Post 6723 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:191 ·
Partsställningen i mål enligt yrkestrafiklagen
Ansvarig myndighet: Kommunikationsdepartementet
Dokument: Prop. 191
Regeringens proposition
1994/95:191
Partsställningen i mål enligt yrkestrafiklagen
Prop.
1994/95:191
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1995
Ingvar Carlsson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det allmänna får ställning som part och därmed får
rätt att överklaga domstols avgörande i mål om trafiktillstånd och särskild
förarlegitimation för taxi enligt yrkestrafiklagen. Enligt förslaget skall det
allmännas talan föras av länsstyrelsen respektive Vägverket. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3
2 Förslag till lag om ändring i yrkes-
trafiklagen (1988:263)................... 4
3 Ärendet och dess beredning............... 4
4 Gällande ordning......................... 6
4.1 Allmänt om yrkesmässig trafik........ 6
4.2 Trafiktillstånd och särskild förar-
legitimation......................... 6
4.3 Återkallelse av tillstånd............ 7
4.4 Dispens.............................. 8
4.5 Överklagande......................... 8
4.6 Något om reglerna på körkortsområdet. 8
5 Myndighetsorganisationen på yrkestrafik-
området.................................. 9
5.1 Vägverket............................ 9
5.2 Länsstyrelserna...................... 10
6 Överväganden och förslag................. 10
7 Kostnadsaspekter......................... 12
8 Ikraftträdande m.m....................... 13
9 Författningskommentar.................... 13
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian........ 14
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.............. 15
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna... 16
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.......... 17
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................... 18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 30 mars 1995.............................. 19
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263).
2 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs att det i yrkestrafiklagen (1988:263) skall införas en ny
paragraf, 23 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 a §
Länsstyrelsen för det
allmännas talan hos allmän
förvaltningsdomstol i mål
enligt denna lag. Väg-
verket för dock denna
talan i mål om
återkallelse av tillstånd
till linjetrafik som
berör flera län.
Länsstyrelsen och
Vägverket får föra talan
även till förmån för den
enskilda parten.
Om länsstyrelsen eller
Vägverket överklagar en
allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall
överklagandet ha kommit
in inom tre veckor från
den dag då beslutet
meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i de fall till-
ståndsmyndighetens beslut eller en länsstyrelses beslut rörande förarlegi-
timation meddelats efter utgången av juni 1995.
3 Ärendet och dess beredning
Genom prop. 1993/94:133 inleddes reformeringen av instansordningen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna (bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). Förslagen
byggde på Domstolsutredningens betänkande Domstolarna inför 2000-talet - Arbets-
uppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106). Den inledande etappen innebar att
länsrätterna gavs en allmän behörighet att pröva mål som första domstolsinstans
i stället för kammarrätterna. I samma lagstiftningsärende beslutades bl.a. också
om generella regler om prövningstillstånd i kammarrätt enligt förvaltnings-
processlagen (1971:291). Författningsändringarna i denna del grundade sig på
förslag som lagts fram i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria. Den
andra etappen av instansordningsreformen behandlade en stor del av
Domstolsutredningens övriga förslag såvitt gäller instansordningen inom de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Författningsändringarna innebär att ytterliga-
re ett stort antal måltyper flyttas ner från kammarrätt till länsrätt. Änd-
ringarna träder i kraft den 1 april 1995 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6,
rskr. 1994/95:165).
Domstolsutredningen tog även upp frågan om beslutsmyndighetens möjlighet att
för vissa målgrupper inom förvaltningsrättens område inträda som part i
domstolsprocessen vid överklagande. Utredningen uttalade sig för en sådan
ordning. Övervägandena har inte lett till någon allmän författningsreglering.
Inom Justitiedepartementet pågår emellertid arbete med en generell reglering av
förvaltningsmyndigheters partsställning och rätt att överklaga domstols beslut.
Trafikutskottet har i sitt betänkande 1993/94:TU29 uttalat att den ordning för
överklagande av körkortsärenden som framkommer vid beredningen av Domstolsutred-
ningens förslag bör kunna vara vägledande för ordningen för överklagande i
yrkestrafikärenden. Utskottet avstod från att ta något initiativ med hänvisning
till den vidare beredningen av Domstolsutredningens förslag.
Frågan om partsställningen i yrkestrafikmål har uppmärksammats i skilda
sammanhang under senare tid. Frågan fick delvis förnyad aktualitet genom
införandet av bestämmelser om vandelsprövning för särskild taxiförarlegitimation
vilka trädde i kraft den 1 januari 1995.
Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 chefen för Kommunikationsdeparte-
mentet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över yrkestrafik-
lagstiftningen (dir. 1994:109). Utredningen, som antog namnet 1995 års
yrkestrafikutredning, fick i uppdrag att se över yrkestrafiklagstiftningen och
övrig författningsreglering för yrkestrafiken och utarbeta förslag till en ny
sammanhållen författningsstruktur på detta område. I direktiven angavs att
utredningen särskilt borde överväga om det för prövningen av bl.a. yrkestrafik-
tillstånd borde införas bestämmelser motsvarande dem som gäller enligt
körkortslagstiftningen beträffande partsställningen för det allmänna och rätten
att överklaga beslutsmyndighetens beslut. Utredningen har den 26 januari 1995
lämnat en promemoria - Partsställningen i mål enligt yrkestrafiklagen.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i
bilaga 1. Utredningens lagförslag finns som bilaga 2. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Kommunikationsdepartementet (dnr K95/439).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5.
4 Gällande ordning
4.1 Allmänt om yrkesmässig trafik
De centrala bestämmelserna om yrkestrafik finns i yrkestrafiklagen, YTL,
(1988:263) och i yrkestrafikförordningen, YTF, (1988:1503). Med yrkesmässig
trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil, buss, terrängmotorfordon eller
traktortåg med förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för
transport av personer eller gods. Yrkesmässig trafik får drivas endast av den
som har trafiktillstånd. Sådant tillstånd kan meddelas antingen för
godstransporter eller för persontransporter. Ett trafiktillstånd för
persontransporter kan avse linjetrafik, taxitrafik eller beställningstrafik med
buss. För all yrkesmässig trafik gäller att trafiktillstånd får ges endast till
sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms vara lämpliga att driva
verksamheten. För att driva taxirörelse finns det krav på att passagerarna före
färd skall kunna få kännedom om den taxa som tillämpas. Krav på fordonets
utrustning finns i fordonskungörelsen (1972:595).
För taxiförare gäller sedan den 1 januari 1995 att de skall ha en särskild
förarlegitimation. Förarlegitimation utfärdas till den som med hänsyn till krav
på yrkeskunnande och laglydnad har blivit godkänd att föra fordon i taxitrafik.
Tillståndsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken är länsstyrelserna. Vägverket
är emellertid tillståndsmyndighet vid linjetrafik som berör mer än ett län.
Vägverket är också central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken.
Ett beslut av länsstyrelsen angående yrkestrafiktillstånd och särskild
förarlegitimation för taxi kan överklagas av sökanden. Beträffande
yrkestrafiktillstånd skall detta, med vissa undantag, ske hos kammarrätten,
medan allmän förvaltningsdomstol (länsrätt) prövar ett överklagat beslut rörande
taxiförarlegitimation. Fr.o.m. den 1 april 1995 överklagas enligt huvudregeln
länsstyrelsens beslut i samtliga dessa frågor till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd kommer då att krävas vid överklagande till kammarrätt. Beslut
om tillstånd till linjetrafik överklagas till Vägverket och i sista hand till
regeringen.
4.2 Trafiktillstånd och särskild förarlegitimation
Frågor om trafiktillstånd och särskild förarlegitimation för taxi prövas av
länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd. Är sökanden av
trafiktillstånd en juridisk person prövas ansökan av länsstyrelsen i det län där
företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera
län skall dock som tidigare nämnts prövas av Vägverket.
Trafiktillstånd får enligt 6 § YTL endast ges till den som med hänsyn till
yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina
skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av
betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Kravet på yrkeskunnande
skall anses uppfyllt av den som blivit godkänd vid ett av Vägverket anordnat
skriftligt prov för utövare av sådan yrkesmässig trafik inom och utom Sverige
som ansökan om trafiktillstånd avser (5 a § YTF).
Under rubriken särskilda regler för taxitrafik sägs i 14 a § YTL, att fordon i
taxitrafik får föras endast av den som har särskild förarlegitimation samt att
sådan legitimation får ges till den som innehar föreskriven körkortsbehörighet
och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att
tjänstgöra som förare i taxitrafik. I YTF finns vissa ytterligare bestämmelser
om förarlegitimation. Där sägs i 12 d § att kravet på yrkeskunnande skall anses
uppfyllt av den som blivit godkänd vid ett av Vägverket anordnat skriftligt
prov. Särskilda föreskrifter för själva prövningsförfarandet hos länsstyrelsen
saknas, varför de olika länsstyrelsernas rutiner skiljer sig något åt. Som
exempel kan nämnas att i Stockholms län gäller, att den som vill komma i fråga
för förarlegitimation får göra ansökan hos länsstyrelsen. Vid den
vandelsprövning som då sker kontrolleras sökanden mot centrala körkortsregistret
och Rikspolisstyrelsens polisregister. När sökanden har godkänts får han genomgå
ett prov i yrkeskunnande, som anordnas av Vägverket. I Göteborgs och Bohus län
och i Malmöhus län får sökanden först gå igenom provet i yrkeskunnande hos
Vägverket, varefter vandelsprövningen sker hos länsstyrelsen. I dessa fall finns
dock möjlighet för sökanden att begära en förhandsgranskning av vandeln.
4.3 Återkallelse av tillstånd
Återkallelse av trafiktillstånd regleras i 15 § YTL och 11 a § YTF.
Trafiktillståndet skall enligt bestämmelserna i YTL återkallas om det i den
yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i annan
näringsverksamhet som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga
missförhållanden eller om annars förutsättningarna för tillstånd inte längre
föreligger. I YTF preciseras återkallelsegrunderna. Där sägs, att ett tillstånd
alltid skall återkallas om en tillståndshavare, trafikansvarig eller någon annan
person som prövats enligt 6 § andra stycket YTL har dömts för allvarliga brott,
inräknat ekonomiska brott, har dömts för allvarliga eller upprepade
överträdelser av vissa angivna yrkestrafikförfattningar, på väsentligt sätt
underlåtit att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna vad avser betalning
av skatter och avgifter, eller på grund av andra omständigheter av betydelse
inte längre bedöms lämplig att driva yrkesmässig trafik. Om ett trafiktillstånd
återkallas på grund av någon av dessa omständigheter skall, enligt 11 a § andra
stycket YTF, en tid på lägst tre år och högst fem år bestämmas, under vilken den
prövade skall anses olämplig att driva yrkesmässig trafik.
Av 14 a § andra stycket YTL följer att en förarlegitimation skall återkallas,
om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig att tjänstgöra som
förare i taxitrafik eller om förutsättningarna för legitimation annars inte
längre föreligger.
Frågor om återkallelse av trafiktillstånd prövas enligt 18 § YTL av den
myndighet som meddelat tillståndet. Återkallelse av särskild förarlegitimation
för taxi prövas av den länsstyrelse som har beslutat om legitimationen (14 a §
YTL).
4.4 Dispens
Enligt de regler som gäller för såväl yrkestrafiktillstånd som taxiförarle-
gitimation kan dispens sökas vad gäller kravet på yrkeskunnande. För
yrkestrafiktillstånd gäller att den som kan styrka minst fem års praktisk
erfarenhet som trafikansvarig eller på företagsledningsnivå i ett transport-
företag kan få dispens från att avlägga föreskrivet prov hos Vägverket. Vidare
finns möjlighet att befrias från vissa delar av provet. Tillståndsmyndigheten
meddelar beslut om dispens. Även för den särskilda förarlegitimationen för
taxi finns dispensmöjlighet från det skriftliga provet som skall styrka yrkes-
kunnande. Dispens meddelas i dessa fall av Vägverket. Beslutet kan överklagas
till regeringen.
4.5 Överklagande
Fram till den 1 april 1995 gäller enligt 23 § första stycket YTL att
tillståndsmyndighetens beslut överklagas hos kammarrätten. Beslut om varning får
dock inte överklagas. Beträffande beslut i frågor om tillstånd till linjetrafik
och omprövning av sådant tillstånd sägs i andra stycket att dessa får överklagas
hos Vägverket. Vägverkets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.
Beslut i frågor om förarlegitimation för taxi och om återkallelse av sådan
legitimation överklagas enligt tredje stycket hos länsrätten.
Genom den andra etappen i instansordningsreformen ändras överklagandereglerna
fr.o.m. den 1 april 1995 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr.
1994/95:165). Ändringen innebär att de beslut av tillståndsmyndigheten som
enligt nu gällande bestämmelser överklagas hos kammarrätten i stället skall
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd alltid
krävs vid överklagande till kammarrätten.
4.6 Något om reglerna på körkortsområdet
Bestämmelserna på körkortsområdet har stor betydelse för regleringen på
yrkestrafikområdet. I körkortslagen (1977:477), KKL, återfinns de grundläggande
bestämmelserna för de behörigheter som krävs för att få föra fordon i
yrkesmässig trafik. Lagen gäller behörighet att föra motorfordon,
terrängmotorfordon, traktor och motorredskap. Behörighet att i yrkesmässig
trafik för personbefordran föra personbil, lätt lastbil eller terrängvagn
utmärks i körkort med beteckningen TAXI (1 § KKL). Behörighet D (buss) ger också
rätt att köra taxi.
Ett körkort skall återkallas under vissa förutsättningar, såsom vid
trafiknykterhetsbrott, trafikbrott, opålitlighet i nykterhetshänseende, annan
brottslighet, sjukdom m.m. (16 § KKL). Återkallelsen kan enligt 17 § KKL
begränsas till att omfatta endast en del av behörigheten. Fr.o.m. den 1 juli
1993 finns en möjlighet att återkalla behörighet D eller taxibehörighet, om
körkortshavaren gjort sig skyldig till brottslig gärning som visar att han inte
är lämplig att inneha körkort med sådan behörighet. Partiell återkallelse på
grund av brottslig handling var inte tidigare möjlig. Sedan taxinäringen
avreglerades väcktes förslag om tillskapande av en sådan ordning. Bakgrunden
till författningsändringen angavs i motiven (prop. 1992/93:189 s. 6) vara
behovet av att tillskapa en möjlighet att återkalla behörighet att köra taxi i
de fall körkortshavaren gjort sig skyldig till exempelvis narkotikabrott och
våldtäkt.
Länsstyrelsen är enligt 39 § KKL beslutsmyndighet för beviljande av
körkortstillstånd och utfärdande av traktorkort samt de andra frågor om körkort
som regeringen föreskriver. Fr.o.m. den 1 oktober 1994 är det också
länsstyrelsen som prövar frågor om återkallelse. Denna prövning gjordes tidigare
av länsrätten. Länsstyrelsens beslut om körkortsingripande överprövas fr.o.m.
den 1 oktober 1994 av allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten. Andra körkortsärenden överklagas för närvarande
till kammarrätten. Fr.o.m. den 1 april 1995 överklagas samtliga beslut i
körkortsärenden enligt KKL till allmän förvaltningsdomstol.
För körkortsmål har sedan länge gällt ett tvåpartsförhållande vid överklagande
av länsstyrelsens respektive länsrättens beslut till kammarrätten. Det allmännas
talan fördes i dessa ärenden av allmänt ombud. I samband med överflyttningen av
vissa körkortsmål från länsrätt till länsstyrelse som första beslutsinstans togs
funktionen med allmänt ombud i körkortsmål bort. Fr.o.m. den 1 oktober 1994
skall det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol i körkortsmål istället
föras av länsstyrelsen.
5 Myndighetsorganisationen på yrkestrafikområdet
5.1 Vägverket
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning och
säkerhet i trafiken. Till verkets ansvarsområde hör bl.a. bil- och
körkortsregistreringen, frågor om körkort, förarutbildning och förarprov samt
frågor om yrkestrafik. Som tidigare nämnts är Vägverket numera också central
tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken. Trafikregistret, som
administreras av Vägverket och är förlagt till Örebro, svarar för yrkestrafik-,
bil- och körkortsregistren. Yrkestrafikregistret innehåller uppgifter om
tillståndshavare och trafikansvarig samt uppgifter om tillstånd till yrkesmässig
trafik, tillstånd till transportförmedling och tillstånd till
uthyrningsverksamhet.
5.2 Länsstyrelserna
Länsstyrelserna har rätt att själva utforma sin organisation. Flertalet
länsstyrelser har ett antal organistoriska enheter, de flesta med en länsexpert
eller en sakområdesansvarig som chef. Många länsstyrelser har valt att gruppera
enheterna i block med olika grad av främst administrativ samverkan. I några län
finns en organisation med större avdelningar som innehåller flera
expertfunktioner.
Tillsynen över den yrkesmässiga trafiken har tidigare bedrivits inom
länsstyrelsernas rättsenhet/juridiska enhet. Länsstyrelsernas organisation är
emellertid under omdaning och i många län, bl.a. de tre storstadslänen
Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län, har inrättats
särskilda funktioner för yrkestrafikfrågor. I mindre och medelstora län svarar
flertalet handläggare av yrkestrafikärenden även för handläggning av andra
förvaltningsärenden.
Länsstyrelsen kan själv ompröva ett fattat beslut enligt bestämmelser i
förvaltningslagen (1986:223). Denna skyldighet, som följer av 27 §
förvaltningslagen, har en myndighet enligt huvudregeln även i de fall beslutet
överklagats.
6 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: I mål enligt yrkestrafiklagen
skall det allmänna få ställning som part vid pröv-
ning hos allmän förvaltningsdomstol. Det allmännas
talan skall föras av länsstyrelsen respektive
Vägverket.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås
dock att länsstyrelsen i samtliga fall skall föra det allmännas talan.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Förfarandet i yrkestrafikmål hos allmän
förvaltningsdomstol är, liksom förfarandet på många områden inom
förvaltningsprocessrätten, ett enpartsförfarande utan någon taleberättigad
företrädare för det allmänna. Under det fortlöpande arbetet med att reformera
och modernisera lagstiftningen på yrkestrafikområdet har upprepade gånger frågan
om partställningen i processen tagits upp, men med hänvisning till annat
reformarbete på förvaltningsprocessrättens område har denna fråga fått stå
outredd. Redan under arbetet 1988 med att reformera instansordningen enligt
yrkestrafiklagstiftningen m.m. (prop. 1988/89:26 s. 17) ifrågasattes sålunda
från flera remissinstansers sida om inte en tvåpartsprocess med länsrätten som
första domstolsinstans utgör den från rättssäkerhetssynpunkt bästa ordningen för
att pröva frågor enligt yrkestrafiklagen om återkallelse av tillstånd och om
varning.
Frågan om partsställningen i yrkestrafikmål har nu återigen aktualiserats,
främst som en följd av införandet av bestämmelser om taxiförarlegitimation.
Emellertid bör beslutsgången, partsställningen och rätten att föra talan inte
särskiljas för en viss grupp av ärenden och mål enligt en viss lagstiftning.
Reglerna för yrkestrafiktillstånd och särskild förarlegitimation för taxi bör
därför samordnas. Regeringen tar med anledning härav upp frågan om det allmännas
partsställning för båda dessa kategorier av mål.
Vad gäller ett tvåpartsförfarande med talerätt för förvaltningsmyndigheten kan
först konstateras, att det faller sig naturligt att myndigheten, som fattar det
första beslutet, har att ta tillvara allmänintresset, låt vara att den därvid är
ålagd att handla objektivt, hänsynsfullt och korrekt. Med detta synsätt är det
följdriktigt att konflikter mellan den enskilde och det allmänna behandlas
enligt ett kontradiktoriskt förfarande vid domstol. I ett sådant förfarande är
det främst en uppgift för parterna att skaffa fram processunderlag och för
domstolen att opartiskt avgöra tvisten på det material som parterna har lagt
fram. Beslutsmyndigheten får därvid i domstolen förklara beslutets innehåll och
försvara sina åtgärder. Såväl domstolen som den enskilde kan därmed få bättre
klarhet i det allmännas ståndpunkt och den enskilde kan bemöta dettas anspråk
och påståenden. Allmänhetens förtroende för att domstolarna fattar opartiska
avgöranden förstärks härigenom. Ett kontradiktoriskt system erbjuder i allmänhet
väsentligt bättre utredningsmöjligheter än ett icke kontradiktoriskt förfarande.
Därtill kommer att såväl det allmänna som den enskilde är berättigad att
överklaga till högre instans. Därigenom skapas bättre förutsättningar för
utbildandet av en enhetlig praxis och vägledande prejudikat.
När det gäller nu aktuellt rättsområde kan noteras, att bestämmelserna om
yrkestrafiktillstånd och taxiförarlegitimation har karaktären av
skyddslagstiftning för tredje man. Förutom trafiksäkerhetsaspekterna kan
personskyddet för taxikunderna särskilt nämnas. Sistnämnda aspekt - resenärernas
trygghet - har poängterats i motiven till bestämmelserna om
taxiförarlegitimation (prop. 1993/94:168 s. 23). Mål och ärenden om såväl
yrkestrafiktillstånd som taxiförarlegitimation erbjuder många gånger svåra
bedömningar och avgränsningsfrågor. Sammantaget motiverar dessa förhållanden att
de behandlas i ett tvåpartsförhållande.
Partsställning för beslutsmyndigheten finns som ovan redovisats redan på
körkortsområdet. Ur såväl den enskildes som det allmännas synvinkel är mål om
körkort och körkortstillstånd samt yrkestrafiktillstånd och förarlegitimation
nära besläktade med varandra. Det saknas därför vägande skäl att i detta
sammanhang göra någon åtskillnad mellan dem.
Det kan hävdas att resultatet av det generella utredningsarbete som pågår inom
Justitiedepartementet beträffande bl.a. partsställningen i förvaltningsprocessen
bör avvaktas. Regeringen anser emellertid att det är angeläget att partsfrågan
på yrkestrafikområdet snarast får sin lösning. En särreglering på nu aktuellt
område torde inte, enligt regeringens bedömning, komma i konflikt med en
eventuell framtida allmän reglering. Regeringen föreslår därför att det allmänna
snarast ges partsställning i mål på yrkestrafikområdet.
Länsstyrelsen är redan tillstånds- och tillsynsmyndighet på regional nivå. Det
är bl.a. mot bakgrund härav naturligt att länsstyrelsen träder in som
företrädare för det allmänna och ges fullföljdsrätt. Ett sådant arrangemang kan
ses som ett led i det övergripande tillsynsansvaret. Det kan på länsstyrelsen
som tillstånds- och tillsynsmyndighet ställas höga krav på objektivitet i
handläggningen av ärendena. Man måste förvänta sig att denna objektivitet gör
sig lika starkt gällande vid bedömningen av frågan om ett överklagande skall ske
som vid andra överväganden i beslutsförfarandet.
Vägverket är tillstånds- och tillsynsmyndighet rörande frågor om tillstånd till
linjetrafik som berör flera län. Beslut i sådana ärenden, liksom Vägverkets
beslut i till Vägverket överklagat ärende rörande tillstånd till linjetrafik som
endast rör ett län, överklagas hos regeringen. Dessa situationer omfattas därför
inte av lagrådsremissens förslag. Beslut om återkallelse av tillstånd till
linjetrafik som berör flera län omfattas emellertid av huvudregeln rörande
överklagande i såväl nu gällande lydelse av 23 § YTL som i beslutad lydelse
fr.o.m. den 1 april 1995. De skall således enligt nu gällande ordning överklagas
till kammarrätt och fr.o.m. den 1 april 1995 till allmän förvaltningsdomstol.
För denna speciella kategori mål bör Vägverket såsom tillstånds- och
tillsynsmyndighet ges befogenheten att föra det allmännas talan i för-
valtningsprocessen vid domstol. Vägverket bör på motsvarande sätt som
länsstyrelserna vara väl skickat att fullgöra denna uppgift.
Enligt den ovan föreslagna ordningen skall länsstyrelsen föra det allmännas
talan i mål om återkallelse av tillstånd till linjetrafik som berör ett län. Man
kan i denna situation tänka sig att Vägverket - som eventuellt tidigare såsom
överinstans vid överklagande av tillståndsfrågan, satt sig in i målet -
istället borde ges befogenheten att föra det allmännas talan i
förvaltningsprocessen, när fråga uppkommit om återkallelse av ett tillstånd.
Regeringen anser emellertid att denna befogenhet bör anförtros den myndighet som
i sin egenskap av tillståndsmyndighet fattat beslut i frågan. Länsstyrelsen bör
således även i detta fall föra det allmännas talan.
7 Kostnadsaspekter
Beträffande kostnadsaspekten vid tvåpartsprocess kan generellt sägas att en
överklagande verksamhet som bedrivs effektivt och med omdöme i
prejudikatbildande syfte borde kunna få positiva ekonomiska konsekvenser.
Vägledande prejudikat kan göra verksamheten hos såväl tillståndsmyndigheterna
som domstolarna enklare och medföra att vissa processer kan undvikas.
Det förslag som nu lagts fram innebär att länsstyrelsernas arbetsuppgifter
kommer att utvidgas. Emellertid kan uppgifterna på lite sikt, bl.a. med hänsyn
till hur länsstyrelserna är organiserade på körkorts- och yrkestrafikområdena,
väntas bli inordnade i myndighetens ordinarie uppgifter som tillstånds- och
tillsynsmyndighet på yrkestrafikområdet. Därmed kan endast en marginell ökning
av kostnaderna förutses som en följd av att ytterligare en funktion påförs.
Arbetsinsatserna bör efter en övergångsperiod kunna klaras av med i stort sett
oförändrade resurser.
Förslaget innebär även att Vägverket tillförs nya arbetsuppgifter. De mål i
vilka Vägverket kan komma att föra det allmännas talan vid allmän
förvaltningsdomstol bedöms emellertid bli ytterst få. Uppgifterna kan därför
fullgöras inom ramen för tillgängliga resurser.
8 Ikraftträdande m.m.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1995, men bör inte tillämpas i de
fall tillståndsmyndighetens eller en länsstyrelses beslut rörande
förarlegitimation meddelats dessförinnan.
9 Författningskommentar
23 a §
Första stycket har utformats med 47 § KKL som förebild. Länsstyrelsens
respektive Vägverkets partsställning innebär att handlingarna i målet skall
kommuniceras med respektive myndighet i enlighet med reglerna i 10 och 18 §§
förvaltningsprocesslagen.
Enligt andra stycket skall tiden för överklagande för det allmänna räknas från
dagen för beslutet och inte som för den enskilde klagande från dagen för
delgivning. Det innebär då bl.a. att något delgivningsförfarande inte behöver
användas när tillståndsmyndigheten skall underrättas om ett avgörande som har
gått den emot.
Sammanfattning av promemorian Partsställningen i mål enligt yrkestrafiklagen
Tillståndsprövning och återkallelseförfarandet beträffande trafiktillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) (YTL) är ett enpartsförfarande. Länsstyrelsen
beslutar om beviljande av tillstånd och om återkallelse och varning.
Länsstyrelsens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den
enskilde som berörs. Även domstolens beslut kan överklagas av den enskilde men
inte av företrädare för det allmänna.
Efter hand som yrkestrafiklagstiftningen etappvis har omdanats och
yrkestrafikområdet på olika sätt avreglerats, har förts fram synpunkten att
länsstyrelsen borde ges rätt att gå in som part i domstolsprocessen. Paralleller
har dragits med främst körkortslagstiftningen, som länge varit ett
tvåpartsförfarande med ett allmänt ombud som representant för det allmänna, men
där länsstyrelsen nyligen blivit beslutsmyndighet och givits partsställning vid
domstolsprövningen. Även på några andra håll inom förvaltningsprocessrätten har
beslutsmyndigheten denna ställning.
I samband med att det inom ramen för YTL införts ett krav på att taxiförare,
förutom körkortsbehörigheten, även förvärvar ett bevis på yrkeskunnande och
laglydnad - särskild förarlegitimation för taxi - har på nytt aktualiserats
frågan om partsställningen och fullföljdsrätten i mål enligt YTL. Liksom
beträffande trafiktillstånd är det länsstyrelsen som prövar frågor om den
särskilda förarlegitimationen och om återkallelse av denna. Inte heller här är
det allmänna part i processen och har därmed inte rätt att överklaga om
domstolen ändrar länsstyrelsens beslut.
I denna promemoria behandlas frågan om det allmännas ställning som part i mål
om yrkestrafiktillstånd och särskild förarlegitimation för taxi enligt YTL och
därmed dess rätt att överklaga domstols avgörande i dessa mål. I promemorian
föreslås en sådan ordning. Enligt förslaget skall det allmännas talan i mål
enligt YTL föras av länsstyrelsen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
juli 1995.
Utredningen har i samråd med Kommunikationsdepartementet beslutat att med
förtur utreda förutsättningarna för att i mål enligt YTL, beträffande såväl
trafiktillstånd som särskild förarlegitimation för taxi, införa ett
tvåpartsförfarande med länsstyrelsen som motpart till den enskilde på samma sätt
som nyligen har skett på körkortsområdet (47 § KKL). Vi har under hand haft
kontakt med företrädare för förvaltningsdomstolarna, Vägverket (VV) och
länsstyrelserna samt vidare haft tillgång till avgjorda ärenden och mål om
trafiktillstånd och förarlegitimation.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263) att det i lagen
skall införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 a §
Länsstyrelsen för hos
allmän förvaltningsdomstol
det allmännas talan i mål
enligt denna lag. Den får
föra talan även till förmån
för den enskilda parten.
Om länsstyrelsen
överklagar en allmän
förvaltningsdomstols be-
slut, skall överklagandet
ha kommit in inom tre
veckor från den dag då det
överklagade beslutet
meddelades
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas endast i de fall
länsstyrelsens beslut meddelats efter utgången av juni 1995.
Remissinstanser
1 Kammarrätten i Stockholm
2 Länsrätten i Göteborgs och Bohus län
3 Domstolsverket
4 Vägverket
5 Länsstyrelsen i Stockholms län
6 Länsstyrelsens samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor
7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län
8 Länsstyrelsen i Jämtlands län
9 Fria Taxi Riksförbund
10 Svenska Bussbranschens Riksförbund
11 Svenska Taxiförbundet
12 Landsorganisationen
13 Svenska Åkeriförbundet
14 Svenska Lokaltrafikföreningen
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Härigenom föreskrivs att det i yrkestrafiklagen (1988:263) skall införas en ny
paragraf, 23 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 a §
Länsstyrelsen för det
allmännas talan hos allmän
förvaltningsdomstol i mål
enligt denna lag. Väg-
verket för dock denna
talan i mål om
återkallelse av tillstånd
till linjetrafik som
berör flera län.
Länsstyrelsen och
Vägverket får föra talan
även till förmån för den
enskilda parten.
Om länsstyrelsen eller
Vägverket överklagar en
allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall
överklagandet ha kommit
in inom tre veckor från
den dag då beslutet
meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i de fall till-
ståndsmyndighetens beslut eller en länsstyrelses beslut rörande förarlegi-
timation meddelats efter utgången av juni 1995.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-21
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 1995 (Kommunikationsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i yrkestrafiklagen (1988:263).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne
Gauffin-Pehrson.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1994/95:191 Partsställningen i mål enligt
yrkestrafiklagen.