Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:22 Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 oktober 1995 Ingvar Carlsson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås det att det införs en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet som först beslutade i saken. En förvaltningsmyndighet vars beslut ändras av en förvaltningsdomstol skall som huvudregel kunna överklaga domstolens dom. Förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en enskild överklagar myndighetens beslut till domstol. Generella regler om detta tas enligt förslaget in i förvaltningsprocesslagen (1971:291). När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande ordning regleras detta i den aktuella materiella lagstiftningen. Den ändrade ordningen kombineras enligt förslaget med utvidgade möjligheter för domstolen att avgöra ett mål utan att kommunicera överklagandet med företrädare för det allmänna. Reglerna om kallelse till muntlig förhandling justeras så att beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. I propositionen föreslås också att de flesta kvarvarande mål som överklagas direkt till kammarrätt flyttas ner till länsrätt som första domstolsinstans. Det gäller bl.a. mål enligt plan- och bygglagen, hälsoskyddslagen och djurskyddslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 6 2 Lagtext.................................................... 8 2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken...... 8 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled..................................... 9 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar............................................... 10 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.............................. 13 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring................................... 14 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.......................................... 15 2.7 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) 16 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.................................... 17 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m........................... 18 2.10 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 19 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar............................... 20 2.12 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).......................................... 21 2.13 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) 23 2.14 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) 24 2.15 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)... 25 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring................................... 26 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.................................. 28 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.................................... 30 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.............................. 31 2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m............. 32 2.21 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) 33 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl........... 34 2.23 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).. 35 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.......................... 37 2.25 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) 38 2.26 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369) 39 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter...................................... 40 2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden.................................... 41 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden................................... 42 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel................................ 43 2.31 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) 44 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m................ 45 2.33 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)......................................... 46 2.34 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) 47 2.35 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)......................................... 48 2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 50 2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion...... 51 2.38 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 52 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning......................................... 53 2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier........................................ 54 2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater................................ 55 2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk.................... 56 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet............................................ 57 2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring.......................... 58 2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet..................... 59 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon................... 60 2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m............................ 61 2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel................................... 62 2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl................................. 63 2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll............................................ 64 2.51 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) 65 2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)....................... 66 3 Ärendet och dess beredning................................. 68 4 Tidigare utredningar....................................... 69 5 Nuvarande ordning ......................................... 70 6 Tvåpartsprocess i allmän förvaltningsdomstol............... 72 7 Skriftväxling av överklaganden m.m......................... 83 8 Nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt m.m...... 87 9 Kostnader.................................................. 93 10 Ikraftträdande m.m......................................... 94 11 Författningskommentar...................................... 95 11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring................................... 95 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.......................................... 95 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar............................... 95 11.4 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).......................................... 95 11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring ............................ 98 11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.................................. 99 11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.................................... 99 11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.............................. 99 11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl........... 99 11.10 Förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).........................................100 11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 100 11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl......................100 11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll............................................101 11.14 Övriga förslag till lagändringar....................101 Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.........................102 Bilaga 2 Lagrådets yttrande..................................160 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995..164 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i äktenskapsbalken, 2. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, 3. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar, 4. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar ochkatter, 5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning avpensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmänförsäkring 6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 7. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822), 8. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse, 9. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelsem.m., 10. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 11. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 12. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), 13. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), 14. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511), 15. lag om ändring i väglagen (1971:948), 16. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 17. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 18. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftidm.m., 19. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 20. lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkadegendom och hitte gods m.m., 21. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298), 22. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktadeoch anhållna m.fl., 23. lag om ändring i passlagen (1978:302), 24. lag om ändring i (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg, 25. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596), 26. lag om ändring i epizootilagen (1980:369), 27. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter, 28. lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, 29. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden, 30. lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel, 31. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080), 32. lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m., 33. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102), 34. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534), 35. lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604), 36. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift, 37. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp avkväveoxider vid ener giproduktion, 38. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 39. lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning, 40. lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier, 41. lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, 42. lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustningför privat bruk, 43. lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet, 44. lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring, 45. lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet, 46. lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningaroch mätdon, 47. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djurm.m., 48. lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel, 49. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökandem.fl., 50. lag om ändring i lagen (1994:451) om försökverksamhet medintensiv- övervakning med elektronisk kontroll, 51. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220), 52. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- ochbygglagen (1987:10). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 och 4 §§ äktenskapsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 2 §1 -------------------------------------------------------------------- Skattemyndighetens beslut i Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får fråga om hindersprövning får överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Detsamma gäller beslut av Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om präster inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel. förrättande av vigsel. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 4 §2 -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut om Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap eller tillstånd till äktenskap eller om om förrättande av vigsel får över- förrättande av vigsel får över- klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:495. 2 Senaste lydelse 1991:495. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled Härigenom föreskrivs att 84 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 84 a §1 -------------------------------------------------------------------- Beslut av länsstyrelsen om ut- Beslut av länsstyrelsen om ut- seende eller entledigande av seende eller entledigande av styrelseledamot eller revisor i styrelseledamot eller revisor i flottningsförening, om flottningsförening, om föranstaltande om åtgärd på sådan föranstaltande om åtgärd på sådan förenings bekostnad, om utseende förenings bekostnad, om utseende av förvaltare som avses i 82 a § av förvaltare som avses i 82 a § eller med anledning av sådan eller med anledning av sådan förvaltares beslut i fråga om förvaltares beslut i fråga om återställningsåtgärder överklagas hosåterställningsåtgärder får överklagas regeringen genom besvär. hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får i övriga fall över- denna lag får i övriga fall över- klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltningsdom- besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1983:649. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar Härigenom föreskrivs att 70, 93, 98 och 107 §§ lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 70 §1Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga är, eller största delen därav är belägen. -------------------------------------------------------------------- Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 18, enligt 18, 19, 48, 51, 52 eller 19, 48, 51, 52 eller 62 § får över- 62 § föres talan hos kammarrätten klagas hos allmän förvaltningsdom- genom besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse en- styrelse enligt detta kapitel ligt detta kapitel överklagas, om föres, där ej enligt vad ovan beslutet inte skall stå fast stadgats vid beslutet skall enligt vad som särskilt förbliva, hos regeringen genom föreskrivits ovan, hos regeringen. besvär. 93 §2Då länsstyrelse meddelat beslut i ärende, som avses i detta kapitel, skall, utom i fall som avses i fjärde stycket, genom länsstyrelsens försorg antingen underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar tillställas envar, som beslutet rörer, eller ock beslutet hållas tillgängligt på lämplig plats inom orten, varom kungörelse skall införas i ortstidning och översändas till en sådan nämnd som avses i 39 § första stycket. -------------------------------------------------------------------- Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt enligt detta kapitel i fråga om detta kapitel i fråga om skyldighet för fastighet, som skyldighet för fastighet, som ingår ingår i vägförening, att bidraga i vägförening, att bidraga till till föreningens utgifter, om föreningens utgifter, om skyldighet att gälda kostnad för skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning, om förrättning eller utredning, om föreläggande som avses i 87 §, om föreläggande som avses i 87 §, om fastställelse av stadgar eller av fastställelse av stadgar eller av beslut om ändring däri, om beslut om ändring däri, om meddelande av föreskrifter att meddelande av föreskrifter att gälla såsom stadgar, om förordnandegälla såsom stadgar, om förordnande eller entledigande av syssloman, eller entledigande av syssloman, om ersättning för uppdrag eller om om ersättning för uppdrag eller om beslut av vägförening föres talan beslut av vägförening får överklagas hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel överklagas, föres, där ej enligt vad nedan om beslutet inte skall stå fast föreskrives vid beslutet skall enligt vad som föreskrivits i förbliva, hos regeringen genom fjärde stycket, hos regeringen. besvär. -------------------------------------------------------------------- Över beslut, varigenom läns- Beslut, varigenom länsstyrelse styrelse förordnat förrättningsman förordnat förrättningsman eller eller sakkunnigt biträde eller sakkunnigt biträde eller skrivit skrivit underställning av underställning av utlåtande, får utlåtande, må ej klagas. Ej heller inte överklagas. Detsamma gäller må talan föras mot länsstyrelses länsstyrelses beslut rörande fast- beslut rörande fastställande av ställande av särskilt värde å särskilt värde å fastighet eller fastighet eller beslut, varigenom mot beslut, varigenom förrättning förrättning återförvisats till för- återförvisats till rättningsmannen. Att länsstyrel- förrättningsmannen. Att talan ej måsens beslut i jävsfråga inte får föras mot länsstyrelsens beslut i överklagas, följer av bestämmelserna jävsfråga, följer av vad i 30 och i 30 och 78 §§. 78 §§ är stadgat. 98 §3Det åligger envar som äger begagna skogsväg för utforsling av skogs- produkter mot erläggande av vägavgift att, i den mån styrelsen för vägsamfälligheten det begär och å tid som styrelsen bestämmer, varje år till denna lämna skriftliga uppgifter om den mängd skogsprodukter han under det senaste året transporterat och den mängd han under det kommande året ämnar transportera på olika delar av vägen. -------------------------------------------------------------------- Försummar någon att fullgöra Försummar någon att fullgöra honom honom enligt första stycket ålagd enligt första stycket ålagd uppgiftsskyldighet, äger uppgiftsskyldighet, äger länsstyrelsen vid vite förelägga länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sådan honom att fullgöra sådan skyldighet. Mot länsstyrelsens skyldighet. Länsstyrelsens beslut beslut föres talan hos får överklagas hos allmän kammarrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. 107 §4 -------------------------------------------------------------------- Mot länsstyrelses beslut enligt Länsstyrelses beslut enligt 100 100 eller 101 § eller om förelägg- eller 101 § eller om föreläggande ande enligt 106 § föres talan hos enligt 106 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklaga- nde till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel får överklagas föres hos regeringen genom besvär. hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Beslut, varom fråga är i detta Beslut enligt detta kapitel kapitel, skall lända till efter- skall, om inte annat förordnas, rättelse utan hinder av förd gälla även om beslutet överklagas. klagan, där ej annorlunda förord- nas. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1975:677. 2 Senaste lydelse 1991:1674. 3 Senaste lydelse 1971:586. 4 Senaste lydelse 1975:677. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § -------------------------------------------------------------------- Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns- hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens styrelsen. Länsstyrelsens beslut beslut får överklagas hos kammar- får överklagas hos allmän förvalt- rätten genom besvär. ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1987:260. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 §2 -------------------------------------------------------------------- I ett mål, där en enskild part Bestämmelserna i 7 a § förvalt- överklagar ett beslut hos länsrätt ningsprocesslagen (1971:291) om eller kammarrätt, bestämmer förvaltningsmyndighets partsställ- riksförsäkringsverket om verket ning gäller inte i fråga om mål som skall vara part i målet. Om överklagas enligt denna lag. I ett verket har beslutat att inte mål, där en enskild part överklagar vara part får rätten ändå föreläggaett beslut hos länsrätt eller verket att svara i målet, om det kammarrätt, bestämmer finns skäl till det. Om en Riksförsäkringsverket om verket enskild part klagar till skall vara part i målet. Om verket kammarrätten och verket har varit har beslutat att inte vara part part i länsrätten, är verket alltidfår rätten ändå förelägga verket att motpart i kammarrätten. svara i målet, om det finns skäl till det. Om en enskild part klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten. Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild part klagar över kammarrättens avgörande är verket alltid motpart i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1976:1015. 2 Senaste lydelse 1990:349. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 12 §1 -------------------------------------------------------------------- Riksförsäkringsverket har att Riksförsäkringsverket har att verka för att bestämmelserna om verka för att bestämmelserna om den den allmänna försäkringen tillämpasallmänna försäkringen tilllämpas likformigt och rättvist. Verket likformigt och rättvist. Verket får, även till förmån för enskild får, även till förmån för enskild part, överklaga domstols och part, överklaga domstols och allmän allmän försäkringskassas beslut försäkringskassas beslut samt begära samt begära ändring enligt 10 a §. ändring enligt 10 a §. Bestämmelserna i 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål som överklagas enligt denna lag. I mål, där en enskild part hos länsrätten överklagar en allmän försäkringskassas beslut, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Detsamma gäller i mål i kammarrätten, där en enskild part över- klagat länsrättens beslut. Även om Riksförsäkringsverket beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet, om det finns särskilda skäl. Den omständigheten att Riksförsäkringsverket inte varit part i domstolen hindrar inte verket att överklaga domstolens beslut. Om en enskild överklagar kammarrättens beslut, är verket alltid motpart. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:215. 2.7 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) Härigenom föreskrivs att 40 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 40 §1 En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut av annan statlig myn- Beslut av annan statlig myndig- dighet än regeringen i ärende het än regeringen i ärende enligt enligt 13 §, 14 § tredje stycket, 13 §, 14 § tredje stycket, 17 §, 20 § 17 §, 20 § andra stycket, 21 §, 22 andra stycket, 21 §, 22 §, 24 §, 24 §, 24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser a §, 39 § såvitt avser annat än annat än handräckning eller 47 § fårhandräckning eller 47 § får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvalt- Beslut i övrigt enligt denna lag ningsdomstol. Beslut i övrigt en- av annan statlig myndighet än ligt denna lag av annan statlig regeringen får överklagas hos myndighet än regeringen får regeringen. överklagas hos regeringen. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en framställning från Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 § fjärde stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:854. 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 §1 -------------------------------------------------------------------- Talan mot polismyndighetens Polismyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag föres denna lag får överklagas hos läns- hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 13 § enligt 13 § föres hos regeringen får överklagas hos regeringen. genom besvär. -------------------------------------------------------------------- Mot annat beslut av Annat beslut av länsstyrelsen länsstyrelsen enligt denna lag enligt denna lag får överklagas hos föres talan hos kammarrätten genom allmän förvaltningsdomstol. besvär. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1975:599. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelese 33 §1 Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen. I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag tillämpas 9 kap. 11 § första-tredje styckena stiftelselagen (1994:1220). -------------------------------------------------------------------- Skattemyndighetens beslut Skattemyndighetens beslut enligt 11 § tredje stycket får enligt 11 § tredje stycket får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1223. 2.10 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) Härigenom föreskrivs att 48 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 48 §1 Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut i särskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrift som beslutats med stöd av lagen överklagas 1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd som avses i 38 §, 2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen, 3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden. Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas. Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje styckena får överklagas hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Beslut i fråga om ersättning för Beslut i fråga om ersättning för kostnader enligt 14 § femte kostnader enligt 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut i tredje stycket eller beslut i fråga om förbud vid vite enligt 51 §fråga om förbud vid vite enligt 51 § får överklagas hos kammarrätten. får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten. Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns i 59-62 §§. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1992:604. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 a § -------------------------------------------------------------------- Innefattar ett överklagande även en fråga som det ankommer på regeringen att avgöra skall läns- rätten överlämna målet till kammar- rätten för handläggning enligt 9 §. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 2.12 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291) dels att 10 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 3 § skall lyda „Måls anhängiggörande m.m.„, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 a § -------------------------------------------------------------------- Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Första stycket gäller inte i fråga om beslut som överklagas direkt hos kammarrätt. 10 § Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom mål anhängiggörs, och det som hör till den skall tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. -------------------------------------------------------------------- Underrättelse enligt första Underrättelse enligt första stycket behövs ej, stycket behövs inte, 1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis, -------------------------------------------------------------------- 2. om underrättelse annars är 2. om underrättelse annars är uppenbart onödig eller uppenbart onödig, -------------------------------------------------------------------- 3. om det kan befaras att 3. om motparten är en förvalt- underrättelse skulle avsevärt för- ningsmyndighet och en under- svåra genomförandet av beslut i rättelse är onödig eller målet. 4. om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet. 14 § -------------------------------------------------------------------- Till muntlig förhandling skall Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och kallas sökande eller klagande och den som har att svara i målet. den som har att svara i målet. Enskild får föreläggas att inställaEnskild får föreläggas att inställa sig personligen vid vite eller sig personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro ej vid påföljd av att hans utevaro utgör hinder för målets vidare inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. handläggning och avgörande. Förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, får föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder för målet vidare handläggning och avgörande. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. För beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller även om beslutet har överprövats av en annan förvaltningsmyndighet efter ikraftträdandet. 2.13 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 99 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt 1, Länsstyrelsens beslut enligt 1, 12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a 12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a och 71 §§, 72 § andra och tredje och 71 §§, 72 § andra och tredje styckena samt 74, 79, 80, 93 och styckena samt 74, 79, 80, 93 och 97 §§ denna lag får överklagas hos 97 §§ denna lag får överklagas hos kammarrätten. Länsstyrelsens allmän förvaltningsdomstol. beslut att bevilja registrering Länsstyrelsens beslut att bevilja av renmärken får dock inte över- registrering av renmärken får dock klagas. inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten. Länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos Statens jordbruksverk. Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets beslut i en överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg får dock överklagas endast av sameby. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1993:36. 2.14 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) Härigenom föreskrivs att 34 och 35 §§ livsmedelslagen (1971:511)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § -------------------------------------------------------------------- Talan mot beslut enligt denna Länsstyrelsens beslut enligt lag av länsstyrelse föres genom denna lag får överklagas hos allmän besvär hos kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 35 § -------------------------------------------------------------------- Mot beslut, som Statens livs- Beslut, som Statens livsmedels- medelsverk i särskilt fall verk i särskilt fall meddelat meddelat enligt denna lag eller enligt denna lag eller med stöd av med stöd av regeringens regeringens förordnande enligt förordnande enligt lagen, föres lagen, får överklagas hos allmän talan hos kammarrätten genom förvaltningsdomstol. Prövnings- besvär. tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut, som Annat beslut, som Statens Statens livsmedelsverk meddelat livsmedelsverk meddelat enligt enligt lagen eller med stöd av lagen eller med stöd av rege- regeringens förordnande enligt ringens förordnande enligt lagen, lagen, föres hos regeringen genom får överklagas hos regeringen. För besvär. För tillvaratagande av tillvaratagande av konsument- konsumentintresset inom livs- intresset inom livsmedelsområdet medelsområdet får talan mot sådant får ett sådant beslut överklagas av beslut föras av organisation, organisation, vilken är att anse vilken är att anse som central som central arbetstagarorganisa- arbetstagarorganisation enligt tion enligt lagen (1976:580) om lagen (1976:580) om medbestäm- medbestämmande i arbetslivet eller mande i arbetslivet eller mot- motsvarande sammanslutning på svarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. arbetsgivarsidan. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1989:461. 2.15 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) Härigenom föreskrivs att 74 § väglagen (1971:948)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 74 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt 37, 37, 38, 45-47 §, 48 § andra 38, 45-47 §, 48 § andra stycket, stycket, 52, 53 § eller 64 § andra 52, 53 § eller 64 § andra stycket stycket får överklagas hos får överklagas hos allmän för- kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill- stånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket får överklagas hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1987:459. 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Härigenom föreskrivs att 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 98 a §2 -------------------------------------------------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och och rättvist. Styrelsen får rättvist. överklaga en domstols och en arbetslöshets-kassas beslut i ärenden om medlemmars rätt till ersättning eller medlemskap. -------------------------------------------------------------------- I mål, där enskild part hos I mål, där en enskild part hos allmän förvaltningsdomstol över- allmän förvaltningsdomstol över- klagar en arbetslöshetskassas be- klagar en arbetslöshetskassas be- slut, bestämmer Arbetsmarknads- slut, är kassan den enskildes styrelsen om styrelsen skall motpart. Arbetsmarknadsstyrelsen vara part i målet. Detsamma gäller får överta arbetslöshetskassans i mål i kammarrätten där en enskilduppgift att i länsrätten och kam- part överklagat länsrättens beslut.marrätten föra det allmännas talan. Även om Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen för det beslutat att inte vara part, får allmännas talan i Regeringsrätten. domstolen förelägga styrelsen att svara i målet, om det finns särskilda skäl. -------------------------------------------------------------------- Den omständigheten att Arbets- marknadsstyrelsen inte varit part i domstolen hindrar inte styrelsen från att överklaga domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut, är styrelsen alltid motpart. -------------------------------------------------------------------- Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en dom- stols och en arbetslöshets-kassas beslut i ärenden om medlemmars rätt till ersättning eller medlemskap. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. I det fall där beslut har med- delats av en arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1991:1334. 2 Senaste lydelse 1995:708. 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs att 32 a § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 a §2 -------------------------------------------------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och och rättvist. Styrelsen får rättvist. överklaga en domstols och en länsarbetsnämnds beslut i ärenden om rätt till ersättning. -------------------------------------------------------------------- I mål där en enskild part hos Arbetsmarknadsstyrelsen får allmän förvaltningsdomstol över- överta länsarbetsnämndens uppgift klagar en länsarbetsnämnds beslut, att i länsrätten och kammarrätten bestämmer Arbetsmarknadsstyrelsen föra det allmännas talan. Arbets- om styrelsen skall vara part i marknadsstyrelsen för det allmännas målet. Detsamma gäller mål i talan i Regeringsrätten. kammarrätten där enskild part över- klagat länsrättens beslut. Även om Arbetsmarknadsstyrelsen beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga styrelsen att svara i målet, om det finns särskilda skäl. -------------------------------------------------------------------- Den omständigheten att Arbets- marknadsstyrelsen inte varit part i domstolen hindrar inte styrelsen från att överklaga domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut, är styrelsen alltid motpart. -------------------------------------------------------------------- Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en dom- stols och en länsarbetsnämnds beslut i ärenden om rätt till ersättning. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. I det fall där beslut har har meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1994:929. 2 Senaste lydelse 1995:709. 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. skall införas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- 30 § Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall införas en ny paragraf, 59 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- 59 a § Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § -------------------------------------------------------------------- Mot polismyndighets beslut i Polismyndighetens beslut i ärende om utlämnande av egendom ärende om utlämnande av egendom enligt 7 § första stycket föres enligt 7 § första stycket får talan hos länsstyrelsen genom överklagas hos länsstyrelsen. besvär. Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut i sådant i sådant ärende samt mot ärende samt Rikspolisstyrelsens rikspolisstyrelsens beslut i beslut i ärende som avses i 8 § ärende som avses i 8 § tredje tredje stycket får överklagas hos stycket föres talan hos kammarrätt allmän förvaltningsdomstol. Pröv- genom besvär. ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.21 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) Härigenom föreskrivs att 9 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut enligt 3 a § tredje stycket får enligt 3 a § tredje stycket får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1992:1682. 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 16 d §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- 16 d § Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.23 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) Härigenom föreskrivs att 27 och 28 §§ passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 §1Passmyndighetens anmaning enligt 17 § att överlämna pass får inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- I annat fall än som avses i I annat fall än som avses i första stycket får första stycket får passmyndighetens passmyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag överklagas denna lag överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av polismyndigheten, har meddelats av och hos allmän förvaltningsdomstol, polismyndigheten, och hos kam- om beslutet har meddelats av en marrätten, om beslutet har med- passmyndighet utomlands. delats av en passmyndighet utom riket. -------------------------------------------------------------------- Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos allmän kammarrätten genom besvär. Grundas förvaltningsdomstol. Grundas beslutet på att passtillstånd har beslutet på att passtillstånd har vägrats eller på att framställning vägrats eller på att framställning enligt 24 eller 25 § har gjorts enligt 24 eller 25 § har gjorts hos passmyndigheten, får beslutet hos passmyndigheten, får beslutet dock inte överklagas. dock inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. 28 §2 -------------------------------------------------------------------- Mot beslut av övervakningsnämnd Beslut av övervakningsnämnd enligt denna lag förs talan genom enligt denna lag får överklagas hos besvär hos kriminalvårdsnämnden kriminalvårdsnämnden eller den eller den hovrätt, hos vilken hovrätt, hos vilken klaganden klaganden skulle ha kunnat anföra skulle ha kunnat överklaga beslut besvär över beslut som avses i 37 som avses i 37 kap. 8 § brotts- kap. 8 § brottsbalken. balken. -------------------------------------------------------------------- En chefsöverläkares beslut om En chefsöverläkares beslut om anmälan enligt 20 § 1 får inte över-anmälan enligt 20 § 1 får inte klagas. Socialstyrelsens beslut överklagas. Socialstyrelsens enligt denna lag får överklagas beslut enligt denna lag får hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1985:931. 2 Senaste lydelse 1991:1963. 2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § -------------------------------------------------------------------- Polismyndighetens beslut över- Polismyndighetens beslut över- klagas hos länsstyrelsen genom klagas hos länsstyrelsen. besvär. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut får över- hos kammarrätten genom besvär. klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl för det, får föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.25 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) Härigenom föreskrivs att 26 § renhållningslagen (1979:596) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § -------------------------------------------------------------------- En kommunal nämnds beslut En kommunal nämnds beslut enligt enligt denna lag överklagas hos denna lag överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen kan dock föreskriva Regeringen kan dock föreskriva att att vissa beslut skall överklagas vissa beslut skall överklagas hos hos regeringen genom besvär. regeringen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.26 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369) Härigenom föreskrivs att 14 § epizootilagen (1980:369) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §1 -------------------------------------------------------------------- En veterinärs beslut enligt 4 § En veterinärs beslut enligt 4 § får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen. genom besvär. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut och Jord- Länsstyrelsens beslut och Jord- bruksverkets beslut i särskilt bruksverkets beslut i särskilt fall får överklagas hos fall får överklagas hos allmän för- kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill- stånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av Andra beslut av Jordbruksverket Jordbruksverket får överklagas hos får överklagas hos regeringen. regeringen genom besvär. -------------------------------------------------------------------- Beslut som avses i första och Beslut som avses i första och andra styckena gäller med omedel- andra styckena gäller med omedel- bar verkan, om ej annat förord- bar verkan, om inte något annat nas. beslutas. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:394. 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §1Beslut som en polismyndighet har meddelat i ärenden enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut som en länsstyrelse Beslut som en länsstyrelse eller eller Rikspolisstyrelsen har Rikspolisstyrelsen har meddelat meddelat enligt denna lag får enligt denna lag får överklagas hos överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1989:150. 2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen, eller kammarrätten meddelar länsrätten eller kammarrätten med- enligt denna lag angår så många attdelar enligt denna lag angår så avskrift av beslutet inte många att en kopia av beslutet lämpligen kan tillställas envar av inte lämpligen kan tillställas var dem, skall meddelande om och en av dem, skall meddelande beslutet införas i ortstidning. om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har skett. skett. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat. förordnar annat. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen, läns- eller kammarrätten meddelar rätten eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många attenligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet inte en kopia av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av lämpligen kan tillställas var och dem, skall meddelande om en av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har skett. skett. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat. förordnar annat. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 §1Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut i fråga om Länsstyrelsens beslut i fråga om vitesföreläggande får inte över- vitesföreläggande får inte över- klagas. Andra beslut av klagas. Andra beslut av länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:104. 2.31 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) Härigenom föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 §1 Ett beslut av en sådan nämnd som avses i 4 § i en fråga som regleras i denna lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings- besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:1669. 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § -------------------------------------------------------------------- Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns- hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen. Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings- besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.33 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) Härigenom föreskrivs att 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos länsstyrelsen. I övrigt får räddningsledarens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen inte överklagas. En kommunal nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens och andra till- klagas hos kammarrätten. synsmyndigheters beslut får över- Andra tillsynsmyndigheters be- klagas hos allmän förvaltnings- slut får överklagas hos kammar- domstol. Detsamma gäller en stat- rätten. Detsamma gäller en statlig lig myndighets beslut enligt 45 myndighets beslut enligt 45 och och 47 §§. Prövningstillstånd krävs 47 §§. vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1992:948. 2.34 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) Härigenom föreskrivs att 38 § djurskyddslagen (1988:534) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 §1Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut, som annan statlig myn- Beslut, som annan statlig myn- dighet än regeringen i särskilt dighet än regeringen i särskilt fall meddelat enligt lagen eller fall meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens med stöd av regeringens förordnande förordnande enligt lagen, får enligt lagen, får överklagas hos överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Annat beslut som Jordbruksverket eller annan statlig myndighet meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:1688. 2.35 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) Härigenom föreskrivs att 9 och 26 §§ produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk för skada på person eller egendom uppkommit kan Marknadsdomstolen ålägga honom att återkalla tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga om dem som innehar egendom som tjänsten avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall. Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprungligt skick. -------------------------------------------------------------------- Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 8 § tredje stycket första - tredje meningarna. 26 § Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas, 1. beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen, 2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 §, 3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 §, 4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen om anmaning enligt 19 § första stycket första meningen eller om vitesföreläggande efter sådan anmaning, 5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande enligt 22 §, 6. beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet enligt 25 §. -------------------------------------------------------------------- Beslut av en tillsynsmyndighet Beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen i eller av konsumentombudsmannen i annan fråga som avses i 19 § eller annan fråga som avses i 19 § eller av en tillsynsmyndighet i en av en tillsynsmyndighet i en fråga fråga som avses i 24 § som avses i 24 § första-tredje första-tredje styckena överklagas styckena överklagas hos allmän hos kammarrätten. Detsamma gäller förvaltningsdomstol. Detsamma beslut av en tillsynsmyndighet gäller beslut av en till- enligt föreskrifter som avses i synsmyndighet enligt föreskrifter 24 § fjärde stycket. som avses i 24 § fjärde stycket. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:610. 2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift Härigenom föreskrivs att 6 och 21 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som -------------------------------------------------------------------- 1. innehas av någon som är 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk be- anställd vid en utländsk be- skickning eller ett lönat skickning eller ett konsulat, om det har beslutats karriärkonsulat, om det har av regeringen eller den beslutats av regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer bestämmer att avgift inte skall att avgift inte skall betalas för betalas för mottagaren, mottagaren, 2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri, 3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller 4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige. 21 § -------------------------------------------------------------------- Bolagets beslut i ärenden om Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 15 § får över- omprövning enligt 15 § får överklagas klagas hos kammarrätten. I övrigt hos allmän förvaltningsdomstol. får bolagets beslut inte Bolaget skall därvid vara den överklagas. enskildes motpart. I övrigt får bolagets beslut inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Även om ett beslut enligt första Även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas, stycket första meningen överkla- skall bolaget ändra beslutet, om gas, skall bolaget ändra det är uppenbart oriktigt. Denna beslutet, om det är uppenbart skyldighet gäller dock inte, om oriktigt. Denna skyldighet gäller klaganden begär att beslutet tills dock inte, om klaganden begär att vidare inte skall gälla eller om beslutet tills vidare inte skall bolaget har överlämnat handlingarna gälla eller om bolaget har i ärendet till länsrätten. överlämnat handlingarna i ärendet till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § -------------------------------------------------------------------- Beslut som annan myndighet än Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall regeringen i särskilt fall meddelat i fråga om tillgodoföring meddelat i fråga om tillgodoföring enligt 8 §, får överklagas hos enligt 8 §, får överklagas hos allmän kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.38 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 7 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut i ett Länsstyrelsens beslut i ett över- överklagat ärende får överklagas hosklagat ärende får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. -------------------------------------------------------------------- Hos kammarrätten får även Detsamma gäller länsstyrelsens överklagas länsstyrelsens beslut beslut - i ärende som avses i 5 kap. 4 §, - om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, - om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, och - om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltningsdom- stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1231) om märkning av textilier skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 6 § eller enskilda fall enligt 6 § eller enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § får meddelats med stöd av 7 § får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 5 § eller enskilda fall enligt 5 § eller enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § får meddelats med stöd av 6 § får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 § Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- Beslut av en myndighet enligt Beslut av en myndighet enligt 11 och 12 §§ får överklagas till 11 och 12 §§ får överklagas hos allmän kammarrätten. förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § -------------------------------------------------------------------- En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § -------------------------------------------------------------------- En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 §2Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut som annan statlig Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i myndighet än regeringen i enskilda enskilda fall meddelat enligt fall meddelat enligt lagen eller lagen eller enligt föreskrifter enligt föreskrifter som meddelats som meddelats med stöd av lagen med stöd av lagen får överklagas hos får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1487. 2 Senaste lydelse 1993:1482. 2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 § får överklagas hos Jordbruksverket. -------------------------------------------------------------------- Beslut av Jordbruksverket i Beslut av Jordbruksverket i sådana ärenden får överklagas hos sådana ärenden får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 §1 Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Invandrarverkets beslut får överklagas hos länsrätten i det län där utlänningen vistades när beslutet fattades. -------------------------------------------------------------------- Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den enskilde. Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1995:103. 2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- 9 a § Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.51 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 11 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas enligt denna lag får överklagas hos hos kammarrätten. Detta gäller allmän förvaltningsdomstol. Detta dock inte beslut om att väcka gäller dock inte beslut om att talan enligt 5 kap. 4 § första väcka talan enligt 5 kap. 4 § första stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller beslut enligt 9 stycket eller beslut enligt 9 kap. 6 § tredje stycket. kap. 6 § tredje stycket. Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser verkställighetsförbud, eller 9 kap. 7 eller 8 § gäller även om de överklagas. -------------------------------------------------------------------- Om tillsynsmyndighetens beslut Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall tillsynsmyndig- överklagas, skall tillsynsmyndig- heten föra talan för det allmänna. heten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av Överklagas domstolens beslut av tillsynsmyndigheten, skall över- tillsynsmyndigheten, skall klagandet ha kommit in inom tre överklagandet ha kommit in inom veckor från den dag då det över- tre veckor från den dag då det över- klagade beslutet meddelades. klagade beslutet meddelades. Länsstyrelsens beslut enligt 9 § Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- Bestämmelserna i tredje stycket domstol. Bestämmelserna i tredje om tillsynsmyndigheten och dess stycket om tillsynsmyndigheten beslut gäller i sådant fall läns- och dess beslut gäller i sådant styrelsen och dess beslut. fall länsstyrelsen och dess beslut. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och ikraftträdande- och övergångs- bestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Lydelse enligt prop. 1994/95:230 Föreslagen lydelse 13 kap. 4 §Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- Andra beslut av länsstyrelsen Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges enligt denna lag än de som anges i i första stycket får överklagas hosförsta stycket får överklagas hos kammarrätten om beslutet avser allmän förvaltningsdomstol om beslutet avser 1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan, 2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör kompletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestämmelser, 3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, 4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp, 5. fråga enligt 9 kap., 6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap., 7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 §, hos regeringen i övriga fall. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §. -------------------------------------------------------------------- 3. Bestämmelserna i 13 kap. 4 § i sin nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1992:1769. 3 Ärendet och dess beredning Domstolsutredningen avlämnade i januari 1992 betänkandet Domstolarna inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106). Förslagen i betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp frågor om omprövning, överklagande och instansordningen samt vissa andra processrättsliga frågor. En stor del av Domstolsutredningens förslag har lett till lagstiftning. Det gäller förslagen om utvidgade regler om prövningstillstånd i hovrätt och ändrad instansordning vid överklagande av beslut som har meddelats av kronofogdemyndighet (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373), överflyttning av vissa likvidationsärenden från tingsrätt till Patent- och registreringsverket (prop. 1993/94:190, bet. 1993/94:LU7, rskr. 1993/94:54), enhetliga regler för överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m. (prop. 1993/94:190, bet. 1993/94:JuU30, rskr. 1993/94:377) och handläggningen av förmynderskapsärendena (prop. 1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1993/94:29). Utredningens förslag om nedflyttning från kammarrätt till länsrätt av ett stort antal måltyper har genomförts etappvis. En första etapp trädde i kraft den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). En andra etapp i genomförandet av förslagen om nedflyttning av mål i instanskedjan beslutades av riksdagen den 20 december 1994, (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165), och trädde i kraft den 1 april 1995. Domstolsutredningens förslag att den nuvarande förvaltningsprocesslagen (1971:291) och lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall slås samman till en ny gemensam domstolsförfarandelag kommer inte att genomföras. Inriktningen på reformarbetet är i stället att förvaltningsprocesslagen och ärendelagen skall revideras var för sig på grundval av utredningens förslag. Ett förslag till en ny ärendelag bereds för närvarande. I detta ärende tar regeringen upp Domstolsutredningens förslag om en tvåpartsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna och vissa därmed sammanhängande processrättsliga frågor. Vidare behandlas, med några undantag, de återstående förslagen om nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt och, i samband därmed, om det skall krävas prövningstillstånd i kammarrätt för aktuella måltyper. Domstolsutredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över utredningens betänkande finns intagen i Ds 1993:5 (i bilaga 1) liksom en sammanställning av remissvaren. Lagrådet Regeringen beslutade den 21 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6 och 7 samt i författningskommentarerna till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på. Efter lagrådsgranskningen har tillkommit en följdändring i lagförslag 5 och justering har gjorts i lagförslag 6. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. 4 Tidigare utredningar Frågan om behovet av ett tvåpartsförfarande i förvaltningsprocessen fanns med redan i 1950-talets rättssäkerhetsdebatt. Besvärssakkunniga uttalade sig positivt om en tvåpartsprocess, men nöjde sig med att föreslå att en kommunal myndighet skulle ha rätt att överklaga i ärenden där dess beslut ändrats (SOU 1964:27 s. 539 f.). Vid tillkomsten av förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen tog föredragande statsrådet (prop. 1971:30 s. 399) upp bl.a. frågan om det allmännas möjligheter att överklaga beslut, genom vilka ett allmänt intresse fått vika för ett enskilt eller som annars kunde anses förfördela ett offentligt intresse. Han tog även upp frågan om utsträckt tillämpning av det kontradiktoriska förfarandet genom partsrepresentation för det allmänna i förvaltningsärenden. Han ansåg att de nu berörda spörsmålen i ett senare sammanhang borde bli föremål för en samlad bedömning. Någon samlad bedömning har dock inte kommit till stånd före den som nu gjorts av Domstolsutredningen. Frågan om man skall ha enparts- eller tvåpartsprocess har emellertid varit uppe i många reformsammanhang, men de överväganden som har gjorts har i de flesta fall varit begränsade till en viss måltyp. Ibland har emellertid ett något vidare perspektiv anlagts. Länsdomstolskommittén behandlade i betänkandet Länsrätternas målområde - Administrativ tvåpartsprocess (SOU 1981:75) partsfrågorna i hälsovårdsmål, djurskyddsmål, brandmål och vissa vapenmål. Enligt förslaget skulle beslut av en kommunal nämnd, brandchef, brandstyrelse eller ett lokalt polisorgan överklagas till länsrätt i stället för till länsstyrelse. I länsrätt skulle det allmännas talan föras av ett allmänt ombud. De allmänna ombuden skulle enligt förslaget förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämde. Kommitténs förslag föranledde inte lagstiftning. Föredragande statsrådet ansåg (prop. 1983/84:100, bil. 15) att länsstyrelserna borde kvarstå som besvärsinstans. Han instämde visserligen i vissa av kommittén gjorda uttalanden om att tvåpartsförfaranden i många fall kunde ha ett stort värde från rättssäkerhetssynpunkt. Han befarade dock att kommitténs förslag skulle innebära ett onödigt tungrott förfarande utan några påtagliga rättssäkerhetsvinster. Han menade också att kommittén inte lyckats finna tillfredsställande lösningar på problemet med hur de kommunala intressena skulle kunna göras gällande i processen. Förvaltningsrättsutredningen lade i betänkandet Ny förvaltningslag (SOU 1983:73) fram ett förslag om att ett beslut av en statlig myndighet alltid skulle kunna överklagas av en central statlig myndighet, om beslutet rörde ett intresse som myndigheten enligt särskild föreskrift skulle bevaka. En ytterligare förutsättning för rätten att överklaga skulle vara att ett avgörande i högsta instans var av vikt för ledningen av rättstillämpningen. När det gällde de kommunala myndigheterna föreslog utredningen att kommunstyrelsen skulle ha rätt att överklaga, när ett av något kommunalt organ fattat gynnande beslut ändrades i högre instans.Under remissbehandlingen framfördes kritik från flera håll och utredningens förslag ledde inte till lagstiftning. Frågor om överklaganderätt för statliga myndigheter inom de allmänna domstolarnas område har även behandlats i en idédel av betänkandet Översyn av rättegångsbalken 2 Högsta domstolen och rättsbildningen (SOU 1986:1). I den proposition som följde på betänkandet uttalade föredragande statsrådet (prop. 1988/89:78 s. 73) att hon delade den av utredningen framförda uppfattningen att fullföljdsfrågan liksom dittills borde beaktas vid utformningen av lagstiftningen på olika områden. Senast frågor om enparts- eller tvåpartsprocess var uppe till bedömning var år 1990 i samband med tillkomsten av det nya taxeringsförfarandet. De ändringar i skattelagstiftningen som då gjordes innebar att de äldre systemen med särskilda företrädare för det allmänna intresset i stor utsträckning ersattes av att en beslutsmyndighet eller myndighet överordnad denna skall företräda detta intresse. 5 Nuvarande ordning I en process i förvaltningsdomstol står i de allra flesta fall någon enskilds intressen mot allmänna intressen. I en del måltyper företräds de allmänna intressena av ett allmänt organ såsom part. Därmed har processen i dessa mål tvåpartskaraktär och betecknas som kontradiktorisk. I vissa måltyper kan det även finnas fler än två parter. I de flesta måltyperna där enskilda intressen står mot allmänna är de senare inte partsrepresenterade. Inom förvaltningsprocessen är det brukligt att benämna dessa mål som enpartsmål. Därmed ankommer det uteslutande på domstolen att tillvarata de allmänna intressena. En statlig myndighet anses inte utan författningsstöd kunna överklaga ett beslut av en annan förvaltningsmyndighet, om inte myndigheten i beslutsinstansen intagit partsställning. En statlig myndighet saknar i regel rätt att utan författningsstöd överklaga ett domstolsavgörande genom vilket myndighetens beslut ändrats. Exempel på tvåpartsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna är taxeringsmål, mål om administrativa frihetsberövanden och socialförsäkringsmål (i de senare är tvåpartsförfarandet fakultativt). Beslut i taxeringsärenden fattas av skattemyndighet (2 kap. 2 § taxeringslagen [1990:324]; TL), och beslutet får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, Riksskatteverket (RSV) och - i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt - kommunen (6 kap. 1 § TL). Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten (6 kap. 15 § TL). Överklagar RSV, skall det allmännas talan föras av verket. RSV för det allmännas talan i Regeringsrätten. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, om denna myndighet medger detta (6 kap. 16 § TL). RSV får även ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en grupp av ärenden. RSV får vidare uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i sådan domstol. När det gäller de administrativa frihetsberövandena enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga skall länsrätten besluta om vård enligt respektive lag efter ansökan av socialnämnden. Nämnden företräder sedan det allmännas intressen under hela processen om sådan vård. På socialförsäkringslagstiftningens område finns ett något annorlunda utformat tvåpartssystem (se 20 kap. 12 § lagen [1962:381] om allmän försäkring). Beslutsmyndighet är i första hand allmän försäkringskassa, och överklagande kan ske till länsrätt, kammarrätt och fram till den 1 juli 1995 Försäkringsöverdomstolen och därefter till Regeringsrätten. Riksförsäkringsverket (RFV) kan överklaga såsom företrädare för det allmänna intresset. I mål där en enskild part överklagar hos domstol bestämmer RFV om verket skall vara part i målet. Även om RFV beslutar att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet, om det finns särskilda skäl. Den omständigheten att verket inte varit part i lägre domstolsinstans hindrar inte att verket överklagar domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut är verket alltid motpart. Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ger utrymme för flexibla lösningar när det gäller tvåpartsprocess. Domstolen kan i många fall med stöd av 10 § andra stycket förvaltningsprocesslagen avgöra ett mål utan hörande av motparten. Möjligheterna att underlåta kommunicering utvidgades genom en lagändring år 1987 och omfattar numera sådana fall där det inte finns anledning att anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis, fall där kommunicering annars är uppenbart onödig och fall där det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet. I de mål som har enpartskaraktär kan beslutsmyndigheten genom att till domstolen ge in sitt omprövningsbeslut faktiskt gå i svaromål på en enskilds överklagande. Domstolen kan även med stöd av 13 § förvaltningsprocesslagen i mål som formellt har enpartskaraktär fordra in yttrande från en förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken. Därmed uppstår givetvis inte en tvåpartsprocess i formell mening, men i det konkreta fallet kan skillnaden gentemot en ordinär tvåpartsprocess bli liten även om givetvis en viktig skillnad i de nu berörda fallen är att myndigheten inte har rätt att överklaga. I de fall där det av en uttrycklig regel framgår att den myndighet som har fattat det överklagade beslutet skall höras i målet om domstolen avser att ändra det överklagade beslutet, se t.ex. 9 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738), står man ännu närmare tvåpartsprocessen. Det förekommer också mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna som är av två- eller flerpartskaraktär till följd av att det finns enskilda parter som står mot varandra. Exempel på detta är mål om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad och umgänge m.m. enligt 21 kap. föräldrabalken. Ibland kan vid sidan av två enskilda parter förekomma en myndighet som tredje part, t.ex i vissa mål enligt plan- och bygglagen (1987:10). 6 Tvåpartsprocess i allmän förvaltningsdomstol -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Om en enskild överklagar en förvalt- | | ningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade | | i saken vara den enskildes motpart. En generell regel om detta | | tas in i förvaltningsprocesslagen. Av 33 § förvaltnings- | | processlagen följer att myndigheten därigenom får rätt att | | överklaga domstolens beslut. | | När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande | | ordning kan detta regleras i den aktuella materiella | | lagstiftningen (se 2 § förvaltningsprocesslagen). | | Den föreslagna ordningen skall dock inte gälla för mål som | | överklagas till kammarrätt som första domstolsinstans. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag: Utredningen föreslår regler om en fakultativ tvåpartsprocess. Enligt förslaget skall domstol kunna uppdra åt en förvaltningsmyndighet som beslutat i saken att som part företräda det allmännas intressen i målet, om den enskilde parten inte redan har en motpart. En förvaltningsmyndighet som beslutat i saken eller som är överordnad sådan myndighet får också självmant inträda som part i förfarandet. En förvaltningsmyndighet, vars beslut överklagas till länsrätten eller kammarrätten, skall få överklaga domstolens beslut i saken, om domstolen ändrat myndighetens beslut och ingen annan myndighet enligt särskild bestämmelse har rätt att överklaga. Undantag från det som nu har sagts skall gälla beträffande sekretessmål. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker utredningens förslag, även om många har synpunkter vad gäller enskildheter i förslaget. Kammarrätten i Göteborg vill att man går ännu längre och skapar en obligatorisk tvåpartsprocess. Några remissinstanser avstyrker förslaget eftersom de anser det vara oförenligt med hänsyn till kraven på opartiskhet och saklighet för en beslutsmyndighet att uppträda som part i samma ärende som man tidigare beslutat i. Regeringsrätten anser att behovet av en ordning med tvåpartsprocess bör övervägas och i förekommande fall regleras inom ramen för den materiella lagstiftningen för varje särskilt målområde. Skälen för regeringens förslag: Inte minst mot bakgrund av att ett mycket stort antal måltyper av enpartskaraktär numera skall överklagas till länsrätt som första domstolsinstans har frågan om myndigheternas ställning i förvaltningsprocessen fått ökad aktualitet. Instansordningsreformen innebär att i princip samtliga förvaltningsmål överklagas till länsrätt som första domstolsinstans. De flesta av de måltyper som har tillförts länsrätterna är s.k. enpartsmål, dvs. den enskilde har ingen motpart. Om länsrätten ändrar ett överklagat beslut till den enskildes fördel finns det enligt den gällande ordningen ingen som kan överklaga beslutet. Det är enligt regeringens mening inte tillfredsställande med en ordning som innebär att all rättsbildning inom dessa målgrupper - när talan bifallits - stannar i länsrätt. Vi anser därför inte, som Lagrådet ifrågasatt, att frågan om partsrepresentationen bör avvakta den mer allmänna översyn av förvaltningsprocessen som förestår. Det är bland annat med hänsyn till det mycket stora antalet författningar inom förvaltningsområdet angeläget att finna en generell lösning som kan tillämpas över hela det förvaltningsrättsliga fältet. En generell reglering i förvaltningsprocesslagen lämnar utrymme för särskilda lösningar på vissa områden eftersom förvaltningsprocesslagen inte gäller om det i lag eller förordning meddelats bestämmelser som avviker från lagen (2 §). Det innebär att om det finns särskilda behov för vissa måltyper kan, liksom görs redan i dag, särskilda föreskrifter utformas i de materiella bestämmelserna för de aktuella måltyperna. Frågan om myndigheternas ställning i förvaltningsprocessen består av många delfrågor. En av delfrågorna är om i vilken utsträckning en förvaltningsmyndighet skall ha rätt att överklaga en underordnad myndighets beslut och/eller överklaga domstols dom eller beslut. Vi behandlar dessa frågor först, innan vi går närmare in på myndigheternas ställning i domstolsprocessen och på frågan om en eventuell tvåpartsprocess skall vara fakultativ eller obligatorisk. Förvaltningsmyndigheters möjlighet att överklaga domstols beslut Domstolsutredningen behandlar i detta sammanhang inledningsvis frågan om det finns skäl att generellt reglera frågan om en rätt för allmänna organ - lokala eller centrala, statliga eller kommunala - att överklaga förvaltningsmyndigheters beslut, dvs. att kunna angripa beslut av en förvaltningsmyndighet som missgynnar det allmänna eller på annat sätt är felaktiga eller tveksamma. Ett skäl för en sådan reglering kan enligt utredningen vara behovet av en förbättrad prejudikatbildning. Ett annat skäl för en sådan reglering kan vara önskemålet att - till förmån för det allmänna - kunna rätta felaktiga avgöranden. Utredningen anser att behovet av en sådan möjlighet att överklaga med inriktning endast på de enskilda fallen inte är så stort och avstår från att lägga fram några förslag i den riktningen. Regeringen gör här ingen annan bedömning. Däremot föreslår utredningen en generell reglering av de fall där en enskild överklagat ett förvaltningsbeslut till domstol och domstolen då ändrat beslutet till den enskildes förmån. Domstolsutredningen föreslår en generell lösning som är enkel och relativt billig, nämligen att förvaltningsmyndigheten - den myndighet som fattat det aktuella förvaltningsbeslutet - ges rätt att överklaga domstolsavgörandet, om inget annat samhälleligt organ har en sådan rätt. Det är en ordning som redan gäller på t.ex det kommunala självförvalt- ningsområdet, bl.a. i måltyper om omhändertagande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620; SoL). Smittskyddsläkare har också partsställning i och med att smittskyddsläkaren har ansetts äga rätt att överklaga länsrätts dom genom vilken smittskyddsläkarens ansökan om tvångsisolering enligt smittskyddslagen (1988:1472) ogillats (RÅ 1993 ref 5). Sådana regler har också på senare tid införts i 9 kap. 2 § i den nya alkohollagen (1994:1738). Syftet med denna ordning är inte i första hand att åstadkomma en rättelse i det enskilda fallet utan att ge myndigheten möjlighet att få klarlagt hur den skall förfara i fort- sättningen. Enligt regeringens mening är det angeläget att skapa goda förutsättningar för prejudikatbildning på förvaltningsprocessens område. Det innebär bl.a. att man uppnår en mer likformig rättstillämpning och man kan samhällsekonomiskt vinna ganska mycket genom en överklaganderätt för beslutsmyndigheten, eftersom de domstolsavgöranden det gäller av naturliga skäl måste avvika från myndighetens beslut. Särskilt viktigt framstår detta för sådana fall som angår regler vilka bygger på att det skall ske en mer eller mindre diskretionär prövning. De flesta remissinstanserna har tillstyrkt Domstolsutredningens förslag. Några remissinstanser har däremot kritiserat utredningens förslag och anfört att tilltron till beslutsmyndighetens objektivitet i förfarandet kan komma att rubbas om myndigheten kan överklaga och därigenom uppträda som part. Enligt regeringens mening finns det generellt sett ingen grund för sådana farhågor. Några sådana problem har t.ex. knappast gett sig till känna inom de områden som nämnts ovan, där socialnämnd och länsstyrelse (numera socialnämnd) givits rätt att överklaga mål enligt LVU, LVM och SoL. Det finns emellertid målområden där det kan vara olämpligt att den beslutande myndigheten har rätt att överklaga. Ett exempel är lagstiftningen om psykiatrisk vård m.m. som redan innehåller uttryckliga regler om förbud för chefsöverläkaren att överklaga domstols dom. I de fall det finns behov av undantag kan detta således regleras särskilt i den materiella lagstiftningen. Lagrådet har kommenterat denna fråga från mer generella utgångspunkter. Den fråga som man enligt Lagrådet i främsta rummet har anledning att ställa är huruvida en förvaltningsmyndighet vid beslutsfattandet kan anses inta en opartisk ställning, om myndigheten i händelse av överklagande får rollen av motpart till den enskilde. Enligt Lagrådet är det här inte fråga om en tolkning av Europakonventionens bestämmelser utan av det krav på opartiskhet som följer av den svenska regeringsformen. Redan genom att meddela ett beslut till den enskildes nackdel kan myndigheten sägas i viss mån komma i motsatsställning till denne, och det blir från den enskildes synpunkt knappast någon avgörande skillnad om myndigheten i en kommande domstolsprocess får den formella ställningen av dennes motpart. Fall kan enligt Lagrådet tänkas uppkomma då frågan än mer ställs på sin spets, såsom om ett ärende av förvaltnings- domstolen skulle återförvisas till förvaltningsmyndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet efter domstolens avgörande, t.ex. därför att överklagandet avsett endast en preliminärfråga. Särskilt i betraktande av att den föreslagna ordningen i princip redan har införts på vissa områden kan likväl förslaget enligt Lagrådets mening inte anses komma i konflikt med det krav på opartiskhet som följer av 1 kap. 9 § regeringsformen. I vissa fall kan det förhålla sig så att det finns en enskild sakägare som kan överklaga ett domstolsavgörande genom vilket ett beslut av en förvaltningsmyndighet ändras. Exempel på detta erbjuder byggnadsärenden där två enskilda parter står mot varandra. Om beslutsmyndigheten i ett sådant fall skulle överklaga, kan den situationen inträffa att två parter kommer att stå på samma sida i processen, kanske med delvis olika uppfattningar rörande saken. Liknande problem finns emellertid redan i dag (jfr Lavin i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1992 s. 113 ff.) och problemens omfattning bör inte överdrivas. Syftet med att ge förvaltningsmyndigheter rätt att överklaga förvaltningsdomstols avgörande är som redovisats i det föregående i första hand att vidga utrymmet för prejudikatbildning. En sådan reform öppnar också, som Lagrådet konstaterar i sitt yttrande, möjligheter för myndigheter att få en ändring till stånd när domstolens avgörande är materiellt oriktigt. I likhet med Lagrådet anser regeringen att det får anses vara ett allmänt intresse att materiellt oriktiga avgöranden inte blir bestående trots alltså att det i sådana fall genomgående blir fråga om ändringar till nackdel för den enskilde. Såsom Lagrådet konstaterar är det svårt att ge några närmare riktlinjer för hur myndigheterna skall välja ut de fall som bör överklagas, när myndigheten anser att ett domstolsavgörande är oriktigt om det inte finns något prejudikatintresse. Det kan förväntas att en praxis i dessa avseenden kommer att utbildas sedan reformen har varit i kraft någon tid. Mot den nu redovisade bakgrunden föreslår regeringen att en förvaltningsmyndighet som fattat ett beslut vilket ändrats av en förvaltnings- domstol som huvudregel skall kunna överklaga domen. Vi återkommer i det följande till hur detta bör regleras. När det gäller beslut i mål som överklagas direkt till kammarrätt från en förvaltningsmyndighet anser regeringen i likhet med Domstolsutredningen att det inte är lämpligt att ge beslutsmyndigheten en generell rätt att överklaga kammarrättens beslut. Även till denna fråga återkommer vi i det följande. Skall den primära beslutsmyndigheten och/eller besvärsmyndigheten ha rätt att överklaga domstols avgörande? I flera förvaltningsärenden förekommer den ordningen att en förvalt- ningsmyndighet överprövar en annan förvaltningsmyndighets beslut. Den förstnämnda myndighetens beslut kan sedan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det gäller t.ex. för kriminalvårdsmålen. Det primära beslutet i kriminalvårdsmål kan, efter delegation från Kriminalvårdsstyrelsen, fattas på en kriminalvårdsanstalt och sedan omprövas av Kriminalvårdsstyrelsen. Ytterligare exempel är mål enligt livsmedelslagen (1971:511) där vissa beslut som fattats av en kommunal nämnd överklagas till länsstyrelsen. Fråga uppkommer då om det är den myndighet som först beslutat i saken eller besvärsmyndigheten eller båda som skall ha rätt att överklaga ett domstolsbeslut. I betänkandet redovisas att Domstolsutredningen övervägt att begränsa rätten att överklaga till sådan förvaltningsmyndighet som först beslutat i saken för att få bort möjligheterna för t.ex. länsstyrelser att ingripa i sådana mål som börjat på det kommunala planet. Utredningen anför här att generellt sett passar regeln om rätt att överklaga avsevärt bättre för sådana förvaltningsmyndigheter som verkar på det primära planet än för sådana förvaltningsmyndigheter som utgör besvärsorgan. Det finns emellertid också rättsområden, enligt utredningen, för vilka det kan vara mindre naturligt att frånta förvaltningsmyndigheter, vilka verkar som besvärsinstanser, en rätt som primära beslutsmyndigheter skulle ha. Särskilt gällde detta en del fall i vilka kammarrätt är första domstolsinstans. Man kan enligt utredningen inte heller utesluta att det i särskilda fall skulle kunna orsaka problem att avgöra vilken förvaltningsmyndighet som först beslutat i saken. Utredningen föreslår därför att även besvärsmyndighet skall ha rätt att överklaga. Utredningen är inte enig i denna fråga. Frågan om vilken rätt som en överprövande beslutsmyndighet bör ges i processuellt hänseende är komplicerad och bör bedömas mot bakgrund av besvärsmyndighetens roll i förvaltningen. Hierarkiskt samordnade statliga myndigheter skall pröva ärendena utifrån samma avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen. Sådana samordnade statliga myndigheter kan därför i dessa sammanhang enligt regeringens mening ses som en sammanhållen enhet. Det allmännas sida blir tillräckligt representerad i processen genom en av myndigheterna. Det naturliga är då enligt regeringens uppfattning, vilket också framförts av flera remissinstanser, att det är den först beslutande förvaltningsmyndigheten som bör ges rätt att överklaga domstols beslut. En annan ordning skulle bl.a. kunna förringa den enskildes tilltro till besvärsmyndigheten; en rätt att överklaga passar inte med den roll som besvärsmyndigheten har inom förvaltningen. En ordning som innebär att den först beslutande myndigheten ges rätt att överklaga, ligger också i linje med den princip som den 1 oktober 1994 infördes i 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar när det gäller länsrätts behörighet. Principen innebär att den länsrätt är behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen eller ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål föreskriver något annat. I de fall en central eller regional förvaltningsmyndighet har överprövat ett lokalt fattat beslut är alltså den länsrätt behörig att pröva ärendet, inom vars län det första beslutet har fattats (prop. 1993/94:133 s. 31 f.). Inom andra områden skall länsstyrelsen pröva överklaganden av beslut i ärenden som börjat på det kommunala planet. I sådana mål förekommer såväl statliga (rikstäckande eller regionala) som kommunala intressen att bevaka. I en del fall behöver inte dessa intressen sammanfalla. Om länsstyrelsen i denna typ av mål inte skulle få inträda i processen blir följden att i målen förekommande statliga intressen inte blev partsrepresenterade. Emellertid har länsstyrelsen i likhet med centrala statliga myndigheter möjlighet att framföra sina synpunkter i målet sedan klagomålen konstaterats ha kommit in i rätt tid, eftersom överklagandet till domstol så gott som alltid skall ges in till den myndighet som sist beslutat i saken. Vidare finns en uttrycklig regel i 13 § förvaltnings- processlagen (1971:291) om att, om det behövs, rätten skall inhämta yttrande från förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken. Länsstyrelsens möjligheter att komma till tals får därigenom anses tillräckliga. Så även när det gäller dessa områden anser regeringen i likhet med flera remissinstanser att det endast är den först beslutande myndigheten som skall kunna överklaga domstols beslut. Till detta kommer även för länsstyrelsernas del att dess roll som objektiv besvärsmyndighet annars skulle kunna sättas i fråga. Regeringen anser mot denna bakgrund att rätten att överklaga domstols beslut normalt bör begränsas till den primära beslutsmyndigheten, dvs. att det endast är den myndighet som först beslutat i ett ärende som skall ha rätt att överklaga ett beslut som ändrats av domstol. När det däremot gäller sådana förvaltnings- myndigheter som är organiserade så att de regionala eller lokala organen inte utgör självständiga myndigheter, det gäller bl.a. för studiestödsmålen, blir det den centrala myndigheten som blir part. Om det i en särskild måltyp finns sakliga skäl för att även besvärsmyndigheten skall kunna överklaga ett domstolsavgörande finns det möjlighet att införa en sådan rätt för myndigheten i speciallagstiftningen på området. Förvaltningsmyndighetens ställning när dess beslut överklagas av enskild Om den först beslutande myndigheten har rätt att överklaga när domstol ändrat myndighetens - eller besvärsmyndighetens - beslut till förmån för den enskilde kommer myndigheten att bli klagande i antingen kammarrätt eller Regeringsrätten. I och med att myndigheten blir klagande i någon av dessa instanser blir den också part och den enskilde dess motpart. Målen kommer således att bli tvåpartsmål i dessa instanser under förutsättning att myndigheten är klagande. Det betyder att fördelarna med en tvåpartsprocess med bl.a. fylligare utredning i målet, kommer fram först i högre instanser. Den enskilde kommer således alltid att sakna motpart i länsrätt och normalt även i högre instans om det är den enskilde som överklagat. Det stämmer enligt regeringens mening dåligt med att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första domstolsinstans. Domstolsutredningen föreslår en fakultativ tvåpartsprocess. Domstolen skall enligt utredningens förslag kunna uppdra åt den förvaltningsmyndighet som beslutat i saken att som part företräda det allmännas intressen i målet. En förvaltningsmyndighet som beslutat i saken eller en myndighet som är överordnad denna skall enligt förslaget också självmant kunna inträda som part i ett mål som initierats av en enskild. Ett stort antal av de remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag i dessa delar tillstyrker förslaget, även om många har synpunkter på enskildheter i förslaget. Några remissinstanser vill att man av bl.a. principiella skäl går ännu längre och skapar en obligatorisk tvåpartsprocess. Samtidigt finns det remissinstanser som avstyrker förslaget att beslutsmyndigheter skall kunna uppträda som parter redan i den första domstolsinstansen, eftersom de anser att systemet blir onödigt komplicerat och resurskrävande i förhållande till det som vinns. Det kan i och för sig inte hävdas att det av några principiella skäl skulle vara nödvändigt att de allmänna intressen som förekommer i en domstolsprocess alltid företräds av något allmänt organ i egenskap av part. Behovet av en företrädare för de allmänna intressena, särskilt i första domstolsinstans, hänger i första hand samman med utredningskravet och i sådana fall där den muntliga förhandlingen är ett viktigt inslag. Utredningsmaterialet blir fylligare i en tvåpartsprocess genom parternas dialog. Givetvis är det ingenting som säger att det i varje enskilt fall skulle vara till fördel för de enskilda att bli „motsagda„ av en motpart. De fördelar en tvåpartsprocess har i utredningshänseende kan i viss utsträckning också uppnås redan genom att beslutsmyndigheten till domstolen ger in ett motiverat omprövningsbeslut eller skriftligen yttrar sig till domstolen när denna begärt detta enligt 13 § förvaltningsprocesslagen. Det finns dock situationer där det inte räcker med ett yttrande av beslutsmyndigheten. Exempelvis bereder i många fall frånvaron av en förvaltningsmyndighet som motpart problem när det skall hållas muntlig förhandling. Till detta skall läggas att ett inhämtande av yttrande givetvis inte kan ersätta tvåpartsprocessens fördelar när det gäller beslutsmyndighetens egna behov av att medverka i processen. Genom att parterna i en tvåpartsprocess sörjer för ett bättre utred- ningsmaterial avlastas domstolen en del av arbetet för att sakfrågorna i målet blir tillräckligt utredda och behovet av aktivitet från domstolens sida minskar när det gäller att skaffa in utredning i målet. Det kan vara en fördel eftersom det finns en uppenbar risk att en domstol som i ett enpartsärende självmant inhämtar utredning i målet kan komma att uppfattas som partisk, särskilt om utredningen visar sig vara till nackdel för den enskilda parten. Den enskilda parten kan också ha en hel del att tjäna på att de allmänna intressena blir partsföreträdda i målet. Framför allt kan den enskildes förståelse för sakomständigheterna öka i och med att beslutsmyndigheten bemöter hans överklagande. I och med motpartens agerande kan den enskilde också få bättre kunskap om vad som krävs av honom för att han skall kunna vinna processen. En ordning där de allmänna intressena är partsföreträdda redan i den första domstolsinstansen innebär att förhållandet mellan förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen ändrar karaktär. Hos förvaltningsdomstolen startar en ny sorts process med den enskilde klaganden på den ena sidan och beslutsmyndigheten på den andra. Processen blir inte längre en fortsättning på förfarandet hos förvaltningsmyndigheten (jfr bl.a. Lavin i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1992 s. 120.). En sådan utveckling stämmer också enligt regeringens mening väl med den roll som förvaltningsdomstolarna skall ha och som kommit till uttryck i flera lagstiftningsarbeten under senare år (se bl.a. prop. 1994/95:27 s. 141). Tvåpartsprocessens fördelar framträder naturligtvis främst i de fall när domstolen överväger att bifalla den enskildes talan helt eller delvis. Under år 1993, när kammarrätt fortfarande var första domstolsinstans i de flesta nuvarande enpartsmålen, bifölls den enskildes talan helt eller delvis i drygt tolv procent av målen (1 872 st. av 15 191 st.). Så gott som samtliga enpartsmål skall nu överklagas till eller föreslås bli överklagade till länsrätt (jfr avsnitt 3). Det finns inte skäl att anta att ändringsfrekvensen för dessa mål blir högre i länsrätt. Det är således för ett relativt begränsat antal mål som frågan om tvåpartsprocess i länsrätt har betydelse. Partsrepresentationen kan naturligtvis vara av betydelse även om det underliggande beslutet inte ändras, t.ex. kan utredningen behöva kompletteras med en muntlig förhandling utan att det leder till att det överklagade beslutet ändras. Den kritik som under remissbehandlingen framförts mot beslutsmyndigheten som part äger inte större tyngd i detta sammanhang än när det gäller beslutsmyndighetens rätt att överklaga. Mot bakgrund härav anser således regeringen att domstolsprocessen bäst tjänar sitt syfte om det allmänna kan företrädas som part även i första instans - länsrätt - när det är den enskilde som klagar över ett beslut som gått honom eller henne emot. Hur en sådan tvåpartsprocess bör vara utformad återkommer vi till i det följande. Såsom redovisats ovan är ett viktigt skäl till att den enskilde bör ha en motpart redan i länsrätt att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den första domstolsinstansen. För några av de måltyper som fortfarande överklagas från förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt t.ex. mål som berör yttrandefriheten, bl.a. mål om utlämnande av allmän handling, har regeringen i tidigare lagstiftningsarbete (prop. 1994/95:27 s. 154) uttalat - bl.a. mot bakgrund av partsfrågan - att de måltyperna för närvarande inte bör flyttas ned till länsrätt, utan att frågan bör övervägas ytterligare. Mot bakgrund härav bör beslutsmyndigheten inte bli den enskildes motpart i de ärenden som skall överklagas direkt till kammarrätt. Obligatorisk eller fakultativ tvåpartsprocess Det kan förefalla naturligt att man för ett visst rättsområde inte skall behöva välja endast mellan ett system enligt vilket de allmänna intressena är partsföreträdda i samtliga ärenden och ett system enligt vilket de aldrig är företrädda. Domstolsutredningen föreslår en fakultativ modell. För att en medverkan av beslutsmyndigheten skall framstå som berättigad i det fall någon överklagar myndighetens beslut, bör - av samma skäl som när det gäller förvaltningsmyndighets rätt att överklaga - processen i domstol röra något sådant allmänt intresse som myndigheten har till uppgift att bevaka. Det innebär att myndigheten inte skall uppträda i processen för att bevaka ett enskilt intresse. Beslutsmyndighetens intresse av att uppträda som part i domstolsprocessen avser i första hand bevisfrågor, eftersom domstolen normalt får förutsättas känna till rättsfrågorna minst lika bra som beslutsmyndigheten. Det finns dock inget som hindrar en beslutsmyndighet som uppträder som part att argumentera i rättsfrågor utöver vad den gjort i sina beslutsskäl. Domstolsutredningens förslag om en fakultativ tvåpartsprocess har sina fördelar eftersom beslutsmyndighetens medverkan i många fall kan vara överflödig genom att den inte har något ytterligare att tillföra i målet. Beslutsmyndigheten har ju också redan i och med överklagandet möjlighet att ge sin ståndpunkt till känna genom att ompröva ärendet enligt 27 § förvaltningslagen. Modellen har samtidigt nackdelar eftersom den kräver att domstolen utser beslutsmyndigheten till part eller att beslutsmyndigheten till domstolen anmäler att den vill vara part. Regeringen känner stor tveksamhet för ett system med partsställning först efter ett domstolsbeslut och där initiativet till ett sådant beslut kan komma både från domstolen själv och från en av parterna. Ett sådant system riskerar att bli både tungrott och kostnadskrävande. En modell där beslutsmyndigheten automatiskt är part skulle vara enklare. Det är praktiskt och mer rättssäkert för alla inblandade att redan från början veta vilka som är parter i målet. Det är också praktiskt för domstolen att ha en motpart till den enskilde under målets handläggning, t.ex om det behöver kallas till muntlig förhandling eller om den enskilde kommer in med nya sakomständigheter som måste bemötas. En modell där beslutsmyndigheten uppträder i alla mål är naturligtvis - inte minst av kostnadsskäl - utesluten. Däremot är det enligt regeringens mening möjligt att finna de resursmässiga vinster som utredningen vill uppnå med sitt förslag om fakultativ tvåpartsprocess med ett system enligt vilken beslutsmyndigheten alltid är part. Den omständigheten att beslutsmyndigheten är part behöver nämligen inte nödvändigtvis medföra att myndigheten alltid medverkar i processen. Beslutsmyndighetens medverkan i processen beror nämligen på i vilken mån myndigheten föreläggs att yttra sig till domstolen, dvs. hur kommuniceringsreglerna är utformade, och om myndigheten är närvarande vid muntlig förhandling i målet. Regeringen föreslår i det följande (avsnitt 7) en ändring i kommuniceringsreglerna som innebär vidgade möjligheter för domstolen att avgöra mål utan att höra motparten i de fall beslutsmyndigheten är motpart. I samma avsnitt föreslås också en justering av reglerna om kallelse till muntlig förhandling så att beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.Mot denna bakgrund anser regeringen att tvåpartsprocessen bör utformas efter en obligatorisk modell. Sammanfattning och lagteknisk lösning Vi har i det föregående förordat - att en förvaltningsmyndighet vars beslut ändras av en förvaltningsdomstol skall ges möjlighet att överklaga domstolens beslut, - att - i de fall förvaltningsmyndighetens beslut har överprövats av en besvärsmyndighet - rätten att överklaga skall begränsas till den primära beslutsmyndigheten och slutligen - att förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en enskild överklagar myndighetens beslut till länsrätt. Den ändrade ordningen bör enligt vårt förslag bara gälla i de fall där den första domstolsprövningen sker i länsrätt och inte i de mål som överklagas från en förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt. Enligt Lagrådet har den föreslagna ordningen betydande fördelar. Det föreslagna tvåpartsförfarandet innebär enligt Lagrådet en betydelsefull förändring av förvaltningsprocessen. Lagrådet konstaterar samtidigt att förändringen torde bli begränsad från praktisk synpunkt, åtminstone för sådana fall då förvaltningsmyndigheterna i dag yttrar sig utan att vara part. Av väsentligt större betydelse är enligt Lagrådet den möjlighet som enligt förslaget öppnas för en förvaltningsmyndighet att överklaga ett domstolsavgörande genom vilket myndighetens beslut har ändrats. Lagrådet framhåller därvid att denna ordning ger ett vidgat utrymme för prejudikatbildning och att möjligheter öppnas för myndigheterna att få en ändring till stånd när ett domstolsavgörande materiellt sett har blivit oriktigt. Enligt regeringens mening bör en generell regel om förvaltningsmyndighetens partsställning tas in i förvaltningsprocesslagen som en ny 7 a §. Någon särskild regel om att förvaltningsmyndigheten har rätt att överklaga domstolens beslut behövs inte. Av 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen följer redan att den som beslutet angår har rätt att överklaga länsrätts och kammarrätts beslut, om det gått honom emot. För sådana måltyper där en förvaltningsuppgift överlämnats åt enskilda subjekt - bolag, förening, stiftelse eller enskild individ - behövs särskilda föreskrifter i den materiella lagstiftningen, eftersom de enskilda subjekten inte utgör förvaltningsmyndigheter. Vi föreslår i detta ärende att arbetslöshetskassa och Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag skall vara den enskildes motpart i ett överklagat avgörande. För att anpassa reglerna till den nya tvåpartsprocessen föreslår vi i detta ärende ändringar i 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 32 a § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 21 § lagen (1989:41) om TV-avgift och 22 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt att det införs nya paragrafer i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. och lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande ordning kan även detta regleras i den aktuella materiella lagstiftningen (jfr 2 § förvalt- ningsprocesslagen). Beträffande mål om pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller enligt nuvarande regler att om en enskild har överklagat ett beslut om pensionsgrundande inkomst så får Riksförsäkringsverket bestämma om verket vill vara part i målet. Den föreslagna ändringen i förvaltningsprocesslagen innebär att i de fall då Riksförsäkringsverket inte utnyttjat sin rätt att inträda som part så blir skattemyndigheten, som beslutat om den pensionsgrundande inkomsten, den enskildes motpart. Riksdagen har tidigare beslutat om en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I samband med att det allmänna pensionssystemet görs om kommer även de processuella bestämmelser som berör pensionsystemet att ses över. I departementspromemorian Reformerat pensionsystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41) lämnas förslag till bl.a. ändrade regler för fastställande av pensionsgrundande inkomst. Förslaget remissbehandlas för närvarande. I avvaktan på att slutlig ställning tas till processförfarandet i det reformerade ålderspensionssystemet bör den nuvarande processordningen gälla oförändrat. Detta föranleder en ändring av 12 § lagen om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. När det gäller frågan om partsställningen i socialförsäkringsmål kommer regeringen att återkomma i denna fråga, varför en justering av 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås så att inte heller dessa mål påverkas av den föreslagna reformen. I övrigt föranleder vårt förslag inga ytterligare ändringar i special- lagstiftningen. 7 Skriftväxling av överklaganden m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: De allmänna förvaltningsdomstolarna får | | vidgade möjligheter att avgöra mål utan att klagandens motpart | | har kommunicerats överklagandet i de fall en förvaltningsmyn- | | dighet är motpart. Reglerna om kallelse till muntlig förhandling| | justeras så att även beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa| | sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets | | vidare handläggning och avgörande. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag: När det gäller skriftväxlingen av ett överklagande föreslår utredningen endast vissa redaktionella ändringar av 10 § förvaltningsprocesslagen. Utredningens förslag innehåller inga nya regler om utevaro vid muntlig förhandling. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del godtar nära nog samtliga utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: En av de grundläggande principerna i svensk rättskipning brukar uttryckas med orden „ingen skall dömas ohörd„. En motsvarande grundsats gäller också inom förvaltningen. Att principen upprätthålls är väsentligt inte minst för att domstolarnas och andra myndigheters avgöranden så långt som möjligt skall bli riktiga. Den är vidare av stor betydelse för parternas och allmänhetens tilltro till de offentliga organens verksamhet. Förfarandet vid domstolar och andra myndigheter är därför utformat så att ett mål eller ärende i princip inte får avgöras utan att motparten till den som väckt en fråga vid domstolen eller förvaltningsmyndigheten har beretts tillfälle att yttra sig. Efter det att saken tas upp till prövning skall det i normala fall ske en skriftväxling, om det förekommer en motpart eller ett partsliknande förhållande. Enligt vårt förslag i det föregående (avsnitt 6) kommer den enskilde som överklagar en förvaltningsmyndighets beslut till domstol alltid att ha en förvaltningsmyndighet som motpart. Bestämmelser om skriftväxlingen i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns i 10, 12 och 18 §§ förvaltningsprocesslagen. Dessa regler fick ursprungligen sin utformning i nära anslutning till regler om skriftväxling i 15 § förutvarande förvaltningslagen (1971:290) och i 52 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken (prop. 1971:30 s. 546). Den paragraf som är av intresse i detta sammanhang är 10 § förvalt- ningsprocesslagen eftersom den handlar om kommunicering av överklagandet. Frågan är då i vilken utsträckning den enskildes överklagande till länsrätten skall kommuniceras med beslutsmyndigheten vars avgörande har överklagats. Vi återkommer senare till samma fråga när det gäller överklagande av länsrättens avgörande. Innebörden av bestämmelserna i 10 § första stycket förvaltningsprocesslagen är att den handling genom vilken förfarandet vid domstolen inletts och det som hör till den skall tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärden ifrågasätts. Att en handling tillställs part uttrycks vanligen på det sättet att handlingen „kommuniceras„. Av 10 § andra stycket förvaltningsprocesslagen framgår att domstolen i vissa fall kan avgöra ett mål utan någon skriftväxling trots att det finns ett partsförhållande i målet. Enligt den ursprungliga lydelsen av stycket kunde en underrättelse underlåtas dels om det var uppenbart att talan inte kunde bifallas eller att underrättelse var onödig, dels om det kunde befaras att en underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av ett beslut i målet (jfr reglerna i 52 kap. 7 § RB om underlåtande av kommunikation i besvärsmål i hovrätt vilka tjänade som förebild vid tillkomsten av 10 § andra stycket FPL). År 1987 (prop. 1986/87:113, bet. 1986/87:JuU29, rskr. 1986/87:243) utvidgades tillämpningsområdet för det berörda lagrummet på det sättet att det numera inte behöver ske någon skriftväxling om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis. Genom att uppenbarhetsrekvisitet tagits bort kan domstolen alltså i större utsträckning än tidigare avstå från att kommunicera sådana skrivelser genom vilka mål anhängiggörs. Övriga fall då domstolen kan underlåta kommunicering ändrades inte, dvs. domstolen kan bara avstå från att kommunicera om det annars är uppenbart onödigt eller om det kan befaras att underrättelse avsevärt skulle försvåra genomförandet av beslut i målet. Som redogjorts för i avsnitt 6 bedömer regeringen att det inte finns skäl att anta att länsrätterna kommer att ha en högre ändringsfrekvens i överklagade mål än vad kammarrätterna haft då de har varit första domstolsinstans för samma måltyper. Det innebär att endast cirka 15 procent av de överklagade besluten kommer att ändras helt eller delvis och att återstoden, ca 85 procent, kommer att lämnas utan bifall. Strikt matematiskt innebär det att domstolen skulle kunnna underlåta att kommunicera överklagandet i 85 procent av fallen. Emellertid måste hänsyn tas till att ett antal av de överklaganden som slutligen inte bifalls innehåller vissa frågeställningar där det kan vara värdefullt att höra beslutsmyndigheten. I de fall där domstolen tänker ändra det överklagade beslutet skall, enligt nuvarande regler, motparten (beslutsmyndigheten) kommuniceras om det inte är uppenbart onödigt. Ett rimligt antagande är att domstolen, sammantaget med de tveksamma icke bifallsfallen, med oförändrade regler skulle kommunicera med beslutsmyndigheten i högst ca 20 - 25 procent av de överklagade målen. En förvaltningsmyndighet som avgör ett ärende är nästan alltid skyldig att motivera sitt beslut (se t.ex. 20 § förvaltningslagen). Om så skett bör myndigheten normalt inte ha något att tillägga i saken såvida inte den enskilde i överklagandet för fram nya yrkanden eller åberopar nya omständigheter i målet. Kommuniceringsfrågan bör också ses mot bakgrund av de omprövningsregler som gäller. Allmänna regler angående myndighets skyldighet att ompröva sitt beslut i samband med överklagande finns i 27 och 28 §§ förvaltningslagen. I olika specialförfattningar finns särskilda föreskrifter om omprövning. Enligt 6 kap. 6 § taxeringslagen skall t.ex. en skattemyndighet i normala fall snarast ompröva sitt beslut, om den skattskyldige överklagar, och om inte överklagandet därvid förfaller, skall skattemyndigheten enligt 6 kap. 7 § samma lag överlämna sitt beslut till länsrätten. Om målet anhängiggjorts genom en enskilds överklagande av ett beslut av en förvaltningsmyndighet är det alltså ofta så att myndigheten redan när målet kommer in till domstolen har avgett vad som kan uppfattas som ett svar i förvaltningsprocesslagens mening, eftersom myndigheten redan i samband med omprövning av sitt beslut kan ha yttrat sig över överklagandet. Mot denna bakgrund kan det enligt regeringens mening ifrågasättas om beslutsmyndigheten, generellt sett, har något berättigat intresse av att ytterligare en gång skriftligen yttra sig i länsrättsprocessen. En av de ovan beskrivna undantagsreglerna för kommunicering, 10 § andra stycket 2 - att underrättelse inte behövs om den är uppenbart onödig - innebär att domstol kan ändra det överklagade beslutet utan att motparten kommuniceras. Det skall härvid vara uppenbart att det är onödigt både att bringa materialet till partens kännedom och att förelägga honom att yttra sig. I praktiken är det sällsynt att båda dessa förutsättningar föreligger. Denna undantagsregel torde således komma till användning då det rör sig om mera uppenbara bifallssituationer, dvs. där talan förs av en enskild och kommunikation med det allmännas företrädare framstår som en onödig formalitet. De uppenbara fall det kan bli fråga om borde rätteligen redan ha ändrats vid beslutsmyndighetens omprövning och därmed skulle något mål aldrig ha anhängiggjorts vid domstol, eftersom ett överklagande förfaller om myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär (28 § förvaltningslagen). Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att regeln i 10 § andra stycket 2 är för restriktivt utformad för att passa de fall där en förvaltningsmyndighet är motpart. Enligt regeringens mening bör domstol ges möjlighet att kunna ändra beslutet utan att kommunicera överklagandet med beslutsmyndigheten om domstolen finner att underrättelse är onödig, dvs uppenbarhetsrekvisitet tas bort. Det bör framhållas att en länsrätts ändring av en förvaltningsmyndighets beslut i nu aktuella situationer aldrig kan vara till den enskildes nackdel utan alltid måste innebära en förbättring för den enskilde (se 29 § FPL). Möjlighet att underlåta kommunicering bör särskilt kunna komma till användning om parternas inställning i sak är väl kända och utredda och det domstolen har att ta ställning till är en ren rättsfråga. En utökad möjlighet att ändra ett överklagat beslut utan att kommunicera motparten bör bara gälla om det är en förvaltningsmyndighet som är motpart och inte i de fall det är en enskild som är motpart. En enskild blir ju motpart t.ex. om en central myndighet enligt speciallagstiftning givits rätt att överklaga ett ärende till länsrätt. I sådana situationer bör det alltjämt krävas att det är uppenbart onödigt att underrätta motparten - den enskilde - för att kommunicering skall kunna underlåtas.I sammanhanget bör också uppmärksammas att reglerna om domstolens utredningsskyldighet i 8 § FPL måste ha iakttagits innan det går att bedöma om domstolen kan avstå från kommunikation. Förslaget innebär att 10 § FPL utökas med en punkt. Den föreslagna utvidgningen av möjligheten att underlåta kommunikation med det allmänna kommer att få den största praktiska betydelsen i länsrätt när ett ärende överklagats dit. Om en enskild fullföljer sin talan till kammarrätt betyder det att länsrätten lämnat hans överklagande utan bifall helt eller delvis. Länsrätten bör då i normalfallet inte ha kommunicerat överklagandet med beslutsmyndigheten enligt 10 § andra stycket 1 FPL. Om kammarrätten då inte överväger att ändra det överklagade beslutet, skall domstolen inte meddela prövningstillstånd, varvid länsrättens dom står fast. Någon kommunikation behövs då inte med beslutsmyndigheten enligt 10 § andra stycket 1 FPL. Om kammarrätten däremot överväger att ändra beslutet och beviljar prövningstillstånd på den grunden skall den överväga om det är onödigt att kommunicera med beslutsmyndigheten eller inte. Har då målet inte kommunicerats i länsrätten torde det endast i undantagsfall kunna bedömas som onödigt att kommunicera målet i kammarrätten. Detsamma gäller om kammarrätten väljer att bevilja prövningstillstånd på någon av de andra grunderna, dvs. prejudikatdispens eller extraordinär dispens. Om det i stället är myndigheten som överklagar länsrättens beslut till kammarrätten kan kammarrätten underlåta kommunikation med den enskilde, om prövningstillstånd inte beviljas, på samma grund som i dag, dvs. att överklagandet inte kommer att bifallas helt eller delvis. Om prövningstillstånd beviljas kan kommunikation underlåtas endast om det är uppenbart onödigt. Ytterligare frågeställningar om skyldigheten att kommunicera överklagandet återkommer vi till i författningskommentaren (avsnitt 11.3 vid 10 §). Till muntlig förhandling skall enligt 14 § förvaltningsprocesslagen kallas sökande eller klagande och den som har att svara i målet. I lagrådsremissen föreslog regeringen en föreskrift om att målet kan avgöras även om företrädare för det allmänna uteblir från muntlig förhandling. Lagrådet har föreslagit en annan lagteknisk lösning som direkt anknyter till reglerna om kallelse av enskild till muntlig förhandling. Enligt 14 § FPL får en enskild föreläggas att inställa sig personligen bl.a. vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning. Regeringen följer Lagrådets förslag och föreslår att det till 14 § FPL fogas en regel om att företrädare för det allmänna får föreläggas att inställa sig vid påföljd att utevaron inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Mot bakgrund av de nya regler om tvåpartsprocess som föreslås i avsnitt 6 och att det inte alltid finns behov av att en förvaltningsmyndighet eller en annan part som företräder det allmänna aktivt deltar i processen, vill regeringen betona att det ankommer på domstolen att bedöma om parts utevaro utgör hinder för målets handläggning och avgörande (se även författningskommentaren avsnitt 11.3 vid 14 §). 8 Nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Den första domstolsprövningen av ett stort | | antal måltyper som i dag överklagas till kammarrätt som första | | domstolsinstans skall i stället överklagas till länsrätt. | | Prövningstillstånd skall krävas för dessa måltyper i ledet länsrätt| | - kammarrätt. | -------------------------------------------------------------------- Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen lämnar dock inget förslag såvitt avser frågan om prövningstillstånd. Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Vissa instanser godtar utredningens förslag i dess helhet, vissa andra avstyrker förslaget helt eller i vissa delar. De domstolar som yttrat sig särskilt över byggnadsmålen tillstyrker förslaget. Flera instanser påpekar olägenheten med en för lång instanskedja och några framhåller därför att förslaget i denna del måste behandlas i samband med frågan om att införa prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt. Skälen för regeringens förslag: Bakgrund En av grundtankarna bakom det reformarbete som på senare år har bedrivits inom rättsväsendet är att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, dvs. den första domstolsprövningen skall ske i tingsrätt respektive länsrätt. Principen kan numera sägas vara så gott som helt genomförd vid de allmänna domstolarna. Arbetet med att flytta ner målen i instanskedjan från kammarrätterna till länsrätterna har skett etappvis och närmar sig nu sin slutfas. En första etapp i genomförandet av Domstolsutredningens förslag om en ändrad instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna genomfördes per den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). I samma lagstiftningsärende behandlades också frågan om prövningstillstånd i kammarrätt. Lagändringarna innebär att länsrätt har allmän behörighet att pröva mål som första domstolsinstans och att generella regler om prövningstillstånd har tagits in i förvaltningsprocesslagen. I det aktuella ärendet flyttades studiestödsmål, kriminalvårdsmål och körkortsmål ner i instanskedjan samtidigt som krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt infördes för de aktuella måltyperna. En andra etapp trädde i kraft den 1 april 1995 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). Reformen var omfattande och avsåg bl.a. mål om laglighetsprövning av kommunala beslut, mål där länsstyrelse beslutat som första instans enligt ett 20-tal olika lagar och ett stort antal mål som överklagades från regionala och centrala förvaltningsmyndigheter. Sammanlagt omfattade reformen cirka hundra olika måltyper. Per den 1 april 1995 flyttades ytterligare ett 60-tal måltyper ned i instanskedjan. Denna etapp omfattade sådana målgrupper där överklagande- bestämmelsen finns i förordning (jfr bl.a. SFS 1995:198-237). Ytterligare måltyper har efter hand, i anslutning till att ändringar gjorts i den materiella lagstiftningen, förts till länsrätt som första domstolsinstans. Det gäller t.ex. mål enligt ordningslagen (1993:1617), tobakslagen (1993:581) och lotterilagen (1994:1000). Med ett fåtal undantag har krav på prövningstillstånd införts i ledet länsrätt - kammarrätt för de måltyper som flyttats ner från kammarrätt till länsrätt. Krav på prövningstillstånd har därutöver införts för ett antal måltyper som sedan tidigare prövades av länsrätt som första domstolsinstans. Det återstår att flytta ned ytterligare ett antal måltyper från kammarrätt till länsrätt innan instansordningsreformen för de allmänna förvalt- ningsdomstolarna är helt genomförd. Såsom redovisades i prop. 1994/95:27 (s. 154) kräver frågan om nedflyttning av sekretessmål ytterligare överväganden. I samband därmed kommer instansordningen för övriga måltyper som berör yttrandefriheten att behandlas. I samma lagstiftningsärende (s. 159 f.) redovisades också skälen mot att för närvarande genomföra en ändrad instansordning när det gäller mål från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Vi tar i detta ärende upp återstoden av övriga mål som fortfarande prövas av kammarrätt som första domstolsinstans. Det handlar om ett stort antal disparata måltyper. Flera av dessa omfattas av Miljöbalksutredningens (M 1993:04) uppdrag. Denna utredning skall enligt sina tilläggsdirektiv om nytt förslag till miljöbalk (dir. 1994:134) bl.a. se över instansordningen i miljölagstiftningen. Även frågan om den framtida instansordningen för ärenden enligt plan- och bygglagen övervägs av Miljöbalksutredningen. Enligt regeringens mening bör detta inte hindra att instansordningsreformen när det gäller de allmänna förvaltnings- domstolarna slutförs. Det är angeläget att snarast se till att de mål som prövas i allmän förvaltningsdomstol prövas av rätt instans. Vad det handlar om är en nedflyttning av mål som redan prövas av allmän förvaltningsdomstol. Det bör framhållas att den nu föreslagna nedflyttningen från kammarrätt till länsrätt inte innebär att Miljöbalksutredningens förslag föregrips. En förutsättningslös prövning av hur en lämplig instansordning för såväl olika miljöärenden som plan- och byggärenden skall utformas avses således ske när Miljöbalksutredningens förslag föreligger. De måltyper som nu är aktuella för nedflyttning Ett stort antal av de mål som fortfarande överklagas direkt till kammarrätt är mål som prövats av förvaltningsmyndighet och därefter överprövats av länsstyrelse innan de överklagas till domstol. Det gäller framför allt mål enligt plan- och bygglagen (1987:10). Vi återkommer närmare till dessa i det följande. Inom denna grupp faller även mål enligt 15 kap. 4 § äktenskapsbalken, lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, lagen (1939:608) om enskilda vägar, lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse, rennäringslagen (1971:437), livsmedelslagen (1971:511), väglagen (1971:948), lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m., utsädeslagen (1976:298), passlagen (1978:302), lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg, epizootilagen (1980:369), lagen (1980:578) om ordningsvakter, lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, lagen (1981:533) om fiskevårdsområden, lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel, lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m., räddningstjänstlagen (1986:1102), djurskyddslagen (1988:534), lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, begravningslagen (1990:1144), lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning och lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Gemensamt för denna grupp av mål är att de i allmänhet har prövats av två förvaltningsmyndigheter - med länsstyrelsen som överklagandemyndighet - innan de överklagats till domstol. De målgrupper där länsstyrelsen har en överprövningsfunktion har en hel del gemensamt. De avser huvudsakligen beslut som har fattats av en kommunal nämnd. Staten har genom speciallagstiftning velat åstadkomma en reglering så att samhälleliga intressen på olika områden blir tillgodosedda. Kommunerna har ålagts att handha uppgifterna och staten har till- försäkrat sig ett inflytande över utvecklingen bl.a. genom att lägga en tillsynsuppgift på statliga organ. Därvid har länsstyrelserna regelmässigt valts ut för att utöva den regionala tillsynen. Mot de samhälleliga intressen som framträder på olika områden får ofta ställas viktiga enskilda intressen, som kan innebära att stora personliga eller ekonomiska värden står på spel. Det gäller alltså i prövningen att komma fram till en rimlig avvägning såväl mellan olika enskilda intressen som mellan enskilda och allmänna intressen. Inslaget av rättsfrågor är regelmässigt stort i de aktuella målgrupperna. Det kan t.ex. gälla förordnande av förrättningsman, anställande av syssloman, utseende av styrelse och uttaxering av bidrag från medlemmar av vägsamfällighet enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller mål enligt livsmedelslagen (1971:511) där Livsmedelsverket kan meddela förbud och förelägganden - ett sådant kan t.ex. innebära att en i branschen verksam kan beordras till läkarundersökning - i enskilt fall. En annan grupp mål som fortfarande prövas av kammarrätt som första domstolsinstans är vad man kan beteckna som „miljöbalksmål„, dvs. mål enligt naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), renhållningslagen (1979:596) och hälsoskyddslagen (1982:1080). De har inte tagits om hand inom ramen för tidigare genomförda reformer eftersom som det i - det sedermera återkallade - förslaget till miljöbalk (prop. 1994/95:10) föreslogs att samtliga dessa måltyper skulle flyttas ner från kammarrätt till länsrätt. En sista grupp som tas upp i detta ärende och som fortfarande överklagas från förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt är ett antal måltyper där den materiella lagstiftningen varit föremål för översyn under reformens genomförande samt ett antal helt nya måltyper som tillkommit. Det gäller mål enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse, produktsäkerhetslagen (1988:1604), lagen (1989:41) om TV-avgift, lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1992:1231) om märkning av textilier, lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk, lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet, lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring, lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet, lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon, lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel och stiftelselagen (1994:1220). Gemensamt för de flesta av dessa måltyper är att de avser beslut som har överklagats från en tillsynsmyndighet. När det gäller byggnadsmålen vill regeringen - inte minst mot bakgrund av det stora antal mål det är fråga om - lämna en något fylligare redovisning. Plan- och bygglagen (1987:10; PBL) reglerar markanvändning och byggande. I lagen finns bl.a. bestämmelser om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse samt bestämmelser om krav på byggnader m.m. ur bl.a. estetisk och teknisk synvinkel. Lagen ger kommunerna en stark ställning när det gäller frågor som hör samman med bebyggelseutvecklingen i kommunen. I princip skall staten kunna bestämma om inriktningen på kommunernas planering endast för sådana områden, där markanvändningsfrågorna är av stor betydelse i ett nationellt perspektiv eller angår flera kommuner. Det ankommer på kommunerna att planlägga användningen av mark och vatten. Detta sker genom fem typer av planer; regionplan, översiktsplan, detaljplan, områdesbestämmelser och fastighetsplan. Beslut som rör översiktsplan och regionplan får överklagas genom kommunalbesvär till länsrätten sedan den 1 april 1995. Beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser överklagas genom förvaltningsbesvär till länsstyrelsen. Vissa särbestämmelser finns om vilka som är berättigade att överklaga och prövningens omfattning. Länsstyrelsens beslut i dessa frågor kan överklagas till regeringen. Plan- och bygglagen innehåller förutom bestämmelser om planer även föreskrifter om krav på byggnader och andra anläggningar samt tomter, allmänna platser m.m. Föreskrifterna är allmänt hållna och avsedda att preciseras genom föreskrifter av regeringen eller Boverket. Kontrollen över att dessa föreskrifter liksom gällande planer iakttas i enskilda fall ankommer på byggnadsnämnden. Byggnadsnämndens kontroll utövas dels genom tillståndsprövning, dels genom tillsyn över byggnadsarbeten och dels genom ingripanden vid överträdelser. För vissa åtgärder krävs tillstånd i form av bygglov, rivningslov eller marklov. Den som tänker ansöka om bygglov har möjlighet att hos byggnadsnämnden ansöka om förhandsbesked huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas. Byggnadsnämnden har befogenhet att vidta sanktioner mot den som överträder vissa bestämmelser i plan- och bygglagen. Sanktionerna består av dels påföljder i form av avgifter, dels ingripanden i form av förbud, handräckning och förelägganden. Byggnadsnämndens beslut om lov och i förhandsbesked kan överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan därefter överklagas till kammarrätten eller regeringen. Fördelningen av ärenden mellan regeringen och kammarrätten bygger i huvudsak på principen att frågor om lämplighet eller ändamålsenlighet skall prövas av regeringen, medan rättsfrågor skall prövas av kammarrätten. Byggnadsnämnden kan som tidigare nämnts ta ut sanktionsavgift när någon har överträtt bestämmelserna i plan- och bygglagen. Det finns tre avgifter som kan bli aktuella i byggnadsmål. Det är byggnadsavgift som tas ut när någon vidtar en åtgärd som kräver lov utan att lov dessförinnan har lämnats. Särskild avgift utgår för andra överträdelser, t.ex. när någon bygger i strid mot ett lämnat lov. Vid sådant olovligt byggande som det anses särskilt angeläget att motverka, kan en tilläggsavgift tas ut tillsammans med byggnadsavgiften. Byggnadsnämnden kan även ingripa för att åstadkomma rättelse, genom att välja mellan att ansöka om särskild handräckning hos kronofogdemyndigheten eller att förelägga ägaren av fastigheten att vidta rättelse. Nämnden kan också förelägga den person som försummar att vidta åtgärder som åvilar denne enligt plan- och bygglagen eller enligt föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av plan- och bygglagen. I båda fallen kan föreläggandet förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden annars utförs av byggnadsnämnden på den försumliges bekostnad. Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt efter ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet. Beslut av länsstyrelse enligt plan- och bygglagen kan överklagas till kammarrätten i vissa särskilt uppräknade fall, bl.a. om beslutet avser bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan och vid påföljder och ingripanden enligt 10 kap. I den mån länsstyrelsens beslut får överklagas i övriga fall skall överklagandet göras till regeringen. När det gäller tillståndsbesluten finns en naturlig gräns mellan kammarrätt och regeringen när det gäller om åtgärden skall företas utanför eller inom område med detaljplan. Om det finns en detaljplan har markens lämplighet för bebyggelse redan prövats genom planen. I dessa fall finns det bara rättsliga frågor kvar att pröva, t.ex. om kraven i 3 kap. PBL är uppfyllda eller inte. Inte heller frågor om mindre avvikelse från planen anses som en lämplighetsfråga. Sådana ärenden överklagas, i likhet med ärenden som avser en viss åtgärds förenlighet med områdesbestämmelser eller fastighetsplan, därför till kammarrätt. I områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser kan det vara fråga om både lokaliseringsprövning av bebyggelse och om tillämpning av egenskapskraven i 3 kap. PBL. Regeringen prövar i dessa fall frågor om förhandsbesked och andra lämplighetsfrågor enligt 2 kap. PBL, medan kammarrätt prövar frågan om en åtgärd skall betraktas som en kompletteringsåtgärd eller inte. Ibland kan det i samma ärende vara fråga om både lämplighetsfrågor och rättsfrågor (s.k. blandade mål). Länsstyrelsens beslut skall även i dessa fall överklagas till kammarrätt. Kammarrätten avgör dock inte målet genom dom. I stället överlämnar domstolen målet med eget yttrande till regeringen ( 9 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar).Under år 1992 kom det till kammarrätterna in 1 030 mål enligt PBL. Av dessa kom ca 325 in till Kammarrätten i Stockholm, ca 445 till Kammarrätten i Göteborg, ca 130 till Kammarrätten i Jönköping och ca 135 till Kammarrätten i Sundsvall. Efter den 1 juli 1995 skall också beslut enligt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. överklagas till länsrätt. Vidare krävs att kammarrätten beviljar prövningstillstånd för att pröva målet (prop. 1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:372). Från samma dag skall länsrätt även pröva frågor om tilläggsavgift, i stället för allmän domstol, på talan av byggnadsnämnden, 10 kap 8 § plan- och bygglagen (1987:10). Även för dessa mål krävs att kammarrätten beviljar prövningstillstånd för att pröva målet (prop. 1994/95:23, bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40). Som tidigare nämnts prövar länsrätt från och med den 1 april 1995 även sådana byggnadsmål som kan bli föremål för laglighetsprövning i och med att 13 kap. 1 § PBL hänvisar till 10 kap. kommunallagen (1991:900). Flertalet mål flyttas ner Enligt regeringens mening finns det inte för någon av de här redovisade måltyperna några sådana särdrag som motiverar ett avsteg från att tillämpa huvudprincipen om att den första domstolsprövningen skall ligga i länsrätt. Det förhållandet att vissa måltyper förekommer i mycket liten omfattning utgör inget skäl mot att flytta ned målen eftersom inte heller kammarrätterna kan anses ha upparbetat någon särskild kompetens inom dessa områden. Det finns inte heller några särskilda omständigheter som talar mot att alla dessa måltyper skulle kunna handläggas av samtliga länsrätter. Som tidigare nämnts är instansordningen för en stor del av byggnadsmålen - såväl sådana som nu prövas av regeringen som sådana som prövas av domstol - föremål för överväganden av Miljöbalksutredningen. Det förhållandet att en annan instansordning för dessa mål kan komma i fråga utgör enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för att nu inte överväga en nedflyttning i instanskedjan för de mål som för närvarande prövas av domstol. Ett skäl för att byggnadsmålen nu bör flyttas ner i instanskedjan är att, såsom redovisats i det föregående, mål enligt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. och sådana byggnadsmål som kan bli föremål för laglighetsprövning redan har förts ner till länsrätt och att instansordningen för dessa mål därigenom blir enhetlig. Beträffande byggnadsmålen bör också framhållas att många av de bedömningar som skall göras är av sådan beskaffenhet att det är en fördel om domstolen har en god kunskap om de regionala och lokala förhållandena. Detta tillgodoses på ett bättre sätt om länsrätt prövar målen i första instans. Regeringen föreslår därför att de mål som redovisats i det föregående och som nu prövas av kammarrätt som första domstolsinstans flyttas ner i instansordningen. Ingen av de aktuella måltyperna föranleder några avvikande regler vad gäller länsrättens sammansättning; t.ex. är byggnadsmålens karaktär av sådant slag att nämndemannamedverkan är en lämplig ordning. Nedflyttningen av aktuella måltyper från kammarrätt till länsrätt innebär att instanskedjan förlängs med en domstolsinstans. Innan ett mål anhängiggörs i länsrätt har ärendet redan prövats av en myndighet och i många fall därefter överprövats av länsstyrelsen. Många måltyper, t.ex. byggnadsmålen handlar ofta om sådana frågor som är mycket betydelsefulla för den enskilde, det kan även gälla stora ekonomiska belopp. Den enskilde har därför ofta ett starkt intresse av att få ett avgörande inom rimlig tid. Ett system med en obegränsad rätt till prövning i kammarrätt skulle medföra en alltför lång instanskedja för dessa mål samt en risk för en inte obetydlig tidsutdräkt innan ett lagakraftvunnet avgörande föreligger. I likhet med vad som gäller för de måltyper som redan genom tidigare reformer flyttats ned till länsrätt bör det därför även för nu aktuella måltyper ställas upp ett krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt. Förslagen föranleder ändringar i överklagandebestämmelsen i de angivna lagarna. De s.k. blandade byggnadsmålen bör länsrätten överlämna till kammarrätten som i sin tur, i enlighet med vad som gäller i dag, överlämnar målet med eget yttrande till regeringen. Länsrätts överlämnande av mål till kammarrätt föranleder en ny bestämmelse i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (14 a §). 9 Kostnader Regeringens förslag i detta ärende innebär stora förändringar som berör alla delar av den allmänna förvaltningsdomstolsorganisationen. Majoriteten av de målgrupper som kammarrätten prövade som första domstolsinstans har genom tidigare reformer flyttats ned till länsrätt. I och med den nu aktuella reformen är reformeringen av instansordningen i allt väsentligt genomförd. Som en följd av instansordningsreformen har regeringen beslutat att avveckla en avdelning vid varje kammarrätt per den 1 juli 1995 samt ytterligare en avdelning vid Kammarrätten i Sundsvall per den 1 juli 1996. Den totala besparingen av instans- ordningsreformen kan beräknas till 22-24 miljoner kronor. Beloppet avser endast besparingar till följd av nedflyttningen av mål i instanskedjan. Någon beräkning har således inte gjorts av konsekvenserna av att krav på prövningstillstånd i stor omfattning införts i kammarrätt. I den utsträckning införandet av prövningstillstånd leder till färre mål och därmed en minskad arbetsbelastning för kammarrätterna uppstår en viss kostnadsbesparing. Det är emellertid inte möjligt att uppskatta storleken av besparingen innan en utvärdering av de nya bestämmelserna har skett. Det är inte meningsfullt att påbörja en sådan utvärdering förrän tidigast våren 1996. Införandet av tvåpartsprocessen kan övergångsvis innebära ökade kostnader för såväl domstolarna som beslutsmyndigheterna. Såvitt avser domstolarna kan de nya reglerna leda till fler överklaganden till kammarrätterna medan förvaltningsmyndigheterna kan behöva en viss kompetensförstärkning för att klara processföringen. Myndigheternas aktiva medverkan kommer dock endast att krävas i vissa fall när det skall hållas muntlig förhandling och i övrigt i de fall när domstolen överväger att ändra ett beslut till den enskildes förmån. Om myn- digheten medverkar vid muntlig förhandling innebär förslaget för t.ex. mål om kontant arbetsmarknadsstöd, att det allmännas intressen kan tas till vara av en lokal myndighet i stället för som i dag den centrala, vilket innebär besparingar för förvaltningsmyndigheterna och är kostnadsneutralt för domstolarna. Förvaltningsmyndighetens skriftliga medverkan i vissa fall innebär i praktiken ingen förändring mot de fall där de redan i dag yttrar sig utan att vara part. På längre sikt kan tvåpartsprocessen antas leda till besparingar för domstolarna och myndigheterna. I och med att myndigheterna får möjlighet att överklaga länsrätternas beslut kommer praxisbildningen att förbättras, vilket kan förväntas leda till färre överklaganden och tydligare handlingsdirektiv till de beslutande myndigheterna. Innan en utvärdering skett är det inte möjligt att göra någon närmare beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av tvåpartsprocessen. En sammanfattande bedömning talar dock för att förslaget på sikt kommer att leda till inte oväsentliga kostnadsminskningar för det allmänna. 10 Ikraftträdande m.m. Både den nya instansordningen och reglerna om förvaltningsmyndighets ställning som part bör träda i kraft den 1 februari 1996. För de mål som avgjorts av förvaltningsmyndighet före ikraftträdandet bör de äldre reglerna om partsrepresentation och överklagande gälla. I de fall ärendet har prövats av två instanser, t.ex. först av en polismyndighet och sedan av länsstyrelsen, innan ärendet överklagas till domstol bör de regler om överklagande tillämpas som gällde vid tidpunkten för det första beslutet. 11 Författningskommentar 11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 12 § Tillägget i paragrafens första stycke innebär att partsställningen i mål om beräkning av pensionsgrundande inkomst förblir densamma som enligt nuvarande regler. 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 20 kap. 12 § Tillägget i paragrafens första stycke innebär att partsställningen i socialförsäkringsmål förblir densamma som enligt nuvarande regler. 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 14 a § Paragrafen är ny. I och med att länsrätten blir första instans i mål enligt plan- och bygglagen kommer även s.k. blandade byggnadsmål att överklagas till länsrätten. Paragrafen reglerar länsrättens hantering av de blandade målen. Länsrätten skall lämna över målet till kammarrätten. Kammarrätten skall i sådant fall enligt 9 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar med eget utlåtande överlämna målet till regeringen för prövning. Regleringen innebär i sak ingen förändring av den ordning som gäller i dag. 11.4 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 7 a § I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om beslutsmyndighetens och, när ärendet prövats av flera förvaltningsmyndigheter, den först beslutande myndighetens ställning i domstolen när myndighetens beslut överklagas av enskild (jfr avsnitt 6). I 2 § förvaltningsprocesslagen stadgas att om det i lag eller annan författning som beslutats av regeringen har meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. En grundförutsättning för att paragrafen skall bli tillämplig är således att beslutsmyndighetens ställning i processen inte har reglerats i någon speciallag, såsom t.ex. i taxeringslagen. I t.ex mål enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har Arbetsmarknadsstyrelsen i dag möjlighet att bestämma om styrelsen skall vara part i målet enligt 32 a § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Enligt den föreslagna ändringen i sistnämnda lagrum (se lagförslag 2.17) skall Arbetsmarknadsstyrelsen kunna överta rollen som part från den först beslutande myndigheten, dvs. länsarbetsnämnden. Det betyder att den nu aktuella paragrafen endast blir tillämplig om Arbetsmarknadsstyrelsen inte väljer att överta partsställningen. Se vidare i kommentaren till ändringen av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.5) och avsnitt 11.6, och 11.7 . Paragrafen stadgar att den först beslutande myndigheten alltid blir den enskildes motpart. Det är således den myndigheten som för det allmännas talan vid domstol. I vissa fall, t.ex. när endast ett processuellt beslut har överklagats, t.ex. ett beslut om avvisning eller avskrivning eller ett beslut som har meddelats under pågående handläggning hos förvaltningsmyndigheten angående t.ex. jäv, kan myndighetens intresse av att medverka vara begränsat. Myndighetens aktiva medverkan i sådana processer behöver dock inte bli så omfattande, eftersom domstolen ofta torde anse det onödigt att kommunicera överklagandet med myndigheten i sådana frågor, (se kommentaren till 10 §) . Till förebyggande av missuppfattningar - att förvaltningsmyndigheten betraktas som den enskildes motpart inom ramen för omprövningsförfarandet - har i första stycket i enlighet med Lagrådets förslag angivits att myndigheten är den enskildes motpart sedan handlingarna i målet överlämnats till domstolen. Som Lagrådet anför i sitt yttrande bortfaller förvaltningsmyndighetens ställning som motpart, om ärendet av förvaltningsdomstolen skulle återförvisas till myndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet efter ett domstolsavgörande. Ärendet skall ju då prövas enligt förvaltningslagen. Normalt torde därvid gälla att den tjänsteman som företrätt det allmänna som den enskildes motpart i förvaltningsdomstolsprocessen enligt 11 § första stycket 2 eller 4 förvaltningslagen eller grunderna för dessa bestämmelser på grund av jäv blir förhindrad att handlägga ärendet vid den förnyade prövningen.I och med att den först beslutande förvaltningsmyndigheten - eller någon annan myndighet enligt speciallagstiftning - kommer att vara motpart i länsrätten, har myndigheten rätt att överklaga beslutet om det gått myndigheten emot enligt reglerna i 33 § förvaltningsprocesslagen. Denna rätt gäller givetvis också om det är kammarrätten som ändrat ett beslut så att det gått myndigheten emot. Paragrafen är inte tillämplig på mål som överklagats från förvaltnings- myndighet direkt till kammarrätt som första domstolsinstans. Det betyder att sådana mål alltjämt kommer att vara enpartsmål om inte partsförhållandet reglerats i någon speciallag. I enlighet med Lagrådets förslag har underrubriken till det avsnitt i vilken förevarande paragraf placerats givits lydelsen „Måls anhängiggörande m.m.„ 10 § I paragrafens andra stycke har införts en ny tredje punkt. Den tidigare tredje punkten utgör nu paragrafens fjärde punkt. I den nya tredje punkten har införts en speciell undantagsregel för de fall där någon enskild överklagat ett beslut och har en förvaltningsmyndighet som motpart. Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 6. Enligt den tidigare regleringen kunde domstolen underlåta kommunikation av ansöknings- eller överklagandehandlingar med både enskilda och företrädare för det allmänna om sådan underrättelse var uppenbart onödig. I praktiken torde denna undantagsregel hitintills så gott som uteslutande ha kommit till användning i länsrätt när den enskilde hade överklagat ett beslut dit, t.ex. vid uppenbara bifallssituationer och en kommunikation med det allmännas företrädare endast skulle framstå som en onödig formalitet. Den nya punkten, som endast reglerar sådana situationer där en förvaltningsmyndighet är den enskildes motpart, utvidgar domstolens möjlighet att underlåta kommunikation med myndigheten i situationer där domstolen överväger att bifalla den enskildes talan helt eller delvis. Bestämmelsen skall läsas tillsammans med den nya 7 a § som föreskriver att den myndighet som har beslutat i saken är motpart om den enskilde överklagar beslutet till länsrätt. Kommunikation med förvaltningsmyndigheten behöver inte ske när domstolen finner det onödigt. I de allra flesta fallen har beslutsmyndigheten fått del av den enskildes överklagande i och med rättidsprövningen. Den kan även ge sin stånd- punkt till känna vid omprövning av ärendet. Domstolen har således normalt en klar uppfattning om beslutsmyndighetens inställning. En förutsättning för att ärendet skall få avgöras direkt är att det befintliga materialet är tillräckligt för att domstolen skall kunna anses ha fullgjort sin utredningsskyldighet enligt 8 § FPL. Som nämnts i avsnitt 6 förekommer det att ett ärende har varit föremål för prövning hos två myndigheter innan det når domstol, t.ex. att en kommunal nämnds beslut har överprövats av länsstyrelsen. I dessa fall kommer den primära beslutsmyndigheten inte att kunna ge sin mening över den enskildes överklagande till känna redan vid omprövningen eftersom överklagandet ges in till den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet, dvs. besvärsmyndigheten. När domstolen avser att ändra ett sådant beslut får inskränkningen i skyldigheten att kommunicera mindre betydelse. Eftersom den enskildes motpart - den primära beslutsmyndigheten - inte tidigare haft någon möjlighet att bemöta överklagandet blir utrymmet för domstolen att bedöma en underrättelse som onödig därför begränsat. 14 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen behandlar frågan hur parterna skall kallas till muntlig förhandling. I paragrafens tidigare lydelse kunde endast en enskild part föreläggas att inställa sig personligen vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Motsvarande bestämmelse har nu införts för en förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna. Det innebär att om domstolen redan i samband med att kallelse utfärdas bedömer det som ofrånkomligt att förvaltningsmyndigheten är företrädd vid förhandlingen, kan detta markeras genom att påföljd av nu angivet slag inte sätts ut eller på annat lämpligt sätt. Utan att det finns särskilt reglerat gäller att om enskild part eller företrädare för det allmänna uteblir från en förhandling ankommer det på domstolen att bedöma huruvida utvaron utgör hinder för målets handläggning och avgörande. Möjligheten att avgöra mål när någon av parterna inte är närvarande torde främst kunna tillämpas i mål av enklare beskaffenhet (jfr 8 § FPL) eller där domstolen håller förhandlingen på begäran av en enskild part i ett mål där den enskilde har en mer eller mindre ovillkorlig rätt till muntlig förhandling. 11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 98 a § Från och med den 1 oktober 1995 (SFS 1995:708) har Arbetsmarknads-styrelsen, efter mönster av vad som gäller för Riksförsäkringsverket inom socialförsäkringsområdet, möjlighet att bestämma om styrelsen önskar vara part i domstol när en enskild överklagat arbetslöshetskassans beslut. Paragrafen har justerats så att den överensstämmer med den nya tvåpartsprocessen. En arbetslöshetskassa utgör ett enskilt subjekt som fullgör förvaltnings- uppgifter med stöd av 11 kap. 6 § 3 st regeringsformen, men är däremot ingen förvaltningsmyndighet. Den generella regleringen i 7 a § förvaltningsprocesslagen enligt vilken den först beslutande förvalt- ningsmyndigheten skall vara den enskildes motpart omfattar därför inte arbetslöshetskassor. Ett tillägg - av samma innebörd som 7 a § förvalt- ningsprocesslagen - till nu aktuell paragrafs andra stycke första mening har därför gjorts så att en arbetslöshetskassa blir den enskildes motpart i processen. Bestämmelsen i andra stycket andra meningen ger Arbetsmarknadsstyrelsen rätt att föra det allmännas talan i mål om arbetslöshetsförsäkring även om behörigheten primärt i länsrätt och kammarrätt, när enskild har överklagat till länsrätt, ligger hos arbetslöshetskassan. Om en arbetslöshetskassa, med stöd av förvaltningsprocesslagen, överklagar en domstols beslut kan Arbetsmarknadsstyrelsen välja om den önskar överta partsrollen eller inte. Styrelsen har därigenom också möjlighet att överklaga i arbetslöshetskassans ställe. Som framgått av avsnitt 6 har styrelsen i likhet med vad som gäller för övriga centralmyndigheter möjlighet att genom råd och anvisningar vägleda arbetslöshetskassorna i fråga om vilka mål som bör föras vidare. I Regeringsrätten skall styrelsen alltid föra det allmännas talan. I och med att det alltid kommer att finnas en motpart finns det inte längre något behov av att särskilt reglera att domstolen skall kunna förelägga Arbetsmarknadsstyrelsen att svara. Vill domstolen inhämta ett yttande över viss fråga i ett mål där styrelsen inte är part kan det göras med stöd av 24 § förvaltningsprocesslagen. Paragrafens tredje stycke anger att styrelsen - förutom att den genom övertagande av arbetslöshetskassans roll enligt andra stycket har rätt att överklaga beslut som gått kassan emot - har rätt att även till förmån för en enskild part överklaga en domstols eller en arbetslöshetskassas beslut. 11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd 32 a § Från och med den 1 oktober 1995 har Arbetsmarknadsstyrelsen, efter mönster av vad som gäller för Riksförsäkringsverket inom socialförsäkringsområdet, möjlighet att bestämma om styrelsen önskar vara part i domstol när en enskild överklagat länsarbetsnämndens beslut. I likhet med vad som gäller i mål om arbetslöshetsförsäkring har paragrafen justerats så att den bättre överensstämmer med den nya tvåpartsprocessen. Se även kommentaren till 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.4). 11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. 30 § Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (avsnitt 11.8) 11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 59 a § Paragrafen är ny. I likhet med vad som gäller för flera andra centralmyndigheter skall Kriminalvårdsstyrelsen verka för att bestämmelserna inom kriminalvården tillämpas likformigt och rättvist. I paragrafen första stycke regleras Kriminalvårdsstyrelsens möjlighet att överta lägre myndighets uppgift att föra det allmännas talan. Av det andra stycket följer att Krimnalvårdsstyrelsen alltid skall föra det allmännas talan i Regeringsrätten. Se även kommentaren till 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.5). 11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 16 d § Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (avsnitt 11.7). 11.10 Förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) 9 § Ändringen i paragrafen är föranledd av att paragrafens tredje stycke av misstag föll bort i samband med den senaste ändringen av paragrafen (SFS 1994:610). Den nu gjorda ändringen innebär endast att tredje stycket åter förs in i lagen. 26 § Ändringen innebär en anpassning av bestämmelsen till den nya instansordningen och att kammarrätten skall bevilja prövningstillstånd innan den prövar ett överklagat mål. 11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 6 § Ändringen i paragrafen är en följdändring, föranledd av förändrade regler om utrikesrepresentationen. 21 § Ändringen innebär en anpassning av bestämmelserna till den nya instansordningen och reglerna om tvåpartsprocess. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 6) är den föreslagna tvåpartsprocessen inte utan särskilda bestämmelser tillämplig på måltyper där en förvaltningsuppgift överlämnas åt ett enskilt subjekt eftersom ett sådant subjekt inte är en förvaltningsmyndighet. Tillägget i paragrafen innebär att Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag kommer att vara den enskildes motpart om denne överklagar bolagets beslut till länsrätten. 11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 22 § Paragrafens tidigare tredje stycke har upphävts. Ändringen innebär att 7 a § och 33 § förvaltningsprocesslagen blir tillämpliga såvitt gäller partsställningen och överklaganderätten vid handläggningen i domstol av mål enligt lagen. Se även kommentaren till 7 a § förvaltningsprocesslagen (avsnitt 11.3). 11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll 9 a § Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (avsnitt 11.7). 11.14 Övriga förslag till lagändringar Ändringarna innebär en nerflyttning i instansordningen och att kammarrätten skall bevilja prövningstillstånd innan de prövar ett överklagat mål (se avsnitt 8). Förslagen innefattar vidare vissa språkliga ändringar. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 och 4 §§ äktenskapsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 2 §1 -------------------------------------------------------------------- Skattemyndighetens beslut i Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får fråga om hindersprövning får överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Detsamma gäller beslut av Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om präster inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel. förrättande av vigsel. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 4 §2 -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut om Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap eller tillstånd till äktenskap eller om om förrättande av vigsel får över- förrättande av vigsel får över- klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:495. 2 Senaste lydelse 1991:495. 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled Härigenom föreskrivs att 84 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 84 a §1 -------------------------------------------------------------------- Beslut av länsstyrelsen om ut- Beslut av länsstyrelsen om ut- seende eller entledigande av seende eller entledigande av styrelseledamot eller revisor i styrelseledamot eller revisor i flottningsförening, om flottningsförening, om föranstaltande om åtgärd på sådan föranstaltande om åtgärd på sådan förenings bekostnad, om utseende förenings bekostnad, om utseende av förvaltare som avses i 82 a § av förvaltare som avses i 82 a § eller med anledning av sådan eller med anledning av sådan förvaltares beslut i fråga om förvaltares beslut i fråga om återställningsåtgärder överklagas hosåterställningsåtgärder får överklagas regeringen genom besvär. hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får i övriga fall över- denna lag får i övriga fall över- klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltningsdom- besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1983:649. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar Härigenom föreskrivs att 70, 93, 98 och 107 §§ lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 70 §1Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga är, eller största delen därav är belägen. -------------------------------------------------------------------- Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 18, enligt 18, 19, 48, 51, 52 eller 19, 48, 51, 52 eller 62 § får över- 62 § föres talan hos kammarrätten klagas hos allmän förvaltningsdom- genom besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse en- styrelse enligt detta kapitel ligt detta kapitel överklagas, om föres, där ej enligt vad ovan beslutet inte skall stå fast stadgats vid beslutet skall enligt vad som särskilt förbliva, hos regeringen genom föreskrivits ovan, hos regeringen. besvär. 93 §2Då länsstyrelse meddelat beslut i ärende, som avses i detta kapitel, skall, utom i fall som avses i fjärde stycket, genom länsstyrelsens försorg antingen underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar tillställas envar, som beslutet rörer, eller ock beslutet hållas tillgängligt på lämplig plats inom orten, varom kungörelse skall införas i ortstidning och översändas till en sådan nämnd som avses i 39 § första stycket. -------------------------------------------------------------------- Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt enligt detta kapitel i fråga om detta kapitel i fråga om skyldighet för fastighet, som skyldighet för fastighet, som ingår ingår i vägförening, att bidraga i vägförening, att bidraga till till föreningens utgifter, om föreningens utgifter, om skyldighet att gälda kostnad för skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning, om förrättning eller utredning, om föreläggande som avses i 87 §, om föreläggande som avses i 87 §, om fastställelse av stadgar eller av fastställelse av stadgar eller av beslut om ändring däri, om beslut om ändring däri, om meddelande av föreskrifter att meddelande av föreskrifter att gälla såsom stadgar, om förordnandegälla såsom stadgar, om förordnande eller entledigande av syssloman, eller entledigande av syssloman, om ersättning för uppdrag eller om om ersättning för uppdrag eller om beslut av vägförening föres talan beslut av vägförening får överklagas hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel överklagas, föres, där ej enligt vad nedan om beslutet inte skall stå fast föreskrives vid beslutet skall enligt vad som föreskrivits i förbliva, hos regeringen genom fjärde stycket, hos regeringen. besvär. -------------------------------------------------------------------- Över beslut, varigenom läns- Beslut, varigenom länsstyrelse styrelse förordnat förrättningsman förordnat förrättningsman eller eller sakkunnigt biträde eller sakkunnigt biträde eller skrivit skrivit underställning av underställning av utlåtande, får utlåtande, må ej klagas. Ej heller inte överklagas. Detsamma gäller må talan föras mot länsstyrelses länsstyrelses beslut rörande fast- beslut rörande fastställande av ställande av särskilt värde å särskilt värde å fastighet eller fastighet eller beslut, varigenom mot beslut, varigenom förrättning förrättning återförvisats till för- återförvisats till rättningsmannen. Att länsstyrel- förrättningsmannen. Att talan ej måsens beslut i jävsfråga inte får föras mot länsstyrelsens beslut i överklagas, följer av bestämmelserna jävsfråga, följer av vad i 30 och i 30 och 78 §§. 78 §§ är stadgat. 98 §3Det åligger envar som äger begagna skogsväg för utforsling av skogs- produkter mot erläggande av vägavgift att, i den mån styrelsen för vägsamfälligheten det begär och å tid som styrelsen bestämmer, varje år till denna lämna skriftliga uppgifter om den mängd skogsprodukter han under det senaste året transporterat och den mängd han under det kommande året ämnar transportera på olika delar av vägen. -------------------------------------------------------------------- Försummar någon att fullgöra Försummar någon att fullgöra honom honom enligt första stycket ålagd enligt första stycket ålagd uppgiftsskyldighet, äger uppgiftsskyldighet, äger länsstyrelsen vid vite förelägga länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sådan honom att fullgöra sådan skyldighet. Mot länsstyrelsens skyldighet. Länsstyrelsens beslut beslut föres talan hos får överklagas hos allmän kammarrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. 107 §4 -------------------------------------------------------------------- Mot länsstyrelses beslut enligt Länsstyrelses beslut enligt 100 100 eller 101 § eller om förelägg- eller 101 § eller om föreläggande ande enligt 106 § föres talan hos enligt 106 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklaga- nde till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel får överklagas föres hos regeringen genom besvär. hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Beslut, varom fråga är i detta Beslut enligt detta kapitel kapitel, skall lända till efter- skall, om inte annat förordnas, rättelse utan hinder av förd gälla även om beslutet överklagas. klagan, där ej annorlunda förord- nas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1975:677. 2 Senaste lydelse 1991:1674. 3 Senaste lydelse 1971:586. 4 Senaste lydelse 1975:677. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § -------------------------------------------------------------------- Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns- hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens styrelsen. Länsstyrelsens beslut beslut får överklagas hos kammar- får överklagas hos allmän förvalt- rätten genom besvär. ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1987:260. 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. 12 §1 -------------------------------------------------------------------- Riksförsäkringsverket har att Riksförsäkringsverket har att verka för att bestämmelserna om verka för att bestämmelserna om den den allmänna försäkringen tilllämpasallmänna försäkringen tilllämpas likformigt och rättvist. Verket likformigt och rättvist. får, även till förmån för enskild part, överklaga domstols och allmän försäkringskassas beslut samt begära ändring enligt 10 a §. -------------------------------------------------------------------- I mål, där en enskild part hos Riksförsäkringsverket får överta länsrätten överklagar en allmän försäkringskassans uppgift att i försäkringskassas beslut, bestämmerlänsrätten och kammarrätten föra det Riksförsäkringsverket om verket allmännas talan. Riksförsäkrings- skall vara part i målet. Detsamma verket för det allmännas talan i gäller i mål i kammarrätten, där enRegeringsrätten. enskild part överklagat länsrättens beslut. Även om Riksförsäkringsverket beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i målet, om det finns särskilda skäl. -------------------------------------------------------------------- Den omständigheten att Riks- försäkringsverket inte varit part i domstolen hindrar inte verket att överklaga domstolens beslut. Om en enskild överklagar kammar- rättens beslut, är verket alltid motpart. -------------------------------------------------------------------- Verket får, även till förmån för enskild part, överklaga domstols och allmän försäkringskassas beslut samt begära ändring enligt 10 a §. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:215. Denna lag träder i kraft 1 januari 1996. För beslut som har meddelats av försäkringskassan före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 6 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) Härigenom föreskrivs att 40 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 40 §1 En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut av annan statlig myn- Beslut av annan statlig myndig- dighet än regeringen i ärende het än regeringen i ärende enligt enligt 13 §, 14 § tredje stycket, 13 §, 14 § tredje stycket, 17 §, 20 § 17 §, 20 § andra stycket, 21 §, 22 andra stycket, 21 §, 22 §, 24 §, 24 §, 24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser a §, 39 § såvitt avser annat än annat än handräckning eller 47 § fårhandräckning eller 47 § får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvalt- Beslut i övrigt enligt denna lag ningsdomstol. Beslut i övrigt en- av annan statlig myndighet än ligt denna lag av annan statlig regeringen får överklagas hos myndighet än regeringen får regeringen. överklagas hos regeringen. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en framställning från Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 § fjärde stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:854. 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 §1 -------------------------------------------------------------------- Talan mot polismyndighetens Polismyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag föres denna lag får överklagas hos läns- hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 13 § enligt 13 § föres hos regeringen får överklagas hos regeringen. genom besvär. -------------------------------------------------------------------- Mot annat beslut av Annat beslut av länsstyrelsen länsstyrelsen enligt denna lag enligt denna lag får överklagas hos föres talan hos kammarrätten genom allmän förvaltningsdomstol. besvär. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1975:599. 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelese 33 §1 Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen. I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag tillämpas 9 kap. 11 § första-tredje styckena stiftelselagen. -------------------------------------------------------------------- Skattemyndighetens beslut Skattemyndighetens beslut enligt 11 § tredje stycket får enligt 11 § tredje stycket får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1223. 9 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) Härigenom föreskrivs att 48 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 48 §1 Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut enligt denna lag överklagas 1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd som avses i 38 §, 2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen, 3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden. Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas. Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje styckena får överklagas hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Beslut i fråga om ersättning för Beslut i fråga om ersättning för kostnader enligt 14 § femte kostnader enligt 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut i tredje stycket eller beslut i fråga om förbud vid vite enligt 51 §fråga om förbud vid vite enligt 51 § får överklagas hos kammarrätten. får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten. Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns i 59-62 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1992:604. 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 a § -------------------------------------------------------------------- Innefattar ett överklagande även en fråga som det ankommer på regeringen att avgöra skall läns- rätten överlämna målet till kammar- rätten för handläggning enligt 9 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 11 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291) dels att 10 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 a § -------------------------------------------------------------------- Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart. Första stycket gäller inte i fråga om beslut som överklagas direkt hos kammarrätt. 10 § Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom mål anhängiggörs, och det som hör till den skall tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. -------------------------------------------------------------------- Underrättelse enligt första Underrättelse enligt första stycket behövs ej, stycket behövs inte, 1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis, -------------------------------------------------------------------- 2. om underrättelse annars är 2. om underrättelse annars är uppenbart onödig eller uppenbart onödig, -------------------------------------------------------------------- 3. om det kan befaras att 3. om motparten är en förvalt- underrättelse skulle avsevärt för- ningsmyndighet och en under- svåra genomförandet av beslut i rättelse är onödig eller målet. 4. om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet. 14 § -------------------------------------------------------------------- Till muntlig förhandling skall Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och kallas sökande eller klagande och den som har att svara i målet. den som har att svara i målet. Enskild får föreläggas att inställaEnskild får föreläggas att inställa sig personligen vid vite eller sig personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro ej vid påföljd av att hans utevaro utgör hinder för målets vidare inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. handläggning och avgörande. -------------------------------------------------------------------- Uteblir den enskildes motpart och är motparten en sådan förvalt- ningsmyndighet som avses i 7 a § avgör domstolen om utevaron utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Detsamma gäller annan motpart som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller om beslutet har överprövats av en annan förvaltningsmyndighet efter ikraftträdandet. 12 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 99 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt 1, Länsstyrelsens beslut enligt 1, 12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a 12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a och 71 §§, 72 § andra och tredje och 71 §§, 72 § andra och tredje styckena samt 74, 79, 80, 93 och styckena samt 74, 79, 80, 93 och 97 §§ denna lag får överklagas hos 97 §§ denna lag får överklagas hos kammarrätten. Länsstyrelsens allmän förvaltningsdomstol. beslut att bevilja registrering Länsstyrelsens beslut att bevilja av renmärken får dock inte över- registrering av renmärken får dock klagas. inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten. Länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos Statens jordbruksverk. Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets beslut i en överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg får dock överklagas endast av sameby. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1993:36. 13 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) Härigenom föreskrivs att 34 och 35 §§ livsmedelslagen (1971:511)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § -------------------------------------------------------------------- Talan mot beslut enligt denna Länsstyrelsens beslut enligt lag av länsstyrelse föres genom denna lag får överklagas hos allmän besvär hos kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 35 § -------------------------------------------------------------------- Mot beslut, som Statens livs- Beslut, som Statens livsmedels- medelsverk i särskilt fall verk i särskilt fall meddelat meddelat enligt denna lag eller enligt denna lag eller med stöd av med stöd av regeringens regeringens förordnande enligt förordnande enligt lagen, föres lagen, får överklagas hos allmän talan hos kammarrätten genom förvaltningsdomstol. Prövnings- besvär. tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Talan mot annat beslut, som Annat beslut, som Statens Statens livsmedelsverk meddelat livsmedelsverk meddelat enligt enligt lagen eller med stöd av lagen eller med stöd av rege- regeringens förordnande enligt ringens förordnande enligt lagen, lagen, föres hos regeringen genom får överklagas hos regeringen. För besvär. För tillvaratagande av tillvaratagande av konsument- konsumentintresset inom livs- intresset inom livsmedelsområdet medelsområdet får talan mot sådant får ett sådant beslut överklagas av beslut föras av organisation, organisation, vilken är att anse vilken är att anse som central som central arbetstagarorganisa- arbetstagarorganisation enligt tion enligt lagen (1976:580) om lagen (1976:580) om medbestäm- medbestämmande i arbetslivet eller mande i arbetslivet eller mot- motsvarande sammanslutning på svarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. arbetsgivarsidan. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1989:461. 14 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) Härigenom föreskrivs att 74 § väglagen (1971:948)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 74 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt 37, 37, 38, 45-47 §, 48 § andra 38, 45-47 §, 48 § andra stycket, stycket, 52, 53 § eller 64 § andra 52, 53 § eller 64 § andra stycket stycket får överklagas hos får överklagas hos allmän för- kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill- stånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket får överklagas hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1987:459. 15 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Härigenom föreskrivs att 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Lydelse enligt SFS 1995:708 Föreslagen lydelse 98 a § -------------------------------------------------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och och rättvist. Styrelsen får rättvist. överklaga en domstols och en arbetslöshets-kassas beslut i ärenden om medlemmars rätt till ersättning eller medlemskap. -------------------------------------------------------------------- I mål, där enskild part hos I mål, där en enskild part hos allmän förvaltningsdomstol över- allmän förvaltningsdomstol över- klagar en arbetslöshetskassas be- klagar en arbetslöshetskassas be- slut, bestämmer Arbetsmarknads- slut, är kassan den enskildes styrelsen om styrelsen skall motpart. Arbetsmarknadsstyrelsen vara part i målet. Detsamma gäller får överta arbetslöshetskassans i mål i kammarrätten, där enskild uppgift att i länsrätten och kam- part överklagat länsrättens beslut.marrätten föra det allmännas talan. Även om Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen för det beslutat att inte vara part, får allmännas talan i Regeringsrätten. domstolen förelägga styrelsen att svara i målet, om det finns särskilda skäl. -------------------------------------------------------------------- Den omständigheten att Arbets- marknadsstyrelsen inte varit part i domstolen hindrar inte styrelsen från att överklaga domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut, är styrelsen alltid motpart. -------------------------------------------------------------------- Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en dom- stols och en arbetslöshets-kassas beslut i ärenden om medlemmars rätt till ersättning eller medlemskap. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som meddelats av en arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs att 32 a § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Lydelse enligt SFS 1995:709 Föreslagen lydelse 32 a § -------------------------------------------------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och och rättvist. Styrelsen får rättvist. överklaga en domstols och en länsarbetsnämnds beslut i ärenden om rätt till ersättning. -------------------------------------------------------------------- I mål, där enskild part hos Arbetsmarknadsstyrelsen får allmän förvaltningsdomstol över- överta länsarbetsnämndens uppgift klagar en länsarbetsnämnds beslut, att i länsrätten och kammarrätten bestämmer Arbetsmarknadsstyrelsen föra det allmännas talan. Arbets- om styrelsen skall vara part i marknadsstyrelsen för det allmännas målet. Detsamma gäller mål i talan i Regeringsrätten. kammarrätten, där enskild part överklagat länsrättens beslut. Även om Arbetsmarknadsstyrelsen be- slutat att inte vara part, får domstolen förelägga styrelsen att svara i målet, om det finns särskilda skäl. -------------------------------------------------------------------- Den omständigheten att Arbets- marknadsstyrelsen inte varit part i domstolen hindrar inte styrelsen från att överklaga domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut, är styrelsen alltid motpart. -------------------------------------------------------------------- Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en dom- stols och en länsarbetsnämnds beslut i ärenden om rätt till ersättning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som har meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 17 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. skall införas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 § -------------------------------------------------------------------- Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall införas en ny paragraf, 59 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 59 a § -------------------------------------------------------------------- Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § -------------------------------------------------------------------- Mot polismyndighets beslut i Polismyndighetens beslut i ärende om utlämnande av egendom ärende om utlämnande av egendom enligt 7 § första stycket föres enligt 7 § första stycket får talan hos länsstyrelsen genom överklagas hos länsstyrelsen. besvär. Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut i sådant i sådant ärende samt mot ärende samt Rikspolisstyrelsens rikspolisstyrelsens beslut i beslut i ärende som avses i 8 § ärende som avses i 8 § tredje tredje stycket får överklagas hos stycket föres talan hos kammarrätt allmän förvaltningsdomstol. Pröv- genom besvär. ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 20 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) Härigenom föreskrivs att 9 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut enligt 3 a § tredje stycket får enligt 3 a § tredje stycket får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1992:1682. 21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 16 d §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 d § -------------------------------------------------------------------- Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 22 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) Härigenom föreskrivs att 27 och 28 §§ passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 §1Passmyndighetens anmaning enligt 17 § att överlämna pass får inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- I annat fall än som avses i I annat fall än som avses i första stycket får första stycket får passmyndighetens passmyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag överklagas denna lag överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av polismyndigheten, har meddelats av och hos allmän förvaltningsdomstol, polismyndigheten, och hos kam- om beslutet har meddelats av en marrätten, om beslutet har med- passmyndighet utomlands. delats av en passmyndighet utom riket. -------------------------------------------------------------------- Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos allmän kammarrätten genom besvär. Grundas förvaltningsdomstol. Grundas beslutet på att passtillstånd har beslutet på att passtillstånd har vägrats eller på att framställning vägrats eller på att framställning enligt 24 eller 25 § har gjorts enligt 24 eller 25 § har gjorts hos passmyndigheten, får beslutet hos passmyndigheten, får beslutet dock inte överklagas. dock inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. 28 §2 -------------------------------------------------------------------- Mot beslut av övervakningsnämnd Beslut av övervakningsnämnd enligt denna lag förs talan genom enligt denna lag får överklagas hos besvär hos kriminalvårdsnämnden kriminalvårdsnämnden eller den eller den hovrätt, hos vilken hovrätt, hos vilken klaganden klaganden skulle ha kunnat anföra skulle ha kunnat överklaga beslut besvär över beslut som avses i 37 som avses i 37 kap. 8 § brotts- kap. 8 § brottsbalken. balken. -------------------------------------------------------------------- En chefsöverläkares beslut om En chefsöverläkares beslut om anmälan enligt 20 § 1 får inte över-anmälan enligt 20 § 1 får inte klagas. Socialstyrelsens beslut överklagas. Socialstyrelsens enligt denna lag får överklagas beslut enligt denna lag får hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1985:931. 2 Senaste lydelse 1991:1963. 23 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § -------------------------------------------------------------------- Polismyndighetens beslut över- Polismyndighetens beslut över- klagas hos länsstyrelsen genom klagas hos länsstyrelsen. besvär. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut får över- hos kammarrätten genom besvär. klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl för det, får föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 24 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) Härigenom föreskrivs att 26 § renhållningslagen (1979:596) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 § -------------------------------------------------------------------- En kommunal nämnds beslut En kommunal nämnds beslut enligt enligt denna lag överklagas hos denna lag överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen kan dock föreskriva Regeringen kan dock föreskriva att att vissa beslut skall överklagas vissa beslut skall överklagas hos hos regeringen genom besvär. regeringen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 25 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369) Härigenom föreskrivs att 14 § epizootilagen (1980:369) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §1 -------------------------------------------------------------------- En veterinärs beslut enligt 4 § En veterinärs beslut enligt 4 § får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen. genom besvär. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut och Jord- Länsstyrelsens beslut och Jord- bruksverkets beslut i särskilt bruksverkets beslut i särskilt fall får överklagas hos fall får överklagas hos allmän för- kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill- stånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av Andra beslut av Jordbruksverket Jordbruksverket får överklagas hos får överklagas hos regeringen. regeringen genom besvär. -------------------------------------------------------------------- Beslut som avses i första och Beslut som avses i första och andra styckena gäller med omedel- andra styckena gäller med omedel- bar verkan, om ej annat förord- bar verkan, om inte något annat nas. beslutas. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:394. 26 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §1Beslut som en polismyndighet har meddelat i ärenden enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut som en länsstyrelse Beslut som en länsstyrelse eller eller Rikspolisstyrelsen har Rikspolisstyrelsen har meddelat meddelat enligt denna lag får enligt denna lag får överklagas hos överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1989:150. 27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen, eller kammarrätten meddelar länsrätten eller kammarrätten med- enligt denna lag angår så många attdelar enligt denna lag angår så avskrift av beslutet inte många att en kopia av beslutet lämpligen kan tillställas envar av inte lämpligen kan tillställas var dem, skall meddelande om och en av dem, skall meddelande beslutet införas i ortstidning. om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har skett. skett. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat. förordnar annat. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 28 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. -------------------------------------------------------------------- Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen, läns- eller kammarrätten meddelar rätten eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många attenligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet inte en kopia av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av lämpligen kan tillställas var och dem, skall meddelande om en av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har skett. skett. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat. förordnar annat. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 29 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 §1Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut i fråga om Länsstyrelsens beslut i fråga om vitesföreläggande får inte över- vitesföreläggande får inte över- klagas. Andra beslut av klagas. Andra beslut av länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:104. 30 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) Härigenom föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 §1 Ett beslut av en sådan nämnd som avses i 4 § i en fråga som regleras i denna lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings- besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:1669. 31 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § -------------------------------------------------------------------- Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns- hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen. Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings- besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 32 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) Härigenom föreskrivs att 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 60 §Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos länsstyrelsen. I övrigt får räddningsledarens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen inte överklagas. En kommunal nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens och andra till- klagas hos kammarrätten. synsmyndigheters beslut får över- Andra tillsynsmyndigheters be- klagas hos allmän förvaltnings- slut får överklagas hos kammar- domstol. Detsamma gäller en stat- rätten. Detsamma gäller en statlig lig myndighets beslut enligt 45 myndighets beslut enligt 45 och och 47 §§. Prövningstillstånd krävs 47 §§. vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1992:948. 33 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) Härigenom föreskrivs att 38 § djurskyddslagen (1988:534) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 §1Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut, som annan statlig myn- Beslut, som annan statlig myn- dighet än regeringen i särskilt dighet än regeringen i särskilt fall meddelat enligt lagen eller fall meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens med stöd av regeringens förordnande förordnande enligt lagen, får enligt lagen, får överklagas hos överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Annat beslut som Jordbruksverket eller annan statlig myndighet meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos regeringen. -------------------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:1688. 34 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604) Härigenom föreskrivs att 9 och 26 §§ produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §1 Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk för skada på person eller egendom uppkommit kan Marknadsdomstolen ålägga honom att återkalla tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga om dem som innehar egendom som tjänsten avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall. Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprungligt skick. -------------------------------------------------------------------- Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 8 § tredje stycket första - tredje meningarna. 26 § Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas, 1. beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen, 2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 §, 3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 §, 4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen om anmaning enligt 19 § första stycket första meningen eller om vitesföreläggande efter sådan anmaning, 5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande enligt 22 §, 6. beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet enligt 25 §. -------------------------------------------------------------------- Beslut av en tillsynsmyndighet Beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen i eller av konsumentombudsmannen i annan fråga som avses i 19 § eller annan fråga som avses i 19 § eller av en tillsynsmyndighet i en av en tillsynsmyndighet i en fråga fråga som avses i 24 § som avses i 24 § första-tredje första-tredje styckena överklagas styckena överklagas hos allmän hos kammarrätten. förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut av en Detsamma gäller beslut av en tillsynsmyndighet enligt före- tillsynsmyndighet enligt före- skrifter som avses i 24 § fjärde skrifter som avses i 24 § fjärde stycket. stycket. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:610. 35 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift Härigenom föreskrivs att 6 och 21 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som -------------------------------------------------------------------- 1. innehas av någon som är 1. innehas av någon som är anställd vid en utländsk be- anställd vid en utländsk be- skickning eller ett lönat skickning eller ett konsulat, om det har beslutats karriärkonsulat, om det har av regeringen eller den beslutats av regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer bestämmer att avgift inte skall att avgift inte skall betalas för betalas för mottagaren, mottagaren, 2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri, 3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller 4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige. 21 § -------------------------------------------------------------------- Bolagets beslut i ärenden om Bolagets beslut i ärenden om omprövning enligt 15 § får över- omprövning enligt 15 § får överklagas klagas hos kammarrätten. I övrigt hos allmän förvaltningsdomstol. får bolagets beslut inte Bolaget skall därvid vara den överklagas. enskildes motpart. I övrigt får bolagets beslut inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Även om ett beslut enligt första Även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas, stycket första meningen överkla- skall bolaget ändra beslutet, om gas, skall bolaget ändra det är uppenbart oriktigt. Denna beslutet, om det är uppenbart skyldighet gäller dock inte, om oriktigt. Denna skyldighet gäller klaganden begär att beslutet tills dock inte, om klaganden begär att vidare inte skall gälla eller om beslutet tills vidare inte skall bolaget har överlämnat handlingarna gälla eller om bolaget har i ärendet till länsrätten. överlämnat handlingarna i ärendet till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § -------------------------------------------------------------------- Beslut som annan myndighet än Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall regeringen i särskilt fall meddelat i fråga om tillgodoföring meddelat i fråga om tillgodoföring enligt 8 §, får överklagas hos enligt 8 §, får överklagas hos allmän kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 37 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 7 § -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut i ett Länsstyrelsens beslut i ett över- överklagat ärende får överklagas hosklagat ärende får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. -------------------------------------------------------------------- Hos kammarrätten får även Detsamma gäller länsstyrelsens överklagas länsstyrelsens beslut beslut - i ärende som avses i 5 kap. 4 §, - om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, - om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, och - om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltningsdom- stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 39 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1231) om märkning av textilier skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 6 § eller enskilda fall enligt 6 § eller enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 § får meddelats med stöd av 7 § får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt 5 § eller enskilda fall enligt 5 § eller enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § får meddelats med stöd av 6 § får överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 § Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- Beslut av en myndighet enligt Beslut av en myndighet enligt 11 och 12 §§ får överklagas till 11 och 12 §§ får överklagas hos allmän kammarrätten. förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § -------------------------------------------------------------------- En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § -------------------------------------------------------------------- En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 §2Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. -------------------------------------------------------------------- Beslut som annan statlig Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i myndighet än regeringen i enskilda enskilda fall meddelat enligt fall meddelat enligt lagen eller lagen eller enligt föreskrifter enligt föreskrifter som meddelats som meddelats med stöd av lagen med stöd av lagen får överklagas hos får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1487. 2 Senaste lydelse 1993:1482. 47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 § får överklagas hos Jordbruksverket. -------------------------------------------------------------------- Beslut av Jordbruksverket i Beslut av Jordbruksverket i sådana ärenden får överklagas hos sådana ärenden får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 48 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 §1 Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Invandrarverkets beslut får överklagas hos länssträtten i det län där utlänningen vistades när beslutet fattades. -------------------------------------------------------------------- Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den enskilde. Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1995:103. 49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:451) om försökverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 a § -------------------------------------------------------------------- Kriminalvårdsstyrelsen får överta uppgiften enligt 7 a § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. 50 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 11 § -------------------------------------------------------------------- Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut en- enligt denna lag får överklagas ligt denna lag får överklagas hos hos kammarrätten. Detta gäller allmän förvaltningsdomstol. Detta dock inte beslut om att väcka gäller dock inte beslut om att talan enligt 5 kap. 4 § första väcka talan enligt 5 kap. 4 § första stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller beslut enligt 9 stycket eller beslut enligt 9 kap. 6 § tredje stycket. kap. 6 § tredje stycket. Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser verkställighetsförbud, eller 9 kap. 7 eller 8 § gäller även om de överklagas. -------------------------------------------------------------------- Om tillsynsmyndighetens beslut Om tillsynsmyndighetens beslut överklagas, skall tillsynsmyndig- överklagas, skall tillsynsmyndig- heten föra talan för det allmänna. heten föra talan för det allmänna. Överklagas kammarrättens beslut av Överklagas domstolens beslut av tillsynsmyndigheten, skall över- tillsynsmyndigheten, skall klagandet ha kommit in inom tre överklagandet ha kommit in inom veckor från den dag då det över- tre veckor från den dag då det över- klagade beslutet meddelades. klagade beslutet meddelades. Länsstyrelsens beslut enligt 9 § Länsstyrelsens beslut enligt 9 § överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmänn förvaltnings- Bestämmelserna i tredje stycket domstol. Bestämmelserna i tredje om tillsynsmyndigheten och dess stycket om tillsynsmyndigheten beslut gäller i sådant fall läns- och dess beslut gäller i sådant styrelsen och dess beslut. fall länsstyrelsen och dess beslut. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 51 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och ikraftträdande- och övergångs- bestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Lydelse enligt prop. 1994/95:230 Föreslagen lydelse 13 kap. 4 §Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas. -------------------------------------------------------------------- Andra beslut av länsstyrelsen Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges enligt denna lag än de som anges i i första stycket får överklagas första stycket får överklagas hos genom besvär hos kammarrätten om allmän förvaltningsdomstol om beslutet avser beslutet avser 1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan, 2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör kompletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestämmelser, 3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, 4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp, 5. ingripanden mot försumlig arbetsledare enligt 9 kap. 3 § fjärde stycket, 6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap., 7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 §, hos regeringen i övriga fall. -------------------------------------------------------------------- Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §. -------------------------------------------------------------------- 3. 13 kap. 4 § tillämpas inte i sin nya lydelse i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1992:1769. Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-14 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Enligt en lagrådsremiss den 21 juni 1995 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) med flera lagförslag. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Thomas Rolén. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Det i remissen föreslagna tvåpartsförfarandet innebär en betydelsefull förändring av förvaltningsprocessen. Till den del förslaget innebär att den förvaltningsmyndighet som har meddelat ett beslut blir den enskildes motpart i den händelse beslutet överklagas till förvaltningsdomstol torde visserligen, som antyds i remissen, förändringen bli begränsad från praktisk synpunkt, åtminstone för sådana fall då förvaltningsmyndigheterna i dag yttrar sig utan att vara part. Av väsentligt större betydelse är den möjlighet som enligt förslaget öppnas för en förvaltningsmyndighet att överklaga ett domstolsavgörande genom vilket myndighetens beslut har ändrats. Denna ordning ger ett vidgat utrymme för prejudikatbildning. Dessutom öppnas möjligheter för myndigheterna att få en ändring till stånd när ett domstolsavgörande materiellt sett har blivit oriktigt. Det förhållandet att det då genomgående blir fråga om ändringar till nackdel för den enskilde - det blir generellt sett endast i sådana fall som förvaltningsmyndigheten får möjlighet att överklaga - hindrar inte att det får anses vara ett allmänt intresse att materiellt oriktiga avgöranden inte blir bestående. Den i remissen föreslagna nyordningen är således från de angivna synpunkterna förenad med betydande fördelar. En ordning likartad den som föreslås i remissen gäller redan på vissa områden, såsom i taxeringsmål och mål om administrativa frihetsberövanden. Med hänsyn till att den angivna ordningen nu föreslås bli upphöjd till en allmän princip kan det likväl finnas skäl att något beröra vissa principiella och praktiska aspekter på reformen. Vid remissbehandlingen av Domstolsutredningens betänkande har några instanser avstyrkt tanken på ett tvåpartsförfarande med beslutsmyndigheten som part under hänvisning till att ett sådan ordning skulle vara oförenlig med de krav på opartiskhet och saklighet som gäller för förvaltningsmyndigheter. I remissen har denna fråga något berörts med avseende på ett speciellt fall, nämligen då en förvaltningsmyndighet överprövar en annan förvaltningsmyndighets beslut. Med hänsyn till att det i 1 kap. 9 § regeringsformen angivna kravet på opartiskhet gäller alla förvaltningsmyndigheter förtjänar emellertid spörsmålet att diskuteras mera generellt. Den fråga som man härvid i främsta rummet har anled- ning att ställa är huruvida en förvaltningsmyndighet vid beslutsfattandet kan anses inta en opartisk ställning, om myndigheten i händelse av överklagande får rollen av motpart till den enskilde. En likartad fråga har i några fall varit föremål för prövning i Europadomstolen. Europakonventionen har visserligen i här aktuellt hänseende inte tillämpning på förvaltningsbeslut av det slag som nu är i fråga. Spörsmålet har i stället kommit upp vid tolkningen av artikel 5:3 i konventionen, enligt vilken envar som är berövad friheten för brott ofördröjligen skall ställas inför antingen en domare eller också en annan ämbetsman som enligt lag har beklätts med „judicial power„. Som en sådan ämbetsman har inte godtagits en åklagare, om det enligt den inhemska rätten inte har varit uteslutet att han skulle komma att företräda åklagarsidan vid en kommande rättegång mot den misstänkte. Om det varit möjligt att ämbetsmannen vid en sådan rättegång skulle bli den misstänktes motpart, har nämligen ämbetsmannens opartiskhet vid själva beslutsfattandet enligt Europadomstolen framstått som tvivelaktig och detta oberoende av om det i verkligheten blivit så att han kommit att inta en motpartsställning i målet (se Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl. s. 124). Det är dock inte utan vidare givet att man kan anlägga motsvarande betraktelsesätt på det fallet att en förvaltningsmyndighet blir den enskildes motpart i den händelse dess beslut överklagas till domstol. Det gäller här inte en tolkning av Europakonventionens bestämmelser utan av det krav på opartiskhet som följer av den svenska regeringsformen. Redan genom att meddela ett beslut till den enskildes nackdel kan myndigheten sägas i viss mån komma i motsatsställning till denne, och det blir från den enskildes synpunkt knappast någon avgörande skillnad om myndigheten i en kommande domstolsprocess får den formella ställningen av dennes motpart. Fall kan tänkas uppkomma då frågan än mer ställs på sin spets, såsom om ett ärende av förvaltningsdomstolen skulle återförvisas till förvaltningsmyndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet efter domstolens avgörande, t.ex. därför att överklagandet avsett endast en preliminärfråga. Förvaltningsmyndigheten förutsätts då enligt remissförslaget vara opartisk beslutsinstans vid det första beslutet och därefter i domstolsprocessen inta ställningen som den enskildes motpart för att sedan återgå till rollen som opartisk beslutsinstans. Särskilt i betraktande av att den i remissen föreslagna ordningen i princip redan har införts på vissa områden gäller enligt Lagrådets mening likväl att förslaget från nu angivna synpunkter inte kan anses komma i konflikt med det krav på opartiskhet som följer av 1 kap. 9 § regeringsformen. Från praktisk synpunkt har man anledning att beakta att den för flertalet för- valtningsmyndigheter nya uppgiften att föra det allmännas talan vid för- valtningsdomstol kan komma att medföra vissa svårigheter åtminstone i ett inled- ningsskede. Detsamma gäller uppgiften att välja ut de fall i vilka överklagande skall ske, när myndigheten anser ett domstolsavgörande vara oriktigt men något prejudikatintresse inte gör sig gällande. Några riktlinjer för denna bedömning - som ju är av betydelse inte bara för myndigheten själv utan i än högre grad för berörda enskilda parter - ges knappast i remissen, och detta är kanske inte heller möjligt. Det kan förväntas att en praxis i dessa avseenden kommer att utbildas sedan reformen har varit i kraft någon tid. Lagrådet vill som ett mera allmänt påpekande tillägga följande. I Domstolsutredningens betänkande diskuteras och görs överväganden även i en rad väsentliga förfarandefrågor som har anknytning till införandet av tvåparts- process. Här åsyftas sådant som förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utredningsansvar, betydelsen av parternas yrkanden resp. bestridanden och medgivanden samt möjligheterna till ersättning för rättegångskostnader. Sådana anslutande frågekomplex förbigås nästan helt i lag- rådsremissen och några förslag till ändringar i dessa avseenden läggs inte fram. Det får i stället anses framgå att förändringar i nuvarande rättsläge inte har avsetts. Icke desto mindre skulle det ha varit värdefullt med vissa uttalanden om återverkningar av att tvåpartsförfarandet ges en närmast generell tillämpning. Tydligt är nämligen att, även om någon lagändring inte sker beträffande grunderna för domstolarnas handläggning, övergången i ett mycket stort antal typer av mål från enparts- till tvåpartsprocess kommer att medföra viss förskjutning i de praktiska handläggningsformerna i riktning mot tillämpning av en förhandlingsprincip. Om här åsyftade följdspörsmål hade fått en genomlysning, kunde det måhända ha bidragit till en önskvärd ökad enhetlighet i hanteringen av förvaltningsmålen. Det kan då ifrågasättas om det föreslagna tvåpartsförfarandet kan anses tillräckligt underbyggt för att träda i kraft redan den 1 januari 1996. Av remissen framgår inte anledningen till att det ansetts angeläget med ett så snart ikraftträdande. Om genomförandet av tvåpartsförfarandet hade fått anstå till en senare etapp i den pågående revisionen av förvaltningsprocesslagen, hade de nämnda följdfrågorna kunnat närmare övervägas. Lagrådet anser sig emellertid inte böra avstyrka att tvåpartsförfarandet införs vid den föreslagna tidpunkten men utgår ifrån att de berörda frågorna kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med revisionen av förvaltningsprocesslagen. Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 7 a § Enligt remissförslaget skall, om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart utom i det fallet att beslutet överklagas direkt till kammarrätt. När ett förvaltningsbeslut överklagas ställs myndigheten enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223) normalt inför uppgiften att bedöma om det finns anledning att ompröva beslutet. Enligt 28 § samma lag förfaller överklagandet, om myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär, och handlingarna i ärendet skall i så fall inte överlämnas till förvaltningsdomstolen (jfr 7 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen). Självfallet bör förvaltningsmyndigheten inte betraktas som den enskildes motpart inom ramen för omprövningsförfarandet. Detta får också förutsättas vara förslagets ståndpunkt, med hänsyn till att omprövningsförfarandet regleras av förvaltningslagen och förevarande paragraf gäller endast rättskipningen hos förvaltningsdomstol. Till förebyggande av missuppfattningar på denna punkt förordar Lagrådet likväl att första stycket enligt förslaget kompletteras på det sättet att det anges att myndigheten är den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Utan särskild föreskrift torde det stå klart att förvaltningsmyndighetens ställning som motpart bortfaller, om ärendet av förvaltningsdomstolen skulle återförvisas till myndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet efter ett domstolsavgörande. Ärendet skall ju då prövas enligt förvaltningslagen. Normalt torde därvid gälla att den tjänsteman som företrätt det allmänna som den enskildes motpart i förvaltningsdomstolsprocessen enligt 11 § första stycket 2 eller 4 förvaltningslagen eller grunderna för dessa bestämmelser på grund av jäv blir förhindrad att handlägga ärendet vid den förnyade prövningen. Förevarande paragraf skall enligt remissförslaget placeras i ett avsnitt av lagen som har underrubriken „Måls anhängiggörande„. Denna rubrik täcker knappast innehållet i den nya paragrafen. Att foga in paragrafen i något annat avsnitt av lagen framstår dock inte som lämpligare. En lösning bör då kunna vara att ge den nyssnämnda rubriken lydelsen „Måls anhängiggörande m.m.„. Lagrådet förordar att så sker. 14 § I det föreslagna nya andra stycket föreskrivs att, om den enskildes motpart uteblir från muntlig förhandling och motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 7 a §, domstolen skall avgöra om utevaron utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Även för det fall att en enskild part uteblir ankommer det emellertid på domstolen att bedöma huruvida utevaron utgör hinder för målets handläggning och avgörande utan att detta har ansetts behöva uttryckligen anges i förevarande paragraf, som endast behandlar frågan hur parterna skall kallas till förhandlingen. Lagrådet anser därför att andra stycket kan avvaras och att i stället ett tillägg bör göras till första stycket av följande lydelse: „Förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, får föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.„ Om domstolen redan i samband med att kallelse utfärdas bedömer det som ofrånkomligt att förvaltningsmyndigheten är företrädd vid förhandlingen, kan detta markeras genom att påföljd av nu angivet slag inte sätts ut eller på annat lämpligt sätt. Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 1995/96:22 Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna.