Post 6674 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:27 ·
Hämta Doc ·
Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater
och Estland
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 27
Regeringens proposition
1995/96:27
Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och
Estland
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Mats Hellström
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalet om upprättandet av en
association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Estland
(ett s.k. Europaavtal).
I avtalet konstateras att Estlands slutmål är att bli medlem i Europeiska
unionen och att en association genom avtalet enligt parternas mening kommer att
hjälpa Estland att nå detta mål.
Associationens mål är bl.a. att skapa ett ramverk för den politiska dialogen
och för Estlands gradvisa integration med Europeiska unionen samt att främja en
utökad handel och harmoniska ekonomiska förbindelser. Ett viktigt element i
avtalet är bestämmelser om frihandel i enlighet med det frihandelsavtal mellan
EG och Estland som trädde i kraft i januari 1995. Avtalet lägger också grunden
till finansiellt, kulturellt och socialt samarbete samt samarbete för att
förhindra brottslig verksamhet, liksom för gemenskapens bistånd till Estland.
Vidare inrättas vissa organ för att övervaka avtalets tillämpning.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Ärendet och dess beredning................................. 3
3 Bakgrund................................................... 3
4 Utvecklingen i Estland..................................... 4
5 Sverige och Estland........................................ 5
6 Avtalets innehåll.......................................... 6
7 Kompetensfrågor............................................ 13
8 Godkännande av avtalet..................................... 14
Bilaga: Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater å ena sidan och Estland å andra sidan........ 15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
5 oktober 1995............................................ 218
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Europaavtalet om upprättandet av en
association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan
och Republiken Estland å andra sidan.
2 Ärendet och dess beredning
Förhandlingarna om avtalet om upprättandet av en association mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsländer och Estland (ett s.k. Europaavtal)
inleddes den 15 december 1994. De fördes med stor intensitet under våren 1995.
Synpunkter inhämtades löpande från de närmast berörda myndigheterna,
Kommerskollegium och Statens jordbruksverk. Avtalet undertecknades den 12 juni
1995 och avtalet träder i kraft när parterna underrättat varandra om att de
konstitutionella kraven för dess ikraftträdande har uppfyllts.
Innehållet i avtalet har i stort övertagits från de Europaavtal som tidigare
slutits mellan gemenskapen och sex central- och östeuropeiska länder.
Avtalet i svensk text fogas som bilaga till propositionen.
3 Bakgrund
Berlinmurens fall, enandet av de två tyska staterna, det kalla krigets slut och
sovjetimperiets upplösning innebar att det framstod som möjligt att förverkliga
visionen av en europeisk union som omfattade demokratiska stater i hela Europa.
För EG:s medlemsländer blev det ett första rangens intresse att stärka
stabiliteten och freden i Europa genom att främja de central- och östeuropeiska
staternas integration i en europeisk gemenskap. De central- och östeuropeiska
länderna gjorde också mycket tidigt klart att medlemskap i EG var ett av de
främsta politiska målen.
Ett första steg var att EG år 1990 erbjöd länderna i Central- och Östeuropa
att ingå traditionella handels- och samarbetsavtal med gemenskapen, s.k. första
generationens avtal. Man upprättade också därtill ett särskilt program för
tekniskt bistånd för Polen och Ungern, PHARE. Detta program kom senare att
utvidgas i takt med att reformprocessen tog fart i övriga länder i Central- och
Östeuropa. År 1992 omfattade PHARE tio länder inklusive de baltiska staterna och
Albanien.
Den första generationens handels- och samarbetsavtal blev snabbt överspelade i
och med att den politiska utvecklingen nödvändiggjorde mer långtgående åtgärder
från gemenskapens sida.
Utöver krav på mer långtgående frihandelsavtal förelåg också ett starkt
önskemål av inte minst säkerhetspolitiska skäl från länderna i Central- och
Östeuropa att etablera en formell politisk dialog med EG.
Mot denna bakgrund fick kommissionen år 1990 ett mandat av EG:s dåvarande
medlemsländer att inleda förhandlingar med Polen, Ungern och Tjeckoslovakien
(senare Tjeckien och Slovakien) om associationsavtal, s.k. Europaavtal.
Kommissionen fick senare liknande mandat för förhandlingar med övriga central-
och östeuropeiska länder. Europaavtalen med Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern,
Rumänien och Bulgarien undertecknades under åren 1993-1994. Dessa avtal har nu
trätt i kraft.
Beslut om att inleda förhandlingar om Europaavtal med de baltiska länderna
fattades vid ett möte i Europeiska rådet i november 1994. Detta beslut hade
föregåtts av bl.a. ett principbeslut vid toppmötet i Köpenhamn i juni 1993 om
att ingå Europaavtal även med de baltiska länderna, samt om en utvidgning av
Europeiska unionen. Själva förhandlingarna om avtalen gick snabbt och
undertecknande kunde ske redan den 12 juni 1995.
För de baltiska länderna är Europaavtalen av mycket stor betydelse både
politiskt och ekonomiskt. Avtalen innebär ett avgörande steg mot närmare
integration med den västeuropeiska gemenskapen. De innebär att de baltiska
länderna tillhör den grupp länder där medlemskap i EU ställs i utsikt.
Avtalen innebär också att de baltiska länderna omfattas av den särskilda
strategi för förberedelser för medlemskapet som antogs vid toppmötet i Essen i
december 1994. Denna strategi omfattar bl.a. deltagande i möten med EU-länderna
i anslutning till ministerrådsmöten samt bistånd till medlemskapsförberedelser
och EU-anpassning. Särskilt gäller detta förberedelser för deltagande i den inre
marknaden, där kommissionen har presenterat en vitbok för att underlätta
anpassningsåtgärder inom kandidatländerna.
4 Utvecklingen i Estland
Sedan självständigheten har Estland genomgått en mycket snabb politisk och
ekonomisk utveckling. Ett demokratiskt styrelseskick har konsoliderats och val
har hållits till presidentposten, till parlamentet och till kommunala
församlingar. Estland har inträtt i Europarådet. Landet har kunnat föra en
konsekvent och framgångsrik reformpolitik som har syftat till demokrati,
marknadsekonomi och ekonomiskt och politiskt samarbete med Västeuropa.
Den ekonomiska utvecklingen har varit positiv, bl.a. tack vare en lyckosam
valutareform och en stram ekonomisk politik. Efter inledande produktionsfall har
nu tillväxten i ekonomin tagit fart. Omvärldens förtroende för reformpolitiken
och för Estlands ekonomiska framtidsutsikter återspeglas bl.a. i omfattande
utländska investeringar.
Utrikeshandelns fördelning på länder har förändrats dramatiskt. Ungefär tre
fjärdedelar av utrikeshandeln sker nu med Västeuropa.
Den politiska enigheten om att Estland bör söka medlemskap i EU är i det
närmaste total. Också hos esterna i gemen finns ett överväldigande stöd för EU-
medlemskap. Även medlemskap i NATO prioriteras högt av den estniska regeringen.
Man medverkar i Partnerskap för fred-programmet.
5 Sverige och Estland
I svensk Baltikum-politik har det ända sedan frigörelsen år 1991 varit ett
viktigt mål att främja de baltiska ländernas integration med västliga ekonomiska
samarbetsstrukturer. Detta är något som i hög grad har svarat mot de baltiska
ländernas egna önskemål. Sverige har också haft - och har - ett påtagligt
egenintresse av en sådan integration, av både ekonomiska och politiska skäl.
Sverige har därför spelat en pådrivande roll i denna process, både före EU-
medlemskapet och därefter.
Sverige inledde tidigt en dialog med de baltiska länderna om möjligheten att
etablera fri handel. Ett viktigt steg togs i december 1991 då förhandlingar om
bilaterala frihandelsavtal med vart och ett av de baltiska länderna inleddes.
Dessa avtal undertecknades i mars 1992 och de trädde i kraft den 1 juli 1992.
Genom avtalen upprättades frihandelsområden mellan Sverige och de berörda
länderna. Liknande frihandelsavtal ingicks av Finland och Norge.
Genom dessa frihandelsavtal manifesterades ett särskilt intresse för de
baltiska staternas ekonomiska och politiska utveckling och för deras integration
i ett västeuropeiskt frihandelssystem. De var därmed av stor politisk betydelse.
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen inleddes den 1
februari 1993. Den svenska regeringen framhöll vid detta tillfälle att Sverige
var berett att anpassa sig till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion och
harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta
i den inre marknaden från och med inträdet.
Det underströks dock att det var ett svenskt önskemål att bevara frihandeln
med de baltiska staterna i syfte att understödja deras reformsträvanden.
Önskemålet från de nordiska kandidatländernas sida att bibehålla frihandeln
med Baltikum var en viktig faktor bakom gemenskapens beslut hösten 1993 att
inleda förhandlingar om frihandelsavtal med de baltiska länderna. Dessa avtal
undertecknades i juli 1994 och de trädde i kraft den 1 januari 1995, samtidigt
som Sverige inträdde i unionen som medlem. Det svenska önskemålet om bibehållen
frihandel med Estland, Lettland och Litauen var därmed tillgodosett, även om det
finns vissa smärre skillnader mellan gemenskapens frihandelsavtal och de
tidigare bilaterala svenska avtalen.
Förbindelserna mellan Sverige och Estland har utvecklats och fördjupats under
de senaste åren. De politiska kontakterna har varit intensiva. Handeln har ökat
kraftigt och svenska företag har gjort omfattande investeringar i Estland.
Europaavtalet mellan gemenskaperna, deras medlemsländer och Estland skapar en
solid bas för fortsatt utveckling av de politiska och ekonomiska förbindelserna
mellan gemenskapen och Estland och mellan Sverige och Estland.
6 Avtalets innehåll
Genom Europaavtalet upprättas en association mellan Estland och Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsländer. Avtalet innehåller bestämmelser om
samarbete på en rad områden, bl.a. inom politik, ekonomi och handel. I avtalet
finns inga allmänna bestämmelser om övergångstider.
Europaavtalet omfattar sammanlagt 130 artiklar, 10 bilagor och 5 protokoll.
Bilagorna och protokollen utgör en integrerad del av avtalet. I slutakten anges
att parterna har antagit dels gemensamma förklaringar, dels ensidiga
förklaringar, och har beaktat två skriftväxlingar mellan gemenskapen och Estland
om sjötransport respektive erkännande av en regionalisering av afrikansk
svinpest i Spanien.
Ingressen
I avtalets ingress hänvisas bl.a. till de historiska banden och de gemensamma
värderingarna mellan parterna. Vidare erinras om avtalets betydelse för att
upprätta och förstärka ett system för stabilitet i Europa som grundas på
samarbete. Hänvisningar görs till Estlands framgångsrika reformansträngningar
och till Estlands slutmål att bli medlem i Europeiska unionen.
Syftet
Artikel 1
Genom avtalet upprättas en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsländer å ena sidan och Estland å den andra. Dess syfte är att skapa en
struktur för politisk dialog mellan parterna, upprätta ett frihandelsområde,
främja handeln och de ekonomiska förbindelserna, lägga grunden bl.a. för
ekonomiskt, finansiellt, kulturellt och socialt samarbete, stödja Estland i
utvecklingen av dess ekonomi samt skapa ett ramverk för Estlands integration med
Europeiska unionen.
Allmänna principer
Artiklarna 2 och 3
Bestämmelser om respekten för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och
marknadsekonomiska principer utgör viktiga beståndsdelar i avtalet. Parterna ser
det som viktigt att de baltiska staterna behåller och utvecklar samarbetet dem
emellan.
Ett associationsråd (se artikel 109) skall regelbundet granska avtalets
tillämpning och Estlands genomförande av ekonomiska reformer.
Politisk dialog
Artiklarna 4-7
Den politiska dialogen skall främja Estlands närmande till Europeiska unionen,
ökad samstämmighet mellan parternas ståndpunkter i internationella frågor, ett
bättre samarbete inom områden som omfattas av Europeiska unionens gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik samt säkerhet och stabilitet i Europa. Dialogen
skall bl.a. föras i följande forum: bilateralt på ministernivå i
associationsrådet, vid möten mellan högre tjänstemän, genom diplomatiska kanaler
och på parlamentarisk nivå i den s.k. parlamentariska kommittén.
Fri rörlighet för varor
Artiklarna 8-16
Ett frihandelsområde mellan gemenskapen och Estland upprättades den 1 januari
1995 i enlighet med det frihandelsavtal som undertecknades mellan EG och Estland
i juli 1994. Bestämmelserna i detta frihandelsavtal har inkorporerats i
Europaavtalet.
Alla industriprodukter, med undantag för dem som förtecknas i avtalets bilaga
I, omfattas av avtalets bestämmelser. Gemenskapen avskaffade den 1 januari 1995
import- och exporttullar, avgifter med motsvarande verkan och kvantitativa
import- och exportrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan för
industriprodukter med ursprung i Estland. Även Estland avskaffade den 1 januari
1995 import- och exporttullar, avgifter med motsvarande verkan och kvantitativa
import- och exportrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan för
industriprodukter med ursprung i gemenskapen.
Särskilda regler som gäller för handeln med textilprodukter med ursprung i
Estland finns i protokoll 1.
Artiklarna 17-22
I handeln med jordbruksprodukter tillämpas inte några kvantitativa
restriktioner. I bilagorna III, IV och V återfinns de koncessioner som
gemenskapen och Estland beviljar varandra för jordbruksprodukter. De
koncessioner som beviljas för fiskeriprodukter förtecknas i bilaga VI. I artikel
21 ges parterna möjlighet att vidta de åtgärder som de anser nödvändiga om
handeln orsakar allvarliga störningar på den egna marknaden. Bestämmelser för
bearbetade jordbruksprodukter finns i protokoll 2.
Artiklarna 23-25
Enligt de gemensamma bestämmelser som tillämpas på handel med alla produkter får
fr.o.m. den 1 januari 1995 inga nya import- eller exporttullar införas, eller
redan befintliga höjas, i handeln mellan gemenskapen och Estland. Inte heller
får nya eller mer restriktiva kvantitativa import- eller exportrestriktioner
eller åtgärder med motsvarande verkan införas. Detta får dock inte på något sätt
hindra utövandet av respektive parts jordbrukspolitik. Estland får dock under
vissa förutsättningar införa tullar t.o.m. slutet av år 1996 för
jordbruksprodukter som importeras från gemenskapen. Parterna förbinder sig att
inte vidta någon åtgärd av intern fiskal natur som innebär att varor med
ursprung på den ena partens område (jfr artikel 25) diskrimineras vid import
till den andra parten.
Artikel 26
Associationsavtalet hindrar inte parterna från att upprätta tullunioner och
frihandelsavtal. Samråd skall äga rum i associationsrådet när sådana planeras,
särskilt om ett tredje land ansluter sig till gemenskapen.
Artiklarna 27-35
Avtalet ger Estland möjlighet att vidta undantagsåtgärder i form av höjda
tullar. Detta gäller endast nyetablerade industrier eller vissa sektorer som
står inför allvarliga svårigheter, särskilt om svårigheterna medför allvarliga
sociala problem. De tullar som införs får inte vara högre än 25 procent, de
skall bevara en förmånsdel för produkter med ursprung i gemenskapen och de får
inte täcka mer än 15 procent av den totala importen av industriprodukter. Dessa
tullar får tillämpas för en produkt i högst två år och får inte införas mer än
tre år efter det att tullar, kvantitativa restriktioner o.d. har avskaffats för
produkten i fråga.
Åtgärder mot dumpad import kan vidtas i enlighet med artikel VI i Allmänna
tull- och handelsavtalet.
Om en ökning av importen av en produkt orsakar eller hotar att orsaka
allvarlig skada för tillverkare av liknande varor hos den importerande motparten
kan denna vidta lämpliga åtgärder. Detsamma gäller om en ökning av importen av
en viss vara orsakar allvarliga störningar i en ekonomisk sektor eller en
allvarlig försämring av det ekonomiska läget i en region.
Parterna får vidta skyddsåtgärder om en vara som exporteras riskerar att
vidareexporteras till ett land gentemot vilket den part som ursprungligen
exporterade varan har exportbegränsningar eller om det exporterande landet
riskerar en allvarlig brist av varan.
Avtalet hindrar inte heller parterna från att tillämpa förbud eller
restriktioner som motiveras av bl.a. hänsyn till allmän moral, ordning och
säkerhet, skydd för människors och djurs hälsa och liv, bevarande av växter,
skydd för vissa nationella kulturella tillgångar samt skydd för
immaterialrättigheter.
EU:s medlemsländer och Estland skall gradvis anpassa eventuella statliga
monopol så att dessas verksamhet inte bedrivs på ett diskriminerande sätt.I
protokoll 3 finns de ursprungsregler som gäller vid tillämpning av avtalet. I
protokoll 4 återges de särskilda bestämmelser som gäller för handeln mellan
Estland och Spanien respektive Portugal.
Arbetstagares rörlighet, etablering och tillhandahållandet av tjänster
Artiklarna 36-59
En arbetstagare med estniskt medborgarskap som är lagligen anställd i ett av
EU:s medlemsländer skall, om inte annat följer av de villkor som gäller i vart
och ett av medlemsländerna, behandlas på samma sätt som de egna medborgarna när
det gäller arbetsförhållanden, lön eller avskedande. Arbetstagarens lagligen
bosatta make och barn har, med vissa undantag, tillträde till medlemslandets
arbetsmarknad. Samma sak gäller när en medborgare i ett medlemsland är lagligen
anställd i Estland. Estniska arbetstagares möjligheter till anställning i
medlemsländerna bör bevaras och förbättras om arbetsmarknadssituationen
tillåter. Associationsrådet skall undersöka möjligheterna att förbättra
arbetstagares rörlighet.
Associationsrådet skall genom beslut anta bestämmelser för att uppnå en
samordning av de sociala trygghetssystemen. Dessutom skall gemenskapen ge
tekniskt bistånd för inrättandet av ett lämpligt socialt trygghetssystem i
Estland.
Estland samt gemenskapen och dess medlemsländer skall inte behandla bolag,
dotterbolag och filialer från den andra parten som etablerar sig i deras område
mindre gynnsamt än de behandlar sina egna bolag, dotterbolag eller filialer
eller sådana från tredje land. Dessutom skall gemenskapen, fr.o.m. slutet av år
1999, och Estland, fr.o.m. associationsavtalets ikraftträdande, inte behandla
den andra partens medborgare, vilka etablerat verksamhet, sämre än de egna
medborgarna verksamma i gemenskapen. Ovanstående gäller dock inte
lufttransporttjänster, transporttjänster på inre vattenväg eller
sjötransporttjänster i form av cabotage.
Parterna skall på sikt stegvis göra det möjligt att tillhandahålla tjänster
hos den andra parten. Associationsrådet skall vidta de åtgärder som behövs för
att möjliggöra detta. Fram till dess får parterna inte införa bestämmelser som
begränsar den andra partens tillhandahållande av tjänster på det egna
territoriet jämfört med vad som gällde vid avtalets undertecknande.
Betalningar, kapital, konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelser
samt tillnärmning av lagar
Artiklarna 60-62
Enligt avtalets regler för löpande betalningar och kapitalrörelser skall
betalningar och överföringar kunna ske på den löpande betalningsbalansens
avräkningskonto i fritt konvertibel valuta mellan personer i Estland och
gemenskapen. För transaktioner på betalningsbalansens kapitalräkning skall fri
rörlighet för kapital garanteras bl.a. i samband med investeringar,
portföljinvesteringar och egenföretagares etablering och verksamhet. Parterna
skall inte heller införa några nya restriktioner för överföringar av kapital och
löpande betalningar i samband med detta.
Artiklarna 63-67
Enligt avtalet är följande inte förenligt med avtalets funktion om påverkan kan
ske på handeln mellan gemenskapen och Estland: konkurrensbegränsande avtal,
missbruk av dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentliga
stödåtgärder. Sådana förfaranden skall utvärderas på grundval av
konkurrensbestämmelserna i EG-fördraget (Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen) respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen. Associationsrådet skall fatta beslut om de regler som är
nödvändiga för genomförandet. Fram till slutet av år 1999 skall Estland
betraktas som en region där levnadsstandarden är onormalt låg eller där
allvarlig brist på sysselsättning råder. Stöd med syfte att främja den
ekonomiska utvecklingen är därför tillåtet.
Införandet av restriktiva åtgärder i betalningsbalanssyfte skall i möjligaste
mån undvikas. Om allvarliga betalningsbalanssvårigheter föreligger kan
emellertid parterna vidta tidsbegränsade skyddsåtgärder, dock inte för
överföringar i samband med investeringar, repatriering av belopp som investerats
och avkastning från investeringar.
Enligt avtalet skall Estland förbättra sitt skydd för immateriell, industriell
och kommersiell äganderätt för att senast vid utgången av år 1999 ha nått en
skyddsnivå som motsvarar gemenskapens. Avtalet innehåller också bestämmelser om
att parterna skall ge varandra tillträde vid upphandlingsförfaranden på villkor
som inte är mindre gynnsamma än de man beviljar sina egna bolag.
Artiklarna 68-70
En tillnärmning av Estlands lagstiftning till gemenskapens regelverk är viktig
för Estlands integrering med gemenskapen. Estland bör därför sträva efter en
sådan anpassning. Det bör ske särskilt snabbt inom områden som den inre
marknaden, konkurrens, skydd av arbetstagare, miljöskydd, konsumentskydd,
finansiella tjänster och tekniska föreskrifter och standarder. Men även för
områden som tullagstiftning, bolagsrätt, bankrätt, bolagsredovisning och
bolagsbeskattning, immaterialrätt, indirekt beskattning, lagar och andra
författningar om kärnkraft, transport, telekommunikation, offentlig upphandling,
statistik och produktansvar är det viktigt att en anpassning sker. Estland skall
erhålla tekniskt bistånd för detta från gemenskapen.
Ekonomiskt samarbete
Artiklarna 71-99
Parterna skall etablera ett ekonomiskt samarbete som skall stärka Estlands
utveckling och tillväxt. De åtgärder som vidtas skall syfta till en hållbar
ekonomisk och social utveckling och även ta miljömässig hänsyn. Som särskilt
viktiga ses åtgärder som kan gynna samarbetet med länderna runt Östersjön och
med övriga länder i Central- och Östeuropa. Avtalet föreskriver samarbete inom
följande områden: industriellt samarbete, främjande och skydd av investeringar,
små och medelstora företag, jordbruks- och industristandarder, samarbete inom
vetenskap och teknik, utbildning, jordbruk och jordbrukets förädlingsindustri,
fiskerinäringen, energi, säkerhet inom kärnenergin, miljö, transport,
telekommunikation, posttjänster, radio- och televisionssändning, infrastruktur
och information, bank- och försäkringsväsen och andra finansiella tjänster,
samarbete beträffande revision och finansiell kontroll, monetär politik,
penningtvätt, regionalutveckling, socialt samarbete, turism, information och
kommunikation, konsumentskydd, tullhantering, statistik samt
narkotikabekämpning. Avtalets protokoll 5 behandlar tullsamarbete och
överensstämmer i stort med det bilaterala avtal på området som Sverige har med
Estland.
Samarbete för att förhindra olaglig verksamhet
Artikel 100
Estland och gemenskapen skall samarbeta för att förhindra olaglig verksamhet,
särskilt olaglig immigration, människosmuggling, korruption, organiserad
brottslighet, olaglig överföring av motorfordon samt olaglig handel med
industriavfall, förfalskade produkter, narkotika, psykotropiska preparat,
radioaktivt och nukleärt material. Samarbetet skall baseras på ömsesidigt samråd
och nära samordning mellan parterna. Det bör omfatta utarbetande och
genomförande av nationell lagstiftning, inrättande av informationscentrum och
databaser, höjning av effektiviteten hos ansvariga institutioner,
personalutbildning och utarbetande av ömsesidigt godkända åtgärder för att
förhindra olaglig verksamhet.
Kulturellt samarbete
Artikel 101
Parterna skall främja, uppmuntra och underlätta det kulturella samarbetet. Detta
kan ske genom översättningar av litterära verk, utbyte av icke-kommersiella
konstverk och konstnärer, bevarande och restaurering av monument och historiska
platser, utbildning, kulturevenemang och samarbete för att främja den
audiovisuella industrin i Europa. Regleringspolitik för gränsöverskridande
radio- och televisionssändningar skall samordnas och vid behov harmoniseras.
Ekonomiskt utvecklingssamarbete
Artiklarna 102-108
För att uppnå målen i avtalet och för att påskynda Estlands ekonomiska
omvandling skall gemenskapen ge Estland tillfälligt ekonomiskt bistånd i form av
bidrag och lån. Biståndet skall antingen ges inom ramarna för PHARE eller inom
nya ekonomiska ramverk som fastställs i samråd mellan gemenskapen och Estland
samt genom lån från Europeiska investeringsbanken. Parterna skall enas om ett
åtgärdsprogram där målen och områdena för det ekonomiska biståndet fastställs.
Vid speciella behov kan möjligheten att ge tillfälligt ekonomiskt bistånd för
att stödja upprätthållandet av den estniska valutans konvertibilitet och
stabiliserings- och strukturanpassningsinsatser undersökas. Villkor för detta är
bl.a. att Estland lägger fram program som är godkända av Internationella
valutafonden för konvertibilitet respektive omstrukturering av ekonomin.
Gemenskapens bidrag skall ges i nära samordning med bidrag från andra källor.
Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser
Artiklarna 109-117
Ett associationsråd som skall övervaka avtalets genomförande inrättas. Det skall
sammanträda på ministernivå minst en gång per år. Rådet skall fatta beslut på de
områden som anges i avtalet och behandla tvister beträffande avtalets
tillämpning eller tolkning. Associationsrådet skall biträdas av en
associationskommitté. En av kommitténs uppgifter är att förbereda
associationsrådets sammanträden. Rådet kan också delegera befogenheter till
associationskommittén. En parlamentarisk kommitté inrättas som skall vara ett
forum där ledamöterna i det estniska parlamentet och i Europaparlamentet kan
utbyta åsikter.
Artiklarna 118-125
I avtalet regleras bl.a. åtgärder med syfte att skydda parternas
säkerhetsintressen, handel och produktion av krigsmateriel. Dessutom berörs
frågor om icke-diskriminering och underlåtenhet att fullgöra åtagandena enligt
avtalet.
Artiklarna 126-130
Associationsavtalet ingås på obestämd tid. Det kan sägas upp av endera parten.
Avtalets uppsägningstid är sex månader. Avtalet träder i kraft den första dagen
i den andra månaden efter det att alla avtalsslutande parter har anmält att de
har godkänt det. Det ersätter då avtalet om handel och ekonomiskt och
kommersiellt samarbete som undertecknades av Europeiska ekonomiska gemenskapen
och Estland den 11 maj 1992 samt avtalet om frihandel och handelsrelaterade
frågor som undertecknades av Europeiska gemenskaperna och Estland den 18 juli
1994.
7 Kompetensfrågor
I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen,
Europeiska atomenergigemenskapen (i avtalet kallade gemenskapen) och
medlemsländerna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k.
blandat avtal. Europaavtalet är ett associationsavtal.
Europeiska gemenskapen har ett uttryckligt bemyndigande i artikel 238 i EG-
fördraget att ingå associationsavtal med tredje land. Bemyndiganden att ingå
internationella avtal för Europeiska kol- och stålgemenksapen (EKSG) anses
framgå implicit av artikel 6 andra stycket i Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen och för Europeiska atomenergigemenskapen
(Euratom) av artikel 101 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen. EG-domstolen har i sitt yttrande 1/94 (WTO) den 15
november 1994 konstaterat att gemenskapens bemyndigande med stöd av artikel 113
i EG-fördraget gäller även avtal som innehåller bestämmelser om handel med varor
som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen. Det måste i dessa sammanhang avgöras om gemenskapens kompetens
är exklusiv, dvs. om medlemsländernas rätt att ingå internationella avtal inom
området har uteslutits, eller om kompetensen är delad med medlemsländerna. Av
artikel 113 i EG-fördraget och EG-domstolens praxis framgår att Europeiska
gemenskapens traktatkompetens inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv.
Kompetensen att ingå associationsavtal är i princip exklusiv. Avtalen reglerar
emellertid ofta också andra förhållanden som ligger inom ramen för
medlemsländernas kompetens (t.ex. politisk dialog och brottsbekämpning). Avtalen
blir då s.k. blandade avtal som ingås av såväl gemenskapen som medlemsländerna
som parter på den ena sidan. Ett blandat avtal skall i allmänhet godkännas av
respektive medlemsland. Eftersom avtalet enligt regeringens bedömning är av
större vikt skall det enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen.
8 Godkännande av avtalet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Europaavtalet om upprättandet av en |
| association mellan Europeiska gemenskaperna och deras |
| medlemsstater å ena sidan och Republiken Estland å andra sidan |
| godkänns av riksdagen. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Europaavtalen är en central del av gemenskapens
politik gentemot länderna i Central- och Östeuropa. De lägger grunden för ett
omfattande samarbete vars syfte är ett närmande till EU på en rad områden, samt
för ett framtida medlemskap i unionen.
Ur svensk synvinkel är det med hänsyn till våra historiska band, Estlands
geografiska läge samt de allt intensivare ekonomiska, kulturella och politiska
förbindelserna av stor vikt att ett Europaavtal ingås även med Estland och att
detta land därmed tar ytterligare ett steg mot integrering med Västeuropas
ekonomiska och politiska strukturer.
Avtalet reglerar förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens och
därmed inom medlemsländernas kompetens. Sålunda innehåller avtalet regler som
innebär åtaganden för medlemsländerna och därmed också för Sverige, bl.a. när
det gäller politisk dialog, socialt och ekonomiskt samarbete samt
brottsbekämpning. Det bör därför godkännas av riksdagen i dessa delar.
9 Bilaga
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Hellström
Regeringen beslutar proposition 1995/96:27 Europaavtalet mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsstater och Estland.