Post 6746 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:170 ·
Digitala ljudradiosändningar
Ansvarig myndighet: Kulturdepartementet
Dokument: Prop. 170
Regeringens proposition
1994/95:170
Digitala ljudradiosändningar Prop.
1994/95:170
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1995
Ingvar Carlsson
Margot Wallström
(Kulturdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att digitala ljudradiosändningar skall kunna inledas
från hösten 1995. Sändningar bör inledningsvis förekomma i ett begränsat antal
områden i såväl storstadsregionerna som andra delar av landet. Både radioföretag
med public service-ansvar och andra intresserade programföretag bör ges
tillfälle att medverka.
Förslaget föranleder några smärre ändringar i radiolagen (1966:755).
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................. 3
2 Lagtext..................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i radiolagen
(1966:755).............................. 4
3 Ärendet och dess beredning.................. 6
4 Bakgrund.................................... 7
4.1 DAB-tekniken i sammandrag............... 7
4.2 Frekvensplaneringsfrågor................ 8
4.3 Lagliga förutsättningar................. 8
4.4 DAB i vissa andra länder................ 10
5 Digitala ljudradiosändningar komma i gång... 11
6 Vilka bör kunna delta i sändningarna?....... 13
7 Tillståndsvillkor m.m....................... 14
8 Ikraftträdande.............................. 16
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.......... 17
Bilaga 2 Lagrådets yttrande................... 19
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. godkänner vad regeringen föreslår om digitala ljudradiosändningar.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)[1]
dels att 1 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §[2]
I denna lag förstås med
radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av
elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka
utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av
allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars
medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt
intresse att lyssna på eller se sändningen,
trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av
elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning
(trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av
annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid,
väderlek, nyheter eller dylikt,
reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning
av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,
annonstid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleds och avslutas
av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den
angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,
annonstid i ljudradion:
sändningstid i ljudradion
som inleds och avslutas
av en särskild signatur
som markerar att den som
sänder under den angivna
tiden i huvudsak gör
detta på uppdrag av andra,
programtjänst: ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som
sänds under en gemensam beteckning.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:1066.
[2]Senaste lydelse 1992:1357.
6 §[3]
Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § skall utövas opartiskt
och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.
Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på
ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt
eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets
grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet.
Föreskrifterna i första Föreskrifterna i första
och andra styckena gäller och andra styckena gäller
inte vad som sänds under inte vad som sänds under
annonstid i televisionen annonstid i ljudradion
eller annonser och lik- eller televisionen eller
nande meddelanden i sök- annonser och liknande
bar text-TV. meddelanden i sökbar
text-TV.
6 a §
Vad som föreskrivs i 6
§ första stycket gäller
inte programföretag vars
tillstånd endast avser
rätt att bedriva digitala
ljudradiosändningar,
om inte annat bestäms i
avtal mellan regeringen
och programföretaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[3]Senaste lydelse 1991:2028.
3 Ärendet och dess beredning
Frågan om digital ljudradio (Digital Audio Broadcasting, DAB) berördes i
betänkandet (SOU 1991:108) Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio. Där
angavs att tekniken då ännu inte var mogen att tas i bruk. En sammanställning av
remissyttrandena över betänkandet finns i prop. 1992/93:70 Privat lokalradio.
I betänkandet (SOU 1994:34) Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar
behandlades åter den digitala ljudradion. Där gjordes bedömningen att digital
marksänd ljudradio enligt DAB-systemet skulle kunna introduceras i Sverige i
början av år 1996. En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet finns
i departementspromemorian (Ds 1994:105) Regler och villkor för ytterligare
TV-sändningar. Remissinstanserna instämmer i den bedömning som redovisas i
betänkandet.
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 12 s. 138 f) redovisade
regeringen att TERACOM Svensk Rundradio AB (Teracom) och Sveriges Radio AB har
anmält önskemål att starta försök med DAB-sändningar i och omkring Stockholm,
Göteborg och Malmö vid årsskiftet 1995/96. De tre sändarnäten skulle nå ca 35%
av landets befolkning.
I budgetpropositionen uttalade regeringen att det är angeläget att försök med
digitala marksändningar av ljudradio kan komma i gång. Förutsättningarna borde
redan från början vara sådana, att möjligheten hålls öppen att senare bygga ut
sändarnäten till rikstäckning. Villkoren för att använda den nya tekniken borde
vidare vara sådana att de gynnar konkurrens och mångfald både i fråga om
programverksamheten och _ i varje fall på sikt _ när det gäller den tekniska
driften av sändningarna. Regeringen meddelade sin avsikt att inbjuda olika
intresserade grupper, t.ex. företag, branschorganisationer och myndigheter, att
delta i ett fortlöpande samråd rörande digital ljudradio.
Företrädare för Kulturdepartementet har sammanträffat med representanter för
Post- och telestyrelsen, Radio- och TV-verket, Teracom, Sveriges Radio,
Radioutgivareföreningen, samt Sveriges radio- och hemelektronikleverantörer och
Bilradioinstitutet, varvid dessa beretts tillfälle att lämna synpunkter på
regeringens planer. Vidare har företrädare för Post- och telestyrelsen, Radio-
och TV-verket, Teracom och Sveriges Radio fått lämna synpunkter på ett utkast
till lagrådsremiss.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Lagrådet föreslår, för att undvika
tveksamhet om regleringens innebörd, att 6 a § lämpligen utformas så att däri
direkt anges att 6 § första stycket inte skall gälla programföretag vars
tillstånd endast avser rätt att bedriva digitala ljudradiosändningar med
möjlighet för regeringen att i avtal med programföretaget bestämma annat.
Regeringen har utformat lagförslaget på det sätt Lagrådet föreslagit.
Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 7.
4 Bakgrund
4.1 DAB-tekniken i sammandrag
Den digitala sändningstekniken bygger på att man gör ett stort antal separata
avläsningar av de elektriska svängningar som representerar ljudet och därefter
översänder dessa avläsningar med hjälp av radiovågor. Vid överföringen sänds
meddelandena som en följd av talvärden (en "bitström"). I mottagaren tolkas
bitströmmen med hjälp av styrsignaler som sänds ut tillsammans med de signaler
som innehåller informationen.
Digitaltekniken är på flera sätt överlägsen nuvarande analoga sändningsteknik.
Digitala sändningar har stor överföringskapacitet vilket kan ge bättre
frekvensekonomi än analoga sändningar. De kan göras tåliga mot störningar och
flexibla i fråga om vilken information som överförs. Digitaltekniken lämpar sig
väl för kryptering. Distributionskostnaderna per program kan bli lägre och
kvaliteten bättre än med nuvarande teknik.
DAB-systemet, som utvecklats inom projektet Eureka 147 fungerar på följande
sätt.
Den information som skall överföras delas upp på ett stort antal bärvågor som
fördelas över ett relativt brett frekvensområde, ett frekvensblock. Vid
utsändningen blandas flera olika program, som sedan sorteras upp vid
mottagningen.
Sändare som ligger intill varandra kan använda samma frekvensblock, under
förutsättning att de sänder samma innehåll. Därmed kan man inrätta s.k.
singelfrekvensnät och även låta utfyllnadssändare använda samma frekvens som
huvudsändaren. Detta är inte möjligt med nuvarande analoga teknik.
Inom Europa har man enats om att ett frekvensblock skall omfatta drygt 1,7 MHz
inklusive skyddsband. DAB-systemet är flexibelt och tillåter upp till sex
stereoprogram i ett frekvensblock. Tekniken medger att man använder olika stor
överföringskapacitet vid olika tillfällen, beroende på vad som skall sändas,
eller att man - permanent eller tillfälligt - delar upp utrymmet ytterligare så
att man sänder två monoprogram med olika innehåll i stället för ett
stereoprogram.
DAB-systemet är avsett för ljudradioöverföring, men det finns inte något
principiellt hinder för att sända vilket innehåll som helst som kan
digitaliseras och som ryms inom den tillgängliga bandbredden. Även rörliga
bilder kan sändas ut om en större del av frekvensblocket används.
DAB-systemet möjliggör mobil mottagning utan kvalitetsförluster och minskar
avsevärt frekvensbehovet. Den goda frekvensekonomin utnyttjas bäst om ett och
samma programinnehåll sprids över stora sammanhängande ytor, medan vinsterna
blir mindre om tekniken skall användas för lokalt avgränsade sändningar.
För att kunna sända DAB måste man ha tillgång till icke utnyttjat
frekvensutrymme som minst motsvarar frekvensblockets bandbredd. Om ett
singelfrekvensnät skall byggas upp måste ett och samma frekvensutrymme vara
tillgängligt inom hela det aktuella området.
DAB-sändningar kan inte tas emot med vanliga radiomottagare. Särskilda
DAB-mottagare finns ännu endast för experiment- och demonstrationsändamål.
Mottagare för konsumentbruk torde komma i handeln under år 1996.
Provsändningar med DAB-teknik har förekommit i Sverige sedan år 1992.
4.2 Frekvensplaneringsfrågor
För att radiofrekvenserna skall kunna utnyttjas effektivt, utan att det
uppkommer störningar, krävs en omfattande nationell och internationell
planering. Vid återkommande internationella konferenser utarbetas planer som kan
innebära att vissa frekvensband avsätts för vissa användningar (allotment plan)
eller att sändningsfrekvenser och geografisk placering fastställs för enskilda
sändare (assignment plan). Det finns särskilda procedurer för att inhämta
godkännande från berörda grannländer om ett land önskar använda sändare på ett
sätt som skiljer sig från en fastställd plan.
Inom den europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT) pågår ett arbete med
sikte på att planera frekvensanvändningen för DAB i Europa. Ett planeringsmöte
skall hållas i Wiesbaden i Tyskland i juli 1995 och inför detta möte har de
deltagande länderna angett sina önskemål. Post- och telestyrelsen har därvid
angett att man för svensk räkning dels önskar ett frekvensblock som medger
rikstäckande sändningar, dels frekvensblock som möjliggör regionalt uppdelade
sändningar.
På lång sikt räknar man med att den digitala ljudradion kommer att sändas i
det nuvarande s.k. FM-bandet, dvs. 87,5-108 MHz. Det förutsätter att de analoga
ljudradiosändningar som för närvarande förekommer inom detta frekvensband
avvecklas. Under vad som avses vara ett övergångsskede måste man placera
digitalsändningarna även i andra frekvensområden. I Europa räknar man med att
upp till fyra frekvensområden kan komma i fråga, nämligen TV-kanal 2-4 (47-68
MHz), FM-bandet (87,5-108 MHz), TV-kanal 12-13 (223-240 MHz) och 1,5 GHz-bandet
(1452-1467 MHz).
4.3 Lagliga förutsättningar
Gällande regler om tillstånd för radiosändningar
Enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation krävs tillstånd för att använda
radiosändare. Tillstånd ges av Post- och telestyrelsen. Sådant tillstånd skall
meddelas om inte vissa i lagen angivna hinder föreligger. För sändningsverk-
samhet som kräver medgivande också enligt annan lagstiftning, t.ex.
rundradiosändningar, krävs också att sökanden eller någon annan som sökanden
utför sändningsuppdrag åt har sådant medgivande.
För att bedriva rundradiosändningar av ljudradio krävs tillstånd enligt
radiolagen (1966:755), lokalradiolagen (1993:120) eller närradiolagen
(1982:1249).
Tillstånd enligt radiolagen meddelas av regeringen. Förarbetena till
lagstiftningen (prop. 1977/78:91, bl.a. s. 162) visar att lagtexten utformats
med hänsyn till att Sveriges Radio skulle delas upp i en koncern med ett icke
sändande moderbolag och med dotterbolagen som programföretag. Det framgår att
det inte var meningen att regeringen utan riksdagens godkännande skulle kunna
medge sändningsrätt åt nya programföretag eller genomföra några väsentliga
förändringar i fråga om de existerande programföretagens verksamhet (se även
prop. 1985/86:109 s. 35). I dag har bara Sveriges Radio och Sveriges
Utbildningsradio tillstånd att sända ljudradio enligt radiolagen. Dessa företags
tillstånd ger dem rätt att sända över hela landet. Vissa programregler - kravet
på opartiskhet och saklighet, den s.k. demokratiregeln och förbudet mot
otillbörligt gynnande av kommersiella intressen i programverksamheten - framgår
direkt av lagen. Ytterligare programpolitiska och andra villkor, bl.a. rätten
att använda sändningsfrekvenser samt antalet programkanaler, anges i de avtal
som är knutna till tillstånden.
Tillstånd enligt lokalradiolagen meddelas av Radio- och TV-verket.
Tillståndet ger innehavaren rätt att sända i ett visst sändningsområde. Minst en
tredjedel av sändningstiden skall användas för program som framställts särskilt
för den egna verksamheten. Två tredjedelar får alltså användas för andra
program. För de företag som tillhandahåller de senare programmen finns inte
något tillståndskrav.
Tillstånd enligt närradiolagen meddelas också av Radio- och TV-verket.
Tillstånd kan ges till lokalt verksamma ideella föreningar och vissa andra
sammanslutningar. Tillståndet avser en viss sändningsmöjlighet och en viss
sändningstid på denna, eftersom flera sammanslutningar delar på den tillgängliga
sändningstiden. Det är inte tillåtet att utnyttja en sändningsmöjlighet för
närradio för andra slags sändningar.
Lagstiftningen och DAB-sändningarna
DAB-tekniken innebär att flera program blandas i en signal som sänds ut från en
och samma fysiska sändare. Den som bedriver den tekniska sändningsverksamheten
använder ett helt frekvensblock som inte kan delas upp mellan olika
sändaroperatörer.
För att tillstånd att använda radiosändare för rundradiosändningar skall kunna
erhållas krävs enligt radiokommunikationslagen att den sökande eller någon för
vars räkning den sökande utför sändningsuppdrag har tillstånd för sådana
sändningar. Den som endast bedriver teknisk sändningsverksamhet kan inte erhålla
tillstånd för rundradiosändningar. För att tillstånd enligt
radiokommunikationslagen skall kunna meddelas krävs därför att de medverkande
programföretagen har tillstånd för rundradiosändningar.
För att de programföretag som nu har tillstånd enligt radiolagen, dvs.
Sveriges Radio och Utbildningsradion, skall kunna sända DAB med stöd av
tillståndet behöver avtalen ändras när det gäller rätten att använda
sändningsfrekvenser och antalet kanaler.
Radiolagens ordalydelse medger att regeringen ger tillstånd också till andra
programföretag. De närmare tillståndsvillkoren skall då tas in i avtal. För att
det skall vara möjligt att avtala om rätt för programföretaget att sända reklam
krävs dock vissa smärre lagändringar (se avsnitt 7).
Ett företag med tillstånd enligt lokalradiolagen skulle inom ramen för
tillståndet redan nu kunna bedriva DAB-sändningar, men endast i det
sändningsområde som tillståndet omfattar. Om försöksområdet för DAB-sändningar
till några mer väsentliga delar ligger utanför sändningsområdet för
lokalradiotillståndet kan tillståndshavaren därför inte sända DAB med stöd av
tillståndet.
Sammanslutningar med tillstånd enligt närradiolagen torde inte kunna bedriva
DAB-sändningar med stöd av tillståndet eftersom detta avser en viss
sändningsmöjlighet för närradio.
4.4 DAB i vissa andra länder
Storbritannien
Det brittiska radiobolaget BBC har meddelat att det kommer att inleda sändningar
med DAB-teknik över Londonområdet i september 1995.
Tyskland
Under år 1995 kommer ett antal olika försöksnät för DAB-sändningar att upprättas
i olika delar av landet. Sammanlagt kommer 25_30 DAB-sändare att etableras.
Frankrike
DAB-sändningar kommer att inledas i några större städer under år 1995.
Kanada
År 1966 kommer sändningar med DAB-teknik att äga rum i fyra områden med
sammanlagt 35 % av landets befolkning.
Danmark
Danmarks Radio har fått tillstånd att bedriva försökssändningar med digital
teknik i Köpenhamnsområdet.
Norge
Sedan sommaren 1994 sänds tre kanaler från NRK och en kanal från P4 Radio Hele
Norge ut i ett provnät i det centrala stlandsområdet.
5 Digitala ljudradiosändningar bör komma i gång
Regeringens förslag: En verksamhet med digitala
ljudradiosändningar bör påbörjas. Sändningar bör
kunna starta under hösten 1995. Sändningar bör
inledningsvis förekomma i ett begränsat antal
områden i såväl storstadsregionerna som andra
delar av landet.
Skälen för regeringens förslag: DAB-tekniken har utvecklats i Europa sedan
mitten av 1980-talet och kan nu betraktas som mogen att tas i bruk. Reguljära
DAB-sändningar eller omfattande försök med sådana sändningar kommer att påbörjas
i bl.a. Storbritannien, Tyskland och Frankrike under år 1995. De första
mottagarna för konsumentbruk torde komma ut på marknaden under år 1996.
DAB-tekniken framstår som överlägsen den nuvarande analoga sändningstekniken
för ljudradio på bl.a. följande punkter. Den ger bättre ljudkvalitet och större
tålighet mot störningar. Sändningstekniken är flexibel på så sätt att större
eller mindre överföringskapacitet kan användas beroende på vilket
programmaterial som sänds ut. Även annat än ljudradioprogram kan sändas ut,
t.ex. data och bilder. DAB-tekniken kan ge bättre frekvensekonomi än de analoga
sändningarna. Om det frekvensutrymme som i dag används för analoga sändningar i
stället användes för sändningar med DAB-teknik skulle ett betydligt större antal
ljudradiokanaler kunna sändas än för närvarande. De tekniska begränsningarna
skulle då få mindre betydelse för möjligheterna att bedriva radiosändningar.
Fördelarna med DAB-tekniken skulle sålunda bäst tas till vara om de nuvarande
FM-sändningarna lades ner och ersattes med DAB-sändningar. Ett sådant beslut
skulle få omfattande konsekvenser, genom att nuvarande mottagare för analoga
sändningar skulle behöva ersättas med nya. Ett beslut om att byta
sändningsteknik för ljudradio kan därför givetvis inte fattas innan det finns
omfattande erfarenhet av den nya tekniken.
Syftet med att nu inleda sändningar i begränsad omfattning är att i större
skala pröva den nya sändningstekniken under svenska förhållanden, att utveckla
kompetens hos svenska företag såväl i fråga om de rent tekniska aspekterna av
DAB-tekniken som när det gäller utvecklandet av olika programtjänster som
DAB-tekniken lämpar sig för, samt att ge allmänheten möjlighet att bedöma
fördelar och nackdelar med DAB-tekniken. Först när sändningar har pågått i
åtskilliga år torde beslut kunna fattas om en eventuell övergång till ny
sändningsteknik för ljudradio i Sverige. Det torde inte vara möjligt att göra
några meningsfulla bedömningar förrän sändningarna har pågått i åtminstone två
år.
Vid överläggningar som har förts med Teracom har företaget förordat att
sändarnät upprättas med fyra sändare i Stockholmsregionen och tre sändare i
vardera Göteborgs- och Malmöområdena. Därmed kommer sändningarna att kunna nå ca
35 procent av Sveriges befolkning. Enligt Teracom kan vidare sändningar inledas
under första halvåret 1996 - i Stockholmsområdet redan under hösten 1995 - under
förutsättning att sändarutrustningen kan beställas före sommaren 1995.
Post- och telestyrelsen har vid överläggningar med Kulturdepartementet angett
att det torde vara möjligt att meddela tillstånd för två frekvensblock i
Stockholm och Göteborg, medan koordineringen i fråga om Malmö ännu inte är
avslutad.
Mot den angivna bakgrunden bedömer regeringen att sändningar kan inledas med
början under andra halvåret 1995. Verksamheten bör utvärderas successivt med
sikte på att en första rapport skall kunna lämnas när sändningarna har pågått i
ca två år, dvs. år 1998.
Motivet för Teracoms planer att bygga upp s.k. preoperativa sändarnät i
Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena synes vara att man på så sätt med bara
tio sändare kan nå 35% av Sveriges befolkning. Regeringen anser emellertid att
sändningar inledningsvis bör äga rum inte bara i storstadsregionerna utan också
i områden utanför dessa. Det finns flera skäl för detta. Ur regionalpolitisk
synpunkt är det viktigt att även de delar av Sverige som ligger utanför de mest
tätbefolkade regionerna tidigt får tillgång till tekniska nyheter. Om
erfarenheterna skall bli rättvisande är det vidare angeläget att områden av
olika karaktär finns med. Ytterligare ett skäl är att storstadsområdena redan nu
är bäst försedda med radiokanaler. En sändningsverksamhet som syftar till att
erbjuda allmänheten flera program torde ha de bästa utsikterna i områden där
inte valmöjligheterna redan tidigare är stora.
Om det är möjligt med hänsyn till frekvenstillgången bör två frekvensblock
användas i varje sändningsområde. Det ena frekvensblocket skulle då kunna
användas för sändningar med samma innehåll i alla områdena, och därmed
efterlikna sändningarna i ett rikstäckande nät. Sändningarna i det andra
frekvensblocket skulle däremot kunna ha olika innehåll i de olika områdena. I
områden där bara ett frekvensblock är tillgängligt kan vissa programkanaler vara
gemensamma för samtliga sändningsområden medan andra endast sänds ut i det
aktuella området.
6 Vilka bör kunna delta i sändningarna?
Regeringens förslag: Såväl Sveriges Radio och
Utbildningsradion som privata programföretag ges
möjlighet att delta i sändningarna. Om inte alla
programföretag som är intresserade av att delta i
programverksamheten kan beredas plats skall det
eftersträvas att det finns program av olika
karaktär och att både public service-företag och
privata programföretag medverkar.
För public service-företagen fastställs de
särskilda villkoren för
sändningsverksamheten i avtal mellan regeringen
och programföretaget. För övriga programföretag
meddelar regeringen tillstånd enligt radiolagen
samt reglerar de närmare villkoren i ett avtal
med respektive företag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens uppfattning är det
angeläget att innehållet i de digitala sändningarna avspeglar den bredd som
finns i det svenska radiolandskapet i dag. Sändningarna bör uppfylla rimliga
krav på balans när det gäller innehåll och medverkande företag. Därför bör såväl
public service-företagen Sveriges Radio och Utbildningsradion som privata
programföretag ges möjlighet att medverka.
Regeringen har för avsikt att meddela tillstånd enligt radiolagen till de
programföretag som skall delta i sändningsverksamheten och som inte redan har
sådant tillstånd (se avsnitt 7). Regeringen är därvidlag skyldig att iaktta
opartiskhet och saklighet (1 kap. 9 § regeringsformen) samt att eftersträva att
radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet (3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen). Antalet tillgängliga frekvensblock avgör hur många
programkanaler som kan finnas med. Om inte alla programföretag som är
intresserade av att delta i programverksamheten kan beredas plats kommer
regeringen att eftersträva att det finns program av olika karaktär och att både
public service-företag och privata programföretag medverkar.
För den nya verksamheten kan det vara lämpligt att Radio- och TV-verket lämnar
förslag om vilka programföretag som bör meddelas tillstånd. Det bör också vara
verket som inbjuder intresserade programföretag att medverka. Förfarandet bör
vara så öppet och överskådligt som möjligt. Sådana föreskrifter kan meddelas
genom förordning.
7 Tillståndsvillkor m.m.
Regeringens förslag: Regeringen medverkar till de
justeringar av Sveriges Radios och Utbildnings-
radions avtalsvillkor som är nödvändiga. Några
ändringar av villkoren om sändningsinnehåll m.m.
bör inte ske.
I avtal med privata programföretag tas in vill-
kor om att sändningarna skall ha en egen beteck-
ning och att meddelanden i nödsituationer skall
sändas kostnadsfritt. Bestämmelserna om opartisk-
het och saklighet bör inte gälla för de privata
programföretagen.
Det skall vara möjligt för privata programföre-
tag att sända reklam och sponsrade program på
villkor liknande dem som gäller enligt lokal-
radiolagen.
Vid brott mot radiolagen eller avtalet skall
det vara möjligt för regeringen att, efter ett
skiljeförfarande, säga upp avtalet.
Radio- och TV-verket svarar för samordning och
utvärdering av sändningsverksamheten
Skälen för regeringens förslag: Sveriges Radio och Utbildningsradion har redan
tillstånd enligt radiolagen att sända ljudradio. Regeringen avser att medverka
till sådana justeringar av avtalsvillkor som är en direkt följd av sändningarna
med den nya DAB-tekniken. Några förändringar av avtalsinnehållet i övrigt bör
däremot inte ske.
De tillstånd enligt radiolagen som meddelas till de privata programföretag som
skall delta i sändningarna bör endast avse sändningar med digitalteknik i de
aktuella områdena. I avtal mellan regeringen och programföretagen bör därför
anges villkor i fråga om t.ex. sändningsteknik och geografisk avgränsning.
Vidare bör det ställas krav på att sändningstiden verkligen utnyttjas.
Regeringen avser vidare att ställa villkor om att sändningarna skall ha en
egen beteckning och att meddelanden i nödsituationer skall sändas kostnadsfritt.
De privata programföretag som så önskar kan göra en programförklaring, som i så
fall lämpligen tas in i avtalet.
Något krav på att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt bör inte
gälla för privata programföretag som medverkar i sändningarna. Därför föreslås
en lagändring med innebörd att regeringen skall kunna lämna dispens från denna
regel (ny 6 a § radiolagen).
Lagrådet har ansett att den föreslagna bestämmelsen möjligen kan läsas så att
regeringen får befogenhet att meddela föreskrifter om undantag från 6 § första
stycket. Lagrådet har därför föreslagit att bestämmelsen skall utformas så att
det i den direkt anges att 6 § första stycket inte skall gälla programföretag
vars tillstånd endast avser rätt att bedriva digitala ljudradiosändningar med
möjlighet för regeringen att i avtal med programföretaget bestämma annat.
Regeringen anser att det inte kan föreligga någon tveksamhet om regleringens
innebörd eftersom det däri klart anges att regeringen endast får besluta att 6 §
första stycket inte skall gälla, dvs. det är fråga om en sedvanlig
dispensmöjlighet. Införande av en möjlighet för regeringen att meddela
föreskrifter har aldrig varit aktuellt. Som redovisats är avsikten att den nu
gällande regeln om opartiskhet och saklighet skall gälla för Sveriges Radio och
Utbildningsradion medan däremot privata programföretag ej avses omfattas av
regeln. Dispensregeln kan därför utformas på det sätt Lagrådet föreslagit.
Privata programföretag bör ha rätt att sända reklam och sponsrade program på
villkor liknande dem som gäller för den privata lokalradion. Sådana bestämmelser
bör tas in i avtalen.
Regeringen har rätt att ställa sådana villkor eftersom den i radiolagen
bemyndigas att träffa avtal med programföretaget om skyldighet att "inte sända
reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller
delvis" m.m. (7 § andra stycket). Av förarbetena framgår att formuleringen inte
betyder att en avtalsbestämmelse måste ta i anspråk hela det utrymme som lämnas
av lagens bemyndigande (prop. 1990/91:149 s. 220). Detta betyder att om
regeringen har rätt att förbjuda reklam så har den även rätt att ställa villkor
för sändning av reklam. Ett sändningsvillkor är nämligen mindre ingripande än
ett sändningsförbud. Regeringens bemyndigande gäller dock endast under
förutsättning av att reklamsändningarna inte redan är lagreglerade. Radiolagen
innehåller inte några bestämmelser om reklam och sponsring i ljudradion. Detta
innebär att regeringen med stöd av bemyndigandet kan ställa villkor för sådana
program.
Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet samt förbud mot gynnande av
kommersiella intressen gäller för närvarande inte för det som sänds under
annonstid i televisionen. En lagändring föreslås enligt vilken dessa krav inte
heller skall gälla under annonstid i ljudradion (6 § fjärde stycket). En
definition av annonstid i ljudradion bör då tas in i radiolagen (1 §).
Av 17 a § radiolagen följer att Granskningsnämnden för radio och TV vid brott
mot reklamvillkoren kan vitesförelägga programföretaget att följa bestämmelsen.
Avtalen med de privata programföretagen bör medge att dessa sägs upp efter ett
skiljeförfarande vid brott mot radiolagen eller avtalen. Ett avtal bör också
kunna sägas upp om det inte förekommer sändningar under viss tid.
Avtalen med de privata programföretagen bör gälla längst till utgången av år
2000. Avtalen bör innehålla en bestämmelse enligt vilken avtalen förlängs
automatiskt under en viss tid om inte regeringen en viss tid före avtalstidens
slut har meddelat att avtalen skall upphöra att gälla.
För Sveriges Radio och Utbildningsradion bör tiden för rätten att sända
digital ljudradio följa företagens sändningstillstånd i övrigt.
Regeringen avser att uppdra åt Radio- och TV-verket att samordna och utvärdera
sändningsverksamheten. Uppgiften bör innefatta planering av i vilka områden
sändningar skall äga rum och att, som tidigare nämnts, inbjuda programföretag
att medverka i verksamheten. Verket bör vidare lämna förslag till regeringen om
vilka programföretag som enligt dess uppfattning skall delta.
Vid planeringen av sändningsområden måste Radio- och TV-verket givetvis ha ett
nära samarbete med Post- och telestyrelsen, som när regeringens beslut
föreligger skall pröva frågan om tillstånd att använda de radiosändare som
behövs för försöksverksamheten.
Det är först när sändningarna har pågått några år som det kan bedömas hur
allmänheten använder den nya tekniken. Därför bör utvärderingen av verksamheten
planeras på sådant sätt att Radio- och TV-verket kan avge en första rapport till
regeringen när sändningarna har pågått i ungefär två år. Rapporten bör ge
statsmakterna underlag för att besluta om eventuella ändringar av villkoren för
verksamheten.
Som en naturlig del i uppgiften att samordna och utvärdera
sändningsverksamheten bör Radio- och TV-verket hålla fortlöpande kontakt med
olika intresserade grupper i Sverige och utomlands.
Regeringen har inte grund för någon annan bedömning än att
sändningsverksamheten kommer att kunna finansieras av de medverkande företagen
utan att staten anslår några särskilda medel.
8 Ikraftträdande
Regeringen anser att digitala ljudradiosändningar bör komma igång så snart som
möjligt. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juli 1995.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)[3]
dels att 1 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §[4]
I denna lag förstås med
radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av
elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka
utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av
allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars
medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt
intresse att lyssna på eller se sändningen,
trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av
elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning
(trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av
annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid,
väderlek, nyheter eller dylikt,
reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning
av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,
annonstid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleds och avslutas
av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den
angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,
annonstid i ljudradion:
sändningstid i ljudradion
som inleds och avslutas
av en särskild signatur
som markerar att den som
sänder under den angivna
tiden i huvudsak gör
detta på uppdrag av andra,
programtjänst: ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds
under en gemensam beteckning.
**Fotnot**
[3]Lagen omtryckt 1991:1066.
[4]Senaste lydelse 1992:1357.
6 §[3]
Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § skall utövas opartiskt
och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och
informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.
Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på
ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt
eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets
grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet.
Föreskrifterna i första Föreskrifterna i första
och andra styckena gäller och andra styckena gäller
inte vad som sänds under inte vad som sänds under
annonstid i televisionen annonstid i ljudradion
eller annonser och eller televisionens eller
liknande meddelanden i annonser och liknande
sökbar text-TV. meddelanden i sökbar
text-TV.
6 a §
Regeringen får besluta
att 6 § första stycket
inte skall gälla program-
företag vars tillstånd
endast avser rätt att
bedriva digitala ljud-
radiosändningar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[3]Senaste lydelse 1991:2028.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1995-03-24
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam
Enligt en lagrådsremiss den 23 mars 1995 (Kulturdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i
radiolagen (1966:755).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Monica
Bengtsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
6 a §
Den föreslagna utformningen av 6 a § kan möjligen läsas så att regeringen får
befogenhet att meddela föreskrifter om undantag från 6 § första stycket. För att
undvika tveksamhet om regleringens innebörd och dess förhållande till
yttrandefrihetgrundlagen bör bestämmelsen enligt Lagrådets mening lämpligen
utformas så att däri direkt anges att 6 § första stycket inte skall gälla
programföretag vars tillstånd endast avser rätt att bedriva digitala
ljudradiosändningar med möjlighet för regeringen att i avtal med
programföretaget bestämma annat.
Med dess utgångspunkter kan paragrafen förslagsvis få följande lydelse:
"6 a §
Vad som föreskrivs i 6 a § första stycket gäller inte programföretag vars
tillstånd endast avser rätt att bedriva digitala ljudradiosändningar, om inte
annat bestäms i avtal mellan regeringen och programföretaget."
Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995.
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallen, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar proposition 1994/95:170 Digitala ljudradiosändningar.