innebär att fastigheterna får värderas till högst den andel av uppskattat värde eller fastställt pantvärde som anges i 9 § första stycket 6, se vidare den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.4. Som angivits där är avsikten inte att åstadkomma en materiell ändring av gällande värderingsregler, utan endast att delegera föreskriftsrätten till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. En nyhet i förhållande till gällande regler är dock att även byggnader och andelar i fastigheter, i tomträtter och i byggnader får värderas med avvikelse från reglerna i 11 kap. Fjärde stycket innehåller regler för värderingen av aktier i dotterbolag som med stöd av 10 a § första stycket 1 används för skuldtäckning, dvs. dotterbolag som har till ändamål att äga försäkringsbolagets tillgångar som används för skuldtäckning. Bestämmelsen motsvaras närmast av gällande lydelse av 9 a § fjärde stycket, som dock endast behandlar värderingen av aktier i dotterbolag som är fastighetsbolag (9 § första stycket 11) eftersom inga andra dotterbolagsaktier än sådana har tillåtits för täckande av försäkringstekniska skulder. Beträffande den närmare utformningen av värderingsreglerna hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.4. Det nuvarande sista stycket i 9 a § motsvaras av föreslagen lydelse av 10 § sjätte stycket. 7 kap. 10 g § Paragrafen är ny. I första stycket åläggs försäkringsbolagen att upprätta riktlinjer för placeringen av de tillgångar som används för skuldtäckning. Riktlinjerna skall beakta bestämmelserna i 7 kap. 9 a-10 e §§ om bl.a. matchning och diversifiering, tillgångsslag som får användas för skuldtäckning och lokalisering av tillgångar. Se även den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.5. Finansinspektionen har möjlighet att, med stöd av 19 kap. 3 §, begära upplysningar om innehållet i riktlinjerna. I andra stycket åläggs försäkringsbolaget att informera livförsäkringstagare och de som avser att teckna en livförsäkring i bolaget om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Det är främst för sådana försäkringar det kan finnas intresse av att känna till ett bolags placeringsstrategi. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall utfärda närmare föreskrifter om hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla. Finansinspektionen föreslås möjlighet att ingripa med åtgärder enligt 19 kap. 11 § andra stycket 3 om riktlinjerna inte på ett tillfredsställande sätt beaktar innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§, se vidare kommentaren till den paragrafen. I 8 kap. 7 § i dess föreslagna lydelse anges att det är försäkringsbolagets styrelse som ansvarar för att skyldigheterna enligt förevarande paragraf fullgörs, se vidare kommentaren till den paragrafen. 7 kap. 11 § Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 a § och stadgar i första stycket att ett för- säkringsbolag skall föra ett register som utvisar de tillgångar som bolaget använder för skuldtäckning. Detta innebär att register fortsättningsvis även skall föras för alla skadeförsäkringar. Registerföringen för sådana försäkringar skall emellertid inte ligga till grund för någon förmånsrätt (se kommentaren till 11 a §). Det sagda gäller dock inte sådana (långa) skadeförsäkringar som redan idag omfattas av förmånsrätt. Bortsett från sådana skadeförsäkringar har registerföringen för skadeförsäkringar endast till syfte att ligga till grund för kontrollen av bl.a. riskspridningskraven. I stycket har tillagts att registret även skall utvisa värdet av de tillgångar som används för skuldtäckning. Om bolaget överlåter en tillgång som finns införd i registret, måste en annan tillgång införas, så att registret vid varje tidpunkt innehåller tillgångar till ett värde som minst motsvarar skuldtäckningsbeloppet. I andra stycket anges att en anteckning skall göras i registret för det fall en tillgång som finns upptagen däri upplåtits så att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning. Bestämmelsen korresponderar med den föreslagna bestämmelsen i 10 § femte stycket. Någon materiell ändring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd. Om Finansinspektionen önskar upplysning om innehållet i registret kan inspektionen, inom ramen för sin tillsynsverksamhet, med stöd av 19 kap. 3 § begära detta eller meddela föreskrifter i frågan. 7 kap. 11 a § Paragrafen, som är ny, motsvarar 11 § och behandlar försäkringstagarnas särskilda förmånsrätt. I första stycket anges vilka försäkringsavtal som grundar särskild förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättlagen (1970:479). Bestämmelsen motsvarar 11 § andra stycket. Någon ändring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd. Någon förmånsrätt för andra skadeförsäkringar än sådana som avses i punkterna 1 och 2 införs således inte. Enligt bestämmelserna i andra stycket gäller i fråga om livförsäkringar och långa skadeförsäkringar att det register som förs enligt 11 § ligger till grund för den särskilda förmånsrätten. För de långa skadeförsäkringarnas del innebär gällande lagstiftning att förmånsrätten endast omfattar premiereserven (7 kap. andra stycket 2 jämfört med 10 § första stycket och 10 a §). Ändringarna i paragrafen innebär för sistnämnda försäkringarnas del att förmånsrätten kommer att utökas på så sätt att den kommer att omfatta samtliga tillgångar som skall tas upp i registret, dvs. samtliga tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska skulderna enligt definitionen i 1 §. I praktiken är det avtal om brandförsäkringar för mer än tio år som grundar förmånsrätt. Den utökade omfattningen av förmånsrätten för sådana försäkringar innebär dock i praktiken inte någon större skillnad mot nuvarande ordning, eftersom de försäkringstekniska skulderna till övervägande del utgörs av premiereserven. Förmånsrätten uppkommer när en tillgång införs i registret. I den mån det i registret införts ett konto i ett värdepappersregister eller motsvarande omfattas de tillgångar som finns antecknade i värdepappersregistret av förmånsrätten. Den avgörande tidpunkten för i vilka till-gångar försäk- ringstagare kan göra gällande sin förmånsrätt är då bolaget försätts i konkurs eller utmätning söks. Omflyttningen av styckena har gjorts för att det tydligare skall framgå att förmånsrätten inte skall omfatta alla slags försäkringar utan endast samma försäkringstyper som hittills. Även övriga ändringar är av redaktionell karaktär. 7 kap. 12 § Den nuvarande lydelsen av 12 §, som infördes 1 januari 1994, innebär att om tillståndspliktig verksamhet bedrivs i ett annat land inom EES skall det landets regler gälla i fråga om försäkringstekniska skulder m.m. Den bestämmelsen upphävs till följd av att principen om hemlandskontroll nu införs. Den föreslagna lydelsen av paragrafen innebär att försäkringsbolag inte får ingå borgen eller ställa ut garantier, i den mån det inte sker inom ramen för koncessionerad kreditförsäkringsrörelse, se den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.11. Finansinspektionen kan i enskilda fall medge undantag, exempelvis om försäkringsbolaget kan visa att en garanti är till försäkringstagarnas bästa. Detta kan vara fallet om försäkringsbolaget av organisatoriska skäl föredragit att bedriva förvaltning av tillgångar i separata bolag. Om verksamheten med att ställa ut borgens- eller garantiförbindelser blir tillräckligt omfattande och regelbunden kan den anses utgöra koncessionspliktig kreditförsäkringsrörelse. Av andra meningen i paragrafen framgår att förbudet inte omfattar bolag som har sådan koncession. 7 kap. 15 § Ändringen i paragrafen är föranledd av att grunder inte längre skall stadfästas. Övriga ändringar är språkliga. 7 kap. 17 § Paragrafens första stycke innehåller den s.k. femprocentsreglen som beskrivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5.12). Enligt den nuvarande lydelsen av andra stycket krävs inte tillstånd till ägande av aktier eller andelar i försäkringsbolag eller i juridiska personer vars verksamhet uteslutande har till ändamål att äga aktier i försäkringsaktiebolag (dvs. juridiska personer av holdingbolagstyp), att tillskjuta garantikapital i ömsesidiga försäkringsbolag, att förvalta försäkringsbolagens fastigheter eller att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande (biträdesbolag). Att förvalta en fastighet har hittills jämställts med att äga den. Bolag som sköter ett försäkringsbolags värdepappersförvaltning har i praxis ansetts utgöra biträdesbolag. I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5.6) har uttalats att det kan vara förenat med vissa risker om ett försäkringsbolag i för stor utsträckning avhänder sig bestämmanderätten över tillgångsförvaltningen till dotterbolag och att ägande av sådana dotterbolag därför bör kräva Finansinspektionens tillstånd. Andra stycket har med anledning härav ändrats. Vad gäller ägande av aktier och andelar i förvaltningsbolag vars uppgift är att förvalta sådana försäkringsbolagets tillgångar som kan användas för skuldtäckning, krävs fortsättningsvis Finansinspektionens medgivande då det är fråga om bolag som direkt eller indirekt har till uppgift att äga försäkringsbolagets skuldtäckningstillgångar. Är det däremot fråga om sådana förvaltningsbolag som förvaltar försäkringsbolagets nämnda tillgångar för dess räkning utan att äga dem, krävs inte tillstånd. Innehav som hänför sig till tiden före lagens ikraftträdande berörs inte av de föreslagna reglerna, se punkt 6 i övergångsbestämmelserna till FRL. Några inskränkningar införs inte beträffande försäkringsbolags innehav av aktier och andelar i publika försäkringsaktiebolag eller motsvarande utländska bolag. Beträffande försäkringsbolags ägande av företag som bedriver någon form av finansiell verksamhet gäller alltjämt bestämmelserna i 7 kap. 17 a §. 7 kap. 17 b § Paragrafen, som är ny, behandlar användningen av s.k. derivatinstrument. Under vissa omständigheter får ett försäkringsbolag använda sig av optioner, terminskontrakt och liknande finansiella instrument. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.14. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. 7 kap. 19 § Det nuvarande andra stycket innehåller idag regler om vilken information som ett försäkringsbolag skall lämna försäkringstagare när bolaget meddelar försäkringar genom gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES. Reglerna upphävs eftersom direktivbestämmelsen som låg till grund för bestämmelsen upphört att gälla enligt artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 37 i tredje livförsäkringsdirektivet. I fråga om trafikförsäkring ges enligt direktiven landet där risken finns möjlighet att kräva att försäkringstagaren skall informeras om bolagets representant i det landet. Sådana informationsbestämmelser för utländska försäkringsgivare som driver verksamhet här med stöd av LEF har förts in i trafikskadelagen (5 § fjärde stycket). Enligt tredje generationens direktiv skall direktivens informationsbestämmelser införlivas i landet där risken finns resp. åtagandena skall fullgöras. Informationsreglerna finns i artikel 31 och artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel 31 och bilaga 2 i tredje livförsäk- ringsdirektivet. Enligt den nya lydelsen av andra stycket bemyndigas regeringen eller Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som innehåller informationsbestämmelser i enlighet med direktivens regler. Bestämmelserna har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 5.7). Som en följd av att de tidigare bestämmelserna i andra stycket upphävs tas de nuvarande tredje och fjärde styckena bort. Det nuvarande femte stycket upphävs eftersom den direktivbestämmelse som låg till grund för regeln har upphävts genom artikel 37 i tredje livförsäkringsdirektivet. 8 kap. 7 § Tredje och fjärde styckena i paragrafen är nya. Av tredje stycket framgår att det är styrelsen som skall fastställa de riktlinjer som enligt 7 kap. 10 g § skall upprättas för placeringen av tillgångar som används för skuldtäckning. Styrelsen skall fortlöpande se över riktlinjerna och pröva om ändringar behövs och vidare tillse att riktlinjerna efterlevs. Ändringar kan bl.a. behövas med hänsyn till förändringar av det belopp som skall skuldtäckas liksom utvecklingen på de finansiella marknaderna. I fjärde stycket anges att styrelsen är ansvarig för att de i 7 kap. 9 § omnämnda uppgifterna om de försäkringstekniska skulderna och hur dessa har beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek lämnas till Finansinspektionen. Styrelsen ansvarar för att information om det huvudsakliga innehållet i placeringsriktlinjerna lämnas till försäkringstagarna och den som avser att teckna en försäkring i bolaget, jämför 7 kap. 10 g § andra stycket. 8 kap. 8 § Paragrafen, i sin nuvarande lydelse, omfattar endast beslut om ändring av grunder. Enligt föreslagen lydelse skall styrelsen besluta också om antagande av nya grunder. Det skall åligga styrelsen att vid beslut om antagande och ändring av grunder se till att kraven enligt bestämmelserna i 7 kap. 3-6 och 8 §§ är uppfyllda. De föreslagna ändringarna är en följd av att grunderna inte längre behöver ges in vid ansökan om koncession samt att ordningen med stadfästelse av grunder upphävs. Enligt förslaget till 7 kap. 8 a § skall bolaget tillställa Finansinspektionen såväl nya som ändrade livförsäkringsgrunder senast samtidigt med att de börjar tillämpas. Stadgandet i paragrafens nuvarande lydelse om skyldighet för styrelsen eller verkställande direktören att anmäla ändring av grunderna för registrering har därför utgått. Det nu gällande förbudet i sista meningen mot att verkställa ändringsbeslut före registreringen strider mot reglerna i tredje generationens försäkringsdirektiv och har därför upphävts. 10 kap. 5 § Första stycket punkt 4 har ändrats som en följd av att bestämmelser om belåning av försäkringsbrev inte längre skall tas upp i grunder utan direkt i villkoren för försäkringsavtalen. 11 kap. 7 § De nuvarande bestämmelserna i andra stycket innebär att obligationer och andra skuldförbindelser som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäk- ring eller premiereserven för s.k. långa skadeförsäkringar under vissa förutsättningar får tas upp till högre värde än vad som följer av bokföringslagen. Bestämmelserna har ändrats som en följd av de nya bestämmelserna om tillgångsslag som får användas för skuldtäckning i 7 kap. 10 §. I sakligt hänseende innebär detta att värderingsregeln blir tillämplig även på andra skadeförsäkringar än långa sådana. 12 kap. 8 § Paragrafen har ändrats till följd av kravet på stadfästelse av grunder har slopats. 12 kap. 13 § Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelser om belåning av försäkringsbrev hos bolaget inte längre skall regleras i grunderna utan upptas direkt i försäkringsvillkoren. 14 kap. 26 § Reglerna om överlåtelse vid konkurs och likvidation har anpassats till vad som enligt försäkringsdirektiven gäller för frivillig överlåtelse. Reglerna motsvarar 15 kap. 1 § första stycket. Nuvarande andra meningen i första stycket har för tydlighets skull brutits ut till ett nytt andra stycke. Paragrafens hittillsvarande andra stycke har utan ändring flyttats till den nya 26 a §. Det hittillsvarande tredje stycket har flyttats till den nya 26 b § tredje stycket. 14 kap. 26 a § Paragrafen är ny. Hittillsvarande 26 § andra stycket har utan ändring flyttats till paragrafens första stycke. Reglerna i andra och tredje stycket motsvarar reglerna i 15 kap. 4 § andra och tredje stycket. 14 kap. 26 b § Paragrafen är ny. Första och andra stycket motsvarar till stora delar 15 kap. 3 § andra och tredje styckena. Tredje stycket motsvarar 15 kap. 5 och 6 §§. 15 kap. Genom ändringarna i kapitlet införlivas framför allt bestämmelserna i artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäk- ringsdirektivet såvitt gäller svenska försäkringsbolag. 15 kap. 1 § Paragrafen, som innehåller regler för överlåtelse av försäkringsbestånd, ändras i första stycket såtillvida att begränsningen för försäkringsbolagen att överlåta endast till försäkringsgivare med koncession i Sverige (inkluderande försäkringsföretag som är verksamma här i landet med stöd av en koncession meddelad enligt reglerna i LUF) ändras till att omfatta även försäkringsgivare som är auktoriserad i ett annat land inom EES. Detta omfattar såväl försäkringsgivare med säte inom EES som filialer i EES till försäkringsgivare med säte utanför EES. Därutöver har redaktionella ändringar gjorts. 15 kap. 3 § Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning vid över- låtelse av försäkringsbestånd. Ändringarna beror på de direktivbestämmelser som anges i kommentaren till 15 kap. Första stycket har genomgått vissa redaktionella ändringar. Vidare anges i förtydligande syfte att det är beslut av det överlåtande bolagets stämma som åsyftas, något som i nuvarande skrivning endast framgår vid en jämförelse med 1 § tredje stycket. Däremot innehåller stycket efter ändringen inte längre någon uppgift om vilka kriterier som skall ligga till grund för prövningen. Sådana frågor behandlas i det nya andra stycket. Paragrafens andra stycke innehåller en katalog över de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall meddela tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas om tre särskilt angivna villkor är uppfyllda. För det första får försäkringstagarnas rätt inte försämras. Regeln motsvarar det sista ledet i det tidigare första stycket. Den övertagande försäkringsgivaren skall vidare ha en erforderlig kapitalbas även sedan överlåtelsen beaktats. Detta krav torde omfattas av nu gällande bestämmelser, men anges nu för tydlighetens skull särskilt i enlighet med direktivens lydelse. Sker överlåtelse till utländskt försäkringsföretag med koncession enligt LUF skall sådan förmån som medgivits enligt 23 a § LUF tas i beaktande, dvs. att vid beräkning av företagets solvensmarginal hänsyn tas till företagets verksamhet genom agenturer eller filialer i andra EES-länder. Slutligen skall den behöriga myndigheten i det land där riskerna är belägna (skadeförsäkring) eller där åtagandena skall fullgöras (livförsäkring) samtycka till överlåtelsen. Paragrafens tredje stycke är nytt. Om det är fråga om en utländsk försäk- ringsgivare skall kapitalbasens tillräcklighet intygas av behörig myndighet. Motsvarande regel fanns i det tidigare fjärde stycket. Är den övertagande försäkringsgivaren en EES-försäkringsgivare är hemlandsmyndigheten den behöriga myndigheten. Skall försäkringsbeståndet överlåtas till en filial eller agentur till en försäkringsgivare hemmahörande i ett land utanför EES, skall kapitalbasen intygas av den behöriga myndigheten i det EES-land där försäkringsgivaren är etablerad eller, om försäkringsgivaren är etablerad i flera EES-länder och försäkringsgivaren medgivits sådan förmån som anges i 23 a § LUF, den behöriga myndigheten i det land som försäkringsgivaren valt ut. 15 kap. 4 § Det tidigare första stycket har upphävts. Bestämmelsen finns nu i 3 § första stycket. Det nya andra stycket innehåller i enlighet med direktiven en bestämmelse om att den behöriga myndigheten i det land där skadeförsäkringsriskerna är belägna eller, när det gäller livförsäkring, det land där åtagandena skall fullgöras, skall ges tillfälle att yttra sig med anledning av överlåtelsen. I förekommande fall skall de behöriga myndigheterna i det land en sekundäretablering finns yttra sig. I det nya tredje stycket anges att Finansinspektionen får fatta beslut i överlåtelsefrågan när behövliga yttranden inkommit eller tre månader förflutit från det att den utländska myndigheten mottog ett meddelande från inspektionen. 15 kap. 5 § Paragrafen har ändrats redaktionellt. 15 kap. 6 § Underrättelseskyldigheten i paragrafen har inskränkts till att omfatta endast svenska bolag och utländska försäkringsgivare med koncession i Sverige. Andra utländska försäkringsgivares underrättelseskyldighet följer av hemlandets lagstiftning i enlighet med direktivens bestämmelser. 19 kap. 1 § Paragrafens första stycke ändras i enlighet med Sveriges inträde i EU. Reglerna om bl.a. samarbete mellan tillsynsmyndigheterna gäller nu för Sverige enligt de åtaganden som följer med inträdet i EU dvs. gentemot andra EU-länder samt i enlighet med de avtal som EG har ingått med länder utanför EU. I nuläget avses därmed EES-avtalet och Schweiz-avtalet. 19 kap. 2 § I första stycket har till katalogen över de administrativa förverkandegrunderna lagts en bestämmelse om förverkande av koncessionen när ett försäkringsbolag under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet. Regeln omfattar endast fall där ett försäkringsbolag rent faktiskt inte bedriver verksamhet under den angivna tiden. Däremot är det inte meningen att regeringen härigenom skall ha möjlighet att förverka koncessionen för ett bolag som under en tid låter en eller flera av de försäkringsklasser man har koncession för vara vilande medan verksamheten i andra försäkringsklasser alltjämt pågår. Ändringen föranleds av artikel 22.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26.1 i första liv- försäkringsdirektivet (i lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkrings- direktivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). I övrigt är änd- ringarna redaktionella. 19 kap. 3 § Första styckets andra mening - som rör bolag som driver verksamhet i ett annat land inom EES, genom gränsöverskridande verksamhet eller genom etablering - ändras som en följd av principen om hemlandstillsyn. Eftersom värdlandsmyndigheten inte längre har det primära tillsynsansvaret, skall bolaget lämna den utländska myndigheten de upplysningar den behöver för att fullgöra de uppgifterna. 19 kap. 10 § Paragrafens språkliga utformning har ändrats efter mönster av motsvarande bestämmelsen i 24 a § LUF. Därutöver består ändringarna i att kretsen av personer som skall lämna uppgifter om Finansinspektionen begär det vidgas i någon mån. I första punkten nämns således inte bara styrelsen och verkställande direktören i ett aktiebolag utan också motsvarande organ i ett företag som har en annan associationsform, samt ledningen i företag som, utan att enbart vara inriktade på att biträda försäkringsgivaren i dennes verksamhet, står under försäkringsgivarens bestämmande inflytande. Att det skall föreligga ett bestämmande inflytande innebär att informationsplikten åvilar alla företag som ingår i en koncern med ett försäkringsbolag som moderbolag. Vidare har tarifföreningar utmönstrats i andra punkten. Sådana förekommer inte längre. 19 kap. 11 § Genom en ändring i andra stycket 3 får Finansinspektionen möjlighet att ingripa om försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§. Bolagets styrelse ansvarar för riktlinjernas utformning, se 8 kap. 7 §. Inspektionen har vidare, genom en ändring i andra stycket 4, möjlighet att ingripa, förutom i fall då de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga, även då ett försäkringsbolag vid sin kapitalplacering inte iakttagit bestämmelserna i 7 kap. 9 a-10 e §§. Det kan t.ex röra sig om fall där ett försäkringsbolag placerar i ett otillåtet tillgångsslag eller inte har tillgångarna lokaliserade på föreskrivet sätt. Ändringarna i fjärde stycket är en följd av att Finansinspektionen enligt principen om hemlandstillsyn nu har ansvaret för ingripanden mot försäkrings- bolag med anledning av missförhållanden i verksamhet som bolaget driver i ett annat land inom EES vare sig det sker från en sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet. Inspektionen skall underrätta den utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Bestämmelsen föranleds av artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet och är en spegelbild av 6 kap. 5 § första till tredje stycket LEF, se kommentaren till det lagrummet. Inspektionens möjlighet att förbjuda gränsöverskridande verksamhet utgår eftersom en koncession enligt principen om en enda auktorisation generellt inte kan begränsas till att gälla endast inom Sverige, utan skall vara giltig för verksamhet inom hela EES (artikel 7 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 4 i tredje livförsäkringsdirektivet). I och för sig kan Finansinspektionen begränsa ett försäkringsbolags verksamhet i ett annat land inom EES, men det skall i så fall motiveras av förhållanden som i sig också skulle kunna föranleda begränsningar av verksamheten här i landet, se kommentaren till 2 a kap. 5 §. Enligt ett tillägg i sjätte stycket utökas möjligheten att förbjuda eller begränsa ett försäkringsbolags förfogande över sina tillgångar här i landet. Åtgärder kan vidtas redan när kapitalbasen understiger solvensmarginalen och inspektionen gör bedömningen att det inte är tillräckligt att upprätta en plan för återställande av en sund finansiell ställning. Eftersom det här är fråga om en mycket ingripande åtgärd på ett tidigt stadium skall åtgärden naturligtvis utnyttjas med försiktighet. Bestämmelsen motiveras av artikel 20.2 andra stycket i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24.2 andra stycket första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 13.2 andra stycket i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 12.2 andra stycket i tredje livförsäkringsdirektivet). Bestämmelsen ändras även så att beslut om inskränkning av förfoganderätten fattas av Finansinspektionen istället för regeringen. Vidare införs en möjlighet för inspektionen att vidta motsvarande åtgärder i samband med förverkande av bolagets koncession i avvaktan på beslut enligt 14 kap. 3 § om tvångslikvidation i den mån det behövs till skydd för försäkringstagarnas intressen. Bestämmelsen föranleds av 22.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och 26.1 i första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). Det sista ledet i stycket i dess gamla lydelse återfinns nu i 11 a §. Stycket har omarbetats redaktionellt. 19 kap. 11 a § Paragrafen är ny. Första stycket, som delvis motsvarar det tidigare 11 § sjätte stycket, stadgar om en skyldighet för Finansinspektionen att meddela vissa beslut till de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES där bolaget bedriver verksamhet. Bestämmelsen föranleds av artikel 20 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 3 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet) samt av artikel 22.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26.1 i första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). Enligt direktivbestämmelserna är värdlandsmyndigheterna när de mottagit anmälan om att hemlandet förklarat en auktorisation förverkad skyldiga vidta åtgärder för att förhindra att företaget inleder ny verksamhet inom deras territorium. Motsvarande skyldighet för Finansinspektionen vid meddelande från hemlandet finns i 7 kap. 1 § LEF. Enligt bestämmelsen i andra stycket, vilken grundar sig på samma artiklar i direktiven som första stycket, får Finansinspektionen i samband med anmälan av beslut om inskränkning av bolagets förfoganderätt över sina tillgångar begära att ett värdland vidtar motsvarande åtgärd. I samband med regeringens förverkande av bolagets koncession får Finansinspektionen dessutom begära att försäkringsgivarens värdlandsmyndighet även vidtar andra åtgärder till skydd för de försäkrades intressen. 19 kap. 13 § I 2 a kap. införs nya regler i fråga om svenska försäkringsbolags verksamhet i andra länder inom EES. Som en följd härav tas i första stycket in regler om rätt att överklaga Finansinspektionens beslut enligt de nya reglerna. Bestämmelsen gäller endast talan mot faktiskt meddelade beslut. Möjlighet att begära domstolens prövning i fall där beslut inte fattats eller åtgärd inte vidtagits inom föreskriven tid behandlas i 13 a §. 19 kap. 13 a § Paragrafen ändras så att möjlighet att begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls införs även beträffande uteblivna beslut i ärenden som avses i de nya bestämmelserna i 2 a kap. 2, 3, 5 och 6 §§. Dessutom har det i förtydligande syfte i det nya andra stycket angetts att det, om beslut inte fattats inom angiven tid, skall anses som om beslut inte meddelats av regeringen eller av Finansinspektionen. 21 kap. 2 § I första stycket företas en redaktionell ändring genom att en särskilt angiven möjlighet att förena sådant föreläggande som avses i första stycket med vite tas bort. Möjligheten att förena föreläggande med vite får istället framgå efter ändring av tredje stycket. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I punkten 1 behandlas tidpunkt för ikraftträdandet. Punkten 2 behandlar sådana ändringar av försäkringsbolagens bolagsordningar som föranleds av de nya bestämmelserna. Bolagen kan givetvis före den nya lagens ikraftträdande besluta om nödvändiga ändringar i bolagsordningen, så att denna överensstämmer med den nya lagen. I sådana fall kan, om det är lämpligt, i beslutet anges att ändringarna gäller från och med dagen för lagens ikraftträdande. Om det inte varit möjligt att före den 1 juli 1995 genomföra sådana ändringar, skall styrelsen lägga fram ändringsförslagen på den första bolagstämma som hålls därefter. Bestämmelserna om förbud för försäkringsbolag att ingå borgensförbindelser och liknande gäller enligt punkt 3 inte förbindelser som ingåtts före lagens ikraftträdande. Punkt 4 gäller livförsäkringsbolags placeringar och innehåller bestämmelser om avveckling av engagemang hänförliga till en enskild emittent eller låntagare, ner till den nivå som anges i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3 och som följer av artikel 22.1 första stycket b i det tredje livförsäkringsdirektivet. Sverige har, inom ramen för förhandlingar om EG-medlemskap, medgivits en övergångstid för avveckling av engagemang som överstiger i den gräns som anges i artikeln, i enlighet med vad som framgår av förevarande punkt. Se även den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.8. Av första stycket framgår att övergångsbestämmelsen gäller endast sådana engagemang som vid lagens ikraftträdande överskrider gränserna i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3. Ett försäkringsbolag vars placeringar vid tiden för lagens ikraftträdande ligger inom dessa gränser får alltså inte efter denna tidpunkt öka sina placeringar så att de överskrider gränserna. Av andra och tredje styckena framgår de gränser som skall gälla övergångsvis. Efter den 30 juni 1996 får placeringarna inte överskrida tjugo procent av det belopp som skall skuldtäckas och senast den 31 december 1999 skall de gränser som anges i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3 gälla. Meningen är att bolagen inom den tid som anges i andra och tredje stycket skall avveckla de innehav som inte uppfyller begränsningsreglerna i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3. I fjärde stycket har därför införts ett förbud att öka placeringens andel av det belopp som skall skuldtäckas. Även om ett bolag enligt denna övergångsbestämmelse har rätt att överskrida gränserna för enhandsengagemang får enligt femte stycket den del av placeringen som omfattar aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent aldrig överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. Grunderna innehåller för närvarande bestämmelser som närmast har vill- korskaraktär. Det gäller bl.a. villkoren för försäkringstagarens rätt till återköp och fribrev och för belåning av försäkringsbrev hos bolaget, för verkan av underlåtenhet att betala premie, för försäkringstagarens rätt när för- säkringen i andra fall upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, för förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning och villkoren för tilldelning av återbäring. För långvarig skadeförsäkring gäller det bl.a. försäkringstagarnas rätt när försäkringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet. För liv- och sjukränta som hör till skadeförsäkring gäller det villkoren för rätt till återköp. Grunderna kommer efter ikraftträdandet av 7 kap. 3 § i dess nya lydelse inte längre att reglera angivna ämnen. För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 7 kap. 3 § skall dock, tills den bestämmelsen trätt i kraft, samma regler som nu gälla om grundernas innehåll. Punkt 5 första stycket innehåller bestämmelser om detta. Regleringen är en följd av att 7 kap. 5-7 §§ och 8 § första och andra stycket upphävs respektive ändras vid en tidigare tidpunkt än ändringen i 7 kap. 3 § träder i kraft. För försäkringar som meddelas före ikraftträdandet av 7 kap. 3 § och som fortfarande gäller när den bestämmelsen träder i kraft skall naturligtvis gällande grunder ha fortsatt giltighet. Denna regel, som inte är undantagslös, finns i andra stycket. I den mån bestämmelserna överförs till villkoren behöver grunderna inte reglera samma frågor utan de nya reglerna om vad grunderna skall innehålla kan gälla. Även för försäkringar som meddelas före ikraftträdandet av nya 7 kap. 3 § skall det föreslagna anmälningsförfarandet i 7 kap. 8 a § tillämpas. Anmälningsskyldigheten skall emellertid för sådana gamla försäkringar gälla samma bestämmelser som för nya försäkringar, dvs. grunderna för beräkning av försäkringspremier, premiereserv, tekniska återköpsvärden och grunderna för återbäring till försäkringstagarna. Detta anges särskilt i tredje stycket. De föreslagna ändringarna i 7 kap. 17 § innebär att Finansinspektionens medgivande krävs även för större innehav av aktier och andelar i vissa förvaltningsbolag. För ett sådant innehav som ett försäkringsbolag har vid lagens ikraftträdande, och som då var tillståndsfritt, behöver något medgivande inte inhämtas. Detta framgår av punkt 6. Om ett försäkringsbolag efter lagens ikraftträdande ökar sitt tidigare innehav av sådana aktier och andelar krävs naturligtvis tillstånd enligt 7 kap. 17 §. 248 10.2 Förslaget till lag om ändring i lag (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 1 kap. 2 § Ändringen består i att femte stycket upphävs. Till följd av införandet av principerna om hemlandstillsyn och en enda auktorisation har de bestämmelser som stycket hänvisar till upphävts. 1 kap. 3 § Paragrafens första stycke utmönstras. Det innehåller definitioner av land där försäkringsrisken skall anses vara belägen. I och med införandet av principen om hemlandstillsyn upphävs eller ändras de flesta regler om de situationer som definitionen tar sikte på. Motsvarande regler kommer nu istället att finnas i FRL varför en motsvarande definition kommer att införas i den lagen. Någon situation då definitionen blir tillämplig finns dock kvar i LEF. Hänvisning kommer då att göras till den nya definitionsbestämmelsen i FRL. 1 kap. 5 § Paragrafens tredje stycke upphävs till följd av att principen om hemlandstillsyn nu införs. Undantag från placeringsreglerna för försäkringar enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder (fondförsäkringar) åligger hemlandsmyndigheten. 2 kap. 1 § Paragrafen upptar efter ändringarna den grundläggande bestämmelsen om en utländsk försäkringsgivares rätt att här i landet driva verksamhet. Till följd av att principen om en enda auktorisation genomförs tas kravet på koncession bort. Bestämmelsen innebär att den utländske försäkringsgivaren med stöd av sin hemlandsauktorisation kan driva verksamhet här i landet dels genom en sekundäretablering, dels genom gränsöverskridande verksamhet. Termen sekundäretablering, som definieras i 2 §, avser etablering av annat än ett företag bildat enligt svensk lag med svensk koncession att driva försäkringsverksamhet. Termen införs beträffande svenska bolags etableringar inom EES genom 2 a kap. 1 § FRL. Försäkringsgivaren får starta verksamheten genom sekundäretablering senast två månader efter det att Finansinspektionen tagit emot meddelandet om etableringen från hemlandsmyndigheten. Gränsöver- skridande verksamhet kan inledas från det att Finansinspektionen fått ett meddelande från hemlandsmyndigheten om försäkringsgivarens avsikt. Närmare bestämmelser om innehållet i underrättelse enligt punkt 1 och punkt 2 återfinns i 4 § resp. 4 a §. Senare delen av det tidigare första stycket har efter vissa justeringar förts över till 2 §. Andra t.o.m femte stycket är flyttade till 3 §. Sjätte och sjunde stycket utgår eftersom koncession inte längre behövs för att en utländsk försäkringsgivare skall få driva verksamhet enligt denna lag. 2 kap. 2 § Den grundläggande regeln om de förutsättningar som skall vara uppfyllda för EES-försäkringsgivares verksamhet i landet genom gränsöverskridande verksamhet återfinns efter justeringar i 1 §. Paragrafen innehåller nu en definition av vilka etableringsformer som faller inom begreppet "sekundäretablering". Definitionen motsvarar senare delen av det tidigare 1 § första stycket. Definitionen utgår från direktivens bestämmelser i artikel 1.b i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Uttrycket "filial" används där för att beteckna agentur eller filial till en försäkringsgivare. Enligt artikeln skall beteckningen filial också användas med "beaktande av artikel 3" i både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet. Enligt artikel 3 i dessa direktiv skall en försäkringsgivares stadigvarande närvaro i en medlemsstat betraktas som en agentur eller filial även om närvaron inte har den formen utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget på samma sätt som agentur. Någon ändring i betydelsen av begreppen agentur och filial i förhållande till vad som nu gäller är inte avsedd. 2 kap. 3 § Paragrafen upphävs i sin nuvarande lydelse. Begränsningen för gränsöverskridande verksamhet till vissa risker utgår till följd av att motsvarande direktivbestämmelser i artikel 12.2 i andra skadeförsäkringsdirektivet upphävs genom artikel 37 i tredje skadeförsäkringsdirektivet. Paragrafen har fått helt nytt innehåll. Dess nya lydelse består av delar av tidigare 1 §, se kommentarerna till det lagrummet. Femte stycket innehåller skyldigheter för ombud till försäkringssammanslutningar. Stycket motsvaras i hittillsvarande lagstiftning av 4 kap. 1 §. Den paragrafen upphävs. Bestämmelsen ändras som en följd av att det är tillsynsmyndigheten i försäkringssammanslutningens hemland som har ansvaret för tillsynen över verksamheten även här i landet. Det är därför riktigare att ange att ombudet skall rätta sig efter de beslut och föreskrifter som en svensk myndighet kan komma att meddela med stöd av lagen eller av annan författning. Sådana författningsbestämmelser får inte stå i strid med Sveriges åtaganden som EU-medlem. 2 kap. 4 § Paragrafens tidigare bestämmelser utmönstras till följd av att principen om en enda auktorisation nu införs. Paragrafen har fått helt nytt innehåll. Paragrafens lydelse bygger på bestämmelserna i artikel 10 punkterna 1 och 2 i både första skadeförsäk- ringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet). Första stycket anger det innehåll som en underrättelse enligt 1 § 1 från försäkringsgivarens hemlandsmyndighet skall ha för att en EES-försäkringsgivare skall få driva verksamhet från en sekundäretablering. Enligt en särskild regel i andra stycket skall, om försäkringsgivaren ämnar meddela trafikförsäkringar, underrättelsen också innehålla en försäkran av försäkringsgivaren att denne är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 a kap. 1 § FRL. Enligt tredje stycket skall försäkringsgivaren meddela Finansinspektionen om ändring i verksamheten minst en månad innan ändringen företas. 2 kap. 4 a § Paragrafen är ny. Den behandlar innehållet i en underrättelse enligt 1 § 2 om att en försäkringsgivare skall driva gränsöverskridande verksamhet.Paragrafens lydelse bygger på bestämmelser i artiklarna 14 och 16 i andra skadeförsäkringsdirektivet samt artiklarna 11 och 14 i andra livförsäk- ringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 34 i tredje skadeförsäkrings- direktivet och artikel 35 i tredje livförsäkringsdirektivet). En förutsättning för gränsöverskridande verksamhet här i landet är att underrättelsen enligt 1 § 2 innehåller ett antal olika uppgifter, se vidare lagtextens lydelse och lydelsen av 2 a kap. 5 § FRL. I övrigt motsvarar para- grafen 2 kap 4 § ovan. 2 kap. 5 § Enligt det nuvarande tredje stycket får en försäkringsgivare som i sitt hemland bedriver såväl skadeförsäkringsverksamhet som livförsäkringsverksamhet här i landet endast driva skadeförsäkringsverksamhet. Till följd av artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet) finns inte längre någon möjlighet att upprätthålla en sådan begränsning. Tredje stycket har därför upphävts. I övrigt har följdändringar gjorts. 2 kap. 6 § Paragrafen är ny och innehåller den nuvarande 5 kap. 12 § som flyttats hit. Paragrafen har också justerats. Den äldre lydelsen anger att nedsättning av livförsäkringspremier som enligt fastställda grunder tillämpas av försäkringsgivaren inte får ske annat än som återbäring. Eftersom det enligt tredje livförsäkringsdirektivet inte längre skall förekomma systematiskt förhandsgodkännande av grunder bör bestämmelsen i stället anknyta till de grunder (eller andra tekniska underlagsberäkningar) som faktiskt tillämpas av försäkringsgivaren. 2 kap. 7 § Paragrafen är ny och innehåller nuvarande 5 kap. 13 § som utan ändring flyttats hit. 3 - 5 kap. Tredje kapitlet upphör att gälla, eftersom koncession inte längre kommer att krävas för en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Fjärde kapitlet samt 5 kap. 1-11 §§ utmönstras på grund av att principen om hemlandstillsyn nu genomförs. Bestämmelserna rör i allt sådant som det fortsättningsvis ankommer på försäkringsgivarens hemlandsmyndighet att utöva kontroll över. Förutvarande 5 kap 12 § överförs med vissa justeringar till den nya 2 kap. 6 §. 5 kap. 13 § flyttas oförändrad till den nya 2 kap. 7 §. 5 kap. 14 § överförs efter vissa justeringar till 6 kap. 6 §. 6 kap. Det är inte längre Finansinspektionen som skall ha huvudansvaret för tillsynen över EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, utan den utländska hemlandsmyndigheten. Kapitlets rubrik bör därför lyda "Finansinspektionens uppgifter m.m.". Mellanrubrikerna bör utgå. Tidigare 6 kap. 6 § skall upphävas eftersom den behandlar förverkande av koncession. Detsamma gäller 7 § eftersom frågor om Finansinspektionens upplysningar till andra tillsynsmyndigheter i stället behandlas i 1 §. Bestämmelserna i 8 § upphävs eftersom där behandlade frågor om inspektionens ingripanden m.m. till viss del inte längre är aktuella till följd av genomförandet av principen om hemlandstillsyn och i övrigt över- förts till 3-5 §§. 6 kap. 1 § Genom 6 kap. 1 och 3 §§ införlivas artikel 19.2 i första skadeförsäkringsd- irektivet (i dess lydelse enligt artikel 11 i tredje skadeförsäkringsdirektivet) och artikel 23.2 i första livförsäkringsdirektivet ( i dess lydelse enligt artikel 10 i tredje livförsäkringsdirektivet) samt artikel 14 i första skadeförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 10 i tredje skadeför- säkringsdirektivet och artikel 16 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet). Genom 6 kap. 3 § införlivas även artikel 40.2 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Första stycket anger att Finansinspektionen skall följa en EES-försäkrings- givares verksamhet här i landet i den utsträckning det behövs för att inspek- tionen skall kunna fullgöra de uppgifter som följer av lagen. Inspektionen skall även fortsättningsvis i fråga om EES-försäkringsgivare verka för en sund utveckling av försäkringsverksamheten. Detta skall ske med beaktande av de regler som införs som en följd av hemlandstillsynen, dvs. att den finansiella tillsynen primärt ligger inom den utländska hemlandsmyndighetens ansvarsområde. En viktig uppgift för inspektionen är enligt andra stycket att kunna till- handahålla de uppgifter som tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn. I praktiken torde det samarbete mellan Finans- inspektionen och andra tillsynsmyndigheter som också nämns i stycket komma att regleras genom överenskommelser mellan de behöriga myndigheterna. Enligt tredje stycket, som är nytt, har hemlandsmyndigheten rätt att här i landet göra egna undersökningar hos sekundäretableringar här i landet. 6 kap. 3 § Enligt första stycket skall en EES-försäkringsgivare som är verksam här i landet, vare sig det sker från en sekundäretablering eller genom gränsöver- skridande verksamhet, lämna Finansinspektionen de upplysningar som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag. I första hand torde det röra sig om uppgifter för att informera försäkringsgivarens hemlandsmyndighet, om den myndigheten begär upplysningar eller Finansinspektionen enligt ett avtal med myndigheten i fråga skall försörja den med information. Inspektionen kan vidare behöva underlag för att ta ställning till om ett ingripande t.ex. enligt 5 § skall göras. Dessutom kan inspektionen behöva uppgifter från försäkringsgi- varen om tillsynsmyndigheten i dennes hemland ingripit mot företaget och inspek- tionen med anledning av detta skall vidta någon åtgärd. Inspektionen har även möjlighet att göra stickprovskontroller för att kontrollera att avtalsvillkor och andra dokument som ej omfattas av hemlandsmyndighetens tillsyn överensstämmer med den svenska lagstiftningen. Den här gjorda uppräkningen är inte avsedd att vara uttömmande; det kan säkerligen finnas ytterligare situationer när det är befogat att inspektionen begär upplysningar av en EES-försäkringsgivare. Bestämmelserna i förutvarande andra stycket om skyldighet att hålla tillgångar, räkenskaper och andra tillgångar tillgängliga för Finansinspektionens granskning har arbetats in i första stycket. Visserligen är det typiskt sett, i enlighet med principen om hemlandskontroll, hemlandets tillsynsmyndighet som skall fullgöra uppgiften att granska bl.a. handlingar och räkenskaper. Det är emellertid inte uteslutet att Finansinspektionen i vissa fall skall företa en sådan granskning. Det skall ske bl.a. om inspektionen, för att kunna fullgöra sina skyldigheter mot den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland enligt 1 § eller i övrigt enligt lagen behöver det. 6 kap. 4 § Ändringarna i paragrafen motsvarar i huvudsak ändringarna i 19 kap. 10 § FRL. Punkten 3 utgår till följd av att 4 kap. 2 § upphävs. Se i övrigt kommentaren till 19 kap. 10 § FRL. 6 kap. 5 § Genom ändringarna i paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 40.3-40.9 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Trots att Finansinspektionen inte längre skall meddela koncession för en EES-försäkringsgivares verksamhet här i landet och inte heller har huvudansvaret för tillsynen över verksamheten finns det enligt bestämmelserna i direktiven en möjlighet att ge inspektionen vissa befogenheter. Om en försäkringsgivare överträder lagen eller föreskrift meddelad med stöd av lagen eller om försäkringsgivaren på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här bör inspektionen ha möjlighet att anmoda försäkringsgivaren att rätta sig, se första stycket. Om rättelse inte sker skall inspektionen underrätta den behöriga hemlandsmyndigheten. Enligt andra stycket får inspektionen, om det visar sig att rättelse ändå inte sker, förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att träffa nya försäkringsavtal om skadeförsäkringsrisker och livförsäkrings- åtaganden här i landet. Förbudet att träffa nya försäkringsavtal får avse risker belägna här i landet och åtaganden som skall fullgöras här. Definitionen av vad som avses med det land där skadeförsäkringsrisker skall anses belägna eller det land i vilket åtagandet skall fullgöras finns i 1 kap. 9 a § i FRL. Uttrycken har samma betydelse här. Inspektionen har alltså inte utan hemlandsmyndighetens medgivande möjlighet att förbjuda försäkringsgivaren att från sin etablering här i landet bedriva försäkringsverksamhet gentemot ett annat land inom EES. Det får förutsättas att missförhållandena är allvarliga för att inspektionen skall vidta så ingripande åtgärder. Utgångspunkten bör nämligen vara att inspektionen normalt skall förlita sig på att hemlandets tillsynsmyndighet vidtar de åtgärder som behövs. Inspektionens omedelbara ingripande utan föregående meddelande till hemlandsmyndigheten skall således vara nödvändigt för att en allvarlig överträdelse av reglerna utan dröjsmål skall upphöra eller för att skydda försäkringstagarna. Finansinspektionen får enligt tredje stycket, under förutsättning att hemlandsmyndighetens ingripande inte kan avvaktas, utan att underrätta den behöriga myndigheten ingripa mot ett försäkringsföretag som bryter mot reglerna genom att bl.a. förbjuda det att ingå nya försäkringsavtal. Enligt fjärde stycket får Finansinspektionen i brådskande fall - utan att först underrätta den behöriga myndigheten - förordna ett ombud om en sekun- däretablering står utan ledning och det föreligger fara för att tillsättande av ett ombud dröjer. En förutsättning är även att saken är så brådskande att det inte går att avvakta att hemlandets tillsynsmyndighet ingriper. I sådant fall skall inspektionen genast meddela hemlandsmyndigheten. Förordnandet skall utan dröjsmål enligt 8 kap. 1 § kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. 6 kap. 5 a § Paragrafen är ny. Förutvarande femte och sjätte stycket i 5 § flyttas efter vissa ändringar hit. Första stycket, förutvarande 5 § femte stycke, har endast genomgått några redaktionella ändringar. Paragrafens andra stycke, förutvarande 5 § sjätte stycke, har omarbetats helt. De befogenheter Finansinspektionen nu har rimmar mindre väl med principen om hemlandskontroll. I stället åläggs inspektionen en skyldighet att biträda hemlandets myndighet med verkställigheten av ett beslut den utländska myndigheten fattat om hur verksamheten skall drivas sedan denna myndighet ingripit genom att hindra försäkringsgivaren att fortsätta verksamheten. 6 kap. 6 § Paragrafen motsvarar tidigare 5 kap. 14 §. Den ändras för att stämma överens med principen om hemlandstillsyn. Samma förfarande som i 5 § första-tredje stycket skall tillämpas. Av konsumentskyddsskäl får inspektionen, i enlighet med 5 § fjärde stycke, förordna ett ombud. Hemlandsmyndigheten skall utan dröjsmål underrättas därom. 6 kap. 7 § Paragrafen upphävs. Den reglerar utbyte av information till hemlandsmyndigheten till försäkringsgivare som i Sverige bedriver gränsöverskridande verksamhet. Skyldigheten har i enlighet med principen om hemlandstillsyn utökats och ingår nu i 1 § som behandlar både etablering och gränsöverskridande verksamhet. 6 kap. 8 § Paragrafen utmönstras till följd av att principen om hemlandstillsyn utökas till att gälla både etablering och gränsöverskridande verksamhet. Det förfarande som Finansinspektionen har att följa när en försäkringsgivare överträder de svenska bestämmelser den omfattas av i sin verksamhet här regleras istället i 5 § både vad gäller försäkringsgivares verksamhet genom sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet. 6 kap. 9 § Om en försäkringsgivare hemmahörande i ett annat land inom EES driver för- säkringsverksamhet här utan att ha iakttagit bestämmelserna i 2 kap. får Finansinspektionen enligt andra stycket förelägga försäkringsgivaren att upphöra med verksamheten. Detta gäller oavsett om verksamheten drivs från en sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet. Nuvarande bestämmelse i tredje stycket behöver därigenom inte behållas. I likhet med andra situationer när Finansinspektionen ingriper mot en EES-försäkringsgivare skall hemlandets myndighet underrättas. 6 kap. 10 § Förutvarande 6 kap 10 § har utan ändring flyttats till 8 kap. 4 a §. Bestämmelsen i sin nya lydelse motsvarar förutvarande 6 kap 11 §. Eftersom genomförandet av principen om hemlandstillsyn innebär att Finansinspektionen inte kommer att ha huvudansvaret för tillsynen beträffande verksamheter som drivs av EES-försäkringsgivare här i landet stadgas här endast att regeringen har möjlighet att föreskriva att en försäkringsgivare som har en sekundäretablering här skall delta i bekostandet av Finansinspektionens verksamhet. Frågan om denna möjlighet skall utnyttjas bör bero tills det närmare klarlagts i vilken utsträckning inspektionen kommer att ha befattning med sådan verksamhet. 7 kap. 1 § Paragrafen har fått nytt innehåll. Den anger nu de åtgärder Finansinspektionen i enlighet med hemlandstillsynen får vidta när en försäkringsgivares auktorisation återkallas eller verksamheten annars måste upphöra på grund av en myndighets beslut samt förutsättningarna för sådana åtgärder. Huvudansvaret och initiativrätten till åtgärder ligger på den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland utom vad gäller förhindrandet av fortsatt verksamhet i landet. Bestämmelsen återfinns i artikel 22.1 andra stycket i första skadeförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet) och artikel 26.1 andra stycket i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). Finansinspektionen skall också biträda hemlandsmyndigheten genom att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över de tillgångar som finns här i landet, eller begränsa förfoganderätten. Inspektionen skall dessutom på initiativ av hemlandsmyndigheten vidta åtgärder för att förhindra att försäkringsgivaren, trots att auktorisationen återkallats, fortsätter respektive återupptar verksamheten genom att marknadsföra sig eller meddela nya försäkringar. I paragrafen åläggs också inspektionen en allmän skyldighet att biträda hemlandsmyndigheten i den mån det behövs och begärs vid avvecklingen av en försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Finansinspektionen får då vidta sådana åtgärder som den i motsvarande fall skulle få besluta om när det gäller ett svenskt försäkringsbolag. Meningen med sistnämnda stadgande är att avskära möjligheten för inspektionen att på anmodan från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland vidta åtgärder som inte är tillåtna enligt svensk lag. 7 kap. 2 § Paragrafen utmönstras till följd av att principen om hemlandstillsyn nu införs. Se kommentaren till ändringen av 4 a § förmånsrättslagen. 7 kap. 3 § Genom paragrafen införlivas artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet. Paragrafen ändras i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Det är hemlandsmyndigheten som har att pröva frågan om tillstånd till överlåtelse av ett försäkringsbestånd, även när beståndet härrör från verksamhet här i landet. Finansinspektionen kommer emellertid att beredas tillfälle att yttra sig över sådana frågor. Eftersom inspektionen i ett sådant yttrande har möjlighet att förklara att den motsätter sig överlåtelsen anges i paragrafens första stycke vilka kriterier som skall vara uppfyllda vid överlåtelse av ett försäkringsbestånd som består av försäkringar som avser risker belägna i Sverige. Dessa kriterier överensstämmer med vad som gäller enligt 15 kap. 3 § andra stycket FRL. Enligt direktivens bestämmelser skall en tillfrågad myndighet presumeras ha lämnat sitt tysta medgivande till överlåtelsen om den inte yttrat sig inom tre månader från det att den bereddes tillfälle till detta. Det framstår emellertid som lämpligare att inspektionens ställningstagande i samtliga fall kommer till konkret uttryck. I andra stycket föreskrivs därför att inspektionen skall yttra sig över en förfrågan från ett annat land inom tre månader. Tredje stycket motsvarar bestämmelsen i den sista meningen i det nuvarande femte stycket. Berörda försäkringstagare och livräntetagare skall således beredas tillfälle att anmäla om de har något att erinra mot överlåtelsen innan inspektionen lämnar sitt yttrande till den överlåtande försäkringsgivarens hemlandsmyndighet. Inspektionen skall därvid använda det kungörelseförfarande som föreskrivs i 15 kap. 4 § FRL. 8 kap. 1 § Paragrafen ändras till följd av de lagändringar som görs p.g.a. principen om hemlandstillsyn. Bestämmelser om kungörelse av förordnande av ombud enligt 6 kap. 5 och 6 §§ och beslut om att förbjuda eller begränsa försäkringsgivares förfoganderätt över sina tillgångar har tillkommit. 8 kap. 4 § Ändringen är en följd av att bestämmelserna i 5 kap. 14 § med ändringar förts över till 6 kap. 6 § och att 7 kap. 1 § inte längre innehåller någon bestämmelse om ombud. Det har dessutom tillkommit en möjlighet att utse ombud i 6 kap. 5 §. 8 kap. 4 a § 6 kap. 10 § har utan ändring flyttats till denna nya paragraf. 8 kap. 5 § Tredje stycket upphävs till följd av principen om hemlandstillsyn. Nuvarande fjärde stycket upphävs eftersom direktivbestämmelsen som låg till grund för bestämmelsen upphört att gälla enligt artikel 43 i tredje skade- försäkringsdirektivet och artikel 31 i tredje livförsäkringsdirektivet. I fråga om trafikförsäkring har motsvarande informationsbestämmelser förts in i trafikskadelagen (5 § fjärde stycket). Den nuvarande särbestämmelsen i andra stycket om information till försäkringstagarna angående representant för ett trafikförsäkringsföretag har också flyttats till samma lagrum i trafikskadelagen. Direktivens informationsregler finns i artikel 31 och artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel 31 och bilaga 2 i tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt den nya lydelsen av tredje stycket bemyndigas Finansinspektionen, efter delegation av regeringen, att utfärda föreskrifter som innehåller informationsbestäm-melser i enlighet med direktivens regler. Det tidigare femte stycket upphävs eftersom den direktivbestämmelse som låg till grund för regeln har upphävts genom artikel 37 i tredje livför- säkringsdirektivet. 8 kap. 6 § Ändringarna i paragrafen är en följd av att vissa ärendetyper utmönstrats och andra kommit till. 8 kap. 7 § Paragrafen utmönstras eftersom koncession inte längre kommer att krävas av en utländsk EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. 8 kap. 9 § Straffbestämmelsen upphävs. Se vidare avsnitt 7. Punkterna 2-4 i övergångsbestämmelserna till denna lag upphävs i och med att koncessionskravet försvinner i enlighet med principen om hemlandstillsyn, se författningskommentaren till nya övergångsbestämmelserna punkt 3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I punkten 1 anges dagen för ikraftträdandet. Någon övergångsbestämmelse som syftar till att reglera hur de ansökningar om koncession som kan finnas vid lagens ikraftträdande och som inte slutbehandlats skall hanteras föreslås inte. Det är inte meningsfullt att lämna koncession till en försäkringsgivare som enligt lagens nya regler inte behöver den. Det blir dock en uppgift för Finansinspektionen att ex officio informera ansökande försäkringsgivare om detta. Bestämmelsen i punkt 2 innebär att en försäkringsgivare som omfattas av LEF och som redan innan de nya reglerna trätt i kraft påbörjat sin verksamhet enligt de regler som då gällde för koncession, skall anses ha uppfyllt villkoren i 2 kap. 1-4 §§ för att få driva försäkringsverksamhet från en sekundäretablering här i landet. Bestämmelsen bygger på artikel 52 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 48 i tredje livförsäkringsdirektivet. I och med att kravet på koncession att här i landet driva försäkringsrörelse i enlighet med ovanstående bestämmelser upphör, upphör även kravet att driva försäkringsrörelse enligt de till koncessionen knutna försäkringsklasserna. Frågan om vilka försäkrings- klasser försäkringsgivaren får driva försäkringsrörelse inom faller i enlighet med principen om en enda auktorisation under hemlandsmyndighetens ansvarsområde. Det får i enlighet med den allmänna regeln om informationsskyldighet i 6 kap. 1 § anses ligga på Finansinspektionens ansvar att se till att hemlandsmyndigheterna får all relevant information i detta hänseende. Bestämmelsen i punkten 3 innebär att de försäkringsgivare som avses i punkt 2 och som har värdehandlingar deponerade i bankinstitut enligt LUF skall återfå de deponerade tillgångarna. Bestämmelsen i punkten 4 innebär att Finansinspektionen även efter lagens ikraftträdande skall fortsätta att förvalta ett sådant administrationsbo som avses i 7 kap. 2 § LEF och som bildats när försäkringsgivarens koncession förklarats förverkad. Finansinspektionen skall således fullfölja förvaltningen och avvecklingen enligt de äldre bestämmelserna. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige 1 § Bestämmelsen om normgivningdelegation i första stycket har införts för att på ett smidigt sätt införliva ett avtal mellan Schweiz och EG på skade- försäkringsområdet, se den allmänna motiveringen i avsnitt 6.6. Motsvarande bestämmelse har införts i 1 kap. 2 § FRL. 2 § Fjärde stycket har för tydlighets skull delats i två stycken. Femte stycket, nuvarande fjärde stycket andra strecksatsen, har ändrats så att bestämmelserna om beräkning av premiereserv alltid skall gälla också för de livförsäkringar för vilka det annars finns möjlighet att avvika från bestämmelserna om livförsäkring. Motsvarande ändring har gjorts i 1 kap. 5 § FRL. Ändringen i sjätte stycket, nuvarande femte stycket, är endast språklig. I sista stycket har hänvisningarna till 7 § tredje stycket och 9 § första stycket utgått, eftersom dessa stadganden föreslås upphävda. Också hänvis- ningarna till bestämmelserna om grunder i 6 § sjunde stycket, 11 och 12 §§ har utgått. Detta är en följd av att det i 11 och 12 §§ i stället tagits in särskilda bestämmelser om liv- och sjukränta. Hänvisningarna till 13 och 14 §§ har utgått eftersom de bestämmelserna inte längre gäller endast livförsäkring. Hänvisningen till 15 § har av samma anledning inskränkts till att gälla endast tredje och fjärde styckena. 2 a § Till paragrafen har överförts bestämmelserna i nuvarande 38 § i sak väsentligen oförändrade. I första stycket har dock en hänvisning gjorts till trafik- skadelagen (1975:1410) eftersom trafikskadelagen ersatt lagen om tra- fikförsäkring å motorfordon. Vidare har i andra stycket från dispensområdet undantagits de särskilda bestämmelserna om beräkning av premiereserv i enlighet med vad som föreslagits i 1 kap. 10 § FRL. Paragrafen har i övrigt utformats i överensstämmelse med nuvarande lydelse av 1 kap. 5 § lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Tredje stycket ändras till följd av att kravet på den svenska lagstiftningens förenlighet med EG:s regler i och med Sveriges medlemsskap i Europeiska unionen i stället utgår direkt från EG:s rättsakter och ej via EES-avtalet. 6 § Som nämnts i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.1 tillåter inte EG:s försäkringsdirektiv bestämmelser med krav på förhandsgodkännande av bl.a. tekniskt beräkningsunderlag. Direktivbestämmelserna är emellertid tillämpliga endast på företag med huvudkontor inom gemenskapen. Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen bör emellertid kravet på stadfästelse slopas även för försäkringsföretag från länder utanför EES och som omfattas av LUF. Sista meningen i paragrafens sista stycke har därför utgått. Stycket i övrigt kan också, såsom obehövligt, utgå. 7 § Paragrafens tredje stycke har utgått till följd av det slopade kravet på stadfästelse av grunder för verksamheten. 9 § Till följd av att stadfästelseförfarandet för grunder slopats har första stycket upphävts och fjärde stycket ändrats. Ändringen i andra stycket är endast språklig. 10 § I ett nytt sista stycke har intagits en hänvisning till bestämmelserna om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse i den föreslagna 7 kap. 2 § FRL. Se vidare författningskommentaren till den paragrafen. 11 § Bestämmelserna om grunder för livförsäkringar för utländska försäkringsföretag i första stycket ändras i enlighet med 7 kap. 3 § första stycket FRL. Återbäringsgrunder behöver dock inte heller i fortsättningen upprättas av utländska försäkringsföretag. Av skäl som angetts i den allmänna motiveringen avsnitt 5.2.1 har möjligheten att medge undantag från skyldigheten att upprätta grunder för livförsäkringar med hänsyn till försäkringens särskilda natur upphävts. För de utländska försäkringsföretagens del ges möjlighet till undantag från kravet på grunder genom 2 och 2 a §§. Se vidare författningskommentaren till 7 kap. 3 § FRL där motsvarande ändring har gjorts. Enligt nuvarande bestämmelser (2 § sista stycket) skall för sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring bl.a. bestämmelserna om grunder för livförsäkring gälla i tillämpliga delar. I nya 7 kap. 3 § tredje stycket FRL anges att för dessa försäkringar skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. I syfte att skapa klarhet i frågan om grunder och för att nå överensstämmelse med FRL har i ett nytt andra stycke angivits att det för livräntor och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen skall upprättas grunder för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Liksom i förslaget till 7 kap. 3 § FRL öppnas i ett nytt sista stycke möjligheter att meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp. Se kommentaren till den paragrafen. 12 § Paragrafens första mening har ändrats till följd av ändringar i bestämmelserna om grunder i 11 § och 7 kap. FRL. Reglerna om stadfästelse och kungörande av övergångsgrunder i paragrafens nuvarande andra och tredje meningar har upphävts. 12 a § Paragrafen är ny och överensstämmer med förslaget till ny lydelse av 7 kap. 8 a § FRL och innebär att utländska försäkringsföretag skall tillställa Finansinspektionen grunderna för livförsäkring senast samtidigt med att de börjar användas. Bestämmelserna gäller även nya grunder sedan de gamla har ändrats. Se vidare författningskommentaren till 7 kap. 8 a § FRL. 13 § I första stycket har angivits att för utländska försäkringsgivare som enligt lagens bestämmelser är verksamma i Sverige gäller, såvitt avser företagets verksamhet här i landet, att företaget skall vara underkastat samma skuld- täcknings- och värderingsregler som gäller för svenska försäkringsbolag. Andra stycket har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har införts. Dessutom har bestämmelsen om vilka slag av tillgångar som får användas för skuldtäckning justerats för att bättre stämma överens med den nya lydelsen av första stycket. I tredje stycket uppställs ett lokaliseringskrav som innebär att samtliga tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige. Detta krav gäller redan idag, se vidare den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.10. Det nuvarande fjärde stycket har ersatts av en hänvisning i förevarande para- grafs första stycke till 7 kap. 9 § andra stycket FRL. I fjärde stycket åläggs generalagenten motsvarande rapporteringsskyldigheter som gäller för styrelsen i svenska försäkringsbolag (se föreslagen lydelse av 7 kap. 9 § fjärde stycket och 8 kap. 7 § fjärde stycket FRL). Beträffande den i sista meningen angivna föreskriftsrätten, se författningskommentaren till 7 kap. 9 § FRL. 14 § Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 g § och 8 kap. 7 § tredje och fjärde styckena FRL. I likhet med 13 § fjärde stycket är det generalagenten som i princip skall fullgöra vad som i svenska försäkringsbolag åligger styrelsen. I den mån generalagenten inte skulle kunna förmå ledningen för det företag han representerar att upprätta godtagbara riktlinjer kan detta medföra konsekvenser för företagets fortsatta rätt att verka här i landet (se 25 § andra stycket 4 och 5). Se även kommentarerna till angivna paragrafer i FRL. 15 § Första stycket har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har in- förts. Vidare har tillagts att det nämnda registret fortsättningsvis skall anges värdet av de tillgångar som används för skuldtäckning (jämför 7 kap. 11 § FRL). För det fall Finansinspektionen önskar uppgift om registrets innehåll, kan inspektionen begära detta med stöd av 24 § denna lag. Andra stycket har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har införts. Nuvarande tredje stycket har delats i två. Tredje-femte styckena har ändrats med föreslagen lydelse av 7 kap. 11 a § FRL som förebild. Ingen saklig ändring är avsedd. 16 § Paragrafen har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har införts. Vidare har redaktionella ändringar gjorts. 19 § Paragrafen har ändrats till följd av att kravet på stadfästelse av grunder har upphävts och har vidare ändrats språkligt med 7 kap. 15 § FRL som förebild. 21 § Enligt det nya tredje stycket bemyndigas regeringen eller Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som innehåller informationsbestämmelser. Motsvarande bestämmelse tas in i 7 kap. 19 § FRL och kommenteras i anslutning till det lagrummet. 24 a § Motsvarande ändringar görs i 19 kap. 10 § FRL. Se författningskommentaren till det lagrummet. 25 § Ändringarna i andra stycket är en följd av att regeringen avser att upphäva 7 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359) eftersom den bestämmelsen framstår som överflödig i fråga om svenska trafikförsäkringsbolag. Förordningsbestämmelsen innebär att Finansinspektionen skall anmäla till regeringen om en försäkringsgivare som driver trafikförsäkringsrörelse inte iakttar tillbörlig sparsamhet ifråga om omkostnaderna för rörelsen eller beräknar premierna eller reglerar skadefall på ett sätt som ger anledning till anmärkning. Regeringen kan med grund i en sådan anmälan förelägga om rättelse eller återkalla försäkringsgivarens tillstånd att meddela trafikförsäkring. Bestämmelsen är överflödig i fråga om svenska försäkringsbolag eftersom motsvarande ingripanden kan göras av med stöd av 19 kap. 11 § FRL. En bestämmelse motsvarande den i 19 kap. 11 § FRL finns emellertid inte för närvarande för de utländska för- säkringsgivarnas del i LUF. Till följd härav införs en sådan bestämmelse i andra stycket 1. Även motsvarande möjlighet till ingripande vad avser avvikelse från lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring saknas i LUF, varför en sådan bestämmelse införs i andra stycket 1. Motsvarande bestämmelse återfinns i fråga om svenska försäkringsbolag i 19 kap. 11 § FRL. I övrigt har paragrafen ändrats så att den överensstämmer med motsvarande regler för svenska försäkringsbolag i 19 kap. 11 och nya 11 a §§ FRL. Se kommentaren till de lagrummen. Sjunde stycket, nuvarande sjätte stycket andra meningen, saknar motsvarighet i FRL. Om ett försäkringsföretag bedriver verksamhet i flera EES-länder kan det medges vissa förmåner., bl.a. skall soliditeten bedömas med hänsyn till företagets verksamhet inom hela EES. Tillsynen över soliditeten åvilar dessutom den behöriga myndigheten i det land företaget utsett. Förevarande bestämmelse innebär att Finansinspektionen skall underrätta den utländska myndighet som svarar för tillsynen över soliditeten innan inspektionen vidtar åtgärd enligt sjätte stycket. 29 § Genom ändringarna i paragrafen införlivas framför allt artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet. Ändringarna är delvis redaktionella. De syftar även till att i enlighet med direktivbestämelserna göra det möjligt för utländska försäkringsföretag att överlåta sitt försäkringsbestånd till alla försäkringsgivare med auktorisation från ett EES-land. Detta omfattar såväl försäkringsgivare med säte inom EES, som inom EES auktoriserade filialer till försäkringsgivare med säte utanför EES. Kravet på att den övertagande EES-försäkringsgivaren skall ha koncession i Sverige försvinner alltså i samband med att möjligheten att kräva koncession för EES-försäkringsgivare bortfaller i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Detta följer av förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Det hittillsvarande andra och tredje stycket har flyttats till de nya paragraferna 29 a § och 29 c §, se kommentarerna till de paragraferna. 29 a § Paragrafen är ny. Det hittillsvarande 29 § andra stycket har efter redaktionella ändringar flyttats till paragrafens första stycke. Paragrafens andra stycke innehåller en katalog över de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall meddela tillstånd till överlåtelsen. Stycket motsvarar i huvudsak 15 kap. 3 § andra stycket FRL. Om också det övertagande försäkringsföretaget driver verksamhet i enlighet med denna lag, skall vid bedömning av kapitalbasen hänsyn tas till sådan förmån som, med anledning av att företaget bedriver verksamhet genom etablering även i andra EES-länder, medgivits företaget i enlighet med 23 a § första stycket. Paragrafens tredje stycke motsvarar 15 kap. 3 § tredje stycket FRL, se kommen- taren till det lagrummet. 29 b § Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om att den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna eller åtaganden skall fullgöras skall ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd ges till överlåtelsen. Har inte den berörda myndigheten yttrat sig inom tre månader presumeras den ha givit sitt godkännande till överlåtelsen. 29 c § Paragrafen är ny. Hittillsvarande 29 § tredje stycket har efter en redaktionell ändring flyttats hit. 36 § Paragrafen upphävs. Se vidare avsnitt 5.8. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regleringen av vad som skall gälla övergångsvis för de utländska försäk- ringsföretagen överensstämmer väsentligen med övergångsbestämmelserna till FRL. Beträffande den närmare innebörden hänvisas till författningskommentaren till dessa bestämmelser. 290 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal Ändringarna i 17 § är en följdändring av att kravet på att grunder skall stadfästas tas bort. I övrigt är ändringarna redaktionella. 10.5 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 4 a § Paragrafen har ändrats till följd av att 5 kap. 9 § LEF upphävts. Detta innebär att svenska förmånsrättsregler inte gäller ifråga om utländska EES-försäkringsgivare. Se den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.10. Hän- visningen till FRL har ändrats eftersom det aktuella lagrummet fått ändrad beteckning. En redaktionell följdändring har gjorts såvitt avser hänvisningen till LUF. 10.6 Förslaget till ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar 24 § I sista stycket har ordet "aktiefond" ersatts med "värdepappersfond". Begreppet aktiefond utmönstrades ur lagstiftningen den 1 januari 1991 då lagen (1990:1114) om värdepappersfonder upphävdes och ersattes av aktiefondslagen (1974:931). 24 a § Paragrafen, som är är ny, innebär att understödsföreningar får möjlighet att tillämpa de placeringsregler som föreslås för försäkringsbolagen. I avsnitt 5.5.2 behandlas bakgrunden till förevarande paragraf. Finansinspektionen kan, efter ansökan av en understödsförening, besluta att föreningen skall tillämpa placeringsreglerna i FRL. Innebörden av ett sådant beslut är att understödsföreningen måste tillämpa samtliga placeringsregler i FRL som avser täckande av de försäkringstekniska skulderna i ett försäkringsbolag. Även de särskilda övergångsreglerna för sådana placeringar som överskrider gränserna för vissa enhandsengagemang skall tillämpas (punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i FRL). Ett sådant beslut betyder också att understödsföreningen inte kan välja att tillämpa placeringsreglerna i förevarande lag. Finansinspektionen bör vid prövningen av en ansökan enligt denna paragraf ta ställning till om det med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet och föreningens interna organisation är lämpligt att den tillämpar försäkringsbolagens placeringsregler. Ett beslut som meddelats enligt denna paragraf kan överklagas enligt bestämmelserna i 75 §. Den paragrafens lydelse efter den 31 mars 1995 innebär att beslutet överklagas hos länsrätten och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 25 § I första stycket har en smärre språklig ändring gjorts. Nuvarande andra stycket har upphävts. Motsvarande bestämmelse i försäk- ringsrörelselagen upphävdes den 1 januari 1994 med motiveringen att den inte ansågs vara förenlig med EES-reglerna (prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet) och de artiklar i första generationens försäkringsdirektiv som innebar att medlemsländerna inte fick föreskriva några regler för valet av tillgångar som inte svarar mot de tekniska avsättningarna (se prop. s. 113). Motsvarande princip gäller fortfarande. Mot denna bakgrund upphävs förevarande paragrafs andra stycke. 10.7 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) 5 § En hänvisning till 2 kap. 2 § första stycket LEF utgår, eftersom det lagrummet ändras. Paragrafen har omarbetats redaktionellt för att bli mer överskådlig. Vidare har i tredje stycket en regel om att försäkringsgivarna är skyldiga att informera om representantens namn och adress överförts från 7 kap. 19 § FRL. 10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring 2 § Ändringen innebär att kretsen av försäkringsgivare som får meddela motor- tävlingsförsäkring vidgas till att, utöver svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsbolag som har koncession enligt LUF, omfatta även försäkringsgivare i andra EES-länder. En förutsättning är dock att en sådan försäkringsgivare är verksam här i landet i enlighet med bestämmelserna i LEF. Övriga ändringar är redaktionella. 10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare 5 § Ändringen innebär att även annan kunskap än sådan som förvärvats genom utbildning skall kunna godtas i vissa fall. Ändringen föranleds av att artiklarna 4-8 i försäkringsmäklardirektivet kräver att även annan kunskap än sådan som förvärvats genom utbildning skall godtas när en mäklare varit verksam i ett annat EES-land. Regeringen eller Finansinspektionen får enligt 6 § meddela närmare föreskrifter om vad som krävs för registrering. Bestämmelserna i artiklarna 4-8 i försäkringsmäklardirektivet bör införlivas genom sådana föreskrifter. 10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder 1 § Den gällande lydelsen av paragrafen innebär att försäkringspremierna får placeras i fonder som omfattas av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Ändringen innebär att fondförsäkringsbolag i likhet med vad som föreslås för övriga försäkringsbolag får placera även i utländska fondföretag. Paragrafen har utformats i enlighet med det förslag Lagrådet lämnat i sitt yttrande. Placeringar i andra utländska fondföretag än dem som avses i paragrafen är inte tillåtna. Beträffande vilka utländska fondföretag som kommer i fråga hänvisas till kommentaren till 7 kap. 10 § första stycket 17 FRL. 4 - 6 §§ Ändringarna i paragraferna är föranledda av att fondförsäkringsbolagen föreslås få placera premierna även i utländska fondföretag. 7 § Paragrafen har ändrats till följd avlämnat av att kravet på den svenska lagstiftningens förenlighet med EG:s regler i och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen i stället utgår direkt från Europeiska gemenskapernas rättsakter och inte via EES-avtalet. 8 § Enligt nuvarande bestämmelser är fondförsäkringsbolag inte bundna av place- ringsregler. Ändringen i paragrafen innebär att även sådana bolag skall skuldtäcka enligt samma regler som gäller för andra försäkringsbolag. Ändringen är även föranledd av att förevarande bolag föreslås få placera försäkringspremierna i utländska fondföretag. För fondförsäkringsbolagens del gäller normalt att försäkringstagaren och inte försäkringsbolaget bär den finansiella risken. Försäkringspremierna skall alltid placeras i den eller de värdepappersfonder som försäkringstagaren bestämmer. Med hänsyn till de för fondförsäkringsbolagen speciella bestämmelserna bör dessa bolag undantas från de begränsningar som enligt försäkringsrörelselagen gäller för användande av andelar i värdepappersfonder för skuldtäckning. Undantaget gäller dock endast i den utsträckning försäkringsbolaget inte bär den finansiella risken. Finansiell risk är en sammanfattande benämning på olika risker som förekommer i kapitalförvaltningen. 10 § Enligt artikel 24 i tredje livförsäkringsdirektivet skall bl.a. fondförsäkringar undantas från direktivets bestämmelser om valutamatchning som gäller för andra livförsäkringar (artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet enligt lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Med hänsyn till detta har paragrafens första stycke ändrats så att en ny punkt 4 införts, vilken innebär att försäk- ringsrörelselagens bestämmelser om valutamatchning i föreslagen lydelse av 7 kap. 10 e § inte skall gälla för fondförsäkringsbolag. 11 § Paragrafen har ändrats till följd av att grunder för livförsäkring inte längre skall stadfästas. Finansinspektionens möjlighet att meddela villkor i fråga om avsättning till reservfonden får i stället meddelas i samband med att grunderna tillställs Finansinspektionen, vilket enligt föreslagen lydelse av 7 kap. 8 a § FRL skall ske då grunderna börjar användas. 10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen (1980:100) 8 kap. 5 § I paragrafens andra stycke finns en regel om sekretess hos statlig myndighet i ärenden om innehav av aktier i bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag. Enligt paragrafens lydelse fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller bestämmelsen även ärenden om innehav av aktier i värdepappersbolag (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2005). Sekretess gäller för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Bestämmelsen avser i första hand Finans- inspektionens prövning enligt bankrörelselagen, kreditmarknadsbolagslagen och värdepappersrörelselagen av större ägares lämplighet. Tillämpningsområdet utvidgas nu till att gälla motsvarande prövning enligt FRL av ägare i försäkringsaktiebolag. Sekretessreglerna bör träda i kraft samtidigt som ägarprövningsreglerna i FRL, dvs. den 1 juli 1995. Den tidigare ändringslagen avseende värdepappersbolag var avsedd att träda i kraft den 1 januari 1996 då de aktuella bestämmelserna i värdepappersrörelselagen börjar att gälla. Hinder möter emellertid inte mot att låta till dessa hörande sekretessbestämmelser träda i kraft dessförinnan. Ikraftträdandetiden för lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen har därför ändrats till den 1 juli 1995. 308 Förteckning över remissinstanser vid beredning av promemorian (Ds 1993:57) Placeringsregler för försäkringsbolag och Försäkringsutredningens delbetänkande (SOU 1993:108) Försäkringsrörelse i förändring 2, vilka har remissbehandlats gemensamt Efter remiss har yttrande över promemorian och betänkandet avgetts av Sveriges Riksbank, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Försäkringsmäklares förening, Svenska Aktuarieföreningen. Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Bankföreningen, Stadshypotek AB, Allmänna Pensionsfonden, Första, Andra och Tredje fondstyrelserna, Finans- bolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Aktiefrämjandet, Sveriges Advokatsamfund, Redovisningskommittén (Ju 1991:07), Företagarnas Riksorganisation, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Motorbranschens Riksförbund, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Länsförsäkringsbolagens Förening, Rikspolisstyrelsen, Pressens Pensionskassa Försäkringsförening, FSO Försäkringsföreningen för det statliga området, Försäkringsbranchens Pensionskassa, Försäkringsföreningen för försäkringskasseområdet FFO, Pensionskassan för Svenska Tobaks AB:s Förvaltningspersonal Försäkringsförening, Sparinstitutens Pensionskassa Försäkringsförening, Konsumentkooperationens pensionskassa, försäkringsförening, Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa, Arkitekternas Pensionskassa, SMC Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Kommuninvest i Sverige AB. S-E Banken Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen har anslutit sig till de av Sveriges Försäkringsförbund lämnade synpunkterna. Bokföringsnämnden, Kommerskollegium,Datainspektionen, Livförsäkringsbolaget LIVIA, ömsesidigt, Handelsbanken Liv, Utländska Försäkringsbolags Förening, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Sveriges allmänna hypoteksbank, Landsorganisationen i Sverige (LO), Industrins finansförening, Svenska Handelskammarförbundet, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Obligationsfrämjandet,Värdepapperscentralen VPC AB, Svenska Revisorsamfundet (SRS), Redovisningsrådet och Motormännens Riksförbund har avstått från att lämna remissyttranden. 313 Förteckning över remissinstanser vid beredning av Promemoria om vissa lagändringar med anledning av EG:s tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Sveriges Riksbank, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Rikskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Sveriges Försäkringsförbund, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska försäk- ringsmäklares förening, Allmänna Pensionsfonden; första-tredje fondstyrelserna, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Sveriges Advokatsamfund, Företagarnas Riksorganisation (RF), Sveriges Livförsäkringsföreningars Förbund. Följande myndigheter och organisationer har förklarat sig avstå från att lämna remissyttranden. Bokföringsnämnden, Svenska Aktuarieförengen, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Bankföreningen, Landsorganisationen i Sverige LO, Sveriges akademikers centralorganisation SACO, Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Ackordcentral, Konkursförvaltarkollegiernas förening. S-E-B Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen har avstått från att lämna eget yttrande men har deltagit i utarbetandet av yttrandet från Sveriges Försäkringsförbund och ansluter sig därför till vad förbundet anför. Industrins finansförening, Svenska Revisorssamfundet SRS och Redovisningsrådet har inte svarat på remissen. 314 Förteckning över remissinstanser vid beredning av Justitiedepartementets promemoria om ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39) i den del som behandlar försäkringsdirektivens informationsregler. Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Finansinspektionen, Riksskatteverket (RSV), Skattemyndigeten i Göteborgs och Bohus län, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Försäkringsutredningen, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Landstingsförbundet, Sveriges Försäkringsförbund, Livförsäkringsbolaget LIVIA, ömsesidigt, S-E-Banken Försäkring, Konsumenternas försäkringsbyrå, Svenska avdelningen av AIDA (Association Internationale de Droit des Assurances, Försäkringsjuridiska föreningen, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Aktuarieföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Tjänstemännens Central- organisation (TCO), Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Köpmannaförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF), Sveriges Fastighetsägareförbund, Villaägarnas Riksförbund, Sjöassurandörernas förening, Försäkringstjänstemannaförbundet. 315 Förteckning över remissinstanser vid beredning av Finansdepartementets promemoria om försäkringsmäklares utbildning Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Försäkringsmäklares Förening och Sveriges Advokatsamfund. 316 Bilaga 5 Rådets direktiv 77/92/EEGInklippt Bilaga 6 Rådets direktiv 92/49/EEG-"- Bilaga 7 Rådets direktiv 92/96/EEG-"- 317 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) dels att 7 kap. 5-7 §§ skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 2 kap. 6 § skall betecknas 7 kap. 3 §, 7 kap. 2 § skall betecknas 7 kap. 4 §, 7 kap. 3 § skall betecknas 7 kap. 5 §, 7 kap. 4 § skall betecknas 7 kap. 6 §, 7 kap. 9 a § skall betecknas 7 kap. 10 f §, 7 kap. 10 a § skall betecknas 7 kap. 11 § och 7 kap. 11 § skall betecknas 7 kap. 11 a §, dels att 1 kap. 2, 5 och 10 §§, 2 kap. 3-5, 8 och 18 §§, 2 a kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. nya 3-6 §§, 8-10 §§, nya 11 §, 12, 15, 17 och 19 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 5 §, 11 kap. 7 §, 12 kap. 8 och 13 §§, 14 kap. 26 §, 15 kap. 1-6 §§, 19 kap. 1-3, 10, 11, 13 och 13 a §§, 21 kap. 2 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Verksamhet i ett annat land inom EES", dels att det i lagen skall införas 21 nya paragrafer, 1 kap. 9 a §, 2 a kap. 3-6 §§ och 3 kap. 2 a-2 c §§, 7 kap. 2, 8 a, 10 b-10 g, 11 a och 17 b §§, 14 kap. 26 a och b §§, 19 kap. 11 a § samt närmast före 2 a kap. 1 och 4 §§ två nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §[21] Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra för- f- attningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten. Särskilda bestämmelser om utländska försäkringsgivare finns i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna och ett land utanför Europeiska ekono- miska samarbets- området (EES). 5 §[22] Bestämmelserna om Bestämmelserna om livförsäkring, med livförsäkring, med undantag för 1 kap. undantag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, 22, 23 och 26 §§, får - får tillämpas förtillämpas för skade- skadeförsäkringar somförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a §avses i 2 kap. 3 a § första stycket första stycket klasserna 1 och 2 klasserna 1 och 2 samt för avgångs- samt för bidragsförsäkringar,avgångsbidragsförsäk- - behöver inte ringar. tillämpas för sådana Bestämmelserna om livförsäkringar som livförsäkring, med avses i 2 kap. 3 b §undantag för 1 kap. första stycket klas-8 § samt 7 kap. 2, serna 1 b och 4 om 22, 23 och 26 §§, premien är beräknad behöver inte och bestämd för längsttillämpas för sådana fem år. livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av för- säkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäk- ringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring. För sådan livränta För sådan livränta eller sjukränta som eller sjukränta som tillhör annan tillhör annan försäkring än liv- försäkring än liv- försäkring gäller deförsäkring gäller de särskilda bestäm- särskilda bestäm- melserna om livför- melserna om säkring i 2 kap. 3 livförsäkring i och 4 §§, 7 kap. 9, 97 kap. 2 och 11 a §§, a, 10 a och 11 §§, 8 kap. 18 § samt 8 kap. 18 § samt 14 14 kap. 7, 21 och kap. 7, 21 och 24-28 §§. 24-28 §§. 9 a § Med ett kvalificerat inne- hav avses enligt denna lag ett direkt eller in- direkt ägande i ett företag, om inne- havet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över led- ningen av företaget. För skadeförsäkring avses enligt denna lag med land där risken är belägen 1. när försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring, det land som egendomen är belägen i, 2. när försäkringen avser regi- streringspliktigt fordon, det land där registreringen skall ske, 3. när försäkringen har en giltig- hetstid av fyra månader eller mindre och oberoende av försäkringsklass täcker rese- eller semesterrisker, det land där försäkrings- tagaren har tecknat försäkringen, 4. i andra fall än de som omfattas av 1--3, om försäkrings- tagaren är en fysisk person, det land där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk per- son, det land där det etablerings- ställe som försäkringen gäller är beläget. För livförsäkring avses enligt denna lag med land där åtagandet skall fullgöras, om försäkringstagaren är en fysisk person, det land där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det land där det etablerings- ställe som försäkringen gäller är beläget. 10 §[23] I fråga om I fråga om livförsäkringar, somlivförsäkringar, som gäller endast för gäller endast för dödsfall och med- dödsfall och med- delas för en tid av delas för en tid av längst fem år eller längst fem år eller mot en premie som ärmot en premie som är beräknad och bestämdberäknad och bestämd för längst fem år i för längst fem år i sänder, får undantagsänder, får undantag medges från medges från bestämmelserna om bestämmelserna om livförsäkring. Från livförsäkring. Från bestämmelserna om bestämmelserna om förbud mot fondemis-förbud mot sion i 4 kap. 1 § fondemission i och vinstutdelning 4 kap. 1 § och i 12 kap. 2 § samt vinstutdelning i bestämmelserna om 12 kap. 2 §, be- kapitalbas, garan- stämmelserna om tibelopp och beräkning av premie- solvensmarginal i 1 reserv i 7 kap. 2 § kap. 8 a § samt 7 samt bestämmelserna kap. 22, 23 och 26 §§om kapitalbas, får dock undantag garantibelopp och inte medges. solvensmarginal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§ får dock undantag inte medges. Undantag från denna Undantag från denna lag får medges i lag får medges i fråga om mottagna fråga om mottagna återförsäkringar, i återförsäkringar, i den mån det prövas den mån det prövas skäligt. Undantag förskäligt. Undantag för ett mottagande ett mottagande bolag som avses i bolag som avses i fjärde stycket 3 fjärde stycket 3 skall vara förenligtskall vara förenligt med Sveriges för- med EG:s rättsakter pliktelser i fråga i fråga om direkt om direkt försäkringförsäkring. enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rätts- tillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för 1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bolagets delägare, 2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu, 3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen. 2 kap. 3 §[24] Stiftarna skall Stiftarna skall upprätta en bolags- ansöka om koncession ordning som skall samt upprätta en underställas rege- bolagsordning som ringen för skall underställas stadfästelse. Till regeringen för ansökan om kon- stadfästelse. cession skall fogas Till ansökan skall en plan för den fogas en plan för tilltänkta verksam- den tilltänkta heten. Avser bo- verksamheten. Rege- lagets rörelse sådanringen eller, efter försäkring för vilkenregeringens grunder skall bemyndigande, upprättas enligt 6 §Finansinspektionen eller därför att medfår meddela stöd av 1 kap. 5 § föreskrifter om vad bestämmelserna om verksamhetsplanen livförsäkring skall innehålla. tillämpas skall grunderna fogas till verksam- hetsplanen. Rege- ringen eller, efter regeringens bemyn- digande, Finans- inspektionen får meddela föreskrifter om vad verk- samhetsplanen skall innehålla. Regeringen prövar Regeringen prövar att bolagsordningen att bolagsordningen och grunderna överensstämmer med överensstämmer med denna lag och med denna lag och med andra författningar andra författningar samt om och i vad samt om och i vad mån särskilda mån särskilda bestämmelser behövs bestämmelser behövs med hänsyn till med hänsyn till om- omfattningen och fattningen och arten av bolagets arten av bolagets verksamhet. verksamhet. Regeringen Regeringen stadfäster bolags- stadfäster bolags- ordningen och ordningen och grunderna samt be- beviljar konces- viljar koncession, sion,om den om den planerade planerade verksam- verksamheten kan heten kan antas antas komma att komma att uppfylla uppfylla kraven på kraven på en sund en sund försäkringsverksamhet försäkringsverksamhet.och den som kommer Koncession beviljas att äga ett tills vidare eller, kvalificerat om särskilda innehav i bolaget omständigheter föran-kan antas inte leder detta, för motverka en sund bestämd tid, högst utveckling av tio år, och därutöververksamheten i till det löpande bolaget. Koncession räkenskapsårets slut.beviljas tills Koncession får inte vidare eller, om vägras av det skäletsärskilda omständig- att det inte behövs heter föranleder något ytterligare detta, för bestämd försäkringsbolag. tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räken- skapsårets slut. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag. Vid förlängning av Vid förlängning av en koncession som en koncession som har beviljats ett har beviljats ett försäkringsbolag förförsäkringsbolag för bestämd tid gäller bestämd tid gäller första-tredje första-fjärde styckena i styckena i tillämpliga delar. tillämpliga delar. 4 §[25] Om bolagsordningen Vid ändring av en eller grunderna bolagsordning eller ändras skall även av en beviljad ändringen stadfästas.koncession gäller 3 § Regeringen kan i tillämpliga delar. uppdra åt Regeringen kan Finansinspektionen bestämma att Finans- att i regeringens inspektionen skall ställe meddela meddela beslut om stadfästelse i sådanastadfästelse av fall som inte är av ändring av principiell bolagsordning eller betydelse eller som om ändring av i övrigt inte är av koncession i fall synnerlig vikt. som inte är av Avser ändringen en principiell utvidgning av bo- betydelse eller i lagets rörelse ellerövrigt av synnerlig en väsentlig vikt. omläggning av rörelsen, gäller i övrigt 3 § första-tredje styckena i tillämpliga delar. 5 §[26] Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag 1. bolagets firma, 2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, 3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verk- samheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring, 4. området för verk- samheten, om det gäller direkt försäkring i Sverige, 5. i förekommande 4. om bolaget fall, att bolaget skall driva försäk- skall driva ringsrörelse utanför försäkringsrörelse iEES, utlandet, 6. antalet eller 5. antalet eller lägsta och högsta lägsta och högsta antalet av de antalet av de styrelseledamöter, styrelseledamöter, revisorer och revisorer och eventuella eventuella styrelse- styrelsesupp- suppleanter, som fårleanter, som får utses av bolags- utses av bolags- stämman, samt tiden stämman, samt tiden för styrelse- för styrel- ledamöternas och seledamöternas och revisorernas revisorernas uppdrag, uppdrag, 7. sättet att 6. sättet att sammankalla bolags- sammankalla bolags- stämman, stämman, 8. vilka ärenden 7. vilka ärenden som skall förekomma som skall förekomma på den ordinarie på den ordinarie stämman, stämman, 9. de regler 8. de regler enligt vilka enligt vilka bolagsstämman får bolagsstämman får förfoga över bolagetsförfoga över bolagets vinst, vinst, 10. i vilken 9. i vilken utsträckning bolagetutsträckning bolaget är skyldigt att är skyldigt att teckna återförsäkring,teckna återförsäkring, om det gäller annan försäkring än livförsäkring, för försäkringsaktiebolag 11. aktiekapitalet 10. aktiekapitalet eller, om detta eller, om detta utan ändring av utan ändring av bolagsordningen bolagsordningen skall kunna skall kunna bestämmas till lägrebestämmas till lägre eller högre belopp, eller högre belopp, minimikapitalet och minimikapitalet och maximikapitalet, maximikapitalet, varvid minimi- varvid mini- kapitalet inte får mikapitalet inte får vara mindre än en vara mindre än en fjärdedel av fjärdedel av maximikapitalet, maximikapitalet, 12. aktiernas 11. aktiernas nominella belopp, nominella belopp, för ömsesidiga försäkringsbolag 13. 12. garantikapitalet, garantikapitalet, 14. regler för hur 13. regler för hur rösträtten skall ut-rösträtten skall övas och hur beslut utövas och hur skall fattas på beslut skall fattas bolagsstämman, på bolagsstämman, varvid särskilt varvid särskilt skall anges om och skall anges om och i vilken ut- i vilken utsträck- sträckning delägarnasning delägarnas rösträtt skall utövasrösträtt skall utövas genom utsedda genom utsedda delegerade samt i delegerade samt i vilken utsträckning vilken utsträckning rösträtt skall rösträtt skall tillkomma tillkomma garanterna, garanterna, 15. intill vilket 14. intill vilket belopp och i vilken belopp och i vilken ordning delägarna ärordning delägarna är personligen personligen ansvariga för ansvariga för bolagets förplikt- bolagets förplikt- elser, om inte elser, om inte uteslutande bo- uteslutande bo- lagets tillgångar lagets tillgångar svarar för bolagets svarar för bolagets förpliktelser, förpliktelser, 16. antal och 15. antal och sammanlagt belopp sammanlagt belopp av de försäkringar av de försäkringar som skall vara som skall vara tecknade innan tecknade innan bolaget kan anses bolaget kan anses bildat, bildat, 17. vilken 16. vilken begränsning som begränsning som skall gälla för skall gälla för mottagen mottagen återförsäkring i för-återförsäkring i för- hållande till den hållande till den direkta försäkringen,direkta försäkringen, om verksamheten om verksamheten avser såväl direkt avser såväl direkt försäkring som mot- försäkring som mot- tagen återförsäkring,tagen återförsäkring, 18. i vilken 17. i vilken ordning garanterna ordning garanterna skall betala in det skall betala in det tecknade garanti- tecknade garanti- kapitalet samt kapitalet samt 19. om och i 18. om och i vilken ordning räntavilken ordning ränta skall betalas på skall betalas på garantikapitalet garantikapitalet och vinst delas ut och vinst delas ut till garanterna och till garanterna och i vilken ordning i vilken ordning garantikapitalet garantikapitalet skall återbetalas. skall återbetalas. I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman. 8 §[27] Teckning av aktier Teckning av aktier eller för ömsesidigaeller för ömsesidiga försäkringsbolag försäkringsbolag teckning av teckning av försäkringar i bolaget försäkringar i bolaget skall ske på skall ske på stiftelseurkunden eller stiftelseurkunden eller på teckningslista som på teckningslista som innehåller avskrift av innehåller avskrift av stiftelseurkunden. Till stiftelseurkunden. Till stiftelseurkunden skall stiftelseurkunden skall fogas avskrifter av fogas avskrifter av koncessionsbeslutet, koncessionsbeslutet och bolagsordningen och de bolagsordningen. grunder som anges i 6 §. Har aktier eller försäkringar tecknats på annat sätt kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Finansinspektionen före bolagets registrering. Har aktier eller försäkringar tecknats med villkor, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Finansinspektionen före bolagets registrering, är dock tecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret. 18 §[28] Innan försäkringsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller svara inför domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de tecknade aktiebeloppen eller de belopp som tecknats som garantikapital. För en åtgärd som vidtas För en åtgärd som vidtas på på bolagets vägnar före bolagets vägnar före registreringen svarar registreringen svarar de de som har deltagit i som har deltagit i åtgär- åtgärden eller beslutet den eller beslutet om om denna solidariskt. denna solidariskt. När När bolaget har regist- bolaget har registre- rerats, övergår ansvaret rats, övergår ansvaret på på bolaget, om bolaget, om förpliktelsen förpliktelsen följer av följer av stiftelse- stiftelseurkunden eller urkunden eller har till- grunderna eller ha kommit efter det att tillkommit efter det bolaget har bildats. att bolaget har bil- dats. Har ett avtal för bolaget slutits före registreringen med en medkontrahent som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, om något annat inte följer av avtalet, frånträda detta endast 1. om bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som föreskrivs i 13 § eller 2. om Finansinspektionen genom ett lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget. Visste medkontrahenten inte att bolaget var oregistrerat, kan han frånträda avtalet innan bolaget har registrerats. 2 a kap. 2 a kap. Verksamhet i Gränsöverskridande ett annat verksamhet9 land inom EES Sekundäretablering 1 §10 Om ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag som avser att från Sverige avser att inrätta en eller från en agentur filial eller agentur eller filial i ett (sekundäretablering)i ett annat land inom annat land inom Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samarbetsområdet skall (EES-land) marknadsföra underrätta försäkringar avseende Finansinspektionen. risker belägna i ett Underrättelsen enligt tredje land och detta första stycket skall skall ske på annat sätt äninnehålla genom en där etablerad 1. uppgift om i vilket agentur eller filial, land sekundäretableringen skall bolaget underrätta skall inrättas, Finansinspektionen om 2. en plan för den till- sin avsikt med tänkta verksamheten, med angivande av i vilket angivande av sekun- land marknadsföringen däretableringens skall ske och vilket organisation och vilket slag av risker den slags försäkringsverk- skall avse.Första stycket gäller-samhet som skall drivas också när ett där, försäkringsbolag avser 3. uppgift om sekundär- att ändra eller utvidga etableringens adress, sådan verksamhet till och att avse ett nytt slag 4. uppgift om vem som är av risker eller på något företrädare för sekundäreta- annat väsentligt sätt. bleringen. Finansinspektionen får Om ett försäkringsbolag från bolaget infordra en från en sekundäretablering plan för den tilltänkta skall meddela försäkringar verksamheten. som anges i 2 kap. 3 a § Finansinspektionen första stycket 10 (motor- skall på begäran av fordonsansvar) och som bolaget, om förutsätt- inte uteslutande avser ningar därtill före- försäkring av fraktförares ligger, utfärda ett ansvar, skall underrättelsen 9Senaste lydelse 1993:1304. 10Senaste lydelse 1993:1304. intyg som utvisar att bo- enligt första stycket laget har en tillräcklig dessutom innehålla kapitalbas enligt 7 kap. 1. en uppgift om vem som är 22-27 §§ och att bolagets företagets representant koncession tillåter det att enligt 5 § trafikskadelagen driva verksamhet utanför det (1975:1410), och land där det fasta driftställe 2. en förklaring att bolaget är beläget från vilket är medlem i marknadsföringen skall ske. etableringslandets motsva- Skall marknadsföringen ske righet till Trafikförsäkrings- från Sverige skall intyget föreningen och i landets även utvisa vilka försäk- nationella garantifond. ringsklasser bolagets Regeringen eller, efter koncession omfattar och att regeringens bemyndigande, inspektionen inte har någon Finansinspektionen får med- erinran mot att bolaget dela föreskrifter om vad den marknadsför försäkringar i etti andra stycket 2 angivna annat land. Intyg skall ut- verksamhetsplanen i övrigt färdas om den planerade verk- skall innehålla. samheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet i det land där marknadsföringen skall ske och det kan antas att den inte leder till skada för verksamheten här i landet. 2 §[11] Ett försäkringsbolag som Finansinspektionen avser att marknadsföra skall, om förut- försäkringar i Sverige sättningarna enligt andra från en agentur eller stycket är uppfyllda, filial i ett annat inom tre månader från det EES-land avseende att inspektionen har risker belägna här i tagit emot en sådan landet skall underrätta underrättelse som avses i Finansinspektionen om 1 § meddela den behöriga sin avsikt. myndigheten i det land Regeringen eller, där sekundäretableringen efter regeringens skall upprättas om under- bemyndigande, Finans- rättelsen. Till inspektionen får meddela Finansinspektionens med- föreskrifter om vilka delande skall fogas ett handlingar som skall intyg att försäk- fogas till ringsbolaget har en underrättelsen. tillräcklig kapitalbas Försäkringsbolaget får enligt 1 kap. 8 a § och starta verksamheten när 7 kap. 22-27 §§. Finansinspektionen har Ett meddelande enligt fått del av de handling- första stycket skall ar som avses i andra lämnas om det inte finns stycket. skäl att ifrågasätta att Ett försäkringsbolag får 1. försäkringsbolagets inte ändra de slag av organisation är ändamåls- risker som skall för- enlig, säkras förrän det anmält de2. försäkringsbolagets ändringar som skall finansiella situation är företas till Finans- tillfredsställande med inspektionen. Vad som hänsyn till den planerade anges i första-tredje verksamhetens art och styckena skall gälla ävenomfattning, och när bolaget avser att på 3. företrädaren för något väsentligt sätt sekundäretableringen har utvidga sin verksamhet. tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verk- samheten vid sekundär- etableringen. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta försäkringsbolaget om att ett sådant meddelande lämnas. Verksamheten vid sekundäretableringen får inledas två månader efter det att Finans- inspektionen lämnat det meddelande som avses i första stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att upprätta en sekundäretablering inte föreligger, skall inspektionen meddela beslut om det inom tre månader från det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 1 §. 3 § Om något av de förhållanden som angivits i försäkringsbolagets under- rättelse till Finansinspektionen enligt 1 § skall ändras sedan en sekundär- etablering har upprättats, skall försäk- ringsbolaget underrätta inspektionen och den utländska behöriga myndigheten minst en månad innan ändringen genomförs.Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall in- spektionen meddela beslut om det inom en månad från det att under- rättelsen kom in till inspektionen. Den utländska behöriga myndig- heten skall genast underrättas om beslutet. Gränsöverskridande verksamhet 4 § Ett försäkringsbolag som avser att från Sverige eller från en sekundär- etablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett annat land, och detta skall ske på annat sätt än genom en sekundäretablering i det landet (gränsöver- skridande verksamhet), skall underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall om- fatta. 5 § Finansinspektionen skall inom en månad från det att en underrättelse enligt 4 § tagits emot meddela den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten skall drivas om underrättelsen. Till Finansinspektionens meddelande skall fogas ett intyg om att försäk- ringsbolaget har en tillräcklig kapitalbas enligt 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-27 §§, en upp- lysning om vilka försäk- ringsklasser bolagets koncession omfattar. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta försäkringsbolaget om att meddelandet lämnats. Gränsöverskridande verk- samheten enligt 4 § får inledas när Finansinspektionen underrättat bolaget enligt andra stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att bedriva gräns- överskridande verksamhet inte föreligger, skall inspektionen meddela beslut om det inom en månad från att en underrättelse enligt 4 § togs emot. 6 § Om något av de förhållanden som angivits i en under- rättelse enligt 4 § skall ändras sedan den överskri- dande verksamheten inletts, skall bestäm- melserna i 4 och 5 §§ tilllämpas. 3 kap. 2 §[12] Aktier kan fritt Aktier kan fritt överlåtas överlåtas och förvärvas, omoch förvärvas, om något något annat inte följer annat inte följer av av 3 § eller i övrigt av bestämmelserna i detta lag. kapitel eller i övrigt av lag. Den som förvärvar aktier Ett direkt eller skall inom en månad indirekt förvärv av aktier anmäla förvärvet till i ett försäkringsaktie- finansinspektionen, om bolag, som medför att det medför att förvärvarens sammanlagda förvärvarens andel av innehav utgör ett kvali- aktiekapitalet eller ficerat innehav enligt röstetalet för samtliga 1 kap. 9 a §, får ske bara aktier i bolaget kommer efter tillstånd av att överskrida något av Finansinspektionen. gränsvärdena tio, tjugo, Detsamma gäller förvärv som fyrtio och femtio pro- innebär att ett cent. kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller så att försäkringsaktiebolaget blir dotterföretag. Finansinspektionen skall ge tillstånd till förvärv enligt andra stycket, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av försäkrings- bolagets verksamhet. Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras. Inspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt andra stycket inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes. 2 a § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att det återstående innehavet kommer att understiga någon av de i 2 § angivna gränserna skall underrätta Finansinspektionen om detta. 2 b § Ett försäkringsaktiebolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven. När ett försäkringsaktie- bolag får kännedom om att bolagets aktier blivit föremål för ett sådant förvärv som avses i 2 § eller för en sådan avyttring som avses i 2 a §, skall bo- laget snarast anmäla för- värvet eller avyttringen till Finansinspektionen. 2 c § Om ägaren till ett kvali- ficerat innehav av aktier utövar eller kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av försäkringsbolagets verk- samhet, får Finans- inspektionen besluta att aktierna inte får företrä- das vid bolagsstämman. Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att ansöka om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 § eller har förvärvat aktier i strid med Finans- inspektionens beslut, får inspektionen besluta att aktierna inte får företrä- das vid bolagsstämman eller att röster avgivna för sådana aktier skall vara ogiltiga. Finansinspektionen får också förelägga aktieägare som sägs i första och andra styckena att av- yttra en så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvali- ficerat. Aktier som omfattas av ett beslut av inspektionen enligt första, andra eller tredje stycket skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. 7 kap. 2 § Premiereserven för en livförsäkringsrörelse skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av pre- miereserverna för varje försäkring ökad med ett för bolaget gemensamt beräknat särskilt tillägg som anses behövligt för att möta förluster på grund av att försäkringar upphör i förtid. Annan för- säkringsmatematiskt vedertagen be- räkningsmetod får användas, om premiereserven beräknad enligt sådan metod ger i stort sett samma resultat som om den hade beräknats för varje försäkring. Premiereserven för en försäkring utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för för- säkringen och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för försäkringen (prospektiv beräknings- metod). Annan för- säkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får an- vändas, om premiereserven beräknad enligt en sådan metod inte blir lägre än om en prospektiv beräk- ningsmetod hade använts eller, om den metoden inte är möjlig att tillämpa för försäkringen. Beräkningen skall grundas på sådana antaganden som sägs i 5 § första och andra styckena. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela närmare föreskrif- ter om beräkning av premiereserv för en livförsäkringsrörelse. Före- skrifterna skall ange högsta tillåtna antaganden om räntesats och vilka försäkringar som, med hän- syn till sin beskaffen- het, inte skall omfattas av en sådan bestämmelse. 3 §[13] För livförsäkringar skall,För livförsäkringar skall om det inte med hänsyn grunder upprättas för till försäkringarnas särskilda natur finns anledning till undantag, grunder upp- rättas för 1. beräkning av försäk- 1. beräkning av försäk- ringspremier, ringspremier och premie- 2. beräkning av premie- reserv, reserv, 2. beräkning av tekniska 3. försäkringstagarnas återköpsvärden, samt rätt till återköp och 3. återbäring till försäk- fribrev, ringstagarna. 4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 5. verkan av underlåtenhet att betala premie, 6. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 3 eller 5 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, 7. återbäring till försäk- ringstagarna, 8. skyldighet att teckna återförsäkring och 9. förräntning av för- säkringsbelopp som för- fallit till betalning. Om andra Om andra skadeförsäkringar än sådanaskadeförsäkringar, än sådana beträffande vilka bestäm-som bestämmelserna om melserna om livförsäkringlivförsäkring tillämpas för tillämpas med stöd av 1 med stöd av 1 kap. 5 §, kap. 5 § skall meddelas meddelas för längre tid än för längre tid än tio år,tio år, skall grunder skall grunder upprättas upprättas för beräkning av för beräkning av premiereserv för premiereserv för försäk- försäkringarna. Finans- ringarna liksom för inspektionen får medge bestämmande av försäk- undantag härifrån, om det ringstagarnas rätt när med hänsyn till försäk- försäkringen upphör i ringarnas särskilda be- förtid eller bolaget i skaffenhet finns övrigt inte har ansvar anledning till det. för försäkringsfallet. För sådan livränta eller För sådan livränta eller sjukränta, som enligt sjukränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör annan 1 kap. 5 § tillhör annan försäkring än livförsäkring,försäkring än livförsäkring, skall grunder upprättas skall grunder upprättas för beräkning av premie- för beräkning av premie- reserv och rätt till reserv och tekniska återköp. återköpsvärden. Om grunder för livför- säkring finns ytterligare bestämmelser i 7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8 § andra stycket vilka i tillämpliga delar även gäller för premiereserv- grunder enligt tredje stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansins- pektionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktio- nellt skall ställas upp. 4 §[14] De grunder som nämnts i De grunder som anges i 3 § 2 kap. 6 § skall avse skall avse att trygga att trygga bolagets för- bolagets förmåga att full- måga att fullgöra sina göra sina förpliktelser förpliktelser enligt enligt ingångna ingångna försäkringsavtalförsäkringsavtal och att och att meddela meddela försäkringar till försäkringar till en en kostnad som är skälig kostnad som är skälig medmed hänsyn till för- hänsyn till försäkringenssäkringens art. art. Om grunderna inte Om grunderna inte längre längre fyller det fyller det avsedda ända- avsedda ändamålet skall målet skall styrelsen och styrelsen och verkställande direktören verkställande direktören genast se till att genast vidta åtgärder förgrunderna ändras. att få grunderna ändrade. 5 §[15] Grunderna för beräkning Grunderna för beräkning av av försäkringspremier försäkringspremier (premiegrunderna) och (premiegrunderna) och premiereserv premiereserv (premie- (premiereservgrunderna) reservgrunderna) för för livförsäkringsrörelsenlivförsäkringsrörelsen skall innehålla skall innehålla de antaganden om dödlighet antaganden om dödlighet och andra riskmått, rän- och andra riskmått, ränte- tefot samt fot samt driftskostnader driftskostnader. Grun- som krävs för beräkningen. derna får också innehållaGrunderna får också föreskrifter om särskildainnehålla föreskrifter om säkerhetstillägg. särskilda säkerhetstillägg. Antagandena om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga om. Avvikelser från kravet att varje antagande för sig skall vara betryggande får dock ske om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som föranleder detta. Premiereservgrunderna Premiereservgrunderna skall bestämmas så att skall bestämmas i premiereserven alltid enlighet med 2 §. utgör summan av 1. skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för löpande för- säkringar och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för dessa försäkringar och 2. det belopp som anses behövligt för att möta förluster genom att försäkringar upphör i förtid. Om premiegrunderna innehåller föreskrifter om särskilda säkerhets- tillägg, skall premie- reservgrunderna ange på vilket sätt hänsyn skall tas till dessa säker- hetstillägg när kapital- värdet av framtida ut- gifter beräknas. Premiereservgrunderna Vid bedömningen av om skall innehålla regler ändring av premie- för beräkning av den del reservgrunderna för redan av premiereserven som tecknade försäkringar bör skall anses belöpa på ske, skall för varje an- varje försäkring. Vid tagande hänsyn tas till bedömande av frågan huru-den säkerhet som finns i vida ändring av premie- övriga antaganden för för- reservgrunderna för säkringarna samt till redan tecknade försäk- storleken av de särskilda ringar bör ske, skall försäkerhetstilläggen. varje antagande hänsyn tas till den säkerhet som finns i övriga an- taganden för ifrågavaran- de försäkringar samt till storleken av de sär- skilda säkerhets- tilläggen. Första-fjärde styckena gäller även för premie- reservgrunder enligt 3 § tredje stycket. 6 §[16] Om det på grund av Om det på grund av ändrade ändrade förhållanden krävsförhållanden krävs en en väsentlig ökning av väsentlig ökning av premiereserven för redan premiereserven för redan tecknade livförsäkringar,tecknade livförsäkringar får särskilda eller för sådan livränta premiereservgrunder eller sjukränta som (övergångsgrunder) stad- enligt 1 kap. 5 § tillhör fästas för en bestämd tid.annan försäkring än livförsäkring, får särskilda premiereservgrunder (övergångsgrunder) upp- rättas för en bestämd tid. Har bolaget tillfälligt Har ett bolag lidit avsevärd förlust tillfälligt lidit avsevärd till följd av att till- förlust till följd av att gångarna sjunkit i värde tillgångarna sjunkit i eller dödligheten värde eller dödligheten överstigit vad som har överstigit vad som har antagits i grunderna antagits i grunderna eller genom andra eller genom andra liknande omständigheter, liknande omständigheter, får övergångsgrunder får övergångsgrunder upp- dessutom stadfästas, om rättas, om det inte finns det inte finns anledning att anta att anledning att anta att bolaget skall råka på obe- bolaget skall råka på stånd och om grunderna obestånd och om kan anses främja försäk- grunderna kan anses ringstagarnas intresse. främja försäkringstagarnas intresse. I övergångsgrunderna får,I övergångsgrunderna får, utan hinder av utan hinder av bestämmel- bestämmelserna i 3 § om serna i 2 §, föreskrivas premiereservgrunder, att vid beräkning av föreskrivas att vid premiereserven det beräkning av premie- förväntade kapitalvärdet av reserven det förväntade bolagets framtida ut- kapitalvärdet av bo- gifter skall minskas med lagets framtida kapitalvärdet av den utgifter skall minskas vinst som väntas uppkomma med kapitalvärdet av den i rörelsen under den tid vinst som väntas övergångsgrunderna gäller. uppkomma i rörelsen under den tid övergångs- grunderna gäller. Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder inte gälla under längre sammanhängan- de tid än tio år. För stadfästelse av över- gångsgrunderna gäller 2 kap. 4 §. Som villkor för stadfästelsen får bes- tämmas att bolaget i det register som anges i 10 a § skall införa även andra tillgångar än dem som avses där. 8 § Grunderna beträffande Grunderna för återbäring återbäring till till försäkringstagarna försäkringstagarna skall skall innehålla regler för innehålla regler för beräkning och fördelning 1. användning av åter- av återbäring samt bäringsfonden, användning av åter- 2. tilldelning av åter- bäringsfonden. bäring samt 3. förräntning av återbä- ringsmedel. Reglerna för tilldelning av återbäring skall ange hur tilldelningen skall ske. Den tilldelade återbäringen skall utbetalas omedelbart eller vid en bestämd senare tidpunkt eller också tillgodoräknas för- säkringstagaren som nedsättning av premien eller utvidgning av för- säkringsförmånerna. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring. 8 a § Senast samtidigt som grunder för livförsäkring enligt 3 § första stycket, 5, 6 eller 8 § används, skall de tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grun- derna får för försäkrings- tagarna och försäkringsbolaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare före- skrifter om vad redo- görelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. 9 §[17] Ett belopp motsvarande Ett försäkringsbolag som försäkringstekniska driver direkt försäkrings- skulder för livförsäk- rörelse skall ha till- ringar skall alltid gångar, till ett belopp redovisas i följande som motsvarar försäkrings- slag av tillgångar: tekniska skulder för egen 1. obligationer eller räkning, placerade i andra skuldförbindelser enlighet med som utfärdats eller bestämmelserna i 9 garanterats av staten, a-10 e §§ (skuldtäckning). 2. obligationer, som Med försäkringstekniska utfärdats av Sveriges skulder för egen räkning allmänna hypoteksbank, avses de försäkrings- Konungariket Sveriges tekniska skulderna stadshypotekskassa, inklusive mottagen Svenska bostadskredit- återförsäkring och med kassan, Svenska skepps- avdrag för avgiven återför- hypotekskassan, säkring. Skeppsfartens sekundärlå- Finansinspektionen får, nekassa eller av om återförsäkringen inte Nordiska investerings- bidrar till att minska banken, eller andra av bolagets risktagande, för nu angivna visst fall bestämma att kreditinstitut utfärdade avdrag inte får göras för skuldförbindelser, med avgiven återförsäkring. undantag av sådana för Ett försäkringsbolag den allmänna rörelsen av-skall till Finansinspek- sedda förskrivningar som tionen lämna uppgift om medför rätt till betal- de försäkringstekniska ning först efter ut- skuldernas storlek, hur färdarens övriga dessa har beräknats samt fordringsägare (för- avgiven återförsäkring och lagsbevis), dess storlek. Regeringen 3. obligationer, eller, efter regeringens utfärdade eller bemyndigande, Finans- garanterade av ett inspektionen skall svenskt bankaktiebolag, meddela närmare en svensk sparbank föreskrifter om uppgifts- eller en central skyldigheten. föreningsbank, eller av ett sådant bankinstitut eller av Riksbanken utfärdade andra ford- ringsbevis, med undan- tag av förlagsbevis, 4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan- terade av en svensk kommun, 5. av ett svenskt näringsföretag utfärdade obligationer som offentligen utbjudits av ett svenskt bank- aktiebolag eller Nor- diska investerings- banken, 6. skuldförbindelser för vilka bolaget äger säkerhet genom panträtt i en skulder för egen räkning jordbruks-, bo- förstås den del av dessa stads-kontors- eller skulder som överstiger affärsfastighet inom 70 värdet av återförsäkrings- procent av fastighetens givarnas ansvarighet. uppskattade värde eller, om pantvärdet har fastställts för fastig- heten enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostads- byggandet, inom 75 pro- cent av pantvärdet, panträtt i tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom 70 procent av det upp- skattade värdet av bygg- naden eller någon annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde har fastställts för egendomen enligt nämnda bestämmelser, inom 75 procent av pant- värdet, allt med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet eller panträtt i en fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i en tomträtt till vilken hör byggnad som helt eller delvis är inrättad för sådan verksamhet, inom 60 procent av det uppskattade värdet av egendomen, såvitt avser tomträtt med den ytter- ligare begränsning Fi- nansinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet, varvid dock en förutsättning för att panträtt i fastigheten eller tomträtten skall godkännas - utom i fråga om sådant lån till en svensk kommun för vilket Finansinspektionen har medgett undantag - är att tillhörande byggnader skall vara brandförsäkrade i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländskt försäkrings- företag med rätt att driva försäkringsrörelse här i landet, 7. inhemska eller utländska värde- handlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under 1-6 nämnda, varvid dock värde- handlingar, som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, får användas för redovisning endast i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder för egen räkning för försäkringar i samma valuta, 8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet, 9. värdet av återförsäk- ringsgivarnas ansvarighet på grund av de livförsäkringar som har övertagits i form av återförsäkring, dock en- dast i den mån an- svarigheten överstiger värdet av reservdeposi- tion som har ställts av återförsäkringsgivare hos det avgivande bolaget och i den omfattning som regeringen eller, efter regeringens be- myndigande, Finans- inspektionen före- skriver, 10. försäkringsbolagets egna fastigheter och tomträtter, 11. aktier i dotterbolag, som har till ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighets- bolag), 12. medel på konto i bank. Om ett försäkringsbolag har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven livåterförsäk- ring, får åter- försäkringsgivaren använda sin fordran hos det av- givande bolaget för redovisning av försäk- ringstekniska skulder för den mottagna liv- återförsäkringen. Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget bestämt på grundval av en särskild värdering. Utan hinder av första stycket får ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning redovisas i andra tillgångar än som avses i första stycket, dock inte i aktier. Med försäkringstekniska 9 a § Utöver de begränsningar, som följer av bestämmel- serna i 10-10 e §§, skall följande gälla för de till- gångar som används för skuldtäckning. Tillgångarna skall plac- eras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna skall, med beaktande av bolagets för- säkringsåtaganden och för- ändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betal- ningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade av- kastningen tillräcklig. 10 §[18] Om ett försäkringsbolag För skuldtäckning som för längre tid än tio år avses i 9 § får följande meddelar andra skade- tillgångar användas: försäkringar än sådana 1. Obligationer eller beträffande vilka bestäm-andra skuldförbindelser melserna om livförsäkringsom svenska staten, en tillämpas med stöd av svensk kommun eller där- 1 kap. 5 §, skall i frågamed jämförlig samfällighet om redovisning av svarar för. premiereserv för sådana 2. Obligationer eller försäkringar andra skuldförbindelser bestämmelserna i 9 § som Europeiska gemen- första stycket 1-7 och skaperna eller vissa ut- 9-12, andra och fjärde ländska stater eller styckena samt 9 a § centralbanker svarar för. tilllämpas. 3. Obligationer eller För skadeförsäkringar somandra skuldförbindelser meddelas för kortare tid som en utländsk kommun än tio år och beträffandeeller därmed jämförlig ut- vilka inte bestämmel- ländsk samfällighet med serna om livförsäkring befogenhet att kräva in tillämpas med stöd av 1 offentlig uppbörd svarar kap. 5 § skall följande för. gälla. De medel som mot- 4. Obligationer eller svarar andra skuldförbindelser försäkringstekniska skul-som vissa internatio- derna skall placeras nella organisationer med hänsyn till det slag svarar för. av försäkringsverksamhet 5. Fordringar på premie som försäkringsbolaget eller andra fordringar på bedriver, varvid risken försäkringstagare som har för framtida växlingar i samband med försäkrings- tillgångarnas avkastning avtal, om rättssubjekt och värde samt risken förangivna i 1-4 svarar för valutakursförluster fordran. Ett försäkrings- skall beaktas. Dessutom bolag som ingår i en kon- gäller vad som i 9 a § cern, och vars första stycket sägs om verksamhet uteslutande var tillgångar skall består i att försäkra vara lokaliserade. risker inom koncernen, Regeringen eller, får för skuldtäckning även efter regeringens använda fordringar som bemyndigande, Finans- bolag inom koncernen inspektionen skall svarar för. Om en fordran föreskriva hur stor del enligt denna punkt varit av de försäkringstekniskaförfallen till betalning skulderna som får längre tid än tre månader, motsvaras av åter- får den dock inte användas försäkringsgivares för skuldtäckning. ansvarighet på grund av 6. Skuldförbindelser med de försäkringar som över-säkerhet i bolagets liv- tagits i form av försäkringsbrev, inom åter- återförsäkring samt köpsvärdet. meddela närmare 7. Medel på konto i föreskrifter om hur svensk eller utländsk risken för valutakursför-bank. luster skall beaktas. 8. Obligationer och andra skuldförbindelser som Allmänna pensions- fonden, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kredit- marknadsbolag, Svenska skeppshypotekskassan, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypo- teksbank. 9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kredit- institut svarar för. 10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktie- bolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för. 11. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett pub- likt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkrings- aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12. 12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 13. 13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. 14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1-4 och 8-10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller, efter regeringens bemynd- igande, Finans- inspektionen skall meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämp- ningen av bestämmelserna i denna punkt. 15. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1-4 och 8-10 svarar för och som annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. 16. Kontanter. 17. Andelar i värdepappersfonder och placeringar i utländska fondföretag som är underkastade lagstift- ning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet, om de förvaltade tillgångarna huvud- sakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäck- ning. 18. Beslutad överskjutande skatt. 19. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkrings- bolaget (återförsäkrings- tagaren), om återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring. Andra fondpapper än som som avses i 10 a § första stycket 1, får dock endast användas för skuldtäckning om de är kortfristigt reali- serbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten. Aktier och andra värde- papper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela föreskrifter om vilka utländska stater som avses i första stycket 2-3, 7, 9-12 och 17, vilka utländska centralbanker som avses i första stycket 2 och om vilka interna- tionella organisationer som avses i första stycket 4. Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhets- rätt. För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuldtäckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara brand- försäkrade. Detsamma gäl- ler byggnader som hör till fastigheter och tomträtter som utgör säkerhet för skuldför- bindelser enligt första stycket 14. Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i första stycket 11 och 12. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning. 10 a § Aktier och andelar i dotterföretag får användas för skuldtäckning om dotterföretaget 1. har till uppgift att direkt eller indirekt äga tillgångar som avses i 10 § första stycket, 2. är ett försäkringsaktiebolag eller 3. är ett sådant finan- siellt företag som avses i 17 a §. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ skall de tillgångar som tillhör ett dotter- företag som anges i första stycket 1 behandlas som om tillgångarna ägts direkt av försäkringsbolaget. För att aktier och andelar i dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar som avses i 10 § första stycket 13 eller 14, skall få an- vändas för skuldtäckning, skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara brandför- säkrade. 10 b § Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst - 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7-10, varav högst 50 procent- enheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10, - 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 11, - 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 12-14, - 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15 och - 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäck- ning. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall även beaktas ett försäkringsbolags in- direkta ägande av till- gångar genom dess innehav av andelar i värde- pappersfonder eller placeringar i utländska fondföretag som används för skuldtäckning. Finansinpektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de be- gränsningar som anges i första och andra styckena. 10 c § Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas: 1. Fem procent av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom. 2. Fem procent av aktier och andra värdepapper som kan jäm- ställas med aktier, obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3. 3. Tio procent av aktier och andra värdepapper som kan jäm- ställas med aktier, obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jäm- ställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skuldtäckas. 4. Tio procent av andelar i värde- pappersfonder som för- valtas av samma fondbolag eller fond- företag. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt för grupper av emit- tenter eller låntagare med inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarin- flytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes an- knytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårig- heter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte tillgångar som anges i 10 § första stycket 1-5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytter- ligare föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket. 10 d § De tillgångar som används för skuldtäckning skall, i fråga om skadeförsäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i fråga om livförsäkring, finnas inom EES om verksamheten ut- övas inom EES. För risker och verksamheter utanför EES skall de tillgångar som används för skuld- täckning finnas i Sverige. Finansinspektionen får medge undantag från bestämmelserna i första stycket. 10 e § De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att risken för valutakursförluster be- gränsas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela föreskrifter om högsta tillåtna valuta- kursrisk. 10 f §[19] Om inte annat medges av Finansinspektionen eller följer av 12 § skall de tillgångar som används för redovisning av försäkringstekniska skulder för livförsäkringar finnas i Sverige. Denna begränsning gäller dock inte för återförsäkringsgivares an- svarighet på grund av de försäkringar som övertagits i form av återförsäkring. Vid redovisning enligt De tillgångar som används 9 § skall tillgångarna för skuldtäckning skall värderas enligt 11 kap. värderas enligt 11 kap. med de undantag som med de undantag som an- nämns i tredje och fjärdeges i andra och tredje styckena. styckena. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången. Vid värde- ringen av fordringar på annan än försäkringstagare skall avdrag göras för belopp som gäldenären har att fordra av bolaget. Tillgångar som nämns i 9 §Regeringen eller, efter första stycket 10 får regeringens redovisas till högst den bemyndigande, Finans- andel av uppskattat inspektionen skall värde eller fastställt meddela föreskrifter om pantvärde som anges i 9 §vilket värde som till- första stycket 6 och gångar som anges i 10 § endast i den första stycket 13 högst får utsträckning fastig- tas upp till. heterna och tomträtterna inte utnyttjats för pantsättning. För tomt- rätter får Finansinspektionen be- stämma ytterligare begränsningar enligt vad som sägs i 9 § första stycket 6. För fas- tigheter och tomträtter som inte omfattas av 9 § första stycket 6 fastställer Finans- inspektionen i varje särskilt fall det värde som får redovisas. Aktier enligt 9 § första För sådana aktier i stycket 11 skall dotterbolag, som med stöd redovisas till det av 10 a § första stycket 1 lägsta av det upp- används för skuldtäckning, skattade värdet av får inte högre värde fast- aktierna och det värde ställas än det värde som som skulle ha skulle ha fastställts för fastställts enligt tillgångarna sammanlagt, tredje stycket om efter avdrag för bolagets fastigheter och skulder, om de ägts tomträtter ägts direkt avdirekt av försäkrings- försäkringsbolaget. Om bolaget. Om försäkrings- försäkringsbolaget inte bolaget inte äger äger samtliga aktier i samtliga aktier i fastighetsbolaget, dotterbolaget, beaktas beaktas endast så stor endast så stor del av del av fastigheternas tillgångarnas värde som värde som svarar mot svarar mot aktieinne- aktieinnehavet. Om havet. fastighetsbolaget äger fastigheter och tomträtter såväl i Sverige som i utlandet, beaktas endast de som är belägna i Sverige. Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget bestämt på grundval av en särskild värdering. Som villkor för att tillgångar enligt 9 § första stycket 10 och 11 skall få redovisas till täckande av försäkringstekniska skulder gäller att till fastigheter och tomträtter hörande byggnader är brandförsäk- rade. 10 g § Ett försäkringsbolag skall upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning. Livförsäkringstagare och den som avser att teckna en livförsäkring i bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela föreskrifter om hur informationen skall lämnas och om vad den skall innehålla. 11 §[20] Ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag skall skall föra ett register föra ett register som vid som vid varje tidpunkt varje tidpunkt utvisar utvisar de tillgångar de tillgångar som används som motsvarar för skuldtäckning och försäkringstekniska tillgångarnas värde. skulder enligt 9 § och premiereserv enligt 10 § första stycket. Om en tillgång, som Om en tillgång, som antecknats i registret, antecknats i registret har upplåtits med sådan har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värderätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas till inte kan utnyttjas för täckning av försäkrings- skuldtäckning, skall tekniska skulder enligt detta antecknas i 9 § eller premiereserv registret. enligt 10 §, skall detta antecknas i registret. Styrelsen och verkställande direktören skall se till att det till Finansinspektionen sänds in dels beräkningar av försäkringstekniska skulder respektive premiereserv, dels kopior av registret. 11 a §[21] Försäkringstagarnas för- Försäkringstagarnas månsrätt enligt 4 a § förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen förmånsrättslagen (1970:979) omfattar de (1970:479) följer med tillgångar som i fordran som grundas på enlighet med avtal om föreskrifterna i 9 och 9 1. livförsäkring a §§ finns upptagna i det 2. annan skadeförsäkring register som anges i än för vilken 10 a §, när bolaget för- bestämmelserna om livför- sätts i konkurs eller säkring tillämpas med stöd utmätning äger rum. av 1 kap. 5 §, om den Förmånsrätten följer medmeddelats för längre tid än fordran som grundas på tio år, eller avtal om 3. återförsäkring avseende 1. livförsäkring, sådan försäkring som sägs i 2. annan skadeförsäkring1 och 2. än beträffande vilken Förmånsrätten omfattar de bestämmelserna om tillgångar som finns livförsäkring tillämpas upptagna i det register med stöd av 1 kap. 5 §, som anges i 11 § när bo- om den meddelas för laget försätts i konkurs längre tid än tio år, eller utmätning äger rum. eller 3. återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i 1 och 2. Fordran enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3. 12 §[22] Om ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag får driver verksamhet i ett inte ingå borgen eller annat EES-land genom ställa annan säkerhet, om agentur, filial eller inte Finansinspektionen gränsöverskridande medger det för visst verksamhet och det krävs fall. Detta gäller inte tillstånd i det landet åtaganden som gjorts i för verksamheten, skall sådan direkt skadeför- för den delen av verk- säkringsrörelse som anges samheten bestämmelserna i 2 kap. 3 a § första i det landet gälla för stycket 14 och 15. 1. beräkning av försäk- ringstekniska skulder, 2. redovisning av tillgångar motsvarande de försäkringstekniska skulderna, 3. var dessa tillgångar skall vara lokaliserade och hur de skall skyd- das mot valutakursförluster, samt 4. såvitt avser livför- säkring, återbäring samt försäkringars fribrevs- och återköpsvärde. 15 § Ett försäkringsbolag Ett försäkringsbolag eller eller dess ombud får dess ombud får inte till inte medge en enskild fördel för en enskild för- försäkringstagare eller säkringstagare eller en grupp av för- grupper av försäkrings- säkringstagare direkt tagare medge direkt eller indirekt eller indirekt nedsättning av livförsäk-nedsättning av ringspremier som livförsäkringspremier som bolaget bestämt enligt bolaget bestämt enligt fastställda grunder. upprättade grunder. Ned- Nedsättning av premier sättning av premier får får dock ske genom dock ske genom återbäring återbäring i överensstäm-i överensstämmelse med melse med fastställda upprättade grunder. grunder. 17 §[23] Ett försäkringsbolag får inte utan Finansinspektionens medgivande äga större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget en koncern, skall bestämmelsen gälla koncernen. Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav motsvarande fem procent av röstetalet i aktiebolaget, bortses från aktier som innehas av bankföretag i koncernen eller av dotterföretag till bankföretagen. Första stycket skall Om inte annat följer av inte tillämpas på aktier andra meningen skall eller andelar i försäk- första stycket inte ringsbolag eller i tillämpas på aktier eller juridiska personer vars andelar i försäkringsbolag verksamhet uteslutande eller i juridiska har till föremål att äga personer vars verksamhet aktier i försäkrings- uteslutande har till aktiebolag, att till- uppgift att äga aktier i skjuta garantikapital i försäkringsaktiebolag, att ömsesidiga försäkrings- tillskjuta garanti- bolag, att förvalta kapital i ömsesidiga försäkringsbolagens försäkringsbolag, att fastigheter eller att förvalta försäkrings- biträda försäkringsbolag bolagens fastigheter vid rörelsens be- eller att biträda drivande. försäkringsbolag vid rörel- sens bedrivande. Första stycket skall tillämpas på aktier eller andelar i juridiska personer med uppgift att direkt eller indirekt äga tillgångar som avses i 10 § första stycket i den mån till- gångarna inte utgörs av aktier eller andelar i publika försäkringsaktie- bolag eller motsvarande utländska bolag. Beträffande försäkringsbolags rätt att äga aktier eller andelar i företag som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 17 a §. 17 b § Optioner och termins- kontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finansiella risken i ett för- säkringsbolag. Sådana instrument får dessutom användas för att effekti- visera förvaltningen av bolagets tillgångar om detta kan ske utan att bolagets risk överstiger den risknivå bolaget får ha utan att använda sådana instrument. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen, får meddela föreskrifter om tillämpningen av bestäm- melserna i första stycket. 19 §[24] Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkrings- villkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet. Om ett försäkringsbolag Regeringen eller, efter marknadsför försäkringar regeringens genom gränsöverskridande bemyndigande, Finansin- verksamhet i ett annat spektionen meddelar EES-land skall försäk- närmare föreskrifter om ringstagarna underrättas vilken information som om i vilket land det ett försäkringsbolag skall fasta driftställe som lämna till försäkrings- avtalet skall ingås med tagarna och till den som är beläget. Sådan avser att teckna en för- information skall även säkring i bolaget. finnas på varje handling som lämnas till för- säkringstagarna. Avtalet och försäkringsansökan, om den är bindande, skall innehålla adress till försäkringsbolagets huvudkontor och till den agentur eller filial som avtalet ingås med. Om försäkringen omfattar den försäkrings- klass som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 10, skall avtalet och en bindande försäkrings- ansökan även innehålla namn och adress till den representant som företräder försäk- ringsbolaget vid skadefall. Vad som sägs i andra stycket gäller inte när marknadsföringen avser 1. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4-7, 11 och 12, 2. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14 och 15, om försäkringstagaren är näringsidkare och risken avser närings- verksamheten, eller 3. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8-10, 13 och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är upp- fyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning: a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 ecu, b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 ecu, c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer an- ställda. Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovis- ning skall förutsättningarna i tredje stycket gälla koncernen. Innan ett avtal om livförsäkring ingås genom sådan gränsöverskridande verksamhet som avses i 2 a kap. 2 § skall försäkringsbolaget till försäkringstagaren över- lämna en handling där för- säkringstagaren uppmärksammas på att försäkringsbolaget är underkastat tillsyns- reglerna i det land där det försäkrande fasta driftstället är beläget. Försäkringstagaren skall skriva under hand- lingen. Handlingen skall överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen. 8 kap. 7 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bolagets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medels- förvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med denna lag och andra författningar och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt. Styrelsen skall se till att sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g § upprättas och att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om rikt- linjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § fjärde stycket lämnas och att informa- tionsskyldigheten enligt 7 kap. 10 g § andra stycket fullgörs. 8 § Beslut om ändring av Beslut om antagande och grunderna fattas av ändring av grunder fattas styrelsen. Ändringen av styrelsen. skall sedan den stadfästs genast anmälas för registrering av styrelsen eller verk- ställande direktören. Ändringsbeslutet får inte verkställas förrän det har registrerats. 10 kap. 5 § Den kan inte vara revisor som 1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver, 2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver, 3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller 4. på annat sätt än genom4. på annat sätt än genom belåning av belåning av livförsäkrings- livförsäkringsbrev enligtbrev med stöd av försäk- grunderna står i ringsavtal står i låne- låneskuld till bolaget skuld till bolaget eller eller något annat företagnågot annat företag i i samma koncern eller samma koncern eller har har förpliktelser för förpliktelser för vilka vilka ett sådant företag ett sådant företag har har ställt säkerhet. ställt säkerhet. I dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderbolaget. Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har bolagen i sin tjänst anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen får revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed. 11 kap. 7 § Andra tillgångar än anläggningstillgångar anses som omsättningstillgångar. Värdehandlingar, som Värdehandlingar som svarar mot används för skuldtäckning försäkringstekniska enligt 7 kap. 10 § första skulder enligt 7 kap. 9 §stycket 1-4, 8-10, 14 första stycket 1-7 eller och 15 får tas upp till mot premiereserven ett högre värde än vad som enligt 7 kap. 10 § i den följer av bestämmelserna i utsträckning denna bokföringslagen. De får paragraf hänvisar till 7 dock högst tas upp till kap. 9 § första stycket samma värde som i närmast 1-7, får tas upp till föregående balansräkning högre värde än vad som eller, om värdehandlingen följer av bestämmelserna anskaffats under i bokföringslagen. De fårräkenskapsåret, anskaf- dock högst tas upp till fningsvärdet. Detta gäller samma värde som i närmastendast om föregående balansräkning värdehandlingarna kan av- eller, om värde- yttras till ett värde, handlingen anskaffats som motsvarar detta högre under räkenskapsåret, värde, vid tidpunkter som anskaffningsvärdet. får anses tillfreds- Detta gäller endast om ställande med hänsyn till värdehandlingarna kan de försäkringsutfästelser avyttras till ett värde, som värdehandlingarna som motsvarar detta säkerställer. högre värde, vid tidpunkter som får anses tillfredsställande med hänsyn till de för- säkringsutfästelser som värdehandlingarna säkerställer. Andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket och som utgörs av reversfordringar som förfaller eller kan sägas upp till betalning av för- säkringsbolaget först efter längre tid än ett år, får, om det finns särskilda skäl till det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffnings- värdet. 12 kap. 8 § Om en förlust på livförsäkringsrörelsen i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag inte kan täckas på det sätt som anges i 7 §, skall förlusten, i den mån den överstiger garantikapitalet, utjämnas genom att bolagets ansvarighet för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring sätts ned. Nedsättningen skall Nedsättningen skall verkställas på ett sätt verkställas på ett sätt som som är skäligt med hänsynär skäligt med hänsyn till till förlustens orsak förlustens orsak och och andra om- andra omständigheter. För ständigheter. För ned- nedsättningen skall sättningen skall grunder grunder (nedsätt- (nedsättningsgrunder) ningsgrunder) upprättas. upprättas. Om stad- fästelse av nedsättnings- grunderna gäller bestäm- melserna i 2 kap. 3 §. 13 §[25] Bestämmelserna i 12 § Bestämmelserna i 12 § första stycket utgör inteförsta stycket utgör inte något hinder för för- något hinder för säkringsbolag att i försäkringsbolag att i enlighet med reglerna i enlighet med bestämmelser grunderna lämna lån mot i försäkringsavtalen lämna säkerhet i lån mot säkerhet i försäk- försäkringsbrev. ringsbrev. I fråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern får Finansinspektionen medge undantag från 12 § om det behövs på grund av särskilda omständigheter. Ett sådant undantag får dock inte medges vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar lån eller ställer säkerhet. I andra fall än som avses i första och andra stycket får Finansinspektionen medge undantag från 12 § om det finns synnerliga skäl. 14 kap. 26 §[26] När ett När ett livförsäkringsbolag livförsäkringsbolag har har trätt i likvidation trätt i likvidation eller försatts i konkurs, eller försatts i kon- skall beståndet av livför- kurs, skall beståndet av säkringar om möjligt livförsäkringar om möjligtöverlåtas till en eller överlåtas till ett eller flera andra försäkrings- flera andra försäkrings- givare. Ett avtal om bolag. Ett avtal om överlåtelse skall godkännas överlåtelse skall av Finansinspektionen för godkännas av Finans- att bli giltigt. inspektionen för att bli Överlåtelse får ske till giltigt. 1. ett svenskt Om inspektionen anser försäkringsbolag, eller att ett avtal skall 2. en utländsk godkännas, skall inspek- försäkringsgivare som har tionen Post- och koncession i Sverige Inrikes Tidningar och i eller som är auktoriserad övrigt på ett ändamåls- i ett land inom EES. enligt sätt kungöra av- talets innehåll. Kun- görelsen skall innehålla föreläggande för försäk- ringstagarna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot avtalet. Även den som inte är för- säkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar. Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast registrera. När registrering sker, över- går ansvaret för det överlåtna försäkrings- beståndet på det över- tagande bolaget. Styrelsen och verk- ställande direktören i detta bolag skall underrätta försäkrings- tagarna och dem som för- värvat rätt på grund av en försäkring om överlåtelsen och de eventuella änd- ringar i villkoren som överlåtelsen medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall ske. 26 a § Om inspektionen anser att ett avtal skall godkännas, skall inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt kungöra avtalets innehåll. Kungörelsen skall innehålla föreläg- gande för försäkrings- tagarna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot avtalet. Även den som inte är försäkringstagare, men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring, skall få möjlighet att framföra invändningar. Om beståndet av livförsäk- ringar som skall överlåtas består av åtaganden som skall fullgöras utom- lands, skall Finansinspektionen innan godkännande lämnas ge de behöriga myndigheterna i det land där åtagandena skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Om över- låtelsen avser försäkrings- avtal som tecknats genom en sekundäretablering i ett annat land, skall även de behöriga myndig- heterna i det landet ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva frågan om godkännande av avtalet när myndig- heterna som avses i andra stycket yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader efter det att de gavs tillfälle att yttra sig. 26 b § Finansinspektionen skall godkänna ett avtal om överlåtelse om 1. den övertagande för- säkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23 a § första stycket lagen (1950:272) om rätt för utländska för- säkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, och 2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Saknar den övertagande försäkringsgivaren konces- sion att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare hemma- hörande i ett land utanför EES, den behöriga myn- digheten i det EES-land som övervakar för- säkringsgivarens soliditet. Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast registrera. När registrering sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Är den övertagande för- säkringgivaren ett för- säkringsbolag eller en annan försäkringsgivare med koncession i Sverige, skall den övertagande försäk- ringsgivaren underrätta försäkringstagarna och dem som förvärvat rätt på grund av en försäkring om över- låtelsen och de event- uella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför. Finans- inspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas. 15 kap. 1 §[27] Ett försäkringsbolag (detEtt försäkringsbolag (det överlåtande bolaget) får överlåtande bolaget) får med Finansinspektionens med Finansinspektionens tillstånd helt eller tillstånd helt eller delvis överlåta sitt delvis överlåta sitt för- försäkringsbestånd till ensäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare annan försäkringsgivare som har koncession i (den övertagande försäk- Sverige (den övertagande ringsgivaren). Överlåtelse försäkringsgivaren). får ske till Om försäkringsbeståndet 1. ett svenskt består av försäkringar somförsäkringsbolag, eller har meddelats genom 2. en utländsk gränsöverskridande verk- försäkringsgivare som har samhet, får överlåtelsen koncession i Sverige med inspektionens eller som är auktoriserad tillstånd också ske till i ett land inom EES. en försäkringsgivare med fast driftställe i det land där riskerna är be- lägna. Ett avtal om överlåtelse skall för att bli giltigt godkännas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Överlåtelse av försäkringsbeståndet kan ske utan hinder av att det överlåtande bolaget har trätt i likvidation. Följande handlingar skall hållas tillgängliga för aktieägarna respektive de röstberättigade under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken frågan om godkännande av överlåtelseavtalet skall behandlas, samt läggas fram på stämman, 1. ett förslag till bolagsstämmans beslut, 2. avtalet om överlåtelse, 3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget och försäkringstagarna, 4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3 samt 5. om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, de handlingar som avses i 4 kap. 7 § första stycket 1-3. Handlingarna skall genast sändas till de aktieägare respektive till de röst- berättigade som begär det och uppger sin postadress. 3 §[28] Senast fyra månader Ansökan om tillstånd till efter det att beslutet överlåtelsen skall göras av om godkännande av såväl det överlåtande avtalet om överlåtelse bolaget som den över- registrerats skall såväl tagande försäkringsgivaren överlåtande som senast fyra månader efter övertagande försäkrings- det att beslutet om givare ansöka om Finans- godkännande av avtalet om inspektionens tillstånd överlåtelse registrerats. att verkställa avtalet. Om ansökan inte har Sådant tillstånd får integjorts inom föreskriven ges om tid eller om ansökan har försäkringstagarnas rätt avslagits, skall därigenom försämras. Finansinspektionen för- klara att frågan om överlåtelse har fallit. Om den övertagande för- Tillstånd att verkställa säkringsgivaren har kon- överlåtelseavtalet skall cession i Sverige och ges om det försäkringsbestånd som1. försäkringstagarnas överlåtelsen avser bestårrätt inte försämras, av försäkringar som har 2. den övertagande för- meddelats genom gräns- säkringsgivaren har den överskridande verksam- den kapitalbas som krävs het, får tillstånd ges sedan överlåtelsen be- endast om behörig aktats varvid hänsyn myndighet i det land där tagits till sådan förmån riskerna är belägna som kan ha medgivits i samtycker till över- enlighet med 23 a § första låtelsen och den över- stycket lagen (1950:272) tagande för- om rätt för utländska säkringsgivaren där försäkringsföretag att uppfyller kraven för driva försäkringsrörelse i gränsöverskridande verk- Sverige, och samhet med de 3. behörig myndighet i försäkringar som över- det land där riskerna är låtelsen avser. belägna eller där åtaganden I de fall som avses i skall fullgöras samtycker 1 § andra stycket får till överlåtelsen eller tillstånd ges endast om inte har yttrat sig. behörig myndighet i det Saknar den övertagande land där riskerna är försäkringsgivaren belägna samtycker till koncession att driva överlåtelsen. försäkringsverksamhet i Är den övertagande för- Sverige, skall säkringsgivaren en kapitalbasen intygas av utländsk behörig myndighet. Med försäkrings-givare krävs behörig myndighet avses, för tillstånd, utöver vadför EES-försäkringsgivare, som anges i den behöriga myndigheten första-tredje styckena, i dess hemland och, för att behörig myndighet i försäkringsgivare hemma- försäkringsgivarens hörande i ett land utanför hemland intygar att EES, den behöriga försäkringsgivaren har myndigheten i det erforderlig kapitalbas EES-land som övervakar sedan överlåtelsen försäkringsgivarens beaktats. soliditet. Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in med den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall kunna fastställa att försäkringstagarnas rätt inte försämras. 4 §[29] Om ansökan om Finans- inspektionens tillstånd inte har gjorts inom föreskriven tid eller om ansökan har avslagits, skall Finansinspek- tionen förklara att frågan om överlåtelsen har fallit. Skall ansökningen inte genast avslås skall Finansinspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som Finansinspektionen finner lämpliga kungöra ansökningens innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träffats och var avtalet och annan utredning hålls tillgänglig. Kungörelsen skall vidare innehålla föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar är avsedda att överlåtas, att på bestämd tid - minst en månad efter kungörelsens utfärdande - hos Finansinspektionen anmäla om de har något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet livränta, som utgår till personer som inte är försäkringstagare i det överlåtande bolaget, skall även dessa personer ges möjlighet att anmäla om de har något att erinra mot ansökningen. Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas ge den behöriga myndigheten i det land där riskerna är belägna eller där åtagan- dena skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Om överlåtelsen avser försäkringsavtal som tecknats genom en sekundäretablering i ett annat land, skall även den behöriga myndigheten i det landet ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökan om till- stånd att verkställa över- låtelseavtalet när myndig- heterna som avses i andra stycket yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader efter det att de gavs tillfälle att yttra sig. 5 §[30] Sedan tillstånd att Sedan tillstånd att verkställa avtalet verkställa avtalet lämnats, skall lämnats, skall Finansinspektionen Finansinspektionen genast registrera genast registrera beslutet. När regi- beslutet. När regi- strering skett, övergår strering skett, övergår ansvaret för det överlåtnaansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på detförsäkringsbeståndet på den övertagande bolaget. övertagande försäkrings- givaren. 6 §[31] Sedan överlåtelsen verk- Sker överlåtelsen till ett ställts, skall styrelsen försäkringsbolag eller en och verkställande direk- annan försäkringsgivare tören i det övertagande med koncession i Sverige bolaget om överlåtelsen skall, sedan överlåtelsen underrätta varje försäk- verkställts, den ringstagare eller övertagande för- livräntetagare som berörssäkringsgivaren lämna en av den. Finansinspek- underrättelse om över- tionen bestämmer på låtelsen till varje vilket sätt under- försäkringstagare eller rättelsen skall ske. livräntetagare som berörs av den. Finans- inspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas. 19 kap. 1 §[32] Finansinspektionen Finansinspektionen skall skall verka för en sund verka för en sund utveck- utveckling av ling av försäkrings- försäkringsväsendet. väsendet. Inspektionen Inspektionen skall i skall i sin tillsyns- sin tillsynsverksamhet verksamhet samarbeta med ha ett sådant nära motsvarande utländska samarbete med övriga tillsynsmyndigheter i EES-länders tillsyns- den utsträckning som myndigheter som föran- följer av Sveriges leds av avtalet om medlemskap i Europeiska Europeiska ekonomiska unionen. samarbetsområdet. Styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall, när bolaget har börjat sin verksamhet, genast underrätta Finansinspektionen om det. 2 §[33] Om koncession beviljats Regeringen skall, efter för ett försäkringsbolag anmälan av Finansinspek- och bolaget därefter tionen, förklara konces- inte anmälts för sion som beviljats för registrering inom före- ett försäkringsbolag skriven tid, skall förverkad om regeringen efter anmälan 1. bolaget inte har av finansinspektionen anmälts för registrering förklara koncessionen inom den tid som anges i förverkad. Detsamma 2 kap. 13 §, gäller om bolaget inte 2. bolaget inte har har börjat sin verk- börjat sin verksamhet samhet inom tre månader inom tre månader från det från det bolaget regist- bolaget registrerades rerades eller om 3. anmälningen för anmälningen för bolagets bolagets registrering registrering genom genom lagakraftägande be- lagakraftägande beslut slut blivit avskriven blivit avskriven eller eller avslagen, eller avslagen. 4. bolaget under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet. Om registrering av beslut, varigenom koncessionen har förverkats, förordnar regeringen. 3 §[34] Styrelsen, verkställande Styrelsen, verkställande direktören och andra be- direktören och andra be- fattningshavare i an- fattningshavare i an- svarig ställning i svarig ställning i ett försäkringsbolag skall försäkringsbolag skall lämna Finansinspektionen lämna Finansinspektionen de upplysningar om de upplysningar om verk- verksamheten som samheten som inspektionen begär. Om inspektionen begär. Om bolaget driver bolaget driver verksamhet i ett annat verksamhet i ett annat EES-land, skall de lämna land inom EES, skall de motsvarande lämna de upplysningar upplysningar till till behörig myndighet i behörig myndighet i det det landet som den be- landet i enlighet med höver för att fullgöra sina där gällande bestämmelser.uppgifter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsbolag skall lämna till inspektionen. 10 § Styrelsen och Skyldigheten enligt 3 verkställande direktören och 9 §§ att lämna i de aktiebolag vilkas upplysningar och hålla verksamhet uteslutande tillgångar och handlingar har till föremål att tillgängliga för biträda försäkringsbolag ärgranskning gäller även för skyldiga enligt 3 § och 1. styrelsen och verk- 9 § första stycket att ställande direktören eller lämna upplysningar och motsvarande i ett företag hålla tillgångar och som uteslutande biträder handlingar tillgängliga ett försäkringsbolag eller för granskning. Detsamma som försäkringsbolaget har gäller ordföranden och ett bestämmande verkställande direktören inflytande i, eller motsvarande 2. ordförande och verk- befattningshavare i ställande direktör eller tarifföreningar, skade- motsvarande befattnings- regleringsnämnder, vill- havare i korsnämnder och andra skaderegleringsnämnd, organ som biträder försäk-villkorsnämnd eller i ringsbolag vid rörelsens annat liknande organ, bedrivande samt som biträder ett för- styrelsen och verk- säkringsbolag samt ställande direktören i 3. styrelsen och verk- annat aktiebolag än nu ställande direktör i ett sagts, om det med bo- aktiebolag, om det med lagets samtycke före- bolagets samtycke före- skrivits i villkor för skrivits en sådan skyl- medgivande enligt dighet som villkor för 7 kap. 17 § att inneha medgivande att inneha aktier i bolaget. aktier i bolaget enligt 7 kap. 17 §. 11 §[35] Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:1410) eller lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grunderna, om sådana finns, 2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, 3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte på ett tillfredsställande sätt beaktar vad som sägs i 7 kap. 9 a-10 e §§, 3. de tillgångar, i 4. de tillgångar som vilka försäkringstekniskaanvänds för skuldtäckning skulder redovisas, inte inte är tillräckliga eller är tillräckliga, inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§, 4. försäkringsbeståndet 5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för inte är tillräckligt för erforderlig risku- erforderlig riskutjämning tjämning eller eller 5. det i övrigt finns 6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets mot försäkringsbolagets verksamhet. verksamhet. Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsbolag Om ett försäkringsbolag driver gränsöverskridandedriver verksamhet i ett verksamhet och bolaget annat land inom EES och inte rättar sig efter bolaget inte rättar sig Finansinspektionens efter Finans- eller behörig utländsk inspektionens eller be- myndighets anmodan om hörig utländsk myndighets rättelse, skall inspek- anmodan om rättelse, tionen vidta de åtgärder skall inspektionen vidta som behövs för att för- de åtgärder som behövs för hindra fortsatta över- att förhindra fortsatta trädelser. Inspektionen överträdelser. får förbjuda bolaget att Inspektionen skall bedriva underrätta den behöriga gränsöverskridande verk- utländska myndigheten om samhet. vilka åtgärder som vidtas. Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Följer bolaget inte Finansinspektionen får gällande bestämmelser om begränsa bolagets för- redovisning och täckning foganderätt eller förbjuda av försäkringstekniska bolaget att förfoga över skulder eller uppfyller sina tillgångar i bolaget inte gällande Sverige, om krav på garantibelopp, 1. bolaget inte följer får regeringen efter gällande bestämmelser om anmälan av skuldtäckning, Finansinspektionen 2. bolagets kapitalbas förbjuda bolaget att understiger en tredjedel förfoga över sina till- av solvensmarginalen gångar i Sverige eller eller inte uppfyller begränsa bolagets för- gällande krav på foganderätt. Om bolaget garantibelopp, driver verksamhet i ett 3. bolagets kapitalbas annat EES-land och understiger solvens- beslutet grundas på att marginalen och det finns bolagets kapitalbas särskilda skäl att anta understiger en att bolagets finansiella tredjedel av solvens- ställning ytterligare marginalen eller kommer att försämras, garantibeloppet, skall eller inspektionen underrätta 4. det bedöms vara nöd- den behöriga myndigheten vändigt för att skydda de i det landet och, om försäkrades intressen vid det behövs, begära att beslut om förverkande av denna vidtar mot- bolagets koncession svarande åtgärder. enligt 2 § eller enligt åttonde stycket. Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverk- samheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket. En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget 1. inte längre uppfyller kraven för koncession, 2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt tredje stycket, eller 3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. 11 a § Finansinspektionen skall anmäla beslut enligt 11 § sjätte stycket om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar till de behöriga myndig- heterna i de EES-länder där bolaget enligt under- rättelse bedriver försäk- ringsverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 4 §§. Sådant beslut skall dessutom anmälas till behöriga myn- digheter i de EES-länder där bolaget har till- gångar. Finansinspektionen skall anmäla beslut enligt 2 och 11 §§ om förverkande av koncession till behöriga myndigheter i övriga län- der inom EES. Finansinspektionen får i samband med anmälan enligt första stycket be- gära att den behöriga utländska myndigheten i samarbete med inspek- tionen vidtar mot- svarande åtgärder. Har bolagets koncession för- klarats förverkad får begäran avse att den ut- ländska myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen. 13 §[36] Finansinspektionens Finansinspektionens beslut om att förbjuda beslut enligt 2 a kap. gränsöverskridande verk- 2, 3, 5 eller 6 § får över- samhet enligt 19 kap. klagas hos kammarrätten. 11 § fjärde stycket får Inspektionens beslut om överklagas hos kammar- att förelägga eller utdöma rätten. Inspektionens vite enligt 21 kap. 2 § beslut om att avslå en får överklagas hos läns- begäran om att utfärda rätten. Prövningstillstånd intyg enligt 2 a kap. 1 §krävs vid överklagande fjärde stycket eller om till kammarrätten av läns- att förelägga eller utdömarättens avgörande. vite enligt 21 kap. 2 § Inspektionens beslut i får överklagas hos läns- övrigt enligt denna lag rätten. Prövningstillståndfår överklagas hos krävs vid överklagande regeringen. till kammarrätten av länsrättens avgörande. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om verksamhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart. Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §. 13 a §[37] Har regeringen i ett Har regeringen i ett ärende om koncession ärende om koncession inte inte fattat beslut sex fattat beslut sex månader månader efter det att efter det att ansökan ansökningen gavs in, får gavs in, eller har sökanden begära förklaringFinansinspektionen i ett av kammarrätten att ärende enligt 2 a kap. 2 § ärendet onödigt uppehålls.inte fattat beslut inom Har regeringen inte tre månader, eller i ett meddelat beslut sex ärende enligt 2 a kap. 3, månader efter det att 5 eller 6 §, inom en kammarrätten avgett en månad, får sökanden begära sådan förklaring, skall förklaring av kammarrätten det anses som att att ärendet onödigt uppe- ansökningen har hålls. avslagits. Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses ha avslagits om beslut inte har med- delats -inom sex månader i ett ärende om koncession, -inom tre månader i ett ärende enligt 2 a kap. 2 §, eller -inom en månad i ett ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §. 21 kap. 2 §[38] Finansinspektionen kan Finansinspektionen kan vid vite förelägga verk- förelägga verkställande ställande direktören och direktören och styrelse- styrelseledamöterna att ledamöterna att fullgöra fullgöra sina sina skyldigheter enligt skyldigheter enligt denna lag eller andra denna lag eller andra författningar att författningar att 1. till Finansinspektionen sända in behöriga redovisningshandlingar eller revisionsberättelser, 2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering, eller 3. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 17 kap. 5 §. Föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation. Finansinspektionen kan Finansinspektionen kan förena annat föreläggandeförena föreläggande eller enligt denna lag än som förbud enligt denna lag avses i första stycket med vite. med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas genast skriftligen underrättas om detta. Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan Finans- inspektionen döma ut vitet. 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 18 §, nya 7 kap. 3 §, 10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995. 2. I fråga om försäkringsbolag som har koncession och som har bildats före den 1 juli 1995 gäller 2 kap. 5 § i dess äldre lydelse till utgången av juni 1996. 3. Bestämmelserna i 7 kap. 12 § om borgensförbindelser m.m. gäller inte sådana förbindelser som ingåtts före lagens ikrafträdande. 4. För sådana placeringar hos ett livförsäkringsbolag som vid lagens ikraft- trädande överskrider gränserna i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3 skall följande gälla. Senast den 31 december 1999 skall placeringarna ha nedbringats till de nivåer som anges i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3. Om en placering överstiger tjugo procent av det belopp som skall skuldtäckas skall den senast den 30 juni 1996 ha nedbringats under denna nivå. En placerings andel av det belopp som skall skuldtäckas får inte öka. I inget fall får andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. 5. För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av nya 7 kap. 3 §, gäller fortfarande de upphävda bestämmelserna i 7 kap. 5-7 §§ och 8 § första och andra styckena. För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet av nya 7 kap. 3 § fortfarande gäller skall upprättade grunder även därefter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om 1. villkoren för försäkringstagarnas rätt till återköp, 2. försäkringstagarnas rätt till fribrev, 3. belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 4. verkan av underlåtenhet att betala premie, 5. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för för- säkringsfallet, 6. villkoren för tilldelning av återbäring, och 7. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 7 kap. 8 a § endast tillämpas beträffande grunder för 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv, 2. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt 3. återbäring till försäkringstagarna. 6. Ett försäkringsbolag som vid lagens ikraftträdande äger aktier eller andelar i juridiska personer med uppgift att äga tillgångar som avses i 7 kap. 10 § första stycket behöver inte Finansinspektionens medgivande enligt 7 kap. 17 § för detta innehav om sådant medgivande inte krävdes före lagens ikraftträdande. **Fotnot** [21]Senaste lydelse 1993:1304. [22]Senaste lydelse 1993:1304. [23]Senaste lydelse 1993:1304. [24]Senaste lydelse 1993:1304. [25]Senaste lydelse 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. [26]Senaste lydelse 1994:1941. [27]Senaste lydelse 1994:1941. [28]Senaste lydelse 1994:1941. [11]Senaste lydelse 1993:1304. [12] Senaste lydelse 1992:1241 [13]Senaste lydelse av förutvarande 2 kap. 6 § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs. [14]Förutvarande 2 §. [15]Förutvarande 3 § [16]Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1989:1081. Ändringen innebär bl.a. att sista stycket upphävs. [17]Senaste lydelse 1993:1304. [18]Senaste lydelse 1993:1304 [19]Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 9 a § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att första, femte och sjätte styckena upphävs. [20]Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 10 a § 1993:1304 [21]Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1993:1304 [22]Senaste lydelse 1993:1304 [23]Senaste lydelse 1993:1304. [24]Senaste lydelse 1993:1304 [25]Senaste lydelse 1994:1941 [26]senaste lydelse 1991:1767. [27]Senaste lydelse 1993:1304. [28]Senaste lydelse 1993:1304. [29]Senaste lydelse 1991:1767. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. [30]Senaste lydelse 1991:1767. [31]Senaste lydelse 1991:1767. [32] Senaste lydelse 1993:1304 [33]Senaste lydelse 1991:1767 [34]Senaste lydelse 1993:1304 [35]Senaste lydelse 1993:1304. [36]Senaste lydelse 1995:54. [37]Senaste lydelse 1993:1304. [38]Senaste lydelse 1994:1941. 373 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige dels att 3 och 4 kap., 5 kap. 1-11 §§, 6 kap. 6-8 §§, 7 kap. 2 §, 8 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 2 kap. 1 och 4 §§, 6 kap. 1, 2, 7 och 9 §§ skall utgå, dels att punkterna 2-4 i övergångsbestämmelsen till lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 5 kap. 12 § skall betecknas 2 kap. 6 §, nuvarande 5 kap. 13 § skall betecknas 2 kap. 7 §, nuvarande 5 kap. 14 § skall betecknas 6 kap. 6 §, nuvarande 6 kap. 10 § skall betecknas 8 kap. 4 a §, och nuvarande 6 kap. 11 § skall betecknas 6 kap. 10 §, dels att 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 2 kap. 1-5 §§, den nya 6 §, 6 kap. 1, 3-6, 9 §§ och den nya 10 §, 7 kap. 1 och 3 §§, 8 kap. 1 och 4-6 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken till 6 kap. skall lyda "Finansinspektionens uppgifter m.m.", dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 §§ skall sättas närmast före 2 kap. 4 a §§, dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § och 6 kap 5 a §, samt närmast före 2 kap. 2 och 6 §§ två nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 §1 Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar. Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av för- säkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skade- försäkring 1Ändringen innebär att femte stycket upphävs. gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 3 kap. 2 § andra stycket, 3 § första och andra styckena, 5 kap. 2-7 och 9-11 §§ samt 7 kap. 2 § i tillämpliga delar. 3 §2 Med EES-land där risken är belägen avses i denna lag 1. när försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring, det EES-land i vilket egendomen är belägen, 2. när försäkringen avser registreringspliktigt fordon, det EES-land där registreringen skall ske, 3. när försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och oberoende av försäkringsklass täcker rese- eller semester- risker, det EES-land där försäkringstagaren har tecknat försäkringen, 4. i andra fall än dem som uttryckligen omfattas av 1-3, om för- säkringstagaren är en fysisk person, det EES-land där försäkrings- tagaren har sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det EES-land där det driftställe som försäk- ringen gäller är beläget. Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkringsgivarens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga ledning finns. 5 §3 Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafik- skadelagen (1975:1410). I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestäm- 2Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. 3Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. melserna om livförsäkring samt, i mån av behov, besluta att bestäm-melser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) medge undan- tag från 5 kap. 5 § och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om liv- försäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Sveriges förpliktelser i fråga om försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet. 2 kap. Etablering 1 § Försäkringsgivare som En försäkringsgivare som i avses i 1 kap. 1 § får sitt hemland har driva försäkringsrörelse tillstånd att driva här i landet, om försäkringsrörelse får driva tillstånd (koncession) verksamhet här i landet därtill lämnats av 1. från en regeringen. Rörelsen sekundäretablering med skall drivas början två månader efter 1. genom en det att Finansinspek- generalagent som tionen från den behöriga syssloman, myndigheten i försäkrings- 2. genom ett givarens hemland tagit avdelningskontor med emot en underrättelse med självständig förvaltning sådant innehåll som anges (filial), eller i 4 § första och andra 3. såvitt avser försäk- styckena, ringsgivare i en försäk- 2. genom ringssammanslutning, gränsöverskridande verk- genom en samhet, så snart Finans- generalrepresentation. inspektionen från en behörig myndighet i försäk- ringsgivarens hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i 4 a §. En generalagent skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller under- kastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Som generalagent får även svensk juridisk person anlitas. För fullgörande av de skyldigheter som åligger generalagenten skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller kraven i första och andra me- ningarna. Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkrings- givaren och själv eller genom annan tala och svara för denne. För verksamhet som drivs genom filial gäller även bestämmelserna i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Verkställande direktör för en utländsk försäkringsgivares filial skall dock vara bosatt i Sverige. En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i andra stycket. De till sammanslut- ningen hörande försäkringsgivarna skall utfärda fullmakt för om- budet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem. Särskilda bestämmelser om ombud för försäkrings- givare i försäkrings- sammanslutning finns i 4 kap. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verk- ställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för för- säkringsgivare i en för- säkringssammanslutning. Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huru- vida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet. Ett sådant förhandsbesked är bind- ande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om för- handsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked. Gränsöverskridande Sekundäretablering verksamhet 2 § Efter anmälan till Med sekundäretablering Finansinspektionen får enligt 1 § avses en försäkringsgivare 1. en generalagent marknadsföra försäkringar 2. ett avdelningskontor här i landet från ett med fast driftställe i ett självständig förvaltning annat EES-land (filial), eller (gränsöverskridande 3. såvitt avser försäk- verksamhet). ringsgivare i en försäk- Marknadsföring som avser ringssammanslutning, en livförsäkringar och som generalrepresentation. riktas till enskilda personligen skall ske genom förmedling av en försäkringsgivare som har koncession att genom ett fast driftställe i Sverige driva för- säkringsrörelse här och som tillhör samma koncern som försäkrings- givaren eller som denne har samarbetsavtal med. Efter tillstånd av Finansinspektionen (koncession) får sådan marknadsföring som avses i första stycket andra meningen ske utan för- medling av en försäk- ringsgivare med koncession i Sverige. 3 § Gränsöverskridande verk- En generalagent skall samhet får inte avse för-vara bosatt här i landet. säkring av följande Han får inte vara risker enligt 2 kap. 3 underårig, i konkurs a § första stycket eller underkastad försäkringsrörelselagen näringsförbud eller ha för- (1982:713): valtare enligt 11 kap. 1. arbetsolycksfall 7 § föräldrabalken. Som (klass 1), generalagent får även 2. civilrättsligt svensk juridisk person ansvar för kärnenergi ochanlitas. För att fullgöra produktansvar för de skyldigheter som läkemedel (klass 13), åligger en generalagent och skall den juridiska 3. byggnadsarbeten, om personen utse ett ombud sådan försäkring är obliga-som uppfyller dessa torisk (klass 9 och krav. 13). Den utländska försäkrings- Den som deltar i givaren skall utfärda koassuransavtal av- fullmakt för general- seende stora risker på agenten att ingå för annat sätt än som ledandeförsäkringsgivaren försäkringsgivare behöverbindande rättshandlingar inte göra sådan anmälan med tredje man samt ta som avses i 2 §. emot stämning för den Bestämmelserna i 2 § om utländska försäkrings- livförsäkring tillämpas givaren och själv eller även på verksamhet av- genom annan tala och seende tontiner och så- svara för denne. dan kapi- För verksamhet som drivs taliseringsverksamhet genom filial gäller även som grundas på försäk- bestämmelserna i lagen ringstekniska be- (1992:160) om utländska räkningar. filialer m.m. En verk- ställande direktör för filialen skall dock vara bosatt i Sverige. En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i andra stycket. De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna för- säkringsavtal ingå för för- säkringsgivarna bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem. Ombudet ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivarna i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter som meddelas med stöd av lag eller annan författning. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för för- säkringsgivare i en försäk- ringssammanslutning. Annan verksamhet än för- säkringsrörelse 4 § Om det finns särskilda En underrättelse enligt 1 § skäl, får en försäkrings-1 om sekundäretablering givare som har fått sådanskall innehålla koncession som anges i 1. uppgifter om 1 § medges att driva sekundäretableringens annan rörelse här i adress och om vem som landet än skall vara dess försäkringsrörelse. Med- företrädare, givande lämnas av rege- 2. en plan över den ringen eller, efter tilltänkta verksamheten regeringens bemynd- med angivande av igande, av etableringens Finansinspektionen. organisation och vilket Om det finns skäl, får slags ett medgivande enligt försäkringsverksamhet som första stycket återkallasskall drivas där, och av den som får lämna 3. intyg utfärdat av sådant medgivande. hemlandsmyndigheten om försäkringsgivarens kapitalbas. För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkrings- rörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av frakt- förares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla 1. uppgift om vem som är försäkringsgivarens repre- sentant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och 2. en förklaring att för- säkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföre- ningen. Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Gränsöverskridande verksamhet 4 a § En underrättelse enligt 1 § 2 om att en försäkrings- givare skall meddela för- säkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (gränsöverskridande verksamhet) skall inne- hålla 1. uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall täcka, och 2. intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om a) försäkringsgivarens kapitalbas, och b) vilka försäkringsklasser för- säkringsgivarens konces- sion omfattar. För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkrings- rörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av frakt- förares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla 1. uppgift om vem som är försäkringsgivarens repre- sentant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och 2. en förklaring att för- säkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföre- ningen. Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om för- hållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finans- inspektionen underrättats om ändringen. Separationsprincipen 5 §4 Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som försäkringsgivaren driver i sitt hemland. Rörelse som avses i 2 Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § försäkrings- kap. 3 b § rörelselagen (1982:713), försäkringsrörelselagen direkt (1982:713), direkt livförsäkringsrörelse, fårlivförsäkringsrörelse, får här i landet förenas här i landet förenas endast med direkt endast med direkt skade- skadeförsäkringsrörelse försäkringsrörelse som som avses i 2 kap. 3 a § avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna första stycket klasserna 1 och 2 försäkrings- 1 och 2 försäkringsrörelse- rörelselagen samt med lagen samt med rörelse rörelse avseende återför-avseende återförsäkring säkring (indirekt försäk-(indirekt försäkring) av ring) av försäkring försäkring enligt någon av enligt någon av dessa dessa klasser och liv- klasser och livförsäkringförsäkring om inte annat om inte annat följer av följer av tredje stycket. fjärde stycket. En försäkringsgivare som i sitt hemland förenar direkt livför- säkringsrörelse med någon annan skadeförsäkrings- rörelse än sådan som avses i andra stycket, får genom agentur eller filial här i landet endast driva skadeför- säkringsrörelse om inte annat följer av fjärde stycket. Utöver vad som följer av Utöver vad som följer av andra och tredje andra stycket får direkt styckena får direkt liv- livförsäkringsrörelse och försäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse här skadeförsäkringsrörelse häri landet bedrivas av i landet bedrivas av samma försäkringsgivare samma försäkringsgivare om sådan verksamhet om sådan verksamhet samtidigt bedrevs här den samtidigt bedrevs här 2 maj 1992. vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets- området, den 2 maj 1992. Direkt livförsäkrings- Direkt livförsäkrings- rörelse och skadeförsäk- rörelse och skadeförsäk- ringsrörelse som här i ringsrörelse som här i landet bedrivs av samma landet bedrivs av samma försäkringsgivare enligt försäkringsgivare enligt andra eller fjärde andra eller tredje stycket skall hållas åt- stycket skall hållas skilda hos försäkrings- åtskilda hos försäkrings- givaren. givaren. Övriga bestämmelser 6 §5 En försäkringsgivare En försäkringsgivare eller eller företrädare får inteföreträdare får inte till till fördel för enskilda fördel för en enskild för- försäkringstagare eller säkringstagare eller 4Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs. 5Förutvarande 5 kap. 12 §. grupper av grupp av försäkringstagare, på försäkringstagare, på annat annat sätt än genom sätt än genom återbäring, återbäring, medge direkt medge direkt eller eller indirekt ned- indirekt ned-sättning av -sättning av de de livförsäkringspremier livförsäkringspremier somsom försäkringsgivaren, försäkringsgivaren enligtenligt grunder eller fastställda grunder andra tekniska bestämt för sin rörelse härberäkningar tillämpar för i landet. sin rörelse här i landet. 6 kap. Om tillsyn över 6 kap. Finans- försäkringsverksamheten inspektionens uppgifter m.m. Tillsynens inriktning 1 § Verksamhet som bedrivs Finansinspektionen skall enligt denna lag skall följa den verksamhet som stå under tillsyn av drivs enligt denna lag i Finansinspektionen i den utsträckning som den utsträckning som behövs för tillämpningen av följer av lagen. Inspek- lagen. Inspektionen tionen skall verka för skall, i samarbete med en sund utveckling av den behöriga myndigheten verksamheten. i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verk- samheten. Inspektionen skall Finansinspektionen lämna de uppgifter till skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i behöriga myndigheter i en försäkringsgivarnas försäkringsgivares hemländer som dessa hemland, om dessa myndigheter behöver för myndigheter behöver upp- kontroll av försäk- giften för sin tillsyn ringsgivarnas soliditet över en försäkringsgivares samt i övrigt ha ett verksamhet, samt i övrigt sådant nära samarbete medha ett nära samarbete med övriga EES-länders behöriga myndigheter. behöriga myndigheter som föranleds av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. 3 § Företrädaren skall lämna En försäkringsgivare som Finansinspektionen de driver försäkringsverksam- upplysningar som het här i landet enligt inspektionen begär om 2 kap. skall lämna försäkringsgivaren och Finansinspektionen de den verksamhet som uppgifter som den behöver denne driver här i för att fullgöra sina landet genom uppgifter enligt denna etablering. lag. Försäkringsgivaren Företrädaren skall hållaskall även hålla de tillgångar samt tillgångar, räkenskaper räkenskaper och andra och andra handlingar handlingar tillgängliga tillgängliga för inspek- för granskning av tionens granskning som Finansinspektionen. inspektionen behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare skall lämna till inspektionen. 4 § Skyldighet enligt 3 § Skyldigheten enligt 3 § att lämna upplysningar att lämna upplysningar och hålla tillgångar och och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga handlingar tillgängliga för granskning åligger för granskning gäller även även för 1. styrelsen och verk- 1. styrelsen och verk- ställande direktören i ställande direktören eller aktiebolag som driver motsvarande i ett företag verksamhet här i landet som i sin verksamhet här med föremål uteslutande i landet uteslutande att biträda utländsk biträder en utländsk försäk- försäkringsgivare som ringsgivare som för- driver rörelse här i säkringsgivaren har ett landet, bestämmande inflytande i, 2. ordförande och verk- 2. ordförande och verk- ställande direktör eller ställande direktör eller motsvarande befat- motsvarande befattnings- tningshavare i havare i tarifförening, skade- skaderegleringsnämnd, regleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat villkorsnämnd eller liknande organ, som här i annat liknande organ, landet biträder utländsk som här i landet biträderförsäkringsgivare i sådan försäkringsgivare bedrivande av dess vid rörelsens be- rörelse. drivande, och 3. personer som är införda i en förteckning som anges i 4 kap. 2 §. 5 § Finansinspektionen får Om en försäkringsgivare meddela de erinringar i överträder denna lag eller fråga om försäkrings- en föreskrift som har givares verksamhet här i meddelats med stöd av landet som inspektionen denna lag eller på annat anser behövliga. sätt visar sig olämplig Finansinspektionen att driva försäkrings- skall förelägga verksamhet här, får försäkringsgivaren att Finansinspektionen före- vidta rättelse, om lägga försäkringsgivaren inspektionen finner att att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäk- ringsgivarens hemland. 1. avvikelse skett från Om rättelse ändå inte denna lag eller före- sker, får inspektionen skrifter som har förbjuda försäkringsgivaren meddelats med stöd av att fortsätta sin denna lag eller grun- marknadsföring och att derna, om sådana finns, ingå nya försäkringsavtal 2. grunderna inte om risker som är belägna längre är till- här i landet eller, när fredsställande med hänsyndet gäller livförsäkring, till omfattningen och om försäkringsåtaganden som beskaffenheten av försäk-skall fullgöras här i ringsgivarens rörelse, landet. Innan ett förbud 3. de tillgångar som meddelas skall motsvarar värdet av de inspektionen underrätta försäkringstekniska behörig myndighet i skulderna inte längre är försäkringsgivarens tillräckliga, eller hemland. 4. det i övrigt finns I brådskande fall får allvarliga anmärkningar Finansinspektionen, utan mot försäkringsgivarens att den behöriga myndig- verksamhet. heten underrättats enligt Om ett föreläggande första stycket,vidta de enligt första stycket åtgärder som anges i andra inte har följts inom den stycket för att hindra bestämda tiden och det att ytterligare anmärkta förhållandet inteöverträdelser sker. heller på något annat sättFinansinspektionen får i undanröjts, skall brådskande fall och utan Finansinspektionen att den utländska behöriga anmäla detta till myndigheten underrättas regeringen. även förordna ett ombud Följer en att på försäkringsgivarens försäkringsgivare inte vägnar ta emot stämning gällande bestämmelser om och i övrigt företräda redovisning och täckning denne med avseende på av försäkringstekniska redan meddelade för- skulder får regeringen, säkringar. Till dess att efter att ha underrättat kungörelse skett av sådant behörig myndighet i för- förordnande får för- säkringsgivarens säkringstagare, om för- hemland, förbjuda för- säkringsgivaren inte är en säkringsgivaren att försäkringssammanslutning, fritt förfoga över sina sätta in förfallen tillgångar i Sverige. försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäk- ringsgivaren. 5 a §6 Om behörig myndighet i Om en behörig myndighet i en försäkringsgivares en försäkringsgivares hemland inskränker för- hemland inskränker en säkringsgivarens rätt attförsäkringsgivares rätt att förfoga över sina förfoga över sina till- tillgångar, skall gångar, skall Finans- Finansinspektionen på inspektionen på begäran av begäran av myndigheten myndigheten vidta samma vidta samma åtgärder be- åtgärder i fråga om försäk- träffande försäkrings- ringsgivarens tillgångar givarens tillgångar i i Sverige. Sverige. Finansinspektionen får Finansinspektionen skall besluta hur skadeförsäk- biträda den behöriga myn- ringsverksamhet skall digheten i försäkrings- drivas efter ett sådant givarens hemland vid beslut som avses i verkställighet av ett fjärde och femte beslut om hur styckena. För försäkringsverksamheten livförsäkringsverksamhet skall drivas efter det skall bestämmelserna i att den myndigheten 7 kap. 2 § tillämpas. beslutat - att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller - att inskränka försäk- ringsgivarens rätt att förfoga över sina till- gångar. 6 §7 Om företrädaren inte kan Om en företrädare avsäger utöva sitt uppdrag, om sig sitt uppdrag, om han avsäger sig det fullmakten återkallas eller om fullmakten eller om företrädaren av återkallas, annan an- 6Förutvarande 6 kap. 5 § femte-sjätte styckena. 7Förutvarande 5 kap. 14 §. skall ledning inte kan utöva Finansinspektionen för sitt uppdrag, skall tiden till dess hindret åtgärder som anges i 5 § upphört eller en ny före-första-tredje stycket trädare blivit vidtas. Om det med hänsyn befullmäktigad och till skyddet av försäk- godkänd förordna ett ringstagarnas intressen ombud att på är nödvändigt, får inspek- försäkringsgivarens vägnartionen, för tiden till ta emot stämning och i dess hindret upphört övrigt företräda denne medeller en ny företrädare avseende på redan blivit befullmäktigad, meddelade försäkringar. förordna ett ombud i Ett sådant förordnande enlighet med 5 § fjärde skall inspektionen stycket. genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar. 9 §8 Till dess att en sådan kungörelse skett får, Om det kan antas att beträffande andra försäk-någon driver sådan ringsgivare än för- verksamhet att denna lag säkringsgivare i är tillämplig, får försäkringssamman- Finansinspektionen före- slutning, försäkrings- lägga denne att lämna de tagare hos inspektionen upplysningar om sätta in förfallen för- verksamheten som behövs säkringspremie med samma för att bedöma om lagen är verkan som om den tillämplig. blivit betald till försäkringsgivaren. Om Finansinspektionen Om Finansinspektionen finner att någon utan finner att någon driver koncession driver till- försäkringsverksamhet utan ståndspliktig att förutsättningarna en- verksamhet, skall in- ligt 2 kap. är uppfyllda, spektionen förelägga skall inspektionen före- denne att inom viss tid lägga denne att upphöra ansöka om koncession med verksamheten. In- eller vidta de ändringar spektionen skall genast i verksamheten som underrätta behörig inspektionen anger myndighet i försäkrings- eller också upphöra med givarens hemland om före- verksamheten. läggandet. Bestämmelsen i andra stycket skall i tillämpliga delar gälla om Finansinspektionen finner att någon driver gränsöverskridande verk- samhet utan att anmälan skett. Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl försäkringsgivaren som den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. 10 §9 Försäkringsgivare som om-Regeringen får föreskriva fattas av denna lag att en försäkringsgivare skall med årliga som enligt denna lag avgifter bekosta driver verksamhet från en Finansinspektionens sekundäretablering här i verksamhet enligt de landet, skall betala närmare föreskrifter som årliga avgifter till regeringen meddelar. Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare före- skrifter om hur avgiften skall beräknas. 8Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs. 9Förutvarande 11 §. 7 kap. 1 § Om en försäkringsgivare Om en försäkringsgivare upphör att driva försäk- till följd av ett beslut ringsrörelse här i av behörig myndighet i landet, åligger det hemlandet inte längre får försäkringsgivaren att driva försäkringsrörelse här med bifogande av giltig i landet, skall Finans- fullmakt hos inspektionen vidta de åt- Finansinspektionen upp- gärder som behövs för att ge ombud, som godkänns hindra att försäkrings- av inspektionen, att på givaren fortsätter verk- försäkringsgivarens vägnarsamheten eller inleder företräda denne med av- ny verksamhet. seende på redan Inspektionen skall, på meddelade försäkringar. begäran av och i För tiden intill dess samarbete med behörig sådan anmälan har skett myndighet i försäkrings- får Finansinspektionen givarens hemland, förordna ett ombud med -förbjuda försäkrings- nämnda befogenhet. givaren att förfoga över Inspektionen skall sina tillgångar i Sverige genast införa kungörelse eller begränsa försäkrings- i Post- och Inrikes givarens förfoganderätt, Tidningar om eller godkännandet eller för- -förbjuda försäkrings- ordnandet. Intill dess givaren att fortsätta sin sådant kungörande har marknadsföring eller att skett, får försäkrings- ingå nya försäkringsavtal. tagare hos Finansinspektionen Finansinspektionen sätta skall i övrigt vidta de in förfallen för- åtgärder som behövs till säkringspremie med samma skydd för de försäkrades verkan som om den intressen. Inspektionen blivit inbetald till skall även i övrigt biträda försäkringsgivaren. hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäk- ringsgivarens verksamhet här i landet. Inspek- tionen får därvid vidta sådana åtgärder som in- spektionen kan besluta om för ett svenskt försäk- ringsbolag. 3 § En försäkringsgivare som När Finansinspektionen av har koncession enligt en behörig myndighet i 2 kap. 1 § får med ett annat EES-land ges Finansinspektionens tillfälle att yttra sig tillstånd helt eller över en fråga om tillstånd delvis överlåta sitt för-till en överlåtelse av ett säkringsbestånd till en försäkringsbestånd som annan försäkringsgivare meddelats under som i Sverige har fått verksamhet som drivits koncession att driva med stöd av denna lag, sådan försäkringsrörelse.skall inspektionen lämna sitt samtycke om 1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och 2. den övertagande försäk- ringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats. Om det försäkringsbeståndFinansinspektionen som överlåtelsen avser skall yttra sig inom tre består av försäkringar sommånader. meddelats genom gräns- överskridande verksamhet, får tillstånd ges endast om behörig myndighet i det land där riskerna är belägna samtycker till över- låtelsen och den övertagande försäkrings- givaren där uppfyller kraven för gränsöver- skridande verksamhet med de försäkringar som överlåtelsen avser. Är den övertagande försäk-Finansinspektionen ringsgivaren en utländsk skall innan den yttrar EES-försäkringsgivare sig ge berörda för- krävs för tillstånd, utöversäkringstagare och vad som anges i andra livräntetagare tillfälle stycket, att behörig att anmäla om de har något myndighet i att invända mot försäkringsgivarens överlåtelsen. Därvid skall hemland intygar att vad som föreskrivs i 15 försäkringsgivaren har kap. 4 § första stycket erforderlig kapitalbas försäkringsrörelselagen sedan överlåtelsen (1982:713) gälla i beaktats. tillämpliga delar. En försäkringsgivare som har fått koncession enligt 2 kap. 1 § får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt för- säkringsbestånd som består av försäkringar som meddelats genom gräns- överskridande verksamhet till en EES-försäkringsgivare med fast driftställe i det land där riskerna är be- lägna. Tillstånd får medges endast om behörig myndighet i övertagande försäkringsgivares hem- land intygar att försäkringsgivaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats och behörig myndighet i det land där riskerna är belägna samtycker till överlåtelsen. Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som övertagare. Vid ansökningen skall fogas det avtal, som träffats angående överlåtelsen. Med avseende på ansökningen gäller vidare vad i 15 kap. 3 § andra stycket och 4 § andra stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) föreskrivs i tillämpliga delar. Om ansökningen bifalls, skall överlåtaren anses fritagen från sina för- pliktelser på grund av det överlåtna försäkrings- beståndet, vilka för- pliktelser i stället skall åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd överlåtelse skall bestämmelsen i 15 kap. 6 § försäkrings- rörelselagen tillämpas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får meddela närmare föreskrifter om de handlingar som skall bifogas en ansökan om tillstånd. 8 kap. 1 § Finansinspektionen Finansinspektionen skall skall i Post- och i Post- och Inrikes Inrikes Tidningar Tidningar kungöra kungöra 1. förordnande av ett 1. beviljande av ombud enligt 6 kap. 5 koncession eller eller 6 §, utvidgning av 2. beslut om att koncession, förbjuda eller begränsa 2. godkännande av före- försäkringsgivarens rätt trädare eller ändring av att förfoga över sina grunderna, tillgångar här i landet, 3. ändring i och bolagsordning eller 3. beslut om att lämna liknande handling som sitt samtycke till innefattar ändring av överlåtelse av försäkringsgivarens försäkringsbestånd. firma, 4. förverkande av koncession, och 5. tillstånd till över- låtelse av försäkrings- bestånd. 4 § Ett ombud, som enligt Ett ombud, som enligt 5 kap. 14 § eller 7 kap. 6 kap. 5 eller 6 § 1 § förordnats av Finans-förordnats av Finans- inspektionen, har rätt inspektionen, har rätt att få ersättning av att få ersättning av försäkringsgivaren med försäkringsgivaren med det det belopp som bestäms belopp som bestäms av av inspektionen. inspektionen. 5 §10 En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland. Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkrings- villkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet. I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalade förbindelser av delägare eller garanter om dessa belopp inräknats i fonderna. Om en Regeringen eller, försäkringsgivare efter regeringens marknadsför bemyndigande, försäkringar avseendeFinansinspektionen andra risker än skall meddela när- stora risker genom mare föreskrifter om gränsöverskridande den information som verksamhet i ett en försäkringsgivare annat EES-land, skall lämna till skall försäkrings- försäkringstagarna tagarna underrättas och till den som om i vilket land avser att teckna en det fasta försäkring hos driftställe som av- försäkringsgivaren. talet skall ingås med är beläget. Sådan information skall även 10Ändringen innebär bl.a. att tredje och femte stycket upphävs. finnas på varje handling som lämnas till försäkringstagarna. Av- talet och försäkringsansökan, om den är bindande, skall inne- hålla adress till för- säkringsgivarens huvud- kontor och till den agentur eller filial som avtalet ingås med. Om försäkringen omfattar den försäkringsklass som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) skall av- talet och en bindande försäkringsansökan även innehålla namn och adress till den som företräder försäk- ringsgivaren vid skadefall. Innan ett avtal om livförsäkring ingås genom gränsöverskridande verk- samhet i andra fall än som avses i 2 kap. 2 § andra stycket skall försäkringsgivaren till försäkringstagaren överlämna en handling där försäkringstagaren upp- märksammas på att för- säkringsgivaren är under- kastad tillsynsreglerna i det land där det för- säkrande fasta drift- stället är beläget. Försäkringstagaren skall skriva under hand- lingen. Handlingen skall överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen. 6 §11 Finansinspektionens Följande beslut av beslut om Finansinspektionen, får 1. att avslå en ansökan överklagas hos om koncession enligt 3 kammarrätten, nämligen kap. 3 eller 4 §, beslut 2. att förbjuda en för- 1. att förbjuda en försäk- säkringsgivare att ringsgivare att fortsätta förfoga över sina till- med sin marknadsföring gångar enligt 6 kap. 5 § eller ingå nya för- femte stycket eller säkringsavtal, 3. att återkalla 2. att inskränka en för- koncession för säkringsgivares rätt att gränsöverskridande verk- förfoga över sina till- samhet eller förbjuda gångar enligt 6 kap. sådan verksamhet enligt 5 eller 5 a § eller 7 6 kap. 8 § tredje eller kap. 1 §, eller fjärde stycket 3. att inte lämna sitt får överklagas hos samtycke till en över- kammarrätten. låtelse av ett försäkrings- Finansinspektionens bestånd enligt 7 kap. 3 § beslut om att avslå en Finansinspektionens ansökan om att utfärda beslut om att förena ett in föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. 11 Senaste lydelse 1995:102. tyg enligt 3 kap. 6 § Prövningstillstånd krävs tredje stycket eller om vid överklagande till att förelägga vite får kammarrätten av länsrättens överklagas hos länsrätten.avgörande. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av läns- rättens avgörande. Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. En försäkringsgivare med säte i ett land inom EES, som har koncession att driva försäkringsrörelse i Sverige, får fortsätta att driva verksamheten här i landet enligt bestämmelser i denna lag. 3. Försäkringsgivare, som avses i punkt 2 och som har deponerat värdehandlingar i bankinstitut enligt 6, 10 och 15 a §§ lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall återfå de deponerade tillgångarna. 4. Om Finansinspektionen när denna lag träder i kraft, förvaltar ett sådant administrationsbo som avses i 7 kap. 2 § i dess äldre lydelse före den 1 juli 1995, skall den bestämmelsen tillämpas för förvaltningen av administrationsboet. 420 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige1 dels att 13 a, 36 och 38 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 38 § skall utgå, dels att 1-2 a, 6, 7, 9, 10-13, 14-16, 19, 21, 24 a, 25 och 29 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 12 a §, 29 a-29 c §§ av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Denna lag innehållerDenna lag innehåller bestämmelser om rättbestämmelser om rätt för utländska för utländska försäkringsföretag attförsäkringsföretag att driva för- driva för- säkringsrörelse i säkringsrörelse i Sverige. Lagen Sverige. Lagen gäller inte för sådanagäller inte för sådana försäkringsgivare somförsäkringsgivare som omfattas av lagen omfattas av lagen (1993:1302) om (1993:1302) om EES-försäk- EES-försäkringsgivares ringsgivares verksamhet i verksamhet i Sverige. Regeringen Sverige. eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av för- säkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna och ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom generalagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av regeringen (koncession) till detta. Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet. Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked. Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än försäkrings- 1Lagen omtryckt 1989:1082. Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:1083 13 a § 1993:1305 36 § 1991:270 38 § 1993:1305 2Senaste lydelse 1993:1305. rörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas av den som får lämna sådant medgivande. Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland. 2 §3 Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse av- seende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i denna Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, medlag om livförsäkring, med undantag för 16 a §, undantag för 16 a §, får - får tillämpas också förtillämpas också för sjuk- sjuk- och olycksfalls- och olycksfallsför- försäkringar som avses i säkringar som avses i 2 kap. 3 a § första 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidrags- samt för avgångsbidrags- försäkringar, försäkringar. - behöver inte tillämpas Bestämmelserna i denna för sådana livförsäkringarlag om livförsäkring, med som avses i 2 kap. 3 b § undantag för 10 § fjärde första stycket klasserna stycket och 16 a §, be- 1 b och 4 om premien är höver inte tillämpas för beräknad och bestämd för sådana livförsäkringar som längst fem år. avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i Ersättning, som utges i form av livränta eller form av livränta eller sjukränta, tillhör enderasjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annanlivförsäkring eller annan försäkring beroende på försäkring beroende på vilket av dessa slag av vilket av dessa slag av försäkringar som har med-försäkringar som har med- delats. Har en sådan delats. Har en sådan ränta ränta inköpts i ett inköpts i ett livförsäk- livförsäkringsbolag, ringsföretag, skall den skall den dock i detta dock i detta företag höra bolag höra till till livförsäkring. livförsäkring. För sådan livränta eller För sådan livränta ellersjukränta som tillhör sjukränta som tillhör annan försäkring än liv- annan försäkring än liv- försäkring gäller de försäkring gäller de särskilda bestämmelserna särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 10, 15 om livförsäkring i 6 § tredje och fjärde sjunde stycket, 7 § stycken, 17 och 28 §§ i tredje stycket, 9 § tillämpliga delar. första stycket, 10-13 samt 14, 15, 17 och 28 §§ i tillämpliga delar. 3Senaste lydelse 1993:1305. 2 a §4 Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser om trafik- försäkring finns i trafik- skadelagen (1975:1410). I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livför- säkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna om beräkning av premie- reserv i 10 § fjärde stycket. Regeringen eller, Regeringen eller, efter efter regeringens regeringens bemyndigande, Finans- bemyndigande, Finans- inspektionen får i fråga inspektionen får i fråga om sådan livförsäkring somom sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (1982:713) medge (1982:713) medge undantag från 13 § och, undantag från 13 § och, om om det finns särskilda det finns särskilda skäl, skäl, från övriga från övriga bestämmelser om bestämmelser om livförsäk-livförsäkring. Ett ring. Ett undantag undantag skall vara skall vara förenligt med förenligt med EG:s Sveriges förpliktelser i rättsakter i fråga om fråga om försäkring enligtförsäkring. avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekono- miska samarbetsområdet. 6 §5 Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande. Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten, dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in. Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och sär- skilt för skadeförsäkring. Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen god- tagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre 4Senaste lydelse 1993:1305. 5Senaste lydelse 1993:1305. belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och be skaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det. Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge företag undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a §. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan. Om rörelsen skall avse Om rörelsen avser livförsäkring, skall livförsäkring, skall enligt 11 § upprättas sär-enligt 11 § upprättas skilda grunder för särskilda grunder för verksamheten. verksamheten. Grunderna, som skall bifogas ansökningen om koncession, skall underställas regeringen för stadfästelse. 7 §6 Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 § och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund för- säkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. I samband med beviljandet av konces- sionen stadfäster regeringen enligt 11 § upprättade grunder för verksamheten om dessa överensstämmer med denna lag och andra författ- ningar. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt. 9 §7 Å ändring av stadfästa grunder skall ock sökas regeringens stad- fästelse. I regeringens ställe äger Finansinspektionen besluta i sådant ärende, om det icke är av principiell betydelse eller eljest av synner- lig vikt. Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen. Ansökan om förlängning avAnsökan om förlängning av koncession, som koncession, som beviljats för bestämd beviljats för bestämd 6Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. 7Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs. som beviljat konces- som beviljat konces- sionen. Ansökningen sionen. Ansökningen skall skall inlämnas till tid, inlämnas till tid, skall skall prövas av den prövas av den myndighet myndighet Finansinspektionen sist Finansinspektionen sex månader före utgångensenast sex månader före av den löpande konces- utgången av den löpande sionen. koncessionen. Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess god- kännande av generalagenten. Har ändring av grunder Har förlängning av stadfästs eller har för- koncession beviljats längning av koncession eller ny generalagent beviljats eller ny blivit godkänd, skall generalagent blivit Finansinspektionen låta godkänd, skall Finans- införa kungörelse därom i inspektionen låta införa Post- och Inrikes kungörelse därom i Post- Tidningar. och Inrikes Tidningar. 10 §8 Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet på grund av 1. löpande försäkringar (premiereserv), 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), 3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehandlings- reserv), 4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har för- fallit till betalning och 5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkrings- rörelse som inte har förfallit till betalning. Vid beräkning av premie-reserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713). 11 §9 För livförsäkring skola, För livförsäkringar skall om icke med hänsyn till grunder upprättas för försäkringens särskilda beräkning av försäkrings- natur anledning till premier och premiereserv undantag föreligger, samt beräkning av grunder upprättas tekniska återköpsvärden. 8Senaste lydelse 1993:1305. 9Senaste lydelse 1982:1083. beträffande 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv; 2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev; 3. belåning av försäkringsbrev hos företaget; 4. verkan av underlåten premiebetalning; 5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest är fritt från ansvarighet för för- säkringsfall; 6. förräntning av försäk- ringsbelopp som förfallit till betalning. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grun- der upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp. 12 §10 Med avseende på de i 11 §För de i 11 § första styc- under 1-4 angivna ket angivna grunderna för grunderna skall vad i beräkning av försäkrings- 7 kap. 3 §, 4 § premier och premiereserv första-fjärde styckena samt för de i 11 § andra samt 5-7 §§ försäkrings- stycket angivna rörelselagen (1982:713) grunderna för beräkning av stadgas äga motsvarande premiereserv gäller tillämpning. Beträffande 7 kap. 5 och 6 §§ övergångsgrunder enligt 7försäkringsrörelselagen kap. 4 § första-fjärde (1982:713) i tillämpliga styckena nämnda lag delar. gäller vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Som villkor för stadfästelse av övergångsgrunder får bestämmas, att företaget skall införa tillgångar utöver vad som motsvarar de försäkringstekniska skulderna i det register som avses i 15 §. 12 a § Senast samtidigt med att grunder som har angetts i 11 § första stycket an- vänds, skall de till- ställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de 10Senaste lydelse 1989:1082. konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och försäkrings företaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. 13 §11 Tillgångar motsvarande Om ett försäkringsföretag värdet av de försäkrings-driver direkt försäkrings- tekniska skulderna för rörelse, skall vad som livförsäkring skall vid sägs om skuldtäckning i 7 varje tidpunkt kap. 9 § första-tredje redovisas i sådana till- styckena, 9 a-10 c §§, 10 gångar som anges i e § samt 10 f § försäkrings- 7 kap. 9 § första stycketrörelselagen (1982:713) 1-8 och 10-12 försäk- eller föreskrifter som ringsrörelselagen meddelats med stöd av (1982:713) eller, i den någon av dessa mån Finansinspektionen bestämmelser gälla för medger det, värdet av företaget. återförsäkringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar, som har övertagits i åter- försäkring. I de tillgångar som I de tillgångar som skall motsvara värdet av skall användas för de försäkringstekniska skuldtäckning får räknas in skulderna får räknas in 90 procent av 90 procent av deponeringen enligt 6 deponeringen enligt 6 och 10 §§ under förut- och 10 §§ under sättning att förutsättning att 6deponeringen till den deponeringen till den delen består av värdehand- delen består av värde- lingar som avses i 7 handlingar som avses i kap. 10 § första stycket första stycket och inte 1-4, 8-10, 14 och 15 beaktas enligt 16 a § försäkringsrörelselagen första stycket tredje (1982:713) och inte meningen. beaktats enligt 16 a § första stycket tredje meningen. Utan hinder av första stycket får ett belopp, motsvarande högst tjugo procent av de för- säkringstekniska skulderna för egen räk- ning, redovisas i andra tillgångar än sådana som nämns i första stycket, dock inte i aktier. Med de försäkringstekniska skul- derna för egen räkning förstås den del av de för- säkringstekniska skul- derna, som icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarighet. De tillgångar som De tillgångar som används motsvarar värdet av de för skuldtäckning skall försäkringstekniska finnas i Sverige. skulderna skall finnas i Sverige, 11Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att tredje och fjärde styckena upphävs. dock med undantag för återförsäk ringsgivares ansvarighet på grund av livförsäkringar som övertagits i form av återförsäkring. I övrigt gäller vid tillämpningen av denna paragraf bestämmelserna i 7 kap. 9 a § andra-sjätte styckena försäk- ringsrörelselagen. Generalagenten skall se till att det till Finansinspektionen lämnas uppgift om de försäkrings- tekniska skuldernas storlek, hur dessa har beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen skall meddela närmare före- skrifter om uppgiftsskyldigheten. 14 §12 Värdehandlingar får vid Generalagenten skall se redovisning enligt 13 § till att sådana ej upptagas till högre riktlinjer som anges i 7 värde än som följer av be-kap. 10 g § stämmelserna i försäkringsrörelselagen bokföringslagen (1982:713) upprättas och (1976:125) om värdering att riktlinjerna följs. av omsättningstillgångar.Generalagenten skall De får dock tas upp till vidare fortlöpande pröva samma värde som beräk- om riktlinjernas behöver nats närmast föregående ändras. räkenskapsår eller, om Generalagenten skall se värdehandlingen an- till att skaffats under räken- försäkringstagarna och den skapsåret, anskaffnings- som avser att teckna en värdet. Detta gäller livförsäkring i företaget endast om värde- informeras om det huvud- handlingarna kan av- sakliga innehållet i yttras till ett värde, riktlinjerna. Regeringen som motsvarar detta eller, efter regeringens högre värde vid tidpunk- bemyndigande, Finans- ter som får anses inspektionen får meddela tillfredsställande med föreskrifter om hur hänsyn till de informationen skall försäkringsutfästelser somlämnas och vad den skall värdehandlingarna säker- innehålla. ställer. 15 §13 Generalagenten skall Generalagenten skall föra föra ett register som ett register som vid vid varje tidpunkt varje tidpunkt utvisar utvisar de tillgångar de tillgångar som används som motsvarar de för- för skuldtäckning och säkringstekniska tillgångarnas värde. skulderna enligt 13 §. Om en tillgång, som Om en tillgång, som antecknats i registret, antecknats i registret, har upplåtits med sådan har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde rätt att dess fulla värdeinte kan utnyttjas för inte kan utnyttjas till skuldtäckning, skall täckning av försäk- detta antecknas i ringstekniska skulder registret. enligt 13 §, skall detta antecknas i registret. 12Senaste lydelse 1982:1083. 13Senaste lydelse 1993:1305. Försäkringstagarnas för- Försäkringstagarnas för- månsrätt enligt 4 a § för-månsrätt enligt 4 a § för- månsrättslagen månsrättslagen (1970:979) följer med fordran som grundas på avtal om 1. livförsäkring, eller (1970:979) omfattar de 2. återförsäkring avseende tillgångar som i livförsäkring. enlighet med före- Förmånsrätten omfattar de skrifterna i 13 § finns tillgångar som finns upptagna i registret, upptagna i det register när företaget försätts i som anges i första konkurs eller utmätning stycket, när företaget äger rum eller särskild försätts i konkurs eller administration träder utmätning äger rum eller in. Förmånsrätten följer särskild administration med fordran som grundas träder in. på avtal om livförsäkring Fordran enligt 1 har eller på avtal om återför-företräde framför fordran säkring avseende enligt 2. livförsäkring. En fordran på grund av ett avtal om livförsäkring har företräde framför återförsäkrings- tagares fordran. Generalagenten skall se till att det till försäkringsinspektionen sänds in dels beräkningar av de försäkringstekniska skulderna, dels kopior av registret. 16 §14 Tillgångar som ett ut- Tillgångar som ett ut- ländskt försäkringsföretagländskt försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a §§ enligt 6, 10 och 15 a §§ deponerat i deponerat i bankinstitut bankinstitut och som och som inte beaktats inte beaktats enligt enligt 16 a § första 16 a § första stycket stycket tredje meningen tredje meningen eller eller använts för avsatts till täckande av skuldtäckning, får användas försäkringstekniska endast till betalning av skulder enligt 13 § får 1. fordringar på grund användas endast till av försäkringsavtal, som betalning dels av ford- tillhör företagets rörelse ringar på grund av försäk-här i landet, ringsavtal, som tillhör 2. böter, viten, företagets rörelse här i avgifter och ersättningar landet, dels av böter, som i anledning av denna viten, avgifter och er- rörelse kan åläggas före- sättningar som i an- taget, generalagenten ledning av denna rörelse eller ombud som utsetts kan åläggas företaget, av företaget enligt 4 § generalagenten eller av andra stycket eller 27 § företaget utsett ombud och som avses i 4 § andra 3. ett stycket eller 27 §, administrationsbos for- dels, i händelse av sär- dringar hos företaget i skild administration av händelse av särskild ett företags livförsäk- administration av före- ringsrörelse här i tagets livförsäkrings- landet, av admi- rörelse här i landet. nistrationsboets fordran hos företaget. 19 §15 Å de Ett försäkringsföretag livförsäkringspremier, eller dess företrädare får som utländskt försäkrings-inte till fördel för en företag jämlikt fast- enskild försäkringstagare ställda grunder bestämt eller för sin 14Senaste lydelse 1993:1305. 15Senaste lydelse 1982:1083. rörelse här i riket, må grupper av försäk- till fördel för enskild ringstagare, på annat försäkringstagare eller sätt än genom återbäring, grupp av medge direkt eller försäkringstagare varken indirekt nedsättning av direkt eller indirekt de livförsäkringspremier nedsättning medgivas som företaget enligt upp- vare sig av företaget rättade grunder bestämt för eller dess ombud sin rörelse här i landet. annorledes än genom återbäring. 21 §16 Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse här i landet, skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift av innebörd att företaget genom att fullgöra i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller att det beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten. Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkrings- villkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring, som avses i brevet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans- inspektionen meddelar närmare föreskrifter om den information som ett försäkringsföretag skall lämna till försäkrings- tagarna och till den som avser att teckna en försäkring i företaget. I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser av delägare eller garanter om dessa belopp inräknats i fonderna. 24 a §17 Skyldighet enligt 24 § Skyldigheten enligt 24 § första stycket att lämna att lämna upplysningar upplysningar och hålla och hålla tillgångar och tillgångar och handlingar tillgängliga handlingar tillgängliga för granskning gäller även för granskning åligger för även styrelsen och 1. styrelsen och verkställande direktören verkställande direktören i aktiebolag som driver eller motsvarande före- verksamhet här i riket trädare i ett företag som med föremål uteslutande i sin verksamhet här i att biträda utländskt för-landet uteslutande bi- säkringsföretag som träder ett utländskt försäk- driver rörelse här i ringsföretag eller som riket, så ock ordförande försäkringsgivaren har ett och verkställande bestämmande inflytande i, direktör eller mot- samt svarande befattnings- 2. ordförande och verk- havare i tarifförening, ställande direktör eller skaderegleringsnämnd, motsvarande företrädare i villkorsnämnd eller skaderegleringsnämnd, annat liknande organ, villkorsnämnd eller annat som här i riket biträder liknande organ, som här i sådant företag vid landet biträder rörelsens bedrivande. 16Senaste lydelse 1993:1305. 17Senaste lydelse 1982:1083. sådant företag vid rörelsens bedrivande. 25 §18 Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkrings- företags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från 1. avvikelse skett från denna lag eller före- denna lag, skrifter som har medde- trafikskadelagen lats med stöd av denna (1975:1410) eller före- lag eller grunderna, om skrifter som har sådana finns, meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns, 2. grunderna inte 2. grunderna inte längre längre är till- är tillfredsställande med fredsställande med hänsynhänsyn till omfattningen till omfattningen och och beskaffenheten av beskaffenheten av företagets rörelse, bolagets rörelse, 3. i bankinstitut enligt 6, 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning, 4. försäkringsföretagets riktlinjerna för place- ringen av tillgångar som används för skuldtäckning inte på ett tillfreds- ställande sätt beaktar vad som sägs i 13 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e § försäkringsrörelselagen (1982:713), 4. de tillgångar som 5. de tillgångar som an- motsvarar värdet av de vänds för skuldtäckning försäkringstekniska inte är tillräckliga eller skulderna inte är inte är placerade enligt tillräckliga eller 13 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och 10 e § för- säkringsrörelselagen (1982:713), 5. det i övrigt finns 6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagetsmot försäkringsföretagets verksamhet. verksamhet. Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen (1982:713), skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a §, eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet 18Senaste lydelse 1993:1305. som kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finans- inspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Följer företaget inte Finansinspektionen får gällande bestämmelser om förbjuda ett försäkrings- redovisning och täckning företag att förfoga över av försäkringstekniska sina tillgångar i Sverige skulder eller uppfyller eller begränsa ett företaget inte gällande försäkringsföretags för- krav på garantibelopp, foganderätt om får regeringen efter an- 1. företaget inte följer mälan av gällande bestämmelser om Finansinspektionen för- skuldtäckning, bjuda företaget att helt 2. företagets kapitalbas eller delvis förfoga överunderstiger en tredjedel sina tillgångar. Om före-av solvensmarginalen taget medgetts förmåner eller inte uppfyller enligt 23 a § och någon gällande krav på annan myndighet än garantibelopp, Finansinspektionen har 3. företagets kapitalbas tillsyn över soliditeten understiger skall regeringen, innan solvensmarginalen och åtgärd vidtas, underrättadet finns särskilda skäl den behöriga myndighet att anta att bolagets som kontrollerar finansiella ställning företagets soliditet. ytterligare kommer att försämras, eller 4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid ett beslut om för- verkande av företagets koncession. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten, skall regeringen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar företagets soliditet innan åtgärd vidtas. Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med sjätte stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar mot- svarande åtgärder. Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession till de behöriga myndig- heterna i de EES-länder där företaget bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen får i samband härmed begära att den utländska myndigheten i samarbete med in- spektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena. Regeringen kan förklara En koncession kan koncessionen förverkad förklaras förverkad av om så svåra miss- regeringen om företaget förhållanden föreligger 1. inte längre uppfyller att försäk- kraven för koncession, ringsverksamheten bör 2. inte inom angiven upphöra. tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt tredje stycket, eller 3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soliditet är otill- räcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. 29 §19 Ett utländskt försäkrings-Ett utländskt försäkrings- företag får med Finans- företag (det överlåtande inspektionens tillstånd företaget) får med Finans- överlåta hela sitt till inspektionens tillstånd verksamheten här i helt eller delvis överlåta landet hörande sitt försäkringsbestånd försäkringsbestånd eller till en annan försäkrings- del därav till svenskt givare (den övertagande försäkringsbolag eller försäkringsgivaren). utländskt för- Överlåtelse får ske till säkringsföretag, som har 1. ett svenskt koncession för det slag försäkringsbolag, eller av försäkringsrörelse det 2. en utländsk är frågan om. Har den försäkringsgivare som har övertagande koncession i Sverige försäkringsgivaren säte ieller som är auktoriserad ett EES-land får Finans- i ett land inom EES. inspektionen medge tillstånd bara om behörig myndighet i försäkrings- givarens hemland intygar att för- säkringsgivaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen be- aktats. 29 a §20 Ansökan om tillstånd Ansökan om tillstånd skall skall göras av såväl göras av såväl det över- överlåtare som övertagare.låtande företaget som den Det avtal, som träffats övertagande försäkrings- angående överlåtelsen, givaren. Det avtal som skall fogas till an- träffats angående över- sökningen. För ansökningenlåtelsen skall fogas till 19Senaste lydelse 1993:1305. 20Förutvarande 29 § andra stycket. gäller 15 kap. 3 § femte ansökningen. För ansök- stycket och 4 § andra ningen gäller 15 kap. 3 § stycket försäkrings- fjärde stycket och 4 § rörelselagen (1982:713). första stycket försäkrings- rörelselagen (1982:713). Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om 1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, 2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23 a § första stycket, och 3. behörig myndighet i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare hemma- hörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet. 29 b § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas ge den behöriga myndigheten i det land riskerna finns eller där åtagandena skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finans- inspektionen får pröva an- sökningen om tillstånd att verkställa över- låtelseavtalet när myndig- heterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader efter det att de gavs tillfälle att yttra sig. 29 c §21 När ansökan bifallits, Om Finansinspektionen övergår ansvaret för det bifaller ansökningen, överlåtna försäk övergår ansvaret för det 21Förutvarande 29 § tredje stycket. ringsbeståndet på den överlåtna övertagande försäkringsbeståndet på den försäkringsgivaren. Försäk-övertagande försäkrings- ringstagare och givaren. Försäkringstagare livräntetagare som berörsoch livräntetagare som av överlåtelsen skall berörs av överlåtelsen underrättas om den skall underrättas om den enligt vad som anges i enligt vad som anges i 15 kap. 6 § försäkrings- 15 kap. 6 § för- rörelselagen. säkringsrörelselagen. 1. Denna lag träder ikraft såvitt avser 11 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995. 2. För livförsäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 11, gäller fortfarande de upphävda bestämmelserna i 11 § och 7 kap. 5-7 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet av 11 § fortfarande gäller skall upprättade grunder även därefter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om 1. villkoren för försäkringstagares rätt till återköp, 2. försäkringstagares rätt till fribrev, 3. belåning av försäkringsbrev hos företaget, 4. verkan av underlåten premiebetalning, 5. försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, och 6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller, i stället för 11 § andra stycket, vad som sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen har meddelats före ikraftträdandet av 11 §. För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 12 a §§ endast tillämpas beträffande grunder för 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv, 2. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt 3. återbäring till försäkringstagarna. 437 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § Vad i 13 § stadgas Bestämmelserna i 13 § äge ej tillämpning ågäller inte försäkringsavtal, förförsäkringar för vilka vilka enligt lag försäkringsgivarens regler om påföljd grunder innehåller därav, att premie ejbestämmelser om erlägges, skola verkan av under- finnas i särskilda låtenhet att betala för för- premie. säkringsgivarens verksamhet stadfästa grunder. Ej heller skall Bestämmelserna i 16 § vad i 16 § är stadgatgäller inte äga tillämpning, då iförsäkringar för vilka sådana grunder skolaförsäkringsgivarens meddelas bestämmel- grunder innehåller ser om den rätt, sombestämmelser om må tillkomma för- försäkringstagarens säkringstagaren, rätt när försäkringen därest försäkring upphör i förtid. upphör i förtid. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 452 2.5 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a §2 Förmånsrätt följer medFörmånsrätt följer med försäk- rings- försäk- ring- tagares fordran hos stagares fordran försäkringsföretag ihos försäkringsföretag den egendom och i i den egendom och i den omfattning som den omfattning som anges i 7 kap. 11 § anges i 7 kap. 11 a § försäkrings- försäkrings- rörelselagen rörelselagen (1982:713), 15 § (1982:713) och 15 § tredje stycket tredje-femte lagen (1950:272) om styckena lagen rätt för utländska (1950:272) om rätt försäkringsföretag attför utländska driva försäk- försäkringsföretag att ringsrörelse i driva försäkrings- Sverige och 5 kap. rörelse i Sverige. 9 § tredje stycket lagen (1993:1302) om EES-försäkrings- givares verksamhet i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1Lagen omtryckt 1975:1248. 2Senaste lydelse 1993:1310. 453 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:272) om understödsföreningar dels att 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 §1 Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäkrings- fonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen 1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten, 2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svenska Bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av sådan kreditinrättning, dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis), 3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis, 4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommun, 5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank, eller Nordiska investeringsbanken, 6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet, dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, 1Senaste lydelse 1992:1624. 454 vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäkrings- företag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, 7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1-6, 8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet, 9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller 10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäkringar, som övertagits i återförsäkring. Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1-5 och 7. Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har medgett det fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskattade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens uppskattade värde. Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen. Utan hinder av första Utan hinder av första och och andra styckena får andra styckena får ett ett belopp, som svarar belopp, som svarar mot mot högst en femtedel av högst en femtedel av föreningens försäkrings- föreningens försäkrings- fonder, redovisas i fonder, redovisas i andra värdehandlingar än andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i aktier eller i andelar i aktiefond, och i i värdepappersfond, och i tillgångar som nämns i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver första stycket 9 utöver där där angiven gräns. angiven gräns. 24 a § Finansinspektionen kan efter ansökan av en understödsförening besluta att föreningen i stället för 24 §, skall tillämpa 7 kap. 9 a-10 g §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) och föreskrifter som med- delats med stöd av de bestämmelserna samt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i försäk- ringsrörelselagen. 25 §2 Understödsförening får Understödsförening får inte icke utan utan Finansinspektionens Finansinspektionens medgivande äga mer än en medgivande äga mer än en tjugondel av aktierna i tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt svenskt eller utländskt aktiebolag eller, om aktiebolag eller, om rösterna har olika röst- aktierna har olika röst- värde, större antal än att värde, större antal än attröstetalet för aktierna röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga av röstetalet för aktier. samtliga aktier. Understödsförening får icke utan Finansinspektionens medgivande äga andel i aktiefond. Denna lag träder i kraft 1 juli 1995. 2Senaste lydelse 1992:1624. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. 455 2.7 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) Härigenom föreskrivs att 5 § trafikskadelagen (1975:1410)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §2 Trafikförsäkring Trafikförsäkring får meddelas av för- meddelas av säkringsanstalt som 1. en har fått tillstånd försäkringsgivare som därtill av har fått tillstånd regeringen. Försäk- till det av ringsanstalt som regeringen, samt har fått sådant 2. en tillstånd är skyldigförsäkringsgivare som att på begäran är verksam här i meddela trafikförsäk-landet enligt lagen ring. (1993:1302) om I tillstånd som EES-försäkringsgi- avses i första vares verksamhet i stycket kan skyl- Sverige. digheten att med- En försäkringsgivare dela trafikförsäkringsom får meddela begränsas till att trafikförsäkring är gälla försäkring åt skyldig att på personer som tillhörbegäran meddela viss yrkesgrupp trafikförsäkring. I eller intressegrupp ett tillstånd enligt eller som är bosattaförsta stycket 1 kan inom visst område. dock skyldigheten Utöver vad som begränsas till att följer av första gälla försäkring åt stycket får trafik- personer som tillhör försäkring meddelas en viss yrkesgrupp av en utländsk eller intressegrupp EES-försäkringsgivareeller som är bosatta som för sådan försäk-inom ett visst om- ring har gjort råde. Finansinspek- anmälan enligt tionen kan efter 2 kap. 2 § första ansökan medge stycket lagen motsvarande begräns- (1993:1302) om ning för EES-försäkringsgiva-försäkringsgivare som res verksamhet i driver verksamhet Sverige och som har här som avses i utsett en första stycket 2. representant för sig En försäkringsgivare här i landet. En som avser att försäkringsgivare sommeddela trafik- har gjort sådan an- försäkring genom mälan är skyldig attgränsöverskridande på begäran meddela verksamhet med stöd trafikförsäkring. av 2 kap. 1 § lagen Finansinspektionen om kan på ansökan begrän-EES-försäkringsgivares sa denna skyldighet verksamhet i till att avse Sverige men som personer som tillhörinte har fast viss yrkesgrupp driftställe i eller intressegrupp Sverige skall ha en eller som är bosattarepresentant här i inom visst område. landet. Repre- En representant sentanten skall som avses i tredje vara bosatt i stycket skall vara Sverige eller vara bosatt i Sverige en svensk juridisk eller vara en person. Försäkrings- svensk juridisk givaren skall person. utfärda en fullmakt Försäkringsgivaren för representanten skall utfärda en att gentemot fullmakt för rep- skadelidande före- resentanten att träda försäkrings- gentemot skadeli- givaren och att dande företräda för-själv eller genom säkringsgivaren och annan tala och att själv eller svara för denne genom annan tala angående försäkrings- och svara för denne fall. angående försäk- Representanten ringsfall. skall även ha behörighet att företräda försäkrings- givaren vid kontroll av om det 1Lagen omtryckt 1977:949. 2Senaste lydelse 1993:1307. Representanten skall finns giltig trafik- även ha behörighet att försäkring. Försäkrings- företräda försäkrings- givaren skall informera givaren vid kontroll av försäkringstagarna om vem om giltig som är försäkringsgivarens trafikförsäkring förelig-representant och om ger. Ytterligare för- dennes adress. eskrifter om villkor Ytterligare föreskrifter beträffande representan- om villkor beträffande ten får meddelas av representanter får regeringen eller, efter meddelas av regeringen regeringens bemyndigan- eller, efter regeringens de, Finansinspektionen. bemyndigande, Finansinspektionen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 456 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § MotortävlingsförsäkringMotortävlingsförsäkring meddelas av får bara meddelas av försäkringsanstalt en försäkringsgivare som har fått som har tillstånd tillstånd därtill avtill det samt av en regeringen. Försäk- försäkringsgivare som ringsanstalt som är verksam här i har fått sådant landet enligt lagen tillstånd är skyldig(1993:1302) om att på begäran EES-försäkringsgiva- meddela motor- res verksamhet i tävlingsförsäkring ochSverige. att utfärda bevis En försäkringsgivare därom enligt formulärsom får meddela som försäkrings- motortävlings- inspektionen försäkring är skyldig fastställer. att på begäran meddela motortäv- lingsförsäkring och att utfärda bevis därom enligt formulär som Finansinspek- tionen fastställer. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 457 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1989:508) om försäkringsmäklare skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare krävs att han 1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har för- valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, 2. inte genom anställning eller uppdrag hos något försäkringsföretag eller på annat sätt är beroende av försäkringsgivarintressen, 3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom om han åsidosätter sina skyldigheter, 4. har en 4. har en tillfredsställande tillfredsställande utbildning för den utbildning för den verksamhet som verksamhet som skall bedrivas, och skall bedrivas eller, om han varit verksam som mäklare i annat land, har förvärvat kunskap på annat sätt, och 5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare. Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklarens verk- samhet bedrivs uteslutande för en juridisk person som är registrerad som försäkringsmäklare. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1Senaste lydelse 1994:2011. 458 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 1, 4-6, 8 och 10-11 §§ lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Denna lag gäller Denna lag gäller livförsäkringar där livförsäkringar där premierna enligt premierna enligt försäkringsavtalet försäkringsavtalet skall placeras i en skall placeras i en eller flera vär- eller flera vär- depappersfonder. depappersfonder eller i utländska fondföretag som är underkastade lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värde- pappersfonder här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyn- digande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om vilka utländska fondföretag som avses. 4 §3 Försäkringsbolaget Försäkringsbolaget skall placera in- skall placera in- betalda premier för betalda premier för försäkringen i den försäkringen i den eller de eller de värdepappersfonder värdepappersfonder som eller utländska försäkringstagaren fondföretag som från tid till annan försäkringstagaren bestämmer. från tid till annan bestämmer. Försäkringsbolaget Försäkringsbolaget har dock rätt att i har dock rätt att i sina villkor be- sina villkor be- gränsa antalet fon- gränsa antalet fon- der i vilka der eller inbetalda premier fondföretag i vilka får placeras. inbetalda premier får placeras. 5 §4 Utdelning från en Utdelning från en värdepappersfond på värdepappersfond andelar som för- eller ett utländskt värvats enligt 4 § fårfondföretag på användas endast för andelar som förvärv av nya förvärvats enligt 4 § fondandelar, utbe- får användas endast talning enligt för förvärv av nya försäkringsavtalet fondandelar eller täckning av respektive place- försäkringstagarens ringar i utländska kostnader för för- fondföretag samt för säkringen. utbetalning enligt försäk- 1Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117. 2Senaste lydelse 1993:936. 3Senaste lydelse 1993:936. 4Senaste lydelse 1993:936. ringsavtalet eller täckning av försäkring- stagarens kostnader för försäkringen. 6 § Inlösen av fondandelar Inlösen av fondandelar får, utöver vad som följereller andelar i utländska av 4 §, ske endast för fondföretag får, utöver vad utbetalning enligt som följer av 4 §, ske försäkringsavtalet eller endast för utbetalning täckning av försäkring- enligt försäkringsavtalet stagarens kostnader för eller täckning av försäk- försäkringen. ringstagarens kostnader för försäkringen. 8 § Ett försäkringsbolag som Ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt driver rörelse enligt denna lag får redovisa denna lag får använda belopp motsvarande andelar i försäkringstekniska värdepappersfonder och skulder i andra slag av placeringar i utländska tillgångar än som anges ifondföretag för skuld- 7 kap. 9 § försäk- täckning utan de begräns- ringsrörelselagen ningar som anges i (1982:713). 7 kap. 10 b och 10 c §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) i den utsträckning för- säkringsbolaget inte bär den finansiella risken. 10 § För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller inte vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen (1982:713) i fråga om 1. förbud enligt 4 kap. 1 § mot fondemission, 2. förbud enligt 12 kap. 2. förbud mot vinstutdel- 2 § mot vinstutdelning ning, och 3. skyldighet enligt 12 3. skyldighet enligt kap 5 § att avsätta 12 kap. 5 § att avsätta årsvinst till en återbä- årsvinst till en återbä- ringsfond och ringsfond. 4. placering av tillgångar enligt 7 kap. 10 e §. Försäkringsbolagets egna kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust på det sätt som föreskrivs i 11 kap. 10 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen. Försäkringsbolaget får dela ut vinst till aktieägare enligt vad som föreskrivs för skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 2 § försäkringsrörelselagen. 11 §5 Om inte årsvinsten sätts Om inte årsvinsten sätts av till en av till en återbäringsfond, skall återbäringsfond, skall försäkringsbolaget inrättaförsäkringsbolaget inrätta en reservfond för av- en reservfond för sättningar enligt vad avsättningar enligt vad som föreskrivs för som föreskrivs för skadeförsäkringsbolag i skadeförsäkringsbolag i 5Senaste lydelse 1993:1306. 12 kap. 9 § 12 kap. 9 § försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (1982:713). Regeringen (1982:713). Regeringen eller, efter eller, efter regeringens regeringens be- bemyndigande, Finans- myndigande, Finans- inspektionen får i inspektionen får i samband med att grunder samband med stadfästelse för bolagets verksamhet av grunder för bolagets tillställs Finans- verksamhet meddela inspektionen enligt närmare villkor i fråga 7 kap. 8 a § försäkrings- om avsättning till re- rörelselagen (1982:713) servfonden. meddela närmare bestämmel- ser i fråga om avsättning till reservfonden. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 459 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1 dels att 8 kap. 5 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2005) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1994:2005) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS Föreslagen lydelse 1994:2005 8 kap. 5 § Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden, eller försäkringsväsendet, för uppgift om 1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs, 2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärs- förbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. I ärende hos statligI ärende hos statlig myndighet om myndighet om innehav av aktier i innehav av aktier i bankaktiebolag, bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag kreditmarknadsbolag, och värdepappers- värdepappersbolag bolag gäller och i sekretess för upp- försäkringsaktiebolag gift om enskilds gäller sekretess för personliga eller uppgift om enskilds ekonomiska för- personliga eller hållanden om det kanekonomiska antas att den förhållanden om det enskilde lider kan antas att den skada eller men om enskilde lider uppgiften röjs. Sek-skada eller men om retess gäller inte uppgiften röjs. för beslut av Sekretess gäller myndigheten och inte för beslut av inte heller för upp-myndigheten och gift som erhållits inte heller för från annan myndighetuppgift som om uppgiften inte ärerhållits från annan sekretessbelagd där.myndighet om upp- giften inte är sekretessbelagd där. Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i över- vakning enligt insiderlagen (1990:1342), för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten. Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som avses i första - tredje styckena för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som 1Lagen omtryckt 1992:1474. myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin- spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från mot- svarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i Denna lag träder i kraft kraft den 1 januari den 1 juli 1995. 1996. 460 Lagrådet Utdrag ut protokoll vid sammanträde 1995-02-24 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold. Enligt en lagrådsremiss den 9 februari 1995 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m.m. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Håkan Nyholm och hovrättsassessorn Lena Friman Blomgren. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) 2 a kap. 1 § I författningskommentaren anges med hänvisning till artikel 3 i EG:s andra skadeförsäkringsdirektiv och andra livförsäkringsdirektiv att första stycket i paragrafen utformats så att bestämmelserna om sekundäretablering är tillämpliga inte bara på filialer och agenturer utan också på liknande etableringsformer. Avsikten har enligt Lagrådets mening inte kommit till tydligt uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att sekundäretablering definieras som att ett försäkringsbolag avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe i ett annat land inom EES. 7 kap. 10 § Av första stycket 19 framgår att som skuldtäckning hos ett försäkringsbolag som meddelat återförsäkring får användas bolagets fordran på det återförsäkrade bolaget som grundas på att det sistnämnda bolaget har hållit kvar tillgångar som motsvarar återförsäkringen (deposition för återförsäkring). Föreskriften väcker frågan hur de deponerade tillgångarna redovisas hos återförsäkringstagaren och om den föreslagna ordningen innebär att samma tillgång beaktas vid skuldtäckning två gånger, jfr 7 kap. 9 § i förslaget. Förutsättningar har inte förelegat för att utreda frågan närmare under lagrådsbehandlingen. Lagrådet förutsätter att så sker under lagstiftnings- ärendets fortsatta handläggning. 7 kap. 10 f § Paragrafen innehåller bestämmelser om värdering av tillgångar som används för skuldtäckning. Enligt första stycket tredje meningen skall vid värderingen av fordringar på annan än försäkringstagaren avdrag göras för belopp som gäldenären har att fordra av bolaget. Denna föreskrift utgör inte någon egentlig värderingsregel utan en regel om avräkning av skulder. Föreskriften bör därför bilda ett eget första stycke i paragrafen med följande lydelse: "Fordringar på annan än försäkringstagaren skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget." 7 kap. 17 b § Enligt paragrafens andra mening får de finansiella instrumenten användas under förutsättning bl.a. att det kan ske utan att bolagets risk överstiger den risknivå bolaget får ha utan att använda sådana instrument. Någon särskild föreskrift om en generell högsta tillåtna risknivå finns emellertid inte utan meningen är tydligen att anknyta till en risknivå som är förenlig med kravet på en sund försäkringsverksamhet (jfr 2 kap. 3 § fjärde stycket). Föreskriften bör formuleras i enlighet härmed. Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder 1 § I paragrafen anges att lagen gäller livförsäkringar där premierna enligt försäkringsavtalet skall placeras i en eller flera värdepappersfonder eller i utländska fondföretag som är underkastade lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. I föreskrifter av regeringen eller Finansinspektionen skall anges vilka utländska fondföretag som omfattas av med svensk lag överensstämmande lagstiftning och på vilka lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder därför är tillämplig. Med denna uppläggning av paragafen inställer sig frågan vad som gäller för livförsäkringar där premierna enligt försäkringsavtalet skall placeras i utländska fondföretag av annat slag.Enligt vad som upplysts vid föredragningen är avsikten att placeringar i andra utländska fondföretag än dem som avses i paragrafen inte skall vara tillåtna. Detta bör i så fall komma till tydligt uttryck. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse: "Denna lag gäller livförsäkringar där premierna enligt försäkringsavtalet skall placeras i en eller flera värdepappersfonder eller i utländska fondföretag. Premierna får placeras i utländska fondföretag, om företagen är underkastade lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om vilka stater de utländska fondföretagen skall vara belägna eller ha sitt säte i." Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran. 466 Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Persson Regeringen beslutar proposition 1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv. 467 Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, bakomliggande EG-regler upphäver eller upp- repar ett normgiv- ningsbemyndigande Lag om ändring i 1 kap. 2 §, 2 kap. 3 §,391L0371, 391D0370 försäkringsrörelse-2 a kap. 1 och 2 §§,392L0049, 392L0096 lagen (1982:713) 7 kap. 2, 3, 8 a, 9, 10, 10 c, 10 e-g, 17 b och 19 §§ samt 19 kap. 3 § Lag om ändring i 6 kap. 3 och 10 §§,392L0049, 392L0096 lagen (1993:1302) 7 kap. 3 § samt 8 kap. om EES-försäkrings-5 § givares verksamhet i Sverige Lag om ändring i 1, 6, 11, 12 a, 13, 14391L0371, 391D0370 lagen (1950:272) omoch 21 §§ 392L0049, 392L0096 rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings- rörelse i Sverige Lag om ändring i 392L0049, 392L0096 lagen (1972:262) om understödsföreningar Lag om ändring i 5 § 392L0049 trafikskadelagen (1975:1410) Lag om ändring i 392L0049 lagen (1976:357) om motortävlingsförsäk- ring Lag om ändring i 377L0092 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare Lag om ändring i 1 § 392L0096 lagen (1989:1079) om livförsäkring med an- knytning till värde- pappersfonder 468