Post 6691 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:225 ·
Förmåner för statssekreterare vid regeringsskiften
Ansvarig myndighet: Statsrådsberedningen
Dokument: Skr. 225
Regeringens skrivelse
1994/95:225
Förmåner för statssekreterare vid regeringsskiften
Skr.
1994/95:225
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 1 juni 1995
Ingvar Carlsson
Jan Nygren
(Statsrådsberedningen)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av en överenskommelse som har
träffats mellan företrädare för riksdagspartierna om de förmåner och
skyldigheter som skall gälla för statssekreterare i samband med regeringsskiften
m.m. Överenskommelsen ersätter en tidigare i ämnet från år 1985.
Innehållsförteckning
1 Bakgrund................................................... 3
2 En ny statssekreteraröverenskommelse....................... 4
3 Innehållet i den nya statssekreteraröverenskommelsen....... 5
3.1 Tillämpningsområdet ................................ 5
3.2 Procedurfrågor...................................... 5
3.3 Förmåner............................................ 6
Bilaga: Överenskommelse mellan riksdagspartierna om för-
måner för statssekreterare i samband med regerings-
skiften m.m......................................... 7
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 juni 1995 .... 9
1 Bakgrund
Tjänster i departementen som statssekreterare inrättades efter beslut av 1917
års riksdag (prop. 1917:230, bet. 1917:2 SäU5, rskr. 1917:373). Skälet till
detta var att det framstått som allt nödvändigare att lätta de dessförinnan enda
chefstjänstemännens - expeditionschefernas - arbetsbörda. Statssekreterarnas
arbetsfält skulle i första hand vara vad som kallades olitiska uppgifter
framför allt utarbetandet av propositionerna och samarbetet med riksdagen i
övrigt, samt i regel också övervakandet av författningsärendena inom
departementen. Med statssekreterarens ställning som departementschefens högra
hand beträffande riksdagsarbetets planläggande och genomförande skulle inte
följa att han skulle få någon politisk ställning eller några politiska uppgifter
av självständig art. En statssekreterare borde ha god juridisk utbildning och
administrativ erfarenhet. Befattningens natur nödvändiggjorde dock ett intimt
samarbete med vederbörande departementschef och det framhölls att en
förutsättning härför är ock att ett ombyte av statssekreterare skall kunna ske
när förutsättningarna för detta samarbete befinnas icke föreligga .
Från det att de första statssekreterarna tillträdde den 1 januari 1918 och
under hela minoritetsparlamentarismens tid rekryterades statssekreterarna i
regel från departementens tjänstemannakrets och tjänstgjorde ofta under flera
regeringar, oavsett partifärg. Inte heller det socialdemokratiska övertagandet
av regeringsansvaret hösten 1932 ledde till någon omedelbar förändring av
rekryteringsvägarna. Men successivt kom kravet på politisk bakgrund och samsyn
med regeringen att betonas alltmer, i synnerhet efter krigsårens
samlingsregerande. Rekrytering till statssekreterarposter av politiskt aktiva
personer ur regeringspartiet, verksamma utanför regeringskansliet, blev allt
vanligare. De tjänstemannarekryterade, "opolitiska" statssekreterarna dominerade
dock ännu på 1960-talet. Först under första hälften av 1970-talet kan
politiseringen av statssekreterarkretsen sägas vara genomförd.
I samband med regeringsskiftet i oktober 1976, som var den första genom-
gripande politiska maktväxlingen på 44 år, kom den rådande ordningen till fullt
uttryck genom att statssekreterarna - med enstaka undantag - begärde sitt
enledigande. Det har därefter betraktats som naturligt att ett regeringsskifte
leder till statssekreterarnas avgång, även om deras formella
anställningsförhållanden i sig inte nödvändiggör detta.
1976 års kollektiva avgång för statssekreterarna reglerades i en
överenskommelse om personalfrågor i samband med regeringsskifte mellan den
avgående och den tillträdande statsministern. Överenskommelsen togs in i en
promemoria den 7 oktober 1976, som förutom statssekreterarna även avsåg
informationssekreterare och vissa politiskt sakkunniga. Överenskommelsen utgick
från att den tillträdande och den avgående regeringen hade ett gemensamt
intresse av att den personal i regeringskansliet, som berördes av
regeringsskiftet, behandlades med hänsynstagande till deras ekonomiska och
sociala trygghet samt personliga integritet. Den tillträdande regeringen åtog
sig därför att sörja för att den avgående regeringens statssekreterare så snart
som möjligt erbjöds antingen tjänster som i fråga om karaktär och ekonomiska
förmåner motsvarade statssekreterartjänsterna eller andra tjänster som de
förklarade sig kunna godta. Vidare skulle statssekreterarna få behålla sina
ekonomiska och andra förmåner under tiden från regeringsskiftet till dess att de
tillträdde andra tjänster.
De principer som 1976 års överenskommelse byggde på ansågs uttryckligen kunna
tillämpas också vid kommande regeringsskiften. Liknande överenskommelser mellan
avgående och tillträdande regeringar träffades också vid regeringsskiftena åren
1978, 1979, 1981 och 1982. Anställningsvillkor och avgångsvederlag för informa-
tionssekreterare och politiskt sakkunniga i regeringskansliet är dock sedan 1979
reglerade i ett särskilt kollektivavtal.
I samband med att riksdagen våren 1982 behandlade vissa pensionsfrågor m.m.
för statsråd och statssekreterare som avgår i anslutning till en
regeringsombildning, gav riksdagen regeringen till känna att 1976 års
överenskommelse om statssekreterares villkor vid regeringsskifte borde revideras
(bet. 1981/82:AU27, rskr. 1981/82:443). Detta ledde till att företrädare för de
fyra största riksdagspartierna - Sveriges socialdemokratiska arbetareparti,
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet - den 17 december 1985
träffade en ny överenskommelse i ämnet. Denna byggde på att en statssekreterare
i samband med anställningen skriftligen skulle förklara sig vara medveten om vad
som ankommer på honom eller henne enligt överenskommelsen. Den avsåg vidare
förhållandena vid såväl regeringsskiften som enstaka statsrådsskiften.
Innehållet i 1985 års överenskommelse redovisades i maj 1986 för riksdagen i
regeringens skrivelse 1985/86:177. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna
under uttalande att det var tillfredsställande att den av riksdagen tidigare
begärda översynen kommit till stånd (bet. 1986/87:AU9, rskr. 1986/87:80). Texten
till 1985 års överenskommelse har sedermera fogats till konstitutionsutskottets
granskningsbetänkande 1991/92:KU30 (bilaga A 4). Allmänt kan sägas om innehållet
i denna överenskommelse att de statssekreterare som varit tjänstlediga från
tidigare anställningar var skyldiga att återgå till dessa och att den tid under
vilken en statssekreterare kunde behålla sina ekonomiska förmåner i avvaktan på
tillträde av en ny anställning eller återgång till en tidigare, begränsades till
i princip åtta månader. Vidare skulle en statssekreterare ha tjänstgjort som
sådan under minst tre år för att erbjudas en ny statlig anställning med
motsvarande lön och ställning.
2 En ny statssekreteraröverenskommelse
Under senare år har innehållet i statssekreteraröverenskommelserna från åren
1976 och 1985 allt mera satts i fråga. Det har genom de numera förhållandevis
täta regeringsbytena blivit allt svårare för de tillträdande regeringarna att
sörja för att avgående statssekreterare får tjänster som i fråga om karaktär och
ekonomiska förmåner motsvarar statssekreterartjänsterna. Samtidigt har
tillgången på sådana tjänster blivit alltmera begränsad genom den fortgående
omstruktureringen av statsförvaltningen. Denna form för att kompensera för
avsaknaden av anställningstrygghet har också efter hand kommit att framstå som
allt mer otidsenlig.
Mot denna bakgrund inleddes överläggningar mellan företrädare för partierna
under föregående valperiod. Dessa har resulterat i att en ny överenskommelse om
statssekreterares förmåner vid regeringsskiften nu har undertecknats av samtliga
nuvarande sju riksdagspartier. Innehållet i överenskommelsen har fått en mera
tidsenlig utformning utan att eftersätta vad som är ur trygghetssynpunkt rimligt
för att underlätta rekryteringen till de både politiskt och administrativt
mycket betydelsefulla statssekreterartjänsterna. Överenskommelsen, som ersätter
den från år 1985, finns i bilagan till denna skrivelse.
3 Innehållet i den nya statssekreteraröverenskommelsen
3.1 Tillämpningsområdet
Överenskommelsen tillämpas på statssekreterare - inom Utrikesdepartementet även
kabinettssekreterare - som har anställts efter den 7 oktober 1994. Alla skall
vid sin anställning informeras om överenskommelsens innehåll och skriftligt
bekräfta att de har tagit del av vad som gäller. Sådana politiskt sakkunniga i
regeringskansliet som har anställts med tjänstetiteln "biträdande
statssekreterare" berörs däremot inte av statssekreteraröverenskommelsen, utan
för dessa tillämpas det vanliga avtalet om informationssekreterare och politiskt
sakkunniga inom regeringskansliet.
Statssekreteraröverenskommelsen skall inte bara tillämpas vid fullständiga
regeringsskiften utan också då enstaka statsråd avgår. Berörda statssekreterare
skall därvid begära sitt entledigande. De som entledigas i sådant sammanhang får
samma förmåner som vid entledigande i samband med regeringsskiften. Även
statssekreterare, som utan samband med statsrådsskiften entledigas utan att de
själva begärt det, är berättigade till förmåner enligt överenskommelsen. För dem
som avgår på egen begäran, utan att statsrådet avgår, tillämpas däremot inte
överenskommelsen.
3.2 Procedurfrågor
Liksom tidigare skall en avgående regerings statssekreterare begära sitt
enledigande omedelbart efter det att den nya regeringen har tillträtt. Detta
gäller både i fråga om själva statssekreteraranställningen och eventuella
uppdrag som statssekreteraren i denna egenskap har haft i olika utredningar
eller i statliga verks- och bolagsstyrelser. Den nya regeringen skall vid sitt
första regeringssammanträde entlediga statssekreterarna från deras anställningar
med omedelbar verkan. Entlediganden från uppdragen sker däremot efter prövning
från fall till fall.
3.3 Förmåner
Skillnaden mellan den tidigare och den nya statssekreteraröverenskommelsen
ligger framför allt i förmånssystemets uppbyggnad. Avgående statssekreterare med
mer än tre års anställning har inte längre rätt till erbjudanden om likvärdiga
statliga anställningar. Erbjudande om en ny stalig anställning skall i
fortsättningen bara garanteras statssekreterare som har rekryterats från
statliga anställningar med rätt till förordnandepension, dvs. i regel
myndighetschefer (landshövdingar, generaldirektörer och motsvarande.). Lönen i
en erbjuden ny anställning skall inte vara lägre än lönen i den tidigare
anställning som lämnades vid anställningen som statssekreterare. Även om denna
garanti om nya anställningar endast kan komma att gälla ett fåtal personer har
det ansetts angeläget att underlätta rekryteringen av statssekreterare från
generaldirektörskretsen.
Övriga statssekreterare får i stället rätt till två års avgångsvederlag.
Månadslönen vid avgångstillfället utbetalas - månadsvis i efterskott - i högst
24 månader. Om någon har varit statssekreterare under kortare tid än ett år har
han eller hon emellertid bara rätt till avgångsvederlag i tolv månader.
Avgångsvederlagen utgår emellertid inte ograverade. Om den tidigare
statssekreteraren har arbetsinkomster under vederlagsperioden, minskas
avgångsvederlaget med dessa. Detsamma gäller i fråga om pension eller liknande
som han eller hon uppbär. Det är således fullt möjligt att avgångsvederlaget
helt bortfaller genom detta avräkningsförfarande.
En grundläggande princip bakom överenskommelsen är att personer som har varit
tjänstlediga från en anställning för att vara statssekreterare i princip skall
återgå till sina tidigare anställningar. Överenskommelsen öppnar emellertid en
möjlighet till att, om det finns särskilda skäl som talar mot att en återgång
till den tidigare anställningen sker, en f.d. statssekreterare som varit
tjänstledig får uppbära avgångsvederlag om han eller hon inte får något nytt
arbete.
Statsrådsberedningen
1994-10-27
Överenskommelse mellan riksdagspartierna om förmåner för statssekreterare i
samband med regeringsskiften m.m.
1. Denna överenskommelse omfattar statssekreterare enligt vad som närmare anges
i p. 6. Med statssekreterare avses också kabinettssekreteraren i
Utrikesdepartementet.
2. Vid ett regeringsskifte skall statssekreterarna omedelbart efter den nya
regeringens tillträde begära sitt entledigande från anställningen som
statssekreterare. De skall dessutom begära entledigande från sådana uppdrag som
ordförande eller ledamot i organ med statlig anknytning, t.ex. utredningar,
styrelser för verk, institutioner eller företag, som har direkt samband med
tjänstgöringen som statssekreterare.
Den tillträdande regeringen skall vid sitt första sammanträde entlediga
statssekreterarna från anställningen med omedelbar verkan. Den skall också
entlediga dem från deras övriga uppdrag i de fall och från de tidpunkter som
bedöms lämpliga i varje särskilt fall.
3. Den tillträdande regeringen skall vid sitt första sammanträde besluta om
förmåner till de avgående statssekreterarna enligt följande.
3.1 En statssekreterare som omedelbart före tillträdet innehaft anställning som
generaldirektör eller annan sådan anställning som avses i bilaga A till
förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. skall erbjudas ny
anställning med motsvarande villkor när anställningen som statssekreterare
upphör. Lönen i denna nya anställning skall inte understiga den lön som han
eller hon hade vid avgången från anställningen som generaldirektör eller från
annan anställning som avses i bilaga A till den nämnda förordningen.
3.2 Övriga statssekreterare skall fr.o.m. dagen efter entledigandet ha rätt
till avgångsvederlag med ett belopp som motsvarar månadslönen vid
avgångstillfället, att utbetalas månadsvis i efterskott under högst 24 månader.
Om en statssekreterare vid avgångstidpunkten har varit anställd kortare tid än
12 månader utbetalas dock avgångsvederlaget under högst 12 månader.
Avgångsvederlaget skall minskas dels med inkomst av anställning eller annat
förvärvsarbete som den f.d. statssekreteraren uppbär under vederlagsperioden
eller, om denna inkomst är högre, helt bortfalla, dels med vad den förutvarande
statssekreteraren uppbär eller har rätt att uppbära i pension och liknande.
En f.d. statssekreterare som under tiden som statssekreterare varit
tjänstledig från en tidigare anställning och som inte återgår till denna och som
inte heller får någon annan anställning eller något annat förvärvsarbete har
rätt till avgångsvederlag endast om särskilda skäl talar mot att han eller hon
återgår till sin tidigare anställning.
4. Den som tjänstgör som statssekreterare när det statsråd som han eller hon är
knuten till avgår är skyldig att omedelbart begära sitt entledigande.
5. I fråga om statssekreterare som entledigas i fall som avses i p. 4 eller som
entledigas av någon annan anledning än på egen begäran skall p. 3.1 eller 3.2
tillämpas.
6. Denna överenskommelse skall gälla alla statssekreterare som anställs fr.o.m.
den 7 oktober 1994.
7. Alla statssekreterare skall i samband med anställningen informeras om
innehållet i denna överenskommelse och skriftligen bekräfta att de tagit del
därav.
Ingvar Carlsson Carl Bildt
Socialdemokraterna Moderata samlingspartiet
Olof Johansson Bengt Westerberg
Centerpartiet Folkpartiet liberalerna
Gudrun Schyman Marianne Samuelsson
Vänsterpartiet Miljöpartiet de Gröna
Alf Svensson
Kristdemokratiska samhällspartiet
Statsrådsberedningen
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 juni 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsministern Carlsson
________________
Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:225 Förmåner för statssekreterare vid
regeringsskiften.