Post 6700 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:215 ·
Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1994
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Skr. 215
Regeringens skrivelse
1994/95:215
Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1994
Skr.
1994/95:215
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 24 maj 1995
Mona Sahlin
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1994.
Innehållsförteckning
1 Förord................................... 4
2 Ministerkommittémöten m.m................ 5
2.1 94:e ministerkommittémötet .......... 5
2.2 95:e ministerkommittémötet........... 6
2.3 Den fortsatta utvidgningen........... 7
2.4 Samarbetsprogrammen.................. 8
2.5 Samarbete med OSSE................... 9
3 Verksamheten inom organisationens
nio huvudsektorer........................ 9
3.1 Mänskliga rättigheter inklusive
minoritets- och jämställdhetsfrågor.. 9
3.1.1 Reformeringen av
övervakningssystemet........... 9
3.1.2 Nationella minoriteter......... 10
3.1.3 Kampen mot rasism och
främlingsfientlighet........... 11
3.1.4 Ministerkommitténs övervakning
av medlemsstaterna............. 11
3.1.5 Europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna....... 12
3.1.6 Europeiska konventionen mot
tortyr m.m..................... 14
3.1.7 Jämställdhetsfrågor............ 14
3.2 Massmediefrågor...................... 15
3.3 Sociala frågor, arbetsmarknads-,
migrations- och befolkningsfrågor.... 15
3.3.1 Social trygghet................ 15
3.3.2 Socialtjänst................... 16
3.3.3 Sociala stadgan................ 17
3.3.4 Arbetsmarknadsfrågor........... 17
3.3.5 Migrations- och asylfrågor..... 18
3.3.6 Medborgarskap.................. 20
3.3.7 Befolkningsstudier............. 20
3.4 Utbildning, kultur, kulturarv
och idrott........................... 22
3.4.1 Utbildning, kultur och
kulturarv...................... 22
3.4.2 Idrott......................... 25
3.5 Ungdomsfrågor........................ 26
3.6 Hälso- och sjukvård.................. 26
3.7 Frågor rörande miljö och regional
planering............................ 27
3.7.1 Miljö.......................... 27
3.7.2 Regional planering............. 28
3.8 Regionala och kommunala frågor....... 28
3.9 Rättsfrågor.......................... 29
4 Europarådets sociala utvecklingsfond .... 30
5 Övrigt................................... 31
5.1 Europafarmakopén..................... 31
5.2 Pompidougruppen (narkotikafrågor).... 33
5.3 Handikappfrågor...................... 34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995 35
1 Förord
I den resolution (nr 319) om förbindelserna med de nationella parlamenten, som
antogs år 1966, uppmanar Europarådets parlamentariska församling regeringarna
att årligen lägga fram en rapport om verksamheten i Europarådets
ministerkommitté inför sina parlament. Regeringen har lämnat riksdagen sådana
redogörelser för åren 1967-93, senast genom skr. 1993/94:248. En redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1994 har utarbetats
inom Utrikesdepartementet efter samråd med de departement inom vilka de
ifrågavarande sakfrågorna bereds.
2 Ministerkommittémöten m.m.
Under året upptogs en ny medlem i Europarådet, Andorra.
Parlamentarikerförsamlingen valde i april svensken Daniel Tarschys till ny
generalsekreterare efter fransyskan Catherine Lalumière. Tarschys tillträdde
sitt ämbete i juni för en tid av fem år.
Ministerkommittén höll sina 94:e och 95:e ordinarie möten (jämför nedan).
Ställföreträdarkommittén (medlemsstaternas ambassadörer i Strasbourg)
sammanträdde nio gånger för att behandla allmänna frågor, nio gånger för att
behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter och en gång för att fatta
beslut om 1995 års budget. Till ställföreträdarna har av praktiska skäl
delegerats rätten att behandla och fatta beslut i ärenden inom
ministerkommitténs kompetensområde, när ministrarna inte är samlade.
Fyra ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet under
året: en utbildningsministerkonferens i Madrid den 23-24 mars, en
justitieministerkonferens i Valletta den 14-15 juni, en konferens för ministrar
med ansvar för regional planering i Oslo den 6-7 september och en
ministerkonferens om massmediefrågor i Prag den 7-8 december. Dessutom samlades
ministrar med ansvar för sportfrågor till ett informellt möte i Strasbourg den
28-29 april. I Warszawa anordnades den 17-18 oktober en informell
ministerkonferens om lokal demokrati.
Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1994 till ca 784 miljoner
franska franc. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till
vissa underordnade verksamheter) belöpte sig under kalenderåret på drygt 34
miljoner kronor.
2.1 94:e ministerkommittémötet
Europarådet höll sitt 94:e ministerkommittémöte den 11 maj under ordförandeskap
av den belgiske utrikesministern Willy Claes. Den svenska delegationen leddes av
ambassadör Henrik Amneus.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni vid vilken 31 av organisationens
32 medlemsstater undertecknade ändringsprotokoll nr 11 till Europakonventionen,
vilket i huvudsak innebär att de nuvarande övervakningsorganen ersätts med en
permanent domstol. Ändringsprotokollet hade färdigställts i enlighet med ett
beslut fattat vid Europarådets toppmöte i Wien i oktober 1993. Förhoppningar
uttrycktes om en snabb ratifikationsprocess, vilken i sin tur skulle möjliggöra
ett snabbt ikraftträdande av reformen.
Ministrarna noterade med tillfredsställelse att uppföljningen av en annan av
toppmötets huvudfrågor, skyddet för nationella minoriteter, fortgick planenligt.
Det gällde dels utarbetandet av en ramkonvention och ett tilläggsprotokoll till
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, dels förtroendeskapande åtgärder.
I anslutning till ytterligare ett beslut vid toppmötet välkomnade ministrarna
att den för ändamålet upprättade kommissionen mot rasism och intolerans hade
påbörjat sitt arbete. Man uppmanade kommissionen att inte förtröttas i sin kamp
och att avrapportera på nytt vid nästa ministerkommittémöte. Sveriges och flera
andra länders delegationer informerade om nationella åtgärder på området, bl.a.
inom ramen för den särskilda ungdomskampanjen mot rasism.
Vidare uppmärksammades frågan om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden
gentemot Europarådet. Man betonade vikten av att dessa åtaganden respekteras.
Ministrarna uttryckte också uppskattning över tillskapandet av Europarådets
kommunalkongress, ett organ med två kamrar som ersätter den tidigare
kommunalkonferensen.
Europarådets fortsatta utvidgning diskuterades dels under den formella delen av
mötet, dels i samband med ett informellt åsiktsutbyte. Vid en genomgång av
aktuella medlemskapsansökningar poängterades behovet av politisk dialog och
samarbete med de potentiella medlemsländerna, i syfte att stödja deras
utveckling mot demokrati.
Särskilt intresse ägnades konsekvenserna av en rysk anslutning till
organisationen. I debatten betonades å ena sidan att Ryssland måste uppfylla
samma kriterier som alla andra kandidatländer. Å andra sidan underströk många
talare betydelsen av att snarast möjligt inlemma Ryssland i den demokratiska,
europeiska gemenskapen.
I en resolution tackade ministerkommittén den avgående generalsekreteraren
Catherine Lalumière för hennes insatser under en händelserik femårsperiod, då
Europarådets medlemsantal genom öppningen mot Central- och Östeuropa ökat från
23 till 32. Vidare hade organisationens första toppmöte ägt rum under Lalumières
tid vid rodret.
2.2 95:e ministerkommittémötet
Europarådet höll sitt 95:e ministerkommittémöte den 10 november under
ordförandeskap av den bulgariske utrikesministern Ivan Stancioff. Den svenska
delegationen leddes av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Andorras inträde
i Europarådet som organisationens 33:e medlemsland.
Liksom vid mötet ett halvår tidigare var Europarådets utvidgning och framtida
roll ett huvudtema både under den formella och den informella delen. Ministrarna
betonade vikten av ett outtröttligt arbete för att de värderingar som
organisationen företräder skall få fast förankring dels i de nya
medlemsstaterna, dels i kandidatländerna. Samtidigt poängterades att man såg
fram emot att välkomna ytterligare medlemmar, i första hand Lettland som
förväntades vinna inträde i början av år 1995.
Ministrarna tog med intresse del av rapporteringen från besök som
ministerkommitténs ordförande och generalsekreteraren gjort i fem av
kandidatländerna, nämligen Albanien, Moldova, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
Det konstaterades att framsteg gjorts på olika områden men att behovet av
politisk dialog och samarbetsprogram var fortsatt stort.
Särskild uppmärksamhet tilldrog sig Rysslands strävanden att uppfylla kraven på
anslutning till Europarådet. Ministrarna menade att antagandet av den nya
konstitutionen samt de fria parlamentsval som hållits knappt ett år tidigare var
viktiga steg på vägen mot ett demokratiskt samhälle. Dock måste samma
urvalskriterier gälla för alla ansökande stater.
Ministrarna antog vidare en deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas
åtaganden vad avser Europarådets hörnstenar: respekt för demokrati, mänskliga
rättigheter och rättsstatens principer. Deklarationen innebär att
ministerkommittén, på begäran av enskilda medlemsstater eller
generalsekreteraren alternativt på basis av en rekommendation från
parlamentarikerförsamlingen, kan ta upp aktuella missförhållanden.
Ministerkommittén förväntas sedan föreslå åtgärder som bygger på dialog och
samarbete, i syfte att på ett konstruktivt sätt komma till rätta med problemen.
Ställföreträdarkommittén gavs i uppdrag att utarbeta en tillämpningsprocedur för
deklarationen. Sveriges utrikesminister välkomnade antagandet av deklarationen
och nämnde den oroande situationen vad beträffar respekten för mänskliga
rättigheter i Turkiet som ett typexempel på en situation som borde utgöra
föremål för dialog i ministerkommittén.
Det beslutades att den sedan föregående ministerkommittémöte färdigställda
ramkonventionen om skydd för nationella minorieter skulle öppnas för underskrift
i samband med parlamentarikernas session i månadsskiftet januari/februari 1995.
Konventionen var den första internationella överenskommelsen i sitt slag och
utgjorde ett viktigt resultat av de beslut som fattades vid toppmötet i Wien.
Arbetet med ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om kulturella
rättigheter pågick och skulle fullföljas.
Ministrarna underströk på nytt den vikt de fäster vid ett framgångsrikt
genomförande av toppmötesbeslutet om en aktionsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans. Man välkomnade det faktum att
den speciella ungdomskampanjen skulle lanseras den 10 december. Verksamheten
inom kommissionen mot rasism och intolerans omnämndes också.
2.3 Den fortsatta utvidgningen
Som framgått av referaten ovan från årets ministerkommittémöten var särskilt
Rysslands medlemskapsansökan föremål för intresse. Skäl anfördes såväl för som
emot ett upptagande av det både befolknings- och ytmässigt väldiga landet i
Europarådet.
Händelserna i Tjetjenien, som inleddes i december, kom av naturliga skäl att
spela en avgörande roll för den fortsatta behandlingen av den ryska
kandidaturen. Mot bakgrund av frågans betydelse för Europarådets framtid lämnas
här en kort redogörelse för utvecklingen under våren 1995.
Generalsekreterare Tarschys gjorde i januari ett uttalande vari han, med
medlemsstaternas stöd, uttryckte oro, uppmanade till en fredlig lösning, samt
betonade betydelsen av OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa) insatser. Sverige och en rad andra länder gick ett steg längre och
hävdade att vad som skedde i Tjetjenien visade på allvarliga brister i den ryska
demokratin.
Den parlamentariska församlingen beslutade den 2 februari att tills vidare
suspendera den formella behandlingen av ansökan. I beslutet betonades det
oproportionerliga våldet, bristen på demokrati och rättssäkerhet liksom
förbrytelserna mot de mänskliga rättigheterna. Den svenska regeringen fann
parlamentarikernas steg välmotiverat. Med hänsyn till de grundläggande
värderingar som Europarådet representerar anser man att det ryska agerandet i
dagsläget är oförenligt med ett medlemskap i organisationen.
Innebörden av beslutet är att relevanta utskott skall följa utvecklingen men
inte vidta några åtgärder som för kandidaturprocessen framåt. Utskottet för
mänskliga rättigheter har instruerats att besöka Tjetjenien så snart striderna
upphört.
Däremot fortsätter bistånds- och samarbetsprogrammen med Ryssland. Den ryska
gästdelegationen till parlamentarikerförsamlingen får fortsatt delta i arbetet.
Enligt den svenska regeringens åsikt får suspenderingen av själva
ansökningsproceduren inte heller leda till en isolering av Ryssland. Stödet till
demokratiseringsprocessen måste tvärtom intensifieras. Ett avbrott skulle drabba
just det man önskar främja - demokratiseringen av Ryssland.
Behandlingen av Lettlands ansökan pågick under hela år 1994 och resulterade i
att landet upptogs som 34:e medlem i Europarådet vid en ceremoni den 10 februari
1995. Sverige representerades i sammanhanget av vice statsminister Mona Sahlin.
Medlemskapsansökningarna från Albanien, Kroatien, Makedonien, Moldova, Ukraina
och Vitryssland, befann sig under året på olika stadier i den granskningsprocess
som föregår upptagandet i Europarådskretsen.
Den snabba utvidgningen av medlemskretsen har enligt många stater lett till en
försämrad efterlevnad av de värderingar som Europarådet representerar. Därmed
ställs också ökade krav på övervakning av medlemsstaternas åtaganden i
kombination med ökade stödåtgärder (se vidare 3.1.4 nedan).
2.4 Samarbetsprogrammen
Sedan 90-talets början bedriver Europarådet en rad samarbetsprogram både med
nytillträdda central- och östeuropeiska medlemsstater och med kandidatländer.
Genom dessa ges berörda länder vägledning om hur lagstiftning, författning och
olika institutioner skall byggas upp till ett demokratiskt samhälle. De största
och mest kända programmen kallas Demosthenes och Demosthenes bis.
Samarbetsprogrammen med Central- och Östeuropa har som övergripande syfte att
utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet. Vad gäller de nya medlemsstaterna
är det huvudsakliga målet att åstadkomma integrering i det arbete som pågår i
organisationen, primärt genom att göra det möjligt för dem att uppfylla de
åtaganden de gjort i samband med invalet.
2.5 Samarbete med OSSE
Europarådet och OSSE har i hög grad likartade mål. Speciellt gäller detta
strävanden efter demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt rättsstatens
principer. Däremot skiljer sig organisationerna åt vad gäller medlemskrets och
arbetsmetoder. Från att under en tid ha präglats av rivalitet och misstänksamhet
har relationerna mellan Europarådet och OSSE nu blivit relativt goda. En mer
konstruktiv fas har inletts. Att söka få till stånd en fast ansvarsfördelning
förefaller dock i dag varken vara realistiskt eller önskvärt. Pragmatiskt
samarbete är att föredra.
Personal från Europarådets sekretariat deltar i stor utsträckning vid olika
OSSE-möten, -seminarier och -missioner. OSSE deltar i vissa av Europarådets
expertkommittéer. Ett samarrangemang i form av ett seminarium om zigenare ägde
rum i september 1994. Ett gemensamt seminarium om tolerans i Bukarest planeras i
maj 1995.
Samarbetet på praktisk nivå har varit speciellt framgångsrikt i fråga om
Baltikum. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter har mycket goda
relationer med Europarådets sekretariat, vilket bl.a. manifesterats i att man
skickat gemensamma vädjanden till den lettiska regeringen i
medborgarskapsfrågan.
Under Sveriges tid som OSSE-ordförande togs initiativ till samrådsmöten mellan
de högsta ansvariga för mänskliga rättighetsfrågor i OSSE, Europarådet och FN.
Dessa möten äger fortfarande rum regelbundet.
I Europarådet har man, på ambassadörsnivå, tillskapat en speciell arbetsgrupp,
vilken har till syfte att förbättra samarbetet med OSSE. Detta har bl.a. lett
till att man erbjudit sig att ställa expertis till förfogande vid OSSE-missioner
i länder där Europarådet är aktivt.
3 Verksamheten inom organisationens nio huvudsektorer
3.1 Mänskliga rättigheter inklusive minoritets- och jämställdhetsfrågor
Under år 1994 har en uppföljning skett av de beslut som fattades vid
Europarådets toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993 beträffande reformeringen av
övervakningssystemet enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna samt beträffande skyddet för
nationella minoriteter och aktionsplanen mot rasism, främlingsfientlighet,
antisemitism och intolerans.
3.1.1 Reformeringen av övervakningssystemet
Vid det ordinarie ministermötet i maj antogs det protokoll (nr 11) till
Europakonventionen som utarbetats om en reformering av övervakningssystemet
enligt konventionen. Reformen träder i kraft ett år efter det att samtliga
konventionsstater förklarat sig bundna av (ratificerat) protokollet. Detta har
under året undertecknats av samtliga konventionsstater, men ratificerats endast
av fyra (Bulgarien, Slovakien, Slovenien och Storbritannien). Flertalet
medlemsstater förutses komma att ratificera protokollet under år 1995. För
Sveriges del förelades riksdagen en proposition om svensk ratifikation av
protokollet den 24 november 1994 (prop. 1994/95:115, Reformering av
övervakningssystemet enligt Europakonventionen).
3.1.2 Nationella minoriteter
Det arbete på en europeisk ramkonvention om skydd för nationella minoriteter,
som inleddes i den nyinrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN)
efter toppmötet i Wien, slutfördes under året. Konventionen antogs av
ministerkommittén den 10 november 1994 och öppnades för undertecknande den 1
februari 1995. Den träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets
medlemsstater förklarat sig bundna av konventionen.
Ramkonventionen är det första juridiskt bindande multilaterala instrumentet
ägnat åt minoritetsfrågor i allmänhet. Tidigare instrument har antingen inte
varit juridiskt bindande eller endast behandlat vissa begränsade aspekter av
minoritetsfrågan. De främsta inspirationskällorna har varit OSSE:s
Köpenhamnsdokument samt Europakonventionen. Syftet med ramkonventionen är att
specificera de juridiska principer som staterna åtar sig att respektera för att
tillförsäkra skydd för nationella minoriteter. Detta innebär att konventionen i
sig inte ger upphov till några rättigheter, utan dessa uppstår först genom de
åtgärder som respektive stat vidtar för att uppfylla sina folkrättsliga
förpliktelser. Det åligger ministerkommittén att övervaka att ramkonventionens
principer realiseras. Konventionsstaterna åläggs rapportera vilka åtgärder man
vidtagit. Till sin hjälp skall ministerkommittén ha en rådgivande kommitté.
Konventionen har undertecknats av Sverige samt 21 andra stater. En proposition
om svensk ratifikation torde kunna föreläggas riksdagen under hösten 1995.
Vid toppmötet beslutades också att ett tilläggsprotokoll till
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna skall utarbetas. Detta protokoll skall uppta sådana kulturella
rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter
och kommer att utgöra ett tillägg till rättighetskatalogen i Europakonventionen
med dess tilläggsprotokoll. Den framtida uttolkningen och tillämpningen av ett
sådant protokoll kommer därför att ligga hos Europadomstolen när klagomål över
påstådda konventionsbrott prövas. Här föreligger alltså en skillnad i
förhållande till ramkonventionen där det är konventionsstaterna själva som
handhar övervakningen (se ovan).
Arbetet på ett tilläggsprotokoll inleddes i CAHMIN i november. Kraven på
precision och tydlighet i en text av detta slag, bl.a. för att undvika
dubblering och oavsiktliga begränsningar av i konventionen redan existerande
rättigheter, är stora. Det har därför uppstått betydande problem med att utforma
en konventionstext. Huruvida det går att nå enighet om utformningen av några
rättigheter som kan intas i ett sådant protokoll är för närvarande oklart.
CAHMIN kommer att hålla ett flertal sammanträden under år 1995 för arbetet med
protokollet.
3.1.3 Kampen mot rasism och främlingsfientlighet
I aktionsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans
ingår bl.a. ungdomskampanjen mot rasism som lanserades i Strasbourg den 10
december och som pågår under två år. Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera
den allmänna opinionen i arbetet mot rasism. En viktig komponent i arbetet är
medverkan av nationella och internationella icke-statliga organisationer.
Speciellt intresse inriktas på ungdomars aktiva medverkan i programmen. Media
skall involveras. Arbetet hålls ihop av en styrgrupp i Strasbourg samt av
nationella kommittéer i de deltagande länderna. Den svenska kommittén, Ungdom
mot rasism, inrättades i april 1994.
En annan del av aktionsplanen är den europeiska kommissionen mot rasism och
intolerans (ECRI), som leds av den svenske diskrimineringsombudsmannen Frank
Orton. Kommissionen skall utvärdera medlemsstaternas olika åtgärder mot
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans samt granska medlemsstaternas
lagstiftning på detta område. I kommissionens mandat ingår att komma med
rekommendationer till enskilda stater om vad som enligt kommissionens mening
behöver åtgärdas. Kommissionen avser att anpassa sina rekommendationer land för
land och att därefter undersöka i vad mån de följs. Kommissionen planerar vidare
att under år 1995 utarbeta ett förslag om ett utvidgat förbud mot
rasdiskriminering, i form av ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen.
3.1.4 Ministerkommitténs övervakning av medlemsstaterna
Vid det ordinarie ministermötet den 10 november antog ministerkommittén en
deklaration om övervakning av medlemsstaternas åtaganden. Som en uppföljning
till denna pågår ett arbete inom ministerkommittén om utformningen av ett system
för hur dessa principer skall genomföras i praktiken. Enligt deklarationen skall
ministerkommittén övervaka samtliga medlemsstater - gamla som nya - inom de
områden som utgör grundvalarna för medlemskap i Europarådet, dvs. ett
demokratiskt styrelseskick, rättsstatens principer samt skydd för de mänskliga
rättigheterna. Frågan om övervakning av medlemsstaternas åtaganden har fått
förnyad aktualitet i och med den utvidgning av Europarådets medlemskrets som
skett under de senaste åren - och som fortsätter att ske - samt mot bakgrund av
hur de mänskliga rättigheterna respekteras i vissa medlemsländer.
Övervakningsfrågan kommer att vara en av de politiskt viktigaste frågorna för
Europarådet under en rad år framöver.
3.1.5 Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna
Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) av
Europarådets nya medlem Andorra. Vidare ratificerade Rumänien och Slovenien
konventionen. Övriga stater som på senare tid erhållit medlemskap i Europarådet
men som ännu inte ratificerat konventionen (Estland och Litauen) kan förväntas
göra detta inom en nära framtid.
Ministerkommittén övervakade, enligt artikel 32 och 54 i konventionen, liksom
tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar och den
granskade och överprövade de rapporter som den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna avgett över enskilda klagomål. Ministerkommittén antog
under året 84 resolutioner i sådana ärenden. En av dessa rör klagomål mot
Sverige. Därutöver är för närvarande tre svenska mål under behandling i
ministerkommittén, målen Holm, Fredin II och Persson. Målet Holm rör jurys
medverkan i ett tryckfrihetsmål med politiska implikationer, där Europadomstolen
funnit att den svenska domstol som avgjorde tryckfrihetsmålet, på grund av
juryns sammansättning, inte varit opartisk. Målet Fredin II rör rätten till
muntlig förhandling, där domstolen funnit att regeringsrätten borde ha hållit
en sådan förhandling i ett s.k. rättsprövningsmål. Målet Persson rör en persons
möjligheter att besöka en nära anhörig som vistades på vårdhem. Närmare bestämt
rör målet avsaknaden av lagstöd för besöksrestriktioner och bristande möjlighet
att överklaga beslut om sådana restriktioner. I samtliga mål avvaktar
ministerkommittén lagstiftningsåtgärder, alternativt exempel på en ändrad
rättstillämpning i regeringsrätten (Fredin II), innan en slutresolution kan
antas.
Under år 1994 registrerades 2 927 nya klagomål hos kommissionen, varav 161 mot
Sverige. Motsvarande siffror för år 1993 var 2 037 respektive 106. Antalet
klagomål till kommissionen fortsätter således att öka, varför den genomsnittliga
handläggningstiden för mål i kommissionen är fortsatt lång. Vissa brådskande
mål, t.ex. sådana som rör brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. -
behandlas dock med förtur.
Under året hänsköts 59 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt ca 440
mål som domstolen avgjort sedan dess tillkomst rör 31 klagomål mot Sverige. En
redovisning av de fram till och med år 1992 meddelade domarna i mål mot Sverige
finns bl.a. i bilaga till Fri- och rättighetskommitténs delbetänkande, Fri- och
rättighetsfrågor Del B Inkorporering av Europakonventionen (SOU 1993:40).
Referat av en del av Europadomstolens domar finns numera också att tillgå i
riksdagens offentliga databas, informationssystemet RIXLEX.
Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt liksom
under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH) och i dess
expertkommittéer.
Expertkommittén för utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH-DEV) fortsatte
arbetet med ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen angående vissa
ytterligare rättigheter för frihetsberövade, sedan ett första förslag till
protokoll återremitterats till kommittén av CDDH. Ett ytterligare bearbetat
förslag överlämnades till CDDH. Förslaget är för närvarande föremål för
remissbehandling hos ett par av Europarådets övriga styrkommittéer.
Ministerkommittén gav under året CDDH i uppdrag att utreda om det är nödvändigt
och lämpligt att inkludera en grundläggande rätt till jämställdhet mellan
kvinnor och män i ett tilläggsprotokoll till konventionen. CDDH gav i sin tur
DH-DEV i uppdrag att studera denna fråga. DH-DEV:s huvudsakliga arbete under år
1995 kommer därför att röra jämställdhetsfrågan.
Expertkommittén för processuella frågor (DH-PR) har sedan arbetet på en
reformering av övervakningssystemet avslutades endast hållit ett sammanträde.
Därvid avgavs förslag till yttrande till ministerkommittén bl.a. om möjligheten
att ålägga en stat att vid sen betalning utge ränta på skadestånd som utdömts av
domstolen eller som fastställts av ministerkommittén samt angående staternas
möjlighet att verkställa utmätning i sådana skadestånd, t.ex. för skatteskulder.
I detta sammanhang kan det finnas anledning att också nämna i vilken
utsträckning tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av
medlemsstaterna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1994. Som
nämnts ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt ratificerats av samtliga
medlemsstater utom av Andorra, Estland och Litauen. Samtliga stater som
ratificerat konventionen har också accepterat den enskilda klagorätten samt
domstolens jurisdiktion.
Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har
ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Estland, Liechtenstein,
Litauen och Schweiz.
Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och
rätten att lämna sitt land samt innehåller förbud mot kollektiv utvisning av
utlänningar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Bulgarien,
Estland, Grekland, Liechtenstein, Litauen, Malta, Schweiz, Spanien,
Storbritannien och Turkiet.
Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff i
fredstid, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Belgien,
Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Litauen, Polen, Storbritannien och
Turkiet.
Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rättssäkerhetsgarantier
vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av brottmålsdomar, har
ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern,
Estland, Irland, Liechtenstein, Litauen, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal,
Spanien, Storbritannien, Tyskland och Turkiet.
Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde rätt att få prövning
av ett enskilt klagomål i domstolen, om domstolen ger prövningstillstånd, hade
vid utgången av år 1994 ratificerats av femton stater. Det trädde i kraft den 1
oktober 1994 gentemot de tolv stater som vid denna tid hade ratificerat det. Att
Sverige hittills inte ratificerat protokollet sammanhänger med att
ändamålsenligheten av detta protokoll har ansetts böra ses i ljuset av det mer
långtgående reformförslag som nu färdigställts. Förslag om en svensk
ratificering av protokoll nr 9 lades i ovannämnda proposition 1994/95:115,
Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen.
Övriga protokoll rör främst processuella ändringar i förfarandet inför
konventionsorganen.
3.1.6 Europeiska konventionen mot tortyr m.m.
Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr, som trädde i kraft den
1 februari 1989, hade vid utgången av år 1994 ratificerats av samtliga
medlemsstater utom Andorra, Estland, Litauen och Tjeckien. Sistnämnda land har
dock undertecknat konventionen. Sverige ratificerade konventionen den 21 juni
1988. För en närmare redovisning av konventionens innehåll hänvisas till prop.
1987/88:133. Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka
behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.
inledde sin verksamhet år 1990.
Under åren 1990-91 besökte kommittén Danmark, Frankrike, Malta, Schweiz,
Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet (vid två tillfällen) samt Tyskland och
Österrike. År 1992 besöktes Cypern, Finland, Italien, Nederländerna, Portugal,
San Marino samt Turkiet ytterligare en gång. Efter besöket i Turkiet gjorde
kommittén ett offentligt uttalande enligt artikel 10 i konventionen. År 1993
besökte kommittén Belgien, Grekland, Irland, Island, Liechtenstein, Luxemburg,
Nordirland och Norge. År 1994 besöktes Frankrike jämte Martinique, Nederländerna
jämte Nederländska Antillerna, Spanien (vid två tillfällen), Storbritannien,
Sverige, Turkiet, Ungern samt Österrike. De rapporter som kommittén avfattar
efter sina besök är inte offentliga men kan offentliggöras, om den berörda
staten begär det. Rapporten från det första besöket i Sverige, som tillställdes
Utrikesdepartementet i februari 1992, har offentliggjorts liksom det svar som
den svenska regeringen lämnade kommittén i augusti 1992 och den rapport från
kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes regeringen i mars 1995.
3.1.7 Jämställdhetsfrågor
Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG) sammanträdde tre
gånger under året. Det tredje mötet var extrainsatt för att slutligt förbereda
den konferens om jämställdhet och demokrati som sedan ägde rum i februari 1995.
Tre seminarier anordnades under året. Det första behandlade "Kvinnors roll och
representation i urban och regional planering för en uthållig utveckling" och
ägde på svenskt initiativ rum i Örnsköldsvik i mars (jämför under avsnitt
3.7.2). Det andra hade som tema "Mänskliga rättigheter och socialt kön: medias
ansvar" och genomfördes i månadsskiftet juni/juli i Strasbourg. Det tredje
behandlade frågan om nationella mekanismer för att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män i de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa och
arrangerades den 30 november-2 december i Ljubljana.
Fem expertgrupper arbetade under året: en om jämställdhet och demokrati
(Sverige deltog), en om fundamentala rättigheter till jämställdhet mellan
kvinnor och män, en om åtgärder mot prostitution (Sverige deltog), en om våld
mot kvinnor och en om migration, kulturell mångfald och jämställdhet mellan
kvinnor och män, den sistnämnda i samarbete med styrkommittén för
migrationsfrågor (Sverige deltog).
Prostitutionsgruppen överlämnade sin slutrapport som skall ligga till grund för
en handlingsplan, med förslag till rekommendation till medlemsländerna och till
ett program för utbildning och förebyggande arbete.
I övrigt var en av styrkommitténs viktigaste uppgifter att se till att ett
jämställdhetsperspektiv beaktas även i andra verksamheter inom Europarådets ram.
3.2 Massmediefrågor
Den 7-8 december hölls i Prag den 4:e europeiska konferensen för ministrar med
ansvar för massmediefrågor. Konferensen behandlade i huvudsak tre frågor:
framtiden för public service-verksamheten, journalistisk frihet och mänskliga
rättigheter samt ägandekoncentration inom massmediebranschen. I slutdokumentet
slår man vakt om en publicistiskt oberoende radio och television i allmänhetens
tjänst. Konferensen antog vidare ett uttalande om behovet av riktlinjer på
europeisk nivå om våldsskildringar. Det kan noteras att konferensen på nordiskt
initiativ även antog ett uttalande med anledning av att många journalister har
fått sätta livet till i samband med rapporteringen från kriget i f.d.
Jugoslavien.
Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde under året fyra gånger.
Av de under CDMM arbetande kommittéerna hade två svensk ordförande, nämligen
kommittén för frågor om massmediekoncentration och arbetsgruppen om
piratkopiering. I båda dessa ämnen har ministerkommittén antagit
rekommendationer, den ena om åtgärder för att befordra öppen redovisning av
ägandet i massmedier och insyn i andra former av inflytande över medierna
(medietransparens) och den andra om åtgärder för att bekämpa piratkopiering.
3.3 Sociala frågor, arbetsmarknads-, migrations- och befolkningsfrågor
3.3.1 Social trygghet
Ministerkommittén antog under året 14 resolutioner om tillämpningen under tiden
1 juli 1991-30 juni 1992 av den europeiska balken om social trygghet och
protokollet till denna i de medlemsstater som ratificerat dessa instrument. I
resolution CSS(94)11 konstaterade ministerkommittén att Sverige fortsätter att
uppfylla sina förpliktelser enligt balken och protokollet.
Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger under året.
Kommittén fortsatte att ägna stor uppmärksamhet åt frågor om de central- och
östeuropeiska staternas integrering i Europarådets samarbete när det gäller
social trygghet. En diskussion har kontinuerligt förts om Europarådets
konventioner på området och dessas relevans för de nya medlemsstaterna och de
stater som deltar som observatörer i kommitténs arbete. I samband med kommitténs
höstmöte anordnades även ett kollokvium om socialt skydd under politiska och
ekonomiska övergångstider. I december organiserades vidare ett seminarium kring
ett projekt med en modell för bilaterala avtal om social trygghet, avsett i
första hand som en kunskapskälla för de nya medlemsstaterna.
I sedvanlig ordning avslutade kommittén sin granskning av tillämpningen av den
europeiska balken om social trygghet och dess protokoll i de medlemsstater som
ratificerat dessa instrument. Granskningen avsåg perioden 1 juli 1992-30 juni
1993. Sveriges rapport föranledde ingen anmärkning.
Som en uppföljning av 1992 års konferens för ministrar med ansvar för social
trygghet beslöt kommittén om direktiv för två studier, den ena om medicinsk och
yrkesmässig rehabilitering av sjukskrivna och förtidspensionerade och den andra
om möjligheter för äldre och pensionerade att fortsätta yrkesarbeta eller delta
i andra verksamheter där deras erfarenheter kan tas till vara.
Kommittén anordnade under hösten ytterligare en kurs i internationella
socialförsäkringsfrågor för tjänstemän från nationella ministerier och
myndigheter.
Kommittén för förberedande av 1995 års konferens i Portugal för ministrar med
ansvar för social trygghet fortsatte sitt arbete. Konferensen kommer att hållas
i maj 1995 i Lissabon och skall behandla frågor om social trygghet och beroende
personer, dvs. personer som i sin dagliga livsföring är i behov av hjälp av
andra.
3.3.2 Socialtjänst
Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde en gång under år
1994. Kommittén planerar en europeisk fattigdomsrapport.
Styrkommitténs stora pågående projekt behandlar barnens situation i Europa. Tre
delprojekt tar upp barns och ungdomars deltaktighet, barnomsorg respektive barn
på institution (med tonvikt på Östeuropa). I projektets regi hölls en konferens
på temat "Barns deltagande inom familjen" i Madrid i december. En
avslutningskonferens kommer att hållas i april 1996.
I barndomsprojektet ligger också att den socialpolitiska styrkommittén söker
uppmuntra andra styrkommittéer att behandla barns situation. Denna
multidisciplinära inriktning av projektet är ett led i Europarådets utveckling
av nya arbetsformer.
3.3.3 Sociala stadgan
Arbetet med anslutningen av stater i Central- och Östeuropa till sociala stadgan
fortsätter. Under hösten undertecknade ytterligare en stat stadgan, nämligen
Rumänien. Vad gäller Ungern har förberedelserna för en ratifikation kommit
relativt långt och den kan tänkas äga rum i slutet av år 1995. För Slovakiens
del tar det troligen längre tid innan ratifikation kan ske. Europarådet
organiserade ett seminarium i Slovakien under året. De flesta stater i Central-
och Östeuropa har efterfrågat seminarier och liknande rörande sociala stadgan.
Ministerkommittén antog vid sitt sammanträde i maj samtliga av
regeringskommittén föreslagna rekommendationer riktade till stater som brustit i
tillämpning av sociala stadgan. Ingen av dessa berörde Sverige.
Under året utökades den oberoende expertkommittén med två ledamöter. Till ny
ordförande utsågs Suzanne Grévisse, Frankrike.
Regeringskommittén sammanträdde under året fyra gånger för att ta ställning
till de slutsatser som den oberoende expertkommittén kommit fram till vid sin
granskning av ländernas rapporter. Arbetet enligt de nya arbetsmetoderna
fungerar allt bättre. Kommittén har också diskuterat och lagt fram förslag till
ett nytt rapporteringssystem. Syftet är att få en effektivare övervakning av
efterlevnaden av stadgan och en jämnare arbetsbelastning för staterna.
Regeringskommitténs granskning ledde också detta år till förslag om att
ministerkommittén skall anta rekommendationer riktade till staterna på en rad
olika punkter. Även för Sveriges del föreslogs en sådan rekommendation. Kritiken
gäller avsaknaden av möjlighet att överklaga beslut om utvisning enligt den s.k.
terroristlagen. Detta anses innebära ett brott mot artikel 19, som behandlar
skydd för migrerande arbetstagare, punkt 8, skydd mot utvisning.
Granskningen av staternas efterlevnad av stadgan noterar också en positiv
utveckling. För Sveriges del nämns under den aktuella perioden särskilt
jämställdhetslagen och ändringarna i arbetsmiljölagen.
Arbetet med ett tilläggsprotokoll om kollektiv klagorätt fortsatte under året
inom ministerkommittén utan att någon lösning uppnåddes. En hearing har hållits
med arbetsmarknadens parter och frågan har därefter behandlats i en s.k.
rapportörgrupp för mänskliga rättigheter.
Den s.k. ad hoc-kommittén för översyn av stadgans materiella innehåll m.m.
(CHARTE-REL) avslutade under året sitt arbete och lade fram förslag till en
reviderad stadga. Ministerkommittén har överlämnat förslaget till
parlamentariska församlingen och arbetsmarknadsorganisationerna för synpunkter.
3.3.4 Arbetsmarknadsfrågor
Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde en gång under år
1994. Kommitténs byrå möttes vid två tillfällen. Vid styrkommitténs sammanträde
den 19-21 oktober avhandlades följande teman.
Rapporten och rekommendationen från kommittén om arbetsförmedlingsservice
(EM-SE) antogs. CDEM godkände också publiceringen av konsultrapporten om
offentlig arbetsförmedlingsservice och dess roll i arbetsmarknadspolitiken.
Likaså godkände CDEM inom det samordnade forskningsprogrammet för det sociala
området rapporterna "Från hemarbete till förvärvsarbete" och
"Anställningsstrategier för handikappade; arbetsgivarnas roll".
Beslut fattades om att fyra expertkommittéer under åren 1995 och 1996 skall
arbeta med de sociala och ekonomiska konsekvenserna av omstruktureringen av
Europas ekonomier. Sverige skall delta i den kommitté som behandlar de sociala
och ekonomiska konsekvenserna av ändrade arbetsmönster i samband med
omstruktureringen (EM-CST). För att samtliga medlemsstater, som så önskar, skall
kunna delta i de olika kommittéernas möten kommer dessa, om möjligt, att
förläggas i anslutning till varandra.
Styrkommittén motsatte sig förslaget om att den inte skulle träffas under år
1995. Särskilt medlemsstaterna från Central- och Östeuropa poängterade vikten
för dem av regelbundet informationsutbyte med länderna i Västeuropa. Kommittén
noterade också att det krävs minst ett möte per år för att den skall kunna bidra
effektivt till de olika multidisciplinära projekt som den är ansluten till.
Efter ett beslut från ministerkommittén kommer därför byråns möte i september
att vara öppet för samtliga medlemsstater men utan kostnad för Europarådet.
I avsaknad av styrkommittésammanträden under år 1995 kommer en grupp högre
tjänstemän att vid ett möte i november förbereda Europarådets 6:e
arbetsmarknadsministerkonferens, som Rumänien skall vara värd för år 1996.
3.3.5 Migrations- och asylfrågor
Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG) ägnar sig huvudsakligen åt
att utveckla det europeiska samarbetet om frågor kring flyktingars och
invandrares integration. Erfarenheter från så gott som hela Europa visar att
flyktingar och invandrare möter allt större svårigheter i sin integration,
samtidigt som uttryck för rasism, främlingsfientlighet och antisemitism tenderar
att öka. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan Europas länder på detta område blir
därför allt viktigare.
CDMG arrangerade under år 1994 tre möten, där experter från olika stater har
kunnat komma samman och diskutera gemensamma erfarenheter utifrån ett antal
landbaserade projekt. I juni arrangerades sålunda ett möte om invandrar- och
flyktingkvinnors integration, i oktober ett möte om praktiska åtgärder mot
rasism och rasistiskt våld och i december ett möte om medias roll för
invandrares och flyktingars integration. Erfarenheterna från varje sådant möte
skall sammanställas och publiceras i form av praktiska handledningar på
områdena.
Under år 1994 genomfördes vidare bl.a. en komparativ studie över fem europeiska
länders, däribland Sveriges, återvandringspolitik. Likaså påbörjades ett projekt
om religiösa aspekter på frågan om jämlikhet mellan invandrare och övriga och
ett projekt om kulturell mångfald i förhållande till jämlikhet mellan könen.
Som en uppföljning av ett ministermöte i Wien år 1991, vilket behandlade frågor
om öst-västmigration i Europa, beslöts att dessa diskussioner skulle fortsätta i
någon form. Detta kom att ske i en grupp som allmänt har kallats Wiengruppen och
vars sekretariatsfunktion har skötts av Europarådet. Syftet var att skapa ett
forum där alla länder i Europa, även de som inte är medlemmar i Europarådet,
samt USA, Canada och Australien kunde mötas för att diskutera gemensamma frågor
rörande öst-västmigration.
Wiengruppen har träffats på ämbetsmannanivå ett par gånger per år. Ett särskilt
möte sammankallades under svenskt ordförandeskap vintern 1994 för att behandla
frågan om fördelning av ansvaret för flyktingar och krigsoffer från f.d.
Jugoslavien. Sverige fick inte med sig de övriga länderna på de framställningar
om fördelning som man lade fram.
Efter ett initiativ från EU beslöts vid ett möte i september 1994 att
Wiengruppen skulle upplösas. Man menade att de kontakter mellan öst och väst som
möjliggjorts inom gruppen i framtiden kunde komma till stånd dels inom andra
fora, som den s.k. Berlin-Budapestprocessen, dels inom befintliga kommittéer i
Europarådet. Även verksamheten inom OSSE täcker in stora delar av
frågeställningarna om öst-västmigration.
Sverige ställde sig bakom detta beslut. Det är dock viktigt att Europarådet
också fortsättningsvis intar en öppen attityd och i så hög grad som möjligt
erbjuder samarbete med öst genom att släppa in dessa länder i relevanta
kommittéer, även om de inte är medlemmar. Det är samtidigt av betydelse att CDMG
även i framtiden kan ägna sig framför allt åt frågeställningar rörande
invandrare och integration och inte behöver avsätta tid för frågor rörande
flyktingpolitik och gränskontroll. Mot denna bakgrund har CDMG, efter samråd med
expertkommittén för asylrättsliga frågor, beslutat föreslå ministerkommittén att
ett av CDMG:s årliga möten skall förlängas med en dag. Till denna extra mötesdag
skall inbjudas, förutom medlemmarna i berörda Europarådskommittéer, i varje fall
samtliga länder som deltagit i Wienprocessen. Syftet skall vara att utbyta
information och erfarenheter om migrationsströmmar och -politik i Europa.
Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) möts regelbundet
två gånger per år. En av de viktigaste uppgifterna för kommittén är att ge
deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och informera varandra om
förändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Syftet är
att främja utvecklandet av en gemensam syn bland medlemsländerna på hur man bör
lösa gemensamma problem inom det asylrättsliga området. Under år 1994 har man i
kommittén bl.a. utarbetat ett förslag till rekommendationer för hur mottagandet
av asylsökande vid flygplatser bör ske, vilket därefter har antagits av
Europarådets ministerkommitté. Man diskuterade vidare under året frågor som
"säkra länder" ur transitländernas perspektiv och frivilligt återvändande av
avvisade asylsökande och andra utlänningar.
3.3.6 Medborgarskap
Under år 1994 fortsatte expertkommittén för dubbla medborgarskap (CJ-PL) sitt
arbete genom att granska utkastet till en ny konvention om frågor som uppstår i
samband med dubbla medborgarskap. Konventionsutkastet hade utarbetats av en
arbetsgrupp som tillsattes år 1993. Sverige ingår inte i den.
De frågor som diskuterades i expertkommittén var allmänna principer, t.ex. om
det skall vara tillåtet att göra skillnad på personer som är av
bosättningslandets etnicitet och andra vid ansökan om medborgarskap (aktuellt i
Östeuropa) samt om skillnad kan göras på rättigheter för personer som varit
medborgare från födseln och andra. De kategorier som enligt
konventionsutkastet automatiskt skall få medborgarskap överensstämmer i stort
sett med svensk lag.
Vad avser förlust av medborgarskap föreslogs en icke bindande bestämmelse av
innebörd att personer som tjänar i utländsk militärtjänst eller som lämnar
falska uppgifter kan förlora sitt medborgarskap, även om det innebär
statslöshet.
Vad beträffar bestämmelserna om dubbla medborgarskap överensstämmer kraven i
stort med de svenska förhållandena. Konventionen anger dock fler tillfällen då
man kan tillåta dubbla medborgarskap än vad som gäller i Sverige i dag.
I utkastet fanns även bestämmelser om hur man bör förfara i nybildade stater.
Förslaget går i stort sett ut på att stater skall erbjuda möjlighet för personer
på dess territorium att söka eller automatiskt bli medborgare samt att vissa
krav skall ställas på behandlingen av icke-medborgare.
Arbetsgruppen fick i uppdrag att omarbeta konventionsutkastet med utgångspunkt
från de förslag till ändringar som lämnades av kommittén vid mötet i oktober
1994. Det reviderade utkastet behandlades vid kommitténs möte i februari 1995.
3.3.7 Befolkningsstudier
Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) höll under år 1994 två möten. En
varje år återkommande aktivitet är att framställa en översikt över
befolkningsutvecklingen i medlemsstaterna samt att diskutera såväl övergripande
demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder. Insamlingsförfarandet
sköts direkt av sekretariatet. Översikten och den analytiska texten skrivs av en
av kommitténs medlemmar, senast representanten från Tjeckien. Datainsamlingen är
ej att likna vid en "statistikbyrås" utan syftar till att samla ihop så aktuell
statistik som möjligt, ofta preliminär, och utifrån den göra analyser och dra
slutsatser. Den årliga översikten ger den mest aktuella och kompletta bilden av
befolkningsstatistik täckande hela Europa. För att undvika onödigt dubbelarbete
sker sonderingar med EU:s statistikkontor (Eurostat) om möjligheter till
samordning av delar av datainsamlingen.
Under året avslutade tre expertgrupper sitt arbete.
Någon publicering av slutdokumentet från expertgruppen "Barnafödande från
socio-ekonomisk och demografisk synvinkel" planeras ej.
Expertgruppen "Migration, demografi och arbetsmarknad" har offentliggjort sin
rapport, vilken innehåller bidrag från tre konsulter. Rapporten i fråga,
"Migration och utvecklingssamarbete", omfattar dels fallstudier för en rad
länder i norra Afrika med den gemensamma rubriken "Utvecklingssamarbete". I ett
mer översiktligt avsnitt behandlas flyttningsströmmarna från länder söder om
Medelhavet till Västeuropa. Thomas Hammar från Centrum för invandrarforskning
vid Stockholms universitet har ingått i gruppen.
Även expertgruppen "Åldrandet och konsekvenserna på det socio-medicinska
systemet" har slutfört sitt arbete. Man har sökt belysa vilka faktorer som
påverkar efterfrågan på vård bland äldre. Nuvarande politik vad avser sådan vård
har konfronterats med den förväntade utvecklingen med hjälp av ett antal
framtidsscenarier. Rapporten publicerades i början av år 1995. Svensk
representant i gruppen har varit Lennart Johansson från Socialstyrelsen.
Två nya expertgrupper bildades under året, dels "Den demografiska obalansen
mellan länder i Medelhavsområdet" och dels "Den demografiska situationen för
nationella minoriteter i Europa".
Den förstnämnda expertgruppen skall analysera sambandet mellan demografisk och
ekonomisk utveckling samt invandring till Västeuropa från länder söder om
Medelhavet. Sammanlagt sex rapporter skall utarbetas och bilda underlag för en
Medelhavskonferens om befolkning, migration och utveckling, planerad till
sommaren/hösten 1996. Till konferensen kommer att bjudas in såväl politiker som
vetenskapliga representanter från både Europarådets medlemsstater och länder
söder och öster om Medelhavet.
Den andra expertgruppen skall undersöka och utvärdera tillgängliga data,
definitioner, insamlingsmetoder m.m. för att framställa statistik om nationella
minoriteter. Arbetet skall resultera i rekommendationer för harmonisering och
förbättring av statistiken. Man har även för avsikt att arbeta fram en översikt
över de större nationella minoriteterna i Europa. Eftersom det är ett mycket
känsligt område går man varligt fram och strävar efter samarbete med respektive
land. Nationella rapporter är redan under utarbetande i Ungern, Rumänien,
Slovenien och Slovakien. Man hoppas också kunna inkludera Nordirland, Ukraina,
Bulgarien och Albanien. Studien skall vara strikt vetenskaplig med betoning på
att förfina metoder och öka kunskapen om demografiska förhållanden för
minoriteter i Europa. Arbetet sker i nära samarbete med Eurostat och FN:s
ekonomiska kommission för Europa (ECE). Gruppen omfattar experter
representerande elva länder.
Områden som prioriterats för åren 1995 och 1996 är en demografisk studie av
familjen i Europa samt en studie om arbetsmarknaden i Europa, med koppling till
framtida flyttningsrörelser såväl inom Europa som invandring från länder utanför
Europa. En förstudie har inletts om inrikes flyttningsströmmar och regional
flyttningsdynamik.
Befolkningskommittén var väl representerad vid FN:s befolkningskonferens i
Kairo den 5-13 september. Genom en extraordinär insats kunde CDPO:s årliga
befolkningsrapport delas ut till konferensdeltagarna.
Varje nytt medlemsland ombeds att skriva en PM om sin hittillsvarande
befolkningsutveckling. Under år 1994 publicerades två rapporter, avseende Polen
respektive Bulgarien.
3.4 Utbildning, kultur, kulturarv och idrott
3.4.1 Utbildning, kultur och kulturarv
1954 års europeiska kulturkonvention ger länder som inte är medlemmar av
Europarådet möjlighet att delta i rådets utbildnings- och kultursamarbete. Sedan
år 1989 har de flesta av länderna i Central- och Östeuropa tillträtt
kulturkonventionen. Under år 1994 anslöt sig 4 nya länder, nämligen Ukraina,
Moldova, Monaco och Andorra. Vid utgången av året var antalet anslutna stater
42.
Med den nya kommittéstruktur som gäller för kultursamarbetet sedan år 1991
bedrivs arbetet med programfrågor främst inom styrkommitténs (CDCC) fyra
specialkommittéer. CDCC har huvudsakligen en sammanhållande funktion. CDCC höll
1994 års plenarmöte den 25-27 januari. Årets generaldebatt behandlade
slutdeklarationen från toppmötet i Wien den 8-9 oktober 1993 och dess
konsekvenser för det framtida kultursamarbetet i Europa. CDCC beslöt medverka i
arbetet med nya regelverk till skydd för nationella minoriteter. Vidare uppdrogs
åt byrån och specialkommittéerna att ta fram förslag till uppföljning, bl.a. vad
gäller förtroendeskapande insatser och åtgärder mot intolerans.
Utbildningskommittén (CC-EDUC)
Inom projektverksamheten har Sverige sedan länge kraftigt stöttat en
prioritering av kvalitet framför kvantitet. Arbetet är nu koncentrerat till två
större utbildningsprojekt.
Det ena projektet gäller utbildning på högstadie- och gymnasienivå i Europa.
Det har som mål att stimulera utvecklingen av utbildning som kan ge Europas
ungdomar de kunskaper, färdigheter och attityder som behövs i framtidens Europa,
förbereda dem för högre utbildning, rörlighet och dagligt liv i ett mångspråkigt
och mångkulturellt Europa samt göra dem medvetna om deras gemensamma kulturarv
och ansvar som européer.
Inom detta projekt fortsätter också arbetet för ett utökat skol- och
elevutbyte. Här finns sedan ett par år ett särskilt nätverk för skolkontakter.
På detta område har Sverige särskilt engagerat sig för utnyttjande av den nya
informationsteknologin, även för smidig intern kommunikation inom nätverket. En
annan prioriterad del är att med bättre information än tidigare göra både
nätverkets och projektets, och därmed Europarådets, verksamhet mer synlig i
medlemsländernas utbildningsväsen. Nätverket erhåller numera också ett visst
stöd från Europarådet till det viktiga arbetet mellan de årliga seminarierna.
Här kan noteras att värdland för 1994 års seminarium var Polen.
Det andra projektet inriktas på språkundervisning och språkinlärning. Det har
som syfte att främja ömsesidig förståelse och tolerans, rörlighet och tillgång
till information i ett mångspråkigt och mångkulturellt Europa. En viktig del är
här arbetet på s.k. tröskelnivåer i olika språk, ett område där Europarådet har
en lång och väl etablerad tradition. Ett annat arbete värt att uppmärksamma i
ett allt öppnare Europa är det som gäller en gemensam referensram som grund för
ömsesidigt erkännande av språklig kompetens. Inom projektet fortsätter
verksamheten med den relativt framgångsrika formen av "dubbelseminarier", vilket
innebär att slutsatserna från ett första seminarium utvecklas under en
mellanperiod och utvärderas vid ett andra seminarium några år senare. Under år
1994 upprättades också ett europeiskt språkcenter i Österrike.
Toppmötet i Wien hösten 1993 avsatte på utbildningens område ett beslut i
ministerkommittén om att inrätta ett projekt kring ämnet historia, ett ämne av
särskild betydelse i det nya Europa.
I mars hölls i Madrid den av utbildningskommittén förberedda 18:e
utbildningsministerkonferensen på temat "Byggandet av det nya Europa:
demokratiska värden, utbildning och rörlighet". Samtliga 38 stater som då var
anslutna till kulturkonventionen deltog - flertalet, såsom Sverige, på
ministernivå. Konferensen antog fyra resolutioner rörande "Utbildning för
demokrati, mänskliga rättigheter och tolerans", "Förberedelse för arbetslivet",
"Skolkontakter och utbyte i Europa" samt "Samarbete inom Europarådet om
utbildning". Mot bakgrund av det ökande antalet medlemsstater och behovet att få
aktuella diskussionsteman som direkt ansluter till utbildningskommitténs
verksamhet, gavs kommittén i uppdrag att pröva nya vägar i förberedelserna för
kommande utbildningsministermöten.
Kommittén för universitetsfrågor (CC-HER)
Under år 1994 fortsatte arbetet på att ta fram en gemensam konvention mellan
Europarådet och Unesco om erkännande av examina. Ett antal seminarier
genomfördes inom ramen för de två huvudprojekten "Tillträde till högre
utbildning i Europa" och "Legislativa reformprogrammet".
Kommittén uppdrog vidare åt sekretariatet att undersöka förutsättningarna för
att publicera en tredje utgåva av "Studenthandboken".
Under året framlades också ett förslag om att vidta förberedande åtgärder för
att i framtiden mer än hittills föra in forskningsfrågor i kommitténs arbete.
Kulturkommittén (CC-CULT)
Kommittén sammanträdde den 13-15 april och den 23-25 november. Vid novembermötet
överlämnade Sverige ordförandeskapet till Österrike.
Det ökande antalet medlemmar från Central- och Östeuropa fortsatte att prägla
arbetet i kommittén. De nya frågeställningar som fortlöpande uppkommer ökar
kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten. Den nya budgetprocessen, som
ger specialkommittéerna möjlighet att göra omprioriteringar inom givna ramar, är
ägnad att underlätta en sådan anpassning. För att ge de nya medlemsländerna
tillfälle att diskutera sina speciella problem har en ordning införts med ett
särskilt möte för dessa länder dagen före kommitténs plenarmöte. Förmötet leds
av kommitténs ordförande.
En annan faktor som påverkar kommittéarbetet är de kulturpolitiska
länderförhören. Numera avsätts regelmässigt en extra sammanträdesdag åt muntligt
förhör med något medlemsland.
Vårmötet inleddes således med en granskning av Nederländernas kulturpolitik.
Dagordningen i övrigt upptogs bl.a. av uppföljning av Wiendeklarationen,
framtagning av en europeisk delrapport till FN:s kommission för kultur och
utveckling (den s.k. de Cuellar-kommissionen) och preliminära riktlinjer för
1995 års verksamhetsprogram.
Kommittén enades om att Wiendeklarationens syften främst borde följas upp genom
att frågor om minoriteters kulturella rättigheter och kulturutvecklingen i de
nya medlemsstaterna ges ökad tyngd i arbetsprogrammet. Samtidigt konstaterades
att Wiendeklarationen, som framhåller kulturens betydelse för fred och
demokrati, inte följts upp i finansiella termer.
Vid sidan av de kulturpolitiska länderförhören är den kulturpolitiskt inriktade
Europarapporten till de Cuellar-kommissionen den programpunkt som för närvarande
prioriteras högst från svensk sida. Sverige har bidragit till arbetet såväl
ekonomiskt som med experthjälp. Rapporten kommer att utgöra underlag för ett
seminarium på ministernivå i Bratislava, Slovakien, i juni 1995.
Höstmötet ägnade kommittén åt att granska Finlands kulturpolitik och åt att
fastställa verksamhetsprogrammet för år 1995. Fortsatt hög prioritet har
länderförhörsprogrammet, där särskilda kriterier och metoder för utvärdering av
de nya medlemsstaterna håller på att utarbetas.
Ökad uppmärksamhet kommer att ägnas åt det audiovisuella området, dels med
anledning av filmens 100-årsjubileum, dels som en strävan att stärka
samordningen med styrkommittén för massmediefrågor för att få ökat gehör för de
kulturella aspekterna i mediepolitiken.
Kommittén kommer vidare under år 1995 att närmare överväga formerna för sin
medverkan i Europarådets handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,
antisemitism och intolerans.
Kulturarvskommittén (CC-PAT)
Kommittén sammanträdde den 17-18 mars. Av besparingsskäl håller kommittén nu
endast ett årligt möte parat med att en särskild arbetsgrupp håller tre möten
utspridda över resten av året.
Arbetet inom kommittén är organiserat i tre ansvarsområden: policy och
styrmedel, tekniskt erfarenhetsutbyte och specialistsamverkan samt utbildning
och levandegörande. Dessutom förbereder man den 4:e konferensen för ministrar
med ansvar för kulturarvsfrågor, som skall hållas i Helsingfors år 1996.
Under kommittén finns 20 arbets/expertgrupper. Sverige har haft experter inom
grupperna för arkeologi, kulturlandskap, luftföroreningar, teknisk medhjälp och
"Öppet hus". Inom de tre förstnämnda har Sverige varit drivande. En konvention
för skydd av det arkeologiska kulturarvet och en plan till skydd för
kulturlandskapet har godkänts av kommittén. Bronsålderskampanjen, som Sverige
har stött ekonomiskt och personellt, invigdes genom utställningar i Bratislava
och Budapest i september.
En ny fokusering kring betydelsen av kulturarvet uppstod i och med att Europa
öppnades mot öster år 1989. Samtidigt bevittnar vi hur centralt kulturarvet är
för människors identitet och hur tragiskt det avsiktligt förstörs i f.d.
Jugoslavien. Kulturarvets politiska och sociala dimension har fått förnyad
aktualitet. En rundabordskonferens "Kulturarv för Europa" genomfördes i Wien den
19-21 september. Temat var "Kulturarv, mångfald och mänskliga rättigheter". I en
serie samtal med kända debattörer diskuterades hur kulturarvet kan användas som
instrument för att skapa gemenskap i stället för att skapa utanförskap eller
t.o.m. segregation. Rundabordskonferensen kommer att bilda underlag för
ministerkonferensen i Helsingfors våren 1996.
Tekniskt samarbete och specialiststöd till de forna östländerna var fortsatt
prioriterat i kommitténs arbete. Under året utarbetades strategier och
handlingsplaner för de flesta östländer. Sverige var med och genomförde några av
dem, främst i de baltiska länderna.
3.4.2 Idrott
Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) genomförde sitt 17:e möte i februari
månad. Vid detta möte diskuterades uppföljningen av följande rekommendationer
till regeringarna: den europeiska idrottsstadgan R(92)13 och den idrottsetiska
koden R(92)14. Den fortsatt ökade anslutningen till Europarådets
kulturkonvention har bidragit till att frågor av intresse för nya medlemsstater
har fått en starkare prioritet i samarbetet inom CDDS. Vid behandlingen av
idrottskommitténs verksamhetsprogram och budget lades särskild vikt vid
samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa.
Under året bedrevs förberedelser inför den kommande 8:e europeiska konferensen
för ministrar ansvariga för idrottsfrågor, som skall hållas i Portugal. Teman
för konferensen blir "Idrott och ungdomar", "Idrottens samhälleliga betydelse"
samt "Tolerans och idrott". Ett extra europeiskt idrottsministermöte på temat
"Idrott och pengar" genomfördes den 28-29 april i Strasbourg, på inbjudan av
Frankrikes regering. I samband med den informella konferensen tillkännagavs att
Sverige avsåg lämna ett särskilt frivilligt bidrag till Europarådets idrottsfond
för att möjliggöra insatser för idrottens utveckling i Central- och Östeuropa.
Genom detta bidrag har idrottskommittén kunnat arrangera olika seminarier,
utfrågningar och studiebesök.
CDDS genomförde vidare verksamhet inom program som gäller ungdom och idrott,
idrottslagstiftning, idrottsanläggningar samt den frivilliga idrotten. Under
året sammanträdde även expertgrupper som behandlade idrottens samhälleliga
betydelse.
Vid årets slut hade 24 länder ratificerat konventionen mot läktarvåld och
ytterligare 6 länder hade undertecknat densamma. Sverige har deltagit i arbetet
inom den permanenta kommitté som övervakar konventionen.
Konventionen mot dopning hade vid årets slut ratificerats av 24 länder och
undertecknats av ytterligare 11 länder. Sverige har deltagit i arbetet inom
övervakningsgruppen för konventionen och ansvarade under året för ledningen av
arbetsgruppen för rättsliga frågor och dopning.
3.5 Ungdomsfrågor
Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina 13:e och 14:e möten.
Två huvudfrågor var genomförandet av den stora ungdomskampanjen mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans under åren 1994-1996
respektive arbetet med att inrätta ett andra europeiskt ungdomscenter i
Budapest.
Vidare ägnade sig tre arbetsgrupper under året åt att följa upp det
slutdokument som antogs vid den 4:e ungdomsministerkonferensen. Ett informellt
ungdomsministermöte planeras i Luxemburg under år 1995.
Europeiska ungdomsfonden (EYF) delade under år 1994 ut 17,3 miljoner franska
franc i bidrag. Sammanlagt anordnades 138 ungdomsprojekt inom områden som miljö,
rasism och främlingsfientlighet, ungdomsutbyte etc. Dessutom delades bidrag ut
till de internationella ungdomsorganisationernas administration och tidningar.
Totalt fick 45 publikationer eller utbildningsmaterial stöd. I Central- och
Östeuropa hölls 20 aktiviteter, finansierade genom den särskilda fond som
upprättats som en del av Europarådets stöd till utvecklingen i denna del av
Europa. Totalt deltog 21 142 ungdomar, varav 915 från Sverige, i aktiviteter som
fonden finansierat. Sverige bidrog med 517 092 franska franc (2,82 %) till
fondens budget. Förutom den reguljära avgiften innefattar denna summa också ett
frivilligt bidrag.
Europeiska ungdomscentret (EYC) anordnade 44 seminarier för ungdomar, 3
ungdomsledarutbildningar, 10 språkkurser, 3 s.k. konsultativa möten och 1
symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 827 ungdomar, varav 66 från Sverige.
Sedan några år tillbaka organiserar EYC och EYF ungdomsledarutbildningar i
Central- och Östeuropa. Under år 1994 arrangerades sådana kurser i de tre
baltiska länderna.
3.6 Hälso- och sjukvård
Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) arbetar inom tre
programområden: utbildning och planering inom hälso- och sjukvården, etiska
aspekter i vården och hälsoupplysning.
CDSP höll under år 1994 två möten. Kommittén arbetar främst genom
expertgrupper, som tar fram underlag för rekommendationer och rapporter m.m.,
samt genom seminarier och kurser. Stor vikt läggs vid samverkan med och en
rationell arbetsfördelning i förhållande till andra internationella organ
verksamma inom området, främst EU och WHO.
CDSP svarar för planeringen av den 5:e europeiska hälsoministerkonferensen i
Polen år 1996, som kommer att behandla patientens rättigheter och rätten till
vård på lika villkor.
Viktiga delar av CDSP:s arbete avser samordningen av blodtransfusions- och
transplantationsverksamheten i Europa, där etiska krav och aspekter liksom
specifika säkerhetskrav särskilt gör sig gällande.
CDSP följer nära och redovisar synpunkter till verksamhet inom andra grenar av
Europarådet som berör hälso- och sjukvården, främst styrkommittén för bioetik
(jämför nedan) och sådant som gäller den legala regleringen av
patientrelaterade data inom sjukvård och forskning.
Det allmänna informationsutbytet inom kommittén vad avser hälso- och
sjukvårdsområdet bedöms särskilt vara av betydelse för de nytillkomna central-
och östeuropeiska länderna i Europarådet.
Under år 1994 slutförde CDSP bl.a. följande:
-Rekommendationer om tidig läkemedelsbehandling vid HIV-infektion
-Rapport om effektivt omhändertagande av organ för transplantation
-Riktlinjer för framtagande och användning samt kvalitetssäkring av
blodkomponenter.
På området kursverksamhet beträffande sjukhusinfektioner förekom:
-Seminarier m.m. inom det europeiska nätverket av skolor med inriktning på
hälsofrämjande
-Rapport om utbildning av sjuksköterskor.
Bland pågående aktiviteter kan nämnas:
-Expertgrupp beträffande kvalitetssäkring i sjukvården
-Expertgrupp beträffande hälso- och sjukvård för institutionaliserade
befolkningsgrupper
-Expertgrupp beträffande problem vid hälsoundersökningar i samband med
anställning och för försäkringsändamål
-Studie av blodbankers roll för benmärgstransplantation
-Expertgrupp beträffande hälsoproblem i familjer med ensamstående förälder.
Styrkommittén för bioetik (CDBI) höll under år 1994 två möten. Ett förslag till
ramkonvention om bioetik offentliggjordes i juli. Medlemsländerna gavs därefter
möjlighet att lämna synpunkter på utkastet inför den fortsatta beredningen. I
Sverige remitterades det till ett fyrtiotal organisationer och myndigheter för
synpunkter. Förslaget diskuterades av Europarådets parlamentariska församling i
början av år 1995.
3.7 Frågor rörande miljö och regional planering
3.7.1 Miljö
Den s.k. Bernkonventionen handlar om skydd av europeiska vilda djur och växter
samt deras naturliga miljö. Konventionens permanenta kommitté höll inget möte
under år 1994 utan detta ägde rum först i mars 1995. Att mötet uppsköts berodde
i första hand på att kommittén i fortsättningen skall sammanträda med
tvåårsintervall.
Styrkommittén för miljöfrågor (CDPE) höll ett möte i juni med redovisning och
genomgång av de verksamheter som pågår. Vidare beslutades om inriktningen av
arbetet för åren 1995 och 1996.
I september genomfördes ett av Europarådet anordnat symposium i Monaco, som
behandlade den framtida relationen mellan Bernkonventionen och konventionen om
biologisk mångfald. Viktiga arbetsuppgifter som förbereddes var Naturvårdsåret
1995 och ett alleuropeiskt ministermöte i Sofia hösten 1995.
3.7.2 Regional planering
Frågor gällande regional utveckling och planering behandlas av den särskilda
fackministerkonferensen för ministrar med ansvar för regional planering (CEMAT)
och av den ämbetsmannakommitté som förbereder konferensens sessioner. Under året
diskuterades om en styrkommitté skall inrättas för sektorn regional planering, i
likhet med vad som är fallet för andra ämnesområden inom Europarådets
verksamhetsprogram.
Ministerkonferensens 10:e session (CEMAT 10) ägde rum i Oslo den 6-7 september
under huvudtemat "Strategier för en hållbar regional utveckling i Europa bortom
år 2000".
Som förberedelse höll ämbetsmannakommittén tre möten under år 1994. I
anslutning till ett av dessa möten anordnades i Örnsköldsvik den 24-26 mars det
fjärde av fyra förberedande seminarier. Seminariet hade planerats i samarbete
med styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män och temat var
"Kvinnors roll och representation i urban och regional planering för en uthållig
utveckling". Seminariet ägde rum på inbjudan av statsrådet Görel Thurdin som
personligen sammanfattade de avslutande konklusionerna, vilka sedan bearbetades
vid fackministerkonferensen i Oslo i september.
Tre resolutioner om uthållig utveckling i Europas urbana regioner och i ett
framtida Europa antogs av ministerkonferensen i Oslo. Dessutom beslutades att
CEMAT:s 11:e session skall äga rum på Cypern år 1997 under temat "Uthållig
regional/rumslig planering och skyddet av vattenresurser".
3.8 Regionala och kommunala frågor
Under året inledde den nya organisationen för kommunalt samarbete inom
Europarådet, den s.k. kommunalkongressen, sitt arbete.
Styrkommittén för kommunala och regionala myndigheter (CDLR) höll under år 1994
två möten, ett i Budapest och ett i Strasbourg. Kommittén diskuterade då bl.a.
lokala folkomröstningar, kommunal indelning, kommunernas roll inom
miljöpolitiken, subsidiaritetsprincipens tillämpning och gränsregionalt
samarbete.
En informell ministerkonferens genomfördes i Warszawa den 17-18 oktober om
Europarådets insatser för att stödja utvecklingen av den lokala demokratin i
Central- och Östeuropa.
3.9 Rättsfrågor
Ministerkommittén antog under år 1994 rekommendationen R(94)12 som handlar om
domares oberoende och effektivitet.
Vidare antog ministerkommittén en konvention på det straffrättsliga området.
Konventionen (ETS 156) behandlar frågor om olaglig hantering av narkotika till
havs och är avsedd att implementera artikel 17 i 1988 års FN-konvention mot
olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.
Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) höll under året sina 61:a och 62:a
möten. Kommittén föreslog ministerkommittén att anta den ovannämnda
rekommendationen om domares oberoende. Det sedvanliga samarbetet i rättsfrågor
fortsatte också, bl.a. om barns rättigheter och om integritetsskydd i
datasamhället.
Folkrättskommittén (CAHDI) höll under året sina 7:e och 8:e möten. CAHDI
bildades år 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ ombildades till
en kommitté direkt underställd ministerkommittén. CAHDI skall enligt sina
direktiv utbyta synpunkter på samt utreda folkrättsliga frågor på begäran av
ministerkommittén, av CDCJ eller på eget initiativ. Staterna representeras i
CAHDI företrädesvis av utrikesministeriernas rättschefer.
Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden: att se över
statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och att tjäna som
forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna inom Förenta
nationernas verksamhetsområde. Under de senaste åren har statspraxis rörande
statssuccessionerna till följd av de stora omvälvningarna i Central- och
Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits som kunnat läggas till grund för
den folkrättsliga rådgivningen i frågor som uppkommit med anledning av de nya
statsbildningarna.
Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll under året sitt 43:e möte. Vid detta
behandlades den tidigare nämnda konventionen om olaglig hantering av narkotika
till havs. Vidare beslutades att arbetet med att ta fram en sammanhållen
konvention på rättshjälpsområdet skulle läggas ned. Detta arbete har bedrivits
inom expertkommittén för tillämpningen av de europeiska konventionerna på
straffrättens område (PC-OC). Inom den kommittén koncentreras verksamheten nu i
stället på riktlinjer för handläggningen av ärenden rörande överförande av dömda
personer och studier av hur konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål skall
kunna anpassas till den senaste tekniska utvecklingen. Utredningsarbete pågår
vidare bl.a. om straffrättsliga åtgärder till skydd för miljön,
straffprocessuella frågor som har samband med informationsteknik samt
kriminalpolitik och strafflagstiftning mot bakgrund av att Europa befinner sig i
en tid av förändringar.
Ett möte med de europeiska justitieministrarna hölls i Valletta den 14 och 15
juni. Ämnet för konferensen var förvaltnings-, civil- och straffrättsliga
aspekter på kampen mot korruption.
4 Europarådets sociala utvecklingsfond
Vid årsskiftet 1994/95 var samtliga Europarådets medlemsländer utom Andorra,
Estland, Irland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Storbritannien, Tjeckien,
Ungern och Österrike anslutna till fonden, vars officiella titel på svenska är
Europarådets fond för bosättning och regional utveckling.
Härutöver är Heliga Stolen medlem. Det dåvarande Jugoslavien var associerad
medlem under femårsperioden 1986-1991. Ytterligare central- och östeuropeiska
länder har visat intresse att bli medlemmar i fonden.
Fonden använder den europeiska valutaenheten ecu i sin redovisning (1 ecu = SEK
9,15 vid årsskiftet 1994/95).
Fondens utlåningsverksamhet har, efter att tidigare ha expanderat kraftigt,
under de två senaste åren minskat i omfattning. På grund av uppstramade
utlåningsrutiner m.m. uppgick nyutlåningen under år 1994 endast till 246
miljoner ecu.
Den totala balansomslutningen vid årsskiftet 1994/95 var 9 805 miljoner ecu och
1994 års överskott var 55 miljoner ecu.
Under åren 1990-1993 riktades allvarlig kritik mot fonden. Kritiken gällde dels
att fonden fjärmat sig från sin sociala målsättning, dels att det förekommit
allvarliga brister avseende fondens finansförvaltning, låneverksamhet,
projektuppföljning, internadministration och samarbetsklimat.Kritiken ledde
bl.a. till att fondens högste verkställande tjänsteman tvingades lämna sin
befattning i slutet av år 1993.
Under år 1994 bedrev den nya ledningen ett omfattande översynsarbete i syfte
att komma till rätta med fondens problem. Bland annat fastlades nya rutiner
avseende fondens utlåning och finansförvaltning. Omfattande förändringar har
även genomförts i fondens inre organisation. Ett övergripande mål är att
återigen sätta den sociala målsättningen i centrum för fondens verksamhet.De nya
stadgar som utarbetats har dock ännu inte ratificerats av alla medlemsländer.
Sverige inträdde i fonden år 1977. Vår andel i fondens kapital uppgår till ca
36 miljoner ecu, vilket motsvarar 2,9 % av medlemsländernas insatser. Av detta
belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1 miljoner ecu är ett
garantiåtagande. Sverige har anmodats att betala in ytterligare 994 000 ecu före
den 1 januari 1996.
Sverige har varit pådrivande i de senaste årens arbete att omorientera och
sanera fondens verksamhet. Sverige har bl.a. eftersträvat att utlåningen skall
få en bättre geografisk fördelning och koncentreras till de socialt mest
angelägna projekten samt att en större andel av fondens vinst skall användas för
lån på särskilt fördelaktiga villkor. Sverige har inte lånat några medel genom
fonden.
Fonden bildades ursprungligen som ett instrument i flyktingpolitiken men är
numera även inriktad på att medverka till att lindra verkningarna av
naturkatastrofer samt att finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och
bostadsbyggnadsprojekt i regioner där sådana investeringar är av stort socialt
värde. På senare tid har även ett antal större utbildnings- och sjukvårdsprojekt
finansierats.
I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera
länderna i Central- och Östeuropa i fondens verksamhet utökades år 1991 fondens
kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska ländernas behov kommer
att ställa fonden inför större och nya uppgifter såväl vad gäller risktagande
som projektplanering och administration.
Medlemsländernas insatser i fonden uppgick den 31 december 1994 till sammanlagt
1 241 miljoner ecu i form av inbetalda medel, garantiåtaganden och vinstmedel
som tillförts enskilda medlemsländer. Härtill kommer att fonden vid utgången av
år 1994 hade reserver och vinstmedel på 465 miljoner ecu.
Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga villkor ta upp
lån på den internationella kapitalmarknaden. Fonden bedöms t.ex. av det
amerikanska värderingsinstitutet Standard & Poors ha högsta kreditvärdighet,
AAA, för sin långsiktiga upplåning. Lånen förmedlas sedan till projekt i
medlemsländerna med den inriktning som beskrivits ovan.
En liten del av utlåningen har sedan länge skett på speciellt fördelaktiga
villkor. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del av fondens
vinstmedel. Den framtida utformningen av denna utlåning är för närvarande
föremål för en översyn.
Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1994 har fonden finansierat projekt i
medlemsländerna om totalt 8 912 miljoner ecu. Vid årsskiftet utestående lån
uppgick till 6 220 miljoner ecu, varav 59 miljoner ecu som subventionerade lån.
De största låntagarna under senare år (1983-1994) har varit Turkiet (35 % av
medlen), Italien (25 %), Grekland (12 %), Cypern (10 %), Spanien (7 %) och
Portugal (5 %). Det ändamål som erhållit mest lån är bostadsbyggande, vilket
fått ca 21 % av totalbeloppet. Härefter följer lån i samband med
infrastrukturinvesteringar, åtgärder för flyktingar och migranter,
landsbygdsutveckling samt naturkatastrofer.
5 Övrigt
5.1 Europafarmakopén
Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om
utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller
kvalitetsnormer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel. Den har
bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen. Tjugotre
länder i Västeuropa samt EU har ratificerat konventionen. EU deltar därmed som
medlem vid mötena i Europafarmakopékommissionen. Dessutom deltar ytterligare
åtta länder samt WHO som observatörer. Bland observatörsstaterna finns
Australien, Canada och Kina.
Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den 1 januari
1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i medlemsländerna den
1 juli 1987. Under år 1994 utgavs ytterligare ett häfte (fascicule 18) av den
andra upplagan med standarder (monografier) och föreskrifter.
Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels kvalitet. Den
tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid registrering och
kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets beredning och hantering av
läkemedel.
Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under år 1994. I de
ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material som skall ingå i
farmakopén medverkade 20 svenska representanter hämtade från Läkemedelsverket,
farmaceutiska fakulteten, den farmaceutiska industrin och Apoteksbolaget. De
olika experterna ansvarar för ett omfattande experimentellt förarbete på sina
respektive laboratorier. Arbetet samordnas i Sverige av Svenska
farmakopékommittén och resultatenheten Standardisering vid Läkemedelsverket.
Under år 1994 fastställdes 166 nya och reviderade monografier för införande i
Europafarmakopén, vilket innebär en 30-procentig ökning jämfört med år 1993.
Ett nytt sätt att utarbeta monografier för Europafarmakopén, som komplement
till de andra, startades på prov under år 1993. Detta innebär att
originaltillverkaren av en läkemedelsråvara tillsammans med det nationella
farmakopélaboratoriet utarbetar ett förslag till en monografi redan innan
patenttiden för substansen gått ut. Sverige har deltagit vid utarbetandet av två
sådana substansmonografier. Den första av dessa har under året färdigställts för
publicering i fascicule 19 av Europafarmakopén som kommer att tryckas under
våren 1995. Den andra är publicerad i tidskriften Pharmeuropa, som ges ut av
Europafarmakopén fyra gånger per år och i vilken alla monografier presenteras
samtidigt som de tillställs berörda myndigheter i medlemsländerna för
remissbehandling.
År 1994 genomfördes en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet. Beslut togs
om vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och bruksfärdiga läkemedel man
skall arbeta med under de närmaste åren. Bland dessa återfinns flera viktiga
substanser med svenskt ursprung. För svenskt vidkommande anses den medicinska
betydelsen utgöra det viktigaste kriteriet att ta hänsyn till vid
prioriteringen.
Samarbetet mellan den europeiska farmakopén och representanter för den
amerikanska (USP) och den japanska (JP) farmakopén om harmonisering av de olika
farmakopéernas bestämmelser fortsatte under år 1994. För närvarande arbetar man
med ett antal hjälpsubstanser i läkemedel där behovet av harmonisering anses
störst. Den första harmoniserade monografin publicerades i fascicule 18 (Laktos
monohydrat) och ytterligare tre har fastställts under år 1994.
En konsekvens av EU:s medverkan i Europafarmakopén är att ett ökat samarbete
initierats mellan läkemedelskontrollerna i Europa vad gäller det laborativa
kontrollarbetet, utöver det redan existerande samarbetet inom
inspektionsverksamheten. EU har utsett Europafarmakopésekretariatet i Strasbourg
som samordnare av denna verksamhet. Ett antal kollaborativa studier som har
anknytning både till det europeiska farmakopésamarbetet och till kontrollarbetet
kommer därmed att ledas från Strasbourg. Detta praktiska samarbete är mycket
viktigt för att åstadkomma en gemensam, enhetlig syn på läkemedels kvalitet.
Verksamheten har starkt stöd från svenskt håll.
Som ett ytterligare led i det ökade internationella samarbetet tjänstgjorde en
av Läkemedelsverkets anställda under två månader hösten 1994 vid
Europafarmakopélaboratoriet i Strasbourg.
Under hösten arrangerades en farmakopékonferens i Uppsala. Den behandlade
främst farmakopéns roll i EU samt internationellt harmoniserade
funktionalitetstester för hjälpsubstanser. Intresset för konferensen var mycket
stort.
5.2 Pompidougruppen (narkotikafrågor)
Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för
erfarenhetsutbyte i Västeuropa. Initiativet togs av den dåvarande franske
presidenten Georges Pompidou och var ett svar på det växande narkotikaproblemet
i Europa. Gruppen hade fram till år 1980 ingen formell status men blev då en
samarbetsgrupp inom Europarådet.
Ursprungligen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet har ökat och uppgick
under år 1994 till 27 länder. Samarbetet omfattar de flesta västeuropeiska
staterna samt flera länder i Central- och Östeuropa. Ytterligare central- och
östeuropeiska länder inbjuds att på ad hoc-basis delta i olika aktiviteter
anordnade av gruppen. Den svenska regeringen har ställt medel till förfogande
för att underlätta deltagande från Central- och Östeuropa i konferenser,
symposier och andra möten.
Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att minska
efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens område. De
ministrar som ansvarar för samordningen av narkotikafrågor möts i princip vart
tredje år och beslutar då om inriktningen på samarbetet fram till nästa
ministermöte. Mellan ministermötena sammanträder representanter för
medlemsländerna (s.k. permanenta korrespondenter) två gånger om året för att
besluta om konkreta åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade
insatser i de olika medlemsländerna.
Vid ett ministermöte i februari 1994 antogs programmet för Pompidougruppens
arbete under de kommande tre åren. Det nya programmet betonar vikten av
efterfrågedämpande insatser och att den tvärsektoriella inriktningen behålls.
Sverige deltar aktivt, bl.a. genom medverkan i det omfattande epidemiologiska
samarbete som pågår. Inom ramen för detta ingår en europeisk skolundersökning av
elevers drogvanor, som leds och samordnas av Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN). Vidare pågår förberedelserna för ett särskilt
tränings- och utbildningsprogram riktat mot personer verksamma inom
narkotikaområdet i Central- och Östeuropa. Sverige har också tagit initiativet
till ett seminarium om nya drogmönster bland ungdomar. Utöver detta tillkommer
deltagande i olika arbetsgrupper rörande prekursorer (ämnen som kan användas
vid illegal framställning av narkotika), tullsamarbete etc.
På initiativ av Europarådet och i samverkan med EG hölls i maj 1991 i Oslo den
första alleuropeiska ministerkonferensen om narkotikafrågor. Konferensen
resulterade i en handlingsplan och en uppföljande alleuropeisk ministerkonferens
ägde rum i februari 1994.
5.3 Handikappfrågor
Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för handikappfrågor.
Arbetet bedrivs - förutom vid kommitténs ordinarie möten - i expertgrupper,
varav Sverige deltar aktivt i en. Denna är inriktad på frågor om WHO:s
internationella klassifikation för skada/sjukdom, funktionsnedsättning och
handikapp. Kommittén har tillsatt ytterligare expertgrupper. En arbetar med en
handbok för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder,. en annan
med att upprätta ett europeiskt nätverk för handikapprojekt. Frågor som gäller
äldre och handikapp samt yrkesinriktad rehabilitering behandlas också inom olika
expertgrupper. Kommitténs ordinarie möte hölls i Madrid den 7-10 juni. På
svenskt initiativ fastställdes ett handlingsprogram för de närmaste två åren.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Johansson
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:215 Redogörelse för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1994.