Post 6782 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:145 ·
Ändringar i växtskyddslagen, m.m.
Ansvarig myndighet: Jordbruksdepartementet
Dokument: Prop. 145
Regeringens proposition
1994/95:145
Ändringar i växtskyddslagen, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 januari 1995
Mona Sahlin
Margareta Winberg
(Jordbruksdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i växtskyddslagen (1972:318) för att anpassa
bestämmelserna på växtskyddsområdet till EG:s regler. Anpassningen innebär att
kontroll och undersökning skall kunna genomföras för att göra det möjligt att
fastställa frihet från växtskadegörare. I övrigt föreslås bestämmelser om
sundhetsintyg för handel med och utförsel av växter samt vissa ändringar med
avseende på lagens tillämpningsområde.
I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur. Ändringen innebär att skyldigheten att genomföra
salmonellakontroll skall kunna åläggas alla som yrkesmässigt håller fjäderfä.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 april 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut....................... 3
2 Lagtext........................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen
(1972:318).................................... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738)
om bekämpande av salmonella hos djur.......... 6
3 Ärendet och dess beredning........................ 7
4 Växtskydd......................................... 8
4.1 Växtskyddslagens tillämpningsområde........... 8
4.2 Anpassning till EG:s regler................... 10
4.3 Kostnader..................................... 11
5 Bekämpande av salmonella hos djur................. 12
5.1 Obligatorisk salmonellaprovtagning vid uppföd-
ning av ungdjur avsedda för produktion av ägg. 12
5.2 Kostnader..................................... 13
6 Författningskommentar............................. 14
6.1 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen
(1972:318).................................... 14
6.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738)
om bekämpande av salmonella hos djur.......... 16
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser angående
ändringar i växtskyddslagen.................. 17
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser angående
ändringar i lagen om bekämpande av salmonella
hos djur..................................... 18
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................. 19
Bilaga 4 Lagrådets yttrande........................... 22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
26 januari 1995....................................... 23
Rättsdatablad......................................... 24
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
2. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318)[1]
dels att 1, 3, 4, 6, 10 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5 a och 7 a §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag förstås med
växt även del av växt såsom lök, rotstock, gren, kvist, blad, blomma, frukt,
frö och bark samt sådan produkt av växt, som alltjämt har karaktär av råvara,
såsom timmer, utsäde och spannmål,
växtskadegörare virus samt växtskadegörare virus,
bakterie, svamp, nematod, bakterie, svamp, nematod,
insekt, kvalster och annan insekt, kvalster,
organism ur växt- eller mykoplasma och annan
djurriket som kan förorsaka organism ur växt- eller
sjukdom eller annan skada på djurriket som kan förorsaka
växt. sjukdom eller annan skada på
växt eller växtodling.
3 §[2]
Bekämpning enligt denna lag Bekämpning enligt denna lag
får ske i fråga om växt- får ske i fråga om växt-
skadegörare som regeringen skadegörare vilka anges i
föreskriver. Sådan före- föreskrifter som meddelas av
skrift får meddelas endast regeringen eller den
beträffande växtskadegörare myndighet som regeringen
som kan allvarligt skada bestämmer. Sådan föreskrift får
växtodling, skog eller lager meddelas endast beträffande
av växter. växtskadegörare som
allvarligt kan skada
växtodling, skog, annan mark
eller lager av växter.
Föreligger synnerliga skäl, Om det finns synnerliga skäl,
får myndighet som regeringen får den myndighet som rege-
bestämmer meddela beslut som ringen bestämmer meddela
avses i 5 § utan hinder av beslut som avses i 5 § utan
första stycket. Sådant be- hinder av första stycket.
slut får gälla högst tre Sådant beslut får gälla
månader. högst tre månader.
4 §[3]
Den som har anledning Den som har anledning anta
antaga att växtskadegörare, att växtskadegörare, som
som omfattas av föreskrift omfattas av föreskrift en-
enligt 3 § första stycket, ligt 3 § första stycket,
angripit växt på mark som angripit växt eller växtod-
han äger eller brukar skall ling på mark som han äger
genast anmäla detta. Sådan eller brukar eller växter i
anmälan göres till myndighet lager som han innehar för
som regeringen bestämmer. försäljning till andra än
konsumenter skall genast
anmäla detta. Anmälan skall
göras till den myndighet som
regeringen bestämmer.
Regeringen eller myndighet Regeringen eller den myndig-
som regeringen bestämmer het som regeringen bestämmer
kan meddela undantag från får meddela föreskrifter om
anmälningsskyldighet. undantag från anmälnings-
skyldigheten.
5 a §
För att kartlägga förekomst
av, fastställa frihet från
och kontrollera spridning av
växtskadegörare enligt 3 §
första stycket får rege-
ringen eller den myndighet
regeringen bestämmer
1. meddela föreskrifter om
att den som odlar eller
handlar med växter skall
anmäla verksamheten till
viss myndighet och föra
anteckningar om verksamheten,
2. meddela föreskrifter
eller i det enskilda fallet
besluta om provtagning eller
undersökning av växt, jord
eller annat odlingssubstrat,
mark, lokal, transportmedel,
förpackning, redskap eller
annat föremål som kan hysa
växtskadegörare.
Åtgärd som avses i första
stycket 2 kan verkställas
genom myndighets försorg.
6 §[4]
En innehavare av mark, En innehavare av mark,
byggnad eller transportmedel byggnad eller transportmedel
är skyldig att lämna till- är skyldig att lämna till-
träde för en åtgärd som träde för en åtgärd enligt
avses i 5 § första stycket denna lag eller förskrifter
2, 3 och 7. som meddelats med stöd av
lagen.
7 a §
Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen
bestämmer får meddela före-
skrifter om sundhetsintyg.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får överlämna till
en juridisk person att ut-
färda sådant sundhetsintyg
som krävs vid handel med
växter eller vid utförsel av
växter.
10 §[5]
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. inte gör en anmälan enligt 4 §,
2. inte följer ett före- 2. inte följer ett före-
läggande eller bryter mot en läggande eller bryter mot en
föreskrift eller ett förbud föreskrift eller ett förbud
som har meddelats med stöd som har meddelats med stöd
av 5 §, eller 5,5 a eller 7 a §, eller
3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §[6]
Statens jordbruksverks beslut i ett särskilt fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som meddelats med Beslut som meddelats med
stöd av 5 eller 7 § gäller stöd av 5,5 a eller 7 §
omedelbart, om inte något gäller omedelbart, om inte
annat bestäms. något annat bestäms.
______________
Denna lag träder i kraft den 15 april 1995.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella
hos djur
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos
djur skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §[1]
Den som yrkesmässigt håller Den som yrkesmässigt håller
fjäderfä för uppfödning till fjäderfä skall låta utföra
avel eller till slakt eller och bekosta undersökning av
för produktion av ägg skall djuren i fråga om salmonella
låta utföra och bekosta enligt föreskrifter som med-
undersökning av djuren i delas av regeringen eller
fråga om salmonella enligt den myndighet som regeringen
föreskrifter som meddelas av bestämmer. Detsamma gäller
regeringen eller den myndig- den som har ett kläckeri och
het som regeringen be- producerar fjäderfä.
stämmer. Detsamma gäller den
som har ett kläckeri och
producerar kläckägg.
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg eller yrkesmässigt
håller fjäderfä för produktion av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna
uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
_____________
Denna lag träder i kraft den 15 april 1995.
****Fotnot****
[1]Jfr rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot
att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till medlemsstaterna
(EGT nr L026, 31.01.77 s. 20).
[2]Senaste lydelse 1989:492.
[3]Senaste lydelse 1989:492.
[4]Senaste lydelse 1994:903.
[5]Senaste lydelse 1994:903.
[6]Senaste lydelse 1995:26.
[1]Senaste lydelse 1994:630.
3 Ärendet och dess beredning
Statens jordbruksverk har i en skrivelse den 14 september 1994 hemställt att
vissa ändringar görs i växtskyddslagen (1972:318). De föreslagna ändringarna
syftar till att åstadkomma en anpassning av de svenska bestämmelserna på växt-
skyddsområdet till EG:s regler och till GATT-avtalets Uruguay-runda. Ändringarna
har också till syfte att underlätta användningen av växtskyddslagstiftningen
vid bekämpning av svårare växtskadegörare.
Jordbruksverkets förslag har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena finns i
Jordbruksdepartementet (dnr Jo94/1435/I 197).
Jordbruksverket har vidare i en skrivelse den 29 september 1994 hemställt att
en ändring görs i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur. Syftet
med den föreslagna ändringen är att Sverige även som medlem i EU skall kunna
behålla rådande, internationellt sett unikt gynnsamma salmonellaläge bland
animalieproduktionens djur.
Jordbruksverkets förslag har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns i
Jordbruksdepartementet (dnr Jo94/1480).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 1 december 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över
förslaget till ändringar i växtskyddslagen som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
I lagrådsremissen föreslogs en ändring i den överklagandebestämmelse som finns
i växtskyddslagen. Lagrådet har förordat att ändringen förses med en övergångs-
bestämmelse. När lagrådsremissen beslutades förbisågs att ett likalydande för-
slag med en övergångsregel av det slag som Lagrådet efterlyst i det föreliggande
lagstiftningsärendet redan hade lagts fram i proposition 1994/95:27 Fortsatt
reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Den
föreslagna lagändringen har antagits av riksdagen (bet. 1994/95:JuU6, rskr.
165). Den proposition som nu läggs fram omfattar följaktligen inte något förslag
till ändring av den aktuella bestämmelsen.
Lagrådet har i övrigt lämnat lagförslaget utan erinran. Vissa redaktionella
ändringar har dock gjorts i lagtexten.
Efter det att lagrådets yttrande över förslaget som rör växtskyddslagen
inhämtats har under den fortsatta beredningen uppmärksammats att vissa ytter-
ligare ändringar behöver göras i den lagen. Det behövs ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om sundhetsintyg. Den föreslagna nya 7 a § behöver också ges ett vidare innehåll
än vad som föreslagits i lagrådsremissen. Dessa frågor tas upp till behandling i
avsnitt 4.2 och i författningskommentaren till 7 a §.
4 Växtskydd
4.1 Växtskyddslagens tillämpningsområde
Regeringens förslag: Bestämmelsen om lagens till-
lämpningsområde utformas så att Jordbruksverket
kan ges befogenhet att föreskriva vilka växtskade-
görare som omfattas av lagen. Befogenheten skall
omfatta även växtskadegörare som allvarligt kan
skada annan mark än växtodling eller skog.
Till sådana skadegörare skall räknas också orga-
nismer ur växt- och djurriket som orsakar skador
på odlingar utan att direkt angripa växterna,
t.ex. vissa ogräs.
Skyldigheten att anmäla angrepp av växtskade-
görare vidgas till att gälla också den som har
växter i lager för försäljning till annan än
konsument.
Jordbruksverkets förslag: Regeringen bör ges behörighet att delegera till
Jordbruksverket att meddela föreskrifter om vilka växtskadegörare som skall
omfattas av växtskyddslagen. Sådana föreskrifter skall endast få meddelas
beträffande växtskadegörare som i vissa uppräknade fall kan orsaka allvarlig
skada. Skadan skall som hittills kunna gälla växtodling, skog och lager av
växter men också "annan mark".
Enligt Jordbruksverket bör i lagen som nytt självständigt begrepp införas växt-
produkt, som definieras som produkt av vegetabilisk härkomst som är obearbetad
eller lätt bearbetad i den mån den inte är växt. Vidare bör mykoplasma räknas
upp i definitionen av växtskadegörare och i definitionen anges att begreppet
växtskadegörare även omfattar organismer som indirekt kan orsaka sjukdom eller
annan skada på växt eller växtprodukt. Därmed skulle också bl.a. ogräs kunna
bekämpas.
Remissinstanserna: Några invändningar har inte framförts mot Jordbruksverkets
förslag. Enligt Statens naturvårdsverk är det en nödvändig och önskvärd anpass-
ning till EU:s regelverk att inkludera ogräs i växtskyddslagstiftningen. Med
ogräs bör avses all icke önskvärd och svårbekämpad vegetation. Trädgårdsnä-
ringens riksförbund påpekar att det finns risk för att den nuvarande restriktiva
hållningen när det gäller användningen av växtskyddsmedel gör en bekämpning av
ogräs omöjlig. Enligt förbundet är det av vikt att det i landet finns en bered-
skap för bekämpning av eventuella skadegörare.
Skälen för regeringens förslag: Gällande bestämmelser innebär att regeringen
meddelar föreskrifter om vilka växtskadegörare som får bekämpas med stöd av
lagen. På grund av den ständigt föränderliga växtskyddssituationen krävs
emellertid att bekämpning kan sättas in mot nya växtskadegörare med kort varsel.
Möjligheten till ett snabbt ingripande utgör i många fall en förutsättning för
ett effektivt skydd mot och en framgångsrik bekämpning av svåra skadegörare. Mot
denna bakgrund får det anses lämpligt att Jordbruksverket, som är ansvarig
växtskyddsmyndighet, genom föreskrifter får utpeka de växtskadegörare som skall
omfattas av lagen.
Bemyndigandet bör, liksom regeringens nuvarande bemyndigande, begränsas till
att avse växtskadegörare som kan orsaka allvarlig skada. I det nuvarande
bemyndigandet talas om skada på växtodling, skog eller lager av växter. För att
bl.a. kunna bekämpa ogräs som först får sitt fäste på "annan mark" än växtodling
eller skog, bör emellertid även växtskadegörare som allvarligt kan skada sådan
mark omfattas av föreskriftsrätten.
Den gällande definitionen på växt, som även innefattar vissa produkter av växt,
är väl känd bland dem som arbetar med växter och växtskydd. Några större problem
med att tillämpa växtskyddslagen med nuvarande definition förefaller inte
finnas. Med hänsyn härtill och då gällande definition väl motsvarar behoven vid
en EG-anpassning finns det enligt regeringens mening inte anledning att ändra
definitionen för växt.
Regeringen anser, liksom Jordbruksverket, att mykoplasma bör föras in under
definitionen för växtskadegörare.
Den nuvarande definitionen av växtskadegörare omfattar förutom virus, bakterie,
svamp, nematod, insekt och kvalster även annan organism ur växt- eller djurriket
som kan orsaka sjukdom eller annan skada på växt. Det finns emellertid en rad
olika organismer som inte direkt angriper växter, men som ändå orsakar skador på
växtodlingar. Till denna kategori organismer hör bland annat vissa ogräs och
vissa andra organismer som förstör förutsättningarna för odling. Dessa
organismer faller utanför den nuvarande definitionen av växtskadegörare och
därmed lagens tillämpningsområde. För ett effektivt växtskydd är det av stor
vikt att definitionen för växtskadegörare utvidgas. En möjlighet är att som
Jordbruksverket föreslår införa begreppet indirekt skada. Enligt regeringens
mening bör emellertid definitionen i stället vidgas på det sättet att som
skadegörare skall räknas också organismer ur växt- eller djurriket som orsakar
skada på växtodling.
För närvarande gäller att den som har anledning anta att växtskadegörare
angripit växter på mark som han odlar eller brukar är skyldig att anmäla detta
till Jordbruksverket. För att öka möjligheterna till en effektiv bekämpning bör
enligt regeringens mening anmälningsskyldigheten vidgas till att gälla också den
som lagerhåller växter. Det är bl.a. angeläget att få kännedom om skadeangrepp
som kan uppmärksammas i potatislager. Anmälningsskyldigheten bör begränsas till
lagerhållare i grossistledet.
4.2 Anpassning till EG:s regler
Regeringens förslag: Bestämmelser införs som ger
stöd för föreskrifter om anmälningsskyldighet,
kontroll och undersökning i syfte att genomföra
EG:s regler om kontroll i odlingar och skyldighet
att kunna spåra växtskadegörares ursprung vid han-
del med växter. Vidare utgör bestämmelserna en
förutsättning för att konstatera frihet från växt-
skadegörare.
Föreskrifter skall kunna meddelas om krav på
sundhetsintyg vid handel med och utförsel av väx-
ter. Privata organ skall kunna ges rätt att ut-
färda sådana intyg.
Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanser: Några invändningar har inte framförts mot Jordbruksverkets
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser vidtas åtgärder
med stöd av växtskyddslagen främst efter anmälan från odlare. Den odlare som har
anledning anta att växter angripits av växtskadegörare som omfattas av lagen
skall anmäla detta till Jordbruksverket, som är ansvarig myndighet.
Jordbruksverket har sedan möjlighet att besluta om en rad bekämpningsåtgärder.
Vid handel med växter mellan stater kontrolleras växternas sundhet vid gränsen.
Även i dessa fall har Jordbruksverket möjlighet att ingripa mot växtskadegörare.
Sveriges medlemskap i EU innebär en rad förändringar för arbetet med växtskydd.
Nya krav ställs på Jordbruksverket bland annat vad gäller undersökningar och
kontroll. Eftersom det vid ett medlemskap i EU inte längre är tillåtet att
kontrollera växters sundhet vid gränsen vid handel med övriga medlemsstater
krävs andra åtgärder. Kontrollen kommer i stället i huvudsak att ske i
odlingarna och åligga Jordbruksverket som ansvarig nationell växtskyddsmyndig-
het. Vid handel med eller annan spridning av växter, främst sådana som är av-
sedda för förökning, mellan medlemsstaterna eller inom landet krävs att sänd-
ningen åtföljs av sundhetsintyg, ett s.k. växtpass. Utfärdandet av växtpass
förutsätter att en växtskyddsinspektion skett. De odlare vars produkter skall
genomgå en sådan inspektion för utfärdande av växtpass skall vara registrerade
i ett officiellt register. Detta för att göra det möjligt att identifiera en
såld produkt och, vid eventuella skadegörarangrepp, kunna spåra dess ursprung.
Samma växtskyddsstandard skall gälla för växter oavsett om produkten är avsedd
för handel inom en medlemsstat eller mellan medlemsstater.
Jordbruksverket har föreslagit att det i växtskyddslagen skall införas bestäm-
melser som möjliggör för verket att föreskriva eller besluta om provtagning
eller undersökning hos enskilda. Regeringen anser i likhet med Jordbruksverket
att detta är nödvändigt för att verket, vid ett svenskt EU-medlemskap, skall
kunna fylla sin kontrollfunktion. En förutsättning för en effektiv kontroll är
också att enskilda är skyldiga att bereda Jordbruksverket tillträde för
kontrollen. För att kunna spåra växtskadegörares ursprung och för att över huvud
taget på ett tillfredsställande sätt kunna ha kontroll över spridningen av
växtskadegörare är det av stor betydelse att Jordbruksverket har möjlighet att
föreskriva att den som handhar växter skall anmäla sin verksamhet till verket
och föra anteckningar över verksamheten.
Inom ramen för EU:s huvuddirektiv på växtskyddsområdet, rådets direktiv
77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på
växter eller växtprodukter förs in till medlemsstaterna, som innehåller
detaljerade regler om handel inom EU på området, finns möjlighet för en enskild
medlemsstat att, för vissa allvarliga skadegörare, få delar av sitt territorium
förklarade som "skyddade zoner". Det land till vilket införsel sker kan efter en
sådan förklaring ställa striktare krav på den plats eller region, från vilken
utförsel sker, avseende den speciella skadegöraren. För att ett område skall få
en sådan status krävs att det går att dokumentera frihet från skadegöraren i
fråga trots att förutsättningar finns för etablering. Att kunna få status som
skyddad zon är såväl från växtskyddssynpunkt som av ekonomiska skäl av stor
betydelse. För att möjliggöra en nödvändig dokumentation av frihet från en viss
skadegörare krävs att Jordbruksverkets kontrollörer får tillträde till enskildas
egendom och att verket kan föreskriva eller besluta om undersökning och
provtagning. Även i detta sammanhang är det viktigt att kunna föreskriva att den
som handhar växter skall anmäla sin verksamhet till Jordbruksverket för att på
så sätt vara säker på att fånga upp alla berörda vid undersökningar och
kontroller. Föreskrifter måste också kunna meddelas om krav på sundhetsintyg vid
handel med eller utförsel av växter.
Jordbruksverket har vidare föreslagit att juridiska personer efter bemyndigande
från verket skall få utfärda sundhetsintyg. Det handlar här om en stor mängd
intyg av en ofta inte särskilt komplicerad beskaffenhet. Av praktiska såväl som
av ekonomiska skäl är det lämpligt att t.ex. sågverk själva kan utfärda den
stora mängd intyg om frihet från bark som i vissa fall krävs för handel med
virke. Jordbruksverket är ansvarig myndighet och har som sådan att se till att
de juridiska personerna handhar sin uppgift på ett riktigt och lämpligt sätt.
Utfärdande av sundhetsintyg är en förvaltningsuppgift som är att anse som
myndighetsutövning. För att en sådan uppgift skall kunna överlämnas till en
enskild krävs lagstöd. Regeringen föreslår att ett sådant stöd förs in i växt-
skyddslagen.
4.3 Kostnader
Att ange vilka kostnader som kan uppkomma i anledning av de föreslagna änd-
ringarna i växtskyddslagen är svårt av flera skäl. Kostnaderna är beroende av
bl.a. den ständigt varierande växtskyddssituationen i omvärlden, sundhetsläget i
Sverige och ambitionsnivån för bekämpning.
Jordbruksverket uppskattar att kostnadsökningen för staten sannolikt kommer att
bli lägre än en halv miljon kronor årligen. Producenterna bedöms av Jordbruks-
verket få ökade kostnader under en övergångstid. Dessa kostnader beräknas år-
ligen uppgå till totalt ca 50 000 kronor. Därtill kommer att vissa kommuner kan
få kostnader för bekämpningsåtgärder mot jättelokan.
De ökade kostnaderna för staten utgörs främst av kostnader för kontrollen för
att fastställa frihet från skadegörare, en verksamhet som måste genomföras som
en följd av Sveriges medlemskap i EU. Dessa kostnader kan grovt uppskattas till
ca 300 000-400 000 kronor per år. Kostnaden för staten för bekämpning av
strandfränet kan beräknas till högst 50 000 kronor. Denna bekämpning innebär på
kort sikt även en ökad kostnad för de enskilda företagen. Vid en lyckad
bekämpning gör företagen emellertid en långsiktig besparing. De årliga
kostnaderna för samtliga berörda företag för bekämpningen kan inledningsvis
totalt uppskattas till ca 50 000 kronor. Möjligheten att delegera till enskilda
företag att utfärda sundhetsintyg i samband med egenkontroll medför en betydande
besparing främst för svensk exportindustri.
5 Bekämpande av salmonella hos djur
5.1 Obligatorisk salmonellaprovtagning vid uppfödning av ungdjur avsedda för
produktion av ägg
Regeringens förslag: En obligatorisk salmonella-
provtagning införs för ungdjur som föds upp till
värphöns.
Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt bör emellertid
kontrollen begränsas till att gälla fjäderfä som föds upp i syfte att producera
livsmedel, eftersom lagstiftningens främst skall skydda svenska konsumenter.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, Lantbrukarnas riksförbund och Svensk fågel framför
synpunker på hur provtagningen bör utformas. Föreningen Svensk fjäderfäskötsel
anser att kontrollen bör vara mindre omfattande för mindre besättningar.
Familjejordbrukarnas riksförbund anser att endast besättningar med mer än
tvåtusen djur bör omfattas av kontrollen.
Skälen för regeringens förslag: Salmonellainfektion är en allvarlig sjukdom
sett från folkhälsosynpunkt. Sverige har internationellt sett få inhemska fall
av salmonella. I Sveriges förhandlingar med EU:s medlemsstater om en svensk
anslutning till unionen var frågan om hur det gynnsamma svenska salmonellaläget
skulle kunna behållas vid ett medlemskap en viktig fråga. Förhandlingsresultatet
innebär att förekomsten av ett heltäckande, obligatoriskt salmonellakontroll-
program ger oss rätt att ställa krav på motsvarande form av kontrollprogram vid
införsel av djur och livsmedel från EU-området.
Enligt lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om obligato-
risk salmonellakontroll. Det ursprungliga bemyndigandet gällde föreskrifter om
en skyldighet för den som yrkesmässigt föder upp fjäderfä till slakt att låta
undersöka djuren med avseende på salmonella. Genom en lagändring som trädde i
kraft den 1 januari 1994 vidgades bemyndigandet till att gälla föreskrifter om
motsvarande skyldighet för den som håller fjäderfä för produktion av ägg. Lagen
har ändrats ytterligare en gång med giltighet från den 1 juli 1994. Efter den
ändringen omfattar bemyndigandet att meddela föreskrifter om obligatorisk sal-
monellaprovtagning också fjäderfä som föds upp till avel. Sådan provtagning kan
också åläggas den som har ett kläckeri.
Vad beträffar den svenska fjäderfähållningen kan således en obligatorisk
salmonellakontroll föreskrivas för samtliga avels- och produktionsled utom vad
gäller uppfödning av ungdjur till värphöns. I Sverige finns ca 45 fjäderfäbe-
sättningar för uppfödning av sådana djur. Dessutom finns ett mindre antal värp-
hönsbesättningar i vilka det också föds upp ungdjur. Sedan krav på obligatorisk
salmonellaprovtagning av värphöns infördes har innehavarna av dessa besättningar
frivilligt börjat undersöka sina ungdjur före leverans.
Ett krav på obligatorisk salmonellakontroll som också omfattar provtagning på
ungdjur kommer att bedömas som betydelsefullt vid EG:s granskning av salmonella-
kontrollprogrammen. Regeringen föreslår därför och i syfte att behålla det
gynnsamma salmonellaläget i Sverige att lagen om bekämpande av salmonella hos
djur ändras så att även ungdjur som föds upp till värphöns kommer att kunna
omfattas av den obligatoriska salmonellakontrollen. En sådan ändring innebär att
hela produktionskedjan kan täckas av kontrollen. Provtagningen bör ske enligt de
föreskrifter som Jordbruksverket meddelar. Inom ramen för Jordbruksverkets
föreskrifter finns utrymme att beakta Statens veterinärmedicinska anstalts,
Föreningen Svensk Fjäderfäskötsels och Familjejordbrukarnas riksförbunds
synpunkter om inskränkningar i kontrollprogrammen.
5.2 Kostnader
Den kostnadsökning som uppkommer till följd av lagändringen kommer i sin helhet
att få bäras av uppfödarna. Ändringen medför därför sannolikt inte några ökade
kostnader för staten. Djurägare som har en uppfödningsomgång per år kommer att
få betala ca 800 kr om året för den utvidgade kontrollen. Djurägare som har
flera uppfödningsomgångar per år får därutöver betala 300-400 kr per
uppfödningsomgång beroende på besättningens storlek.
6 Författningskommentar
6.1 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)
1 §
Definitionen av växtskadegörare utvidgas till att omfatta organismer ur växt-
och djurriket som kan förorsaka sjukdom eller annan skada på växtodling. Genom
ändringen kan lagen tillämpas också på skadegörare som inte angriper växter utan
på ett indirekt sätt orsakar skada på växtodlingar. Ett exempel på sådana
skadegörare är plattmasken, Artioposthia triangulata. Plattmasken angriper den
vanliga daggmasken som har stor betydelse för växtodlingen, inte minst den
ekologiska. Även ogräs som skadar växtodling faller under den utvidgade
definitionen för växtskadegörare. Tidigare omfattades endast ogräs som skadar
växter. Den ytterligare ändringen har gjorts att mykoplasma förts in bland de i
paragrafen uppräknade växtskadegörarna.
3 §
I paragrafens första stycke har regeringen getts möjlighet att låta en myndighet
föreskriva mot vilka växtskadegörare som åtgärder enligt lagen får vidtas. Detta
för att med mindre tidsutdräkt kunna anpassa gällande bestämmelser till
förändringar i växtskyddssituationen inom landet och i omvärlden. Vidare har
paragrafen ändrats så att rätten att meddela föreskrifter även omfattar
växtskadegörare som allvarligt kan skada annan mark än växtodling och skog.
Genom den ändringen blir det möjligt att bekämpa bl.a. jätteloka, även om den
inte växer i skog eller växtodling.
I paragrafens andra stycke har en redaktionell ändring gjorts.
4 §
Paragrafens första stycke har utvidgats till att även avse angrepp av
växtskadegörare på växtodling. Detta överensstämmer med utvidgningen av
definitionen av växtskadegörare. Anmälningsskyldigheten i paragrafen kommer
därigenom att omfatta bl.a. för växtodlingen skadliga ogräsangrepp. Detta ökar
möjligheterna att kontrollera och effektivt bekämpa sådana angrepp.
Anmälningsskyldigheten skall vidare gälla också den som har växter i lager för
försäljning till annan än konsument. Bestämmelsen har kommenterats i den
allmänna motiveringen.
5 a §
Paragrafen är ny och innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter dels om anmälningsskyldighet och skyldighet
att föra anteckningar för den som odlar eller handlar med växter, dels om
provtagning eller undersökning. Möjlighet införs också för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att i enskilda fall besluta om provtagning
eller undersökning. Provtagning och undersökning kan ske genom myndighets
försorg. Syftet med åtgärderna enligt paragrafen är att kartlägga förekomst av,
fastställa frihet från eller kontrollera spridning av de med stöd av lagen
utpekade växtskadegörarna. Bestämmelsen innebär i huvudsak endast en nödvändig
anpassning av växtskyddslagstiftningen till de nya förhållanden som följer av
ett medlemskap i EU och GATT-avtalets bestämmelser på området. Redan i dag har
växtskyddsmyndigheten möjlighet att genomföra kontroller och undersökningar med
stöd av 5 § första stycket 7. Enligt den bestämmelsen kan växtskyddsmyndigheten
för att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare vidta eller föreskriva
om sådana åtgärder i fråga om enskilds egendom som får anses oundgängligen
påkallade. Bestämmelsens tillämpningsområde begränsas dels genom det angivna
syftet, dels genom att åtgärderna bara får vidtas om de absolut behövs. Eftersom
inga gränskontroller får finnas vid handel mellan medlemsstaterna är det viktigt
att tydligt klargöra att den nationella växtskyddsmyndigheten har befogenhet att
genom provtagning och andra undersökningar utföra nödvändiga kontroller. Den
nationella växtskyddsmyndighetens kontrollmöjligheter har också stor betydelse
för fastställande av frihet från viss växtskadegörare, vilket är en förut-
sättning för att erhålla status som"skyddad zon". För utfärdandet av de växtpass
som behövs för handeln med växter inom gemenskapen och över huvud taget för
kontrollen av spridningen av växtskadegörare, är det väsentligt att de som
handhar växter anmäler sin verksamhet till växtskyddsmyndigheten och dessutom
för nödvändiga anteckningar om verksamheten.
6 §
Paragrafen har ändrats på det sättet att skyldigheten att lämna tillträde kommer
att omfatta alla åtgärder enligt lagen och med stöd av lagen meddelade före-
skrifter. Ändringen behövs främst för den utökade kontroll- och undersöknings-
verksamheten.
7 a §
Som framgår av den allmänna motiveringen innebär medlemskapet i EU att det i
vissa fall krävs s.k. växtpass inte bara vid handel mellan medlemsstaterna utan
också vid handel inom landet. För att göra det möjligt att ställa krav på sådana
pass innehåller paragrafens första stycke ett bemyndigande för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sundhetsin-
tyg.
Paragrafen ger vidare regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
rätt att tillåta juridiska personer att utfärda sundhetsintyg. Exempel på sådana
sundhetsintyg är de växtpass som krävs vid handeln med växter inom EU och de
intyg som garanterar frihet från bark som används vid handeln med virke. Syftet
med detta är främst att underlätta handeln genom att i vissa fall tillåta
företag att utfärda för den egna verksamheten nödvändiga sundhetsintyg.
Paragrafen har utformats med beaktande av att växtpass kan krävas inte bara vid
utförsel av växter utan också vid handel med växter inom landet. Den ansvariga
myndigheten har att se till att den juridiska personen på ett riktigt sätt
sköter sitt uppdrag.
10 §
Paragrafen har ändrats så att straffbestämmelsen kommer att omfatta också
överträdelser av föreskrifter meddelade med stöd av 5 a och 7 a §§. Det gäller
föreskrifter om skyldighet att anmäla och föra anteckningar och krav på
sundhetsintyg.
11 §
Paragrafens andra stycke har utvidgats till att även avse beslut som meddelas
med stöd av den nya 5 a §. Ändringen motiveras av behovet av en effektiv
kontroll av spridningen av växtskadegörare.
6.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella
hos djur
2 §
Som framgår av den allmänna motiveringen har paragrafen ändrats i olika om-
gångar. Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer att föreskriva att den som håller fjäderfä skall låta utföra och bekosta
salmonellakontroll av djuren gällde ursprungligen bara slaktkycklingsbesätt-
ningar. Därefter har bemyndigandet vidgats till att omfatta också besättningar
av värphöns och av avelsfjäderfä. Den ändring som nu görs syftar till att göra
det möjligt att vidga den obligatoriska salmonellakontrollen till att gälla ett
led i produktionskedjan som hittills fallit utanför kontrollen, nämligen uppföd-
ningen av fjäderfä till värphöns. Bemyndigandet i lagen behöver därmed inte
längre avgränsas på annat sätt än att föreskrifterna skall kunna avse skyldighet
för den som yrkesmässigt håller fjäderfä att låta utföra och bekosta salmonella-
kontroll. Som påpekats i den allmänna motiveringen kan en begränsning av kon-
trollen med avseende på viss produktionsinriktning och mindre besättningar ske
i föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet. Paragrafens lydelse har
vidare justerats med avseende på den del av bemyndigandet som gäller den som
har ett kläckeri.
Förteckning över remissinstanser angående ändringar i växtskyddslagen
Kommerskollegium
Statens utsädeskontroll
Statens naturvårdsverk
Lantbrukarnas riksförbund
Trädgårdsnäringens riksförbund
Förteckning över remissinstanser angående ändring i lagen om bekämpande av
salmonella hos djur
Statens veterinärmedicinska anstalt
Statens livsmedelsverk
Sveriges lantbruksuniversitet
Länsstyrelsen i Östergötlands län
Länsstyrelsen i Kalmar län
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
Lantbrukarnas riksförbund
Familjejordbrukarnas riksförbund
Föreningen Svensk Fjäderfäskötsel
Svensk Fågel
Sveriges veterinärförbund
Lagrådsremissens lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318)
dels att 1, 3, 4, 6, 10 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5 a och 7 a §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag förstås med
växt även del av växt såsom lök, rotstock, gren, kvist, blad, blomma, frukt,
frö och bark samt sådan produkt av växt, som alltjämt har karaktär av råvara,
såsom timmer, utsäde och spannmål,
växtskadegörare virus samt växtskadegörare virus, bak-
bakterie, svamp, nematod, terie, svamp, nematod,
insekt, kvalster och annan insekt, kvalster, mykoplasma
organism ur växt- eller och annan organism ur växt-
djurriket som kan förorsaka eller djurriket som kan
sjukdom eller annan skada på förorsaka sjukdom eller
växt. annan skada på växt eller
växtodling.
3 §[1]
Bekämpning enligt denna lag Bekämpning enligt denna lag
får ske i fråga om växt- får ske i fråga om växt-
skadegörare som regeringen skadegörare som regeringen
föreskriver. Sådan före- eller den myndighet som
skrift får meddelas endast regeringen bestämmer före-
beträffande växtskadegörare skriver. Sådan föreskrift
som kan allvarligt skada får meddelas endast be-
växtodling, skog eller lager träffande växtskadegörare
av växter. som allvarligt kan skada
växtodling, skog, annan mark
eller lager av växter.
Föreligger synnerliga skäl, Om det finns synnerliga
får myndighet som regeringen skäl, får den myndighet som
bestämmer meddela beslut som regeringen bestämmer meddela
avses i 5 § utan hinder av beslut som avses i 5 § utan
första stycket. Sådant be- hinder av första stycket.
slut får gälla högst tre Sådant beslut får gälla
månader. högst tre månader.
[1]Senaste lydelse 1989:492.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §[2]
Den som har anledning an- Den som har anledning anta
taga att växtskadegörare, att växtskadegörare, som om-
som omfattas av föreskrift fattas av föreskrift enligt
enligt 3 § första stycket, 3 § första stycket, angripit
angripit växt på mark som växt eller växtodling på
han äger eller brukar skall mark som han äger eller bru-
genast anmäla detta. Sådan kar skall genast anmäla
anmälan göres till myndighet detta. Anmälan skall göras
som regeringen bestämmer. till den myndighet som
regeringen bestämmer.
I fråga om växter i lager
gäller anmälningsskyldighe-
ten också den som har sådana
växter för försäljning till
annan än slutlig konsument.
Regeringen eller myndighet Regeringen eller den myn-
som regeringen bestämmer kan dighet som regeringen be-
meddela undantag från anmäl- stämmer får meddela före-
ningsskyldighet. skrifter om undantag från
anmälningsskyldigheten.
5 a §
För att kartlägga förekomst
av, fastställa frihet från
och kontrollera spridning
av växtskadegörare enligt 3
§ första stycket, får rege-
ringen eller den myndighet
regeringen bestämmer
1. meddela föreskrifter om
att den som odlar eller
handlar med växter skall
anmäla verksamheten till
myndighet och föra anteck-
ningar om verksamheten,
2. meddela föreskrifter
eller i det enskilda fallet
besluta om provtagning eller
undersökning av växt, jord
eller annat odlingssubstrat,
mark, lokal, transportmedel,
förpackning, redskap eller
annat föremål som kan hysa
växtskadegörare.
Åtgärd som avses i första
stycket 2 kan ske genom
myndighets försorg.
[2]Senaste lydelse 1989:492.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §[3]
En innehavare av mark, En innehavare av mark,
byggnad eller transportmedel byggnad eller transportmedel
är skyldig att lämna till- är skyldig att lämna till-
träde för en åtgärd som av- träde för en åtgärd enligt
ses i 5 § första stycket 2, denna lag eller med stöd av
3 och 7. lagen meddelade föreskrifter.
7 a §
Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen be-
stämmer får överlämna till
en juridisk person att ut-
färda sådant sundhetsintyg
som krävs vid utförsel av
växter.
10 §[4]
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. inte gör en anmälan enligt 4 §,
2. inte följer ett före- 2. inte följer ett före-
läggande eller bryter mot en läggande eller bryter mot en
föreskrift eller ett förbud föreskrift eller ett förbud
som har meddelats med stöd som har meddelats med stöd
av 5 §, eller av 5 eller 5 a §, eller
3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 §.
11 §[5]
Statens jordbruksverks be- Statens jordbruksverks be-
slut i ett särskilt fall slut i ett särskilt fall
enligt denna lag eller enigt enligt denna lag eller en-
föreskrifter som har med- ligt föreskrifter som har
delats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen
överklagas hos kammarrätten. får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid
överklagande till kammar-
rätten.
Beslut som meddelats med Beslut som meddelats med
stöd av 5 eller 7 § gäller stöd av 5, 5 a eller 7 §
omedelbart, om inte något gäller omedelbart, om inte
annat bestäms. något annat bestäms.
_____________
Denna lag träder i kraft den 15 april 1995.
[3]Senaste lydelse 1994:903.
[4]Senaste lydelse 1994:903.
[5]Senaste lydelse 1994:389.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-12
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 1 december 1994 (Jordbruksdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i växtskyddslagen (1972:318).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anna Tofftén.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Enligt lagförslaget träder lagen i kraft den 15 april 1995. Lagrådet förordar
att förslaget kompletteras med en övergångsbestämmelse som reglerar överklagande
av beslut av Jordbruksverket som meddelats före ikraftträdandet. Sådana beslut
bör överklagas enligt äldre bestämmelser. Övergångsbestämmelsen kan ges
förslagsvis följande lydelse:
"Har beslut som avses i 11 § första stycket meddelats före ikraftträdandet,
överklagas det enligt äldre bestämmelser."
I övrigt lämnar Lagrådet lagförslaget utan erinran.
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 januari 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Hellström, Thalén, Persson, Tham, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Winberg
___________
Regeringen beslutar proposition 1994/95:145 Ändringar i växtskyddslagen, m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, bakomliggande
upphäver eller EG-regler
upprepar ett
normgivningsbemyndigande
Lag om ändring i
växtskyddslagen
(1972:318) 3, 4, 5 a, 7 a §§ 377LO93 m.fl.
Lag om ändring i
lagen (1983:738)
om bekämpande av
salmonella hos 2 §
djur