Post 6752 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:161 ·
Regionalpolitik
Ansvarig myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet
Dokument: Prop. 161
Regeringens proposition
1994/95:161
Regionalpolitik
Prop.
1994/95:161
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 april 1995
Mona Sahlin
Anders Sundström
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till delvis omformulerade mål för
regionalpolitiken samt förslag och bedömningar beträffande inriktning och
utformning av olika regionalpolitiska åtgärder.
En geografiskt i stort sett oförändrad regionalpolitisk problembild med de
grundläggande regionala skillnader som funnits sedan länge utgör utgångspunkten
för förslagen.
Förslagen är i korthet följande.
En kraftfull och aktiv regionalpolitik har stor betydelse för att skapa
sysselsättning och bidrar därför till den tillväxthöjning som är nödvändig för
att obalanserna i den svenska ekonomin skall kunna rättas till. Målen för
regionalpolitiken skall vara att skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet
så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Bärande
tema i propositionen är att främja tillväxt, satsa på småföretagen och att
koncentrera de regionalpolitiska resurserna till de mest utsatta regionerna.
Propositionen innehåller såväl reformåtgärder som vissa besparingar.
Sammantaget kommer regionalpolitiken - i och med medlemskapet i Europeiska
unionen - att få ett betydande nettotillskott av resurser.
Följande reformpunkter redovisas:
-Bidrag från EG:s strukturfonder, som innebär ett återflöde på ca 2 500 miljoner
kronor per år. Av detta belopp är drygt 1 000 miljoner kronor renodlad
regionalpolitik.
-Bättre villkor för småföretag i stödområde 1. Den maximala bidragsnivån för
investeringar föreslås höjd till 40 % för små- och medelstora företag.
-Den tidigare beslutade indragningen av medel från Norrlandsfonden föreslås
reduceras med 40 miljoner kronor.
-Expertgruppen för forskning om regional utveckling föreslås få särskilda medel
för att analysera regionala konsekvenser av EUmedlemskapet.
Dessa åtgärder leder sammantaget till en kraftig förstärkning av resurserna för
regionalpolitik. Även regionalpolitiken måste dock bidra i arbetet med sanering
av statsfinanserna. Totalt föreslås en minskning av de nationella anslagen med
244 miljoner kronor räknat på en 12-månadersperiod. Räknat på nästa budgetår,
som omfattar 18 månader, är besparingen 366 miljoner kronor. Besparingen
omfattar följande huvudpunkter:
-Transportstödet föreslås i enlighet med EG-kommissionens regler upphöra utanför
det s.k. gleshetsområdet.
-Den tidigare beslutade höjningen av sysselsättningsbidraget föreslås inte
genomföras.
-Anslaget för särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder föreslås slopas.
I propositionen understryks vikten av att andra samhällssektorer skall väga in
de regionalpolitiska målen i sin verksamhet. Det är den s.k. "stora
regionalpolitiken" som avgör om målet om regional balans kan nås. Mot bakgrund
av de senaste årens förändringar inom den statliga förvaltningen avser
regeringen att göra en kartläggning. I detta arbete skall regionalpolitiska
konsekvenser av bl.a. bolagiseringar, privatiseringar och avregleringar
kartläggas och analyseras.
En översyn av de regionalpolitiska företagsstöden skall göras och i samband
härmed skall försöksverksamhet drivas i några län.
Behovet av långsiktiga strategier i det regionala utvecklingsarbetet
understryks. Särskilt viktigt är att uppmärksamma och stödja verksamhet som
gynnar kvinnor.
Sammanlagt föreslås att drygt 4,2 miljarder kronor anvisas för regio-
nalpolitiska åtgärder budgetåret 1995/96.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 5
2 Lagtext.................................. 6
3 Ärendet och dess beredning............... 10
4 Den regionala utvecklingen............... 11
5 Mål och riktlinjer för regionalpolitiken
m.m...................................... 14
5.1 Regionalpolitikens mål och riktlinjer
för det regionalpolitiska arbetet.... 14
5.2 Nya möjligheter genom medlemskapet i
Europeiskaunionen.................... 17
6 Utfall av de särskilda regionalpolitiska
medlen................................... 18
6.1 Länsstyrelsernas projektverksamhet... 18
6.2 Företagsinriktade åtgärder........... 20
7 Olika samhällssektorers betydelse för den
regionala utvecklingen................... 27
8 Regionalt utvecklingsarbete för tillväxt. 28
8.1 Strategi-, program- och projektarbete 28
8.2 Strukturfondsprogram................. 30
9 Företagsinriktade åtgärder............... 35
9.1 Utgångspunkter....................... 35
9.2 Tillväxtinriktade stödformer......... 41
9.2.1Lokaliseringsstöd............... 41
9.2.2Utvecklingsbidrag............... 43
9.2.3Sysselsättningsbidrag........... 44
9.3 Driftstöd............................ 45
9.3.1Nedsatta socialavgifter......... 45
9.3.2Transportstöd................... 48
9.4 Stiftelsen Norrlandsfonden........... 49
9.5 Fortsatt förändringsarbete........... 51
10 Anslagsfrågor............................ 52
11 Författningskommentar till förslaget till
lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter............ 64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 april 1995............................. 66
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om nedsättning av
socialavgifter (1990:912),
2. godkänner det som regeringen förordar om målen för regionalpolitiken (avsnitt
5),
3. godkänner det som regeringen förordar om lokaliseringsstöd (avsnitt 9.2.1),
4. godkänner det som regeringen förordar om utvecklingsbidrag (avsnitt 9.2.2),
5. godkänner det som regeringen förordar om sysselsättningsbidrag (avsnitt
9.2.3),
6. godkänner det som regeringen förordar om nedsatta socialavgifter (avsnitt
9.3.1),
7. godkänner det som regeringen förordar om transportstöd (avsnitt 9.3.2),
8. godkänner det som regeringen förordar om Norrlandsfondens finansiering m.m.
(avsnitt 9.4),
9. till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 450 000 000 kr,
10.till Regionala utvecklingsinsatser m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 1 988 625 000 kr,
11.medger att statlig kreditgaranti för lån till företag på landsbygdenoch för
lån till kommersiell service får beviljas i sådan omfatning att det
sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli
1985 uppgår till högst 290 000 000 kr,
12.till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag på
landsbygden m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr,
13.till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 693 000 000 kr,
14.till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 300 000 000 kr,
15.till Transportstöd för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
430 000 000 kr,
16.till Glesbygdsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
30 930 000 kr,
17.till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 075 000 kr,
18.till Lokaliseringslån för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 1 000 kr,
19.till Europeiska regionala utvecklingsfonden för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 338 000 000 kr.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter[1]
dels att 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 9 § skall utgå,
dels att 1, 3 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 11 § skall lyda "Bestämmelser för om-råden
enligt 1 § tredje stycket-.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges I denna lag ges
föreskrifter om stöd föreskrifter om stöd
till näringslivet m.m. till näringslivet m.m.
genom nedsättning helt genom nedsättning av
eller delvis av socialavgifter enligt
socialavgifter enligt lagen (1981:691) om
lagen (1981:691) om socialavgifter.
socialavgifter.
Stödet ges i den omfattning som framgår av 6-8 §§ till näringslivet m.m. i
Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala,
Överkalix och Övertorneå kommuner i Norrbottens län, Dorotea, Malå, Sorsele,
Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner samt Björksele församling i Lycksele
kommun i Västerbottens län, Bergs, Härjedalens, Ragunda och Strömsunds kommuner,
Håsjö och Hällesjö församlingar i Bräcke kommun, Alsens, Föllinge, Hotagens,
Laxsjö och Offerdals församlingar i Krokoms kommun samt Kalls församling i Åre
kommun i Jämtlands län, Edsele, Junsele, Ramsele och Ådals-Lidens församlingar i
Sollefteå kommun samt f.d. Solbergs kyrkobokföringsdistrikt i Örnsköldsviks
kommun i Västernorrlands län (stödområde 1).
Stödet ges också i den Stödet ges också i den
omfattning som framgår omfattning som framgår
av av
1. 9 och 10 §§ till 11-13 §§ till
näringslivet i Bodens, näringslivet m.m. i
Luleå, Piteå och Älvsbyns Älvsbyns kommun,
kommuner i Norrbottens Edefors och
län, Gunnarsbyns
2. 11-13 §§ till församlingar i Bodens
näringslivet m.m. i kommun samt f.d.
Bjurholms, Norsjö och Markbygdens
Vindelns kommuner och kyrkobokföringsdistrikt
Lycksele kommun, med i Piteå kommun i
undantag av Björksele Norrbottens län,
församling, samt Bjurholms, Norsjö och
Fällfors, Jörns och Vindelns kommuner och
Kalvträsks församlingar Lycksele kommun, med
i Skellefteå kommun i undantag av Björksele
Västerbottens län, Näs församling, samt
och Häggenås Fällfors, Jörns och
församlingar i Kalvträsks församlingar
Östersunds kommun och i Skellefteå kommun i
Näskotts församling i Västerbottens län, Näs
Krokoms kommun, Bräcke och Häggenås församlingar
kommun, med undantag i Östersunds kommun och
av Håsjö och Hällesjö Näskotts församling i
församlingar, Åre Krokoms kommun, Bräcke
kommun, med undantag kommun, med undantag
av Kalls församling, i av Håsjö och Hällesjö
Jämtlands län, Sollefteå församlingar, Åre
kommun, med undantag kommun, med undantag
av Edsele, Junsele, av Kalls församling, i
Ramsele och Jämtlands län, Sollefteå
Ådals-Lidens försam- kommun, med undantag
lingar, och Ånge kommun av Edsele, Junsele,
samt Holms och Lidens Ramsele och
församlingar i Ådals-Lidens
Sundsvalls kommun och församlingar, och Ånge
Anundsjö församling, med kommun samt Holms och
undantag av f.d. Lidens församlingar i
Solbergs kyrko- Sundsvalls kommun och
bokföringsdistrikt, och Anundsjö försam-ling,
Björna, Skorpeds och med undantag av f.d.
Trehörningsjö för- Solbergs kyrko-
samlingar i bokföringsdistrikt, och
Örnsköldsviks kommun i Björna, Skorpeds och
Västernorrlands län, Trehörningsjö
Ljusdals kommun i församlingar i
Gävleborgs län, Trans- Örnsköldsviks kommun i
trands och Lima försam- Västernorrlands län,
lingar i Malungs Ljusdals kommun i
kommun samt Särna och Gävleborgs län,
Idre församlingar i Transtrands och Lima
Älvdalens kommun i församlingar i Malungs
Kopparbergs län, Norra kommun samt Särna och
Finnskoga, Södra Finn- Idre församlingar i
skoga och Dalby försam- Älvdalens kommun i Kop-
lingar i Torsby kommun parbergs län, Norra
i Värmlands län. Finnskoga, Södra
Finnskoga och Dalby
församlingar i Torsby
kommun i Värmlands län.
3 §
Lagen tillämpas på Lagen tillämpas på
socialavgifter som är socialavgifter som är
hänförliga till arbete hänförliga till arbete
inom sådan verksamhet inom sådan verksamhet
som är stödberättigad som är stödberättigad
enligt 6, 9 eller enligt 6 eller 11 §.
11 §.
Verksamhet inom
stålindustri som
omfattas av Fördraget
om upprättandet av
Europeiska kol- och
stålgemenskapen är inte
stödberättigad enligt
denna lag.
En arbetsgivare eller En arbetsgivare eller
en försäkrad vars en försäkrad vars
verksamhet verksamhet huvudsa-
huvudsakligen hänför kligen hänför sig till
sig till sådan stödberättigad
verksamhet som anges i verksamhet, skall
de paragraferna, skall beviljas nedsättning
beviljas nedsättning av avgifter för hela
av avgifter för hela sin verksamhet om
sin verksamhet om övriga förutsättningar för
övriga förutsättningar detta är uppfyllda. Om
för detta är uppfyllda. verksamheten bara i
Om verksamheten bara i mindre omfattning hänför
mindre omfattning hänför sig till sådan
sig till sådan verksamhet, får
verksamhet, får nedsättning beviljas
nedsättning beviljas endast om
endast om
1. arbetsgivaren eller den försäkrade påverkas på grund av lagens bestämmelser
i mer betydande grad av konkurrens, och
2. den del av verksamheten som berättigar till nedsättning kan avgränsas från
den övriga.
I fall som avses i I fall som avses i
andra stycket andra tredje stycket andra
meningen får nedsättning meningen får nedsättning
beviljas endast efter beviljas endast efter
särskild prövning av särskild prövning av
regeringen eller den regeringen eller den
myndighet som rege- myndighet som
ringen bestämmer. regeringen bestämmer.
Nedsättning får beviljas Nedsättning får
bara för den del av beviljas bara för den
avgifterna som hänför del av avgifterna som
sig till den hänför sig till den ned-
nedsättningsberättigade sättningsberättigade
verksamheten. verksamheten.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1994:548.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1843.
6 §
Inom stödområdet är följande verksamheter stödberättigade:
1. gruvor och mineralbrott, med undantag för malmgruvor,
2. tillverkning, med 2. tillverkning, med
undantag av undantag av
tillverkning inom tillverkning inom
massa- och massa- och
pappersindustri samt pappersindustri samt
järn-, stål- och järnverk, stålverk och
ferrolegeringsverk, ferrolegeringsverk,
3. produktionsvaruinriktad partihandel,
4. uppdrags-, uthyrnings- och reparationsverksamhet,
5. hotell-, pensionats- och campingverksamhet eller
6. restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-,
pensionats- eller campingverksamhet,
7. renhållnings-, städnings- och tvätteriverksamhet,
8. rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet, med undantag av
biblioteksverksamhet,
9. jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske,
10. verksamhet som bedrivs av ideella, kulturella och religiösa organisationer,
samt intresseorganisationer,
11. annan personlig serviceverksamhet, med undantag av verksamhet vid
varmbadhus.
__________________________________
1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före
ikraftträdandet.
3 Ärendet och dess beredning
Våren 1994 fattade riksdagen sitt senaste beslut om regionalpolitiken (prop.
1993/94:140, bet. 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366).
Sedan dess har ett par väsentliga förändringar skett som påverkar för-
utsättningarna för regionalpolitiken.
Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen fr.o.m. den 1 januari 1995 innebär
bl.a. att vi omfattas av gemenskapens struktur- och regionalpolitik. Detta
innebär att väsentliga resurser för bl.a. regionalpolitiska åtgärder tillförs
Sverige, samtidigt som delvis nya krav ställs på det regionala
utvecklingsarbetet.
Redan i anslutningsförhandlingarna avgränsades den mest prioriterade regionen,
den s.k. mål 6-regionen och beslutades preliminärt hur stort belopp som den
skulle tillföras från strukturfonderna m.m.. Regeringen överlämnade i december
1994 ett förslag till EG-kommissionen om hur strukturfondsmedlen bör fördelas
mellan de övriga målen samt om avgränsning av regioner som bör omfattas av målen
2 och 5b. Den 22 mars 1995 fattade kommissionen sitt preliminära beslut härom.
Därmed är vissa förutsättningar för det regionalpolitiska utvecklingsarbetet
klarlagda. Den 5 april 1995 beslutade kommissionen vidare om riktlinjer för
arbetet med de s.k. gemenskapsinitiativen, vilka bl.a. omfattar gränsregionalt
samarbete inom ramen för strukturfonderna.
Saneringen av den svenska statsbudgeten, som för närvarande är den ena av
regeringens två huvuduppgifter, måste med nödvändighet beröra alla
samhällssektorer. En stor statsskuld och ett fortsatt stort budgetunderskott med
åtföljande högt ränteläge drabbar mycket hårt utvecklingsmöjligheterna i hela
landet. Även inom regionalpolitiken behöver därför vissa besparingar göras och
verksamheten effektiviseras. För beredningsarbetet i övrigt har
följande rapporter utgjort underlag:
- Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK), Expertgruppens för forskning
om regional utveckling (ERU), Glesbygdsverkets, Riksförsäkringsverkets (RFV)
samt länsstyrelsernas anslagsframställningar och årsredovisningar.
- Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsrapporter.
- 1994 års rapport om den regionala utvecklingen i Sverige, NUTEK (1994:59).
- Statsbudgetens regionala fördelning, NUTEK (B 1994:3).
- Informationsteknologi (IT). En översiktlig regional redovisning, NUTEK
(1994:50).
- Regionalt program- och strategiarbete, NUTEK (1994:65).
- Länsstyrelsernas projektverksamhet 1993/94, NUTEK (1994:63).
Dessutom har ett antal skrivelser och rapporter m.m. inkommit från
myndigheter, kommuner, företag, organisationer samt enskilda personer.
Lagrådet
Det ämnesområde som behandlas i lagen om nedsatta socialavgifter faller under
Lagrådets granskningsområde. De föreslagna ändringarna är emellertid av enkel
beskaffenhet. Lagrådet behöver därför inte höras.
4 Den regionala utvecklingen
Långsiktiga tendenser
Det finns betydande regionala skillnader mellan olika delar av landet. Norra
Sverige har under lång tid drabbats av en betydande utflyttning, främst som
följd av en omfattande strukturomvandling inom jord- och skogsbruket. Detta har
i sin tur lett till en ogynnsam åldersstruktur med en förhållandevis hög andel
äldre. Norrlands kustområden har i dessa avseenden klarat sig väsenligt bättre
än inlandet. Norra Sverige, och då främst inlandet, utmärks även av en
förhållandevis låg andel sysselsatta inom tillverkningsindustrin och den privata
tjänstesektorn samt en hög andel offentligt sysselsatta.
I Mellansverige har främst Bergslagen sedan länge haft betydande
arbetsmarknads- och regionalpolitiska problem som följd av en omfattande
strukturomvandling inom gruv-, järn- och stålindustrin. Dessa branscher har
tidigare betytt mycket för sysselsättningen, vilket gjort att problemen blivit
omfattande på många orter inom denna region. Även Bergslagen har därför drabbats
av en betydande utflyttning. Avstånds- och gleshetsfaktorn är i denna region
något mindre framträdande än i Norrland.
Även inom områden i den södra delen av landet har strukturförändringar inom
främst industrin inneburit att regionalpolitiska problem uppstått under olika
perioder. Exempel på detta är tekoindustrin i Sjuhäradsbygden, varvsindustrin på
främst Västkusten samt bilindustrin på vissa orter. I södra Sverige är Blekinge
ett län som under en längre period haft särskilt stora sysselsättningsproblem
och en mycket svag befolkningsutveckling. Det geografiska läget med bl.a. närhet
till stora marknader gynnar dock i allmänhet dessa områden i jämförelse med
Norrland och vissa delar av Bergslagen.
Aktuell utveckling
Beträffande befolkningsutvecklingen i Sverige konstateras i "1994 års rapport om
den regionala utvecklingen i Sverige" (R 1994:59) NUTEK bl.a. att utvecklingen i
landet följt ett förhållandevis stabilt mönster sedan 1980-talet.
Storstadsregionerna och andra stora arbetsmarknadsregioner har haft årliga
befolkningsökningar på en halv till en procent medan de små och mellanstora
regionerna haft minskningar på ungefär en tredjedels procent per år.
De inrikes flyttningarna varierar enligt NUTEK:s studie kraftigt mellan olika
delar av landet. I de från regionalpolitisk synpunkt viktiga yngre
åldersgrupperna (15-24 år) går flyttströmmarna mot storstäder samt universitets-
och högskoleregioner. Utflyttningen är störst från de regionalpolitiska
stödområdena. Generellt gäller också att kvinnorna flyttar i större omfattning
än männen i denna åldersgrupp.
NUTEK:s regionala jämförelser av sysselsättningsutvecklingen visar att den
kraftiga lågkonjunkturen med åtföljande sysselsättningsminskning slagit hårt i
hela landet. Under perioden 1991-1993 har minskningarna legat på mellan 4,3 och
5,4 % per år i samtliga studerade regiontyper.
Denna utveckling har lett till att andelen förvärvsarbetande minskat på ett
dramatiskt sätt i hela landet. För män har den på riksnivå gått ned från 83 % år
1988 till 74 % år 1992. Under samma tidsperiod var nedgången något mindre för
kvinnor - från 80 % till 73 %. Relativt stora geografiska variationer finns.
Således var förvärvsfrekvensen för män 68 % i stödområde 1 år 1992 medan den för
kvinnor låg på 71 %. Att kvinnor i detta område har högre förvärvsfrekvens än
män är en följd av att kvinnodominerade yrken inom främst offentlig sektor min-
skat relativt sett mindre än industriarbeten under lågkonjunkturen. Enligt
Statistiska centralbyråns (SCB) s.k. arbetskraftsundersökningar har
sysselsättningsgraderna fortsatt att falla dramatiskt bland båda könen mellan
åren 1992 och 1994. Det handlar om en minskning med mellan fem och sex pro-
centenheter.
Arbetslösheten har utvecklats på följande sätt. Inklusive arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder har andelen personer utanför arbetsmarknaden ökat med
omkring 8 procentenheter mellan åren 1990 och 1994 såväl inom stödområde 1 och
2 som i övriga landet. År 1994 var andelen 15,0 % respektive 12,1 % i stödområde
1 och 2 och utanför dessa områden 10,0 %. Riksgenomsnittet var samtidigt 10,2 %
av befolkningen inom åldersgruppen 16-64 år. Skillnaderna är väsentligt större
mellan enskilda kommuner. År 1994 varierade nivån, med de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna inräknade, mellan 18,9 % (Övertorneå) och 3,8 %
(Danderyd).
Länsarbetsnämndernas senaste prognoser uppvisar förhållandevis likartade
tendenser bland länen. Arbetslösheten inklusive åtgärder väntas minska och
antalet sysselsatta att öka och då främst inom industrin och den del av den
privata tjänstesektorn som främst är inriktad mot företagssektorn. Inom
flertalet län väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom den
offentliga sektorn. När det gäller byggnadsverksamheten är den regionala bilden
något mer splittrad med en ökad sysselsättning i omkring hälften av länen, en
stagnation i en fjärdedel och en minskning inom den resterande fjärdedelen.
Ovannämnda tendenser kan komma att leda till ökade regionala obalanser på
arbetsmarknaden. Detta genom att regioner med en hög andel sysselsatta inom
offentlig sektor och inom den del av tjänstesektorn som främst är inriktad mot
hushållen kan komma att beröras mer negativt än andra regioner.
Den konjunkturuppgång som inträffat under de senaste åren har framförallt
berört den exportinriktade delen av industrin, vilken gynnats av en
förhållandevis låg kronkurs. Denna utveckling har dock även medfört positiva
effekter för underleverantörer till den exportinriktade industrin och för vissa
delar av den privata tjänstesektorn. På sikt kan denna goda utveckling även
komma att beröra den mer hemmamarknadsinriktade delen av industrin, vilket i
sin tur kan väntas ge positiva spridningseffekter inom den privata
tjänstesektorn.
Sverige har idag en tudelad ekonomi. Den mycket goda konjunkturen inom
exportsektorn och medlemskapet i den Europeiska unionen ger förutsättningar för
nyinvesteringar och nyanställningar inom främst exportindustrin. Den
hemmamarknadsinriktade industrins utveckling är mer osäker beroende på den svaga
inhemska efterfrågan.
Inom den offentliga sektorn kan fortsatta sysselsättningsminskningar väntas
som följd av redan beslutade besparingar. Inom den privata tjänstesektorn kan
vissa delar väntas få en mycket positiv utveckling, främst som följd av en
fortsatt positiv utveckling för den exportinriktade delen av industrin. Å andra
sidan kan en fortsatt svag inhemsk efterfrågan bidra till en svag utveckling
inom andra delar av den privata tjänstesektorn liksom inom handeln. De regionala
mönstren kan här bedömas bli mer splittrade än inom den offentliga sektorn.
Sverige är för närvarande mitt i en teknisk revolution vilket även har
regionala implikationer. Informationsteknikens utveckling förändrar pro-
duktionens inriktning och har varit en förutsättning för övergången från
massproduktion till mer flexibel sådan. Den innebär också att kunskapsinnehållet
i varje produkt måste öka i framtiden. Likaså ställs stora krav på en
kvalificerad och konkurrenskraftig tjänstesektor.
Den tekniska utveckling och utbyggnad som skett inom informationstekniken
under de senaste åren har bl.a. möjliggjort lokalisering av nya verksamheter
till de regionalpolitiskt högst prioriterade delarna av landet. Bara för något
decennium sedan skulle dylika lokaliseringar knappast ha varit möjliga att
genomföra. Denna utveckling har även medfört ökade krav på kompetens hos
arbetskraften men samtidigt också möjliggjort för åtskilliga individer, som
skaffat sig den erforderliga kompetensen, att kunna få arbete i den egna
regionen. Denna utveckling har öppnat helt nya möjligheter för den framtida
utvecklingen på arbetsmarknaden inom dessa delar av landet.
5 Mål och riktlinjer för regionalpolitiken m.m.
5.1 Regionalpolitikens mål och riktlinjer för det regionalpolitiska arbetet
Regeringens förslag: De övergripande målen för
regionalpolitiken skall vara uthållig tillväxt,
rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnads-
villkor skapas för medborgarna i hela riket.
Skälen för regeringens förslag: En mycket viktig utgångspunkt för regeringens
politik är att bygga vidare på den tradition av solidaritet och sammanhållning
som präglar det svenska samhället. Sverige har sluppit de skarpa regionala
spänningar som inte är ovanliga i vår omvärld. Sammanhållningen och utjämningen
mellan olika landsdelar har varit en förutsättning för att tillvarata hela
landets resurser. Ett litet land som Sverige har inte råd att mista
tillväxtpotentialen i någon del av landet.
Häri ligger också regionalpolitikens viktigaste uppgift - att bidra till
sammanhållning och till att alla regioner som ingår i nationalstaten Sverige kan
bidra till landets utveckling. Detta är dock självfallet inte en uppgift som
enbart regionalpolitiken kan bära. Regionalpolitiska hänsyn ska genomsyra
arbetet inom alla politikområden.
Regionalpolitiken ska främja uthållig ekonomisk tillväxt genom att ta vara på
befintliga resurser och bygga vidare på naturliga förutsättningar för
produktion. I detta avseende har regionalpolitiken samma mål som
näringspolitiken.
Dessutom ska regionalpolitiken medverka till en jämn fördelning av välfärden.
Det betyder att människor i olika delar av landet ska ha en likvärdig standard.
Regionalpolitiken bör vidare leda till valfrihet genom att göra det möjligt för
människor att bo och arbeta i olika delar av landet; i storstäder, större och
mindre tätorter och i glesbygd.
De tre målen är alla av samma värde, men likväl finns det i nuvarande situation
skäl att särskilt lyfta fram det ekonomiska tillväxtmålet. En balanserad
regional utveckling är således ett mycket viktigt instrument för att den
starkare tillväxtorienterade politik som regeringen vill driva ska bli
framgångsrik. Hela landets resurser måste tas tillvara och alla delar av landet
ges möjligheter att utvecklas.
Från samhällsekonomisk synpunkt är det därför viktigt att de nya jobb som nu
skapas inte koncentreras till någon enstaka ort eller region samt att alla
regioner får en väl differentierad arbetsmarknad. Regional balans främjar
samhällsekonomisk tillväxt.
Utifrån de övergripande målen vill regeringen ange följande punkter som
riktlinjer för det regionalpolitiska arbetet:
Samordnad sektorspolitik
En grundläggande förutsättning för att de regionalpolitiska målsättningarna ska
kunna förverkligas är att regionalpolitiska hänsyn genomsyrar hela regeringens
arbete. Levnadsförhållandena och möjligheterna för näringslivsutveckling i olika
regioner påverkas av betydligt fler omständigheter än
arbetsmarknadsdepartementets regionalpolitiska anslag.
Det är många politikområden som måste samverka om vi ska nå regional balans.
Beslut om telekommunikationer, statsbidrag till kommunerna, forskning, högre
utbildning, insatser inom kulturområdet, energiförsörjning, vägar, järnvägar,
riktlinjer för statliga verk och myndigheter m.m. påverkar på olika sätt
möjligheterna till regional utveckling.
Det är därför av yttersta vikt att insatserna inom olika sektorer utformas och
samordnas på ett sådant sätt att de möjliggör en positiv utveckling i hela
Sverige. Sektorssamordning är en viktig ledstjärna i regeringens
regionalpolitik. Intet är vunnet i arbetet för regional balans om staten ger med
ena handen och tar tillbaka med den andra.
På lokal och regional nivå finns många exempel på hur en effektiv
nätverkssamverkan byggts upp. En sådan samverkan är viktig. De formella
strukturerna stat, kommun och landsting måste samverka för att på bästa sätt
tillvarata samhällets resurser.
Lokal mobilisering
Människors initiativkraft och engagemang för den egna närmiljön är en annan
grundläggande faktor för en positiv utveckling av sysselsättning och
företagande. Den lokala mobiliseringen är livsnödvändig för landsbygd och
glesbygd. För regeringen är det därför angeläget att stödja och underlätta denna
verksamhet.
Därför måste det viktigaste perspektivet i regionalpolitiken vara det lokala
initiativet och engagemanget. Engagemang och aktivitet underifrån måste
uppmuntras och stödjas.
Detta synsätt ställer mycket höga krav på alla inblandade aktörer; lokala
föreningar, kommuner, länsstyrelser, centrala myndigheter m.fl.. Det krävs
lyhördhet, respekt, delaktighet, samverkan och samordning på varje nivå.
Därutöver krävs att man lokalt och regionalt noggrant analyserar hur de lokala
förutsättningarna ser ut, fastställer mål för framtiden och bestämmer sig för
vilka vägar man skall gå för att nå dessa mål.
Vi tror att genomarbetade utvecklingsplaner kommer att ha ännu större betydelse
i framtiden. Det finns exempel på hur planer med ökad integrering av fysisk,
ekonomisk, lokal och regional planering resulterat i ett effektivare sätt att
hantera samhällets resurser. Dessa goda exempel kan ligga till grund för en
förnyad och utvecklad samhällsplanering. I dessa planer måste statens resurser
integreras på ett flexibelt sätt och i enlighet med lokala och regionala
önskemål.
Med detta synsätt som grund blir statens roll både viktigare och svårare än
tidigare. För statens del innebär det att den måste bli bättre på att ta
tillvara förslag och idéer från medborgarna. Det leder till ökad decen-
tralisering av resurser, ansvar och befogenheter och ställer krav på samordning,
helhetssyn och samverkan mellan många olika aktörer.
Flera undersökningar visar att kvinnorna i stor utsträckning deltar i det
lokala utvecklingsarbetet. Kvinnokraften, som utgör en stor del av ut-
vecklingskraften i landsbygd och glesbygd, måste uppmärksammas och stödjas.
Insatser för kvinnors företagande kostar mindre per jobb än andra åtgärder.
Det är viktigt att kvinnorna uppmärksammas i regionalpolitiken. Det är alldeles
för få åtgärder som är riktade till kvinnor och som gynnar kvinnors verksamhet.
I glesbygden råder det idag ett kvinnounderskott och kvinnoflykten har inte
kunnat stoppas. Exempel finns tyvärr på att kvinnors engagemang, kvinnliga
eldsjälar och kvinnliga insatser inte har tagits tillvara.
Länsstyrelserna bör ha ett stort ansvar för att kvinnor och ungdom ska kunna
göra sig gällande i regionalpolitiken.
Koncentration av resurserna
Varje krona i de regionalpolitiska anslagen måste användas så effektivt som
möjligt för att bidra till regional balans. Det gäller i synnerhet i ett kärvt
statsfinansiellt läge.
Det innebär att resurserna måste koncentreras till de mest utsatta regionerna.
I förhandlingarna mellan Sverige och EG-kommissionen har dessa geografiska
områden preciserats mycket noggrant.
Det handlar om målområde 2 (regioner med industrier på tillbakagång), målområde
5b (landsbygdsområden med problem) och målområde 6 (glest befolkade områden).
Denna prioritering kommer att genomsyra även den nationella regionalpolitiken.
De regionalpolitiska stöden ska i första hand gå till de regioner som har störst
problem.
5.2 Nya möjligheter genom medlemskapet i Europeiskaunionen
Regeringens bedömning: EU-medlemskapet innebär nya
möjligheter för regionalpolitiken.
Skälen för regeringens bedömning:Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen
innebär att nya former för lokalt och regionalt inflytande byggs upp. Nya och
spännande samarbetsmönster kan utvecklas inom ramen för strukturfondernas olika
målområden. Det innebär att traditionella läns- och kommungränser överskrids och
att det blir nya kontaktvägar mellan regioner, regering och EG-kommissionen.
Vidare tillförs regional-, arbetsmarknads- och landsbygdspolitiken nya
resurser. Av de ca 2,5 miljarder kronor per år som det handlar om kommer drygt
en miljard att gå till programmen för målområdena 2, 5b och 6 - dvs. de mest
utsatta regionerna. Därutöver kommer betydande delar av gemenskapsinitiativen,
målen 3, 4 och 5a att beröra målområdena 2 och 5. Det innebär att
regionalpolitiskt prioriterade regioner kommer att få en stor del av återflödet.
Trots ett kärvt statsfinansiellt läge, blir det en kraftig förstärkning av
regionalpolitiken. Medlen från EG:s strukturfonder uppväger mer än väl
besparingen på 244 miljoner kronor per år i den nationella regionalpolitiken.
Regeringens uppfattning är att det ska finnas ett starkt regionalt och lokalt
inflytande vid fördelningen av medlen från EG:s strukturfonder. Den princip som
gäller i den nationella regionalpolitiken ska gälla även i EU-sammanhang. Den
moderna regionalpolitiken bygger på att ge hjälp till självhjälp - att stödja
och uppmuntra lokala och regionala initiativ.
Förutom EU-medlemskapet har även andra förutsättningar ändrats som leder till
att regionalpolitiken kräver öppenhet för omtänkande och nya lösningar. Vi
tänker bl.a. på de omvälvande förändringarna inom den offentliga sektorn och
förskjutningen från varu- till tjänsteproduktion inom den privata sektorn.
Med utgångspunkt i de föreslagna målen och redovisade riktlinjerna kommer
regeringen, vilket redovisas i propositionen, att inom olika områden fortsätta
eller initiera ett förändringsarbete.
6 Utfall av de särskilda regionalpolitiska medlen
Budgetåret 1993/94 uppgick de regionalpolitiska anslagen på Arbets-
marknadsdepartementets huvudtitel till knappt 2,6 miljarder kronor. I det
följande redovisas utfallen av de olika verksamheter som fått stöd av eller
bedrivits med dessa medel.
6.1 Länsstyrelsernas projektverksamhet
Under anslaget C 2. Regionala utvecklingsinsatser m.m., det s.k. länsanslaget,
anvisade riksdagen 1 112 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Av dessa
använde länsstyrelserna sammanlagt 515 miljoner kronor till projektverksamhet,
vilket motsvarar 42 % av anslaget. Medlen fördelades på totalt omkring 2 500
projekt. De sju skogslänen stod för över 60 % av den totala projektverksamheten.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har beviljat mest medel till projektverksamhet,
nästan 80 miljoner kronor. Därefter följer de övriga tre nordligaste länen,
Västerbotten, Jämtland och Västernorrland. Projektverksamheten minskade
kraftigast jämfört med budgetåret 1992/93 i Blekinge, Örebro, Gävleborgs och
Västernorrlands län. Dessa län använde istället ökade medel till
lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag.
Sammantaget minskade projektverksamheten något under budgetåret 1993/94 i
jämförelse med budgetåret 1992/93. Skillnaden är dock marginell. Diagram 1 visar
att nio län minskat projektverksamheten mot föregående budgetår. Sju av de nio
länen har betydande delar inom stödområdet.
Diagram 1: Medel anslagna för projektverksamhet fördelade på län under
budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr)
NUTEK redovisar utfallet av verksamheten i en rapport: "Länsstyrelsernas
projektverksamhet 1993/94" (R 1994:63).
Av rapporten framgår bl.a. att medlen under budgetåret främst användes till
projekt inom industrisektorn, över 82 miljoner kronor, till forskning och
utveckling, 66 miljoner kronor, samt till utbildning, 65 miljoner kronor.
Jämställdhet och utbildning är de sakområden som ökat mest. Sakområdet
kommunikationer har minskat, medan antalet kunskapsspridande projekt ökat. Minst
medel har beviljats för handels- och energiprojekt, 9 respektive 10 miljoner
kronor.
När det gäller det genomsnittliga beloppet som beviljats ett projekt noteras en
relativt jämn bild över sakområdena. Tre sakområden har ett snitt på över
250 000 kronor, nämligen forskning och utveckling, teknikspridning och
kommunikationer. Beloppet är minst för kulturprojekt, 112 000 kronor.
Diagram 2 visar projektmedlens totala fördelning mellan olika sakområden.
Diagram 2: Projektverksamheten fördelad på sakområden under budgetåret 1993/94
(tkr)
6.2 Företagsinriktade åtgärder
I det följande redovisas utfallet av de olika stödformerna under senare år. De
stödformer som kan användas i samband med investeringar, lokaliseringsstöd och
utvecklingsbidrag redovisas tillsammans.
Förutom de redovisade stödformerna bör nämnas att riksdagen har anslagit 800
miljoner kronor som en temporär insats under innevarande budgetår för särskilda
regionala åtgärder för regional utveckling och tillväxt. Dessa medel används
till dels ett tillfälligt småföretagsstöd, dels kompetenshöjande och andra
företagsinriktade åtgärder.
Lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag
Förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd omfattar
lokaliseringsstöd (lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån), utvecklings- och
sysselsättningsbidrag samt lån till regionala investmentbolag.
Av följande sammanställning framgår beviljat stöd (exkl. sysselsättningsbidrag
och lån till regionala investmentbolag), antal arbetsställen, beräknad
sysselsättningsökning samt subvention per nytt arbetstillfälle under de fem
senaste budgetåren.
___________________________________________________________
Budgetår 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94
___________________________________________________________
Antal arbetsställen 732 654 589 538 769
Beviljat stöd (mkr)
Lokaliseringsbidrag 921 774 645 430 667
m.m.1)
Lokaliseringslån 146 94 - 43 125
___________________________________________________________
Summa 1067 868 645 473 792
Beräknad sysselsätt-
ningsökning, antal 4494 4239 3386 2473 3865
", varav kvinnor, antal1557 1284 1280 743 1242
", " " , % 35 30 38 30 32
Subvention per nytt 174 169 178 174 170
arbetstillfälle (tkr)2
___________________________________________________________
1) Inkl. utvecklingsbidrag och de äldre stödformerna investeringsbidrag,
offertstöd och regionalpolitiskt utvecklingskapital.
2) I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning. Inte heller
lokaliseringsbidrag på sammanlagt 314 miljoner kronor som lämnats till Boliden
Mineral AB under budgetåren 1987/88-1989/90 i syfte främst att bevara
sysselsättningen vid vissa av bolagets gruvor.
Efterfrågan på regionalpolitiskt företagsstöd var under budgetåret 1993/94
högre än under de två föregående budgetåren. Totalt fick 769 företag (arbets-
ställen) stöd i samband med investeringar på cirka 2,6 miljarder kronor som
skall genomföras under de närmaste åren. Detta är en kraftig uppgång i
förhållande till de två föregående budgetåren. Uppgången gäller såväl beräknade
investeringskostnader som beviljat stöd och beräknad sysselsättningsökning. Den
sammanlagda summan av beviljade lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag beror,
som bl.a. framgår av sammanställningen, till stor del på den ekonomiska
konjunkturens utveckling. Subventionen per beräknat nytt arbetstillfälle har,
trots inflation och lågkonjunktur, legat på ungefär samma nominella nivå under
de senaste åren.
Cirka 3 900 nya arbetstillfällen beräknas bli effekten av de redovisade
besluten under budgetåret 1993/94. Till detta skall läggas den beräknade
nettoeffekten av sysselsättningsbidraget.
Enligt nämnda förordning skall minst 40 % av det antal arbetsplatser som
tillkommer till följd av beviljat lokaliseringsstöd förbehållas vartdera könet.
Om det finns särskilda skäl får undantag medges från denna bestämmelse.
Såsom framgår av sammanställningen har andelen kvinnor inte under något av de
redovisade åren uppgått till kvoteringsregelns angivna 40 %.
Regeringen anser det otillfredsställande att villkoret om könskvotering inte
uppfylls. NUTEK har i uppgift att följa den regionalpolitiska stödgivningen och
utvärdera de regionalpolitiska stöden till företag. NUTEK har enligt vad vi
erfarit också på senare tid ökat sina ansträngningar för att det uppställda
målet skall uppnås av samtliga berörda stödgivare.
Av följande sammanställning framgår länsvis beviljat stöd i miljoner kronor
budgetåret 1993/94 fördelat på antalet arbetsställen, investeringskostnad,
stödform och beräknad sysselsättningsökning.
___________________________________________________________
Län Antal Investe- Beviljat stöd Ber. syssel-
arbets-rings- Bidrag1 Lok.- sättn.ökn.
ställenkostnad lån totalt kv.
___________________________________________________________
Östergötlands 7 8,0 2,5 1,0 20 7
Kalmar 25 132,8 24,1 2,3 192 59
Blekinge 63 532,8 90,4 20,8 914 288
Älvsborgs 27 208,9 27,4 3,4 94 32
Skaraborgs 11 28,1 6,7 6,2 66 31
Värmlands 63 307,6 82,5 7,2 281 68
Örebro 38 63,6 19,0 5,0 169 35
Västmanlands 14 43,1 9,2 0,3 49 12
Kopparbergs 45 155,5 34,2 7,7 247 84
Gävleborgs 68 94,6 28,3 6,6 286 95
Västernorrlands 110 295,2 78,6 14,4 288 83
Jämtlands 78 215,5 90,5 22,4 355 149
Västerbottens 148 272,8 95,8 22,7 583 199
Norrbottens 72 215,0 78,3 4,7 323 101
____________________________________________________________
Summa 769 2573,4 667,5 125,0 3865 1242
____________________________________________________________
1)Lokaliserings- och utvecklingsbidrag
Totalt har under budgetåret 1993/94 beviljats 792 miljoner kronor i form av
bidrag och lån. Antalet företag som beviljats stöd är högst i Västernorrlands
och Västerbottens län. Företag i Blekinge, Jämtlands och Västerbottens län har
beviljats det mesta stödet, över 100 miljoner kronor i vardera länet. Den
beräknade sysselsättningsökningen är klart störst i Blekinge län, närmare en
fjärdedel av det totala antalet nya arbetstillfällen.
Av följande sammanställning framgår fördelningen av antalet arbetsställen,
investeringskostnader och beviljat stöd i miljoner kronor, beräknad
sysselsättningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle på olika
stödområden under budgetåret 1993/94.
______________________________________________________________
Antal Inv.- Beviljat stöd Ber. syssel- Subv./
Stöd- arbets- kost- Lok. sättn.ökn. arb.tillf.
område ställen nad Bidrag1) lån tot. kv. (tkr)2)
______________________________________________________________
1 158 425,0 186,5 34,7 790 296 236
2 249 916,4 226,2 33,1 1138 342 199
Tillfälligt 358 1183,3 243,1 56,9 1638 566 148
Utanför 4 48,7 11,6 0,0 299 38 39
______________________________________________________________
Totalt 769 2573,4 667,5 124,7 3865 1242 170
______________________________________________________________
1) Lokaliserings- och utvecklingsbidrag
2) I beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning
Under lågkonjunkturen har det tillfälliga stödområdet utökats väsentligt. Det
omfattar för närvarande 6,3 % av landets befolkning jämfört med 2,3 respektive
5,0 för stödområdena 1 respektive 2.
Branschmässigt dominerar liksom tidigare verkstadsindustrin vad avser såväl
antalet företag, beviljat stöd som beräknad sysselsättningseffekt. 287 företag
beviljades stöd på 266 miljoner kronor som beräknas skapa närmare 740 nya jobb
inom denna bransch. Tjänsteföretagen tillhör också en bransch som fått mycket
stöd. Bidrag och lån har beviljats 116 företag som bedriver uppdragsverksamhet,
vilket har skapat en sysselsättningsökning på drygt 500 personer. Till detta kan
läggas stöd som beviljats till partihandel och turism som beräknas ge
ytterligare närmare 200 nya arbetstillfällen. Stödet till tjänsteföretag har
till stor del bestått av utvecklingsbidrag för utgifter i samband med
lokalisering av verksamhet till stödområdena.
Även trävaruindustrin har under 1993/94 beviljats jämförelsevis mycket stöd.
Andelen nyetablerade företag låg under budgetåret 1993/94 på samma nivå som
under de tre tidigare budgetåren, 17 % av stödföretagen var nyetablerade.
Däremot har på senare tid aldrig ett så stort antal nyetablerade företag fått
stöd som under budgetåret 1993/94.
En fördelning av de företag som fått stöd under budgetåret 1993/94 efter antal
anställda visar att 83 % av företagen hade färre än 20 anställda. Andelen
företag i denna storleksklass har trendmässigt ökat under de senaste budgetåren.
Beslut om regionalpolitiskt stöd fattades under budgetåret 1993/94 av
länsstyrelser, NUTEK och regeringen. Länsstyrelserna svarade under budgetåret
för närmare 90 % av alla beslut. Deras andel av det totalt beviljade
stödbeloppet uppgick till 440 miljoner kronor eller ca 55 %.
Lokaliseringssamråd med tjänstesektorn
Arbetet med att genom samråd påverka tjänsteföretag att lokalisera till
stödområden har gett goda resultat för både företag och regioner.
Syftet med verksamheten är att bredda arbetsmarknaden i de regionalpolitiskt
prioriterade regionerna genom etablering av privata tjänsteföretag som använder
sig av modern tele- och datateknik. Detta skapar dessutom nya arbetstillfällen
för i första hand kvinnor. En grundläggande förutsättning för verksamheten är en
väl utbyggd informationsteknisk infrastruktur.
Regeringskansliets aktiva uppsökande samrådsverksamhet började 1987. Sedan
dess har beslut fattats av regeringen och SIND/NUTEK om stöd till företag som
beräknats leda till drygt 5 100 nya arbetstillfällen i stödområden och
stödjepunkter i anslutning till dessa. Av dessa beslut har projekt omfattande ca
200 arbetstillfällen inte kommit till stånd och stöden inte heller utbetalats,
medan företag som initierat projekt rörande ca 440 arbetstillfällen försatts i
konkurs efter det att stöd beviljats. I de fall företagen försatts i konkurs
bevakar NUTEK regelmässigt statens intressen i konkurserna.
Under budgetåret 1993/94 fattades beslut om stöd som beräknas leda till
sammanlagt 500 nya arbetstillfällen i tjänsteföretag.
Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att också bedriva en uppsökande verksamhet
gentemot tjänsteföretag.
Lån till privata regionala investmentbolag
Denna stödform har alltsedan den infördes 1982 haft en begränsad omfattning.
Sammanlagt har under åren 117 miljoner kronor beviljats i lån vid etablering av
15 investmentbolag. Under budgetåret 1993/94 beviljades ytterligare ett lån på
10 miljoner kronor.
Glesbygdsstöd
Glesbygdsstöd lämnades under budgetåret 1993/94 dels i form av stöd till företag
(numera landsbygdsstöd), dels som stöd till kommersiell service i glesbygd.
Sammanlagt beslutade länsstyrelserna om stöd för 320 miljoner kronor, varav 42
miljoner kronor till kommersiell service. Totalt sett innebar detta en ökning
med 15 miljoner kronor jämfört med budgetåret före.
Stöd till företag lämnades med 278 miljoner kronor vilket innebar en ökning med
ca 10 miljoner kronor jämfört med föregående budgetår. Det var drygt 2 000
småföretag som erhöll denna form av investeringsstöd med en beräknad
sysselsättningsökning på över 3 000 arbetstillfällen. Dessutom tryggades
sysselsättningen för de 3 800 personer som fanns i företagen vid
ansökningstillfället. En tredjedel av företagen fanns inom de areella
näringarna. En fjärdedel avsåg företag inom industri och hantverk. Övriga
företag fanns främst inom turism och servicenäringar.
Glesbygdsstöd i form av stöd till kommersiell service lämnades under budgetåret
1993/94 med ca 45 miljoner kronor, vilket var 7 miljoner kronor högre än under
budgetåret före. Hela ökningen avsåg investeringar. Enligt Konsumentverkets
beräkningar bidrog stödinsatserna under förra budgetåret till att mer än 100 000
hushåll i glesbygden fick sin service säkrad eller förbättrad.
Sysselsättningsbidrag
Sysselsättningsbidrag lämnas enligt gällande regler per kalenderår för ett år i
sänder under högst fem år. För att få stöd måste företagen öka sysselsättningen
och bibehålla den nya sysselsättningsnivån under hela perioden. Stöd lämnas
endast i stödområdena 1 och 2.
Av följande sammanställning framgår beviljat sysselsättningsbidrag för åren
1989-93 fördelat på antalet arbetsställen, årsarbetskrafter och beviljat belopp.
År 1989 1990 1991 1992 19931
_____________________________________________________
Antal arbetsställen 1457 1375 1195 1301 1225
Antal årsarbetskrafter 8887 8416 6957 6074 5099
Beviljat belopp (mkr) 213 255 212 186 156
_____________________________________________________
1 Ytterligare beslut kommer att fattas för 1993.
Nedsatta socialavgifter
Systemet med nedsatta socialavgifter är för närvarande inte utformat så att
korrekta utfallsdata kan tas fram. Regeringen har givit Riksskatteverket (RSV) i
uppdrag att utreda vilka åtgärder som krävs för att man med hjälp av uppgifter
från skattemyndigheterna regelbundet skall kunna följa upp nedsättningen av
socialavgifter med avseende på geografisk och branschvis fördelning. Verket har
nyligen redovisat uppdraget och därvid bl.a. angett att en sådan uppföljning
torde kunna genomföras till en relativt låg kostnad fr.o.m. år 1998.
Transportstöd
Under 1993 utbetalades drygt 293 miljoner kronor i transportstöd. Den
geografiska fördelningen på de verksamhetsställen som bedrev verksamhet och som
fick stöd år 1993 framgår av följande tabell.
___________________________________________________________
Län Utbetalt bidrag, milj. kr.
___________________________________________________________
Värmlands län 8,4
Kopparbergs län 8,9
Gävleborgs län 11,1
Västernorrlands län 35,3
Jämtlands län 36,6
Västerbottens län 117,2
Norrbottens län 75,7
___________________________________________________________
Summa 293,2
___________________________________________________________
De näringsgrenar som år 1993 var de största stödmottagarna framgår av
nedanstående tablå.
___________________________________________________________
Näringsgrenar Utbetalt belopp, milj. kr.
___________________________________________________________
Trävaruindustri 108,8
Verkstadsindustri 93,1
Kemisk industri 43,9
Livsmedelsindustri 28,2
Övriga 19,2
___________________________________________________________
Summa 293,2
____________________________________________________________
Sammanfattning
Sammanfattningsvis har enligt regeringens bedömning de regionalpolitiska
företagsstöden varit av betydelse för näringslivet och medverkat till att skapa
nya arbetstillfällen i regionalpolitiskt utsatta orter och regioner. Genom dessa
olika åtgärder har också resurser i form av underutnyttjad arbetskraft och
samhällelig infrastruktur kunnat tas till vara på ett sätt som bidragit till
ekonomisk tillväxt i hela landet.
7 Olika samhällssektorers betydelse för denregionala utvecklingen
Regeringens bedömning: Utformningen och inrikt-
ningen av politiken inom en rad samhällssektorer,
"den stora regionalpolitiken", har stor betydelse
för utvecklingen i landets olika delar. De föränd-
ringar som skett under senare år bör kartläggas
och analyseras.
Skälen för regeringens bedömning: Den statliga politiken inom flera sektorer har
de senaste åren genomgått stora förändringar i fråga om styrning, finansiering
m.m. Ett flertal bolagiseringar, privatiseringar och avregleringar har
genomförts. Detta påverkar på flera sätt situationen i olika delar av landet. I
rapporten "Statsbudgetens regionala fördelning" (B 1994:3), NUTEK redovisas
också bl.a. att den inkomstutjämning mellan regioner som, via den "stora
regionalpolitiken", skedde under senare delen av 1980-talet har upphört under
1990-talet.
Regeringen avser därför att kartlägga och analysera de regionala konsekvenserna
av de senaste årens förändringar i den statliga sektorn. Arbetet ska ge underlag
för en bedömning av i vad mån förutsättningarna förändrats för att nå de
regionalpolitiska målen. Kartläggningen ska bl.a. belysa hur verksamheten,
servicen och tillgängligheten påverkats inom några sektorer som utsatts för
stora förändringar. Regionala konsekvenser av bolagiseringar, privatiseringar
och avregleringar skall sammanställas och bedömas.
8 Regionalt utvecklingsarbete för tillväxt
8.1 Strategi-, program- och projektarbete
Regeringens bedömning: Det regionala utvecklings-
arbetet bör utgå från en långsiktig strategi.
Strategin för länens långsiktiga utveckling skall
syfta till ekonomisk tillväxt inom ramen för en
hållbar utveckling. Frågor som rör samordning av
regional utveckling och övrig samhällsplanering
bör ges ökad vikt. För att det regionala utveck-
lingsarbetet skall bli framgångsrikt krävs en god
samverkan mellan länsstyrelse, kommun och land-
sting samt andra berörda regionala organ. Den
regionala projektverksamhet som i fortsättningen
kan bedrivas i länen bör ha sin grund i en lång-
siktig strategi och inriktas mot tillväxt och
inomregional balans.
Underlagsrapporter: NUTEK, som bedriver ett långsiktigt arbete för att stödja
länen i deras strategiarbete, har hösten 1994 gjort en inventering, "Regionalt
program- och strategiarbete" (R 1994:65), av det pågående regionala program- och
strategiarbetet. Av rapporten framgår att många län har hunnit långt med sitt
arbete. Strategi- och programarbete är en process som sker i samverkan mellan
olika aktörer och som syftar till att nå en samsyn kring länets problem och
möjligheter. För att strategin för länets utveckling skall kunna genomföras är
det enligt NUTEK viktigt att lägga fast en plan för genomförandet.
Skälen för regeringens bedömning: För att skapa en god ekonomisk tillväxt i hela
landet krävs fler företag och fler företagare. Nya arbetstillfällen bör i första
hand tillkomma i näringslivet och i de små och medelstora företagen.
Arbetsmarknads- och regionalpolitiken måste därför i högre utsträckning
stimulera tillväxt och arbete. Ett effektivt och långsiktigt regionalt strategi-
och programarbete bör som sitt främsta syfte ha att främja den ekonomiska
tillväxten. I detta perspektiv blir målet för regionalpolitiken detsamma som för
hela näringspolitiken. Regionalpolitikens specifika uppgift är att bidra till
att skapa produktiva miljöer för näringslivsutveckling i hela landet.
Det är utomordentligt viktigt att det bedrivs ett långsiktigt strategiarbete i
länen. Den s.k. regionberedningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1995:27) bl.a.
föreslagit att det regionala utvecklingsansvaret förs över från länsstyrelserna
till landstingen. Regeringen har inte tagit ställning till de föreslagna
ändringarna. De riktlinjer för regionalt utvecklingsarbete som nu lämnas bygger
på nuvarande ansvarsfördelning. Det åligger således länsstyrelserna att ansvara
för en samordnad strategi och att så långt möjligt genomföra åtgärderna i
programform. Regeringen vill understryka vikten av en god förankring och samsyn
i strategiarbetet. Arbetet kan bli framgångsrikt endast om länsstyrelser, kommu-
ner och landsting samverkar på ett bra sätt, dels sinsemellan, dels med andra
berörda regionala organ.
Regeringen vill också betona behovet av en lokal mobilisering för att frigöra
så mycket utvecklingskraft som möjligt. Ett väl förankrat strategiarbete kan
bidra till att bryta ned sektorsgränserna och därmed öka effektiviteten i
utvecklingsarbetet. Länsstrategin kan också ses som ett viktigt instrument i
dialogen mellan den regionala och nationella nivån och för utformningen av den
"stora" regionalpolitiken. Ett effektivt och samordnat arbete blir än viktigare
när resurserna dras ned inom olika områden. Det statsfinansiella läget
accentuerar behovet av att anslagna medel används på ett optimalt sätt.
Behovet av långsiktiga strategier blir vidare starkare genom Sveriges
medlemskap i EU bl.a. genom kravet på att utarbeta strukturfondsprogram. Vissa
län omfattas till stora delar av ett eller flera strukturfondsområden. Andra
län har inga strukturfondsområden och kan samtidigt ha inomregionala
obalansproblem. Detta ställer stora krav på avvägningar mellan olika typer av
insatser och prioriteringar.
Länsstrategierna bör innehålla tydliga prioriteringar för att främja
inomregional balans och sysselsättning. Strategierna kan därmed tjäna som
underlag för sådana regionalpolitiska insatser som finansieras med hjälp av
anslaget för regionala utvecklingsinsatser.
För att skapa en långsiktigt hållbar utveckling är det viktigt att det i
strategierna görs avvägningar mellan den ekonomiska och fysiska planeringen.
Regeringen anser det angeläget att insatserna inom detta område på den regionala
nivån nu intensifieras. I detta arbete har även de centrala verken en viktig
roll.
Som framgår av nästa avsnitt (8.2) och anslagsavsnittet (10) bedömer regeringen
att en stor del av de medel som hittills använts för projektverksamhet i
framtiden i stor utsträckning kommer att användas för medfinansiering vid
genomförandet av strukturfondsprogrammen. Därav följer att de krav på
strategier, uppföljning, utvärdering m.m. som gäller för strukturfondsprogram
kommer att gälla de projektmedel som används som nationell medfinansiering. Det
innebär att riktlinjerna för denna användning av projektmedlen kan behöva
omformuleras och preciseras.
Regeringen anser att den kvarvarande projektverksamheten fortsättningsvis bör
bedrivas så att kunskap och engagemang kan tas till vara, vilket leder till att
en mångfald verksamheter skapas. Därför bör inte riktlinjerna för projektmedlen
ändras. Regeringen vill dock betona vikten av att den regionala
projektverksamheten grundas på tydliga prioriteringar och inriktas mot tillväxt
och inomregional balans.
8.2 Strukturfondsprogram
Regeringens bedömning: Medlen från den EG:s struk-
turfonder kommer att innebära en avsevärd för-
stärkning av insatserna i regionalpolitiskt ut-
satta regioner. Programarbetet kommer att innebära
en breddning av det regionala utvecklingsarbetet
och en ökad lokal och regional förankring.
Skälen för regeringens bedömning: I medlemskapsförhandlingarna, som avslutades
våren 1994, beslöts att inrätta ett nytt mål för EG:s strukturfonder, mål 6,
som avser utveckling av glest befolkade regioner. Samtidigt fastställdes den
geografiska avgränsningen av en mål 6-region i Sverige och att den skulle
tillföras 230 miljoner ecu från strukturfonderna under perioden 1995-1999.
I avtalet om medlemskap bestämdes också att för målen 2-5b samt de s.k.
Gemenskapsinitiativen m.m. skulle EU tillföra 1 190 miljoner ecu. Innebörden av
dessa mål framgår av följande sammanställning:
Mål 2 Omstrukturering av regioner med industrier på tillbakagång
Mål 3 Bekämpning av långtids- och ungdomsarbetslöshet
Mål 4 Utbildning och kompetensutveckling av arbetskraft vidnedläggningar och
produktionsförändringar inom industrin
Mål 5a Omstrukturering av jordbruket
Mål 5b Utveckling av landsbygden
Sverige överlämnade i slutet av 1994 ett förslag till EG-kommissionen om hur
tilldelade medel borde fördelas på de olika målen tillsammans med förslag till
geografisk avgränsning av målen 2 och 5b. Samtidigt begärdes att få överföra en
viss del av medlen för målen 2-5b till den högst prioriterade regionen dvs. mål
6-området.
EG-kommissionen fattade den 22 mars i år ett preliminärt beslut om
medelsfördelningen för samtliga mål samt om den geografiska avgränsningen av mål
2- och 5b-områdena. Innebörden av detta beslut var bl.a. att kommissionen
tillmötesgick Sveriges begäran om att få överföra 50
miljoner ecu till mål 6-regionen. Fördelningen på samtliga mål för perioden
1995-1999 framgår av följande tabell.
Mål EU-medel (miljoner ecu)
2 160
3-4 520
5a 208
5b 138
6 (inkl. initiativ m.m.) 280
Initiativ m.m. (utanför 114
mål 6)
Summa 1 420
Vad gäller den geografiska avgränsningen av mål 2 blev den endaavvikelsen i
förhållande till det svenska förslaget att Karlskrona kommun inte godtogs, medan
Surahammars kommun tillkom. Beslutet om 5b-områden överensstämde i sin helhet
med Sveriges förslag. Den geografiska avgränsningen framgår av bifogad karta.
Regeringen kommer inom kort att överlämna sina förslag till program för
genomförande av åtgärder under 1995-1999 avseende målen 3, 4 och 6 till
EG-kommissionen. Vad gäller målen 2 och 5b beslutade regeringen den 23 mars i
år om riktlinjer för programarbetet i de olika regionerna. Mål 2- och
5b-områdena har delats upp i vardera fem regioner. Av kartan framgår inte den
särskilt avgränsade 5b-regionen Skärgården.
karta
Regeringen har för avsikt att överlämna programförslag för de flesta av
regionerna omkring månadsskiftet maj/juni i år. Programförslag kommer också att
lämnas, sannolikt något senare, för de gemenskapsinitiativ som kommissionen
utfärdat riktlinjer för. Av den totala strukturfondsramen på 2,5 miljarder
kronor per år avsattes 9 % till gemenskapsinitiativ. Den största delen, ca 40 %,
kommer att avse INTERREG, som innebär gränsregionalt samarbete längs
landgränserna mot Norge och Finland samt över Öresund, Kvarken och Ålands hav.
Totalt sett för de geografiskt avgränsade målen 2, 5b och 6 kommer
genomförandet av program och projekt att få en omfattande volym under
femårsperioden. Strukturfondsmedlen tillsammans med den nationella
medfinansieringen kommer att uppgå till storleksordningen 14 miljarder kronor.
Därutöver tillkommer finansieringen från den privata sektorn.
Programmet för mål 6-området
Regeringen uppdrog den 8 december 1994 åt en särskild utredare att leda arbetet
med att utarbeta ett program för användningen av medel från strukturfonderna i
mål 6-området. Regeringen beslutade också om vissa riktlinjer för arbetet.
Den 16 mars i år överlämnade utredaren ett förslag till utvecklingsplan för mål
6-regionen till regeringen. Programförslaget har utarbetats under bred medverkan
från olika intressenter i regionen. Till arbetet har en referensgrupp med främst
företrädare för kommunerna och landstingen varit knuten. Programarbetet har
inneburit en vitalisering av samarbetet över läns- och kommungränser och mellan
företrädare för olika samhällssektorer och andra intressen. Det är viktigt att
detta samarbete utvecklas ytterligare i genomförandet av programmet.
Utredaren föreslår att medlen används för insatser inom fem programområden
enligt följande:
1. Utveckling av arbete och näringsliv
2. Förstärkning av infrastrukturen
3. Ta tillvara och utveckla mänskliga resurser
4. Varsamt utnyttjande av naturresurserna
5. Utveckling av samekulturen.
Tyngdpunkten i programmet föreslås ligga inom programområde 1.
När det gäller formerna för hur programmet skall genomföras föreslår utredaren
en långtgående decentralisering med en genomförandegrupp i vart och ett av de
berörda länen. I dessa grupper föreslås kommunerna och landstingen ha en klar
majoritet för att arbetet skall få en tydlig lokal och regional förankring.
Efter att ha beretts i regeringen avses förslaget till mål 6-program inom kort
att överlämnas till EG-kommissionen för beslut.
Vissa finansieringsfrågor
Medlen från strukturfonderna kommer att innebära ett betydande tillskott för
regionalpolitiska åtgärder. Strukturfondsprogrammen avses både komplettera och
förstärka de nationella insatserna. Åtgärder kommer att kunna genomföras inom en
rad såväl statliga som kommunala verksamhetsområden. En betydande del av
åtgärderna kommer dessutom att vara inriktade på att stimulera tillväxt och
utveckling inom den privata sektorn. Bl.a. som en följd av EG:s regler kommer
miljöfrågorna att integreras med de regionala utvecklingsfrågorna.
För att strukturfondsmedel skall kunna tillföras olika projekt krävs en
nationell medfinansiering. Det innebär att flera statliga myndigheter, liksom
berörda kommuner och landsting, kan förstärka sina insatser genom att - inom
ramen för de olika programmen - kombinera egna medel med medel från
strukturfonderna. Som tidigare nämnts kommer t.ex. medlen för regionala
utvecklingsinsatser att kunna utgöra en del av den nationella medfinansieringen.
Åtgärder som berör den privata sektorn förutsätter dessutom medfinansiering från
berörda företag eller motsvarande.
Regeringen ser för närvarande inte något behov av att göra några omfördelningar
inom statsbudgeten med anledning av de strukturfondsprogram avseende målen 6, 2
och 5b, liksom program för gemenskapsinitiativ, som håller på att arbetas fram.
En självklar utgångspunkt är dock att återflödet från strukturfonderna skall
kunna nyttiggöras fullt ut.
9 Företagsinriktade åtgärder
9.1 Utgångspunkter
Regeringens bedömning: De regionalpolitiska före-
tagsstöden fungerar i huvudsak väl med hänsyn till
de riktlinjer som nu gäller för dem. Det är utom-
ordentligt viktigt att olika former av företags-
stöd främjar den ekonomiska tillväxten i landet.
Detta behov, en kvarstående osäkerhet om hur vissa
stödformer överensstämmer med EG:s statsstöds-
regler liksom önskvärdheten av förenklingar och
det faktum att tillskotten från EG:s struktur-
fonder innebär förändrade förutsättningar, medför
att det finns anledning att göra en översyn av
olika företagsinriktade åtgärder.
Det statsfinansiella läget gör dock att vissa
besparingar föreslås ske på de regionalpolitiska
företagsstöden. Vid utformningen av besparingarna
bör, förutom behovet av att främja den ekonomiska
tillväxten, särskilt beaktas utvecklingen i de
högst prioriterade stödområdena. Även inom ramen
för totalt minskade anslag finns dock utrymme för
förbättrade stödåtgärder för särskilt angelägna
ändamål.
Underlagsrapporter: Som underlag till den föregående regeringens proposition
1993/94:140 "Bygder och regioner i utveckling" utvärderade NUTEK de
regionalpolitiska företagsstöd som funnits tillgängliga under den senaste
tjugoårsperioden. Utvärderingarna visade enligt verket att stöden i huvudsak
fungerat väl.
Det samlade stödsystemet, med insatser riktade till företagen från olika
politikområden, bedöms dock så omfattande att det är svåröverskådligt, vilket
leder till brister i samordning och samverkan såväl mellan olika typer av medel
som mellan olika aktörer.
Enligt NUTEK framstår både i ett regionalt och nationellt perspektiv de
selektiva investeringsstöden, dvs. lokaliserings- och utvecklingsbidrag, som
mest effektiva för att skapa långsiktigt livskraftiga företag. Även sysselsätt-
ningsbidraget bedöms stimulera företagens tillväxt. Driftstöd bör enligt verket
endast förekomma i de långsiktiga stödområdena.
Skälen för regeringens bedömning:
Företagsinriktade åtgärder
De regionalpolitiska åtgärder som är direkt riktade till företag består främst
av ett antal former av företagsstöd. Dessa kan grovt indelas i tillväxtinriktade
stöd och driftstöd.
De tillväxtinriktade stöden är för närvarande lokaliseringsstöd (lokali-
seringsbidrag och lokaliseringslån), utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd, lån till
privata regionala investmentbolag samt sysselsättningsbidrag. Driftstöd lämnas i
form av nedsatta socialavgifter och transportstöd.
Andra företagsinriktade åtgärder är Stiftelsen Norrlandsfondens fi-
nansieringsverksamhet och lokaliseringssamrådet med tjänsteföretag.
Som framgått av gjorda utvärderingar fungerar de regionalpolitiska
företagsstöden i huvudsak väl i förhållande till givna riktlinjer.
Vi har tidigare redogjort för utfallet av stödverksamheten för de olika
stödformerna under senare år (avsnitt 6.2).
Stödområden för företagsstöd
För de regionalpolitiska företagsstöden, exklusive transportstödet, finns för
närvarande tre olika stödområden. Dels två långsiktiga stödområden, benämnda
stödområde 1 respektive 2, som omfattar ett stort sammanhängande geografiskt
område i norra och västra Sverige. Dels är vissa kommuner eller delar av
kommuner inplacerade i tillfälligt stödområde. Dessutom kan landsbygdsstöd
lämnas, förutom i nämnda stödområden, i glesbygds- och landsbygdsområden.
Omfattningen av stödområdena 1 och 2 har lagts fast genom beslut av riksdagen,
senast våren 1994 (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366). I
stödområde 1 och 2 bor för närvarande 2,3 % respektive 5,0 % av Sveriges
befolkning.
Regeringen beslutar om inplacering av områden i tillfälligt stödområde. För
närvarande är 27 kommuner eller delar av kommuner inplacerade i tillfälligt
stödområde. I dessa områden bor 6,3 % av Sveriges befolkning.
De nämnda stödområdenas nuvarande geografiska omfattning framgår av bifogade
karta.
EFTA:s övervakningsmyndighet ESA godkände den 30 december 1994 dessa
stödområdens omfattning. Godkännandet omfattar beträffande långsiktiga
stödområden ett större område än stödområdena 1 och 2, totalt 14 % av
befolkningen. Eftersom det huvudsakliga kriteriet för detta större område är att
det har en befolkningstäthet på högst 12,5 invånare/km2 kallas det i detta
sammanhang gleshetsområde. Inom detta gleshetsområde ligger mål 6-området, som
egentligen avser strukturfondernas verksamhet. Det är prioriterat såtillvida att
högre bidragsandelar kan användas i mål 6-området.
Om det i en ort utanför stödområdena 1 och 2 eller tillfälligt stödområde
förutses eller har uppkommit avsevärda sysselsättningssvårigheter till följd av
industrinedläggning eller liknande orsak kan regeringen, eller inom vissa
områden NUTEK, lämna lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag inom orten. Om
orten ligger utanför det ovan nämnda gleshetsområdet måste dock stödet numera
godkännas av EG-kommissionen.Som framgått av vår redogörelse för den regionala
problembilden i landet väntas denna inte undergå några större förändringar under
den närmaste framtiden (avsnitt 4). De nuvarande långsiktiga stödområdena 1 och
2 bör därför tills vidare behållas i sin nuvarande omfattning.
Beträffande transportstödet kommer vi dock senare att föreslå att den
geografiska omfattningen skall minskas något (avsnitt 9.3.2).
karta
Landsbygdsstöd m.m.
Den 1 juli 1994 infördes ett landsbygdsstöd som bl.a. ersatte det tidigare
glesbygdsstödet samt mindre lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Samtidigt
infördes utöver glesbygdsområden även landsbygdsområden som områden där stöd kan
lämnas, om än med lägre maximal stödnivå än i glesbygdsområdena. I de
regionalpolitiska stödområdena innebar det nya landsbygdsstödet att fler
verksamheter i centralorterna blev stödberättigade, t.ex. lokal service.
Landsbygdsstödet finansieras av länsstyrelsernas medel för regionala
utvecklingsinsatser. Vi föreslår inte några regeländringar vad gäller
landsbygdsstödet. Vi förutsätter dock att länsstyrelserna gör en noggrann
prioritering av stödansökningarna. Som utgångspunkt för denna bör gälla att
tillväxtfrämjande investeringar med direkt sysselsättningsökning bör
prioriteras. Vidare bör de mest utsatta områdena i länet prioriteras, vilket
innebär att investeringar i glesbygdsområden bör prioriteras före investeringar
i landsbygdsområdena.
För de boende i glesbygden är det väsentligt att dagligvaruförsörjningen kan
tryggas. Stödet till kommersiell service utgör en viktig del för att slå vakt om
lanthandeln. Det är därför nödvändigt att länsstyrelserna även prioriterar detta
stöd vid medelsfördelningen.
EG:s statsstödsreglers inverkan på de företagsinriktade åtgärderna
I detta sammanhang är det viktigt att vara medveten om att de svenska
företagsstöden numera omfattas av statsstödsreglerna inom den Europeiska
gemenskapens konkurrenspolitik. Utförliga redogörelser för dessa reglers
inverkan på den nationella svenska regionalpolitiken har lämnats till riksdagen
i olika sammanhang under de senaste åren. Senast i regeringens proposition om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19 del 1 s. 368-370,
bet. 1994/95:KU17, rskr. 1994/95:64). Den övergripande bedömningen har härvid
varit att vi även i fortsättningen bör kunna bedriva en nationell
regionalpolitik med i stort sett samma inriktning och av minst samma omfattning
som i dag. Samtidigt har konstaterats att det i vissa avseenden kan bli
nödvändigt med modifieringar av företagsstöden.
Dessa statsstödsregler har i princip gällt sedan EES-avtalet trädde i kraft den
1 januari 1994. EFTA:s övervakningsorgan ESA har därför under 1994 granskat de
svenska regionalpolitiska stödområdenas omfattning och företagsstödens
utformning. Den 30 december 1994 beslöt ESA att godkänna de nuvarande
stödområdena, samt, med smärre modifieringar, ett antal av företagsstöden. Det
gäller lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag och lån till privata regionala
investmentbolag. Landsbygdsstödet behöver inte godkännas. Frågan om övriga
stödformers överensstämmelse med statsstödsreglerna har ESA överlämnat till EG-
kommissionen för avgörande.
Efter särskilda överläggningar med kommissionen under medlemskapsförhand-
lingarna beslöt denna den 1 juni 1994 att göra vissa ändringar i sina regler om
regionalpolitiska stöd. Dessa ändringar innebär bl.a. att transportstöd i
princip kan godkännas som stödform i Sverige inom det s.k. gleshetsområdet. De
stödformer som ännu inte behandlats är sysselsättningsbidrag och nedsatta
socialavgifter samt Norrlandsfondens finansieringsverksamhet.
Utgångspunkter för de förslag som läggs nu
Som framgått tidigare kommer Sverige att genom EG:s strukturfonder tillföras
avsevärda belopp för bl.a. utveckling av näringslivet i regionalpolitiskt
prioriterade regioner (avsnitt 8.2). Dessa medel är främst inriktade mot att
förbättra de allmänna förutsättningarna för småföretagen. För att
regionalpolitiken även framdeles på ett effektivt sätt skall kunna bidra till
ekonomisk tillväxt och regional balans är det enligt regeringens uppfattning
nödvändigt att som komplement härtill även fortsättningsvis lämna stöd direkt
till enskilda företag.
Det statsfinansiella läget gör det dock nödvändigt att nu göra vissa
besparingar även på företagsstöden. Genom tillskotten från strukturfonderna kan
dessa besparingar göras utan att de sammanlagda regionalpolitiska medlen riktade
till näringslivet minskar. Besparingarna föreslås utformas så att företags-
stöden även i fortsättningen i största möjliga utsträckning främjar den ekono-
miska tillväxten i landet samt värnar om näringslivet i de högst prioriterade
stödområdena.
Nödvändigheten av besparingar utesluter dock inte att vissa angelägna åtgärder,
som innebär förbättrade möjligheter till stöd, kan genomföras. Så bör t.ex.
enligt vår mening de maximala andelarna lokaliserings- och utvecklingsbidrag
höjas för små och medelstora företag i stödområde 1.
De förslag beträffande ändringar av företagsinriktade åtgärder som vi kommer
att lägga i det följande är att:
-den maximala andelen lokaliserings- och utvecklingsbidrag skall höjas till 40 %
för små och medelstora företag i stödområde 1 (avsnitten 9.2.1 och 9.2.2),
-lokaliseringsbidrag till tjänsteföretag i fortsättningen skall kunna lämnas med
samma maximala bidragsandelar som till övriga verksamheter. För att detta skall
vara möjligt bör ett nytt investeringsbegrepp införas i detta sammanhang
(avsnitt 9.2.1),
-sysselsättningsbidragen inte skall höjas i enlighet med riksdagens senaste
beslut (avsnitt 9.2.3),
-nedsättningen av socialavgifterna skall från den 1 januari 1996 vara tio
procentenheter i Älvsbyns kommun samt i de delar av Bodens och Piteå kommuner
som ingår i stödområde 2, (avsnitt 9.3.1),
-transportstödet skall upphöra i vissa kommuner i Värmlands och Kopparbergs län
(avsnitt 9.3.2),
-Norrlandsfonden inte skall behöva återbetala en del av sitt stiftelsekapital
(avsnitt 9.4).
I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen i propositionen 1994/95:218
"En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m." föreslår att ytterligare 400
miljoner kronor skall anslås till särskilda åtgärder för regional utveckling och
tillväxt. Dessa medel skall bl.a. användas till ett förlängt tillfälligt
småföretagsstöd särskilt inriktat på glesbygds- och landsbygdsområden med låg
sysselsättningsgrad.
Utgångspunkter för en översyn
Vi har tidigare redogjort för de delvis ändrade målsättningar som vi föreslår
skall gälla för regionalpolitiken (avsnitt 5). Dessa innebär bl.a. en ökad
betoning av behovet av att regionalpolitiken inriktas mot att stödja den
ekonomiska tillväxten i landet. Det krävs en expansion av näringslivet genom
modernisering och förnyelse av dess struktur. Detta gäller i hela landet, men i
synnerhet i de regionalpolitiskt prioriterade områdena.
Väsentligt ändrade förutsättningar för regionalpolitiken skapas genom Sveriges
EU-medlemskap. Genom återflödet från strukturfonderna kommer Sverige att
tillföras avsevärda belopp för regionalpolitiska åtgärder. Som tidigare framgått
råder fortfarande också osäkerhet beträffande en del av företagsstödens
överensstämmelse med EG:s statsstödsregler. Det finns även starka skäl för att
förenkla företagsstöden, liksom för en bättre samverkan mellan arbetsmarknads-,
närings- och regionalpolitiska företagsstöd.
Regeringen avser därför att se över de företagsinriktade åtgärderna. Vi
återkommer senare till detta (avsnitt 9.5).
9.2 Tillväxtinriktade stödformer
9.2.1 Lokaliseringsstöd
Regeringens förslag: Den maximala andelen lokali-
seringsbidrag skall för små och medelstora företag
i stödområde 1 höjas till i normalfallet högst 40
% av en investering.
Lokaliseringsbidrag till tjänsteföretag m.fl.
skall fortsättningsvis kunna lämnas med samma
maximala bidragsandelar som till övriga stöd-
berättigade verksamheter.
Skälen för regeringens förslag: Lokaliseringsstöd (lokaliseringsbidrag och
lokaliseringslån) kan för närvarande lämnas i samband med investeringar i
byggnader, maskiner m.m. Stöd lämnas efter en individuell prövning av varje
enskilt ärende. Ett lokaliseringsstöd får inte lämnas med högre belopp än vad
som behövs för att investeringen skall komma till stånd.
Ett lokaliseringsbidrag får i normalfallet uppgå till högst 35 % av
investeringsutgifterna i stödområde 1 och högst 20 % i stödområde 2.
Vi har tidigare redogjort för utfallet av verksamheten med lokaliseringsstöd
(avsnitt 6.2).
För att den svenska ekonomin skall växa och den nuvarande höga arbetslösheten
minska är det nödvändigt att de små och medelstora företagen utvecklas positivt.
Detta gäller särskilt i de regionalpolitiskt högst prioriterade stödområdena.
Med hänsyn bl.a. härtill och till de besparingar som vi senare kommer att
föreslå anser vi det motiverat att höja den maximala andelen lokaliseringsbidrag
i stödområde 1 för dessa företag till i normalfallet högst 40 % av utgifterna i
samband med en investering.
Med små och medelstora företag avses i detta sammanhang företag med högst 250
anställda och som antingen har en årsomsättning på högst ca 180 miljoner kronor
eller en balansomslutning på högst ca 90 miljoner kronor. Företagen får inte
heller till mer än 25 % ägas av ett företag som inte uppfyller nyss nämnda
villkor. Denna definition på små och medelstora företag ansluter sig till
EG-kommissionens statsstödsregler.
Riksdagen beslutade förra året att lokaliseringsbidrag fortsättningsvis skall
lämnas även i samband med att tjänsteföretag m.fl. expanderar, och i dessa fall
utan direkt koppling till en investering (prop.1993/94:140, bet. 1993/94:AU13,
rskr. 1993/94:366). Storleken på ett lokaliseringsbidrag skulle i dessa fall
vara högst 250 000 kronor per nytillkommande årsarbetskraft i stödområde 1 och
högst 150 000 kronor i stödområde 2 och i tillfälliga stödområden.
Detta beslut har därefter granskats av EFTA:s övervakningsmyndighet ESA. För
att stödformen skall rymmas inom EG:s statsstödsregler har det därvid befunnits
nödvändigt att, även när det gäller tjänsteföretag m.fl., ange den maximala
bidragsandelen som en andel av vissa typer av investeringar.
Riksdagens beslut har inte trätt i kraft. Vi föreslår därför att i fort-
sättningen den maximala storleken på ett lokaliseringsbidrag till tjänsteföretag
m.fl. i stället skall vara högst samma andel som för övriga stödberättigade
verksamheter. Bidragsgrundande utgifter skall i dessa fall, förutom
investeringar i byggnader och maskiner m.m., kunna vara t.ex. utgifter för
flyttning av maskiner och andra inventarier samt investeringar i forskning och
utveckling, rekrytering och utbildning. Det bör vara en uppgift för regeringen
att, inom ramen för EG:s statsstödsregler, närmare bestämma vad som skall vara
bidragsgrundande utgifter.
Riksdagen beslutade samtidigt att lokaliseringslån för tjänsteföretag m.fl. i
vissa fall skall kunna lämnas även till rörelsekapital. Inte heller detta beslut
har ännu trätt i kraft. Denna stödform har dock nyligen godkänts av ESA och
regeringens avsikt är att den skall träda i kraft den 1 juli 1995.
Sammanfattningsvis bedömer vi att stöd till tjänsteföretag m.fl. även efter
dessa förändringar skall kunna lämnas på ett effektivt sätt.
9.2.2 Utvecklingsbidrag
Regeringens förslag: Den maximala andelen direkt
utvecklingsbidrag skall för små och medelstora
företag i stödområde 1 höjas till i normalfallet
högst 40 % av en investering.
Skälen för regeringens förslag: Utvecklingsbidrag kan för närvarande lämnas
bl.a. till immateriella investeringar. Med immateriella, även kallade mjuka
investeringar, avses i detta sammanhang främst åtgärder för produktutveckling,
marknadsföring, utbildning eller liknande som ligger utanför ett företags
löpande drift.
Ett utvecklingsbidrag får inte vara större än vad som behövs för att en
investering skall komma till stånd och vidare, enligt nu gällande regler, uppgå
till högst 50 % av de totala utgifterna för investeringen. Förutom i särskilda
fall får utvecklingsbidraget heller inte överstiga 500 000 kronor.
Utvecklingsbidrag används i dag också som stödform vid lokalisering av
tjänsteföretag till stödområden.
Utfallet av verksamheten med utvecklingsbidrag har vi redovisat tidigare
(avsnitt 6.2).
Riksdagen beslutade förra året om delvis ändrade regler för utvecklingsbidrag
(prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366). Det gällde dels
ändrade maximala stödandelar m.m. för immateriella investeringar, dels att stöd
till tjänsteföretag m.fl. i fortsättningen skall lämnas som lokaliseringsbidrag.
Stöd till sistnämnda ändamål har vi behandlat tidigare (avsnitt 9.2.1).
Beträffande stöd till investeringar i produktutveckling, marknadsföring m.m.
innebar riksdagens senaste beslut att den maximala andelen utvecklingsbidrag
även fortsättningsvis skall vara 50 % av en investering, men att av denna andel
i normalfallet högst 35 % i stödområde 1 och 20 % i stödområde 2 skall kunna
vara direkt bidrag. Vidare beslutades att den andel av ett utvecklingsbidrag,
som inte lämnas som ett direkt bidrag, skall kunna lämnas antingen i form av ett
lån, vars återbetalning är beroende av investeringens framtida lönsamhet, eller
i form av ett bidrag kopplat till att staten förbehåller sig en del av
investeringens avkastning.
Riksdagens beslut har ännu inte verkställts. Detta beror på den osäkerhet som
EFTA:s övervakningsmyndighet ESA:s granskning av svenska stödformer inneburit
under år 1994. Stödformen godkändes dock av ESA den 30 december 1994 och de nya
reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1995.
De immateriella investeringarna spelar en allt viktigare roll för näringslivets
utveckling. Vi har tidigare också framhållit nödvändigheten av att de små och
medelstora företagen utvecklas positivt, särskilt i de regionalpolitiskt högst
prioriterade stödområdena. Med hänsyn bl.a. härtill och till de besparingar som
vi senare kommer att föreslå, anser vi det motiverat att höja den maximala
andelen direkt utvecklingsbidrag i stödområde 1 för dessa företag till i
normalfallet högst 40 % av utgifterna. Vad som i detta sammanhang avses med små
och medelstora företag har vi behandlat i föregående avsnitt.
Regeringen har riksdagens bemyndigande att i särskilda fall, främst vid stöd
till privata tjänsteföretag, bevilja utvecklingsbidrag i ett visst ärende, dels
med högre belopp än normalt, dels utan samband med investeringar.
Att stöd till tjänsteföretag m.fl. i fortsättningen skall beviljas i form av
lokaliseringsstöd har vi redogjort för i föregående avsnitt. Efter det att EG:s
statsstödsregler nu gäller i Sverige måste regeringen, om den vill bevilja
utvecklingsbidrag med högre belopp än normalt eller utan samband med
investeringar, inhämta godkännande från EG-kommissionen i varje enskilt fall.
9.2.3 Sysselsättningsbidrag
Regeringens förslag: Sysselsättningsbidrag skall,
liksom för närvarande, lämnas med 200 000 kronor i
stödområde 1 och med 120 000 kronor i stödområde 2
beräknat per ny årsarbetskraft.
Underlagsrapporter: NUTEK:s anslagsframställning, årsredovisning och
utvärdering.
Skälen för regeringens förslag: Sysselsättningsbidrag är avsett att täcka en del
av de initialkostnader som uppkommer när företag nyetableras eller utökar sin
personalstyrka. Bidrag lämnas för närvarande med 200 000 kr i stödområde 1 och
med 120 000 kr i stödområde 2 och utbetalas under en femårsperiod. Bidraget
lämnas till företag som varaktigt ökar sin sysselsättning och beräknas per ökad
årsarbetskraft. Sysselsättningsbidrag gäller för all stödberättigad verksamhet
med undantag för lokaler för uthyrning och privata investmentbolag. Sysselsätt-
ningsbidrag kan dock inte beviljas för den som omfattas av riktat an-
ställningsstöd (RAS). Vi har tidigare redogjort för utfallet av verksamheter med
sysselsättningsbidrag under de senaste åren (avsnitt 6.2).
Riksdagen beslutade våren 1994 att sysselsättningsbidraget skulle höjas från
200 000 kr till 250 000 kr i stödområde 1 och från 120 000 kr till 150 000 kr i
stödområde 2 (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366).
EES-avtalet, som började gälla den 1 januari 1994, innebar bl.a. att nya eller
höjda företagsstöd skulle underställas EFTA:s övervakningsorgan ESA för
godkännande. Överläggningarna med ESA om sysselsättningsbidragets framtida
utformning hann inte bli slutförda under år 1994. Riksdagens beslut om höjning
har därför inte kunnat verkställas. Sedan den 1 januari 1995 fortsätter
överläggningarna med EG-kommissionen. En höjning av bidraget ökar inte
möjligheten att få det godkänt av kommissionen.
Mot bakgrund härav bör höjningen inte genomföras. Sysselsättningsbidraget bör
således även fortsättningsvis uppgå till 200 000 kr i stödområde 1 och till
120 000 kr i stödområde 2.
Utbetalning sker i fallande skala under en femårsperiod med följande belopp.
Stödområde 1 Stödområde 2
Förstaårsstöd 60 000 kr 40 000 kr
Fortsatt stöd för
andra året 50 000 kr 30 000 kr
tredje året 40 000 kr 25 000 kr
fjärde året 30 000 kr 15 000 kr
femte året 20 000 kr 10 000 kr
Sammanlagt 200 000 kr 120 000 kr
9.3 Driftstöd
9.3.1 Nedsatta socialavgifter
Regeringens förslag: Systemet med nedsatta social-
avgifter som stöd till näringslivet behålls. En
marginell utvidgning av systemet föreslås genom
att vissa verksamheter i Älvsbyns kommun samt i de
delar av Bodens och Piteå kommuner som ingår i
stödområde 2 och i mål 6-området får nedsättning
med tio procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1996.
Underlagsrapporter: RFV:s anslagsframställning och NUTEK:s utvärdering.
Skälen för regeringens förslag: Nedsatta socialavgifter är en regionalpolitisk
stödform vars syfte är att kompensera företag i Norrlands inland för bestående
konkurrensnackdelar i form av gleshet, kyla och långa avstånd för att därigenom
bidra till tillväxt i dessa regionalpolitiskt prioriterade regioner.
Systemet med nedsatta socialavgifter utökades både branschmässigt och
geografiskt år 1992 (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:AU13, rskr. 1991/92:175,
176). Nedsättningen är för närvarande tio procentenheter t.o.m. år 2000 för
vissa branscher i stödområde 1 och i större delen av stödområde 2. I Bodens,
Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner är nedsättningen, enligt riksdagsbeslutet,
fem procentenheter t.o.m. år 1995.
Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun, Älvsbyns kommun samt f.d.
Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun ingår i såväl mål 6-området
som i nuvarande stödområde 2. I stort sett samtliga kommuner inom mål 6-området
omfattas av systemet med nedsatta socialavgifter. För att jämställa den nyss
nämnda kommunen och församlingarna med övriga kommuner i Norrlands inland bör
även de omfattas av den nedsättning med tio procentenheter som gäller för
verksamheter i stödområde 2. I övriga delar av Bodens och Piteå kommuner samt i
hela Luleå kommun upphör nedsättningen av socialavgifter fr.o.m. den 1 januari
1996.
I stödområde 1 skall följande verksamheter i fortsättningen omfattas av
nedsättning med tio procentenheter:
1. gruvor och mineralbrott, med undantag av malmgruvor,
2. tillverkning, med undantag av tillverkning inom massa- och pappersindustri
samt järnverk, stålverk och ferrolegeringsverk,
3. produktionsvaruinriktad partihandel,
4. uppdrags-, uthyrnings- och reparationsverksamhet,
5. hotell-, pensionats- och campingverksamhet eller
6. restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-,
pensionats- eller campingverksamhet,
7. renhållnings-, städnings- och tvätteriverksamhet,
8. rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet, med undantag av
biblioteksverksamhet,
9. jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske,
10 verksamhet som bedrivs av ideella, kulturella och religiösa organisationer,
samt intresseorganisationer,
11.annan personlig serviceverksamhet, med undantag av verksamhet vid varmbadhus,
12.företagsledning, ekonomi- och löneadministration, bokföring, automatisk
databehandling, registreringsverksamhet, telefonförsäljning samt
ordermottagning som bedrivs i klart avgränsade avdelningar eller enheter inom
företag vars huvudverksamhet i sig inte är stödberättigad.
Följande kommuner och delar av kommuner i stödområde 2 skall i fortsättningen
omfattas av systemet med nedsatta socialavgifter:
Norrbottens län
Boden (Edefors och Gunnarsbyns församlingar, fr.o.m. 1 januari 1996).
Älvsbyn (fr.o.m. 1 januari 1996).
Piteå (f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt, fr.o.m. 1 januari 1996).
Västerbottens län
Norsjö
Skellefteå (Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar)
Lycksele (med undantag av Björksele församling)
Vindeln
Bjurholm
Jämtlands län
Krokom (Näskotts församling)
Åre (med undantag av Kalls församling)
Östersund (Näs och Häggenås församlingar)
Bräcke (med undantag av Håsjö och Hällesjö församlingar)
Västernorrlands län
Örnsköldsvik (Anundsjö församling med undantag av f.d. Solbergs
kyrkobokföringsdistrikt, samt Björna, Skorpeds och Trehörningssjö församlingar)
Sollefteå (med undantag av Edsele, Junsele, Ramsele och Ådals-Lidens
församlingar)
Sundsvall (Holms och Lidens församlingar)
Ånge
Gävleborgs län
Ljusdal
Kopparbergs län
Älvdalen (Särna och Idre församlingar)
Malung (Transtrand och Lima församlingar)
Värmlands län
Torsby (Norra Finnskoga, Södra Finnskoga och Dalby församlingar)
Följande verksamheter, i de delar av stödområde 2 som berörs, skall i
fortsättningen omfattas av nedsättning med tio procentenheter:
1. uppdrags- och uthyrningsverksamhet,
2. hotell-, pensionats- och campingverksamhet eller
3. restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-,
pensionats- eller campingverksamhet,
4. skidliftsverksamhet som bedrivs fristående eller i kombination med
restaurang- eller kaféverksamhet,
5. jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske,
6. kanslifunktionerna hos ideella, kulturella och religiösa organisationers
riks- och centralförbund samt kanslifunktionerna hos intresseorganisationers
riks- och centralförbund,
7. företagsledning, ekonomi- och löneadministration, bokföring, automatisk
databehandling, registreringsverksamhet, telefonförsäljning och
ordermottagning som bedrivs i klart avgränsade avdelningar eller enheter inom
företag vars huvudverksamhet i sig inte är stödberättigad.
9.3.2 Transportstöd
Regeringens förslag: Transportstödet skall upphöra
i vissa kommuner i Värmlands och Kopparbergs län.
Det bör fortsättningsvis vara en uppgift för
regeringen att besluta om vilka varuslag och
branscher som skall omfattas av transportstöd.
Skälen för regeringens förslag: Transportstöd infördes år 1971. Reglerna har
förändrats vid flera tillfällen men har i allt väsentligt varit oförändrade
sedan år 1988.
Transportstöd lämnas för godstransporter med tåg eller lastbil. Det lämnas till
den som erlagt kostnader för stödberättigade transporter till och från företag i
stödområdet, som består av fem transportstödzoner. Stödnivån varierar mellan 10
och 50 % av fraktkostnaden beroende på avstånd och var verksamheten är belägen.
Transportavståndet måste vara minst 251 km och sändningens vikt får inte
understiga 100 kg.
Vi har tidigare redovisat utfallet av verksamheten med transportstöd (avsnitt
6.2).
Den 1 juni 1994 beslutade EG-kommissionen om ändringar av tillämpningen av
artikel 92(3)c i Romfördraget på regionalstöd. Beslutet innebär bl.a. att
transportstöd kan lämnas inom ett område med en befolkningstäthet som
understiger 12,5 invånare per kvadratkilometer (det s.k. gleshetsområdet)
förutsatt att åtta specifika kriterier är uppfyllda. Det svenska transportstödet
kommer enligt beslutet att granskas av EG-kommissionen på grundval av dessa
kriterier före utgången av år 1996.
Eftersom stödet avser att kompensera för högre transportkostnader till eller
från transportstödsområdet stimuleras företag inom vissa näringsgrenar till
ekonomisk aktivitet i detta område. Vi anser att stödet, som kompenserar för de
högre transportkostnaderna på grund av långa avstånd, är ett värdefullt
komplement till övriga regionalpolitiska stimulanser. Därför föreslås endast en
begränsad förändring genom en geografisk anpassning till de villkor som
EG-kommissionen beslutat om.
Utanför det på grundval av EG:s villkor av regeringen fastställda
gleshetsområdet hamnar tre kommuner i Värmlands län och nio i Kopparbergs län.
Dessa kommuner är f.n. inplacerade i transportstödzon 1 med en högsta
bidragsnivå på 10 %. Det sammanlagda transportstödet för transporter till och
från företag i dessa kommuner uppgick 1993 till drygt 10 miljoner kronor.
Berörda kommuner är Munkfors, Filipstad och Hagfors i Värmlands län samt Gagnef,
Leksand, Rättvik, Mora, Falun, Borlänge, Säter, Hedemora och Avesta i
Kopparbergs län. I dessa kommuner föreslås således transportstödet upphöra.
Under 1970-talet och första hälften av 1980-talet fattade riksdagen ett antal
beslut om vilka varuslag och branscher som skall få respektive inte få
transportstöd.
För att kunna anpassa stödet till den omvandling som ständigt sker inom
industrin och stimulera till ökad vidareförädling och ekonomisk tillväxt,
föreslås att det i fortsättningen skall vara en uppgift för regeringen att
besluta om stödets omfattning vad beträffar vilka varuslag och branscher som
skall vara berättigade till transportstöd.
9.4 Stiftelsen Norrlandsfonden
Regeringens förslag: Norrlandsfonden behöver inte
återbetala 40 miljoner kronor av sitt stiftelse-
kapital avseende år 1995.
Skälen för regeringens förslag: Stiftelsen Norrlandsfonden spelar en viktig roll
för näringslivsutvecklingen i norra Sverige. Genom att fonden kan medverka i
hela utvecklingskedjan från idé till marknadsfärdig produkt har den en unik
ställning som finansiär av större projekt i de fyra nordligaste länen. Därigenom
kompletterar fonden också övriga aktörer på kapitalmarknaden. Fonden skall ägna
särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag i inlandet för att främja
deras utveckling. För företagen i inlandet är fonden en dominerande finansiär av
riskvilligt lånekapital.
Regeringen har, mot bakgrund av riksdagens beslut härom, tagit upp
överläggningar med Norrlandsfondens styrelse om att 200 miljoner kronor av
stiftelsens kapital skall betalas in till staten under perioden 1993-1997
(prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93).
Efter förslag i 1993 års budgetproposition (bil. 11) beslutade riksdagen att 80
miljoner kronor av beloppet inte behövde betalas in.
Med anledning av förslag i propositionen "Bygder och regioner i utveckling" har
riksdagen därefter bl.a. beslutat att Stiftelsen Norrlandsfonden skall få ett
tillskott till kapitalet med 200 miljoner kronor samt tillföras Stiftelsen
Industricentras tillgångar (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13, rskr.
1993/94:366). Riksdagen beslutade samtidigt att fondens verksamhetsområde i
fortsättningen även skall omfatta Gävleborgs län.
Under innevarande budgetår har ovannämnda kapitaltillskott om 200 miljoner
kronor utbetalats till Norrlandsfonden och regeringen har vidare i enlighet med
EES-avtalet, anmält Stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet till EFTA:s
övervakningsmyndighet ESA, som efter årsskiftet 1994/95 överlämnat ärendet till
EG-kommissionen.
Vidare har Stiftelsen Industricentra den 16 mars 1995 överfört sina tillgångar,
sammanlagt ca 113 miljoner kronor, till Norrlandsfonden.
I proposition 1993/94:140 redovisade dåvarande regeringen även en avsikt att
reducera antalet ledamöter i styrelsen för Norrlandsfonden i syfte att få en
styrelse som kan arbeta aktivt. Vi gör emellertid den bedömningen att styrelsen
inte är för stor eller att sammansättningen i övrigt behöver ändras.
Stiftelsen Norrlandsfonden har nyligen hos regeringen hemställt om att
resterande inbetalningar till staten om sammanlagt 120 miljoner kronor inte
skall behöva betalas in. Som skäl för detta anför fonden att det
kapitaltillskott som den nyligen erhållit mer än väl behövs för att svara upp
mot det behov av riskvilligt lånekapital som föreligger hos det norrländska
näringslivet. Fonden menar vidare att det inte heller kan ha varit regeringens
och riksdagens avsikt att omedelbart efter att ha tilldelat fonden ett
kapitaltillskott inleda en urholkning av fondens utlåningskapacitet.
Mot bakgrund av den begränsning som tillgången till riskkapital och
risklånekapital utgör för näringslivets utveckling i Norrlandslänen föreslår
regeringen att den återbetalning av 40 miljoner kronor avseende 1995 som
riksdagen tidigare beslutat om inte skall behöva göras.
9.5 Fortsatt förändringsarbete
Regeringens bedömning: En översyn av hur de regio-
nalpolitiska företagsstöden bör utformas i fram-
tiden bör göras. Ett led i denna översyn bör vara
en försöksverksamhet med samordning av den stat-
liga stödgivningen i några regioner.
Skälen för regeringens bedömning: De regionalpolitiska åtgärderna behöver
ständigt anpassas till nya förutsättningar. Just nu sker många förändringar i
omvärlden som påverkar regionalpolitiken.
En grundläggande utgångspunkt för hur de regionalpolitiska företagsstöden skall
utformas i framtiden är naturligtvis hur det svenska näringslivet utvecklas. En
viktig faktor i detta sammanhang är den omvandling av näringslivet som medför
att sysselsättningen minskar inom de varuproducerade näringsgrenarna medan olika
tjänstenäringar expanderar. Viktig är naturligtvis också t.ex. den ständiga
tekniska utvecklingen, där informationstekniken nu påverkar alla sektorer i
samhället.
En annan avgörande förändring i de regionalpolitiska förutsättningarna är
Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen. Det återflöde av medel som kommer
Sverige till del genom dess olika strukturfonder innebär, trots de besparingar
som nu måste göras, en betydande förstärkning av regionalpolitiken. Av de cirka
2,5 miljarder kronor som det årliga återflödet uppgår till kommer en betydande
andel att komma regionalpolitiskt prioriterade områden till del.
EU-medlemskapet innebär också ändrade förutsättningar genom att de svenska
företagsstöden i fortsättningen måste anpassas till statsstödsreglerna inom EG:s
konkurrenspolitik. Det är i detta avseende ännu inte helt klart vilka
förändringar som detta kommer att medföra.
Bland annat dessa viktiga faktorer gör det enligt regeringens mening nödvändigt
att göra en ny översyn av de regionalpolitiska företagsinriktade åtgärdernas
framtida inriktning. Översynen innebär främst att överväga i vilka former dessa
åtgärder bör sättas in för att politiken på ett så effektivt sätt som möjligt
skall bidra till ekonomisk tillväxt och regional balans. Fördelningen mellan
olika former av företagsstöd bör t.ex. avvägas, såväl mellan olika direkta
tillväxtinriktade stöd och driftstöd, som mellan direkta stöd och andra
företagsfrämjande åtgärder. Sådana åtgärder är t.ex. att förbättra tillgången
till olika former av infrastrukturella förutsättningar; kommunikationer av olika
slag, utbildningsinsatser, tillgång till riskkapital m.m.
I detta sammanhang bör den moderna informationsteknikens betydelse för
regionalpolitiskt prioriterade regioners utveckling belysas. Det är således av
stor vikt att kostnaderna för olika former av teletjänster kan utjämnas över
landet.
En översyn av de olika stödformerna och antalet inblandade aktörer i
hanteringen av dessa bör vidare ske. En effektivisering, samordning och
förenkling av stödgivningen är mycket angelägen. Utvärderingar av stödformerna
samt en utveckling och teknisk samordning av dessa bedömer vi kommer att bli
viktiga inslag i översynen. Regeringen avser också att inleda en
försöksverksamhet med ökad samverkan mellan olika regionala organ vid
stödgivningen. Lovande steg i denna riktning har redan tagits på olika håll i
landet.
I detta sammanhang är det också viktigt att belysa möjligheterna till en bättre
samverkan mellan de regionalpolitiska företagsinriktade åtgärderna och liknande
insatser som görs inom främst arbetsmarknads- och näringspolitikens områden.
10 Anslagsfrågor
TIONDE HUVUDTITELN
C. Regional utveckling
I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 11) har regeringen föreslagit
att, i avvaktan på förslag avseende regional utveckling i kompletterings-
propositionen, till Regional utveckling för budgetåret 1995/96 beräkna ett
anslag på 3 519 383 000 kronor.
Som en följd av bl.a. de förslag som lämnas i denna proposition förordar vi att
4 242 632 000 kronor ställs till regeringens förfogande till regional utveckling
för budgetåret 1995/96 över följande anslag och huvudändamål. Förslaget innebär
bl.a. att det tidigare anslaget C 6. Särskilda regionalpolitiska infrastruktur-
åtgärder m.m. utgår av statsfinansiella skäl. Ett nytt anslag tillkommer med
anledning av EU-medlemskapet, C 10. Europeiska regionala utvecklingsfonden
Anslag Huvudändamål
C 1. Lokaliseringsbidrag m.m. Lokaliserings- och utvecklings-
bidrag (centrala beslut)
Lån till privata regionala invest-
mentbolag
C 2. Regionala utvecklings- Lokaliserings- och utvecklings-
insatser m.m. bidrag (regionala beslut)
Landsbygdsstöd
Stöd till kommersiell service
Regional projektverksamhet
Medfinansiering av strukturfonds-
program
Viss central utvecklingsverksamhet
C 3. Täckande av förluster på grund Infriande av kreditgarantier
av kreditgarantier till företag
på landsbygden m.m.
C 4. Ersättning för nedsättning Täckande av bortfall av social-
av socialavgifter avgifter
C 5. Sysselsättningsbidrag Sysselsättningsbidrag
C 6. Transportstöd Godstransportstöd för norra
Sverige
C 7. Glesbygdsverket Glesbygdsutvecklingsinsatser
på central nivå
C 8. Expertgruppen för forskning Initiering och genomförande av
om regional utveckling regionalpolitisk forskning
(ERU)
C 9. Lokaliseringslån Lokaliseringslån
C 10.Europeiska regionala Utbetalningar från Europeiska
utvecklingsfonden regionala utvecklingsfonden
C 1. Lokaliseringsbidrag m.m.
1993/94 Utgift - 59 315 668 Reservation 1 710 136 094(1
1994/95 Anslag 300 000 000
1995/96 Förslag 450 000 000
varav 300 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1) De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 1 064 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att medel även fortsättningsvis anvisas till följande
ändamål över detta anslag:
- lokaliserings- och utvecklingsbidrag som beviljas av NUTEK eller regeringen,
- lån till privata regionala investmentbolag, samt
- viss administration, uppföljning och utvärdering av regionalpolitiskt
företagsstöd m.m.
Vi har tidigare (avsnitt 6.2) redogjort för utfallet av stödverksamheten under
de senaste budgetåren. Beslut om lokaliseringsbidrag har av NUTEK och regeringen
under budgetåret 1993/94 fattats för 191,9 miljoner kronor. Utvecklingsbidrag
har beviljats med 109,0 miljoner kronor.
Ett lån till ett privat regionalt investmentbolag på 10 miljoner kronor har
beviljats under budgetåret. Tidigare beviljade utestående lån till detta ändamål
uppgår till 75,2 miljoner kronor.
För vissa garantiåtaganden gentemot banker har utbetalats 3,1 miljoner kronor,
för administration av det regionalpolitiska stödet har 3,9 miljoner kronor
utbetalats till Svenska Handelsbanken i Östersund och för uppföljning och
utvärdering har NUTEK använt 2,2 miljoner kronor.
Efter att staten återkrävt delar av tidigare utbetalade lokaliseringsbidrag
till Saab Automobil AB och Volvo Personvagnar Uddevallaverken AB för
investeringar i de nedlagda bilfabrikerna i Malmö respektive Uddevalla har dessa
bolag återbetalat sammanlagt 192,5 miljoner kronor.
Som del av finansieringen av kapitaltillskott till Norrlandsfonden har, enligt
riksdagens beslut, 80 miljoner kronor avförts från anslaget (prop. 1993/94:140,
bet. 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366). Regeringen har vidare beslutat att som
besparing föra bort 700 miljoner kronor från anslaget. Efter dessa transaktioner
uppgick de medel som inte var ianspråktagna genom beslut vid budgetårets ingång
till 284 miljoner kronor.
Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK uppskattar att behovet av bidragsmedel för centrala beslut under
budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 525 miljoner kronor varav 350 miljoner
kronor för juli 1995-juni 1996. Uppskattningen bygger på den ökade
investeringsaktivitet hos företagen som NUTEK noterat.
Regeringens överväganden
Till Lokaliseringsbidrag m.m. har för budgetåret 1994/95 anvisats ett
reservationsanslag på 300 miljoner kronor.
Efterfrågan på lokaliserings- och utvecklingsbidrag från detta anslag var
under tidigare år stor. Trots en successivt ökad delegering av beslutanderätten
till länsstyrelserna uppstod därför ofta medelsbrist.
Riksdagen anslog därför tidigare regelmässigt ytterligare medel till detta
ändamål på tilläggsbudget till statsbudgeten.
De senaste årens lågkonjunktur innebar dock att efterfrågan på stöd i samband
med investeringar minskade. Stora besparingar har därför under denna tid kunnat
göras på anslaget. Vi har tidigare redogjort för storleken på de medel som inte
var ianspråktagna genom beslut vid budgetårets början och de besparingar som
hittills gjorts på anslaget. Den ökade investeringsaktiviteten hos näringslivet
måste klaras genom en hård prioritering mellan olika projekt.
För beslut om lokaliserings- och utvecklingsbidrag m.m., som beviljas av NUTEK
och regeringen, beräknar vi mot bakgrund härav ett oförändrat medelsbehov av
450 000 000 kronor för budgetåret 1995/96, varav 300 000 000 kronor för juli
1995-juni 1996.
C 2. Regionala utvecklingsinsatser m.m.
1993/94 Utgift 830 740 959 Reservation1 511 355 4911)
1994/95 Anslag 1 330 000 000
1995/96 Förslag 1 988 625 000
varav 1 325 750 000 beräknat för juli 1995- juni 1996
1) De medel som vid det senaste budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom
beslut uppgick till ca 105 miljoner kronor, att jämföras med ca 146 miljoner
kronor ett år tidigare.
Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1994 (prop. 1993/94:140, bet.
1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366) har länsstyrelserna möjlighet att inom en given
ram använda medlen under detta anslag till lokaliserings- och utvecklingsbidrag,
till landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service samt till regional
projektverksamhet. Medlen får även i begränsad utsträckning användas till
uppföljning och utvärdering.
Under budgetåret 1993/94 fattade länsstyrelserna beslut om sammanlagt 1 205
miljoner kronor med följande fördelning mellan ändamålen:
- lokaliserings- och utvecklingsbidrag 357 mkr
- glesbygdsstöd 322 mkr
- regional projektverksamhet 515 mkr
Därutöver användes ca 10 miljoner kronor för uppföljningsverksamhet.
En utförligare redovisning av utfallet har vi lämnat tidigare (avsnitten 6.1
och 6.2).
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna beräknar i sina anslagsframställningar att medelsbehovet för
regionala utvecklingsinsatser kommer att öka med sammanlagt 222 miljoner kronor
för budgetåret 1995/96 jämfört med innevarande budgetår uppräknat till 18
månader.
Regeringens överväganden
Medlemskapet i EU skapar nya förutsättningar för den regionala utvecklingen och
regionalpolitiken. Tillkomsten av EG:s strukturfonder ändrar förutsättningarna
för det regionala utvecklingsarbetet liksom finansieringen av detta.
För att få del av medel från EG:s strukturfonder krävs nationell
medfinansiering av minst samma omfattning. Detta kommer att ställa anspråk på
medel från flera huvudtitlar på statsbudgeten. Under tionde huvudtiteln bör i
första hand detta anslag vara aktuellt. Skälet härtill är att de insatser som
görs i form av projektverksamhet inom anslaget har klara likheter med de
åtgärder som väntas inom ramen för strukturfondsprogrammen.
Huvuddelen av detta anslag bör, enligt vår bedömning, användas för dels
stödverksamhet, dels medfinansiering av strukturfondsprogram. I begränsad
omfattning bör även regional projektverksamhet kunna bedrivas, i första hand i
de län som i liten utsträckning berörs av strukturfonderna. Viss del av anslaget
får användas för uppföljning och utvärdering av stödverksamheten.
Strukturfondsprogrammens innehåll är i nuläget inte kända, eftersom arbetet
med att utarbeta sådana pågår. Därigenom kan behovet av medfinansiering från
detta anslag inte preciseras nu, varken i volym eller vad gäller geografisk
fördelning. Vi gör dock den bedömningen att medfinansieringen kommer att utgöra
ett betydande ändamål under anslaget.
Med de förändringar vi föreslagit kommer länsstyrelserna under detta anslag
att fr.o.m. budgetåret 1995/96 disponera medel för följande ändamål:
- lokaliserings- och utvecklingsbidrag,
- landsbygdsstöd,
- stöd till kommersiell service,
- medfinansiering av strukturfondsprogram,
- regional projektverksamhet,
- uppföljning och utvärdering.
Det bör även fortsättningsvis vara en uppgift för regeringen att fördela
anslaget mellan länen och utfärda de föreskrifter som krävs. En mindre del av
anslaget bör i fortsättningen disponeras av regeringen och NUTEK för viss
central utvecklingsverksamhet, som tidigare belastat anslaget C 6. Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
Vid avgränsningen av målområdena för EG:s strukturfonder, 2, 5b och 6 har de
nationella regionalpolitiska prioriteringarna bildat utgångspunkt, dvs. områden
med svårast regionala problem har inkluderats. Vid fördelningen av medel mellan
länen bör således även fortsättningsvis de regionala problemens svårighet utgöra
fördelningsnyckel, men med särskilt beaktande av medfinansieringsbehovet.
C 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag på
landsbygden m.m.
1993/94 Utgift 12 789 733
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
varav 1 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas utgifterna för att infria statliga garantier för lån
till företag som fått stöd enligt förordningen (1994:577) om landsbygdsstöd och
stöd till kommersiell service.
Från anslaget betalas också utgifterna för att infria statliga garantier för
lån till företag i glesbygder och lån till kommersiell service enligt förord-
ningen (1990:643) om glesbygdsstöd (upphävd 1994:577). Vidare betalas från
anslaget utgifterna för att infria garantier för lån som har lämnats enligt
förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd (upphävd 1990:643), enligt förordningen
(1979:638) om statligt stöd till glesbygd (upphävd 1985:619), enligt
förordningen (1973:608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd
(upphävd 1980:877) samt enligt förordningen (1976:208) om statligt stöd till
skärgårdsföretag och förordningen (1978:465) om särskilt stöd till
lantbruksföretag i vissa glesbygder (upphävda 1979:638).
Den 1 juli 1985 skedde en övergång till engagemangsram för kreditgarantier
till företag i glesbygder m.m. (prop. 1984/85:115, bet. 1984/85:AU13, rskr.
1984/85:354). Engagemangsramen kan successivt byggas upp tills den uppgår till
290 miljoner kronor. Länsstyrelsernas utrymme för ny kreditgivning skapas dels
genom amorteringar av lån med statliga kreditgarantier som beslutats efter den 1
juli 1985, dels genom den successiva uppbyggnaden av en engagemangsram för
respektive län. Förluster till följd av infriade garantier ger inte utrymme för
ny garantigivning.
Länsstyrelserna
Samtliga länsstyrelser utom de i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län har
inkommit med anslagsframställningar. Sammanlagt föreslår länsstyrelserna en
engagemangsram t.o.m. budgetåret 1995/96 på 353 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
För budgetåret 1994/95 är engagemangsramen fastställd till 290 miljoner kronor,
vilket är den maximala nivå som beslutades 1985. Nivån höjdes med 35 miljoner
kronor till innevarande budgetår. Eftersom beslutsnivån vad gäller nya garantier
under förra budgetåret förblev låg, ca 20 miljoner kronor, och infriandena visar
en sjunkande trend, bedömer vi att nuvarande engagemangsram är tillräcklig även
för budgetåret 1995/96. Om utrymmet i något enskilt län ändå tenderar att bli
knappt förordar vi att garantier i första hand bör lämnas för tillväxtfrämjande
investeringar i glesbygdsområden samt till kommersiell ser-vice i glesbygd.
Ramen bör för tiden fram t.o.m. budgetåret 1995/96 tas upp med oförändrat belopp
290 miljoner kronor.
Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med oförändrat belopp, 1 000 kronor.
C 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter
1993/94 Utgift 471 144 174
1994/95 Anslag 500 000 000
1995/96 Förslag 693 000 000
varav 462 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget, som disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV), täcks fr.o.m.
den 1 januari 1991 bortfall av avgiftsinkomster till följd av tillämpning av
lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.
Enligt denna lag skall den procentsats, efter vilken arbetsgivaravgifter
respektive egenavgifter sammanlagt beräknas, sättas ned med tio procentenheter
t.o.m. utgiftsåret 2000 för verksamheter inom vissa näringsgrenar som bedrivs i
stödområde 1. I de delar av Norrbottens län, som inte ingår i stödområde 1,
skall nedsättningen vara fem procentenheter t.o.m. utgiftsåret 1995 och i de
delar av stödområde 2 som omfattas av nedsättningen skall nedsättningen vara tio
procentenheter t.o.m. utgiftsåret 2000.
Riksförsäkringsverket
I sin anslagsframställning beräknar RFV, med utgångspunkt från gällande regler,
medelsbehovet till 635 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, varav 445
miljoner kronor för juli 1995 - juni 1996.
Regeringens överväganden
Vi har tidigare (avsnitt 9.3.1) föreslagit att systemet med nedsatta so-cial-
avgifter som stöd till näringslivet skall behållas. En marginell utökning i
systemet föreslås genom att verksamheter i Älvsbyns kommun samt i de delar av
Bodens och Piteå kommuner som ingår i stödområde 2 och i mål 6-området får, i
likhet med övriga kommuner i Norrlands inland, nedsättning med tio
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1996. I övriga delar av Bodens och Piteå
kommuner samt i hela Luleå kommun upphör nedsättningen av socialavgifter fr.o.m.
1 januari 1996.
Medelsbehovet på anslaget beräknas därför till 693 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96 varav 462 miljoner kronor för juli 1995 - juni 1996.
C 5. Sysselsättningsbidrag
1993/94 Utgift 173 066 468
1994/95 Anslag 250 000 000
1995/96 Förslag 300 000 000
varav 200 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Över anslaget, som disponeras av NUTEK, anvisas medel för sysselsättningsbidrag
enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd.Enligt denna
förordning lämnas sysselsättningsbidrag med 200 000 kronor per ökad
årsarbetskraft i stödområde 1 och med 120 000 kronor i stödområde 2 och
utbetalas under en femårsperiod (se avsnitt 9.2.3).
Vi har tidigare redogjort för utfallet av verksamheten med sysselsätt-
ningsbidrag under de senaste budgetåren (avsnitt 6.2).
Närings- och teknikutvecklingsverket
I sin anslagsframställning beräknar NUTEK, med utgångspunkt från gällande
regler, medelsbehovet till 375 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, varav 250
miljoner kronor för juli 1995 - juni 1996.
Regeringens överväganden
Vi har tidigare föreslagit att den av riksdagen beslutade höjningen av
sysselsättningsbidraget inte skall genomföras och att bidrag fortsättningsvis
skall lämnas med samma belopp som för närvarande (avsnitt 9.2.3).
Medelsbehovet på anslaget beräknas därför till 300 000 000 kronor för
budgetåret 1995/96 varav 200 000 000 kronor för juli 1995 - juni 1996.
C 6. Transportstöd
1993/94 Utgift 292 379 306
1994/95 Anslag 300 000 000
1995/96 Förslag 430 000 000
varav 286 667 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget lämnas bidrag till merkostnader för godstransporter enligt
förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt transportstöd.
Vi har tidigare redogjort för utfallet av verksamheten med transportstöd
(avsnitt 6.2).
Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK yrkar i sin anslagsframställning att 450 miljoner kronor anvisas för
transportstöd för budgetåret 1995/96.
Regeringens överväganden
Vi har tidigare föreslagit att det regionalpolitiska stödet till godstransporter
skall behållas oförändrat, men att en begränsad geografisk anpassning till EG:s
villkor skall ske (avsnitt 9.3.2).
Medelsbehovet på anslaget beräknas därför till 430 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96 varav 286 667 000 kronor för juli 1995 - juni 1996.
C 7. Glesbygdsverket
1993/94 Utgift 17 717 174 Reservation 4 883 615
1994/95 Anslag 20 000 000
1995/96 Förslag 30 930 000
varav 20 620 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Regeringen beslutade den 6 april i år att Glesbygdsmyndigheten fortsättningsvis
skall heta Glesbygdsverket. Som en följd härav bör anslaget fr.o.m. nästa
budgetår benämnas C 7. Glesbygdsverket. Verket har till uppgift att verka för
förbättring av glesbygds- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden i
olika delar av landet med tyngdpunkt i skogslänens inre delar samt i
skärgårdsområdena.
Från anslaget betalas såväl förvaltnings- som projektkostnader.
Glesbygdsverket
Glesbygdsverket lämnade hösten 1992 en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94-1995/96. I sin förenklade anslagsframställning för budgetåret
1995/96 begär verket oförändrad anslagsvolym men med pris- och löneuppräkning.
Verket har i sin årsredovisning beskrivit hur det bedrivit utrednings-
verksamhet, sektorssamordning, informations- och rådgivningsverksamhet,
pilotprojekt samt uppföljning och utvärdering.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Verket skall enligt sin instruktion särskilt
1. bedriva utredningsverksamhet,
2. verka för central sektorssamordning,
3. lämna information och råd i glesbygdsfrågor,
4. initiera och medverka i projekt av pilotkaraktär av betydelse
för glesbygdens utveckling,
5. genomföra central uppföljning och utvärdering
av glesbygdsinsatser samt
6. samverka med andra organ i utvecklingen av glesbygden.
Med dessa direktiv har Glesbygdsverket i uppgift att utifrån ett hel-
hetsperspektiv arbeta med glesbygdsfrågor.
Verkets årsredovisning, som följer riktlinjerna i regleringsbrevet, visar att
arbetet efter en uppbyggnadsperiod nu funnit sina former.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen.
Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen innebär en rad nya förutsättningar
för den regionala utvecklingen och därmed också för glesbygd och landsbygd. Inom
EU:s strukturfondspolitik får Sverige del av bl.a. mål 5b-stöd, som innebär
främjande av landsbygdsutveckling. För närvarande pågår programarbete i de fem
svenska 5b-regionerna. Glesbygdsverket har tilldelats sekretariatsfunktionen för
5b-regionen Skärgården samt vissa samordningsfunktioner för övriga 5b-regioner.
Regeringen beräknar vissa medel för detta under anslaget.
Av anslaget avser 3 miljoner kronor Glesbygdsverkets fortsatta medverkan i ett
utvecklingsarbete kring marknadsföringsfrågornas betydelse för
landsbygdsutvecklingen inom ALA-gruppen vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
C 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU)
1993/94 Utgift 5 586 140 Reservation 1 306 170
1994/95 Anslag 6 500 000
1995/96 Förslag 12 075 000
varav 8 050 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Från anslaget betalas utgifterna för den verksamhet som Expertgruppen för
forskning om regional utveckling (ERU) bedriver.
ERU har till uppgift att initiera och samordna forskning på regionalpolitikens
område samt se till att forskningsresultaten blir kända och tillgängliga för
olika intressenter.
ERU har i sin årsredovisning angivit att huvudmålet för verksamhetsåret har
varit att anta samt påbörja genomförandet av ett nytt forskningsprogram. Vid
verksamhetsårets slut pågick tretton projekt inom programmet som omfattar
perioden 1993-1996.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Av ERU:s årsredovisning framgår att de riktlinjer för verksamheten som
regeringen tidigare lagt fast väl återspeglas i det forskningsprogram som
antagits och vars genomförande påbörjats under verksamhetsåret.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i sin
revisionsberättelse avseende ERU.
Sveriges medlemskap i EU innebär en rad nya förutsättningar för såväl den
regionala utvecklingen i stort som för regionalpolitiken. Regeringen anser att
det är en viktig uppgift att forskningsmässigt följa upp och analysera
konsekvenserna av EU-medlemskapet i ett regionalt/regionalpolitiskt perspektiv.
Det gäller t.ex. jämförelser av utvecklingen i olika avseenden mellan olika
regioner i Sverige samt mellan dessa och jämförbara regioner i andra länder.
Det bör också vara av stort intresse att studera hur olika aktörer lokalt och
regionalt utnyttjar medlemskapet. I arbetet bör även ingå studier av den
demokratiska förankringen av strukturfondsarbetet.
Regeringen anser mot denna bakgrund att ERU:s forskningsprogram bör
kompletteras med forskning om konsekvenserna av ett EU-medlemskap i ett
regionalt/regionalpolitiskt perspektiv. Regeringen beräknar vissa ytterligare
medel för detta.
C 9. Lokaliseringslån
1993/94 Utgift -67 965 050 Reservation554 692 3901)
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
varav 1 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
1) De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick
till 437 miljoner kronor.
Över anslaget anvisas medel för lokaliseringslån som kan beviljas av
länsstyrelserna, NUTEK eller regeringen. Räntor, avbetalningar och andra
återbetalningar på lånen återförs till anslaget.
Vi har tidigare redogjort för utfallet av bl.a. lokaliseringslåneverksamheten
under de senaste budgetåren (avsnitt 6.2).
Riksdagen beslutade våren 1992 att lokaliseringslån åter skall kunna lämnas
för finansiering av projekt inom ramen för det regionalpolitiska företagsstödet
(prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU13, rskr. 1991/92:175).
Under budgetåret 1993/94 utbetalades 45,7 miljoner kronor i lokaliseringslån.
I räntor och amorteringar inbetalades 32,2 respektive 80,6 miljoner kronor.
Utestående belopp vid låntagares konkurs var 43,4 miljoner kronor och eftergivet
belopp i samband med företagsrekonstruktioner uppgick till 10,3 miljoner kronor.
Utestående fordringar på lokaliseringslån uppgick den 30 juni 1994 till 745,8
miljoner kronor.
Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK föreslår att anslaget förlängs med ett formellt belopp för nästa budgetår.
Regeringens överväganden
Till lokaliseringslån har för budgetåret 1995/96 anvisats ett formellt belopp på
1 000 kronor.
Vi har tidigare berört hur verksamheten med lokaliseringslån fortsättningsvis
bör bedrivas (avsnitt 9.2.1). Bland annat skall lån fortsättningsvis kunna
lämnas även till rörelsekapital vid stöd till tjänsteföretag.
De förhållandevis stora förlusterna i verksamheten under de senaste åren har
kraftigt reducerat lokaliseringslånefondens storlek. Att fonden ökat under
budgetåret 1993/94 beror på att utbetalningarna var små under detta budgetår på
grund av att låneformen var avskaffad under ett par år.
Vi förväntar oss att en högre investeringsvilja i näringslivet skall medföra
ökad efterfrågan på lokaliseringslån. Lokaliseringslån kan ofta vara ett
alternativ till lokaliseringsbidrag som innebär mindre utgifter för staten.
Några ytterligare medel behöver dock inte anvisas för nästa budgetår utan
anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp.
C 10. Europeiska regionala utvecklingsfonden
Nytt anslag (förslag) 338 000 000
varav 225 333 000 beräknat för juli 1995-juni 1996
Över detta anslag kommer utbetalningarna från EG:s regionalfond att redovisas.
Programperioden för strukturfonderna löper för Sveriges del mellan åren 1995 och
1999. Utbetalningarna från detta anslag kommer successivt att öka från år 1996
för att trappas ned i slutet av perioden. De sista utbetalningarna för
programperioden beräknas ske under år 2001.
Utbetalningarna från EG:s övriga strukturfonder kommer att återfinnas dels
under Arbetsmarknadsdepartementets anslag A. 7 Europeiska socialfonden dels
under Jordbruksdepartementets huvudtitel avseende jordbruks- och fiskefonderna.
Regeringens överväganden
Under våren 1995 har regeringen tillsatt utredare som skall utarbeta förslag
till utvecklingsprogram för de s.k. målområdena. Regeringen kommer därefter att
överlämna förslag till program för de olika målområdena till EG-kommissionen som
väntas fatta beslut om dessa under hösten. Innan kommissionen fattat sina beslut
råder osäkerhet om tiden för utbetalningarna. Från vilken av strukturfonderna
utbetalningarna kommer att ske beror på inriktningen av programmen och de
konkreta projekten. Från EG:s regionalfond kommer medel att utbetalas till vissa
projekt som ingår i strukturfondsprogrammen för målområdena 2, 5b, 6 och de s.k.
gemenskapsinitiativen (se avsnitt 8.2).
11 Författningskommentar till förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter
1 §
I paragrafen har stödområdesindelningen ändrats. Den nuvarande nedsättningen av
socialavgifter med fem procentenheter såvitt avser näringslivet i Bodens, Luleå,
Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens län löper ut vid utgången av år 1995.
När det gäller Älvsbyns kommun, Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens
kommun samt f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun skall de
från den 1 januari 1996 omfattas av nedsättningen med tio procentenheter enligt
reglerna i 11-13 §§.
3 §
Första stycket har ändrats redaktionellt till följd av att stöd enligt 9 §
upphör vid utgången av år 1995.
Andra stycket innehåller en ny bestämmelse varav framgår att verksamhet inom
stålindustri, som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen, är inte berättigad till stöd enligt denna lag.
Även de nuvarande andra och tredje styckena har ändrats redaktionellt.
6 §
Paragrafen har ändrats redaktionellt för att tydliggöra undantagen i punkt 2.
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Johansson
Föredragande: statsrådet Sundström
Regeringen beslutar proposition 1994/95:161 Regionalpolitik.