Post 6749 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:164 ·
Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet
Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
Dokument: Prop. 164
Regeringens proposition
1994/95:164
Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet
Prop.
1994/95:164
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 februari 1995
Ingvar Carlsson
Carl Tham
(Utbildningsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen anser att utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män har
gått alltför långsamt inom utbildningsområdet. I denna proposition föreslås
därför åtgärder för att påskynda utvecklingen på såväl kort som lång sikt.
Åtgärderna sätts in för att förstärka de jämställdhetsinsatser som görs av
kommunerna, universiteteten och högskolorna. Hos dessa ligger ansvaret för att
jämställdhet uppnås. Förslagen innebär att skollagen ändras och resurser anvisas
för bl.a. doktorandtjänster, forskarassistenttjänster och professurer.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3
2 Förslag till lagtext..................... 4
3 Ärendet och dess beredning............... 6
4 Allmänna utgångspunkter.................. 6
5 Det offentliga skolväsendet.............. 7
5.1 Ändringar i skollagen................ 10
5.2 Jämställdhet som en pedagogisk fråga. 11
5.3 Lärarnas kunskap och kompetens....... 15
5.4 Den statliga rektorsutbildningen..... 17
5.5 Forsknings- och utvecklingsarbete m.m 18
5.6 Intagningen till gymnasieskolan...... 19
6 Högre utbildning och forskning........... 20
6.1 Allmänna utgångspunkter.............. 20
6.2 Grundläggande högskoleutbildning..... 22
6.3 Forskning............................ 25
6.4 Forskarutbildning ................... 30
6.5 Lärare och forskare vid universitet
och högskolor........................ 32
6.5.1Jämnare könsfördelning bland
professorer..................... 33
6.5.2Jämnare könsfördelning bland
forskarassistenter.............. 37
6.5.3Ändringar i högskoleförordningen 39
7 Sexuella trakasserier.................... 39
8 Högskoleverkets ansvar................... 40
9 Vissa statistikfrågor.................... 40
Bilaga 1 Vi är alla olika (Ds 1994:98)
Sammanfattning av betänkandet........ 42
Bilaga 2 Kartläggning och utvärdering av jäm-
ställdhetsprojekt inom universitet
och högskolor (Ds 1994:130)
Sammanfattning av betänkandet........ 50
Bilaga 3 Tabellbilaga......................... 55
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 16 februari 1995.......................... 62
Rättsdatablad................................. 63
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Övriga utgifter inom forskning
och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar 37,5 miljoner kronor
utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9 s.
260),
2 Förslag till lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 9 §§ skollagen (1985:1100)[1]
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §[2]
Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt
sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje
skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.
Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med
hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och
samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda
behov.
Verksamheten i skolan Verksamheten i skolan
skall utformas i skall utformas i
överensstämmelse med överensstämmelse med
grundläggande grundläggande
demokratiska värde- demokratiska värderingar.
ringar. Var och en som Var och en som verkar
verkar inom skolan inom skolan skall främja
skall främja aktning för aktning för varje
varje människas egen- människas egenvärde och
värde och respekt för respekt för vår gemensamma
vår gemensamma miljö. miljö. Särskilt skall den
Särskilt skall den som som verkar inom skolan
verkar inom skolan främja jämställdhet mellan
bemöda sig om att hindra könen samt bemöda sig om
varje försök från elever att hindra varje försök
att utsätta andra för från elever att utsätta
kränkande behandling. andra för kränkande be-
handling.
9 §[3]
Det offentliga skolväsendet för vuxna skall ge vuxna tillfälle att i enlighet
med individuella önskemål komplettera sin utbildning. Härigenom skall främst de
som erhållit minst utbildning få möjlighet att stärka sin ställning i
arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. Utbildningen skall inom
varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.
Verksamheten inom det Verksamheten inom det
offentliga skolväsendet offentliga skolväsendet
för vuxna skall utformas för vuxna skall utformas
i överensstämmelse med i överensstämmelse med
grundläggande grundläggande
demokratiska värde- demokratiska värderingar.
ringar. Var och en som Var och en som verkar
verkar inom det skol- inom det skolväsendet
väsendet skall främja skall främja aktning för
aktning för varje varje människas egenvärde
människas egenvärde och och respekt för vår gemen-
respekt för vår gemen- samma miljö. Särskilt
samma miljö. Särskilt skall den som verkar
skall den som verkar inom skolväsendet främja
inom skolväsendet bemöda jämställdhet mellan könen
sig om att hindra varje samt bemöda sig om att
försök från elever att hindra varje försök från
utsätta andra för elever att utsätta andra
kränkande behandling. för kränkande behandling.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1991:1111.
[2] Senaste lydelse 1993:1679.
[3] Senaste lydelse 1993:1679.
3 Ärendet och dess beredning
I 1995 års budgetproposition (prop.1994/95:100, bilaga 9) anmäldes att
regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med en särskild proposition om
jämställdhet inom skolan, den högre utbildningen och forskningen.
Följande rapporter har utgjort underlag för regeringens ställningstaganden och
förslag i förevarande proposition.
Rapporten Vi är alla olika (Ds 1994:98) från arbetsgruppen Kvinnligt och
manligt i skolan. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten
lämnas som bilaga 1 till propositionen.
Kartläggning och utvärdering av jämställdhetsprojekt vid universitet och
högskolor (Ds 1994:130). En sammanfattning av rapporten lämnas som bilaga 2 till
propositionen.
Rapport med åtgärdsförslag avlämnad i november 1994 av Arbetsgruppen för
jämställdhet inom högre utbildning och forskning (JÄST-gruppen). I rapporten
framhålls bl.a. att medvetenheten om jämställdhetens betydelse, inte minst för
kvaliteten i utbildningen och forskningen, är påfallande låg på de flesta håll
inom universitet och högskolor. Projektresultat och reformförslag på området
lämnas därför ofta obeaktade i den fortlöpande verksamheten. JÄST-gruppen
tillsattes år 1992 av dåvarande chefen för Utbildningsdepartementet. Såsom
arbetsgruppen själv har framhållit finns det behov av att ge den delvis
förändrade arbetsuppgifter. Nya direktiv kommer därför att lämnas.
Som ett led i beredningsarbetet för propositionen har vidare seminarier om
jämställdhet inom olika delar av utbildningsväsendet hållits med representanter
för universitet och högskolor, forskningsråd, fackliga organisationer samt
elev-, student- och föräldraorganisationer.
På grundval av den ovannämnda rapporten Vi är alla olika behandlas jämställdhet
som en pedagogisk fråga i propositionens avsnitt om det offentliga skolväsendet.
När det gäller universitet och högskolor ligger tonvikten på frågor som gäller
rekrytering och könsfördelning bland studenter, forskarstuderande och lärare.
4 Allmänna utgångspunkter
Sedan mitten av 1970-talet har jämställdhetsaspekter framhållits i olika
propositioner om skolan, den högre utbildningen och forskningen.
Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet har även behandlats i propositionen
Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105, bet. 1987/88:AU17,
rskr. 1987/88:364) och propositionen Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat
ansvar (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290-291). För första
gången framläggs nu en särskild proposition om jämställdhet mellan kvinnor och
män inom utbildningsväsendet. Regeringen avser att i kommande propositioner på
utbildnings- och forskningsområdena följa upp de satsningar som här föreslås.
Kommunerna skall, såsom huvudmän för skolan, enligt bl.a. läroplanerna verka
för jämställdhet inom det offentliga skolväsendet. I högskolelagen (1992:1434)
och högskoleförordningen (1993:100) åläggs universitet och högskolor att i all
sin verksamhet iaktta jämställdhet mellan kvinnor och män. För alla skolor och
högre lärosäten gäller jämställdhetslagen (1991:433), som behandlar
jämställdheten i arbetslivet. Universitet och högskolor skall dessutom följa
förordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet och bestämmelserna
i medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet om jämställdhet
mellan kvinnor och män (MBA-S).
Utbildning hör till de faktorer som har en avgörande betydelse för livskvalitet
och chanser på arbetsmarknaden. Det är därför en central uppgift att säkerställa
att flickor och pojkar, kvinnor och män, får utveckla alla sina möjligheter och
får en lika kvalificerad utbildning. Härigenom får båda könen samma
utbildningsmässiga förutsättningar att möta arbetsmarknadens framtida
efterfrågan och att få trygga och välavlönade arbeten.
Den bristande jämställdheten orsakar kvalitets- och kunskapsförluster i
verksamheten vid universitet och högskolor. På grund av kvinnornas
underrepresentation på många områden får viktiga perspektiv i undervisning och
forskning för liten uppmärksamhet och de slutsatser som dras av forskningsresul-
tat blir alltför snäva.
Jämställdhet mellan könen är också en demokratifråga och en maktfråga. Det är
pojkarna som dominerar i skolans klassrum och det är männen som har de högsta,
mest inflytelserika och mest välavlönade posterna.
Kommunaliseringen av skolan liksom den ökade självständighet som givits
universitet och högskolor innebär att regering och riksdag inte längre
detaljstyr verksamheten. Det system med mål- och resultatstyrning som numera
används för den offentliga sektorn förstärker detta förhållande. Denna form av
styrning ger emellertid goda möjligheter för statsmakterna att följa upp vilka
resultat som nåtts, exempelvis beträffande jämställdhet, och på grundval av
resultaten vidta lämpliga åtgärder.
5 Det offentliga skolväsendet
Skolan är landets största arbetsplats. I grundskolan går cirka 890 000 elever
och i gymnasieskolan drygt 300 000. I grundskolan arbetar ca 87 000 lärare,
varav drygt 70 procent är kvinnor, och i gymnasieskolan cirka 29 000, varav 45
procent är kvinnor. Sammantaget är nästan två av tre lärare i skolan kvinnor.
Könsfördelningen bland lärarna i skolan redovisas i bilaga 3, tabellerna 1 och
3. Länge var huvuddelen av rektorerna män, men andelen kvinnliga skolledare har
stadigt ökat. Läsåret 1993/94 var nästan varannan skolledare kvinna.
Det offentliga skolväsendet skall verka för jämställdhet mellan könen. Det har
också bedrivits jämställdhetsarbete i olika former inom skolan i flera
decennier. Arbetet har, framför allt sedan 1980-talet, bedrivits främst inom
ramen för skolans studie- och yrkesorientering. Insatserna har ofta varit
inriktade på den situation där könsskillnaderna tydligast kommer till uttryck i
skolsystemet, nämligen vid elevernas val av utbildning och yrke. I detta
sammanhang har flickornas könsbundna val setts som ett problem, medan pojkarnas
lika könsbundna val knappast har ifrågasatts. Kampanjer och olika former av
insatser har således i mycket hög utsträckning fokuserats på att ändra
flickornas attityder och val. Några genomgripande och bestående förändringar har
man dock knappast uppnått. Könsfördelningen bland de studerande i
gymnasieskolans olika programområden visas i bilaga 3, tabell 1.
Skolan ur ett jämställdhetsperspektiv
Skolan är inte en isolerad värld. Den verkar i ett samhälle, som präglas av ett
ojämnt maktförhållande mellan könen, där kvinnor generellt har mindre makt och
inflytande än män. Samhällets värderingar och maktperspektiv återverkar på
skolan. Samtidigt har skolan en unik möjlighet att under de viktiga barn- och
ungdomsåren påverka sina elever och för dem öppna möjligheterna att vidga sina
perspektiv och ta till vara och utveckla de egna förutsättningarna, oberoende av
könstillhörighet.
Skillnaderna är stora mellan individer av samma kön. Barn och ungdomar präglas,
förutom av sin könstillhörighet, också av sin sociala och kulturella bakgrund
och av sina intellektuella och känslomässiga förutsättningar. De traditionella
könsmönster som skolan, enligt läroplanerna skall motverka, kan se olika ut i
olika sociala och etniska grupper. Genomgående är dock kvinnornas underordnade
ställning. Därför blir också jämställdheten en komplex fråga, där det inte går
att hitta enkla lösningar. Det är inte heller en fråga som går att hantera
fristående från andra sammanhang.
Men det finns påvisbara skillnader mellan flickor och pojkar i skolan i sättet
att vara, i språk, i prestationer, i vad man vill arbeta med och hur man
arbetar, i val av ämnen och studieinriktning etc. De könsbundna valen är lättast
att se. Gymnasieskolan är en delvis könssegregerad skola, där flickorna
dominerar på barn- och fritids- samt omsorgsprogrammen och pojkarna på de
tekniska och industriinriktade.
När det gäller prestationerna i skolan pekar forskningen på att det finns,
visserligen små, men påvisbara skillnader. Flickorna tenderar att prestera
bättre i ämnen som språk, hemkunskap etc., medan pojkarna är bättre i
naturvetenskapliga ämnen, framför allt i fysik. Skillnaderna i prestationer
finns i hela den industrialiserade världen och ökar mellan tioårsåldern och de
sena tonåren.
Flickorna har, enligt aktuell statistik, genomgående högre betyg än pojkarna i
alla grundskolans ämnen utom i idrott och teknik. Betygens spridning i
grundskolan är större inom pojkgruppen än inom flickgruppen. Det finns också
påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta och bedöma flickor och pojkar i
skolan. Ofta utgår undervisningen från pojkarnas situation och läggs upp på
deras villkor. Härigenom bidrar skolan till att bekräfta och konservera
samhällets könsmönster.
En rad forskningsrapporter, som behandlar interaktionen i klassrummet, visar
att pojkarna ofta är mer synliga i klassrummet och får mer uppmärksamhet.
Lärarna ägnar mer tid åt pojkarna och flickorna avstår från undervisning för att
pojkarna skall bli hjälpta. Olika undersökningar tyder också på att pojkarna i
skolan får hjälp med det de inte kan, medan flickorna får stöd och uppmuntran i
det de redan kan.
Internationella studier visar att pojkarna dominerar i klassrummet även i
gymnasieskolan, får mer uppmärksamhet, fler tillsägelser och fler frågor.
I läromedlen saknas ofta elevernas, särskilt flickornas värld och erfarenheter.
Kvinnornas insatser i historien osynliggörs, vilket får konsekvenser för
flickornas självkänsla. Läromedlen har inte heller införlivat aktuell
genusforskning om flickors och pojkars olika förutsättningar och lärande. Deras
spegling av världen blir inte mindre problematisk mot bakgrund av att
forskningen visar att flickorna tenderar att lita mer till läroböckernas text än
vad pojkarna gör.
Kommunal vuxenutbildning
Den kommunala vuxenutbildningens (Komvux) verksamhet är i sig betydelsefull för
att främja jämställdhet. Det är emellertid ändå viktigt att även i
vuxenutbildningen beakta de aspekter som tas upp i kommande kapitel om
jämställdhet som en pedagogisk fråga, som måste få genomslag i undervisningens
uppläggning, metoder, läromedel etc.
Läsåret 1992/93 var andelen kvinnor bland eleverna i komvux 62 procent.
Påbyggnadsutbildningarna hade störst andel kvinnor, 70 procent. Andelen kvinnor
har dock minskat något beroende på neddragningarna inom kvinnodominerade
omsorgsutbildningar. Kvinnorna dominerar i de flesta ämnena i den grundläggande
och den gymnasiala vuxenutbildningen.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9)
aviserat att direktiv för en vuxenutbildningsutredning skall fastställas i
början av år 1995. Utredningens översyn skall bl.a. ge underlag för att
fastställa vuxenutbildningens framtida inriktning och omfattning. I dessa
sammanhang avser regeringen att också aktualisera jämställdhetsaspekter.
I budgetpropositionen föreslås även att den kommunala vuxenutbildningen
tillförs 1 500 nya platser för det s.k. basåret, en kompletterande utbildning
som ger behörighet för naturvetenskapliga och tekniska studier på högskolan och
sålunda kan öka antalet kvinnor inom dessa yrkesområden.
Riksdagen informeras
Regeringen har tagit del av de förslag som har utarbetats av arbetsgruppen
Kvinnligt och manligt i skolan samt av de remissvar som har lämnats med
anledning av gruppens slutbetänkande. Med den ansvarsfördelning som i dag finns
inom det offentliga skolväsendet, faller huvuddelen av de förslag som
arbetsgruppen har lämnat inom kommunernas och skolornas ansvarsområde. Några
förslag föranleder dock åtgärder från regeringens sida. Däremot förutsätter de
inte, utöver de tillägg till skollagen som förordas, någon ny lagstiftning eller
nya resurser. Regeringen bedömer dock jämställdhetsfrågorna som så
betydelsefulla för skolans framtida utveckling, att vi ändå har valt att
informera riksdagen om vår syn på arbetsgruppens förslag samt att presentera de
åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av dem. Med arbetsgruppens
förslag avses i detta kapitel de förslag som arbetsgruppen Kvinnligt och
manligt i skolan har presenterat i sin åtgärdsrapport Vi är alla olika (Ds
1994:98).
5.1 Ändringar i skollagen
Regeringens förslag: I skollagen åläggs skolans
personal ett särskilt ansvar för att främja jäm-
ställdhet mellan könen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 2 § första stycket skollagen
(1985:1100) skall alla barn och ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist
samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Bestämmelsen innebär att ingen
huvudman får utforma sitt skolväsende så, att inte alla barn och ungdomar har
lika tillgång till utbildningen. Således får t.ex. inte kön utgöra grund för
eller rent faktiskt leda till särbehandling. Föredragande statsrådet påpekade i
propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1990/91:UbU4,
rskr. 1990/91:76), att det i detta inte enbart låg ett förbud mot uttryckliga
begränsningar i enskildas rätt till utbildning, utan även ett krav på att
utbildningen utformas så att inte deltagande i praktiken väsentligt försvåras
för någon på grund av sådana faktorer.
Allas lika tillgång till utbildning innebär alltså, enligt uttalanden i
propositionen, mer än att alla skall ha samma formella möjligheter att få
utbildning. Det ankommer på huvudmännen att utforma sitt skolväsende och sin
utbildning så att inte någon i realiteten förhindras att få del av utbildning på
grund av sitt kön, sin bostadsort eller sina ekonomiska förhållanden.
Principen om lika tillgång till utbildning kompletteras i 1 kap. 2 § andra och
tredje styckena med vissa grundläggande föreskrifter om mål och riktlinjer för
skolan. I den nyss nämnda propositionen angavs att de flesta av målen och
riktlinjerna för utbildningarnas innehåll och omfattning självfallet måste
finnas i läroplanerna. Enligt föredragande statsrådet var det emellertid
väsentligt att i skollagen slå fast de grundläggande syftena med utbildningen,
färdriktningen för verksamheten.
Ett av skolans viktiga värdegrunder är aktningen för varje människas egenvärde.
En uttrycklig bestämmelse om detta finns i 1 kap. 2 § tredje stycket, där det
föreskrivs att var och en som verkar inom skolan skall främja bl.a. aktning för
varje människas egenvärde.
En motsvarande föreskrift för det offentliga skolväsendet för vuxna finns i 1
kap. 9 § andra stycket. Som ett konkret exempel på vad detta mål innebär nämndes
i propositionen om ansvaret för skolan strävan mot jämställdhet mellan könen.
Av läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga
skolformerna, Lpo 94 och Lpf 94, framgår att skolan har ett ansvar för att
aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter och för
att motverka traditionella könsmönster. Regeringen anser att detta ansvar är så
viktigt att det, tydligare än vad som är fallet i dag, bör framgå redan av
skollagen. Därför förordar vi nu en sådan ändring av skollagen att det klart
framgår att ett viktigt mål för skolan skall vara att främja jämställdhet mellan
könen.
När det gäller utformningen och placeringen av en sådan bestämmelse kan det
konstateras att också den särskilda föreskriften i 1 kap. 2 § tredje stycket
sista meningen om mobbning är att betrakta som ett förtydligande av det
övergripande målet att främja aktning för varje människas egenvärde (prop.
1992/93:220 s. 86). Mot den bakgrunden bör det i samma mening föreskrivas att
den som verkar inom skolan särskilt skall främja jämställdhet mellan könen. Ett
motsvarande tillägg bör göras i 1 kap. 9 § andra stycket när det gäller det
offentliga skolväsendet för vuxna.
5.2 Jämställdhet som en pedagogisk fråga
Regeringens bedömning: Jämställdhet mellan könen
bör lyftas fram som en pedagogisk fråga, som för-
utsätter grundläggande kunskaper om rådande köns-
mönster.
Rektorn bör som pedagogisk ledare i skolan ges
ett särskilt ansvar för att undervisningen
planeras och läggs upp på ett sådant sätt, att
eleverna, oavsett kön, får likvärdiga möjligheter
till utveckling och lärande.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser instämmer, många
med eftertryck, i arbetsgruppens uppfattning att jämställdhet i skolan bör ses
som en pedagogisk fråga och ett tvärvetenskapligt kunskapsområde. Många
remissinstanser betonar rektorns och lärarnas stora ansvar för att
undervisningen läggs upp på ett sådant sätt att både flickors och pojkars
villkor och förutsättningar beaktas. Flera remissinstanser beklagar att
rapporten inte också tar upp förskoleområdet och några efterlyser en särskild
behandling av invandrarbarnens situation.
Skälen för regeringens bedömning: Trots att jämställdhetsmålet sedan länge
funnits i skollag och läroplaner, visar inte minst arbetsgruppens rapport att
mycket återstår innan målet är nått. Det är därför angeläget att, i samband med
de stora förändringar som nu genomförs i skolan, lyfta fram jämställdhetsmålet
och visa på vägar att nå dit.
Arbetsgruppen argumenterar övertygande och får stöd av en stark remissopinion
för att jämställdhetsbegreppet bör få en delvis ny innebörd. Regeringen delar
arbetsgruppens uppfattning att jämställdhet i skolan huvudsakligen bör hanteras
som en pedagogisk fråga. Detta innebär att det, som Högskolan i Kristianstad
uttrycker det i sitt remissvar, handlar om "det konkreta arbetet i (klass-)rum,
om processer som är demokratiska, jämställda och som bäddar för alla barns
utveckling och lärande".
Ett sådant synsätt måste få konsekvenser för en rad områden: lärarutbildning
och lärarfortbildning, forsknings- och utvecklingsarbete, uppföljning och
utvärdering, men framför allt för det dagliga arbetet i skolan.
Regeringen kommer i det följande att redogöra för vår syn på jämställdhet och
peka på några områden, där särskilda insatser krävs. Vi redovisar också för
riksdagens information de åtgärder regeringen redan har vidtagit eller planerar
att vidta.
Det största ansvaret för att nå jämställdhetsmålen vilar emellertid på skolans
huvudmän och på dess lärare och ledare. De nu föreslagna åtgärderna bör således
ses som ett medel att ytterligare understryka och förtydliga det uppdrag skolan
redan har och som är uttryckt i de centrala styrdokumenten.
Jämställdhetsbegreppet
Jämställdhet som begrepp är inte entydigt. En av arbetsgruppens uppgifter har
varit att, mot bakgrund av en systematisk genomgång av den kunskap som finns om
hur könstillhörigheten påverkar barns och ungdomars uppväxt och skolgång, ge
jämställdhetsbegreppet i skolan ett innehåll, som kan vara en gemensam
utgångspunkt för det fortsatta arbetet.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att jämställdhet i skolan bör
innebära, att skolan skall ge flickor och pojkar likvärdiga villkor och
förutsättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin fulla potential. Detta
förutsätter kunskaper om rådande könsmönster och om könstillhörighetens
betydelse för lärandet. Det förutsätter också en insikt om att flickor och
pojkar inte utgör några enhetliga grupper.
Med den innebörd som här ges jämställdhet mellan könen, kan de verksamma i
skolan inte inta ett könsneutralt förhållningssätt. Om flickor och pojkar skall
ges utrymme att utveckla sina individuella förutsättningar utan att begränsas av
könstillhörighet, måste de i undervisningen bemötas utifrån en kunskap om
likheter och olikheter mellan könen och om vad fördomar om vad som är kvinnligt
och manligt betyder i olika sammanhang. Jämställdhetsfrågan kan därmed inte
heller reduceras till en attitydfråga, utan blir också en kunskapsfråga.
Undervisningen i skolan måste alltid utgå från elevernas egna förutsättningar
och erfarenheter, men den skall också kunna komplettera med det som flickor
respektive pojkar specifikt behöver och kompensera för eventuella brister.
Pojkarna skall inte tillåtas att breda ut sig och lägga beslag på utrymmet i
skolan, varken fysiskt eller verbalt. Flickorna skall uppmuntras att bli mer
aktiva, ta ställning och uttrycka egna åsikter.
Könsaspekter i undervisningen
Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som intresserar
både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika erfarenheter. I de
enskilda ämnena bör lärarna beakta och belysa både kvinnliga och manliga
aspekter på ett ämnesområde. Remissvaren vittnar om att jämställdhetsfrågornas
behandling i skolans ämnen ofta är helt beroende av den enskilde lärarens egen
inställning, medvetenhet och kunskap. Detta understryker vikten av att höja
lärarnas kompetens.
Man vet i dag inte tillräckligt mycket om läroprocesserna i skolan, vad eleven
lär och hur. Men forskningen ger ändå belägg för att metoder, stoffurval,
provutformning etc. påverkar flickors och pojkars inlärning olika.
I detta sammanhang vill vi gärna ta upp en speciell fråga, nämligen
undervisningen i sex och samlevnad. Rektor har ett särskilt ansvar för att
ämnesövergripande områden som t.ex. sex och samlevnad integreras i
undervisningen i olika ämnen. Just i sex- och samlevnadsundervisningen finns
det unika och viktiga tillfällen att ta upp frågor som rör relationerna mellan
könen; maktförhållanden, sexuella relationer, samspel mellan kvinnor och män
etc.
Sär- och samundervisning
Det finns också anledning att beröra frågan om sär- och samundervisning. På
flera håll i landet förekommer försöksverksamhet med enkönade grupper och
klasser. Elevgruppens sammansättning och organisation kan antas ha betydelse för
båda könen genom den inlärningsmiljö den formar. Det finns dock mycket lite
kunskap och forskning om effekterna av könsindelade grupper och om sam- och
särundervisning ur ett könsperspektiv. Många remissinstanser tar upp och
kommenterar frågor om sär- och samundervisning. Flera önskar att pröva enkönade
grupper ibland, men framhåller också att det är viktigt att flickor och pojkar
lär sig leva tillsammans.
Det finns en mycket klar utbildningspolitisk strävan att skolan skall vara en
sammanhållen skola för alla. Mot den bakgrunden är det inte önskvärt att gå
tillbaka till någon form av flick- och pojkskolor, eller flick- och pojkklasser.
Däremot bör försöksverksamhet med olika former av enkönade grupper i speciella
sammanhang fortsätta. Sådan verksamhet kan bidra till att öka kunskaperna om och
erfarenheterna av hur undervisningen bör utformas för att motsvara både flickors
och pojkars resp. kvinnors och mäns förutsättningar och intressen.
Elev- och föräldrainflytande
En rad remissinstanser, inte minst studerandeorganisationerna och Hem och skola,
har betonat vikten av ett ökat elev- och föräldrainflytande i skolan och av att
lyfta fram dessa perspektiv i jämställdhetsarbetet. Regeringen delar
remissinstansernas synpunkter och anser att det självklart är viktigt att
eleverna deltar och engagerar sig i skolans jämställdhetsarbete.
I strävandena mot att öka elevinflytande i skolans arbete, är det angeläget att
se till att flickor och pojkar får samma möjligheter att delta och påverka. Ett
ökat elevinflytande får inte leda till att ett kön tillåts dominera på det
andras bekostnad, eller att spelreglerna utformas på ett sätt som ensidigt
gynnar det ena könet.
Vi vill också i likhet med några remissinstanser understryka vikten av att
föräldrarna informeras om med vilka mål och på vilket sätt man tänker främja
jämställdhet i skolan. Genom att ange klara mål för verksamheten, ger man
föräldrarna möjligheter att delta i arbetet.
Skolans ansvar
De frågor vi nu har berört rör skolans arbete och lärarnas professionella
ansvar. Staten styr genom klara mål i centrala styrdokument.
Styrdokumenten bör ses som en kedja, där staten i skollag, läroplaner,
programmål och kursplaner anger de allmänna målen. Dessa mål skall sedan brytas
ner till hanterbara och konkreta mål på skolnivå i skolplaner och arbetsplaner.
Målen skall slutligen följas upp och utvärderas på varje nivå.
En naturlig följd av en skolas arbete med jämställdhetsfrågorna är att mål och
inriktning för detta tas upp i skolplaner och arbetsplaner. Många
remissinstanser poängterar också vikten av att jämställdhetsmål tas upp i lokala
styrdokument. Många lämnar också exempel på att detta sker, medan andra pekar på
brister härvidlag. Arbetsgruppens rapport och remissen har uppenbarligen för
många inneburit ett direkt incitament att vidta åtgärder.
Genom konkreta målskrivningar på skolnivå ges förutsättningar för en
utvärdering och analys av jämställdhetsarbetets resultat. Eventuella problem och
bristande måluppfyllelse blir härigenom synliga och kan leda till åtgärder.
Utvärderingen kan leda till att man i en skola eller i en kommun blir
uppmärksammad på behov av fortbildning, ett förändrat läromedelsutbud, ett
större erfarenhetsutbyte, mer kunskap etc.
Regeringens åtgärder
I direktiven till Skolverkets fördjupade anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96 fick verket i uppdrag att följa och utvärdera jämställdheten i
skolan.
Skolverket har på grundval av regeringens uppdrag utarbetat en strategi för
jämställdhetsfrågorna och arbetar för närvarande i ett övergripande projekt.
Uppgiften är bl.a. att följa utvecklingen av jämställdheten i skolan och
särskilt bevaka att jämställdhetsaspekter tas upp i samband med utvärderings-
och utvecklingsarbete inom Skolverket. Regeringen avser att följa detta arbete.
Regeringen har också givit tilläggsdirektiv till den parlamentariska kommitté
som skall följa utvecklingen i gymnasieskolan att bl.a. följa hur flickors och
pojkars lika rätt och möjligheter främjas.
Regeringen aviserade vidare i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100,
bil. 9) sin avsikt att tillsätta en kommitté som skall följa och stimulera
skolans inre arbete. Kommittén skall bl.a. verka för att intressanta exempel
från skilda håll lyfts fram och på olika sätt sprids. Några områden framhölls
som särskilt intressanta ur regeringens perspektiv, däribland klassers och
skolors arbete med jämställdhetsfrågor.
5.3 Lärarnas kunskap och kompetens
Regeringens bedömning: Alla lärare bör få kun-
skaper om genus, om jämställdhetsfrågor och om hur
undervisningen kan utformas så att den motsvarar
båda könens förutsättningar och intressen. Kun-
skapen skall ge dem kompetens att hantera jäm-
ställdhet i skolan som en pedagogisk fråga. Fort-
bildning som ger kompetens på detta område bör
prioriteras.
Arbetsgruppens förslag: Lärarnas kunskap och kompetens inom
jämställdhetsområdet bör stärkas.
Remissinstanserna: Arbetsgruppens synpunkter får ett starkt stöd i
remissopinionen.
Skälen för regeringens bedömning:
Krav på kunskap och kompetens
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att alla lärare i skolan måste ha
kunskap om jämställdhetsfrågor och om dessas betydelse för undervis-ningen.
Ansvaret för skolans arbete, för undervisningens organisation och uppläggning,
för valet av läromedel och pedagogiska metoder vilar på skolans lärare och
ledning. För att kunna uppfylla skollagens och läroplanernas krav på att skolan
skall verka för jämställdhet mellan könen, krävs kunskap och kompetens.
Jämställdhet i skolan handlar i hög grad om undervisningens innehåll, om att
välja frågor och perspektiv så att de intresserar både flickor och pojkar, om
att kommunicera på ett sådant sätt att man når både flickor och pojkar och om
att se arbetssätt, stoffurval etc. också ur ett könsperspektiv. Detta gör det än
mer relevant och nödvändigt att såväl blivande som redan aktiva lärare har
kunskaper om och insikter i genusfrågornas betydelse för en individs utveckling.
Från en grundläggande bas av kunskaper, insikter och erfarenheter måste varje
lärare sedan själv hitta ett positivt förhållningssätt till
jämställdhetsfrågorna, för att på ett medvetet och aktivt sätt kunna arbeta i
läroplanens anda.
Universitet och högskolor ansvarar för innehåll och kursplaner för såväl
lärarutbildningen som för viss fortbildning. Regeringen återkommer till frågorna
om lärarutbildningen i avsnitt 6.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att fortbildningen av lärare har en
nyckelroll när det gäller att främja jämställdhetsarbetet i skolan.
Fortbildningen bör därför utvecklas så att den bättre svarar mot behov och
efterfrågan på kunskap och kompetens när det gäller att ge flickor och pojkar
likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande.
En självklar effekt av här lämnade förslag om att stärka jämställdhetsarbetet i
skolan är en prioritering av dessa frågor i fortbildningssammanhang. Det är
således viktigt att Skolverket initierar och stödjer sådan fortbildning, som har
relevans för jämställdhetsarbetet.
Det är dock framför allt kommunerna i sin egenskap av huvudmän för skolorna och
därmed också arbetsgivare för lärarna, som har ansvaret för att i den
strategiska skol- och kompetensutveckling som nu äger rum i och med skolans
reformering, också satsa på jämställdhetsfrågorna.
Särskild uppmärksamhet åt naturvetenskap och teknik
Det finns särskild anledning att i detta sammanhang uppmärksamma undervisningen
i naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Forskningen visar att det brister i
kvaliteten på undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena, särskilt i
grundskolans lägre årskurser. Mot bakgrund av bl.a. forskningsrön om flickors
och pojkars olika utvecklings- och mognadstakt och dess relevans för
mottaglighet för olika typer av kunskaper, finns det anledning att tro att dessa
brister i särskilt stor utsträckning missgynnar flickor. Eftersom undervisningen
i grundskolan lägger grunden för de senare studierna på gymnasienivå, får
bristerna i grundskolan också stor betydelse för de könsbundna valen i
gymnasieskolan och medför svårigheter att rekrytera flickor till tekniska och
naturvetenskapliga utbildningar, även till högskolan.
Undersökningar och försöksverksamhet visar också att undervisningen i
naturvetenskapliga ämnen på alla stadier måste förändras om man långsiktigt
skall kunna öka flickornas intresse och motivation för dessa ämnen. En
provvalsundersökning bland landets femtonåringar, som Statistiska centralbyrån
(SCB) genomförde i november 1994, visar att ungefär 700, dvs. endast cirka 8
procent, av landets drygt 50 000 flickor planerar att välja det
naturvetenskapliga programmets tekniska inriktning i årskurs 2. Inom det
naturvetenskapliga området i gymnasieskolan blir fördelningen mellan flickor och
pojkar enligt provvalet dock jämn. Se närmare i bilaga 3, tabell 1.
För att öka intresset för teknik och naturvetenskap bland flickor har olika
åtgärder vidtagits; bl.a. har riksdagen sedan 1985 till kommunerna anvisat
särskilda medel för att anordna sommarkurser för flickor i teknik. Det kan vara
angeläget att, som ett komplement till skolundervisningen, vidta speciella
åtgärder och ta till vara erfarenheterna från dessa. Samtidigt är det viktigt
att betona att speciella projekt aldrig får ersätta åtgärder i den ordinarie
undervisningen och under ordinarie skoltid.
Skolverket och Verket för högskoleservice (VHS) fick sommaren 1993 i uppdrag
att, under en period av fem år, gemensamt ansvara för att initiera åtgärder inom
skolans och den högre utbildningens område som syftar till att öka ungdomars
intresse för teknik och naturvetenskap. Uppdraget ledde till startandet av det
s.k. NOT-projektet, som arbetar med olika projekt och insatser i detta syfte. Vi
återkommer till de tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningarna i
avsnitt 6.
Regeringen vill understryka att skolan i de stora satsningarna på ny teknik,
bl.a. Internet, måste lägga sig vinn om att ge alla elever likvärdiga
möjligheter att ta till sig den nya tekniken.
5.4 Den statliga rektorsutbildningen
Regeringens bedömning: Jämställdhetsfrågorna bör
uppmärksammas i den statliga rektorsutbildningen.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar upp rektorns viktiga roll i
jämställdhetsarbetet i skolan och tillstyrker arbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Skolverket ansvarar för den statliga
rektorsutbildningen. Utbildningen har utformats i enlighet med det uppdrag som
regeringen år 1992 har givit Skolverket att anordna en grundläggande
rektorsutbildning.
Rektorn har det pedagogiska ledarskapet i skolan. Rektorns roll som pedagogisk
ledare och som chef för lärarna och övrig personal betonas inte minst i de nya
läroplanerna för skolväsendet. Rektorn har det övergripande ansvaret för att en
skolas verksamhet som helhet inriktas på att nå de riksgiltiga målen och
ansvarar också för att en lokal arbetsplan upprättas och för att skolans
resultat följs upp och utvärderas.
Självklart gör detta rektorn till en nyckelperson också när det gäller en
skolas jämställdhetsarbete. En rektor måste således ha kunskap om rådande
könsmönster och dessas betydelse i skolarbetet. I dag behandlas dessa frågor
inte i den statliga rektorsutbildningen. Däremot tar utbildningen upp frågor om
kvinnligt och manligt ledarskap, vilket också är relevant för jämställd-
hetsarbetet i skolan.
Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att se till att den statliga
rektorsutbildningen också skall behandla jämställdhetsfrågorna på ett sätt som
kan öka rektorernas kompetens att ta ansvar för hanteringen av jämställdhet som
en pedagogisk fråga i skolans vardag.
5.5 Forsknings- och utvecklingsarbete m.m.
Regeringens bedömning: Forsknings- och utveck-
lingsarbete om jämställdhet i skolan bör stödjas
och stimuleras. Kunskap och erfarenhet, forsk-
nings- och utvecklingsresultat måste få en vidare
spridning till lärare, skolledare och andra
berörda.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Många remissinstanser tar upp bristen på kunskap och
forskning kring vad som händer i klassrummet. Många betonar också behovet av en
koppling mellan forskningen och det lokala utvecklingsarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Det bedrivs i dag en inte obetydlig
genusforskning på skolområdet, främst vid universitetens pedagogiska
institutioner. Härutöver bedrivs också genusforskning inom en rad olika
forskningsdiscipliner.
Många remissinstanser tar upp vikten av att stödja och stimulera kontakten
mellan teori- och kunskapsuppbyggnad och fältets fortbildnings- och
utvecklingsarbete. Lunds universitet framhåller i sitt remissvar att högskolorna
borde kunna fungera som regionala utvecklingscentra och stödja lärare, som
önskar bedriva klassrumsforskning.
Arbetsgruppen konstaterar att det finns kunskap om kön och könsskillnader inom
många olika områden. Däremot efterlyser arbetsgruppen en helhetssyn på
jämställdhet i skolan som ett sammanhängande kunskapsområde. Det beror enligt
arbetsgruppen bl.a. på att kontakterna mellan olika institutioner saknas eller
är bristfällig. Arbetsgruppens debattantologi Visst är vi olika är ett försök
att koppla ihop kunskap från olika discipliner och institutioner.
Regeringens åtgärder
Arbetsgruppen framhåller att det behövs mer forsknings- och utvecklingsarbete
för att jämställdhetsarbetet i skolan skall kunna utvecklas och fördjupas.
Arbetsgruppen exemplifierar t.ex. med behovet av forskning om flickors resp.
pojkars läroprocesser och strategier för lärande och om den pedagogiska
processen i klassrummet från ett könsperspektiv. En mycket liten andel av de
senaste tio årens pedagogiska avhandlingar har tagit upp lärprocesserna till
behandling. Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning om behovet av
forsknings- och utvecklingsarbete inom nyss nämnda områden. Vi kommer därför att
uppdra åt Skolverket att i sitt forskningspolitiska program initiera och stödja
forskningsinsatser, som har sin utgångspunkt i den pedagogiska processen i
klassrummet, som ett stöd för skolans pedagogiska jämställdhetsarbete.
Spridningen av kunskap är viktig. Arbetsgruppens debattantologi har väckt
betydande uppmärksamhet och tryckts i flera upplagor, vilket visar att det finns
en stor efterfrågan på material om jämställdhet. Skolverket arbetar inom ramen
för sin jämställdhetsstrategi aktivt med kunskapspridning och håller för
närvarande på att utveckla ett nätverk av personer och skolor, som är
intresserade av att ta del av varandras arbete på jämställdhetsområdet.
Nätverket har redan rönt stor intresse och kan bli en viktig länk när det gäller
spridning av information och erfarenheter och därmed bidra till
kompetensutvecklingen. Regeringen anser Skolverkets initiativ viktigt och
förutsätter att projektet kommer att fortsätta och utvecklas.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning, att det är nödvändigt att
regelbundet samla ihop och publicera forskningsresultat på olika, för
jämställdhetsarbetet relevanta områden och kommer att initiera sådana åtgärder.
5.6 Intagningen till gymnasieskolan
Fram till den 1 juli 1991 fanns det i gymnasieförordningen en bestämmelse om att
underrepresenterat kön kunde tillgodoräkna sig extrapoäng vid urvalet till
gymnasieskolan. Om andelen intagna elever av ett kön på en linje var mindre än
30 procent i hela landet kunde den sökande tillgodoräkna sig 0,2 extrapoäng vid
urvalet. Under 1970- och 1980-talen genomfördes också ett stort antal kampanjer
för att få flickor att välja tekniska utbildningar.
De otraditionella valen ökade dock inte i någon nämnvärd omfattning trots dessa
insatser. Många av de flickor som valde pojkdominerade linjer avbröt sina
studier på grund av att de saknade stöd och inte kände sig välkomna. Många valde
dessutom dessa linjer i tredje och fjärde hand och var på så sätt inte
tillräckligt motiverade att fullfölja utbildningen. Pojkar kände sig i allmänhet
mer välkomna på flickdominerade linjer. I samband med försöken med de treåriga
yrkesförberedande utbildningarna (ÖGY) infördes en bestämmelse om att vissa
utbildningar skulle kvoteras. Minst 20 procent av det underrepresenterade könet
skulle återfinnas på linjen. Detta ledde mycket snart till dispenser från denna
bestämmelse, eftersom målet var orealistiskt.
Försök med könsstyrd praktisk arbetslivsorientering (prao) har dock visat sig
ha effekt, om den genomförs på rätt sätt. Ungdomarna har då fått information om
yrken som respektive kön i vanliga fall inte skulle ha så stor kännedom om.
De nya gymnasieprogrammen är avsedda att i högre grad attrahera bägge könen.
Trots detta väljer flickor och pojkar traditionellt också i dag. Som exempel kan
nämnas industriprogrammet, där 208 av 3 508 elever f.n. är flickor. I provvalet
i november 1994 var andelen flickor som sökte till industriprogrammet 16
procent, till fordonsprogrammet 5 procent och till energiprogrammet 0 procent.
Pojkarna var i klar minoritet bland de sökande till omvårdnadsprogrammet och
hantverksprogrammet.
I skollagens 1 kap. 2 § står att "Alla barn och ungdomar skall, oberoende av
kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika
tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom."
Denna paragraf infördes genom riksdagens beslut med anledning av propositionen
om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1990/91:UbU4, rskr. 1990/91:76).
De nuvarande bestämmelserna lämnar därför inte utrymme för könskvotering av de
sökande till gymnasieskolan.
Skollagen anger barns och ungdomars lika rätt till utbildning och om
kommunernas skyldighet att erbjuda utbildning på nationella program. Kommunerna
skall därvid anpassa platserna i de olika programmen med hänsyn till elevernas
önskemål. Mot bakgrund av detta bör man nu bättre än tidigare kunna påverka
ungdomars intresse för att göra icke könsbundna val. Detta är angeläget, bl.a.
för att det är en förutsättning för en jämnare könsfördelning i högskolan.
Regeringen har, i samband med arbetet med denna proposition, övervägt
möjligheten att föreslå ett återinförande av extrapoäng för underrepresenterat
kön vid intagningen till gymnasieskolan. Regeringen avstår dock från att lägga
fram något förslag i denna riktning med de motiveringar som framgår av det ovan
anförda.
5.7 Kommunernas vuxenutbildning
Regeringens bedömning: Kommunernas vuxenutbildning
bör särskilt uppmärksammas som en i sig viktig
jämställdhetsåtgärd.
Skälen för regerings bedömning: Vuxenutbildning är av väsentlig betydelse för
många lågutbildade kvinnor och därmed också för jämställdheten på
arbetsbetsmarknaden. Det är därför viktigt att denna verksamhet får utvecklas
och utvidgas.
I ett samhälle där livslångt lärande är en förutsättning för att människor
skall kunna utvecklas i sitt arbete eller för att över huvud taget kunna erhålla
ett arbete, är vuxenutbildningen av den största betydelse för kvinnors och mäns
möjligheter. Detta är speciellt viktigt för grupper i samhället med kort
utbildning. Studier visar bl.a. att kvinnor tenderar att välja kortare
utbildningar än män. Med utbildning växer självförtroendet och självtilliten och
därmed ökar möjligheterna att få inflytande över den egna situationen, både på
arbetet och på fritiden.
Vuxenutbildningen tar emot en allt större andel invandrare. Utöver
verksamheten vid svenskundervisningen för invandrare, (sfi) är nära en fjärdedel
av alla elever i komvux är invandrare. I grundläggande vuxenutbildning är drygt
hälften av alla elever av utländsk härkomst, varav de flesta är kvinnor.
Vuxenutbildning är av stor betydelse för många invandrarkvinnor. Förutom att ge
möjlighet till utbildning och till ett framtida yrke har vuxenutbildningen en
viktig roll när det gäller att ta upp och diskutera värderingar och normer som
gäller i det svenska samhället. Vissa invandrare kommer från länder med en
väsentligt annorlunda syn på kvinnans ställning i familjen och i samhället.
Skolväsendet har därför ett särskilt ansvar för att informera om rättigheter och
skyldigheter, om den svenska synen på jämställdhet och om de lagar och
förordningar som gäller i Sverige.
6 Högre utbildning och forskning
6.1 Allmänna utgångspunkter
Universiteten och högskolorna är en studiemiljö för drygt 250 000 studenter och
15 000 doktorander. Av samtliga studerande är mer än hälften kvinnor.
Universiteten och högskolorna är också arbetsplatser för omkring 45 000
anställda, varav cirka hälften är lärare och forskare. Två tredjedelar av
lärarna och forskarna är män. Anslagen till de statliga universiteten och
högskolorna uppgår budgetåret 1994/95 till cirka 17 miljarder kronor.
Den högre utbildningen och forskningen har stor betydelse för vårt lands
kulturella och ekonomiska utveckling. Den debatt som förs vid universitet och
högskolor påverkar det allmänna samhällsklimatet.
Denna sektor, som således spelar en betydande roll i samhällsutvecklingen, leds
i dag nästan uteslutande av män. Landets professorer är till 93 procent män.
Dekanerna och prodekanerna, som har stor makt över universitetens verksamhet,
består till ca 90 procent av män. Prefekterna, som i sin egenskap av
institutionschefer har stort inflytande vid exempelvis lönesättningen för
lärarna och vid fördelningen av doktorandtjänster, består till 88 procent män.
Rektorerna vid de statliga universiteten och högskolorna är till 78 procent män.
Förvaltningscheferna (eller motsvarande) vid universitet och fackhögskolor är
med något enstaka undantag män.
Detta skapar ett allvarligt demokratiskt problem. Kvinnorna saknas där sådana
beslut i högskolan fattas som är av betydelse inte bara för forskningens och
utbildningens omfattning och innehåll utan även för samhällsutvecklingen i
stort.
Obalansen mellan könen i den akademiska världen visar sig inte bara i en
traditionell hierarki utan märks även i uppdelningen i kvinno- och
mansdominerade ämnesområden. Denna uppdelning riskerar att bli än mer markant i
framtiden, eftersom mycket stora resurser går till tillämpad forskning inom
teknik, naturvetenskap och medicin, dvs. områden som domineras av män.
Den sneda könsfördelning som präglar hela lärarkåren får således negativa
konsekvenser såväl för högskolans verksamhet som för samhället i övrigt.
Kvinnors erfarenheter, synsätt och problemformuleringar speglas inte i
tillräcklig omfattning i utbildningen och forskningen, vilket påverkar
verksamhetens kvalitet negativt. För att högsta möjliga kunskapsnivå skall
uppnås måste bägge könen ha likvärdiga möjligheter att påverka såväl
undervisningens som forskningens inriktning, innehåll och form samt den miljö
där den bedrivs. Dessutom skulle en större andel kvinnliga lärare öka kvinnors
synlighet i den akademiska världen och därmed ge yngre kvinnor förebilder.
Ett könsperspektiv kan läggas på i stort sett alla aspekter av undervisning.
Den bör därför läggas upp så att den behandlar bägge könens verkligheter i
exempel och problemformuleringar och så att både kvinnor och män finner sig lika
väl till rätta med t.ex. seminariekultur och handledning. Lärarna måste söka
skapa ett klimat i studiegrupperna som gör att alla studerande, oavsett kön,
stimuleras att yttra sig och delta.
Handledare av forskarstuderande har en mycket viktig funktion. De har ett stort
ansvar inte minst för att utforma sin handledning så att kvinnor och män stöds i
samma utsträckning. I dag är handledarna oftast män. Ett ökat antal kvinnliga
lärare/handledare skulle, som ovan nämnts, innebära bl.a. att unga kvinnliga
studerande får fler kvinnliga förebilder.
De åtgärder som hittills vidtagits för att främja jämställdheten mellan kvinnor
och män inom universitet och högskolor har visat sig alltför långsamt verkande.
Den rådande situationen är inte acceptabel. Det är angeläget att lärosätena
intensifierar sitt jämställdhetsarbete. Som stöd för detta arbete tar regeringen
nu initiativ till ett antal åtgärder, som huvudsakligen inriktas på att
åstadkomma en jämnare könsfördelning inom olika lärarkategorier i högskolan.
Åtgärderna syftar till att förbättra främst kvinnornas möjligheter. Kostnaderna
uppgår sammantaget till 116,5 miljoner kronor för en 12-månadersperiod. Av den
totala satsningen föreslår regeringen ett nytillskott om 25 miljoner kronor för
en 12-månadersperiod (budgetåret 1995/96 37,5 miljoner kronor). Övrig
finansiering skall ske genom att medel disponeras inom ramen för universitetens
och högskolornas samt forskningsrådens anslag. Regeringen kommer att i
regleringsbrev särskilt ange belopp och ändamål.
Åtgärder som medför kostnader sammanfattas i följande tabell.
Upp- Upp- Utbild- Forsk- Univers.
skattat skattad nings nings- och Total
antal kostn/pers dep. råd högskolor kostnad
Åtgärd personer (m.kr) (m.kr) (m.kr) (m.kr) (m.kr)
Doktorandtjänster 120 0,250 30,0[1] 30,0
Forsk.ass.tjänster 90 0,333 10,0[2] 10,0[4] 10,0[5] 30,0
Professurer
(engångssatsn.) 30 1,150 14,4[2] 10,0[4] 10,0[5] 34,4
Forskningsråden
(medv. i foass- och
prof-rekrytering) 0,6[2] 0,6
Postdok-stipendiet 40 0,350 14,0[3] 14,0
Gästprofessur
(utländsk) 10 0,750 7,5[3] 7,5
____________________________________________________
290 76,5 20,0 20,0 116,5
[1]Anslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, anslagsposten
2 Vissa särskilda åtgärder (7 miljoner kronor återstår för fördelning).
[2]Anslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, Vissa
jämställdhetsåtgärder (ny anslagspost).
[3]Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan.
[4]Inom ramen för forskningsrådens anslag.
[5]Inom ramen för anslagen till forskning och forskarutbildning fakultetsan-
slagen.
6.2 Grundläggande högskoleutbildning
Regeringens bedömning: Universitet och högskolor
bör intensifiera arbetet med jämställdhetsfrågor.
Ett mål bör vara att uppnå en jämn fördelning av
kvinnliga och manliga studenter på alla utbild-
ningsområden inom den grundläggande högskoleut-
bildningen.
Särskilt bör jämställdhetsarbetet intensifieras
vad gäller lärarutbildningarna. Kunskap om jäm-
ställdhetsfrågor, könstillhörighetens betydelse i
undervisningen och den sociala miljön i klass-
rummet måste finnas hos alla lärare. Ett ansvar
bör läggas på den myndighet regeringen bestämmer
att understödja och stimulera utbyte av erfaren-
heter om insatser på jämställdhetsområdet mellan
de ansvariga för lärarutbildningarna vid universi-
tet och högskolor.
Även inom tekniska utbildningar bör jämställd-
hetsarbetet särskilt intensifieras.
Skälen för regeringens bedömning: Under senare år har det skett en betydande
expansion av den grundläggande högskoleutbildningen. Antalet studenter, omräknat
till heltidsstudenter, har ökat med cirka 30 procent sedan 1990-talets början.
Läsåret 1993/94 fanns drygt 255 000 registrerade studenter på hel- och deltid.
Antalet högskolenybörjare uppgick till närmare 62 000. Härav utgjorde kvinnorna
cirka 57 procent. Allt fler kvinnor genomgår längre utbildningar. Kvinnorna
utgör i dag 65 procent av dem som examineras från utbildningar på 120-140
poängsnivån. Inom utbildningar som omfattar mer än 140 poäng har andelen
examinerade kvinnor ökat från 35 till 42 procent under åren 1984-1994.
Enligt högskolelag och högskoleförordning har universitet och högskolor det
fulla ansvaret för innehållet i och organisationen av den högre utbildningen. I
lagens och förordningens inledande bestämmelser anges det att jämställdhet
mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i högskolornas verksamhet. Vidare
finns i högskoleförordningen bestämmelser om tillträde till högskolan angivet,
att vid i övrigt likvärdiga meriter, urval får ske med hänsyn till kön i syfte
att förbättra rekryteringen av studenter från kraftigt underrepresenterat kön.
Det råder fortfarande en mycket ojämn könsfördelning bland studenterna inom
många områden. Särskilt ojämn är den inom teknik, vård och lärarutbildning.
Könsfördelningen bland de examinerade inom olika områden framgår av bilaga 3,
tabell 2. Alla strävanden mot jämställdhet kräver en lokal förankring för att få
genomslag i organisationen. Denna process pågår vid landets universitet och
högskolor men måste intensifieras.
Teknik och naturvetenskap
Under de senaste decennierna har andelen kvinnor i de tekniska utbildningarna
ökat på alla nivåer. Dessvärre är denna trend nu bruten. Under de senaste åren
har allt färre flickor sökt sig till tekniska utbildningar. Detta är allvarligt
även för rekryteringen till högskolan. Ytterligare insatser krävs därför. Bl.a.
är det viktigt att utbildningarna läggs upp så att fler kvinnor attraheras.
På regeringens uppdrag bedrivs sedan år 1993 det sk. NOT-projektet, som syftar
till att att främja ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik (se avsnitt
5). Projektet väntas ha stor betydelse i arbetet med att öka kvinnors/flickors
intresse för tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.
Den behörighetsgivande förutbildning (basåret) är ett alternativ för behörighet
till högre studier inom i huvudsak naturvetenskap och teknik. Ett syfte med
basåret är att framför allt kvinnor skall stimuleras att söka till
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Vidare har Rådet för grundläggande högskoleutbildning givit stöd till projekt
för ökad jämställdhet inom naturvetenskaplig grundutbildning samt ingenjörs- och
civilingenjörsutbildning. Projekten syftar till att ändra innehåll och
arbetssätt i tekniska och naturvetenskapliga utbildningar för att permanent öka
rekryteringen av kvinnliga studenter till utbildningen.
Stockholms universitet har bedrivit ett projekt om kvinnor i matematiken (KIM),
vars mål är att få en jämnare könsfördelning på alla nivåer inom ämnet och att
stimulera fler kvinnor att gå vidare i studierna.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil.9) och i
propositionen Särskilda utbildningssatsningar inom högskolan (prop. 1994/95:139)
föreslagit åtgärder för att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik.
Personer med arbetslivserfarenhet och med annan eller ingen akademisk utbildning
skall under 1995 och 1996 erbjudas 9 000 platser för att kunna studera. De
studerande skall erbjudas ett förmånligt studiestöd. Detta innebär möjlighet för
bl.a. kvinnor, som tidigare inte valt studier inom teknik eller naturvetenskap,
att nu välja en sådan inriktning.
Lärarutbildning
Lärarutbildning finns vid flertalet universitet och högskolor. Lärarutbild-
ningarna för det offentliga skolväsendet svarar för närmare en femtedel av
universitetens och högskolornas alla examinerade studenter. Under resten av
1990-talet kommer i genomsnitt drygt 6 300 nya lärare per år att examineras för
grundskolans och gymnasieskolans behov. Det är viktigt att blivande lärare får
kunskap om jämställdhetsfrågor och tillägnar sig förmåga att tillämpa dessa
kunskaper i sin undervisning. Regeringen har därför i målbeskrivningarna i
högskoleförordningens examensordning för lärarexamina angivit att studenten, för
att erhålla lärarexamen, skall ha förmåga att belysa även jämställdhetsfrågor.
I grundskolan och gymnasieskolan finns för närvarande över 110 000 lärare.
Flertalet har gått igenom en lärarutbildning där jämställdhetsfrågorna inte
särskilt har betonats. Redan yrkesverksamma lärare bör därför beredas möjlighet
att få motsvarande kunskaper. Fortbildningen är således en strategiskt viktig
fråga när det gäller att utveckla jämställdhetsarbetet i skolan. Universitetens
och högskolornas utformning av denna spelar en avgörande roll. I avsnitt 5 om
skolväsendet har tankegångar utvecklats om betydelsen av att läraren besitter
kunskap om och kompetens att bemöta flickor och pojkar utifrån deras delvis
olika förutsättningar och erfarenheter. Den enskilda lärarens arbete i skolan
för att främja jämställdhet mellan flickor och pojkar inverkar på kommande
generationers attityder och val.
Rekryteringen till lärarutbildningarna uppvisar en fortsatt snedfördelning
mellan könen. Totalt har den kvinnliga dominansen bland de studerande inom
lärarutbildningarna förstärkts något. Bilden ser dock olika ut beroende på
vilken studieinriktning det gäller. Könsfördelningen inom olika
studieinriktningar framgår av bilaga 3, tabell 1.
I rapporten Vi är alla olika (Ds 1994:98) har framhållits att regeringen bör
vara ännu tydligare vad gäller målen för lärarutbildningarna samt övervaka att
dessa uppfylls bättre. I remissyttrandena över rapporten framhåller flertalet
högskolor vikten av att jämställdhetsfrågorna behandlas i lärarutbildningarna.
Lärarhögskolan i Stockholm anför bl.a. att "som stöd för högskolornas interna
prioriteringar av jämställdhet är det viktigt att regeringen och det nya
högskoleverket klart och tydligt markerar jämställdhet som ett angeläget
kunskapsområde och en pedagogisk fråga för lärarutbildningarna". Göteborgs
universitet anser att kunskaper om könsskillnader är viktiga men att detta
kunskapsområde hittills har varit otillräckligt behandlat i lärarutbildningarna.
Remissvaren ger en rad exempel på hur jämställdhetsfrågor på olika sätt tas upp
i utbildningarna. Flera högskolor noterar också att frågorna i och med de nya
läroplanerna för det offentliga skolväsendet har fått ökad aktualitet.
Regeringen anser att det är angeläget, särskilt vad gäller utbildningen av
lärare, att utbyte av erfarenheter sker mellan ansvariga för jämställdhetsfrågor
inom universitet och högskolor. Som förebild kan nämnas Nordiska ministerrådets
jämställdhetsprojekt - Nordlilia - ett nätverkssamarbete mellan
lärarutbildningar i Norden. Detta har lett till ett ökat intresse för
jämställdhetsfrågor. För att även på det nationella planet initiera och
stimulera en utveckling, där arbetet med jämställdhetsfrågor inom
lärarutbildningarna lyfts fram och når ut till alla universitet och högskolor,
kommer regeringen senare föreslå att ett sådant ansvar läggs på det nya
högskoleverket (se även avsnitt 8).
Kanslersämbetet genomför för närvarande en utvärdering av grundskol-
lärarutbildningarna. Regeringen har anmodat ämbetet att särskilt beakta hur
jämställdhetsmålen har tillgodosetts. Utvärderingen är ett första led i den
översyn av vissa förhållanden inom skolan som berör bl.a. lärarnas kompetens och
som aviserades i budgetpropositionen 1995.
Rapport om kartläggning av jämställdhetsåtgärder inom universitet och högskolor
På uppdrag av Utbildningsdepartementet har en kartläggning och utvärdering av
jämställdhetsprojekt inom universitet och högskolor genomförts (Ds 1994:130). I
rapporten visas att totalt ca 950 jämställdhetsprojekt har bedrivits under tiden
1985-1994. Projekten är av mycket olika karaktär och gäller exempelvis stöd till
studerande, som väljer att studera ämnen som domineras av det andra könet,
förändringar i utbildningens organisation och uppläggning, seminarier, nätverk
etc. En sammanfattning av rapporten finns som bilaga 2 till denna proposition.
6.3 Forskning
Forskning vid universitet och högskolor representerar ett omfattande
verksamhetsområde av mycket skiftande karaktär. De olika fakulteterna skiljer
sig åt när det gäller t.ex. metodik, teoribildningar, vetenskapliga traditioner
samt förhållandet mellan grundforskning och tillämpad forskning. Det finns också
skillnader i forskningsfinansiering och förbindelser med yrkes- och näringsliv
utanför högskolans ramar. Sådana skillnader återspeglas även när det gäller
jämställdheten mellan kvinnor och män inom forskarsamhället.
En aspekt på jämställdhetsfrågan låter sig beskrivas i rent numerära termer och
gäller könsfördelningen bland forskarstuderande, lärare och forskare. Denna
aspekt behandlas huvudsakligen i avsnitt 6.5.
Inom det vetenskapliga området har jämställdhetsfrågan även en annan sida, som
handlar om samhällets behov av forskning inom områden där kvinnoaspekterna
försummats och där mannens behov, fysiologi och synsätt mer eller mindre
oreflekterat gjorts till norm. Det kan gälla så vitt skilda områden som
invärtesmedicin och historia. Kvinno-, jämställdhets- och genusforskning bör
därför tillmätas sitt berättigade utrymme.
Dessa begrepp används ofta tillsammans men de betecknar något olika ansatser
eller inriktningar och har bildats vid olika tidpunkter. Kvinnoforskning är
närmast forskning i ett kvinnoperspektiv men används ibland om all forskning om
kvinnor. Jämställdhetsforskning innefattar inte endast kvinnor utan syftar till
ett bredare anslag utifrån en jämställdhetsaspekt. Genusforskning har en
motsvarighet i det engelska ordet "gender research" och arbetar utifrån ett
könsteoretiskt perspektiv. Genus betecknar här kön och könsroller inte som
biologiska utan som kulturella, sociala eller historiska grundbegrepp.
Utgångspunkten för den forskning som bedrivs av kvinnor är dock i allmänhet
inte forskning i ett kvinno- eller könsteoretiskt perspektiv. Icke desto mindre
kan deras forskning i en av övervägande manliga värderingar präglad, förment
allmängiltig, forskningstradition framstå som litet vid sidan av vad som anses
som vetenskapligt centralt. Kvinnor kan t.ex. intressera sig för andra
forskningsområden, föra in andra problemställningar eller utgå från andra,
kanske tvärvetenskapliga, metoder och synsätt.
Genom att kvinnornas närvaro inom olika forskningsområden ökas, får deras
synsätt och preferenser bättre möjligheter att påverka inriktningen och
utformningen av verksamheten.
Vissa åtgärder inom forskningsområdet
Regeringens bedömning: I instruktionerna för
Forskningsrådsnämnden (FRN) och forskningsråden
inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde bör
införas att dessa inom sina respektive verksam-
hetsområden särskilt skall främja jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Regeringen avser att uppdra åt FRN att definiera
och föreslå inom vilka ämnen det kan finnas anled-
ning att inrätta professurer eller forskartjänster
med inriktning mot genusforskning.
I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har
under åttonde huvudtiteln, anslaget Utvecklingsar-
bete och internationell samverkan, föreslagits
medel för internationell samverkan. Av dessa medel
har regeringen beräknat 14 miljoner kronor för en
12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96 21
miljoner kronor) till post-doktorala stipendier
för svenska kvinnliga forskares vistelser vid
utländska forskningsinstitutioner. Vidare har
regeringen beräknat 7,5 miljoner kronor för en 12-
månadersperiod (för budgetåret 1995/96 11,25 mil-
joner kronor) till forskningsråden för gästpro-
fessurer för kvinnliga forskare inom framför allt
naturvetenskapliga och tekniska områden.
Som planeringsförutsättning för båda de ovan
nämnda insatserna gäller att motsvarande belopp
även bör avsättas årligen under budgetåren
1997-1999.
Skälen för regeringens bedömning:
Ändring av forskningsrådens instruktioner
Forskningsråden har ett särskilt ansvar för den vetenskapliga utvecklingen inom
sina respektive ansvarsområden. Detta inbegriper ett ansvar för kvaliteten inom
forskningen i alla avseenden. Som bedömningsgrunder i rådens arbete ingår helt
naturligt den vetenskapliga och den etiska kvaliteten hos olika projekt.
Kvinnors och mäns olika erfarenheter, synsätt och arbetsmetoder gör att
forskningsproblem formuleras olika, bearbetas olika och tolkas olika. En större
bredd i angreppssättet minskar risken för fördomsbaserade felslut och är därför
en viktig kvalitetsfaktor i forskningsarbetet.
Jämställdhet måste ses som ett kriterium på kvalitet när det gäller vetenskap-
lig verksamhet och måste därmed beaktas i rådens arbete. Detta gäller såväl vid
bedömning och utformning av projekt som vid olika tillsättningsärenden.
För att betona forskningsrådens och FRN:s ansvar för jämställdheten inom sina
verksamhetsområden kommer regeringen att på denna punkt komplettera deras
instruktioner.
Kvinno- och jämställdhetsforskning
Utredning om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning
Forskning med en könsteoretisk inriktning kan betraktas utifrån såväl ett
inomvetenskapligt perspektiv som en mer allmän jämställdhetsaspekt. Regeringen
har nyligen tillkallat en utredare, som bl.a. skall föreslå åtgärder som främjar
kvinno- och jämställdhetsforskningen (dir. 1995:8). Utredaren skall särskilt
undersöka hur uppgifterna att utreda, skapa opinion och dela ut bidrag för att
främja kvinno- och jämställdhetsforskning bäst kan utformas samt även ge förslag
angående stöd till underrepresenterat kön. En förutsättningslös prövning skall
företas som visar om syftet kan uppnås genom att redan befintliga mydigheter ges
uppdrag eller om det på nationell nivå bör inrättas ett särskilt forsknings-
stödjande organ. I uppdraget ingår också en beskrivning av hur förslagen
kompletterar eller utvecklar befintliga resurser och institutioner. Utredaren
skall se på olika organisationsformer i ett internationellt, särskilt nordiskt,
perspektiv samt undersöka möjliga former för internationellet samarbete i dessa
frågor. Förslag som kan föranledas av arbetet kommer att beredas till 1997 års
budgetproposition.
FRN:s särskilda uppdrag
Statsmakterna har tidigare givit FRN i uppdrag att informera om och stödja
kvinno- och jämställdhetsforskning i vid bemärkelse. FRN har sedan år 1991
tilldelats särskilda projektmedel för detta ändamål. Nämnden gör här en
betydelsefull insats och har upparbetat god insikt och kompetens när det gäller
sådan forskning. FRN:s verksamhet frikallar givetvis inte andra
forskningsfinansiärer från att göra insatser inom området. Forskningsprojekt med
kvinno-, jämställdhets- eller genusinriktning måste av skilda
forskningsfinansiärer, däribland forskningsråden, prövas och tillerkännas medel
i samma mån, men också med samma kvalitetskontroll, som all annan forskning.
Kartläggningen och utvärderingen av jämställdhetsprojekt inom universitet och
högskolor (Ds 1994:130) visar på den vetenskapliga kvalitetshöjning som
genusforskning kan tillföra. Genom att inrätta parallellprofessurer i ämnen där
forskning med ett genusperspektiv på ett fruktbart sätt kan komplettera
traditionella forskningsinriktningar kan nya forskningshorisonter öppnas.
Regeringen avser att ge FRN i uppdrag att i samråd med forskningsråden granska
hela forskningsfältet och lämna förslag på ämnen inom vilka det kan finnas
anledning att inrätta professurer eller forskartjänster med inriktning mot
genusforskning.
Fora/centra för kvinnliga forskare
Fora/centra för kvinnliga forskare - benämningarna skiftar något - finns vid
samtliga universitet i landet och vid några av högskolorna. Det finns f.n. åtta
fora/centra, som tilldelas medel under åttonde huvudtiteln, anslaget Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor.
Fora/centra fungerar framför allt som nätverk för kvinnliga forskare och har
verksamt bidragit till att rekrytera kvinnliga forskare och forskarstuderande
och att förbättra villkoren för dessa. Fora har också betytt mycket för
utvecklingen av forskning ur ett könsperspektiv. Forskning med ett kvinno-,
jämställdhets- eller genusperspektiv har tillfört flera vetenskapsområden en
genomgripande förnyelse. Det är viktigt att sådan forskning får möjlighet att
utvecklas och förgrena sig i olika riktningar.
Ansvaret för fora/centra för kvinnliga forskare vilar på universiteten och
högskolorna liksom all annan institutionell verksamhet.
Utbyte med utlandet
Forskarkarriären
I forskarkarriären finns många trösklar som varje forskare måste komma över för
att kunna ta sig vidare. Först gäller det att bli antagen till
forskarutbildning, få en rimlig finansiering och sedan genomföra
avhandlingsarbete och disputation. Nästa viktiga skede är det som kommer
alldeles efter avlagd doktorsexamen. För den som tänker sig en framtida
forskarkarriär gäller det att få möjlighet att meritera sig vidare och få nya
erfarenheter. Inom många ämnesområden är den s.k. post-doc-tiden närmast
avgörande för den framtida karriären. Den nydisputerade bör helst under någon
tid vistas i en framgångsrik och kreativ forskningsmiljö utomlands för att få
nya impulser och vidga sitt kompetensområde.
På detta stadium faller många kvinnliga doktorer bort. Här finns en av de
"flaskhalsar" som tydligast låter sig observeras. Orsakerna till detta är
naturligtvis flera. Det synes dock som om kvinnor under denna del av sitt liv
har större svårigheter än män att kunna vistas ett eller två år vid ett
utländskt universitet. Därmed får de också betydande svårigheter att senare
konkurrera med män om forskarassistent- och forskartjänsterna.
För att ge bättre finansiella möjligheter för de kvinnliga doktorer som önskar
en internationell meritering, avser regeringen att disponera medel under det i
1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9) föreslagna anslaget
Utvecklingsarbete och internationell samverkan. 14 miljoner kronor för en
12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96 21 miljoner kronor) bör fördelas till
forskningsråden för post-doktorala stipendier för kvinnor. Som
planeringsförutsättning bör gälla att motsvarande belopp avsätts årligen även
under budgetåren 1997-1999.
En åtgärd för att underlätta för kvinnor att kunna fortsätta på forskarbanan är
att den post-doktorala meriteringen utformas mer flexibelt än vad som hittills
varit fallet. Detta är något som universitet, högskolor och forskningsråd bör
överväga.
Gästprofessurer
Gästprofessurer ger unika möjligheter att inlemma framstående internationella
forskare i en svensk forskningsmiljö. Detta innebär en väsentlig vetenskaplig
stimulans och bidrar till att ge unga forskare och studenter nya perspektiv och
förebilder. Forskningsråden har gästprofessurer, som tillåter innehavarna att
under ett år vistas vid ett eller flera svenska lärosäten. Vid
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet finns bl.a. en gästprofessur
för framstående kvinnliga forskare, Kerstin Hesselgrens professur, som lockat
många prominenta innehavare från olika discipliner.
Regeringen finner det angeläget att gästprofessurer för framstående kvinnliga
forskare inrättas även vid andra forskningsråd, framför allt inom områden som
har få svenska kvinnliga forskare. Särskilt inom vissa naturvetenskapliga och
tekniska områden råder stor brist på kvinnor på högre nivåer i forskarkarriären.
Gästprofessurerna kan här innebära inspiration för kvinnor att söka sig till
området i fråga och gå vidare. De innebär även att hög internationell kompetens
tillförs Sverige. Genom gästprofessurerna har man även möjlighet att inom olika
discipliner sprida internationella impulser när det gäller forskning ur ett
kvinnoperspektiv och/eller med genusinriktning. Det är också viktigt att stärka
sådana forskningsinriktningar som många kvinnor visat att de finner väsentliga,
till exempel med en större samhällsrelevans eller ett tvärvetenskapligt anslag.
Regeringen avser därför att under åttonde huvudtiteln från anslaget
Utvecklingsarbete och internationell samverkan för en 12-månadersperiod fördela
7,5 miljoner kronor (för budgetåret 1995/96 11,25 miljoner kronor) till
forskningsråden för gästprofessurer för kvinnliga forskare inom framför allt
naturvetenskapliga och tekniska områden. Gästprofessurerna bör knytas till råden
på samma sätt som redan befintliga gästprofessurer. Som planeringsförutsättning
bör gälla att motsvarande belopp avsätts årligen under budgetåren 1997-1999.
6.4 Forskarutbildning
En betydligt större andel män än kvinnor fortsätter från den grundläggande
högskoleutbildningen till forskarutbildning och avlägger doktorsexamen. En
jämförelse mellan examinationen från grundutbildningen respektive från
forskarutbildningen visar att män fortsätter till doktorsexamen i nästan dubbelt
så stor utsträckning som kvinnor. Inom samtliga ämnesområden har männen en
starkare tendens att gå vidare men skillnaderna mellan könen varierar mellan
områdena (se bilaga 3, tabell 4).
Resurstillskott för doktorandtjänster
Regeringens bedömning: I budgetpropositionen
(prop. 1994/95:100, bil. 9) föreslogs 37 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96 för studiefinansie-
ring inom forskarutbildningen som en av de syssel-
sättningspolitiska åtgärderna. För att åstadkomma
en jämnare könsfördelning bland innehavarna av
doktorandtjänster bör 30 miljoner kronor av
beloppet disponeras för att antalet doktorand-
tjänster som innehas av kvinnor skall kunna öka.
Som planeringsförutsättning bör gälla att mot-
svarande belopp avsätts årligen under budgetåren
1997-1999.
Den myndighet regeringen bestämmer skall fördela
dessa medel till universitet och högskolor.
Skälen för regeringens bedömning: En ökning av antalet kvinnliga
doktorsexaminerade skulle av flera skäl ha stor långsiktig betydelse. Sverige
behöver fler forskarutbildade på arbetsmarknaden generellt. Inte minst viktigt
är det att bästa möjliga rekryteringsbas skapas för det stora antal lärare som
på grund av pensionsavgångar skall anställas inom universitet och högskolor
några år in på 2000-talet. Med ett större antal kvinnor inom forskningen och
undervisningen ökar verksamhetens bredd och kvalitet. Det är således angeläget
att universitet och högskolor fortsätter sina ansträngningar att rekrytera och
behålla fler kvinnliga doktorander.
En god studiefinansiering är en av de viktigaste förutsättningarna för att
forskarutbildning skall kunna bedrivas koncentrerat och effektivt. Goda
ekonomiska villkor stimulerar även rekryteringen till forskarutbildning.
Manliga forskarstuderande har i högre grad än kvinnliga den mest förmånliga
formen av studiefinansiering, nämligen doktorandtjänst. En särskild satsning för
att öka andelen kvinnor bland innehavarna av doktorandtjänster är, mot bakgrund
av vad som ovan sagts, väl motiverad. Ökad jämställdhet inom forskarutbildningen
bör samtidigt kunna bidra till att stimulera och ge draghjälp åt
jämställdhetssträvandena inom den grundläggande högskoleutbildningen.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9)
föreslagit att medel skall anvisas för vissa särskilda åtgärder med anledning av
arbetsmarknadsläget. Bland dessa åtgärder ingår en ökning av resurserna för
studiestöd till forskarstuderande. Regeringen begärde i budgetpropositionen
riksdagens bemyndigande att fördela medel för ändamålet under anslaget Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Regeringen anförde i budgetpropositionen att dessa resurser främst skulle gå
till fakulteter som endast haft en svag ökning av antalet forskarstuderande det
senaste decenniet. Efter närmare överväganden anser regeringen att en
jämställdhetsaspekt bör anläggas vid fördelningen av dessa resurser. Av de
aktuella medlen bör 30 miljoner kronor avsättas för att öka antalet
doktorandtjänster som innehas av kvinnor. Som planeringsförutsättning bör gälla
att motsvarande belopp skall avsättas årligen för samma ändamål under budgetåren
1997-1999. Syftet med åtgärden är att öka antalet kvinnor som avlägger
doktorsexamen. Doktorandtjänsterna bör i första hand fördelas till de
forskningsområden där processen från grundutbildningsexamen till doktorsexamen
resulterar i en markant underrepresentation av kvinnor.
Regeringen kommer inom kort i en proposition om ett nytt högskoleverk att
föreslå att verket skall ha ett övergripande ansvar för uppföljning och
utvärdering av jämställdhetsarbetet inom universitet och högskolor. Under
förutsättning av riksdagens beslut om inrättande av det nya verket och att
fördelning av vissa medel till universitet och högskolor skall ingå i dess
uppgift avser regeringen ge verket i uppdrag att, efter fördjupad analys,
fördela de nu aktuella medlen. Medlen för ändamålet reserveras under anslaget
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, anslagsposten 2, till dess
att beslut om den nya myndigheten har fattats. Därefter bör de överföras till
den nya myndigheten för fördelning i enlighet med riktlinjer från regeringen.
I 1 kap. 2 § högskolelagen anges att den statliga högskoleutbildningen skall
vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad erfarenhet. En
grundläggande förutsättning är att undervisningen bedrivs av personer med
erforderlig kompetens. Inom många utbildningar ligger en stor andel av
undervisningen på odisputerade högskoleadjunkter. Bland dessa är andelen kvinnor
hög. Det är därför också en jämställdhetsfråga att högskoleadjunkterna får
möjlighet att fullfölja sina doktorandstudier. Det ingår i universitetens och
högskolornas ansvar som arbetsgivare att adjunkterna ges tillfälle att utveckla
sin vetenskapliga kompetens.
6.5 Lärare och forskare vid universitet och högskolor
Antalet lärare vid svenska universitet och högskolor uppgår till drygt 14 000.
Bland dessa är männen i klar majoritet, nämligen drygt 70 procent. Endast
7 procent av professorerna, 21 procent av lektorerna och 24 procent av
forskarassistenterna är kvinnor. För anställning som adjunkt, som inte kräver
doktorsexamen, är bilden något annorlunda - 42 procent av dessa anställningar
innehas av kvinnor.
Ett välkänt mönster, med allt färre kvinnor ju högre upp i hierarkin man
kommer, framträder tydligt inom alla fakulteter. Särskilt markant är den låga
andelen kvinnliga professorer inom de medicinska fakulteterna i förhållande till
den sedan länge förhållandevis stora kvinnliga rekryteringsbasen där.
Förhållandena inom olika fakultetsområden illustreras i nedanstående diagram
samt redovisas närmare i bilaga 3, tabell 6.
Fördelningen mellan kvinnor och män bland universitets- och högskolelärarna har
ändrats ytterst litet de senaste åren. Detta beror bl.a. på att åldersstrukturen
bland de nu verksamma lärarna inneburit att pensionsavgångarna varit begränsade.
Såväl riksdag som regering har tidigare slagit fast att i princip all högre
utbildning skall förmedlas av disputerade lärare (prop. 1992/93:42 om
förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen m.m., bet. 1992/93:UbU5,
rskr. 1992/93:159). Till följd av den pågående expansionen av den högre
utbildningen kommer ett stort nyrekryteringsbehov att uppstå. Detta kommer att
kvarstå under en följd av år eftersom många universitets- och högskolelärare
kommer att pensioneras några år in på 2000-talet. Universitet och högskolor får
härigenom ett särskilt tillfälle att åtgärda den sneda könsfördelningen i
lärarkåren. Genom aktiva, systematiska åtgärder av olika slag bör fler
kompetenta kvinnor kunna tillsättas inom alla anställningskategorier.
6.5.1Jämnare könsfördelning bland professorer
År 1883 disputerade den första kvinnan i Sverige. Först år 1937 utsågs en kvinna
till innehavare av en statlig professur. 50 år senare hade antalet kvinnliga
professorer ökat till 84, vilket motsvarade 5 procent. I dag finns det knappt
150 kvinnor i professorskåren eller 7 procent. Könsfördelningen vid olika
fakulteter varierar dock något, vilket framgår av diagrammet på nästa sida. Av
diagrammet framgår såväl andelen kvinnor bland det totala antalet professorer
inom olika fakulteter som antalet professurer vid fakulteterna. Bl.a. kan
noteras den låga andelen kvinnliga professorer inom fakulteter med ett stort
antal professurer.
Regeringens åtgärder för att öka antalet kvinnliga professorer skall ses mot
bakgrund av professorernas roll dels som förebilder för studenter och yngre
forskare, dels som lärare och forskare. Genom sin position har de stor inverkan
på undervisning, val av forskningsområden, problemformuleringar, metodval, m.m.
Professorer har även stort inflytande utanför det egna lärosätet, t.ex. såsom
medlemmar av forskningsfinansierande organ. De anlitas även som experter och
kommentatorer i skilda sammanhang.
Resursförstärkning för nya professurer
Regeringens förslag: Riksdagen anvisar 14,4 mil-
joner kronor för en 12-månadersperiod (för budget-
året 1995/96 21,6 miljoner kronor) för inrättande
av nya professurer för att åstadkomma en jämnare
könsfördelning. Medlen anvisas under anslaget
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbild-
ning. Riksdagen anvisar vidare under samma anslag
ett engångsbelopp om 0,6 miljoner kronor till
forskningsråden för viss administration.
Regeringens bedömning: Totalt 10 miljoner kronor
för en 12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96
15 miljoner kronor) av universitetens och hög-
skolornas fakultetsanslag och totalt 10 miljoner
kronor för en 12-månadersperiod (för budgetåret
1995/96 15 miljoner kronor) av forskningsrådens
anslag bör samtidigt disponeras för inrättande av
nya professurer i syfte att åstadkomma en jämnare
könsfördelning.
Forskningsråden bör ges ansvaret för att i sam-
råd med universitet och högskolor fastställa in-
riktning och placering av de nya professurerna.
Universiteten och högskolorna bör ges ansvaret för
utlysning och tillsättning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som tidigare framhållits går
utvecklingen mot en jämnare könsfördelning inom professorskåren utomordentligt
långsamt; det totala antalet kvinnor är fortfarande anmärkningsvärt lågt. Därför
behövs en extraordinär insats för att på kort sikt åstadkomma en betydande
ökning av detta antal. Denna engångssatsning - bestående av ett resurstillskott
- kommer att följas upp med en långsiktig åtgärd, där det åligger varje
universitet och högskola att själv åstadkomma förändringar inom ramen för sina
ordinarie resurser. Denna åtgärd beskrivs i det följande avsnittet om
rekryteringsmål.
Den engångssatsning som nu görs bör tillvaratas på det sätt som i ett
nationellt perspektiv ter sig som mest ändamålsenligt. Det är därför angeläget
att inrättandet av de nya professurerna sker i samverkan mellan forskningsråden
och universitet och högskolor.
Forskningsråden har genom sina uppdrag, sin sammansättning och sitt arbetssätt
nationell överblick över stora vetenskapsområden.
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forsknings-
rådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Teknikvetenskapliga
forskningsrådet (TFR) kommer att ges i uppdrag att i samråd med universitet och
högskolor fastställa inriktning och placering av de nya professurerna. Härvid
skall ämnen väljas där könsfördelningen bland professorerna nu är ojämn och där
en förstärkning också är motiverad från forskningens och forskarutbildningens
utgångspunkter. Vid valet av ämnen för de nya professurerna skall även beaktas
att det finns kvalificerade presumtiva sökande som tillhör det
underrepresenterade könet.
Vid engångssatsningen bör s.k. positiv särbehandling vid behov tillämpas, när
detta kan ske. Med positiv särbehandling avses att en tjänst tillsätts med en
kompetent sökande av underrepresenterat kön, även om vederbörande är mindre
kvalificerad än medsökande av det andra könet. Av 16 § andra stycket 2
jämställdhetslagen (1991:433) följer att positiv särbehandling är tillåten, om
den är ett led i strävanden att främja jämställdhet i arbetslivet. I fråga om
statliga tjänster måste dessutom beaktas föreskriften i 11 kap. 9 §
regeringsformen om att avseende skall fästas endast vid sakliga grunder, när
sådana tjänster tillsätts. Trots att strävanden att främja jämställdhet är en
saklig grund i regeringsformens mening, torde föreskriften innebära att det
finns en gräns för hur stor skillnaden i kvalifikation får vara vid positiv
särbehandling.
Universitet och högskolor skall svara för utlysning och tillsättning av
professurerna. I utlysningarna skall anges att ett syfte med professurerna är
att utjämna könsfördelningen bland professorerna och att, vid behov, positiv
särbehandling till förmån för det underrepresenterade könet således kan komma
att tillämpas vid tillsättningen.
Regeringens utgångspunkt är att för icke laborativa professurer skall i detta
fall beräknas en årskostnad på 900 000 kronor per år och för laborativa
professurer 1 400 000 kronor per år. Av de totalt 34,4 miljoner kronor som
avsätts för de nya professurerna utgör 14,4 miljoner kronor en
resursförstärkning. Professurerna finansieras i övrigt till lika delar genom
anslagsöverföringar från berörda forskningsråd och genom omfördelning inom
befintliga medel vid de lärosäten där tjänsten inrättas. Sedan verksamheten
kring professuren etablerats är det rimligt att lärosätet ökar sin andel av
finansieringen. Fr.o.m. budgetåret efter det att placeringen är klar kommer
medel motsvarande regeringens och forskningsrådets andel av kostnaden att
anvisas i budgetpropositionen direkt till det berörda lärosätets
fakultetsanslag. Det aktuella forskningsrådets anslag kommer att minskas med ett
belopp som motsvarar rådets andel av kostnaden för professuren.
Mål för rekrytering av professorer
Regeringens bedömning: För varje universitet och
högskola bör mål anges avseende könsfördelningen
bland de nyrekryterade professorerna under
kommande treårsperiod. Målet ges formen av ett
särskilt åtagande under anslaget för forskning och
forskarutbildning (fakultetsanslaget). Dessa mål
bör första gången anges i budgetpropositionen för
budgetåret 1997. Måluppfyllelsen bör årligen
redovisas i resultatredovisningen i högskolans
årsredovisning. Slutredovisningen bör göras efter
treårsperiodens slut. Processen upprepas inför
varje treårsperiod ända tills bägge könens andel
av professorerna vid högskolan uppgår till minst
40 procent.
Skälen för regeringens bedömning: Proceduren för att utjämna könsfördelningen
bland professorerna är, som beskrivits i föregående avsnitt, en engångsåtgärd
för att på kort sikt åstadkomma en förbättring på den nivå där snedfördelningen
är kraftigast. För att uppnå slutmålet - en jämn könsfördelning på alla nivåer
inom lärarkåren inom högskolans alla ämnesområden - krävs däremot ett
långsiktigt och systematiskt arbete. Därför avser regeringen att införa
rekryteringsmål, där det ankommer på universiteten och högskolorna själva att ta
ansvar för att jämställdhetsarbetet ger synliga resultat. En sådan åtgärd har
bl.a. föreslagits av Arbetsgruppen för jämställdhet i högre utbildning och
forskning (JÄST-gruppen).
Genom att rekryteringsmålen formuleras för professorer - den högsta nivån i
högskolans hierarki - åstadkommer man en gynnsam effekt för kvinnor på alla
nivåer inom forskarkarriären. För att universitet och högskolor i framtiden
skall kunna uppnå rekryteringsmålen måste de genom olika åtgärder öka
rekryteringsunderlaget. Dessa åtgärder måste omfatta såväl grundutbildningen som
forskarutbildningen samt kvinnors villkor under den fortsatta akademiska
karriären.
Sedan år 1993 vilar ansvaret för omfattning och inriktning av grundutbildning,
forskarutbildning och forskning samt för verksamhetens organisation i allt
väsentligt på universiteten och högskolorna själva. Inom de egna verksamhets-
och befogenhetsramarna avgör varje högskoleenhet antalet professurer och deras
inriktning. Det har föranlett fakultets- och universitetsledningar att arbeta
fram långsiktiga strategier för verksamhetens utveckling inom respektive
fakultet. Högskolorna har här möjlighet att bl.a. beakta behovet av en jämnare
könsfördelning. Att förverkliga ett jämställt forskarsamhälle kräver inte extra
resurser eller ny lagstiftning, utan snarare medvetenhet, flexibilitet,
uppfinningsrikedom, vilja och handlingskraft. Det ankommer därför på universitet
och högskolor att själva analysera situationen och finna de medel som inom olika
områden och vid olika institutioner bäst främjar jämställdhet och kvalitet.
Rekryteringsmålen underlättar för statsmakterna att följa och utvärdera hur
målen för jämställdhet mellan kvinnor och män uppfylls. Varje högskoleenhet ges
samtidigt ett ökat lokalt ansvar och nya möjligheter att anpassa verksamheten
utifrån lokala behov och förutsättningar.
Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser i dessa frågor.
Regeringen återkommer till denna fråga i budgetpropositionen för budgetåret
1997.
6.5.2 Jämnare könsfördelning bland forskarassistenter
Regeringens förslag: Riksdagen anvisar 10 miljoner
kronor för en 12-månadersperiod (för budgetåret
1995/96 15 miljoner kronor) för inrättande av
forskarassistenttjänster för personer som tillhör
det underrepresenterade könet. Medlen anvisas
under anslaget Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning.
Regeringens bedömning: För inrättande av
forskarassistenttjänster för personer som tillhör
det underrepresenterade könet bör samtidigt dispo-
neras totalt 10 miljoner kronor av universitetens
och högskolornas fakultetsanslag och totalt 10
miljoner kronor av de anslag som föreslagits
forskningsråden - i båda fallen för en 12-
månadersperiod (för budgetåret 1995/96 15 miljoner
kronor).
Som planeringsförutsättning bör gälla att mot-
svarande belopp, dvs. totalt 30 miljoner kronor,
skall kunna disponeras årligen under ytterligare
sex år.
Forskningsråden bör ges ansvaret för att i sam-
råd med universitet och högskolor fastställa
inriktning och placering av de nya tjänsterna.
Universitet och högskolor bör ges ansvaret för
utlysning och tillsättning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som tidigare framhållits (avsnitt
6.3) är perioden närmast efter doktorsexamen ett viktigt stadium i en
forskarkarriär. Forskarassistenter anställs tills vidare för högst två år i
sänder och anställningen får normalt innehas under högst sex år. De skall i
huvudsak ägna sig åt forskning. En sådan anställning erbjuder följaktligen en
nybliven doktor stora fördelar när det gäller att meritera sig vetenskapligt.
För den vetenskapliga återväxten inom olika ämnesområden spelar anställningar
som forskarassistent en avgörande roll.
Män får i betydligt större omfattning anställning som forskarassistent. Som
tidigare nämnts är endast 24 procent av forskarassistenterna kvinnor.
Könsfördelningen bland forskarassistenter inom olika fakultetsområden
illustreras i nedanstående diagram. Inom vissa ämnesområden finns det många
kvinnor inom såväl grundutbildning som forskarutbildning men endast ett fåtal
fortsätter inom forskarkarriären.
Ökade möjligheter för kvinnliga forskare att få forskarassistenttjänster ger
möjligheter för fler kvinnor att fortsätta sin karriär vid universitet och
högskolor. Deras förutsättningar att i framtiden konkurrera om professurer
förbättras samtidigt. Det är angeläget att andelen kvinnor bland forskaras-
sistenterna ökar markant. Regeringen föreslår därför att en resursförstärkning
görs för nya forskarassistenttjänster i syfte att åstadkomma en jämnare
könsfördelning. Det är angeläget att denna satsning, liksom den som föreslagits
i föregående avsnitt beträffande professurer, fördelas på det sätt som i ett
nationellt perspektiv är mest ändamålsenligt. Forskningsråden kommer därför att
ges i uppdrag att i samråd med universitet och högskolor fastställa inriktning
och placering av de nya tjänsterna. Därvid skall ämnesområden väljas, där det
råder en ojämn könsfördelning bland forskarassistenterna. Universitet och
högskolor ges ansvaret för utlysning och tillsättning av forskarassistent-
tjänsterna. På samma sätt som i föregående avsnitt beskrivits när det gäller de
nya professurerna kan positiv särbehandling till förmån för sökande av
underrepresenterat kön komma att användas vid tillsättningen.
Varje forskarassistenttjänst som tillkommer inom ramen för denna satsning skall
finansieras till lika delar av en resursförstärkning, av befintliga medel vid
lärosätet vid vilket tjänsten kommer att inrättas och av det berörda
forskningsrådet. Resursförstärkningarna tillförs forskningsrådens anslag. De får
disponeras för ändamålet under längst en sjuårsperiod. Forskningsråden skall
alltså lämna bidrag till lärosätena med två tredjedelar av kostnaderna för de
forskarassistenttjänster som de tillsammans med universitet och högskolor
beslutat skall inrättas.
6.5.3Ändringar i högskoleförordningen
Regeringens bedömning: Ändringar bör göras i hög-
skoleförordningens regler om befordringsgrunder
för lärare, om tjänsteförslagsnämndernas samman-
sättning samt om val av sakkunniga. En regel bör
införas om krav på redovisning av hur tjänste-
förslagsnämnderna har beaktat jämställdhetsaspek-
ten vid bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: För att främja jämställdhetsarbetet generellt
och för att stödja högskolornas arbete med att uppnå de rekryteringsmål som
kommer att införas, avser regeringen att göra vissa ändringar i högskole-
förordningen (1993:100). Avsnittet om befordringsgrunderna för lärare bör
kompletteras. Ett tillägg bör göras som tydliggör att det vid behov är tillåtet
med positiv särbehandling till förmån för sökande av det kön som är
underrepresenterat inom den aktuella kategorin av anställda inom universitetet
eller högskolan, om särbehandlingen är ett led i strävanden att främja
jämställdhet i arbetslivet.
Vidare bör en ändring i högskoleförordningens regler om tjänsteförslagsnämnder-
nas sammansättning och arbete införas. Båda könen skall vara representerade i
tjänsteförslagsnämnderna. Bland de sakkunniga skall, om inte synnerliga skäl
föreligger, båda könen vara representerade. Om det finns sökande av båda könen
till en ledigförklarad anställning skall tjänsteförslagsnämnderna, när de
redovisar skälen för sitt förslag, ange hur de har beaktat jämställdhets-
aspekten; alternativt skall de ange varför denna aspekt inte har varit aktuell.
7 Sexuella trakasserier
Regeringens bedömning: En bestämmelse om skyldig-
het för universitet och högskolor att verka för
att studenter inte utsätts för sexuella trakasse-
rier bör föras in i högskoleförordningen.
Skälen för regeringens bedömning: I olika sammanhang, bl.a. i riksdagen och i
skrivelser från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) har förts fram att
studenterna vid universitet och högskolor bör ges ett bättre skydd mot sexuella
trakasserier. SFS har bl.a. betonat att under de senaste åren ett antal
undersökningar har gjorts om förekomsten av sexuella trakasserier mot studenter
vid universitet och högskolor. Undersökningarna har visat att sådana
trakasserier förekommer. Ett sådant förhållande kan inte accepteras.
Den som sexuellt trakasserar någon annan kan dömas till ansvar enligt regler i
brottsbalken. I 4 kap. 7 § brottsbalken anges bl.a. att den som handgripligen
antastar eller genom hänsynslöst beteende på något annat sätt ofredar någon
skall dömas för ofredande. I 6 kap. 7 § andra stycket brottsbalken anges bl.a.
att den som genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt
uppträder anstötligt mot någon annan skall dömas för sexuellt ofredande.
En regel om sexuella trakasserier finns i 6 § jämställdhetslagen (1991:433).
Enligt denna bestämmelse skall arbetsgivaren verka för att inte någon
arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Lagen är emellertid en
arbetsrättslig lagstiftning och omfattar inte elever och studenter.
Med anledning av propositionen Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat
ansvar (prop. 1993/94:147), väcktes motioner med innebörden att
jämställdhetslagens bestämmelser om sexuella trakasserier skulle ändras till att
omfatta även skolan och högskolan. I vissa motioner förordades att
jämställdhetslagen eller annan arbetsmarknadslagstiftning skulle utsträckas till
att i detta hänseende även avse utbildningsområdet. Riksdagen fann det
synnerligen angeläget att universitet och högskolor bemödar sig om att komma
till rätta med de problem som föreligger men att någon åtgärd från riksdagens
sida inte var påkallad (bet. 1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290-291).
En regel om jämställdhet återfinns i 1 kap. 5 § högskolelagen (1992:1434). Av
den regeln framgår att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas
i högskolornas verksamhet. Regeln har emellertid visat sig otillräcklig för att
förhindra sexuella trakasserier mot studenterna.
Regeringen avser därför att i högskoleförordningen (1993:100) föra in en
skyldighet för universitet och högskolor att verka för att studenter inte
utsätts för sexuella trakasserier.
8 Högskoleverkets ansvar
Regeringen avser att inom kort föreslå riksdagen att en ny central myndighet,
Högskoleverket, inrättas på högskoleområdet med utgångspunkt i de förslag som
Utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform (RUT 93)
lämnat i delbetänkandet Ett nytt högskoleverk (SOU 1994:153). I betänkandet
föreslås den centrala myndigheten bl.a. få som uppgift att genom utvärdering,
uppföljning och analys förse riksdag och regering med underlag för bedömningar
och beslut samt att utöva tillsyn över att verksamheten vid högskolorna bedrivs
i överensstämmelse med de regler och riktlinjer som lagts fast. Ett viktigt
område för uppföljnings- och utvärderingsansvaret samt tillsynen bör vara
jämställdhetsområdet.
9 Vissa statistikfrågor
Ett viktigt underlag för ett effektivt jämställdhetsarbete är statistik som är
könsuppdelad och lättillgänglig för användarna. I enlighet med förordningen
(1992:1668) om den officiella statistiken (ändrad 1994:1108) skall
individbaserad officiell statistik vara könsuppdelad, såvida inte särskilda skäl
talar emot det.
Verket för högskoleservice (VHS) har huvudansvaret för den officiella
statistiken inom högskoleområdet (SCB för forskningsstatistiken). Motsvarande
uppgift inom det övriga utbildningsområdet har Skolverket. Såsom framgår av den
ovannämnda förordningen skall all individbaserad statistik som ingår i dessa
myndigheters publikationer som huvudregel vara könsuppdelad.
Regeringen vill understryka vikten av att köns-/jämställdhetsaspekter beaktas
vid alla moment i statistikproduktionen, dvs. såväl vid utformning av
mätinstrument som vid analys och presentation. Detta gäller i lika hög grad inom
skolområdet, inklusive den kommunala vuxenutbildningen och högskoleområdet.
I syfte att förbättra det statistiska underlaget på utbildningsområdet när det
gäller könsaspekten avser regeringen förtydliga och komplettera förordningen
(1993:1153, ändrad 1994:1094) om redovisning av studier m.m. vid universitet och
högskolor. Bland annat skall i lärosätenas årsredovisningar ingå könsuppdelade
uppgifter om dekaner och prefekter.
Regeringen avser även att inom internationella organisationer som EU, OECD och
UNESCO verka för att kön införs som en variabel vid utvecklingen av de
gemensamma klassifikationssystemen för utbildningsstatistik och anknutna områden
för att i största möjliga utsträckning få in könsuppdelade uppgifter från
medlemsländerna.
Sammanfattning av betänkandet Vi är alla olika (Ds 1994:98)
En åtgärdsrapport från arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan om
jämställdhet i skolan som en pedagogisk fråga och ett kunskapsområde.
Framtida behov av kunskap och kompetens kräver jämställdhet i skolan
Skolan har ett viktigt samhällsuppdrag genom att utbilda morgondagens kvinnor
och män. Vad behöver dagens flickor och pojkar för kunskaper för att på bästa
sätt kunna fungera i sina framtida livsroller? En god förberedelse inför
framtiden är att de i skolan får möjlighet att skaffa sig goda baskunskaper inom
olika områden. Den nya skolan som nu genomförs, kommer att ge ökade möjligheter
för flickor och pojkar att få en så bred och ändamålsenlig kompetens som
möjligt. Olika och nya kombinationer måste prövas, så att eleverna inte går ut
skolan med enbart könsrelaterade kunskaper och könsspecifik kompetens.
Jämställdhet som värdegrund och förutsättning för skolans planering
Det aktiva arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män innebär att varje
individ, oavsett kön, skall ha lika tillgång till utbildning och samma
möjligheter att utveckla sina personliga ambitioner, intressen och talanger.
Jämställdhetsmålet finns med i skolans samtliga styrdokument (skollagen,
läroplaner och kursplaner). Detta innebär bl.a. att ansvaret för jämställdhet i
skolan som en pedagogisk fråga och som ett kunskapsområde främst vilar på den
pedagogiska ledningen, men framför allt på de professionella i skolan.
När det gäller läromedlen så speglar dessa inte dagens värderingar, utan de är
fortfarande bärare av det traditionellt kvinnliga och manliga. Det ankommer på
skolan att påverka, ställa krav på och fråga efter läromedel som utgår från
könsskillnader och olikheter i flickors och pojkars utveckling, intressen, behov
och erfarenheter. Det är viktigt att skolan agerar inom detta område så att
förlegade och könsstereotypa läromedel uppdateras eller tas ur produktion.
Dagens skola är inte anpassad till flickors och pojkars gemensamma eller skilda
behov. Den är framför allt inte anpassad för flickor och den ger dessutom
flickor och pojkar ojämlika förutsättningar och villkor för lärande och
kunskapsbildning.
Under nästan trettio år har skolan haft i uppdrag att verka för jämställdhet.
Sett i ett historiskt perspektiv är det inte särskilt lång tid som skolan aktivt
har arbetat för att förverkliga jämställdhetsmålens intentioner. Detta förklarar
till viss del att det ännu återstår mycket att göra.
Könsskillnader, likheter och olikheter som pedagogisk fråga och kunskapsområde
En förutsättning för reell jämställdhet i skolan är fördjupade och breddade
kunskaper och erfarenheter samt en ökad medvetenhet om könstillhörighetens
betydelse i skolan. Arbetet på alla nivåer måste bygga på djup kunskap om
könsskillnader. Det är därför viktigt att jämställdhet betraktas som ett
kunskapsområde och inte som en fråga om attityder och värderingar på individuell
nivå.
Eftersom jämställdheten i skolan är en pedagogisk fråga, innebär det att skolan
skall ta ansvar för val av pedagogiska metoder och läromedel samt ta hänsyn till
och planera utifrån olikheter mellan könen såväl mognads- som kunskapsmässigt.
Arbetsgruppens definition av jämställdhet: "Jämställdhet i skolan innebär att
skolan skall ge flickor och pojkar likvärdiga villkor och förut-sättningar att
upptäcka, pröva, och utveckla sin fulla potential som människa. Detta
förutsätter kunskaper om skillnader, likheter och olikheter mellan könen och
könstillhörighetens betydelse i skolan."
Den innebörd som Arbetsgruppen ger jämställdhet i skolan lyfter fram
skillnaderna, likheterna och olikheterna mellan könen, såväl de kulturella och
sociala som de biologiska.
Enligt skollagen skall alla elever ha lika tillgång till utbildning - oberoende
av kön. En vanlig tolkning är att "oberoende av kön" innebär att skolan skall
bortse ifrån kön. En konsekvens av detta är att det aktiva jämställdhetsarbetet
i skolan har utgått från att flickor och pojkar skall behandlas som om
könstillhörighet inte har någon betydelse, dvs. att flickor och pojkar skall
behandlas lika. Att aktivt bortse från könsskillnader och olikheter innebär att
skolan förhåller sig könsneutral och att eleven som begrepp innefattar båda
könen och hanteras könsneutralt.
Skolan skall beakta och utgå ifrån könsskillnader och olikheter mellan könen.
Detta innebär att "likabehandlingsprincipen" mellan flickor och pojkar inte kan
gälla. Både det kvinnliga och det manliga hos båda könen måste bejakas för att
flickor och pojkar skall få möjlighet att utveckla sin personlighet, utan
begränsningar för vad som av tradition anses som kvinnliga och manliga
egenskaper och domäner.
De dominansförhållanden som finns mellan kvinnor och män i samhället
återspeglar den kunskap som pojkar och flickor får i skolan. Ett mönster som
skolan fostrar in dem i. Emellertid har familjen ansvar för den huvudsakliga
fostran men skolan har dock "aktiv" del i dominansprocessen genom att den
fostrar pojkar och flickor in i tradionella mansroller och kvinnoroller.
Om arbetet med jämställdhet i skolan skall ge resultat, måste könsspecifika
skillnader och könsrelaterade olikheter utgöra en reell planeringsgrund som
överensstämmer med skolans värdegrund och övergripande målsättning. Skolan kan
därför inte betraktas, planeras och organiseras som en könsneutral arbetsplats -
varken för elever eller lärare. Könstillhörigheten har således inte enbart
betydelse för undervisningens innehåll, planering och genomförande. Den har
dessutom betydelse för vilket utrymme och inflytande flickor och pojkar har över
inlärningssituation, prestation, uppnådda resultat och arbetets bedömning.Som
pedagogisk fråga innebär jämställdhet att skolan skall planera och organisera
sin verksamhet så att den svarar mot flickors och pojkars olika behov av
kunskaper, fostran och identitetsskapande utifrån den mognads- och kunskapsnivå
de befinner sig på.
Erfarenheter av jämställdhetsarbetet i skolan
En förklaring till att jämställdhetsarbetet inte fått det resultat som
förväntats, är frågans komplexitet och karaktär, bristande legitimitet och låga
status jämfört med andra kunskapsområden. En annan förklaring är att intresset
för insatserna fokuserats på könsfördelningen i olika grupperingar,
utbildningsvägar, valsituationer och yrken. Detta har skett genom att man i
informations- och rekryteringskampanjer i första hand syftat till att förändra
flickorna och deras val. Flickorna har härigenom kommit att definieras som
problemet, medan pojkarnas situation, snedval, villkor och förutsättningar har
setts som mindre intressanta ur jämställdhetssynpunkt.
Idag är antalet flickor på de studieförberedande tekniska och naturveten-
skapliga utbildningarna fler än tidigare. Denna framgång kan bero på att dessa
utbildningar inte i första hand ses som renodlade tekniska utbildningar av
flickorna, utan som allmänbildande och matnyttiga breddutbildningar med stora
valmöjligheter till fortsatta studier inom skilda områden.
Frågan om val och intresse sammanhänger inte enbart med samhällets attityder,
utan också med skolans möjligheter att undervisa och stimulera eleverna på deras
egna villkor och genom att beakta könstillhörigheten.
Jämställdheten har för skolans del även varit kopplad till utbildningsfrågor ur
ett arbetsmarknadsperspektiv. Genom sin anknytning till arbetslivet och de
vuxnas värld har jämställdheten i skolan till stor del kommit att handla om
personalpolitiska frågor. Visserligen är jämställdhet en viktig personalpolitisk
fråga, men den får inte blandas ihop med jämställdhet i skolan som en pedagogisk
fråga.
Mycket av jämställdhetsproblematiken har fokuserats inom problemområdet
"flickor och teknik". Dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) fick redan år 1973 i
uppdrag att utreda problemen inom den naturvetenskapliga utbildningen.
Resultatet blev att man skulle prioritera insatser på låg- och mellanstadiet, på
lärarutbildningarna samt stimulera flera flickor att söka till naturvetenskaplig
och teknisk utbildning. SÖ:s jämställdhetsarbete inriktades också på att
uppmuntra flickor att välja traditionellt manliga utbildningar. Under år 1984
startade många kommuner sommarkurser i teknik för flickor i årskurs 8 och 9 och
idag har sådana sommarkurser genomförts i de flesta av landets kommuner.
Skolverkets uppföljning från år 1993 visar att kurserna varit populära bl.a.
beroende på de "flitpengar" som flickorna fått. Denna kampanj var som
intensivast under 1980-talet och man lyckades höja andelen flickor i tekniska
utbildningar till ungefär 20 procent. Men i slutet av årtiondet vände trenden
och riksgenomsnittet sjönk till 14 procent.
När det gäller den tekniska utbildningen har Högskolan i Luleå alltid haft en
högre andel flickor än övriga tekniska högskolor. Detta beror bl.a. på att man
har en mer "flickvänlig" utbildningsprofil och att man arbetar mer långsiktigt
genom exempelvis Teknikens Hus, som har inriktat sig på praktisk teknik med
kvinnliga handledare.
En rapport från AMS visar att över 25 procent av de 900 flickor som påbörjade
en traditionell "pojklinje" i slutet av 1980-talet avbröt sin utbildning redan
under det första året. Ett starkt skäl till avhoppen är dels lärarnas negativa
attityd gentemot flickor på teknisk utbildning, dels lärarnas oförmåga att lägga
upp och planera sin undervisning utifrån flickornas behov och intressen, vilket
måste ses som ett pedagogiskt problem.
Cirka 500 flickor i hela landet fullföljde utbildningen. Dessa flickor mötte
sedan stora svårigheter när de skulle försöka få jobb inom det område som de
utbildat sig för oberoende av om det var hög- eller lågkonjunktur. Det bör i
detta sammanhang påpekas att de flickor som valt en otraditionell
gymnasieutbildning har högre medelbetyg och större ambitioner än sina manliga
klasskamrater.
Lärarnas krav stämmer inte överens med elevernas förmåga och kunskaper i
naturvetenskap och teknik. För att få barn intresserade av naturvetenskap är bra
lärare den viktigaste enskilda faktorn. Lärarens kompetens har stor betydelse
för elevernas fortsatta utbildning. Det är således skolans ansvar att ge
kunskaper som inte diskvalificerar något av könen för framtida möjliga val och
livsroller. Flickornas val är dessutom mer än pojkarnas beroende av deras
sociala bakgrund. Undervisningen måste ändras så att den bättre stämmer överens
med flickornas intressen.
Varje människa måste få följa sina egna individuella förutsättningar och
intressen utan att riskera att bli utsatt för ett socialt tryck från om-
givningen, att välja efter tradionellt eller otraditionellt mönster. Det handlar
om att se till individen och att se gränsöverskridande på könsskillnader.
Idag vet vi bl.a.:
- att flickornas avhopp från tradionella pojkutbildningar är stora,
- att kampanjer och information har kortvarig verkan,
- att lärarnas kunnighet i ämnet och pedagogiska kompetens har stor betydelse,
- att en verklighetsanknuten och praktiskt relaterad undervisning i teknik och
naturvetenskap gynnar främst flickor,
- att frågan om val av utbildning och yrke inte enbart har med kön att göra utan
också med flickors (och pojkars) sociala bakgrund.
För skolans och lärarnas del handlar det således om att systematiskt och med
fördjupade kunskaper om könsskillnader och könstillhörighetens betydelse anpassa
inlärningssituationen och de pedagogiska metoderna efter såväl enskilda
individer som kön.
Vad behöver åtgärdas, förändras och utvecklas - på lång och kort sikt
Ansvaret för jämställdhet i skolan som pedagogisk fråga vilar på den pedagogiska
ledningen och på de professionella. För att klara detta krävs kunskap om
flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar. Det räcker inte med att
fortbilda redan verksamma lärare.
Lärarutbildningarna
Arbetsgruppen föreslår att regeringen är ännu tydligare vad gäller målen för
lärarutbildningarna samt tillser att lärarutbildningarna blir mer ändamålsenliga
för att motsvara såväl dagens som morgondagens kompetenskrav.
Detta innebär att utrymme måste ges för kunskap om könsskillnader, likheter och
olikheter och om könstillhörighetens betydelse i skolsammanhang för att därmed
ge lärarna en vidgad och ökad pedagogisk och metodisk kompetens. För att
uppfylla ett sådant krav måste lärarutbildningarna i sina kursplaner redovisa på
vilket sätt jämställdheten kommer att tas upp i utbildningen.
Huvudansvaret för innehållet i lärarutbildningarna ligger på högskolorna, som i
första hand skall ansvara för att lärarnas utbildning svarar mot de krav på
kunskap och behov av kompetens som läroplaner och kursplaner ställer, även
utifrån ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Enligt Arbetsgruppens uppfattning
uppfyller inte nuvarande lärarutbildningar dessa krav. Lärarutbildningarna
behöver därför utvecklas och förändras.
Vid lärarutbildningarna är jämställdhet en sidofråga och hanteras därmed inte
som ett grundläggande kunskapsområde och pedagogisk fråga. Jämställdhet finns
t.ex. inte med som obligatoriskt kunskapsområde. Det är fortfarande möjligt att
välja till eller bort grundläggande kunskaper om könstillhörighetens betydelse i
skolsammanhang.
Det finns emellertid exempel på högskolor som arbetar med att få in
jämställdhet i sin lärarutbildning. En av dessa är Högskolan i Luleå där man
arbetat med ett projekt som heter "Jämställdhet inom förskollärar- och
fritidspedagogutbildningarna". Projektet ingick som en del i det nordiska
treåriga (1992-1994) jämställdhetsprojektet Nord-Lilia, som hade som mål att
stimulera didaktiskt utvecklingsarbete inom lärautbildningarna på
jämställdhetsområdet.
Fortbildningen
Arbetsgruppen anser att fortbildningen bör utvecklas så att den bättre svarar
mot behov och efterfrågan på kunskap och kompetens inom jämställdhetsområdet
enligt den innebörd vi ger jämställdhet i skolan. Därför bör de statliga
fortbildningsmedlen prioritera jämställdhet i skolan som pedagogisk fråga och
pröva, utveckla och utvärdera modeller och strategier som bättre svarar mot
dessa krav genom att:
- Nya modeller prövas som främjar erfarenhetsutbyte mellan skolenheter, som
utgår från den lokala skolverksamhetens behov och som kopplar skolornas och
lärarnas intressen och behov till stöd och insatser av kompetensutvecklande
karaktär. Detta kan ske t.ex. genom nätverksbyggande.
- Nya vägar prövas som underlättar kommunikation och information mellan lärare
och skolor inom landet och internationellt inom detta område. Det kan exempelvis
göras genom s.k. distansutbildning och genom en ökad och breddad användning av
modern informationsteknologi.
Arbetsgruppen konstaterar att det finns ett stort och växande intresse för
kunskap om könsskillnader, likheter och olikheter mellan flickor och pojkar och
om könstillhörighetens betydelse i skolsammanhang.
För att kunna bemöta främst flickors, men också pojkars, behov av kunskap i
naturvetenskap och teknik behöver särskilt grundskollärarnas kunskap och
kompetens inom dessa ämnen radikalt höjas och fördjupas ur ett könsperspektiv.
Fortbildningen behöver därför utvecklas genom att dels söka finna nya vägar,
dels pröva andra modeller för att svara såväl mot lärarnas behov av
kompetensutveckling som mot en växande efterfrågan. Det bör i detta sammanhang
påpekas att fortbildningen ingår som ett led i den strategiska skol- och
ungdomsutveckling som nu äger rum i och med reformeringan av skolan.
Den statliga rektorsutbildningen
Frågan om kvinnligt och manligt ledarskap beaktas i utbildningen. Däremot
behandlas inte flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar och
könstillhörighetens betydelse i skolan.
Den viktigaste uppgiften för rektor är att tillsammans med sin personal,
eleverna och föräldrarna utveckla skolans verksamhet mot en allt högre grad av
måluppfyllelse. Rektor har därmed uppdraget att både leda och utveckla skolan i
riktning mot skol-lagens och läroplanens mål. Jämställdhet i skolan som
värdegrund tillhör ett av skolans viktigaste mål att sträva mot.
Ökat behov av forskning och utveckling om jämställdhet i skolan
En förutsättning för reell jämställdhet i skolan är fördjupade kunskaper och
erfarenheter samt ökad medvetenhet. Arbetet på alla nivåer i skolan måste bygga
på djup kunskap och flickors och pojkars olika förutsättningar och villkor. Det
är därför väsentligt att jämställdhet i skolan betraktas som ett kunskapsområde
och inte som en fråga om enbart attityder och värderingar på indivuell nivå.
Forskning om könsskillnadernas betydelse för skolsituationen bedrivs främst vid
universitetens pedagogiska institutioner. För att få den såväl bredaste som
djupaste kunskapen inom detta område är även annan forskning om kön och
könsskillnader viktig. För att få bättre kunskaper i ämnet behöver vi få veta
mer om t.ex.:
- Flickors och pojkars inlärningsprocesser och om den pedagogiska
inlärningsprocessen i klassrummet utifrån ett könsperspektiv,
- Vad lär flickor och pojkar av varandra och på vems villkor,
- Vad betyder exempelvis kön och social bakgrund för små flickor och små pojkar
och för den pedagogiska verksamheten.
Läroplaner och kursplaner ger skolan nya möjligheter till flexibilitet och
effektivitet
Skolan skall bemöta flickor och pojkar som individer och efter deras behov,
intressen och förutsättningar - inte som könlösa barn och elever. Det gäller för
skolan att se också flickor som individer och inte som en grupp, vilket det
finns tendenser till idag i högre utsträckning än när det gäller pojkar.
Utmaningen för skolan blir därmed att söka finna och pröva "överlappande"
strategier, metoder och modeller som inte generaliserar problemen i
undervisningen och i läroprocessen enbart efter kön.
Den nya läroplanen (Lpo 94) ger nya möjligheter för skolan att organisera sin
skolverksamhet helt utifrån lokala behov, och möjliggör behovsindelade
grupperingar av flickor och pojkar. Skollagen fastslår dessutom att flickor och
pojkar skall ha en likvärdig utbildning.
Hinder som inte längre finns
När det gäller ämnenas introduktion tidsmässigt finns inte längre något som
hindrar att flickor och pojkar exempelvis studerar fysik redan från skolstarten.
Beträffande lärarkompetens och lärarresurser finns det inte längre något som
hindrar att en lärares naturvetenskapliga kompetens och kunnande kommer till
användning även i de lägre årskurserna eller att en lärares specifika kompetens
och kunnande i läs- och skrivinlärning också kommer främst pojkar, men även
flickor, till godo i de högre årskurserna.
Kompetens skall kopplas till ämnes och ämnesdidaktiskt kunnande och till
konsten att motivera och lära såväl flickor som pojkar att lära och att veckla
hela sin potential som människa.
Behov av ökad flexibilitet utifrån könstillhörighet
Arbetsgruppen förslår att intagningen till det första skolåret görs flexiblare.
En sådan åtgärd skulle dels minska spännvidden åldersmässigt mellan individer av
lika och olika kön, dels skulle skolstarten avdramatiseras. För att detta skall
bli möjligt krävs en ändring av skollagen.
Det är dags för skolan att gå ifrån grupperingen av flickor och pojkar efter
kronologisk ålder. Den hårda ålderfixeringen i skolan hämmar främst flickornas
möjligheter att utvecklas och skaffa kunskaper i sin egen takt. Men även för
pojkarna innebär det nackdelar. En del pojkar skulle må bättre av
att mogna ytterligare innan de börjar skolan. Barnen skulle med en flexiblare
intagning inte behöva vänta ett helt år utan kunna börja t.ex. ett halvår
tidigare.
Det kan vålla skolan problem att hantera vissa skillnader och olikheter högre
upp i årskurserna inom ramen för sin egen verksamhet. Flickor kommer t.ex. i
allmänhet in i puberteten två år tidigare än pojkar. Det gäller här att
grundskolan aktivt arbetar med att finna goda pedagogiska lösningar för varje
enskild flicka och pojke. De nya styrdokumenten för skolan i form av läroplaner
och kursplaner är konstruerade så att de lämnar ett stort innehållsligt utrymme
för planeringen på enskilda skolor. Bakom "mål att sträva mot" ligger tanken att
det inte skall finnas något "tak" för den enskilda flickans respektive pojkens
utveckling inom de olika ämnena. Inom den vida ram, som t.ex. de nationella
kursplanerna för grundskolan ger, borde det vara möjligt att åstadkomma sådana
anpassningar och fördjupningar av ämnen att de tillgodoser varje flickas och
pojkes behov.
____________
Betänkandet Vi är alla olika (Ds 1994:98) har remitterats till Socialstyrelsen,
Statens skolverk, Statens Institut för handikappfrågor i skolan,
Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Lärarhögskolan i Stockholm, Uppsala
universitet, Högskolorna i Falun/Borlänge, Gävle/Sandviken och Örebro,
Linköpings universitet, Lunds universitet, Högskolorna i Kalmar, Kristianstad
och Växjö, Göteborgs universitet, Högskolan i Karlstad, Umeå universitet,
Högskolan i Luleå, Mitthögskolan, Stockholms stad, Södertälje kommun,
Sundbybergs stad och till Tierps, Uppsala, Eskilstuna, Trosa, Norrköpings,
Söderköpings, Nässjö, Gislaveds, Ljungby, Växjö, Hultsfreds, Gotlands,
Karlskorna, Hässleholms, Åstorps, Lunds, Ystads, Göteborgs, Tjörns, Alingsås,
Vårgårda, Lidköpings, Skövde, Arvika, Bengtsfors,Hällefors, Karlskoga, Sala,
Borlänge, Sandvikens, Sundsvalls, Bräcke, Umeå, Dorotea, Luleå och Överkalix
kommuner samt till Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lärarnas
Riksförbund, Lärarförbundet, Sveriges Skolledarförbund, Riksförbundet Hem och
Skola, Elevorganisationen i Sverige, Läromedelsförfattarnas Förening och
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter.
Sammanfattning av betänkandet Kartläggning och utvärdering av
jämställdhetsprojekt inom universitet och högskolor (Ds 1994:130)
Betänkandet omfattar en kartläggning och utvärdering av de jämställdhetsprojekt
som sedan 1985 bedrivits vid universitet och högskolor.
Kartläggning och utvärdering
Sedan 1985 har vid universitet och högskolor bedrivits cirka 950
jämställdhetsprojekt. Projekten omfattade beskrivningar av jämställdhetsläget,
analyser av orsakerna till bristande jämställdhet och åtgärder i syfte att nå
bättre förhållanden. Utredningen analyserar hinder för jämställdhet och ger
förslag till åtgärder.
Ett hinder för att integrera jämställdhetsarbetet i högskolans verksamhet
sammanhänger med att jämställdhet hittills främst uppfattats som en
rättvisefråga. Därigenom drivs det företrädelsevis av kvinnor som själva har
erfarit vad ojämställdhet innebär. Rättvisa är en grundläggande princip i en
demokratisk tradition, därför förnekar ingen att jämställdhet skall bedrivas.
Men varken kvinnor eller män ser de nyttovärden som jämställdhet ger och
engagerar sig därför inte aktivt - speciellt som vägen dit kan innebära
omfördelning av makt.
Om jämställdhet skall få genomslag i hela verksamheten måste nyttoaspekterna
synliggöras. Genusforskningen[4] har visat hur kvinnor och män utvecklar olika
synsätt som kan ge upphov till en kreativ dialog i högskolans forskning och
undervisning.
Åtgärderna som utredningen föreslår framhåller jämställdhetens nyttoaspekt.
Högskolans jämställdhetsarbete är viktigt för alla för att högskolorna till
fullo skall kunna utnyttja den kvalitetspotential som finns i en jämbördig
samverkan mellan könen. Jämställdhetsarbete är således inte en kvinnofråga.
Förståelse av den könsbetingade kunskapens värde leder till jämställdhet
Forskning och undervisning som tar in genusaspekter förekommer både inom
högskolans institutioner och inom intresseföreningar som bildats av studenter
och lärare. Här spelar centra/fora för kvinnoforskning en viktig roll genom att
de medverkar i ungefär hälften av högskolans genuskurser och i en tredjedel av
seminarierna kring genusfrågor. Genomslagskraften begränsas dock av att dessa
kurser/seminarier sällan är obligatoriska. Insikten når därför endast dem som
har intresse och avsätter tid för att delta. Många beslutsfattare och handledare
har en annan prioritering och blir därför inte delaktiga i genusdiskussioner som
annars kunde öka deras kompetens.
Utredningen ger flera förslag till att nyttiggöra genuskunskapen och ge den
högre status, genom:
inrättande av parallellprofessurer med genusperspektiv i ämnen där forskningen
har potential att berika ämnesområdets problemställning,
stöd till centra/fora för kvinnoforskning samt till nätverk som bildats mellan
kvinnliga studenter och lärare,
att fakultetsnämnder regelbundet arrangerar möten där genuskunskap förmedlas
till forskarhandledare och andra lärare,
diskussioner om genuskunskapens roll för ledarutveckling förs upp på
dagordningen för prefektmöten.
Jämställdhetsplaner kan vara ett aktivt instrument för kvalitetsutveckling
Nyttan av att integrera genusforskning/genuskunskap i högskolans verksamhet
består i möjligheterna att få en jämbördig dialog mellan företrädare för olika
forskningsperspektiv. Jämställdhetsarbetet spelar här en betydelsefull roll om
det skapar en positiv attityd till likaberättigande. För att så ska ske måste
högskolans ledning tydliggöra sitt stöd för jämställdhetsarbetet och utnyttja
jämställdhetsplaner som ett led i högskolans strategiska planering. För att
underlätta detta:
att Svenska Akademiska Rektorskonferensen (SAR) och de Nya Högskolornas
Rektorskonvent (NHR) tar upp konkreta diskussioner som visar hur jämställdhet
infogas som en definierad faktor i högskolans kvalitetsutvecklingsprogram,
att högskolans ledning, rektorer, prefekter och andra arbetsledare ger
jämställdhetsarbetet en framträdande roll i organisationen genom att utse
jämställdhetskommittéer, handläggare, ombud etc. som får befogenheter att
självständigt driva jämställdhetsarbetet inom fastställda ramar med tillgång
till egen budget och med rapporteringsskyldighet till styrelsen,
att högskolornas centrala grupper för jämställdhetsfrågor (kommittéer, råd
etc.) regelbundet inbjuder de som har hand om det dagliga jämställdhetsarbetet,
till möten för erfarenhetsåterföring,
att ledningen ger personalchefer, jämställdhetshandläggare etc. i uppdrag att
förmedla högskolans jämställdhetspolicy vid personalutbildning samt vid
introduktion av nyanställda och nytillträdda förtroendevalda,
att Utbildningsdepartementet skärper kraven på jämställdhetsplaner som rör
undervisning och forskning, speciellt vad avser behovet av konkreta
målformuleringar och regler för utvärdering,
att JämO tilldelas resurser att utvärdera hur högskolans jämställdhetsplaner
används som strategiskt instrument för högskolans strategiska planering av
jämställdhetsinsatser.
Riktade insatser
Ovan har två vägar till jämställdhet skisserats, dels den som vitaliserar
högskolans verksamhet genom att stödja genusforskning och sprida genuskunskap,
dels den som skapar positiva attityder till jämställdhet genom att ledningen
engagerar sig aktivt och utvecklar jämställdhetsplanen som ett aktivt
instrument. Båda dessa vägar leder till förståelse för genuskunskapens värde.
Denna förståelse ger förutsättningar för jämbördig samverkan mellan könen.
Utredningen har vidare analyserat behov av direkta insatser på fyra områden:
snedfördelningen i ungdomars utbildningsval som leder till en könssegregerad
arbetsmarknad,
sned könsbalans i högskolans hierarki som leder till att manliga värderingar
har prioritet vid val av forsknings- och utvecklingsprojekt och försvårar ett
kreativt utnyttjande av den resurs som genusskillnader utgör,
könsrelaterad lönesättning som leder till konflikter mellan könen,
könskränkande särbehandling (såsom sexuella trakasserier) som försämrar
arbetsklimatet.
Snedfördelningen i ungdomars utbildningsval
Snedfördelningen i ungdomars utbildningsval sammanhänger bl.a. med de förebilder
som ungdomar möter under sin skoltid. Det låga antalet manliga lärare i
förskolan och grundskolan medför att pojkar saknar förebilder som motiverar dem
till lärarutbildning. Flickor möter desto fler förebilder som visar dem att
undervisning är ett kvinnligt yrke. Detta förstärks av att lärare och
syo-konsulenter har liten erfarenhet av otraditionella val. Därför kan de inte
komplettera sina roller som förebilder för flickorna med information om
okonventionella utbildningsval.
För att nå en jämnare könsfördelning behövs åtgärder som innebär;
att lärarutbildningen integrerar genuskunskap i alla ämnen,
att lärare inom skolans alla stadier samt syo-konsulenter och andra rådgivare
erbjuds fortbildning i ämnen som är aktuella för ungdomars utbildningsval,
att fakulteter med sned könsfördelning bland studenterna medvetet riktar
rekryteringsåtgärder mot det underrepresenterade könet och visar att
utbildningen är meningsfull både för män och kvinnor. Det innebär att ungdomarna
måste få veta att undervisningsmetodik och läromedel anknyter till såväl manliga
som kvinnliga referensramar och att utbildningen ger önskad kompetens.
Med hänsyn till oron för att krympande ungdomskullar fram till sekelskiftet
skall medföra brist på tekniker är det angeläget att fler kvinnor söker teknisk
utbildning - inte bara som begåvningsreserv utan snarare som begåvningsresurs.
Utvärderingar av de tekniska högskolornas/fakulteternas rekryteringsinsatser
visar på behovet av långsiktigt hållbara åtgärder. För att utveckla effektiva
insatser föreslås:
att regeringen ger stöd till ett forum för kvinnor i teknik där kvinnliga
tekniker kan samarbeta med näringslivet och med högskolans olika fakulteter i
syfte att systematisera relevant genuskunskap och arbeta fram strategiska
rekryteringsåtgärder,
att jämställdhetsansvariga i kontakt med yrkeslivsrepresentanter utvecklar
mentorprogram som ger näringslivet insikt om kvinnors kompetens och visar
kvinnor att det lönar sig att söka till teknisk utbildning.
Könsobalansen i högskolans hierarki
Könsobalansen i högskolans hierarki sammanhänger med det manliga
tolkningsföreträdet och bibehålls genom att män väljer män till olika uppdrag.
Av tradition har män haft inflytelserika positioner och samarbetat med andra
män. Det innebär inte att män medvetet väljer bort kvinnor för högre tjänster.
Selektionen sker tidigare. Genom att många män är omedvetna om genusskillnader
utgår de ifrån att manliga synsätt är allsmäktiga. De ser då inte den fördel som
ligger i att stödja kvinnliga adepter. Därigenom minskar kvinnors möjligheter
att föra in annorlunda synsätt i utbildning och forskning och därigenom berika
högskolans kreativitet.
Avgörande för att den hierarkiska obalansen ska minska är att fler kvinnor
rekryteras till forskning. Behovet av nätverk och av handledning för handledare,
d.v.s. förmedling av genuskunskap framhålls i betänkandet. Viktigare insatser
är:
att parallellprofessurer med genusperspektiv stöds,
att nätverk och centra/fora för kvinnoforskning stöds,
att genuskunskap förmedlas.
Fler kvinnor på högre tjänster uppnås först då en allsidig bedömning av såväl
manliga som kvinnliga sökande sker inom sakkunniggrupper och
tjänsteförslagsnämnder. Eftersom en stor del av professorerna och många lektorer
går i pension vid sekelskiftet finns en unik möjlighet att snabbt åstadkomma
förbättringar genom;
att regeringen ger fortsatt stöd till högskoleadjunkters forskarutbildning med
särskild inriktning mot kvinnliga adjunkter,
att reglerna för val av sakkunniga och tillsättning av tjänsteförslagsnämnder
ändras i syfte att öka dessa gruppers möjligheter att göra en allsidig bedömning
av sökandes kompetensprofiler även den del som omfattar genuskunskap.
Könsrelaterad lönesättning
Könsrelaterad lönesättning anses - av kartläggningen att döma - inte vara ett
stort problem inom forskar- och lärarkåren. I och med att den individuella
lönesättningen blir allt vanligare har orsakerna till löneskillnader börjat
analyseras och bl.a. hänförts till otidsenlig arbetsvärdering. Därför föreslås
att regeringen ger fortsatt stöd till utveckling av arbetsvärderingssystem som
är anpassade till högskolans verksamhet och leder till könsneutral lönesättning.
Sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier, dvs. ovälkomna verbala eller handgripliga sexuella
handlingar, har fått stor uppmärksamhet under senare år. Som orsak till
trakasserierna har hänförts att högskolans kultur försvårar samverkan mellan
kvinnor och män. Flera universitet och högskolor har utarbetat åtgärdsprogram
för att förebygga och motverka sexuella trakasserier. Ännu finns ingen redovisad
utvärdering som ger anledning att föreslå andra jämställdhetsprogram än de som
nu prövas. Däremot finns anledning att vidga arbetet till samtliga högskolor
genom att regeringen uppdrar åt högskolan att förebygga och motverka förekomsten
av sexuella trakasserier.
Jämställdhet går att värdera ekonomiskt
Genom att anlägga ett ekonomiskt synsätt på jämställdhet skulle mycket kunna
vinnas. Medvetenhet om att bristande jämställdhet även har ekonomiska
konsekvenser är viktig, inte minst när universitet och högskolor måste anpassa
sig till snävare ekonomiska ramar.
I rapporten beskrivs olika typer av kostnadsberäkningar för att få fram bra
beslutsunderlag. Risken finns dock att en övervärdering sker av vad som går att
kvantifiera, något som måste beaktas i användandet av kvantitativa termer på
kvalitativa data.
Rapporten visar även att jämställdhetsinsatser riktade mot studenter kan vara
lönsamma. Om t.ex. en jämställdhetskurs ökar 20 studenters motivation[5] för
studierna med 10 procent[6] och den ökade motivationen kvarstår under två och
ett halvt år, ger den ökade prestationen hos dessa 20 studenter ett bidrag till
verksamheten på 140 000 kronor. Det lönar sig således att vårda sina resurser.
En förutsättning för att kunna kontrollera måluppfyllelsen är att det görs
ändamålsenliga utvärderingar av verksamheten. En modell för utvärdering, som
bygger på principen om regelbunden återkoppling, presenteras i rapporten. Med
hjälp av den kan verksamheten fortlöpande förbättras.
**Fotnot**
[4] Kvinnor och män utvecklar skilda
"genus" (skilda sociala kön) som
sammanhänger med att det biologiska
könet påverkar hur flickor och
pojkar bemöts av sin omgivning, får
olika förebilder och utvecklar
könsrelaterade referensramar.
Genusforskningen har visat att detta
förhållande ger upphov till skilda
perspektiv på forskningens
problemställningar och på
undervisningens utformning.
[5] Ett resultat som bl.a.
framkommit i utvärderingar av KTHs
mentorprogram.
[6] Dvs. de ökar sin årsprestation
från 80 procent till 90 procent
eller från 32 poäng till 36 poäng.
Tabellbilaga
Tabell 1. Procentandel flickor/kvinnor bland studerande och lärare per område
Tabell 2. Examinerade i grundutbildningen vid universitet och högskolor,
genomsnitt för treårsperioder
Tabell 3. Avlagda doktorsexamina, genomsnitt för treårsperioder
Tabell 4. Andel kvinnor och män som tar doktorsexamen i procent av examinerade
från grundutbildningen
Tabell 5. Könsfördelningen bland lärare inom utbildningsväsendet hösten 1993
Tabell 6. Könsfördelningen bland professorer, lektorer och forskarassistenter
per fakultetsområde, 1990 och 1993
Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Tham
Regeringen beslutar om proposition 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och
män inom utbildningsområdet.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp-bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändring i 1 kap. 2 och 9 §§
skollagen
(1985:1100)