Post 6742 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:174 ·
Vissa betygsfrågor m.m.
Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
Dokument: Prop. 174
Regeringens proposition
1994/95:174
Vissa betygsfrågor m.m.
Prop.
1994/95:174
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Ylva Johansson
(Utbildningsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen tar regeringen upp vissa frågor om begränsning av rätten att
genomgå prövning för att höja betyg under pågående gymnasieskolstudier samt om
avgift för prövning.
Svenska som andraspråk skall enligt propositionen betraktas som ett eget ämne i
alla skolformer. I de frivilliga skolformerna skall det vara ett kärnämne som
alternativ till ämnet svenska.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3
2 Lagtext.................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i
skollagen (1985:1100)................ 5
3 Ärendet och dess beredning............... 8
3.1 Komplettering av betyg............... 8
3.2 Svenska som andraspråk............... 8
4 Komplettering av betyg................... 8
5 Begreppen studieförberedande och yrkesförberedande 12
6 Svenska som andraspråk................... 13
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 15
Rättsdatablad................................. 16
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till
-lag om ändring i skollagen (1985:1100),
-lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i skollagen (1985:1100),
2. godkänner det som regeringen förordar om att svenska som andraspråk skall
vara ett eget ämne (avsnitt 6).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 19 § skollagen (1985:1100)[1] skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
19 §[2]
Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som myndighet som regeringen
regeringen bestämmer får bestämmer får meddela
meddela föreskrifter om föreskrifter om vad som
vad som krävs för att krävs för att få påbörja en
flytta till högre årskurskurs och om begränsningar
och om begränsningar i i rätten att gå om en
rätten att gå om kurs.
årskurser.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1991:1111.
[2] Senaste lydelse 1992:232.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i skollagen
(1985:1100)
Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till lagen (1995:000) om ändring i skollagen
(1985:1100)[3] skall ha följande lydelse.
**Fotnot**
[3] Lagen omtryckt 1991:1111.
Nuvarande lydelse Bilaga 2[4]
Minsta garanterade undervisningstid i timmar om 60 minuter för gymnasieskolans
treåriga nationella program för ämnen och totalt
Estetiskt Naturveten- Samhällsvetenskaps- Övriga
program skapsprogram program program
Natur- Teknisk Ekono- Huma- Sam-
veten- gren misk nistisk hällsve-
skaplig gren gren tenskap-
gren lig gren
Ämnen:
Svenska 200 200 200 200 200 200 200
Engelska 150 150 150 150 150 150 110
Samhällskunskap90 90 90 90 90 300 90
Religionskunskap30 30 30 60 60 60 30
Matematik 150 300/240 300/240 200 150 200 110
Naturkunskap 30 30 30 100 100 100 30
Idrott och hälsa 80130 80 130 130 130 80
Estetisk verksamhet 30 30 30 30 30 30 30
Historia 80 80 80 80 190 190
Filosofi 40/0 40/0 40 40
Psykologi 0/40 0/40 40 40
Geografi 50 140
Språk 2 190 190 190 190 190
Språk 3 0/190 190
Latin med allmän
språkkunskap/språk 4 240/190
Fördjupning i humaniora
eller samhällsvetenskap 60/110 60
Fysik 220 220
Kemi 180 140
Biologi 110 50
Estetiska ämnen990
Ekonomiska ämnen 510/320
Miljökunskap 0/60 0/60
Tekniska ämnen 60 270
Yrkesämnen 1370
Individuella val190 190 190 190 190 190 190
Lokalt tillägg/ämnes-
anknuten praktik110 100 80 110 80 110 110
Summa under-
visningstid 2130 2130 2130 2130 2130 2130 2350
Specialarbete 20 20 20 20 20 20 20
Totalt 2150 2150 2150 2150 2150 2150 2370
Alternativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.
**Fotnot**
[4] Lydelse enligt prop. 1994/95:100 bil. 9.
Föreslagen lydelse Bilaga 2
Minsta garanterade undervisningstid i timmar om 60 minuter för gymnasieskolans
treåriga nationella program för ämnen och totalt
Estetiskt Naturveten- Samhällsvetenskaps- Övriga
program skapsprogram program program
Natur-Teknisk Ekono- Huma- Sam-
veten-gren misk nistisk hällsve-
skaplig gren gren tenskap-
Ämnen: gren lig gren
Svenska/Svenska
som andraspråk 200 200 200 200 200 200 200
Engelska 150 150 150 150 150 150 110
Samhällskunskap 90 90 90 90 90 300 90
Religionskunskap30 30 30 60 60 60 30
Matematik 150 300/240 300/240 200 150 200 110
Naturkunskap 30 30 30 100 100 100 30
Idrott och hälsa80 130 80 130 130 130 80
Estetisk
verksamhet 30 30 30 30 30 30 30
Historia 80 80 80 80 190 190
Filosofi 40/0 40/0 40 40
Psykologi 0/40 0/40 40 40
Geografi 50 140
Språk 2 190 190 190 190 190
Språk 3 0/190 190
Latin med allmän
språkkunskap/språk 4 240/190
Fördjupning i humaniora
eller samhällsvetenskap 60/110 60
Fysik 220 220
Kemi 180 140
Biologi 110 50
Estetiska ämnen 990
Ekonomiska ämnen 510/320
Miljökunskap 0/60 0/60
Tekniska ämnen 60 270
Yrkesämnen 1370
Individuella val190 190 190 190 190 190 190
Lokalt tillägg/ämnes-
anknuten praktik 110 100 80 110 80 110 110
Summa under-
visningstid 2130 2130 2130 2130 2130 2130 2350
Specialarbete 20 20 20 20 20 20 20
Totalt 2150 2150 2150 2150 2150 2150 2370
Alternativstreck innebär val mellan alternativ inom gren av program.
3 Ärendet och dess beredning
3.1 Komplettering av betyg
Enligt riksdagens beslut infördes ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem i
gymnasial utbildning den 1 juli 1994 (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2,
rskr. 1993/94:93). I propositionen redovisade regeringen sin avsikt att införa
möjlighet till konkurrenskomplettering av betyg. Så skedde genom
förordningsändringar som trädde i kraft den 1 juli 1994. Eftersom förändringarna
har lett till vissa icke önskvärda konsekvenser, bör möjligheterna till sådan
komplettering begränsas.
Frågan om komplettering av betyg berördes även i propositionen om en ny
läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan
och den obligatoriska särskolan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr.
1993/94:82). Riksdagen hade därvid ingen invändning mot den dåvarande
regeringens bedömning att slutbetyg från det obligatoriska skolväsendet får
kompletteras och därmed förbättras. Någon ändring i rätten att komplettera och
förbättra ett grundskolebetyg är inte aktuell.
3.2 Svenska som andraspråk
I propositionen om en ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan,
sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan (prop. 1992/93:220)
gjorde den förutvarande regeringen bedömningen att undervisningen i svenska som
andraspråk inte borde ha en egen kursplan. Riksdagen beslöt att undervisningen i
svenska som andraspråk i stället skulle integreras och markeras i den reguljära
kursplanen i svenska (bet. 1993/94:UbU1, rskr.1993/94:82). Med anledning av
riksdagens beslut utfärdades inte heller kursplaner i svenska som andraspråk,
när nya kursplaner infördes för de frivilliga skolformerna.
I inledningen till avsnittet Skolväsendet i budgetpropositionen 1995 tog vi upp
frågan om invandrarelevernas kunskaper i svenska m.m. (prop. 1994/95:100 bil. 9
s. 27 f). Där framhålls att svenska som andraspråk måste ses som ett eget ämne.
En ny kursplan i svenska som andraspråk för grundläggande vuxenutbildning
fastställdes av regeringen den 9 februari 1995. Det skall nämnas att Statens
skolverk har fått i uppdrag att under våren 1995 utarbeta kursplaner för övriga
skolformer så att undervisning kan ske efter nya kursplaner redan under hösten
1995, om riksdagen bifaller regeringens förslag i det följande.
4 Komplettering av betyg
Regeringens bedömning: Möjligheterna för elever att
under studietiden i gymnasieskolan genom prövning
höja ett minst godkänt betyg bör avskaffas. Den bör
finnas kvar för de elever som slutfört sin
utbildning i gymnasieskolan.
Några skäl att förändra grundskoleelevers rätt till
prövning finns inte.
Regeringens förslag: Bemyndigandet i 5 kap. 19 §
skollagen (1985:1100) om rätten att meddela
föreskrifter om vad som krävs för att flytta till
högre årskurs och begränsningar i rätten att gå om
årskurser ändras så att bemyndigandet avser vad som
krävs för att få påbörja kurser och rätten att gå om
kurser.
Skälen för regeringens bedömning och förslag:
Bakgrund
Övergången till en mål- och resultatstyrd skola har bekräftats genom nya
läroplaner, nya kursplaner och nya betygssystem. Samtidigt har gymnasieskolan
reformerats. I den nya gymnasieskolan är ämnen och ämnesblock indelade i
påbyggbara kurser. Betyg sätts på varje kurs och relateras till kraven i
kursplanen. Till varje kursplan har fogats betygskriterier. Betyg sätts efter en
fyragradig skala, Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. I
slutbetyget redovisas betygen på samtliga kurser. Den tidigare formen av
terminsbetyg har avskaffats.
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har till uppgift att bl.a. bedöma
behovet av justeringar och förtydliganden i betygssystemet för de frivilliga
skolformerna. I arbetsgruppen ingår också företrädare för Skolverket och Verket
för högskoleservice. Arbetsgruppen har bl.a. haft en överläggning kring
betygsfrågor med ett antal skolledare inom gymnasieskolan och komvux.
Arbetsgruppen har också fortlöpande kontakt med utredningen om uppföljning av
1993 års universitets- och högskolereform, som bl.a. har i uppdrag att lägga
fram förslag till förändringar i högskoleförordningens regler om tillträde till
grundläggande högskoleutbildning.
Diskussionerna i skolorna om de nya kursplanerna med sina målskrivningar, det
nya betygssystemet och betygskriterierna har på många håll startat en pedagogisk
förnyelse, som regeringen finner mycket lovande.
Införandet av ett nytt betygssystem i gymnasial utbildning ger dock
inledningsvis upphov till ett antal problem. Flertalet avser det betygssystem
som gäller för de elever som nu går det andra och det tredje året av
gymnasieskolans program. Dessa problem är således av övergångskaraktär.
Några problem av principiell karaktär finns dock. Exempel på sådana är frånvaro
av definition på fullständigt slutbetyg och betygsättning då betygsunderlag
saknas (tidigare kryssbetyg). Regeringen har för avsikt att reglera dessa frågor
genom förordningsändringar.
Komplettering av betyg
I gymnasial utbildning sätts vanligen betyg på kurs efter det att eleven
slutfört den aktuella kursen. Det är emellertid också möjligt att få betyg på
kurs genom prövning. Elever har redan tidigare haft rätt att pröva för ett nytt
betyg. Det har däremot inte varit tillåtet att få det höjda betyget infört i
avgångsbetyget eller slutbetyget. Det höjda betyget fick dock användas då detta
fordrades för att eleven skulle uppfylla kraven för behörighet till högre
studier.
I samband med beslutet om att ersätta det relativa betygssystemet med ett mål-
och kunskapsrelaterat betygssystem aktualiserades frågan om
konkurrenskomplettering av betyg. Frågan redovisades för riksdagen i
propositionen (prop. 1992/93:250) om en ny läroplan och ett nytt betygssystem
för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Som den dåvarande
regeringen anförde är betyget i ett kunskapsrelaterat system ett "kvitto" på
vissa definierade kunskaper. Därför borde den verkliga nivån på kunskaperna
dokumenteras i slutbetyget. Regeringen anmälde sin avsikt att slopa de dåvarande
begränsningarna i rätten att beakta kompletterade betyg när slutbetyget
utfärdas. Så skedde också genom förordningsändringar, som trädde i kraft den 1
juli 1994.
Vi anser det vara en demokratisk rättighet att man skall kunna reparera
tidigare mindre goda resultat från skolan, att man genom förnyade studier skall
kunna vidga och fördjupa sitt kunnande och också få bevis för sina aktuella
kunskaper. Skolsystemet skall således konstrueras så att återvändsgränder
undviks. Det är därför angeläget att behålla möjligheterna att höja betyg som
man fått i tidigare studier.
De nyligen införda möjligheterna för gymnasieelever att höja betyg under tiden
de går i gymnasieskolan har dock lett till vissa problem. Dessa möjligheter bör
därför begränsas under den tid de är elever i gymnasieskolan.
Det är i dag möjligt att pröva för högre betyg hur många gånger som helst under
gymnasietiden. Det är också i dag fullt möjligt för en elev att efter fullföljda
studier i en högre kurs utan större svårigheter tentera upp betyget i en lägre
kurs i samma ämne. Det finns tendenser till att detta har satts i system i vissa
skolor. Betygssystemet kommer därmed att urholkas. Kommunerna tar visserligen ut
en avgift för prövningen, men denna utgör inget hinder för elever som har råd
att betala den. Betygssystemets ändamålsenlighet kan därmed ifrågasättas.
Det finns också pedagogiska nackdelar med upprepade prövningar under
studietiden. Elevernas studier i andra kurser riskerar att bli lidande och den
naturliga rytmen i studierna störd.
En helt annan fråga är fallet med elever som inte har blivit godkända på en
kurs. Dessa måste självfallet även i fortsättningen få möjlighet att redan under
gymnasietiden genom prövning eller genom förnyad genomgång av kursen kunna få
ett minst godkänt betyg.
Regeringen har således för avsikt att göra sådana ändringar av bestämmelserna
att det för elever som fått minst betyget Godkänd på en kurs blir tillåtet att
pröva för högre betyg endast efter slutförd gymnasieutbildning, dvs. sedan
slutbetyg utfärdats.
Några ändringar i rätten att pröva för elever som går i grundskolan eller
komvux är inte aktuella.
I dag får enligt 5 kap. 19 § skollagen (1985:1100) regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vad som krävs för att
flytta till högre årskurs och om begränsningar i rätten att gå om årskurser.
Denna bestämmelse bör ändras så att den bättre stämmer med indelningen i kurser
i den nya gymnasieskolan. I stället för flyttning till högre årskurs föreslår
regeringen att det talas om rätt att påbörja kurs samt rätten att gå om kurs.
Med stöd av detta bemyndigande avser regeringen att ge eleverna rätt att gå om
kurs en gång, om de inte fått minst betyget Godkänd på kursen. Därefter bör som
i dag rektorn kunna medge att eleven går om kursen ytterligare en gång, om det
finns särskilda skäl. Om en elev har mycket stor andel underkända kurser, bör
rektor på begäran av eleven kunna medge denne rätt att gå om ett helt år. Denna
repetition bör i normalfallet inte omfatta redan godkända kurser men skulle, om
det finns särskilda skäl, kunna göra det. Denna bedömning bör göras av rektor.
Avgift för prövning
Som framgått finner vi det vara en demokratisk rättighet att man skall kunna
reparera sina bristande kunskaper från skolan och därför kunna genomgå prövning
för att få möjlighet att höja ett betyg. En viktig förutsättning för att alla
skall kunna utnyttja denna möjlighet är att inte avgiften blir ett hinder.
Regeringen överväger att begränsa rätten att avgiftsbelägga prövningar.
Huvudmannen för en utbildning får för närvarande ta ut en avgift av den som vill
gå igenom en prövning. Sådan avgift skall vara skälig.
För grundskolan överväger regeringen att begränsa rätten för huvudmannen att ta
ut avgift för prövning av elever som inte uppnått kursplanens mål för det nionde
skolåret. Dessa elever skall ha rätt att utan avgift genomgå prövning i det
aktuella ämnet. Riksdagen har i samband med beslut om betyg i det obligatoriska
skolväsendet (prop. 1994/95:85, bet. 1994/95: UbU6, rskr. 1994/95:136) givit
regeringen ett tillkännagivande med denna innebörd.
Elev i gymnasieskolan som inte blivit godkänd på en kurs bör likaledes få rätt
till avgiftsfri prövning.
Regeringen överväger även åtgärder för att göra möjligheterna att delta i
prövningar mer ekonomiskt jämlika, t.ex. genom att maximera avgiftens storlek. I
samband därmed kommer vi också att överväga hur kommunerna skall få begränsa
antalet prövningstillfällen.
5 Begreppen studieförberedande och yrkesförberedande
Regeringens bedömning: Benämningarna
studieförberedande och yrkesförberedande bör inte
längre användas.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om de båda benämningarnas relevans har
aktualiserats genom uppdraget att lägga förslag om förändringar i
högskoleförordningens regler om tillträde till grundläggande högskoleutbildning.
Detta uppdrag har getts till den särskilde utredaren som har till uppgift att
följa 1993 års universitets- och högskolereform. Benämningarna
studieförberedande och yrkesförberedande används för närvarande ofta för att
karakterisera de olika nationella programmen i gymnasieskolan. Detta är en
kvarleva från det gamla linjegymnasiet och stämmer inte med den nya
gymnasieskolan, där samtliga program innehåller både studieförberedande och
yrkesförberedande inslag.
Gymnasieskolan skall förbereda för ett arbetsliv, där de traditionella
gränserna mellan arbetare och tjänstemän, mellan teori och praktik och mellan
olika sektorer håller på att suddas ut. Gymnasieskolan skall också förbereda för
högre studier med högst skiftande krav på förkunskaper. Detta återspeglas i
organisationen av gymnasieskolan, där teoretiska och praktiska inslag blandas,
där både studieförberedande och yrkesförberedande inslag förekommer inom
samtliga nationella program. Det är inte längre ändamålsenligt att karakterisera
ett bestämt program som antingen studieförberedande eller yrkesförberedande.
Samtliga nationella och specialutformade program innehåller en kärna av
studieförberedande ämnen. Detta innebär att alla nationella och specialutformade
program ger allmän behörighet för högskolestudier. I den meningen är alla
nationella och specialutformade program studieförberedande. Detta betyder dock
inte att alla program ger lika möjligheter vid antagning till högskolan. Det är
t.ex. uppenbart att elever som har gått naturvetenskapligt eller
samhällsvetenskapligt program i realiteten har fler högskoleutbildningar att
välja mellan.
Det finns också i den nya gymnasieskolan med dess kursutformade organisation
stora möjligheter - både för enskilda elever och för kommuner - att kombinera
olika delar av nationella program till ett s.k. specialutformat program. I
gymnasieskolans flexibilitet ligger också möjligheten att efter avslutad
utbildning komplettera och bygga på sin utbildning, både med studieförberedande
och yrkesförberedande inslag.
Det är angeläget att man inte genom missvisande benämningar på gymnasieskolans
program snävar in rekryteringsunderlaget till högre studier och försvårar
rekryteringen till högskolan för stora grupper av elever.
Regeringen kommer därför att ta bort de missvisande begreppen
studieförberedande och yrkesförberedande ur gymnasieförordningen (1992:394).
6 Svenska som andraspråk
Regeringens förslag: Svenska som andraspråk skall
betraktas som ett eget ämne i alla skolformer.
Timplanen för gymnasieskolan skall ändras så att
svenska som andraspråk utgör ett kärnämne och ett
alternativ till kärnämnet svenska.
Skälen för regeringens förslag: Invandrareleverna på alla stadier och nivåer,
både barn, ungdomar och vuxenstuderande, är en tillgång i vårt skolväsende. De
bidrar bl.a. till att skolan blir en mötesplats, där förmågan att leva med
kulturell mångfald kan utvecklas och stärkas. Människor med annan språklig och
kulturell bakgrund berikar vårt samhälle genom att föra med sig kunskaper och
erfarenheter som vi bör ta till vara. Men det finns problem som hänger samman
med invandrarnas språkliga handikapp i utbildningen, inte minst det tydliga
samband mellan studieresultat och språkfärdighet i svenska som redovisas i en
rad undersökningar.
Undervisning i svenska som andraspråk förekommer i alla skolformer för de
elever som behöver det. Ändå kommer det signaler om att språkfärdighetsnivån hos
många barn och ungdomar i invandrartäta områden är oroväckande låg och tenderar
att sjunka. Vi nås också av informationen att många vuxna invandrare, som ibland
kan ha varit länge i Sverige, har alltför dålig språkfärdighet i svenska för att
behålla fotfästet eller ens komma in på arbetsmarknaden. Det blir särskilt
märkbart under en lågkonjunktur. Det är därför väsentligt att kraftfulla
insatser görs vad gäller svenskundervisningen.
Mot bakgrund av den skisserade situationen vad gäller bristfälliga
språkfärdigheter i svenska bland invandrarelever är det betydelsefullt att se
svenska som andraspråk som ett eget ämne. Att läsa svenska när man har ett annat
modersmål är något helt annat än att läsa modersmålssvenska. Genom en egen
kursplan i ämnet ökar lärarnas förutsättningar att ge en undervisning i svenska
som är direkt anpassad efter elevernas behov. Därmed ökar också elevernas
möjligheter att uppnå en god språkfärdighet i svenska. Lärarna får det stöd som
en kursplan ger för att erbjuda en likvärdig undervisning i svenska som
andraspråk, oavsett var i landet undervisningen bedrivs.
Ämnet bör alltså få en egen kursplan för respektive skolform med en tydlig
beskrivning av ämnets syfte, karaktär och struktur samt mål. Kursplanens krav
bör särskilt inriktas på att eleverna skall uppnå en god kommunikationsförmåga
samt en begreppsbildning och en djupförståelse, som ger dem goda möjligheter att
fortsätta sina studier på efterföljande nivå.
I grundskolan och övriga skolformer inom det obligatoriska skolväsendet kommer
svenska som andraspråk, i och med att det får en nationellt fastställd kursplan,
att vara ett ämne med samma status som övriga ämnen i grundskolan. De nationella
målen för varje ämne i grundskolan finns fastlagda i kursplanerna, som utgör det
främsta instrumentet för den statliga styrningen av undervisningens inriktning i
grundskolan.
Den nya grundskoleförordningen (1994:1194, ändrad 1995:207) definierar ämne som
"ämne för vilket regeringen fastställt en kursplan". Skyldigheten att anordna
undervisning i svenska som andraspråk föreskrivs i 5 kap. 12 - 13 §§. Där
föreskrivs att undervisning i svenska som andraspråk anordnas inom ramen för
undervisning i svenska eller som språkval. Enligt 7 kap. grundskoleförordningen
skall betyg ges i grundskolans ämnen. I och med fastställandet av en kursplan
kommer alltså svenska som andraspråk att behandlas på samma sätt som övriga
ämnen i grundskolan.
För de frivilliga skolformerna bör svenska som andraspråk vara ett kärnämne.
Ämnet svenska som andraspråk bör utgöra ett alternativ till ämnet svenska för
elever som har ett annat förstaspråk än svenska och som ännu inte har nått så
långt i sin språkfärdighet i svenska att de obehindrat kan följa undervisningen
i ämnet svenska. De elever som under studietidens gång uppnår god språkfärdighet
i svenska bör liksom hittills kunna gå över till ämnet svenska. Avsikten är att
göra det möjligt för de elever i gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning
som har betyg från kurser i både svenska och svenska som andraspråk, att
tillgodoräkna sig betyg och gymnasiepoäng i båda ämnena.
De ämnen som ingår i de frivilliga skolformerna framgår i regel av respektive
timplan. Dessa bör därför kompletteras med ämnet svenska som andraspråk.
Ämnet svenska som andraspråk har redan återinförts som kärnämne i timplanerna
för grundläggande vuxenutbildning och för den del av särvux som motsvarar
grundsärskolan. Regeringens beslut därom fattades mot bakgrund av bedömningen i
propositionen om en ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan,
komvux, gymnasiesärskolan och särvux (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2,
rskr. 1993/94:93), där den dåvarande regeringen redovisade att timplanerna
skulle vara oförändrade.
Timplanen för gymnasieskolan är fastställd av riksdagen och finns i bilaga 2
till skollagen. Vi föreslår att ämnet svenska som andraspråk införs i timplanen
för gymnasieskolan som ett alternativ till ämnet svenska. Beträffande övriga
timplaner för frivilliga skolformer ankommer det på regeringen att göra de
ändringar som behövs.
Den föreslagna ändringen i skollagen bör träda i kraft den 1 juli 1995.
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:174 Vissa betygsfrågor m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp-bakomliggande EG-
häver eller regler
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändring i 5 kap. 19 §
skollagen
(1985:1100)