Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:71 Ändringar i pliktexemplarslagen Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 oktober 1995 Ingvar Carlsson Ylva Johansson (Utbildningsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument. Ändringarna innebär att leveransplikten som avser dokument för elektronisk återgivning flyttas över till den som har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. Därutöver föreslås ytterligare ett par ändringar i lagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Lagtext.................................................... 3 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument........................... 3 3 Ärendet och dess beredning................................ 5 4 Ändringar i pliktexemplarslagen............................ 6 4.1 Vem skall lämna pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning ?....................................... 6 4.2 Tillbehör i form av datorprogram.................... 10 4.3 Reklamblad.......................................... 12 5 Kostnader.................................................. 12 6 Författningskommentarer.................................... 12 Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna.................. 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995............................................... 15 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument Härigenom föreskrivs att 9, 20, 21 och 32 §§ lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 5-8 §§ föreligger inte i fråga om -------------------------------------------------------------------- 1. visitkort, etikett, 1. visitkort, etikett, blankett blankett, reklamblad och och emballagetryck eller därmed emballagetryck eller därmed jämförlig skrift, jämförlig skrift, 2. protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift, som har framställts hos myndighet, 3. skrift som har framställts i punktskrift och som har samma innehåll som en tidigare framställd skrift eller som är en sammanställning av utdrag ur tidigare framställda skrifter, under förutsättning att pliktexemplar av den eller de tidigare framställda skrifterna lämnas i stället eller har lämnats tidigare, 4. skrift som skall lämnas som tillbehör till pliktexemplar enligt 32 §. 20 § -------------------------------------------------------------------- Pliktexemplar av film skall Pliktexemplar av filmer eller lämnas av den som låtit göra filmendokument för elektronisk återgiv- tillgänglig för allmänheten här i ning skall lämnas av den som har landet. låtit göra filmerna eller dokumen- ten tillgängliga för allmänheten här i landet. När det gäller film som har När det gäller filmer eller vi- granskats av Statens biografbyrå deogram som har granskats av Sta- och därvid inte godkänts för tens biografbyrå och därvid inte visning skall pliktexemplar dock godkänts för visning skall pliktex- lämnas av den som har begärt emplar dock lämnas av den som har granskningen hos byrån. begärt granskningen hos byrån. 21 § -------------------------------------------------------------------- Pliktexemplar av skrift i Pliktexemplar av skrift i mikroform eller dokument för mikroform skall lämnas elektronisk återgivning skall lämnas 1. om skriften har framställts 1. om det har framställts här i här i landet, av den som har landet, av den som har framställt framställt skriften, skriften eller dokumentet, 2. om skriften har framställts 2. om det har framställts utom- utomlands, av den som har låtit lands, av den som har låtit föra föra in skriften till landet. in skriften eller dokumentet till landet. I fråga om videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för vis- ning skall dock pliktexemplar lämnas av den som har begärt granskningen hos byrån. 32 § Pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall även omfatta 1. bildband, diabilder och liknande material som utgör tillbehör till det dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas, 2. omslag, fodral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer med varje exemplar när detta görs tillgängligt för allmänheten, -------------------------------------------------------------------- 3. såvitt gäller dokument för 3. såvitt gäller dokument för elektronisk återgivning, sådana elektronisk återgivning, dator- särskilda anvisningar som kan program i maskinläsbar form eller fordras för att användaren skall andra sådana särskilda anvisningar kunna tillgodogöra sig innehållet som kan fordras för att användaren i dokumentet. skall kunna tillgodogöra sig inne- hållet i dokumentet. Den som beställer framställning av ett dokument, som framställaren skall lämna pliktexemplar av enligt 19 § 1 och 21 § 1, skall tillhandahålla framställaren sådant material som enligt första stycket skall lämnas med pliktexemplaret. Pliktexemplar och tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är avsedda att göras tillgängliga för allmänheten. _______________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. När samtliga omständigheter som grundar skyldighet att lämna pliktexemplar av ett dokument har inträffat före ikraftträdandet tillämpas de äldre bestämmelserna på det dokumentet. 3 Ärendet och dess beredning Lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, pliktexemplarslagen, trädde i kraft den 1 januari 1994. Enligt lagen skall exemplar av skrifter, fonogram och videogram m.m. lämnas till vissa bibliotek och arkiv för att där bevaras och tillhandahållas för forskning och studier. Lagen ersatte lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Enligt den nya lagen skall pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning (främst fonogram, videogram och CD-ROM-skivor) som har framställts här i landet normalt lämnas av framställaren. Enligt 1978 års lag skulle pliktexemplar av videogram som hade granskats av Statens biografbyrå lämnas av den som hade påkallat granskningen. I övrigt skulle pliktexemplar av videogram och fonogram som hade mångfaldigats inom riket normalt lämnas av den som hade beställt mångfaldigandet. Det förelåg inte leveransplikt avseende andra elektroniska dokument. I en skrivelse till regeringen har Kungl. biblioteket (KB) och Arkivet för ljud och bild (ALB), som är myndigheter som tar emot pliktexemplar av elektroniska dokument, anmält att de har svårigheter med att få leveranserna av pliktexemplar av inhemskt framställda sådana dokument att fungera i enlighet med den nya lagen. De har föreslagit att lagen ändras så att leveransplikten avseende pliktexemplar av elektroniska dokument överflyttas till den som har gjort dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. KB och ALB har i skrivelsen också föreslagit ändringar i pliktexemplarslagen vad avser leverans av tillbehör i form av datorprogram och leverans av reklamtryck. Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Remissyttrandena finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (dnr U95/2309/FS). Lagrådet De upprättade förslagen är sådana som faller under Lagrådets granskningsområde. Förslagen är dock av enkel och okomplicerad beskaffenhet. Ändringen vad avser vem som skall lämna pliktexemplar av elektroniska dokument är i viss utsträckning en återgång till vad som gällde enligt 1978 års lag. Regeringen bedömer därför att lagförslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. 4 Ändringar i pliktexemplarslagen 4.1 Vem skall lämna pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning ? -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: I regel skall den som har låtit göra ett | | dokument för elektronisk återgivning tillgängligt för allmänheten| | här i landet lämna pliktexemplar av dokumentet. | -------------------------------------------------------------------- KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har i allmänhet varit positiva till förslaget. Svenska bokförläggareföreningen har dock ansett att leveransplikten bör ligga kvar på framställaren. Skälen för regeringens förslag: Nuvarande rättsläge Med dokument för elektronisk återgivning avses enligt 2 § pliktexemplarslagen ett dokument som i fixerad form lagrar text, ljud eller bild och vars innehåll kan återges enbart med hjälp av elektroniskt hjälpmedel. Med fonogram och videogram avses enligt samma paragraf dokument för elektronisk återgivning som lagrar uteslutande ljud respektive lagrar rörliga bilder, med eller utan ljud, medan med skrift avses ett dokument som lagrar text eller fast bild. Enligt 1978 års pliktexemplarslag förelåg inte leveransplikt för andra elektroniska dokument än fonogram och videogram. Pliktexemplar av fonogram eller videogram, som hade mångfaldigats inom riket, skulle lämnas av den som hade beställt mångfaldigandet, eller, om sådan beställare inte fanns, av den som hade utfört mångfaldigandet. Pliktexemplar av fonogram eller videogram, som hade mångfaldigats utom riket, skulle lämnas av den som hade låtit föra in exemplaret till riket. Pliktexemplar av videogram som hade granskats av Statens biografbyrå skulle dock lämnas av den som hade påkallat granskningen. Under förarbetena till nuvarande pliktexemplarslag föreslog Plikt- leveransutredningen att leveransplikten skulle utvidgas till att omfatta även andra elektroniska dokument än fonogram och videogram. När det gällde frågan om vem som skulle lämna pliktexemplar av fonogram och videogram anförde utredningen (SOU 1992:92 s. 82 och 143 f.) bl.a. följande. „Enligt pliktexemplarslagen åligger det beställaren att leverera fonogram och videogram som mångfaldigats inom riket. Ett problem är att vem som helst kan vara beställare. ALB har följaktligen otillräcklig överblick över vem som kan tänkas vara leveransskyldig och går säkerligen miste om material på grund av bristande kontrollmöjligheter. En beställning går i allmänhet till ett företag som dels skapar ett dokument i original, dels ofta men inte alltid mångfaldigar detta i önskat antal, som kan vara tämligen litet. Detta företag kallas producent. Då en större upplaga önskas, överlåter producenten mångfaldigandet till ett särskilt företag. Det har tidigare hävdats från ALB att den som mångfaldigar, vare sig det sker i stor eller liten skala, bör leverera. Sådana företag finns i begränsat antal, så att det är möjligt att ha överblick över dem, vilket inte är fallet med beställarna. Branschen har emellertid ställt sig tveksam till en sådan ordning - - -. Man hävdar att mångfaldigandet ofta består i att man nyproducerar utgivet material, som redan levererats till ALB och alltså inte skall levereras på nytt, vilket de mångfaldigande företagen har svårt att hålla reda på. Utan att utveckla saken närmare har man också hävdat att risken för piratkopiering skulle kunna öka. Senare har från ALB presenterats en uppfattning att producenten bör leverera. Dessa företag, som alltså skapar originalet, finns i ett begränsat antal och känner till fonogrammets eller videogrammets historia, varför det är lättare för dem att leverera korrekt. - - - Skyldigheten att lämna pliktexemplar av - - - videogram som har granskats av Statens biografbyrå åvilar enligt pliktexemplarslagen den som har påkallat granskningen. Eftersom leveransskyldigheten enligt mitt förslag skall kopplas bort från granskningen vid biografbyrån måste subjektet för leveransskyldighet uttryckas på något annat sätt. - - - När det gäller - - -videogram som har granskats och inte godkänts bör nuvarande ordning behållas, vilket alltså innebär att det är den som har påkallat granskningen som skall lämna pliktexemplar. Pliktexemplar av andra än granskade videogram skall enligt gällande regler lämnas av den som har beställt mångfaldigandet. Samma regel gäller beträffande fonogram. - - - ALB har framställt önskemål om att leveransplikten skall överföras från beställaren till producenten. I det föregående har föreslagits att förutsättningen för pliktleverans beträffande film och videogram skall vara densamma, nämligen att filmen eller videogrammet skall ha gjorts tillgängligt för allmänheten. Nära till hands ligger då att även ha samma regler om vem som skall lämna pliktexemplar. De önskemål som har framförts av ALB och som måste anses ha fog för sig synes dock inte bli tillgodosedda om man beträffande videogram anknyter leveransplikten till den som har gjort videogrammet tillgängligt för allmänheten. I stället borde leveransplikten åläggas producenten. I pliktexemplarslagen talas inte i något sammanhang om producenten utan om den som har mångfaldigat ett dokument. Detta uttryck är emellertid olämpligt att använda i samband med videogram, såsom leveransplikten föreslås bli bestämd här. För leveransplikt skall nämligen inte förutsättas något visst minsta antal framställda videogram. I den norska pliktleveranslagen har man definierat begreppet utgivare och producent. Med utgivare avses den som för egen räkning tillverkar eller låter tillverka ett dokument för att göra det tillgängligt för allmänheten. Med producent avses den som framställer ett exemplar av ett dokument för en utgivare. Med denna terminologi skulle man kunna använda termen framställare som liktydig med termen producent. Med framställare av t.ex. ett fonogram kan man emellertid avse både den som står för själva inspelningen och den som därefter framställer kopior av fonogrammet. Det är den förstnämnde som enligt ALB bör åläggas pliktleverans. Med hänsyn härtill bör leveransskyldighet beträffande videogram och fonogram åläggas producenten, varvid detta begrepp skall ha en snävare innebörd än enligt den norska lagen. Med producent bör således avses den som har framställt det ursprungliga dokumentet till skillnad mot den som bara framställer kopior.„ I fråga om fonogram och videogram som framställts utomlands föreslog utredningen att pliktexemplar skulle lämnas av den som har låtit föra in exemplaret till landet. När det gäller andra elektroniska dokument än videogram och fonogram föreslog utredningen att framställaren skulle lämna pliktexemplar om dokumentet har framställts här i landet och att den som har låtit föra in exemplaret till landet skulle lämna pliktexemplar om dokumentet har framställts utomlands. I propositionen med förslaget till den nuvarande pliktexemplarslagen (prop. 1993/94:10 s. 30) anförde departementschefen bl.a. följande om vem som skall leverera. „ALB:s önskemål om en mindre krets av leveranspliktiga måste anses ha fog för sig. Ett stort antal företag, organisationer, myndigheter och föreningar, liksom musikgrupper, körer och enskilda personer kan vara beställare av fonogram- och videogramproduktioner. Med en så stor målgrupp måste informationsproblemet bli stort. Leveransplikten bör enligt min mening läggas på den som framställer dokumentet i fråga. Som framställare får rimligen anses den som producerar videogrammet eller fonogrammet i den form det görs tillgängligt. Skulle det sålunda vara skilda subjekt som framställer ett masterexemplar eller motsvarande och den produkt som skall spridas, är det framställaren av den slutliga produkten som blir leveranspliktig. Framställningen av masterexemplar får snarare ses som ett steg i produktionsprocessen och inte som den slutliga framställningen av dokumentet. Beträffande sådana dokument som har framställts utomlands bör den som låtit föra in exemplaret i landet bli leveranspliktig. - - - Skrift i mikroform och andra dokument för elektronisk återgivning än fonogram och videogram är inte leveranspliktiga i dag. Jag anser att det bör vara framställaren som skall lämna pliktexemplar av sådana dokument om de har framställts här i landet. Beträffande dokument som har framställts utomlands anser jag att den som låtit föra in exemplaren i landet skall lämna pliktexemplaret.„ I 21 § pliktexemplarslagen regleras frågan om vem som skall lämna pliktexemplar av dels skrift i mikroform, dels dokument för elektronisk återgivning. Enligt paragrafen skall pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning lämnas, om det har framställts här i landet, av den som har framställt dokumentet och, om det har framställts utomlands, av den som låtit föra in dokumentet till landet. I fråga om videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts för visning skall dock pliktexemplar lämnas av den som har begärt granskningen. KB:s och ALB:s skrivelse KB och ALB har anmält att de har svårigheter med att få leveranserna att fungera i enlighet med den nya lagen. Svårigheterna gäller fonogram, videogram och andra elektroniska dokument som har framställts här i landet; i fråga om detta material får den nya lagen anses utpeka presserierna och kopieringsföretagen som leveranspliktiga. De som tidigare var skyldiga att leverera till ALB - i huvudsak beställarna - har visserligen fortsatt att leverera, men i minskande omfattning. För KB - som jämte universitetsbiblioteken skall ta emot pliktexemplar av skrift som utgör elektroniskt dokument - har leveranserna över huvud taget inte kommit igång trots omfattande information till framställarna. Presserierna och kopieringsföretagen har till KB och ALB fört fram invändningar av praktisk och principiell natur. KB och ALB har begärt att leveransplikten lyfts bort från „framställaren av den slutliga produkten„, dvs. CD-presserier, diskett- och kassettkopierare, till den som har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. Regeringens överväganden Med hänsyn till vad KB och ALB anfört om sina problem med att få leveranserna att fungera bör nuvarande lagstiftning ändras. Det är viktigt att leveranserna av pliktexemplar av elektroniska dokument fungerar. En genomgående förutsättning för leveransplikt avseende de olika typerna av elektroniska dokument är att dokumentet skall ha gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet. Leveransskyldigheten bör därför åvila den som har låtit göra dokumentet tillgängligt på det viset. Detta bör gälla för såväl dokument som har framställts här i landet som dokument som har framställts utomlands. I fråga om videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts bör dock pliktexemplar även i fortsättningen lämnas av den som har begärt granskningen. Förslaget innebär att de regler om vem som skall leverera som gäller för film kommer att gälla också för videogram, fonogram och andra elektroniska dokument. I fråga om dokument som har framställts inom landet torde den som har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet i de flesta fall vara den som har beställt mångfaldigandet eller, om sådan saknas, den som har utfört mångfaldigandet. I fråga om dokument som har framställts utomlands torde det normalt vara den som har låtit föra in exemplaret till Sverige som är den som har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. Den föreslagna lydelsen torde alltså regelmässigt medföra att den som var pliktleveransskyldig avseende videogram och fonogram enligt 1978 års lag blir pliktleveransskyldig avseende samtliga typer av elektroniska dokument. Regeringens förslag kräver ändringar i 20 och 21 §§ pliktexemplarslagen. 4.2 Tillbehör i form av datorprogram -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Det klargörs att ett datorprogram i | | maskinläsbar form kan utgöra sådana särskilda anvisningar som kan| | fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet| | i ett dokument för elektronisk återgivning. Sådana särskilda an-| | visningar omfattas av leveransplikt. | -------------------------------------------------------------------- KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens. KB och ALB har emellertid också föreslagit att datorprogram rent generellt skall lämnas om det utgör tillbehör till ett dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar. Bibliotekstjänst AB har dock anfört att arkivbibliotekens behov av CD-ROM- material bör tillgodoses på något annat sätt än genom pliktleverans, eftersom det skydd som lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger åt datorprogram sätter snäva gränser för möjligheterna att använda programmen. Skälen för regeringens förslag: I den nya pliktexemplarslagen infördes leveransplikt avseende dokument för elektronisk återgivning. I prop. 1993/94:10 s. 20 anförde departementschefen följande om sådana dokument. „Det är endast sådana dokument för elektronisk återgivning som har gjorts tillgängliga för allmänheten här i landet i fixerad form och i utgåvor som kan köpas, lånas osv. såsom CD-ROM och magnetband, som omfattas av leveransplikten. Jag delar utredarens bedömning att information som görs tillgänglig i direktkopplade databaser, s.k. on-lineförbindelse, undantas från leveransplikt. Inte heller datorprogram, såsom operativsystem, kompilatorer, textbe- handlingsprogram och administrativa program omfattas av leveransplikten. Sådana datorprogram kan inte definieras som ett dokument som innehåller information av det slag som är av intresse i denna lag, nämligen för senare läsning, avlyssning eller visning. De måste i stället ses som redskap, med vars hjälp man utnyttjar datorn eller behandlar informationen. Ett datorprogram är egentligen en logisk följd av instruktioner som talar om för datorn hur den ska behandla inmatat material.„ Datorprogram är således inte leveranspliktiga i sig. I 32 § pliktexemplarslagen regleras frågan om leveransplikt avseende tillbehör till pliktexemplar. Enligt första stycket 1 skall pliktexemplar omfatta även bildband, diabilder och liknande material som utgör tillbehör till det dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas. Enligt första stycket 3 skall pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning omfatta även sådana särskilda anvisningar som kan fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dokumentet. KB och ALB har anfört att det bör klargöras att datorprogram i maskinläsbar form ibland faller under 32 § första stycket 1 respektive 3. Så har angivits vara fallet t.ex. när datorprogram utgör tillbehör till en tryckt skrift respektive när tillgång till datorprogrammet är en förutsättning för att innehållet på en CD-ROM-skiva skall vara åtkomligt. Om datorprogram skulle omfattas av leveransplikt redan på den grunden att programmet utgör tillbehör till en tryckt skrift skulle datorprogram omfattas av sådan plikt så snart de behandlas i t.ex. en manual som utgör en tryckt skrift. En så vid leveransplikt avseende datorprogram är inte förenlig med nyss återgivna uttalande i propositionen med förslag till ny pliktexemplarslag och regeringen finner inte skäl att utvidga leveransplikten på det sättet. Annorlunda förhåller det sig när tillgång till ett datorprogram är en förutsättning för att innehållet på en CD-ROM-skiva skall vara åtkomligt. Av lagtexten framgår som nämnt att pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning skall omfatta även sådana särskilda anvisningar som kan fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dokumentet. Enligt prop. 1993/94:10 s. 51 avses här „främst sådana dokument där kunskapen om hur man återvinner dem inte är allmänt känd eller då det fordras särskilda tekniska anvisningar„. Enligt regeringens uppfattning bör klargöras att sådana anvisningar kan ta formen av ett datorprogram i maskinläsbar form. Detta fordrar en ändring i 32 § första stycket 3 pliktexemplarslagen. När det gäller invändningen från Bibliotekstjänst AB om att upphovsrättsliga regler sätter snäva gränser för möjligheterna att använda programmen vill regeringen anföra följande. Som påpekades av Pliktleveransutredningen (SOU 1992:92 s. 153) är det nödvändigt att de arkiv och bibliotek som tar emot pliktexemplar tar hänsyn till de ofrånkomliga begränsningar i användningen av materialet som följer av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Att sådana begränsningar finns - och att gränserna i vissa fall är snäva - är emellertid enligt regeringens uppfattning inte ett tillräckligt skäl mot pliktleverans. 4.3 Reklamblad -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Leveransplikt avseende reklamblad införs. | -------------------------------------------------------------------- KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar. Lunds universitetsbibliotek har dock ansett att den föreslagna ändringen är en onödig och kostnadsdrivande skärpning av pliktexemplarslagen. Skälen för regeringens förslag: I 1978 års pliktexemplarslag undantogs reklamtryck från leveransskyldighet. I den nya lagen undantas reklamblad. Ändringen avsågs innebära en inskränkning av undantaget så att det endast skulle avse enkla reklamblad (prop. 1993/94:10 s. 39). KB och ALB har anmält att en påtaglig nedgång i leveranserna av reklammaterial har skett. De har påpekat att reklam i tryckt form utgör ett mycket efterfrågat material och att det har stor betydelse för den framtida forskningen om det nutida Sverige. De har föreslagit att undantaget för reklamblad avskaffas. Regeringen delar KB:s och ALB:s bedömning och föreslår en ändring i 9 § 1 pliktexemplarslagen. 5 Kostnader De föreslagna lagändringarna kan inte förväntas orsaka kostnader för det allmänna. 6 Författningskommentarer Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument 9 § Förslaget har behandlats i avsnitt 4.3. I första punkten har „reklamblad„ strukits som ett av undantagen från leveransplikt. 20 § Paragrafen innehåller i dag bestämmelser om vem som skall lämna pliktexemplar av film. Som framgår av vad som anförs i avsnitt 4.1 skall dessa regler också gälla för dokument för elektronisk återgivning. I första stycket har därför „dokument för elektronisk återgivning„ tillagts och i andra stycket har „videogram„ tillagts. 21 § Ändringen i paragrafen beror på att bestämmelserna om vem som skall lämna pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning har flyttats till 20 §. 32 § Förslaget har behandlats i avsnitt 4.2. I tredje punkten har „datorprogram i maskinläsbar form„ tillagts som ett förtydligande av att sådana program kan vara sådana särskilda anvisningar som kan fordras för att en användare skall kunna tillgodogöra sig innehållet i ett dokument för elektronisk återgivning. Övergångsbestämmelsen En likalydande föreskrift förekommer som övergångsbestämmelse till pliktexemplarslagen. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden inkommit från CD-Plant, DCM AB, HAO Mediaföretagens arbetsgivarorganisation, SDC-Videobolaget AB, Sveriges Film och Videoprodu- centers Förening, Bibliotekstjänst AB, Svenska Bokförläggareföreningen, Stockholm universitet, Uppsala universitet, Linköping universitet, Lunds universitet och Göteborgs universitet. Utbildningsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm- Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Johansson Regeringen beslutar proposition 1995/96:71 Ändringar i plikt- exemplarslagen.