Post 6706 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:208 ·
Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen
Ansvarig myndighet: Kulturdepartementet
Dokument: Prop. 208
Prop. 1994/95:208
Regeringens proposition
1994/95:208
Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen Prop.
1994/95:208
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Margot Wallström
(Kulturdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att beslut om kyrkliga kulturminnen enligt 4 kap. lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. i fortsättningen skall fattas av länsstyrelserna
i första instans i stället för av Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer. Eftersom länsstyrelserna redan nu beslutar i ärenden om
begravningsplatser enligt 4 kap. 11-15 §§ samma lag innebär förslaget att
besluten om den kyrkliga kulturmiljön samlas hos länsstyrelserna.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................. 3
2 Lagtext..................................... 4
3 Ärendet och dess beredning.................. 5
4 Bakgrund.................................... 5
5 Nuvarande ordning........................... 5
6 Överföring av beslutanderätten till läns-
styrelserna................................. 7
7 Kostnader................................... 9
8 Ikraftträdande.............................. 10
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian......... 11
Bilaga 2 Promemorians lagförslag............... 12
Bilaga 3 Förteckning av remissinstanserna med
sammanställning av yttrandena......... 13
Utdrag ur protokoll från regeringssammanträde
den 23 mars 1995............................... 15
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
dels att i 4 kap. 3 och 9 §§ ordet "Riksantikvarieämbetet" skall bytas ut mot
"länsstyrelsen",
dels att 4 kap. 10 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Riksantikvarieämbetet Länsstyrelsen och
får besiktiga kyrkliga Riksantikvarie-ämbetet får
inventarier. besikta kyrkliga
inventarier.
Riksantikvarieämbetet Länsstyrelsen får också
får också besluta att ett besluta att ett föremål
föremål skall tas upp i skall tas upp i för-
förteckningen. teckningen.
Om det finns allvarlig Om det finns allvarlig
fara för att ett föremål fara för att ett föremål
skadas, får skadas, får länsstyrelsen
Riksantikvarieämbetet tills vidare ta hand om
tills vidare ta hand om det eller vidta någon
det eller vidta någon annan nödvändig åtgärd
annan nödvändig åtgärd för för att skydda eller
att skydda eller vårda vårda det. Innan läns-
det. Innan en sådan åtgärd styrelsen vidtar en
vidtas, skall samråd ske sådan åtgärd, skall den
med kontraktsprosten samråda med kontrakts-
eller biskopen och, om prosten eller biskopen
föremålet ägs av någon och, om föremålet ägs av
enskild, med denne. någon enskild, med denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre bestämmelser gäller för ansökningar om tillstånd som kommit in till
Riksantikvarieämbetet före den 1 juli 1995.
3 Ärendet och dess beredning
I en departementspromemoria som upprättats inom Kulturdepartementet
Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen (dnr Ku95/166/Ka) föreslås att
beslut om kyrkliga kulturminnen i fortsättningen i första instans skall fattas
av länstyrelserna i stället för av Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer. Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian och
promemorians lagförslag finns i bilaga 1 respektive 2. En förteckning av
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.
4 Bakgrund
I budgetpropositionen 1993 (prop. 1992/93:100 bil 12 s. 125) konstaterades att
den statliga kulturmiljövårdsektorns organisation behöver utvecklas och
effektiviseras. Ett viktigt led i detta var enligt propositionen att
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museers (RAÄ) verksamhet skulle
koncentreras på ledning av den samlade kulturmiljövården och sektorns
kunskapsuppbyggnad och att handläggning och beslut i löpande förvaltningsärenden
skulle överföras till länsstyrelserna. Mot denna bakgrund gavs i förordningen
(1993:379) om bidrag till kulturmiljövård RAÄ möjlighet att bemyndiga
länsstyrelserna att besluta om bidrag. RAÄ har gett länsstyrelserna ett sådant
bemyndigande (KRFS 1993:1).
I juni 1994 fick RAÄ i uppdrag att redovisa planering och underlag
för beslut om att överföra RAÄ:s beslutsfunktioner enligt 4 kap. lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. till länsstyrelserna med verkan från den
1 juli 1995. RAÄ har rapporterat uppdraget i sin anslagsframställning för
budgetåret 1995/96 och har också lämnat förslag till de författningsändringar
som behövs. Regeringen har i årets budgetproposition förklarat att den avser att
återkomma till riksdagen med förslag till författningsändringar (prop.
1994/95.100 bil. 12 s. 54). Regeringen tar nu upp dessa frågor.
5 Nuvarande ordning
Bestämmelser om kyrkliga kulturminnen finns i 4 kap. lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) och i 18-22 §§ förordningen (1988:188) om
kulturminnen m.m. (kulturminnesförordningen).
Enligt 4 kap. 3 § kulturminneslagen får kyrkobyggnader som är uppförda och
kyrkotomter som tillkommit före utgången av år 1939 inte på något väsentligt
sätt ändras utan tillstånd av Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museer (RAÄ). RAÄ får ställa skäliga villkor för tillståndet. RAÄ kan enligt 4 §
besluta att tillståndsprövning även skall tillämpas på kyrkobyggnad och
kyrkotomt som tillkommit efter år 1939.
I 4 kap. 6_10 §§ kulturminneslagen finns bestämmelser om kyrkliga inventarier.
Av 7 § framgår att det i varje församling, och i domkyrkor som står under egen
förvaltning, skall föras en förteckning över kyrkliga invenarier av
kulturhistoriskt värde. Enligt 9 § krävs det tillstånd av RAÄ för att avyttra
inventarier av kulturhistoriskt värde, avföra dem från listan, reparera eller
ändra dem eller flytta dem från den plats där de sedan gammalt hör hemma. Av 10
§ framgår att RAÄ har rätt att besikta kyrkliga inventarier och att tills vidare
ta hand om ett föremål eller på annat sätt skydda eller vårda det om det finns
allvarlig risk för att föremålet skadas.
RAÄ får enligt 22 § kulturminnesförordningen meddela
verkställighetsföreskrifter till 4 kap. kulturminneslagen.
Enligt 1 kap. 2 § tredje stycket kulturminneslagen får RAÄ överklaga beslut av
domstol eller myndighet enligt kulturminneslagen.
Därutöver ger RAÄ ut information och allmänna råd samt bereder ärenden om
kyrkobyggnadsbidrag.
RAÄ:s handläggning av kyrkoärenden
Kyrkobyggnadsfrågor kan gälla allt från grundförstärkning och byggnadsteknik
till konservering av ömtåliga inventarier. Det framförs också ofta önskemål om
förändringar av kyrkorna från församlingarnas sida när ett kyrkoärende
aktualiseras. Det kan gälla förbättring av värmesystemet, den konstnärliga
utsmyckningen, belysningen, installation av toaletter, handikappanpassning,
brottsförebyggande åtgärder och liknande. RAÄ:s nuvarande granskning utförs
därför av antikvarier och arkitekter gemensamt.
Inom RAÄ används idag sex årsarbetskrafter på byggnadsavdelningens
granskningsenhet för handläggning av kyrkoärenden. Under perioden 1987-1992
handlades närmare 800 ärenden per år. Under de senaste åren har mängden ärenden
ökat kraftigt bl. a. på grund av det förmånliga prisläget på byggmarknaden.
Dessutom samarbetar granskningsenheten med andra experter inom myndigheten,
främst Riksantikvarieämbetets institution för konservering (RIK) när det gäller
konservering av textilier, polykromt trä, metall, sten och inredning för
textilförvaring.
Ärenden rörande kyrkor remitteras i de flesta fall till berört länsmuseum.
Eftersom många kyrkobyggnadsärenden kräver bygglov samråder RAÄ i vissa fall med
de kommunala byggnadsnämnderna.
RAÄ:s bedömning och beslut innebär en sammanvägning av kulturhistoriska,
konstnärliga, funktionella och tekniska synpunkter. I beslutet ges ofta
anvisningar angående arbetets utförande. Vidare meddelar RAÄ föreskrifter om
kulturhistorisk dokumentation och kontroll och utser kontrollant, vanligen
länsmuseet eller dess motsvarighet.
RAÄ medverkar också i stor omfattning i kursverksamhet för olika
personalkategorier inom Svenska kyrkan.
Länsmuseernas medverkan
På de flesta länsmuseer är det vanligt att en handläggare ägnar sig åt
kyrkobyggnadsfrågor. Två länsmuseer saknar idag kompetens för sådana frågor. Tio
länsmuseer saknar handläggare med kompetens beträffande kyrkliga inventarier.
Ett kyrkoärende inleds ofta med att det lokala kyrkorådet tar kontakt med
länsmuseet. Länsmuseet kan lämna råd och anvisningar och rekommendera lämpliga
konsulter. Vid större restaureringar och vid särskilt komplicerade ärenden gör
RAÄ och länsmuseet gemensamma besiktningar. När ett färdigt förslag föreligger
skickas det av församlingen till länsmuseet, som med eget yttrande
vidarebefodrar det till RAÄ för tillståndsprövning. Länsmuseet följer arbetet
och kallas till byggmöten. Länsmuseerna medverkar också i den bedömning som RAÄ
gör av ansökningar om kyrkobyggnadsbidrag ur kyrkofonden och utfärdar intyg om
att arbetena är utförda på ett tillfredsställande sätt.
6 Överföring av beslutanderätten till länsstyrelserna
Regeringens förslag: Länsstyrelserna skall som
första instans fatta beslut om kyrkliga kultur-
minnen enligt 4 kap. kulturminneslagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker att beslutanderätten i
fråga om kyrkliga kulturminnen överförs till länsstyrelserna.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ), Länsstyrelsen i
Stockholms län och Föreningen Sveriges landsantikvarier menar dock att beslut om
tillstånd till rivning av kyrkor även fortsättningsvis bör fattas av RAÄ. Vidare
anser RAÄ och Kammarkollegiet att överklaganden av beslut enligt 4 kap. 10 §
kulturminneslagen bör prövas av förvaltningsdomstol och inte av regeringen.
Enligt RAÄ bör uppdras åt Kulturarvsutredningen
(Ku 1994:09) att utreda och lämna förslag till straffbestämmelser samt regler om
förelägganden om rättelse och handräckning. Även Länsantikvarieföreningen och
Stiftelsen Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg menar att det är angeläget
att sådana bestämmelser och regler införs. Kammarkollegiet sätter i fråga
lämpligheten av att RAÄ kan överklaga beslut enligt kulturminneslagen.
Kammarkollegiet föreslår vidare att också RAÄ skall få besikta kyrkliga
inventarier enligt 4 kap. 10 § kulturminneslagen.
Skäl för regeringens förslag: De principer som lades fast år 1993 bör
fullföljas. Det innebär att tillståndsfrågor avseende kyrkliga kulturminnen nu
bör överföras till länsstyrelserna. Länsstyrelserna handlägger redan idag
ärenden om byggnadsminnesförklaringar. Den föreslagna överföringen innebär att
länsstyrelserna får ett samlat ansvar för den statliga kulturmiljövården på
regional nivå. RAÄ avlastas härigenom ärendehandläggningen, och kan då i stället
prioritera insatser på tidigare eftersatta uppgifter som policyarbete,
vidareutbildning, uppföljning och utvärdering.
RAÄ har enligt 1 kap. 2 § kulturminneslagen möjlighet att överklaga beslut som
länsstyrelsen fattat. Vidare får RAÄ meddela föreskrifter för verkställigheten
av 4 kap. kulturminneslagen (22 § kulturminnesförordningen). Mot den bakgrunden
anser regeringen det inte behövligt att, såsom bl. a. RAÄ föreslagit, låta
beslutanderätten i fråga om rivning av kyrkor ligga kvar hos RAÄ utan även dessa
frågor bör i första instans beslutas av länsstyrelsen.
RAÄ bör dock även fortsättningsvis ha möjlighet att besikta kyrkliga
kulturföremål (4 kap. 10 § kulturminneslagen). Som Kammarkollegiet anfört kan
det vara väsentligt med besiktning i enskilda ärenden och som ett led i
tillsynsverksamheten.
Däremot finner regeringen att det i detta ärende saknas tillräckligt underlag
för att bedöma behovet av bestämmelser om straff, handräckning och vite. Några
sådana bestämmelser bör därför inte införas.
Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09) överväger vissa förändringar i
kulturminneslagen, bl.a. i vilken utsträckning regeringen bör pröva
överklaganden av beslut enligt 2 kap. kulturminneslagen. Frågor om regeringens
överprövning av beslut enligt 4 kap. samma lag bör lämpligen anstå till dess
Kulturarvsutredningens kommande förslag skall genomföras. Detsamma gäller de
förslag till redaktionella ändringar i 4 kap. kulturminneslagen som RAÄ
föreslagit.
Regeringen finner vidare inte skäl att i detta ärende överväga frågan om RAÄ:s
rätt att överklaga beslut enligt kulturminneslagen.
Den nu föreslagna förändringen innebär att RAÄ får delvis ändrade uppgifter.
Dess uppgift som tillsyns- och servicemyndighet bör vara att följa verksamheten,
tillhandahålla expertkunskap som stöd åt länsstyrelsernas och länsmuseernas
arbete och att överklaga vissa beslut.
Inom RAÄ finns idag en väl utbyggd specialistkompetens inom områdena kyrklig
byggnadsteknik och materialkunskap och kyrkliga inventarier, såsom textilier,
bemålad medeltida träskulpur och orglar. Länsstyrelserna och länsmuseerna bör
även efter det att beslutanderätten överförts kunna utnyttja den
specialistkompetens som finns hos RAÄ och samråda med RAÄ i exempelvis frågor
som gäller äldre kyrkliga inventarier.
RAÄ bör behålla viss arkitektkompetens som stöd för det regionala arbetet när
det gäller förhandsrådgivning, granskning av invändiga omdisponeringar,
tillbyggnader, olika typer av installationer och de bedömningar av
helhetsintrycket av samspelet mellan material, form och färg som blir aktuella
vid praktiskt taget varje kyrkorestaurering.
Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen har gett RAÄ ett särskilt upp-
drag att i samråd med företrädare för länsstyrelserna, de regionala museerna,
Statens kulturråd och andra utarbeta ett förslag till anvarsfördelning mellan
länsstyrelser och länsmuseer bl.a. i fråga om kyrkliga kulturminnen. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 mars 1995.
Den föreslagna överföringen av beslutanderätten kräver en koncentrerad
utbildningsinsats riktad till länsstyrelsernas blivande handläggare av
kyrkoärenden. RAÄ har utarbetat en plan för detta.
Från kyrkofonden utgår bidrag till kostnadskrävande underhåll och restaurering
av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor i resurssvaga pastorat (42 kap. 22 §
kyrkolagen/1992:300/ och 13_14 §§ kyrkofondsförordningen /1988:1148/). Antalet
ansökningar 1993/94 var 319 och bidragsbeloppet närmare 100 mkr. RAÄ yttrar sig
över ansökningarna och föreslår kulturhistorisk prioritering. Beslut om bidrag
fattas av Kyrkofondens styrelse. RAÄ bör även fortsättningsvis utföra denna
uppgift.
7 Kostnader
Kostnaderna för reformen hänför sig dels till krav på ökade resurser för
länsstyrelserna, dels till kostnader för utbildning och för mångfaldigande av
det arkivmaterial (ritningar och akter) hos Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer (RAÄ) som länsstyrelser och länsmuseer behöver ha tillgång
till.
Vad gäller tilldelningen av anslagsmedel till länsstyrelserna fick i
föregående års budget de mest arbetstyngda länsstyrelserna förstärkning bland
annat för att kunna överta beslutanderätten avseende de kyrkliga kulturminnena.
Regeringen föreslår i årets budgetproposition (prop. 1994/95.100 bil. 14 s. 17)
att de länsstyrelser som förra året inte fick någon förstärkning inom
kulturmiljöområdet nu får ökade anslag bl.a. för att möjliggöra den föreslagna
överföringen av beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen.
Allt arkivmaterial som gäller kyrkorna samlas i Antikvarisk-topografiska
arkivet (ATA) på RAÄ. Handläggningen av kyrkoärenden kräver tillgång till det
arkivmaterial som samlats i ATA. Där finns myndighetshandlingar, restaurerings-
och konserveringsrapporter, fotografier och ritningar. Handlingarna går delvis
tillbaka till 1700-talet och tidigt 1800-tal. Länsstyrelserna och länsmuseerna
bör få tillgång till kopior av dessa handlingar. Det är dock inte realistiskt
att en kopiering av samtliga handlingar skall kunna genomföras till
halvårsskiftet 1996. I stället bör kopiering ske successivt under fyra år.
Arbetsvolymen beräknas till ca 1 200 ärenden per år. RAÄ har specificerat
arbetsinsatsen enligt följande.
_ Optisk lagring av RAÄ:s dossierer och konvertering till standardiserad version
användbar i länen. Engångskostnad 1,5 mkr som fördelas över fyra år.
_ Fullföljande av pågående mikrofotografering av ritningar som genomförs inom
ramen för ATA:s uppdrag. Ingen tillkommande kostnad.
_ Kopiering av relevant material och selektiv överföring av fotografier till
lämpligt medium (ett försök med digitalisering har påbörjats). Kostnad 2 mkr
att fördela över fyra år.
RAÄ har åtagit sig att svara för kostnaderna för de nämnda insatserna och för
utbildning inom ramen för de anslag som ämbetet disponerar. Kostnaderna
uppskattas till sammanlagt 4,4 mkr att fördelas över en period av fyra år.
8 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna träder i
kraft den 1 juli 1995.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Malmöhus län och Länsstyrelsen i Skaraborgs
län menar att Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ) bör
slutföra handläggningen av de ärenden som kommit in till ämbetet före den 1 juli
1995.
Skäl för regeringens förslag: Den nya ordningen bör gälla fr.o.m. den 1 juli
1995. Ärenden som kommit in till RAÄ innan dess bör lämpligen slutföras av
ämbet.
Bilaga 1
Sammanfattning av promemorian Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen
(Dnr Ku95/166/Ka) och promemorians lagförslag.
Beslut om kyrkliga kulturminnen enligt 4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. (kulturminneslagen) fattas i fortsättningen i första instans av
länsstyrelserna i stället för av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Eftersom
länsstyrelserna redan nu beslutar i ärenden om begravningsplatser enligt 4 kap.
11-15 §§ kulturminneslagen innebär förslaget att besluten om den kyrkliga
kulturmiljön samlas hos länsstyrelserna.
Bilaga 2
Promemorians lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Härigenom föreskrivs att i 4 kap. 3, 9 och 10 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. ordet "Riksantikvarieämbetet" skall bytas ut mot
"länsstyrelsen".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre bestämmelser gäller för ansökningar om tillstånd som kommit in till
Riksantikvarieämbetet före den 1 juli 1995. Om ett sådant ärende inte avgjorts
före den 1 januari 1996 skall det dock överlämnas till länsstyrelsen för
prövning.
Bilaga 3
Sammanfattning av promemorian Beslutanderätten i fråga om kyrkliga kulturminnen
(Dnr Ku95/166/Ka) och promemorians lagförslag
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
Riksrevisionsverket
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (Riksantikvarieämbetet)
Kammarkollegiet
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Gotlands län
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
Länsstyrelsen i Värmlands län
Länsstyrelsen i Västerbottens län
Svenska kyrkans centralstyrelse
Sveriges Hembygdsförbund
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Föreningen Sveriges landsantikvarier
Länsantikvarieföreningen
Nordiska konservatorsförbundet
Stiftelsen Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg
Remissinstanserna har framfört följande synpunkter.
Alla remissinstanser tillstyrker att beslutanderätten i fråga om kyrkliga
kulturminnen överförs till länsstyrelserna. Flera remissinstanser pekar på
vikten av att länsstyrelsen ges resurer och kompetens att att hantera frågorna.
Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Värmlands
län och Stiftelsen Hallands länsmuseer Halmstad och Varberg pekar på vikten av
att Riksantikvarieämbetet behåller sin specialistkompetens när det gäller vården
av kyrkor. Länsstyrelsen i Värmlands län menar vidare att det av förordningen
(1988:1188) om kulturminnen m.m. bör framgå att Riksantikvarieämbetet och
länsmuseerna skall biträda länsstyrelserna vid beredningen av ärenden enligt 4
kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen).
Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen Sveriges
landsantikvarier menar att beslut om tillstånd till rivning av kyrkor även
fortsättningsvis bör fattas av Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet
anser vidare att överklaganden av beslut enligt 4 kap. 10 § kulturminneslagen
bör prövas av förvaltningsdomstol och inte av regeringen. Enligt
Riksantikvarieämbetet bör uppdras åt Kulturarvsutredningen (Ku 1994:09) att
utreda och lämna förslag till straffbestämmelser samt regler om förelägganden om
rättelse och handräckning. Även Länsantikvarieföreningen och Stiftelsen Hallands
länsmuseer Halmstad och Varberg menar att det är angeläget att sådana
bestämmelser och regler införs. Riksantikvarieämbetet har också anfört att dess
förslag om redaktionella ändringar av bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen
bör genomföras.
Kammarkollegiet anser att överklaganden av beslut enligt 4 kap.
kulturminneslagen bör prövas av förvaltningsdomstol. Vidare ifrågasätter
Kammarkollegiet lämpligheten av att Riksantikvarieämbetet kan överklaga beslut
enligt kulturminneslagen. Enligt Kammarkollegiet bör också Riksantikvarieämbetet
ha rätt att besikta kyrkliga inventarier.
Länsantikvarieföreningen och Nordiska konservatorsförbundet anser att det bör
klarläggas hur frågan om konserveringstillstånd skall hanteras i framtiden.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att Riksantikvarieämbetet bör samråda
med länsstyrelsen och inte med länsmuseet inför prioriteringen av ansökningar
till kyrkofonden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län och Länsstyrelsen i Skaraborgs län menar att
Riksantikvarieämbetet bör slutföra handläggningen av de ärenden som kommit in
till ämbetet före den 1 juli 1995.
Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på att RAÄ hittills varit beredande och
uppföljande instans när det gäller kyrkorna i Stockholms kommun och att det
skulle innebära en oförutsedd ekonomisk belastning för Stockholms Stadsmuseum,
som fungerar som länsmuseum i Stockholms kommun, att ta över dessa uppgifter.
Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson, Hellström,
Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar proposition 1994/95:208 Beslutanderätten i fråga om kyrkliga
kulturminnen.