Post 6636 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:59 ·
Hämta Doc ·
Sjukvårdssamverkan mellan landsting
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 59
Regeringens proposition
1995/96:59
Sjukvårdssamverkan mellan landsting
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om försöksverksamhet med
gemensam nämnd för flera landsting.
Förslaget till ny lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera
landsting innebär att två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd
för att enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fullgöra
ledningsuppgifter inom hälso- och sjukvården. Den föreslagna lagstiftningen
innebär inte att någon ny juridisk person bildas utan de samverkande landstingen
kommer även fortsättningsvis att vara huvudmän för den bedrivna sjukvården inom
respektive landsting. Till grund för förslaget ligger kommunallagen samt hälso-
och sjukvårdslagen. Det föreslås att regeringen får besluta om deltagande i
försöksverksamheten. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari
1996 och gälla till utgången av 2000.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam
nämnd för flera landsting 4
3 Ärendet och dess beredning 9
4 Gemensam nämnd för flera landsting för samverkan inom
hälso- och sjukvården 10
4.1 Ny modell för samverkan inom hälso- och
sjukvård 10
4.2 Överenskommelse om samverkan 15
4.3 De förtroendevalda 17
4.3.1 Valbarhet 17
4.3.2 Ansvar och revision 18
4.3.3 Uppdragets upphörande 18
4.4 Medborgarnas ställning 19
4.4.1 Allmänhetens insyn 19
4.4.2 Laglighetsprövning 20
4.4.3 Kungörelse och anslag 21
4.5 Särskilda frågor 22
4.5.1 Förtroendenämnd 22
4.5.2 Civilt försvar 23
4.5.3 Arkivfrågor 24
4.5.4 Datalagen 24
4.6 Ansökan och uppföljning 25
5 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser 27
6 Författningskommentarer: Förslag till lag om försöks-
verksamhet med gemensam nämnd för flera landsting28
Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet Sjuk-vårdssamverkan
mellan landsting (Ds 1995:26)36
Bilaga 2 Utredningens lagförslag (Ds 1995:26) 37
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna (Ds 1995:26)41
Utdrag ur protokoll vid regeringens sammanträde
den 5 oktober 1995 42
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting.
3
2 Förslag till lag om försöksverksamhet
med gemensam nämnd för flera landsting
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting
Härigenom föreskrivs följande.
Grunder för försöksverksamheten
1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att full-
göra den ledning av hälso- och sjukvården som anges i 10 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).
Respektive landstingsstyrelse ansvarar dock för att beredskaps-
förberedelserna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt
sätt enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Under höjd beredskap
ansvarar respektive landstingsstyrelse för ledningen av hälso- och sjukvården
enligt 3 kap. 2 § samma lag.
Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något landsting.
2 § Det ankommer på fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen
att utfärda reglemente för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om
nämndens uppgifter. Av reglementet skall det framgå var nämnden har sitt säte.
Nämnden får besluta i frågor som
- rör förvaltningen
- den enligt lag eller annan författning skall ha hand om samt
- delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.
Vad som anges i 3 kap. 10, 14 och 15 §§ samt 6 kap. 7 och 8 §§ kommunal-
lagen (1991:900) om fullmäktiges möjligheter till delegering samt om nämndernas
uppgifter och nämndernas ansvar för verksamheten skall gälla för den gemensamma
nämnden.
3 § Vad som anges i 2 kap. 1-3, 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900) om
landstingens befogenheter och om näringsverksamhet skall gälla för den
gemensamma nämnden.
4 § Regeringen beslutar på de samverkande landstingens gemensamma ansökan om
deltagande i försöksverksamheten.
4
Mandattid
5 § Fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer mandattiden för den
gemensamma nämnden.
De förtroendevalda och nämndens arbetsformer
6 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 §
kommunallagen (1991:900) är valbara i något av de samverkande landstingen.
I övrigt skall bestämmelsen i 4 kap. 6 § kommunallagen om valbarhet
tillämpas.
7 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i den
gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande landstingen till det
antal och på det sätt som fullmäktige bestämmer.
Fullmäktige i de samverkande landstingen skall meddela föreskrifter om
vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en
vice ordförande kan tjänstgöra. Fullmäktige skall besluta om ersättarnas
tjänstgöring i den gemensamma nämnden.
8 § Återkallande av uppdrag för förtroendevald enligt 4 kap. 10 § kommu-
nallagen (1991:900) skall göras av fullmäktige i det landsting som förrättat
valet av den förtroendevalde.
Fullmäktige i det landsting som förrättat valet av förtroendevalda kan
enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen besluta om återkallelse av uppdrag för
förtroendevalda i den gemensamma nämnden.
9 § Bestämmelserna i 4 kap. 7-9 och 11-15 §§ kommunallagen (1991:900) om
uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för den
gemensamma nämnden.
Vad som anges i 4 kap. 17 §, 18 § första stycket och 19-22 §§ kommunal-
lagen om initiativrätt, omröstning och beslut samt reservation skall gälla för
den gemensamma nämnden.
Fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen får enligt 4
kap. 23 § kommunallagen besluta om närvarorätt.
10 § Vad som anges i 6 kap. 11, 14 och 18-27 §§ kommunallagen (1991:900) om
ledamöter och ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för
den gemensamma nämnden.
I fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut skall 5
kap. 41-44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.
5
Protokoll
11 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokoll föras på
ordförandens ansvar.
I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap. 58-
62 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas. Tillkännagivandet att den gemensamma
nämndens, fullmäktiges och andra nämnders protokoll inom vart och ett av de
samverkande landstingen justerats skall samma dag hos vart och ett av
landstingen anslås på anslagstavlan. Tillkännagivandet av att den gemensamma
nämndens protokoll justerats behöver inte införas i någon tidning.
Delgivning
12 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 § kommunallagen
(1991:900) gälla.
Delegering
13 § Den gemensamma nämnden får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller
ersättare eller åt en anställd i något av de samverkande landstingen att besluta
på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de
fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). I övrigt gäller 6 kap.
35-38 §§ kommunallagen för delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden.
Personalföreträdare
14 § Företrädare för anställda i de samverkande landstingen får i den omfattning
som anges i 7 kap. 9-13 §§ kommunallagen (1991:900) närvara vid sammanträden med
den gemensamma nämnden.
Vad som anges i 7 kap. 14-17 §§ kommunallagen om personalföre-
trädare skall gälla för den gemensamma nämnden.
Ekonomisk förvaltning
15 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den gemensamma
nämnden.
Styrelsen i de samverkande landstingen bestämmer när den gemensamma
nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående
budgetår.
Vad som anges i 8 kap. 1, 2, 3 a, 3 b och 14 §§ kommunallagen (1991:900)
om medelsförvaltning, självkostnaden och om räkenskaper m.m. skall gälla för den
gemensamma nämnden.
Revisorer
16 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den
gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som anges i reglementet.
Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10 och 14-18 §§ kommunallagen (1991:900)
skall gälla i fråga om revisionen.
Frågan om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap. 16 och 17 §§
kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.
Förtroendenämnd
17 § Fullmäktige får ge en förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen i
uppdrag att vara förtroendenämnd för den hälso- och sjukvård som omfattas av
försöksverksamheten. Det skall framgå av reglementet hur frågan reglerats.
Kungörelse av fullmäktiges sammanträden
18 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen skall
anslås på anslagstavlan hos dessa minst en vecka före sammanträdesdagen.
Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de
ortstidningar som fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen
bestämmer.
Laglighetsprövning
19 § Den som är medlem i något av de samverkande landstingen har rätt att få
lagligheten prövad även av beslut fattade av de övriga i försöket ingående
landsting.
6
Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) skall gälla vid laglighets-
prövning enligt denna lag.
Återkallelse och upphörande
20 § Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten
om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för
det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen
bestämmer.
21 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att samverkan skall
upphöra, skall de genast underrätta regeringen om det.
_________________________________________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och gäller intill utgången av år
2000.
7
3 Ärendet och dess beredning
Landstingen i Kristianstads och Malmöhus län har i en gemensam skrivelse den 16
augusti 1994 (dnr Fi 95/580) anhållit om att möjligheter skapas att ha en för
båda landstingen gemensam nämnd för ledning av hälso- och sjukvården inom
nuvarande Österlens och Ystads sjukvårdsdistrikt. Landstingen angav som skäl
härför att en sådan konstruktion skulle ge befolkningen i sydöstra Skåne ett
bättre vårdutbud och fortsatt hög kvalitet samtidigt som verksamheten skulle
kunna göras mer kostnadseffektiv. Inom Finansdepartementet har framtagits
förslag till en ny lagstiftning om försöksverksamhet med gemensam nämnd för
flera landsting. Arbetet har resulterat i betänkandet Sjukvårdssamverkan mellan
landsting (Ds 1995:26). Sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och
lagförslaget framgår av bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över
remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi 95/3357).
9
4 Gemensam nämnd för flera landsting för
samverkan inom hälso- och sjukvården
4.1 Förslag till ny modell för samverkan inom hälso-och sjukvården
Regeringens förslag: Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd
för att utöva ledning av hälso- och sjukvården på sätt som anges i 10 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763).
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna till-
styrker eller har inget att erinra mot förslaget i princip. Många av instanserna
har framhållit värdet av att en ny form av samverkan tillskapas. Lands-
tingsförbundet och Gävleborgs läns landsting ställer sig i och för sig positiv
till förslaget men anser att förslaget bör utökas och gälla generellt utan
begränsning till vissa områden. Svenska Kommunförbundet tillstyrker i och för
sig förslaget men förordar i första hand att försöksverksamheten blir generell
för kommuner och landsting utan begränsning till vissa områden samt i andra hand
att försöket utvidgas till i vart fall vissa kommunala områden, t.ex.
gymnasieskolan och räddningstjänsten.
Några remissinstanser avstyrker förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anger
att förslaget är alltför allmänt hållet och i vissa centrala delar oklart.
Kammarrätten efterlyser bl.a. ett klargörande av nämndens ställning i den
landstingskommunala organisationen samt av nämndens uppgifter. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anger att en gemensam nämnd som är en myndighet men inte
huvudman kan innebära brister i helhetssyn och huvudansvar samt att informellt
samarbete inte utgör hinder för politisk påverkan.
Skälen för regeringens bedömning
Behov av samverkan
Svensk hälso- och sjukvård har under senare år genomgått stora förändringar. Nya
diagnostiska och terapeutiska metoder har utvecklats som gjort det möjligt att
behandla sjukdomar som tidigare inte kunnat behandlas med framgång. För
patienten har det blivit säkrare och skonsammare. En följd av utvecklingen är
att det ibland krävs stora investeringar i medicinsk utrustning. Kravet på att
snabbt ta till sig ny kunskap och sprida den har ökat väsentligt. Det krävs
också i vissa fall större patientunderlag för att kunna vidmakthålla och
utveckla specialkunskaper.
Förändringar har också gjorts i vårdens struktur. Klinikorganisationen
har i viss mån upplösts. Sjukhus eller delar av sjukhus har lagts ner. Genom
samverkan mellan sjukhus och sjukvårdsdistrikt har också nya strukturer skapats.
Detta kan förhållandevis lätt göras om sjukhusen och sjukvårdsdistrikten har
samma huvudman. När så inte är fallet är emellertid möjligheterna betydligt mera
begränsade. Den enda egentliga möjligheten man har idag är att bilda ett
kommunalförbund.
Kristianstads läns landsting och Malmöhus läns landsting har i en till
regeringen gemensam skrivelse anhållit om att möjligheter skapas att ha en för
båda landstingen gemensam nämnd för ledningen av hälso- och sjukvården i
nuvarande Österlens och Ystads sjukvårdsdistrikt. Avsikten är att genom en sådan
konstruktion ge befolkningen i sydöstra Skåne ett bättre vårdutbud och en
fortsatt hög kvalitet, samtidigt som verksamheten blir kostnadseffektivare. Det
pågår diskussioner mellan andra landsting om liknande samarbete.
Ändrade förutsättningar har under senare år lett till ett ökat behov av
samarbete mellan kommuner och mellan landsting samt mellan kommuner och
landsting. Samverkan kan ske i olika former. Det finns dock bara en
offentligrättslig form, nämligen kommunalförbund. Övrig samverkan får ske genom
avtal eller i privaträttsliga associationsformer. Samverkan kan också ske genom
olika former av samråd.
Regeringen beslutade den 17 augusti 1995 om tilläggsdirektiv (dir.
1995:113) till Kommunala förnyelsekommittén. Enligt dessa tilläggsdirektiv har
kommittén bl.a. att göra en översyn av kommunalförbundslagen (1985:894). Den har
även att överväga behovet av alternativa offentligrättsliga former för
samverkan. En utgångspunkt för detta arbete bör, enligt direktiven, vara att
kommuner och landsting ges stor frihet att välja enkla och ändamålsenliga
lösningar som fyller de krav som ställs ur offentligrättslig synvinkel.
Mot bakgrund av de behov som finns vill regeringen skapa ytterligare
möjligheter för kommuner och landsting att välja den samverkansform som de
finner lämpligast. Den nu föreslagna lösningen ska ses som ytterligare ett
alternativ för landsting att välja för sitt samarbete med annat landsting.
Kommunalförbund och andra samverkansformer
I kommunal- och landstingsverksamhet som gemensamt bedrivs med enbart avtal som
grund finns inget gemensamt beslutsorgan. Parterna sluter ett avtal, som sedan
verkställs genom beslut och andra åtgärder hos vardera avtalsparten. I 9 §
hälso- och sjukvårdslagen anges att Sverige får indelas i regioner för hälso-
och sjukvård som berör flera landsting och att landstingen skall samverka i
frågor som rör sådan sjukvård. Landet är sålunda för viss högspecialiserad vård
indelat i sex regioner. Mellan landstingen i en region finns civilrättsliga
samarbetsavtal. För den praktiska samverkan finns olika kommittéer och andra
samverkansorgan inrättade och även ett politiskt forum, något oegentligt benämnd
„regionsjukvårdsnämnd„. Nämnden har dock ingen kommunalrättslig status utan
vardera parten måste som ovan sagts i sin egen organisation fatta de beslut som
krävs. Nämnden är således i själva verket ett samrådsorgan. Vid sidan av
regionsjukvården finns mellan landsting även annan mer eller mindre formaliserad
samverkan som grundar sig på avtal. Den för kommuner och landsting gällande
lokaliseringsprincipen begränsar möjligheten till tjänsteköp mellan landsting.
Kommunalförbund kan enligt kommunalförbundslagen bildas av flera kommuner
eller flera landsting eller av kommuner och landsting. Kommunalförbund kan ges
både frivilliga och specialreglerade uppgifter. Förbundet kan också ha
myndighetsutövning. Kommunalförbundets uppgift kan omfatta en hel
verksamhetsgren, exempelvis hälso- och sjukvård eller delar av den. Uppgiften
måste emellertid vara gemensam för alla förbundsmedlemmar d.v.s det måste vara
en uppgift för var och en av dem.
I och med att kommunalförbundet är bildat upphör förbundets verksamhet
att vara en angelägenhet för medlemmarna. Förbundet blir huvudman för
verksamheten. Förbundet kan organiseras som ett förbund med fullmäktige och
nämnder eller som ett förbund med direktion. Kvar för medlemmarna finns dock en
skyldighet att finansiera verksamheten enligt förbundsordningens bestämmelser.
Revision görs i förbund med fullmäktige av revisorer som förbundsfullmäktige
väljer. I förbund med förbundsdirektion utser däremot varje förbundsmedlems
fullmäktige revisorer. Förbundsmedlemmarnas fullmäktige prövar var och en för
sig frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen, dess ledamöter och
ersättare.
Medlemmarnas inflytande garanteras genom kommunalförbundslagen och den
obligatoriska förbundsordningen. Varje ledamot skall dessutom vara representerad
i förbundsfullmäktige eller, i förbund utan fullmäktige, i förbundsdirektionen.
För medborgarna finns klagorätt genom laglighetsprövning på samma sätt som hos
förbundsmedlemmarna. Förvaltningsbesvär kan anföras över förbundets beslut på
samma sätt som över en kommuns eller ett landstings beslut.
Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen får kommun och landsting efter beslut av
fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet till aktiebolag,
handelsbolag, ekonomisk eller ideell förening, stiftelse eller enskild individ.
Vård av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning får dock inte
överlämnas om det inte finns stöd för det i lag. Enligt 17 § samma kapitel skall
fullmäktige innan kommun eller landsting lämnar över vården av en angelägenhet
till ett aktiebolag där man äger samtliga aktier fastställa det kommunala
ändamålet med verksamheten, utse samtliga styrelseledamöter och minst en revisor
samt säkerställa att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i den över-
lämnade verksamheten fattas som är av principiell beskaffenhet eller annars av
större vikt.
Skall verksamhet lämnas över till bolag, förening eller stiftelse där
kommun eller landsting bestämmer tillsammans med någon annan skall fullmäktige
se till att den juridiska personen blir bunden av de tidigare nämnda villkoren
för helägda aktiebolag i den omfattning som är rimlig med hänsyn till
andelsförhållandena.
I företag där kommun eller landsting har ett bestämmande inflytande
gäller tryckfrihetsförordningens rätt att ta del av allmänna handlingar. Sådana
företag jämställs i detta hänseende med myndighet. Härav följer också att
registrering och diarieföring skall ske enligt sekretesslagen, liksom att
meddelarfrihet råder. Även vissa av arkivlagens regler blir tillämpliga. Det
finns således vissa möjligheter för kommun eller landsting att samverka med
annan kommun eller annat landsting genom delägarskap e.d. Förutsättningen är
dock att den verksamhet som skall bedrivas faller inom delägarnas kompetens och
inte innefattar myndighetsutövning om det inte finns särskilt lagstöd för det.
I övergångsbestämmelserna till 1968 års omsorgslag angavs bl.a. att
„landstingskommuner som vid ikraftträdandet har gemensam centralstyrelse får ha
gemensam styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och gemensam
beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.„ I den till lagen anslutande
stadgan föreskrevs bl.a. att „Särskild styrelse för inrättning som drivs av
landstingskommuner gemensamt utses på sätt landstingskommunerna överenskommer.
Kan överenskommelse ej träffas underställs frågan Kungl. Maj:ts prövning.„
I den tidigare lagregleringen av undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna, fanns möjlighet till gemensam centralstyrelse för flera landsting
där dessa hade gemensamma särskolor och vårdanstalter. Någon ytterligare
reglering av frågan om gemensam styrelse fanns inte utan det överlämnades till
de samverkande landstingen att komma överens om detta.
I Finland har man bl.a. på grund av kommunernas genomsnittligt ringa
storlek utfört kommunala uppgifter genom kommunalförbund i betydligt större
utsträckning än vad man gjort i Sverige. Det bör noteras att Finland inte har
landsting utan hälso- och sjukvård är huvudsakligen en primärkommunal
angelägenhet. År 1993 ersattes den finska lagstiftningen om kommunalförbund av
regler om samkommuner. Kommunerna har därigenom fått möjlighet att på ett
enklare och mindre detaljerat sätt än tidigare organisera sin samverkan.
Kommunerna har fått stor frihet att i grundavtal ange förutsättningarna för
samarbetet. Samkommunen utgör en egen juridisk person. Vid sidan av samarbete
genom samkommun kan samarbete mellan kommuner ske genom avtal där verksamheten
leds genom en gemensam nämnd. Därigenom ges alla samarbetande kommuner större
insyn och större inflytande på verksamheten. Den gemensamma nämnden inrättas i
den kommun som skall ha hand om den gemensamma uppgiften. Någon ny juridisk
person bildas inte.
För- och nackdelar med olika samverkansformer
Samverkan i kommunalförbund erbjuder fasta och kända former för politisk ledning
och kontroll. Medborgarnas rätt till insyn och prövning är garanterad. Det ger
upphov till en ny huvudman för den verksamhet som anförtros kommunalförbundet.
Skapandet av en ny sjukvårdshuvudman har av landstingen i Skåne avsetts utgöra
en nackdel. I det utvecklingsskede som hälso- och sjukvården nu genomgår med
stora medicinska och strukturella förändringar kan möjligheten till
effektivisering för ett landsting i sin helhet försvåras genom att ett område av
landstinget genom ett bildande av ett kommunalförbund kommer tillhöra en annan
sjukvårdshuvudman. Även integrationen och samverkan med landstingets övriga
verksamheter kan försvåras. Möjligheterna till en effektivare förvaltning kan
också marginellt vara sämre i ett kommunalförbund än i en kommun eller ett
landsting på grund av de olika reglerna för delegation.
De privaträttsliga formerna erbjuder å sin sida inslag som kan uppfattas
främja effektivitet och bättre anpassningsmöjligheter till verksamhetens art och
skiftande behov. Medborgarnas möjligheter till insyn är däremot sämre än i den
offentligrättsliga formen och möjligheterna till prövning mycket begränsade.
Samarbetsavtal medför att en huvudman utför tjänster till en annan. Denna form
kan bäst användas när det gäller tjänster av mera begränsat slag, exempelvis en
viss specialistvård eller förrådshållning. När det däremot gäller något så
vittomfattande som den totala hälso- och sjukvården för befolkningen inom ett
geografiskt område kan den formen upplevas som inte särskilt lämplig. Insynen
och påverkansmöjligheterna är begränsade och ett direkt deltagande i det säl-
jande landstingets nämndverksamhet utesluten.
Vissa verksamhet som är specialreglerad kan inte överföras till privat-
rättsliga subjekt. Inte heller kan uppgifter som innefattar myndighetsutövning
överföras. Tillämpat på hälso- och sjukvården som både är specialreglerad och
innefattar myndighetsutövning innebär det, att endast kommunalförbund eller
samarbetsavtal kan komma ifråga.
Samverkans omfattning och nämndens uppgift
Det nu framlagda förslaget om gemensam nämnd avser att skapa ytterligare
möjligheter för landsting att välja den samverkansform som de finner lämpligast.
Förslaget om gemensam nämnd har begränsats till att avse enbart hälso- och
sjukvårdsområdet. Regeringen anser att det kan i och för sig finnas skäl att
bedriva samverkan av detta slag även på andra områden men frågan om ytterligare
områden för samverkan eller en generell rätt till samverkan får anstå i avvaktan
på de förslag som Kommunala Förnyelsekommittén lägger fram.
Med landsting avses här även de kommuner som står utanför landstingen.
Samverkan kan bedrivas så att exempelvis all hälso- och sjukvård inom två
distrikt får gemensam ledning. Det kan också organiseras på det sättet att all
lasarettssjukvård från huvudmännen ges en gemensam ledning. Det har i förslaget
inte gjorts någon begränsning av vad försöket får omfatta, förutom att det måste
innefattas av landstingens hälso- och sjukvård.
Enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ledningen av
hälso- och sjukvården utövas av en eller flera nämnder. Regeringens förslag är
således att en sådan nämnd skall kunna vara gemensam för flera landsting. Den
gemensamma nämnden föreslås utgöra en myndighet men inte huvudman för hälso- och
sjukvården. Någon ny juridisk person bildas inte utan huvudmannaskapet kvarstår
hos de enskilda landstingen.
Den gemensamma nämnden föreslås få en ställning som en nämnd inom
landstingets organisation. Den kan i likhet med övriga nämnder tilldelas upp-
gifter och erhålla delegation från fullmäktige. I detta fallet kommer den att få
uppgifter från sina två huvudmän och kan också binda dessa inom de områden
fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen bestämt. Den gemensamma
nämnden kommer på så sätt att få ansvar gentemot samtliga huvudmän.
Den gemensamma nämnden har i enlighet med 6 kap. 7 § kommunallagen inom
sitt område att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och
riktlinjer som fullmäktige bestämt samt de föreskrifter som gäller för
verksamheten. Den har också att se till att verksamheten bedrivs på ett i övrigt
tillfredsställande sätt. Den har också att på sätt som anges i 8 § samma kapitel
att verka för att samråd sker med dem som utnyttjar verksamheten.
4.2 Överenskommelse om samverkan
Regeringens förslag: Överenskommelse mellan parterna är en förutsättning för den
gemensamma nämndens bildande och deltagande i försöksverksamheten. Brister denna
förutsättning finns inte längre grund för den gemensamma nämnden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i princip inte haft erinringar
mot förslaget. Riksrevisionsverket anger att överväganden bör göras bl.a.
finansiering och arbetsgivarfrågorna. Landsorganisationen i Sverige (LO) anger
bl.a att personalfrågornas hantering och arbetsgivaransvaret bör preciseras.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anger att utformningen av den fackliga
representationen bör utvecklas.
Skälen för regeringens förslag: Samverkan med gemensam nämnd bygger på
frivillighet. Genom denna lagstiftning regleras huvudsakligen förändringar som
måste göras i kommunallagen vad gäller särskilda regler för valbarhet,
laglighetsprövning m.m. Strävan är att kommunallagens regler så långt möjligt
skall gälla. Förhållandena mellan samverkande landsting berörs däremot inte av
lagstiftningen. Här har parterna full avtalsfrihet men det finns anledning att
delar av dessa överenskommelser kan återfinnas i reglemente för den gemensamma
nämnden.
Enligt 6 kap. 32 § kommunallagen skall fullmäktige utfärda reglemente med
närmare föreskrifter om nämndernas verksamhet och arbetsformer. Motsvarande bör
gälla för den gemensamma nämnden. Det ankommer därför på fullmäktige i de
samverkande landstingen att utfärda ett reglemente för den gemensamma nämnden.
Huvudmännen har att komma överens om det antal ledamöter och ersättare vardera
landstinget har att utse, hur ordförande och vice ordförande skall utses bland
nämndens ledamöter, hur revision skall verkställas etc. Vidare bestämmer
huvudmännen mandattiden för den gemensamma nämnden. Hur dessa frågor reglerats
mellan landstingen kan framgå av reglemente eller av annat särskilt beslut. Den
gemensamma nämndens uppgifter skall framgå av reglementet. Nämnden kan också
från vart och ett fullmäktige erhålla delegation i skilda frågor. Fullmäktige i
de samverkande landstingen bör även här vara överens om vilka frågor som
delegeras till nämnden.
Avtalet mellan huvudmännen bör också reglera hur var och en av dessa
skall bidra till finansieringen av nämndens verksamhet och hur kraven på
verksamheten skall fastställas.
En annan viktig fråga för samverkande landsting att lösa är vem eller
vilka som skall vara arbetsgivare för de anställda. En lösning kan enligt
regeringens uppfattning vara att ett av landstingen är arbetsgivare för personal
som arbetar för den gemensamma nämnden. Det kan underlätta vid löneförhandlingar
och annan facklig verksamhet.
Den gemensamma nämnden är inte en egen juridisk person. Den kan därför
t.ex. inte äga fastighet eller annan egendom och inte heller ta upp lån eller gå
i borgen. Nämnden företräder däremot sina huvudmän gentemot andra. Genom att
ingå avtal av olika slag binder nämnden sina huvudmän. Detta förhållande bör
föranleda huvudmännen att sinsemellan i avtal reglera dylika frågor.
Administrativt och medicinskt måste de samverkande landstingen vara överens om
vad som i olika hänseenden skall gälla.
I frågor där den kommunala likställighetsprincipen gör sig gällande
räcker det inte med överenskommelser som bara berör den gemensamma nämndens
verksamhet. Landstingen måste i sådana fall fatta samstämmiga beslut för varje
landstings hela hälso- och sjukvård. Detta gäller exempelvis för taxor. Även i
många andra fall bygger hela konstruktionen på samstämmiga beslut i vart och ett
av de samverkande landstingen.
Det är alltså en omfattande överenskommelse som måste ligga till grund
för samarbetet. I lagstiftningen föreslås inget regelverk för konfliktlösning
mellan parterna. Som inledningsvis konstaterats är försöksverksamheten frivillig
och bygger på att parterna är överens och kan lösa eventuella konflikter
inbördes. Parterna måste således även vara överens om hur konflikter skall
lösas. Skulle tvister mellan parterna inte kunna lösas får man konstatera att
förutsättningar för försöket inte längre föreligger.
10
4.3 De förtroendevalda
Regeringens förslag: Kommunallagens regler om förtroendevalda, deras
tjänstgöring, ekonomiska förmåner m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra i
denna del.
Skälen för regeringens förslag: Den gemensamma nämnden är ett nytt inslag
i den kommunalrättsliga regleringen. Den bygger på att kommunallagens regler
skall tillämpas i möjligaste mån om inte konstruktionen med en gemensam nämnd
kräver en speciell reglering. I förslaget till lagreglering har särskild vikt
lagts vid att de förtroendevaldas rättigheter samt att möjligheter till
medverkan och insyn inte skall vara sämre än vad den är när verksamheten drivs
av varje huvudman för sig. Detta har även varit ledstjärnan när det gäller
medborgarnas insyn och möjlighet att klaga över beslut.
Regeringens avsikt är att hälso- och sjukvårdslagen och kommunallagen
skall styra den gemensamma nämndens arbete.
4.3.1 Valbarhet
Regeringens förslag: Valbara till den gemensamma nämnden är alla som är valbara
till fullmäktige i något av de samverkande landstingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att erina
mot förslaget i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Regeln om valbarhet finns reglerat i 4
kap. 5 § kommunallagen. För såväl fullmäktige- som nämndledamöter och ersättare
till dem gäller att de skall väljas bland dem som har rösträtt till val av
ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige. Regeringen anser att
valbarheten inte bör begränsas till de som är bosatta i området för den
gemensamma nämnden utan i stället utökas till områdena för de samverkande
landstingen. Valbara till den gemensamma nämnden föreslås därför vara alla som
är valbara till fullmäktige i något i försöket ingående landsting. En som är
valbar i ett landsting kan således väljas till ledamot eller ersättare i den
gemensamma nämnden av ett annat av de samverkande landstingen. Antalet ledamöter
i den gemensamma nämnden liksom fördelningen landstingen emellan får
överenskommas mellan landstingen. Hur landstingen kommit överens i denna fråga
bör framgå av reglementet. I övrigt är det vår uppfattning att 4 kap. 6 §
kommunallagen om valbarhet skall gälla för den gemensamma nämnden.
4.3.2 Ansvar och revision
Regeringens förslag: Frågan om ansvarsfrihet och skadestånd prövas av
fullmäktige i respektive landsting.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot
förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Revisionsansvaret är enligt kommunallagen
dels kollektivt dels individuellt. Enligt 3 kap. 11 § kommunalförbundslagen
skall i kommunalförbund med direktion förbundsmedlemmarna var för sig pröva
frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen. Den gemensamma nämnden föreslås
få ett ansvar mot nämndens samtliga huvudmän. Frågan om ansvarsfrihet bör därför
enligt regeringens mening prövas av fullmäktige i alla de samverkande lands-
tingen. Detta stämmer väl överens med det sätt på vilket denna fråga reglerats
för kommunalförbund med direktion.
Formerna för revision får bestämmas genom överenskommelse mellan
landstingen. I övrigt föreslås 9 kap. kommunallagen gälla för revision av den
gemensamma nämndens verksamhet.
4.3.3 Uppdragets upphörande
Regeringens förslag: Det fullmäktige som utsett en ledamot eller ersättare kan
återkalla den förtroendevaldes uppdrag i den gemensamma nämnden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot
förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Uppdrag i kommunal nämnd upphör enligt 4
kap. 8 § kommunallagen när den förtroendevalde inte längre är valbar. En
förtroendevald skall vidare enligt samma kap. 9 § befrias från sitt uppdrag om
den förtroendevalde själv begär det, om det inte finns särskilda skäl mot det.
Enligt 10 § får fullmäktige återkalla uppdrag för en förtroendevald som
vägrats ansvarsfrihet eller om den förtroendevalde genom en dom som vunnit laga
kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år
eller därutöver.
Återkallande av förtroendevalds uppdrag i den gemensamma nämnden bör
enligt regeringens uppfattning endast göras av det fullmäktige som förrättat
valet av den förtroendevalda.
På motsvarande sätt bör även 4 kap. 10 a § kommunallagen gälla för den
gemensamma nämnden där det fullmäktige som utsett förtroendevalda kan återkalla
uppdrag när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i
fullmäktige och vid förändringar i nämndorganisationen.
4.4 Medborgarnas ställning
4.4.1 Allmänhetens insyn
Regeringens förslag: Tryckfrihetsförordningens regler gäller för den enskilde
som vill ta del av den gemensamma nämndens handlingar med de begränsningar som
följer av sekretesslagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot förslaget. Göteborgs och Bohus läns landsting anger att frågan om
sekretess bör utvecklas ytterligare.
Skälen för regeringens förslag: Den gemensamma nämnden utgör ingen ny
juridisk person. Huvudmannaskapet kvarstår enligt regeringens förslag hos de
enskilda landstingen.
Sekretesslagen (1980:100) gäller för verksamhet som bedrivs av statliga
och kommunala myndigheter. Vid tillämpning av lagen jämställs bl.a. kommunala
beslutande församlingar jämställas med myndigheter. Sekretess gäller inte bara i
förhållande till enskilda (1 kap. 2 §) utan också mellan olika myndigheter (1
kap. 3 §). I en kommunal nämndorganisation är varje nämnd med underlydande
förvaltningskontor att anse som en myndighet i sekretesslagens mening och
sekretess gäller mellan nämnderna enligt 1 kap. 3 §.
Sekretess kan också gälla inom en myndighet om den är uppdelad i olika
verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga gentemot varandra (1
kap. 3 § andra stycket). Det hindrar inte att uppgifter lämnas till en annan
myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Vad som avses
med självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet har inte definierats i
lagen.
I likhet med de kommunala nämnderna får den gemensamma nämnden anses
utgöra en myndighet.
På samma sätt som gäller mellan de olika myndigheterna i en kommun är
huvudregeln att sekretess gäller mellan den gemensamma nämnden och övriga
nämnder och styrelser i de samverkande landstingen. Inom hälso- och sjukvården
uppkommer ofta frågan om att definiera vad som i detta sammanhang är
självständiga verksamhetsgrenar. Denna fråga uppkommer också inom den gemensamma
nämnden men den är inte av annan art än vad som gäller för hälso- och sjukvården
i övrigt.
Enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser har den enskilde rätt att
ta del av en myndighets handlingar såvitt informationen inte är sekretessbelagd.
Inom hälso- och sjukvården råder en omfattande sekretess för uppgifter om
enskilds personliga förhållanden. Den gemensamma nämndens dokumentation är till
stor del patientjournaler och annan sekretessbelagd medicinsk information.
Nämnden har emellertid dessutom en stor mängd administrativ och annan
information, för vilken sekretess normalt inte råder.
Den gemensamma nämnden är en myndighet också i tryckfrihetsförordningens
mening och besvär över vägran att lämna ut en handling får enligt 2 kap. 15 §
tryckfrihetsförordningen föras hos domstol. Domstolen utgörs i detta fall av
kammarrätten.
4.4.2 Laglighetsprövning
Regeringens förslag: Varje medlem i vart och ett av de samverkande landstingen
har enligt 10 kap. kommunallagen rätt att få lagligheten prövad av alla
överklagningsbara beslut i de samverkande landstingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med utredningens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker förslaget och anger
att rätten till laglighetsprövning är alltför vid och att den därför inger
betänkligheter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län avstyrker förslaget och anger
att svårigheter kan uppstå vid laglighetsprövningen. Länsstyrelsen i
Kristianstad anger att om samverkan begränsas til en mindre del av respektive
landstingsområden blir besvärsrätten alltför vidsträckt och omfattande.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen har
varje medlem av ett landsting att få lagligheten av landstingets beslut prövad
genom att överklaga dem. Från och med den 1 april 1995 sker prövningen i första
instans av länsrätten.
Beslut som rör den gemensamma nämndens verksamhet fattas till stor del av
den gemensamma nämnden själv. Åtskilliga beslut av väsentlig betydelse kommer
dock att fattas i de samverkande landstingens fullmäktige, landstingsstyrelser
och andra nämnder med övergripande verksamhet såsom t.ex. personalnämnder,
fastighetsnämnder, inköpsnämnder.
Regeringens utgångspunkt för förslaget till denna lagstiftning är att
demokratifrågorna är viktiga och att någon begränsning inte skall ske för med-
borgarnas del vare sig i insynen eller vad gäller rätten till laglighets-
prövning. Med hänvisning till att någon inskränkning inte bör ske av
medborgarnas rätt till laglighetsprövning är regeringens förslag att alla
medlemmar i de samverkande landstingen ges rätt att få lagligheten av den ge-
mensamma nämndens beslut prövad. Det kan vidare övervägas om inte även beslut i
fullmäktige och nämnder som påverkar den gemensamma nämnden borde innefattas i
den utvidgade rätten till laglighetsprövning. Svårigheten som därvid skulle
uppstå är att göra en tydlig avgränsning mellan vilka beslut som skulle ge en
utvidgad överklaganerätt och vilka som inte skulle ge det. Med en mycket vid
tolkning kan nära nog alla beslut sägas ha någon form av åtminstone indirekt
påverkan. Det är därför enligt vår uppfattning svårt att göra en bra avgränsning
till beslut hänförliga till den gemensamma nämnden. Den utvidgade rätten till
laglighetsprövning föreslås därför omfatta alla överklagbara beslut i samtliga
av de samverkande landstingen.
Enligt regeringens uppfattning är det inte något stort antal beslut av
landstingen som i dag är föremål för laglighetsprövning. Det finns enligt vår
uppfattning inte något som tyder på att det skulle bli någon ökning av antalet
överklaganden.
Såsom antytts överklagas beslut av kommun eller landsting hos länsrätten.
Enligt 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar överklagas ett
beslut till den länsrätt inom vars län ärendet först prövats. Forumfrågan bör
därmed enligt regeringens uppfattning inte vara problematisk. Den gemensamma
nämndens beslut överklagas i enlighet med angivet lagrum vid den länsrätt inom
vars län den gemensamma nämnden har sitt säte. Vid besvär över beslut av
fullmäktige eller nämnd gäller samma forumregel. Det kan emellertid inträffa att
likadana eller likartade beslut av t.ex. flera fullmäktige överklagas hos olika
länsrätter. Förekommer det vid mer än en länsrätt flera mål som har nära samband
med varandra får målen enligt 14 § tredje stycket lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar handläggas vid en och samma länsrätt, om det kan göras
utan avsevärd olägenhet för någon enskild.
4.4.3 Kungörelse och anslag
Regeringens förslag: Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i vart och ett av
de samverkande landstingen skall anslås på vart och ett av de samverkande
landstingens anslagstavla.
Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i vart och ett av
de samverkande landstingen skall införas i den eller de ortstidningar som
respektive fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer.
Anslag om att protokoll justerats anslås samma dag hos vart och ett av de
samverkande landstingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erina mot
förslaget. Kammarrätten i Sundsvall har angett att det i sammanhanget bör
beaktas att tillkännagivandet på anslagstavlan är utgångspunkt för
överklagandetid, vilket talar för att det bör ske samtidigt på de olika
anslagstavlorna.
Skälen för regeringens förslag: För att ge medborgarna möjlighet att
följa fullmäktiges förhandlingar har i 5 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen
föreskrivits att uppgifter om tid och plats för fullmäktiges sammanträden skall
kungöras på kommunens eller landstingets anslagstavla och införas i de
ortstidningar som fullmäktige beslutar. Till grund för regeringens förslag till
motsvarande bestämmelser för denna lagstiftning ligger 5 kap. 9 och 10 §§
kommunallagen.
Med hänsyn till det resonemang som här förts om insyn och laglighets-
prövning föreslås att kungörelse om fullmäktiges sammanträden i vart och ett av
de samverkande landstingen skall anslås på den officiella anslagstavlan. Likaså
skall ett sådant tillkännagivande göras i de ortstidningar som vart och ett av
fullmäktige i de samverkande landstingen fattat beslut om.
Likaså föreslås att anslag om justering av fullmäktiges, nämnders och den
gemensamma nämndens protokoll skall göras på vart och ett av de samverkande
landstings anslagstavlor. Detta bör enligt regeringens mening ske på samma dag
på de olika anslagstavlorna. En sådan samordning är viktig då tillkännagivandet
på anslagstavla är utgångspunkt för överklagandetid.
4.5 Särskilda frågor
4.5.1 Förtroendenämnd
Regeringens förslag: Fullmäktige kan besluta att förtroendenämnd i ett av de
samverkande landstingen ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamheten
inom den gemensamma nämnden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att erinra
mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I varje landsting skall enligt lagen
(1992:563) om förtroendenämndsverksamhet m.m. finnas en eller flera för-
troendenämnder. Nämnden har till uppgift att främja kontakterna mellan
patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla
den hjälp som förhållandena kräver. Förtroendenämnden får enligt lagstiftningen
åta sig uppdraget att vara förtroendenämnd även för kommuns hälso- och sjukvård.
Nämnden handlägger dessutom ärenden om stödpersoner vid den psykiatriska vård
som bedrivs enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Förtroendenämndens verksamhet är delvis av policyskapande karaktär. Det
skulle därför kunna innebära att om två eller flera förtroendenämnder verkar
inom den gemensamma nämndens område, skulle dessa kunna tänkas agera på olika
sätt och därmed skapa förvirring. Det skulle dessutom administrativt vara
opraktiskt, leda till flera kontakter och ge merarbete utan motsvarande nytta.
Regeringen föreslår därför att fullmäktige i de samverkande landstingen får
besluta att en redan befintlig förtroendenämnd i ett av de samverkande
landstingen får ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamheten inom den
gemensamma nämnden.
4.5.2 Civilt försvar
Regeringens förslag: De uppgifter som enligt lagen om civilt försvar åvilar
landstingsstyrelsen tas inte över av den gemensamma nämnden.
Utredningens förslag: Utredningen har ansett att lagen om civilt försvar
inte utgör hinder mot den gemensamma nämnden.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att erinra.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1994:1720) om civilt försvar, som
trädde i kraft den 1 juli 1995, reglerar bl.a ansvaret för bered-
skapsförberedelserna och ledningen av verksamheten vid höjd beredskap i kommuner
och landsting. Enligt 2 kap. 1 § skall landstingen vidta de
beredskapsförberedelser som behövs för deras verksamhet under höjd beredskap.
Landstingsstyrelsen ansvarar inom landstinget för att beredskapsförberedelserna
får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt. I 3 kap. 2
§ stadgas att det är landstingssyrelsen som under höjd beredskap ansvarar för
ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det
civila försvaret som landstinget skall bedriva.
Det är viktigt att det högsta förvaltande organet behåller sitt ansvar
enligt lagen om civilt försvar. Landstingssyrelsens uppgifter enligt den lagen
skall därför inte övertas av den gemensamma nämnden. Den verksamhet som den
gemensamma nämnden ansvarar för skall därför när det gäller landstingssyrelsens
uppgifter enligt lagen om civilt försvar hänföras till ett av landstingen eller
delas upp mellan de berörda landstingen. Regeringen bedömer att detta kan göras
utan praktiska olägenheter men vill betona att det förutsätter ett nära
samarbete mellan de berörda lanstingsstyrelserna och den gemensamma nämnden om
beredskapsförberedelserna. Denna ordning innebär också att man undviker att två
eller flera landstingssyrelser inriktar och leder samma verksamhet.
11
4.5.3 Arkivfrågor
Regeringens bedömning: Arkivlagen utgör inte hinder mot den föreslagna
försöksverksamheten.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft något
att erinra mot bedömningarna. Socialstyrelsen har anfört att arkivlagen och
dennas tillämpning behöver analyseras ytterligare samt frågor om sekretess vid
överlämnande av handlingar till den nya nämnden.
Skälen för regeringens bedömning: Arkivlagen (1990:782) gäller för alla
myndigheter samt vissa andra organ. Den nu föreslagna gemensamma nämnden kommer
enligt förslaget att utgöra en myndighet och följaktligen gäller arkivlagen för
nämnden. En myndighet svarar enligt arkivlagen för vården av sitt arkiv.
För tillsynen av myndigheternas arkivvård skall det finnas en
arkivmyndighet. Enligt arkivlagen är normalt landstingsstyrelsen arkivmyndighet
för ett landstings myndigheter om inte landstingsfullmäktige utser annan nämnd
eller styrelse att vara arkivmyndighet. Med hänsyn till torde särskild
lagstiftning enligt regeringens mening inte krävas för att reglera hur
arkivmyndighet i det aktuella fallet skall fastställas. De samverkande lands-
tingen måste dock reglera frågan mellan sig.
Om en gemensamma nämnd inrättas och andra nämnders verksamhet uppgår i
denna nämnd kan det bli frågan om överförande av arkiv till den gemensamma
nämnden. Bestämmelser om sådant överlämnande finns i 14-16 §§ arkivlagen. Någon
ytterligare reglering är enligt regeringens uppfattning inte nödvändig.
Vad gäller sekretessfrågor vid överlämnade av handlingar till den nya
nämnden kan ledning sökas i Socialstyrelsens och Riksarkivets allmänna råd om
handhavande av patientjournaler i vissa fall (SOSFS 1991:22), vilket avsåg
kommunernas övertagande av landstingens sjukvård vid ÄDEL-reformen.
4.5.4 Datalagen
Regeringens bedömning: Datalagen utgör inte hinder mot den föreslagna
försöksverksamheten.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att erinra
mot bedömning. Datainspektionen anger att omorganisationen i kommunal verksamhet
medför att konsekvenserna för den personregistrering som avses ske i
verksamheten behöver analyseras.
Skälen för regeringens bedömning: Inom hälso- och sjukvården förs många
och delvis omfattande personregister med hjälp av automatisk databehandling.
Patientregistren innehåller personuppgifter av nästan uteslutande
sekretessbelagd natur.
Registren kräver enligt datalagen (1973:289) licens och i vissa fall
tillstånd. Registeransvarig inom den offentliga hälso- och sjukvården är an-
tingen den centrala hälso- och sjukvårdsnämnden eller annan nämnd. Hälso- och
sjukvårdens administrativa register, exempelvis över anställda, kan ha annan
central nämnd som registeransvarig.
Den gemensamma nämnden har i förslaget givits samma ställning som övriga
nämnder. Nämnden utgör enligt regeringens förslag en myndighet. Nämnden blir en
myndighet som enligt datalagen blir registeransvarig för de personregister som
förs i verksamheten.
Det är inte möjligt för den nya nämnden att utan vidare använda sig av
bestående personregister hos de samverkande landstingen. Om ett bestående
personregister eller delar därav skall “övertas„ av den nya nämnden kan det vara
nödvändigt att tillstånd inhämtas från Datainspektionen. Inspektionen kan i
sådant fall meddela föreskrifter. Komplikationer kan, enligt Datainspektionen,
uppkomma när flera myndigheter skall ha gemensamma personregister och en
gemensam nämnd avser att utnyttja personregister som förs även för verksamhet
under annan nämnd. En sådan ordning aktualiserar bl.a. frågor om sekretess
mellan myndigheter. Berärda huvudmän bör därför ta upp en dialog med
inspektionen om lösningen av frågorna.
4.6 Ansökan och uppföljning
Regeringens förslag: Regeringen beslutar efter gemensam ansökan av de
samverkande landstingen om deltagande i försöksverksamheten samt om återkallande
av ett sådant beslut.
Regeringen kan meddela föreskrifter om uppföljning av verksamheten.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att erinra
mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall som avstyrker förslaget i dess helhet
anser att beslut av regeringen om återkallelse av ett beslut om deltagande i
försöksverksamheten behöver klarläggas. Riksrevisionsverket som i princip
tillstyrker förslaget anger att det bör ankomma på Socialstyrelsen att yttra sig
över ansökningar om deltagande i försöksverksamheten samt att svara för
utvärdering av försöksverksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Det bör ankomma på regeringen att besluta
om deltagande i försöksverksamheten. Ett sådant beslut får meddelas efter
gemensam ansökan från samverkande landsting.
Enligt 3 kap. 9 § kommunallagen ankommer det på fullmäktige att besluta i
ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen
eller landstingen. Frågan om organisationen av landsting hör till dessa frågor.
Det ankommer således på fullmäktige att besluta om ett deltagande i
försöksverksamheten. Själva ansökan kan ske av styrelsen med fullmäktiges beslut
som grund för ansökan. Fullmäktige måste ha tagit ställning till den gemensamma
nämndens uppgifter, organisation, finansiering, avtal m.m. Av ansökan till
regeringen bör framgå fullmäktiges ställningstagande i de olika frågorna om den
gemensamma nämnden.
I samband med beslut om deltagande i försöksverksamhet kan regeringen
ställa krav på uppföljning av den bedrivna försöksverksamheten. I ansökan bör
därför anges hur uppföljningen är tänkt att genomföras och vad den skall
omfatta.
Grunden för försöksverksamheten är samverkan mellan de deltagande
landstingen om förutsättningarna brister i detta avseende får försöksverk-
samheten upphöra. Det kan ske genom att landstingen meddelar regeringen härom.
Regeringen kan också återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten om
det finns särskilda skäl härför. Sådana särskilda skäl kan vara att
förutsättningarna för försökslagstiftningen har förändrats.
Försökslagstiftningen föreslås gälla under tiden den 1 januari 1996 och
intill utgången av 2000.
12
5 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser
Lagen om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting föreslås träda
i kraft den 1 januari 1996.
Genomförandet av föreslaget bedöms inte föranleda några ökade kostnader
för landstingen eller staten. Försöksverksamheten med gemensam nämnd baseras på
frivilligt deltagande från landsting. Kostnader som föranleds av att den
gemensamma nämnden inrättas får vägas mot de effektivitets- och kvalitetsvinster
som kan uppnås. Möjligheterna till samverkan mellan flera landsting genom en
gemensam nämnd torde innebära kostnadsbesparingar för i försöket deltagande
landsting.
27
6 Författningskommentar
Förslaget till lag om försöksverksamhet för gemensam nämnd för flera landsting
Grunder för försöksverksamheten
1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att
fullgöra den ledning av hälso- och sjukvården som anges i 10 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).
Respektive landstingsstyrelse ansvarar dock för att bered-
skapsförberedelserna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett
ändamålsenligt sätt enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Under
höjd beredskap ansvarar respektive landstingsstyrelse för ledningen av hälso-
och sjukvården enligt 3 kap. 2 § samma lag.
Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något landsting.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1. och 4.5.2. Den innehåller en allmän
bestämmelse om försöksverksamhetens omfattning. Enligt 10 § hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763) skall ledningen av hälso- och sjukvården utövas av en
eller flera nämnder. Den gemensamma nämnden avses således att utöva ledning av
hälso- och sjukvårdsfrågor. Paragrafen innehåller inte någon begränsning till
antalet landsting som får samverka enligt lagen. Den innebär inte heller någon
geografisk begränsning. Landstingsfria kommuner kan även ingå i föreslaget
samarbete.
2 § Det ankommer på fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen
att utfärda reglemente för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om
nämndens uppgifter. Av reglementet skall framgå var nämnden har sitt säte.
Nämnden får besluta i frågor som
- rör förvaltningen
- den enligt lag eller annan författning skall ha hand om samt
- delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.
Vad som anges i 3 kap. 10, 14 och 15 §§ samt 6 kap. 7 och 8 §§ kom-
munallagen (1991:900) om fullmäktiges möjligheter till delegering samt
nämndernas uppgifter och nämndernas ansvar för verksamheten skall gälla för den
gemensamma nämnden.
3 § Vad som anges i 2 kap. 1-3, 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900) om
landstingens befogenhet och om näringsverksamhet skall gälla för den gemensamma
nämnden.
4 § Regeringen beslutar på de samverkande landstingens gemensamma ansökan om
deltagande i försöksverksamheten.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2 och 4.6. Kommunallagen (1991:900)
ligger till grund för föreslagen lagstiftning. De olika principerna såsom lokal-
iseringsprincipen, likställighetsprincipen, självkostnadsprincipen m.m. samt
landstingens befogenheter m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.
Kommunmedlemmarnas rätt föreslås inte bli inskränkt genom denna lagstiftning.
De samverkande landstingen skall genom reglemente för den gemensamma
nämnden reglera nämndens uppgifter och härigenom besluta om nämndens uppgifter.
Nämnden kan av fullmäktige erhålla delegation i skilda frågor. De samverkande
landstingen förutsätts vara överens om vilka frågor som den gemensamma nämnden
ska ha hand om. Av reglementet skall även framgå den gemensamma nämndens säte.
Det underlättar både för enskilda och domstolarna vid en laglighetsprövning att
ta reda på vilken länsrätt som är rätt forum.
Det ankommer på fullmäktige att besluta om ett deltagande i
försöksverksamhet med en gemensam nämnd för flera landsting. Det är dock inte
nödvändigt att det är fullmäktige som ansöker hos regeringen om ett sådant
deltagande utan det kan vara styrelsen som med fullmäktiges beslut som grund
ansöker om ett deltagande.
Mandattid
5 § Fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer mandattiden för den
gemensamma nämnden.
I likhet med kommunallagens bestämmelser om mandattiden för kommunala
nämnder får fullmäktige i de samverkande landstingen bestämma mandattiden för
den gemensamma nämnden. Nämndens mandattid kan således helt fritt bestämmas av
fullmäktige. Såsom många andra beslut rörande den gemensamma nämnden får de
samverkande landstingen komma överens om längden på mandattiden.
De förtroendedevalda och nämndens arbetsformer
6 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 §
kommunallagen (1991:900) är valbara i någon av de samverkande landstingen.
I övrigt skall bestämmelsen i 4 kap. 6 § kommunallagen om valbarhet
tillämpas.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. Valbarheten till den gemensamma
nämnden utsträcks till att gälla alla de som enligt 4 kap 5 § kommunallagen är
valbara i något av de samverkande landstingen. Det blir således möjligt att från
ett landsting utse representanter som är medlem i annat samverkande landsting. I
övrigt gäller kommunallagens bestämmelser om vem som är valbar till den
gemensamma nämnden.
7 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i den
gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande landstingen till det
antal och på det sätt som fullmäktige bestämmer.
Fullmäktige i de samverkande landstingen skall meddela föreskrifter om
vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en
vice ordföranden kan tjänstgöra. Fullmäktige i de samverkande landstingen skall
besluta om ersättarnas tjänstgöring i den gemensamma nämnden.
8 § Återkallande av uppdrag för förtroendevald enligt 4 kap. 10 §
kommunallagen (1991:900) skall ske av fullmäktige i det landsting som förrättat
valet av den förtroendevalde.
Fullmäktige i det landsting som förrättat valet av förtroendevalda kan
enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen besluta om återkallelse av uppdrag för
förtroendevalda i den gemensamma nämnden.
9 § Bestämmelserna i 4 kap. 7-9 och 11-15 §§ kommunallagen (1991:900)
om uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för den
gemensamma nämnden.
Vad som anges i 4 kap. 17 §, 18 § första stycket och 19-22 §§ kommunal-
lagen om initiativrätt, omröstning och beslut samt reservation skall gälla för
den gemensamma nämnden.
Fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen får enligt 4
kap. 23 § kommunallagen besluta om närvarorätt.
10 § Vad som anges i 6 kap. 11, 14 och 18-27 §§ kommunallagen (1991:900) om
ledamöter, ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för den
gemensamma nämnden.
I fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut skall 5
kap. 41-44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.
Förslaget återfinns i avsnitt 4.3. Kommunallagens regler om
förtroendevalda, deras tjänstgöring, ekonomiska förmåner m.m. ligger till grund
för förslagna stadganden. Det ankommer på fullmäktige i respektive landsting att
nominera och utse ledamöter och ersättare i den gemensamma nämnden. Antalet
ledamöter och ersättare får bestämmas av fullmäktige i de samverkande
landstingen. De samverkande landstingen skall överenskomma om det antalet
ledamöter och ersättare som var och en skall utse, vem som ska fullgöra
uppgiften som ordförande m.m. Med hänsyn till att det ankommer på fullmäktige i
respektive landsting att utse ledamöter och ersättare i nämnden ankommer det på
respektive fullmäktige att besluta om återkallelse av uppdraget enligt 4 kap. 10
§ kommunallagen för de ledamöter och ersättare de själva utsett. Motsvarande
gäller även för återkallelse av uppdrag enligt 4 kap. 10 § kommunallagen.
Protokoll
11 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokoll föras
på ordförandens ansvar.
I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap. 58-
62 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas. Tillkännagivandet att den gemensamma
nämndens, fullmäktiges och andra nämnders protokoll inom vart och ett av de
samverkande landstingen justerats skall samma dag hos vart och ett av lands-
tingen anslås på anslagstavlan. Tillkännagivandet av att den gemensamma nämndens
protokoll justerats behöver dock inte införas i någon tidning.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Kommunallagens regler om förande av
protokoll, innehåll och justering föreslås gälla även för den gemensamma
nämnden. Tillkännagivandet att protokoll justerats måste dock anslås på
anslagstavlan hos samtliga de landsting som ingår i samverkan. Det måste även
ske beträffande andra protokoll såsom fullmäktiges och andra nämnders protokoll
då det är möjligt för medlem i något av de samverkande landstingen att klaga
även på andra beslut än de som den gemensamma nämnden fattat. Tillkännagivandet
om justering ska ske på den officiella anslagstavla hos landstingen. Det är inte
tillräckligt att det anslås hos endast en av de samverkande landstingens
anslagstavla. Det räcker inte heller att den gemensamma nämnden anslår
tillkännagivandet på någon annan anslagstavla än den officiella i respektive
landsting. Anslag om justering av fullmäktiges, andra nämnders och den gemen-
samma nämndens protokoll ska ske samma dag på olika anslagstavlorna med hänsyn
taget till att tiden för anslåendet utgör utgångspunkt för beräkning av klagotid
vid laglighetsprövning.
Delgivning
12 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 § kommunallagen
gälla.
Delegering
13 § Den gemensamma nämnden får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller
ersättare eller åt en anställd i något av de samverkande landstingen att besluta
på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i
fall som avses 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). I övrigt gäller 6 kap. 35-
28 §§ kommunallagen för delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden.
Vad som anges i kommunallagen om delgivning föreslås även gälla för den
gemensamma nämnden. Beträffande delgering föreslås denna kunna ske till anställd
i de samverkande landsting. Det är med konstruktionen med gemensam nämnd inte
nödvändigt att nämnden har egen personal anställd utan det kan vara en av hu-
vudmännen som utgör arbetsgivare såsom framgår avse avsnitt 4.2.
Personalföreträdare
14 § Företrädare för anställda i de samverkande landstingen får i den
omfattning som anges i 7 kap. 9-13 §§ kommunallagen (1991:900) närvara vid
sammanträden med den gemensamma nämnden.
Vad som anges i 7 kap. 14-17 §§ kommunallagen om personalföreträdare
skall gälla för den gemensamma nämnden.
Förslaget avser att ge personalföreträdare i de samverkande landstingen
en motsvarande rätt som kommunallagen ger personalföreträdare vid en kommunal
nämnd.
Ekonomisk förvaltning
15 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den
gemensamma nämnden.
Styrelsen i de samverkande landstingen bestämmer när den gemensamma
nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående
budgetår.
Vad som anges i 8 kap. 1, 2, 3 a, 3 b, och 14 §§ kommunallagen
(1991:900) om medelsförvaltning, självkostnadsprincip och om räkenskaper m.m.
skall gälla för den gemensamma nämnden.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2. De samverkande landstingen har ett
gemensamt ekonomiskt ansvar för finansiering av den gemensamma nämndens
verksamhet. En budget för den gemensamma nämnden skall därför upprättas av de
samverkande landstingen i samråd. Fördelningen av det ekonomiska ansvaret får
ankomma på landstingen att själv ta ställning till genom avtal e.d. Likaså får
överenskommelse träffas om fördelning av eventuellt uppkommande underskott eller
vinst.
Revisorer
16 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den
gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som anges i reglementet.
Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10 och 14-18 §§ kommunallagen (1991:900)
skall gälla i fråga om revisionen.
Fråga om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap. 16 och 17 §§
kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. Formerna för revision får bestämmas av de
samverkande landstingen. Den kan ske genom att särskilda revisorer utses eller
genom att revision av den gemensamma nämnden sker av de av landstinget utsedda
revisorerna. Hur de utses skall komma till uttryck i reglementet. För revisionen
gäller kommunallagens bestämmelser. Frågan om ansvarsfrihet får prövas av
fullmäktige i de samverkande landstingen. Detta överensstämmer med hur frågan
regleras i kommunalförbundslagen för kommunalförbund med direktion.
Förtroendenämnd
17 § Fullmäktige får ge en förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen
i uppdrag att vara förtroendenämnd för den hälso- och sjukvård som omfattas av
försöksverksamheten. Det skall framgå av reglementet hur frågan reglerats.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.5. De samverkande landstingen ges möjlighet att
besluta att en redan befintlig förtroendenämnd i ett av de samverkande
landstingen får ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamhet inom den
gemensamma nämnden. Det är även möjligt att redan befintliga förtroendenämnder
även fortsättningsvis har hand om dessa uppgifter inom den gemensamma nämndens
område.
Kungörelse av fullmäktiges sammanträden
18 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen
skall anslås på anslagstavlan hos dessa minst en vecka före sammanträdesdagen.
Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de
ortstidningar som fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen
bestämmer.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Till grund för bestämmelsen ligger
kommunallagens regler om kungörelse om sammanträden och om införandet i en eller
flera ortstidningar. Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall anslås på den officiella anslagstavlan hos samtliga
samverkande landsting. Kungörelse skall således ske även av annat samverkande
landstings fullmäktige sammanträden än det egna fullmäktige. Fullmäktige i annat
samverkande landsting kan fatta beslut som berör den gemensamma nämnden. Det är
därför viktigt att medlemmarna i de samverkande landstingen ges möjlighet att
erhålla kännedom om vilka ärenden som skall behandlas av fullmäktige.
Motsvarande gäller de meddelanden om fullmäktiges sammanträden som skall införas
i ortstidningar inom området för de samverkande landstingen. Avsikten är att den
tillämpningen som uttrycket “ortstidning„ fått i rättspraxis skall gälla.
Laglighetsprövning
19 § Den som är medlem i något av de samverkande landsting har rätt att få
lagligheten prövad även av beslut fattade av övriga i försöket ingående
landsting.
Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) skall gälla vid
laglighetsprövning enligt denna lag.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Varje medlem i de samverkande landstingen har
rätt att överklaga beslut som fattas av såväl den gemensamma nämnden som av
fullmäktige i de samverkande landstingen. De har även rätt att överklaga beslut
fattade av annan nämnd inom de samverkande landstingen. En utvidgning av rätten
att överklaga har således tillskapats genom bestämmelsen.
Enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna för-
valtningsdomstolar skall ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars län
ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål föreskriver
något annat. Besvär över beslut fattade av den gemensamma nämnden skall ske till
den länsrätt inom vars län den gemensamma nämnden har sitt säte. I övrigt
överklagas beslut fattade av fullmäktige eller nämnd till den länsrätt inom vars
län fullmäktige eller nämnden har sitt säte.
Återkallelse och upphörande
20 § Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten
om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för
det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen
bestämmer.
21 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att samverkan skall
upphöra skall de genast underrätta regeringen om det.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.6. Grunden för försöksverksamheten är
samverkan mellan de deltagande landstingen. Om förutsättningarna brister i detta
avseende skall försöksverksamheten upphöra. Det kan ske genom att landstingen
underrättar regeringen härom. Regeringen kan också återkalla ett förordnande om
deltagande i försöksverksamheten när det finns särskilda skäl härför. I samband
med regeringens beslut om ett deltagande i försöksverksamheten kan regeringen
ställa krav på om uppföljning av den beskrivna försöksverksamheten.
Försökslagstiftningen föreslås gälla intill utgången av 2000.
35
1 Sammanfattning
I denna promemoria föreslås en ny lag om försöksverksamhet med nämnd gemensamt
för fler landsting. Den förslagna lagen innebär att två eller flera landsting
får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra uppgifter enligt 10 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763). Enligt 10 § angiven lag skall ledningen av häslo-
och sjukvården utövas av en eller flera nämnder. Den gemensamma nämnden föreslås
ha till uppgift att utöva ledningen av hälso- och sjukvården. Någon geografisk
begränsning av nämndens område har inte föreslagits utan det står samverkande
landsting fritt att bestämma den gemensamma nämndens område. Genom den
föreslagna lagstiftningen tillskapas inte någon ny juridisk person utan de
samverkande landstingen kommer även fortsättningsvis att vara huvudmän för den
bedrivna sjukvården inom respektive landsting. Till grund för förslaget ligger
reglerna i kommunallagen.
För ett deltagande i försöksverksamheten krävs beslut av regeringen. Den nya
lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla till utgången
av december 2000.
Förslaget till ny lagstiftning har tagits fram inom Finansdepartementet. F.d.
landstingsdirektören vid Malmöhus läns landsting Göran Forsblad har utrett
förutsättningarna för en ny lagstiftning och i övrigt medverkat i arbetet med
att ta fram förslaget.
36
2 Författningsförslag
Förslag till lag om försöksverksamhet med nämnd gemensam för flera landsting
Inledning
1 §Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra
uppgifter enligt 10 § hälso-och sjukvårdslagen (1982:763).
Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något landsting.
2 §Det ankommer på fullmäktige i de samverkande landstingen att anta reglemente
för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om nämndens uppgifter.
Nämnden får besluta i frågor som rör förvaltningen och i frågor som
delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.
3 §Vad som anges i 1 kap. 4 § samt 2 kap. 1-3, 7 och 8 §§ kommunallagen
(1991:900) om medlemsskap, landstingens befogenheter och om näringsverksamhet
skall gälla för den gemensamma nämnden.
Mandattid
4 §Fullmäktige i de i försöket samverkande landstingen bestämmer mandattiden för
den gemensamma nämnden.
De förtroendevalda och nämndens arbetsformer
5 §Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 § kommunallagen
är valbara i de samverkande landstingen.
I övrigt skall bestämmelserna i 4 kap. 1-4 och 6 §§ kommunallagen om rösträtt
och valbarhet tillämpas.
6 §Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i den
gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande landstingen till det
antal och på det sätt som anges i reglementet. Fullmäktige bestämmer tiden för
uppdraget.
Fullmäktige i de samverkande landstingen skall meddela föreskrifter om vem
som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice
ordförande kan tjänstgöra.
Likaledes skall fullmäktige i landstingen besluta om ersättarnas tjänstgöring
i den gemensamma nämnden.
Vad som anges om proportionellt valsätt i 5 kap. 46 § kommunallagen skall
gälla för utseende av ledamöter m.fl. i den gemensamma nämnden.
7 §Återkallande av uppdrag enligt 4 kap. 10 § kommunallagen skall ske av
fullmäktige i det landsting som förrättat valet av ledamöter och ersättare.
8 §Bestämmelserna i 4 kap. 7-9 och 11-15 §§ kommunallagen om uppdragets
upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för den gemensamma
nämnden.
Vad som anges i 4 kap. 17-23 §§ kommunallagen om initiativrätt, omröstning
och beslut, reservation och om närvarorätt skall gälla för den gemensamma
nämnden.
9 §Vad som anges i 6 kap. 11, 14, 18-27 §§ kommunallagen om ledamöter och
ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för den gemensamma
nämnden.
I fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut skall 5 kap.
41-44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.
Protokoll
10 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokollföras.
I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap. 57-62 §§
kommunallagen tillämpas. Tillkännagivandet att nämndens protokoll justerats
skall ske på anslagstavlan hos de samverkande landstingen. Tillkännagivandet
behöver inte införas i någon tidning.
Delgivning och delegering
11 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 § kommunallagen
gälla.
För delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden skall 6 kap. 33-38 §§
kommunallagen gälla.
Personalföreträdare
12 § Företrädare för anställda får i den omfattning som anges i 7 kap. 9-13 §§
kommunallagen närvara vid sammanträden med den gemensamma nämnden. Närvarorätt
saknas dock i förtroendenämnd.
Vad som anges i 7 kap. 14-17 §§ kommunallagen om personalföre-
trädare skall gälla för den gemensamma nämnden.
Ekonomisk förvaltning
13 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den gemensamma
nämnden.
Styrelsen i landstingen bestämmer när den gemensamma nämnden senast skall
redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående budgetår.
Vad som anges i 8 kap. 1, 2 , 3a, 3b och 14 §§ kommunallagen om
medelsförvaltning, självkostnaden och om räkenskaper m.m. skall gälla för den
gemensamma nämnden.
Revisorer
14 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den
gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som närmare bestäms av
fullmäktige.
Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10, 14-18 §§ kommunallagen skall gälla i fråga
om revisionen.
Frågan om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap. 16 och 17 §§
kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.
Förtroendenämnd
15 § Förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen får av fullmäktige ges
i uppdrag att vara förtroendenämnd för den med försöket avsedda hälso- och
sjukvården.
Kungörelse av fullmäktiges sammanträden
16 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen skall
anslås på anslagstavlan hos de samverkande landstingen minst en vecka före
sammanträdesdagen.
Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de samverkande
landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de
ortstidningar som fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer.
Laglighetsprövning
17 § Medlem i samverkande landsting har rätt att få lagligheten prövad även av
beslut fattade av de övriga i försöket ingående landstingen.
Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen skall gälla vid laglighetsprövning
enligt denna lag.
Ansökan m.m.
18 § De samverkande landstingen skall gemensamt hos regeringen ansöka om
deltagande i försöksverksamheten.
Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten om
ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för det.
Försöksverksamheten skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen be-
stämmer.
19 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att samverkan skall
upphöra skall de genast underrätta regeringen om det.
20 § Regeringen får meddela föreskrifter om uppföljning av försöksverksamheten.
_________________________________________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och gäller intill utgången av
december 2000.
37
Förteckning över remissinstanserna (Ds 1995:26)
Remissinstanser:
Kammarrätterna i Jönköping och Sundsvall, Socialstyrelsen, Datainspektionen,
Riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB),
Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Kopparbergs län, Simrishamns
kommun, Malmöhus län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län,
Gävleborgs läns landsting, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO) samt Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
41
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträden den 5 oktober 1995
Närvarande: Statsminister Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Hellström, Pettersson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusman, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: Statsrådet Persson
Regeringen beslutar propositonen 1995/96:59 Sjukvårdssamverkan mellan landsting.
42
43