Post 6748 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:165 ·
Ett högskoleverk
Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
Dokument: Prop. 165
Regeringens proposition
1994/95:165
Ett högskoleverk
Prop.
1994/95:165
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 februari 1995
Lena Hjelm-Wallén
Carl Tham
(Utbildningsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9) har regeringen angivit att den
avser att under våren återkomma till riksdagen med förslag som gäller inrättande
av en ny myndighet inom högskoleområdet. Kanslersämbetet, Verket för
högskoleservice (VHS), Överklagandenämnden för högskolan, Högskolans
avskiljandenämnd, Rådet för grundläggande högskoleutbildning och Rådet för
forskning om universitet och högskolor berörs av förändringen. I denna
proposition föreslås att ett högskoleverk inrättas den 1 juli 1995.
Högskoleverket föreslås överta de uppgifter som i dag Kanslersämbetet och Rådet
för grundläggande högskoleutbildning har. Dessa myndigheter föreslås läggas ned
med utgången av juni 1995. Vidare föreslås verket överta de myndighetsuppgifter
som åvilar VHS. De serviceuppgifter gentemot högskolorna som åvilar VHS, dvs.
medverkan vid antagning av studerande, upphandling, juridisk service samt
AU/ADB-service, föreslås så snart det är tekniskt möjligt överföras till ett
statligt helägt bolag med högskolorna som företrädare för staten. Intill dess
behålls VHS med enbart serviceuppgifter. De båda nämnderna föreslås kansli-
mässigt samordnas med Högskoleverket. Rådet för forskning om universitet och
högskolor behålls t.o.m. budgetåret 1997 varefter verksamheten inordnas i forsk-
ningsrådsorganisationen. I propositionen läggs även fram förslag om anslag till
berörda myndigheter för budgetåret 1995/96.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut............... 3
2 Lagtext................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i hög-
skolelagen (1992:1434)................ 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda
vissa examina......................... 5
2.3 Förslag till lag om ändring i skol-
lagen (1985:1100)..................... 6
3 Ärendet och dess beredning................ 8
4 En förändrad central myndighetsstruktur
inom högskoleområdet...................... 9
4.1 Bakgrund och regeringens förslag...... 9
4.2 Samlad hantering av närliggande verk-
samheter.............................. 14
4.3 Mer renodlade roller.................. 14
4.4 Nationell förvaltningsnivå............ 16
4.5 Högskoleverket........................ 18
4.5.1 Uppföljning och utvärdering..... 18
4.5.2 Tillsyn......................... 20
4.5.3 Bevakning, analyser, utredningar 21
4.5.4 Prövning av kvalitet och
examensrätt..................... 21
4.5.5 Internationella frågor.......... 24
4.5.6 Information..................... 25
4.5.7 Medelsfördelning................ 25
4.5.8 Samordning...................... 26
4.5.9 Chefsutveckling m.m............. 26
4.5.10 Högskoleprovet................. 26
4.5.11 Övrigt......................... 26
4.5.12 Årlig rapport m.m.............. 27
4.5.13 Ledningsform för Högskoleverket 27
4.6 Överklagande m.m...................... 27
5 Övergångsfrågor........................... 28
6 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96...... 29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 februari 1995........................... 33
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
4. godkänner att ett högskoleverk inrättas den 1 juli 1995,
5. godkänner att ett statligt helägt servicebolag med högskolorna som
företrädare för staten bildas enligt senare beslut av regeringen,
6. godkänner att Verket för högskoleservice ombildas till en uppdragsmyndighet
den 1 juli 1995,
7. bemyndigar regeringen att besluta om nedläggning av Verket för
högskoleservice,
8. godkänner att Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning
läggs ned med utgången av juni 1995,
9. till Högskoleverket för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 240 000 000 kronor,
10.till Verket för högskoleservice, uppdragsverksamhet, för budgetåret 1995/96
under åttonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kronor,
11.till Rådet för forskning om universitet och högskolor för budgetåret
1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
12 149 000 kronor.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 11 § högskolelagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
11 §
Regeringen föreskriver Regeringen föreskriver
vilka examina som får vilka examina som får
avläggas vid hög- avläggas. Högskoleverket
skolorna. beslutar om vid vilka
högskolor dessa examina
får avläggas. Regeringen
föreskriver dock om vilka
examina som får avläggas
vid Sveriges
lantbruksuniversitet.
_________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. De föreskrifter om vid vilka högskolor, med undantag av Sveriges
lantbruksuniversitet, en viss examen får avläggas som regeringen har meddelat
före ikraftträdandet och som träder i kraft senast den 1 juli 1995 skall
fortsätta att gälla till dess Högskoleverket beslutar om något annat.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda
vissa examina
Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda
vissa examina skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Tillstånd att utfärda examina lämnas av regeringen.
Innan beslut fattas i Innan beslut fattas i
tillståndsfrågor skall tillståndsfrågor skall
yttrande inhämtas från yttrande begäras in från
Kanslersämbetet. Högskoleverket.
7 §
Ett tillstånd att utfärda examina får återkallas, om de krav som uppställs i
2 eller 3 § inte är uppfyllda. Detsamma gäller om sådana villkor som har ställts
upp med stöd av 4 § inte iakttas eller om utbildningsanordnaren inte iakttar sin
skyldighet enligt 5 § att medverka i uppföljning och utvärdering av
utbildningen.
Beslut om återkallelse Beslut om återkallelse
av tillstånd fattas av av tillstånd fattas av
regeringen efter fram- regeringen efter
ställning av Kansler- framställning av
ämbetet. Innan Kansler- Högskoleverket. Innan
ämbetet gör en sådan Högskoleverket gör en sådan
framställning skall framställning skall
utbildningsanordnaren utbildningsanordnaren ha
ha givits tillfälle getts tillfälle till
till rättelse. rättelse.
________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.3 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 4 a §§ skollagen (1985:1100)[1] skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §[2]
För att få anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbe-
gränsning skall den sökande dels behärska svenska språket, om det inte finns
synnerliga skäl att medge annat, dels ha nödvändiga insikter i de föreskrifter
som gäller beträffande det offentliga skolväsendet, särskilt de föreskrifter som
anger målen för utbildningen, dels också uppfylla ett av följande krav:
1.Sökanden har genom- 1.Sökanden har genomgått
gått svensk lärarut- svensk lärarutbildning
bildning med huvud- med huvudsaklig
saklig inriktning mot inriktning mot den
den undervisning an- undervisning
ställningen avser eller anställningen avser eller
en därmed jämställd därmed jämställd
lärarutbildning i lärarutbildning i ett
ett annat nordiskt land annat nordiskt land
eller ett annat land eller ett annat land som
som tillhör Europeiska tillhör Europeiska
frihandelssamman- frihandels-
slutningen eller Euro- sammanslutningen eller
peiska gemenskaperna. Europeiska unionen.
2. Sökanden har 2. Sökanden har genomgått
genomgått annan annan högskoleutbildning
högskoleutbildning som som av Högskoleverket
av Verket för förklarats i huvudsak
högskoleservice motsvara sådan
förklarats i huvudsak lärarutbildning som avses
motsvara sådan lärarut- under 1.
bildning som avses
under 1.
Om det saknas sökande som uppfyller kraven enligt 1 eller 2, men det finns
särskilda skäl att anställa någon av de sökande utan tidsbegränsning, får sådan
anställning ändå komma till stånd, ifall den sökande har motsvarande kompetens
för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att
anta att sökanden är lämpad att sköta undervisningen.
4 a §[3]
Beslut av Verket för Beslut av Högskoleverket
högskoleservice i i ärenden som avses i 4 §
ärenden som avses i 4 § första stycket 2 får inte
första stycket 2 får överklagas.
inte överklagas.
___________________
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2.En sådan förklaring som Verket för högskoleservice lämnat enligt 2 kap. 4 §
första stycket 2 i dess äldre lydelse skall gälla också efter ikraftträdandet.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1991:1111.
[2] Senaste lydelse 1993:326.
[3] Senaste lydelse 1994:152.
3 Ärendet och dess beredning
Verket för högskoleservice (VHS) har bl.a. i sin fördjupade anslagsframställning
för budgetåren 1994/95 och 1995/96 påtalat de problem som varit förenade med
verkets dubbla roll att ha uppgifter för regeringen och riksdagen å ena sidan
(myndighetsuppgifter) och uppdrag från universitet och högskolor å andra sidan
(serviceuppgifter). Mot bakgrund härav uppdrog regeringen åt VHS den 2 juni 1994
att i samverkan med Svenska Akademiska Rektorskonferensen (SAR) och De Nya
Högskolornas Rektorskonvent (NHR) göra en förstudie rörande förutsättningarna
för förändrade styrformer m.m. av VHS service till universitet och högskolor. I
en rapport som redovisades till regeringen i september 1994 föreslogs en ny
organisation för VHS serviceuppgifter.
Genom regeringsbeslut den 22 december 1993 tillkallades en särskild utredare
med uppgift att göra en uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform
(dir. 1993:143). Utredarens (RUT 93) uppgift är att studera hur den nya friheten
och det ökade ansvaret som kännetecknar reformen utnyttjats av universiteten och
högskolorna under treårsperioden 1993/94-1995/96.
Genom tilläggsdirektiv den 27 oktober 1994 uppdrog regeringen åt den nyss
nämnde utredaren att analysera myndighetsstrukturen inom universitets- och
högskolesektorn. I tilläggsdirektiven framhölls att förändringarna inom
högskoleområdet medfört en rad problem både för de studerande och för
universiteten och högskolorna. I uppdraget ingick bl.a. att pröva om ytterligare
uppgifter kan delegeras från regeringen till myndighetsnivån och över huvud
taget vilka uppgifter som bör fullgöras av en central myndighet.
Med anledning av de nämnda tilläggsdirektiven till RUT 93 anmälde regeringen i
budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9, s. 110) sin avsikt att under
våren återkomma till riksdagen med förslag som gäller inrättande av en ny
myndighet inom högskoleområdet. Regeringen föreslog i avvaktan därpå oförändrade
anslag till Kanslersämbetet, Verket för högskoleservice, Överklagandenämnden för
högskolan, Rådet för grundläggade högskoleutbildning samt Rådet för forskning om
universitet och högskolor.
RUT 93 överlämnade den 13 januari 1995 betänkandet (SOU 1994:153) Ett nytt
högskoleverk. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissynpunkterna kan erhållas från Utbildningsdepartementet (dnr U95/80/UH).
I en skrivelse till regeringen har Svenska Akademiska Rektorskonferensen och
Nya Högskolornas Rektorskonvent hemställt att regeringen medger att
serviceuppgifter för högskolorna avseende samordnad antagning, upphandling,
juridisk service samt service i fråga om ADB och administrativ utveckling får
bedrivas i form av ett statligt helägt servicebolag (aktiebolag). Universitet
och högskolor skall därvid företräda staten som ägare. Bolaget skall inte
anförtros myndighetsutövning. I skrivelsen nämns även att de båda
rektorsorganisationerna har enats om att bilda ett gemensamt förbund, Svenska
Högskoleförbundet (SHF).
Regeringen lägger i propositionen fram förslag dels om den centrala
myndighetsstrukturen, dels i anslagsfrågorna.
4 En förändrad central myndighetsstruktur inom högskoleområdet
4.1 Bakgrund och regeringens förslag
Genom 1993 års universitets- och högskolereform gavs universiteten och
högskolorna stor frihet bl.a. när det gäller studieorganisation, utbildnings-
utbud, antagning av studenter och disposition av resurser. En ny examensordning
och ett nytt resurstilldelningssystem infördes. Den ökade friheten skall
stimulera till nytänkande, kvalitet och effektivt utnyttjande av resurser. Inom
vida ramar har universiteten och högskolorna inte bara en rätt att besluta om
utbildningsutbudet utan också skyldighet att genom en ständig pågående
omprioritering förnya och utveckla den utbildning som erbjuds.
Den ordning som infördes för universitet och högskolor harmonierar med det
styrsystem som generellt gäller för statliga myndigheter. Mål och uppdrag etc.
ges i myndighetsinstruktioner och regleringsbrev av regeringen. Myndigheterna
svarar för sin verksamhet och dess utveckling inför regeringen i
årsredovisningar, anslagsframställningar och, i förekommande fall, särskilda
rapporter.
Den centrala myndighetsstruktur som infördes i samband med 1993 års reform
utformades så att högskolorna blev direkt underställda regeringen.Med hänvisning
till de krav som en från staten mer fristående högskola ställer presenterade
regeringen under hösten 1991 förslag till riksdagen om förändringar av den
centrala myndighetsstrukturen inom högskolesektorn (prop. 1991/92:76).
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och Utrustningsnämnden för universitet
och högskolor (UUH) lades ned med utgången av juni 1992. Två nya myndigheter
bildades den 1 juli 1992: Verket för högskoleservice (VHS) och ett
utvärderingssekretariat som senare fick namnet Kanslersämbetet.
VHS har till huvudsaklig uppgift att i enlighet med de uppdrag som lämnas av
regeringen samt av universitet och högskolor
- svara för information i samhället om verksamheten vid universitet och
högskolor
- stimulera intresset för högre utbildning och forskning
- svara för administrativ utveckling
- biträda universitet och högskolor med juridisk rådgivning och service.
Verket skall vidare följa den internationella utvecklingen inom högskoleområdet
och främja det internationella utbytet.
Verket skall också på uppdrag av universitet och högskolor samt andra
myndigheter och inrättningar som har anknytning till verksamheten vid
universitetet och högskolor ha hand om utrustningsplanering och upphandling mot
betalning. Verket får också lämna samma tjänster till andra myndigheter och
inrättningar. Vidare får verket, om det är ändamålsenligt, ingå avropsavtal och
liknande avtal utan särskilt uppdrag. Regeringen bestämmer särskilt om verkets
utrustningsplanering och upphandling i vissa fall.
Verket får utföra andra uppdrag till universitet och högskolor samt åt andra
inrättningar som har anknytning till verksamheten vid universitet och högskolor
eller bedriver liknande verksamhet.
VHS skall särskilt
1. på uppdrag av universitet och högskolor biträda vid antagning av studenter,
2. fullgöra förmedlande och koordinerande uppgifter för internationellt
utbildningssamarbete enligt regeringens bestämmande,
3. svara för bedömningen av utbildningar vid utländska universitet och
högskolor enligt vad som är särskilt föreskrivet,
4. svara för insamling, bearbetning och sammanställning av data om universitet
och högskolor i samarbete med dem.
Kanslersämbetet har till uppgift att granska och främja kvaliteten i
verksamheten vid universitetet och högskolor. Ämbetet skall härvid
1. besluta om utvärderingar av verksamheten vid universitet och högskolor,
begära resurser för dessa samt svara för beställningar av sådana utvärderingar,
2. sammanfatta och publicera resultaten av utförda utvärderingar samt följa upp
de åtgärder som universitet och högskolor vidtar med anledning av dessa,
3. främja utvecklingen av system för att bedöma och säkra kvaliteten i
verksamheten vid universitet och högskolor,
4. stimulera universitet och högskolor att genomföra egna utvärderingar och
bedöma de interna kvalitetssäkrings- och utvärderingssystem som universiteten
och högskolorna utvecklar, samt i övrigt följa upp deras
kvalitetssäkringsarbete,
5. pröva förutsättningarna för universitets och högskolors rätt att utfärda
examina på olika nivåer, och
6. följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde.
Kanslersämbetets verksamhet omfattar dels universitet och högskolor med
offentlig huvudman, dels sådana utbildningar med enskild huvudman som regeringen
erkänt som högskolemässiga och vilkas huvudman enligt författning eller avtal
skall medverka i uppföljningar och utvärderingar av utbildningen.
Den 1 juli 1992 inrättades även Rådet för forskning om universitet och
högskolor och Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Det förstnämnda rådet
har till uppgift att främja och stödja forskning och utvecklingsarbete rörande
universitet och högskolor och särskilt bl.a. fördela medel för forskning och
utvecklingsarbete. Det sistnämnda rådet har till uppgift att främja och stödja
insatser för att utveckla den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och
pedagogiska förnyelse.
Vidare ombildades dåvarande Besvärsnämnden för högskoleutbildning till
Överklagandenämnden för högskolan med uppgift att svara för samtliga
besvärsärenden inom högskolan. Sedan tidigare fanns Högskolans avskiljandenämnd,
som prövar frågor om avskiljande av studerande från utbildning.
Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 inrättas en
ny myndighet, Högskoleverket. Dess uppgift skall
vara att svara för vad som - utifrån de gällande
principerna för styrning av högskolesystemet - är
nationella intressen. Uppgifterna skall svara mot
behov eller intressen hos statsmakterna eller
centrala myndigheter och organ. De skall också
grundas på att statsmakterna har ett ansvar för
att allmänhetens och enskilda individers behov,
intressen och rättigheter blir tillgodosedda. Den
frihet universitet och högskolor fått genom 1993
års reform skall inte påverkas av den förändring
som nu föreslås. Högskoleverkets uppgifter blir
följande:
1.att genom utvärdering, uppföljning och analys ta
fram underlag för statsmakternas bedömningar och
beslut,
2.att på uppdrag av regeringen medverka i förverk-
ligandet av statsmakternas beslut,
3.att främja rättssäkerheten genom att utöva till-
syn över att verksamheten vid högskolorna
bedrivs i överensstämmelse med de regler och
riktlinjer som lagts fast,
4.att bevaka och ta tillvara sektorns intressen i
kontakter och samarbete med företrädare för
andra samhällssektorer,
5.att på uppdrag av regeringen i särskilda fall
fatta beslut eller utfärda föreskrifter,
6.att svara för kvalitetsbedömning av utbildningar,
besluta om offentliga högskolors rätt att ut-
färda
examina samt stödja utvecklingen med avseende på
kvalitet och pedagogik,
7.att befrämja förnyelse och utvecklingsarbete
inom högskolan i syfte att åstadkomma en ständig
kvalitets- och effektivitetshöjning,
8.att vara ett informations- och serviceorgan vad
gäller internationella kontakter bl.a. som
nationellt organ för högskoledelarna av olika
utbildningsprogram inom EU,
9.att betjäna allmänheten och enskilda individer
inom områden som förutsätter nationell överblick
eller samordning och
10.att utföra de uppgifter i övrigt som regeringen
bestämmer.
Ansvaret för att på uppdrag ombesörja VHS nu-
varande serviceuppgifter, dvs. antagning av
studerande, upphandling, juridisk service och
AU/ADB-service, skall snarast möjligt föras över
till ett statligt helägt bolag, med högskolorna
som företrädare för staten. I avvaktan på att
detta kan ske skall VHS roll renodlas till att
avse enbart serviceuppgifterna.
Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande hög-
skoleutbildning läggs ned med utgången av juni
1995.
Överklagandenämnden för högskolan och Högskolans
avskiljandenämnd behålls som egna myndigheter.
Högskoleverket skall svara för nämndernas kansli-
resurser.
Forskningen om högskolan skall i enlighet med
regeringens förslag i budgetproposition 1995 efter
en övergångstid t.o.m. den 31 december 1997 be-
kostas inom den generella forskningsrådsorganisa-
tionen. Rådet för forskning om universitet och
högskolor bibehålls till nämnda tidpunkt.
Utredningens förslag: Samma som regeringens. Utredningen har dock inte
föreslagit något ansvar för Högskoleverket i fråga om utveckling av kvalitet och
pedagogik inom den grundläggande utbildningen utan har föreslagit att en
särskild myndighet, Rådet för kvalitetsutveckling i högskolan, inrättas för i
vart fall en treårsperiod. Den föreslår också att Högskoleverket skall ha ett
ansvar för att stödja forskningen om universitet och högskolor.
Remissinstanserna: En i stort sett enig remissopinion tillstyrker inrättandet
av en ny central myndighet inom högskoleområdet med främsta uppgift att vara
stabsorgan åt regeringskansliet. Vidare instämmer man i utredningens beskrivning
av problemen för Verket för högskoleservice att betjäna både högskolorna med
service och regeringen med vissa myndighetsuppgifter. Den oklara
ansvarsfördelningen har skapat osäkerhet i systemet.
Samtliga remissinstanser delar utredningens synsätt att ansvaret för
uppföljning och utvärdering bör vara samlat för att ge en helhetsbild av
högskolans kvantitativa och kvalitativa utveckling. En stor majoritet ställer
sig positiva till konstruktionen av den nya myndigheten och att den kommer att
få en mer samlade kompetens i högskolefrågor. En samordning anses också leda
till effektivare resursutnyttjande.
Företrädarna för högskolorna är positiva till förslaget att föra över de mer
servicebetonade uppgifterna till en av staten genom universitet och högskolor
ägd organisation. Det finns dock olika meningar om var gränsen går för vilka
uppgifter som kan definieras som serviceuppgifter, och många instanser
efterlyser ytterligare överväganden som kan leda till att ytterligare uppgifter
kan föras över till samverkansorganisationen. KTH anser t.ex. att den uppdelning
som framläggs i utredningen mellan myndighetsuppgifter och serviceuppgifter ej
är genomförbar. Frågor av nationellt intresse för och service till högskolorna
är av den karaktären att de bör förekomma inom både myndigheten och den nya
serviceorganisationen.
Däremot delar Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) inte utredningens
uppfattning när det gäller vilka frågor som kan föras över till en högskoleägd
serviceorganisation. SFS finner det uppenbart att högskolornas intresse i många
fall inte sammanfaller med allmänna intressen och studentintressen.
Flera universitet och högskolor tar upp gränsdragningen mellan uppföljning och
tillsyn.
Förslaget att den nya myndigheten skall ges i uppgift att besluta om
högskolornas examensrätt möts av blandad reaktion från remissinstanserna.
Flertalet tillstyrker förslaget och ser det också som naturligt att myndigheten
beslutar om inrättande av professurer vid högskolor utan fakulteter. VHS,
Uppsala universitet, Göteborgs universitet, högskolorna i Karlstad, Skövde och
Örebro samt Idrottshögskolan anser att beslut om examensrätt är en fråga som kan
få politiska implikationer och därför bör ligga på politisk nivå.
Universiteten och högskolorna betonar att resurserna till högskolorna skall
fördelas via respektive högskolas anslag i ett sammanhang, så att
planeringsförutsättningarna inte rubbas. Endast i undantagsfall bör särskilda
medel fördelas till speciella ändamål och då lämpligen av myndigheten efter
regeringens anvisningar.
När det gäller den mer kontrollerande funktion som den nya myndigheten föreslås
få finns det flera olika meningar. Universiteten och högskolorna betonar i sina
svar vikten av att grundstrukturen i 1993 års högskolereform bevaras och att den
nya myndigheten inte blir en nivå mellan statsmakterna och högskolorna. Särskilt
framhålls vikten av att den direkta kanalen mellan högskolorna och
regeringskansliet när det gäller anslagsframställningarna och den budgetdialog
som utvecklats de senaste åren inte förändras. Samtidigt finns det också en viss
acceptans för att en instans tillser att de regler för högskolornas verksamhet,
som lagts fast från statsmakternas sida följs, och att denna tillsynsuppgift bör
åvila en central myndighet med särskild kunskap om högskolorna. Enligt Uppsala
universitet är naturligt att statsmakterna önskar utöva kontroll av
myndigheternas verksamhet och i egenskap av regeringens expertorgan är det också
naturligt att den nya myndigheten får en kontrollerande funktion men vill också
framhålla att det är nödvändigt att dess arbetsuppgifter och arbetssätt klart
definieras och att arbetsfördelningen mellan myndigheten och RRV blir tydlig.
Mest positiv till att den nya myndigheten får tillsynsuppgifter är SFS som har
sett avsaknaden av tillsyn över det regelverk genom vilket statsmakterna styr
högskolorna mot mål av nationellt intresse, som kanske allvarligaste bristen i
dagens myndighetsstruktur. I en särskild skrivelse till regeringen framhåller
SFS att avregleringen av högskolan ledde till rättsäkerhetsförluster för
studenterna och doktoranderna och föreslår i sin skrivelse att initiativ tas
till en översyn av studenternas situation ur rättssäkerhetsperspektiv.
Remissinstanserna är eniga med utredningen om att det nya verket skall förses
med tillräckliga resurser för att självständigt kunna fullgöra bevaknings- och
utredninguppgifter. Utredningens ställningstagande att det vid nedläggningen av
UHÄ uppstod ett visst tomrum när det gäller dessa uppgifter delas i allmänhet.
Det saknas samlad kompetens och resurser för att ta fram ett samlat underlag för
statsmakternas beslut rörande universitet och högskolor. Det finns ett stort
värde i att analyser och utredningar företas inom ramen för en central myndighet
i stället för inom regeringskansliet, inte minst med hänsyn till det allmänna
intresset av en fri debatt innan politiska ställningstaganden görs. Lunds
universitet anför t.ex. att avsaknaden av en lämplig central myndighet och
ovilja eller oförmåga att följa upp den principiella decentraliseringsideologin
har sammantaget lett till en betydande central styrning av arbetet inom
högskolan.
Det finns en klart dominerande opinion bland remissinstanserna för att stöd
till utveckling av kvalitet och pedagogik för den grundläggande utbildningen på
central nivå bör vara en uppgift för Högskoleverket. Vidare stöder
remissopinionen utredningens förslag att verket skall ha i uppgift att stödja
forskning om universitet och högskolor.
Endast två remissinstanser avstyrker helt en ny myndighet och förespråkar ett
bibehållande av Kanslersämbetet, med en viss förstärkning. Dessa är Högskolan i
Karlskrona/Ronneby och Mälardalens högskola. Kanslersämbetet å sin sida förordar
en uppdelning av de nationella myndighetsuppgifterna på två organisationer eller
myndigheter med klara och tydliga målsättningar. Innehållet hos den ena av dessa
bör innefatta långsiktiga verksamhetsstrategiska funktioner inklusive ut-
värderings-, uppföljnings-, utvecklings- och utredningsuppgifter av
kvalitetshöjande karaktär. Den andra myndigheten bör bl.a. ha operativa
uppgifter av juridisk-administrativ karaktär och nationella serviceuppgifter.
Skälen för regeringens förslag:
4.2 Samlad hantering av närliggande verksamheter
Det är enligt regeringens mening viktigt att undanröja splittringen i den
nuvarande organisationen. Ett tydligt exempel på splittring är att
Kanslersämbetet har ansvar för utvärdering medan allmän uppföljning åvilar VHS.
Det är också en nackdel att huvuddelen av det centrala stödet till kvalitets-
och pedagogisk utveckling inte kan utformas i anslutning till arbetet med
utvärdering och uppföljning. Det bör vara möjligt för verksamheter, som har ett
starkt samband, att samverka med och stödja varandra. Att det kan krävas olika
kompetenser och eventuellt skilda beslutsordningar för olika verksamheter
hindrar inte att verksamheterna bedrivs inom en och samma myndighet. Självfallet
bör den interna organisationen vid myndigheten utformas med hänsyn till de
skilda kraven. Dessutom är det viktigt att så mycket som möjligt samla och ta
till vara både personella och andra resurser som kan utnyttjas för uppgifter
inom olika verksamhetsgrenar. Inom Högskoleverket skapas bättre förutsättningar
för en allsidig behandling av frågor.
4.3 Mer renodlade roller
Den centrala organisationen bör göras mer effektiv genom att å ena sidan
myndighetsuppgifter och å andra sidan uppgifter som till största delen utgör
service till högskolorna inte hanteras inom samma organ. Om högskolorna dessutom
själva tar ett större ansvar för en gemensam serviceorganisation förbättras
möjligheterna till en rationell hantering. Ett arbete med denna inriktning har
inletts av högskolorna i avsikt att bedriva verksamheten inom ett statligt
helägt servicebolag. Regeringen anser att serviceuppgifterna kan överföras till
ett bolag om alla tekniska, ekonomiska och personella förutsättningar
föreligger. Slutlig ställning till bolaget kan tas först sedan ett tillräckligt
underlag redovisats för regeringen. Regeringen återkommer i det följande till
denna fråga (avsnitt 5). Det bör observeras att några förvaltningsuppgifter inte
skall lämnas över till bolaget. Högskolorna kommer således även i fortsättningen
att svara för beslut i t.ex. tillträdesfrågor. Intill dess bolaget kan börja
arbeta med servicefrågorna behöver en fortsatt serviceverksamhet i myndighets-
form finnas. Regeringen anser det var mest praktiskt att VHS intill dess får
fortsätta att fungera som en ren servicemyndighet. Regeringen behöver ett
bemyndigande av riksdagen att fatta beslut om övergången till bolagsform så
snart alla förutsättningar föreligger.
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9, s. 83) erinrat
om att den ökade självständighet som universitet och högskolor fått medför ett
ansvar också för kvaliteten i verksamheten. Det yttersta ansvaret för kvaliteten
och kvalitetsarbetet ligger hos styrelse och rektor. Kvalitetsarbetet måste
genomsyra hela verksamheten.
Eftersom arbetet med att stödja utvecklingen i kvalitativt och pedagogiskt
avseende är en självklar del av högskolans egen verksamhet, är en omprövning av
de centrala insatserna för att stödja sådan verksamhet nu motiverad. Genom
Kanslersämbetets och Rådets för grundläggande högskoleutbildning insatser har
verksamheten också blivit etablerad. Härvidlag kan också Svenska
Högskoleförbundet eventuellt spela en roll. Det redovisade synsättet ligger
bakom det förslag till besparing av 35 miljoner kronor budgetåret 1998 på Rådet
för grundläggande högskoleutbildning som regeringen lagt fram i 1995 års
budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9, s. 85 f.).
Regeringen anser att den kvalitativa och pedagogiska utvecklingen är av så
central betydelse för den grundläggande högskoleutbildningen i sig och för dess
ställning inom högskolan som helhet att ett centralt stöd behövs även
fortsättningsvis. Detta bör - utifrån de erfarenheter som uppföljningen och
utvärderingen ger - ankomma på Högskoleverket. Budgetåren 1995/96 och 1997 blir
en övergångstid under vilken de nationella insatserna bibehålls på nuvarande
nivå. Även därefter kommer resurser för ifrågavarande ändamål att finnas inom
ramen för de medel som tilldelas Högskoleverket.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9, s. 268)
föreslagit att den verksamhet som finansieras av Rådet för forskning om
universitet och högskolor fr.o.m. budgetåret 1998 skall tillgodoses genom stöd
från forskningsorgan som finansierar forskning av liknande slag. Verksamheten
skall därvid vägas mot andra angelägna ändamål inom berörda forskningsområden.
Förslaget innebär en besparing om 8 miljoner kronor på rådets nuvarande medel.
Även om det - som utredningen har påpekat - finns samband mellan forskningen om
universitet och högskolor och utvärderings- och uppföljningsverksamheten bör
enligt regeringens mening ansvar för stöd till forskningsprojekt inte ankomma på
det centrala verket utan på forskningsråd. Däremot bör resultat från
utvärderings- och uppföljningsverksamheten kunna utgöra ett viktigt underlag för
beslut om forskningsprojekt. Även arbetet med kvalitetsstöd och
utvecklingsarbete bör kunna ge uppslag till forskningsprojekt. Frågor om det
framtida ansvaret för att stödja forskning om högskolan avser regeringen att
återkomma till inför budgetåret 1998.
4.4 Nationell förvaltningsnivå
När det gäller problemen med koncentration av frågor till departementet vill
regeringen återge vad utredningen på denna punkt har framhållit:
Det är givet att en dynamisk högskolepolitik måste sätta sin prägel på det
ansvariga departementets arbete, inte minst i samband med övergången till en
ny organisation och ett nytt styrsystem. Självfallet måste också varje
departementsledning kunna utnyttja resurser inom sitt departement för att ta
fram underlag för åtgärder och ställningstaganden. Men inom högskolans område
har de senaste åren nästan alla utredningar och allt arbete med att ta fram
underlag för politiska åtgärder och beslut bedrivits inom
Utbildningsdepartementets ram. Också när arbetet formellt haft kommittéform
har det reellt varit integrerat i departementets löpande verksamhet. Vidare
har medel för en rad olika särskilda ändamål fördelats till högskolorna i
former som inneburit att även beslut av relativt detaljerad karaktär fattats
på den politiska nivån. Även i andra avseenden har departementet blivit mera
operativt. Ett exempel är det omfattande och komplicerade beräkningsarbete,
som det nya resurstilldelningssystemet förutsätter och som i dag måste
fullgöras i departementet.
Internationellt sett är det ingalunda ovanligt att ministerier, som då är av
en helt annan storlek än ett normalt svenskt departement, har omfattande
beslutsbefogenheter och verkställighetsuppgifter. Utvecklingen inom
högskoleområdet strider emellertid mot en svensk förvaltningstradition, som
vi anser vara av stort värde: relativt små departement, som bara hanterar den
direkt politiska berednings- och beslutsprocessen, och fristående centrala
ämbetsverk, som både tar fram underlag till departementen och medverkar i
genomförandet av åtgärder som initierats politiskt. Denna tradition kan
naturligtvis ifrågasättas, men det är vanskligt att - som skedde 1992 för
högskolans del - överge den för en sektor isolerat.
Regeringen delar utredningens uppfattning.
Den koncentration till departementet, som blivit följden, försämrar enligt
regeringens mening förutsättningarna för en öppen och allsidig diskussion och
leder till en onödig centralisering och i viss mån politisering. Regeringen vill
liksom utredningen framhålla betydelsen av att det finns resurser på verksnivån
för att få genomarbetade och allsidigt belysta och hållbara beslutsunderlag. De
statliga universiteten och högskolorna är inte förvaltningsmyndigheter i vanlig
mening och de har därför många särskilda förutsättningar. Statliga regelsystem
behöver således tillämpas, samtidigt som det är nödvändigt att vid
förändringsarbete tillräckligt kunna belysa behoven av en anpassning av olika
generella system till högskolornas särskilda förutsättningar.
Det bör även framhållas att behovet av utvärderingar, uppföljning och analyser
som underlag för statsmakternas beslut är mycket stort inom ett sådant område
som högskolan. För detta behövs en samlad och långsiktig kompetensuppbyggnad för
högskolans del även på den centrala nivån, där man också har möjlighet att
samverka med andra samhällssektorer.
Utvärderingar, uppföljningar och analyser fyller dessutom en viktig funktion
för att kunna befrämja den högre utbildningens och forskningens kvalitet och
förnyelse.
Det behövs vidare en tydligare funktion på den nationella nivån när det gäller
att bevaka och främja allmänhetens och enskilda individers intressen. Det kan
gälla sådant som informations- och upplysningsverksamhet men även konkreta
frågor, t.ex. sådana som rör antagning av studerande till
högskoleutbildningarna. Den frihet som högskolorna fått är ett värdefullt
instrument för deras utveckling och effektivitet. Den risk som finns för att
individer kan komma i kläm får dock inte negligeras. Rättssäkerheten bör
stärkas.
Regeringen konstaterar att riksdagens revisorer i ett förslag till riksdagen
(förs. 1994/95:RR9) har utvecklat sin syn på skilda tillsynsfrågor. Därvid
uppmärksammas behovet av aktiv och oberoende tillsyn inom skilda
verksamhetsområden. Avreglering, decentralisering och delegering fordrar enligt
revisorernas mening ökad kontroll från statsmakternas sida. Förutsättningarna
för tillsyn måste särskilt beaktas i samband med omorganisationer och ändrade
ansvarsförhållanden.
Vidare har riksdagens revisorer, efter att ha tagit del av RUT 93:s förslag, i
sin förstudie (1994/95:5) Högre utbildning förutsatt att den föreslagna
myndigheten kommer att ha ett tillsynsansvar och att detta också anges i
myndighetens instruktion.
Regeringen anser således att det är angeläget att reformera den centrala
myndighetsstrukturen på högskoleområdet. Den svarar f.n. inte mot de krav som
från nationell utgångspunkt bör ställas på den. Såväl statsmakterna som
högskolorna, allmänheten och enskilda individer behöver ett bättre stöd av organ
som har förutsättningar att hantera gemensamma uppgifter inom högskoleområdet.
Det finns även ett behov hos andra samhällssektorer att få tillgång till en
myndighet som är en samarbetspartner för den samlade högskolesektorn.
Den ökade frihet som högskolorna fått att organisera och genomföra sin
verksamhet löper risk att på sikt ifrågasättas, om inte samhällets och enskildas
intressen kan tillgodoses. Att skapa en ändamålsenlig tillsynsfunktion måste
vara ett huvudsyfte med reformeringen av den centrala myndighetsstrukturen.
Den år 1993 införda planerings- och ansvarsordningen hade förberetts genom
ställningstaganden redan från och med slutet av 1980-talet. De förslag som nu
läggs fram förändrar inte grunderna för de genomförda reformerna. Högskolorna
skall även i fortsättningen lämna sina förslag till anslag samt årsredovisningar
direkt till regeringen, som efter beslut av riksdagen anvisar medel till varje
enskild högskola. Regeringens förslag innebär snarare en, om än mycket viktig,
vidareutveckling av organisationen grundad inte bara på principiella
ståndpunkter utan också på de erfarenheter som vunnits under de senaste åren.
4.5 Högskoleverket
4.5.1Uppföljning och utvärdering
I den nya myndigheten bör den kvantitativt inriktade uppföljningen och den
kvalitativt inriktade utvärderingen länkas samman så att en helhetsbild av
högskolan och dess verksamhet kan presenteras. Viktigt är också att
statsmakterna, allmänhet och högskolor snabbt får tillgång till nationellt
sammanställda grundläggande data om studenter, studieresultat, ekonomi etc.
Det är enligt regeringens uppfattning lika viktigt att högskolornas verksamhet
följs upp allsidigt och på ett sådant sätt att det ger en bild av hur den lokala
friheten utnyttjas i förhållande till olika politiskt givna mål, ramar, regler
och riktlinjer. Tillämpningen av nationella tillträdesregler är här ett exempel.
Ett viktigt uppföljnings- och utvärderingsområde blir jämställdhetsområdet.
Regeringen avser t.ex. att uppdra åt verket att aktivt följa utvecklingen inom
högskolorna när det gäller fördelningen mellan kvinnor och män på olika nivåer i
högskolornas verksamhet och årligen rapportera till regeringen om läget. Verket
bör här inledningsvis samråda med Arbetsgruppen (U 1992:E) för jämställdhet i
högre utbildning och forskning, den s.k. JÄST-gruppen. Vidare kommer regeringen
att uppdra åt Högskoleverket att följa arbetet med de jämställdhetsplaner, som
högskolorna skall upprätta enligt jämställdhetslagen. Ett ytterligare exempel på
ett viktigt uppföljningsområde är användningen av informationsteknik.
Den allsidiga uppföljningen skall innefatta utbildningens och forskningens
funktion i förhållande till samhällets och arbetsmarknadens utveckling och
kompetensbehov. Statistiska och andra utredningsunderlag som sammanställdes inom
ramen för Utbildningsdepartementets projekt under åren 1993 och 1994, "Agenda
2000", behöver således följas upp, kompletteras, uppdateras och
vidareanalyseras.
Det är självklart väsentligt att utbildningens och forskningens kvalitet
granskas och bedöms i ett internationellt perspektiv, något som betonades i
förarbetena till den nuvarande ordningen och som legat till grund för
Kanslersämbetets utvärderingsinsatser. Det är enligt regeringens mening av stor
betydelse att utvärderingen också avser hur högskolan samspelar med samhälle och
arbetsliv.
Högskoleverket måste således i sin uppföljning och sin utvärdering ha ett
betydligt bredare angreppssätt och en betydligt vidare intressesfär än vad VHS
och Kanslersämbetet hittills har haft - och deras uppdrag har givit grund för.
Mot bakgrund av att de båda myndigheternas arbete hittills koncentrerats på
grundutbildningen bör betonas, att den nationella uppföljningen och
utvärderingen av högskolan i princip måste innefatta också den del som avser
forskningen och forskarutbildningen samt det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Detta förhållande skall på intet sätt rubba forskningsrådens ansvar inom sina
områden.
De lokala studieregistren är av grundläggande betydelse för statistik och för
redovisning av studier och studieresultat i övrigt, bl.a. som grund för
resurstilldelning. Den nya myndigheten bör naturligt kunna få i uppdrag att
genom tillämpningsföreskrifter svara för stora delar av den nationella reglering
av ganska tekniskt slag som i dag sker genom förordningen (1993:1153) om
redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor. Detta skall
självfallet inte innebära någon ökad rapportering för högskolorna. Det är en mer
rationell och sammanhållen ordning för rapportering och redovisning som behövs,
vilken bör minska den administrativa belastningen på högskolorna i detta
hänseende.
Tillgång till statistiska uppgifter med fullgod kvalitet, relevans och
aktualitet och som medger tidsjämförelser är en absolut förutsättning för
utvärderings- och uppföljningsarbetet. Ansvaret för högskolestatistiken behöver
därför kopplas till verkets arbete med utvärdering och uppföljning.
Högskoleverket bör sålunda ta över det statistikansvar för högskoleområdet, som
VHS här har.
Här bör erinras om att regeringen i propositionen Jämställdhet mellan kvinnor
och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) har behandlat vikten av att
köns- och jämställdhetsaspekter beaktas vid alla moment i statistikproduktionen,
dvs. såväl vid utformningen av mätinstrument som vid analys och presentation.
Det innebär en komplikation för de uppgiftslämnande högskolorna, att ansvaret
för högskolestatistiken delvis är överlappande med ansvaret för
forskningsstatistiken, som ligger på Statistiska centralbyrån (SCB), vilket kan
motivera att även ansvaret för forskningsstatistiken förs till Högskoleverket.
Regeringen är dock inte beredd att nu aktualisera att den centrala
högskolemyndigheten skulle ha statistikuppgifter som går utöver högskolans
område. Samtidigt är det självklart viktigt att belastningen på högskolorna
minimeras. SCB och Högskoleverket bör därför åläggas att samråda i detta syfte.
Ansvaret för statistik som rör övergripande ämnen som prognoser,
elevuppföljningar och befolkningens utbildning åvilar också SCB. Det är här
naturligt att Högskoleverket fungerar som en samrådspart och även kan beställa
och bekosta egna statistikuttag.
VHS har ett särskilt uppdrag att utveckla s.k. ledningsinformationssystem för
högskolan, som är en teknik för att på ett enkelt och överskådligt sätt
tillhandahålla uppgifter om verksamheten, varvid även de för bedömningen av
utvecklingen mycket viktiga jämförelserna över tiden beaktas. Detta uppdrag,
vars resultat blir av stor betydelse för både lokala och nationella
uppföljningsrutiner, bör föras över till Högskoleverket.
Till grund för nuvarande Kanslersämbetets tillkomst låg uppfattningen att
mångfald i utvärderingsarbetet skulle garanteras genom att skilda slag av
vetenskaplig expertis, inom och utom landet, engagerades. Den centrala
myndigheten skulle i första hand fungera som beställare samt ställa samman
utvärderingsresultat, innefattande sådana från högskolorna. Regeringen ansluter
sig till uppfattningen att den nationella utvärderingen ställer höga krav på
vetenskaplig kompetens och förankring inom olika områden och att det därför är
nödvändigt att utnyttja kvalificerad expertis från skilda håll. För att kunna
göra självständiga bedömningar och för att bli omfattad med förtroende från de
granskade högskolornas sida måste den centrala myndigheten förfoga över en viss
basorganisation för utvärderingen, som har en sådan bredd och samtidigt ett
sådant djup i sin kompetens, att den kan hålla samman detta arbete inom alla de
huvudområden som blir aktuella.
Utvärdering och granskning av högskolornas verksamhet måste besjälas av en
vision av förnyelse och utveckling. Både uppföljning och utvärdering ger
impulser till planer eller konkreta åtgärder för att effektivisera eller på
annat sätt förbättra verksamheten. Också uppföljningar och utvärderingar, som i
första hand har gjorts för statsmakternas räkning, ger normalt anledning till
reflexioner vid en berörd högskola och lägger en grund för utvecklingsinsatser
där. I det sammanhanget kan bl.a. program och åtgärder för att säkra och höja
utbildningens kvalitet bli aktuella. I den meningen innehåller både uppföljning
och utvärdering ett stödjande och utvecklande element. Regeringen erinrar om vad
som i det föregående sagts om insatser för att stödja högskoleutbildningarnas
utveckling med avseende på kvalitet och pedagogik.
Regeringen vill här också fästa uppmärksamhet på att högskolornas
kvalitetsutvecklingsarbete samt Högskoleverkets kommande bedömning av detta
kommer att spela en viktig roll för statsmakternas beslut rörande högre
utbildning.
Utöver den uppföljning, som Högskoleverket själv initierar, bör framställningar
från enskilda grupper eller sammanslutningar inom högskolan kunna föranleda
eller inspirera till insatser från verkets sida inom ramen för uppföljningen.
RUT 93 har i uppdrag att göra en uppföljning av 1993 års högskolereform.
Utredningen skall studera hur den nya friheten och det ökade ansvaret som
kännetecknar reformen utnyttjas av universiteten och högskolorna under
treårsperioden 1993/94-1995/96. Detta innebär att intill dess utredningens
arbete har avslutats, vilket enligt direktiven skall ske senast den 1 mars 1996,
har utredningen och Högskoleverket delvis samma uppdrag. Regeringen förutsätter
att utredningen och Högskoleverket samverkar beträffande inriktningen av
arbetsinsatserna så att dubbelarbete undviks.
4.5.2Tillsyn
Regeringen har i det föregående (avsnitt 4.4) noterat riksdagens revisorers
inställning till frågan om tillsyn.
En viktig uppgift för Högskoleverkets uppföljning och utvärdering måste sålunda
vara att kontrollera att högskolorna följer de regler och riktlinjer, som har
lagts fast av statsmakterna, dvs. att utöva tillsyn. Brister, som uppdagas i
samband med Högskoleverkets granskning, bör normalt kunna rättas till inom ramen
för en löpande dialog mellan verket och högskolan i fråga. Dessutom bör verket
kunna ge ut rapporter över iakttagelser och påpekanden. Sådana rapporter bör
dessutom kunna följas upp med att respektive högskola anmodas att inom viss tid
till verket redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Ytterst får eventuella
kvarvarande problem av verket anmälas till regeringen. I den mån uppföljningen
påvisar brister eller oklarheter i det nationella regelverket är det en uppgift
för Högskoleverket att därvid aktualisera de ändringar som behövs.
Verket bör emellertid i sin tillsynsverksamhet inte bara kontrollera att givna
föreskrifter följs. Verket bör också ta upp lämplighetsfrågor till diskussion.
Också detta kan ske inom ramen för den löpande dialogen mellan verket och den
aktuella högskolan eller i sådana rapporter som nyss nämnts. Också i dessa fall
får eventuella kvarvarande problem anmälas till regeringen, normalt tillsammans
med ett förslag till lösning.
Tillsynsbefogenheten innebär inte någon generell rätt för verket att utfärda
föreskrifter eller anvisningar till högskolorna. I den mån sådana är påkallade
ankommer det på regeringen att utfärda dem i form av generella normer eller, i
enlighet med vad som tidigare anförts, ge ett särskilt uppdrag till
Högskoleverket att utfärda sådana. Det måste samtidigt understrykas att verket
på samma sätt som andra myndigheter med tillsynsuppgifter har rätt att begära
sådant biträde av högskolorna som erfordras för att tillsynsuppdraget skall
kunna utföras.
4.5.3Bevakning, analyser, utredningar
Högskoleverket bör också ha till uppgift att från den högre utbildningens
utgångspunkt bevaka faktorer och tendenser i samhällsutvecklingen i stort och
göra analyser och bedömningar på den grunden. En sådan verksamhet blir enligt
regeringens mening en fördel för högskolorna, därför att det kan finnas aspekter
på utvecklingen av högre utbildning och forskning som är viktiga för dem men som
inte kommer fram tillräckligt via de enskilda högskolorna och i budgetarbetet.
Här bör särskilt uppmärksammas den roll som Högskoleverket kan spela när det
gäller att följa utvecklingen inom statsförvaltningen och de offentliga systemen
i stort för att kunna hos regeringen eller vederbörande centrala myndighet
aktualisera de problem som kan uppstå för högskolorna och deras verksamhet.
Högskoleverket bör därför förses med resurser för att kunna fullgöra en
självständig bevakningsfunktion och för att kunna göra analyser och utredningar
såväl på eget initiativ som på uppdrag av regeringen. Regeringen ser en sådan
roll som ett naturligt komplement till uppföljnings- och utvärderingsuppgiften
och de redovisningar och bedömningar som den ger anledning till.
Till uppgiften att ge ett allmänt underlag för planering och utveckling av
högskolan hör ett internationellt perspektiv. Mycket av de bedömningar, som nyss
berörts, kommer att göras med det svenska samhällets och den svenska ekonomins
internationella beroende och den intensifierade internationella rörligheten och
samverkan som förtecken. Det är därför viktigt att Högskoleverket får som en
uppgift att följa samarbetet på utbildnings- och forskningsområdet i olika
internationella organisationer liksom att följa utvecklingen av högre utbildning
och forskning i viktigare enskilda länder, allt i syfte att självt skaffa sig
och till olika intressenter i Sverige förmedla en bild av trender och perspektiv
av betydelse i sammanhanget.
4.5.4Prövning av kvalitet och examensrätt
En form av kvalitetskontroll, som har nära samband med den nationella
utvärderingen, gäller prövning av - offentliga och enskilda - högskolors rätt
att utfärda olika examina. Det kan också bli aktuellt att pröva om utbildningar
med enskild huvudman uppfyller krav för att få statsbidrag som
högskoleutbildning. Allmänt kan sägas att kvalitetsgranskningen av utbildningar
har satts mer i centrum genom 1993 års reform. Ett samband finns mellan
kvalitetsgranskningen och den 1993 införda examensordningen.
Den före 1993 års reform gällande studieorganisationen, som för huvuddelen av
högskolan bestod av centralt fastställda utbildningslinjer, ersattes genom
reformen med en examensordning. Examensordningen är en bilaga till
högskoleförordningen och anger vilka examina som högskolorna får utfärda. Vidare
anges utbildningens omfattning i antal poäng. För varje examen anges vilka krav
som skall uppfyllas för respektive examen samt vilka högskolor som har rätt att
utfärda respektive examen. Om universiteten och högskolorna önskar utöka sitt
utbildningutbud och införa ytterligare examina utöver vad som redan är angivet i
förordningen framförs detta för närvarande i en framställning till regeringen.
Regeringen beslutar efter hörande av Kanslersämbetet, som prövar de
kvalitetsmässiga förutsättningarna. Regeringen tar även hänsyn till de
ekonomiska förutsättningarna samt det nationella behovet av en utökad
examensrätt.
Regeringen delar utredningens bedömning att ärenden om tillämpningen av
examensordningen, dvs. om rätt för en offentlig högskola att utfärda en viss
examen, kan avgöras av Högskoleverket i anslutning till dess ansvar för
utvärdering och kvalitetsbedömning i allmänhet. Högskoleverket skall i sådana
fall pröva de kvalitetsmässiga förutsättningarna. Den utökade examensrätten
skall rymmas inom redan befintliga resurser. Högskolans möjligheter att fullgöra
sina ålagda uppgifter i övrigt skall inte påverkas, dvs. inga föreskrifter av
regeringen skall behöva ändras till följd av verkets beslut om examensrätt. Att
det skall föreligga ett nationellt intresse av att utvidga examensrätten är en
självklar förutsättning.
I de fall en utvidgad examensrätt har resursmässiga konsekvenser eller på annat
sätt påverkar de av regeringen fastställda utbildningsuppdragen skall högskolan
anmäla frågan hos regeringen inom ramen för budgetprocessen. Högskolan bör i god
tid dessförinnan underställa Högskoleverket frågan för den kvalitetsmässiga
prövningen.
De examensrätter som gäller den 1 juli 1995 enligt nu gällande ordning skall
gälla även efter nämnda dag. Högskoleverkets prövningar därefter kommer således
att avse förändringar i förhållande därtill.
Beslut om återkallelse av examensrätt kan bli aktuell som ett resultat av
uppföljnings- och utvärderingsverksamheten. Beslut skall då fattas av
Högskoleverket, sedan högskolan givits tillfälle till rättelse.
Beslut om vilka examina som får avläggas vid Sveriges lantbruksuniversitet bör
även i fortsättningen fattas av regeringen.
Det regeringen nu har anfört om tillämpningen av examensordningen fordrar en
ändring i 1 kap. 11 § högskolelagen (1992:1434).
Prövningen av enskilda utbildningsanordnares rätt att utfärda examen skall även
fortsättningsvis underställas regeringen i enlighet med lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina. Beslut i dessa ärenden får nämligen
ekonomiska konsekvenser som avser studenternas rätt till studiemedel. Den
beredning som nu utförs av Kanslersämbetet bör föras över till Högskoleverket.
Detta fordrar ändringar i 6 och 7 §§ i nämnda lag.
Beslut om att föra in nya examina i examensordningen bör som hittills fattas av
regeringen. I sådana frågor bör normalt verket medverka med utredningar.
En annan kvalitetsprövningsuppgift blir aktuell för Högskoleverket, om ett av
regeringens förslag i årets budgetproposition förverkligas, nämligen om rätt att
i vissa fall inrätta professurer också vid högskolor utan fakultet eller
konstnärligt utvecklingsarbete. Högskoleverket skall pröva om forskningsmiljön
vid en högskola är sådan, att högskolan bör ges rätt att inrätta professurer
inom ett visst område.
En kvalitetsprövningsuppgift som har ett nära samband med examens-
rättsprövningarna är den prövning av icke-nordiska eftergymnasiala utbildningar
som behöver göras, dels vid beviljandet av studiemedel, dels i samband med
tillgodoräknande av utländska utbildningar i Sverige (ekvivalering).
Enligt 4 kap. 16 a § studiestödsförordningen (1973:418) får studiemedel
beviljas för studier på gymnasial och eftergymnasial nivå i ett annat land än de
nordiska länderna, om utbildningen kan anses ha en godtagbar standard. Det är
CSN:s uppgift att fatta beslut i frågorna.
Sedan reglerna för studiestöd ändrades år 1989 har antalet svenska studenter
som läser utomlands ökat kraftigt. Läsåret 1993/94 var det inte mindre än 14 000
svenska studenter som fick studiemedel för utlandsstudier.
Den fortgående kraftiga ökningen av internationella studier, som ett alternativ
till studier i Sverige, tillsammans med de höga kraven på kvalitetsgranskning i
Sverige motiverar enligt regeringens uppfattning en översyn av
beslutsordningarna. Detta har även påpekats av RUT 93. Det framstår således som
önskvärt med hänsyn till den förväntade framtida utvecklingen att låta de
bedömningar som görs av kvaliteten på icke-nordiska eftergymnasiala utbildningar
ske på ett sammanhållet och likvärdigt sätt med de bedömningar som görs för
utbildningar på motsvarande nivå i Sverige. Sakbedömningen bör då göras av en
och samma myndighet och avse alla utbildningar där studiemedel kan förekomma.
Därmed förbättras förutsättningarna för en likvärdig bedömning och för rättvisa
i framtiden mellan studerande som läser i Sverige och studerande som läser utom-
lands.
Regeringen har i det föregående angivit att kvalitetsbedömningar av
högskoleutbildningar i Sverige skall göras av Högskoleverket. Kvalitetsbe-
dömningen av utländska utbildningar på eftergymnasial nivå i samband med
beviljande av studiemedel bör således även göras av Högskoleverket.Genom att
Högskoleverket prövar kvaliteten på utländska utbildningar redan när
studiemedelsfrågan aktualiseras förbättras också förutsättningarna för att
senare avgöra om utbildningen kan tillgodoräknas i Sverige.Till frågan om
ekvivaleringen återkommer regeringen i det följande.
4.5.5Internationella frågor
Liksom sin föregångare Universitets- och högskoleämbetet har VHS ansvar för
vissa internationella frågor. De uppgifter som skall fullgöras är förmedlande
och koordinerande uppgifter för internationellt utbildningssamarbete enligt
regeringens bestämmande samt bedömningar av utbildningar vid utländska
universitet och högskolor enligt vad som är särskilt föreskrivet. Det är
önskvärt att nu till Högskoleverket samla centrala myndighetsuppgifter som är
till stöd för och främjar universitets och högskolors internationella kontakter
samt rörlighet och utbyte för studenter, lärare och forskare.
Sedan år 1984 pågår en verksamhet med ekvivalering av utländska
högskoleutbildningar. Verksamheten, som började som en försöksverksamhet, visade
sig snabbt fylla ett stort behov, främst för invandrare som kommer till Sverige
med en avslutad universitetsutbildning och som har svårigheter på
arbetsmarknaden på grund av att arbetsgivare inte kan bedöma värdet på den
aktuella utbildningen. Enligt skollagen är vidare VHS den myndighet som värderar
utländska lärares kompetens. VHS svarar också på frågor från enskilda studenter
som behöver råd om utländska universitets och högskolors utbildningar i
förhållande till de svenska, en kunskap som delvis utvecklats genom
ekvivaleringarna av fullständiga utbildningar men också i anslutning till VHS
uppgift att fungera som nationellt organ för tillämpningen av internationella
konventioner. Som följd av Sveriges erkännade av Europarådets respektive Unescos
konventioner om erkännande av examina är VHS sålunda svenskt National
Equivalence Information Centre (NEIC) för Europarådet och National Information
Body för Unesco.
VHS fungerar också som svensk kontaktpunkt i EU:s nätverk av National Academic
Recognition Information Centre (NARIC) och är svenskt informationscentrum för
direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG om allmänt erkännande av examina och för
direktivet 85/384/EEG om arkitekter.
Samtliga dessa uppgifter har anknytning till varandra och bör övertas av
Högskoleverket. Detta fordrar ändringar i 2 kap. 4 och 4 a §§ skollagen.
Inom EU finns en rad utbildnings- och forskningsprogram som spelar en allt mer
central roll i det europeiska samarbetet för högre utbildning och forskning.
Högskoleverket skall på samma sätt som VHS för Comett- och Erasmus-programmen ha
uppgiften att vara svensk kontaktpunkt eller nationellt kontor för alla EU:s
utbildningsprogram, som riktar sig till universitet och högskolor. Denna uppgift
kommer att närmare preciseras i särskilda uppdrag för varje program.
En fråga som behandlats i promemorian (Ds 1993:76) Utlandsstudier och
internationella utbildningkontakter är vem som skall ansvara för information
till utlandet om svensk högre utbildning. RUT 93 föreslår att denna uppgift
skall fullgöras av Högskoleverket tillsammans med Svenska institutet.
Regeringen, som delar denna uppfattning, anser att huvudansvaret därvid skall
åvila Högskoleverket.
I promemorian Utlandsstudier och internationella kontakter behandlades också
frågan om vem som skall ha ansvaret för information till svenska studenter om
studier i utlandet och förutsättningar för sådana studier. För närvarande sköts
denna uppgift av såväl VHS som CSN. Eftersom de båda myndigheterna har olika
uppgifter enligt regeringens förordningar, har de också olika utgångspunkter för
sin information. RUT 93 föreslår i denna fråga att VHS uppgifter förs över till
det nya verket och att de båda myndigheterna får ett gemensamt
informationsuppdrag. Regeringen instämmer i detta förslag och anser, att
huvudansvaret även här skall åvila Högskoleverket.
4.5.6Information
Nationell information spelar en viktig roll för allmänhet och enskilda individer
i ett decentraliserat högskolesystem. Högskoleverket bör få
informationsuppgifter av flera olika slag.
Det bör vara en uppgift för Högskoleverket att svara för information om
högskolornas samlade utbildningsutbud till ledning för presumtiva studerande.
Varje högskola svarar självklart för sin information men det behövs också en
samlad neutral information som ger grundläggande upplysningar om alla högskolor
och deras utbildningar. Denna aspekt gäller även för information till utlandet.
Målet måste vara att tillgodose så mycket som möjligt av informationsbehoven
med hjälp av datortekniken och skriftligt material. Det är dock viktigt att
Högskoleverket har resurser också för att kunna besvara - muntligt eller
skriftligt - allmänna frågor om högskoleutbildning, som inte kan hänföras till
en viss högskola.
Det är nödvändigt att en nationell information om utbildningsutbudet
garanteras, som är oberoende av hur antagningen till olika utbildningar är
organiserad. Detta kan bara ske om ansvaret läggs på Högskoleverket. En
rationell samverkan och arbetsfördelning när det gäller information bör kunna
utvecklas mellan verket och dem som ansvarar för antagningen.
Det informationsuppdrag, som VHS f.n. har enligt sin instruktion, nämligen att
svara för allmän information i samhället om högskolan och dess verksamhet, bör
föras över till Högskoleverket. Hit hör inte minst att i lättillgänglig form
presentera data, fakta och resultat från uppföljningen och utvärderingen. Vidare
bör VHS uppgift att stimulera intresset för högre utbildning och forskning ingå
i Högskoleverkets uppgift. Som en följd härav förs VHS uppgift inom det s.k.
NOT-projektet över till Högskoleverket.
4.5.7Medelsfördelning
Som regeringen tidigare nämnt är det en grundförutsättning för resurstill-
delningssystemet att medel tilldelas direkt till högskolorna genom beslut av
regeringen i anslutning till beslut om mål och uppgifter och krav på resultat.
Detta gäller även när mer speciella önskemål eller viljeinriktningar är
aktuella. Sådana tas normalt in i budgetprocessen och tillgodoses inom ramen för
uppdragen till högskolorna och den normala medelshanteringen. I den mån
statsmakterna vill göra särskilda satsningar, bör emellertid den centrala
myndigheten genom särskilt beslut av regeringen kunna ges i uppdrag att fördela
medel enligt de riktlinjer som anges av regeringen.
Regeringen kan också i de särskilda fall där det är behövligt uppdra åt
Högskoleverket att komma in med underlag som regeringen behöver för att själv
kunna fatta fördelningsbeslut.
4.5.8Samordning
Högskoleverket bör svara för sådana rent administrativa samordningsinsatser inom
högskoleområdet som är nödvändiga till följd av nationella beslut eller
initiativ.
En administrativ funktion fullgörs i dag av VHS när det gäller
universitetsdatornätet SUNET, som leds av en styrelse utsedd av högskolans båda
rektorskonferenser. Särskilda medel anvisas till SUNET. Det är regeringens
uppfattning att det är en nationell angelägenhet att SUNET bevaras och
utvecklas. Intill dess formerna för en fastare högskolesamverkan blivit
klarlagda i sin helhet anser regeringen att den nuvarande ordningen bör
bibehållas och att Högskoleverket i vart fall under budgetåret 1995/96 skall
fullgöra VHS nuvarande administrativa roll.
4.5.9Chefsutveckling m.m.
Högskolorna har självklart ansvaret för alla insatser för att utveckla
kompetensen hos sin personal i olika avseenden. Samtidigt har staten centralt
ett ansvar för utbildning av och utvecklingsinsatser för sina myndighetschefer.
Utbildning ordnas sålunda för nytillträdande chefer. Mycket av utbildning och
utveckling också för högskoleledningarna bör kunna genomföras av högskolorna i
samverkan. De senaste åren har chefsutvecklingsinsatser genomförts i regi av
Utbildningsdepartementet. Det bör i fortsättningen vara en uppgift för
Högskoleverket att bevaka behovet av och intresset för gemensamma
chefsutvecklingsinsatser inom högskolesektorn och vidta de åtgärder som framstår
som motiverade.
4.5.10 Högskoleprovet
Det är en myndighetsuppgift att svara för det särskilda nationella
urvalsinstrument, som högskoleprovet utgör. Högskoleverket bör därför överta
denna uppgift från VHS.
4.5.11 Övrigt
I högskoleverkets uppföljnings-, utvärderings- och tillsynsansvar måste ligga en
befogenhet att begära de uppgifter och den medverkan i övrigt från högskolorna,
som behövs för att det nationella uppdraget skall kunna fullgöras.
4.5.12 Årlig rapport m.m.
Verkets redovisning av utvärderingar, uppföljningar m.m. och förslag av olika
slag behöver planeras och inlämnas med hänsyn till vad som krävs i varje enskilt
fall. En större allmän samlad rapport en gång per år framstår dock som lämplig.
I den kan då mer samlat redovisas data och resultat från uppföljning,
utvärdering, analyser och utredningar. En sådan rapport bör ges in så att den
kan beaktas i budgetdialogen mellan departement och högskolor och i arbetet med
budgetpropositionen i övrigt.Ovanstående innebär inte något undantag från kravet
att Högskoleverket som alla andra myndigheter skall lämna årsredovisning till
regeringen innehållande bokslutsuppgifter och resultatredovisning rörande den
egna myndigheten.
4.5.13 Ledningsform för Högskoleverket
Högskoleverkets får uppgifter av mycket bred karaktär. Verket skall vara
stabsorgan åt regeringen, sektorsorgan och tillsynsmyndighet inom ett
verksamhetsfält som är både stort, mångskiftande och i flera avseende speciellt
i samhället. Kraven på ledningen kommer därför att bli stora. I många frågor
kommer att krävas både operativ och strategisk ledningsförmåga, samtidigt som
andra frågor kommer att kräva överblick, insikt, råd och stöd i
beslutsprocessen.
Regeringen finner att den ledningsform som har de bästa förutsättningarna att
uppfylla kraven är styrelsemodellen i 1987 års verksledningsbeslut, dvs. med en
generaldirektör och en styrelse med ett delat ansvar inför regeringen. I
styrelsen behövs bl.a. studentmedverkan. Ansvarsfördelningen mellan generaldi-
rektören och styrelsen liksom frågor om ordförandeskapet i styrelsen fastläggs
av regeringen i instruktionen för Högskoleverket. För att avlasta
generaldirektören och ge särskilt stöd vid uppbyggnaden av den nya myndigheten
bör någon annan än generaldirektören vara ordförande i styrelsen.
4.6 Överklagande m.m.
Formella möjligheter att överklaga och få sin sak prövad är traditionellt en
grundpelare när det gäller enskildas rättssäkerhet i förhållande till statliga
myndigheter. Överklaganderätten har de senaste åren begränsats bl.a. inom
högskolans område. Det är i första hand tjänstetillsättningsbeslut och vissa
beslut som gäller tillträde till utbildning som kan överklagas. RUT 93 har
anmält att utredningen bedömer att det finns skäl att vidga överklaganderätten i
vissa avseenden. Regeringen delar denna uppfattning och avser därför att ta upp
denna fråga till prövning när RUT 93:s förslag i antagningsfrågorna föreligger.
Detta gäller även frågan om att kunna överklaga beslut att ta ut avgifter av
studenter med stöd av avgiftsförordningen (1992:191).
Överklagandenämnden för högskolan har fått ställning som särskild myndighet på
grund av de särskilda krav som numera ställs på sammansättningen av organ, som
skall avgöra överklagandeärenden. Detta förhållande motiverar ett bibehållande
av nämnden som en särskild myndighet. Motsvarande gäller för Högskolans
avskiljandenämnd. Samtidigt anser regeringen att det finns skäl för att
Högskoleverket skall tillhandahålla kansliresurser för de båda nämnderna. På så
sätt skapas bättre utvecklingsmöjligheter för personalen och även möjligheter
för Högskoleverket att mera rationellt utnyttja personal med juridiskt inriktad
kompetens för olika uppgifter.
5 Övergångsfrågor
För att med förbehåll för riksdagens beslut förbereda inrättandet av
Högskoleverket den 1 juli 1995 avser regeringen att med det snaraste ombesörja
att en särskild utredare tillkallas. Regeringens förslag i det följande om
anslag m.m. för de olika myndigheterna avses ge den resursmässiga
utgångspunkten.
De ändrade förutsättningarna för beviljande av studiemedel för utlandsstudier
innebär en viss överföring av uppgifter från CSN till Högskoleverket. Det bör
ankomma på den nämnde särskilde utredaren att överväga hur denna förändring
skall genomföras och lägga fram de förslag som kan föranledas. Vidare behöver
Högskoleverkets arbetsuppgifter på informationsområdet i förhållande till CSN
respektive Svenska institutet preciseras. Också denna fråga bör prövas av den
särskilda utredaren.
Utredaren skall även få i uppdrag att svara för förberedelserna för den avsedda
ombildningen av VHS.
En särskild utredare bör få i uppdrag att lägga fram de förslag som behövs för
slutligt ställningstagande till det av rektorsorganisationerna föreslagna
servicebolaget.
Uppdraget att i erforderlig omfattning avsluta verksamheter och svara för
personalfrågor och andra administrativa frågor under avvecklingsperioden för
Kanslersämbetet, Rådet för grundläggande högskoleutbildning och senare VHS bör
ges till en särskild utredare.
Regeringen erinrar om de nya bestämmelser i lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd som gäller vid övergång av en verksamhet från en arbetsgivare
till en annan (se prop. 1994/95:102).
6 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96
I årets budgetproposition har anmälts om att frågan om ändring av den centrala
myndighetsstrukturen inom universitets- och högskolesektorn är under beredning.
I avvaktan härpå har oförändrade anslagsmedel - med undantag av justering av
anslagen med hänsyn det förlängda budgetåret till den 1 januari 1997 -
redovisats under respektive myndighet. Det gäller anslagen till Kanslersämbetet,
Verket för högskoleservice, Överklagandenämnden för högskolan inklusive
Högskolans avskiljandenämnd, Rådet för grundläggande högskoleutbildning samt
Rådet för forskning om universitet och högskolor. Sammanlagt har 233 294 000 kr
beräknats i budgetpropositionen för dessa myndigheter.
Regeringen återkommer nu till anslagen för berörda myndigheter. Med hänvisning
till vad som tidigare redovisats beträffande fördelningen av verksamheterna
mellan myndigheterna har den preliminärt beräknade summan fördelats. På grund av
de nya uppgifter främst i fråga om tillsyn, utredning, bevakning, analys och
information har därutöver resurserna för Högskoleverket förstärkts med 16
miljoner kronor för hela budgetåret. Därutöver har 3 miljoner kronor till
Högskoleverket beräknats för medel för tidsbegränsade uppdrag för kulturarbetare
knutna till främst naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk fakultet (prop.
1994/95:100, bil. 9 s. 105).
Förslaget innebär att det anslag som redovisats i budgetpropositionen
1994/95:100, bil. 9, avseende Kanslersämbetet (C 51.), Verket för
högskoleservice (C 52.), Överklagandenämnden för högskolan (C 53.) samt Rådet
för grundläggande högskoleutbildning (C 54.) ersätts av följande anslag.
Åttonde huvudtiteln
C Universitet och högskolor m.m.
C 51. Högskoleverket
Nytt anslag (förslag) 240 000 000
varav 160 000 000 har beräknats för juli 1995-juni 1996
Högskoleverkets uppgifter avser vad som - utifrån de gällande principerna för
styrning av högskolesystemet - är nationella intressen. Uppgifterna skall svara
mot behov eller intressen hos statsmakterna eller andra centrala aktörer. De
skall också grundas på att statsmakterna har ett ansvar för att allmänhetens
eller enskilda individers behov, intressen eller rättigheter blir tillgodosedda.
Högskoleverket skall även svara för kanslifunktioner åt Överklagandenämnden för
högskolan och Högskolans avskiljandenämnd.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Ramanslag 240 000 000 kr
Med hänvisning till de arbetsuppgifter som Högskoleverket enligt regeringens
förslag skall ha ansvar för beräknas anslagsbehovet till 240 000 000 kr. I detta
belopp ingår även vissa medel för de gemensamma kanslifunktionerna med
Överklagandenämnden och Avskiljandenämnden.De uppdragsfinansierade
verksamheterna, som i dag finns inom VHS, har delvis finansierats med VHS medel.
Detta gäller dels för antagning av utomnordiska studenter, dels för verksamheter
där övergången till uppdragsfinansiering ännu inte helt har genomförts. Enligt
hittillsvarande planering, skall övergången till full uppdragsfinansiering för
servicefunktionerna vara helt genomförd till juni 1996 (prop. 1993/94:100, bil.
9, s. 227) Högskoleverket bör därför ges möjlighet att bedöma om vissa
serviceuppgifter bör bekostas av verket.
Högskoleverket bör få disponera det anslagssparande som kan komma att finnas på
ramanslaget till VHS för innevarande budgetår och de reservationer som kommer
att finnas på anslagen till Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande
högskoleutbildning.
Under anslaget till Högskoleverket har även beräknats medel för
avvecklingskostnader för Kanslersämbetet, Rådet för grundläggande
högskoleutbildning och för VHS.
C 52. Verket för högskoleservice, uppdragsverksamhet
Nytt anslag (förslag) 1 000
Verket för högskoleservice skall vara en uppdragsmyndighet för medverkan vid
antagning av studenter, upphandling, juridisk rådgivning samt administrativ
utveckling/ADB. Regeringen begär ett bemyndigande av riksdagen att lägga ned
verket så snart en överföring av verksamheterna till ett servicebolag kan ske.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Anslag 1 000 kr
VHS har - liksom sin föregångare Utrustningsnämnden för universitet och
högskolor - uppdrag också utanför högskolan och farhågor har framförts för att
detta skulle försvåras vid en ändrad organisation. VHS träffar på eget initiativ
bl.a. ramavtal för avrop - ca 30 stycken - på olika produkter. Många av avtalen
gäller för hela statsförvaltningen. Regeringen utgår emellertid från att både
verket och ett senare organ även i fortsättningen skall kunna utnyttjas också
för uppdrag från andra sektorer. Möjligheterna att även fortsättningsvis teckna
ramavtal för hela statsförvaltningen bör därför uppmärksammas i det fortsatta
arbetet.
Med hänsyn till att verket skall vara en uppdragsmyndighet föreslås ett
1 000-kronorsanslag.
D Nationella och internationella forskningsresurser
D 12. Rådet för forskning om universitet och högskolor
1993/94 Utgift 7 218 052 Reservation 785 499
1994/95 Anslag 7 846 000
1995/96 Förslag 12 149 000
Varav 8 100 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget bestrids kostnader för den verksamhet som Rådet för forskning om
universitet och högskolor bedriver.
Rådet för forskning om universitet och högskolor har till uppgift att främja
och stödja forskning och utvecklingsarbete som har långsiktig relevans för
universitet och högskolor. Rådet skall i sin verksamhet särskilt beakta behovet
av återföring av forskningsresultaten till universitet och högskolor.
Rådets stöd till forskning skall främja effektiv verksamhet på hög
internationell nivå.
Rådets årsredovisning visar att de angivna målen uppfyllts.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resurser 1995/96
Reservationsanslag 12 149 000 kr
Resultatbedömning
Rådet för forskning om universitet och högskolor bedriver en viktig verksamhet
av stort värde för universiteten och högskolorna. Det forskningsområde som rådet
finansierar har etablerats inom vetenskapssamhället. Rådet och rådets forskare
är engagerade i ett omfattande internationellt samarbete.
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1995
Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Peterson, Hellström, Thalén,
Wallström, Tham, Blomberg, Heckscher, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Tham
Regeringen beslutar proposition 1994/95:165 Ett högskoleverk.