Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:28 Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Lettland Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 oktober 1995 Ingvar Carlsson Mats Hellström (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalet om upprättandet av en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Lettland (ett s.k. Europaavtal). I avtalet konstateras att Lettlands slutmål är att bli medlem i Europeiska unionen och att en association genom avtalet enligt parternas mening kommer att hjälpa Lettland att nå detta mål. Associationens mål är bl.a. att skapa ett ramverk för den politiska dialogen och för Lettlands gradvisa integration med Europeiska unionen samt att främja utökad handel och harmoniska ekonomiska förbindelser. Ett viktigt element i avtalet är bestämmelser om frihandel i enlighet med det frihandelsavtal mellan EG och Lettland som trädde i kraft i januari 1995. Avtalet lägger också grunden till finansiellt, kulturellt och socialt samarbete samt samarbete för att förhindra brottslig verksamhet, liksom för gemenskapens bistånd till Lettland. Vidare inrättas vissa organ för att övervaka avtalets tillämpning. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Ärendet och dess beredning................................. 3 3 Bakgrund................................................... 3 4 Utvecklingen i Lettland.................................... 4 5 Sverige och Lettland....................................... 5 6 Avtalets innehåll.......................................... 6 7 Kompetensfrågor............................................ 13 8 Godkännande av avtalet..................................... 14 Bilaga: Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Lettland å andra sidan....... 15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995.............................................. 267 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Europaavtalet om upprättandet av en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Republiken Lettland å andra sidan. 2 Ärendet och dess beredning Förhandlingarna om avtalet om upprättandet av en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsländer och Lettland (ett s.k. Europaavtal) inleddes den 15 december 1994. De fördes med stor intensitet under våren 1995. Synpunkter inhämtades löpande från de närmast berörda myndigheterna, Kommerskollegium och Statens jordbruksverk. Avtalet undertecknades den 12 juni 1995 och träder i kraft när parterna underrättat varandra om att de konstitutionella kraven för dess ikraftträdande har uppfyllts. Innehållet i avtalet har i stort övertagits från de Europaavtal som tidigare slutits mellan gemenskapen och sex central- och östeuropeiska länder. Avtalet i svensk text fogas som bilaga till propositionen. 3 Bakgrund Berlinmurens fall, enandet av de två tyska staterna, det kalla krigets slut och sovjetimperiets upplösning innebar att det framstod som möjligt att förverkliga visionen av en europeisk union som omfattade demokratiska stater i hela Europa. För EG:s medlemsländer blev det ett första rangens intresse att stärka stabiliteten och freden i Europa genom att främja de central- och östeuropeiska staternas integration i en europeisk gemenskap. De central- och östeuropeiska länderna gjorde också mycket tidigt klart att medlemskap i EG var ett av de främsta politiska målen. Ett första steg var att EG år 1990 erbjöd länderna i Central- och Östeuropa att ingå traditionella handels- och samarbetsavtal med gemenskapen, s.k. första generationens avtal. Man upprättade också därtill ett särskilt program för tekniskt bistånd för Polen och Ungern, PHARE. Detta program kom senare att utvidgas i takt med att reformprocessen tog fart i övriga länder i Central- och Östeuropa. År 1992 omfattade PHARE tio länder inklusive de baltiska staterna och Albanien. Den första generationens handels- och samarbetsavtal blev snabbt överspelade i och med att den politiska utvecklingen nödvändiggjorde mer långtgående åtgärder från gemenskapens sida. Utöver krav på mer omfattande frihandelsavtal förelåg också ett starkt önskemål av inte minst säkerhetspolitiska skäl från länderna i Central- och Östeuropa att etablera en formell politisk dialog med EG. Mot denna bakgrund fick kommissionen år 1990 ett mandat av EG:s dåvarande medlemsländer att inleda förhandlingar med Polen, Ungern och Tjeckoslovakien (senare Tjeckien och Slovakien) om associationsavtal, s.k. Europaavtal. Kommissionen fick senare liknande mandat för förhandlingar med övriga central- och östeuropeiska länder. Europa-avtalen med Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien undertecknades under åren 1993-1994. Dessa avtal har trätt i kraft. Beslut om att inleda förhandlingar om Europaavtal med de baltiska länderna fattades vid ett möte i Europeiska rådet i november 1994. Detta beslut hade föregåtts av bl.a. ett principbeslut vid toppmötet i Köpenhamn i juni 1993 om att ingå Europaavtal även med de baltiska länderna, samt om utvidgning av Europeiska unionen. Själva förhandlingarna om avtalen gick snabbt, och undertecknande kunde ske redan den 12 juni 1995. För de baltiska länderna är Europaavtalen av mycket stor betydelse både politiskt och ekonomiskt. Avtalen innebär ett avgörande steg mot närmare integration med den västeuropeiska gemenskapen. De innebär att de baltiska länderna tillhör den grupp länder där medlemskap i EU ställs i utsikt. Avtalen innebär också att de baltiska länderna omfattas av den särskilda strategi för förberedelser för medlemskapet som antogs vid toppmötet i Essen i december 1994. Denna strategi omfattar bl.a. deltagande i möten med EU-länderna i anslutning till ministerrådsmöten samt bistånd till medlemskapsförberedelser och EU-anpassning. Särskilt gäller detta förberedelser för deltagande i den inre marknaden, där kommissionen har presenterat en vitbok för att underlätta anpassningsåtgärder inom kandidatländerna. 4 Utvecklingen i Lettland Sedan självständigheten har Lettland genomgått en snabb politisk och ekonomisk utveckling. Ett demokratiskt styrelseskick har konsoliderats och val har hållits till presidentposten, till parlamentet och till kommunala församlingar. Lettland har inträtt i Europarådet och fört en reformpolitik som har syftat till demokrati, marknadsekonomi och ekonomiskt och politiskt samarbete med Västeuropa. Efter inledande produktionsfall har nu tillväxten i ekonomin tagit fart. Privatiseringen av näringslivet har dock gått långsamt jämfört med de baltiska grannländerna. Utrikeshandelns fördelning på länder har förändrats dramatiskt. Omkring hälften av handeln sker i dag med EU:s medlemsländer. Medlemskap i EU är ett högt prioriterat mål för den lettiska regeringen. Även medlemskap i NATO prioriteras högt av den lettiska regeringen. Man medverkar i Partnerskap för fred-programmet. 5 Sverige och Lettland I svensk Baltikum-politik har det ända sedan frigörelsen år 1991 varit ett viktigt mål att främja de baltiska ländernas integration med västliga ekonomiska samarbetsstrukturer. Detta är något som i hög grad har svarat mot de baltiska ländernas egna önskemål. Sverige har också haft - och har - ett påtagligt egenintresse av en sådan integration, av både ekonomiska och politiska skäl. Sverige har därför spelat en pådrivande roll i denna process, både före EU- medlemskapet och därefter. Sverige inledde tidigt en dialog med de baltiska länderna om möjligheten att etablera fri handel. Ett viktigt steg togs i december 1991 då förhandlingar om bilaterala frihandelsavtal med vart och ett av de baltiska länderna inleddes. Dessa avtal undertecknades i mars 1992 och de trädde i kraft den 1 juli 1992. Genom avtalen upprättades frihandelsområden mellan Sverige och de berörda länderna. Liknande frihandelsavtal ingicks av Finland och Norge. Genom dessa frihandelsavtal manifesterades ett särskilt intresse för de baltiska staternas ekonomiska och politiska utveckling och för deras integration i ett västeuropeiskt frihandelssystem. De var därmed av stor politisk betydelse. Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen inleddes den 1 februari 1993. Den svenska regeringen framhöll vid detta tillfälle att Sverige var berett att anpassa sig till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion och att harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre marknaden från och med inträdet. Det underströks dock att det var ett svenskt önskemål att bevara frihandeln med de baltiska staterna i syfte att understödja deras reformsträvanden. Önskemålet från de nordiska kandidatländernas sida att bibehålla frihandeln med Baltikum var en viktig faktor bakom gemenskapens beslut hösten 1993 att inleda förhandlingar om frihandelsavtal med de baltiska länderna. Dessa avtal undertecknades i juli 1994 och de trädde i kraft den 1 januari 1995, samtidigt som Sverige inträdde i unionen som medlem. Det svenska önskemålet om bibehållen frihandel med Estland, Lettland och Litauen var därmed tillgodosett, även om det finns vissa smärre skillnader mellan gemenskapens frihandelsavtal och de tidigare bilaterala svenska avtalen. Förbindelserna mellan Sverige och Lettland har utvecklats och fördjupats under de senaste åren. De politiska kontakterna har varit intensiva. Handeln har ökat kraftigt och ett flertal svenska företag har gjort investeringar i Lettland. Europaavtalet mellan gemenskaperna, deras medlemsländer och Lettland skapar en solid bas för fortsatt utveckling av de politiska och ekonomiska förbindelserna mellan Sverige och Lettland. 6 Avtalets innehåll Genom Europaavtalet upprättas en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsländer och Lettland. Avtalet innehåller bestämmelser om samarbete på en rad områden, bl.a. politik, ekonomi och handel. Europaavtalet omfattar sammanlagt 131 artiklar, 18 bilagor och 5 protokoll. Bilagorna och protokollen utgör en integrerad del av avtalet. I slutakten anges att parterna har antagit dels gemensamma förklaringar, dels ensidiga förklaringar, och har beaktat två skriftväxlingar mellan gemenskapen och Lettland om sjötransport respektive erkännande av en regionalisering av afrikansk svinpest i Spanien. Ingressen I avtalets ingress hänvisas bl.a. till de historiska banden och de gemensamma värderingarna mellan parterna. Vidare erinras om avtalets betydelse för att upprätta och förstärka ett system för stabilitet i Europa som grundas på samarbete. Hänvisningar görs till Lettlands framgångsrika reformansträngningar och till Lettlands slutmål att bli medlem i Europeiska unionen. Syftet Artikel 1 Genom avtalet upprättas en association mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsländer och Lettland. Dess syfte är att skapa en struktur för politisk dialog mellan parterna, upprätta ett frihandelsområde, främja handeln och de ekonomiska förbindelserna, lägga grunden för samarbete inom en rad områden, stödja Lettland i utvecklingen av dess ekonomi samt skapa ett ramverk för Lettlands integration med Europeiska unionen. Allmänna principer Artiklarna 2 och 3 Bestämmelser om respekten för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och marknadsekonomiska principer utgör viktiga beståndsdelar i avtalet. Vidare ser parterna det som viktigt att de baltiska staterna behåller och utvecklar samarbetet dem emellan. Avtalets övergångsperiod, som dock inte gäller områdena politisk dialog och fri rörlighet för varor, upphör senast den 31 december 1999. Ett associationsråd skall regelbundet granska avtalets tillämpning och Lettlands genomförande av ekonomiska reformer. Politisk dialog Artiklarna 4-7 Den politiska dialogen skall främja Lettlands närmande till Europeiska unionen, samstämmighet mellan parternas ståndpunkter i internationella frågor, samarbetet inom områden som omfattas av Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik samt säkerhet och stabilitet i Europa. Dialogen skall bl.a. föras i följande forum: bilateralt på ministernivå i associationsrådet, vid möten mellan högre tjänstemän, genom diplomatiska kanaler och på parlamentarisk nivå i den s.k. parlamentariska kommittén. Fri rörlighet för varor Artiklarna 8-17 Ett frihandelsområde mellan gemenskapen och Lettland upprättas fr.o.m. den 1 januari 1995 och med en övergångsperiod på högst 4 år. Alla industriprodukter, med undantag för dem som förtecknas i bilaga I till avtalet, omfattas av avtalets bestämmelser. Gemenskapen avskaffar den 1 januari 1995 importtullar, avgifter med motsvarande verkan och kvantitativa restriktioner för industriprodukter med ursprung i Lettland, med undantag för de textilprodukter som finns förtecknade i bilaga V. För dessa textilprodukter medges tullfrihet för en viss kvantitet. Övriga arrangemang för textilprodukter finns i protokoll 1. Lettland avskaffar den 1 januari 1995 importtullarna för industriprodukter med ursprung i gemenskapen, med undantag för de som förtecknas i bilagorna II och III. För industriprodukterna i bilagorna II och III avskaffas importtullarna gradvis på två respektive fyra år. Avgifter med motsvarande verkan och kvantitativa restriktioner avskaffas den 1 januari 1995. Lettland behåller de exporttullar eller exportavgifter med motsvarande verkan som anges i bilaga IV senast till utgången av 1998. Lettland har möjlighet att införa en jordbruksrelaterad del i tullarna för produkterna i bilaga VI. Parterna förklarar sig villiga att sänka sina tullar i snabbare takt om den ekonomiska situationen tillåter detta. Artiklarna 18-23 I handeln med jordbruksprodukter tillämpas inte några kvantitativa restriktioner. I bilagorna VII-XI återfinns de koncessioner som gemenskapen och Lettland beviljar varandra för jordbruksprodukter. De koncessioner som beviljas för fiskeriprodukter förtecknas i bilagorna XII och XIII. I artikel 21 ges parterna möjlighet att vidta de åtgärder som de anser nödvändiga om handeln orsakar allvarliga störningar på den egna marknaden. Handelsordningarna för bearbetade jordbruksprodukter finns i protokoll 2. Artiklarna 24-26 Enligt de gemensamma bestämmelser som tillämpas på handel med alla produkter får fr.o.m. den 1 januari 1995 inga nya import- eller exporttullar införas, eller redan befintliga höjas, i handeln mellan gemenskapen och Lettland. Inte heller får nya eller mer restriktiva kvantitativa import- eller exportrestriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan införas. Detta får dock inte på något sätt hindra utövandet av respektive parts jordbrukspolitik. Parterna förbinder sig att inte vidta någon åtgärd av intern fiskal natur som innebär att varor med ursprung på den ena partens område diskrimineras vid import till den andra parten. Artikel 27 Associationsavtalet hindrar inte parterna från att upprätta tullunioner och frihandelsavtal. Samråd skall äga rum i associationsrådet när sådana planeras, särskilt om ett tredje land ansluter sig till gemenskapen. Artiklarna 28-36 Avtalet ger Lettland möjlighet att vidta undantagsåtgärder i form av höjda tullar. Detta gäller endast nyetablerade industrier eller vissa sektorer som står inför allvarliga svårigheter, särskilt om svårigheterna medför allvarliga sociala problem. De tullar som införs får inte vara högre än 25 procent, de skall bevara en förmånsdel för produkter med ursprung i gemenskapen och de får inte täcka mer än 15 procent av den totala importen av industriprodukter. Dessa tullar får tillämpas för en produkt i högst tre år, senast t.o.m. den 31 december 1998, och får inte införas mer än tre år efter det att tullar, kvantitativa restriktioner o.d. har avskaffats för en produkt. Vid dumpning kan lämpliga åtgärder vidtas i enlighet med artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet. Om en ökning av importen av en produkt orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för tillverkare av liknande varor hos den importerande motparten kan denna vidta lämpliga åtgärder. Detsamma gäller om en ökning av importen av en viss vara orsakar allvarliga störningar i en ekonomisk sektor eller en allvarlig försämring av det ekonomiska läget i en region. Parterna får vidta skyddsåtgärder om en vara som exporteras riskerar att vidareexporteras till ett land gentemot vilket den part som ursprungligen exporterade varan har exportbegränsningar eller om det exporterande landet riskerar en allvarlig brist av varan. Avtalet hindrar inte heller parterna från att tillämpa förbud eller restriktioner som motiveras av bl.a. hänsyn till allmän moral, ordning och säkerhet, skydd för människors och djurs hälsa och liv, bevarande av växter, skydd för vissa nationella kulturella tillgångar samt skydd för immaterialrättigheter. EU:s medlemsländer och Lettland skall gradvis anpassa eventuella statliga monopol så att de inte tillämpas på ett diskriminerande sätt. I protokoll 3 finns de ursprungsregler som gäller vid tillämpning av avtalet. I protokoll 4 återges de särskilda bestämmelser som gäller för handeln mellan Lettland och Spanien respektive Portugal. Arbetstagares rörlighet, etablering och tillhandahållandet av tjänster Artiklarna 37-60 En arbetstagare med lettiskt medborgarskap som är lagligen anställd i ett medlemsland skall, om inte annat följer av de villkor som gäller i vart och ett av medlemsländerna, behandlas på samma sätt som de egna medborgarna när det gäller arbetsförhållanden, lön eller avskedande. Arbetstagarens lagligen bosatta make och barn har, med vissa undantag, tillträde till medlemslandets arbetsmarknad. Samma sak gäller när en medborgare i ett medlemsland är lagligen anställd i Lettland. Lettiska arbetstagares möjligheter till anställning i medlemsländerna bör bevaras och förbättras om arbetsmarknadssituationen tillåter. Associationsrådet skall undersöka möjligheterna att förbättra arbetstagares rörlighet. Associationsrådet skall genom beslut anta bestämmelser för att uppnå en samordning av de sociala trygghetssystemen. Dessutom skall gemenskapen ge tekniskt bistånd för inrättandet av ett lämpligt socialt trygghetssystem i Lettland. Lettiska bolag som etablerar sig i medlemsländerna skall, med vissa undantag, inte behandlas sämre än medlemsländernas inhemska bolag. Lettland skall för sin del underlätta för bolag och medborgare från medlemsländerna att etablera sig i Lettland. Ovanstående gäller dock inte lufttransporttjänster, transporttjänster på inre vattenväg eller sjötransporttjänster i form av cabotage. Parterna ska på sikt stegvis göra det möjligt att tillhandahålla tjänster hos den andra parten. Associationsrådet skall vidta de åtgärder som behövs för att möjliggöra detta. Fram till dess får parterna inte införa bestämmelser som begränsar den andra partens tillhandahållande av tjänster på det egna territoriet jämfört med vad som gällde vid avtalets undertecknande. Betalningar, kapital, konkurrensbestämmelser och andra ekonomiska bestämmelse samt tillnärmning av lagar Artiklarna 61-63 Enligt avtalets regler för löpande betalningar och kapitalrörelser skall betalningar och överföringar kunna ske på den löpande betalningsbalansens avräkningskonto i fritt konvertibel valuta mellan personer i Lettland och gemenskapen. För transaktioner på betalningsbalansens kapitalräkning skall fri rörlighet för kapital garanteras bl.a. i samband med investeringar, portföljinvesteringar och egenföretagares etablering och verksamhet. Parterna skall inte heller införa några nya restriktioner för överföringar av kapital och löpande betalningar i samband med detta. Artiklarna 64-68 Enligt avtalet är följande inte förenligt med avtalets funktion om påverkan kan ske på handeln mellan gemenskapen och Lettland: konkurrensbegränsande avtal, missbruk av dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentliga stödåtgärder. Sådana förfaranden skall utvärderas på grundval av konkurrensbestämmelserna i EG-fördraget (Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Associationsrådet skall fatta beslut om de regler som är nödvändiga för genomförandet. Fram till slutet av år 1999 skall Lettland betraktas som en region där levnadsstandarden är onormalt låg eller där allvarlig brist på sysselsättning råder. Stöd med syfte att främja den ekonomiska utvecklingen är därför tillåtet. Införandet av restriktiva åtgärder i betalningsbalanssyfte skall i möjligaste mån undvikas. Om allvarliga betalningsbalanssvårigheter föreligger kan emellertid parterna vidta tidsbegränsade skyddsåtgärder, dock inte för överföringar i samband med investeringar, repatriering av belopp som investerats och avkastning från investeringar. Enligt avtalet skall Lettland förbättra sitt skydd för immateriell, industriell och kommersiell äganderätt för att vid övergångsperiodens slut ha nått en skyddsnivå som motsvarar gemenskapens. Avtalet innehåller också bestämmelser om att parterna skall ge varandra tillträde vid upphandlingsförfaranden på villkor som inte är mindre gynnsamma än de man beviljar sina egna bolag. Artiklarna 69-71 En tillnärmning av Lettlands lagstiftning till gemenskapens regelverk är viktig för Lettlands integrering med gemenskapen. Lettland bör därför sträva efter en sådan tillnärmning. Det bör ske särskilt snabbt inom områden som den inre marknaden, konkurrens, skydd av arbetstagare, miljöskydd och konsumentskydd. Men även för områden som tullagstiftning, bolagsrätt, bankrätt, bolagsredovisning och bolagsbeskattning, immaterialrätt, finansiella tjänster, indirekt beskattning, tekniska föreskrifter och standarder, lagar och andra författningar om kärnkraft, transport, telekommunikation, offentlig upphandling, statistik, produktansvar och arbetsmarknads- och näringslivslagstiftning är det viktigt att en tillnärmning sker. Lettland skall erhålla tekniskt bistånd för detta från gemenskapen. Ekonomiskt samarbete Artiklarna 72-100 Parterna skall etablera ett ekonomiskt samarbete som skall stärka Lettlands utveckling och tillväxt. De åtgärder som vidtas skall syfta till en hållbar ekonomisk och social utveckling och även ta miljömässig hänsyn. Som särskilt viktiga ses åtgärder som kan gynna samarbetet med länderna runt Östersjön och med övriga länder i Central- och Östeuropa. Avtalet föreskriver samarbete inom följande områden: industriellt samarbete, främjande och skydd av investeringar, små och medelstora företag, jordbruks- och industristandarder och bedömning av överensstämmelse, samarbete inom vetenskap och teknik, utbildning, jordbruk och jordbrukets förädlingsindustri, fiskerinäringen, energi, säkerhet inom kärnenergin, miljö, transport, telekommunikation, posttjänster, radio- och televisionssändning, infrastruktur och information, bank- och försäkringsväsen och andra finansiella tjänster, samarbete beträffande revision och finansiell kontroll, monetär politik, penningtvätt, regionalutveckling, socialt samarbete, turism, information och kommunikation, konsumentskydd, tullsamarbete samt bekämpning av narkotika. Avtalets protokoll 5 behandlar tullsamarbete och överensstämmer i stort med det bilaterala avtal på området som nyligen färdigförhandlats mellan Sverige och Lettland. Samarbete för att förhindra olaglig verksamhet Artikel 101 Lettland och gemenskapen skall samarbeta för att förhindra olaglig verksamhet, särskilt olaglig immigration, korruption, organiserad brottslighet, olaglig överföring av motorfordon samt olaglig handel med industriavfall, förfalskade produkter, narkotika, psykotropiska preparat, radioaktivt och nukleärt material. Samarbetet skall baseras på ömsesidigt samråd och nära samordning mellan parterna. Det bör omfatta utarbetande och genomförande av nationell lagstiftning, inrättande av informationscentrum, höjning av effektiviteten hos ansvariga institutioner, personalutbildning och utarbetande av ömsesidigt godkända åtgärder för att förhindra olaglig verksamhet. Kulturellt samarbete Artikel 102 Parterna skall främja, uppmuntra och underlätta det kulturella samarbetet. Detta kan ske genom översättningar av litterära verk, utbyte av icke-kommersiella konstverk och konstnärer, bevarande och restaurering av monument och historiska platser, utbildning, kulturevenemang samt samarbete mellan bibliotek och samarbete för att främja den audiovisuella industrin i Europa. Regleringspolitik för gränsöverskridande radio- och televisionssändningar skall samordnas och vid behov harmoniseras. Ekonomiskt utvecklingssamarbete Artiklarna 103-109 För att uppnå målen i avtalet och för att påskynda Lettlands ekonomiska omvandling skall gemenskapen ge Lettland tillfälligt ekonomiskt bistånd i form av bidrag och lån. Biståndet skall antingen ges inom ramarna för PHARE eller inom nya ekonomiska ramverk som fastställs i samråd mellan gemenskapen och Lettland samt genom lån från Europeiska investeringsbanken. Parterna skall enas om ett åtgärdsprogram där målen och områdena för det ekonomiska biståndet fastställs. Vid speciella behov kan möjligheten att ge tillfälligt ekonomiskt bistånd för att stödja upprätthållandet av den lettiska valutans konvertibilitet och stabiliserings- och strukturanpassningsinsatser undersökas. Villkor för detta är bl.a. att Lettland lägger fram program som är godkända av Internationella valutafonden för konvertibilitet respektive omstrukturering av ekonomin. Gemenskapens bidrag skall ges i nära samordning med bidrag från andra källor. Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser Artiklarna 110-118 Ett associationsråd som skall övervaka avtalets genomförande inrättas. Det skall sammanträda på ministernivå minst en gång per år. Rådet skall fatta beslut på de områden som anges i avtalet och behandla tvister beträffande avtalets tillämpning eller tolkning. Associationsrådet skall biträdas av en associationskommitté. En av kommitténs uppgifter är att förbereda associationsrådets sammanträden. Rådet kan också delegera befogenheter till associationskommittén. En parlamentarisk kommitté inrättas som skall vara ett forum där ledamöterna i det lettiska parlamentet och Europaparlamentet kan utbyta åsikter. Artiklarna 119-126 Avtalet reglerar bl.a. åtgärder med syfte att skydda parternas säkerhetsintressen, handel och produktion av krigsmateriel. Dessutom berörs frågor om icke-diskriminering och underlåtenhet att fullgöra åtaganden enligt avtalet. Artiklarna 127-131 Associationsavtalet ingås på obestämd tid. Det kan sägas upp av endera parten. Avtalets uppsägningstid är sex månader. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att alla avtalsslutande parter har anmält att de har godkänt det. Det ersätter då avtalet om handel och ekonomiskt och kommersiellt samarbete som undertecknades av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Lettland den 11 maj 1992 samt avtalet om frihandel och handelsrelaterade frågor som undertecknades av Europeiska gemenskaperna och Lettland den 18 juli 1994. 7 Kompetensfrågor I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen (i avtalet kallade gemenskapen) och medlemsländerna som är avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal. Europaavtalet är ett associationsavtal. Europeiska gemenskapen har ett uttryckligt bemyndigande i artikel 238 i EG- fördraget att ingå associationsavtal med tredje land. Bemyndiganden att ingå internationella avtal för Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) anses framgå implicit av artikel 6 andra stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och för Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) av artikel 101 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. EG-domstolen har i sitt yttrande 1/94 (WTO) den 15 november 1994 konstaterat att gemenskapens bemyndigande med stöd av artikel 113 i EG-fördraget gäller även avtal som innehåller bestämmelser om handel med varor som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Det måste i dessa sammanhang avgöras om gemenskapens kompetens är exklusiv, dvs. om medlemsländernas rätt att ingå internationella avtal inom området har uteslutits, eller om kompetensen är delad med medlemsländerna. Av artikel 113 i EG-fördraget och EG-domstolens praxis framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Kompetensen att ingå associationsavtal är i princip exklusiv. Avtalen reglerar emellertid ofta också andra förhållanden som ligger inom ramen för medlemsländernas kompetens (t.ex. politisk dialog och brottsbekämpning). Avtalen blir då s.k. blandade avtal som ingås av såväl gemenskapen som medlemsländerna som parter på den ena sidan. Ett blandat avtal skall i allmänhet godkännas av respektive medlemsland. Eftersom avtalet enligt regeringens bedömning är av större vikt skall det enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. 8 Godkännande av avtalet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Europaavtalet om upprättandet av en | | association mellan Europeiska gemenskaperna och deras | | medlemsstater å ena sidan och Republiken Lettland å andra sidan | | godkänns av riksdagen. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Europaavtalen är en central del i gemenskapens politik gentemot länderna i Central- och Östeuropa. De lägger grunden för ett omfattande samarbete vars syfte är ett närmande till EU på en rad områden, samt för ett framtida medlemskap i unionen. Ur svensk synvinkel är det med hänsyn till våra historiska band, Lettlands geografiska läge samt de allt intensivare ekonomiska, kulturella och politiska förbindelserna av stor vikt att ett Europaavtal ingås även med Lettland och att detta land därmed tar ytterligare ett steg mot integrering med Västeuropas ekonomiska och politiska strukturer. Avtalet reglerar förhållanden som ligger utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsländernas kompetens. Sålunda innehåller avtalet regler som innebär åtaganden för medlemsländerna och därmed också för Sverige, bl.a. när det gäller politisk dialog, socialt och ekonomiskt samarbete samt brottsbekämpning. Det bör därför godkännas av riksdagen i dessa delar. 9 Bilaga Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm- Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Hellström Regeringen beslutar proposition 1995/96:28 Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Lettland.