Regeringskansliets rättsdatabaser

Prop. 1994/95:193 Regeringens proposition 1994/95:193 Tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Malaysia Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 mars 1995 Mona Sahlin Göran Persson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen antar en lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Malaysia med en bestämmelse innebärande att vissa lågbeskattade malaysiska subjekt uttryckligen undantas från dubbel- beskattningsavtalets tillämpningsområde. 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Malaysia. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Malaysia Härigenom föreskrivs följande. 1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter som Sverige och Malaysia undertecknade den 21 november 1970 skall, tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta, gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på engelska. Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag. 2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. 3 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i avtalet beskattas endast i Malaysia, skall sådan inkomst inte tas med vid taxeringen i Sverige. 4 § Vid tillämpning av avtalet skall inte bolag som omfattas av den särskilda skatteordningen på ön Labuan (Labuan Offshore Business Activity Tax Act, 1990) eller av liknande lagstiftning, anses som person med hemvist i Malaysia. 1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser. 2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1971:1252) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, m.m. och kungörelsen (1971:1253) om kupongskatt för person med hemvist i Malaysia, m.m. Bilaga saknas 3 Ärendet och dess beredning Bakgrund Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning med mer än 60 stater. Avtalens huvudsakliga syfte är att underlätta internationell handel och gränsöverskridande investeringar. Genom att i avtalen eliminera eller minska befintliga skattehinder skapas förutsättningar för företag och enskilda i de avtalsslutande staterna att bedriva verksamhet utanför hemviststaten. Dubbelbeskattningsavtalen innehåller bestämmelser för att undvika dubbelbeskattning. Avtalens regler om utdelning, ränta och royalty begränsar utbetalarstatens rätt att beskatta sådana betalningar. Bestämmelserna om förbud mot diskriminering garanterar att företag och enskilda under vissa förutsättningar i skattehänseende behandlas lika oavsett nationalitet. Dubbelbe- skattningsavtal med stater i tredje världen innehåller dessutom i regel bestämmelser om s.k. matching credit. Staterna i fråga medger ofta särskilda skattelättnader för utländska investerare. Genom att medge att den svenska skatten beräknas med hänsynstagande till lättnaderna ("matching credit") kan åstadkommas att lättnaderna kommer de svenska investerarna till del och inte endast resulterar i höjd svensk skatt. Bestämmelserna innebär att ett i Sverige hemmahörande skattesubjekt som förvärvar inkomst från ett utvecklingsland kan från svensk skatt få avräkna ett belopp som överstiger den faktiskt erlagda utländska skatten. Syftet med denna typ av skattelättnad är att främja svenska investeringar i utvecklingslandet och därmed bidra till landets ekonomiska utveckling. De slags skattelättnader som omfattas av bestämmelser om s.k. matching credit är lättnader avsedda att uppmuntra riktiga investeringar i form av tillverkning, utvecklande av infrastruktur, jordbruk, turism etc. Under senare år har emellertid avtalen i allt större utsträckning kommit att användas som instrument för försök att åstadkomma total skattefrihet eller mycket låg beskattning på inkomster som inte härrör från utvecklingslandet utan endast allokerats dit. Vissa stater uppmuntrar sådana försök till skatteflykt genom tillhandahållande av speciell lagstiftning, s.k. offshorelagstiftning, enligt vilken vissa bolag ges extrema skattelättnader. Sådana bolag är formellt upprättade enligt en stats lagstiftning men registreras i allmänhet i speciella register. Deras verksamhet begränsas av särskilda regler. Oftast får endast personer hemmahörande i utlandet vara delägare i sådant bolag. Bolagen får normalt inte bedriva verksamhet på den interna marknaden i den stat där de är upprättade. Avsikten är att bolagen endast skall bedriva verksamhet och konkurrera på marknader utanför staten i fråga. Skatt utgår i form av en fast årlig avgift eller med en mycket låg skattesats ofta på en helt schablonmässig bas. Den grundläggande tanken bakom tillhandahållandet av dessa speciella register och denna lagstiftning är att förmå utländska investerare som bedriver den egentliga verksamheten i utlandet att upprätta formella bolagsetableringar i den egna staten. De utländska investerarna får härigenom ett instrument för att undgå beskattning i de stater där de är hemmahörande. De typer av "verksamhet" som är vanligast förekommande i detta sammanhang är internationell sjöfart, försäkrings- och finansverksamhet och annan liknande verksamhet som inte är bunden till någon speciell plats för verksamhetens bedrivande. Staternas intresse av att få dessa utländska verksamheter knutna till den egna staten är dels skatteintäkterna, dels den omständigheten att bolagen för att erhålla registrering ofta tvingas anställa ett visst antal personer bosatta i staten. Dubbelbeskattningsavtalet med Malaysia Den 21 november 1970 undertecknades det gällande avtalet mellan Sverige och Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1971:24, bet. 1971:SkU19, rskr. 1971:74, SFS 1971:1252) och tillämpades retroaktivt på inkomster som förvärvades fr.o.m. 1 januari 1968. Tidsbegränsade regler om s.k. matching credit gällde t.o.m. utgången av 1991. Förhandlingar om ett nytt dubbelbeskattningsavtal med Malaysia inleddes våren 1986. Under förhandlingarnas gång införde Malaysia s.k. offshorelagstiftning, vilken medger vissa typer av verksamheter omfattande skattelättnader. I klarläggande syfte har från svensk sida krav framställts på att företag som omfattas av offshorelagstiftningen uttryckligen skall undantas från det nya avtalets tillämpningsområde. Malaysia har helt motsatt sig detta. Oenigheten på denna punkt har medfört att förhandlingarna om ett nytt avtal inte kunnat slutföras. Det är mot denna bakgrund nu angeläget att det gällande avtalets tillämpningsområde klargörs. Detta sker lämpligen genom en lag om dubbelbe- skattningsavtal mellan Sverige och Malaysia. Ett förslag till sådan lag har utarbetats inom Finansdepartementet. Lagrådet Regeringen anser på grund av förslagens beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Förslaget till lag Dubbelbeskattningsavtal införlivas numera i svensk rätt genom lag. Gällande avtal med Malaysia har dock inkorporerats genom kungörelsen (1971:1252) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, m.m. Den föreslagna lagen avses ersätta denna kungörelse. Lagförslaget består dels av en huvudtext i fyra paragrafer, dels av en bilaga som innehåller avtalstexten. I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet (1 §). Vidare regleras där frågan om avtalets tillämplighet i förhållande till annan skattelag (2 §). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom kommunalskat- telagen (1928:370), KL, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, etc. föreskrivits en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga. I 3 § i förslaget föreskrivs att i fall då en här bosatt person uppbär inkomst som enligt avtalet skall beskattas endast i Malaysia skall inkomsten inte tas med vid taxeringen här. Sverige har genom progressionsregeln i artikel XX 7 § i avtalet rätt att höja skatteuttaget på en persons övriga inkomster. Sverige avstår emellertid numera regelmässigt från att utnyttja den rätt till progressionsuppräkning som ges i dubbelbeskattningsavtalen. Skälen härtill är flera, bl.a. innebär det en minskning av arbetsbördan för skattemyndigheterna och en förenkling av regelsystemet. Dessutom är det bortfall av skatt som blir följden av ett avstående från progressionsuppräkning helt försumbart från statsfinansiell synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående från progressionsuppräkning även i förhållande till Malaysia. Den föreslagna bestämmelsen om malaysiska s.k. offshorebolag Malaysia har vid sidan av sin ordinarie inkomstskattelagstiftning infört två olika kategorier av regler som medger företag verksamma i Malaysia skattelättnader. Till den första kategorin kan hänföras The Investment Incentives Act (1967) och the Promotion of Investments Act (1986). Dessa regler medger företag verksamma i Malaysia tidsbegränsade skattelättnader. Reglerna syftar i första hand till att uppmuntra utländska investerare att etablera sig och bedriva verksamhet i Malaysia. Vid avtalets ingående överenskoms att skattelättnaderna enligt denna lagstiftning skulle omfattas av ett system enligt vilket Sverige skulle, vid beräkning av svensk skatt, medge lättnad som om ordinarie skatt tagits ut i Malaysia. Det nuvarande avtalet med Malaysia kom därför att innehålla s.k. matching credit-bestämmelser vilka medgav avräkning för fiktivt erlagd skatt. De nämnda bestämmelserna upphörde att gälla den 1 januari 1992. Den andra kategorin av skattelättnader i Malaysia är av s.k. offshorekaraktär. Malaysia har 1990 infört lagstiftning som i praktiken medfört att en ö utanför Malaysias kust - Labuan Island - erhållit karaktären av ett skatteparadis. Bolag inregistrerade på Labuan Island som bedriver vissa typer av finansiell verksamhet, bl.a. bank-, försäkrings- och förvaltningsverksamhet, kan välja att betala antingen 3 % i skatt på inkomsten eller en fast årlig avgift (för närvarande 20 000 M$). Den normala bolagsskatten på Malaysia uppgår till 35 %. Utdelning, ränta och royalty från bolag på Labuan Island är helt befriade från källskatt om mottagaren är en person hemmahörande i annan stat än Malaysia. Bolagens verksamhet är omgärdad av ett flertal restriktioner. De får handla endast i utländsk valuta och är förbjudna att bedriva verksamhet i övriga Malaysia. Endast personer hemmahörande i annan stat än Malaysia får vara delägare. Avsikten är att bolagen skall bedriva sin verksamhet och konkurrera endast på marknader utanför Malaysia. I avtal för undvikande av dubbelbeskattning medges i regel endast personer som är oinskränkt skattskyldiga i en avtalsslutande stat på grund av bosättning, domicil, företagsledning etc. förmåner enligt avtalets regler, jfr art. 1 resp. 4 i OECD:s modellavtal. Avtalet med Malaysia saknar uttryckliga regler om på vilka personer avtalet tillämpas. I avtalet med Malaysia har i stället de personer på vilka avtalet tillämpas avgränsats genom angivandet av de skatter på vilka avtalet tillämpas. Avsikten är att avtalet skall omfatta personer som är underkastade de skatter som anges i art. I 1 § i avtalet. De skatter som anges är de i resp. stat vid avtalets undertecknande utgående inkomstskatterna. Avtalet skall också omfatta personer som är föremål för andra skatter, vilka är av i huvudsak samma slag som de som angivits i art. I 1 § och som efter under- tecknandet av avtalet tas ut i endera staten (2 §). Vid avtalets ingående var bolagsskatten i Malaysia 40 % på ett rörelseresultat beräknat efter traditionella regler. Denna allmänna skatt på bolagsinkomst är i dag 35 % och utgår på i huvudsak samma bas. Några särskilda skatter för s.k. offshoreverksamhet fanns inte vid avtalets ingående. Den 1990 införda skatteordningen föreskriver ett skatteuttag på offshoreverksamhet på 3 % eller alternativt med en fast årlig avgift på 20 000 M$. Denna "skatt" är inte en allmän inkomstskatt utan utgår endast på utlandsägda bolag som bedriver speciell verksamhet utanför Malaysia (offshore). Denna skatt eller avgift är givetvis inte av i huvudsak samma slag som den allmänna skatt på bolagsinkomst som alltjämt tas ut i Malaysia på andra bolag än de s.k. offshorebolagen. Att det i malaysisk lagstiftning föreskrivits vissa tidsbegränsade lättnader från bolagsskatten i investeringsfrämjande syfte som uttryckligen behandlas i avtalet ändrar inte detta förhållande. I 4 § i förslaget till lag har därför angivits att vid tillämpning av avtalet skall inte bolag som omfattas av den särskilda skatteordningen på ön Labuan eller av liknande lagstiftning, anses som person med hemvist i Malaysia. Härigenom klargörs att sådant bolag inte t.ex. kan få nedsättning av svensk kupongskatt med tillämpning av avtalet eller andra förmåner enligt avtalet. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Persson Regeringen beslutar proposition 1994/95:193 Tillämpningen av dubbelbe- skattningsavtalet mellan Sverige och Malaysia.